Doc 1912:247

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 247.

1 Nr 247.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete åt skogstorparen Isak Johansson Kenttäsaaris eller Rovas änka och barn: gifven Stockholms slott den 12 april 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva,

att från och med år 1911 må från allmänna indragningsstaten utgå ett årligt understöd dels å 120 kronor till skogstorparen Isak Johansson Kenttäsaaris eller Rovas änka Sofia Wilhelmina Kenttäsaari eller Rova, så länge hon lefver ogift, och dels å 60 kronor till hvartdera af hennes barn Jenny Julia och Karl Robert, intill dess det uppnått 15 års ålder.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Alfred Petersson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 196 käft. (Nr 247—248.) 1

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 247.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 12 april 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd, Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström, friherre AdelswäRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Petersson, anförde vidare.

Uti en den 29 september 1911 dagtecknad skrift har skogstorparen Isak Johansson Kenttäsaaris eller Rovas änka Sofia Wilhelmina Kenttäsaari eller Rova i underdånighet anhållit, att, enär hennes man under arbete för kronans räkning med skogsstämpling sommaren 1906 genom olyckshändelse omkommit, något mindre årligt understöd måtte beredas henne och hennes minderåriga barn.

Öfver ansökningen hafva underdåniga utlåtanden afgifvits dels den 30 december 1911 af domänstyrelsen, som därvid öfverlämnat underdåniga yttranden af vederbörande skogstjänstemän, dels den 26 mars

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 247. 3

1912 af riksförsäkringsanstalten dels ock den 10 april 1912 af statskontoret.

Af handlingarna inhämtas hufvudsakligen följande.

Rova deltog efter anmodan af vederbörande jägmästare sommaren 1906 i utstämplingar å Rissa kronopark. Efter detta arbetes afslutande begå!' sig Rova på hemväg och färdades därvid jämte annan person med båt utför Kalix älf. Vid passerandet af en fors i denna älf den 23 juni 1906 skulle båten med lina släppas förbi ett. af de mindre fallen, då Rova råkade med ena foten fastna i linan samt blef neddragen i forsen och drunknade.

Vägsträckan från arbetsplatsen å Rissa kronopark till Rovas hem utgör omkring nio mil. Det bekvämaste och i orten vanligen använda sättet att färdas denna vägsträcka är, enligt skogstjänstemännens uppgift, medelst båt utför Kalix älf. En sådan båtfärd anses alltid vara förenad med viss fara. Vattenståndet vid tillfället var emellertid ej olämpligt. Såväl Rova som hans följeslagare voro ansedda som vana forskarlar.

Rova, hvilken sedan år 1896 varit antagen som torpare å skogstorpet Rova eller Kivijärvi å kronoparken Limingojärvi, var ej för fullgörande af dagsverksskyldighet såsom torpare pliktig utföra ifrågavarande skogsarbete. Han åtnjöt ersättning för den tid, som beräknades åtgå till hemfärden, efter den väg han färdades.

Rova var född den 24 juli 1863 och hans hustru är född den 8 december 1865. Af makarnas fem barn äro de tre yngsta födda, ett år 1891, ett år 1898 och ett år 1901. Äldste sonen, som blef myndig år 1910, öfvertog då torpet Rova, men är sjuklig och föga arbetsför, så att han trots god vilja endast obetydligt kan bidraga till de sinas uppehälle. Modern har haft ytterst svårt att försörja sig och de yngre barnen och i hemmet råder stor fattigdom.

Domänstyrelsen har anfört. Därest Rova hade omkommit under sådana omständigheter, att statsverket varit till de efterlefvande ersättningsskyldigt enligt lag angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901, skulle ersättningen hafva utgått, förutom med 60 kronors begrafningshjälp, med en årlig lifränta från dödsfallet räknadt af 120 kronor till änkan, så länge hon lefver ogift, samt af 60 kronor till hvardera af de två minderåriga barnen, till dess det uppnått femton års ålder. I enlighet härmed skulle de årliga lifräntebeloppen från dödsfallet, sommaren 1906, hafva utgått med tillsammans 240 kronor för år räknadt. Hade olyckshändelsen, hvarigenom Rova omkommit, inträffat under det att han varit veder-

4 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 247.

börande jägmästare behjälplig vid pågående stämplingsförrättningar å kronans skogar, hvilka arbeten torde få anses såsom del af utaf staten yrkesmässigt utöfvad verksamhet med skogsafverkning, hade staten tvifvelsutan varit skyldig utgifva förenämnda ersättningsbelopp. Då olyckshändelsen emellertid inträffat, sedan förrättningarna afslutats, under det att Rova varit på hemfärd från skogen, torde förenämnda lags bestämmelser beträffande Rova icke kunna i detta fall äga tilllämpning.

Med hänsyn dock till de förhållanden, hvarunder Rova omkommit, och med hänsyn till de ömmande omständigheter, hvari familjen syntes befinna sig, funne sig domänstyrelsen böra hemställa, att framställning' måtte göras till Riksdagen om beviljande till änkan Rova af en årlig lifränta, att från och med den 1 januari 1912 utgå med 60 kronor, så länge lion lefde ogift, och till lxvartdera af de två yngsta barnen eu årlig lifränta af 30 kronor att likaledes utgå från och med den 1 januari 1912 tills uppnådda 15 år.

Riksförsäkringsanstalten framhåller följande. Olycksfall, som träflade arbetare på väg till eller från arbetet, medförde i regel icke rätt till ersättning enligt lagen den 5 juli 1901, dock att sådan rätt undantagsvis kunde förekomma. I förevarande fall hade Rova blifvit anmodad infinna sig till arbete på en från hans hemvist långt aflägsen ort. Det vanliga sättet att färdas från arbetsstället till hans hemvist medförde en viss särskild fara. Redan på grund af dessa omständigheter syntes man vara berättigad anse, att samband förelegat mellan olycksfallet och de af arbetet tillskapade särskilda förhållandena. Härtill komme emellertid eu omständighet, som på ett mera afgörande sätt syntes angifva, att färden från arbetsstället ansetts tillhöra själfva arbetet, nämligen att Rova åtnjutit aflöning för den tid, som beräknades till hemfärden. Olycksfallet, som inträffat under denna färd, syntes därför böra medföra rätt till ersättning enligt nämnda lag.

Emellertid vore de ersättningsanspråk, som i anledning af Rövas död kunde på grund af 1901 års lag framställas, numera enligt 13 § i lagen preskriberade, då anspråken icke gjorts gällande inom två år efter dödsfallet. Billigheten syntes dock tala för, att ersättning i allt fall beviljades änkan Rova, möjligen med den inskränkning, att ersättningen räknades först från och med innevarande års ingång.

Riksförsäkringsanstalten — som funnit, att det arbete, hvari Rova för kronans räkning varit sysselsatt, varit sådant, som afsåges i lagen den 5 juli 1901 — har sålunda hemställt, att Kungl. Maj:t måtte bevilja eller, om så erfordrades, hos Riksdagen göra framställning att bevilja änkan Rova, dels 60 kronor såsom begrafningshjelp, dels en årlig

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 247.

lifränta af 120 kronor från dödsfallet, så länge hon lefde ogift, samt hvart och ett af makarnas barn, som vid dödsfallet icke uppnått 15 års ålder, en årlig lifränta af 60 kronor till dess detsamma uppnått 15 års ålder.

Därest Kungl. Maj:t skulle anse, att lifräntorna borde räknas först från och med den 1 januari 1912, torde enligt riksförsäkringsanstaltens mening lifräntor böra utgå endast till de af makarnas barn, som då ännu icke uppnått 15 års ålder.

Med hänsyn till hvad riksförsäkringsanstalten anfört har det synts statskontoret, som om ifrågavarande olycksfall bort medföra ersättning enligt lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901. Men äfven om så skulle förhålla sig, hade enligt statskontorets mening änkan Rova i allt fall numera försutit sin rätt, då hon icke inom två år från mannens död framställt anspråk på ersättning. I likhet med domänstyrelsen och riksförsäkringsanstalten har dock äfven statskontoret ansett förhållandena billigtvis påkalla, att årliga understöd bereddes åt änkan och hennes minderåriga barn. Statskontoret har därvid förmenat, att understöden borde bestämmas till de belopp, som enligt förenämnda lag skulle hafva tillkommit dem, men å andra sidan icke utgå för längre tid tillbaka än från och med det år, hvarunder förevarande underdåniga ansökning inkommit till Kungl. Maj:t, eller alltså från och med år 1911.

Knär änkan Rova icke inom lagstadgad tid af två år från mannens död inkommit med sin ansökan, har hon otvifvelaktigt försutit all rätt till ersättning enligt förenämnda lag af den 5 juli 1901. Med hänsyn till föreliggande omständigheter finner jag emellertid, i likhet med i ärendet hörda myndigheter, billigheten fordra, att utan afseende å denna hennes försummelse ett årligt understöd må utgå till henne och hennes två ännu minderåriga barn och till storleken beräknas i enlighet med samma lags bestämmelser. Dock torde beloppen icke böra utgå för längre tid tillbaka än från och med år 1911, uuder hvilket år ansökningen om understöd inkom. På grund häraf får jag alltså hemställa, att Kungl. Maj: t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva,

att från och med år 1911 må från allmänna indragningsstaten utgå ett årligt understöd dels å 120 kronor till änkan Rova, så länge hon lefver ogift, och dels å 60 kronor till hvartdera af hennes barn Jenny Julia och Karl Robert, intill dess det uppnått 15 års ålder.

Departementt-

chefen.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 247.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga... till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet: Ernst Öberg.