Prop. 1912:235

i anledning af ifrågasatt förlängning af den å internationell konferens i Bryssel den 5 mars 1902 antagna konventionen an¬ gående beskattningen af socker m. m.

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

1 Nr 235.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen i anledning af ifrågasatt förlängning af den å internationell konferens i Bryssel den 5 mars 1902 antagna konventionen angående beskattningen af socker m. m.; gifven Stockholms slott den 26 april 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att, i anledning af ifrågasatt förlängning af den å internationell konferens i Bryssel den 5 mars 1902 antagna konventionen angående beskattningen af socker,

dels besluta, att under den tid, konventionen är för Sverige gällande, socker, kommande från länder, hvilka bevilja premier för tillverkning eller utförsel, skall, då sockret införes på svenskt område, i enlighet med bestämmelserna i artikel 4 i konventionen beläggas med en särskild afgift till det lägsta belopp, sistnämnda artikel i sådant afseende bestämmer,

dels medgifva, att under den tid, konventionen är för Sverige gällande, införsel af socker, tillverkadt vare sig i de fördragsslutande staterna eller i de af dessa staters kolonier eller besittningar, som i artikel 5 af konventionen omförmälas, må ske till lägsta tullsats, dock att socker, tillverkadt i Ryssland, skall under nämnda tid vid införsel beläggas med tilläggsafgift i enlighet med de grunder, som hittills i sådant afseende tillämpats,

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 186 höft. (Nr 235.) 1

2 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 235.

dels ock förklara, att rörsocker och betsocker icke skall vid införsel till Sverige under nyssnämnda tid beläggas med olika afgifter.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Theodor Adelswärd.

Kung}. Majds Nåd. Proposition Nr 235.

3 Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 april 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve EhRENSVÄRD, Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström, friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning med hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd följande:

Den 5 mars 1902 afslöts i Bryssel mellan Tyskland, Osterrike- Ungern, Belgien, Spanien, Frankrike, Storbritannien och Irland, Italien, Nederländerna och Sverige en konvention angående beskattning af socker, hvilken sedermera ytterligare biträdts af Luxemburg, Peru, Schweiz och Ryssland.

Nämnda konvention afsåg hufvudsakligen ätt undanröja eller mildra de olägenheter, som alstrats af de sockerproducerande ländernas inbördes

4 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 235.

täflan å sockermarknaden. Jämte det man nämligen tidigare i allmänhet sökt genom högt tullskydd bevara den inhemska marknaden för den egna produktionen, sökte man samtidigt medelst exportpremier eller andra direkta eller indirekta förmåner för exportörerna af socker främja utförseln till andra länder af denna vara och dymedelst bereda afsättning af det i och med ökad sockerbetsodling, intensivare jordbruk och alltmera utvecklad teknik stigande öfverskottet af den egna sockerproduktionen. Häraf framkallades en onaturlig stegring i prisen å sockermarknaden till men för den konsumerande allmänheten och flerstädes till skada jämväl för den egna statens skatteintressen. För återinförande af mera normala förhållanden i förevarande hänseende och undvikande för framtiden af berörda ofördelaktiga konsekvenser af det förut rådande systemet, tillkom omförmälda konvention, hvilken omfattar flertalet europeiska sockerproducerande länder.

Artikel 4 i konventionen ålägger de fördragsslutande parterna att vid införsel till deras områden af socker, kommande från länder, hvilka bevilja premier för tillverkning eller utförsel, belägga detsamma med en särskild afgift, ej understigande de i ursprungslandet beviljade direkta eller indirekta premiernas belopp, med förbehållen rätt för samma parter att hvar för sig förbjuda införsel af premieradt. socker.

Genom artikel 5 hafva de kontraherande makterna vidare förbundit sig dels att medgifva införsel till lägsta tullsats af socker, tillverkadt vare sig i de fördragsslutande staterna eller i de af dessa staters kolonier eller besittningar, som icke bevilja premier, dels att icke belägga rörsocker och betsocker med olika avgifter.

Beträffande konventionens varaktighet stadgas i artikel 10, bland annat, att konventionen skall gälla i fem år, räknadt från den 1 september 1903, samt att, om ingen af parterna tolf månader före utgången af dessa fem år för belgiska regeringen tillkännagifvit sin afsikt att låta konventionen träda ur kraft, densamma skall förblifva gällande under ett år och så vidare från år till år.

Enär innehållet af vissa i konventionen innefattade bestämmelser var af beskaffenhet att för sin tillämpning i hvad Sverige angick kräfva Riksdagens godkännande, föreslog Kungl. Magt i nådig proposition den 30 januari 1903 Riksdagen att

dels besluta, att under den tid, konventionen vore för Sverige gällande, socker, kommande från länder, hvilka beviljade premier för tillverkning eller utförsel, skulle, då sockret infördes på svenskt område, i enlighet med bestämmelserna i artikel 4 beläggas med en särskild afgift till det lägsta belopp, sistnämnda artikel i sådant afseende bestämde,

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

dels ock förklara, att rörsocker och betsocker icke skulle vid införsel till Sverige under nyssnämnda tid beläggas med olika afgifter.

Sedan Riksdagen, med förordande af konventionens ratificering, bifallit hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, blef konventionen för Sveriges del den 1 maj 1.903 ratificerad.

Konventionen antogs, som nämndt, att gälla till en början under en tid af fem år med en uppsägningstid af tolf manader före utgången af samma tid.

Genom en tilläggsakt till konventionen, som undertecknades den 28 augusti 1907, bestämdes, dels, i artikel 1, att konventionen skulle bibehållas vid gällande kraft under en period af ytterligare fem år räknadt från den 1 september 1908, dock med rättighet för de i konventionen deltagande staterna att under vissa förutsättningar efter förutgången uppsägning frånträda konventionen redan den 1 september 1911, samt att 'hvad i öfrigt i artikel 10 af konventionen vore stadgadt skulle fortfarande äga giltighet, dels ock, i artikel 2, att England skulle från och med den 1 september 1908 varda befriadt från den i artikel 4 i konventionen bestämda skyldigheten att åsätta premieradt socker särskild afgift, hvaremot de öfriga kontraherande länderna skulle från samma tid vara berättigade att fordra, att i England raffineradt, till dessa länder exporteradt socker skulle för att komma i åtnjutande af de af konventionen härrörande förmåner vara åtföljdt af bevis, att detsamma icke komme från andra länder, där sockret kunde anses såsom premieradt.

Sedan England genom nämnda tilläggsakt af den 28 augusti 1907 befriats från skyldigheten att belägga utifrån kommande premieradt socker med särskilda tilläggsafgifter eller s. k. strafftullar, låg emellertid den fara nära för handen, att den engelska marknaden, som är af största vikt för afsättningen af de i konventionen deltagande sockerexporterande ländernas produktionsöfverskott, skulle komma att öfversvämmas af utländskt premieradt socker. Särskildt hotade en sådan fara från Ryssland, som bedref en ganska betydande sockerexport och syntes vara på väg att år efter år än mer utvidga densamma. Det låg därför i de i konventionen deltagande sockerexporteranae och därmed från användningen af exportpremier förhindrade staternas — särskildt Tysklands, hvars export af socker på England är betydande intresse

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

att söka förmå Ryssland att biträda konventionen. Ryssland förklarade sig ock på vissa villkor härtill villigt.

Genom en öfverenskommelse mellan de i konventionen deltagande makterna den 19 december 1907 bestämdes, att Ryssland skulle från och med den 1 september 1908 få tillträda konventionen af den 5 mars 1902 jämte den förenämnda tilläggsakten af den 28 augusti 1907 utan skyldighet att ordna sin tullagstiftning i enlighet med konventionens allmänna bestämmelser men med förbindelse för Ryssland att under en tid af sex år, räknadt från och med den 1 september 1907, begränsa den myckenhet socker, för hvilken vid utförsel från Ryssland till annat land restitution eller skattebefrielse finge åtnjutas, till sammanlagdt en miljon ton och för ett hvart af dessa sex år — med undantag af de två första åren, eller V9 1907—Va 1909, därunder exporten skulle få uppgå till tillhopa högst 300,000 ton — till 200,000 ton, (exporten till Finland, Persien och öfriga Ryssland angränsande asiatiska länder häri ej inbegripen).

I syfte att skydda de Ryssland angränsande länder, som slutit sig till konventionen, mot införsel af ryskt socker för förbrukning inom dessa länder framställdes vid de angående villkoren för Rysslands biträdande af konventionen förda underhandlingar från såväl Tysklands och Österrike-Ungerns som ock Sveriges sida den fordran, att Ryssland skulle meddela garantier mot dylik införsel. Härtill förklarade sig Ryssland villigt. Då emellertid nämnda fråga icke berörde alla de i konventionen deltagande makterna, träffades den öfverenskommelse, att hithörande förhållanden skulle mellan sistnämnda tre stater hvar för sig, å ena, samt Ryssland, å andra sidan, särskildt ordnas på diplomatisk väg.

Med anledning häraf träffades efter förda diplomatiska underhandlingar mellan Sverige och Ryssland den öfverenskommelse, att i fråga om införsel till Sverige af för förbrukning inom landet afsedt ryskt socker dittills gällande bestämmelser finge, oberoende af Rysslands upptagande i konventionen, fortfarande tillämpas, så länge konventionen vore för Sverige och Ryssland gällande.

Genom proposition den 14 februari 1908 föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att i anledning af ifrågavarande öfverenskommelse

dels besluta, att under den tid, konventionen vore för Sverige gällande, socker, kommande från länder, hvilka beviljade premier för tillverkning eller utförsel, skulle, då sockret infördes på svenskt område, i enlighet. med bestämmelserna i artikel 4 i konventionen beläggas med en särskild afgift till det lägsta belopp, sistnämnda artikel i sådant afseende bestämde,

7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

dels medgifva, att under den tid, konventionen vore för Sverige gällande, införsel af socker, tillverkadt vare sig i de fördragsslutande staterna eller i de af dessa staters kolonier eller besittningar, som i artikel 5 af konventionen omförmäldes, måtte ske till lägsta tullsats, dock att socker, tillverkadt i Ryssland, skulle under nämnda tid vid införsel beläggas med tilläggsafgift i enlighet med de grunder, som hittills i sådant afseende tillämpats,

dels ock förklara, att rörsocker och betsocker icke skulle vid införsel till Sverige under nyssnämnda tid beläggas med olika afgifter.

Hvad sålunda föreslogs blef af Riksdagen bifallet.

Konventionens giltighetstid utlöper, såsom antydt är, den 31 augusti 1913. Med hänsyn härtill hafva inom den permanenta sockerkommissionen upptagits förhandlingar om konventionens förlängning. Dessa förhandlingar hafva resulterat däri, att delegerade för Tyska riket, Österrike—Ungern, Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Peru, Ryssland, Sverige och Schweiz den 17 mars 1912 undertecknat protokoll angående förnyande af 1902 års internationella sockerkonvention med därtill sig anslutande internationella aftal. Härigenom har konventionen förnyats på samma villkor som hittills för en period af fem år från och med den 1 september 1913 af samtliga för närvarande i densamma deltagande makter utom England och Italien. Att sistnämnda länder icke låtit underteckna protokollet, behöfver icke betyda, att de ämna ställa sig utanför konventionen i fortsättningen. De kunna begagna sig af den rätt, 1902 års konvention ger, och intill den 31 augusti innevarande år uppskjuta att tillkännagifva, om de ämna kvarstå eller ej. Det är ock att märka att, om ett uttryckligt tillkännagifvande härom uteblir, vederbörande land anses kvarstå i konventionen för ett år i sänder på grund af artikel 10 i 1902 års konvention.

Vid den internationella sockerkommissionens berörda sammanträde förevar jämväl fråga om ökning af den exportkontingent, som enligt omförmälda öfverenskommelse den 19 december 1907 är Ryssland medgifven. Frågan hade uppkommit på grund af de förhandenvarande exceptionella förhållanden på sockermarknaden, som föranledts af sockerbrist och därmed sammanhängande stegring i sockerprisen. Med afseende härå hade samtliga ofvannämnda makter, sålunda äfven England och Italien, medgifvit Ryssland en extraordinär exportkontingent af 150,000 ton för kampanjen 1911—1912 och 50,000 ton för hvardera af kampanjerna 1912—1913 samt 1913—1914. Emellertid skall enligt särskild deklaration en hvar af dessa sistnämnda två kontingenter fördelas med hälften på hvardera halfåret, öfverenskommelsen rörande

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

ökningen af den Ryssland medgifna exportkontingenten finnes intagen i artikel 2 i förenämnda protokoll den 17 mars 1912, hvarjämte England och Italien tillkännagifvit sin anslutning till öfverenskommelsen genom särskilda uttalanden.

Enligt artikel 3 punkt 3 i protokollet utlöper ratifikationsfristen för Sveriges del den 1 september 1912. Därest ratifikationen icke skedde före den 1 april 1912, måste emellertid enligt särskild deklaration Sveriges samtycke till den Ryssland medgifna extraordinära exportkontingenten lämnas före sistnämnda dag, och samtycket skulle lämnas på diplomatisk väg till belgiske utrikesministern. I anledning häraf bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 29 mars 1912 Kungl. Maj:ts minister i Bryssel och Haag att å svenska regeringens vägnar för belgiske utrikesministern tillkännagifva, att Sverige lämnade ifrågavarande medgifvande.

Förenämnda protokoll af den 17 mars 1912 jämte de därmed sammanhängande deklarationerna torde i öfversättning få bifogas detta protokoll.

Riksdagen har väsentligen redan gjort de medgifvanden och åtaganden, som kräfvas för Sveriges fortsatta anslutning till Brysselkonventionen i dess hittillsvarande form, men då de förutsättningar, under hvilka Riksdagens medverkan i förevarande hänseende sista gången lämnades, äro i viss mån förändrade genom medgifvandet af ökning i Rysslands exportkontingent samt ytterligare kunna förändras, därest England och Italien eller endera af dessa två makter icke skulle biträda öfverenskommelsen om sockerkonventionens förlängning, torde ärendet böra ånyo föreläggas Riksdagen och därvid enahanda medgifvanden och åtaganden af Riksdagen äskas som år 1908.

Under anförda förhållanden och då Sverige fortfarande lärer hafva intresse af att vara anslutet till sockerkonventionen hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235. 9 ~

att socker, tillverkadt i Ryssland, skall under nämnda tid vid införsel beläggas med tilläggsafgift i enlighet med de grunder, som hittills i sådant afseende tillämpats,

dels ock förklara, att rörsocker och betsocker icke skall vid införsel till Sverige under nyssnämnda tid beläggas med olika afgifter.

Med bifall till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan, täcktes Hans Maj:t Konungen förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition i ämnet af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Emil Sandberg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 186 käft. (Nr 235.) 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

Protokoll

angående förlängning af den genom sockerkonventionen den 5 mars 1902 bildade internationella unionen.

Sedan tyska, österrikisk-ungerska, belgiska, franska, luxemburgska, nederländska, peruanska, ryska, svenska och schweiziska regeringarna beslutat att äfven efter den 31 augusti 1913 vidmakthålla den genom sockerkonventionen den 5 mars 1902 bildade internationella sockerunionen, hafva undertecknade, därtill behörigen bemyndigade, öfverenskommit om följande:

Artikel 1.

De fördragsslutande staterna förbinda sig att för en ny femårsperiod, räknad t från och med den 1 september 1913 förlänga konventionen angående beskattning af socker af den 5 mars 1902 med de genom protokollet den 26 juni 1906 rörande Schweiz anslutning samt genom tilläggsakten till nämnda konvention af den 28 augusti 1907 och protokollet den 19 december 1907 angående Rysslands anslutning gjorda ändringar och tillägg, — under förbehåll att Schweiz tillerkännes den rösträtt, som protokollet af den 26 juni 1906 icke medgifvit sistnämnda land, och likaledes med förbehåll att de i art. 2 här nedan omhandlade bestämmelser godkännas.

Nämnda fördragsslutande stater afstå i öfverensstämmelse härmed från att begagna sig af den rätt, som artikel 10 i konventionen den 5 mars 1902 medgaf dem beträffande uppsägning af sagda aftal.

Artikel 2.

Den Ryssland genom artikel 3 i protokollet den 19 december 1907 beviljade exportkontingent å 200,000 ton för hvart och ett af de fyra tillverkningsåren från och med den 1 september 1909 till och med den 31 augusti 1913 bibehålies för hvart och ett af de fem tillverkningsåren från och med den 1 september 1913 till och med den 31 augusti 1918.

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

Med afseende fäst därvid att under 1911—1912 genom säregna förhållanden på världsmarknaden samtidigt uppstått brist på socker och afsevärd höjning af priset därå, öfverenskomma de fördragsslutande staterna, att Ryssland erhåller ytterligare en extra kontingent fördelad på följande sätt:

Tillverkningsåret 1911—1912 ................. 150,000 ton

Tillverkningsåret 1912—1913 ................. 50,000 ton

Tillverkningsåret 1913—1914 .................. 50,000 ton.

Artikel 3.

Detta protokoll skall ratificeras och ratifikationerna skola deponeras i utrikesdepartementet i Bryssel snarast möjligt och i hvarje händelse före den 1 april 1912.

Det skall nämnda dag blifva lagligt bindande, därest det ratificerats af åtminstone här nedan angifna europeiska, socker-exporterande stater nämligen: Tyskland, Österrike-Ungern, Belgien, Frankrike, Nederländerna och Ryssland.

Därest så skett, kunna öfriga stater, hvilka undertecknat ifrågavarande protokoll men icke vid ofvan angifna tidpunkt ratificerat detsamma, likväl genom ratificering före den 1 september samma år fortfarande tillhöra den internationella unionen, på de för närvarande gällande villkor och för hela den tid ifrågavarande protokoll äger giltighet, så framt de före den 1 april 1912 lämnat definitivt samtycke till att Ryssland beviljas den i art. 2 af detta protokoll fastställda extra kontingent. Under inga omständigheter kunna de åberopa sig på de i art. 10 uti konventionen den 5 mars 1902 inrymda bestämmelser om konventionens förlängning utan särskild öfverenskommelse för att från år till år fortsätta att tillhöra unionen.

Artikel 4.

Vid det sammanträde, som hålles närmast före den 1 december 1917 skall den ständiga kommissionen, så framt Ryssland är benäget att efter den 1 september 1918 fortfarande tillhöra konventionen, genom enhälligt beslut bestämma rörande den behandling, som därefter skall komma Ryssland till del.

Skulle kommissionen icke kunna enas härom, skall Ryssland anses hafva uppsagt konventionen att träda ur kraft från och med den 1 september 1918.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

Artikel 5.

Det skall stå hvar och en af de fördragsslutande staterna fritt att från den 1 september 1918 efter ettårig uppsägning utträda ur unionen; därefter blifva bestämmelserna i art. 10 uti konventionen den 5 mars 1902 angående uppsägning och förlängning utan särskild öfverenskommelse åter tillämpliga.

Till bekräftelse häraf hafva undertecknade, respektive staters befullmäktigade ombud undertecknat detta protokoll.

Som skedde i Bryssel den 17 mars 1912 i ett enda orginalexemplar, af hvilket en likalydande afskrift skall tillställas hvar och en af de regeringar, som undertecknat detta protokoll.

För Tyskland:

(undert.) von Flotow.

» Hermann Mehlhorn.

» Kempff.

För Österrike-Ungern:

(undert.) Grefve Clary et Åldringen.

För Österrike:

(undert.) Leopold Joas.

För Ungern:

(undert.) Teleszky Janos.

För Belgien:

(undert.) Capelle.

För Frankrike:

(undert.) A. Klobukowski.

» A. Delatour.

För Luxemburg:

(undert.) Grefve von Ansembourg.

För Nederländerna:

(undert.) O. D. van der Staal de Piershil.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

13 För Peru:

(undert.) Telémaco Orihuela.

För Ryssland:

(undert.) Koudacheff.

För Sverige:

(undert.) F. af Klercker.

För Schweiz:

(undert.) Jules Borel.

1) ek lar ati oner

rörande beviljande åt Ryssland af den extra kontingent, som fastställts genom art. 2 af protokollet den 17 mars 1912 angående förlängning af den internationella sockerunionen.

Första deklaration.

Vid undertecknandet af protokollet rörande förlängningen af den internationella sockerunionen förklara undertecknade följande:

Fördelningen af de två för tillverkningsåren 1912—1913 och 1913—1914 Ryssland beviljade tilläggskontingenter å 50,000 ton verkställes på så sätt, att den del af den extra kontingent, som belöper sig på hvart och ett af de fyra halfåren mellan den 1 september 1912 och den 31 augusti 1914, icke öfverstiger 25,000 ton.

För Tyskland:

(undert.) von Flotow.

» Herm ann Mehlhorn.

» Kempff.

För Österrike-Ungern:

(undert.) Grefve Clary et Åldringen.

För Österrrike:

(undert.) Leopold Joas.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

För Ungern:

(undert.) Teleszky Janos.

För Belgien:

(undert.) Capelie.

För Frankrike:

(undert.) A. Klobukowski.

» A. Delatour.

För Luxemburg:

(undert.) Grefve von Ansembourg.

För Nederländerna:

(undert.) O. D. van der Staal de Piershil.

För Peru:

(undert.) Telémaco Orihuela.

För Ryssland:

(undert.) Koudacheff.

För Sverige:

(undert.) F. af Klercker.

För Schweiz:

(undert.) Jules Borel.

Andra deklaration.

Vid undertecknandet af protokollet rörande förlängningen af den internationella sockerunionen äro undertecknade bemyndigade att förklara följande:

De af dem företrädda regeringarna förbinda sig, för den händelse de icke kunna före den 1 april 1912 ratificera ofvannämnda protokoll, att åtminstone till sagda dag gifva sitt definitiva samtycke till beviljande åt Ryssland af i art. 2 af berörda protokoll fastställda extra kontingent.

Till bekräftelse häraf hafva de undertecknat ifrågavarande deklaration.

15 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 235.

Som skedde i Bryssel den 17 mars 1912 i ett enda originalexemplar, af hvilket en bestyrkt afskrift skall tillställas de regeringar, som undertecknat detta protokoll.

För Luxemburg:

(undert.) Grefve von Ansembourg.

För Peru:

(undert.) Telémaco Orihuela.

För Sverige:

(undert.) F. af Klercker.

För Schweiz:

(undert.) Jules Borel.

Tredje deklaration.

Undertecknad är bemyndigad förklara, att Hans Maj:t Konungens af Italien regering gifver sitt * samtycke till beviljande åt Ryssland af den extra kontingenten för tillverkningsåren 1911—1912 och 1912—1913.

Bryssel den 17 mars 1912.

(undert.) Costa.

Skrifvelse

från Storbritanniens minister i Bryssel till Belgiens utrikesminister.

(Öfversättning.)

Bryssel den 17 mars 1912.

Herr Minister.

Den 18 december 1907 tillställde min företrädare, Sir A. Hardinge Eders Excellens ett bref, innehållande meddelande om att han bemyndigats underteckna protokollet rörande Rysslands tillträde till socker-

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

konventionen med det förbehåll, att Hans Brittiska Majestäts regerings samtycke begränsades till att omfatta de bestämmelser, som medgåfvö Ryssland att ansluta sig till konventionen och icke innebure samtycke till bestämmelserna rörande exporten af ryskt socker.

Med anledning af detta förbehåll anser Hans Brittiska Majestäts regering, att dess samtycke till en ökning i den ryska exporten på sätt som fastställts i det protokoll, hvilket nyligen varit föremål för den internationella sockerkommissionens förhandlingar, icke erfordras, emedan den aldrig gifvit sitt samtycke till någon inskränkning af exporten. Följaktligen har regeringen icke för afsikt att bemyndiga mig underteckna ifrågavarande protokoll, som afser såväl en ökning af exporten utaf ryskt socker som ett förnyande af konventionen för en period af fem år, räknadt från den 1 september 1913. För undvikande af hvarje möjlighet till missförstånd är jag likväl af lians Brittiska Majestäts statssekreterare för utrikes ärendena anmodad att uttryckligen förklara, att Hans Brittiska Majestäts regering icke har något att erinra mot ökningen af den ryska exporten under innevarande år och under de ytterligare år konventionen varar, och får jag anhålla, det Eders Excellens behagade delgifva öfriga medlemmar af sockerunionen denna skrifvelse och bedja dem bemärka dess' innehåll.

Jag begagnar detta tillfälle etc.

(undert.) F. H. Villiers.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.