Prop. 1912:205

angående ändring i aflöning sreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

1 Nr 205.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändring i aflöning sreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar; gifven Stockholms slott den 29 mars 1912-

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva,

att § 14 i aflöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar den 15 november 1907 må, räknadt från och med den 1 juli 1912, erhålla följande ändrade lydelse:

»Tjänsteman ä ängfärja.

1. Tjänsteman å statens järnvägar tillhörig ångfärja åtnjuter arfvode enligt följande stat med däri angifna lägsta och högsta belopp för år räknadt.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 161 käft. (Nr 205.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

Befälhafvare åtnjuter för hvarje enkel resa, han tjänstgör, å routen Trälleborg—Sassnitz 3 kronor 50 öre och å annan route 1 krona såsom tilläggsarfvode.

2) Förste och andro styrman åtnjuta för hvarje enkel resa, de tjänstgöra såsom befälhafvare, å routen Trälleborg—Sassnitz 3 kronor 50 öre och å annan route 1 krona såsom tilläggsarfvode.

8) Öfvermaskinist åtnjuter för hvarje enkel resa, han tjänstgör, å routen Trälleborg—Sassnitz 1 krona 75 öre och å annan route 50 öre såsom tillägsarfvode.

4) Maskinist åtnjuter för hvarje enkel resa, han tjänstgör såsom öfvermaskinist, å routen Trälleborg— Sassnitz 1 krona 75 öre och å annan route 50 öre såsom tilläggsarfvode.

2. Tjänsteman å ångfärja äger uppbära ersättning för bostad och bräDsle jämlikt bestämmelserna i § 9 mom. 3 i detta aflöningsreglemente.

3. Ifrågavarande personal åtnjuter fri kost ombord enligt de närmare grunder, styrelsen bestämmer.

4. Tjänsteman å ångfärja af lägre grad erhåller beklädnadsersättning till visst årligt belopp jämte i vissa fall öfverdragskläder in natura, allt enligt reglemente, som af styrelsen fastställes.

5. Å ifrågavarande personal tillämpas i öfrigt bestämmelserna för annan distriktspersonal i detta aflöningsreglemente; dock att dyrortstillägg icke utgår till tjänsteman å ångfärja.

I fråga om arfvodesförhöjning för förhandseldare, rorgängare och timmerman gälla samma regler, som i § 4 stadgas för tjänsteman i styrelsen med lägsta arfvode under 1,200 kronor; och beträffande arfvodesförhöjning för eldare och matros samma regler, som i nämnda § stadgas för befattningshafvare vid distrikten med lägsta arfvode af 840 kronor.»

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro, enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Axel Schotte.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 205.

3 Utdrag aj protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 mars 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehkensvård, Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström, friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Enligt § 14 i allöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar den 15 november 1907 äger befälhafvare å ångfärja äfvensom förste och andre styrman, som tjänstgör som befälhafvare, för hvarje enkel resa, lian tjänstgör, uppbära ett tilläggsarfvode af en krona och öfvermaskinist samt maskinist, som tjänstgör såsom öfvermaskinist, för hvarje enkel resa, han tjänstgör, dylikt arfvode af 50 öre. Vid bestämmandet af dessa belopp togs hänsyn till förhållandena å ångfärjeronten Malmö — Köpenhamn, den enda, som statens järnvägar ägde vid tiden för aflöningsreglementets upprättande. Sedan ångfärjelinjenTrälleborg—Sassnitz den 7 juli 1909 öppnats för trafik, hafva samma bestämmelser tillämpats äfven för personalen på denna linje.

4 Framställning från personalen.

Järnvägssty-

relsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

I en till järnvägsstyrelsen ingifven skrifvelse hafva nu ångfärjebefälhafvarna, styrmän, öfvermaskinister och andre maskinister å ångfärj orna »Konung Gustaf V» och »Drottning Victoria» anhållit om förhöjning af nämnda tilläggsarfvoden.

I sin skrifvelse framhålla de först, att tilläggsarfvodet på linjen Trälleborg—Sassnitz för år uppgår till knappast en tredjedel af de belopp, som årligen i medeltal utgå till motsvarande tjänsteförrättare å den väsentligt mindre Malmö—Köpenhamnsfärjan, samt anföra vidare, att orsaken till detta för personalen å linjen Trälleborg—Sassnitz ogynsamma förhållande är att söka dels i skillnaden i afståndet mellan Trälleborg—Sassnitz, å ena sidan, samt Malmö—Köpenhamn, å andra sidan, och dels däruti, att färjorna å Sassnitzrouten äro två och turvis i perioder om sex veckor upprätthålla trafiken å denna linje på så sätt, att den ångfärja, som ej är i trafik, upplägges för eftersyn i Trälleborg.

Att göra några jämförelser mellan arten och beskaffenheten af tjänstgöringen å de båda färjlinjerna anse sökandena knappast möjligt, enär trafik- och andra förhållanden å dessa linjer äro alltför olika. Tages däremot hänsyn till dels den dyrbarare fartygsmateriel, som trafikerar Trälleborg—Sassnitz-routen, Sveriges hufvudförbindelse med utlandet, dels den knappt tillmätta gångtiden och dels den omständigheten, att hälften af ordinarie turer utföres under natten, vore det ej för mycket sagdt, att det ansvar, som hvilade på tjänsteförrättarna å denna route, vore minst lika stort och den tjänstgöring, som af dem förrättades, minst lika värdefull för statens järnvägar som de å ångfärjan Malmö— Köpenhamn.

På grund af hvad sålunda anförts hemställa sökandena, att bestämmelserna i aflöningsreglementet § 14 mom. 1 angående tillläggsarfvode till vissa befattningshafvare å ångfärja måtte ändras därhän, att i sagda § nämnda befattningshafvare, som tillhöra Trälleborg—Sassnitz-routens ångfärjor, tillerkännas följande tilläggsarfvoden per enkel resa:

tj. f. befälhafvare............................................................ kr. 3:50 och

» » öfvermaskinist ..................................................... » 1: 75, samt

att ofvannämnda ökning uti dessa tilläggsarfvoden måtte få retroaktiv verkan från den 5 juli 1909, då första ångfärjeturen å denna linje utfördes. I

I skrifvelse af den 28 oktober 1911, hvarmed järnvägsstyrelsen öfverlämnat nyssnämnda ansökning, har styrelsen först framhållit det berättigade i, att ifrågavarande tilläggsarfvoden fastställas att utgå till

5 Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

därtill berättigad personal å ångfärjerouten Trälleborg—Sassnitz med minst samma belopp för år som till motsvarande befattningshafvare å routen Malmö—Köpenhamn. Afståndet mellan Trälleborg och Sassnitz är 107 km., under det att afståndet Malmö—Köpenhamn är endast 30 km., således öfver 3 1 2 gånger så stort för den förra routen som för den senare. På grund häraf kan en färja å routen Malmö—Köpenhamn göra ett afsevärdt större antal turer per år än å routen Trälleborg— Sassnitz. Under åren 1906—1910 har ångfärjan »Malmö» gjort i medeltal 1,373 enkla turer per år. Då stadgade trafikförhållanden å routen Trälleborg—Sassnitz inträdt, först sedan ångfärjan »Konung Gustaf V» i början af år 1910 insattes å routen ifråga, har järnvägsstyrelsen som jämförelse tagit ett års trafik å linjen Trälleborg—Sassnitz från och med oktober 1910 till och med september 1911. Under denna tid har hvardera af de båda svenska färjorna å denna route i medeltal gjort 471 enkla turer, d. v. s. antalet turer för en färja å routen Trälleborg— Sassnitz har utgjort per år ungefär en tredjedel af antalet turer för ångfärjan »Malmö». Med utgående från detta förhållande, som torde komma att fortfara, borde tilläggsarfvodena till personalen å Trälleborg—Sassnitzfärjorna utgå med cirka tre gånger så stort belopp för resa som till personalen å ångfärjan »Malmö», för att personalen å förstnämnda route skulle komma i åtnjutande af samma löneförmåner som personalen å ångfärjan »Malmö».

Emellertid är att märka, säger styrelsen, att tjänstgöringen å routen Trälleborg—Sassnitz är betydligt mera ansvarsfull och ansträngande än å routen Malmö—Köpenhamn. Fartygsmaterielen är dyrbarare och antalet däcks- och maskinbefäl underställd personal betydligt större. Navigationen i hamnarna vid in- och utgående är svårare och färjornas fart afsevärdt högre. Hälften af de ordinarie turerna å linjen Trälleborg— Sassnitz utföres under natten, under det ångfärjan »Malmö» i regeln endast bär dagtjänstgöring. Järnvägsstyrelsen finner det fördenskull vara berättigad^ att personalen å linjen Trälleborg—Sassnitz erhåller relativt något högre ersättning än personalen å ångfärjan »Malmö». På grund af det ofvan anförda anser järnvägsstyrelsen de af däcks- och maskinbefäl å Trälleborg—Sassnitzfärjorna i skrifvelsen föreslagna beloppen vara väl och rättvist afvägda.

I detta sammanhang framhåller järnvägsstyrelsen, att statens järnvägar hafva ett direkt intresse af, att de svenska färjorna i så vidsträckt mån, som förhållandena medgifva, tagas i anspråk. Beträffande routen Malmö—Köpenhamn sker nämligen fördelningen af fraktinkomsterna efter antalet af resp. färjor utförda turer, och beträffande Trälleborg—

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

Sassnitz gäller den öfverenskommelsen, att, om endera förvaltningens färjor under en tolfmånadersperiod utfört mer än hälften af slutsumman af turerna, skall den andra förvaltningen erlägga en viss öfverenskommen ersättning per tur för halfva antalet af öfverskjutande turer. Då personalen å de preussiska färjorna åtnjuter kilometerpenningar, har den intresse af att få göra så många turer som möjligt. Med hänsyn till nu nämnda förhållanden bör befälet å de svenska färjorna tillse, att dessa färjor göra minst lika många turer som de preussiska.

På grund af hvad sålunda anförts och då järnvägsstyrelsen håller före, att ifrågavarande aflöningsform visat sig vara till stor nytta för statens järnvägars ångfärjetrafik, har styrelsen hemställt, det täcktes Kungl. Maj:t till Riksdagen aflåta nådig proposition om ändring af bestämmelserna om tilläggsarfvodena i § 14 mom. 1 af nådiga aflöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar den 15 november 1907 i så måtto,

att befälhafvare å ångfärja må åtnjuta såsom tilläggsarfvode för hvarje enkel resa han tjänstgör å routen Trälleborg—Sassnitz tre kronor 50 öre och å annan route en krona;

att förste och andre styrman å ångfärja må åtnjuta såsom tilläggsarfvode för hvarje enkel resa vederbörande tjänstgör såsom befälhafvare å routen Trälleborg—Sassnitz tre kronor 50 öre och å annan route en krona;

att öfvermaskinist å ångfärja må åtnjuta såsom tilläggsarfvode för hvarje enkel resa han tjänstgör å routen Trälleborg—Sassnitz en krona 75 öre och å annan route 50 öre;

samt att maskinist å ångfärja må åtnjuta såsom tilläggsarfvode för hvarje enkel resa han tjänstgör såsom öfvermaskinist å routen Trälleborg—Sassnitz en krona 75 öre och å annan route 50 öre.

Hvad beträffar ångfärjebefälets i ofvanberörda skrifvelse gjorda framställning om retroaktiv tillämpning af de sålunda föreslagna nya tilläggsarfvodesbeloppen från tiden för routens öppnande för trafik, ansåg sig järnvägsstyrelsen icke kunna tillstyrka denna del af deras hemställan. I

I en till Kungl. Maj:t sedermera ingifven skrift hafva sökandena i fråga om den retroaktiva tillämpningen af de föreslagna nya tilläggsarfvodena anfört, att ett afslag härutinnan för dem innebär betydlig minskning af beräknad inkomst, och att samma skäl, som järnvägsstyrelsen framhållit för att visa det berättigade i att ifrågava-

7 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 205.

rande personal å Trälleborg—Sassnitz-routen erhåller relativt högre — och ej såsom nu är fallet lägre — ersättning än personalen å ångfärjan »Malmö», förelunnits från den tidpunkt, då ångfarjelinjen öppnades för trafik.

Storleken af de belopp, som af sökandena komma att förloras, därest föreslagna tilläggsarfvoden ej komma att tillämpas retroaktivt, utgöra till och med oktober månad i 911:

för ångfärjebefälhafvare

» »

» » »

öfvermaskinist

2:dre maskinist

----- —wujjuum, dLigiaijeiiiijou xraiieuurg—oassniiz

öppnades för trafik, för de tilläggsarfvoden, som Riksdagen, efter af Kungl. Maj:t aflåten proposition, eventuellt kommer att bevilja åt vissa befattningsinnehafvare å nämnda trafikled. I

I häröfver afgifvet utlåtande framhåller järnvägsstyrelsen, att styrelsen vid afgifvande af sitt föregående utlåtande i ärendet icke förbisett nyssnämnda synpunkt, men funnit densamma kunna med lika goda skäl åberopas i många andra fall, då löneförbättring medgifvits särskilda grupper af statsbaneporsonal, utan att statsmakterna af sådan anledning medgifvit retroaktiv tillämpning af meddelade bestämmelser i berörda afseende. Styrelsen anser sig därför sakna anledning att frångå sin förut uttalade åsikt i den föreliggande frågan.

Med anledning af hvad i ansökningen yttrats därom, att ett afskaf densamma skulle för sökandena medföra minskning af beräknad inkomst, framhåller styrelsen, att samtliga sökandena, med undantag af Lysander och Larsson, antagits i innehafvande befattningar först sedan nu gällande aflöningsbestämmelser tillkommit, hvadan för deras vidkommande fog saknas för berörda påstående.

Järnvägssty-

relsen.

Departements-

chefen.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

Till belysning af framställningen i fråga ber jag först att få hänvisa till följande från järnvägsstyrelsen, på begäran, lämnade två tablåer:

Af svenska och preussiska ångfärjor utförda enkla resor å Trälleborg—

Sassnitz-routen.

J) Routen öppnades för trafik den 7 juli 1909.

2) Angfärjan »Konung Gustaf Y* insattes i trafik den 14 mars 1910.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

9 Uppgift

öfver

tilläggsarfvoden till ångfårjebefälhafvare, reservbefälhafvare, öfvermaskinister och vikarierande öfvermaskinister.

*) Ångfäijan Malmö ur tjänst längre tid för reparation.

**) Angfärjan »Konung Gustaf V» insattes i trafik först den 14 mars 1910.

Af dessa tablåer jämte järnvägsstyrelsens ofvan refererade yttrande synes mig med all tydlighet framgå, att ångfärjepersonalen å linjen Trälleborg—Sassnitz icke erhåller det tilläggsarfvode, hvarpå den, i jämförelse med motsvarande personal å färjan Malmö—Köpenhamn,, kan hafva anspråk. Jag ber äfven att få erinra om det förtroende, Trälleborg Sassnitzrouten vunnit hos den trafikerande allmänheten, och den stegrade afkastningen af denna led, hvilket allt naturligtvis i ej ringa grad beror på det sätt, hvarpå personalen fyllt sina åligganden.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 161 käft. (Nr 205.) g

10 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr SOS.

För att visa trafikens stegring ber jag att få meddela följande

Öfversikt af ångfärjetrafiken å Trälleborg—Sassnitz routen under åren

1909—1911.

*) Ångfärjetrafikcn började den 7 juli 1909. ... -c

**) Den pä Sverige fallande delen af inkomsterna för år 1911 kan ännu ej uppgiivas.

På grund af denna utredning och med särskild hänsyn till vikten af att personalens intresse för att de svenska färjornas turer bh så talrika som möjligt alltid hålles lifligt, anser jag den ifrågasätta höjningen af tilläggsarfvodet vara fullt befogad.

Hvad däremot beträffar retroaktiv tillämpning af den begärda arfvodesförhöjningen, vill jag erinra, att retroaktiv verkan icke plägar tilläggas förbättringar i aflöningsförhållanden. Så har t. ex. sådan verkan icke tillämpats ifråga om ändringar i telegrafverkets aflöningsreglemente, som beslutats af 1909 och 19 LO års Riksdagar. I ett särskilt undantagsfall, i fråga om postverkets tjänstemän, har Riksdagen ar 1909 medgifvit det nya aflöningsreglementet tillbakaverkande kraft, men detta torde hafva berott på den omständigheten, att förslag till aflöningsreglemente, afsedt att träda i kraft från och med år 1909, förelagts Riksdagen redan år 1908, men på grund af mellankommande hinder da icke hunnit behandlas. Jag finner mig således af principiella skal förhindrad att tillstyrka framställningen i denna del. För att snarast möjligt undanröja 'den verkliga ojämnhet, som föreligger i förhållande till personalen på Malmö—Köpenhamnsfärjan, synes mig däremot hinder ej böra möta att låta förhöjningen träda i kraft den 1 juli innevarande ar.

Tilläggsarfvodena för ångfärjepersonalen äro i viss mån jämförliga med milpenningarna för den åkande personalen. Jag ber därför att i

11 Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 205.

detta sammanhang- få yttra mig angående ett af järnvägsstyrelsen uppgjordt, för närvarande på Kungl. Maj:ts pröfning beroende förslag till ändring i bestämmelserna angående milpenningar.

Sedan 1893 års järnvägskommitté uttalat den åsikten, att de af kommittén angifna medelbelopp, hvartill milpenningarna under år 1892 uppgått, nämligen för lokomotivförare 609 kronor, för eldare 421 kronor och för vagnssmörjare 307 kronor, skulle komma att för respektive befattningshafvare utgöra de högsta belopp, hvartill deras inkomst af ifrågavarande slag finge uppgå, har 1897 års Riksdag i sin skrifvelse angående nytt aflöningsreglemente för personalen vid statens järnvägar uttalat sin anslutning till denna kommitténs åsikt. I de grunder för beräkningen af milpenniugarna, som 1897 fastställdes och fortfarande äro gällande, har också hänsyn tagits till detta uttalande af Riksdagen på det sätt, att ersättningen för lokomotivkilometer hastigt sjunker vid höjningeu af medeltalet vagnsaxlar under månaden från 12 till 20 och sedan åter stiger, detta för att förekomma att snäll- och persontågslokomotivpersonal skulle erhålla milpenningar till alltför höga belopp.

Sedermera har äfven 1907 års Riksdag i sitt beslut angående ändring af samma aflöningsreglemente för personalen vid statens järnvägar erinrat om 1897 års Riksdags uttalande angående milpenningarna.

I det förslag till bestämmelser, som styrelsen nu framlagt, har likaledes hänsyn tagits till dessa Riksdagens uttalanden.

Det synes mig emellertid att den väg, hvarpå man sålunda slagit in, icke är fullt lycklig. Hvad Riksdagen åsyftat med sina uttalanden har tydligen varit, att icke milpenningarna skulle komma att stiga till alltför höga belopp. Såsom en skälig norm för dessa belopp har Riksdagen då användt de genom 1893 års kommitté erhållna medeltalen. Däremot torde man icke gärna hafva velat fastslå, att dessa belopp för all framtid och under alla förhållanden skulle vara absoluta maxima. Eu tolkning åt Riksdagens uttalande i sistnämnda riktning leder ovillkorligen till mycket stora svårigheter vid uppgörandet af en tariff för milpenningarna, något som också nogsamt visat sig så väl i 1897 års nyssnämnda tariff som i det förslag, järnvägsstyrelsen nu uppgjort. Jag kan äfven upplysa om att, oaktadt styrelsens sträfvan att i 1897 års bestämmelser hålla milpenningarna inom de angifna maximibeloppen, det icke kunnat undvikas att med ökad snälltågshastighet och vagntal maximibeloppen i vissa fall öfverskridits.

Det synes mig därför vara lämpligast att icke längre hålla fast vid 1892 års medeltal såsom absoluta maxima med de ojämna och konstlade tariffberäkningar, som däraf blifva en följd. Jag har fördenskull för afsikt att uppdraga åt järnvägsstyrelsen att företaga omarbetning af det nu före-

12 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 205.

liggande förslaget efter sådana grunder, som kunna finnas skäliga, men utan att därvid milpenningarna med nödvändighet hållas inom 1892 års medeltal. Den stegring i utgifterna, som häraf blir en följd, kommer, enligt hvad jag inhämtat, ingalunda att uppgå till några väsentliga belopp.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva

att § 14 i aflöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar den 15 november 1907 må, räknadt från och med den 1 juli 1912, erhålla följande ändrade lydelse:

»Tjänstemän å ångfärja.

1. Tjänsteman å statens järnvägar tillhörig ångfärja åtnjuter arfvode enligt följande stat med däri angifna lägsta och högsta belopp för år räknadt. _

') Befälhafvare åtnjuter för hvarje enkel resa, han tjänstgör, å routen Trällehorg—Sassnitz 3 kronor 50 öre och å annan route 1 krona såsom tilläggsarfvode.

2) Förste och andre styrman åtnjuta för hvarje enkel resa, de tjänstgöra såsom befälhafvare, å routen Trällehorg—Sassnitz 3 kronor 50 öre och å annan route 1 krona såsom tilläggsarfvode.

8) Öfvermaskinist åtnjuter för hvarje enkel resa, han tjänstgör, å routen Trällehorg Sassnitz 1 krona 75 öre och å annan route 50 öre såsom tilläggsarfvode.

4) Maskinist åtnjuter för hvarje enkel resa, han tjänstgör såsom öfvermaskinist, a routen Trällehorg - Sassnitz 1 krona 75 öre och å annan route 50 öre såsom tilläggsarfvode.

13 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

2. Tjänsteman å ungfärja äger uppbära ersättning för bostad och bränsle jämlikt bestämmelserna i § 9 mom. 3 i detta aflöningsreglemente.

3. Ifrågavarande personal åtnjuter fri kost ombord enligt de närmare grunder, styrelsen bestämmer.

5. Å ifrågavarande personal tillämpas i öfrigt bestämmelserna för annan distriktspersonal i detta aflöningsreglemente; dock att dyrortstillägg icke utgår till tjänsteman å ångfärja.

• Hvad departementschefen sålunda hemställt be-

hagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, bifalla samt förordnade, att , proposition i ärendet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Adelgren.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 161 höft. (Nr 205.)