angående statsbidrag för uppförande af en anstalt för vanföra i Stockholm

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 143.

1 Nr 143.

Kungi. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsbidrag för uppförande af en anstalt för vanföra i Stockholm; gifven Stockholms slott den 29 mars 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för denna dag vill Kung! Maj:t härmed föreslå Riksdagen att till föreningen för bistånd åt lyfta och vanföra i Stockholm såsom bidrag till kostnaderna för uppförande af en anstalt för vanföra bevilja ett anslag af 144,500 kronor samt däraf på extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af 44,500 kronor, att utgå under de villkor, Kung! Maj:t kan finna skäligt bestämma.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kung! Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans JVIaj:ts

min allernådigste Konungs och Herres frånvaro, enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Axel Schotte.

bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. Idb käft. (Nr 143.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 mars 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Eiirensvård, Statsråden Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström, friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde härefter:

Hos Kungl. Maj:t har föreningen för bistånd åt lyfta och vanföra i Stockholm anhållit om bidrag till uppförande af en anstalt för vanföra i Stockholm.

Föreningen anför därvid hufvudsakligen följande.

Föreningen för bistånd åt lyfta och vanföra i Stockholm, stiftad år 1891, har sedan år 1892 i hufvudstaden uppehållit en arbetsskola för medellösa lyfta och vanföra, företrädesvis yngre personer. Elever ha mottagits hufvudsakligen från Stockholm, men äfven i ganska stor utsträckning från andra delar af landet. Arbetsskolan, som gran-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.

dats genom enskild offervillighet, har haft att glädja sig åt en jämt fortgående utveckling, tack vare allt rikligare understöd från statens och kommunernas, särskildt Stockholms kommuns sida, samtidigt som den enskilda gifmildheten på ett i sanning storartadt sätt främjat företaget. Sedan år 1910 har föreningen utom arbetsskolan uppehållit en ortopedisk poliklinik, [jämte i mindre utsträckning klinik) för barn och yngre personer såväl, och i första rummet, från hufvudstaden som äfven från landsorten. Som arbetsskolan för närvarande upptager allt lokalutrymme inom föreningens ägande fastighet Grefthuregatan 59, har nämnda poliklinik (och klinik) måst provisoriskt förläggas inom enskild ortopedisk anstalt, som enligt träffad öfverenskommelse får af föreningen för detta ändamål tillsvidare disponeras.

Då emellertid för närvarande dels arbetsskolan är i största behof af utvidgning och dels tillräckliga lokaler för en betydligt utvidgad poliklinik- och klinikverksamhet måste anskaffas, står föreningen inför nödvändigheten af en väsentlig utvidgning af sitt lokalutrymme. Denna utvidgning framställer sig just i närvarande stund så mycket mera trängande, om hänsyn tages till den ökning i vanförefrekvensen, som blifvit en följd af den svåra barnförlamningsepidemi, som under år 1911 hemsökt stora delar af landet.

Föreningens styrelse har för att få det föreliggande behofvet af ökadt lokalutrymme tillgodosedt inköpt den till föreningens egendom gränsande fastigheten Grefturegatan 61 samt låtit utarbeta byggnadsritningar för båda husens sammanslående till ett och påbyggande med en våning samt uppförande å gården af ett verkstadshus jämte inläggning af personhiss, centraluppvärmning, elektrisk belysning och W. C. i hela komplexet. På detta sätt anser sig styrelsen kunna åstadkomma en vanföreanstalt, motsvarande äfven höga anspråk på ändamålsenlighet och antagligen tillräcklig för lång tid framåt.

Till följd af remiss har medicinalstyrelsen afgifvit utlåtande i ärendet och därvid till en början erinrat, att styrelsen i skrifvelse af den 15 december 1911 i anledning af en af landets tre vanföreanstalter gemensamt gjord framställning om vidtagande af åtgärder till beredande af statsunderstöd för deras verksamhet äfvensom i skrifvelse af den 29 december angående anslag till inrättande af provisoriska sjukvårdsanstalter för vanföra lämnat en framställning af dessa anstalters verksamhet. Därvid har styrelsen, bland annat, omnämnt, att Stockholmsföreningen planerade en nybyggnad, omfattande såväl skola

Medicinalsty-

relsen.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.

som poliklinik och klinik och afsedd att blifva färdig till slutet af innevarande år. Det är för utförande af detta byggnadsarbete, säger styrelsen, som föreningen nu anhåller, att Kungl. Maj:t täcktes medgifva och utverka statsbidrag.

Genom inköp af en bredvid föreningens äldre hus liggande fastighet, förening af de båda byggnaderna samt om-, till- och påbyggnad af desamma har föreningen på ett relativt billigt sätt löst byggnadsfrågan, och torde föreningen efter arbetets utförande i enlighet med ritningarna få en för ändamålet lämpad, val inredd och tillräckligt rymlig anstalt. Utrymmet för arbetsskolan är synnerligen väl tillgodosedt, och äfven för sjukbehandlingen är tillräckligt utrymme beräknadt. De sanitärtekniska anordningarna, såvidt de framgå af skrifvelse och ritningar, äro utan anmärkning. Utrymmet i sofsalarna är visserligen väsentligt mindre än det, som beräknas på lasaretten, men torde, om man tager i betraktande, att så godt som alla vårdade äro barn eller halfvuxna personer, kunna godkännas med villkor, att fullständig ventilation anordnas.

Hvad angår det trängande behofvet af åtgärders vidtagande till afhjälpandet af följderna af den svåra barnförlamningsepidemi, som förlidet år härjade stora delar af landet, åberopar styrelsen sin skrifvelse af den 29 december 1911 (återgifven i årets statsverksproposition, sjätte hufvudtiteln, sid. 99 ff). Styrelsen antager där, efter en provisorisk beräkning, antalet vanföra, som äro i behof af anstaltsvård, till 120. Emellertid upplyser styrelsen nu, att vid den undersökning, som genom nådigt bref den 8 december 1911 medgafs och som numera är afslutad, det visat sig, att antalet vanföra, som behöfva anstaltsvård, är betydligt större. Svårare invalidformer hafva nämligen funnits hos 197 och medelsvåra hos 303 personer. Samtliga dessa behöfva anstaltsvård, ehuru behandlingen för eu stor del af dem kan utföras polikliniskt eller med kortare uppehållstider å anstalt. Behofvet af vårdplatser är sålunda större, än medicinalstyrelsen den 29 sistlidne december antog. Så mycket viktigare synes det styrelsen vara, att landets tre för vanföras vård särskildt afsedda anstalter så snart som möjligt och helst så tidigt, att de äro färdiga att rycka in, då de provisoriska statsanstalterna med innevarande år måste stängas, ernå det omfång och erhålla den utrustning, att de kunna fylla de stora kraf, som då komma att ställas på dem. Medicinalstyrelsen tillstyrker därför, att föreliggande ansökning måtte vinna Kungl. Maj:ts bifall. Huruvida det begärda byggnadsbidraget är tillräckligt för byggnadsarbetets utförande, tilltror sig medi-

#

Kungl. Maj:ts Nådiga Proposition Nr 143.

cinalstyrelsen visserligen icke att afgöra, men hemställer, att byggnadsritningar och beskrifning, i hvad afser inredning och sanitär-tekniska anordningar, godkännas, dock med det villkor, att fullständiga ventilationsanordningar anordnas inom alla lokalerna.

Jämväl öfverintendentsämbetet har afgifvit infordradt utlåtande öfverintenoch därvid förklarat sig, hvad anginge de föreliggande ritningarna, en sam e e icke hafva funnit orsak att framställa annat än vissa mindre anmärkningar. Beträffande därefter de beräknade kostnadsbeloppen hade ämbetet från den byggmästare, som uppgjort kostnadsförslaget, infordrat och erhållit specificerade uppgifter. Vid granskning af dessa hade öfverintendentsämbetet icke funnit skäl till anmärkning mot de uppgifna omkostnaderna för byggnadsarbetena, då dessa äro afsedda att utföras på ett enkelt och ändamålsenligt sätt.

Vidkommande åter den för ledningar samt apparater för värme, gas, vatten och aflopp upptagna kostnaden, 18,000 kronor — hvilket belopp icke synes hafva framkommit med stöd af någon fackmans beräkningar — torde, säger ämbetet, denna måhända förefalla något låg, hvaremot prisen för elektriska ledningar, hissar m. m. vore normala.

Öfverintendentsämbetet påpekar emellertid, att då den begärda anslagssumman äskas såsom »bidrag» till anordnande af ifrågavarande anstalt, det torde gälla att tillse, att sagda summa icke är för hög, utan håller sig vid eller snarare är lägre än den verkliga kostnaden. Ämbetet upplyser, att den ompröfning, ämbetet härutinnan verkställt, gifvit vid handen, att så är förhållandet, helst en del arbeten torde komma att vid verkställigheten utföras på ett i Aussa hänseenden annat och konstruktivt bättre sätt, än nu beräknats, samt någon post för arkitektoch kontrollantarfvoden samt oförutsedda händelser icke är upptagen i det ingifna kostnadsförslaget.

Den planerade nybyggnaden afser, förutom en del förbättringar af Departementsbostads- och verkstadslokalerna, att bereda de vanföra klinisk och poli- • chefenklinisk \rård. Om vikten häraf har jag uttalat mig vid föredragning den 15 innevarande mars af frågan om anslag för anordnande af dylika kliniker och polikliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg.

Riksdagen har ock genom att år 1911 bevilja anslag till nybyggnader vid två andra vanföreanstalter visat sig till fullo behjärta betydelsen af de vanföras ortopediska behandling. Sedan dess har efter 1911 års häftiga barnförlamningsepidemi behofvet blifvit ännu mera träng-

6 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 143.

ande. Jag erinrar också om, att de provisoriska anordningarna för behandling af barnförlamningens offer ej kunna uppehållas längre än till utgången af år 1912 samt att vid planläggandet af den provisoriska vården beräknats, att man under år 1913 skulle få att tillgå ett antal platser vid anstalten i Stockholm genom den nybyggnad, hvarom nu är fråga.

Det nu begärda anslagets storlek i förhållande till de år 1911 beviljade nybyggnadsanslagen torde stå i proportion till platsantalet vid resp. anstalter.

Med hänsyn till de betydande belopp, som innevarande år redan förut äskats för vanförevården, synes mig dock det begärda anslaget kunna fördelas på tre år, därvid för år 1913 torde kunna beräknas ett belopp af 44,500 kronor.

Beträffande de villkor, som böra fästas vid anslaget finner jag mig böra tillstyrka, att i hufvudsak samma villkor fastställas, som redan uppställts i fråga om anslagen till vanföreanstalterna i Göteborg och Hälsingborg, beträffande hvilka villkor jag får hänvisa till hvad statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet anfört vid föredragning den 13 januari 1912 af frågan om reglering af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel (sid. 508).

Jämväl de af medicinalstyrelsen och öfverintendentsämbetet mot ritningarna framställda anmärkningar torde böra iakttagas.

Med åberopande af hvad jag sålunda anfört — samt under hänvisning till hvad statsrådet och chefen för finansdepartementet anfört till statsrådsprotokollet dels öfver utrikesärenden den 15 mars 1912 vid föredragning af frågan om inköp af beskickningshus i Berlin, dels ock öfver finansärenden den 29 mars vid föredragning af frågan om förbättring af pensioneringen inom de tre första klasserna af handelsflottans pensionsanstalt — får jag hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm såsom bidrag till kostnaderna för uppförande af en anstalt för vanföra bevilja ett anslag af 144,500 kronor samt däraf på extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af 44,500 kronor, att utgå under de villkor, Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma.

7 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen. lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen afiåtas.

Ur protokollet: Nils Ädelgren.