angående anställande af extra läkare vid Säters och Västerviks hospital och hospitalsläkare vid Stockholms hospital

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

1 Nr 206.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anställande af extra läkare vid Säters och Västerviks hospital och hospitalsläkare vid Stockholms hospital; gifven Stockholms slott den 19 april 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå Riksdagen medgifva,

att vid ett hvart' af Säters och Västerviks hospital må under den tid, första beläggningen pågår, dock högst till den 1 juli 1913, i stället för underläkare anställas två extraläkare mot ett arfvode af högst 12 kronor om dagen jämte de naturaförmåner, som för biträdande läkare blifvit genom nådigt bref den 28 juni 1907 fastställda,

att vid Stockholms hospital må anställas en hospitalsläkare mot den kontanta aflöning och de förmåner i öfrigt samt under de bestämmelser och villkor, som beträffande sådan befattning blifvit genom nådigt bref pen 28 juni 1907 fastställda,

att sistnämnda tjänstebefattning må tillsättas redan under år 1912, samt att hvad som erfordras för beredande af ifrågavarande löneförmåner må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll, utom hvad angår ålderstillägg till hospitalsläkaren vid Stockholms hospital, hvilket skall påföras sjätte hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 162 höft. (Nr 206.)

2 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 206.

Säters och Västerviks hospital.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 19 april 1912.

K ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård, Statsråden Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström, friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde härefter:

Genom nådigt bref den 4 juli 1910 angående ändring af lönestaterna för statens hospital och asyler med mera har Kungl. Maj:t fastställt lönestat för, bland andra, öfverläkarna vid rikets hospital och asyler. I sammanhang härmed har Kungl. Maj:t medgifvit, att vid ett hvart af Säters hospital och Västerviks hospital finge anställas — förutom en öfverläkare — en hospitalsläkare, eu biträdande läkare och två underläkare mot den kontanta aflöning och de förmåner i öfrigt samt under de bestämmelser och villkor, som beträffande sådana befattningar vid rikets hospital och asyler blifvit i enlighet med 1907 års riksdagsbeslut genom nådiga brefvet den 28 juni samma år af Kungl. Maj:t fastställda.

3 Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Läkarna vid dessa hospital skola sålunda åtnjuta följande kontanta aflöningsbelopp: öfverläkaren 7,500 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor efter 10 år; hospitalsläkaren 5,000 kronor jämte ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 år; biträdande läkaren 3,500 kronor eller 2,500 kronor, om ban är medicine kandidat, samt en hvar af underläkarna 2,500 kronor med 500 kronors tillägg, om underläkare är medicine licentiat.

Därjämte skola läkarna åtnjuta följande naturaförmåner: öfverläkare och hospitalsläkare boställsvåning med bränsle samt elektrisk belysning, biträdande läkare och underläkare bostad med möbler och sängkläder, bränsle, lyse och tvätt samt första klassens kost eller, där sådan ej finnes, allmänna klassens kost och 200 kronor såsom kostförbättringspenningar.

I skrifvelse af den 16 februari 1912 bar nu medicinalstyrelsen meddelat, att af dessa 5 läkartjänster vid hvartdera hospitalet hafva vid såväl Säters hospital som Västerviks hospital hittills endast de 3, nämligen öfverläkartjänsten, hospitalsläkartjänsten och biträdande läkartjänsten, kunnat besättas. Till underläkartjänsterna åter, Indika förliden höst tvenne gånger kungjorts lediga, hafva icke några sökande anmält sig. Med anledning häraf har medicinalstyrelsen anmodat vederbörande hospitalsdirektioner att inkomma med det förslag, hvartill förhållandena kunna gifva anledning, och har sådant förslag därpå inkommit från direktionerna för Säters och öfver Västerviks hospital.

Under åberopande af en skrifvelse i ämnet af tillförordnade öfverläkaren vid Säters hospital E. Göransson, hvari han betonar vikten af läkarfrågans snara lösning, då anstaltens beläggning eljest ovillkorligen blir fördröjd, föreslår direktionen för Säters hospital, dels att aflöningsförmånerna för underläkare tillfälligtvis höjas till 15 kronor om dagen jämte nuvarande naturaförmåner, dels ock att för framtiden den nuvarande biträdande läkartjänsten uppflyttas till hospitalsläkares löneförmåner och underläkartjänsterna göras till biträdande läkartjänster.

Direktionen för Västerviks hospital å sin sida framhåller — efter att utförligt hafva afhandlat de svårigheter, som under senare år mött att få hospital släkarbanan rekryterad — nödvändigheten af en mera genomgripande förbättring i sinnessjukläkarnas aflöningsförmåner, om det skall blifva möjligt att få nya krafter in på hospitalsläkarbanan, och föreslår i öfverensstämmelse med denna sin uppfattning åtskilliga förändringar uti de vid Västerviks hospital befintliga läkarbefattningarnas löneförmåner, nära-

Säters

hospitals-

direktion.

Västervik*

hospitals-

direktion.

Medicinal-

styrelsen.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

ligen att öfverläkaren redan efter 5 års tjänst bör få komma i åtnjutande af det nu först efter 10 år utgående ålderstillägget, att i stället för biträdande läkarbefattningen en ny hospitalsläkartjänst inrättas, att hospitalsläkarna tilldelas två ålderstillägg å 500 kronor bvartdera att utgå efter respektive 5 och 10 års tjänst, att underläkarnas aflöning liöjes med 500 kronor (alltså för medicine licentiat till 3,500 kronor och för medicine kandidat till 3,000 kronor), och att underläkare, som är medicine licentiat och varit anställd som läkare vid hospital i mera än 3 år, bör få komma i åtnjutande af ett ålderstillägg å 500 kronor. Slutligen föreslår direktionen för Västerviks hospital, att under beläggningstiden och till dess en reglering af aflöningsförhållandena hunnit genomföras, lönerna för underläkarna höjas med 1,000 kronor per år eller till 4,000 kronor (om innehafvaren är licentiat). Skulle, oaktadt denna aflöning, ingen sökande anmäla sig, föreslår direktionen, att läkarna erhålla visst anslag till skrifbiträde för att därigenom minska det dem påhvilande arbetet. Direktionen antager då, att beläggningen skulle fortskrida något så när normalt, äfven utan att underläkare funnes anställda.

För egen del har medicinalstyrelsen anfört följande.

Såväl Säters hospital som Västerviks hospital hafva, efter det afsyning af byggnaderna ägt rum under loppet af januari månad 1912, börjat emottaga sjuka.

Då intagningen emellertid icke kan forceras hastigare, än att läkarna hinna verkställa vederbörlig undersökning af hvarje nyintagen patient äfvensom därefter följa dennes tillstånd, är det under beläggningstiden mer än någonsin af vikt, att alla läkarplatser äro besatta, så att beläggningen kan med nödig skyndsamhet verkställas, enär ett motsatt förhållande med nödvändighet måste få till följd, att beläggningen blir fördröjd.

Medicinalstyrelsen finner för den skull det vara synnerligen angeläget, att åtgärder oförtöfvadt vidtagas, för att möjliggöra de lediga läkartjänsternas besättande.

Såväl direktionen för Säters hospital som direktionen för Västerviks hospital hafva föreslagit, att dessa åtgärder böra utgöras af dels provisoriska löneförhöjningar för underläkartjänsterna och dels framtida löneregleringar, innefattande underläkartjänsternas omändring till eller aflönande i likhet med biträdande läkartjänster och den nuvarande biträdande läkartjänstens förändring till hospitalsläkartjänst.

o

Kungl. Maj:ts Nåd. 'Proposition Nr 206.

I detta sammanhang erinrar medicinalstyrelsen, hurusom styrelsen i skrifvelse af den 28 september 1906, däri inrättandet af sistnämnda lönegrad föreslogs, motiverade detta förslag med hänvisning till de ogynnsammare utsikterna för befordran till öfverläkare, som komme att blifva en nödvändig följd af genomförandet utaf den i medicinalstyrelsens berättelse rörande antalet sinnessjuka och sinneslöa inom riket den 8 december 1902 föreslagna planen till hospitalsväsendets utveckling, enär denna plan (af ekonomiska skäl) omfattade allenast större anstalter, för hvilkas skötsel det vid sidan af chefläkaren kräfdes ett flertal underordnade läkare. I nämnda skrifvelse tog medicinalstyrelsen för den skull i öfvervägande, huruvida icke för förbättrande af befordringsutsikterna den utvägen borde tillgripas, att det vid hvarje större anstalt för sinnessjuka inrättades två eller flera öfverläkartjänster med samma löneförmåner och med samma skyldigheter och befogenhet, utom beträffande den ekonomiska administrationen af anstalten, hvilken borde till komma, en viss af öfverläkarna enligt särskildt förordnande och mot särskildt arfvode, men fann sig medicinalstyrelsen dock på anförda skäl icke kunna förorda en sådan anordning.

I dess ställe föreslog medicinalstyrelsen inrättandet vid de större anstalterna med cirka 800 platser eller däröfver af en hospitalsläkartjänst med 5,000 kronors grundlön. Såsom större anstalter angåfvos Uppsala hospital och asyl, Lunds hospital och asyl, Vänersborgs hospital och asyl, Vadstena hospital och a^yl samt Kristinehamns hospital. Dessutom borde en sådan tjänst inrättas vid Piteå hospital och asyl, där det yppat sig svårigheter att få biträdande läkartjänst besatt. Detta förslag vann ock Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall.

Då grundlönen för de till ett antal af 3 uppgående förutvarande asylläkartjänsterna samtidigt höjdes till 5,000 kronor, och det sedan genom ofvannämnda nådiga bref den 4 juli 1910 tillkommit en hospitalsläkartjänst vid hvartdera af Säters hospital och Västerviks hospital, utgör alltså antalet platser uti ifrågavarande lönegrad numera 11.

Till belysande af huru befordringsutsikterna på hospitalsläkarbanan under de senaste 25 åren alltmera försämrats, hänvisas till nedanstående tablå.

6 Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Tablå öfver antalet vid samtliga statens hospital och asyler befintliga öfverliikarplatser och underordnade läkarplatser.1)

i) Anstalter med endast en läkare (för närvarande Malmö asyl och Visby hospital, tidigare Nyköpings hospital) äro icke medtagna i denna tablå, då dylik tjänst a ena sidan icke är underordnad, a andra sidan icke är så aflönad, att den under vanliga förhållanden kan betraktas som slutplats.

Som af denna tablå framgår, hafva alltså under den tid densamma omfattar tillkommit allenast 6 öfverläkarplatser, men icke mindre än 31 underordnade läkarplatser med det resultat, att lörhållandet mellan antalet öfverläkare och underordnade läkare numera är 1 : 3,08, medan det för 25 år sedan var 1 : 1,28. Sistnämnda relation är ungefär densamma, som numera finnes mellan å ena sidan antalet öfverläkare och hospitals- (resp. asyl-) läkare tillsammantagna (13 + 11 = 24) och å andra sidan antalet öfriga underordnade läkare (40—11 = 29).

Det torde vara otvifvelaktigt, att en al de viktigaste orsakerna till den nuvarande svårigheten att få hospitalsläkarbanan rekryterad är den inträdda försämringen uti befordringsutsikterna, hvarå de anlörda siffrorna utgöra en bjärt belysning, och på denna grund finner medicinalstyrelsen det redan af hänsyn till förbättrade befordringsmöjligheter vara motiveradt att öka hospitalsläkartjänstemas antal. Här tillkommer emellertid äfven en annan synpunkt. I sin olvannämnda skrifvelse den 28 september 1906 har medicinalstyrelsen som ett af bevisen för behofvet af inrättandet vid de större anstalterna af en högre aflönad underordnad läkartjänst framhållit, hurusom det visat sig, att vid dessa större anstalter med deras mångahanda för öfverläkaren betungande administrativa göromål denne omöjligen kan ägna sig åt detaljerna af sjukvården i sådan

7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

omfattning, som förut å mindre anstalter ansetts tillkomma honom, hvarför han vore i behof af en mera erfaren medhjälpare, hvilket han emellertid dittills icke alltid erhållit, då det kunnat förekomma, att till och med den äldste af biträdande läkarna å en plats varit rätt ung och mindre erfaren.

Det har emellertid visat sig, att å eu större anstalt med en mera afsevärd omsättning det icke är möjligt för en person att i detalj följa hvarje patients tillstånd, hvarför arbetet å här åsyftade anstalter (med omkring 800 platser och däröfver) organiserats på så sätt, att hospitalsläkaren och biträdande läkaren närmast under öfverläkaren ansvara för den individuella sjukvården å hvar sin könsafdelning. Följden häraf har blifvit den, att nämnda ansvarsfulla uppgift understundom måst anförtros till och med åt en medicine kandidat. Genom inrättandet af en andra hospitalsläkartjänst vid här ifrågavarande anstalter skulle emellertid garanti vinnas för att öfverläkaren alltid Unge en mera erfaren medhjälpare å hvardera könssidan.

På nu anförda grunder anser sig medicinalstyrelsen sålunda böra tillstyrka de af vederbörande direktioner framställda förslagen om förändring af en utaf de förutvarande läkartjänsterna till hospitalsläkartjänst vid så väl Säters hospital som Västerviks hospital, hvilket — sedan den nuvarande biträdande läkartjänsten vid båda dessa anstalter redan är tillsatt — bör ske genom att en underläkartjänst vid hvartdera hospitalet förändras till hospitalsläkartjänst.

I likhet med hvad vederbörande direktioner föreslagit har medicinalstyrelsen vidare tillstyrkt, att den återstående under läkar tjänsten vid såväl Säters hospital som Västerviks hospital förändras till biträdande läkartjänst, då det eljest med all säkerhet icke finnes någon som helst utsikt att få platsen besatt, och då för öfrigt erfarenheten visat, att underläkarplatserna sällan sökas af någon legitimerad läkare. Af de 9 underläkartjänster, som hittills funnits, uppehållas sålunda för närvarande alla utom 2 af medicine kandidater.

Nedanstående tablå lämnar en jämförelse mellan storleken af läkarnas löner vid Säters hospital och vid Västerviks hospital enligt gällande lönestat och enligt den nu af medicinalstyrelsen föreslagna.

8 Kungl. Ma;j:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Tsihlå öfver läkartjänsternas kontanta löneförmåner vid ett hvart af

nämnda hospital.

Summa i 21,000 | 24,500

*) Innehafvare med. licentiat.

2) d:o med. kandidat.

Såsom dessa siffror utvisa, kräfves det alltså för den beträffande såväl Säters som Västerviks hospital nu föreslagna förändringen af de 4 underordnade läkartjänsterna till 2 hospitalsläkartjänster och 2 biträdande läkartjänster en ökning uti den kontanta aflöningsstaten af 3,500 kronor för hvardera anstalten. Då emellertid i hospitalsläkarnas naturaförmåner icke ingå kost och tvätt, kommer, därest förevarande förslag bifalles, statsverkets kostnader för naturaförmåner åt läkarna vid ifrågavarande hospital att minskas med omkring 500 kronor. De bostäder, som äro afsedda för de nuvarande läkartjänsterna, äro tillräckliga äfven för de nu föreslagna läkarna.

Såväl direktionen för Säters hospital som direktionen för . Västerviks hospital hafva vidare föreslagit provisoriska löneförhöjningar för nuvarande underläkartjänster under tiden, till dess en reglering af löneförhållandena hunnit genomföras. I dess ställe finner medicinalstyrelsen det emellertid vara mera ändamålsenligt, att, i händelse här framlagda förslag vinner Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall, de nya löneförmånerna redan år 1912 få tillämpas, i hvilket fall någon extra åtgärd skulle behöfva tillgripas, endast för den händelse någon läkartjänst äfven efter löneregleringens genomförande skulle förbli obesatt. För sådant fäll finner medicinalstyrelsen det emellertid vara nödvändigt att erhålla bemyndigande att mot en viss dagaflöning, som dock icke torde behöfva sättas högre än till 12 kronor om dagen (jämte biträdande läkares naturaförmåner), anställa extra läkare under den tid,

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

som kommer att åtgå för den första beläggningen, hvilken torde kunna beräknas vara fullbordad senast den 1 juli 1913.

Af hvad^ som i motiveringen till den nu gjorda framställningen anförts, framgar önskvärdheten af, att det vid större sinnessjukanstalter linnes tvenne läkare uti högre lönegrad än biträdande läkares. Så är redan förhållandet vid de två största anstalterna, Lunds hospital och asyl samt Uppsala hospital och asyl. Af- öfriga större anstalter intager Vadstena hospital och asyl i så måtto en särställning, som det å denna gamla anstalt under årens lopp samlat sig en så stor mängd kroniska fall, som tillsvidare ej kunna utskrifvas, att omsättningen å densamma är relativt mindre. Här (hvarest läkarnas antal också endast är 3) finnes för den skull under nuvarande förhållanden icke lika stort behof af, att öfverläkaren städse har å hvardera könssidan en mera erfaren medhjälpare, som fallet är i fråga om de öfriga hittillsvarande anstalterna med cirka 800 platser, nämligen Vänersborgs hospital och asyl samt Kristinehamns hospital, vid hvilka tvenne anstalter det från nämnda synpunkt alltså vore önskvärdt, att en andra hospitalsläkartjänst inrättades. Emellertid har medicinalstyrelsen icke för närvarande velat göra framställning härom, då behofvet af två hospitalsläkartjänster dock icke är så trängande vid dessa anstalter, som vid Säters och Västerviks alldeles nyöppnade hospital.

Däremot finner medicinalstyrelsen sig nödsakad att redan nu fram- Stockholms lägga förslag om ändring uti lönestaten vid eu annan anstalt, nämligen hospital. Stockholms hospital.

Under åberopande af en i ett annat ärende ingifven redogörelse Stockholms från öfverläkaren professor Gadelius har direktionen för nämnda hospital i skrifvelse den 15 december 1911 hemställt om en ökning uti anstaltens läkarkrafter, för närvarande bestående af öfverläkare, biträdande läkare och amanuens,. medelst anställande af ännu eu läkare, hvilken enligt professor Gadelius förslag borde erhålla hospitalsläkares lön och ställning.

Som skäl till denna framställning är i hufvudsak följande anfördt.

För den praktiserande läkaren, som i sin verksamhet icke kan Professor undgå att komma i beröring med de sinnessjuka och i första hand är Gadelius den, som vid utbruten sinnessjukdom rådfrågas, är kännedomen framförallt om de akuta fallen viktig. Just i fråga om möjligheten att vid det hospital, där de blifvande läkarna erhålla sin undervisning rörande sinnessjukdomarna, kunna bibringa dem sådan kunskap bär undervis- Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt 162 käft. (N:r 206.) 2

10 Medicinal-

styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

ningen vid den psykiatriska kliniken i Stockholm mötts af de mest ogynnsamma förhållanden. Vid genomgåendet af de vanligaste sjukdomsformerna hafva nämligen lämpliga fall sällan funnits lör demonstration. Det har därför i regel icke varit möjligt för läraren att visa andra sjukdomsformer än de med kroniskt och ogynnsamt förlopp, på grund hvarå! uppfattningen hos de studerande om hela ämnets karaktär blifvit mer eller mindre skef och föga motsvarande verkligheten. Fördenskull har det länge varit ett önskemål, att hospitalet finge tillgång till ett rikligare undervisningsmaterial framförallt af akuta fall. b ör realiserande af detta önskemål blef i november 1910 den anordning träffad, att under de tider (sammanlagdt 6 månader af året) klinisk undervisning pågår å Stockholms hospital där omedelbart skulle mottagas alla inom staden akut insjuknade, medan — i och för beredande af plats åt alla dessa öf\ erflyttning af äldre och för kliniken otjänliga fall undan för undan skulle ske till stadens sinnessjukanstalter, däraf företrädesvis Långbro. På grund af denna anordning har, som naturligt är, omsättningen å Stockholms hospital ökats i en högst betydande grad. Lnder sammanlagda tiden 11/n 1910—38/2 1911 samt Vi—31/& 1911 blefvo sålunda 232 sjuka å hospitalet intagna, motsvarande en omsättning af cirka 500 nyintagningar per år. Denna rikliga tillgång på akuta fall, däribland äfven sådana af mera hastigt öfvergående art, som förut aldrig eller högst sällan kommo till intagning, har visserligen varit till stor fördel för undervisningen. Emellertid skulle vinsten häraf blifva långt större, om möjlighet funnes att på ett bättre sätt tillgodogöra sig det rikhaltiga materialet genom en noggrannare undersökning af hvarje särskildt fall. Här faller bristen på läkarkrafter tydligen i ögonen. Under den tid, upptagningen pågår, digna anstaltens trenne läkare under en orimligt stor arbetsbörda, och ändock måste undersökningen af de sjuka ofta blifva otillräcklig. Det är därför alldeles nödvändigt, att hospitalet får ännu eu läkare, och bör denne komma i hospitalsläkares tjänstegrad, då det numera är nödvändigt, att öfverläkaren, som icke längre kan medhinna att själf göra undersökning öfver alla in- och afgående patienter, garanteras en mera erfaren medhjälpare vid sin sida.

För sin del har medicinalstyrelsen funnit hvad professor Gadelius här anfört utgöra fullgoda skäl för anställande af ännu en läkare vid Stockholms hospital äfvensom för att denne erhåller hospitalsläkares löneförmåner och ställning.

I detta sammanhang har styrelsen för öfrigt erinrat, hurusom styrelsen redan i sin ofvannämnda"underdåniga skrifvelse den 28 september

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

1906, hvari, som nämnts, inrättandet af hospitalsläkartjänster föreslogs, tog i öfvervägande, huruvida sådan tjänst jämväl borde inrättas vid Stockholms hospital såsom varande förenad med psykiatrisk klinik. Därvid fann styrelsen dock, att denna fråga lämpligen borde anstå, då Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen att genom en af styrelsen tillsatt kommission, bland annat, utreda frågan om, huruvida Stockholms hospital öfverliufvudtaget borde fortfarande bibehållas eller eventuellt omorganiseras. Numera har detta skäl mot en ändring af lönestaten vid Stockholms hospital emellertid bortfallit, sedan det af nämnda kommission framställda, jämväl af medicinalstyrelsen i skrifvelsen den 3 augusti 1908 tillstyrkta förslaget om Stockholms hospitals bibehållande å sin nuvarande plats med hufvudsaklig uppgift att vara psykiatrisk klinik vunnit Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall.

Som redan nämnts, är, enligt nu gällande lönestat för Stockholms hospital, fastställd enligt nådiga bref vet den 28 juni 1907 angående lönestater för statens hospital och asyler med mera, samt ofvaunämnda nådiga bref den 4 juli 1910, antalet läkare därstädes 3, nämligen en öfverläkare, en biträdande läkare och en amanuens. Enligt det nu af medicinalstyrelsen tillstyrkta förslaget skulle alltså läkarnas antal bli 4, däraf en öfverläkare, en hospitalsläkare, en biträdande läkare och en amanuens.

Medicinalstyrelsen har vidare hemställt, att, i händelse förevarande framställning — som sålunda förutsätter en ökning uti hospitalets lönestat utaf 5,000 kronor, motsvarande grundlönen för en hospitalsläkartjänst — skulle vinna Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall, ifrågavarande hospitalsläkartjänst finge tillsättas redan innevarande år, då under nuvarande förhållanden med den betydligt ökade arbetsbörda, läkarna vid denna anstalt fått, det, så länge dessas antal icke är ökadt, förefinnes stor risk för att till den lägst aflönade läkarplatsen, hvilken på senare tid också ofta skiftat innehafvare, icke skall uppträda någon sökande, utan tjänsten blifva vakant utan möjlighet att kunna fä den besatt. Det torde för öfrigt ligga i sakens natur, att en läkartjänst vid hospitalet, hvilken är aflönad med allenast 2,000 kronor, i regel sökes endast af medicine kandidat, som då gärna äfven vill få någon tid öfver till fortsättande af examensstudierna.

Hvad bostadsförhållandena beträffar har medicinalstyrelsen erinrat därom, att styrelsen i skrifvelse den 27 november 1911 gjort framställning om anslag till uppförande af ett nytt bostadshus för öfverläkaren. I hans nuvarande bostadslägenhet finnas lokaler tillräckliga att bereda familjebostad för hospitalsläkaren och 2 rum för biträdande läkaren, hvadan bostadsförhållandena -— under förutsättning att medici-

Departe-

ments-

chefen.

Västerviks och Sätera hospital.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

nalstyrelsens förslag vinner bifall — kunna betraktas såsom tillfredsställande för de föreslagna läkarna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har medicinalstyrelsen hemställt, det täcktes Kungl. Maj:t till innevarande års Riksdag aflåta proposition

dels om ökning af läkarnas vid Stockholms hospital antal med en hospitalsläkare samt om ändring af den för Säters och \'ästerviks hospital fastställda lönestaten därhän, att af de två vakanta underläkartjänsterna den ena förändras till hospitalsläkartjänst och den andra till biträdande läkartjänst;

dels äfven därom, att dessa förändringar få äga rum redan innevarande år, samt att, för den händelse någon läkartjänst vid Säters eller Västerviks hospital äfven efter en sådan lönereglerings genomförande skulle förbli obesatt, bemyndigande måtte meddelas medicinalstyrelsen att i stället mot en dagaflöning af högst 12 kronor (förutom biträdande läkares naturaförmåner) få anställa extra läkare under den tid, den första beläggningen pågår, dock högst till den 1 juli 1913.

Hvad beträffar Västerviks och Säters hospital ber jag först att få uttala, att jag till fullo behjärtar vikten af, att dessa anstalter så snart som möjligt kunna helt och hållet tagas i bruk. Det är också tydligt, att detta i väsentlig grad är beroende på, om läkarplatsema vid hospitalen äro besatta. Och då nu hinder mött att erhålla erforderligt antal läkare, måste sörjas för, att denna olägenhet snarast möjligt undanröjes; annars riskerar man, att hospitalen stå till en del obelagda, under det att exspektanternas antal fortfarande är mycket stort.

Emellertid vill jag påpeka, att det endast är underläkartjänsterna, som äro obesatta. Frågan gäller således närmast att på lämpligaste sätt kunna fylla denna brist. Direktionerna och medicinalstyrelsen hafva icke nöjt sig härmed, utan föreslagit borttagande af underläkartjänsterna samt inrättande i deras ställe af eu ny hospitalsläkartjänst och en ny biträdande läkartjänst vid hvardera af de två hospitalen. Detta förslag innefattar ett brytande med de principer för tjänstebefattningarnas antal och beskaffenhet, som gillats i 1907 års lönestat och år 1910 fastställts jämväl för Säters och Västerviks hospital. Medicinalstyrelsen ställer också i utsikt liknande förändringar vid två andra hospital. Styrelsens förslag har sålunda i sina konsekvenser en ganska betydande räckvidd. Att styrelsen likväl valt denna utväg har uppenbarligen berott på styrelsens önskan att förbättra hospitalsläkarkårens ställning i allmänhet

13 Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

och därigenom göra banan mera lockande. Ehuru äfven jag till fullo inser vikten häraf, synes mig dock för närvarande denna fråga icke tillräckligt utredd. Jag vill endast påpeka, att befattningen hospitalsläkare härleder sig först från år 1907 och motiverades då just med nödvändigheten att förbättra ifrågavarande läkarkårs befordringsutsikter. Om oaktadt denna åtgärd bristen på yngre läkare fortfarande gör sig kännbar, torde man till äfventyrs få söka äfven andra utvägar än allenast inrättandet af nya hospitalsläkar- och biträdande läkartjänster.

Det är mig emellertid uppenbart, att, i afvaktan på en mera allsidig utredning af läkarfrågan vid hospitalen, något omedelbart bör göras för att undvika stagnation under den första beläggningen å ifrågavarande två hospital. Jag har därför trott en utväg för närvarande ligga däri, att, såsom medicinalstyrelsen för visst undantagsfall föreslagit, extraläkare skulle få anställas under den tid, första beläggningen pågår, dock högst till den 1 juli 1913. Såsom aflöning för dessa extra läkare har af direktionen för Västerviks hospital föreslagits 15 kronor om dagen eller 5,475 kronor per år räknadt och af medicinalstyrelsen högst 12 kronor om dagen eller 4,380 kronor per år jämte naturaförmåner. Då jag anser det synnerligen viktigt, att beläggningen kan fortgå obehindradt, har jag ansett mig böra förorda det af styrelsen föreslagna beloppet af högst 12 kronor om dagen. Jag hyser därvid dock en förhoppning om, att det skall lyckas att för något lägre belopp erhålla erforderlig läkarhjälp vid förevarande hospital.

Hvad härefter angår Stockholms hospital, synas mig inga sådana principiella betänkligheter som beträffande Säters och Västerviks hospital möta mot inrättandet af en ny hospitalsläkartjänst. Stockholms hospital intager nämligen genom den kliniska undervisning, som är därmed förenad, en särställning. För att denna undervisning skall blifva mera fruktbärande, har nu träffats den anordningen, att ett stort antal akuta fall intages på hospitalet, som således erhåller en ovanligt stark omsättning. Om detta material skall kunna tillgodogöras, är det emellertid nödvändigt, att de sjuka blifva föremål för en tillräckligt ingående undersökning. Att i hvarje fall fordra eu sådan af öfverläkaren, som tillika är professor vid Karolinska institutet och såsom sådan har föreläsningsskyldighet och andra vetenskapliga förpliktelser, är tydligen omöjligt. I stället måste denne vid sin sida erhålla en tillräckligt erfaren medhjälpare. Det synes därför vara nödvändigt att här inrätta en hospitalsläkartjänst med de förmåner, som enligt den år 1907 antagna staten äro förenade med dylika tjänster. En sådan anordning var också ifrågasatt. år 1907, men ansågs då böra därmed anstå med hänsyn till den Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 162 höft. (Nr 206.) 3

Stockholms

hospital.

14 Kungl. Maj.is Nåd. Pr oposition Nr 206.

pågående utredningen angående hospitalets indragande eller omorganisation. Läkarpersonalen vid Stockholms hospital kommer, om mitt förslag bifalles, att bestå af en öfverläkare, tillika professor, en hospitalsläkare, en biträdande läkare och en amanuens. I enlighet med hvad medicinalstyrelsen föreslagit anser jag, att ifrågavarande tjänst bör tillsättas redan under år 1912.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att vid ett hvart af Säters och Västerviks hospital må under den tid, första beläggningen pågår, dock högst till den 1 juli 1913, i stället för underläkare anställas två extraläkare mot ett arfvode af högst 12 kronor om dagen jämte de naturaförmåner, som för biträdande läkare blifvit genom nådigt bref den 28 juni 1907 fastställda,

att vid Stockholms hospital må anställas en hospitalsläkare mot den kontanta aflöning och de förmåner i öfrigt samt under de bestämmelser och villkor, som beträffande sådan befattning blifvit genom nådigt bref den 28 juni 1907 fastställda,

att sistnämnda tjänstebefattning må tillsättas redan under år 1912, samt

att hvad som erfordras för beredande af ifrågavarande löneförmåner må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll, utom hvad angår ålderstillägg till hospitalsläkaren vid Stockholms hospital, hvilket skall påföras sjätte liufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Niklas A. Lindhult.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri 1912.