Doc 1912:70
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
1 Nr 70.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ersättning för kyrkofonden från Skaftö annexförsamling; gifven Stockholms slott den 16 februari 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen
att — i ändamål att de hemmansägare i Skaftö till Morlanda patronella pastorat hörande annexförsamling i Göteborgs stift, som nu hafva skyldighet att utgifva kyrkotionde till patronus i Morlanda församling, må vinna befrielse därifrån — medgifva, att från anslaget till »kyrkors underhåll» årligen må från och med år 1913, så länge patronatsrätten i Morlanda äger bestånd, till samma patronatsrätts innehafvare utgå ersättning för berörda tionde med lösen i penningar efter tioårigt medelmarkegångspris för 14,9928 hektoliter korn.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Fridtjuv Berg.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 49 höft. (Nr 70.)
2 Kungl, Maj: t k Nåd. Proposition Nr 70.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård, Statsråden: Petersson,
SciIOTTE,
Berg,
Bergström, friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Berg, anförde:
Ersättning för Den förnämsta af prästerskapets aflöningsförmåner har varit tionden,
från Skäfte 1 sln ursprungliga form en skatt pa bruttoai kastningen af viss näring, anmixförsäm-Tiondeinstitutet blef inom de olika svenska landskapen utbildadt i månging' skiftande former, men skiljaktigheterna hänföra sig i allmänhet endast till detaljer. Man skilde mellan olika slag af tionde såsom sädestionde, kvicktionde, jakttionde och dylikt. Den i de gamla svenska landskapslagarnas kyrkobalkar föreskrifna tionden var en kyrklig skatt och i allmänhet, åtminstone sädestionden, så fördelad, att en tredjedel tillföll sockenprästen och de återstående två tredjedelarna sockenkyrkan, biskopen och de fattiga. Genom "Västerås recess indrogs emellertid, med undantag endast för sockenprästens andel eller den s. k. tertialtionden, hela tionden till kronan, hvars andel därefter benämndes kronotionde. Under det att sålunda genom reformationen kyrkotionden kom att upphöra i det gamla Sverige, blef förhållan-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
det annorlunda i de forna danska och norska provinserna Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän. Här var ursprungligen sädestionden delad lika mellan prästen, kyrkan och biskopen, och vid reformationen i Danmark tillerkändes den danske konungen endast den tredjedel, som biskoparna förut uppburit (kronotionden), hvaremot ej blott prästen utan äfven kyrkan fortfarande Ilek uppbära sina andelar af tionden, d. v. s. tertial- och kyrkofonden.
1 en vid 1893 års Riksdag väckt motion framställdes ett förslag i syfte att åstadkomma afskrifning af den inom Skåne, .Halland, Blekinge och Bohuslän från viss jord utgående kyrkofonden, och anhöll Riksdagen i underdånig skrifvelse den 2 maj 1893, att Kungl. Maj:t täcktes efter föregående utredning till Riksdagen inkomma med förslag angående sättet och ■ villkoren för en dylik afskrifning. Efter att i detta ärende hafva hört vederbörande myndigheter framlade Kungl. Maj:t för 1898 års Riksdag nådig proposition (nr 52) angående afskrifning af den från viss jord inom Skåne m. fl. provinser utgående kyrkofonden. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslöt Riksdagen, på sätt i skrifvelse den 13 maj 1898 anmäldes, bland annat, att den i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän samt af vissa hemman i Alfsborgs län utgående kyrkotionden skulle från och med år 1900 upphöra att erläggas af de tiondeskyldiga, att från samma tid den afkortade kyrkotionden skulle aflöras ur räkenskaperna, samt att i fråga om kyrkotionde, som åtföljde patronatsrättiyhet, de sålunda meddelade bestämmelserna utom i vissa särskilda fall, hvarom i det följande icke blifver fråga, ej skulle vara i vidare mån tillämpliga. I anslutning härtill och sedan Kyrkomötet, på sätt jag strax vill omnämna, yttrat sig i ärendet, utfärdade Kungl. Maj:t nådig förordning den 14 oktober 1898 angående afskrifning af den från viss jord inom Skåne m. fl. provinser utgående kyrkotionden.
I sin skrifvelse den 13 maj 1898 uttalade Riksdagen, att, om än förslag om upphörande af kyrkotionden i de patronella pastoraten af brist på fullständig utredning icke för det dåvarande kunnat framläggas, Riksdagen likväl hyste den tillförsikten, att denna särskilda frågas lösning snart vore att förvänta, på det likställighet i förevarande hänseende måtte beredas berörda pastorat. Till 1898 års Kyrkomöte hemställde härefter Kungl. Maj:t, att Kyrkomötet, därest det godkände de af Kungl. Maj:t och Riksdagen fattade beslut om kyrkotionde^ afskrifning, såvidt prästerskapets privilegier däraf berördes, måtte medgifva, att den med patronat sr ätt förenade kyrkotionden finge vid den tid och under de villkor, Kungl. Maj:t funne för godt bestämma, upphöra att erläggas af de tiondeskyldiga; och blef denna hemställan af Kyrkomötet bifallen.
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 70.
Redan dessförinnan hade åtgärder i antydda syftet vidtagits, i det att dåvarande kammarrådet Gabriel Thulin den 27 maj 1898 erhållit nådigt uppdrag att enligt de närmare bestämmelser, som meddelades af chefen för ecklesiastikdepartementet, verkställa erforderlig utredning rörande afskrifning af kyrkotionden inom patronella pastorat i Skåne in. fl. provinser. På grund af detta uppdrag utarbetade Thulin och aflämnade den 10 september 1901 till Kungl. Maj:t »Utredning rörande patronatsrättigheterna i Skåne, Halland och Bohuslän» jämte därtill hörande »Samling af urkunder rörande patronatsrättigheterna i Skåne, Halland och Bohuslän», hvilka båda arbeten med Kungl. Maj:ts tillstånd blefvo befordrade till trycket. Genom nådig remiss den 27 september 1901 anbefalldes kammarkollegium att efter vederbörandes hörande afgifva underdånigt yttrande och förslag i fråga om upphörande af den kyrkotionde, som ännu utginge i de patronella pastoraten i Skåne, Halland och Bohuslän. Till åtlydnad häraf inkom kollegium, ■ med öfverlämnandc af de till kollegium i ärendet inkomna handlingar, den 2 maj 1902 med utlåtande i frågan. Vid underdånig föredragning af detta ärende den 19 december 1902 hemställde dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, efter samråd med dåvarande statsrådet och chefen för justitiedepartementet, bland annat, att, enär hufvudfrågan eller frågan om upphörande af patronus kallelserätt ankomme på justitiedepartementets föredragning och afskrifning af kyrkotionden i de patronella pastoraten och därmed sammanhängande frågor vore beroende af denna hufvudfrågas behandling, utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden sistberörda dag måtte få öfverlämnas till justitiedepartementet för den vidare behandling af frågan om kallelserättens upphörande, som på samma departement ankomme.
Som bekant har detta sistnämnda spörsmål ännu icke blifvit slutligen afgjordt. Upplysningar om frågans läge hafva emellertid lämnats i ett svar, som förutvarande statsrådet och chefen för justitiedepartementet Albert Petersson den 25 april 1908 afgaf i Riksdagens Andra Kammare med anledning af en utaf riksdagsmannen C. J. ödman framställd interpellation i ämnet. Det meddelades i detta svar, att frågan i början af sommaren 1907 upptagits till behandling inom justitiedepartementet. Då det emellertid därvid visat sig, att man äfven beträffande gamla Sverige måste hafva kännedom i detalj om de särskilda patronatsrätterna och de med dem förbundna olika rättigheterna och skyldigheterna, hade i anledning häraf upplysningar infordrats från vederbörande domkapitel. De sålunda infordrade uppgifterna m. in. vore, yttrade dåvarande justitieministern, fullständigt inkomna och föremål för bearbetning, och skulle ärendet behandlas med den skyndsamhet, dess invecklade natur medgåfve.
5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
Enligt hvad statsrådet och chefen för justitiedepartementet meddelat mig, har ärendet den 113 juni 1911 öfverlämnats till särskild sakkunnig, som för närvarande har frågan under utredning.
Fastän sålunda spörsmålet om afskrifning af kyrkotionden i de patronella pastoraten för närvarande ligger under utredning och ännu icke kunnat föreläggas Kungl. Maj:t, har jag likväl nu i ett särskild! fall, där säregna förhållanden synas mig föreligga och påfordra ett statens ingripande, ansett mig böra, redan innan själfva hufvudfrågan är i skick att kunna afgöras, framlägga spörsmålet om statens öfvertagande af ansvaret för utgörandet af kyrkotionden i en viss församling, nämligen den till Morlanda pastorat hörande Skaftö annexförsamling. Förhållandena beträffande detta pastorat äro följande.
Genom nådigt bref deri 21 december 1883 föreskrefs, bland annat, att ön Skaftöland med Fiskebäckskils och Grundsunds kapell samt öarna Jonsborg och Gåsö jämte öfriga väster om Skaftöland belägna öar, holmar och skär skulle afsöndras från Morlanda församling och utgöra en särskild annexförsamling till Morlanda pastorat under mpnn af Skaftö församling med därstädes anställd komminister, äfvensom att, sedan Morlanda kyrka, i den mån den ej befunnes skola af patronus underhållas, blifvit af de byggnadsskyldiga inom pastoratet försatt i fullgod! skick, Skaftö församling därefter skulle vara befriad från all byggnads- och underhållsskyldighet å denna kyrka.
I sitt ofvanberörda underdåniga utlåtande den 2 maj 1902 har kammarkollegium ifråga om kyrkotionden från Skaftö annexförsamling uttalat som sin mening, att, därest patronus till Morlanda i behörig ordning förklarades berättigad uppbära sagda tionde, saken ej kunde ordnas på annat sätt, än att staten öfvertoge ansvaret för densamma, så länge patronatsrätten ägde bestånd; till denna uppfattning anslöt sig också dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet i sitt förberörda yttrande till statsrådsprotokollet den 19 december 1902.
Beträffande den rätt till tionde, som tillkommer patronus i Morlanda församling, har Thulin i sin förut omnämnda utredning uttalat följande:
»I 1648 års mageskiftebref tillädes patronus uttryckligen kyrkans tionde. Sedan Daniel Henrik Bildt år 1761 genom byte blifvit ägare till Morlanda säteri samt därtill lydande jus patronatus, yrkade han hos Kungl. Majrts befallningshafvande att få uppbära kyrkotionden in natura eller ock få betalning därför efter i orten gällande pris, och ålade jämväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande på anförda skäl, enligt utslag den 22 oktober 1762, tiondegifvarna att utbetala kyrkotionden in natura eller ock öfverenskomma med patronus om visst pris för densamma. Detta utslag öfverklagades af tiondegifvarna hos kammarkollegium, som den 14 december 1763 meddelade det beslut, att, alldenstund Daniel Henrik Bildt, såsom dåvarande ägare till Morlanda frälsesäteri,
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
medelst 1648 års för hans farfader Daniel Bildt utfärdade mageskiftebref bevisat sig äfven vara ägare af jus patronatus till Morlanda kyrka samt dess tionde, som han enligt mageskiftebrefvets klara innehåll vore skyldig använda till kyrkans vidmakthållande mot redovisning jämlikt 11 § i kungl. resolutionen den 3 augusti 1681, men hvaröfver han dock verkligen hade dispositionen, fördenskull och ehuru klagandena påstått att, som vanligt varit i deras företrädares tid, få betala denna kyrkotionde med 3 daler silfvermyut tunnan, dock som de icke företett något kontrakt om tioridens utgörande efter sådant visst och ständigt pris och de ej heller eljest anfört några sådana skäl och omständigheter, som kunde gifva anledning till någon ändring uti det öfverklagade utslaget, blef detsamma, i betraktande af allt sådant med hvad 8 § i 1723 års adliga privilegier innehölle, gilladt och fastställdt. Tionden för Morlanda pastorat i dess helhet har därefter utgjorts till patronus enligt berörda resolution, och har han tillika ansetts tillkomma landskyld af åtskilliga hemman, ehuru den ej omuämnts i mageskiftebrefvet. Sedan Skaftö genom 1883 års nådiga bref afskilts till en särskild annexförsamling, har dock tvekan uppstått, hvilken ställning densamma härutinnan rätteligen skall intaga. Patronus har ansett sig, då genom sagda bref någon förändring ej uttryckligen vidtagits beträffande de patronus tillkommande rättigheter, fortfarande äga uppbära kyrkotionde och landskyld jämväl från Skaftö annexförsamling. Då åtskilliga hemmansägare inom nämnda församling vägrade utgöra sagda utskylder till patronus, verkställdes hos en del af dem utmätning, hvilken blef fastställd af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, under anförande bland annat att Skaftö annexförsamlings förhållande till Morlanda kyrkas patronus desto mindre kunde hafva ändrats genom åberopade nådiga bref, som detsamma enligt ordalydelsen både afseende endast å annan underhållsskyldighet än den, som ålåge patronus, men har denna fråga, hvilken, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 25 augusti 1899, ej ausetts vara af beskaffenhet att böra behandlas i den för administrativa ärenden stadgade ordning, sedermera hänskjutits till pröfning af vederbörlig domstol.»
T rättegång mellan patronus i Morlanda, kärande, och ägaren till 1/i mantal Lilla Backa i Skaftö, svarande, angående åläggande för svaranden att till käranden utgifva vederbörlig kyrkotionde för åren 1889—1899, har vederbörande häradsrätt genom utslag den 9 april 1901 yttrat:
Svaranden hade såsom ägare af 1/4 mantal Lilla Backa i Skaftö församling ostridigt varit skyldig att till käranden såsom innehafvare af jus patronatus och kyrkans tionde inom Morlanda församling utgifva kyrkotionde, intill dess genom kungl. bref den 21 december 1883 förordnats, att ön Skaftöland med Fiskebäckskils och Grundsunds kapell samt öarna Jonsborg, Gåsö jämte öfriga väster om Skaftöland belägna öar, holmar och skär skulle afsöndras från Morlanda församling och utgöra en särskild annexförsamling till Morlanda pastorat under namn af Skaftö församling, samt tillika bestämts, att, sedan Morlanda kyrka, i den mån den ej funnes skola af patronus underhållas, blifvit af de bygguadsskyldiga inom pastoratet försatt i fullgodt skick, Skaftö församling skulle vara befriad från all byggnads- och underhållsskyldighet å denna kyrka. Då svaranden i sin ofvannämnda egenskap hvarken genom sistsagda kungl. bref eller eljest, så vidt i saken vore visadt, frikallats från sin berörda tiondeskyldighet till käranden, hvilkens förpliktelse till underhåll af Morlanda kyrka ej heller visats hafva blifvit uppbäfd, förpliktades svaranden att utgifva på svarandens hemman belöpande kyrkotionde jämte rättegångskostnader.
7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
Häradsrättens utslag, som öfverklagats, blef genom dom den 24 mai 1905 af Kungl. Maj:t fastställd. J
Af det anförda torde framgå, att någon ovisshet icke rådt om jordägarnas skyldighet att utgifva tionde till patronus intill tiden för utgifvandet af förberörda nadiga bref den 21 december 1883. Genom högsta domstolens nyssberörda dom torde få anses fastslaget, att 1883 års bref cj åstadkommit någon ändring i berörda skyldighet. Under sådana förhållanden anser jag mig, som sagdt, med fullt fog böra, oberoende af frågan om patronatsrättens reglering i öfrigt, till Kungl. Maj ris pröfning framlägga här ifrågavarande ärende, så mycket mer som nu en särskild framställning i ämnet föreligger till Kung]. Maj:ts pröfning.
I underdånig skrifvelse har nämligen ledamoten af Riksdagens Andra Kammare C. J. Ödman enligt Skäfte församlings å kyrkostämma den 2 september 1908 fattade beslut å församlingens vägnar hemställt, att Kungl. Maj:t i nåder täcktes snarast möjligt vidtaga sådana åtgärder, att staten öfvertoge ansvaret för utgörandet till patronus i Morlanda af kyrkofonden från Skäfte, så länge patronatsrätten ägde bestånd.
I skrifvelsen har anförts följande:
jo ^vetv’s vore afsikten med ofvannämnda nådiga bref den 21 december 1883, att da Skäfte själf skulle bygga och underhålla sina kyrkor, Skaftö, sedan Morlanda kyrka åt de byggnadssky bliga mom pastoratet blifvit försatt i fullgodt skick, ej vidare skulle hafva att lämna bidrag för kyrkliga ändamål till Morlanda utan få uppbära sin kyrkotionde för sina egna kyrkliga ändamål. Som det ville synas genom förbiseende blef tragan härom ej vid utbrytningen reglerad.
förutvarande justitieministern Albert Peterssons ofvanberörda anförande i xtiksdagens Andra Kammare den 25 april 1908 syntes framgå, att det ännu torde dröja någon tid, innan kyrkotionde^ reglering i de patronella pastoraten kunde väntas blifva genomförd. Härtill komme att Skaftö församling för kyrkobyggnader haft och i närmaste tiden komme att fa mycket störa utgifter, enär den ena af församlingens kyrkor, nämligen Grundsunds, redan ^ ombyggts och den andra, nämligen Fiskebäckskils, under ar 1909 komme att undergå en liknande grundlig ombyggnad, hvilket allt för denna lilla och i ekonomiskt hänseende föga bärkraftiga församling komme att kännas mycket betungande.
»ii. meddelades att kyrkofonden från Skaftö, som enligt en vid regerings-
rådet ihulins ofvanberörda utredning fogad bilaga E utgjorde 14,06 76 hektoliter korn, utginge in natura eller efter öfverenskommet pris.
Genom nådig remiss den 10 april 1909 anbefalldes kammarkollegium och statskontoret att efter vederbörandes hörande afgifva underdånigt utlåtande i ärendet; och har kammarkollegium till åtlydnad häraf låtit i ärendet höra dels Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län dels ock domkapitlet i Göteborg.
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande har anmodat kronofogden i Orusts och Tjörns fögderi att, efter inhämtade upplysningar angående de tiondeskyldiga hemmanen och den årliga tionde, som ålåge hvart och ett af dem, infordra yttrande af de tiondeskyldiga hemmanens innehafvare, Morlande, församlings å kyrkostämma röstberättigade medlemmar samt patronus i församlingen.
Med anledning häraf har uppbördsmannen för prästerskapets löner i Grundsund och Fiskebäckskil, folkskolläraren P. A. Pettersson, som innehaft patronus uppdrag att verkställa uppbörden af ifrågavarande tionde inom Skaftö, lämnat följande upplysning:
Sedan uppbördsmannen af prästerskapets löner inom Skaftö kommun, Anders Johansson i Berg, med anledning af Petterssons begäran om uppgift enligt tiondesättningslängd i original eller i bestyrkt afskrift pa beloppet af den från hvart och ett hemman inom Skaftö församling till Morlanda kyrka utgående korntionden, upplyst, att sådan längd saknades och det ej lyckats Pettersson i öfrigt anskaffa dylik längd, hade patronus för nyssnämnda kyrka enligt Petterssons hemställan öfversandt uppbördslängd, uppgjord för ifrågavarande tionde för åren 1895—1905; och ställde sig enligt denna längd för hvart och ett af församlingens hemman berörda arliga tiondeskyldighet sålunda:
9 Kling}. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 70.
- . enligt uppdrag hållet uppbördsmöte under hvart och ett af
tlZ i9l6~2908 ■ e?.0tiagand.? af Sining för årets korntionde inom församlingen
hade anmärkning ej förekommit mot något af ofvan angifna tiondebelopp, och hide
Ssprisamt ’Sa be °Ppen bllfvit Hlbetal(k med penningar efter tioårigt medelmarke-
i c Df itiionde8kyidiga hemmanens innehafvare hafva i skrifvelse anfört hufvudsakligen:
De instämde till alla delar uti hvad församlingens ombud, riksdagsmannen Ödinan i sin underdåniga hemställan anfört och vågade hoppas, att Kung!. Makt måtte hinna de anförda skalen vara sa vägande, att det måtte föranleda Kungl. 'Mai-t att gorå den rättelse, som nämnda underdåniga skrifvelse åsyftade.
, , Pe fiondeskyldiga inom Skäfte församling hade genom föreskrifterna i kungl
brefvet af den 21 december 1883 kommit i en högst egendomlig ställning emedan de pa grund daraf fatt underhållsskyldighet till kyrkorna i två församlingar, nämligen saval till bada kyrkorna inom bkaftö församling som till Morlanda kyrka, till hvilken senare de allt fortfarande vore skyldiga att, liksom förut, utgifva tionde.
nr- |f°rhaande1 hade, betecknats som en orättvisa och kunde endast förklaras som ett förbiseende vid Skäfte församlings utbrytning från Morlanda, ty fallet torde vara enastående och kändes for dem såsom en tryckande och obillig dubbelbeskattning S saregna och i deras tycke orättvisa förhållande hade heller icke kunnat undgå att beaktas af vissa personer och myndigheter.
,n™„THva<1 d|.n j hfdhngaa-na uppgift fördelningen af tionden på de särskilda hemmanen inom Skafto betraflade, hade hemmansmnehafvarna icke något att erinra däremot.
Morlanda församlings a kyrkostämma röstberättigade medlemmar hafva enligt kyrkostämmoprotokoll den 1) september 1909 enhälligt beslutat att i enlighet med kyrkorådets förslag afgifva följande yttrande:
Morlanda församling hade intet att erinra mot, att staten öfvertoge ansvaret för utgörande till patronus i Morlanda af kyrkofonden från Skaftö, så länge patronatsratten agde bestånd, dock under villkor att fullt vederlag lämnades för ifrågavarande tionde, som utginge till Morlanda kyrkas underhåll. °
Patronus i Morlanda församling, grosshandlaren J. N. Sanne har anfört:
r åt riksdagsmannen Ödman å Skaftö församlings vägnar gjorda under-
dåniga framställningen både Sanne intet att erinra, under villkor att fullt vederlag åt staten latnnades för berörda tionde. Angående beloppet af korntionden Stambo ’ I11.1! Jllan™a till det handlingarna i ärendet åtföljande ofvannämnda yttrandet af folkskolläraren P. A. Pettersson, uppbördsman af prästerskapets löner inom Grundsund och Fiskebackskil. Pettersson, som under de tre sistförfluten åren på Sannes uppdrag verkställt uppbörden af korntionden i Skaftö, hade för detta ändamål erhd lit del af Sannes tiondelangd och atergåfve i sitt yttrande ett utdrag ur densamma i hvad den berörde Skafto församling, slutande på eu summa af 71 sättingar 7 kappar — 9 tunnor o kappar. Puktigheten af detta Petterssons utdrag ville Sanne vitsorda. Enligt hans ofvannämnda tiondelängd hade den patronus tillkommande korn- Pnhmig till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 49 höft. (Nr 70.) 2
IQ Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
tiondeu i Morlanda uppburits, så långt man kunde minnas tillbaka. Till grund föi denna tiondelängd torde ligga »1694 års tiondesättning för Goteborgs och Bobus lan* hvilken funnes förvarad i kammarkollegium och hvaraf Sanne innehade bestyrkt utdrag. Enligt detta utdrag utgjorde korntionden från Skafto församlings hemman 36 /g skäppor = 9 tunnor 3 kappar, d. v. s. här ofvan uppgiga tal. Om detta tal reducerades till nu gällande mått enligt normen 1 tunna = M4S7 hk, erholles siffran 14,902s hl Enligt den af kammarrådet Thulin den 10 september 1901 till Kungl. j.
lämnade »Utredning rörande patronatsrättigheterna i Skane in. fl. provinser» Bil. E.
skulle samma tionde utgöra 14,06 7 6 hl. På liv il k a grunder Thulin kommit till denna siffra, vore Sanne obekant. För sin del måste han halla pa den tiondesättning som tillämpats så långt Morlandapatroniets böcker gmge tillbaka. I enlighet härmed förklarade Sanne sig alltså såsom fullt vederlag godkänna en årlig penningsumma, uträknad efter 14,9 9 28 hl. korn enligt det för året fastställda tioårig medelmarkegangspriset. Slutligen ville Sanne tillägga, att den arliga uppbörden af tionden plagade ske i november eller december manad.
Domkapitlet i Göteborg har i underdånig skrifvelse den 1 december 1909 förklarat, att domkapitlet funne skäl tillstyrka nådigt bifall till an-
M>kmVPlare har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län den 19 januari 1910 afgifvit eget underdånigt utlåtande i ärendet och
därvid yttrat:
Om redan de tiondeskyldiga i patronel^ pastorat miste anses befinna sig i eu sämre ställning än de tiondeskyldiga i pastorat, livilka fatt tiondeskyldigheteu afskrifva, gällde detta i ännu högre grad i fråga om de tiondeskyldiga hemmanen inom Skaft!? församling. Det framginge, att de tiondeskyldiga hemmanen i Skäfte församling uti förevarande afseende intoge en undantagsställning, och att det icke Lite si göra att på annat sätt än genom statens mellankomst befria dem danfran. Kun 1. Maj:ts befallningshafvande hemställde därför att, därest Kungl. .Magt icke skulle anse hinder för frågans upptagande föranledas däraf, att framställningen gjorts af Skäfte församling och icke af de ifrågavarande hemmanens ägare, Kung! Slajit tacktes vidta<ra erforderliga åtgärder, hvarigenom, med helnande af de nu tiondeskyldina hen manen i Skaftö församling från vidare utgörande af ifrågavarande tionde, af statsmedel måtte anvisas ett mot densamma svarande belopp att årligen sa länge patronat^ tf eu i Morlanda pastorat ägde bestånd, utgå till innebafvaren af densamma.
Till bedömande af storleken af ifrågavarande tionde har Kungl. Maj:tbefallningshafvande i afskrift öfverlämnat utdrag af 1694 års tiondesättnin"slängd, upptagande för dessa hemman en sammanlagd kyrkotionde åt 36 F/r skäppor korn, hvilket öfverensstämmer med den åt förbemalde uppbördsmannen Pettersson lämnade uppgiften, enligt hvilken kyrkotionde» för Skaftö skulle utgöra 71 sättingar 7 kappar eller 9 tunnor o kappar
Slutligen hafva kammarkollegium och statskontoret den 2H december 1911 afgifvit gemensamt underdånigt utlåtande och därvid hemställt, att
Ii
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
Kungl. Maj it täcktes — i ändamål att de hemmansägare i Skäfte församling, som nu hade skyldighet att Utgifva kyrkotionde till patronus i Morlåildä1 församling, måtte vinna befrielse därifrån — i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva, att från anslaget till »kyrkors underhåll» årligen måtte, så länge patronatsrätten i Morlanda ägde bestånd, till samma patronatsrätts innehafvare utgå ersättning för berörda tionde med lösen i penningar efter tioårigt medelmarkegångspris för 14,9928 hektoliter korn.
Såsom af det föregående torde framgå, har synbarligen ett förbiseende Departeägt rum vid den år 1883 skedda omregleringen af förhållandena inom mentsclief'eu. pastoratet, och detta förhållande har ju rédan tidigare påpekats af myndigheterna. Som dessutom patronus i Morlanda icke har något att erinra mot den underdåniga framställningen, och de skäl, som framhållits för densamma, uppenbarligen äro af vägande beskaffenhet, anser jag mig böra förorda ansökningen, detta så mycket hellre som något motsvarande förhållande icke torde förefinnas annorstädes inom landet.
Statskontoret och kammarkollegium hafva hemställt, att ersättningen för berörda tionde skulle utgå från det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslaget till kyrkors underhåll. Med anledning häraf vill jag erinra, att af detta anslag, i riksstaten uppfördt till 170,428 kronor, ett belopp af 169,400 kronor utgör förslagsanslag till gäldande af ersättningar för indelning och därmed jämförlig anvisning och att, enligt 1910 års kapitalkonto till rikshufvudboken, å berörda förslagsanslag för nämnda år uppkommit en besparing af 18,378 kronor 41 öre. Någon höjning af anslaget till kyrkors underhåll torde följaktligen icke vara behöflig för gäldande af här ifrågavarande ersättning.
Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att — i ändamål att de hemmansägare i Skaftö till Morlanda patronella pastorat hörande annexförsamling i Göteborgs stift, som nu hafva skyldighet att utgifva . kyrkotionde till patronus i Morlanda församling, må
vinna befrielse därifrån — medgifva, att från anslaget till »kyrkors underhåll» årligen må från och med år 1913, så länge patronatsrätten i Morlanda äger bestånd, till samma patronatsrätts innehafvare utgå ersättning för berörda tionde med lösen i penningar efter tioårigt medelmarkegångspris för 14,9928 hektoliter korn.
12 Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 70.
Till den af departementschefen i ärendet gjorda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder lämna bifall; och skulle proposition af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, aflåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Fredr. Lagerfelt.
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1912.