Prop. 1912:124

angående Härnö¬ sands pastorats frigörande från att vara prebende för biskopen i Härnösands stift

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.

1 Nr 124.

Kungl. Majis nådiga proposition till Riksdagen angående Härnösands pastorats frigörande från att vara prebende för biskopen i Härnösands stift; gifven Stockholms slott den 16 februari 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva

dels att Härnösands pastorat må frigöras från prebendeegenskapen och erhålla egen kyrkoherde med namn af domprost, mot det att församlingen, jämlikt sitt i ärendet gjorda åtagande, intill utgången af innevarande löneregleringsperiod tillhandahåller kyrkoherden, förutom fri bostad, en årlig lön af minst 8,500 kronor, med skyldighet för kyrkoherden att hålla och själf aflöna ständigt ämbetsbiträde,

dels ock att till biskopen i Härnösands stift må från den tid, Härnösands pastorat frigöres från sin egenskap att vara prebende till nämnde biskop, i ersättning för afkomsten af prebendet från biskopslöneregleringsfonden utgå ett belopp af 2,073 kronor 88 öre för år räknadt.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Fridtjuv Berg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 91 höft. (Nr 124.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd, Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström, friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Berg anförde:

Härnösands Spörsmålet om indragning af de biskoparna anslagna prebendepastofrTörand.' raten bär alltsedan midten af förra århundradet varit föremål för stats-

från^att vara makternas uppmärksamhet. I många fall har också sådan indragning

PbUkodenff kommit till stånd. Då jag nu går att för Kungl. Maj:t anmäla en upp- Hämösands kommen fråga om indragning af det biskopen i Härnösands stift på lön

?tift- anslagna prebendet, vill jag emellertid, innan jag närmare ingår på inne-

hållet af handlingarna i detta ärende, i korthet redogöra för frågans allmänna läge.

I underdånig skrifvelse den 18 mars 1857 (nr 42), vid hvilken tid de flesta biskoparna ännu hade mer än ett prebendepastorat kvar, yttrade Rikets ständer i sammanhang med begäran om lönereglering för biskoparna, att de ansåge biskopsprebendena icke vara behöfliga för beredande af tillfälle

3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.

till pastoralvård för biskoparna, och att dessa prebenden därför borde upphöra, och anhöllo Ständerna för den skull, att i det förslag till lönereglering för biskoparna, som komme att föreläggas Ständerna, aflöning måtte upptagas åt särskilda kyrkoherdar i prebendepastoraten.

I nådig proposition den 16 december 1859 (nr 63) föreslog därefter Kungl. Maj:t Rikets ständer att antaga vissa »grunder för reglering af biskoparnas aflöning». Detta förslag innefattade, bland annat, att, om efter skedd utredning biskopslönen befunnes öfverstiga det belopp, densamma enligt vissa angifna grunder borde utgöra, med så stort värde, som motsvarade af kastningen af ett eller flera med tjänsten förenade prebendepastorat, detta eller dessa borde skiljas därifrån och pastor tillsättas därstädes i den ordning, som för regala gäll vore stadgad, dock att för hvarje biskopsstol ett prebendepastorat blefve som sådant bibehållet. Därest biskopslönen öfversköte det för densamma bestämda värdet med större belopp än som motsvarade inkomsten af därifrån skilda prebendepastorat, skulle Kungl. Maj:t bestämma, hvilka inkomster ytterligare borde därifrån afskiljas. Dessa skulle ingå till statskontoret att under titel »biskopslöneregleringsfonden» redovisas och användas till utjämnande af annan biskopslön. Vidare skulle, så snart Kungl. Maj:t funne biskopslöneregleringsfondens årliga inkomst uppgå till det belopp, att af densamma ersättning kunde lämnas till biskop för prebendepastorat, som borde, men förut icke kunnat skiljas från tjänsten och förses med egen kyrkoherde, nådig befallning gifvas om verkställande däraf, hvarvid i valet mellan flera företrädesvis skulle bestämmas prebendepastorat i stift, där mer än två sådana vore anslagna biskopen på lön. Slutligen skulle, enligt samma förslag, biskopslöneregleringsfondens årliga inkomster ej få disponeras till annat än ofvan angifna ändamål, hvaremot å densamma uppkommande behållningar skulle få af Kungl. Maj:t användas till sådana utgifter, som kunde blifva en nödvändig följd af den föreslagna löneregleringen eller tjäna till dess fortskyndande.

I skrifvelse den 29 oktober 1860 anmälde Rikets ständer, att Ständerna godkände de grunder, som Kungl. Maj:t sålunda framlagt, dock med den ändring att tillsättning af indraget prebendepastorat borde ske i den ordning, som tillämpats, innan pastoratet blef prebende.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 15 juni 1861 godkänt ifrågavarande ändring, blefvo biskoparnas löner enligt berörda grunder reglerade genom särskilda nådiga beslut åren 1869—1882. Hvarje biskop behöll därvid ett prebende, utom biskoparna i Linköpings och Härnösands stift, som fingo behålla två hvardera. Af dessa indrogs det ena, för biskopen i Linköping år 1885 och för biskopen i Härnösand år 1886, till

4 Kungl, Maj.ts Nåd. Proposition Nr 124.

följd hvaraf åt enhvar af rikets biskopar nu är anslaget ett prebendepastorat, med undantag för biskopsämbetet i Luleå, åt hvilket icke anslogs något prebende alls, då detsamma genom nådigt beslut den 27 oktober 1903 inrättades.

Hvad sårskildt angår biskopen i Härnösand, om hvars löneförmåner i det följande blir tal, fastställdes lönereglering för honom genom nådigt beslut den 16 april 1870, däri föreskrefs, bland annat, att biskopen skulle åtnjuta räntan af ett mantal Utanö i Högsjö socken och kronotionden från Ytterlännäs och Bjärtrå socknar.

Innan löneregleringarna för biskoparna påbörjades, hade emellertid Rikets ständer i skrifvelse den 12 juni 1866 (nr 72) anhållit, att Ivungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, om icke samtliga prcbcndepastorat kunde, i den mån innehafvarna afginge, indragas, samt att Kungl. Maj:t i sådant fall ville till Riksdagen aflåta proposition i ämnet jämte förslag till ersättning åt vederbörande för de löneinkomster, som utginge från dessa pastorat. Med anledning af en utaf prästeståndet till Kungl. Maj:t aflåten särskild framställning inhämtade Kungl. Maj:t i skrifvelse den 21 augusti 1868 (nr 4) Kyrkomötets mening uti ifrågavarande ärende, och tillstyrkte Kyrkomötet i sitt underdåniga svar den 24 september 1868 bifall till Ständernas anhållan, att de ännu återstående prebendepastoraten måtte indragas. I anslutning härtill förordnade Kungl. Maj:t genom nådigt cirkulär den 28 april 1882, att hvar och en, som därefter utnämndes till innehafvare af ämbete eller tjänst, hvarmed enligt gällande bestämmelser prebendepastorat är förenadt, skulle vara skyldig att, om och när Kungl. Maj:t så beslöte, afträda prebendepastorat mot fyllnad i den med ämbetet eller tjänsten förenade lönen till det belopp, hvartill inkomsten af prebendepastoratet funnes i lönestaten upptagen eller vid löneregleringen beräknad.

Med anledning af en utaf Kungl. Maj:t till 1893 års Riksdag framlagd proposition angående upphörande af prebendenaturen för ett till viss lektorstjänst på lön anslaget pastorat i Göteborgs stift uttalade Riksdagen i den skrifvelse, hvari nämnda framställning bifölls, att Riksdagen ansåge önskligt, att ännu återstående prebendepastorat, så snart ske kunde, indroges. Äfven Kyrkomötet biföll Kungl. Maj:ts framställning i samma ärende och erinrade därvid om sitt nyss omnämnda, år 1868 afgifna yttrande angående prebendepastoratens indragning.

I nådig proposition till 1909 års Riksdag (nr 123) föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen, bland annat, att, under förutsättning af Kyrkomötets bifall, medgifva, att indragning af de återstående biskopsprebendena finge, i den ordning Kungl. Maj:t pröfvade skäligt bestämma och enligt den ersättningsgrund, som i förberörda nådiga cirkulär den 28 april 1882

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.

tunnes angifven, successivt genomföras med anlitande af biskopslöneregleringsfondens inkomster. Denna Kungl. Maj:ts framställning vann emellertid icke Riksdagens bifall.

Af den vid sistnämnda proposition fogade utredningen framgår, att kammarkollegium och statskontoret i underdånigt utlåtande den 18 mars 1898 förklarat sig på anförda grunder icke hafva funnit någon betänklighet mot att tillstyrka en fullständig indragning af biskopsprebendena, i den mån erforderliga tillgångar kunde beredas till ersättning åt biskoparna för den afkomst af prebendepastoraten, som vid löneregleringen blifvit påräknad.

Med anledning åt en till Kungl. Maj:t ingifven ansökning, däri Härnösands församling enligt beslut å kyrkostämma den 27 maj 1907 anhållit om frigörelse från prebendeegenskapen, erhöllo genom nådig remiss den 16 juli 1907 kammarkollegium och statskontoret i uppdrag att öfverväga äfven denna fråga i samband med det åt berörda båda ämbetsverk något tidigare, den 4 juni 1907, gifna uppdraget att afgifva utlåtande, huruvida och i hvad mån biskopslöneregleringsfonden dåmera skulle, utan tillgripande af dess kapitaltillgångar, kunna bereda medel till indragning af biskopsprebendena och, i händelse medlen icke försloge till samtidig indragning af dem alla, i hvilken ordningsföljd indragning af dem lämpligen borde med anlitande af dessa medel genomföras. I underdånigt utlåtande den 11 oktober 1907 uttalade ämbetsverken, att fondens tillgångar ännu icke tilläte en samtidig indragning af alla biskopsprebendena, samt att ämbetsverken beträdande den ordningsföljd, hvari en successiv indragning borde ske, ansåge Härnösands pastorat böra komma i främsta rummet.

Jag öfvergår nu till den framställning om indragning af det biskopen i Härnösands stift på lön anslagna prebendet, som jag i inledningen till mitt anförande berörde.

I en vid 1909 års Kyrkomöte väckt motion föreslogs, att Kyrkomötet ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t uttala, att Kyrkomötet icke hade något att erinra mot, att Härnösands församling frigjordes från sin egenskap af prebendeförsamling till biskopen i Härnösand, och att biskopslöneregleringsfondens medel i den utsträckning, som erfordrades, därför anlitades.

Efter erinran att ofvannämnda nådiga proposition till 1909 års Riksdag blifvit af Första Kammaren bifallen men af Andra Kammaren afslagen, anfördes i motionen vidare:

Den diskussion, som vid nämnda Riksdag förts i ämnet, hade tydligt gifvit vid handen, att motståndet icke riktade sig mot den del af förslaget, som gällde prebendepastoraten, utan att denna fråga fortfarande torde kunna påräkna anslutning inom Riksdagen. Kyrkomötet, som genom beslut år 1868 och år 1893 uttalat sig för in-

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 124.

dragning af prebendepastoraten, torde ännu mindre nu hafva något att i sak däremot erinra. Den omständigheten, att biskopslöneregleringsfondens tillgångar icke för närvarande medgåfve samtliga biskopsprebendens indragning, borde icke behöfva ställa hinder i vägen för vidtagande af en successiv indragning, och detta ^så mycket mindre som indragning icke öfverallt ansåges lika angelägen. Det önskemal, som i motionen mest åsyftades, vore lösgörandet af Härnösands pastorat från dess natur af prebende till biskopen i Härnösand. Betydelsen däraf vore stor för Härnösands församling med dess omkring 10,000 medlemmar. Och församlingen hade ock med ord och handling visat, att den lifligt önskade att i detta hänseende vinna samma själfständiga ställning som flertalet öfriga församlingar. Men betydelsen af detta lösgörande vore törhända icke mindre för Härnösands stift och dess stiftsstyrelse, som i en domprost kunde vänta sig erhålla en värdefull förstärkning och en i kyrkliga frågor sakkunnig ständig vice ordförande. Den ekonomiska sidan af saken torde icke behöfva afskräcka. Den årliga utgift, pastoratets frigörelse från prebendenaturen skulle åsamka biskopslöneregleringsfonden, inskränkte sig till 2,794 kronor 42 öre, en summa ringa nog emot det gagn, som däraf kunde väntas, och ringa nog jämväl vid sidan af de numera till rätt afsevärda belopp uppgående årsinkomster, som beräknats för fonden.

Med anledning af denna motion anmälde Kyrkomötet i underdånig skrifvelse den 24 november 1909, att Kyrkomötet icke hade något att erinra mot, att Härnösands församling medelst anlitande af biskopslöneregleringsfondens tillgångar för erforderlig lönefyllnad åt biskopen frigjordes från sin egenskap af prebendeförsamling till biskopen i Härnösands stift.

Efter härå erhållen nådig remiss anmodade kammarkollegium och statskontoret, hvilka anbefallts att i ärendet afgifva gemensamt utlåtande, domkapitlet i Härnösand att uppgöra förslag till de löneförmåner, som skäligen ansåges böra tillkomma kyrkoherden (domprosten) i det från prebendeegenskapen frigjorda Härnösands pastorat, att öfver berörda förslag låta inhämta pastoratsbornas yttrande, samt att vid insändande af dessa handlingar bifoga dels eget underdånigt utlåtande, dels ock biskopens särskilda underdåniga yttrande beträffande storleken af det vederlag, som i händelse af prebendets frånskiljande borde utgå för utfyllande af biskopslönen till stadgadt belopp.

På grund häraf föreslog domkapitlet församlingen att vidhålla och förnya sitt förberörda å kyrkostämma den 27 maj 1907 i ämnet fattade beslut.

Domkapitlet föreslog sålunda, att kyrkostämman ville besluta, dels att hos Kung! Maj:t hemställa, att Härnösands församling måtte frigöras från prebendeegenskapen och erhålla egen kyrkoherde, och att i sammanhang härmed Kungl. Maj:t måtte med ändring af nådiga brefvet den 16 april 1870 angående lönereglering för biskopen i Härnösands stift i nåder förklara, att icke blott räntan af ett mantal Dtanö utan äfven sa stor del af kronotionden från Ytterlännäs och Bjärtrå socknar, som motsvarade 48 tunnor eller 302 'kubikfot 4 kannor, */b råg och 4/B korn, såsom kronotionden i Västernorrlands lan vanligen utgiuge, skulle frånskiljas biskopsstolen och tilläggas kyrkoherdelönen i Härnö-

7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.

sand mot ersättning till biskopen från biskopslöneregleringsfonden, dels att, under förutsättning af Kungl. Maj:ts bifall till hvad i förra punkten begärdes, intill nästa löneregleringsperiods början — löneregleringen för Härnösands pastorat utgår den 1 maj 1919 — garantera kyrkoherden, förutom fri bostad, en årlig lön af minst 8,500 kronor, dock med det villkor att kyrkoherden ålades att själf hålla ständigt ämbetsbiträde.

A kyrkostämma den 7 mars 1910 godkände församlingen enhälligt domkapitlets förslag.

Biskopen i stiftet E. Lönegren har i ärendet yttrat:

I likhet med sin företrädare, biskop Martin Johansson, och på samma grunder, som denne inför Kungl. Maj:t flera gånger utförligt framlagt, hyste biskopen den bestämda öfvertygelsen, att Härnösands församlings redan för flera årtionden sedan framburna och sedan upprepade gånger, nu senast å kyrkostämma den 7 mars 1910 vidhållna önskan att varda skild från sin natur af prebende till biskopen i Härnösand borde snarast möjligt villfaras. Ur församlingsvårdens synpunkt vore uppenbart, att en stadstörsamliug med inemot 10,000 medlemmar måste anses mindre väl tillgodosedd, om deu allt framgent skulle till föreståndare och ledare hafva blott vice pastorer, äfven om dessa utsäges bland de bäst vitsordade af stiftets obefordrade prästmän. Ur stiftsstyrelsens synpunkt hade förslaget eu icke mindre betydelse. Domkapitlet hade för närvarande på grund af en medlems sjukdomsförhinder, hvithet torde vara i åtskilliga år, ej mer än 4 ledamöter, förutom biskopen, och af dessa 4 allenast en prästerlig. Det vore uppenbart, att en förstärkning här vore högeligen af behofvet påkallad. Och då biskopen genom sina många och långa visitationsresor nödgades vara ganska mycket frånvarande från stiftsstaden, så framstode behofvet af en ständig vice ordförande så mycket mera påtagligt. Eu sådan skulle vinnas genom inrättandet af ifrågavarande domprostbefattning. Det otillfredsställande i domkapitlets nuvarande sammansättning framstode som mest ögonskenligt vid en biskopsvakans, då, såsom varit fallet under nära 19 månader, domkapitlet bestått af allenast 4 lektorer. Om sålunda ur dessa synpunkter församlingens frigörande från prebendenatur och inrättandet af en domprostbefattning i Härnösand måste anses hafva starka skäl för sig, så vunne dessa skäl i styrka genom den relativt obetydliga kostnad, som genom denna förändring skulle drabba såväl församlingen som det allmänna, här biskopslöneregleringsfonden. Den lön af 8,500 kronor, som genom församlingens förnyade åtagande under vissa villkor tillförsäkrades en blifvande domprost, vore visserligen med de särdeles dyra lefnadsomkostnader, som rådde i Härnösand, och i betraktande af skyldigheten att hålla ständigt ämbetsbiträde, icke alltför rundligt tilltagen, hvilket jämväl framginge af en jämförelse med det löneregleringsförslag, som af Kungl. Maj:t förelagts 1910 års Riksdag. Biskopen ville dock af praktiska skäl tillstyrka, att förslaget äfven i denna del godkändes, då det ej afsåge så synnerligen lång tidsperiod. För församlingen blefve denna löneutgift endast obetydligt mera kännbar än den motsvarande utgift, som församlingen för närvarande vidkändes. Beräknade man de nu utgående pastoralierna till 4.600 kronor, inkomsten af lönejord, som vore utarrenderad för hela den tid konventionen omfattade, till 1.368 kronor samt den till domkyrkoadjunkten nu direkt utgående aflöningen till 1,500 kronor, så vunnes eu summa af 7,468 kronor. Tillädes ytterligare de två poster, räntan af ett mantal Utanö i Högsjö socken och 48 tunnor kronotionde från Ytterlännäs och Bjärtrå socknar, som församlingen förutsatte få anslagna till en blifvande domprostlön, så vunnes ytterligare en summa, som af lands-

8 Kung!. Majtts Nåd. Proposition Nr 124.

kontoret i Västernorrlands län enligt 1909 års medelmarkegångspris uträknades till 846 kronor 22 öre. Efter sammanläggning af de sålunda beräknade lönebeloppen framginge en lönesumma af 8,314 kronor 22 öre eller ett belopp, som med allenast 185 kronor 78 öre understege det nu föreslagna och erbjudna. För så lindrig kostnad syntes sällan en så pass omfattande och betydelsefull pastoral reglering kunna genomföras. I detta sammanhang ansåge biskopen sig böra såsom sin mening uttala, att den förutsättning, på hvilken församlingen byggde, eller att Kungl. Maj:t medgåfve, att de ofvanberörda löneposterna, som bevisligen redan år 1602 anslagits till kyrkoherden i Härnösand, men som sedermera kommit att ingå i biskopslönen, måtte öfverflyttas från denna till domprostlöneu, vore alldeles rättvis och billig. Visserligen hade gjorts gällande att, då dessa poster icke vid löneregleringen för kyrkoherden i Härnösand den 4 december 1868 i lönen inräknades, hinder skulle möta för en ändring härutinnan under gällande löneregleringsperiod. I likhet med kammarkollegium och statskontoret i deras underdåniga utlåtanden den 22 maj 1885 och likaledes den 11 oktober 1907 kunde biskopen icke finna hinder föreligga för en sådan restitution, då medel att fylla uppkommande brist i biskopslönen stode till disposition i biskopslöneregleringsfonden, och innehafvaren af biskopslönen förklarade sig icke hafva något att erinra mot den föreslagna ändringen. I fråga till sist om den ersättning, som borde tillerkännas biskopen i Härnösand för de löneförmåner, hvilka hau genom pastoratets frigörande från prebendenaturen ginge förlustig, så vore enligt nådiga cirkuläret den 28 april 1882 först att räkna med det belopp, hvartill vid lönereglering för biskopen åtkomsten af pastoratet upptagits. Detta belopp utgjorde enligt de centrala myndigheternas ofvanberörda underdåniga utlåtanden 2,073 kronor 88 öre. Därtill komme då den ersättning, som gifvetvis skulle tillerkännas biskopen, därest ofvanberörda delar af den nuvarande egentliga biskopslönen från denna åter disponerades till kyrkoherdelönen i enlighet med deras ursprungliga karaktär. För afgörande af denna ersättnings belopp gäfve nyssberörda nådiga cirkulär enligt biskopens mening icke någon ledning, då däri endast angåfves beräkningsgrunden för den del af biskopslönen, som biskop enligt samma cirkulär vid prebendes afskrifning vore skyldig att afträda. Men sa vore med nu ifrågavarande ränta och del af tionde icke förhållandet. Den enda med billighet öfverensstämmande normen syntes biskopen vara den, att ersättningen till biskopen borde motsvara den vinst, som församlingen gjorde genom den erhållna delen af biskopslönen. Utginge man då vid kalkyleringen från 1909 års medelmarkegångspris, så tedde sig beräkningen, enligt uppgifter från landskontoret, sålunda:

Räntan af ett mantal Utanö ............................................. kronor 81: 81

Del af krouotionden frän Ytterlännäs och Bjärtrå:

15,83 hektoliter råg å 10: 21 ............................ 161: 62

63,31 hektoliter korn å 9: 14 .............................. 578: 65

Forsellöuersättning ................................................ 24: 14 » 764: 41

Summa kronor 846: 22

Då denna summa komme att öfverföras från biskopslönen till kyrkoherdelönen, därest framställningen därom bifölles, syntes billigheten fordra, att motsvarande belopp eller 846 kronor 22 öre tillerkändes biskopen såsom lönefyllnad. Både man då detta belopp till förut uppgifven ersättning för kyrkoherdelöuen eller 2,073 kronor 88 öre, uppkomme ett totalbelopp af 2.920 kronor 10 öre, hvilket syntes vara det belopp, som ur biskopslöneregleringsfonden borde tillerkännas biskopen så-

9 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.

som ersättning för genom och i sammanhang med prebendets upphäfvande mistade löneförmåner. Med stöd af hvad nu anförts hemställdes, att Kungl. Maj:t täcktes bestämma, att Härnösands pastorat skulle frigöras från prebendeegenskapen och erhålla egen, i den ordning som för regala pastorat vore fastställdt,' tillsatt kyrkoherde med namn af domprost, under villkor att församlingen intill nästa löneregleringsperiods början förutom fri bostad garanterade kyrkoherden en årlig lön af minst 8 500 kronor; att kyrkoherden skulle hålla och själf aflöna ständigt ämbetsbiträde; att med ändnng af nådiga brefvet den 16 april 1870 angående lönereglering för biskopen i Härnösands stift räntan af ett mantal Dtanö samt så stor del af kronotionden, som motsvarade 15,83 hektoliter råg och 63,3 1 hektoliter korn, såsom kronotionde!] i Västernorrlands län vanligen utginge, skulle frånskiljas biskopslönen och tilläggas kyrkoherdelönen i Härnösands pastorat; samt att biskopen i Härnösands stift såsom ersättning för det honom frångångna pastoratet samt hemmansräntan och kronotionden skulle ur biskopslöneregleringsfonden erhålla ett ärligt anslag af 2,920 kronor 10 öre.

Domkapitlet har I sitt den 13 april 1910 afgifna utlåtande anfört:

Domkapitlet hade dels uti den 7 augusti 1907 afgifvet underdånigt yttrande rörande indragning af de biskoparna anslagna prebendepastoraten hemställt, att indragning. af Härnösands prebendepastorat finge framför de öfriga biskopsprebendena i .riket äga rum, dels ock i den 11 september 1907 afgifvet underdånigt utlåtande närmare augifvit de villkor och förutsättningar, under hvilka domkapitlet ansåge en sådan indragning kunna och böra ske. Sedan domkapitlet afgifvit detta underdåniga utlåtande, både intet inträffat, som förringat betydelsen af de skäl, som för domkapitlet varit bestämmande, men väl ytterligare vunnen erfarenhet ännu mera bekräftat desamma.^ Domkapitlet kunde därför inskränka sig till att i anslutning till biskopens underdåniga utlåtande och på däri anförda skäl i hufvudsak återupprepa det ofvan relaterade underdåniga utlåtandet, allenast med en af senare markegångssättning motiverad jämkning i ett ersättningsbelopp. Domkapitlet instämde sålunda i den af biskop Lönegren gjorda hemställan.

Kammarkollegium och statskontoret hafva den 21 oktober 1910 afgifvit gemensamt utlåtande i ärendet och därvid anfört:

Såsom i ofvannämuda motion omförmäldes, hade Kungl. Maj:t i nådig proposition den 5 mars 1909 under förutsättning af Kyrkomötets bifall föreslagit Riksdagen medgifva, bland annat, att indragning af de återstående biskopsprebendena finge, i den ordning Kungl. Maj:t funne skäligt bestämma och enligt den ersättningsgrund, som funnes angifven i nådiga cirkuläret den 28 april 1882, successivt genomföras med anlitande af biskopslöneregleringsfondens inkomster. I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet hade erinrats, dels hurusom Riksdagen vid flera tillfällen uttalat önskvärdheten af att ännu återstående prebendepastorat, så snart ske kunde, indro^es, och dels hurusom Kungl. Maj:t redan den 28 april 18>2 genom förberörda nådiga cirkulär förordnat, ait hvar och en, som därefter utnämndes till innehafvare af ämbete eller tjänst, hvarmed enligt gällande bestämmelser prebendepastorat vore förenadt, skulle vara skyldig att, om ock när Kungl. Maj:t så beslutade, afträda prebendepastorat mot fyllnad i den med äril betet eller tjänsten förenade lön till det belopp, hvartill inkomsten af prebendepastorat et funnes i lönestat upptagen eller vid lönereglering beräknad. Hvad särskildt angiuge frågan om Härnösands församlings skiljande från Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 91 höft. (Nr 124.) 2

10 Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 124.

prebendeegenskapen, så hade, enligt hvad berörda statsrådsprotokoll gåfve vid handen, denna fråga utgjort föremål för uttalanden af kammarkollegium och statskontoret dels den 22 maj 1885 och dels den 11 oktober 1907. Vid båda dessa tillfällen hade ämbetsverken uttalat sig för indragning af Härnösands pastorat samt tillstyrkt, att icke blott räntan af ett mantal Utanö, utan äfven så stor del af kronotionden från Ytterlännäs och Bjärtrå socknar, som motsvarade 48 tunnor eller 302 kubikfot 4 kannor, V- råg och 4/5 korn, skulle frånskiljas biskopslönen och tilläggas kyrkoherden i Härnösand mot ersättning till biskopen från biskopslöneregleringsfonden. Ämbetsverken hade ansett denna ersättning höra beräknas efter de ä hemmansränta!! och kronotionden vid löneregleringen beräknade värdena tillhopa 720 kronor 54 öre; och da på sin tid biskopen, med instämmande af domkapitlet och Rungl. Majits befallningshafvande, hemställt, att samma ersättning måtte beräknas efter 1906 års medelmarkegångspns till 814 kronor 96 öre, hade ämbetsverken i underdåniga utlåtandet den 11 oktober 1907 i detta hänseende särskilt framhållit, att då ifrågavarande hemmansränta och kronotionde ansetts rätteligen vara att betrakta såsom eu biskopens löneförmån i hans egenskap af kyrkoherde i Härnösands pastorat och förty rätteligen böra i sammanhang med pastoratets befrielse från prebendeegenskapen afskiljas från biskopsstolen och tillläggas kyrkoherdelönen, ersättning för mistningen af samma löneförmån också borde beräknas efter enahanda grunder som ersättningen för själtva kyrkoberdelöneu d. v. s. jämlikt nådiga cirkuläret den 28 april 1882 efter det vid löneregleringen beräknade värdet. Enligt ämbetsverkens mening borde alltså det ersättningsbelopp, som vid indragning af Härnösands prebende skulle utgå till biskopen, bestämmas till ett mot åtkomsten af prebeudet svarande belopp af 2,073 kronor 88 öre samt ofvan omförmälda vederlag för frångången hemmansränta och tionde till 720 kronor 54 öre eller sammanlagdt 2,794 kronor 42 lire. I ofvan åberopade statsrådsprotokoll hade också af föredragande departementschefen uttalats, att af biskopsprebendena syntes honom indragning af Härnösands prebendepastorat, hvilken enligt kammarkollegii och statskontorets beräkning skulle betinga eu årlig utgift från biskopslöneregleringsfonden af endast 2,794 kronor 42 öre, vara den för närvarande mest angelägna och därför böra snarast möjligt företa«as både med hänsyn till församlingarnas behof af egen kyrkoherde, till hvars aflönande de jämväl anslagit erforderliga medel, och stiftets behof af eu vice preses i

domkapitlet. . ,

Behållningen å biskopslöneregleringsfonden, som den 31 december 1907 utgjorde 724,934 kronor 16 öre, utbalanserades i 1909 års räkenskaper med 792,664 kronor 54 öre.’ Under åberopande af hvad nu och tillförene blifvit rörande den föreliggande frågan anfördt och under erinran att enligt nådiga brefvet den 16 april 1870 kyrkoherdelönen i Härnösands pastorat blifvit tilltörsäkrad biskopen i Härnösands stift endast tillsvidare och intill dess annorlunda förordnades, finge ämbetsverken alltså hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva, att till biskopen i Härnösands stift finge från den tid, Härnösands prebendepastorat indroges samt räntan af ett mantal Utanö i Högsjö socken och af kronotionden från Ytterlännäs och Bjärtrå socknar 15,83 hektoliter råg och 63,3 1 hektoliter korn frånskildes biskopslönen, i ersättning för dessa löneförmåner årligen från biskopslöneregleringsfonden utgå ett belopp af 2,794 kronor 42 öre.

Genom resolution den 31 mars 1911 förklarade emellertid Kungl. Maj:t den i ärendet omförmälda räntan åt ett mantal Utanö i Högsjö socken och af kronotionden från Ytterlännäs och Bjärtrå socknar 15,83 hek-

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.

toliter råg och 63,31 hektoliter korn icke höra frånskiljas biskopsstolen mot ersättning ur biskopslöneregleringsfonden och tilläggas kyrkoherdens i Härnösands församling löneförmåner, och anbefalldes i sammanhang härmed domkapitlet att infordra och till Kungl. Maj:t med eget underdånigt utlåtande insända Härnösands församlings underdåniga yttrande, huruvida församlingen äfven för det fall, att ofvannämnda ränta och kronotionde icke finge disponeras såsom bidrag till kyrkoherdens i Härnösand aflöning, vidhölle sitt i ärendet den 7 mars 1910 fattade beslut att intill löneregleringsperiodens slut garantera kyrkoherden eu årlig lön af 8,500 kronor.

Församlingens kyrkoråd, till hvilket ärendet öfverlämnats för förberedande behandling, anförde med anledning häraf:

Kyrkorådet ansåge det visserligen högeligen önskvärd!, att församlingen kunnat besparas denna ökade utgift, så mycket mer som församlingen för sin åsikt, att en ursprungligen till kyrkoherdelönen obestridligen anslagen ränta och kronotionde vid den reglering, som nu vore å bane, billigtvis borde afskiljas från biskopsstolen och till kyrkoherdens lön återställas, fått stöd af samtliga i ärendet hörda myndigheter. Men då den omorganisation det gällde att främja vore så betydelsefull och eventuell vägran från församlingens sida att vidkännas den ökade utgiften sannolikt skulle äfventyra för lång tid framåt hela den viktiga, länge eftersträfvade frigörelsen från prebendeinstitutionen, så ansåge kyrkorådet sig förpliktadt att tillstyrka, det församlingen äfven under det förändrade läge, hvari frågan komme, därest Kungl. Maj:t icke funne sig böra tillåta omförmälda räntas m. in. afskiljande från biskopsstolen och tilläggande till kyrkoherdelönen i Härnösand, vidhölle sitt den 7 mars 1910 fattade beslut att intill löneregleringsperiodens slut garantera kyrkoherden en årlig lön af 8,500 kronor med i öfrigt oförändrade bestämmelser och villkor. Kyrkorådet ville såsom ett ytterligare skäl för detta sitt tillstyrkande framhålla, att denna ökning i utgiftssumman icke afsåge all framtid utan allenast de sex år, som läge mellan den 1 maj 1913 eller den tidpunkt, då en kyrkoherde tidigast torde kunna tillträda sin befattning, och den 1 maj 1919, från hvilken dag ny lönereglering skulle tillämpas. Det funnes all anledning antaga, att i denna nya lönereglering nu omskrika ränta och kronotionde skulle återställas till kyrkoherdelönen.

Kyrkostämman beslöt enhälligt den 15 maj 1911 att i detta ärende afgifva följande underdåniga yttrande: Kyrkostämman, som i allo delade den uppfattning, som af kyrkorådet i ärendet uttalats, förklarade sig vidhålla sitt den 7 mars 1910 fattade beslut att garantera kyrkoherden i Härnösand under återstående tiden af löpande löneregleringsperiod en lön af 8,500 kronor under förut angifna villkor och förutsättningar, äfven om räntan af Utanö och viss del af kronotionden från Ytterlännäs och Bjärtrå socknar icke blefve frånskilda från biskopsstolen och tillagda kyrkoherdelönen.

Domkapitlet afgaf härefter underdånigt yttrande och anförde:

Domkapitlet vidhölle, hvad domkapitlet förut i saken hemställt, men då församlingen nu, äfven för det fall att ifrågavarande ränta och kronotionde icke blefve

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.

frånskilda biskopsstolen och tillagda kyrkoherdelönen, garanterat kyrkoherden under återstående tiden af nuvarande löneregleringsperiod en årlig lön af 8,500 kronor, hade domkapitlet ej något att erinra däremot, att ändring med afseende å dispositionen af meranämnda ränta och kronotionde ej vidtoges.

Departe- Den i ärendet förebragta utredningen synes mig gifva vid handen, att

men eu. fr^gan om indragning af Härnösands prebendepastorat är synnerligen angelägen, och att indragningen därför bör snarast möjligt företagas både med hänsyn till Härnösands församlings behof af egen kyrkoherde och stiftets behof af en vice ordförande i domkapitlet. De för indragningens genomförande erforderliga penningmedlen böra gifvetvis utgå ur biskopslöneregleringsfonden.

Frågan om öfverflyttande af hemmansräntan från Utanö och kronotionden från Ytterlännäs och Bjärtrå från biskopen till kyrkoherden har genom Kungl. Maj:ts förberörda beslut den 31 mai*s 1911 förfallit. Sedan församlingen det oaktadt erbjudit sig att garantera den nye kyrkoherden en årsinkomst af 8,500 kronor, kan saken i allt fall genomföras.

I ärendet har föreslagits, att ersättningen till biskopen i stiftet för förlusten af själfva prebendepastoratet skulle bestämmas till ett mot afkomsten af prebendet svarande belopp af 2,073 kronor 88 öre. Häremot har jag ej funnit något att erinra.

Jag får sålunda hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva

Till denna departementschefens, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t

13 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.

Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, ad åtas till Riksdagen.

Ur protokollet: Carl Fredr. Lagerfelt.