Prop. 1913:187

angående förvärvande åt kronan av vissa jordområden för anläg¬ gande av en skjutbana för Alvsborgs regemente in. in.

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 187.

1 Nr 187.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående förvärvande åt kronan av vissa jordområden för anläggande av en skjutbana för Alvsborgs regemente in. in.; given Stockholms slott den 4 april 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgiva,

att fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må tagas i anspråk för förvärvande åt kronan, i och för anläggning av en skjutbana för Ålvsborgs regemente, av de å den statsrådsprotokollet bifogade kartan med rött streckade jordområden och för flyttning av en å vissa av dessa jordområden befintlig kraftledning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

David Bergström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 138 höft. (Nr 187.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

Utdrag av protokollet över lånt/Ör sv ar särenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet ä Stockholms slott den 4 april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård, Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Bergström, anförde härefter:

»När fråga nppkom om Alvsborgs regementes förläggande till Borås, erbjöd sig denna stad att till kaserntomt och övningsfält för regementet utan ersättning upplåta två områden, som å karta, vilken torde få bifogas statsrådsprotokollet för denna dag, utmärkts med fulldragna röda begränsningslinjer. Detta anbud antogs av Kungl. Maj:t i nådigt brev den 25 januari 1907. Enligt särskilda beslut samma dag och den 27 mars 1907 inköptes dessutom åtskillig mark, belägen mellan berörda två områden, nämligen de å kartan utmärkta ägofigurerna 1—19.

Vid tiden för stadens anbud om markupplåtelse angavs såsom plats för blivande skjutbana ett område, vilket å kartan utmärkts med streckade gröna linjer.

Småningom utröntes dock, att denna plats var för ändamålet olämplig, och i dess ställe föreslogs då det område, som å kartan utmärkts med fulldragna gröna linjer.

3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

Skjutbanans förläggande därstädes påkallade emellertid inköp av en del mark bakom kulfånget och flyttning av en över samma mark framdragen elektrisk kraftledning.

I fråga om markinköpet uppgjordes två alternativ: det ena avseende endast de å kartan med rött streckade (röda och gula) områdena och det andra upptagande jämväl det ostreckade röda området.

I fråga om den med röd färg å kartan utmärkta marken, som tillhör staden Borås, erbjöd sig staden den 10 februari 1910 att på vissa villkor försälja: all marken för 35,000 och allenast den streckade delen därav för 25,000 kronor.

I underdånig skrivelse den 21 februari 1910 upptog arméförvaltningens fortifikationsdepartement ett av regementschefen framställt förslag, att kronan skulle förvärva icke blott de med rött streckade (röda och gula) områdena å kartan utan även det ostreckade röda området, enär därigenom vunnes större trygghet mot förhäpna kulor och dessutom erhölles ett välbehövligt tillskott av lämplig övningsterräng.

Fortifikationsdepartementet anförde vidare, att då intet eller jämförelsevis litet kultång behövde uppföras samt högst obetydliga schaktnings- och jordfyllningsarbeten å den senast föreslagna skjutbanan behövde verkställas, torde kostnaden för själva skjutbaneanläggningen kunna begränsas till omkring 25,000 kronor. Under förutsättning att det sålunda förordade förslag till markinköp från staden antoges samt att till den härför erforderliga summan, 35,000 kronor, lades 1,895 kronor för den nödvändiga flyttningen av kraftledningen, som genomkorsade banans farliga område, utgjorde sålunda sammanlagda beloppet av ovanstående poster 61,895 kronor. Härtill komme slutligen kostnaden för förvärvandet av det å kartan med gul färg utmärkta området, utgörande enskilda personer tillhöriga fyra hemmansdelar Vi6, Vc4, Vsa och 3 32 Bråt nr 1 och lägenheten Kranshult, vilket förvärv torde bliva nödvändigt, då de förra delvis läge inom skottlinjerna från skjutbanan och den senare inom dess farliga område. Till följd av ägarnas till dessa gårdar allt för högt uppdrivna försäljningsvillkor torde expropriation här bliva nödvändig. Beräknades hemmansdelarna i fråga på detta sätt kunna förvärvas för omkring tredubbla taxeringsvärdet eller 30,000 kronor, så skulle slutsumman för denna skjutbana belöpa sig till omkring 92,000 kronor, eller, efter avdrag av den för skjutbanan redan disponibla summan 36,000 kronor — ingående i det av 1906 års Riksdag anvisade anslaget till femton infanterikaserner, däri nämnda belopp vore upptaget för varje skjutbana — till omkring 56,000 kronor utöver därför anslagna medel. Ehuru denna siffra kunde synas mycket hög, torde det dock ej vara

Fortifikations departementets framställ ning år 1910

Sakkunnigas

yttrande.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

möjligt att för mindre kostnad på tillfredsställande sätt lösa regementets skjutbanefråga.

Sedan inom ^^försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga lör biträdande med utredning rörande vissa byggnadsfrågor m. m. för armén lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet, anförde dessa uti den 5 april 1911 avgivet utlåtande, att på grund av de stora olägenheter, som, enligt vad utredningen tydligen givit vid handen, skulle vara förenade med skjutbanans förläggande å det med streckade gröna linjer utmärkta området, ansåge jämväl de sakkunniga, att man måste bereda annan plats för skjutbanan; och då det enligt de verkställda undersökningarna icke funnes någon annan därtill lämplig plats å eller i närheten av regementets övningsfält invid Borås än den, som å kartan utmärkts med fulldragna gröna linjer, måste det anses bliva nödvändigt att förlägga skjutbanan därstädes. I fråga om storleken av det markområde, som därför skulle behöva förvärvas, kunde de sakkunniga emellertid icke helt ansluta sig till fortifikationsdepartementets därutinnan avgivna förslag. Visserligen vore de sakkunniga med fortifikationsdepartementet ense om nödvändigheten av att för ändamålet förvärva de områden, som tillhörde de enskilda jordägarna, men då för skjutbanans förläggande å denna plats icke torde vara oavvisligen nödvändigt att därjämte av staden förvärva mera mark, än som innefattades i det mindre av de båda av staden till inköp alternativt erbjudna områdena, ansåge de sakkunniga till räckligt, om för ändamålet från staden förvärvades allenast detta mindre område. Vad anginge sättet för de erforderliga områdenas förvärvande funne de sakkunniga, i likhet med fortifikationsdepartementet, sig böra förorda expropriation i fråga om de områden, som tillhörde de enskilda jordägarna, men ansåge däremot förmånligast och med hänsyn till kostnadernas nedbringande synnerligen önskvärt, om det staden tillhöriga området skulle kunna av staten förvärvas genom byte. Då regementet genom skjutbanans förläggande å nu ifrågavarande område och förvärvandet av den därför erforderliga marken obestridligen erhölle ett större övningsfält än förut, ansåge nämligen de sakkunniga, att regementet mot erhållande av det staden tillhöriga området skulle kunna avstå en motsvarande del av Bockaryd eller sydligaste delen av regementets övningsfält väster om Viskan, så mycket mer som denna del icke kunde anses vara till övningsfält särskilt lämpad. Skulle staden emellertid icke kunna förmås att ingå på ett dylikt byte, syntes ingen annan utväg återstå, än att från staden inköpa området. 1 fråga om de av fortifikationsdepartementet gjorda beräkningar rörande kostnaderna för själva skjutbanans anordnande och kraftledningens förflyttande hade de sak-

5 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

kunniga icke funnit något att erinra, men ansåge, att, innan ärendet slutligen avgjordes, Riksdagens samtycke borde inhämtas.

Med anledning av vad de sakkunniga anfört beträffande markbyte med staden anbefalldes fortifikationsdepartementet att underhandla med Borås stad samt därefter inkomma med det yttrande, vartill omständigheterna kunde giva anledning. Sedan underhandlingar härom förts mellan chefen för Ålvsborgs regemente och vederbörande myndigheter i staden, anmälde emellertid fortifikationsdepartementet, att stadsfullmäktige vid sammanträde den 8 juli 1911 beslutat att icke ingå på det ifrågasatta markbytet, och att fortifikationsdepartementet vid sådant förhållande vidhölle sin framställning, att av staden måtte inköpas det föreslagna större markområdet.

Ärendet föredrog-s inför Kungl. Makt den 10 april 1912 och anförde Departementsjag därvid följande:. _ _ _ rande deri io

»Den år 1909 verkställda utredningen ger vid handen, att det icke april 1912. vare sig å övningsfältet eller å angränsande mark finnes annan till skjutbanas anläggande lämplig plats än de två, som utmärkts å bifogade karta, samt att, om ock ingendera av dessa platser är fullt fri från olägenheter, den med fulldragna gröna linjer utmärkta likväl avgjort är att för ed råga. Naturligtvis är det att beklaga, att berörda utredning

icke ombesörjts mycket tidigare och redan innan Borås bestämdes till förläggningsort för Älvsborgs regemente, i vilket fall måhända då ingånget avtal med staden kunnat få ett annat innehåll, men så som ärendet nu ligger, måste jag förorda militärmyndigheternas, av de sakkunniga understödda förslag om skjutbanans förläggande till den med fulldragna gröna linjer utmärkta platsen ävensom härav betingade flyttning av kraftledningen och förvärvande av ytterligare mark för kronans räkning.

Denna mark utgöres av fyra enskilda ägare tillhörande hemmansdelar av Bråt nr 1 jämte lägenheten Kranshult samt väster och öster därom belägen, staden Borås tillhörig mark. Hemmansdelarna i Bråt och lägenheten Kranshult torde lämpligen böra förvärvas genom expropriation. Beträffande stadens mark föreligger däremot försäljningsanbud med två alternativ, bägge sammanfallande i fråga om det väster om nyss nämnda hemmansdelar befintliga området men olika i fråga om det östra området så till vida, att det ena alternativet avser blott den å kartan rödstreckade delen av Hufvagården men det andra alternativet ytterligare en del av Hufvagården jämte Hässlegårdens skog. Då det mindre omfattande alternativet, som de sakkunniga förordat, synes omfatta all den mark, som är oundgängligen nödvändig för skjutbanans

6 Katigt Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

förläggande på den nu föreslagna platsen, torde detta alternativ böra föredragas framför det mera omfattande.

De i ärendet förebragta kostnadsberäkningarna synas mig icke vara av den beskaffenhet, att det nu kan med tillförlitlighet anges, vilka utgifter ett beslut om ändrad plats för skjutbanan kommer att medföra. Åven om själva byggandet av skjutbanan skulle, på sätt fortifikationsdepartementet anfört, kunna utföras för 25,000 kronor mot 36,000 kronor, som beräknats och ingår i det av 1906 års Riksdag beviljade anslaget till kasernetablissemang för 15 infanteriregementen, så föreligger ingen överenskommelse med staden om, hur kraftledningen skall framdragas, och det av fortifikationsdepartementet godtagna beloppet 1,895 kronor har tillkommit under antagandet, att stadens elektricitetsverk skulle vilja övertaga eu del av den gamla materielen. Köpeskillingen för den staden tillhöriga mark, som bör förvärvas, är visserligen bestämd till 25,000 kronor, men däremot är jag icke övertygad om, att de fyra enskilda ägare tillhörande hemmansdelar av nr 1 Bråt och lägenheten Kranshult kunna exproprieras för det av fortifikationsdepartementet beräknade beloppet 30,000 kronor, utgörande hemmansdelarnas tredubbla taxeringsvärde. Ägarna hava år 1909 för försäljning av dessa egendomar till kronan fordrat tillhopa 68,500 kronor.

Då det dessutom nu icke är fråga om att begära visst anslag av Riksdagen, utan fjärde huvudtitelns allmänna besparingar torde böra anlitas för de utgifter, som betingas av kraftledningens förflyttning och markinköpet, synes det vara lämpligast att, såsom de sista åren skett beträffande extra rekryteringsbidrag, utan angivande av något belopp äska Riksdagens medgivande att taga nämnda besparingar i anspråk för förvärvandet av det å bifogade karta rödstreckade området och för flyttning av den däröver framdragna kraftledningen.

Enligt vad jag inhämtat utgör Ålvsborgs regementes övningsfält vid Borås för närvarande 485 hektar, varjämte regementet har dispositionsrätt till ytterligare 100 hektar. Regementet förfogar över större areal än de flesta andra regementen, och tillåter jag mig erinra, att då det år 1906 var fråga om äskande av medel till kasernetablissemang för Livregementets grenadjärer och 14 andra infanteriregementen, hade chefen för fortifikationen utgått från, att det till övningsfält borde finnas ett område av omkring 200 hektar. Det är visserligen sannt, att övningsfältet vid Borås i sin längdriktning genomskäres av en järnväg och en landsväg samt att detta säkerligen i någon mån minskar möjligheten av dess fulla utnyttjande, men då fältet nu, enligt vad jag tillstyrkt, skulle betydligt utvidgas, torde det vara skäl att återupptaga den av de sak-

7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

kunniga framkastade tanken på att avhända kronan södra delen utav fältet väster om Viskan. Någon utredning i detta avseende föreligger visserligen icke, men det synes dock lämpligt att redan i detta sammanhang utverka Riksdagens- tillstånd till försäljning av nämnda del av fältet, i den mån den icke beköves för regementets räkning. Försäljningssumman torde böra tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader ock andra försvarsändamål.»

I enlighet med min hemställan föreslog Kungl. Maj:t ock (i propo- Kungi. Maj-.ts sition nr 156 till 1912 års Riksdag), att Riksdagen mätte medgiva, proposition &r

dels att fjärde huvudtitelns allmänna besparingar måtte tagas i anspråk för förvärvande åt kronan, i och för anläggning av en skjutbana för Älvsborgs regemente, av de å kartan med rött streckade jordområdena och för flyttning av en å vissa av dessa jordområden befintlig kraftledning,

dels ock att södra delen av nämnda regementes övningsfält väster om Viskan måtte, i den mån den efter verkställd utredning befunnes obehövlig för regementets övningar, försäljas och försäljningssumman tillgodoföras landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Uti skrivelse den 28 maj 1912 (nr 206) förklarade emellertid Riks- Riksdagens dagen, att det emellan arméförvaltningen å Kungl. Maj:ts och kronans bei9i2är vägnar och staden Borås den 10 april 1907 upprättade kontrakt angående upplåte se av mark till övningsfält m. m. för Ålvsborgs regemente syntes, på sättl uti en inom Riksdagen väckt motion även anförts, lägga hinder i vägen för att utan särskild uppgörelse med Borås stad vidtaga den ifrågasatta försäljningeu av en del av regementets övningsfält väster om Viskan. Med hänsyn härtill och då även av annan anledning ytterligare utredning av ärendet torde vara önskvärd samt enligt från chefen för lantförsvarsdepartementet lämnat meddelande det av Borås stad avgivna försäljningsanbudet å den mark, som avsåges till inköp, den 3 maj 1912 blivit ytterligare förlängt att på oförändrade villkor gälla till den 1 juli 1913, hade Riksdagen ansett sig icke för närvarande böra bifalla nämnda proposition.

Med anledning härav erhöll arméförvaltningens fortifikationsdepar-Åtgärder i antement anmodan att inkomma med nytt förslag till anläggning av ifrå- Riksdagen» gavarande skjutbana och nämnda departement lämnade regementschefen beslut, tillfälle att än en gång yttra sig i ämnet.

Regementschefen har härvid ånyo framhållit, att skjutbanan bör för- Regemente-

o «/ > u cli6f6n8 fornv-

läggas till det med fulldragna gröna linjer utmärkta området och att ade yttrande.

Fortifikationsdepartementets förevarande förslag.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

hela det av staden Borås till inköp föreslagna större området bör åt kronan förvärvas. Såsom skäl för detta inköp har regementschefen anfört, att det större området blott är 10,000 kronor dyrare än det av staden erbjudna mindre området, men att värdet av den ökade mark, kronan skulle erhålla, uppgår till 15,627 kronor och sålunda med mer än 50 procent överstiger nämnda prisskillnad, att vare sig från staden inköpes det större området, omfattande all stadens mark öster om Viskan, eller det mindre området, omfattande allenast */# av samma mark, köpeskillingen, som härvid avtalas, kommer att vara normerande för den lösesumma, som expropriationsnämnden bestämmer för Bråthemmanen och Kranshult, vilka äro likvärdiga med det mindre området, att nämnda lösesumma blir i förra fallet (2 X 7,000 =) 14,000 kronor och i senare fallet (2 x 12,500 =) 25,000 kronor, vadan totalkostnaden för förvärvandet av nämnda hemmansdelar och lägenhet samt mark från staden blir mindre (14,000 + 35,000 kronor), om det större området inköpes, än om endast det mindre förvärvas (25,000 + 25,000 kronor), samt att det större området är välbehövligt för att öka regementets i övrigt ganska knappt tilltagna övningsfält, vilket väl har en avsevärd längd, men däremot en ringa bredd och dessutom i hela sin längd genomskäres av Viskan och järnvägen Borås—Varberg, vilket förhållande gör övningsterrängen otillfredsställande.

Regementschefen har även angivit, att förvärvandet åt kronan av det å kartan med grön färg utmärkta området, skulle vara önskvärt, även om det icke kan anses vara alldeles nödvändigt. Regementschefen har upplyst, att detta område utgöres av lägenheten Gröneberg, omkring 3,5 tunnland, samt av omkring 35 tunnland utmark, hörande med lika stor del till Vs mantal Hässlegården, ägare J. F. Andersson, och Vs mantal Hässlegården, ägare Nils Nilsson. För lägenheten Gröneberg med hus och jord har ägaren, A. Elfstrand, begärt 3,700 kronor, och denna summa har regementschefen ej funnit obillig. Andersson och Nilsson hava för sin mark begärt 10 kronor kapplandet, varvid Nilsson dessutom fordrat att förut få borttaga å sitt område växande skog; men regementschefen, som efter ögonmått trott nämnda skog kunna betinga ett värde av mellan 2,000 och 3,000 kronor, har betecknat både Anderssons och Nilssons, synnerligast den sistnämndes, anspråk såsom oskäligt höga.

Fortifikationsdepartementet har i skrivelse den 5 februari 1913 tillkännagivit, att departementet icke har någon annan plats att föreslå för

Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:r 187.

ifrågavarande skjutbana än den, som å kartan utmärkts med fulldragna gröna linjer, att förnyade underhandlingar om inköp av hemmansdelarna i Bråt och lägenheten Kranshult icke lett till något resultat, samt att departementet, med hänsyn till av staden gjorda uppoffringar och andra förhållanden, ej ansett det lämpligt att hos staden göra framställning om medgivande att, oaktat det i kontraktet med staden intagna förbudet, få till annan försälja någon del av övningsfältet väster om Viskan. Med upplysning, att det från kronans sida erforderliga bidraget till kostnaden för kraftledningens flyttande, enligt vad drätselkammaren meddelat, icke kommer att överstiga men möjligen understiga 1,895 kronor, har fortifikationsdepartementet vidhållit, att all den mark, staden erbjudit kronan köpa, bör förvärvas åt kronan, och har tillika meddelat, att staden på förfrågan förklarat sig icke vilja avstå någon de! av denna mark genom byte mot annan kronan tillhörig mark. Departementet har således vidhållit sin den 21 februari 1910 gjorda hemställan. Därutöver har departementet emellertid nu föreslagit, att jämväl det å kartan med grön färg utmärkta området exproprieras för kronans räkning.

Såsom motivering till de sålunda föreslagna markförvärven har fortifikationsdepartementet anfört, att visserligen utgjorde Ålvsborgs regementes nuvarande övningsfält 485 hektar och vore sålunda större än flera andra övningsplatser, men genom sin långsträckta form och det förhållande, att platsen i sin längdriktning genomskures av Viskan samt av en järnväg och en landsväg, bleve densamma såsom övningsplats, oaktat sin omfattning, mindre användbar än andra övningsplatser av ringare storlek. Övningsfältets utvidgning på bredden vore därför, såsom regementschefen anfört, synnerligen önskvärd och även behövlig. En mindre utvidgning komme väl till stånd jämväl vid platsens tillökning med det mindre av de till inköp föreslagna områdena, men fördelarna från övningssynpunkt genom tillägg av det större området vore, såsom regementschefen gjort gällande, så avsevärda, att de i och för sig väl motsvarade den ökade kostnaden. Härtill komme eu annan omständighet, som särskilt i detta sammanhang borde framhållas, nämligen att det större områdets förvärvande medförde ökad trygghet vid skjutbanans användande, i det att fara för förlupna kulors nedslag å främmande mark undanröjdes. Ej heller att förbise utan fast mera att synnerligen beakta vore det av regementschefen anförda skäl, att skillnaden i värdet av det större området så avsevärt eller med mer än 50 procent överstege skillnaden mellan de av staden för de särskilda områdena erbjudna försäljningsprisen. Kunde därtill, såsom regementschefen förmenat, inköpet av det större området med det för delarna i förhållande till det

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 138 käft. 2

10 Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 187.

hela billigare priset verka till nedsättning av lösesumman för de enskilda hemmansdelarna i Bråt och lägenheten Kranshult, bleve detta inköp än mera fördelaktigt. Ehuru, såsom regementschefen anfört, förvärvandet av lägenheten Gröneberg samt utmarken till de båda hemmansdelarna, vardera 1 s mantal Hässlegården, icke vore ovillkorligen nödvändigt för skjutbanans anläggande å den föreslagna platsen, syntes dock fortifikationsdepartementet sådant förvärvande bliva eu följd av antagandet utav stadens mera omfattande försäljningsanbud. Det skulle nämligen bliva synnerligen olämpligt och olägligt för regementet och dess övningar att, såsom för sådant fall komme att ske, hava enskilda ägor mitt bland sina egna områden och på alla sidor omgivna av dessa. Kronans uraktlåtenhet att förvärva detta område skulle otvivelaktigt medföra, att åtminstone den öster därom belägna marken ej skulle på ändamålsenligt sätt kunna utnyttjas, och att ovan angivna trygghet vid skjutövningars bedrivande ej till fullo skulle ernås. På anförda skäl och då regementets hela övningsfält genom sist omhandlade markförvärv skulle erhålla en synnerligen lämplig form med väl avrundade gränser, finge fortifikationsdepartementet, med vidhållande av sin förut framhållna åsikt om antagandet av det utav staden gjorda, mera omfattande försäljningsanbud, tillstyrka förvärvandet jämväl av det å kartan med grönt betecknade området, omfattande lägenheten Gröneberg och utmarken till vardera J. F. Andersson och Nils Nilsson tillhöriga Vs mantal Hässlegården, varvid departementet, då regementschefen ansett de av de båda sistnämnda gjorda försäljnings anbuden vara för höga — en åsikt, som delades av arméförvaltningens domäntjänsteman — och även det fordrade priset för lägenheten Gröneberg syntes väl högt, ville föreslå, att ifrågavarande utmark och lägenhet finge, därest ej antagliga försäljningsanbud kunde erhållas, förvärvas genom expropriation i sammanhang med expropriation av merberörda hemmansdelar i Bråt och lägenheten Kranshult.

Vad slutligen kostnaderna angår, har fortifikationsdepartementet ansett dem ej kunna exakt angivas, men beräknat dem sålunda:

kostnaden för skjutbanans byggande ............................. kronor

kostnaden » kraftledningens flyttande ........................ ))

köpeskillingen för stadens mark..................................... )>

expropriationssumman för hemmanen i Bråt och

lägenheten Kranshult.................................................. »

begärda priset för lägenheten Gröneberg..................... »

begärda priset för återstoden av det å kartan med

grön färg utmärkta området .................................... »

25,000: — 1,900: — 35,000: —

30,000: — 3,700: —

11,200: —

Summa kronor 106,800: —

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

Efter avdrag av 36,000 kronor, som redan finnas tillgängliga å det av 1906 års Riksdag beviljade anslaget till kasernetablissemang för femton infanteriregementen, skulle således erfordras 70,800 kronor. Fortifikationsdepartementet, som ansett detta belopp vara högt beräknat, har föreslagit, att detsamma må utgå från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.

Det har emellertid ansetts önskligt att erhålla ytterligare utredning i ärendet. Fortifikationsdepartementet har därför anmodats att låta sin domän tjänsteman besiktiga och värdera ifrågavarande maik samt inkomma med utredning, huruvida, under förutsättning att kronan förvärvade det å kartan ostreckade röda området och det å kartan med grön färg utmärkta området, någon del av dessa områden skulle kunna o-enom byte med grannarna eller annorledes kronan åter avhändas eller ock kronan eventuel! tillvinnas någon inkomst genom avverkning av å områdena varande skog.

Till svar härå har fortifikationsdepartementet överlämnat och åberopat en promemoria av arméförvaltningens domäntjänsteman, däri denne

anfört följande: .

Åkerjorden å de till inköp föreslagna områdena vore i allmänhet av god beskaffenhet och torde på grund av sin närhet till staden betinga ett värde av omkring 550 kronor för tunnland, vilket pris också nyligen betalats för jorden vid torpet Gröneberg. Skogsmarken vore också i allmänhet av god beskaffenhet, så att återväxten komme utan svårighet, och ungskogarna såge växtliga och friska ut; impedimenter, såsom mossa och kala berg, upptoge ganska liten procent av arealen. Skogsbeståndet utgjordes mest av ungskog, men skog och plantor funnes nästan överallt, så att kalmarkén upptoge endast några få tunnland. Byggnaderna vore i allmänhet medelgoda, men deras värde vore naturligtvis ganska ringa, om de måste rivas, såsom för skjutbanans skull troligen bleve nödvändigt med åtminstone alla gårdarna i Bråk

Så vitt av tillgängliga handlingar och kartor framginge, skulle det å kartan rödstreckade röda området utgöras av omkring 3 tunnland åker — torpet Rua — 31 tunnland äng utefter ån samt 98 tunnland skogsmark. Satte man ett värde av 550 kronor för vaije tunnland åker, gjorde detta 1,650 kronor, och om ängen värderades till 100 kronor för tunnland, gjorde detta 3,100 kronor, vartill komme 800 kronor för i backarna där växande skog. Om vidare skogsmarken — såsom kalmark — på grund av sin närhet till staden värderades till 100 kronor för tunnland, gjorde detta 9,800 kronor, och så återstode ett värde av

Ytterligare

utredniag.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

!>,650 kronor, som komme på den växande skogen. Visserligen funnes det skog överallt, men då den icke vore av någon vidare grovlek, torde den knappast vara värd detta plus. Då det emellertid syntes för skjutbanan absolut nödvändigt att förvärva denna mark, måste man nog antaga stadens anbud. En expropriation skulle säkerligen icke komma till lägre pris.

Vad anginge det å kartan rödstreckade gula området vore det tydligt, att då hemmansdelarna i Bråt taxeringsvärderats till 9,000 kronor, det av ägarna begärda priset vid ett eventuel köp, 69,000 kronor, vore alldeles oskäligt, varför liemmansdelarna borde exproprieras. Om man då sökte beräkna det högsta pris, de skulle gå till, och därvid använde de siffror, som köpet av stadens jord betingade — och de torde säkerligen vara tillräckliga och sannolikt även komma att av expropriationsnämnden tagas såsom ledning och jämförelse — finge man: för åkern, 24 tunnland å 550 kronor, 13,200 kronor, för skogsmarken, 100 tunnland a 100 kronor, 10,000 kronor samt för växande skog, 100 tunnland å 96 kronor, 9,600^ kronor eller tillsammans 32,800 kronor. Härtill komme Ivranshult, för vilket begärdes 6,500 kronor och som omfattade 4 tunnland åker och 2 tunnland skog. Då mindre ställen betingade jämförelsevis högre pris, torde man vid expropriation knappast komma under denna summa.

Det å kartan ostreckade röda området utgjordes av omkring 9 tunnhud åker och 194 tunnland skog. Om åkern beräknades till 550 kronor för tunnland, gjorde det 4,950 kronor. Då skogsmarken i detta fall vore längre bort belägen, så att den aldrig kunde tänkas få något annat värde än såsom skogsmark, torde man ej få sätta så högt värde på denna utan godtaga av jägmästare uppgjord beräkning, som slutade på en summa för mark och skog av omkring 11,000 kronor eller tillsammans 15,950 kronor för den jord, staden ville sälja, vilket, då det ej gjorde mer än 56 kronor för tunnland mark och skoy, måste anses mycket billigt.

Torpet Gröneberg, som nyligen köpts för 2,050 kronor, därav 1,600 kronor för åkern och 450 kronor för huset, vore nu hembjudet för 3,700 kronor samt torde kunna fås för 3,000 kronor. För den öv- Tiga delen av det å kartan med grönt betecknade området, vore begärt ett oskäligt pris, 320 kronor för tunnland kalmark, varför denna del, om den skulle förvärvas, borde exproprieras, då den ej borde gå över allra högst 100 kronor för tunnland kalmark. Enär det naturligtvis bleve reelast ur alla synpunkter, om kronan även komme i besittning härav, torde denna mark även nu lämpligen böra förvärvas. En stolpe

13 Xungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

till kraftledningen komme att stå å torpet Grönebergs mark, och ersättningen härför, om marken ej förvärvades, komme säkerligen ej att överstiga 10 kronor en gång för alla.

Något markbyte ville staden ej göra och ingen av grannarna heller; och att byta mark vore i allmänhet en alltför osäker sak. Då vore det bättre att sälja marken i stället, och det torde ej vara omöjligt att sälja antingen en del av jorden öster om kraftledningen eller också skogen därå. Att sätta något värde på denna vore vid så hastig besiktning knappast möjligt, men skulle den, om alltsammans nedhögges, kunna betinga omkring 5,000 kronor. Arméförvaltningens domän tjänsteman ansåge emellertid, att det vore ett mycket olämpligt förfarande, ty kronan borde själv hava så mycket skog som möjligt, och fast det nu vore lantförsvarsdepartementet i stället för jordbruksdepartementet, som köpte den, borde den behållas och komme sannolikt att om några år giva en ganska god avkastning. Skulle stadens erbjudande av det större området antagas, ansåge domäntjänstemannen, att även expropriationen av Bråt borde bil billigare än 196 kronor för tunnland för mark och skog. Under antagande att priset på åkern bleve detsamma, torde priset på skogen och skogsmarken högst kunna gå till det för stadens 292 tunnland skog givna priset (35,000—1,650—3,100—800—4,950 =) 24,500 kronor, ökat med hälften; d. v. s. (24,500 : 292 =) 84 + 42 eller 126 kronor för tunnland, vilket för omkring 100 tunnland gjorde 12,600 kronor. Då värdet av Bråthemmanens åker, såsom förut nämnts, utgjorde 13,200 kronor, skulle priset för hela Bråt bliva 25,800 kronor. Skulle man åter antaga, att priset vid expropriationen av Bråthemmanen kunde gå till dubbla priset för stadens jord, bleve det (84 + 84 =) 168 kronor för varje tunnland skog och för 100 tunnland skog 16,800 kronor, så att priset för hela Bråt då bleve (16,800 + 13,200 =) 30,000 kronor.

Det mindre alternativet kunde kanske vara tillräckligt för skjutningarnas säkerställande och kraftledningens framdragande, men det större medförde fullständig säkerhet samt därjämte fördelen av ett större övningsfält, på vilket fältskjutning kunde övas, så att kostnaden för hyra av mark härför inbesparades. Om endast det mindre området köptes, måste laga skifte å skogen ske, vilket medförde en kostnad, som av regementschefen beräknats till 2,000 kronor, och varav nog större delen folie på kronan. Med det större undvekes denna utgift. Då domäntjänstemannen huvudsakligen sago frågan ur ekonomisk synpunkt, tvekade han ej att på ovan anförda grunder förorda det större alternativet.

14 Kungl. Maj'ds Nåd. Proposition Nr 187.

Departements-

chefen.

På skäl, som utförligt angivits i det vid propositionen nr 156 till 1912 års Riksdag fogade statsrådsprotokollet, anser jag alltjämt, att Älvsborgs regementes skjutbana bör förläggas till den å kartan med fulldragna gröna linjer utmärkta platsen, samt att i följd därav kraftledningen bör flyttas och de å kartan med rött streckade (röda och gula) områdena böra förvärvas åt lantförsvaret. I detta avseende är jag ense med myndigheterna.

Fortifikationsdepartementet har emellertid föreslagit förvärvande av även de områden, som å kartan utmärkts med ostreckad röd och grön färg.

Skälen till inköp av det förra området hava av fortifikationsdepartementet likasom av regementschefen angivits vara, att därigenom skulle vinnas en välbehövlig utvidgning av regementets övningsfält, ökad trygghet för skjutbanans användning och eventuellt minskade utgifter vid expropriation av det å kartan med gul färg utmärkta området, vartill komme, att det pris, staden fordrat för nu ifrågavarande område, måste anses synnerligen billigt. Arméförvaltningens öomäntjänsteman har såsom ytterligare skäl anfört, att regementet därigenom skulle erhålla mark för fältskjutning, och att kronan därigenom skulle undgå kostnaderna för laga skifte, vilket bleve nödvändigt, om kronan köpte endast en del av stadens mai’k.

Såsom jag förut haft tillfälle för Kungl. Magt framhålla, förfogar emellertid regementet redan nu över jämförelsevis stor areal. För att ifrågasätta en utvidgning utöver det mått, varom jag i fjol hemställde, måste sålunda avgörande skäl härför förebringas. Visserligen skulle genom en sådan ytterligare utvidgning erhållas ökad trygghet för skjutbanans användning, men det har dock icke från något håll bestritts, att skjutningarna även därförutan kunna bliva säkerställda. Särskilt förtjänar framhållas, att den sakkunniga officer, som fortifikationsdepartementet använt för anställande av undersökningar å platsen, uti en den 4 november 1909 dagtecknad promemoria uppgivit, att endast de å kartan med rött streckade områdena skulle behöva förvärvas med hänsyn, bland annat, till »det farliga området».

Vad angår påståendet, att förvärvet av det ostreckade röda området å kartan skulle bidraga till avsevärt nedbringande av expropriationskostnaderna för det med gul färg utmärkta området, torde riktigheten av detta påstående vara tvivel underkastat.

Däremot vill jag icke förneka, att priset för det å kartan ostreckade röda området måste anses billigt; men om området icke är ur militär

15 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

synpunkt oundgängligt, torde kronan trots prisbilligheten icke böra åsamka sig utgifter för områdets förvärvande.

Beträffande slutligen skifteskostnaderna, synes mig som om endast för den händelse, att de å kartan med röd färg belagda (streckade och ostreckade) områdena redan genom skiftesförrättning utbrutits såsom en enhet för sig, särskilda skifteskostnader skulle uppstå genom kronans förvärv av endast det ena av samma områden; men att dessa redan nu utgöra en sådan utbruten enhet framgår dock icke av handlingarna, och för den händelse så dock skulle vara fallet, torde kostnaderna för det streckade röda områdets utbrytning genom ägostyckning icke kunna på långt när uppgå till 2,000 kronor.

Förvärvet av det med grön färg å kartan utmärkta området har fortitikationsdepartementet angivit vara en följd av antagandet av stadens mera omfattande försäljningsanbud; och därest detta anbud icke antages, skulle således förvärvet icke vara oundgängligen påkallat. Detta förvärv har för övrigt av regementschefen ifrågasatts redan tidigare, men det finnes icke omnämnt i propositionen nr 156 till 1912 års Riksdag, enär fortifikationsdepartementet den gången icke hemställde därom utan tvärtom i skrivelsen den 21 december 1910 avböjde detsamma med följande ord: »då banans förläggande till nu föreslagna plats ingalunda synes nödvändiggöra detta förvärv, då tillräckligt naturligt kulfång med förutnämnda markförvärv synes erhållas, för att området i fråga skall vara tillbörligt skyddat för förhäpna kulor, synes det departementet, att frågan om detta markförvärv bör få bero, tills det visat sig, om och i vad mån hinder ställes i vägen för flyttningen av förutnämnda kraftledning, som å en sträcka av omkring 400 meter måste dragas genom sagda område». Såsom arméförvaltningens domän tjänsteman numera upplyst, skulle endast en stolpe till kraftledningen komma att stå på torpet Grönebergs mark, och härför skulle kronan icke behöva erlägga högre ersättning än omkring 10 kronor en gång för alla. Hänsyn till kraftledningen kan således icke heller motivera ett förvärvande av det å kartan med grön färg utmärkta området.

Förvärvandet av detta område liksom av det å kartan ostreckade röda området anser jag mig så mycket mindre böra tillstyrka, som det icke befunnits möjligt att genom byte erhålla någon del av desamma eller ens ställts i säker utsikt att genom försäljning av annan del av övningsfältet eller skogsavverkning å detsamma erhålla gottgörelse för en avsevärd del av kostnaderna för förvärvet.

Vid övervägande av alla på saken inverkande omständigheter måste jag därför vidhålla min den 10 april 1912 uttalade mening, att

16 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 187.

endast de å kartan med rött streckade områdena böra av kronan förvärvas.

Kostnadsfrågan bar sedan berörda dag så till vida vunnit fastare form, att kronans utgifter för kraftledningens flyttande med säkerhet kunna beräknas icke komma att överstiga 1,895 kronor. Då det emellertid lika litet nu som då synes möjligt att med någon större grad av tillförlitlighet kunna beräkna kostnaderna för expropriation av det å kartan med gul färg betecknade området, anser jag alltjämt vara lämpligast att icke angiva något visst belopp, att av Riksdagen äskas. Kostnaderna bliva emellertid med säkerhet icke större, än att de — i den mån de icke täckas av vad som kan därtill disponeras av de 36,000 kronor, som finnas tillgängliga å det av 1906 års Riksdag beviljade anslaget till kasernetablissemang för femton infanteriregementen — kunna bestridas av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar. §5§jj£-

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgiva,

Till denna departementschefens, av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle till Riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo: Ivan Eckerström.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1913.

Nuvarande grans för hronans inarle.

ing förvärfvas.

r "■ "3 /Staden. -anhörig/ alt för* Tero //o}?

ning förvdr/vas enligt

det -min-cb^e alternativet.

för va 7-foa. s enligt otet

större alternativet.

E3 rSlocden eg tillhörig mark

inom det sio?'re alternativet'

OSDAL

BOCKARYD/r *

\_ _ J

Gen. Stab. Lit: Anst.Stockh.