angående provisorisk lönereglering för bergmästarna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 242.

1 Ä:o 242.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till Riksdagen angående provisorisk lönereglering för bergmästarna; gifven Stockholms slott den 12 april 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att för beredande af provisorisk lönereglering för bergmästarna i enlighet med de i nämnda protokoll tillstyrkta grunder och på däri förordade villkor å extra stat under sjunde hufvudtiteln för år 1913 bevilja ett förslagsanslag af 11,150 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Theodor Adelswärd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 193 höft. (Nr 242.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 242.

Utdrag ur statsrådsprotokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott den 12 april 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvard, Statsråden: Petersson,

Schötte,

Berg,

Bergström,

friherre ADELSWÄRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd anförde härefter:

I underdånig skrifvelse den 22 oktober 1909 väckte den s. k. kommerskollegiikommittén eller den af Kungl. Magt den 13 november 1908 tillsatta kommittén med uppdrag att afgifva förslag till lönereglering för kommerskollegium m. m. fråga om provisorisk lönereglering för nämnda ämbetsverk.

I samband med underdånig föredragning den 14 januari 1910 af kommitténs berörda framställning, därvid dåvarande chefen för finansdepartementet tillstyrkte densamma utom i fråga om vissa af ämbets-

3 Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 242.

verkets extra befattningar, anmälde departementschefen väckta frågor om provisorisk aflöningsförbättring jämväl för bergmästare och yrkesinspektörer. Förslagen härom voro framställda i det förra afseendet af kommerskollegiikommittén och i det senare af kommerskollegium. Departementschefen anförde därvid, att, huru önskvärdt det otvifvelaktigt än vore att äfven kunna tillmötesgå nämnda framställningar, han vore likväl icke för det dåvarande beredd därtill.

I sådant afseende yttrade han hufvudsakligen följande.

Utom det att befattningarna såsom bergmästare och yrkesinspektörer folie utom de centrala ämbetsverken och saknade i afseende å ställning och löneförmåner motsvarighet inom nämnda ämbetsverk, vore befattningarna ej heller jämförbara med andra redan nyreglerade tjänster. Under sådana förhållanden förefunnes ej heller någon fullt giltig anledning att vid en provisorisk lönereglering af de utom centrala myndigheter fallande tjänster stanna vid omförmälda grupper. Äfven andra kategorier tjänstemän, som ännu icke varit föremål för ny lönereglering, kunde med skäl af ungefärligen samma styrka som bergmästare och yrkesinspektörer påfordra att komma i åtnjutande af löneförbättring.

I enlighet med departementschefens af statsrådets öfriga ledamöter biträdda tillstyrkan hemställde Kungl. Maj:t därför hos 1910 års Riksdag i anledning af förenämnda framställningar allenast om provisorisk lönereglering för vissa befattningshafvare i kommers kollegium, hvilken hemställan jämväl vann Riksdagens bifall.

I underdånig skrifvelse den 18 november 1911 har nu kommerskollegiikommittén förnyat sin framställning om provisorisk lönereglering för bergmästarna. Öfver framställningen har kommerskollegium den 8 december 1911 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och därvid tillstyrkt densamma.

Innan jag går att närmare redogöra för innehållet i kommitténs . berörda underdåniga skrifvelse, tillåter jag mig erinra, hurusom enligt den af 1885 års Riksdag fastställda aflöningsstaten för bergmästarna i riket dessa till antalet utgöra sex med en aflöning af 4,000 kronor, däraf 2,500 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar jämte två ålderstillägg å lönen, hvardera å 500 kronor efter resp. fem och tio år. Härförutom åtnjuta bergmästarna s. k. extra lönetillägg enligt vanliga grunder, för närvarande växlande mellan 480 och 675 kronor. Af berörda sex bergmästarebefattningar innehafvas fem på grund af fullmakt, hvaremot den sjätte, i afvaktan på att frågan om förändrad organisation af bergsstaten blifvit afgjord, uppehälles tillsvidare genom förordnande.

4 Kommertkollegiikommittén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 242.

I sin underdåniga skrifvelse den 18 november 1911 framhåller kommerskollegiikommittén till en början, att vissa omständigheter numera förelåge, som enligt kommitténs uppfattning ställde frågan om lönereglering för förutnämnda tjänstemannakårer i ett väsentligt förändradt läge. Kommittén anför härom i nämnda skrifvelse, att den af Kungl. Maj:t den 20 januari 1905 tillsatta s. k. yrkesfarekommittén den 9 december 1909 afgifvit betänkande och förslag, öfver hvilka kommerskollegium, efter hörande af vederbörande myndigheter och korporationer, den 22 juni 1911 till Kungl. Magt inkommit med underdånigt utlåtande. Yrkesfarekommitténs förslag, hviiket kommerskollegium i hufvudsak förordat, innebure bland annat en väsentlig utsträckning af skyddslagstiftningens tillämpningsområde och förutsatte en långt mera effektiv och ingående inspektionsverksamhet än hvad hittills varit fallet. Med hänsyn till de ökade kraf, som sålunda skulle ställas på inspektionstjänsten, hade kommittén bland annat föreslagit, att vrkesinspektörernas antal väsentligt skulle ökas, att de skulle uppföras å ordinarie stat samt att deras begynnelseaflöning skulle höjas från 5,000 till 6,000 kronor.

Med afseende å bergmästare (och grulingenjörer) föresloge yrkesfarekommittén, att de framgent som hittills skulle öfva den i författningarna afsedda tillsynen på de arbetsområden, där de ägde speciell sakkunskap, nämligen å bearbetning af inmutningsbara fyndigheter och stenkolsfyndigheter samt annat bergverksarbete, som helt eller delvis bedrefves under jord. Vidare hade berörda kommitté ansett lämpligt att, till utnyttjande af bergmästarnas inspektionsbesök, äfven låta dem ägna uppsikt åt de utvunna produkternas upp- och framforsling, dessas invid fyndorten försiggående skrädning, anrikning och brikettering samt därstädes belägna, för driftens upprätthållande afsedda verk och inrättningar. Till sådana verk och anläggningar vore, enligt yrkesfarekommitténs åsikt, att räkna ej blott anläggningar för vattenuppfordring och ventilation, utan äfven t. ex. reparationsverkstäder för maskiner och redskap, som användes vid brytningen. Genom kommitténs lagförslag, som äfven i denna del blifvit af kommerskollegium i hufvudsak tillstyrkt, utsträcktes sålunda bergsstatens tillsyn på det sätt, att densamma, från att gälla endast bearbetning af inmutningsbara fyndigheter och stenkolslyndigheter, utvidgades till att omfatta allt slags bergverksarbete under jord jämte vissa därmed nära sammanhängande arbeten ofvan jord. Kommerskollegiikommittén vore icke i tillfälle att exakt angifva den kvantitativa ökning, som genom det nu anförda förslagets genomförande skulle tillföras bergmästarnas inspektionsverksamhet. Såsom i viss mån belysande för denna fråga ville kommittén emellertid

5 KungJ. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 242.

erinra, att de arbetsställen — järngrufvor, järnanrikningsverk, masugnar och andra järnverk, andra malmgrufvor och anrikningsverk, stenkolsgrufvor samt fältspatsbrott och vissa andra bergverk — hvilka för närvarande folie under bergmästarnas inspektionsverksamhet, enligt 1909 års officiella statistik uppginge till ett antal af 561 och sysselsatte tillsammans 29,157 arbetare, under det att de olika slagen af stenbrott samma år uppginge till 324 med 12,880 arbetare. Genom denna ifrågasatta utvidgning af bergmästarnas inspektionsområde till att omfatta älven den under jord bedrift)a stenbrytningen skulle åtskilliga af de nyssberörda stenbrotten samt en del arbetare läggas under bergmästarnas inspektionsverksamhet och denna därigenom ökas till sin omfattning.

Otvifvelaktigt måste jämväl ett antagande af yrkesfarekommitténs förslag till formulering åt bestämmelserna rörande bergmästarnas inspektionsområde (yrkesfarelagens § 26) medföra, att äfven andra kategorier af arbetsställen tillkomme och ökade bergmästarnas arbetsbörda.

Måhända ännu större betydelse i detta afseende torde emellertid höra tillskrifvas det redan antydda förhållandet, att yrkesfarekommitténs förslag i dess helhet innebure en väsentlig utsträckning af inspektionens uppgifter och befogenhet samt att följaktligen med förslagets genomförande också större kraf måste ställas på inspektörernas kompetens, intresse och energi. Och dessa ökade anspråk ställdes i samma mån på de till bergsstaten hörande yrkesinspektörerna, bergmästarna som på de öfriga.

8om redan antydts, hade yrkesfarekommittén ansett sig nödsakad att föreslå en mycket betydande ökning af de för den vanliga yrkesinspektionen disponibla arbetskrafterna samt en fastare och med högre löneförmåner utrustad tjänsteställning. Då den däremot icke gjort några motsvarande framställningar med afseende å bergsstatens här ifrågakommande tjänstemän, så berodde detta uppenbarligen därpå, att dessa hufvudsakligen vore afsedda för andra uppgifter, för hvilkas tillgodoseende inom förvaltningen, jämlikt Kung], Maj:ts genom nådiga brefvet den 12 februari 1909 meddelade uppdrag, det tillkomme kommerskollegiikommittén att bära omsorg. Denna kommitté hade därför känt sig förpliktad att taga under öfvervägande, hvilka åtgärder från dess sida kunde påfordras i samband med yrkesfarekommitténs här omförmälda framställningar eller i anledning af öfriga på frågan inverkande omständigheter.

Kommittén ville med afseende härå i korthet erinra om, att bergsstatstjänstemännens allmänna tjänsteuppgifter vore utaf den synnerligen kräfvande och mångskiftande art, att deras personliga duglighet och lämplighet för sitt uppdrag vore af stor betydelse för vår bergshandterings trefnad och utveckling. I samma mån som vårt lands mineraliska

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 242.

tillgångar erhölle en ökad betydelse för dess ekonomiska lif, måste det ock vara ett allmänt intresse att sörja för, att den hithörande lagstiftningens lokala öfvervakande och tillämpning, hvilket som nämndt tillkomme bergmästarna, handhades på ett såväl ur författningssynpunkt korrekt som i tekniskt-praktiskt afseende ändamålsenligt sätt. Af icke mindre vikt för det allmänna vore, att vid den centrala handläggningen af bergsärendena kunna i bergmästarnas speciella sakkännedom äga en ersättning för hvad därutinnan måste brista inom bergsöfverstyrelsen, såsom densamma för närvarande vore organiserad. TTtötver dessa sina centrala uppgifter till bergshandteringens befrämjande hade emellertid bergmästarna därjämte att inom sitt område fullgöra alla de till yrkesinspektionen hörande göromål, som föranleddes af en allt mer omfattande och ingående skyddslagstiftning.

Därest därför nu en lokal tjänstemannakår sådan som yrkesinspektörerna, hvilkas verksamhet vore i visst afseende direkt jämförlig med bergmästarnas, skulle anses böra erhålla lönereglering, funne kommerskollegiikommittén det icke vara rättvist, att bergmästarna ännu någon tid bibehölles vid sin nuvarande låga aflöning. Vid den senaste löneregleringen för bergmästarna, hvilken ägde rum 1885, torde också lönesatserna hafva fastställts med tanke på att bergmästarna skulle väsentligt kunna öka sina inkomster genom enskilda uppdrag. Möjligheterna härtill torde emellertid under årens lopp hafva icke så litet minskats dels till följd af de ökade kraf, som bergmästaretjänsterna ställt på sina innehafvare, dels ock af den anledningen, att de nutida större grufföretagen hade hos sig anställda gruftekniska specialister och sålunda ej behöfde anlita bergmästarna såsom experter.

Med afseende å utvidgningen af bergmästarnas tjänsteuppgifter tilläte Sig kommittén erinra dels om bergsstatistikens utveckling och dels om de till yrkesinspektionen vid bergverken hörande göromål, som genom lagarna om skydd mot yrkesfara, om minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke samt om kvinnors nattarbete numera ålåge bergmästarna utöfver de uppgifter, som tillhörde dem vid tiden för den senaste löneregleringen. Och skulle därtill yrkesfarekommitténs framställningar i hufvudsak vinna statsmakternas beaktande, skulle bergmästarnas inspektionsgöromål så väsentligt ökas, att de otvifvelaktigt blefve mer än tillräckligt upptagna af sina tjänsteplikters fullgörande.

Då kommerskollegiikommittén sålunda med hänsyn till bergmästarnas berättigade anspråk på skälig lön för sitt arbete samt åt skyldig omtanke om denna viktiga tjänstemannakårs behöriga rekry-

7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 242.

terande icke ansett sig kunna underlåta att hos Kungl. Maj:t hemställa om löneförbättring för densamma, hade kommittén gifvetvis funnit önskvärdt att redan nu kunna framlägga definitivt förslag till organisation och lönereglering för bergsstaten. Kommitténs arbeten hade ock med afseende å frågan om bergsärendenas handläggning inom administrationen framskridit så långt att i allt väsentligt fullständiga förslag förelåge utarbetade beträffande såväl bergsöfverstyrelsen som bergsstaten. Kommittén hade emellertid också kommit till den bestämda uppfattningen, att frågan om bergsöfverstyrelsens organiserande borde sammanhänga å ena sidan med spörsmålen om den lokala bergsstaten och å andra sidan med kommitténs öfriga uppgifter. Beträffande dessa sistnämnda hade emellertid kommitténs utredningsarbete ännu ej nått så långt, att fullständig öfversikt vunnits och någon slutlig ståndpunkt kunnat fixeras, hvarför kommittén icke nu vore i tillfälle att framlägga förslag till definitiv organisation och lönereglering för bergsstaten. Då det vid sådant förhållande skulle kunna dröja ännu åtskilliga år, innan bergsstatens tjänstemän erhölle förbättring i sin aflöning, hade kommittén ansett sig böra upprepa sin hos Kungl. Maj:t tidigare gjorda framställning om provisorisk lönereglering för bergmästarna. Därest förslag om omorganisation af och lönereglering för yrkesinspektionen framlades för 1912 års riksdag, ville det ock synas kommittén, som om starka skäl skulle föreligga för att ej längre undanhålla bergmästarna förmånen af provisoriskt lönetillägg.

Såsom kommittén redan framhållit, förelåge mellan bergmästarnas och yrkesinspektörernas uppgifter jämförlighet i så måtto, att de förra, vid sidan af sin hufvudsakliga verksamhet, fullgjorde en viss del af yrkesinspektionen, nämligen vid bergverken. Med hänsyn härtill torde de löneförmåner, hvilka kunde blifva bestämda vid den förestående löneregleringen för yrkesinspektörerna, kunna tjäna till ledning vid det nu ifrågasatta provisoriska ordnandet af bergsstatens lönefråga. I anslutning till hvad yrkesfarekommittén i sådant afseende föreslagit samt kommerskollegium för sin del anfört, hade kommerskollegiikommittén sålunda för hvarje bergmästare beräknat ett lönetillägg af 2,000 kronor, hvartill skulle komma särskilda ortstillägg af 400 kronor för bergmästaren i Stockholm samt 200 kronor för bergmästaren i Luleå. *

* Kommittén fortsätter vidare, att jämlikt de grundsatser, som vunnit tillämpning vid beviljandet af provisoriska lönetillägg, borde de af kommittén föreslagna tilläggen för bergmästare reduceras med de belopp, hvilka, därest de allmänna afgiftsbestämmelserna i lagen angående

Departe-

mentschefen

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 242.

civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907 vore å dem tillämpliga, skulle af de särskilda befattningshafvarna såsom pensionsafgifter årligen erläggas.

Slutligen bär kommittén beträffande den ifrågasatta löneförhöjningen för de särskilda bergmästarna uppgjort efterföljande tablå, därvid kommittén vid beräkningen af den i densamma angifna reduktionens storlek utgått från de aflöningsförmåner, som tjänstemännen enligt förslaget skulle äga att uppbära år 1913.

*) Beträffande ålderstillägg är kostnadsberäkningen grundad på de förhållanden, som i sådant afseende komma att vara rådande år 1913, under förutsättning att bergmästarebefattningarna då innehafvas af samma personer som för närvarande.

*) Beräknadt å den höjda begynnelselönen jämte 2 ålderstillägg.

2) » » » » » »1 »

Genom särskild proposition denna dag varder för Riksdagen framlagdt förslag till förändrad organisation af den lokala yrkesinspektionen och i sammanhang härmed till definitiv lönereglering för yrkesinspektörerna. Bifalles detta förslag i hufvudsak, torde de skäl, som år 1909 anfördes mot genomförande af provisorisk lönereglering för bergmästarna, i det väsentliga icke vidare kunna göras gällande. Fastmera böra yrkesinspektionens uppförande på ordinarie stat och ny lönereglering för densamma .utgöra eu direkt anledning att nu ånyo upptaga förevarande

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 242.

fråga om provisorisk lönereglering för bergmästarna. Såsom ett ytterligare skäl härtill kommer, att i det förslag till lag om arbetarskydd, som förelagts Riksdagen genom proposition den 29 mars 1912, bergmästarnas uppgifter i fråga om yrkesinspektion förutsättas varda utvidgade hufvudsakligen på sätt yrkesfarekommittén föreslagit. Utöfver hvad kommerskollegiikommittén till stöd för sitt förslag anfört har jag för öfrigt icke något att tillägga.

De af kommerskollegiikommittén föreslagna aflöningstilläggens storlek skulle bereda bergmästarna begynnelselön lika med hvad som föreslås beträffande yrkesinspektörerna. Detta måste i betraktande af de många jämförelsepunkter, som ifrågavarande båda slag af tjänster erbjuda, anses i sig själft rimligt. Jag vill emellertid ytterligare till belysning af denna lönefråga framhålla, att kommerskollegiikommitténs förslag, såsom förut är omförmäldt, är afgifvet först sedan kommittén i hufvudsak utarbetat sitt förslag till förändrad organisation af bergsstaten och att det följaktligen icke lärer föregripa den framställning om det definitiva ordnandet af löneförhållandena vid nämnda stat, som af kommittén framdeles kommer att göras.

Äfven hvad kommittén föreslagit i fråga om ortstillägg åt två af bergmästarna kan jag biträda.

Hvad beträffar de villkor, som böra fästas vid denna lönereglering, bör väsentligen, hvad i förevarande afseende är stadgadt beträffande befattningshafvare i kommerskollegium, i tillämpliga delar blifva gällande. Bestämmelse om viss daglig arbetstid på tjänsterummet torde emellertid med hänsyn till förevarande tjänsters natur icke kunna fastställas för bergmästarna.

Det för förevarande ändamål erforderliga beloppet, 11,150 kronor, är i afbidan på särskild proposition i ämnet beräknadt i statsverkspropositionen till innevarande års Riksdag.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa, att Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

. att för beredande af provisorisk lönereglering för bergmästarna i enlighet med af mig tillstyrkta grunder och på af mig förordade villkor å extra stat under sjunde hufvudtiteln för år 1913 bevilja ett förslagsanslag af 11,150 kronor.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 193 käft. (Nr 242.) 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 242.

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Olof Ljungberg.

STOCKHOLM, ISAAC MABCTTS ’ B OKTBYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1912.