angående anslag till vissa af svenska lifräddningssällskapet anordnade kurser

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

1 Nr 251.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående anslag till vissa af svenska lifräddningssällskapet anordnade kurser; gifven Stockholms slott den 19 april 1912.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Mai:t härigenom föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till af svenska lifräddningssällskapet anordnade instruktörskurser i simning och lifräddning, hufvudsakligen afsedda för folkskollärare och elever vid folkskoleseminarierna, anvisa å extra stat för år 1913 ett belopp af 1,200 kronor att utgå på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna godt bestämma.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fridtjuv Berg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 199 höft. (Nr 251.)

2 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 251.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 19 april 1912.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern 8>taaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård, Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström, friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Anslag till vissa af svenska lifräddningssällskapet anordnade kurser.

Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:

Svenska lifräddningssällskapet har i underdånig skrifvelse den 7 tebruari 1912 genom sin ordförande, tillförordnade landshöfdingen M. Sahlin, hos Kungl. Makt giort framställning bland annat om anslag för al sällskapet anordnade instruktörskurser i simning och lifräddning. Framställningen synes mig behjärtansvärd och böra föranleda proposition till Riksdagen i

^Nämnda sällskap bildades år 1898 af ett antal för frågan intresserade personer af skilda yrken under dåvarande Hans Kungl. Höghet Kronprinsens presidium. Enligt sina stadgar har sällskapet till syfte att sprida kun skap i sättet att rädda drunknande och till lifvet återkalla skenbart drunknade samt att främja simkunnighet i allmänhet inom landet. Detta syne vill sällskapet söka vinna dels genom att väcka och underhålla intresse tör

3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

simundervisning och lifräddning i landets skolor, företrädesvis folkskolorna, dels ock genom att anordna föreläsningar och undervisningskurser, utgifva handböcker och broschyrer i ämnet samt genom att föranstalta uppvisningar i simning och lifräddning in. in. Sällskapets angelägenheter handhafvas af en styrelse af 15 personer. Ett ganska stort antal personer af olika samhällsklasser i skilda delar af landet har ingått som betalande ledamöter af sällskapet.

Den framställning, sällskapet nu gjort hos Kungl. Maj:t, går ut på ett statsunderstöd af 2,000 kronor. Häraf skulle dock en del afse täckande af ett mera tillfälligt behof, utgifvandet af en ny upplaga af sällskapets handbok i simning och lifräddning, och är det min afsikt att i annat sammanhang bringa denna senare fråga under Kungl. Maj:ts pröfning. Huru sällskapet afsett att använda beloppet i öfrigt framgår af följande af sällskapet till stöd för dess framställning gjorda uttalande:

För sitt ideella syfte hade sällskapet sökt att verka genom föreläsningar i samband med af sällskapet bekostade kurser i simning och lifräddning, genom utgifvande af cirkulär, väggplanscher, statistiska tabeller och andra skrifter samt framför allt genom utgifvande af handboken i simning och lifräddning.’

Sedan sällskapet år 1907 på fem år öfvertagit arrendet af Stockholms stads badoch siminrättning, hvilket arrende år 1911 förnyats på ytterligare fem år, hade skapats en fastare grund för sällskapets verksamhet genom att sällskapet kunnat disponera egna lokaler under sommartiden för kostnadsfria instruktörskurser i simning och lifräddning. Ändamålet med dessa vore att utbilda instruktörer från olika delar af landet för omhändertagande af simundervisningen å respektive platser.

Under de senare åren hade sällskapet inriktat sina sträfvanden på att införa obligatorisk simundervisning i landets olika skolor, till en början genom att på egen bekostnad anordna kurser vid gymnastiska centralinstitutet för såväl manliga som kvinnliga elever. På detta sätt kunde sedermera simundervisning meddelas dels de värnpliktiga och dels elever i eu del skolor.

Det största intresset i sällskapets verksamhet vore dock bundet vid landets folkskolor, ty skulle simundervisningen blifva mera allmänt känd i vårt land, måste den utgå från och meddelas vid folkskolorna. På samma gång som drunkningsfrekvensen, som för närvarande uppginge till cirka 1,000 personer årligen af den mest förvärfskraftiga kategorien af landets invånare, nämligen den i åldern 15—45 år, härigenom torde minskas, komme landet en nationalekonomisk vinst till godo i motsvarande grad, kvarjämte torde medfölja ett ökadt intresse för hygien och stärkande idrott. Särskild!; ville styrelsen framhålla, att hufvuddelen af den sjöfartsidkande samt vid kusterna boende befolkningen icke vore simkunnig.

Sällskapet hade genom anordnande af instruktörskurser i simning och lifräddning velat taga ett första steg för simundervisningens utbredande.

Sålunda hafva under de sista 10 åren utbildats en mängd instruktörer af olika yrken och åldrar från vidt skilda delar af vårt land. Ehuru elever från landsorten vid dessa kurser på sällskapets bekostnad erhållit fri undervisning, fria resor och fri inkvartering, hade det dock visat sig svårt att få folkskollärare och elever från folkskoleseminarier att bekosta sig ett för deras förhållanden dyrbart uppehälle i hufvud-

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

staden. Då utbredningen af simundervisningen bland de bredare lagren af vårt folk lättast syntes kunna ske genom folkskollärare, hade planer varit framlagda att på sällskapets bekostnad gifva dem ett stipendium å visst belopp för deras uppehälle i hufvudstaden under 2—3 veckors uppehåll vid kurserna. Dessa planer hade dock strandat på grund af ekonomiska svårigheter.

Det understöd af statsmedel, hvarom sällskapet nu anhölle, afsåge sällskapet att använda hufvudsakligast till stipendier å visst belopp åt de folkskollärare och elever vid folkskoleseminarier, hvilka under sommaren 1912 önskade genomgå en af sällskapet anordnad instruktörskurs med afgiftsfri undervisning och med fria resor till och från hufvudstaden, därvid hvarje elev dessutom erhölle kostnadsfritt sällskapets handbok i simning och lifräddning.

Slutligen ville sällskapet framhålla önskvärdheten af att simundervisningen i vårt land med sina tusentals sjöar, alfvar och andra vattendrag samt med sin långsträckta, skärgårdsrika kust infördes i skolorna såsom obligatoriskt undervisningsämne, så mycket mer som de förberedande simöfningarna på land, s. k. torröfningar, kunde komplettera och omväxla med gymnastiköfningarna. Därjämte borde eleverna vid rikets folkskoleseminarier bibringas undervisning i simning och lifräddning, hvilken undervisning sällskapet beredvilligt ville lämna afgiftsfritt mot det ett mindre understöd lämnades åt sällskapet för att till största delen utgå såsom stipendier åt eleverna för deras uppehälle vid kurserna.

Öfver sällskapets ansökning hafva hörts direktionen öfver gymnastiska centralinstitutet, öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk och öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor, hvilka samtliga tillstyrkt ansökningen.

Läroverksöfverstyrelsen har därvid erinrat, att det enligt § 59 mom. 2 af gällande läroverksstadga tillkommer rektorerna vid de allmänna läroverken att för lärjungar, som under sommaren kvarstanna i läroverksstaden, bereda tillfälle att, där omständigheterna sådant medgifva, inhämta färdighet i simning.

öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor har vid sitt utlåtande fogat ett af styrelsen infordradt yttrande från gymnastikinspektören vid dessa skolor B. E. Littorin och gymnastikinspektrisen därstädes Elin Falk.

Dessa finna sällskapets plan att anordna en instruktionskurs i Stockholm mindre ändamålsenlig, då där förut hållits flera kurser och då simkonsten där, tack vare sällskapets verksamhet, står relativt högt, och anse därför lämpligare att sadana kurser anordnas i någon kuststad, helst med folkskoleseminarium, t. ex. i Göteborg eller Kalmar.

Med anledning af berörda anmärkning har från sällskapets sida hos mig uppgifvits följande:

Sällskapet har, såsom äfven af dess förevarande framställning synes, tidigare gjort försök med anordnande af kurser i simning och lifräddning i olika städer i

5 Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 251.

landet under ledning af från Stockholm utsända instruktörer. Detta system har sällskapet emellertid nödgats öfvergifva, enär det blef, ekonomiskt sedt, för dyrt och lämnade jämförelsevis klent resultat. Det visade sig nästan omöjligt att ordna kurserna enligt en på förhand utstakad plan, och eleverna kunde ej alltid inställa sig vid kurserna samtidigt. Gifvetvis kunde också hvart år i allt fall endast en ringa del af landet komma i åtnjutande af undervisningen. Däremot hade det visat sig mycket bättre resultat af de numera anordnade kurserna i Stockholm. Här funnes de lämpligaste och bäst utbildade lärarna, hvilka för öfrigt mången gång hade svårt att under sommaren lämna hufvudstaden. Kurserna kunde ordnas i förväg och meddelande om dem utsändas i god tid. Eleverna, som åtnjöte fria resor m. fl. förmåner, använde gärna en del af sommaren till ett besök i hufvudstaden. Intresset för kurserna hade ökats, och man hade också kunnat ställa högre fordringar på eleverna.

I sammanhang med de upplysningar, jag sålunda erhållit, har för mig uppgifvits, att sällskapet tänkt sig ett belopp af 1,200 kronor årligen böra lämpligen användas för understödjande af ifrågavarande kurser i form af stipendier till i kurserna deltagande elever.

Såsom jag redan framhållit, finner jag svenska lifräddningssällskapets förevarande framställning synnerligen behjärtansvärd. Det mål, sällskapet satt sig före och oegennyttigt under många år sträfvat att fylla, måste i vårt af vatten omflutna samt af större och mindre vattendrag genomskurna land anses vara af stor vikt. Den af sällskapet anförda omständigheten, att en mängd människor — omkring 1,000 årligen — i Sverige omkomma genom drunkning, synes mig kraftigt tala för vikten af ökade kunskaper och ökad färdighet hos landets befolkning i de afseenden, hvarom här är fråga.

Det synes mig också, som om sällskapet slagit in på en för vinnande af dess mål riktig väg genom att söka för frågan intressera folkskolans målsmän. Därigenom tränger otvifvelaktigt saken lättast till de breda lagren af befolkningen. Men gifvet är också, att ganska afsevärda utgifter måste kräfvas, om man skall vinna det åsyftade målet.

Sällskapet har tydligen en ganska rik erfarenhet af förutsättningarna för att göra kurser af ifrågavarande slag effektiva. Att, såsom sällskapet framhållit, man icke i regel kan påräkna, att folkskollärare och seminarieelever skola kunna helt eller delvis på egen bekostnad besöka dessa kurser, synes mig uppenbart. Då sällskapet förklarar sig icke kunna ensamt bära de erforderliga kostnaderna, men det å andra sidan gifvetvis vore till stor skada, om dessa kurser, som äro af ett stort allmänt intresse, skulle upphöra af brist på medel, synes mig staten så mycket hellre böra träda hjälpande emellan, som det erforderliga tillskottet är jämförelsevis ringa.

Då för ändamålets vinnande statsanslag torde blifva erforderligt för åtskilliga år framåt, finner jag Riksdagens medverkan böra påkallas.

Departe-

mentschefen.

6 Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 251.

Det af sällskapet såsom bidrag till ifrågavarande kurser beräknade beloppet, 1,200 kronor, torde få anses skäligt. Sällskapets ansökning afser bidrag till anordnande af kurser under 1912 års sommar. Som emellertid af Riksdagen eventuellt beviljadt anslag kommer att uppföras å 1913 års stat, synes detsamma böra anvisas såsom bidrag till kurser under sistnämnda år. Någon större olägenhet af det sålunda förutsatta uppskofvet torde icke vara att befara.

De särskilda villkor, som böra förknippas med åtnjutande af anslaget, hvilket, ehuru icke beräknadt i det Riksdagen förelagda förslaget till Riksstat för år 1913, möjliggöres genom af Riksdagen å äskade anslag gjorda besparingar, lära böra meddelas af Kungl. Maj:t. Hvad platsen för kursernas hållande angår, torde det få ankomma på sällskapet — som synes mig hafva framlagt goda skäl för att kurserna åtminstone tillsvidare höra anordnas i Stockholm — att därom närmare besluta.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag i underdånighet, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till af svenska lifräddningssällskapet anordnade instruktörskurser i simning och lifräddning, hufvudsakligen afsedda för folkskollärare och elever vid folkskoleseminarierna, anvisa å extra stat för år 1913 ett belopp af 1,200 kronor att utgå på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna godt bestämma.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronpriijsen-Regenten i nåder bifalla; och skulle proposition i ämnet af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

J. F. Högberg.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B, 1912.