angående bildande af en fond för att underlätta åstadkommande af bibanor inom vissa delar af riket

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Nr 96.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående bildande af en fond för att underlätta åstadkommande af bibanor inom vissa delar af riket; gifven Stockholms slott den 17 februari 1911.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen

dels besluta, att för att underlätta åstadkommandet af bibanor inom västra delarna af Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt delar af Bohuslän och Dalsland skall bildas eu fond af 5,000,000 kronor att afsättas under fem år från och med år 1912 med 1,000,000 kronor årligen, dock så att belopp, som ej blifvit till utgående under ett af dessa år anvisadt, må för ett efterföljande år af samma femårsperiod disponeras, med rätt för Kung]. Maj:t att från denna fond till understödjande åt nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar, om livilka här är fråga, anvisa bidrag i form af statslån och statsanslag utan återbetalningsskyldighet;

dels ock för afsättning till berörda fond bevilja ett anslag för år 1912 af 1,000,000 kronor.

I afseende å statslånet föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen att föreskrifva följande villkor och bestämmelser:

l:o) Kostnadsförslag och arbetsplan skola fastställas af Kung]. Maj:t, som ock närmare bestämmer de ställen, hvilka järnväg skall beröra; och är det sökande bolaget skyldigt att godtgöra de särskilda kostnaderna för möjligen erforderliga kontrollundersökningar, besiktningar, extra biträdens användande med mera dylikt, hvilka kunna af kostnadsförslagets och arbetsplanens granskning föranledas.

2:o) Det lånesökande bolaget skall, för att kunna erhålla statslån, vara skyldigt hos Kungl. Maj:t styrka, att det förfogar öfver ett kapital, som jämte statslånet är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla och hvaraf minst så stor del, som motsvarar hälften af den beräknade anläggnings- Bih. till Rilcsd. Prof,. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 58 Haft. (Nr 96.) 1

2 Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 96.

kostnaden, bör utgöras af inbetaldt eller tecknadt aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet lärnnadt tillskott till järnvägsanläggningens utförande.

3:o) Statslånet må utgöra högst hälften af anläggningskostnaden efter det fastställda kostnadsförslaget samt lyftas i mån af arbetets fortgång på sätt och å tider, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock med iakttagande däraf, att inbetalningarna å den del af anläggningskapitalet, som bör utgöras af aktiekapital eller eljest utan återbetalningsskyldighet lärnnadt tillskott, skola ske i förhållande till de andelar af lånesumman, som lyftas, och före lyftningen af dessa låneandelar. En tiondedel af den beviljade låneförsträckningen skall innestå, till dess besiktning af järnvägsanläggningen blifvit i öfverensstämmelse med § 2 mom. 2 af kungl. kungörelsen den 11 december 1874 angående ordningen för afsyning och besiktning af enskilda järnvägar och deras upplåtande för allmän trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat tillstånd till. banans öppnande för allmän trafik.

4:o) Med afseende å ifrågavarande försträckningar skall iakttagas:

a) att annuiteten för statslånets återgäldande beräknas till fem procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter fyra och en half procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning därå;

b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper under eu tid, omfattande högst fyra år från lyftningsdagarna men dock ej sträckande sig utöfver två år från den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik, må medgifvas anstånd med betalningen på det sätt, att denna ränta, benämnd anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid erlägges till staten först sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock hela lånekapitalet inbetalts;

c) att, så snart å lyftadt lånebelopp upplupit ett års ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall inbetalas till staten;

d) att kapitalafbetalning skall genom erläggande af fullständig annuitet vidtaga fyra år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik; skolande i sammanhang härmed likvid ske af all därförinnan upplupen, obetald ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta; och

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskrifven ordning erlägges, låntagaren skall därå gälda tern procent ränta, intill dess samma belopp varder behörigen inbetaldt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

5:o) Järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader och materiel äfvensom all bolagets öfriga egendom skall utgöra säkerhet för den af staten lämnade försträckning och staten till säkerhet för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt framför hvarje annan fordran i den järnväg, för hvars anläggning den ifrågavarande försträckningen beviljats; och bör en tredjedel af det beviljade statslånet innestå, till dess inteckning med ofvan stadgad förmånsrätt i bolagets järnväg meddelats för förut lyftade andelar af lånet; hvarjämte ofvanberörda sista tredjedel ej må utbekommas, förrän inteckning för dess belopp med förmånsrätt framför hvarje annan fordran än statens blifvit i bolagets järnväg behörigen meddelad.

6:o) Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild instruktion försedd ledamot i direktionen för hvarje järnvägsbolag, som innehar lån af staten, och utse en revisor att deltaga uti granskningen af bolagets förvaltning och räkenskaper. Arfvode till sålunda utsedd direktör och revisor skall bekostas af bolaget.

7:o) Hvarje järnvägsbolag, som erhållit statslån, skall vara skyldigt underkasta sig såväl de bestämmelser i fråga om samtrafik, hvilka Kungl. Magt kan finna godt för bolaget bestämma, som ock i öfrigt alla de villkor och kontroller, som af Kungl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

Beträffande statsanslaget föreslår Kungl. Majit Riksdagen stadga, att för sådant anslags åtnjutande skola, utöfver hvad här ofvan under l:o), 2:o), 6:o) och 7:o) föreskrifves, gälla följande villkor och bestämmelser:

Ro) Behofvet af banbyggnaden, särskilt dess vikt i nationalekonomiskt hänseende, skall genom tillfredsställande utredning vara ådagalagdt. " ö

2:o) Förslaget till banbyggnaden, som bör afse så billig anläggning, som är förenlig med den uppgift banbyggnaden har att fylla, skall vara uppgjordt enligt tekniska bestämmelser, som af Kungl. Maj:t godkännas.

?>:o) Kostnadsförslag^ och de undersökningar, hvarpå detta grundar sig, skola vara så omsorgsfullt gjorda och så specificerade, att fullständig ledning däraf kan erhållas för bedömande af den beräknade kostnadssummans tillräcklighet.

4:o) Byggnaden skall utföras under statens kontroll.

5:o) Statsanslaget må bestämmas till högst en fjärdedel af anläggningskostnaden efter det fastställda kostnadsförslaget samt lyftas i mån af arbetets fortgång på sätt och å tider, som Kungl. Maj:t bestämmer.

4 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

6:o) Vid beviljande af statsanslag skall, där Ktmgl. Maj:t icke finner undantag böra äga rum, iakttagas, att, om verkliga kostnaden för arbetets utförande skulle befinnas understiga den i det fastställda kostnadsförslaget beräknade kostnaden, det beviljade statsanslaget minskas med så stor del af den ifrågavarande besparingen, som det beviljade statsanslaget utgjort af den beräknade kostnadssumman.

7:o) Därest något år å uppkommande nettobehållning ifrågakommer utdelning till aktieägarna, skall denna fördelas mellan staten och aktieägarna efter storleken af statsanslaget i förhållande till aktiekapitalet.

8:o) Ökning af bolagets aktiekapital må ej ske utan Kung!. Maj:ts medgifvande.

9:o) I händelse staten inlöser järnvägsanläggningen, skall vid beräkning i enlighet med koncessionsbestämmelserna af inlösningsbeloppet staten erhålla afräkning för det beviljade anslaget.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kung! Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

5 Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 februari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube, Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

Redan innan tanken på att framdraga en statsbana genom det inre Norrland tog sig uttryck i de vid 1900 års Riksdag i ämnet väckta motioner, framhöllo en del ledamöter af Riksdagens andra kammare i skrifvelse till Kungl. Maj:t önskvärdheten af att medelst en statsbana längs gränsen mot Norge förbinda bohuslänska kusten med öfre Dalarna. Denna skrifvelse, som ingafs i maj månad 1899, efterföljdes af underdåniga skrivelser den 10 maj 1900 och den 23 april 1901 från ett antal ledamöter af Riksdagens andra kammare med begäran, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt järnvägsstyrelsen att på deras bekostnad låta

Fond för åstadkommande af bikanor i vissa delar af riket. Första tanken på södra inlandsbanan.

G Kung!. Majrts Nåd, Proposition Nr 96.

verkställa en förberedande undersökning och utredning lör en normalspår i g järnväg lör tung trafik från någon lämplig exporthamn i bohuslän. till Mora—Vänerns järnvägslinje. Sedan järnvägsstyrelsen öfver dessa skrivelser afgifvit anbefallda utlåtanden, bemyndigades nämnda styrelse genom nådiga beslut den 15 juni 1900 och den 24 maj 1901 att låta verkställa de af sökandena begärda undersökningarna, dock under uttryckligt förklarande att det gima bemyndigandet icke finge föranleda till antagande däraf, att anslag eller understöd för utförande af den ifrågasatta järnvägsanläggningen skulle kunna påräknas i form af statsmedel.

De sålunda beslutade förberedande undersökningarna utfördes under åren 1900—1902 på järnvägsstyrelsens uppdrag af civilingenjören, filosofie licentiaten Erik Wmell. Hufvudresultaten åt ifrågavarande Undersöknin gai framlades af Winell genom en den 10 april 1902 daterad kortfattad framställning, som vidare utvecklades i en i december samma år utgifven skrift med titel: »Undersökningar och utredningar angående järn vägsförslaget Dalarne—Bohuslän».

Jag anser det icke nödigt att här närmare beröra Winells undersökningar utan vill endast erinra därom, att det föreliggande kommunikationsförslaget af honom beräknades draga en anläggningskostnad af omkring 34- millioner kronor, hvarå enbart den rena lokaltrafiken påräknades lämna en årlig nettoinkomst af minst omkring 3 procent.

Med anledning af de för förslagets genomförande gynnsamma resultat, hvartill den af Winell i april 1902 framlagda förberedande undersökningen kommit, hemställde Värmlands läns landsting i skrifvelse den 18 september 1902, att Kring!. Maj:t, sa. snart ske kunde, matte låta verkställa fullständiga undersökningar med uppgörande af plan och profilritningar samt kostnadsförslag för den föreslagna järnvägen. I en i september 1902 undertecknad skrifvelse gjorde landshöfdingarna i Göteborgs och Bohus län, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Gäfleborgs län jämte tolf ledamöter af Riksdagen framställning i enananda syfte som Värmlands läns landsting. Den 31 januari 1903 afgaf järnvägsstyrelsen anbefalldt utlåtande såväl öfver dessa skrivelser som öfver vissa rörande den tilltänkta statsbanan genom det inre Norrland till styrelsen remitterade handlingar och föreslog därvid, att detaljerade undersökningar och kostnadsberäkningar skulle på statens bekostnad utföras för båda de stora järnvägs förslagen. Därefter afgaf chefen för generalstaben den 27 februari 1904 underdånigt utlåtande öfver de ifrågasatta järnvägarna.

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06. 7

Genom proposition den 11 mars 1904 föreslog Kung!. Magt Riksdagen att bevilja nödiga medel för de begärda undersökningarna och. utredningarna i hvad desamma afsågo en normalspårig järnväg mellan bohuslänska kusten och lämplig punkt i Dalarna samt därifrån till Sveg i Härjedalen. Denna sistnämnda plats antogs nämligen under alla förhållanden skola komma att beröras åt statsbanan genom det inre Norrland, för hvilken bana undersökningarna dock tillsvidare ansågos böra anstå.

Inom Riksdagen framträdde emellertid störa, sympatier för ett omedelbart igångsättande åt undersökningarna rörande statsbanan genom det inre Norrland. Riksdagens statsutskott fann det ingalunda vara ådagalagdt, att järnvägen Bohuslänska kusten—Sveg vore af den betydelse, att staten borde direkt inskrida för att bringa den till utförande. Utskottet påpekade sålunda, att en stor del af de områden, denna bana skulle genomgå, redan är jämförelsevis väl försedd med kommunikationer samt att för andra delar af områdena i fråga järnvägsförbindelse i många fall torde kunna på enskild väg beredas genom utsträckning af det redan befintliga järnbanenätet. Om alltså enligt utskottets mening staten icke hade anledning att af hänsyn till orternas behof af förbättrade kommunikationer taga denna bananläggning om hand, så torde detta ej heller få anses vara påkalladt af militära skäl. Under hänvisning till chefens för generalstaben af mig nyss omnämnda utlåtande häfdade utskottet,. att åt ifrågavarande bana icke kunde tillmätas något större \Tärde för försvaret och att de militära fördelar, som under vissa förutsättningar skulle kunna dragas af densamma, ej vore af sådan art, att deras tillgodoseende i någon män borde tillåtas föranleda åsidosättande af andra viktigare kommunikationsintressen. Under sådana förhållanden fann utskottet icke skäl tillstyrka, att undersökningar genom statens försorg då igångsattes rörande omförmälda järnväg. Hvad däremot angick den ifrågasatta järnvägen från Sveg norrut ansåg utskottet uppenbart, att synnerligen stora allmänna intressen knöto sig till en djdik banas anläggande, och sedan utskottet i korthet framhållit dessa intressen, föreslog utskottet, att Riksdagen, med alslag å Kungl. Maj:ts proposition, måtte bevilja nödigt anslag lör verkställande åt fullständiga undersökningar beträffande den ifrågaställda järnvägen genom det inre Norrland. Emot detta utskottets utlåtande afgafs en reservation, hvari yrkades, att utskottet bort tillstyrka Riksdagen att bevilja anslag för fullständig undersökning beträffande en normalspårig järnväg från hamnplats a bohuslänska kusten öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig punkt å Gällivarebanan eller med andra ord för såväl den ifrågasatta järnvägen

Frågans behandling vid 1904 års Riksdag.

8 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

Dalarna—Bohuslän som för banan genom det inre Norrland. Sedan kamrarna vid ärendets behandling stannat i olika beslut, afgjordes detsamma genom gemensam omröstning, därvid Riksdagen beslöt, att undersökningen skulle komma att omfatta hela sträckningen från ballivare till bohuslänska kusten och att undersökningen skulle påbörjas och fortgå samtidigt på bandelen söder om Sveg och på bandelen norr om samma plats, så att om möjligt undersökningsarbetena å bandelarna kunde ungefärligen vid samma tid afslutas. Riksdagens sålunda fattade beslut biel af Kund. Makt den 3 juni 1904 godkändt i hvad det skilde sig tran det förslag, som innefattades i den till Riksdagen aflåtna propositionen.

Undersökningarnas resultat.

De undersökningar, som på grund af statsmakternas omtormalda beslut igångsattes och som under de närmast följande aren voro föremål för Kniio-l. Makts och Riksdagens supplementära behandling, »dagande på ett jämförelsevis tidigt stadium, att utredningen af jarnvägsforslaget Dalarna—Bohuslän var ett synnerligen inveckladt problem. Järnvägsstyrelsen, å hvilken verkställandet af undersökningarna enligt Kungl. Makts beslut hvilade, öfverlämnade till Kung!. Maj:t med skrifvelse den 25 april 190fi eu på styrelsens uppdrag af föreståndaren för dess statistiska kontor, filosofie doktorn K. Key-lberg utförd ekonomisk-statistisk undersökning rörande vissa alternativt ifrågaställda sträckning^ af banan o-enom Dalsland och Värmland. Redan af denna mera prelimmara utredning af de ekonomiska och kommersiella förhållanden, som voro förknippade med det ifrågaställda jarnvägsforslaget, syntes framgå, att de förhoppningar, man förut ansett sig kunna hysa med afseende a orslagets räntabilitet, näppeligen skulle kunna realiseras i verkligheten. På samma gång framhölls i den förebragta utredningen, att naturlaggnino-en och kulturförhållandena hos de undersökta landskapsomradena voro sådana, att det syntes vara angelägnast, att ett antal bibanor komme till stånd i de på folk, odling och industri rika flod- och sjodalarna, och att sådana bibanor ingalunda gjordes öfverflödiga af en bana långs norska gränsen. Däremot ansågs med fog kunna ifrågasätta^, huruvi a det icke, om sådana bibanor i tillräckligt antal och å lämpliga sträckor åstadkommes, öfverhufvud skulle visa sig vara mindre af behof vet pakalladt att bygga en gränsbana, då nämligen göda utförselvagai Jo ' banorna redan erbjöde sig i enkannerligen Bergslagernas och Mora

Vänerns järnvägar. ... . ,, A„

De förberedande resultat, hvartill berörda undersökning sålunda kommit, bestyrktes af den sammanfattande ekonomisk-statistiska undersökning rörande hela järnvägsförslaget Dalarna-Bohuslan, hvilken af

!)

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.

järnvägsstyrelsen öfverlämnades till Eders Kungl. Maj:t med underdånig skrifvelse den 20 augusti 1908. Såsom hufvudresultat af denna undersökning framgick, att den ur ekonomisk synpunkt fördelaktigaste liksom äfven den kortaste af samtliga ifrågaställda sträckningar af den tilltänkta banan vore den, som med utgångspunkt i staden Uddevalla norrut till en början i det hela sammanfölle med Uddevalla—Lelångens nuvarande smalspåriga järnväg, därefter framginge i den s. k. Silbodalslinjens direktion öfver Torsby och därifrån fortsatte vidare förbi Särnasjön till Sveg. Ifrågavarande linje har jag låtit inlägga å en karta, som torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll. Denna sträckning, hvilken skulle få en längd af omkring 573 kilometer, beräknades kunna skänka eu årlig bruttoinkomst af omkring 1,756,000 kronor, utgörande bortåt 3,100 kronor för bankilometer. En sådan bruttoinkomst betäcker emellertid o icke ens tillnärmelsevis driftkostnaden vid exempelvis statsbanan Ange—Storvik eller vid statsbanorna norr om Storvik i genomsnitt och understiger äfven med icke mindre än omkring 4,450 kronor 1908 och 1909 årens driftkostnad i medeltal för bankilometer vid statsbaniinjerna norr om Storvik med afräkning af de gifvande norrbottniska grufbanorna. Bansträckningens anläggningskostnad har af järnvägsstyrelsen beräknats uppgå till 58,411,000 kronor, hvartill emellertid komma kostnader för ordnandet af Uddevalla hamn, hvilka kostnader redan i första byggnadsstadiet enligt järnvägsstyrelsens beräkning torde uppgå till omkring 5,300,000 kronor. I allt som allt rör sig anläggningskostnaden sålunda omkring 64,000,000 kronor. Järnvägen skulle enligt trafikberäkningarna icke allenast icke lämna den minsta ränta å detta belopp utan därtill årligen åsamka staten betydande förluster i form af driftkostnad. Nu har visserligen järnvägsstyrelsen ansett sig hafva skäl antaga, att, vid det förhållandet att Key-Åberg hållit för osannolikt att någon större sågverksindustri skulle genom banan frambringas vid Särnasjön, de af honom gjorda trafikutredningarna skulle vara ogynnsammare än verkligheten skulle komma att visa, Key-Åberg har emellertid i eu senare undersökning rörande bibanan Limedsforsen— Sårna vidhållit sin af vederbörande skogsstatstjänstemän och med ortförliållandena synnerligen förtrogna industriidkare delade uppfattning. Oafsedt alla kommunikationsförbindelser och fraktkalkyler står det nog också last, hvad Key-Åberg å liera ställen i sina undersökningar framhäft beträffande de från Särnasjön behärskade skogarna, nämligen att de dit hänförliga skogarna i Norge redan äro nästan slutdrifna för långa tider framåt samt att Särnaskogarna sj kifva såsom varande af fjällskogsnatur och stående under utsvningstvång näppeligen lämpa sig för att ensamma uppbära någon större exportdrifvande sågverksindustri.

Bih. till Biksä. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Åfd. 58 Höft. 2

Frågan om bibanor.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

De gjorda utredningarna torde sålunda gifva vid handen, att järnvägsförslaget Dalarna—Bohuslän eller, såsom detta efter 1904 ars riksdagsbeslut gemenligen kallas, inlandsbanans södra del till och med i sin fördelaktigaste sträckning har att uppvisa mycket klena bärighetsutsikter.

Det lärer därför icke vara tillrådligt, att staten på något sätt ingriper för banans förverkligande, och detta så mycket mindre, som jagär öfvertygad om, att det behof af förbättrade kommunikationer, som oförnekligen förefinnes för de öfre och västligare delarna af Bohuslän, Dalsland, Värmland, Dalarna och Härjedalen, lämpligen kan tillräckligen tillgodoses genom ett antal bibanor till redan befintliga utförselvägar.

Ö Undersökning af dylika bibanor i hvad beträffar Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län tillstyrktes också af 1906 års Riksdag, och med anledning däraf anbefallde Kungl. Maj:t den 5 oktober 1906 järnvägsstyrelsen att verkställa sådan undersökning. I underdånig skrifvelse den 13 mars 1907 anförde järnvägsstyrelsen, att blott förberedande undersökning af vidrörda fråga dittills hunnit företagas. Därjämte ansåg sig styrelsen böra ifrågasätta äfven bibanor i vissa trakter af Bohuslän och Dalsland, hvarest undersökningar för en inlandsbanas framdragande blifvit verkställda. Äfven i dessa trakter förefunnes nämligen behof af förbättrade kommunikationer, hvilket genom anläggande af bibanor borde tillgodoses, för den händelse en inlandsbana därstädes icke komme till utförande. Uti en till Riksdagen den 19 april 1907 aflåten proposition föreslog därefter Kungl. M.aj:t Riksdagen att bevilja medel till fortsätta utredningar rörande bibanor med den utsträckning,, som järnvägsstyrelsen i sin sist anförda skrifvelse förordat. Sedan Riksdagen beviljat det för ändamålet äskade anslaget, anbefalldes järnvägsstyrelsen genom nådigt bref den 31 december 1907 att verkställa okulära linjeundersökningar, ekonomiska utredningar och utredning om elektrisk drift beträffande bibanor i berörda landsdelar. _ . o

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, att jag, på sätt jagtill statsrådsprotokollet den 20 november 1908 uttalat, vid den resa, hans excellens herr statsministern och jag under sommaren 1908 jämlikt nådigt bemyndigande töretogo genom vissa trakter af V ärmland, Dalsland och Bohuslän, kommit till den bestämda uppfattningen, att en del af dessa trakters behof af järn vägskommunikationer under alla förhallanden måste fyllas genom åstadkommande af tvärbanor och att sådana banor i dessa jämförelsevis folkfattiga landsändar inom en öfverskådlig framtid i tillfyllestgörande omfattning icke kunde komma till stånd, därest de skulle byggas och trafikeras lika dyrt, som i allmänhet hittills varit fallet i vårt land. Järnvägsstyrelsen erhöll också -på min hemställan den 20 november 1908

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

i uppdrag att, efter samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, uppgöra plan för utredning af byggnads- och trafikeringskostnader för sekundär- och tertiärbanor med 1,435 och 0,891 meters spårvidd. Härvid borde förutsättas så enkla byggnader och anordningar i öfrigt såväl vid stationer som å banorna, som förhållandena kunna medgifva med hänsyn till det ändamål, hvarje olika bantyp bör uppfylla, den hastighet, som påräknas, och trafiksäkerhetens fordringar.

Med skrifvelse den 13 februari 1909 har järnvägsstyrelsen till Eders Kung]. Maj:t öfverlämnat på styrelsens uppdrag af filosofie doktorn Key-Aberg i samråd med ett stort antal förtroendemän i orterna verkställda ekonomiska utredningar beträffande bibanor inom ifrågavarande landsdelar. Med ledning af dessa utredningar och verkställda okulära undersökningar anser järnvägsstyrelsen, enligt hvad jag inhämtat, att följande bibanor — oafsedt banan Tors by—Kil, hvarå koncession meddelats den 18 oktober 1907 och hvilken med statslån understödda bana redan är under byggnad — äro mer eller mindre nödvändiga för ett tillfredsställande tillgodoseende af trakternas kommunikationsbehof, nämligen:

Åt. Smedberg—Ed—Billingsfors,

Aa. Strömstad—Ed,

B. Billingsfors—Silbodal—Koppom—Ottebol,

C. Ottebol—Åmål,

D. Torsby(Olebyn)—H vitsand,

E. Torsby—Östmark,

F. Edebäck—Vingängsjön,

G. Limedsforsen—Sårna,

H. Ålfdalen—Vansjön och

I. Lillherrdal—Sveg.

Dessa bibanor finnas inlagda å en karta, som torde såsom bilaga få fogas vid detta protokoll.

Om inlandsbanans södra del i sin Särnalinje skulle komma till utförande, skulle af angifna bibanor endast de med Ai, B, D, G och I betecknade blifva öfverflödiga, men de återstående ändock vara oumbärliga för ett tillfredsställande ordnande af de respektive orternas kommunikationsförbindelser.

Förutom här upptagna bibanor har af Key-Åberg blifvit ifrågasatt en bibana mellan Ottebol och Vansbro samt en alternativ linje mellan Koppom och Åmot.

12 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 06.

Vidare liar järnvägsstyrelsen, efter samråd med väg- cell vattenbyggnadsstyrelsen, med skrifvelse den 14 maj 1910 till Eders Kungl. Maj:t inkommit med den anbefallda planen för utredning af byggnads- och trafikeringskostnad för sekundär- och tertiärbanor samt därvid tillika anmält, att styrelsen låtit verkställa okulära linjeundersökningar beträffande ett antal bibanor inom Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt delar af Bohuslän och Dalsland. Bland dessa bibanor återfinnas samtliga de linjer, som förut betecknats med bokstäfverna Åt till och med I med undantag för sträckan Smedberg—Ed, som i annat sammanhang definitivt undersökts. Omförmälda utredning har sedermera blifvit genom tryck offentliggjord och spridd i de trakter, som äro mest intresserade däraf.

De sålunda ifrågasatta bibanorna måste gifvetvis anläggas efter billigast möjliga typ och äfven trafikeras efter mycket sparsamma principer. Jag meddelar här en från järnvägsstyrelsen infordrad approximativ uppgift på längder och kostnader för nyssnämnda bibanor, hvilka tänkas höra ersätta södra inlandsbanan:

De genom järnvägsstyrelsens försorg i ämnet utförda undersökningarna och utredningarna synas mig hafva ställt utom tvifvel, att efter landskapens naturbeskaffenhet och allmänna kulturförhållanden anpassade

13 Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

bibanor till redan befintliga utförselvägar skola kunna åtminstone för en lång tid framåt tillfredsställande upphjälpa de ifrågavarande landsdelarnas kommunikationsförbindelser, utan att någon statsbana längs gränsen mot Norge anlägges, äfvensom att dessa bibanor, byggda och trafikerade enligt det i hvarje fall billigast möjliga system, måste draga högst betydligt mindre anläggningskostnad än inlandsbanans södra del med till densamma behöfliga sidobanor och tillika erhålla bättre utsikter att kunna skänka skälig afkastning å det nedlagda byggnadskapitalet. I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 21 oktober 1910, då på min hemställan järnvägsstyrelsen anbefalldes att utarbeta eu plan för bedrifvande af statens järnvägsbyggnader under ett antal år framåt, påpekade jag också, att södra delen af den ifrågasatta inlandsbanan skulle komma att framdragas genom landsändar, som i sin längdriktning redan genomkorsas af järnvägar och andra kommunikationsleder, samt att allmänna meningen alltmer torde börjat luta däråt, att de trakter, som berördes af inlandsbanans södra del, skulle för sitt trafikbehof blifva bättre tillgodosedda genom byggandet af tvärbanor till redan befintliga järnvägar.

ggandet af sådana bibanor som de nu ifrågasatta synes mig, jämlikt de principer, som alltifrån början följts vid järnvägsanläggningar i vårt land, böra öfverlåtas åt den enskilda företagsamheten. I betraktande af ortsbefolkningens ringa antal och i allmänhet mindre goda ekonomiska ställning finner jag det dock vara nödvändigt, att staten i detta fäll för ändamålets snara vinnande kraftigare än vanligt understödjer de enskildas företagsamhet. Härför talar också behofvet att söka rycka upp dessa trakter, hvilka särskildt i afseende å folkmängd visa tillbakagång. Som bekant har nämligen emigrationen här vant ovanligt stark, något som haft till följd att folkmängden mångenstädes minskats i hög grad. Dessa förhållanden belysas närmare i det af emigrationsutredningen nyligen offentliggjorda arbetet: »bygdestatistik». Slutligen synes ett sådant kraftigare understöd påkalladt äfven däraf, att staten flerstädes inom ifrågavarande trakter äger jordbruksegendom, skogar och vattenfall af stort värde.

Vid föredragning den 10 juni 1910 af järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 14 maj 1910 med utredning rörande sekundär- och tertiärbanor anbefalldes också järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att inkomma med gemensamt yttrande och förslag, huruvida och under hvilka villkor tvärbanor, som genom enskildas försorg kunde komma att anläggas inom västra delarna af Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt delar af Bohuslän och Dalsland,

Statsunderstöd för bibanor.

14 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 06.

borde från statens sida kraftigare understödjas än genom beviljande åt statslån i vanlig ordning från det af Riksdagen anvisade anslag till låneunderstöd för enskilda järnvägsanläggningar.

De båda styrelserna hafva den 14- oktober 1910 afgifvit det sålunda infordrade utlåtandet och hafva därvid uttalat i vissa afseende!! skiljaktiga meningar. Styrelserna äro emellertid eniga uti, att staten åt ifrågavarande järnvägar bör kunna bevilja lån till högst halfva anläggningskostnaden samt dessutom lämna understöd med högst en fjärdedel af anläggningskostnaden. Meningsskiljaktigheterna afse egentligen blott de närmare villkor och bestämmelser, som böra fästas vid statsunderstödets åtnjutande. Fullmäktige i riksgäldskontoret hafva därefter den 2 februari 1911 afgifvit underdånigt yttrande i ärendet. Till denna fråga skall jag i det följande återkomma.

Den sammanlagda anläggningskostnaden för de förut åt mig omnämnda, med bokstäfverna Åt till och med I betecknade bibanorna torde såsom nämndt kunna anslås till omkring 35,000,000 kronor. Gifvetvis är att förutsätta, att mer eller mindre afsevärda förändringar kunna komma att äga rum i de ifrågasatta bibanornas hittills planerade sträckningar, till följd hvaraf någon afvikelse från de beräknade anläggningskostnaderna kan inträda,

Jag ber här tillika få påpeka, att den förut angifna uppräkningen af bibanor, som skulle blifva beliöfliga, ingalunda gör anspråk på fullständighet, ej heller får det anses redan på förhand gifvet, att en hvar af dessa banor är af beskaffenhet att böra komma till stånd och med statsmedel understödjas. I hvarje särskildt fall bör gifvetvis en ytterligare pröfning af alla på saken inverkande förhållanden äga rum. 1 ppenbart är emellertid, att högst betydande kraf måste ställas på statens offervillighet för att de för kommunikationsbehofvet i dessa trakter beliöfliga bibanor skola blifva eu verklighet. Å andra sidan är tydligt, att byggandet af dessa banor, hvilkas åstadkommande i första hand skulle bero på det enskilda initiativet, kommer och måste komma att utsträckas öfver en jämförelsevis lång tidsperiod och att följaktligen statens bidrag kommer att fördelas på eu följd af år. Hur jag tänkt mig detta, blir jag i tillfälle att senare omnämna.

Om sålunda statens uppoffringar måste blifva jämförelsevis betydliga, är det å andra sidan uppenbart, att dessa uppoffringar icke skola vara förgäfves. Det är nämligen min öfvertygelse, att ifrågavarande landsdelar med kraftig hjälp från statens sida skola kunna på ett tillfredsställande sätt ordna sina hittills efterblifna kommunikationsförbindelser, och jag är förvissad om, att det system, som härvid är förutsatt, skall

15 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

verksamt bidraga att hålla fast våra västliga landamäre]! vid svenska kultur- och affärsintressen.

Innan jag går in på frågan om sättet för statsunderstödet, ber jag slutligen få tillägga, att tiden ännu icke synes mig vara inne att upptaga den lifligt omhandlade frågan, huruvida staten bör inköpa någon eller några af de enskilda järnvägar, som för närvarande förmedla de ifrågavarande trakternas ut- och införsel öfver västkusten. Jag finner det försiktigast och klokast att låta det planerade bibanesystemet först taga gestalt i verkligheten, innan något i den frågan definitivt åtgöres. Sagda fråga sammanhänger onekligen med fortsättandet söderut af statsbanan genom det inre Norrland samt med Trollhätte kanals ombyggnad, och för den händelse det skulle visa sig ensidigt eller nödvändigt med hänsyn till trafikens skötsel och omhänderhafvande, att frågan bringas till afgörande, innan angifna byggnadsföretag blifvit utförda, torde de föreslagna bibanornas tillblifvelse i och för sig icke resa något hinder för antydda statsinköp. Gjorda kalkyler synas också gifva vid handen, att ett framskjutande af frågan om dylikt statsinköp ingalunda bör ställa sig för staten ekonomiskt ofördelaktigt.

Såsom nämnts hafva såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som järnvägsstyrelsen föreslagit, att till understödjande af sådana enskilda järnvägsanläggningar, som här äro i fråga, skulle kunna lämnas statsbidrag dels såsom lån intill hälften af den beräknade anläggningskostnaden, dels ock i form af anslag till belopp af högst en fjärdedel af samma kostnad.

Till en början tillåter jag mig erinra om innehållet af de i Riksdagen, på sätt i dess skrifvelse den 24 maj 1910 anmälts, senast bestämda villkoren för låneunderstöd till enskilda järnvägsanläggningar. Sålunda har föreskrifvits:

l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas af Eders Kung!. Maj:t, som ock närmare bestämmer de ställen, hvilka järnväg skall beröra; varande det sökande bolaget skyldigt att godtgöra de särskilda kostnaderna för möjligen erforderliga kontrollundersökningar, besiktningar, extra biträdens användande med mera dylikt, hvilka kunna af kostnadsförslagets och arbetsplanens granskning föranledas;

2:o) att det lånesökande bolaget, för att kunna erhålla statsunderstöd, skall vara skyldigt hos Eders Kung!. Maj:t styrka, att det för-

Frågan om inköp af enskilda järnvägar.

Sättet för statsunderstödet.

Statslån.

16 Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 96.

fogar öfver ett kapital, som jämte statslånet är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens utförande, på sätt arbetsplan och kostnadsförslag 'innehålla, och hvaraf minst så stor del, som motsvarar hälften af den beräknade anläggningskostnaden, bör utgöras af inbetaldt eller tecknadt aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet lämnadt tillskott till järnvägsanläggningens utförande;

3:o) att låneunderstödet må utgöra högst hälften af anläggningskostnaden efter det fastställda kostnads förslaget samt lyftas i män af arbetets fortgång på sätt och å tider, som Eders Kungl. Maj:t bestämmer, dock med iakttagande däraf, att inbetalningarna å den del af anläggningskapitalet, som bör utgöras åt aktiekapital eller eljest utan återbetalningsskyldighet lämnadt tillskott, skola ske i förhållande till de andelar af lånesumman, som lyftas, och före lyftningen af dessa låneandelar; skolande härjämte en tiondedel af den beviljade låneförsträckningen innestå, till dess besiktning af järnvägsanläggningen blifva i öfverensstämmelse med § 2 mom. 2 af kungl. kungörelsen den 11 december 1874 angående ordningen för afsyning och besiktning af enskilda järnvägar och deras upplåtande för allmän trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat tillstånd till banans öppnande för allmän trafik;

4:o) att med afseende å ifrågavarande försträckningar skall iakttagas:

a) att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknas till fem procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter fyra och en halt procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning därå;

b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper under en tid, omfattande högst tre år från lyftningsdagarna men dock ej sträckande sig utöfver ett år från den dag, då järnvägen enligt Éders Kungl. Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik, må medgifvas anstånd med betalningen på det sätt, att denna ränta, benämnd anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid erlägges till staten först sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock hela lånekapitalet inbetalts;

c) att, så snart å lyftadt lånebelopp upplupit ett års ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall inbetalas till staten;

d) att kapitalafbetalning skall genom erläggande af fullständig annuitet vidtaga tre år efter den dag, då järnvägen enligt Eders Kungl.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96'. IT

Majrts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik; skolande i sammanhang härmed likvid ske af all därförinnan upplupen, obetald ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta; och

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskrifven ordning erlägges, låntagaren skall därå gälda fem procent ränta, intill dess samma belopp varder behörigen inbetaldt;

5:o) att järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader och materiel äfvensom all bolagets öfriga egendom skall utgöra säkerhet för den af staten lämnade försträckning och staten till säkerhet för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt framför hvarje annan fordran i den järnväg, för hvars anläggning den ifrågavarande försträckningen beviljats; börande ej mindre såsom villkor för statslånets erhållande och tillgodonjutande i bolagsordningen intagas stadgande om bolagets skyldighet att till säkerhet för statens fordran inteckna bolagets järnväg med förmånsrätt för samma fordran framför hvarje annan fordran hos bolaget, än ock en tredjedel af det beviljade statslånet innestå, till dess inteckning med ofvan stadgad förmånsrätt i bolagets järnväg meddelats för förut lyftade andelar af lånet; hvarjämte ofvanberörda sista tredjedel ej må utbekommas, förrän inteckning för dess belopp med förmånsrätt framför hvarje annan fordran än statens blifvit i bolagets järnväg behörigen meddelad;

6:o) att Eders Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild instruktion försedd ledamot i direktionen för hvarje järnvägsbolag, som innehar lån af staten, och utse en revisor att deltaga uti granskningen af bolagets förvaltning och räkenskaper, samt att arfvode till sålunda utsedd direktör och revisor skall bekostas af bolaget;

7:o) att hvarje järnvägsbolag, som erhållit statsunderstöd, skall vara skyldigt underkasta sig såväl de bestämmelser i fråga om samtrafik, hvilka Eders Kungl. Maj:t kan finna god! för bolaget bestämma, som ock i öfrigt alla de villkor och kontroller, som af Eders Kungl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

Därjämte har föreskrifvits, att hvarje sådant bolag, som nu nämnts, må, då .Eders Kungl. Maj:t så pröfvar lämpligt, erhålla upplåtelse af den för . järnvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga jord m. in. på vanliga villkor.

Beträffande statslån till de nu ifrågavarande bibanorna bär järnvägsstyrelsen ansett någon vidare rubbning af de utaf Riksdagen för statslån till enskilda järnvägsanläggningar i allmänhet bestämda vill- Bih. till Biksd. Pvc1. 1911. 1 Sami 1 Afd. 63 Höft. 3

Järnvägs

styrelsen

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

koren icke böra ifrågakomma; dock har styrelsen ifrågasatt något lägre räntefot, exempelvis fyra procent.

Väg-- och vattenbyggnadsstyrelsen, som i likhet med järnvägsstyrelsen förutsatt, att lån ej beviljas till högre belopp än halfva den beräknade anläggningskostnaden, bär emellertid föreslagit väsentliga lindringar i villkoren för lånet. Sålunda har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bestämdt tillstyrkt nedsättning i räntefoten till 4 procent, därvid åberopande, att staten själf erlägger allra högst nämnda och i allmänhet lägre ränta på sina lån. Enahanda ränta anser styrelsen höra erläggas äfven för det fall, att till betalning förfallet belopp icke i föreskrifven ordning erlägges.

Vidare anser sistnämnda styrelse mindre lämpligt, att en järnväg genast i början af driften har att erlägga ej blott den ränta, som under året upplöper, utan i de fall, då byggnadstiden är längre än tre år, jämväl räntor, som uppstått och förfallit under byggnadstiden. Äfven i de fall, då detta ej sker, lär det dock enligt styrelsens mening sällan vara möjligt för en järnväg att förränta kapitalet under första trafikåren, hvarför det synes ' önskvärd!, att ingen ränta förfölle till betalning, förr än eu någorlunda lång tid, förslagsvis två år, förflutit efter järnvägens öppnande för trafik.

Äfven anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen en amorteringsplan kunna användas, som ställer sig fördelaktigare för järnvägen under de första trafikåren än den hittills använda. Nu användes nämligen under cirka 53 år en konstant annuitet af 5 % af ursprungliga lånebeloppet, men torde det enligt styrelsens mening verka underlättande att i stället amortera statslånet med annuiteter, som i början äro låga och sedan ökas. Eu lämplig amortering i dylikt afseende skulle enligt styrelsens åsikt vara den, att med den ofvan angifna räntefoten af 4 % förränta och amortera kapitalet på 50 år på sådant sätt, att annuiteten under de första 10 åren sättes till 3,5 % af ursprungliga beloppet, under de följande 10 åren till 4,5 % och under återstående 30 åren till 6,0 % af ursprungliga beloppet, f fall ett dylikt amorteringssätt tillämpas, anser styrelsen den intill förutnämnda tidpunkt, två år efter järnvägens öppnande för trafik, upplupna ränta böra läggas till kapitalet och hela summan amorteras enligt denna princip. I detta sammanhang erinrar styrelsen om Eders Kung! Maj:ts nådiga resolution den 29 april 1910, däri på ansökan af Östra Blekinge järnvägsaktiebolag och efter Riksdagens hörande dels medgifvits, att förfallna annuitets- och räntebelopp å järnvägsbolagets lån finge kapitaliseras såsom särskild! lån, som på angifvet sätt skulle förräntas och amorteras, dock med rätt för bolaget

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 19

att när som helst, om det så önskade, öka amorteringen å lånet, dels, bland annat, som villkor stadgats, att staten som säkerhet för denna fordrans utbekommande skulle erhålla särskild inteckning i bolagets järnväg.

Vidare anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kunna ifrågasättas, huruvida ej föreskriften, att en tredjedel af statslånet skall innestå, tills inteckning blifvit beviljad för den föregående delen af statslånet, skulle kunna ändras så, att endast en femtedel behöfde på sådant sätt innestå. Det har nämligen, säger styrelsen, ofta visat sig svårt och medförande extra kapitalanskaffningskostnad att mot slutet af järnvägsbyggnaden, då aktiekapitalet i regel är förbrukadt, skaffa återstående erforderliga medel för arbetets slutförande, enär ej hela anläggningskapitalet är för företaget tillgängligt.

Beträffande den utaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda förordade amorteringsplanen anse fullmäktige i riksgäldskontor densamma vara mera invecklad än önskligt är; och framhålla fullmäktige särskild! det mindre tilltalande uti, att enligt denna plan lånekapitalet komme att under en lång följd af år oafbrutet ökas genom tillägg af oguldna räntor. Detta komme nämligen att ske äfven sedan annuitetslikviderna börjat, enär dessa under de första tio åren skulle utgå med endast 3 1/s V, under det att räntan af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagits till 4 %. Enligt fullmäktiges mening äro de nu gällande grunderna för förräntning och amortering af järnvägslån gifvet att föredraga framför den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade planen. Då man emellertid, såsom nämnda styrelse framhållit, knappast torde kunna påräkna, att en järnväg under de första trafikåren skall kunna lämna ränta å kapitalet, anse fullmäktige böra tagas under öfvervägande, huruvida icke med afseende å de järnvägsanläggningar, som nu äro i fråga, tiden för anståndsräntans beräkning borde förlängas med förslagsvis ett år och likaledes tidpunkten för verkställande af den första kapitalafbetalningen framskjutas ett år eller sålunda till fyra år efter den dag, då järnvägen enligt Eders Kungl. Maj ris bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik.

Någon annan ändring i de vanliga lånevillkoren anse sig fullmäktige icke hafva skäl tillstyrka. Hvad särskildt angår räntefoten å lånen, torde den enligt fullmäktiges mening knappast kunna sänkas under den nu bestämda af 4 Va %■, så vidt statens ränteutgift för lånemedlens anskaffande skall blifva betäckt. Man får nämligen, anmärka fullmäktige, icke förbise, att den järnvägsbolagen medgifna förmånen

Fullmäktige i riksgäldskontoret.

20 Departements-

chefen.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

med beräknande af anståndsränta, hvilken inbetalas först sedan hela kapitalet blifvit amorteradt, föranleder en högst betydlig nedsättning i den effektiva räntan å lånet. För ett järnvägslån med vanliga betalningsvillkor — sålunda med 4 7* % föreskrifven ränta — har den effektiva räntan beräknats utgöra endast 4,141 %. Om, såsom fullmäktige ifrågasatt, anståndsränta skulle beräknas för ett år mer än vanligt, komme därigenom den effektiva räntan att ytterligare ej oväsentligt nedbringas, så att den nätt och jämnt torde motsvara den ränteutgift, staten får vidkännas för sin upplåning. Vidkommande den s. k. öfverräntan (ränta å förfallna, icke inbetalda annuitetsbelopp), anse fullmäktige betänkligheter möta mot nedsättning af denna ränta under 5 så länge andra af staten understödda järnvägsföretag få vidkännas öfverränta efter denna procent. Icke heller synes det fullmäktige vara lämpligt, att, på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, mer än två tredjedelar af statslånet skulle få lyftas, innan inteckning för detsamma blifvit beviljad, utan anse fullmäktige, att äfven i denna punkt de vanliga villkoren böra tillämpas.

Med hänsyn till hvad fullmäktige i riksgäldskontoret anfört, anser jag mig icke kunna för nu förevarande statslån förorda andra lindringar i de vanliga lånevillkoren än de af fullmäktige ifrågasatta. Med betalningen af den ränta — anståndsränta — som å lyftade lånebelopp upplöper under en tid, omfattande högst fyra (enligt de vanliga villkoren tre) år från lyftningsdagarna, men dock ej sträckande sig utöfver två (enligt de vanliga villkoren ett) år från den dag, då järnvägen senast skall vara färdig och öppnad för trafik, skulle sålunda få anstå och denna ränta genom fortsatt annuitetslikvid erläggas först sedan all annan ränta och hela lånekapitalet inbetalts. Kapitalafbetalning skulle vidtaga först fyra (enligt de vanliga villkoren tre) år efter den dag, då järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad för trafik.

Fn annan jämkning af uteslutande formell natur synes mig därjämte böra vidtagas i de eljest vanliga lånevillkoren. Enligt dessa skall i bolagsordningen intagas stadgande om skyldighet för det bolag, som erhållit statsunderstöd, att till säkerhet för statens fordran inteckna bolagets järnväg med förmånsrätt framför hvarje annan fordran hos bolaget.

Ett järnvägsaktiebolag — Södra Dalarnes järnvägsaktiebolag — som beviljats lån för utförande af en järnvägsanläggning, har emellertid hos Eders Kungl. Maj:t anhållit, att nyssberörda, såsom villkor för statslånets tillgodonjutande meddelade föreskrift om intagande i bolags-

21 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96-

ordningen af stadgande om inteckning med viss förmånsrätt måtte få utgå. Såsom skäl härför har bolaget anfört, att fullgörande af detta villkor skulle medföra stor tidsutdräkt, då för ändring af bolagsordningen erfordras, att beslut därom godkännes af såväl en ordinarie som en extra bolagsstämma.

På grund af nådig remiss bär justitiekanslern afgifvit utlåtande och därvid erinrat, att enligt gällande bestämmelser i det kontrakt om järnvägsanläggningens utförande, som skall afslutas mellan kronan och bolaget, skall intagas bolagets alla förbindelser och rättigheter enligt meddelade beslut, samt att följaktligen där äfven skola intagas de bolaget åliggande förbindelser i fråga om inteckning i järnvägen med viss förmånsrätt för statens fordringar. Justitiekanslern anser därför till tryggande af Eders Kungl. Maj:ts och kronans rätt icke vara nödigt, att stadgande därom intages jämväl i den för bolaget gällande ordning.

På enahanda bestämmelser som de af justitiekanslern omnämnda alltid torde intagas i det kontrakt, som upprättas rörande järnvägsanläggningens utförande, synes intagande i bolagsordningen af en särskild bestämmelse sådan som den här afsedda icke vara af behofvet påkallad, en bestämmelse, som dessutom under vissa förhållanden kan medföra tidsutdräkt och onödiga formaliteter.

Skulle denna uppfattning delas af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen, lärer hinder ej möta att bifalla Södra Dalarnes järnvägsaktiebolags förut omnämnda framställning eller att i blifvande resolutioner angående beviljande åt statsunderstöd ur den vanliga järnvägslånefonden utesluta nu ifrågavarande villkor.

Då Riksdagen lämnat ett allmänt medgifvande om rätt för Eders Kungl. Maj:t att upplåta kronojord m. m., då det erfordras för enskild järnvägsanläggning, lärer särskild! bemyndigande i sådant afseende icke erfordras i detta sammanhang:.

1 fråga om det ytterligare statsbidrag, som borde ifrågakomma för att underlätta åstadkommande af bibanor i de trakter, hvarom nu är fråga, hafva, såsom nämndt, såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som järnvägsstyrelsen tillstyrkt, att detta måtte ske i form af statsanslag till ett belopp åt högst eu fjärdedel af den beräknade anläggningskostnaden.

Beträffande frågan, huruvida detta statsanslag bör lämnas med eller utan återbetalningsskyldighet, anför järnvägsstyrelsen, hurusom

Statsansla

Järnvägssty

relsen.

22 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

däryid är att beakta, att, därest det förra stadie äga rum och alltså beviljande af större lån än halfva kostnaden ifrågakomma, järnvägen otvifvelaktigt efter dess öppnande för trafik komrne att i högre grad, än som redan nu plägar vara fallet, kämpa med stora svårigheter för förräntande af skulden.

Att å andra sidan lämna ett rent statsanslag utan vidare villkor, om ock endast till viss mindre andel af anläggningskostnaden, anser järnvägsstyrelsen vara att i högre grad än behöfligt tillgodose de enskildas intressen på bekostnad af statens. Den möjligheten är ju, anmärker styrelsen, icke utesluten, att i en framtid järnvägsföretaget kan blifva bärande eller rent af blifva ett mycket godt affärsföretag, i hvilket fall det ju icke kan anses skäligt, att statsverket afsagd sig alla anspråk på andel i vinsten såsom ersättning för de direkta uppoffringar, staten lätt vidkännas, för att företaget skulle kunna komma till stånd. Järnvägsstyrelsen anser därför böra stipuleras, att, därest något år å uppkommande nettobehållning skulle ifrågakomma utdelning till aktieägarna, denna skall fördelas mellan staten och aktieägarna efter storleken af statsanslaget ifråga i förhållande till aktiekapitalet.

Styrelsen påpekar i detta sammanhang, att för en rätt tillämpning af detta villkor torde erfordras i bolagsordningen förbehåll om Eders Kungl. Maj:ts medgifvande till ökad aktieteckning samt att, därest nu föreslaget kraftigare understöd skulle en järnväg beviljas, den från statens sida utsedda revisorn helst bör vara fackman inom järnvägstrafiken.

För att staten må erhålla full garanti, för att företagets tillkomst är uppburet af allmänt intresse i den ort, hvarest företaget skall komma till stånd, anser j ä rn vägs styrelsen viss medverkan från landsting eller kommuner böra påfordran. I sådant afseende finner styrelsen skäligen böra föreslås, att bidrag till järnvägens utförande skall utgå med minsten tolftedel af anläggningskostnaden. Vid beräknande af storleken af detta bidrag borde dock bortses från kostnaden för anskaffande af mark, hvarom särskild! villkor föreslagits.

Slutligen har järnvägsstyrelsen ansett sig böra föreslå följande allmänna villkor för ifrågavarande statsbidrags utgående:

Do) Behofvet af banbyggnaden, särskilt dess vikt i nationalekonomiskt hänseende, skall genom tillfredsställande utredning vara ådagalagdt.

2:o) Förslaget till banbyggnaden, som bör afse så billig anläggning, som är förenligt med den uppgift, banbyggnaden bär att fylla,

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90. 23

skall vara uppgjordt enligt tekniska bestämmelser, som af Eders Kung]. Maj:t godkännas.

3:o) Kostnadsförslaget och de undersökningar, hvarpå detta grundar sig, skola vara så omsorgsfullt gjorda och så specificerade, att fullständig ledning däraf kan erhållas för bedömande af den beräknade kostnadssummans tillräcklighet.

4:o) Byggnaden utföres under statens kontroll.

5:o) Landsting, kommuner eller enskilda utfästa sig att kostnadsfritt upplåta mark och lämna ersättning för husflyttningar och olägenheter enligt de närmare bestämmelser härom, som under senare tid stadgats i fråga om statens järnvägsbyggnader.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för sin del visserligen funnit det kunna ifrågasättas, att statsverket skulle förbehålla sig viss afkastning i likhet med aktieägarna å det lämnade statsanslaget, då företaget ernått sådan ställning, att utdelning å de enskildas kapital kan inträda. Styrelsen anser emellertid, att fördelen häraf blefve tvifvelaktig och vinsten i verkligheten mycket ringa samt ej svarande mot de för dess erhållande sannolikt erforderliga nya uppoffringarna. En sådan anordning synes dessutom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äga karaktären af ett slags maskerad aktieteckning och i öfrigt blifva en åtgärd, som skulle verka i rakt motsatt riktning till nu ifrågasatta kraftigare understödet för åstadkommande af järnvägar i mindre väl lottade bygder. Det torde ock, säger styrelsen, få anses följdriktigt, att staten i sådant fall jämväl finge bära visst ansvar för järnvägens förvaltning. För statsverket erhålles enligt styrelsens mening i alla händelser afkastning å det lämnade anslaget indirekt genom järnvägsnätets utsträckning samt den odling och det uppsving, som därmed skapas i de ifrågavarande landsdelarna. Styrelsen anser sig därför icke böra förorda, att för staten törbehåll göres om andel i afkastningen å det penningbelopp, som lämnats såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.

Därest emellertid statsanslag utan återbetalningsskyldighet beviljas, bör enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens åsikt särskild t föreskrifvas, att, i händelse af banans inlösning af staten, vid beräkning i enlighet med koncessionsbestämmelserna af inlösningsbeloppet för banan, staten skall erhålla afräkning för det beviljade anslaget.

Det af järnvägsstyrelsen framlagda förslaget därom, att en tolftedel af anläggningskostnaden bör utgå från landsting eller kommuner, anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen innebära en begränsning i möjligheten att anskaffa de för företaget utöfver statsbidragen erforderliga

Väg- och vatten byggnadsstyrelsen.

24 Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

medlen och sålunda jämväl en minskning i utsikterna för järnvägens tillkomst, hvarför eu sådan bestämmelse enligt styrelsens mening icke lärer böra fastställas, med mindre tillräckliga skäl kunna härför anföras.

Ehuruväl intresset för tillkomsten och fortvaron af en järnvägsanläggning från ortens sida måste anses önskvärd!, lärer detta intresse, framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, likväl vara underlägset de större nationalekonomiska och statsintressen, som kunna vara förbundna med eu järnväg, som, utan att vara synnerligen behöflig för orten, likväl kommer att medföra långt vidsträcktare gagn för det allmänna och staten, exempelvis såsom genomfartsbana. Om därför det begränsade ortsintresset för en sådan bana också icke är tillräckligt att framkalla penningbidrag, något som i vissa fall kan vara obehöflig!, då medlen på annat sätt äro tillgängliga, anser styrelsen eu dylik omständighet ej' höra få utgöra hinder för statsmakterna att låta anläggningen komma till stånd. Då i öfrigt ortsintresset redan före koncessionens meddelande utredts genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes försorg, finner styrelsen det ifrågasatta villkoret om landstings- och kommunalbidrag såsom obehöflig! och onödigt betungande samt gagnlöst icke böra fastställas såsom villkor för tillkomsten af här ifrågasätta järnvägar.

Beträffande det af järnvägsstyrelsen föreslagna villkoret att benofvet af banbyggnaden, särskildt dess vikt i nationalekonomiskt hänseende, skall genom tillfredsställande utredning vara ådagalagdt, anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att detta villkor är uppfylldt redan vid den pröfning, som Eders Kungl. Maj:t låtit ärendet undergå, innan koncession beviljats för järnvägen, hvadan ej bör påfordras ett upprepande af sådan utredning. I öfrigt lärer, anmärker väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Eders Kungl. Maj:t i hvarje fall särskildt pröfva, hvilken omfattning den önskade utredningen bör hafva, så mycket mera som erfarenheten visat, att utförda vidlyftiga, tidsödande och kostsamma så kallade trafikuiredningar i fråga om enskilda järnvägar icke kunnat tillmätas synnerlig betydelse och icke motsvarat verkligheten, då de i alla händelser i vissa fall helt omkastats allenast genom tillkomsten af någon ny vid beräkningarnas uppgörande ej påräknad kommunikationsled eller genom ändringar i gällande samtrafiksregler.

Hvad angår de af järnvägsstyrelsen ifrågasatta, bär förut under 2:o) 3:o) och 4:o) upptagna villkor rörande de tekniska bestämmelserna för banbyggnaden, sättet för kostnadsförslagets uppgörande och undersökningarnas verkställande samt kontroll å byggnaden från statens sida, anmärker väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att dessa villkor ingå i de

25 Kimgl. Maj tfa Nåd. Proposition Nr 96.

vanliga allmänna koncessions- och stat slånevillkoren, som i första hand skulle här tillämpas, hvarför de ej böra upprepas såsom särskilda villkor.

Beträffande det af järnvägsstyrelsen under 5:o) upptagna villkoret om fri mark med mera erinrar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att därmed skulle följa en ny, icke ringa svårighet af ekonomisk art för åvägabringandet af det redan förut svagt uppburna företaget, och att således villkoret är ägnadt försvåra tillkomsten af det slags järnvägar, för hvars åstadkommande här skulle föreslås lämpliga utvägar. Af denna anledning anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen villkoret icke nu böra vinna fastställelse.

Mot hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda anmärkt har järnvägsstyrelsen anfört, att det synes vara af synnerlig vikt, att samtliga de under l:o)—3:o) upptagna allmänna förutsättningar för statsanslagets utgående äro kända af de enskilda, som ämna utföra en järnvägsanläggning, hvarom här är fråga, så att undersökningarna rörande behofvet af banbyggnaden och arbetet med uppgörandet af förslagen för dess utförande redan från början inriktas på uppfyllande af dessa allmänna förutsättningar, hvarförutan statsanslag ej skulle ifrågakomma. Intressenterna skulle, menar järnvägsstyrelsen, i annat fall kanske rätt ofta blifva ställda inför den eventualiteten, att, när till pröfning föreligger fråga, huruvida anslag bör till företaget utgå, utredningen och förslagen anses ofullständiga eller dessa senare till och med uppgjorda efter helt andra grunder än som skäligen böra ifrågakomma för ett järnvägsföretag, som skall på detta sätt af staten befrämjas. Hvad särskildt angår det under l:o) upptagna villkoret, att tillfredsställande utredning skall föreligga rörande behofvet af banbyggnaden, framför allt ur nationalekonomisk synpunkt, torde, säger järnvägsstyrelsen, då här gäller fråga om statsanslag, ligga vikt däruppå, att det påfordras fullständigare utredning i förevarande hänseende än då fråga är om ett uteslutande af enskilda bekostadt järnvägsföretag; och i all synnerhet klätt beakta, att banans vikt i nationalekonomiskt hänseende bör tillfredsställande utredas. Villkoret om att byggnaden skall utföras under statens kontroll anser järnvägsstyrelsen böra föreskrifvas såsom ej ingående i de allmänna villkoren, Riksdagen senast föreskrifvit i sin skrifvelse den 24 maj 1910 rörande anslag till låneunderstöd åt enskilda järnvägar. Riksdagen har, påpekar styrelsen, väl i sin berörda skrifvelse uttalat, att Riksdagen vore öfvertygad därom, att Eders Kung!. Maj:t beträffande statslånen ifråga vidtoge åtgärder för att ifråga om Bih. till Piket!. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afä. ÖS Höft. .4

Järnvägs-

styrelsen.

Klint;!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Fullmäktige riksgäl dskontoret.

de enskilda järnvägar, som kunde komma i åtnjutande af lån, åstadkomma, i den mån en blifvande utredning kunde därtill föranleda, en betryggande teknisk-ekonomisk kontroll såväl beträffande själfva anläggningens planerande och genomförande som ock hvad anginge därmed sammanhängande förvaltningsåtgärder; och hafva i anledning häraf i några därefter förekommande fall vid beviljandet af låneunderstöd skärpta kontrollbestämmelser rörande banbyggnadens utförande föreskri fvits, Det torde dock enligt järnvägsstyrelsens mening ej vara utvägen att, då här gäller ytterligare statsbidrag, såsom allmänt villkor föreskrifva dylik kontroll. Slutligen anmärker järnvägsstyrelsen beträffande samtliga villkoren under l:o)—4:o), att den möjligheten ej är utesluten, att de enskilda se sig i stånd på annat sätt än genom statslån eller sålunda på enskild väg uppbringa däremot svarande lån, men det oaktadt anse sig berättigade att komma i åtnjutande af det statsanslag, hvarom i detta ärende nu är fråga, för hvithet fall det otvetydigt synes erfordras uppfyllande af de nu föreslagna villkoren.

i Fullmäktige i riksgäldskontor dela järnvägsstyrelsens mening, att med afseende å det ifrågasatta statsanslaget bör göras förbehåll därom, att vid ifrågakommande utdelning af uppkommen nettobehållning å järnvägen , utdelningsbeloppet skall fördelas mellan staten och aktieägarna efter storleken af statsanslaget i förhållande till aktiekapitalet. Likaledes anse fullmäktige, att goda skäl blifvit anförda för att såsom villkor för erhållande och tillgodonjutande af ifrågavarande statsbidraguppställas de fordringar, som järnvägsstyrelsen i sådant hänseende föreslagit.

Slutligen hafva fullmäktige i detta sammanhang framhållit önskvärdheten af att vid beviljandet af statsbidrag till sådan järnvägsanläggning, som nu är i fråga, en så vidt möjligt tillförlitlig utredningföreligger om utsikterna för järnvägsföretaget att kunna förränta och amortera den del af bidraget, som lämnas i form af lån. Den erfarenhet, som vunnits med afseende å de från riksgäldskontor et utlämnade järn vägslånen, visar, anföra fullmäktige, nogsamt behöfligheten af att framdeles mer än hittills omsorg ägnas åt utredningar i berörda hänseende liksom ock åt beräkningarna öfver anläggningskostnaden. Det har nämligen, enligt hvad fullmäktige meddela, visat sig, att många af de med statslån understödda enskilda järnvägsanläggningarna lämnat så ringa nettobehållning, att den icke på långt när varit tillräcklig för gäldande af föreskrifven ränta och amortering å lånen från riksgäldskontoret. Restantierna å järnvägslånen hafva sålunda år för år ökats

Ktmgl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

och uppgingo vid början af år 1911 till en summa af mer än 4,300,000 kronor, häruti icke inberäknade obetalda öfverräntor, som vid samma tidpunkt belöpte sig till omkring 260,000 kronor.

Såsom jag redan förut anfört, torde för att möjliggöra åstadkommande af bibanor i de trakter, om hvilka bär är fråga, vara nödvändigt, att staten äfven på annat sätt än genom statslån understöd jer företagen. Hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen i sådant hänseende föreslagit, eller att detta understöd skulle utgå i form af statsanslag utan återbetalningsskyldighet till ett belopp af högst en fjärdedel af den beräknade anläggningskostnaden, synes mig vara lämpligt. Emellertid torde, därest den verkliga kostnaden skulle befinnas understiga den beräknade, eu proportionell minskning af statsanslaget böra ske. Jag delar till fullo den af järnvägsstyrelsen uttalade uppfattningen att, därest något år skulle ifrågakomma utdelning till aktieägarna i ett sålunda statsunderstödt järnvägsföretag, denna utdelning bör fördelas mellan staten och aktieägarna efter storleken af statsanslaget i förhållande till aktiekapitalet. Under förutsättning att ett dylikt villkor stadgas, torde, för att statens rätt i förevarande hänseende genom ökning af aktiekapitalet icke må eftersättas, böra föreskrifvas, att ökning af aktiekapitalet ej må ske utan Eders Kungl. Maj:ts medgifvande.

I enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hemställan synes böra stadgas, att, i händelse staten inlöser järnvägsanläggningen, det beviljade statsanslaget skall afräknas å inlösningsbeloppet.

Järnvägsstyrelsen har vidare för ifrågavarande statsbidrags utgående föreslagit vissa allmänna villkor beträffande utredningen angående behofvet af banbyggnaden, de tekniska bestämmelserna för densamma, sättet för kostnadsförslagets uppgörande och undersökningarnas verkställande samt kontroll å byggnaden från statens sida. Nu är det ju visserligen, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen påpekat, sant, att dessa af järnvägsstj^relsen såsom villkor föreslagna bestämmelser säkerligen vinna beaktande vid pröfning af koncessionsansökningen och ansökan om statslån. Men å andra sidan torde det icke vara ur vägen, att, när det nu gäller ett direkt statsanslag, Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen gemensamt fastslå dessa bestämmelser, som ju utan tvifvel äro af grundläggande betydelse för sakens bedömande. Härigenom vinnes också den beaktansvärda fördelen, att dessa allmänna förutsättningar för statsanslagets utgående blifva mera allmänt kända af dem, som ha för afsikt att utföra en järnvägsanläggning af här afsedt slag.

Ån vidare har järnvägsstyrelsen, i syfte att vinna full garanti för att ett tillämnadt järnvägsföretag uppbäres af ett allmänt ortsintresse,

Departements-

chefen.

Fondens

storlek.

28 Klingl. Maj .in Nåd. Proposition Nr 96.

hemställt, att såsom villkor för statsanslag måtte stadgas, att landsting eller kommuner bidraga till järnvägens utförande med minst en tolftedel af anläggningskostnaden samt att landsting, kommuner eller enskilda utfästa sig att kostnadsfritt upplåta mark för järnvägsanläggningen samt lämna ersättning för af densamma föranledda husflyttningar och" olägenheter. Det lärer icke vara tvifvel underkastadt, att landsting och i hvarje fall kommuner skola finnas villiga att lämna ekonomisk medverkan för att bringa de ifrågasatta bibanorna till stånd, likasom att de, som taga initiativet till ett sådant järnvägsföretag, skola låta sig angeläget vara att söka anskaffa den för järnvägsanläggningen erforderliga marken utan ersättning. Att i sådant hänseende föreskrifva några villkor synes mig emellertid för statens vidkommande icke vara nödigt, särskild! med hänsyn till den pröfning angående järnvägsanläggningens behöflighet, framför allt ur nationalekonomisk synpunkt, som skall föregå anslagets beviljande. Skulle i ett särskild! fall tillräckliga medel kunna anskaffas utan medverkan af landsting och enskilda, synes detta icke i och för sig böra utgöra hinder för statsanslagets utgående.

Jag tillåter mig slutligen anmärka, att det under mom. 2:o) i Riksdagens senaste skrifvelse af den 24 maj 1910 rörande anslag till låneunderstöd åt enskilda järnvägar stadgade villkor synes utan ändring i ordalagen kunna antagas, då äfven nu ifrågavarande statsbidrag intill en fjärdedel af anläggningskostnaden, såsom det föreslagits, torde falla under begreppet »utan återbetalningsskyldighet lämnadt tillskott till jäi-nvägsanläggningens utförande».

1 mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1911 i fråga om utgifter för kapitalökning anmärkte jag, att förslaget om åtgärder från statens sida för att underlätta åstadkommande af bibanor inom västra delarna af Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt delar af Bohuslän och Dalsland torde komma att innefatta anordnande af en särskild lånefond för ifrågavarande ändamål; och föreslog, i enlighet med min hemställan, Eders Kungl. Maj:t Riksdagen att, i afvaktan på den nådiga proposition, som kunde komma att aflåtas angående inrättande af en lånefond för åstadkommande af bibanor inom vissa delar af riket, för ändamålet beräkna ett anslag för år 1912 af 1,000,000 kronor.

Detta synes mig fortfarande lämpligt, och torde till en början böra bestämmas, att för ändamålet skall afsättas 5,000,000 kronor att utgå med 1,000,000 kronor om året under femårsperioden 1912—1916.

29 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 9(1.

^ alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t Departement

IXlclttG IÖresla JA/lksdagen chefens

dels besluta, att för att underlätta åstadkommandet af bibanor inom hemstäUan' västra delarna af Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt delar åt Bohuslän och Dalsland skall bildas en fond af 5,000,000 kronor att afmattas under fem år från och med år 1912 med 1,000,000 kronor årligen, dock sa att belopp, som ej blindt till utgående under ett af dessa år anvisadt, må för ett efterföljande år af samma femårsperiod disponeras, med lätt för Kungl. Maj:t att från denna fond till understödjande af nVb ännu ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar, om indika hälar fråga, anvisa bidrag i form af statslån och statsanslag utan återbetalmngsskyldighet;

dds ock för afsättning till berörda fond bevilja ett anslag för år 1912 af 1,000,000 kronor.

1 afseende å statslånen hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t matte föreslå Riksdagen att föreskrifva följande villkor och bestämmelser:

. I-0) Kostnadsförslag och arbetsplan skola fastställas af Kungl.

Maj:t, som ock närmare bestämmer de ställen, Indika järnväg skall beföra, och är det sökande bolaget skyldigt att godtgöra de särskilda kostnaderna för möjligen erforderliga kontrollundersökningar, besiktningar, extra biträdens användande med mera dylikt, Indika kunna af kostnadsförslagets och arbetsplanens granskning föranledas.

2:o) Det lånesökande bolaget skall, för att kunna erhålla statslån, vara skyldigt hos Kungl. Maj:t styrka, att det förfogar öfver ett kapital, som jämte statslånet är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla och hvaraf minst så stor del, som motsvarar hälften af den beräknade anläggningskostnaden, bör utgöras af inbetaldt eller tecknadt aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet lämnadt tillskott till järnvägsanläggningens utförande. oö ö

o.o) Statslånet må utgöra högst hälften af anläggningskostnaden etter det fastställda kostnadsförslag^ samt lyftas i mån af arbetets fortgang på sätt och å tider, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock med iakttagande däraf, att inbetalningarna å den del af anläggningskapitalet som bör utgöras af aktiekapital eller eljest utan återbetalningsskyldio-het lämnadt tillskott, skola ske i förhållande till de andelar af lånesummarn som lyftas, och före lyftningen af dessa låneandelar. En tiondedel af den beviljade låneförsträckningen skall innestå, till dess besi rtning af järnvägsanläggningen blifvit i öfverensstämmelse med § 2

30 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

mom. 2 af kungl. kungörelsen deu 11 december 1874 angående ordningen för afsyning och besiktning af enskilda järnvägar och deras upplåtande för allmän trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat tillstånd till banans öppnande för allmän trafik.

4:o) Med afseende å ifrågavarande försträckningar skall iakttagas:

a) att annuiteten för statslånets återgäldande beräknas till fem procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter fyra och en half procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning därå;

b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper under en tid, omfattande högst fyra år från lyftningsdagarna men dock ej sträckande sig utöfver två år från den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik, må medgifvas anstånd med betalningen på det sätt, att denna ränta, benämnd anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid erlägges till staten först sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock hela lånekapitalet inbetalts;

c) att så snart å lyftadt lånebelopp upplupit ett års ränta, som icke

är att hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall mbetalas till staten; __

d) att kapitalafbetalning skall genom erläggande af fullständig annuitet vidtaga fyra år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Majt.s bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik, skolande i sammanhang härmed likvid ske af afl därförinnan upplupen, obetald ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta; och

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskritven ordning erlägges, låntagaren skall därå gälda lem procent ränta, intill dess samma belopp varder behörigen inbetaldt.

5:o) Järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader och materiel äfvensom all bolagets öfriga egendom skall utgöra säkerhet föi den af staten lämnade" försträckning och staten till säkerhet för sm fordrans utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt framför hvarje annan fordran i den järnväg, för hvars anläggning den ifrågavarande försträckningen beviljats; och bör en tredjedel af det beviljade statslånet innestå, till dess inteckning med ofvan stadgad förmånsrätt i bolagets järnväg meddelats för förut lyftade andelar af lånet; hvaijämte ofvanberörda sista tredjedel ej ma utbekommas, förrän inteckning för dess belopp med förmånsrätt framför hvarje annan fordran än statens blifvit i bolagets järnväg behörigen meddelad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

o 1 eJl

,^;0l Kung], Maj:t, skall insätta en med särskild instruktion för-

p tJ 1 dlrektl0nen för hv;ir.]'e järnvägsbolag, som innehar lån

af staten, och utse en revisor att deltaga uti granskningen af bolagets förvaltning och räkenskaper. Arfvode till sålunda utsedd direktör och revisor skall bekostas åt bolaget.

, 7:0) hvarje Järnvägsbolag, som erhållit statslån, skall vara skyligt underkasta, sig saval de bestämmelser i fråga om samtrafik, hvilka ungl. Maj:t kan finna godt för bolaget bestämma, som ock i öfrigt

och nödiJa ^ °Ch k°ntroUer’ som af KuQg‘L Maj:t pröfvas lämplig

„ HeHäffa^de statsanslaget hemställer jag, att Eders Kungl. Makt matte föreslå Riksdagen stadga, att för sådant anslags åtnjutande skola,

S:o)' och 7:o)

_l:o) Behofvet af banbyggnaden, särskildt dess vikt i nationalekokgdt * ianSeende’ ska11 genom tillfredsställande utredning vara ådaga-

2:o)

ning, som

Forslaget till banbyggnaden, som bör afse så billig anlägg- , vp T 1 ar förenlig med den uppgift, banbyggnaden har att fylla, godkännas UPPgJ°rdt Gn lgt tekniska bestämmelser, som af Kungl. Maj:t

o:o) Kostnadsförslaget och de undersökningar, hvarpå detta grundar sig, skola vara sa omsorgsfullt gjorda och så specificerade, att fuJlstän- !g’ ledning daraf kan erhållas för bedömande af den beräknade kostnadssummans tillräcklighet.

Byggnaden skall utföras under statens kontroll.

Statsanslaget må bestämmas till högst en fjärdedel af an-

4:o)

Siol

. / ~ to-" an Högst eu liardedei åt

aggmngskostnaden efter det fastställda kostnadsförslaget samt lyfti

man af arbetets fortgång på sätt och å tider, som Kungl. Mar t stämmer. 7 6 J

as i be-

man

stämmer.

6:o) Vid beviljande af statsanslag skall, där Kungl. Maj:t icke fin- Xvtdan5g bGra fgn ru“’ iakttagas, att, om verkliga kostnaden för lUtf°+r?de-i8kU 16, befinnas understiga den i det fastställda bostad beraknade kostnaden, det beviljade statsanslaget minskas

cte+L i * + df af de,n ifrågavarande besparingen, som det beviljade statsanslaget utgjort af den beräknade kostnadssumman.

7:o) Därest något år å uppkommande nettobehållning ifrågakommer utdelning till aktieagarna, skall denna fördelas mellan staten och aktieagai na efter storleken af statsanslaget i förhållande till aktieka-

32 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

8;o) Ökning af bolagets aktiekapital ma ej ske utan Kungl. Maj.ts

medgifvande. .

9:o) I händelse staten inlöser järnvägsanläggningen, skall vid beräkning i enlighet med koncessionsbestämmelserna af inlösningsbeloppet staten erhålla afräkning för det beviljade anslaget.

Hvad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Solve Berger.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1911.

éco/ls ,-oS/ClXCV 3>Z%fA/\AÅ)CA/vX’

/^/tXiX^C&VVwv^, /3/<3/l^V, ,Mjwk? <WV^XiV- /sÄ^VV^vttV/t /\X/wd/&\o£ÅsX<Xs, fy/d/v~ /0.x3/0ik/} -ct^

:V‘ ■> -

.va

Ståla.

i 1000000

50 Jölome ter

m^ms

Gausdai

h£&

vTrysiL

YÄamot

'Furu

■\fl%

IrV loa

+Vdrdal [i

*Romr/la/

ange?

+-Aas

*yviv

H.r.S5s

BoU

■i..}..:>

ydsvohl \

*.Tm>rmker

0=r\

fem?;

Ström

Östmto

Nännestndt

„

iLfkvuttur

Gjerdnan,

frnsaker

ti/fumförsfÖTy \

Jxitteda

Sörum

-d.mun

y l/rskog

rriANiA.'

Asker

jXoi'd^rörrg.i

hmdottiu?)

Sumtr/n

Munk,

. SkiJlirul

WftUlfflt

K&txité-' /!

Lyd/Mn/ts.

Drilla

x cx;

'+JJa flint % SpiWf/jtiryi

i j ttö<ti

0\fs\\v)\A»\' )/

rltlfi’tr*rp. VA'

'•^Sakkestiuti

ti./H

> .^v;J4/>v

_4%j/

fybrsvik

ut tidt in

Kontrröame-x

j&Jfyumöi A / ) \. ;./ \

Uttrötta t

"K

rw

mlw. * gäN^

'**"1111

^.'/"X'. fjt

v IMJW

\

iftwffiäi v;

&■•’'Vv1 .< v;

£Ml^S

Wtit/rröt trut'’

'tands Ö

Orinstud- ikmbura

km.uvf „

Artr&w

Autrby/

‘Kottnif

ti druid

[3Bm&b

Kutig sham.

W$7L'-3b\

BHi

asaw»

tiS*sy

i&M

5JP5

sni

Generalstabens Litografiska Anstalt

Lpxff. ' P

pS’4- *

W &

Sbseb&cXvviÅ/vufya/i'.

»xn £A&<xnot hvit ixz^vvtkti^a.

ofåyOA. usnAuyi &A£fyywcLb 'V-cvzxi/n&e &*wiov.

£L i. SmcA&.e/t^ ~ SA ~

£L ft. SAtAi*v>fcaA - SA

,*&. &i££i/n^:^oi*~St£6oA*i£ - ^So|£)|ooirt- Dtte&ct

C. ötka&oZ ~ <ft wi<l£,

5. c^o't^'6^ - OD/in/hxmA.

6. cTo^A-^ -

tf: bA-e^Aicfe ~ vt.

g. - ^-ä-vvui.

cO. cl£f£a£e/vv ~ Va/wyjS-w.

3. tA-O-C "SxtfeCjx.

■1 cRnA-c'i. cvn£ä^^nyuvi^ o-a/txctvtAe. ^ä/t/nä^a-v SmeAfWtcjf DU£ ~ ofo^A^

S ka 1 a. iTTörtöiTö

u^r^wS^

Ufrri 3fe#}

sr?»

-4LÄ

Faxe fjäll *4#S

■Trysil

://ih,h

T(l.s‘fi(n)tij^i

teka

f*%W0i

r>0 Kilometer

mMRm

•fRomerlal

+Hof

+Aas

'r

jAvyv.&Y^ve

Koff

Knott

l/W/tl/7H

^loda

\Orue*

'h/s köp.,

y*K

t- \

töräfi v

Gratis

ydsvold \

•slör,'!

\Tcevrutker

1727“

hfsjii/ork I*

fest tas

S^^Ström

/Kitta g rf

Na/i/iest/it

*L eknt

JAVA.AV

len.i åker

In,fe$C

GpVa/fti

W/t» ia/eh</irt\‘ ^Boe/e/tskap.1

Jfi/tet/ei

Spruta

Sats ten

•ulsnutj

TJrskorj

rr«s

i ko*!/.feber

Asket

\ ’, iblunkthret

S&M/r/u/t

Efih„/Zf/f

■ 'i/f/>u,/,t,

ro./xktA,,

Dröbl

(inbita.

■Jr rn.ilcitfj

.Sy.i v/, /,-v vl

'J > '/ ■

^£t»\j.\VV\\«*v Avu

, (in.**

• +Jftr/rX?e&tiu/1

I A *'

'.’ ~Fr>ivi *w trijtseiret C^hit/nf

yVu»j;aa>-«l <

-' K}>

Lv.iristai

a' ' /.,*

V 5# . tf&dN

(trutor.

'Stgeörrg)

Klistir! eli;

*>.$.\iw<

^yrpefl

o C rf • tor/.vfibÅ*

'.JliWtn5

OjutUo

cffyj?/r^ery

^Wtsr it'

i t.stut/tf-

qiot/rhfsov ' 'JlrfZ

ta;,^.J„/; X;,,

tkHiuis/iety^SfVy' Si

< >ft<Urn ^ <\

jKtutteroamr.\

So.tf/YtilJd

unnstVt

'''W-^Kolapi/^f

'mpf

HotvoZ

•j/i/mnfii

Z it oört \C i

\i«y

*1 W«A.n f’ i’'

'Ofri ni

SäJrfo1.

IM

iluvi»?st:ul

ÄM

jf^TV •;

Wti. tertiär nr

U/^/J

rw <?*

hIAr

.Kkt,\G<

\Avr/rutil,t, I

/i

t i eif ten t

VT®.

! \-;v

e£ji Jj«a >w t:

Kflnmttitti 1^ .'^T ä **■£££.)

'‘/ KUTr.tOui+örf ' 'Z+Wt/iet/fiTf \ / Z^‘' yi+Nornit,.'-," ,

//e YrttuinSe 1 2}i/f

irutetbrv f'

: TiMrtir*

k^x:/ 7ai!^<

•luborje

y+Z*ka’Gn

jr laWiMity

fesgg

&XKreti.

'/tillfr- bftt<^<i ‘ ' 1 Tpvelett ’/J

.Kung sitfirrt/t.r Käft.

j,/.’t putt

Ilig,no ep

A v/v/A-,

'ffirmU

Wf?f .Vfttiii

Generalstabens Litografisna Anstalt

;V-'-aA