angående pen¬ sionering af distriktsveterinärer m. fl.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

1 Nr 222.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående pensionering af distriktsveterinärer m. fl.; gifven Stockholms slott den 19 april 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

dels för en anstalt, afsedd att bereda pension åt distriktsveterinärer och tilläggspension åt vissa länsveterinärer, godkänna vissa i statsrådsprotokollet angifna hufvudgrunder;

dels ock för gäldande af statens andel enligt förenämnda grunder i kostnaden för pensionering af distriktsveterinärer anvisa ett förslagsanslag å 10,000 kronor att årligen utgå från och med år 1913.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Alfred Petersson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 174 höft. (Nr 222.) 1

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg enten i statsrådet å Stockholms slott den 19 april 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve EhrensväRD, Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Petersson, anförde vidare.

Vid underdånig föredragning den 13 januari 1912 af frågan om regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel anmälde jag under punkt 7 i protokollet ett ärende rörande omorganisation af landets distriktsveterinärväsende. Det förslag, jag därvid underställde Kungl. Maj:ts pröfning, grundade sig på en af medicinalstyrelsen till följd af särskilda nådiga remisser verkställd utredning af den 24 april 1911 samt statskontorets den 25 november 1911 i ärendet afgifna utlåtande och gick i hufvudsak ut därpå, att staten skulle under vissa förutsättningar bidraga till distriktsveterinärernas aflönande äfvensom till deras pensionering. Tillika skulle åt distriktsveterinärerna beredas en tryggare ställning jämväl genom förändrade bestämmelser om veterinärdistriktens inrättande, veterinärernas antagande och så vidare. Med bifall till hvad jag därvid hemställde, fann Kungl. Maj:t godt besluta framställning till Riksdagen om anvisande af medel till bestridande af statens bidrag till ifrågavarande veterinärers aflönande.

Jag ber nu att få underställa Kungl. Maj:ts pröfning frågan om

3 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

distriktsveterinärernas pensionering. Beträffande denna frågas förhistoria hänvisar jag till den redogörelse, som jag i ofvan angifna sammanhang redan lämnat.

1 sin omförmälda utredning af den 24 april 1911 har medicinalstyrelsen tillstyrkt statsbidrag till distriktsveterinärernas pensionering. För sådant ändamål föreslår styrelsen inrättande af en särskild pensionsanstalt på grunder i hufvudsak lika med dem, som af 1911 års Riksdag godkänts för extra provinsialläkarnas pensionsanstalt, dock med vissa modifikationer betingade bland annat af distriktsveterinärernas lägre medelålder vid inträde i tjänst. De för pensioneringens genomförande erforderliga försäkringstekniska beräkningarna hafva på medicinalstyrelsens anhållan utförts af riksförsäkringsanstalten.

I likhet med extra provinsialläkarnas motsvarande kassa skulle, enligt medicinalstyrelsens förslag, distriktsveterinärernas pensionskassa hafva till ändamål dels att bereda pension vid viss ålder åt sådan veterinär och dels att förskaffa tilläggspension åt dem bland delägarna, som utnämnts till länsveterinärer men därefter vid afgång ur statens tjänst icke kommit i åtnjutande af hel pension. Skyldighet skulle åligga hvar och en efter kassans inrättande för första gången till distriktsveterinär i statsunderstöd! distrikt tillsatt veterinär, som icke uppnått 45 år, att vara delägare i kassan, så länge han kvarblefve i tjänst. Delägare i kassan skulle därjämte vara i dylikt distrikt anställd distriktsveterinär, som uppnått 45 års ålder och som inom tre år, efter det kassan trädt i verksamhet eller sedermera inom ett år efter första antagandet till distriktsveterinär, gjorde anmälan om inträde i kassan.

Delägare, som befordrades till länsveterinär, skulle fortfara att vara delägare i kassan för att i förekommande fall erhålla fyllnadspension.

Vidare skulle, enligt medicinalstyrelsens förslag, delägare, som utan att befordras till länsveterinär afginge från distriktsveterinärtjänsten, tillerkännas rätt att, för erhållande af pension, fortfara med att inbetala eget bidrag samt jämväl, om han så önskade, erlägga de afgiftsbelopp, som, därest han kvarstått, skolat på sätt nedan sägs för honom inbetalas af staten och landstinget.

Pensionsåldern har af medicinalstyrelsen föreslagits till 65 år eller densamma, som nu gäller för länsveterinär. Pensionsbeloppet skulle utgöra 1,500 kronor. Om en delägare till följd af sjukdom eller invaliditet måste lämna sin tjänst före 65 års ålder, skulle han i likhet med extra provinsialläkare kunna erhålla en afkortad pension, svarande mot den för honom afsätta premiereserven.

Medicinal styr elton den 24 april 1911.

4 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 222.

Berättigad att uppbära tilläggspension skulle, enligt hvad medicinalstyrelsen vidare föreslår, till länsveterinär befordrad delägare blifva, hvilken enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension vid tjänstens frånträdande icke komme i åtnjutande af full pension. Tilläggspensionen skulle utgå med belopp motsvarande den för delägaren i kassan afsätta reserven, dock högst med sådant belopp, att den tillsammans med af staten åtnjuten pension blefve lika med full pension för länsveterinär eller sålunda 2,500 kronor.

Årsbidragen till anstalten skulle utgå till lika delar dels från staten, dels från landsting och dels från delägarna själfva. Beloppet af dessa årsbidrag äro uti de af riksförsäkringsanstalten i ärendet verkställda beräkningarna grundade på de tre faktorerna dödlighet, räntefot och genomsnittsålder vid tjänstens tillträdande.

Riksförsäkringsanstaltens beräkningar äro, i likhet med hvad som var fallet vid inrättandet af extra provinsialläkarnas pensionsanstalt, stödda på 1881—1890 års dödlighet för män i riket samt på 3.5 procent räntefot. Till ledning för dessa beräkningar hafva vidare tjänat af medicinalstyrelsen upprättade tabeller innehållande bland annat nuvarande distriktsveterinärers och länsveterinärers födelseår och år för första utnämning till distriktsveterinär. Af dessa tabeller framgår, att medelåldern för hela antalet vid utnämningen till distriktsveterinär var 30.o år och att för dem, som vid utnämningen voro under 30 år, medelåldern vid utnämningen uppgick till 26.3 år.

Enligt riksförsäkringsanstaltens beräkningar blir årliga nettoafgiften för en 30-årig mans pensionering med 1,500 kronor vid 65 års ålder 146 kronor 76 öre. Denna nettokostnad har ökats med något öfver 10 procent för täckande af förvaltningskostnaderna. Riksförsäkringsanstalten har på denna väg funnit den årliga bruttokostnaden vara 162 kronor. Af denna afgift skall enligt medicinalstyrelsens förslag Vs eller 54 kronor erläggas af staten, Vs af vederbörande landsting och Vs af hvarje delägare i kassan. För de före 30 års ålder utnämnda skulle rätteligen eu lägre afgift till kassan inbetalas, men då i andra jämförliga kassor, där deltagandet är obligatoriskt, afgiften är lika för dem, som före en viss ålder, ungefär motsvarande genomsnittsåldern, inträda i desamma, torde jämväl i nu ifrågavarande kassa för yngre delägare bibehållas den normala årsafgiften.

Berörda afgift är, såsom nyss angifvits, beräknad för personer, som vid utnämningen äro 30 år gamla. För en vid utnämningen öfver 30-årig person blir kostnaden gifvetvis större och en tilläggsafgift (retroaktivafgift) måste bestämmas så afpassad, att den motsvarar pensionens fördyrande. I de fall, då denna tilläggsafgift icke erlägges med ett belopp på en

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

gång, kan den lämpligen erläggas kvartalsvis och fördelas på 5 eller 10 år eller erläggas högst till pensionsåldern, 65 år. öfver beloppet af dessa tilläggsafgifter har riksförsäkringsanstalten upprättat följande tabell:

6 Svenska dl- »triktsveterinärföreningen den 24 september 1911.

Statskontoret, den £6 november 1911.

Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 222.

1 en af mig i samband med frågan om distriktsveterinärväsendets omorganisation omförmäld skrifvelse från Svenska distriktsveterinärföreningen af den 24 september 1911 har föreningen beträffande medicinalstyrelsens förslag till pensionering framhållit, att i detsamma visserligen funnes detaljer, i hvilka en ändring vore önskvärd. Särskilt syntes den föreslagna pensionsåldern 65 år för hög, då denna ålder endast undantagsvis uppnåddes af en distriktsveterinär. Äfven skulle det med de föreslagna höga tilläggsafgifterna uppstå svårigheter för många att fullgöra sina inbetalningar. Inom föreningen hade därför uttalats, att gränsen för obligatoriskt inträde i kassan måtte sättas till 35 år i stället för 45 år och att distriktsveterinärer mellan båda dessa åldrar borde hänvisas till de »nu aflönande myndigheterna för erhållande af pension. Föreningen förklarade emellertid i sin berörda skrifvelse, att föreningen icke ville göra något yrkande i denna punkt.

Statskontoret har i sitt ofvannämnda utlåtande den 25 november 1911 förklarat sig icke hafva någon erinran att göra mot medicinalstyrelsens förslag i afseende på distriktsveterinärernas pensionering, då detta förslag stode i öfverensstämmelse med grunderna för extra provinsialläkarnas pensionering.

Rörande behofvet af den nu ifrågasatta pensioneringen lärer det vara ett af erfarenheten bekräftadt sakförhållande, att ett afsevärdt antal veterinärer inom landsorten är ur stånd att utan stödet af pension sörja för sin egen ålderdom. Af personer, som ägna sig åt veterinärens kall, torde de flesta vara obemedlade ynglingar. Då det kapital, veterinären lägger ned på sin utbildning från studentexamen räknadt, kan anslås till 6,000 å 7,000 kronor, är det uppenbart, att i regel veterinären tillträder sin verksamhet belastad med studieskulder, och då tillika yrkets beskaffenhet gör förvärfstiden jämförelsevis kort, är det uppenbart, att den praktiserande veterinären, med de inkomster som stå honom till buds, svårligen skall hinna samla något för ålderdomen. Då den af. mig förut tillstyrkta omorganisationen af distriktsveterinärväsendet bland annat afser att bereda distriktsveterinärerna en i någon mån mer tryggad ställning, torde vid de af mig ofvan angifna förhållanden frågan om ett ordnande af dessa veterinärers pensionsförhållanden utgöra ett viktigt led i den nya organisationen.

Jämväl en annan omständighet synes mig värd beaktande, nämligen den, att de till sin tjänst sent befordrade länsveterinärerna komma att erhålla alldeles otillräcklig pension. Då länsveterinärs aflöning, från-

7 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 222.

sedt tjänstgöringspenningar, för närvarande utgör 1,500 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5 och 10 års tjänst, utgår enligt gällande pensionslag hel pension till länsveterinär vid fyllda 65 år med 2,500 kronor till den, som intjänat båda ålderstilläggen,'med 2,000 kronor till den, som har allenast ett ålderstillägg, och med 1,500 kronor till den, som icke erhållit något ålderstillägg. Ju äldre eu distriktsveterinär blir, innan han befordras till länsveterinär, desto mindre blir således den pension, lian kan vänta af staten. Därtill kommer, att, därest länsveterinären icke hunnit intjäna stadgadt antal eller 25 tjänstår, han får vidkännas ytterligare minskning i pensionsbeloppet.

Medicinalstyrelsens förslag afser nu att bereda dels pension åt distriktsveterinärer, som ej vinna befordran, dels ock en erforderlig fyllnadspension åt länsveterinärer, som på grund af sen befordran icke hunnit blifva berättigade till hel pension, 2,500 kronor, från statsverket. Mot medicinalstyrelsens förslag härutinnan har jag intet att erinra.

Beträffande därefter styrelsens förslag, i hvad det afser bidrag af statsmedel till distriktsveterinärernas pensionering, lärer förslaget i denna del stå väl tillsammans med den af mig i samband med frågan om distriktsveterinärväsendets omorganiserande tillstyrkta grundsatsen, att staten bör bidraga jämväl till dessa veterinärers aflönande. Staten har för öfrigt åtagit sig bidrag till pensionering af medlemmarna i åtskilliga andra, till egentlig statstjänst ej hörande tjänstekategorier, såsom folkskollärare, sjuksköterskor, extra provinsialläkare, barnmorskor m. fl.

Jämväl i öfrigt synes mig medicinalstyrelsens förslag till pensionsfrågans ordnande kunna i sina hufvuddrag förordas. Beträffande vissa detaljer ber jag emellertid få göra följande erinringar.

Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle delägare, som utan att befordras till länsveterinär afgår från tjänsten, innan han uppnått pensionsåldern 65 år, tillerkännas rätt att för erhållande af pension fortfara med att inbetala eget bidrag samt jämväl, om han så önskar, erlägga de afgiftsbelopp, som, därest han kvarstått, skolat för honom inbetalas af staten och landstinget. Ifrågavarande rätt torde emellertid, på sätt jämväl är fallet med extra provinsialläkare, böra inskränkas till det fall, att afgången skett till följd af distriktets indragning.

Beträffande delägare, som befordrats till länsveterinär och som således har att utgöra pensionsafgift till staten, synes lämpligt, att han befrias från obligatorisk skyldighet att erlägga årsafgifter till kassan.

I likhet med hvad som gäller i fråga om extra provinsialläkare, torde afkortad pension till belopp understigande 1,500 kronor, motsvarande den i kassan för delägare afsätta reserven, böra tillerkännas:

8 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

delägare, hvars distriktsveterinärbefattning indragits, innan han nått pensionsåldern, efter uppnådda 65 lefnadsår; vid tjänstens frånträdande och efter uppnådda 65 lefnadsår delägare, som brustit i betalningsskyldighet beträffande honom åliggande afgift; delägare, som på grund af sjukdom eller försvagad hälsa nödgats före 65 års ålder afgå från tjänsten; sådan delägare, hvars befattning indragits, redan före 65 år, därest han styrker sig genom iråkad obotlig sjukdom eller invaliditet icke längre kunna med sitt arbete uppehålla sig. Tillika torde, i enlighet med ett af riksförsäkringsanstalten framställdt förslag, böra bestämmas, att, på det pensionsbeloppet icke må blifva allt för obetydligt, afkortad pension utgår, först sedan afgifter för 10 år erlagts.

Slutligen torde böra i blifvande reglemente för pensionskassan stadgas, dels att pension skall utgå från den dag pensionsrätten inträder till och med den månad, under hvilken delägaren aflidit, dels skyldighet för distriktsveterinär att afgå vid uppnådd ålder af 65 år och dels förlust af pensionsrätt under vissa förutsättningar, såsom att delägare genom domstols beslut blifvit afsatt eller förklarats förlustig medborgerligt förtroende.

Då det beträffande pensionskassans förvaltning synts mig lämpligt, att denna förvaltning, såsom fallet är i fråga om, bland annat, extra provinsialläkarnas pensionskassa, anförtroddes åt folkskollärarnas pensionsinrättning, anmodade jag direktionen öfver berörda pensionsinrättning att inkomma med yttrande, huruvida och under hvilka förutsättningar direktionen vore villig öfvertaga förvaltningen af den ifrågasatta pensionskassan för distriktsveterinärerna.

I skrifvelse den 24 februari 1912 har nu direktionen meddelat, att hinder för direktionen icke förelåge att öfvertaga förvaltningen af den nya kassan under förutsättning att erforderlig anslagsökning bereddes folkskollärarnas pensionsinrättning. Med anledning af berörda skrifvelse, som af mig öfverlämnats till ecklesiastikdepartementet, har statsrådet och chefen för sistnämnda departement tidigare denna dag hemställt om utverkande af sådan ändring i staten för folkskollärarnas pensionsinrättning, som betingas af öfvertagandet af bland annat den ifrågasatta pensionskassan för distriktsveterinärerna. Jag anser mig emellertid i detta sammanhang böra erinra, att, då, på sätt ofvan meddelats, i de för delägarnas pensionering inflytande afgifter beräknats ett belopp till täckande af förvaltningskostnaderna, något anslag af statsmedel icke erfordras till täckande af kostnaderna för bestyret med den nya pensionskassans förvaltning.

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 222. 9

Statsverkets bidrag för nu ifrågavarande pensionering skulle enligt medicinalstyrelsens förslag utgöra 54 kronor om året för i statsunderstödt distrikt anställd distriktsveterinär. Då hvarje vederbörligen inrättadt distrikt, . enligt hvad jag i annat sammanhang föreslagit, skulle kunna komma i åtnjutande af statsunderstöd och då antalet sådana distrikt beräknats uppgå till i rundt tal 190, skulle statens sammanlagda kostnad för pensioneringen komma att belöpa sig till omkring 10,260 kronor. Det anslag, som för ändamålet äskas, torde emellertid lämpligen upptagas såsom förslagsanslag och beloppet af detsamma bestämmas till 10,000 kronor.

I anslutning till hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för en anstalt, afsedd att bereda pension åt distriktsveterinärer och tilläggspension åt vissa länsveterinärer, godkänna följande hufvudgrunder:

a) Anstalten, hvilken benämnes distriktsveterinärernas pensionsanstalt och träder i verksamhet den 1 januari 1913, har till ändamål dels att beieda pension åt distriktsveterinär dels ock att bereda tilläggspension åt sådan delägare i kassan, som befordras till länsveterinär men vid afgången från denna befattning icke kommer i åtnjutande af hel pension å 2,500 kronor.

b) Delägare i anstalten är, så länge han kvarblifver i tjänst, hvar och en, som, efter det anstalten trädt i verksamhet, blifvit i vederbörlig ordning första gången antagen till distriktsveterinär i distrikt, där veterinärens aflöning bestrides dels genom statsbidrag och dels från landsting, och som icke fyllt 45 år.

Delägare i anstalten är därjämte hvarje annan i dylikt distrikt anställd distriktsveterinär, som inom tre år, efter det anstalten trädt i verksamhet, eller sedermera, inom ett år efter det anställning första gången tillträdts, gör anmälan om inträde.

Delägare, som befordras till länsveterinär, fortfar att vara delägare 1 kassan, dock med den begränsning i afseende å skyldigheter och rättigheter, som nedan sägs.

Indrages distriktsveterinärbefattning, hvilkens innehafvare är delägare i kassan, äger denne, om han så önskar, kvarstå som delägare med de förändrade skyldigheter och rättigheter, som nedan stadgas.

c) Delägare betalar till kassan en ordinarie årsafgift af 54 kronor.

Delägare, hvilkens ålder vid inträdet i kassan öfverstiger 30 år,

erlägger därjämte enligt följande tabell en tilläggsafgift, antingen med ett belopp en gång för alla eller ock, kvartalsvis, under 5 eller 10 år eller intill pensionsålderns inträde, 65 år:

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 174 höft. (Nr 222.) 2

Departementschefens hemställan.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

11 Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 222.

Delägare, hvilken afgått från sitt delägarskap på grund af att lians befattning indragits, och hvilken på nytt inträder i anstalten genom senare tillträdande af annan befattning, med hvilken följer skyldighet eller rättighet att blifva delägare, erhåller den minskning uti tilläggsafgiften, som af anstaltens styrelse för hvarje fall bestämmes.

Den, som kvarstår som delägare, oaktadt hans befattning indragits, skall fortfara att till anstalten inbetala ordinarie årsafgift och tilläggsafgift samt äger, om han så önskar, därjämte själf inbetala de bidrag, som i Öl lågt skolat för honom inbetalas, om befattningen ej blifvit indragen.

Delägare, som befordrats till länsveterinär, är befriad från skyldighet att erlägga afgifter till anstalten.

d) Vederbörande landsting inbetalar till anstalten årligen 54 kronor för hvarje inom landstingsområdet befintlig distriktsveterinärbefattning, hvilkens innehafvare är delägare i anstalten och för hvilken aflöning utgår från landstinget.

Enahanda årliga afgift af 54 kronor erlägges till anstalten af staten för hvarje sådan distriktsveterinärbefattning, som nj^ss nämnts.

c) Den, som upphör att vara delägare, af orsak att hans befattning indragits, äger återfå de af honom själf till anstalten erlagda afgifterna, dock utan ränta.

f) Delägare erhåller vid afgång från tjänsten efter pensionsrätter inträdande hel pension, afkortad pension eller tilläggspension.

g) Berättigad till hel pension å 1,500 kronor årligen blifver delägare, för hvilken fullgjorts de under c) här ofvan stadgade inbetalningar, vid fyllda 65 lefnadsår, vid hvilken ålder han ock är skyldig att afgå från tjänsten.

h) Berättigad till afkortad pension till belopp under 1,500 kronor, motsvarande den i anstalten för delägaren afsätta reserven, är, sedan stadgade afgifter för minst 10 år erlagts:

efter uppnådda 65 lefnadsår delägare, hvars befattning indragits och som icke är berättigad till hel pension;

vid tjänstens frånträdande och efter uppnådda 65 lefnadsår delägare, som brustit i den honom åliggande betalningsskyldighet;

delägare, som på grund af sjukdom eller försvagad hälsa nödgas före 65 års ålder afgå från tjänsten, samt

delägare, hvars befattning indragits, innan han uppnått 65 lefnadsår, om han styrker sig genom iråkad obotlig sjukdom eller invaliditet icke längre kunna med sitt arbete uppehålla sig.

i) Berättigad att uppbära tilläggspension är till länsveterinär befordrad delägare, hvilken enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares

12 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

rätt till pension vid tjänstens frånträdande icke kommer i åtnjutande af hel pension å 2,500 kronor; uppgående tilläggspensionen till belopp motsvarande den för delägaren i anstalten afsätta reserven, dock högst till sådant belopp, att den tillsammans med af staten åtnjuten pension utgör 2,500 kronor årligen.

j) Anstalten förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrifttniug enligt de närmare föreskrifter, som meddelas af Kungl. Maj:t. Vidare hemställer jag, att Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen att för gäldande af statens andel enligt förenämnda grunder i kostnaden för pensionering af distriktsveterinärer anvisa ett förslagsanslag å 10,000 kronor att årligen utgå från och med år 1913.

Hvad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla; och skulle proposition i ämnet af den lydelsen, bilaga . . till detta protokoll utvisar, aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Rothlieb.

STOCKHOLM, JSAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.