Doc 1912:252

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 252.

1 Nr 252.

Kungl. Maj:ts nådigtx proposition till Riksdagen angående pensionsreglering för rektorerna vid de allmänna läroverken; gifven Stockholms slott den 19 april 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen besluta

att pensionsunderlaget för rektor och tillförordnad rektor vid högre allmänt läroverk skall utgöra hela lönen med tillägg af 500 kronor samt för rektor och tillförordnad rektor vid real- eller sarnskola hela lönen med tillägg af 300 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernadigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fridtjuv Berg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 200 höft. (Nr 252.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 252.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 19 april 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård, Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström, friherre Adelswärp,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:

Pensions- I en till ecklesiastikdepartementet den 10 juni 1910 inkommen un-

regiering för derdåni» framställning har flertalet af de vid statens allmänna läroverk andeeX ställda rektorerna hos Kungl. Maja anhållit om beredande åt dem af förl&rovrXn bättrade aflönings- och pensionsförhållanden. I sådant hänseende har hem- StälltS•

att rektor, i likhet med andra tjänstemän, måtte komma i åtnjutande af ett lönetillägg å 500 kronor redan efter o års tjänstgöring som rektor; att rektor, som kommit i åtnjutande af ålderstillägg, måtte, jämväl i

3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 252.

likhet med ändra tjänstemän, vid afskedstagandet erhålla den på ålderstillägget grundade förhöjningen af pensionen;

att lärare, som i minst 15 år innehaft förordnande som rektor, måtte, äfven om han vid afskedstagandet icke innehar dylikt förordnande, vid uppnådd pensionsålder komma i åtnjutande af rektorspensionen; samt

att förhöjning af nu fastställda pensionsbelopp måtte beredas för rektor vid högre läroverk med 1,100 kronor och för rektor vid real- eller samskola med 900 kronor.

De sålunda väckta frågorna stå i naturligt samband med de talrika framställningar, som i öfrigt inkommit till Kungl. Maj:t rörande förbättrade ekonomiska förhållanden för lärarpersonalen vid ifrågavarande läroverk, och böra gifvetvis i stort sedt lösas i sammanhang med dessa framställningar, när desamma en gång, som jag hoppas i en ganska nära framtid, äro mogna till afgörande.

Emellertid innehåller rektorernas petition eu särskild fråga, som synes mig kunna och böra redan nu blifva föremål för beaktande, nämligen den om höjning af det för rektorerna nu beräkneliga pensionsunderlaget.

Enligt 3 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension skall, där ej särskild! pensionsunderfag blifvit fastställdt i vederbörande lönestat, såsom underlag för bestämmande af pensions belopp tjäna för tjänst, med hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller ortstillägg äro förenade, hela lönen men för annan tjänst två tredjedelar af lönen. Vid beräkning af pensionsunderlag för tjänst, med hvilken förmån af boställe eller annan dylik förmån är förenad, skall lönen, därest den af sådan anledning minskats med ett belopp, som finnes i staten angifvet eller med ledning däraf kan bestämmas, ökas med detta belopp.

Nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk bestämmer för rektorer vid de allmänna läroverken följande löneförmåner: vid realskola två lönegrader å 3,200 och 3,700 kronor jämte tjänstgöringspenningar å 1,800 kronor samt vid högre allmänt läroverk två lönegrader å 4,000 och 4,500 kronor jämte tjänstgöringspenningar å 2,000 kronor; hvarförutom rektor skall af vederbörande kommun åtnjuta fri bostad eller hyresersättning.

Enligt § 175 af gällande läroverksstadga skall, där Kungl. Maj:t icke vill genom utnämning tillsätta rektorstjänst, rektor förordnas af Kungl. Maj: t. För närvarande tillsättas rektorerna medelst förordnande för viss tid, vanligen 5 år. Emellertid innehåller nyssnämnda kungörelse, som i af-

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 252.

seende ä ordinarie lärare i vissa hänseenden satts ur tillämpning i och med pensionslagens trädande i kraft, den föreskriften, att tillförordnad rektor, som fullgjort de i fråga om ämneslärare för pensions erhållande stadgade villkor och i minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skall vara berättigad att i pension uppbära sin lön såsom rektor oafkortad.

Genom den i sammanhang med 1907 års pensionslag utfärdade nådiga kungörelsen den 11 oktober 1907 om tillämpligheten af samma lag å vissa tjänster har föreskrifvits, att ej mindre de bestämmelser om pensionsrätt m. in., hvilka stadgats genom kungörelsen den 27 augusti 1904 beträffande tillförordnade rektorer vid rikets allmänna läroverk, skola fortfarande äga giltighet än äfven att hvad i öfrigt genom 1907 års lag stadgats skall i tillämpliga delar gälla en hvar af dessa rektorer.

Enär den från kommunerna utgående förmånen af fri bostad eller hyresersättning icke är af beskaffenhet att kunna bilda pensionsunderlag, utgör pensionsunderlaget för ifrågavarande rektorer högst 3,700 kronor vid realskola (däri inbegripna samskolorna) och 4,500 kronor vid högre allmänt läroverk. Det är denna omständighet, som föranledt den framställning från rektorernas sida, som jag nu tillåter mig framlägga inför Kungl. Maj:t. I sin ifrågavarande skrifvelse anföra rektorerna i detta hänseende hufvudsakligen följande:

»Inom de förvaltningsområden, å hvilka pensionslagen för civila tjänstemän äger tillämpning, torde vederbörande tjänstinnehafvare vid uppnådd pensionsålder komma i åtnjutande af pension till ett belopp, som i allmänhet uppgår till ungefär två tredjedelar af den under de sista tjänstären åtnjutna hela aflöningen.

Så är äfven förhållandet med lektorer och adjunkter vid läroverken. Endast läroverkens rektorer befinna sig i detta afseende i en säregen, sämre ställning. Anledningen härtill är att söka i det förhållandet, att rektorernas aflöning utgår icke allenast i form af lön och tjänstgöringspenningar, utan äfven i form af ett—synnerligen välbehöfligt och af oss i och för sig högt skattadt — tillägg, uppkommet genom den vederbörande kommun af ålder ålagda skyldigheten att till rektor utanordna skälig hyresersättning eller tillhandahålla fri bostad. Denna sistnämnda förmån utgör sålunda en fullt ut lika integrerande del af en rektors aflöning som lönen och tjäustgöiingspenningarna. Men då enligt nu gällande bestämmelser hänsyn till densamma icke tages vid pensionsunderlagets beräknande, erhåller eu rektor vid uppnådd pensionsålder icke, såsom flertalet öfriga statens befattningsinnehafvare, den med tjänsten förenade hela aflöningen med frånräkimnde af tjäustgöringspenningarna, utan han förlorar därjämte den afsevärda del däraf, som består i den honom såsom rektor författningsenligt tillkommande hyresersättningen eller bostadsförmånen. Att emellertid denna hyresersättning eller bostadsförmån icke blott är, utan äfven af vederbörande i vissa fall redan nu anses såsom integrerande del af rektorslönen, framgår af det förhållandet, att en rektor, då lian på grund af sjukdom eller offentligt uppdrag åtnjuter tjänstledighet, bar att afstå endast sina tjänstgöringspenningar men däremot äger behålla hyresersättningen eller bostadsförmånen oafkortad.

För att belysa, huru ogynnsamt en rektor vid afskedstagandet är ställd i järn-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 252. 5

forelse med andra tjanstinnehafvare med ungfar motsvarande aflöningsförmåner, tillåta vi oss meddela nedanstående jämförelsetabell:

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 252.

Enligt hvad ofvanstående tahell utvisar, åtnjuter alltså en byråchef i ett centralt ämbetsverk i hufvudstadan en slutadöning af 8.700 kronor och en rektor vid högre allmänt läroverk i Stockholm en slutadöning af 8.500 kronor; men under det att byråchefen i pension erhåller 5 600 kronor, d. v. s. 64,38 % af hela lönen, erhaller rektorn 4 000 kronor eller — i lyckligaste fall, d. v. s. om lian i denna sin egenskap tjänstgjort i 15 år, — 4,500 kronor, m. a. o. 47,07 % eller 52.96 % af sin hela lon. De öfiiga i tabellen anförda tjänstemännen (landssekreterare, bankosekreterare o. s. v.), som åtnjuta samma löneförmåner som rektorerna eller ock löner, som understiga dessas, hafva dock samtliga, såsom tydligt framgår, väsentligt högre pensioner. Sä har, för att endast anföra ett ytterligare exempel, en sekreterare eller förste aktuarie i ett centralt ämbetsverk en" slutadöning åt 6 800 kronor och en pension af 4 600 kronor (d. v. s. 67,6 6 % af hela lönen), medan en rektor vid en realskola i Stockholm bär sammanlagd slutadöning af 7,400 kronor och en pension af 3,200 kronor eller — i bästa fall (nämligen efter 15 års rektorstjänstgöring) — 3,700 kronor (d. v. s. endast 43,26 % å 50 % af hela adöningen). Hvilka jämförelser än göras, blifva de till rektorernas nackdel. . .,

Visserligen skulle gentemot hvad vi nu anfört kunna genmalas, att en rektor vid allmänt läroverk icke är ordinarie innehafvare af rektorsbefattningen utan endast därtill förordnad för vissa år. .

Detta förhållande synes oss dock icke kunna tillmätas någon afgörande betydelse, då ju under de senare åren äfven för vissa andra chefsbefattningar inom statsförvaltningen den principen blifvit tillämpad, att vederböraude innehafvare af befattningen endast förordnas tills vidare eller för vissa år, men den verkliga aflömngen, med afdrag af tjänstgöringspenningar och ortstillägg, det oaktadt — med i lagen angifven begränsning för pensionsbeloppets storlek — beräknas som pensionmuderlag. Med en rektor däremot, hvilken dock vid afskedstagande! i allmänhet kan se tillbaka pa en oafbruten tjänstgöring såsom sådan under i regel 15 å 20 ar (stundom ännu längre), förfares på sådant sätt, att han i pensionshänseende vid afskedstagande! så att säga degraderas till en lägre tjänst och därefter tilldelas pension.

Det ligger ju ock i öppen dag, att en så afsevärd reducering i inkomster vid nppnådd pensionsålder som för eu rektor i Stockholm vid högre allmänt läroverk tran 8 500 kronor till 4,500 krouor och vid realskola från 7.400 till 3,700 kronor samt i landsorten från i förra fallet exempelvis 7,500 kronor till 4.500 kronor och i senare fallet från 6.500 kronor till 3.700 kronor skall vara synnerligen kännbar. Den synes oss icke heller vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande.

I olikhet med flertalet öfriga befattningsinnehafvare i statens tjänst, hvilka i detta afseende äro lyckligare ställda, se läroverkens rektorer ock med oro och bekymmer den dag till mötes, då de efter ett sträfsamt, ofta lifslångt arbete i skolans tjänst inträda i pensionsåldern och skola blifva hänvisade till att lefva pa en pension, som i förhållande till deras förutvarande aflöning är otillräcklig och som, vi våga upprepa det, i förhållande till andra med rektorer i detta afseende jämförliga tjänstemäns förmåner, icke kan anses rättvist tillmätt.»

Sedan rektorerna därefter framfört sina af mig förut angifna önskningar rörande deras aflöningsförhållanden, anföra de i sin skrifvelse ytterligare:

»Beträffande det af oss först framställda önskemålet, nämligen att den i/ektorernas adöningsförmåner ingående hyresersättningen (eller bostadsförmånen) matte fa

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 252. 7

medräknas i underlaget för bestämmande af pensionens belopp, skulle kunna såsom invändning anföras, att nyssnämnda del af rektors aflöning icke utgöres af statsmedel och därför ej bör efter rektors afskedstagande öfverfiyttas å staten. Häremot vilja vi genmäla, att den af statsmakterna träffade anordningen, hvarigenom vederbörande kommuner ålagts utgöra deu nu ifrågavarande delen af rektors aflöning, icke torde få anses innebära någon som helst förändring i en rektors karaktär af att — i likhet med öfriga lärare vid de allmänna läroverken — helt och uteslutande vara en statens tjänsteman. För öfrigt lärer det väl näppeligen kunna ifrågasättas, att vederbörande kommuner skulle betungas med att lämna bidrag äfven till en från tjänsten afgången rektors pension. Det må väl vara sant, att — om, såsom vi tillåta oss här ifrågasätta, hänsyn vid bestämmandet af rektorspensionen tages jämväl till hyresersättniligen (bostadsförmånen), och om sålunda äfven den af densamma betingade delen af pensionen komme att utgå af statsmedel — rektorerna skulle komma att beträffande pensioneringen intaga en undantagsställning (i viss män jämförlig med den, som intages af tre professorer i Uppsala, deu Kalsenianska, den Skytteanska samt professorn i växtgeografi, hvilkas lön delvis utgår ur fonder eller donationer, men livilka dock åtnjuta samma statspension som öfriga professorer); men vi våga föreställa oss, att en sådan undantagsställning skall befinnas vara den enda riktiga konsekvensen af nu en gång gifna förhållanden.

Härtill kommer dessutom, att vi icke ifrågasätta, att hyresersättningens hela belopp eller hela värdet af upplåten bostad direkt skall läggas till grund för pensionsunderlagets höjande. Vi inse nämligen till fullo, att, då för tjänstemän i Stockholm och å vissa andra orter en del af aflöningeu räknas eller bör räknas som ortstillägg, äfven någon del af vissa rektorers hvresersättning måste vara att betrakta som sådant.

Vi hafva därför tänkt oss, att medelvärdet af hyresersättningen (1. bostadsförmånen) å samtliga orter i riket för rektor vid statens läroverk vore den riktiga grunden för pensiousunderlagets förhöjning. Eu uträkning af detta medelvärde föreligger i eu af oss enligt bestyrkta uppgifter verkställd utredning, af hvilken framgår, att detsamma för en rektor vid högre läroverk utgör 1,292 kronor och för en rektor vid sam- eller realskola 900 kronor. Utgående frän dessa medelsiffror och då vi våga förutsätta, att likställighet i löneförmåner också bör medföra likställighet i pensionshänseende, och att sålunda med afseende på pensionens storlek eu rektor vid högre läroverk skäligen bör jämställas med en byråchef, eu landssekreterare eller en landskamrerare, samt en rektor vid real- eller samskola med en förste aktuarie eller sekreterare i ett centralt ämbetsverk, tillåta vi oss framhålla, att nämnda likställighet åstudkommes, om af den uti en rektors vid högre läroverk aflöning ingående hy ^ersättning ett belopp af 1.100 kronor och om för rektor vid real- eller samskola ett belopp af 900 kronor medräknas vid pensionsbeloppens bestämmande. Genom en sådan anordning komme nämligen pensionen för rektor af förra slaget att höjas från 4.000 å 4.500 kronor till

5.100 ä 5,000 kronor och för rektor af senare slaget från 3,200 å 3,700 kronor till

4.100 ä 4.600 kronor, d. v. s. till just de belopp, som utgöra de med rektorerna jämförlga tjänstemännens nu stadgade pensionsförmåner.»

Med stöd af hvad sålunda anförts hemställa rektorerna, såsom förut nämnts, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för att förhöjning af pensionsbeloppen måtte beredas för rektor vid högre allmänt

8 Kungl. Maj:fs Nåd. Proposition Nr 252.

läroverk med 1,100 kronor och för rektor vid real- eller samskola med 900 kronor.

Af den vid framställningen fogade utredningen rörande rektorernas förmån af fri bostad eller hyresersättning framgår, att nämnda förmån vid 10 högre allmänna läroverk utgår i form af bostad, uppskattad till ett värde växlande mellan 700 och 1,500 kronor, och vid de 28 öfriga sådana läroverk utgår såsom hyresersättning till belopp från 900 kronor till 2,000 kronor. Vid real- och samskolor åtnjuta 12 rektorer bostad, uppskattad till ett värde, växlande mellan 500 och 1,000 kronor och 27 rektorer hyresersättning till belopp från 600 till 1,900 kronor.

I ämnet hafva infordrade underdåniga yttranden afgifvits af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk samt af statskontoret.

Öfverstyrelsen anför i utlåtande den 14 november 1910 bland annat:

»Af de åberopade bestämmelserna ur den nya pensionslagen lärer näppeligen något stöd kunna hämtas för nu ifrågavarande framställning. Oär föreskrifves uttryckligen, att bostadsförmånen endast i sådana fall kan inverka på pensiousunderlaget, då den i lönestaten upptagna lönen af sagda anledning minskats med ett visst belopp, hvithet då skulle utgöra den del af bostadsförmånen, som skulle anses motsvara lön. I de på senare tider fastställda lönestater augifves också i åtskilliga fall, t. ex. i veteiinäriustitutets lönestat, i lönestaten för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, för vaktmästarna i centrala verk tu. fl., uttryckligen, att om bostad åtnjutes, ett visst belopp skall afdragas å lönen. Ungefär enahanda förhållande gäller i fråga om de lärare vid allmänt läroverk, som åtnjuta lönitigsjordar, boställen eller liknande förmåner. Föt delen af en sådan anordning är tydligen den, att om några tjänstemän af en viss klass åtnjuta bostadsförmån och på grund däraf måste vidkännas en viss däremot svaiande minskning i den kontanta lönen, detta förhållande ej kommer att för dem sänka pensiousunderlaget, hvilket härigenom blir detsamma som om hela aflöningeu utgått i kontanta penningar. Vid pensionsålderlagets bestämmande har sålunda i dessa fall hänsyn äfven tagits till bostadsförmånens värde.

I fråga om flera lönestater synas emellertid bostads- eller naturaförmåner icke tagits i beräkning vid bestämmande af pensionsbeloppen för respektive befattningshafvare. Detta gäller exempelvis om läkarstaten, fängvårdsstaten och flera andra, särskilt eu del äldre lönestater.

Hvad nu särskild! rektorernas aflönings- och pensionsförhållanden beträffar, så har sedan gammalt eu del af deras aflöning utgift i form af bostad eller hudyresmedel, som det ålegat vederbörande kominuu att tillhandahålla. Nämuda löneförmån har då icke medräknats vid pensionsbeloppets bestämmande. Det är dock tydligt, att om rektorernas aflöning icke till en del utgått under denna särskilda form, utan såsom för flertalet audra tjänstemän till hela sitt värde i penningar och af statsmedel, så skulle man icke kunnat undgå att i fråga om rektorernas pensioner taga hänsyn äfven till den nämnda deleu af deras aflöning. Det torde väl därför med fullt skäl kunna sättas i fråga, huruvida den omständigheten, att föreuämnda aflöuingsform ännu till-

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 252.

lämpas i fråga om rektorerna vid de allmänna läroverken, bör utgöra tillräcklig anledning att icke tillerkänna dem de förmåner i pensionshänseende, som eljest synas hafva bort tillkomma dem. Det synes öfverstyrelsen billigt, att åtminstone i någon mån hänsyn måtte tagas till meranämnda löneförmån vid pensionernas bestämmande.

Git vet vis kan den höjning åt' rektorernas pensioner, som af sagda anledning skulle kunna ifrågasättas, endast uppgå till en del af den ifrågavarande löneförmånens värde, detta så mycket mera som, äfven om bostadsförmånen uti ifrågavarande hänseende likställdes med öfriga löneförmåner, endast en del af densamma skulle kunna betraktas som lön och inräknas i pensionsunderlaget. I den underdåniga ansökningen hem>tälles, att berörda höjning måtte sättas till sådana belopp, att rektorer vid de högre läroverken skulle i fråga om pensionernas storlek likställas med vissa tjänstemän af den tredje normalgraden och rektorer vid realskolorna med vissa tjänstemän af andra graden. Ehuru en sådan anordning visserligen i och för sig icke kunde anses obillig, så finner öfverstyrelsen de föreslagna höjningarna af pensionsbeloppen alltför betydande. I derå fall skulle nämnda pensionsförhöjningar uppgå till större belopp än värdet af den ifrågavarande bostadsförmånen, hvilket väl icke lärer kunna ifrågasättas. Skillnaden mellan pensionernas storlek för rektorer och ämneslärarna vid läroverken skulle också härigenom göras större, än som kan anses lämpligt.

Det ligger emellertid i sakens natur, att det måste komma att i åtskilliga afseende n utöfva en menlig inverkan, ifall chefsplatserna inom eu kår icke äro i ekonomiskt hänseende tillräckligt väl tillgodosedda. För närvarande intaga rektorerna i jämförelse med chefer inom andra kårer en i två afseenden ofördelaktig ställning. Först och främst äro dessa tjänstemän, såsom ofvan visats, i regeln icke i vanlig mening ordinarie och på grund häraf äro de icke heller i vanlig ordning tillförsäkrade pension. Vidare kommer här till, att den pension, de äro. berättigade till, icke står i samma förhållande till deras löneförmåner som i fråga om audra chefer är gällande. Då det på grund af rektorstjänstens egenart icke torde ifrågakomma, att ändring sker i förstnämnda afseende^, så ligger så mycket större vikt på att i det senare hänseendet så mycket som möjligt åtgöres.

Då öfverstyrefen för sin del alltså lifligt behjärtar det af petitionärerna framställda önskemålet, anser öfverstyrelsen, att med hänsyn till rektorernas aööuingstÖrmäner i det hela taget och i betraktande jämväl af dessa tjänstemäns ställning som chefer för sina läroverk, någon höjning af pensionsbeloppen för dem bör kunna ifrågakomma. Öfverstyrelsen finner därför för sin del önskvärdt, att för rektorerna vid”de högre läroverken pensionsbeloppen må höjas med ett belopp af förslagsvis 400 kronor, så att pensionen för dem skulle, efter nu gällande pensiousbestämmelser i öfrigt, komma att utgå med högst 4,900 kronor, samt att motsvarande höjning i pensionsbeloppen för rektorer vid real- och samskolor bestämmes till 200 kronor, hvadan pensionerna för dem skulle kunna utgå med högst 3,900 kronor.»

Vidare erinrar öfverstyrelsen därom, att öfverstyrelsen i ett annat till Kungl. Maj:t afgifvet utlåtande med anledning af begärd revision i allmänhet af de för lärarna vid rikets allmänna läroverk och folkskoleseminarier gällande lönestater för rektorerna föreslagit afiöningar, som, därest äfven i framtiden ingen hänsyn skulle tagas till förmånen af fri bostad ■eller hyresersättning, skulle medföra pension för rektor vid högre allmänt

Bihang till Riksdagens protokoll 1212. 1 sand. 200 höft. (iVr 252.) 2

10 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 252.

läroverk med högst 4,900 kronor och för rektor vid real- eller samskola med högst 4,100 kronor; och anför öfverstyrelsen därefter:

»I det föregående hafva vissa skäl blifvit anförda, som öfverstyrelsen ansett tala för en viss höjning af rektorspensionerna utöfver nu utgående belopp. Öfverstyrelsen anser, att sagda skäl, hvilka förnämligast grunda sig på de löneförmåner, som rektorerna åtnjuta framför öfriga ordinarie ämneslärare, gälla, äfven om nyssnämnda förslag angående allmän lönereglering skulle komma att bifallas. Enligt öfverstyrelsens mening böra alltså utöfver de i sistnämnda löneregleringsförslag angifna pensionsbelopp tillkomma de af öfverstyrelsen här förut ifrågasatta pensionshöjningarna för rektorer vid högre läroverk och realskolor med respektive 400 och 200 kronor. Pensionen för rektorer vid högre läroverk skulle, vid bifall härtill, komma att ökas med tillsammans 800 kronor och sålunda komma att utgöra inalles höust 5.300 kronor och skulle för rektorer vid real- och samskolor ökas med tillsammans 600 kronor och sålunda inalles komma att utgöra högst 4,300 kronor.»

Slutligen framhåller öfverstyrelsen, att under ärendets behandling den tanken blifvit framkastad, att förbättringen af rektorspensionerna skulle kunna vinnas genom ändring af proportionen mellan i afiöningen ingående lön och tjänstgöringspenningar. öfverstyrelsen huller emellertid, att därigenom förhållandet mellan rektors lön och tjänstgöringspenningar skulle komma att afvika från den i lönestater numera vanliga proportionen och att beloppet af rektors tjänstgöringspenningar komine att i vissa tall understiga de för lektor i vissa lönegrader nu bestämda tjänstgöringspenningarna.

Statskontoret yttrar i utlåtande den 10 april 1912:

»Då vid fördelningen i lön och Ijänstgöringspeuningar af rektors aflöning af statsmedel afseende icke fästs vid förmånen af fri bostad eller hyresersättning, har häraf följt, att nämnda förmån icke har något som helst inflytande på beloppet åt rektors pension och att pensionen alltså kommit i ett mindre lyckligt afvägdt förhållande till rektors sammanlagda aflöningsförmåner. Af samma anledning framstår rektors pension såsom för låg i jämförelse med pension, som tillkommer tjänstiunehafvare med aflöning, ungefär motsvarande rektors löneförmåner. Den omständigheten, att rektors förmån af fri bostad eller hyresersättning icke bekostas af staten, torde vid det förhållande, att denna förmån dock ingår i afiöningen, hvilken äfven i denna del blifvit genom bestämmelse vid senaste lönereglering af staten garanterad, icke kunna anses utgöra hinder mot att hänsyn billigtvis bör tagas till densamma vid bestämmande af pensionsbeloppet.

Om statskontoret alltså icke kan annat än medgifva det rimliga i att någon förhöjning af rektorspensionen äger rum, eu åtgärd som statskontoret finner vara att förorda i läroverkens eget intresse, kan statskontoret dock icke biträda sökandenas förslag i fråga om höjningens belopp. Deras förslag grundar sig på en medeltalsberäkuing af bostadsförmånens värde, och med ungefär detta medelvärde vilja sökandena hafva pensionsbeloppet ökadt. De förbise emellertid, att en stor del af detta värde måste betraktas såsom ortstillägg, hvilket enligt allmänt tillämpad grundsats icke bör inverka på pensionsbeloppet, samt att af återstoden icke allt bör hänföras till lönen. Sökandenas förslag skulle också innebära, att hvarje förhöjning i detta medelvärde borde medföra högre pension. Att detta skulle leda till betänkliga konsekvenser, synes uppenbart.

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 252.

^ ri,'et?- all™änJna läroverk, hvilken i annat sammanhang framlagt förkg Iraereglermg för bland annat läroverkens rektorer, har ansett, att utöfver den pensionsforhojning,, som bifall till nyssnämnda förslag skulle medföra, en ytterligare höjning borde beviljas till belopp af 400 kronor för rektor vid högre läroverk och 200 denTt ^ re*tor,vld Y * i Pam,sk,ola- förefaller dock statskontoret, som om

underSa Undt foro:filde förhöjningen vore väl knappt tillmätt äfven under auta ande, att man kan rakua med en ytterligare förhöjning i sammanhang med en blifvande ny lönereglering. Då det nu gäller att bättre afpassa rektors? pensionen i förha lande till for närvarande beviljade aflöningsförmåner, vill det vid öfvervägande af alla pa.fråga n inverkande förhållanden synas Itatskontoret skäligt, Ttt rek‘0;i' högre läroverk höjes med 500 kronor och för rektor vid realo,h ■ andkoja med 300 kronor Härigenom skulle pensionen komma att utgöra för rektor ld högre läroverk högst 5.000 kronor och för rektor vid real- och samskola högst 4.000 kronor i stallet for nuvarande högsta pensionsbelopp af 4,500 respektive 3,700 kronor Sa \"i PenS10nsförböJni^ sJnes lämpligen höra åvägabringas genom bestå,nmande af särskilt pensionsunderlag för rektor. Statskontoret vill därför för sin del i

hes1ntnanl? 'et he.mstalla’ det tacktes Kung>- Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen besluta, att pensionsuuderlaget för rektor eller tillförordnad rektor vid högre allmänt

förnrdnVkaLf ^ T®" med t,IUigg af 500 kronor Pamt för rektor eller till-

förordnad rektor vid real- och samskola hela lönen med tillägg af 300 kronor.»

Från statskontorets hemställan voro två af dess ledamöter så till vida skiljaktiga att, då det syntes ovisst, när eller med hvilket belopp eu höi- , rektorslönen genom ny lönereglering kunde komma till stånd, de tillstyrkte, att redan nu krafvet på en ytterligare ökning af rektorernas pension blefve tillgodosedd i så måtto, att pensionsunderlaget bestämdes för rektorer vid högre allmänt läroverk till belopp af 700 kronor utöfver lonen och för rektorer vid real- och samskolor till belopp af 500 kronor utöfver lönen.

PåYaf — oberoende af öfriga från skilda håll gjorda framställningar om ändrade aflönings- och pensionsbestäinruelser för lärarna vid de allmänna läroverken — funnit mig böra redan nu inför Kungl. Maj:t till afgörande framlägga det af rektorerna vid dessa läroverk framförda önskemålet om höjning af underlaget för den till dem utgående pension, har detta skett icke blott därför, att jag anser nu gällande bestämmelser i detta hänseende icke vara öfverensstämmande med billighet och rättvisa utan äfven pa den grund, att — i afbidan på lösningen af det stora spörsmålet om en nyreglering af läroverkslärarnas löner — den här berörda mindre frågan torde kunna vinna en provisorisk lösning utan att man, om nödig varsamhet lakttages, behöfver äfventyra att föregripa sakens

Af den jämförande tablå, som sökandena i sin petition åberopat, ramgar enligt min mening otvetydigt, att rektorernas pension är för

Departe-

mentxcheien.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 252.

i; iämtörelse med de pensionsförmåner, hvilka tillerkänts med dem i *ställning och aflöning eljest ungefär likställda tjänstinnehafvare. Det kanske anses riktigt, att, under det en tjänstemanLL^ch lönegraden rid ett centralt verk åtnjuter pension af ■ofO l L jiior och tjänstemän i andra lönegraden därstädes en pensum af 4,600 hon”; rektorer vid de allmänna läroverken efter minst 15 års tjänst öring denna slitande och ansvarsfulla ställning och efter att hafva innehaft af lönin^s förmån er, som, allt medräknadt, ungefär motsvara och stundom öfverstiga bemälda tjänstemäns, få åtnöjas med pensioner till belopp af

resnektive 4,500 och 3,700 kronor. .

P Anledningen till att så blifvit förhållandet är gifvetvis icke att söka i ett underskattande af rektorsbefattningarnas betydelse, utan fast mera i den omständigheten, att rektorerna endast delvis, om an till största delen, åtnjuta sin aflöning direkt af staten och att därigenom deras pensions underlag, som för likformighetens skull anpassats efter de för sta*e^ öfriga civila tjänstemän gällande allmänna grunderna kommit att hallas nerf vid ett jämförelsevis lågt belopp. Förevarande framställning går ut på att höja detta pensionsunderlag genom att låta däri ingå en del af det utaf vederbörande kommun lämnade hyresbidraget eller åt hyresvärdet å den af kommunen lämnade bostaden. De i ärendet hörda myndigheterna hafva tillstyrkt ett sådant tillvägagångssätt, om de än haft olika meningar

i ats^nrdt;n:ln^lel^nser fjoch rättvis!, att frågan löses efter denna linie hvilken för öfrigt torde vara den enda för närvarande framkom g , då' man ju utan en uttömmande utredning icke kan gifva sig in pa en fnllständio- omreglering af aflöningsförhållandena. .c

Lika°med myndigheterna finner jag hinder för en lösning i angi veu riktning icke ligga däri, att ifrågavarande förmån bekostas, icke af staten själf utan af vederbörande kommuner, detta så mycket mindre som det ju är staten, som ålagt kommunerna att ikläda sig ansvaret for bostad

eller däremot svarande hyresersättning. . , A

Hvad angår beloppet af den del af hyresbidraget, respektive bostadens

uppskattade värde, som må kunna beräknas såsom Pen“°“u“'J^e1^ i ärendet yppats mycket olika meningar. Sökandena hafva, utgående tran det nuvarande medelvärdet å den från kommunerna utgående formånen, föreslagit, att såsom pensionsunderlag skulle beräkna, för rektor vid högre allmänt läroverk 1,100 kronor och för rektor vid real- eller samskola 900 kronor af förmånens värde. 1 likhet med de hörda myndigheter» och på de af dem anförda skälen kan jag ieke förorda, att höjningen,.f pensionsunderlaget blir så stor, som sökandena förslagit, T öfrigt hai för

13 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 252.

slagits af öfverstyrelsen respektive 400 och 200 kronor — därvid dock öfverstyrelsen ställt detta förslag i ett visst sammanhang med en blifvande lönereglering, som skulle ytterligare förbättra rektorernas pensionsrätt — af en majoritet inom statskontoret respektive 500 och 300 kronor samt af reservanter inom statskontoret respektive 700 och 500 kronor.

För min egen del finner jag reservanternas förslag mest lämpligt. Dess genomförande skulle föra ifrågavarande tjänstemän till en ställning i pensionshänseende, som någorlunda svarade mot deras före afskedstagandet uppburna tjänsteinkomster och mot hvad tjänstemän i ungefär liknande ställning uppbära i pension. Då jag det oaktadt icke anser mig böra gå utöfver de belopp, som föreslagits af majoriteten inom statskontoret, har jag utgått från att en pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken icke torde alltför länge låta vänta på sig och att således de bestämmelser, som nu skulle meddelas, skola blifva af provisorisk natur. — I hvad mån de rektorer, som komma att pensioneras enligt dessa provisoriska bestämmelser, må kunna blifva delaktiga af en senare beslutad allmän pensionsförhöjning, utgör en fråga, som icke i detta sammanhang bör komma under bedömande.

Slutligen vill jag erinra därom, att en framställning i liknande syfte blifvit till Kungl. Maj:t ingifven från rektorerna vid rikets folkskoleseminarier, men då för närvarande föreligger till pröfning ett utaf folkundervisningskommittén utarbetadt förslag till fullständig löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid dessa anstalter, har jag ansett den af seminarierektorerna gjorda särskilda framställningen icke nu böra upptagas till pröfning.

På grund, af hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen besluta

att pensionsunderlaget för rektor och tillförordnad rektor vid högre allmänt läroverk skall utgöra hela lönen med tillägg af 500 kronor samt för rektor och tillförordnad rektor vid real- eller samskola hela lönen med tillägg af 300 kronor.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten bifalla; och skulle till Riksdagen aflåtas proposition i ämnet af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

____ J. F. Högberg.