med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnplikts¬ lagen den 14 juni 1901

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

1 Nr 98.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni 1901; gifven Stockholms slott den 3 mars 1911.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga eu så lydande

Lag

om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni 1901.

Härigenom förordnas, att §§ 13, 17, 18, 19, 22, 26, 32 och 45 värnpliktslagen skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 13.

1. Hvarje år skall inom de särskilda rullföringsområdena och för Värnpliktigs de särskilda sjömanshusen å tider och ställen, som, efter det vederbörande inskrifning. inskrifningsområdes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare blifvit hörd, bestämmas af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket rullföringsområdet eller största delen däraf hörer, eller hvarinom vederbörligt sjömanshus är beläget, inskrifning förrättas med de värnpliktiga, som under året fylla tjuguett år, samt med de äldre värnpliktiga, hvilka icke

förut blifvit inskrift^ eller frikallade.

2. Inkallelse till inskrifningsförrättning verkställes af Konungens Befallningshafvande genom kungörelse och offentligt anslag inom hvarje kommun.

Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 60 Höft. (AV 98.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

§ 17.

Uppskof med 1. Uppskof till nästföljande år med den i § 27 föreskrifna första

tjänstgöring tjänstgöring kan vid inskrifningen inedgifvas:

a) å sjömanshus inskrifven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg och som till följd däraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan fortvarar, inställa sig;

b) värnpliktig, som själf förvaltar och brukar honom tillhörig fast egendom eller själf drifver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan industriell rörelse och af en eller annan anledning icke varit i tillfälle att på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den tid, han för sin militära tjänstgöring skulle blifva frånvarande; samt

c) värnpliktig, som visar annat giltigt skäl för uppskofs beviljande, såsom att tjänstgöringens fullgörande skulle medföra afsevärdt afbräck i fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller af hans arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.

Fortfar anledning till uppskof med den i § 27 stadgade första tjänstgöring, må förlängdt uppskof, hvarje gång för ett år, af vederbörande inskrifningsnämnd den värnpliktige beviljas; dock att tjänstgöringen, utom i fall, som i mom. 5 nedan afses, skall taga sin början senast det år, under hvilket han fyller tjugufyra år.

2. Yppas för inskrifven värnpliktig, efter det inskrifningsförrättningarna afslutats, sådan anledning till uppskof med den i § 27 föreskrifna första tjänstgöring, hvarom i mom. 1 här ofvan förmäles, må uppskof med nämnda tjänstgöring till nästföljande år den värnpliktige medgifvas i den ordning, Konungen bestämmer; åliggande den värnpliktige, där han önskar ytterligare uppskof med samma tjänstgöring, att vid följande årets inskrifningsförrättning hos vederbörande inskrifningsnämnd därom göra framställning.

3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitionsöfning må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.

4. Från redan påbörjad tjänstgöring må i den ordning, Konungen bestämmer, hemförlofvas värnpliktig, för hvilken efter tjänstgöringens början i anledning af dödsfall eller annan af honom oberoende händelse inträdt förhållande, på grund hvaraf han är att likställa med här ofvan i mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpliktig. Huruvida och i hvad mån sålunda hemförlofvad värnpliktig må anses hafva fullgjort nämnda tjänstgöring, äfvensom i hvilken ordning honom åliggande återstående tjänstgöring skall fullgöras, därom förordnar Konungen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

3 Fortfar sådant förfall, som nu blifvit sagdt, och Önskar den värnpliktige på grund däraf uppskof med den tjänstgöring, som icke anses af honom fullgjord, göre därom framställning hos vederbörande inskrifningsnämnd vid den inskrifningsförrättning, som infaller näst efter det han hemförlofvats.

5. År anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring, hvarom ofvan i denna § sägs, af beskaffenhet, som i § 16 inom. 2 omförmäles, och förefinnes anledningen ännu tre år efter det, då den värnpliktige erhöll uppskof eller hemförlofvades, galle hvad i mom. 3 af samma § är stadgadt.

§ 18.

1. För rullföringsområde skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående af en regementsofficer såsom ordförande samt fyra ledamöter, nämligen en af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket området eller största delen däraf hörer, därtill förordnad lagfaren man, äfvensom rullföringsområdesbefälhafvaren samt två inom samma område bosatta, icke militära personer, hvilka jämte ett lika antal suppleanter väljas hvarje gång för två år af landstinget eller, där rullföringsområde utgöres af stad, som ej under landsting lyder, af stadsfullmäktige. En af de sålunda utsedda ledamöterna och en af suppleanterna afgå dock efter lottning vid slutet af det år, då denna lag vunnit tillämpning, hvarefter en ledamot och en suppleant årligen väljas. Omfattar rullföringsområde landsdelar, hörande under olika landsting, eller landsdel och stad, som ej under landsting lyder, väljas särskild! för hvarje sådan landsdel eller stad två ledamöter i nämnden jämte lika antal suppleanter. De af landsting eller stadsfullmäktige valda ledamöter eller, i händelse de äro hindrade, deras suppleanter deltaga i nämndens förrättningar endast i hvad angår det område, för hvilket de blifvit valda.

För större rullföringsområde må, där Konungen så bestämmer, finnas två eller flera inskrifningsnämnder, hvar och eu för viss del af rullföringsområdet, sammansatta såsom ofvan är föreskrifvet, dock att i stället för rullföringsområdesbefälhafvaren må träda annan officer.

Vid sammanträde af inskrifningsnämnd för rullföringsområde, från hvilket ett större antal värnpliktiga inskrifvas i flottan, må officer af marinen närvara för att lämna nämnden erforderliga upplysningar och göra de yrkanden, som han finner behöfliga i fråga om inskrifningen af värnpliktig till tjänst eller särskild befattning vid flottan, dock utan rätt att i nämndens beslut deltaga.

Inskrifning snämncls sammansättning.

4 Inskrif-

nings-

nämnds

åligganden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

2. För sjömanshus skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående af en regementsofficer såsom ordförande och fyra ledamöter, nämligen en af Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket sjömanshuset är beläget, därtill förordnad lagfaren man äfvensom sjörullföringsområdesbefälhafvaren och två inom staden, där sjömanshuset är beläget, bosatta, icke militära personer, hvilka järnte ett lika antal suppleanter väljas på sätt i mom. 1 är för hvarje fall stadgadt.

I de fall Konungen bestämmer, må i stället för sjörullföringsområdesbefälhafvare trilda annan officer.

3. För att beslut må kunna af nämnden fattas, erfordras, att minst tre ledamöter, däribland en militär samt den af Konungens Befallningshafvande förordnade ledamoten, äro tillstädes. Falla vid omröstning till beslut rösterna lika, galle ordförandens eller, vid förfall för denne, områdesbefälhafvarens mening.

Nämnden biträdes af en läkare.

§ 19.

1. Inskrifningsnämnd för rullföringsområde sammankallas af Konungens Befallningshafvande i det län, hvartill området eller största delen däraf hörer. Sådan nämnd åligger:

a) att verkställa behörig inskrifning af de värnpliktiga;

b) att pröfva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikallelser och uppskof;

c) att, därest för frånvarande värnpliktig företes intyg om kroppslig eller andlig brist af sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till fullo ådagalägga hans oförmögenhet till tjänst vid rikets försvar, utan hinder af den värnpliktiges frånvaro besluta hans frikallelse från värnpliktens fullgörande;

d) att mottaga de värnpliktigas anmälningar rörande det truppslag vid hären eller den tjänst vid flottan, hvari de önska blifva inskrifna;

e) att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag, tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika truppslagen och tjänsterna dem, som inskrifvits, hvarvid vid lika lämplighet i första rummet uttagas de, hvilka därtill anmält sig; dock att, i de fall Konungen bestämmer, sådan tilldelning må verkställas af inskrifningsrevision;

f) att tillställa de inskrifna den i § 14 omnämnda inskrifningsbok, i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt; samt

g) att förordna om de värnpliktigas öfverförande vid behörig tid från första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till landstormen.

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens Befallningshafvande förordnade ledamoten, därvid från beslut afvikande mening, som blifvit framställd af ordförande eller ledamot inom nämnden, eller från beslut afvikande yrkande, som blifvit gjordt af den i § 18 mom. 1 omförmälde officer af marinen, antecknas till protokollet; och skola, innan nämnden åtskiljes, såväl inskrifningslängderna som protokollet af nämnden underskrifvas.

2. Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens Befallningshafvande i det län, där sjömanshuset är beläget, och gäller för sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga delar hvad för den i mom. 1 omförmälda inskrifningsnämnd är föreskrifvet.

3. Under den del af året, som infaller emellan inskrifningsnämndens och inskrifningsrevisionens sammanträden, må för inskrifning af värnpliktiga, som uteblifvit från den i § 13 omförmälda inskrifningförrättning, de åligganden och befogenheter, som enligt mom. 1 tillhöra inskrifningsnämnd, i den omfattning och i enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen meddelar, utöfvas af inskrifningsområdesbefälhafvaren eller, beträffande å sjömanshus inskrifna värnpliktiga, af sjörullföringsområdesbefälhafvaren.

Beslut, som af områdesbefälhafvaren i sådant ärende meddelas, skal! underställas inskrifningsrevisionen och må ej gälla förrän detsamma blifvit af revisionen pröfvadt.

4. Sjörullföringsområdesbefälhafvare må, äfven under den del af året, som infaller emellan inskrifningsrevisions sammanträde och näst infallande inskrifningsförrättning, utöfva ofvan i mom. 3 omförmälda åligganden och befogenheter beträffande å sjömanshus inskrifven värnpliktig, som med laga förfall varit frånvarande från inskrifningsförrättning för sjömanshus.

Beslut, som af honom i sådant fall meddelas, skall gälla till dess detsamma blifvit af inskrifningsnämnden pröfvadt.

§ 22.

Inskrifningsrevision sammanträder på kallelse af ordföranden. Revisionen åligger:

a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;

b) att granska och, där så skäligt finnes, ändra sådana inskrifningsnämnds beslut, rörande hvilka afvikande meningar eller yrkanden äro till protokollet antecknade, äfvensom hvarje beslut rörande ärende, som omförmäles i § 19 mom. 1 c);

Insk‘rifning srevisions åligganden.

6 Tilldelning till olika truppslag.

Mönstring.

Böters påförande.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

c) att granska och, där så skäligt tinnes, ändra inskrifningsområdeseller sjörullföringsområdesbefälhafvares beslut i ärende, som jämlikt § 19 mom. 3 blifvit revisionen undersälldt; samt

d) att, i de fall Konungen bestämmer, verkställa tilldelning af värnpliktiga till visst truppslag eller viss tjänst.

Inskrifningsrevisionens beslut öfverlämnas till Konungens Befallningshafvande för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

§ 26.

Värnpliktiga tilldelas fotfolket, rytteriet, artilleriet, ingenjörtrupperna och trängen samt tjänst i flottan, på sätt §§ 19 och 22 bestämma.

§ 32.

1. Hvarje år skall mönstring, som i denna paragraf omförmäles, hållas med till beväringen hörande värnpliktiga, med undantag af dem, som under årets lopp varit i tjänstgöring eller som äro å sjömanshus inskrifna och till sjöfart inmönstrade.

2. Med värnpliktiga, utom dem, som äro å sjömanshus inskrifna och tillhöra flottan, hålles mönstringen inom hvarje rullföringsområde. För sådan mönstring är hvarje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen meddelar, till befälet afgifva tillförlitlig skriftlig uppgift om bostad och yrke, den värnpliktige dock medgifvet att under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen afgifva nämnda uppgift.

3. Med värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrifna och tillhöra flottan, hålles mönstringen vid sjömanshus. För sådan mönstring är hvarje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen meddelar, till sjömanshusombudsman afgifva tillförlitlig skriftlig uppgift om bostad och sysselsättning, den värnpliktige dock medgifvet att under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen afgifva nämnda uppgift.

4. Kallelse till mönstring verkställes genom kungörelse, som skall införas i en eller flera af ortens tidningar och uppläsas minst två gånger i kyrkorna samt offentligen anslås inom vederbörande kommuner.

§ 45.

1. Öfver värnpliktiga, hvilka utan anmäldt laga förfall uteblifvit från inskrifningsförrättning och icke, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifna

7 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.

eller från värnpliktens fullgörande frikallade, eller som underlåtit att fullgöra hvad dem enligt § 32 och § 33 mom. 2 eller 3 åligger, skola förteckningar länsvis uppgöras och till Konungens Befallningshafvande insändas; skolande å förteckningarna för hvarje värnpliktig angifvas hans bostad, där denna är känd, samt, till ledning vid ansvars bestämmande, tillgängliga upplysningar rörande försummelsens beskaffenhet.

Uppgörande och insändande af dylik förteckning åligger vid inskrifningsförrättning den af Konungens Befallningshafvande förordnade ledamot, som öfver inskrifningsnämndens beslut förer protokoll; skolande inskrifningsnämnden, innan den åtskiljes, sagda förteckning granska och underteckna.

Upprättande och insändande af förteckningar öfver försummelser mot lagbuden i § 32 mom. 2 och § 33 mom. 2 åligger befälhafvare, som förrättat mönstringen, eller hos hvilken anmälan bort göras.

Upprättande af förteckningar öfver försummelser mot lagbuden i § 32 mom. 3 och § 33 mom. 3 åligger sjömanshusombudsman, hvilken öfversänder dem till sjörullföringsområdesbefälhafvaren, som, efter att hafva granskat och påtecknat desamma, insänder dem till Konungens Befallningshafvande.

2. Af de enligt mom. 1 inkommande förteckningar öfver värnpliktiga skola särskilda utdrag, upptagande dem, hvilka Konungens Befallningshafvande finner sig böra påföra böter enligt § 40 eller § 41, till vederböi’ande kronofogdar och magistrater öfversändas, försedda med Konungens Befallningshafvandes resolution, att de i utdragen upptagna böter må hos de värnpliktiga omedelbarligen uttagas, därest de icke däremot något invända, men att, därest de vilja för uteblifvandet eller försummelsen styrka laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda till deras frikännande från bötesansvar, i hvilken händelse de äga undfå skriftlig del af resolutionen i hvad dem rörer, de skola inom trettio dagar därefter till vederbörande kronofogde eller magistrat ingifva de bevis, som till styrkande af deras mot böternas indrifvande gjorda invändningar åberopas, vid påföljd för uraktlåtenhet häraf, att böterna utan hinder af samma invändningar må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola ofördröjligen insändas till Konungens Befallningshafvande, som, efter pröfning af förekommande omständigheter, meddelar beslut i saken.

3. Atnöjes värnpliktig icke med Konungens Befallningshafvandes beslut, hvarigenom böter blifvit honom slutligen påförda, äger han att inom trettio dagar efter erhållen del af beslutet till Konungens Befallningshafvande ingifva sina till Konungen ställda, underdåniga besvär, hvilka härpå af Konungens Befallningshafvande jämte eget yttrande till Landt-

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

försvars- eller Sjöförsvarsdepartementet insändas. Besvären må äfven till Konungens Befallningshafvande med posten insändas; och skall i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke blifvit uppsatt.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

G U 8 T A F.

0. B. Malm.

Kung],. Majds Nåd. Proposition Nr 98.

9 Utdrag af protokoll öfver landtförsv av särenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube, Statsråden: Hederstierna,

Syvartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet Malm, förmälde sig vilja Kungl Maj:ts pröfning underställa vissa frågor angående ändring i värnpliktslagen, hvilka frågor varit föremål för pröfning dels af den utaf Kungi. Maj:t 1906 förordnade s. k. »värnpliktskommissionen», dels af 1907 års s. k. »generalskommission» dels slutligen af 1907 års försvarskommitté. Dessa frågor, hvilka varit föremål för gemensam beredning i landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen, berörde:

nedbringandet af kostnaderna för mönstringar med de värnpliktiga;

nedbringandet af kostnaderna för inskrifning af värnpliktiga, som äro inskrifna å vissa sjömanshus;

utsträckning af frikallelse från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid för vissa värnpliktiga på grund af ömmande familjeskäl;

Bihang till Riksd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 60 Höft. 2

1894 ars riksdagsskrifvelse.

t. f. Chefem

för generalstaben utlåtande.

Kungl. Maj:ts ställ ning till fragan.

1898 års kommitté.

1899 års Riksdag.

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 98.

underlättandet af inskrifning för vissa värnpliktiga, som äro inskrift^ å sjömanshus; samt

inskrifningsnämnds och inskritningsrevisions åligganden.

Beträffande eu livar af dessa frågor yttrade föredragande departementschefen :

Nedbringandet

af kostnaderna för mönstringar med de värnpliktiga.

Med anledning af i ämnet väckt motion anhöll 1894 års Riksdag i skrifvelse till Kungl. Maj:t om utredning, huruvida den i § 32 värnpliktslagen stadgade mönstring med bcväringen skulle kunna upphöra, och af Riksdagen ifrågasattes, att den personliga inställelsen vid mönstring skulle utbytas mot ovillkorlig skyldighet att aflämna tillförlitlig bostadsuppgift.

t. f. Chefen för generalstaben förklarade sig på anförda skäl icke kunna tillråda den ifrågasatta förändringen.

Kungl. Maj:t fann, på af t. f. chefen för generalstaben anförda skäl, riksdagsskrifvelsen ej böra till vidare åtgärd föranleda.

Den år 1898 tillsatta kommittén för utredning, bland annat, i hvad mån genom ändring af värnpliktslagens bestämmelser antalet öfverträdelse!’ af samma lag skulle kunna nedbringas, fann visserligen alltför slöra betänkligheter icke böra möta mot vidtagande af den ändring, att skyldigheten att årligen inställa sig till mönstring eller ock lämna bostadsuppgift icke vidare korame att gälla för de beväringsmän, som tillhörde andra uppbådet, men betonade däremot vikten af mönstringsskyldighetens bibehållande beträffande beväringens första uppbåd.

Vid 1899 års Riksdag väcktes ånyo motioner om beväringsmönstringarnas afskaffande.

Lagutskottet anförde, att, då Kungl. Maj:t tillsatt eu kommitté med uppdrag, bland annat, att verkställa utredning, i hvad man genom ändring af värnpliktslagens bestämmelser antalet öfverträdelse!’ af samma lag måtte

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98. ] 1

kunna nedbringas, hithörande fråga af samma kommitté skulle närmare utredas, hvarför någon särskild åtgärd af Riksdagen för det dåvarande ej borde vidtagas.

Motionen blef af Riksdagen afslagen.

Vid 1901 års Riksdag var frågan föremål för pröfning af det särskilda utskott, som till behandling förehade Kung!. Maj:ts proposition om ny härordning och ny värnpliktslag in. in. Utskottet faun emellertid emot de af Kungl. Maj:t i ämnet föreslagna, nu gällande bestämmelser i hufvudsak intet att erinra.

Vid 1902 års Riksdag väcktes ånyo motion om mönstringarnas afskaffande.

Lagutskottet afstyrkte en ändring hufvudsakligen af två skäl: ä ena sidan syntes utskottet de värnpliktigas personliga inställelse vara af vikt särskildt därutinnan, att den stärkte sambandet mellan dem och befälet samt hos de förra vidmabthölle uppfattningen om deras egenskap af krigsmän, på samma gång som åt befälet gåfves ökadt tillfälle att lämna erforderliga upplysningar om de värnpliktigas tjänsteställning samt för dem klargöra hithörande frågor, ä andra sidan skulle det enligt utskottets mening icke vara välbetänkt att, innan genom tillämpning af de nya bestämmelserna erfarenhet rörande deras verkningar vunnits, i dessa bestämmelser företaga en ändring af då föreslagen innebörd.

Motionen blef af Riksdagen afslagen.

Vid 1905 års Riksdag väcktes ånyo motion om mönstringarnas afskaffande.

Lagutskottet anförde, att, efter den erfarenhet, som den efter den nya värn pliktslagens antagande förflutna tiden medfört om dess verkningar i olika afseende!], det syntes fortfarande föreligga skäl till anmärkningar mot ifrågavarande mönstringar. Och dessa anmärkningar förlorade, enligt utskottets uppfattning, icke i betydelse genom det förmenta värdet af den personliga beröringen mellan de värnpliktiga och befälet vid berörda tillfällen. Sedan det medgifvits värnpliktig att i stället för personlig inställelse aflänma adressanmälan per post, hade de värnpliktiga begagnat sig däraf i den utsträckning, att endast ett obetydligt antal personligen inställde sig vid dessa. s. k. höst mönstringar. Att vid dylikt förhållande tala om värdet af personlig beröring mellan värnpliktig och befäl såsom grund för dessa mönstringars bibehållande vore uppenbarligen icke

1901 års Riksdag.

1902 års Riksdag.

1905 års Riksdag.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

längre möjligt. Följden af det nuvarande systemet blefve således, att vederbörande mönstringsförrättare stundom vore den enda närvarande förutom möjligen tillstädesvarande kronobetjänt, och de upplysningar angående de värnpliktigas förhållanden lian därvid kunde vinna utöfver de genom pastorsämbeten m. fl. myndigheter till buds stående, torde vara få och ingalunda motsvara de med hans resa för det allmänna förbundna omkostnader. Att under sådana förhållanden bibehålla de nuvarande mönstringarna jämlikt § 82 värnpliktslagen syntes utskottet icke vara välbetänkt eller öfverensstämmande med grunderna för en god statshushållning. Då härtill komme, att utskottet icke kunnat undgå att vid granskningen af denna fråga uppmärksamma, hurusom jämväl andra missförhållanden å detta område gjort sig gällande, särskild! hvad anginge den dryga kostnaden för inskrifning af värnpliktiga å sjömanshus — något, hvarom jämväl föregående års statsrevisorer erinrat —. hade utskottet icke velat undandraga sig att, i hvad på utskottet i här förevarande afseende ankornme, lämna hvarje sträfvande till rättelse sitt understöd.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, hemställde utskottet, att Riksdagen ville i skrifvelse till.Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga under ompröfning, under hvilka villkor den i § 32 värnpliktslagen stadgade mönstring må kunna upphöra och för Riksdagen framlägga förslag till de ändringar i värnpliktslagen, som däraf kunna påkallas.

Med bifall härtill beslöt Riksdagen att till Kungl. Maj:t aflåta skrifvelse i enlighet med utskottets hemställan.

Med anledning häraf infordrade Kungl. Maj:t genom skrifvelse den 30. mars samma, år af arméfördelning-cheferna, militärbefälhafvaren på Gottiand och stationsbefälhafvarna vid flottans stationer underdåniga utlåtanden angående det ifrågasatta afskaffandet af de i § 82 värnpliktslagen föreskrifna mönstringarna samt angående de villkor, under hvilka dessa mönstringar skulle kunna upphöra. För myndigheternas utlåtanden lämnas här nedan en redogörelse.

Chefen för Chefen för I. arméfördelningen anförde, att på grund af formule-

1^dehiinen r^nSen § 32 de värnpliktiga naturligtvis måste finna det med sin fördel förenligt att fullgöra sin mönstringsskyldighet genom afgifvande af skriftlig uppgift om bostad och yrke.

Däremot torde man kunna hysa berättigad! tvifvel, om icke borttagandet af den kontroll öfver de värnpliktiga, som upphäfvande! af mönstringsskyldigheten innebure, skulle på ett betänkligt sätt rubba statur all nr nas tillförlitlighet och därigenom försvåra härens mobilisering.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98. lo

Uti riksdagsskrifvelsen anfördes visserligen, att förmånen att befrias från personlig inställelse vid dessa mönstringar mot insändande af adressanmälan »kommit att begagnas i sådan utsträckning, att endast ett obetydligt antal inställer sig». Men erfarenheten bekräftade icke allestädes detta påstående. Inom ett af arméfördelningens inskrifningsområden — Malmöhus norra — hade under år 1904 dessa mönstringar följande resultat. Utaf 11,500 mönstringsskyldiga hade endast 1,886 man före mönstringen insändt skriftliga anmälningar, 1,871 uteblefvo helt och hållet, och åt de återstående 7,748 man fullgjorde en del sin mönstringsskyldighet på det sätt, att inskrifningsboken jämte skriftlig mönstringsanmälan företeddes af närvarande kronobetjaning eller annan person, men det stora öfvervägande antalet var 'personligen tillstädes.

I detta fall — som helt visst icke vore allenastående — hade alltså det med lagens bestämmelse i nämnda § 32 åsyftade målet i fullt mått vunnits.

Det läte sig ej heller förnekas, att icke mönstringarna hittills ägt betydelse såsom en ganska viktig kontroll öfver riktigheten af de insända uppgifterna. Under dessa resor hade nämligen rullföringsområdesbefälhafvarna blifvit satta i tillfälle att genom direkt meddelande med prästerskapet, kronobetjäningen och befolkningen utreda många tvifvelaktiga fall.

Genom det i lagen inryckta medgifvandet, att värnpliktig genom skriftlig anmälan befriades från personlig inställelse vid mönstringen, hade emellertid det syfte, som ursprungligen varit därmed afsedt, blifvit i väsentlig grad förfeladt. Stora ojämnheter hade ock uppstått, i det att, såsom erfarenheten visat, denna förmån kommit hufvudsakligen de bildade klasserna tillgodo, under det att det stora flertalet visat sig icke kunna, på nöjaktigt sätt fullgöra ifrågavarande anmälningsskyldighet. I följd häraf hade ock den personliga inställelseskyldigheten, såsom drabbande alltför ojämnt, blifvit. impopulär och den ofvannämnda riksdagsskrifvelsen framkallats.

Under sådana förhållanden torde det — sä beklagligt det än månde vara, att ett af de svaga band, som förenade de värnpliktiga och de militära myndigheterna afklippas — vara svårt att i längden upprätthålla bestämmelsen om den personliga inställelseskyldigheten vid dessa mönstringar. Men skulle denna, borttagas, så blefvo det af högsta, vikt med hänsyn till stamrullornas noggranna förande, de värnpliktigas ordnade och snabba samling vid mobilisering samt i allmänhet för redovisningen och kontrollen af de värnpliktiga, att betryggande åtgärder vidtoges för att den i § 32 omförm Sida anmälningsskyldigheten verkligen blefve fullgjord.

14 Kunxjl. Map.ts Nåd. Proposition Nr 98.

Härtill fogades förslag till ändrad formulering af §§ 32 och 41 värnpliktslagen, hvaruti uttrycket »undergå mönstring» var ersatt af uttrycket »muntligt eller skriftligt afgifva tillförlitlig uppgift om bostad och yrke eller sysselsättning».

för Efter en redogörelse för mönstringsbestämmelsernas tillkomst och

en'syftemål anförde chefen för II. arméfördelningen, att de värnpliktiga utan tvifvel motsåge de årligen återkommande mönstringarna med en viss ovilja. Också vore de ej sällan för dem förenade med kostnader, såväl direkta för skjuts m, m. som indirekta genom förloradt arbete, samt medförde både för områdesbefälet och för Ivungl. Maj:ts Befallningshafvande samt kronobetjäningen — för den sistnämnda i synnerhet genom bötespåföringarna — ett ej ringa arbete, hvarför, om mönstringarna utan afsevärda olägenheter kunde borttagas eller åtminstone förenklas, stora skäl härför syntes förefinnas.

Hvad beträffade mönstringens fullgörande genom personlig inställelse, syntes inom 11. arméfördelningsområdet fortfarande ett beaktansvärdt antal beväringsmän personligen inställa sig, nämligen:

inom Jönköpings I. O. i medeltal..........26 %

» Kalmar 1. O. » » 50 %

» öfriga områden öfver.............50 %

Iakttagandet af personlig inställelse syntes föranledt dels af önskan att erhålla muntliga upplysningar om vissa värnpliktsangelägenheter, dels af boningsortens närhet till mönstringsstället och dels af allmogens obenägenhet att uppsätta skriftlig adressanmälan. Visst vore ock, att, då skriftliga adressanmälningar förekomme, dessa, till stort antal vore synnerligen otillförlitliga och otillfredsställande. Så anmäldes däri ej sällan den tillfälliga bostaden, ej den kyrkoskrifna, hvarjämte saknaden af namn eller inskrifningsnummer eller läsbart sådant, angifvandet af orätt nummer m. m. dylikt föranledde en betydlig expedition och kostnad i postporto.

Redan af denna anledning syntes tillräckliga skäl saknas för utbyte af den nu föreskrifna personliga mönstringsskyldigheten eller skriftliga adressanmälan mot obligatorisk skriftlig anmälan. Dessutom skulle ett dylikt sätt för mönstringens fullgörande genom därmed förenade ökade kostnader för postporto och skrifmaterialier ej medföra någon nämnvärd ekonomisk vinst för staten och arbetet i områdesexpeditionerna skulle stiga i en alltför betungande grad, utan sannolikhet för att någon minskning i

Kung!. Majtts Nåd. Proposition Nr 98. 15

bötespåföringar för försummad anmälan, men snarare motsatsen skulle blifva följden.

En uträkning af skillnaden i kostnad för obligatorisk personlig mönstring och obligatorisk skriftlig anmälan inom ett af arméfördelningens rullföringsområden under av 1904 gåfve vid handen, att kostnaden för mönstrings resor na uppgått till 321 kr., medan kostnaden för postporton för försändelser såväl till som från rullföringsområdesexpeditionen beräknades uppgå, till 490 kr. På samma gång denna beräkning visade, att mönstringskostnaderna hufvudsakligen läge i postbefordringsafgifterna och ej i mönstringsförrättarnas resor, framginge häraf visserligen jämväl, att det för staten kostsammaste sättet för mönstringarnas förrättande vore det nu föreskrift^, samt att kostnaderna stege med antalet mönstringsskyldiga, som härvid använde sig af skriftlig anmälan.

Då emellertid på ofvan anförda skäl obligatorisk skriftlig anmälan ej torde kunna fylla det med mönstringen i allmänhet afsedda ändamålet, syntes frågan därför böra gälla, om mönstringarna helt och hållet eller åtminstone delvis kunde borttagas utan att ersättas af skriftlig anmälningsskyldighet.

Mönstringarna såsom hjälp för den värnpligtig^ torde på senare tiden tagits ganska ringa i anspråk. Genom längre vapenöfningar och därunder erhållen undervisning om värnpliktsförhållandena hade den värnpliktige nog i regel kännedom om sina skyldigheter in. m. i stort sedt, hvarförutom det ju alltid återstode honom att för upplysningars erhållande vända sig till rullföringsområdesbefälet. Värdet af dessa mönstringar vore numera hufvudsakligen rent militärt.

Såsom grund för stamrullans upprättande och kompletterande läge dels de vid inskrifningsförrättningarna förda inskrifningslängderna, dels de af pastorsämbetena månatligen insända anmälningslistorna (inskrifningsförordningen § 85), dels de vid mönstringarna förda anteckningarna. Då anmälningslistorna skulle upptaga alla genom in- och utflyttning, dödsfall in. in. under månaden inträffade ändringar bland församlingens värnpliktiga, omfattade kompletteringen vid mönstringarna hufvudsakligen ändring af bostad inom församlingen, hvilken bostadsändring för den värnpliktiges inkallande till tjänstgöring m. in. förlorat i betydelse, anteckning om yrkesändringar och om ådragen kroppsskada, sjuklighet in. in. dylikt.

Oafsedt mönstringarna torde stamrullorna kunna något så när tillfredsställande föras med hjälp af pastorsämbetenas anmälningslistor, men dock ej med den tillförlitlighet, att de ej tid efter annan, d. v. s. med några års mellanrum, tarfvade en omsorgsfullare revidering, hvilken revidering med all sannolikhet fordrade ovillkorlig personlig inställelse.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Beträffande slutligen det återstående skälet för mönstringarnas införande och bibehållande, nämligen den personliga beröringen mellan å ena sidan militärbefälet och å den andra sidan de värnpliktiga, kronobetjäningen in. fl., torde värdet af detta efter det på senare tiden antagna sättet för beväringens inkallande vid mobilisering in. fl. tillfällen minskats, hvarjämte jo alltid personlig beröring med kronobetjäningen och områdets öfriga inbyggare i viss man erhölles under inskrifningsförrättningarna.

Enligt arméfördelningschefens förmenande vore mönstringarna, sa vidt de utfördes genom skriftlig anmälan, till ringa nytta, men om de utfördes genom personlig inställelse värdefulla, ehuruväl ej för hvarje år oeftergifliga. De kunde utan risk, om ej fullständigt borttagas, likväl mera sällan än hvad nu är fallet återkomma, under förutsättning' likväl af obligatorisk personlig inställelse, enär de skriftliga anmälningarna i allmänhet vore mindre tillförlitliga.

Med en fastare; organisation af landstormen torde, i händelse de omkostnader staten härför ville ikläda sig skulle bära full frukt, mönstringsskyldighet höra införas jämväl för detta uppbåd.

Tidens längd mellan mönstringarna torde böra bestämmas till 3, högst 4 år, på det ej möjliga oregelbundenheter i stamrullorna in. in. måtte, innan de rättas, få en allt för stor betydelse och tillväxt.

Med eu mellanperiod af 3 år skulle emellertid ej endast sammanlagda antalet mönstringar för värnpliktiga, som på normalt sätt fullgjorde sin värnplikt, efter genomförd organisationsändring blifva olika, utan dessa dessutom falla olika för de särskilda årsklasserna inom de olika uppbåden och inom landstormen, hvaremot med mönstring hvart fjärde år en dylik skulle infalla med de värnpliktiga af hvardera första och andra uppbådet och två med landstormen, under förutsättning att såsom hitintills mönstringsskyldighet ej ålades de år den värnpliktige varit inkallad i tjänstgöring samt att denna skyldighet ej inträdde för värnpliktiga tillhörande rytteriet, fältartilleriet, fältingenjör- och fälttele graf trupperna samt flottan tidigare än för samma årsklass värnpliktiga vid fotfolket.

Enligt nu gällande bestämmelser uppfördes icke på pastorsämbetenas månatliga anmälningslistor förflyttningar inom församlingarna. Ej häller förefunnes för den värnpliktige, såsom § 33 värnpliktslagen hitintills i allmänhet uppfattats, någon adressanmälningsskyldighet vid ombyte af vistelseort inom socknen, hvarför stamrullans komplettering i detta hänseende endast kunnat, ske vid mönstringarna. Visserligen vore kännedomen om dylika förflyttningar, sedan personlig inkallelseorder numera endast undantagsvis användes, mindre nödvändig, ehuru ej värdelös, hvarför ifrågasättas kunde, huruvida, under förutsättning att mönstringarna ej

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.

årligen återkomma, sådana lagbestämmelser borde införas, att anmälning om dessa adressändringar på annat sätt kunde komma till rullföringsbefälets vetskap.

Två sätt syntes härför kunna användas, nämligen antingen genom åläggande för pastorsämbetena att, om ej månatligen med anmälningslistorna, dock åtminstone en gång om året upprätta listor häröfver, eller ock genom att utsträcka de värnpliktigas skyldighet till att äfven anmäla dylikt ombyte af boningsort. Att utan någon slags ersättning ytterligare öka prästerskapets arbete för de värnpliktigas redovisning torde dock kanske ej vara tillrådligt, hvaremot någon tvekan att lägga denna skyldighet på de värnpliktiga själfva knappast behöfde förefinnas.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts lämnades af arméfördelningschefen förslag till ändrad formulering af behöriga §§ i värnpliktslagen.

Uti af chefen för III. arméfördelningen från underlydande inskrifningsområdesbefälhafvare infordrade yttranden hade tvenne af nämnda befälhafvare tillstyrkt den af Riksdagen i utsikt ställda förändringen, en ansett, att mönstringarna kunde inskränkas till exempelvis eu gång under hvarje femårsperiod, under det att en befälhafvare hållit före, att mönstringarna borde bibehållas för möjliggörande af personlig beröring mellan rullföringsområdesbefälhafvaren och de värnpliktiga samt för att på ett tillfredsställande sätt kunna kontrollera och revidera stamrullorna.

Hvad arméfördelningschefen själ! beträffade, ville han genast såsom sin mening uttala ett instämmande med de inskrifningsoinrådesbefälhafvare, som ansåge den personliga mönstringsskyldigheten kunna bortfalla.

De förhållanden, som på sin tid föranledt därtill, att Kungl. Maj:t fann 1904 års riksdagsskrivelse angående mönstringarnas borttagande ej höra till någon vidare åtgärd föranleda, hade sedan dess betydligt ändrats. Det inkallelsesätt vid mobilisering, som då användes, vore omedelbar order; kompaniområdesbefälhafvarna utgjordes af i tjänst varande militärer, som i regel skulle vid mobilisering under sitt befäl erhålla just de värnpliktiga, som hörde till deras kompaniområde. Sättet för inkallelsen nödvändiggjorde en ytterst noggrann kunskap om de värnpliktigas adresser, hvilken — jämförelsevis nytt som inskrifningsväsendet var — ej med säkerhet kunde vinnas utan inställelse af de värnpliktiga till mönstring. Den personliga beröringen vid mönstringarna mellan kompaniområdesbefälhafvaren och de värnpliktiga hade då också sitt fulla berättigande och sin betydelse.

Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 60 Häft.

Chefen för III. arméfördelningen.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Chefen för IV. arméfördelningen.

Dessa skäl för mönstringarnas bibehållande förefunnes dock ej nu. Inkallelse vid mobilisering skedde snart sagdt öfverallt ej genom omedelbar order, utan endast genom kungörelser, hvarigenom de värnpliktigas adresser ej hade samma betydelse som fordom. Rullföringsområdesbefälhafvaren — kompaniområdesbefälhafvarens efterträdare — vore officer i reserven, hvilken ej hade någon som helst befattning med de värnpliktigas utbildning. Den personliga beröringen mellan honom och dem vore därför ej att tillmäta betydelse — allt omständigheter hvilka underlättade mönstringarnas borttagande.

Den i § 82 värnpliktslagen stadgade mönstringen ägde den värnpliktige fullgöra på ettdera af tvenne sätt: antingen genom personlig inställelse eller genom insändande af s. k. adressanmälan. Enligt af arméfördelningschefen infordrade uppgifter växte år från år antalet adressanmälningar på bekostnad af antalet personliga mönstringar. Någon olägenhet af enbart adressanmälan hade, arméfördelningschefen veterligen, ej försports.

Då lagen sålunda redan tilläte mönstring utan personlig inställelse och detta sätt syntes i praktiken allt mer komma till användning samt då numera några verkliga skäl ej syntes förefinnas för den personliga inställelsen, ville arméfördelningschefen tillstyrka, att den personliga mönstringsskyldigheten enligt § 82 värnpliktslagen måtte upphöra.

Arméfördelningschefen ansåge sig dock under inga förhållanden kunna tillråda ett borttagande af mönstringsskyldigheten medelst adressanmälan. Ej mindre för att kunna kontrollera och revidera stamrullorna — hvilkas ordentliga förande vore ett grundvillkor för hela inskrifningsväsendet :— än äfven för att årligen göra den värnpliktige påmint om hans plikt att i farans stund inställa sig under fanorna borde denna anmälan kvarstå.

I stället för den i § 32 värnpliktslagen anbefallda mönstringen borde det sålunda åligga de i nämnda § omnämnda värnpliktiga att till rullföringsområdesbefälhafvaren insända eller personligen aflämna sådan uppgift, som omförmäles i § 120 inskrifningsförordningen, inom tid som i denna § säges, affattad i noggrann öfverensstämmelse med formulär 21 a) samma förordning'.

Chefen för IV. arméfördelningen framhöll, att genom medgifvandet för de mönstringsskyldiga värnpliktiga att insända adressanmälan antalet af dem, som personligen inställde sig, vore i ständigt aftagande, på grund hvaraf dessa mönstringar ej längre fyllde den med dem afsedda uppgiften att ställa befäl och värnpliktiga i personlig beröring med hvarandra. Denna personliga beröring vore emellertid af den allra största betydelse

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.

såväl för landets befolkning som för armén, ty endast härigenom vunnes, att det band och den samhörighetskänsla, som böra förena de hemförlofvade värnpliktiga med truppförbanden, kunde bibehållas. Om, såsom nu vore fallet, den personliga inställelseskyldigheten finge ersättas med adressanmälan, torde ganska snart inträffa, att den värnpliktige glömde de skyldigheter, hvilka ålåge honom såsom sådan, i all synnerhet som någon kontroll öfver, huru denna adressanmälan fullgjordes, ej kunde utöfvas; ej heller hörde det till ovanligheterna, att annan person mot kontant ersättning förvarade de värnpliktigas inskrifningsböcker för att sedermera i behörig tid insända adressanmälningarna. Genom personlig inställelse vunnes den i öfrigt därmed afsedda fördelen, att den värnpliktige lättare kunde förskaffa sig klarhet i för honom ovissa förhållanden rörande hans värnplikt, än om han sände skriftlig förfrågan.

Vikten af personlig inställelse till mönstring hade äfven beaktats inom främmande arméer, bland annat i Norge, där de värnpliktiga vore skyldiga att årligen efter kallelse inställa sig till mönstring — med vissa skedde sådan mönstring till och med tvenne gånger årligen — men vore de dessförutan! pliktiga att äfven insända adressanmälan en gång om året.

Arméfördelningschefen vore öfvertygad om, att, för den händelse personlig inställelse till mönstring skulle blifva en skyldighet för de värnpliktiga, omkostnaderna för dessa mönstringar väl skulle uppvägas af värdet ej blott af de upplysningar mönstringsförrättaren vid dem kunde vinna utöfver de genom pastorsämbeten m. fl. myndigheter till buds stående, utan äfven af de upplysningar de värnpliktiga själfva vid tillfället i fråga erhölle.

Då det emellertid för mången, hvilkens hemvist vore långt aflägset från mönstringsorten, torde blifva allt för betungande att personligen inställa sig, syntes likväl i sådana fall, då den värnpliktige vistades utom den stad eller landtförsamlig, där han vore kyrkobokförd, den personliga inställelsen böra få ersättas med insändande af adressanmälan enligt särskildt bifogadt formulär jämte inskrifningsbok.

Chefen för V. arméfördelningen anförde, att af Riksdagens skrifvelse Chefen för ej tydligt framginge, om Riksdagens tanke vore, att mönstringarna skulle VcieinZfen" kunna helt och hållet borttagas eller upphöra endast i form af samling å särskilda samlingsplatser, men fortfarande bestå såsom skriftlig anmälan. På grund af riksdagsskrifvelsens motivering antoge arméfördelningschefen det senare vara meningen och att alltså de skriftliga mönstringsanmälningarna, eventuellt i förbindelse med andra kontrollåtgärder, skulle träda i stället för den personliga mönstringen.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

En verkställd utredning af förhållandena inom V. arméfördelningsområdet under år 1004 gåfve vid handen, att nämnda år 19,352 värnpliktiga iakttagit personlig inställelse vid mönstringsförråttning, medan 13,873 insändt skriftlig adressanmälan, hvaraf framginge, att mönstringsresorna inom detta arméfördelningsområde ingalunda vore så betydelselösa, som Riksdagen ansåge.

Hvad anginge de skriftliga mönstringsanmälningarna, så gåfve yttrandena från arméfördelningschefen underlydande myndigheter enstämmigt vid handen, att dessa anmälningar i stor utsträckning vore bristfälliga och endast gåfve ringa tillfälle till kontroll öfver de värnpliktigas förhållanden. Skulle de personliga mönstringarna ersättas med skriftliga anmälningar, komme säkerligen de felaktiga anmälningarna att till antalet högst väsentligt ökas till stort men för ordningen inom värnpliktsredovisningen. Många värnpliktiga komme sig ej för med att skrifva och anmälningsförsummelserna skulle därför äfven komma att i hög grad ökas.

Den personliga mönstringen erbjöde stora företräden framför den skriftliga anmälningen. De värnpliktiga hade behof af att få sina värnpliktsförhållanden utredda vid ett personligt sammanträffande med ruliföringsområdesbefälet, ty många af dem hade svårt att genom skriftväxling klargöra sin ställning. Att tillfälle funnes till personlig mönstring vore sålunda en icke obetydlig förmån för de värnpliktiga.

Därest de personliga mönstringarna bortfölle, blefve det nödvändigt att i större utsträckning än nu genom skriftväxling med pastorsämbetena och andra myndigheter söka komplettera och rätta de skriftliga mönstringsanmälningarna, men på denna väg kunde ej såsom vid personliga mönstringar alla behöfiiga upplysningar vinnas hvarken för de värnpliktiga eller för rullföringsbefälet. Ej heller borde förbises, att pastorsämbetena redan nu vore mycket betungade med skriftväxling i värnpliktsangelägenheter, och rullföringsbefälet erhölle ej under nuvarande förhållanden alltid så tillräckliga upplysningar från dessa ämbeten, som erforderligt vore. Borttoges de personliga mönstringarna, blefve skriftväxlingen långt mera omfattande än nu, pastorsämbetena blefve mera betungade och komme att sträfva efter att erhålla biträden i arbetet och ersättning för detsamma — och likväl blefve bristfälligheterna i redovisningsväsendet större än nu.

Äfven i rullföringsexpeditionerna blefve arbetet drygare och krafvet på ökning af de alltför ringa aflöningsförmånerna ännu större En mycket erfaren rullföringsområdesbefälhafvare hade framhållit, att, om mönstringsresorna afskaffades, så måste rullföringsområdesbefälhafvarna i alla fall beredas tillfälle att efter höstflyttningarna sammanträffa med vederbörande pastorer och kronobetjäning för att åstadkomma nödvändiga rättelser i re-

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

dovisningen, och i så fall blefve den ekonomiska besparingen af mönstringsresornas upphörande ringa.

Riksdagen hade särskild! ur ekonomisk synpunkt framhållit lämpligheten af mönstringsresornas upphörande. Af det föregående framginge, att besparingen torde blifva ringa eller ingen, under det att kontrollen blefve sämre. Betecknande vore äfven befälhafvare^ för Kopparbergs inskrifningsområde uträkning, att med de personliga mönstringarnas borttagande skulle ökningen i utgifter för postporton blifva större än minskningen i kostnad genom mönstringsresornas försvinnande; utgifterna för postporton ginge ju emellertid blott ur statens ena hand i den andra.

Mönstringsresorna medförde nu en fördel, som kanske ej hittills tillbörligen beaktats, nämligen att rullföringsområdesbefälhafvarna komme i tillfälle att personligen med kronobetjäningen samtala om dennas arbete vid mobilisering, hvilket ej kunde medhinnas under inskrifningsförrättningarna med deras brådskande och maktpåliggande arbete. Och detta vore af ej ringa vikt, då kronobetjäningen vid mobilisering hade ett svårt och opröfvadt arbete, som läge så pass vid sidan af dess vanliga sysselsättning, att det i fred lätt bortglömdes eller att de nödvändiga förberedelserna i fred undanskötes, om ej rall för i ngsbefälet genom frågor och samtal hölle uppmärksamheten därpå vid Rf.

En jämförelse med de norska bestämmelserna för »distriktstjänsten» gåfve tydligen vid handen, att vi i Sverige icke borde eller ens kunde ytterligare försvaga de värnpliktigas samhörighet med armén, utan att den i stället måste stärkas.

Arméfördelningschefen ville därför afstyrka borttagandet af de personliga mönstringarna. Dock torde inom andra uppbådet 10. och 12. årsklasserna kunna fritagas från personlig inställelse, hvaremot inom landstormen 13., 16. och 19. årsklasserna borde åläggas personlig inönstringsskyldighet. Alla årsklasser, som vore frikallade från personlig mönstring, borde åläggas insändande af skriftlig mönstringsanmälan.

Chefen för YL arméfördelningen anförde, att af underlydande inskrifningsoinrådesbefälhafvares yttranden framginge, det tvenne af dem, nämligen befälhafvarna för Jämtlands och Västerbottens inskrifningsområden, ansåge, att de ifrågavarande mönstringarna borde bibehållas, under det att de öfriga hölle före, att desamma kunde utan olägenhet under vissa villkor afskaffa. Ehuruväl arméfördelningschefen så till vida måste instämma med befälhafvaren för Västerbottens inskri fningsområde, att ur rent militär synpynkt det bästa vore. att samtliga mönstringsskyldiga förpliktades att iakttaga personlig inställelse, insåge han dock till fullo, att,

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

då lättnaden i mönstringsskyldigheten hade tillkommit redan i 1885 års värnpliktslag, dess borttagande nu efter 20 år tvärt emot Riksdagens gjorda framställning icke kunde ifrågasättas. Sådana mönstringarna nu vore, kunde de emellertid ingalunda ansts fylla sin uppgift att ställa rullföringsbefäl och värnpliktiga i personlig beröring med hvarandra, enär den personliga inställelsen för den, som så önskade, kunde ersättas af skriftlig anmälan. Under sådana förhållanden anslöte sig arméfördelningschefen till de inskrifningsområdesbefälhafvares mening, hvilka ansåge mönstringarnas afskaffande utan olägenhet kunna äga rum. Härvid ville dock arméfördelningschefen betona, att anmälningsskyldigheten i alla händelser borde kvarstå, och framför allt att de värnpliktiga måste vara skyldiga att vid anmälan af adressen äfven insända sina inskrifningsböcker, på det att rullföringsområdesbefälhafvarna måtte kunna årligen granska desamma och hålla dem i komplett skick. Förnekas kunde ju icke, att vissa missbruk kunde förekomma, exempelvis sålunda att mönstringsanmälningarna ofta skrefves af ombud, hvilka syntes betrakta ombestyrandet af anmälningarnas ingifvande som en god inkomstkälla, att inskrifningsböckerna ofta förvarades hos dessa mönstringsanmälare o. s. v., men sådant torde dock i alla händelser vara undantagsfall. Missbruken innebure ju för öfrigt ett falsarium, hvilket, där så ske kunde, borde beifras. Att, såsom befälhafvaren för Gäfleborgs inskrifningsområde framhållit, göromålen för postverket och för rullföringsområdesbefälet, därest mönstringarna borttoges, komme att i afsevärd grad ökas, hade arméfördelningschefen ingalunda förbisett, men detta torde icke kunna undvikas. Inskrifningsböckernas årliga insändande till rullföringsområdesbefälhafvaren för komplettering vore nödvändigt, för så vidt rullföringen skulle kunna bibehållas effektiv.

MMtärbe- Militärbefälhafvaren på Gottland framhöll, att, i likhet med hvad

på^Gottland. Aera gånger vid föreliggande frågas behandling uttalats inom Riksdagen, den personliga inställelsen vore af stor betydelse därutinnan, att den stärkte sambandet mellan de värnpliktiga och befälet samt hos de förra vidmakthölle uppfattningen om deras egenskap som krigsmän, på samma gång som åt befälet gåfves ökadt tillfälle att lämna erforderliga upplysningar om de värnpliktigas tjänsteställning samt klargöra hithörande frågor.

Det syntes därför föga välbetänkt att genom ett upphäfvande af § 32 värnpliktslagen borttaga dessa tillfällen för befälet, åtminstone icke förr än öfningstiden blifvit så förlängd, att äfven beväringens andra uppbåd blifvit häraf delaktigt.

Ur militär synpunkt ansåge sig därför militärbefälhafvaren icke kunna annat än afstyrka ifrågavarande förslag.

23 ICungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona erinrade, att stationsbemönstring med personlig inställelse hade sin stora betydelse med afseende fälhafvaren på stärkande af sambandet mellan de värnpliktiga å ena sidan och befälet Station i" å den andra, samt att därvid många värdefulla upplysningar m. in. kunde Karlskrona. genom befälet personligen meddelas de värnpliktiga. Men då nu värnpliktslagen redan medgifvit befrielse från personlig inställelse vid mönstring och tillåtit skriftlig anmälan, syntes det stationsbefälhafvaren, att dess ursprungliga karaktär redan vore frångången.

11 örund häraf ansåge stationsbefälhafvaren, i öfverenstämmelse med respektive befälhafvares infordrade yttranden, att det numera vore lämpligt att, för undvikande af olika bestämmelser, afskaffa mönstringar enligt § 32 värnpliktslagen och i stället införa endast skriftlig anmälningsskyldighet, förenad med bötespåföljd för underlåtenhet.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm anförde, att, statiombeenligt samstämmig uppgift från befälhafvarna för stationen tillhörande fälhafvaren sjörullföringsområden, inställde sig till de i § 32 värnpliktslagen före- Station T skrifna mönstringarna endast ett fåtal af flottan tillhörande å sjömanshus Stockholm. inskrifna värnpliktiga, detta beroende på, dels att sjöfart förhindrade dem från personlig inställelse, dels att de, som ej vore till sjöfart inmönstrade, föredroge att begagna sig af rättigheten att insända uppgift om bostad och sysselsättning.

Då någon olägenhet icke förmärkts af, att dylik anmälan begagnats i stället för personlig inställelse till mönstring, torde föreskriften om den senare kunna utgå ur värnpliktslagen, under förutsättning att en bestämmelse om den förra blefve antagen som regel.

o o

1907 års generalskommission yttrade beträffande värnpliktslagen § 32: mrårs

»Från flera håll hafva yrkanden framställts på att mönstringarna helt generalsoch hållet skulle afskaffas ‘ samt ersättas med skriftlig adressanmälan.kommission- Såsom skal härför har framhållits, att den längre och på flera år fördelande tjänstgöringen för de värnpliktiga bör göra mönstringarna obehöfliga, att jordbruket och öfriga näringar gå miste om arbetskraft under mönstringsdagarna, att mönstringarna ofta gifva anledning till oordningar, att olägenheter uppstå för de värnpliktiga, hvilka vistas utom rullföringso™rådet, samt att bötespåföringarna för försummad mönstring gifva anledning till trakasserier. Å. andra sidan göres gällande, att mönstringarna, såsom ock torde framgå af § 122 inskrifningsförordningen, hafva en verkli ooch därtill ganska viktig uppgift, hvilken de icke kunna fylla med mindre personlig inställelse blir regel, samt att de band, hvilka fästa de värn-

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

pliktiga, Härsk il dt de äldre årsklasserna, vid hären och flottan, äro så svaga, att det vore alldeles felaktigt lossa på något af dem, hvilka verkligen förefinnas. Slutligen torde landstormens organisation kräfva, att mönstringar under formen af mobiliseringsöfningar i vissa fall stadgas äfven för dess årsklasser. Det skulle därför förefalla oegentligt att afskaffa mönstringsskyldigheten för beväringen, samtidigt med att den påbjudes för landstormen.

Generalskommissionen, som tagit dessa olika skäl i betraktande, anser, att den nuvarande formen för mönstringarna är otillfredsställande och att personlig inställelse bär fordras. För att undanrödja vissa af de anmärkta olägenheterna bör stadgas, att de mönstringsskyldiga, i enlighet med hvad under § 31 förordats, ställas under kriminallag för krigsmakten vid förrättningen, äfvensom under viss tid före och efter densamma.»

1907 års för- 1907 års försvarskommitté yttrade i fråga om mönstringsskyldigheten:

svarskorn- »För svar skommittén kan icke biträda tanken på en befrielse för be-

väringsklasser från mönstringsskyldighet. Då redan under nuvarande förhållanden, under hvilka ingen organisation af reservtrupper ur andra uppbådet är afsedd och sålunda kontroll öfver dessa värnpliktiga icke är behöflig ur synpunkten af deras användning i krig, mönstringsskyldighet dock är dem ålagd, synes krafvet på denna skyldighets kvarstående framträda med ökad skärpa i och med det, att uppbådet afses att organiseras vid mobilisering. Den omständigheten, att försvarskommittén, såsom i annat sammanhang anföres, funnit sig böra afstå från yrkandet på repetitionsöfning för årsklass ur andra uppbådet, gör krafvet på inönstringsskyldighetens kvarstående för detta uppbåd ännu starkare. Ett borttagande af den kontroll af beväringsmännen, som ligger uti mönstringsinstitutionen, skulle återverka ofördelaktigt äfven på landstormen, då nämligen uppgifterna angående de värnpliktiga i detta från all mönstring befriade uppbåd måste blifva mindre tillförlitliga ju flera år som förgått efter det landstormsmännen senast undergått mönstring.

I själfva verket torde det omak, som åsamkas den värnpliktige genom fullgörandet af mönstringsskyldigheten, vara ytterst ringa, då numera den personliga anmälningsskyldigheten kan ersättas af adressanmälan.»

Departe- Vissa af de myndigheter, för hvilkas yttranden redogörelse här ofvan

mentsehefensbliFvit: lämnad, hafva påpekat, att det af 1905 års riksdagsskrivelse icke y ,an e' skulle otvetydigt framgå, huruvida de af Riksdagen gjorda erinringarna mot mönstringar i enlighet med § 32 värnpliktslagen rikta sig mot mönstringsinstitutionen i dess helhet eller allenast mot det fortsatta an-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

ordnandet af de nu brukliga mönstringsresorna. För en tolkning af riksdagsskrifvelsens innebörd uti den sistnämnda riktningen talar icke allenast motiveringen till Iden motion, som föranledt skrifvelsen, utan jämväl motiveringen till denna sistnämnda, hvaraf framgår, att det varit ej mindre tvekan angående värdet af den personliga beröringen mellan de värnpliktiga och områdesbefälet, än äfven hänsynen till de med mönstringsförrättarnas resor för det allmänna förbundna omkostnaderna, som gifvit anledning till den af Riksdagen gjorda erinran.

I själfva verket är ett borttagande ur värnpliktslagen af hvarje skyldighet för de beväringsmän, som ej under året vapenöfvats, att undergå mönstring i någon form liktydigt med att afsåga sig den effektivaste formen för kontroll af rullföringen med. hänsyn till beväringsklassernas användning i krig. Mönstringsinstitutionen är ett för krigsberedskapens vidmakthållande nödvändigt led uti en väl ordnad härorganisation; den uti vår svenska värnpliktslag § 32 stadgade mönstringsskyldigheten för beväringsman, som under året icke vapenöfvats, är ett värdefullt och nödvändigt komplement till föreskriften uti § 27 angående värnpliktigs tjänstgöringsskyldighet. Jag anser mig på den grund böra med bestämdhet häfda, att under nuvarande förhållanden ett borttagande af mönstringsinstitutionen icke är ur militär synpunkt tillrådlig.

Då emellertid hela anordningen med mönstringsresorna haft till syftemål det personliga sammanförandet af befäl och värnpliktiga, hvilket med ett eventuellt inställande af dessa resor sannolikt kommer att i väsentlig grad inskränkas för att i stället ersättas af skriftliga meddelanden, såwtorde en sammanfattande framställning af det utmärkande för den personliga mönstringen och för den skriftliga vara på sin plats. Så mycket mera torde detta vara behöfligt, som vissa af de militära myndigheter, hvilka yttrat sig i mönstringsfrågan, synas hafva tillmätt densamma en större räckvidd än som varit afsedd.

Vid en jämförelse mellan personlig och skriftlig mönstring torde, då densamma, hvilken form som än användes, utgör ett meddelande mellan den värnpliktige å ena sidan och en statsmyndighetens företrädare å den andra, frågan lämpligen kunna skärskådas ur tvenne synpunkter: den värnpliktiges och det allmännas.

Hvad först den värnpliktige beträffar, är det gifvet, att upplysningar angående för honom möjligen tvifvelaktiga förhållanden rörande hans värnplikt kunna gifvas med större lätthet och fullständighet vid personligt sammanträffande än genom skriftligt meddelande. 1 samma mån som tjänstgöringstiden för de värnpliktiga Blifvit utsträckt, har emellertid undervisningen angående deras i värnpliktslagen stadgade skyldigheter Bihang till Piksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 60 Håft. 4

26 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 98.

kunnat blifva grundligare och mera fruktbärande än under forna tiders kortvariga öfningar. Utbildningen omfattar numera ej allenast inlärandet af de militära färdigheterna, utan sträcker sig jämväl till omdömets danande och eftertankens skärpande. Uti nu gällande utbildningsföreskrifter ingår bland annat ett noggrant inskärpande af åliggandena under den tid, då de värnpliktiga äro hemförlofvade. Flera af de myndigheter, som yttrat sig i mönstringsfrågan, framhålla, att det personliga sammanträffandet med mönstringsförrättaren har för den värnpliktiges eget vidkommande förlorat i värde i den mån tjänstgöringstiden blifvit utsträckt till nuvarande längd och se i dess bibehållande hufvudsakligen en rent militär fördel ur rullföringens synpunkt. Af yttrandena synes äfven framgå, att antalet förfrågningar, som vid mönstringsförrättningarna framställts af de värnpliktiga, är i aftagande.

För den värnpliktige är personlig inställelse vid mönstringsförrättning gifvetvis ett större åtagande än insändande af mönstringsanmälan. Detta åtagande kan emellertid inom vidsträckta rallföringsområden, såsom inom VI. arméfördelningsområdet och delar af V., blifva förenad! med vissa olägenheter, såsom frånvaro under några dagar från den värnpliktiges borgerliga sysselsättning, möjligen äfven förlust af eljest tillgodonjuten arbetsförtjänst under denna tid. Då reseersättning utgår endast för det fall, att afståndet från den värnpliktiges hemvist till mönstringsstället öfverstiger 5 nymil, kan inställelsen i vissa fall blifva förenad med omkostnader, för hvilkas gäldande den värnpliktige ej kan tillgodonjuta ersättning af allmänna medel. Insändandet af skriftlig mönstringsanmälan en gång om året är däremot ett åtagande af så ringa omfattning, att det icke under något förhållande kan kännas påkostande. Då blanketter till mönstringsanmälan äro bifogade inskrifningsboken och då försändelsen till rullföringsområdesbefälhafvaren är portofri, blir omkostnaden praktiskt taget ingen. Uti denna lätthet att fullgöra mönstringsplikten — hvilken varit medgifven alltifrån ikraftträdandet af 1885 års värnpliktslag och sålunda nu har mer än 25-årig häfd — torde böra sökas den förnämligaste anledningen till, att detta mönstringssätt efter hand vunnit allt större tillämpning, på samma gång som den personliga inställelsen blifvit mera sällsynt.

Bevis, att värnpliktig fullgjort sin mönstringsskyldighet, förefinnes vid personlig inställelse uti den anteckning härom, som af mönstringsförrättaren införes uti inskrifningsboken, äfvensom i stamrullan. Vid skriftlig mönstringsanmälan är det icke uteslutet, att försändelsen kan förkomma, i hvilket fall den värnpliktige f. n. är i saknad af möjlighet att bevisa, det han fullgjort sin skyldighet, för den händelse han skulle,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ,98.

för förment uraktlåtenhet däråt', blifva uppförd å bötesförteckning. Möjlighet torde dock icke vara utesluten att, för styrkande af fullgjord mönstringsplikt, å vederbörlig postanstalt erhålla behörigt kvitto, hvilket emellertid förutsätter förständigande för poststationsföreståndare att på begäran utfärda sådant.

Ur det allmännas synpunkt framträder inönstringsinstitutionens största betydelse. Den är, såsom ofvan anförts, ett viktigt led uti krigsförberedelsen, i hvad denna omfattar beräkningen af storleken utaf de värnpliktiga årsklasser, som vid mobilisering ingå uti armén och marinen. De flesta af de i ärendet hörda myndigheterna hafva enstämmigt uttalat, att den kontrollåtgärd, som ligger uti prästerskapets månatliga anmälningar til! områdesbefälet, icke är tillfyllest för en effektiv kontroll af stamrullorna öfver de värnpliktiga. Prästerskapets anmälningslistor skola upptaga alla genom in- och utflyttning till och ur församlingen, dödsfall in. in. under månaden inträffade ändringar bland församlingens värnpliktiga. Då emellertid ett stort antal flyttningar mellan församlingarna på grund af värnpliktigas försumlighet att i behörig tid göra anmälan icke komma att upptagas på dessa listor, och då vidare såväl flyttningar inom församlingarna som yrkesändringar, ådragna kroppsskador, iråkad sjuklighet m. in. icke behöfva af prästerskapet anmälas, varder följden, att stamrullan öfver de värnpliktiga, för så vidt dess förande skall grundas allenast på dessa listor, varder i hög grad ofullständig och vilseledande. En beräkning af mobiliseringstillgången inom de olika årsklasserna endast med stöd af sålunda kompletterade stamrullor kan i själfva verket medföra så betänkliga följder, att vissa truppförband vid mobilisering befinnas icke kunna uppsätta det i vederbörliga planer förutsatta antalet underafdelningar.

Ville man fullt utdraga konsekvensen af den rådande osäkerheten i fråga om stamrullornas tillförlitlighet, finge man i likhet med cheferna för IL, IV. och V. arméfördelningarna påyrka obligatorisk personlig mönstringsskyldighet. Uti denna låge utan tvifvel, teoretiskt sedt, det säkraste korrektivet, då därigenom rullföringsområdesbefälhafvaren blefve i tillfälle att se och utfråga hvarje man — i hvarje fall eu hvar som hörsammade kallelsen.

Tillämpandet i full utsträckning af ett så radikalt ändringsförslag hafva emellertid förslagsställarna synbarligen funnit innebära ett allt för stort åläggande för de värnpliktiga. Chefen för II. arméfördelningen, hvilken underkänt den skriftliga mönstringens betydelse, har sålunda yrkat på personlig inställelse endast vissa år, chefen för IV. arméfördelningen har från den personliga inställelsen velat frikalla värnpliktiga, som vistas utom den stad eller landtförsamling, i hvilken de äro kyrkobokförda

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

och chefen för V. arméfördelningen har ansett, att vissa årsklasser i beväringen skulle kunna befrias, hvaremot personlig mönstringsskyldighet borde åläggas icke allenast beväringsklasser, utan jämväl tre klasser i landstormen.

Äfven under förutsättning att en eller annan klass eller kategori värnpliktiga skulle kunna frikallas från personlig inställelse, kan jag icke finna förhållandena med nödvändighet betinga en sålunda ifrågasatt väsentlig skärpning af mönstringsplikten. Den skulle innebära ett säkerligen inyeket kännbart åtstramande af de band, som redan genom 1885 års lagbestämmelser gifvits den nu gällande jämförelsevis milda formen. Den går därjämte i alldeles motsatt riktning mot 1905 års riksdagsuttalande, hvaruti göres gällande, att den personliga inställelseskyldigheten skulle kunna borttagas.

De myndigheter, hvilkas yttranden gått i samma riktning som nämnda riksdagsuttalande, hafva hufvudsakligen gjort gällande, att det personliga sammanträffandet mellan områdesbefälhafvaren och de värnpliktiga numera icke är, ur militär synpunkt sedt, af samma betydelse som vid tidpunkten för de gällande mönstringsföreskrifternas ikraftträdande. Jag kan icke undgå att vitsorda hvad af dessa myndigheter uttalats. Så länge infanteriets kompanichefer samtidigt voro kompaniområdesbefälhafvare, innebar den personliga mönstringen ett sammanträffande ej allenast med områdesbefälhafvaren utan jämväl med den chef, hvilken skulle i krig föra det militära befälet öfver flertalet af områdets värnpliktiga. Då emellertid från och med år 1902 rullföringsområdesbefälhafvarna äro officerare i regementenas reserver och truppbefälet står alldeles utanför rullföringsväsendet, har den personliga inställelsen till mönstring förlorat en ej ringa del af sitt värde.

Likvisst skulle orubbad kvarstå fördelen, att rullföringsområdesbefälhafvaren vore i tillfälle att sammanträffa med de värnpliktiga — dvs. med dem, som iakttaga inställelse. Värdet häraf är gifvetvis beroende utaf den utsträckning, hvaruti de värnpliktiga begagna sig af det personliga mönstringssättet. Uti Riksdagens skrifvelse framhölls, att det inträffat, att vid vissa mönstringsförrättningar områdesbefälet jämte kronobetjaning varit de enda tillstädesvarande. Om äfven dylika fall, att döma af de militära myndigheternas uttalanden, varit undantagsfall, och äfven om inom vissa områden, särskild! tillhörande II. och V. arméfördelningarna, personlig inställelse fortfarande kan förekomma uti lika stor utsträckning som skriftlig anmälan, så framgår dock otvetydigt, att det förra mönstringssättet efter hand blifvit allt mer utträngdt af det senare. Denna erfarenhet bestyrkes äfven af de uppgifter jag infordrat angående utfallet i här

29 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

berördt afseende af mönstringsförrättningarna inom landtrullföringsområdena år 1910.

Af dessa uppgifter framgår, att inom rullföringsområden, hvilka innefatta större stadssamhällen, dit rullföringsexpeditionerna äro förlagda, den personliga mönstringen förekommit i mer eller mindre stor utsträckning. Inom Stockholms stads rullföringsområde hafva sålunda personligen mönstrat 13,900 och skriftligen 5,900 värnpliktiga, inom Örebro rullföringsområde 3,500 personligen och 1,000 skriftligen, inom Hälsingborgs rullföringsområde 2,800 personligen och 1,200 skriftligen, inom Halmstads rullföringsområde 980 personligen och 3,004 skriftligen. Inom flertalet andra områden däremot är den skriftliga mönstringen öfvervägande. Sålunda mönstrade i Engelholms område 250 personligen och 2,500 skriftligen, inom Yernamo område 550 personligen och 2,500 skriftligen, inom Askersunds område 420 personligen och 2,200 skriftligen, inom Bollnäs

område 100 personligen och 3,550 skriftligen, inom Norrtälje område

520 personligen och 2,700 skriftligen o. s. v. Inom flera områden utvisa siffrorna ungefär lika antal af båda kategorierna, men är detta, såsom af gjorda anteckningar framgår, beroende däraf, att till de personligen mönstrande har räknats jämväl det betydande antal, hvilka icke själfva

iakttagit inställelse, utan för hvilka särskild! anlitade ombud (fjärdingsmän, polisuppsyningsman eller arbetsgifvare) insändt inskrifningsböcker jämte skriftliga förteckningar med behöriga upplysningar. Då mönstringar af detta slag gifvetvis måste räknas såsom skriftliga och då antalet sålunda mönstrande värnpliktiga icke kunnat särskilt angifvas, blifva de för

ifrågavarande områden lämnade siffrorna icke belysande.

Då emellertid af den verkställda utredningen otvetydigt framgår, att mönstring genom skriftlig anmälan för hvarje år blifvit i alltmera ökad grad tillämpad, finner jag knappast någon betänklighet längre kunna resas mot, att, såsom uti 1905 års riksdagsskrifvelse blifvit ifrågasatt och af ett flertal militära myndigheter tillstyrkt, afskaffa de nu föreskrifna mönstringsresorna.

Ur det allmännas synpunkt skulle ett sådant inställande medföra en afsevärd kostnadsbesparing. Uti förslaget till riksstat för år 1912 äro mönstringskostnaderna förslagsvis upptagna till 25,000 kronor. Det år dock icke uteslutet, att de kunna öfverskrida detta belopp. Chefen för II. arméfördelningen har sålunda uppgifva, att kostnaden för mönstringsresorna inom ett af arméfördelningens rullföringsområden under år 1904 uppgått till 320 kr. Af befälhafvare^ för Kopparbergs inskrifningsområde skrifvelse framgår, att motsvarande kostnad under samma år i medeltal uppgått till 550 kr. per rullföringsområde. Under antagande att medelkostnaden per

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

rullföringsområde i hela riket skulle uppgå till 425 kronor, hvilket i betraktande af de norrländska områdenas vidsträckthet, nödvändigheten att inom desamma i stor utsträckning färdas med skjuts och mönstringsresornas långvarighet torde vara lågt beräknadt, skulle genom mönstringsresornas inställande göras en årlig besparing af omkring 35,000 kr. Vid öfvervägandet af kostnadsfrågan hafva vissa myndigheter velat förringa kostnadsbesparingen för staten på den grund, att postportot för återsändandet af inskrifningsböckerna till de genom skriftlig anmälan mönstrande värnpliktiga skulle komma att i väsentlig mån ökas. Detta komme gifvetvis att blifva fallet, men härvid torde böra anmärkas, att ifrågavarande kostnad endast är skenbar, då ju staten med den ena handen återtager hvad den med den andra utlägger. Postbefordringsafgifternas stegring faller således utom den föreliggande frågan.

Det har vidare anmärkts, att behandlingen inom rullföringsexpeditionerna af det störa antalet skriftliga anmälningar skulle blifva alltför betungande för områdesbefälet och framkalla yrkande från dess sida på ökad ersättning. Ett dylikt antagande synes innebära en öfverdrift. De mönstringsanmälningar, hvilka nu inkomma till rullföringsexpeditionerna under pågående mönstringsresor, få i allmänhet ligga oexpedierade till resans afsilande, då arbetet i stället måste bedrifvas med forcerad kraft. Genom resornas inställande kunna anmälningarna däremot i allmänhet hinna expedieras efter hand som de inkomma, hvadan farhågan för ett betungande arbete för områdesbefälet knappast torde vara välgrundad. Inom områden, hvilka innefatta städer och andra större samhällen, till hvilka rullföringsexpeditionerna äro förlagda, torde därjämte med all sannolikhet fortfarande ett ej ringa antal värnpliktiga komma att iakttaga personlig inställelse.

Af alla de myndigheter, hvilka uttalat sig i föreliggande ämne, har ingen ifrågasatt mönstringarnas fullständiga afskaffande, i det nämligen alla de, som tillstyrkt mönstringsresornas borttagande, utan undantag och med bestämdhet påyrkat obligatorisk skriftlig anmälningsskyldighet. Då jag för egen del ansett mig kunna biträda förslaget om mönstringsresornas inställande, har detta, såsom redan tidigare påpekats, skett under den bestämda förutsättningen, att mönstringsskyldigheten orubbad kvarstår för alla värnpliktiga, som ej under året vapenöfvats, så länge de tillhöra i beväringen ingående åldersklasser. Därvid anser jag emellertid, att mönstring genom personlig inställelse bör fortfarande vara medgifven för alla värnpliktiga, hvilka af en eller annan anledning föredraga detta sätt, medan mönstring genom skriftlig anmälan bör vara obligatorisk för alla, som icke personligen inställa sig. Jag an-

31 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

ser nämligen —. och jag åberopar till stöd härför enhälliga uttalanden af arméns och marinens högre myndigheter — mönstringsinstitutionens bibehållande. vara ett nödvändigt villkor för en ordnad rullföring och därmed för möjligheten att med tillförlitlighet beräkna mobiliseringstillgången inom till beväringen hörande årsklasser. Det nu tillämpade systemet med inkallelse vid allmän mobilisering genom offentligen anslagna kungörelser i stället för det förut i regel tillämpade systemet med personliga order kan visserligen, såsom af vissa myndigheter blifvit påvisadt, synas göra adressuppgifterna mindre nödvändiga, men härvid torde höra iakttagas, att ordersystemet kan fortfarande behöfva användas såväl vid annan än allmän mobilisering, som äfven i hvarje fäll inom sådana trakter, där spridandet af order om mobilisering genom enbart kungörelser icke låter sig verkställa.

Det allmänna afskaffande! af mönstringsresorna förutsätter en viss omredigering af värnpliktslagen § 32.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Riksdagens år 1904 för samlade re visorers berättelse.

Nedbringandet af kostnaderna för inskrifning af värnpliktiga, som äro inskrifna å vissa sjömaiislms.

Riksdagens år 1904 församlade revisorer erinrade uti afgifven berättelse, hurusom det stundom inträffat, att vid de inskrifningsförrättningar, som ägde rum för de mindre sjömanshusen, endast ett jämförelsevis obetydligt0 antal värnpliktiga blefve föremål för inskrifning. Sålunda hade under revisionsåret af vederbörande inskrifningsnämnder för sjömanshusen i Lidköping, Vadstena och Haparanda inskrifvits respektive 6, 5 och 8 värnpliktiga och vid 1904 års enahanda förrättningar 7, 4.och 1.

Gifvet vore, att dessa årligen återkommande förrättningar för statsverket medförde ganska betydande utgifter. Det borde därför enligt revisorernas mening ur sparsamhetssynpunkt tagas under ompröfning, huruvida icke genom vidtagande af lämpliga åtgärder ifrågavarande utgifter skulle kunna minskas. I allt fall borde tillses, att dessa utgifter icke o-jordes större, än som vore nödvändigt. Det hade nämligen ådragit sig revisorernas uppmärksamhet, att vid 1903 års inskrifningsförråttning för sjömanshusen inom Hernösands sjörullföringsområde, omfattande sjömanshusen inom Gäfleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, till biträdande läkare beordrats en marinläkarstipendiat, bosatt å ort inom södra delen af Älfsborgs län; och hade ersättning för berörda förrättning utgått ensamt till läkaren med tillhopa 870 kronor 65 öre.

Då inskrifningsnämnd för rullföringsområde hade sig ålagdt, bland annat, att pröfva och yttra sig om värnpliktigs lämplighet för den ena eller den andra tjänsten eller för särskild befattning vid hären eller flottan, och då vidare det ofta nog inträffade, att förevarande båda inskrifningsnämnder hölle sina sammanträden ungefär samtidigt, hade det synts revisorerna med fog kunna ifragasättas, att här omförmälda bestyr med inskrifning af de å sjömanshus inskrifna värnpliktiga i vissa fall skulle kunna öfverflyttas på inskrifningsnämnd en för det rullföringsområde, inom hvilket vederbörligt sjömanshus vore beläget; och hade revisorerna ansett sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet å omförmälda förhållanden.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.

1905 års Riksdag uttalade i skrifvelse den 12. maj samma år, n:r 119, att, såsom revisorerna erinrat, det sätt, hvarpå inskrifningen af de värnpliktiga, som vore inskrifna å sjömanshus, ägde rum, medfört öfver höfvan stora kostnader. Riksdagen ansåge därför, dels att i sammanhang med en af Riksdagen ifrågasatt ändring i värnpliktslagens 32 § i syfte att den däri föreskrifna mönstring måtte upphöra, borde tagas i öfvervägande, huruvida icke ändrade bestämmelser till förenkling i förfaringssättet vid förenämnda inskrifning borde i lagen införas, dels äfven att åtgärder i öfrigt borde vidtagas till nedbringande af ofvanberörda inskfifningskostnader.

Riksdagen anhöll med anledning häraf, att Kungl. Maj:t täcktes taga under ompröfning, hvilka åtgärder lämpligen borde vidtagas till nedbringande af kostnaderna för inskrifning af de värnpliktiga, som vore å sjömanshus inskrifna.

Den af Kungl. Maj:t förordnade s. k. »värnpliktskommissionen» hade till uppgift bland annat att taga under ompröfning, huruvida armén och flottan kunde hafva gemensamma inskrifningsförrättningar samt huruvida sjörullföringsområdena kunde afskaffas.

Beträffande det sistnämnda spörsmålet, huruvida sjörullföringsområdena kunde afskaffas, var kommissionen af den åsikten, att en dylik åtgärd icke vore lämplig, och erinrade till stöd härför om de för rikets indelning i sjörullföringsområden anförda skäl, hvilka återfunnes i dåvarande chefens för Kungl. Sjöförsvarsdepartementet yttrande i statsrådet den 7. januari 1901 (sid. 51 och 52 af Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:r 3 till samma års Riksdag) och hvilka kommissionen ansåge alltjämt äga full giltighet.

Därjämte påpekades, att en öfverflyttning till rullföringsexpeditionerna af sjörullföringsexpeditionernas arbeten ovillkorligen skulle i de förra kräfva en ökning af arbetskrafterna, hvilken i sin ordning torde komma att medföra lika stor kostnad som den nuvarande organisationen, men icke den ordning, reda och krigsberedskap, som denna vore ägnad att åstadkomma.

Beträffande frågan om gemensamma inskrifningsförrättningar för armén och flottan torde denna hafva framkommit med anledning af Riksdagens påpekande af de dryga kostnader, som förorsakades af inskrifningsförrättningarna för sjömanshus — väl då i förhållande till det ringa antalet vid vissa sjömanshus pröfvade värnpliktiga.

Hade beträffande vissa sjömanshus så varit fallet, så hade emellertid inskrifningsförrättningarna för andra sjömanshus varit så omfattande,

Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 60 Höft.

1905 års Riksdags skrifvelse n:r 119

Värnpliktskommissionens förslag den 28. januari 1907.

O

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

att de för desammas utförande vidtagna anordningarna och följaktligen äfven de däraf föranledda kostnaderna stått i full öfverensstämmelse med förrättningarnas omfattning. Dessa senare kunde icke utföras af inskrifningsnämnderna för rullföringsområdena utan att förorsaka såväl väsentliga olägenheter i allmänhet som ock särskilt eu tidsutdräkt, hvilken komme att äfventyra inskrifningarnas afstötande inom erforderlig tid.

f hvad vidkomme dessa sistnämnda förrättningar torde därför frågan om gemensamhet uti berörda hänseende af sig själf förfalla; och då det, med hänsyn till den för inskrifningsväsendets rätta och effektiva handhafvande oundgängligen nödvändiga ordningen och redan, icke kunde vara lämpligt, att olika tillvägagångssätt tillämpades beträffande här ifrågavarande värnpliktigas inskrifning, hade kommissionen icke heller beträffande de öfriga förrättningarna för sjömanshusen ansett sig kunna förorda sådan gemensamhet, att de å nämnda sjömanshus inskrift^ skulle erhålla sina värnpliktsförhållanden pröfvade af rullföringsområdenas inskrifningsnämnder och sålunda de för dessa sjömanshus hittills befintliga särskilda nämnderna kunna helt och hållet bortfalla. Kommissionen ansåge därför, att den nuvarande anordningen — särskilda nämnder för inskrifningsförrättningarna för sjömanshusen — alltjämt borde bibehållas.

Däremot hade kommissionen trott sig kunna på annan väg tillmötesgå önskemålet om kostnadernas nedbringande.

Enligt nuvarande bestämmelser skulle inskrifningsnämnden för sjömanshus bestå af en regementsofficer såsom ordförande, en af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande i det län, där sjörullföringsexpeditionen vore belägen, förordnad lagfaren man, sjörullföringsområdesbefälhafvaren samt två inom staden, där sjömanshuset vore beläget, bosatta icke militära personer, hvarjämte en läkare äfvensom i kommun do väg beordrad personal skulle biträda nämnden.

Enär hvarje sjörullföringsområde omfattade sjömanshus belägna inom ett, särskildt i de norra delarna af landet, mycket utsträckt område, vore det gifvet, att dessa inskrifningsförrättningar för närvarande blefve förenade med vidsträckta resor för den del af nämnden, som icke vore bosatt inom den stad, där sjömanshuset vore beläget. Den väsentligaste delen af de med dessa inskrifningar förenade kostnaderna härflöte äfven från de resor, som ordföranden, den lagfarne ledamoten, sjörullföringsområdesbefälhafvaren samt läkaren och den i kommandoväg beordrade personalen på denna Sprund måste företaga.

Då samtliga sjömanshus vore belägna i städer samt då, på ett enda undantag när, i alla dessa äfven inskrifningsförrättningar inom rullföringsområdena ägde rum, syntes det kommissionen, som om flera eller färre af

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98. 35 .

do personer, som inginge i rullföringsområdenas uti samma städer sammanträdande nämnder, äfven skulle, utan att den för förrättningarna för sjömanshusen erforderliga särskilda fackkunskapen behöfde gå förlorad, kunna ingå i nämnderna för sådana sjömanshus, där förrättningen vore af så ringa omfattning, att därigenom slutförandet i rätt tid af rullföringsomrädenas inskrifningsnämnders arbeten icke äfventyrades.

Beträffande ordföranden, läkaren och den i kommandoväg beordrade personalen lade värnpliktslagen intet hinder i vägen för eu dylik anordning. Rörande den lagfarne ledamoten åter inträffade detta i de fall, då sjörullföringsexpeditionen icke vore belägen inom det län, hvars Kungl. Maj:ts Befallningshafvande utsett lagfaren ledamot i inskrifningsnämnden för rullföringsområdet. För undanröjande af detta hinder ville kommissionen föreslå, att den ifrågavarande ledamoten i stället skulle utses af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande i det län, inom hvilket sjömanshuset vore beläget.

I fråga om sjörullföringsområdesbefälhafvaren vore det visserligen fördelaktigt, om denne, såsom nu är i värnpliktslagen föreskrifvet, alltid kunde inga i nämnden. Då det emellertid kunde med visshet förutses, att detta icke kunde ske, på den grund att inskrifningsförrättningarna börja och pågå ungefär samtidigt inom de olika rullföringsområdena, hade kommissionen föreslagit, att annan officer måtte kunna träda i sjörullföringsområdesbefälhafvarens ställe.

Hvarest och i hvilken utsträckning nu nämnda anordningar borde tillämpas måste gifvetvis efter pröfning af hvarje särskildt fall bestämmas af Konungen.

' idkommande de icke militära ledamöterna syntes ingen ändring behöflig. De utsåges redan nu inom den stad, där sjömanshuset vore beläget, och ingen kostnad uppstode för deras tillkallande.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt föreslog värnpliktskommissionen vissa ändringar uti §§ 13, 18 och 19 af värn pliktslagen,1) hvilka, jämte den nuvarande lydelsen af motsvarande lagrum här nedan angifvas.

§ 13 mom. 1.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

Hvarje år skall inom de sär- Hvarje år skall inom de särskilda rullföringsområdena och för skilda rullföringsområdena och för de särskilda sjömanshusen å tider de särskilda sjömanshusen å tider

1) Förutom de här angifua ändringarna föreslogos vissa namnförändringar m. m., hvilka ej stå i samband med den berörda frågan och därför här uteslutits.

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Nuvarande lydelse.

och ställen, som, efter det vederbörande inskrifningsområdes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare blifvit hörd, bestämmas af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket rullföringsområdet eller största delen däraf hörer, eller hvarinom sjörullföring sområdesbefälhafvarens expedition är belägen, inskrifning förrättas med de värnpliktiga, som under året fylla tjuguett år, samt med de äldre värnpliktiga, hvilka icke förut blifvit inskrifna eller frikallade.

§ 18

För sjömanshus skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående af en regementsofficer såsom ordförande och fyra ledamöter, nämligen en åt Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket sj(trullf'äringsområdesbefälhafvarens expedition är belägen, därtill förordnad lagfaren man äfvensom nämnda befälhafvare och va inom staden, där sjömanshuset är beläget, bosatta, icke militära personer, hvilka jämte ett lika antal suppleanter väljas på sätt i mom.

1 är för hvarje fall stadgadt.

§ 19

Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens Be-

.Proposition Nr 98.

Föreslagen lydelse.

och ställen, som, efter det vederbörande inskrifningsområdes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare blifvit hörd, bestämmas af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket rullföringsområdet eller största delen däraf hörer, eller hvarinom vederbörligt sjömanshus är beläget, inskrifning förrättas med de värnpliktiga, som under året fylla tjuguett år, samt med de äldre värnpliktiga, hvilka icke förut blifvit inskrifna eller frikallade.

För sjömanshus skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående af en regementsofficer såsom ordförande och fyra ledamöter, nämligen en af Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket sjömanshuset är beläget, därtill förordnad lagfaren man äfvensom sjömil/Öringsområdesbefalkafvaren och två inom staden, där sjömanshuset är beläget, bosatta, icke militära personer, hvilka jämte ett lika antal suppleanter väljas på sätt i mom. 1 är för hvarje fall stadgadt.

I de fall Konungen bestämmer, ma i stället för sjörullföringsomrädesbefKlilaf vare träda annan officer.

mom. 2.

Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens Be-

37 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Nuvarande lydelse.

Föreslagen lydelse.

fallningshafvande i det län, där sjörå l Iför ing sområdes befä Utaf v arens expedition är belägen, och gäller för sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga delar hvad för den i mom. 1 omförmälda inskrifningsnämnd är föreskrifvet.

fallningshafvande i det län, där sjömanshuset är beläget, och gäller för sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga delar hvad för den i mom. 1 omförmälda inskrifningsnämnd är föreskrifvet.

Generalskommissionen hade intet att erinra mot de af värnplikts- Gteneralskommissionen föreslagna ändringarna uti värnpliktslagen §§ 13, 18 och nens unf 19. Generalskommissionens delegerade afgåfvo den 25. maj 1908 förslag tande den till de ändringar uti inskrifningsförordningen, som betingades af berörda 1907 lagändringar.

Uti af chefen för Kungl. Sjöförsvarsdepartementet infordradt yttrande O’/- Chefens rörande denna fråga anförde tjf. chefen för marinstaben, i skrifvelse den stabTn^ytt- 16. juni 1910, att han, på grund af den i ärendet förebrakta utredningen, rande den 16. icke hade något att erinra mot det af värnpliktskommissionen föreslagna JHn1' och af generalskommissionen tillstyrkta förslaget till ändringar uti värnpliktslagen.

För att närmare kunna bedöma den omfattning, i hvilken den föreslagna omläggningen af sättet för inskrifning vid vissa sjömanshus lämpligen skulle kunna verkställas hade tjf. chefen för marinstaben låtit utarbeta en statistik öfver antalet värnpliktiga, som inskrifvits vid inskrifningsförrättningarna för de olika sjömanshusen under femårsperioden 1906—1910.

En granskning af denna statistik gåfve vid handen, att inskrifningsförrättningarna vid nedanstående sjömanshus, där antalet årligen inskrifna varit ringa, borde kunna utföras på sätt, som af värnpliktskommissionen för sådana fall blifvit föreslaget.

En tillämpning af värn pliktskommissionens förslag till inskrifning vid sådana sjömanshus som de ofvan angifna syntes tjf. chefen för marinstaben icke i nämnvärd grad behöfva hindra rullföringsområdesnämndernas arbeten. Inskrifningarna vid dessa sjömanshus, i hvilka skulle deltaga en del af den i rullföringsområdesnämnderna ingående personalen, kunde nämligen äga rum under denna personals vanliga uppehåll på platsen och torde behöfva taga endast en mycket ringa tid i anspråk, hvartill komine

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

att denna personal i de allra flesta fall skulle komma att tagas i anspråk endast för en dylik extra förrättning.

För att inskrifningsarbetet måtte kunna omläggas på föreslaget sätt måste emellertid värnpliktslagen och inskrifningsförordningen ändras i vissa delar, nämligen:

39 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

värnpliktslagen i hvad afsåge §§ 13 mom. 1, 18 mom. 2 och 19 mom. 2; samt

inskrifningsförordningen i hvad afsåge §§ 46, 47, 49, 50, 53 och 54.

Då den åsyftade reformen, utan att medföra några afsevärda olägenheter, gifvetvis skulle åstadkomma vissa besparingar för statsverket, ville tjf. chefen för marinstaben tillstyrka dess genomförande samt för ändamålet föreslå, att erforderliga åtgärder måtte vidtagas, så att de nämnda delarna åt värnpliktslagen och inskrifningsförordningen blefve, i hvad desamma berördes af den föreliggande frågan, ändrade i enlighet med generalskommissionens och dess delegerades förslag.

Genom remiss från Kungl. Landtförsvarsdepartementet den 27. de- Utlåtanden cember 1910 anbefalldes arméfördelningscheferna samt militärbefälhafvaren af TtT på Gottland att inkomma med utlåtande öfver tjf. chefens för marin-^ ^ staben ofvan refererade skrifvelse den 16. juni 1910.

Chefen för 1. arméfördelningen anförde, att han funne det af 1906 ars värnpliktskommission framställda förslaget att låta rullföringsområdenas inskrifningsnämnder, fullständigade på sätt förslaget angåfve, verkställa inskrifningarna å vissa sjömanshus väl egnadt att åstadkomma förenkling och att nedbringa kostnaderna vid inskrifningen. På grund häraf ville arméfördelnmgschefen tillstyrka förslagets genomförande samt vidtagandet af sådana åtgärder, att vårnpliktslagen och inskrifningsförordningen blefve, i hvad desamma berördes af den föreliggande frågan, ändrade i enlighet med 1907 års generalskommissions utlåtande den 21. december 1907 och dess delegera des förslag den 25. maj 1908.

Chefen för II. arméfördelningen anförde, att då förslaget innebära eu minskning af kostnaderna för de ifrågavarande inskrifningsförrättningarna och då inskrifningen i vederbörande rullföringsområden icke i nämnvärd män kunde komma att deraf försvåras eller fördröjas, han icke nade något att för sin del erinra emot en förändring af den art remisshandlingen angåfve.

, o Chefen för III. arméfördelningen anförde, att han saknade anledning frångå . den af generalskommissionen intagna ståndpunkten i frågan och följaktligen ej hade något att anföra beträffande tjf. chefens för°marinstaben yrkande.

i hvad namnda förslag gällde sådana sjömanshus, vid hvilka medeltalet pröfvade per år vore mycket . ringa — ett tiotal eller därunder torde man kunna utan vidare biträda detsamma, då med all sannolikhet icke i något fåll ett så litet antal torde föranleda, att för rullförino-sområdet inskrifningsförrättningen på platsen däraf fördröjdes, äfven om

40 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.

sagda förrättning skulle omfatta endast en dag. Men äfven beträffande sådana sjömanshus (såsom Halmstads, Simrishamns och Söderhamns), vid Indika medeltalet pröfvade uppgå till ett 20-tal eller däröfver, dvs. omkring hälften af det antal värnpliktiga, som anses hinna på en dag pröfvas, torde rullföringsnärondernas delvisa ingående i nämnderna för dessa sjömanshus icke komma att förlänga tiden för inskrifningsförrättningarna inom ett inskrifningsområde i dess helhet med mera ån eu, högst två dagar, då nämligen i de allra flesta fall rullföringsnämndernas personal skulle komma att tagas i anspråk för endast en sådan förrättning. Slutförandet i rätt tid af nämndernas arbeten torde därmed kunna anses icke vara i någon mån äfventyradt.

Chefen för IV. arméfördelningen både intet att erinra mot förslaget.

Chefen ' för V. arméfördelningen hade, beträffande anordnandet åt inskrifningsförrättning enligt föreslagna grunder vid de inom V. arrnéfördelningsområdet belägna mindre sjömanshusen, intet att erinra.

Chef en för VI. arméfördelningen hade intet att erinra mot förslaget.

Miiitärbefälhafvaren på Gottland hade icke något annat att erinra mot förslaget, än att förenkling och nedbringande af kostnaderna vid inskrifningarna ytterligare skulle utan olägenhet kunna vinnas, om de å det afsides belägna Visby sjömanshus inskrifna värnpliktiga jämställdes med de i handlingarna uppräknade.

Chefen för generalstaben tillstyrkte i hufvudsak det föreliggande förslaget.

Med anledning af militärbefälhafvarens på Gottland uttalande, att inskrifningsförrättning med å Visby sjömanshus inskrifna värnpliktiga jämväl skulle kunna äga rum på sätt generalskommissionen föreslagit, uttalade chefen för generalstaben, att, såvida från marinens myndigheters sida intet vore att däremot erinra, den föreslagna anordningen syntes böra gälla äfven i fråga om Visby sjömanshus.

Departe- Såsom af Riksdagens år 1904 församlade revisorer framhållits, är

mentschefens ^et ur SynpUnkten af sparsamhet med statens medel_ synnerligen önsk- V raU e värdi att genom förändrade anordningar för inskrifningsförrättningarna vid de mindre sjömanshusen söka nedbringa de härför nu utgående ganska dryga kostnaderna, så mycket mera som antalet värnpliktiga, Indika inskrifvas å de mindre sjömanshusen, är jämförelsevis ringa. 1905 ars Riksdag har äfven, i anslutning till den af revisorerna gjorda erinran, uti särskild skrifvelse framhållit, att det borde tagas under öfvervägande, huruvida icke ändrade bestämmelser till förenkling i förfaringssättet vid förenämnda inskrifning borde införas i värnpliktslagen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

1906 års »värnpliktskommission» har uti den 28. januari 1907 afgifvet förslag hemställt om vidtagandet af sådana ändringar uti §§ 13, 18 och 19 värnpliktslagen, som skola möjliggöra, att inskrifningsförrättningarna vid de mindre sjömanshusen må kunna verkställas med anlitande hufvudsakligen af samma personer, som ingå uti landtrullföringsområdenas inskrifningsnämnder, hvilka i hvarje fall hafva förrättningar sig ålagda inom de orter, där sjömanshusen äro belägna. Härigenom skulle vinnas, att de dryga reseersättningar, hvilka nu utgå för ordförande, vissa ledamöter, läkare och annan biträdande personal uti inskrifningsnämnderna för sjömanshusen, skulle kunna betydligt nedbringas.

Af de utlåtanden, som afgifvits öfver detta förslag såväl af 1907 års generalskommission som af arméns och marinens myndigheter, framgår, att den vinst med hänsyn till kostnadernas nedbringande, som genom förslaget står att vinna, kan ernås utan några som helst afsevärda olägenheter beträffande inskrifningsförrättningarnas anordning inom landtrullföringsområdena. Jag får därför för egen del i underdånighet tillstyrka förslaget.

I sammanhang härmed torde jag emellertid höra erinra därom, att den af mig biträdda anordningen i fråga om inskrifningsförrättning för de mindre sjömanshusen icke kan tillämpas beträffande de sjömanshus, där de värnpliktiga, som skola inskrifvas, uppgå till ett större antal. Vid dessa äro nämligen förrättningarna, af sådan omfattning, att landtrullföringsområdenas inskrifningsnämnder icke kunna därmed betungas, utan att häraf vållas en tidsutdräkt, hvilken komme att äfventyra inskrifningarnas afslutande inom behörig tid. Ej heller stå kostnaderna för tillsättandet af särskilda nämnder för dessa sjömanshus i missproportion till förrättningarnas omfattning. I hvarje fall torde emellertid, därest de af mig nu föreslagna lagändringarna blifva antagna, tid efter annan noga böra tillses, att till kostnadernas nedbringande inskrifningsförrättningarna för sjömanshus blifva i så stor utsträckning som ske kan utförda genom på förut angifvet sätt sammansatta nämnder.

Bihang till Piksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 60 Höft.

42 Kung!.. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 98.

Utsträckning af frikallelse från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid för vissa värnpliktiga på grund af

ömmande familjeskäl.

Nu gälUindc Enligt nu gällande bestämmelser skall värnpliktig i vissa fall fri-

esg™me" kallas från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid. Föreskrifter för dessa fall lämnas dels uti § 16 mom. 5 och 6, hvilka beröra frikallelse för utländingar, som genom naturalisation upptagits till svenska medborgare, äfvensom för från riket afflyttade, som åter hit inflyttat, dels äfven uti § 16 mom. 3 samt § 17 mom. 4, hvilka beröra frikallelse för värnpliktiga på grund af hälso- och familj eskäl.

Frikallelse enligt § 16 mom. 3 hänför sig till föreskrifterna angående uppskof enligt samma § mom. 1 och 2. Enligt § 16 mom. 1 kan uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning meddelas värnpliktig, hvilken af eu eller annan möjligen öfvergående anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling eller dylikt, vid inskrifningsförrättningen befinnes till tjänstgöring oförmögen eller olämplig. Enligt § 16 mom. 2 kan enahanda uppskof beviljas ende arbetsföre sonen, sonsonen eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader eller till änka eller ogift kvinna, ende arbetsföre fostersonen till orkeslös eller vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa syskon, dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller fosterföräldrar eller syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle väsentligen beroende. Enligt mom. 3 af samma § skall den värnpliktige, därest anledning till befrielse enligt mom. 1 eller 2 förefinnes ännu vid inskrifningsförrättningen det är, under hvilket han fyller 24 år, frikallas från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid.

Enligt § 17 mom. 4 slutligen skall enahanda frikallelse medgifvas värnpliktig i det fall, att efter redan påbörjad tjänstgöring sådant förfall för honom inträdt, som omförmäles i § 16 mom. 2 och därest ifrågavarande förfall förefinnes ännu det år, under hvilket han fyller 24 år. Frikallelse på grund af ömmande familjeskäl kan sålunda enligt detta mo-

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 98.

ment medgifvas värnpliktig endast under förutsättning, att förfallet inträdt efter det att tjänstgöringen för honom tagit sin början.

Den s. k. »värnpliktskommissionen» påvisade uti sitt den 28. januari Värnplikts- 1907 afgifna förslag, att, på det sätt § 17 värnpliktslagen nu vore aflat-nens förslag tad, kunde enligt mom. 4, sista stycket, i tjänstgöring varande värnplik-den 1907■

tig, hvilken på grund af visst förfall blifvit hemförlofvad, icke endast, därest förfallet fortfore, erhålla uppskof med återstående tjänstgöring, utan äfven, om förfallet vore af den beskaffenhet som omnämnes i § 16 mom. 2 och förefunnes ännu det år den värnpliktige fyllde 24 år, varda frikallad från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid.

Yppade sig åter dylikt och lika långvarigt förfall för inskrifven värnpliktig vid en tidpunkt, då han icke vore i tjänst, kunde han väl erhålla uppskof med den förestående tjänstgöringen, men däremot kunde han, på grund af paragrafens uppställning och affattning, icke befrias från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid. Vore nämligen den förestående tjänstgöringen tillika »första tjänstgöring», skulle densamma, oberoende af förfallets beskaffenhet, jämlikt paragrafens mom. 1 taga sin början senast det år den värnpliktige fyllde 24 år; och gällde frågan eu repetitionsöfning, föreskrefves blott, att uppskof kunde beviljas till nästföljande år. Otvifvelaktigt borde dock — synnerligast om man erinrade sig Riksdagens, i dess år 1901 aflåtna, skrifvelse, n:r 120, vid behandlingen af här ifrågavarande paragraf afgifna förklaring, att det i § 16 mom. 2 afsedda fallet vore att hänföra under § 17 mom. 1 b) och c) — bestämmelsen i sista stycket af mom. 4 gälla icke blott det i sistnämnda mom. afhandlade utan äfven de öfriga i § 17 omnämnda fallen.

Att liknande förfarande jämväl borde kunna äga rum, därest här omnämndt förfall, utan att förut hafva förekommit, inträffade först det år den värnpliktige fyllde 24 år och vare sig fråga vore om »första tjänstgöring» eller om repetitionsöfning, syntes endast vara öfverensstämmande med den i § 16 mom. 2 framställda grundsatsen.

Af ofvan nämnda orsaker föreslog kommissionen, att sista stycket af mom. 4 skulle af skilj as samt i något omredigerad form intagas såsom ett hela paragrafen åsyftande inom. 5. Eu mindre omredigering af mom. 1 borde i sammanhang härmed göras. I öfverensstämmelse härmed skulle §

17 erhålla nedanstående förändrade lydelse:

»1. Uppskof — — — —• — — — — — — — — medgifvas:

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Fortfar anledning till uppskof med den i § 27 stadgade första tjänstgöring, må förlängdt uppskof, hvarje gång för ett år, af vederbörande inskrifningsnämnd den värnpliktige beviljas; dock att tjänstgöringen, utom

1 fall som i mom. 5 nedan afses, skall taga sin början senast det år, under hvilket han fyller tjugu fyra år.

4. Från redan påbörjad------— — han hemförlofvats.

5. År anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring, hvarom ofvan i denna § sägs, af beskaffenhet, som i § 16 mom.

2 omförmäles, och förefinnes densamma det år, under hvilket den värnpliktige fyller tjugufyra år, galle hvad i mom. 3 af samma § är stadgadt.»

Generalskommissionens utlåtande den -V: 2 1907.

Generalskommissionen anförde uti sitt den 21. december 1907 afgifva utlåtande, att, enligt den år 1901 antagna lydelsen af värnpliktslagen §§16 och 17, värnpliktig kunde på grund af anledning, som omförmäldes i § 16 mom. 2, frikallas från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid, därest anledningen yppat sig före inskrifningen eller under redan påbörjad tjänstgöring, såvida den förefunnes ännu det år, under hvilket den värnpliktige fyllde tjugufyra år. Inträdde däremot sådan anledning för inskrifven värnpliktig vid tidpunkt, då han icke vore i tjänstgöring, kunde han väl erhålla uppskof med förestående tjänstgöring, men icke befrielse från densamma. Det syntes emellertid icke föreligga något hållbart skäl för denna olikhet, utan förfallet borde, i öfverensstämmelse med hvad värnpliktskommissionen föreslagit, kunna medföra befrielse från tjänstgöringen, vid hvilken tidpunkt det än inträdde.

Däremot torde stadgandet, att frikallelsen skulle äga rum det år, under hvilket den värnpliktige fyllde tjugufyra år, vara mindre ändamålsenligt. Befrielse från tjänstgöring borde nämligen icke bestämmas efter den värnpliktiges ålder, utan på grund af förfallets varaktighet.

Någon bestämmelse om befrielse från tjänstgöring på grund af här ifrågavarande anledning förekom enligt 1885 års värnpliktslag endast i §16, och åsyftade tydligen, att förfallet skulle förefunnits i tre år för den, hvilken på grund af detsamma erhållit uppskof med inskrifningen intill det år, under hvilket han fyllde tjugufyra år. Redan vid tillämpningen af §16 kunde det emellertid inträffa, att anledningen till befrielse icke förelegat så länge som tre år, emedan värnpliktig första gången kunde inställa sig till inskrifning senare än det år, under hvilket han fyllde tjuguett år. Och om, såsom föreslagits af värnpliktskommissionen, frikallelse från tjänstgöring skulle ske det år, under hvilket den värnpliktige fyllde tjugufyra

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

av, äfven då anledningen yppat sig efter inskrifningen, komme frikallelsen i regeln att äga rum, innan förfallet förelegat under tre år.

Med anledning häraf föreslog generalskommissionen, att det moment af § 17 värnpliktslagen, hvaruti berörda bestämmelse borde inflyta, skulle erhålla följande lydelse:

»5. År anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring, hvarom ofvan i denna paragraf sägs, af beskaffenhet som i § 16 mom. 2 omförmäles, och förefinnes anledningen ännu tre år efter det, då den värnpliktige erhöll uppskof eller hemförlofvades, galle hvad i mom. 3 af samma § är stadgadt.»

Af hvad såväl af värn pliktskommissionen som generalskommissionen uti ^eparte-

jl O TV PHT^P/IP-

den berörda frågan anförts synes framgå, att en lucka förefinnes uti be- fens yttstämmelserna angående frikallelse från värnpliktens fullgörande i bevärin- ran<!egen under fredstid. Medan sådan frikallelse kan tillgodonjutas af värnpliktig, för hvilken förfallet inträdt vare sig före inskrifningen eller efter det att tjänstgöringen påbörjats, så saknas möjlighet till sådan frikallelse för värnpliktig, för hvilken förfall inträdt efter det han blifvit inskrifven men under en tid af året, då han icke är inkallad till tjänstgöring.

Ett exempel torde kunna belysa den olika ställning, hvaruti värnpliktiga kunna försättas på grund af de nuvarande bestämmelsernas ofullständighet. För tvenne värnpliktiga ur samma socken och tilldelade samma truppförband inträffar på grund af dödsfall i familjerna sådant förhållande, att deras närmaste anhöriga blifva för sitt uppehälle väsentligen beroende af de bägge värnpliktigas arbete. Dödsfallen hafva inträffat efter det att de värnpliktiga inskrifvits, men i den ena familjen någon tid före, i den andra någon tid efter den första tjänstgöringens början. Den af de båda värnpliktiga, för hvilken förfallet inträffade vid den förra tidpunkten, erhåller enligt värnpliktslagen § 17 mom. 2 uppskof med den första tjänstgöringen, deri, för hvilken förfallet inträffade senare, blir jämlikt § 17 mom.

4 hemförlofvad. För bägge de värnpliktiga fortfar förfallet, och de erhålla af vederbörande inskrifningsnämnd förnyadt uppskof tvenne gånger. Slutligen inställa de sig för tredje gången till inskrifningsförrättningen. Fortfar förfallet äfven detta år, blir följden, att den ene skall jämlikt § 17 mom.

1 inkallas till första tjänstgöring, medan den andre i enlighet med samma § mom. 4 frikallas från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid. Det synes uppenbart, att den här påvisade olikheten med hänsyn till det slutliga afgörandet af värnpliktsförhållandena icke kan vara afsigtlig, då det ju är förfallets beskaffenhet och icke tidpunkten då detsamma,

46 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.

utan något den värnpliktiges förvållande, kommit att yppa sig, som bör vara afgörande.

Jag finner vid sådant förhållande det af såväl värnplikts- som generalskommissionen påvisade behofvet af ett fullständigande af föreskrifterna angående frikallelse vara välgrundad!. Beträffande villkoret för frikallelsens tillgodonjutande synes mig generalskommissionens förslag vara att förorda framför värnpliktskommissionens. Ett stadgande, att frikallelse skulle inträda, därest förfallet förcfunnes det år, under kvilket den värnpliktige fyllde tjugofyra år, skulle nämligen kunna leda till en sådan oegentlighet, som att en värnpliktig, hvilken underlåtit att inställa sig till tjänstgöring intill dess han fyllt tjugofyra år, men då kunde åberopa sådant förfall, hvarom här är fråga, skulle omedelbart frikallas. Det synes i motsats härtill vara af vikt att fasthålla, det förfallet skall hafva visat sig vara af bestående art. Då den af generalskommissionen föreslagna formuleringen är grundad på denna uppfattning, får jag i underdånighet tillstyrka densamma.

Ändamålsenligt synes vara, såsom af båda kommissionerna föreslagits, att bestämmelsen angående frikallelse utbrvtes såsom ett särskildt moment af § 17.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

47 Underlättandet af inskrifning för vissa värnpliktiga, som äro

inskrift^ å sjömanshus.

Enligt § 14 värnpliktslagen är hvarje till inskrifningsförrättning inkalla.cl värnpliktig med undantag af den, som är ä sjömanshus inskrift en och till sjöfart inmönstrad, skyldig att personligen inställa sig. Utan personlig inställelse må dock inskrifvas värnpliktig, som i den ordning Konungen föreskrifter styrker, att han är till krigstjänst duglig, och som antingen finnes enligt § 43 mom. 1 hafva för uteblifvandet visat laga förfall eller ock innehar anställning utomlands eller därstädes uppehåller sig för idkande af studier eller för utbildning i sitt yrke.

De värnpliktiga inkallas till inskrifningsförrättning genom kungörelse och offentligt anslag inom hvarje kommun, och äro till sådan förrättning skyldiga att inställa sig såväl de värnpliktiga, som under året fylla 21 år, som de äldre värnpliktiga, hvilka icke förut blifvit in skrifta eller' frikallade.

Härjämte må jämlikt § 19 mom. 3 under den del af året, som infaller mellan inskrifningsnämndens och inskrifningsrevisionens sammanträden, för inskrifning af värnpliktiga, som ute blifvit från nyssnämnda inskrifningsförrättning, de åligganden och befogenheter, som enligt mom. 1 i samma § tillhöra inskrifningsnämnd, i den omfattning och i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen meddelar, utöfvas af inskrifningsområdesbefälhafvaren eller, beträffande å sjömanshus inskrifna värnpliktiga, af sj ör ullföringsomr ådesb efälh af v aren. Beslut, som af områdesbefälhafvaren i sådant ärende meddelas, skall dock underställas inskrifningsrevisionen och må ej gälla förrän detsamma blifvit af revisionen pröfvadt.

Dä inskrifningsrevision skall börja sin verksamhet så snart lämpligen ske kali, sedan tiden för anförande af besvär — 14 dagar — öfver årets sista inskrifningsförrättning inom inskrifningsområdet jämte inom detsamma belägna sjömanshus gått till ända, och vederbörande områdesbefälhafvare jämlikt § 19 mom. 3 värnpliktslagen icke må verkställa inskrifning senare än å sjunde dagen före inskrifningsrevisionens första sammanträde^ är den tid, under hvilken områdes befälet äger rättighet att verkställa inskrifning, f. n. begränsad till omkring en och en half vecka.

Nu gällande bestämmelser angående inställelse till inskrifning.

48 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Värnplikts- Värnpliktskommissionen har föreslagit sådan utvidgning af den

nenTförtla jämlikt § 19 inom. 3 värnpliktslagen åt inskrifnings-, respektive sjörulli9ol! 'föringsområdesbefälhafvare lämnade rättigheten att verkställa inskrifning af värnpliktiga, att nämnde befälhafvare skulle under hela den tid af året, då inskrifningsförrättning icke pågår, kunna företaga inskrifning af från förrättning förut uteblifna värnpliktiga. Kommissionen anförde härvid i hufvudsak, att den sålunda föreslagna ändringen vore af samma innebörd som det förslag, hvilket framställdes uti Kungl. Maj ds proposition till 1901 års riksdag angående ny härordning. Detta förslag, som då var eu nyhet för vår värnpliktslagstiftning, hade emellertid vunnit Riksdagens bifall endast i så måtto, att den rätt för inskrifningsområdesbefälhafvaren att verkställa inskrifning, hvarom sägs i nyssnämnda § 19 mom. o, medgafs blott för tiden mellan nämndens och revisionens sammanträden.

Ändamålet med den af kommissionen föreslagna bestämmelsen vore att söka erhålla en fullständigare inskrifning af de värnpliktiga än hvad nu vore fallet.

Då frågan första gången var före, hyste Riksdagen emellertid betänkligheter mot densamma bland annat, enligt dess skrifvelse n:r 120 af år 1901, af tvenne skäl, nämligen dels att inskrifningsnämndens ställning pa detta sätt skulle förryckas samt oordning och oreda härigenom alstras inom inskrifningsväsendet, dels att inskrifningsområdesbefälhafvarna blefve för mycket betungade med inskrifningsgöromål till men för deras främsta och egentliga uppgift, den militära utbildningen af under deras befäl stående trupp.

Häremot anförde värnpliktskommissionen, att de värnpliktigas uraktlåtenhet att inställa sig till inskrifningsförrättning jämförelsevis sällan torde bero på förhandenvarande laga förfall, utan vid de flesta tillfällen på obenägenhet att ställa sig lagbestämmelserna till efterrättelse, hvilken obenägenhet rent af uppmuntrades af såväl den med nuvarande bestämmelser förefintliga stora lättheten att undandraga sig inskrifningen _ som af den ringa straffpåföljden för dylik förseelse. Utsträcktes däremot möjligheten till inskrifning till en längre tid — hela året om — borde utsikten att lyckas undanhålla sig'och följaktligen äfven lusten därtill betydligt förminskas. Redan denna omständighet syntes vara ägnad att inskränka antalet förfallolöst uteblifna till hufvudsakligast de fall, då verkligen full afsikt att helt och hållet undandraga sig värnpliktstjänstgöringen kunde antagas föreligga. I stället för att förrycka inskrifningsnämndens ställning borde enligt kommissionens mening de föreslagna bestämmelserna verka därhän, att de inskrifningsskyldiga manades att noggrannare inställa sig vid de af nämnden hållna förrättningarna. Inskrifningsområdesbefälhafvarens inskrifningsrätt blefve

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

då endast ett komplement till nämndens. Att det under sådana förhållanden ej kunde blifva tal om, att inskrifningsområdesbefälhafvaren betungades nämnvärdt mera än nu vore fallet, borde vara tydligt. Därjämte hade kommissionen tänkt sig, att detta sätt för inskrifning skulle inskränka sig till de tillfällen, då antingen laga förfall varit anledning till uteblifvande från den ordinarie förrättningen eller då tredska kunde förmodas föreligga. A ena sidan afsåge förslaget sålunda en lättnad för de värnpliktiga, å den andra åter ett tvingande till efterlefnad af lagens föreskrifter.

Beträffande den af värnpliktskommissionen i § 19 mom. 3 föreslagna utsträckningen af medgifvandet för inskrifnings- och sjörullföringsområdesbefälhafvare att verkställa inskrifning, då inskrifningsförrättning icke pågår, yttrade generalskommissionen uti sitt den 21. december 1907 afgifva utlåtande följande:

»Värnpliktskommissionen söker hufvudsakligen bemöta erinringarna mot den föreslagna bestämmelsen därmed, att densamma skulle förmå de inskrifningsskyldiga att noggrannare inställa sig vid de af nämnderna hållna förrättningarna. Generalskommissionen är icke öfvertygad om, att förslaget skulle erhålla denna påföljd, sedan under öfvergångstiden bestämmelsen angående de olika tjänstgöringstiderna trädt i kraft, särskildt om, enligt förslaget under mom. 1 e), tilldelningen skall verkställas af inskrifningsnämnden.* Värnpliktskommissionen förutsätter visserligen, att tilldelningen till truppslag och tjänst af de värnpliktiga, hvilka inskrifvas genom inskrifningsområdesbefälhafvaren, skall verkställas af inskrifningsrevisionen, men i praktiken torde ifrågavarande värnpliktiga så godt som alltid komma att tilldelas infanteriet, dvs. uttagas till den kortaste tjänstgöringstiden.

Med hänsyn härtill samt på grund af de skål, hvilka anföras i Riksdagens skrifvelse till Konungen den 2. juni 1901 i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner angående ny härordning och med förslag till ny värnpliktslag, afstyrka- generalskommissionen värnpliktskommissionens förslagtill lydelse af mom. 3. Undantag bör dock göras beträffande å sjömanshus inskrift^ värnpliktiga, som med laga förfall varit frånvarande från inskrifningsförrättning på sjömanshus.»

Ehuruväl jag anser, att af principiella skäl inskrifning af värnpliktiga genom vederbörande militära myndigheter icke gärna torde böra utsträckas utöfver hvad i värnpliktslagen § 19 mom. 3 nu är föreskrifvet, finner jag emellertid de skal, som af värnplikts- och generalskommissionerna

* Se sid. 57 af denna proposition.

Bihang till Rilisd. prat. 1911. 1 Sand. 1 Afd. SO ffåft.

Generalskommissionens utlåtande den s\/» 1907.

Departement schefens yttrande.

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

anförts för raedgifvandet åt vederbörande sjörullföringsområdesbefälhafvare af utsträckt rättighet att inskrifva värnpliktiga vara af praktiska skäl betingadt. I § 14 mom. 1 af gällande värnpliktslag medgifna undantagsbestämmelser synas därför i viss mån erfordra komplettering, då endast en del af de värnpliktiga, för hvilka undantag i sådant afseende är behöfligt, kan komma i åtnjutande af den lättnad, som man velat bereda dessa värnpliktiga. Många af dem idka nämligen sjöfart af sådan art, att inmönstring» icke förekommer, och åter andra hafva till stort antal i unga år lämnat fäderneslandet för tjänst å utländska fartyg. För de förra kan det vara förenadt med stora svårigheter att under tiden för de ordinarie inskrifningarna infinna sig till vederbörlig förrättning, och begagna de sig af rättigheten att inställa sig å annat förrättningsställe, skola de, om ock intyg från sjömanshusombudsman, såsom af mig nedan förordas, kan komma att ersättas med sjöfartsbok, i alla händelser anskaffa prästbetyg, hvilket säkerligen i många fall för sjömannen erbjuder svårigheter och medför tidsutdräkt. I än högre grad drabbas dock sådana värnpliktiga, som tagit anställning å utländska fartyg, af att tiden för värnpliktsinskrifningarna i hufvudsak är inskränkt till de få veckor, under hvilka inskrifningsnämnderna äro i verksamhet. Okunniga om formerna, långt borta från fäderneslandet och utan någon att rådgöra med hafva dessa värnpliktiga praktiskt taget ingen möjlighet att fylla lagens föreskrifter för erhållande af inskrifning. När så en dylik värnpliktig efter längre eller kortare tids frånvaro möjligen önskar återknyta bandet med fäderneslandet, väntar honom först fullgörandet af tjänstgöringen i fredstid, innan han därefter kan vara fri att ägna sig åt arbete uti sitt yrke. Med någon kännedom om den vanliga inryckningstiden söker den sjöfarande värnpliktige vanligen så afpassa förhyrningen, att densamma slutar ungefär vid nyssnämnda tid, i förhoppning att han då omedelbart kan få påbörja fredstjänstgöringen. Den värnpliktige måste under sådana förhållanden känna bitter missräkning att i stället blifva afvisad på grund af ännu icke undergången inskrifning. För denna formalitet åsamkas honom ett dröjsmål med tjänstgöringens påbörjande af ett helt år, så mycket mera betungande som erfarenheten visar, att ifrågavarande värnpliktiga oftast utgöras af till mera framskriden ålder komna personer, för hvilka det kan vara af stor vikt att snarast möjligt få tjänstgöringen fullbordad. Såsom ett talande exempel på, att allvarsamma olägenheter lätt kunna uppstå för sjömansyrket tillhörande värnpliktiga i följd af den ringa tänjbarhet, som för närvarande kännetecknar organisationen af inskrifningarna, må anföras följande utdrag ur en i november månad år 1909 af en värnpliktig ingifven underdånig ansökan om befrielse från vapenöfning i fredstid.

51 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

»Undertecknad, som är född den 12. mars 1882 och sålunda 27 år, bär af sjöresa varit hindrad att fullgöra min värnplikt. Hemkommen på våren 1907 från en längre sjöresa, inställde jag mig i Karlskrona och anhöll att få inträda i tjänstgöring, men förvägrades detta, enär jag icke förut hade blifvit inskrifven. Den 10. mars 1908 blef jag inskrifven och tilldelad flottan, men då jag för mitt uppehälle måste taga hyra som sjöman, kunde jag icke inställa mig till tjänstgöring. Jag har nu ånyo hemkommit och skall sålunda inställa mig till tjänstgöring innevarande år. Jag har emellertid ingått äktenskap och har ett minderårigt barn att försörja.»

De allvarsamma olägenheter, som kunna uppstå för värnpliktiga på grund af ofvan omförmälda förhållanden, hafva föranledt, att Eders Kungl. Maj:t, efter därom gjorda underdåniga framställningar, i vissa fall medgifvit sådana värnpliktiga rätt att påbörja sin tjänstgöring, ehuruväl de ännu icke blifvit inskrifna. 1 hvarje fall bär emellertid inskrifning skett vid näst infallande inskrifningsförrättning.

Uti den af generalskommissionen uttalade meningen, att värnplikts* kommissionens förslag till ändring uti § 19 mom. 3 värnpliktslagen icke bör omfatta andra än sådana å sjömanshus inskrifna värnpliktiga, hvilka haft laga förfall för uteblifvande från inskrifningsförrättning, instämmer jag till fullo. På så sätt begränsad torde emellertid den ifrågasatta utvidgningen af områdesbefälets befogenheter med inskrifningen af de värnpliktiga kunna till stor fördel för sjöfolket genomföras, utan att därmed följa farliga konsekvenser i några afseenden.

För" de värnpliktiga själfva torde den föreslagna anordningen medföra uteslutande fördelar. Den afser nämligen endast sådana, som själfmant inställa sig hos sjörullföringsområdesbefälhafvaren för undergående af inskrifning, och hämtning genom kronobetjäningens försorg af hemmavarande sjöfarande värnpliktiga till undergående af sådan inskrifning, som här förutsättes, kan ej ifrågakomma.

I betraktande af hvad ofvan blifvit anfördt, får jag i underdånighet förorda sådan ändring af §§ 15, 19 och 40 värnpliktslagen, som utgör villkoret för beredandet af föreslagna lättnader åt de här ofvan berörda värnpliktiga.

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Insferiftmigsnäiimds och inskrifningsrevisions åligganden.

Nu gällande N u gällande bestämmelse!* angående inskrifningsnämnds och inskrif-

bestämmel- ningsrevisions åligganden återfinnas, de förra i § 19, de senare i § 22 värnpliktslagen.

Enligt § 19 mom. 1 e) tillkommer det inskrifningsnämnd »att pröfva och yttra sig om värnpliktigs lämplighet för det ena eller andra truppslaget, för den ena eller andra tjänsten eller för särskild befattning vid hären eller flottan». Af denna formulering- framgår, att det åligger inskrifningsnämnd att pröfva och yttra sig om de värnpliktigas lämplighet för samtliga truppslag, tjänster och särskilda befattningar. Enligt samma § mom. 1 f) åligger det vidare inskrifningsnämnd »att tillställa de inskrifna den i § 14 omnämnda inskrifningsbok, i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt». Häraf kan det synas framgå, att nämnden jämväl skulle äga befogenhet fatta beslut angående de värnpliktigas tilldelning eller uttagning till samtliga truppslag, tjänster och särskilda befattningar.

Att det emellertid icke varit lagstiftarens mening att tilldela nämnden en så vidtgående befogenhet framgår af föreskriften i § 22 angående inskrifningsrevisions åligganden. Enligt nämnda § skall nämligen inskrifningsrevision »bland de värnpliktiga, som enligt § 19 därtill pröfvats lämpliga, uttaga det antal, som skall tilldelas särskilda truppslag vid hären, viss tjänst vid flottan eller särskild befattning vid hären eller flottan, hvarvid, vid lika lämplighet, i första rummet uttagas de, hvilka därtill sig anmält».

Innebörden af det i sistnämnda § använda ordet »uttaga» framgår emellertid af § 28, hvaruti föreskrifves, att »värnpliktiga uttagas till rytteriet, artilleriet, ingenjörtrupperna och trängen samt till tjänst vid flottan, på sätt §§19 och 22 bestämma, hvarefter öfriga värnpliktiga tilldelas fotfolket». Af § 22 jämförd med § 26 torde framgå, att det åligger revisionen att verkställa uttagningen till specialtruppslagen vid hären och de olika

53 Kungl. MajUs A7åd. Proposition Nr 98.

tjänsterna vid flottan, hvarjämte den slutsats möjligen kan dragas, att tilldelningen till fotfolket sker genom nämndens försorg. Tvifvel angående riktigheten af sistnämnda slutsats skulle dock kunna uppstå på grund af den uti § 26 förekommande tidsbestämningen, hvilken icke synes passande, i det att tilldelningen till fotfolket genom nämndens försorg verkställes tidigare än den genom revisionen verkställda uttagningen till härens specialtrupp slag och flottans tjänster.

Uti inskrifningsförordningen § 31 stadgas emellertid beträffande inskrifningsförrättning inom rullföringsområde, att genom inskrifningsnätnndens försorg de vapenföra värnpliktiga skola antingen inskrifvas i hären och antecknas såsom lämpliga för visst truppslag annat än infanteriet eller ock inskrifvas utan att tilldelas hären eller flottan och antecknas såsom lämpliga för viss särskild tjänst vid flottan, medan öfrig t vapenföra värnpliktiga inskrifvas i hären och uttagas till infanteriet, hvarjämte värnpliktiga, som äro icke vapenföra, skola inskrifvas utan att tilldelas hären eller flottan och antecknas såsom lämpliga för viss särskild befattning äfvensom, i särskildt angifvet fall, för visst truppslag eller för viss särskild tjänst vid flottan.

I öfverensstämmelse härmed föreskrifves uti inskrifningsförordningen §61 mom. 2, att, beträffande värnpliktiga, som inskrifvits af inskrifningsnämnd inom rullföringsområde, inskrifningsre visionen skall bestämma:

a) hvilka bland dem, som antecknats såsom lämpliga för visst truppslag och tjänstegren vid hären eller för viss särskild tjänst vid flottan, skola därtill uttagas, samt hvilken truppafdelning eller station de skola tilldelas; samt

b) till hvilka särskilda befattningar, äfvensom truppslag och tjänstegrenar vid hären eller tjänst vid flottan icke vapenföra, som inskrifvits utan att tilldelas hären eller flottan, skola uttagas, äfvensom för dem, som tillhöra inskrifningsområdet, den truppafdelning eller station vid flottan, de skola tilldelas.

De uti inskrifningsförordningen lämnade, värnpliktslagens i viss mån oklara bestämmelser fullständigande föreskrifterna gifva sålunda uppenbarligen vid handen:

att inskrifning »nämnden verkställer tilldelning af vapenföra till fotfolket, äfvensom af såväl vapenföra som vissa icke vapenföra till flottan i allmän tjänst; samt

att inskrifningsrevisionen verkställer uttagning af vapenföra till specialtruppslagen vid hären och tjänsterna vid flottan (med ofvan nämndt undantag), äfvensom i de flesta fall af icke vapenföra, allt med ledning

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 08.

af de anteckningar angående lämplighet in. in., som gjorts af inskrifnings-

nämnden. , „ ,

I öfverensstämmelse med den redan före 1901 ars värnplifelslag tillämpade grundsatsen, att i fråga om uttagning till specialtruppslagen m. m. den lägre inskrifningsmyndigheten skulle »pröfva» och »anteckna» samt den högre »uttaga», hafva bestämmelser i kommandoväg varit utfärdade, genom hvilka nämnda uttagning storlek reglerats, och har därvid antalet värnpliktiga, som skulle af inskrifningsnämnderna antecknas såsom lämpliga till hvarje truppförband af specialtruppslagen m. m. i hvarje fall fixerats till något högre siffror än de, som angifvit den slutliga uttagningen, hvilken skolat verkställas af inskrifningsrevisionerna.

Vid tillämpningen af dessa bestämmelser har det emellertid visat, sig, att möjlighet saknades för inskrifningsrevisionerna att finna en rättvis grund, enligt hvilken gallringen bland de »antecknade» borde ske. De upplysningar angående de värpliktigas såväl lämplighet som egna önskningar, hvilka stode inskrifningsrevisionerna till buds med hänsyn till en ändamålsenlig uttagning, kunde icke blifva fullständigare an de, som legat till grund för nämndernas pröfning och anteckning. Revisionerna voro ej ens i tillfälle att, såsom nämnderna, hämta stöd för sitt afgörande genom undersökning och jämförelse mellan de värnpliktiga, bland hvilka de skulle göra urval. Värnpliktiga, hvilka på grund åt egen begäran blifvit af nämnderna antecknade såsom lämpliga till specialtruppslag eller tjänst vid

flottan, sago

ofta sina förhoppningar svikna

genom

v v VVV*., w - ---- ^ ^ . , Ö

tvungna åtgärd att uttaga de öfvertaliga till fotfolket.

revisionernas nöd-

Det var

ålunda endast uttrycket för en på erfarenheten stödd in sikt om inskrifningsrevisionens olämplighet såsom en högre uttagningsinstans, som föranledde bestämmelsen uti generalorder deri 2. januari 1903, n:r 1, att anteckningen i fråga om lämplighet för uttagning till specialtruppslag m. m. skulle inskränkas till samma antal man som det, hvithet af revisionen skulle uttagas. Denna bestämmelse har under alla följande år utan olägenhet tillämpats. Inskrifningsrevisionen är sålunda, i enlighet med värnpliktslagens föreskrift, visserligen alltjämt cien afgörande myndigheten, men afgörandet är i regeln inskränkt till ett konfirmerande åt inskrifningsnämndens förslag. Inskrifningsrevisionen kan icke vidtaga mmra förändringar i rloT' n+ »lömnflpn föreslagna uttagningen i andra tall

e

än om

ar namnuen loresiagua unagumg,

___ revisionen, efter pröfning af från värnpliktiga eventuellt inkomna

besvärsskrifvelser, finner nämnden hafva i något fall förfarit felaktigt eller om tvenne till olika truppslag antecknade värnpliktiga skulle inkomma med framställning om byte.

55 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 98.

Beträffande förandet af inskrifningslängder och protokoll vid inskrifningsnämnds sammanträden föreskrifves uti § 19 mom. 1, att såväl det förra som det senare skola af nämnden underskrifvas, innan den lämnar hvart och ett af de olika förrättningsställena.

Värnpliktskommissionen erinrade uti sitt den 28. januari 1907 af- Värnpliktsgifna förslag, hurusom uti en till kommissionen öfverlämnad P. M. fram- nenTförsla hållits, beträffande inskrifningsrevisionens och inskrifningsnämndens ålig- den 1007. ganden, att den förra borde förvandlas till hufvudsakligast klagoinstans och att den senare i öfverensstämmelse härmed borde verkställa såväl inskrifning som tilldelning icke blott, såsom för närvarande, uteslutande till fotfolket, utan jämväl till öfriga truppslag och till flottan. Enahanda förändring hade jämväl framhållits såsom önskemål i ett flertal af de yttranden från olika myndigheter, som till kommissionen inkommit.

Den ändring af § 19 inom. 1 e), som af kommissionen föreslagits, utgjorde ock ett öfverflyttande till inskrifningsnämnden af den del af revisionens åligganden, som — nu upptagna i § 22 d) — omfattade nämnda uttagning och tilldelning.

Enligt nu gällande bestämmelser skulle nämnden omedelbart verkställa tilldelning af värnpliktiga till fotfolket. Beträffande öfriga trupper och tjänster skulle nämnden pröfva och yttra sig om de värnpliktigas lämplighet samt anteckna det på förhand bestämda antal, som från rullföringsområdet skulle tilldelas rytteriet, artilleriet, ingenjörtrupperna och trängen eller tjänst i flottan. De sålunda antecknade tilldelades af revisionen därefter de olika truppslagen och tjänsterna.

Det af kommissionen afgifna förslaget innebure, att den nämnda anteckningen skulle bortfalla, samt att nämnden, utom i vissa af kommissionen särskilt angifna fall, skulle verkställa äfven den revisionen nu åliggande tilldelningen, hvarigenom den senare hufvudsakligen blefve en myndighet, hos hvilken klagomål anfördes och afgjordes. Härigenom vunnes såväl väsentlig förenkling som ett snabbare afgörande af samtliga de i samband med inskrifningen stående ärendena. Kommissionen ville emellertid uttryckligen framhålla, att med det föreslagna tillvägagångssättet icke någon ändring skedde i de faktiska förhållanden, som hittills förefunnits i fråga om revisionens befogenhet att ändra inskrifningsnämnds beslut. Samma garantier för den värnpliktige* rätt som hittills förefunnits komme sålunda att allt fortfarande och oförändrade vara förhanden.

För vinnande af möjlighet att på lämpligaste sätt fördela vissa värnpliktiga - särskildt de yrkeskunniga och de å sjömanshus inskrifna, som inskrefves i hären — hade kommissionen emellertid ansett lämpligt, att

56 Visso, myndigheters yttranden öfver värnpliktshommissionens

första i/.

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

denna fördelning i vissa fall uppdroges åt revisionen och därför föreslagit ett inskjutande i texten af orden: »såvidt Konungen ej för vissa värnpliktiga annorlunda bestämmer».

Motsvarande ändring vore föreslagen i § 22 d).

I gista stycket af inom. 1 hade kommissionen föreslagit den ändringen, att i n slätfil i n gsl än gder och protokoll skulle af nämnden undersknfvas »innan nämnden åtskiljes» i stället för »innan nämnden lämnar förrätt-ningsstället». Den nuvarande bestämmelsen medförde nämligen, bland annat, den olägenheten, att de, som af en eller annan anledning inställde sig till inskrifning vid annan förrättning inom eget rullföringsområde än den, där de bort närvara, måste ånyo uppföras i inskrifningslängden. Med den af kommissionen föreslagna lydelsen kunde däremot erforderliga antcökningar för dvlika värnpliktiga införas a det ställe i längden, där dessa från början blifvit uppförda — en förenkling som ock af flera myndigheter framställts såsom önskvärd.

Enligt kommissionens förslag skulle § 19 mom. 1 e) erhålla följande ändrade lydelse:

xe) att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag, tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika ^uppslagen och tjänsterna dem, som inskrifvits, hvarvid vid lika lämplighet i första rummet uttagas de, hvilka därtill anmält sig; dock att, i de fall Konungen bestämmer, sådan tilldelning må verkställas af inskrifningsrevisjonen;»

I öfverensstämmelse härmed skulle § 22 d) erhålla följande lydelse:

xd) att, i de fall Konungen bestämmer, verkställa tilldelning af värnpliktiga till visst truppslag eller viss tjänst.»

Genom värnpliktskommissionens föranstaltande öfverlämnades af densamma utarbetade förslag till ändringar uti värnpliktslagen och inskiifningsförordningen, innan desamma blefvo till chefen för Landtförsvarsdepartementet insända, till vissa militära myndigheter, hvilka öfver desamma afgåfvo yttranden.

Beträffande den här förevarande frågan yttrade chefen för Iv. arméfördelningen, att den af kommissionen väl motiverade förändringen af §§ 19 och 22 värnpliktslagen med afseende på inskrifningsnämnds och inskrifningsrevisions åligganden samt inbördes förhållande obetingadt innebure störa företräden gent emot de nu rådande, något oklara förhållandena vid de värnpliktigas inskrifning. Förslaget innebure ett fullt logiskt begränsande af såväl nämndens som revisionens befogenhetsområden.

Chefen för Värmlands regemente anförde, att ett öfverflyttande till inskrifningsnämndernas slutliga behandling af t älfva uttagning^! af man-

57 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

skap till olika vapen och befattningar kunde vara förenadt med vissa svårigheter, då fördelningen på förhand mellan ett inskrifningsområdes olika rullföringsområden kan vara svår att uppgöra. Det syntes vara kommissionens mening, att alla, hvilka skulle uttagas till endast ett ringa antal, såsom handtverkare in. fl., skulle komma uttagas af revisionen. Det vore väl då enklast, att uttagningen i dess helhet fortfarande gjordes af revisionen, hvarvid erforderliga flyttningar och jämkningar kunde göras.

Generalskommissionen anförde uti sitt den 21. december 1907 afglida utlåtande, att kommissionen i hufvudsak biträdde värnpliktskommissionens förslag till ändrad lydelse af värnpliktslagen § 19 mom. 1 e) och § 22 d). Formuleringen borde dock affattas något olika. Generalskommissionen biträdde vidare värnpliktskommissionens förslag, att inskrifningslängderna och protokollet icke skulle behöfva underskrifvas å hvarje förrättningsställe.

Enligt generalskommissionen skulle § 19 mom. 1 e) erhålla följande lydelse:

»e) att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet, fördela dem på de olika truppslagen samt tilldela vissa af dem de tjänster eller särskilda befattningar vid hären och flottan, som af Konungen bestämmas, hvarvid vid lika lämplighet i första rummat uttagas de, hvilka därtill anmält sig; dock att i de fall Konungen föreskrifver, sådan tilldelning i stället må verkställas af inskrifningsrevisionen;»

§ 22 d) skulle lyda sålunda:

»d) att i de fall Konungen jämlikt § 19 mom. 1 e) bestämmer verkställa tilldelning af värnpliktiga till visst truppslag eller viss tjänst.»

Af den ofvan lämnade redogörelsen för tillkomsten af nu gällande bestämmelser för uttagning af värnpliktiga till specialtruppslagen in. m. torde hafva framgått, att inskrifningsrevisionens inflytande på skälfva uttagningen blifvit i regeln inskränkt till ett fastställande af inskrifningsnämndens förslag. Någon utsträcktare befogenhet med hänsyn till sjRifva uttagningen torde. ej heller kunna tilldelas revisionen, under förutsättning att, nämnderna ej skola såsom lämpliga anteckna ett större antal än det, hvilket enligt i kommandoväg utfärdade föreskrifter skall uttagas.

Det bär visserligen varit ifrågasatt att återgå till det ursprungliga tillvägagångssättet, enligt hvilket anteckningen rörande lämplighet för de dika truppslagen gjordes inom hvarje rullföringsområde till ett större antal än det, som skulle därur uttagas, hvarefter revisionen med ledning af de olika nämndernas anteckningar bestämde den slutliga uttagningen inom Bihang till Rilcsd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 60 Höft. 8

Generalskommissionens utlåtande den -V12 1907.

Departe-

ments-

chefens

yttrande.

58 Kungil. Majds Nåd. Proposition Nr 98.

de olika rullföringsområdena. En sådan återgång till ett på grund åt vunnen erfarenhet öfvergifvet tillvägagångssätt skulle med all sannolikhet icke leda till en förbättrad uttagning, huru omsorgsfulla än de af nämnderna gjorda anteckningarna kunde vara. Inskrifningsrevisionen, hvilken, i saknad af möjlighet att själf se och pröfva det stora antalet värnpliktiga, som af nämnderna antecknats såsom lämpliga till visst truppslag, torde vid den gallring, som med stöd allenast af skriftliga anteckningar skulle företagas, i flera fall ej kunna undgå att göra sig skyldig till misstag. Så länge icke de värnpliktiga äro underkastade en förnyad inställelseskyldighet, blir förvisso sofrande! genom en högre uttagningsmyndighet bland de af en lägre såsom lämpliga befunna värnpliktiga icke fritaget för berättigade anmärkningar. Vid sådant förhållande synes mig det af värnpliktskommissionen framlagda förslaget att såsom regel till inskrifningsnämnderna öfverlåta uttagningen äfven till specialtruppslagen och flottan vara att förorda.

Äfven ur de värnpliktigas egen synpunkt torde en sådan anordning medföra fördelar, då nämligen därigenom de, som uttagits till specialtruppslagen och flottan, i likhet med dein, som tilldelas fotfolket, redan vid inskrifningsförrättningen erhålla vetskap om längden af dem åliggande tjänstgöringstid och dess fördelning mellan första tjänstgöring och repetitionsöfningar samt datum för inryckningen till den förra. De kunna sålunda i god tid inrätta sig för den förestående värnpliktstjänstgöringen.

Emellertid synes, såsom äfven värnpliktskommissionen förordat, tilldelningen böra i vissa fall, som af Konungen närmare bestämmas, förbehållas åt inskrifningsrevisionen. Sådana fall hänföra sig särskildt till fördelningen af de icke vapenföra värnpliktiga, hvilken bär ske uti viss åt behofvet betingad proportion mellan de olika truppförbanden. Om det nämligen inträffade, att antalet icke vapenföra inom ett rullföringsornråde vore synnerligen stort, men uttagning inom detta område icke ägde rum till vissa specialtruppslag eller tjänstegrenar af sådana, medan inom ett annat rullföringsområde, där de icke vapenföra endast voro sparsamt företrädda, sådan uttagning skulle ske, blefve följden, att nämnda specialtruppslag komme att missgynnas i fråga om uttagning åt yrkesmän och militärarbetare. Fördelningen af dylika värnpliktiga, hvilkas antal inom ett och samma område är underkastad t ej obetydliga och ofta oberäkneliga fluktuationer under olika år, bör gifvetvis, i likhet med hvad nu är förhållandet, bestämmas för inskrifningsområdet i dess helhet och alltså ske genom inskrifningsrevisionen. Detsamma gäller i hufvudsak fördelningen af de a sjömanshus inskrifna värnpliktiga, som inskrifvas i hären, äfvensom värnpliktiga med högre allmänbildning.

59 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Såsom af värnpliktskommissionen uttryckligen framhållits, innebär förslaget om inskränkning af inskrifningsrevisionens åligganden icke någon som hälst ändring uti de faktiska förhållanden, som hittills förefunnits i fråga om revisionens befogenhet att ändra inskrifningsnämnds beslut. Samma garantier för den värnpliktiges rätt, som hittilts förefunnits, komma sålunda att allt fortfarande och oförändrade vara för handen.

I fråga om formuleringen af lagtexten i § 19 förefinnes en mindre olikhet uti de båda kommissionernas förslag. Jag anser den af värnpliktskommissionen förordade vara att föredraga.

I sammanhang med borttagandet af olikheten mellan de hittills använda uttrycken »tilldela» (till fotfolket) och »uttaga» (till specialtruppslag vid hären och tjänster vid flottan) bör värnpliktslagen § 26 erhålla den affattning, som af såväl värnplikts- som generalskommissionen förordats.

Den af kommissionerna förordade ändringen beträffande underskrifning af inskrifningslängder och protokoll vid inskrifningsförrättning finner jag betingad af praktiska hänsyn och förordar densamma.

60 Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täckes föreslå Riksdagen att antaga en så lydande

Lag

om ändrad lydelse af vissa paragrafer i viirupliktslagen den it juni 1901.

Härigenom förordnas, att §§ 13, 17, 18, 19, 22, 26, 32 och 45 värnpliktslagen skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 13.

Värnpliktig* 1. Hvarje år skall inom de särskilda rullföringsområdena och för

inskrifning. gärgkj](ia sjömanshusen å tider och ställen, som, efter det vederbörande inskrifningsområdes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare blifvit hörd, bestämmas af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket rullföringsområdet eller största delen däraf hörer, eller hvarinom vederbörligt sjömanshus är beläget, inskrifning förrättas med de värnpliktiga, som under året fylla tjuguett år, samt med de äldre värnpliktiga, hvilka icke förut blifvit inskrifna eller frikallade.

2. Inkallelse till inskrifningsförrättning verkställes af Konungens Befallningshafvande genom kungörelse och offentligt anslag inom hvarje kommun.

§ 17.

Uppskof med 1. Uppskof till nästföljande år med den i § 27 föreskrifna första

tjamtgormg tjänstgöring kan vid inskrifningen medgifvas:

a) å sjömanshus inskrifven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg och som till följd däraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan fortvara]', inställa sig;

b) värnpliktig, som själf förvaltar och brukar honom tillhörig fast egendom eller själf drifver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan

61 Kungl. Maj:t-s Nåd. Proposition Nr 98.

industriel! rörelse och af eu eller annan anledning icke varit i tillfälle att på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den tid, han för sin militära tjänstgöring skulle blifva frånvarande; samt

c) värnpliktig, som visar annat giltigt skäl för uppskofs beviljande, såsom . att tjänstgöringens fullgörande skulle medföra afsevärdt afbräck i fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller af hans arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.

Fortfar anledningen till uppskof med den i § 27 stadgade första tjänstgöring, må förlängdt uppskof, hvarje gång för ett år, af vederbörande inskrifningsnämnd den värnpliktige beviljas; dock att tjänstgöringen, utom

1 fall, som i inom. 5 nedan afses, skall taga sin början senast det år, under hvilket han fyller tjugufyra år.

2. Yppas för inskrifven värnpliktig, efter det inskrifningsförrättningarna afslutats, sådan anledning till uppskof med den i §27 föreskritna första tjänstgöring, hvarom i mom. 1 här ofvan förmäles, må uppskof med nämnda tjänstgöring till nästföljande år den värnpliktige medgifva8 i deri ordning, Konungen bestämmer; åliggande den värnpliktige, där han önskar ytterligare uppskof med samma tjänstgöring, att vid följande årets inskrifningsförrättning hos vederbörande inskrifningsnämnd därom göra framställning.

3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitionsöfning må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.

4. Från redan påbörjad tjänstgöring må i den ordning, Konungen bestämmer, hemförlofvas värnpliktig, för hvilken efter tjänstgöringens början i anledning af dödsfall eller annan åt honom oberoende händelse inträdt förhållande, på grund hvaraf lian är att likställa med här ofvan i mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpliktig. Huruvida och i hvad mån sålunda hemförlofvad värnpliktig må anses hafva fullgjort nämnda tjänstgöring, äfvensom i hvilken ordning honom åliggande återstående tjänstgöring skall fullgöras, därom förordnar Konungen.

Fortfar sådant förfall, som nu blifvit sagdt, och önskar den värnpliktige på grund däraf uppskof med den tjänstgöring, som icke anses af honom fullgjord, göre därom framställning hos vederbörande inskrifningsnämnd vid den inskrifningsförrättning, som infaller näst efter det han hemförlofvats.

5. År anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring, hvarom ofvan i denna § sägs, af beskaffenhet, som "i § 16 mom.

2 omförmäles, och förefinnes anledningen ännu tre år efter det, då den värnpliktige erhöll uppskof eller hemförlofvades, galle hvad i mom. 3 af samma § är stadgadt.

62 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 98.

Inskrif-

nings-

nämnds

samman-

sättning.

§ 18.

1. För rullföringsområde skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående af en regementsofficer såsom ordförande samt fyra ledamöter, nämligen en af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket området eller största delen däraf hörer, därtill förordnad lagfaren man, äfvensom rullföringsområdesbefälhafvaren samt två inom samma område bosatta, icke militära personer, hvilka jämte ett lika antal suppleanter väljas hvarje gång för två år af landstinget eller, där rullföringsområde utgöres af stad, som ej under landsting lyder, af stadsfullmäktige. En af de sålunda utsedda ledamöterna och en af suppleanterna afgå dock efter lottning vid slutet af det år, då denna lag vunnit tillämpning, hvarefter en ledamot och eu suppleant årligen väljas. Omfattar rullföringsområde landsdelar, hörande under olika landsting, eller landsdel och stad, som ej under landsting lyder, väljas särskilt för hvarje sådan landsdel eller stad två ledamöter i nämnden jämte lika antal suppleanter. De af landsting eller stadsfullmäktige valda ledamöter eller, i händelse de äro hindrade, deras suppleanter deltaga i nämndens förrättningar endast i hvad angår det område, för hvilket de blifvit valda.

För större rullföringsområde må, där Konungen så bestämmer, finnas två eller flera inskrifningsnämnder, hvar och en för viss del af rullföringsområdet, sammansatta såsom ofvan är föreskrifvet, dock att i stället för rullföringsområdesbefalhafvaren må träda annan officer.

Vid sammanträde af inskrifningsnämnd för rullföringsområde, från hvilket ett större antal värnpliktiga inskrifvas i flottan, må officer af marinen närvara för att lämna nämnden erforderliga upplysningar och göra de yrkanden, som lian finner behöflig;! i fråga om inskrifningen af värnpliktig till tjänst eller särskild befattning vid flottan, dock utan rätt att i nämndens beslut deltaga.

2. För sjömanshus skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående åt en regementsofficer såsom ordförande och fyra ledamöter, nämligen en af Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket sjömanshuset är beläget, därtill förordnad lagfaren man äfvensom sjörullföringsområdesbefälhafvaren och två inom staden, där sjömanshuset är beläget, bosatta, icke militära personer, hvilka jämte ett lika antal suppleanter väljas på sätt i mom. 1 är för hvarje fall stadgadt.

I de fall Konungen bestämmer, må i stället för sjörullföringsområdesbefälhafvare träda annan officer.

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 98.

3. För att beslut må kunna af nämnden fattas, erfordras, att minst tre ledamöter, däribland en militär samt den af Konungens Befallningshafvande förordnade ledamoten, äro tillstädes. Falla vid omröstning till beslut rösterna lika, galle ordförandens eller, vid förfall för denne, områdesbefälhafvarens in ening.

Nämnden biträdes af en läkare.

§ 19.

1. Inskrifningsnämnd för rullföringsområde sammankallas af Konungens Befallningshafvande i det län, hvartill området eller största delen däraf hörer. Sådan nämnd åligger:

a) att verkställa behörig inskrifning af de värnpliktiga;

b) att pröfva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikallelse!' och uppskof;

c) att, därest för frånvarande värnpliktig företes intyg om kroppslig eller andlig brist af sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till fullo ådagalägga hans oförmögenhet till tjänst vid rikets försvar, utan hinder af den värnpliktiges frånvaro besluta lians frikallelse från värnpliktens fullgörande;

d) att mottaga de värnpliktigas anmälningar rörande det truppslag vid hären eller den tjänst vid flottan, hvari de önska blifva inskrifna;

e) att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag, tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika truppslagen och tjänsterna dem, som inskrifvits, hvarvid vid lika lämplighet i första rummet uttagas de, hvilka därtill anmält sig; dock att, i de fall Konungen bestämmer, sådan tilldelning må verkställas af inskrifningsrevision;

f) att tillställa de inskrifna den i § 14 omnämnda inskrifningsbok, i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt; samt

g) att förordna om de värnpliktigas öfverförande vid behörig tid från första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till landstormen.

Öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens Befallningshafvande förordnade ledamoten, därvid från beslut afvikande mening, som blifvit framställd af ordförande eller ledamot inom nämnden, eller från beslut afvikande yrkande, som blifvit gjordt af den i § 18 mom. 1 omförmälde officer af marinen, antecknas till protokollet; och skola, innan nämnden åtskiljes, såväl inskrifningslängderna som protokollet af nämn den u lider skråf vas.

Inskrif-

nings-

nämnds

åligganden.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 08.

Inskrifningsrevisions åligganden.

CA

2. Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens Befallningshafvande i det län, där sjömanshuset är beläget, och gäller för sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga delar hvad för den i mom. 1 omförmälda inskrifningsnämnd är föreskrifvet.

3. Under den del af året, som infaller emellan inskrifningsnämndens och inskrifningsrevisionens sammanträden, må för inskrifning af värnpliktiga, som uteblifvit från den i § 13 omförmälda inskrifningförrättning, de åligganden och befogenheter, som enligt mom. 1 tillhöra inskrifningsnämnd, i den omfattning och i enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen meddelar, utöfvas af inskrifningsområdesbefälhafvaren eller, beträffande å sjömanshus inskrifna värnpliktiga, af sjörullföringsområdesbefälhafvaren.

Beslut, som af områdesbefälhafvaren i sådant ärende meddelas, skall underställas inskrifningsrevisionen och må ej gälla förrän detsamma blifvit af revisionen pröfvadt.

4. Sjörullföringsområdesbefälhafvare må, äfven under den del af året, som infaller emellan inskrifningsrevisions sammanträde och näst infallande inskrifningsförrättning, utöfva ofvan i mom. 3 omförmälda åligganden och befogenheter beträffande å sjömanshus inskrifven värnpliktig, som med laga förfall varit frånvarande från inskrifningsförrättning för sjömanhus.

Beslut, som af honom i sådant fall meddelas, skall gälla till dess detsamma blifvit af inskrifningsnämnden pröfvadt.

§ 22.

Inskrifningsrevision sammanträder på kallelse af ordföranden. Revisionen åligger:

a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;

b) att granska och, där så skäligt finnes, ändra sådana inskrifningsnämnds beslut, rörande hvilka afvikande meningar eller yrkanden äro till protokollet antecknade, äfvensom hvarje beslut rörande ärende, som omförmäles i § 19 mom. 1 c);

c) att granska och, där så skäligt finnes, ändra inskrifningsområdeseller sjörullföringsområdesbefälhafvares beslut i ärende, som jämlikt § 19 mom. 3 blifvit revisionen underställdt; samt

d) att, i de fall Konungen bestämmer, verkställa tilldelning af värnpliktiga till visst truppslag eller viss tjänst.

Inskrifningsrevisionens beslut öfverlämnas till Konungens Befallningshafvande för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.

§ 26.

Värnpliktiga tilldelas fotfolket, rytteriet, artilleriet, ingenjörtrupperna och trängen samt tjänst i flottan, på sätt §§ 19 och 22 bestämma.

§ 32.

J. Hvarje år skall mönstring, som i denna paragraf omförmäles, hållas med till beväringen hörande värnpliktiga, med undantag af dem, som under årets_ lopp varit i tjänstgöring eller som äro å sjömanshus inskrifna och till sjöfart inmönstrade.

2. Med värnpliktiga, utom dem, som äro å sjömanshus inskrifna och tillhöra flottan, hålles mönstringen inom hvarje rullföringsområde. För sådan mönstring är hvarje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen meddelar, till befälet afgifva tillförlitlig skriftlig uppgift om bostad och yrke, den värnpliktige dock medgifvet att under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen afgifva nämnda uppgift.

3. Med värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrifna och tillhöra flottan, hålles mönstringen vid sjömanshus. För sådan mönstring är hvarje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen meddelar, till sjömanshusombudsman afgifva tillförlitlig skriftlig uppgift om bostad och sysselsättning, den värnpliktige dock medgifvet att under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen afgifva nämnda uppgift.

4. Kallelse till mönstring verkställes genom kungörelse, som skall införas i eu eller flera af ortens tidningar och uppläsas minst två gånger i kyrkorna samt offentligen anslås inom vederbörande kommuner.

§ 45.

1. Öfver värnpliktiga, hvilka utan anmäldt laga förfall uteblifvit från inskrifningsförrättning och icke, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifna eller från värnpliktens fullgörande frikallade, eller som underlåtit att fullgöra hvad dem enligt § 32 och § 33 mom. 2 eller 3 åligger, skola förteckningar länsvis uppgöras och till Konungens Befallningshafvande insändas; skolande å förteckningarna för hvarje värnpliktig angifvas hans bostad, där denna är känd, samt, till ledning vid ansvars bestämmande, tillgängliga upplysningar rörande försummelsens beskaffenhet.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. SO Höft.

Tilldelning till olika truppslag.

Mönstring.

Böters påförande.

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Uppgörande och insändande af dylik förteckning åligger vid inskrifningsförrättning den af Konungens Befallningshafvande förordnade ledamot, som öfver inskrifningsnämndens beslut förer protokoll; skolande inskrifningsnämnden, innan den åtskiljes, sagda förteckning granska och underteckna.

Upprättande och insändande af förteckningar öfver försummelser mot lagbuden i § 32 inom. 2 och § 33 mom. 2 åligger befälhafvare, som förrättat mönstringen, eller hos hvilken anmälan bort göras.

Upprättande af förteckningar öfver försummelser mot lagbuden i § 32 mom. 3 och § 33 mom. 3 åligger sjömanshusombudsman, hvilken öfversänder dem till sjörullföringsområdesbefälhafvaren, som, efter att hafva granskat och påtecknat desamma, insänder dem till Konungens Befallningshafvande.

2. Af de enligt inom. i inkommande förteckningar öfver värnpliktiga skola särskilda utdrag, upptagande dem, Indika Konungens Befallningshafvande finner sig böra påföra böter enligt § 40 eller § 41, till vederbörande kronofogdar och magistrater öfversändas, försedda med Konungens Befallningshafvandes resolution, att de i utdragen upptagna böter må hos de värnpliktiga omedelbarligen uttagas, därest de icke däremot något invända, men att, därest de vilja för uteblifvandet eller försummelsen styrka laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda till deras frikännande från bötesansvar, i hvilken händelse de äga undfå skriftlig del af resolutionen i hvad dem rörer, de skola inom trettio dagar därefter till vederbörande kronofogde eller magistrat ingifva de bevis, som till styrkande af deras mot böternas indrifvande gjorda invändningar åberopas, vid påföljd för uraktlåtenhet däraf, att böterna utan hinder af samma invändningar må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola ofördröjligen insändas till Konungens Befallningshafvande, som, efter pröfning af förekommande omständigheter, meddelar beslut i saken.

3. Åtnöjes värnpliktig icke med Konungens Befallningshafvandes beslut, hvarigenom böter blifvit honom slutligen påförda, äger han att inom trettio dagar efter erhållen del af beslutet till Konungens Befallningshafvande ingifva sina till Konungen ställda, underdåniga besvär, hvilka därpå af Konungens Befallningshafvande jämte eget yttrande till Landtförsvars- eller Sjöförsvarsdepartementet insändas. Besvären må äfven till Konungens Befallningshafvande med posten insändas; och skall i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke blifvit uppsatt.

Till denna departementschefens, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

67 Konungen lämna nådigt bifall, och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo: A ii Söderhjelm.