Doc 1913:192
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.
1 Nr 192.
Kungl. Ma.j:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt och 8 § i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst: given Stockholms slott den 7 mars 1913.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till:
a) förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt, och
b) förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro, enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Theodor Adelswärd.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 143 höft. (Nr 192.)
9 Kungl. Maj.ts 1.Varf. Proposition Nr 192.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28 oktober IblO om inkomst- oeh förmögenhetsskatt.
8 §•
Såsom inkomst taxeras icke:
vad som förvärvats genom giftorätt, arv eller testamente eller i hemföljd, morgongåva eller fördel av oskiftat bo eller ock genom gåva; dock taxeras såsom inkomst periodiskt understöd, därför givaren enligt bestämmelserna här nedan i detta kapitel är berättigad till avdrag;
vinst. å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som tillfallit säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock av honom förvärvats genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast egendom, tio år eller därutöver och eljes fem år och därutöver;
vad som erhållits såsom vinstutdelning å insatser i föreningar för ekonomisk verksamhet;
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, så ock vad som eljes på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade eller hans stärbhus;
kapital, som på grund av liv- eller kapitalförsäkring tillfallit den försäkrade eller hans stärbhus;
vad som av staten anvisats till bestridande av de med erhållna tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:
ortstillägg för tjänstinnehavare vid rikets beskickningar och konsulat ;
resekostnadsersättning;
å stat uppförd häst- och båtlega;
officerares lönetillägg för tjänstehästar samt furageersättning;
anslag till skrivmaterialier, kontorshyra och andra expenser;
3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.
traktamente för förrättning å annat ställe än tjänstemans eller i förrättningen deltagande persons vanliga boningsort,
arvode eller traktamente för kommendering utom station; fältavlöning under krigstid;
samt arvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevision, kyrkomöte eller kommitté å annan ort än där arvodes- eller traktamentstagaren varit bosatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1914.
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.
8 §•
1 mom. Såsom inkomst enligt denna förordning skola, med undantag och efter avdrag, som här nedan i detta kapitel stadgas, taxeras skattskyldigs årsintäkter i penningar eller penningars värde av kapital och arbete.
Förmån av bostad ävensom vad skattskyldig för sin och sin familjs räkning direkt tillgodogjort sig från egen näring eller eljes av förnödenheter och varor, som han fört i handel eller tillverkat, skola följaktligen även räknas såsom inkomst.
Såsom inkomst taxeras icke:
vad som förvärvats genom giftorätt, arv eller testamente eller i hemföljd, morgongåva eller fördel av oskiftat bo eller genom gåva eller ock erhållits i form av sådant periodiskt understöd, som lämnats såsom bidrag till undervisning eller uppfostran eller eljes utgivits på grund av lagligen åliggande försörjningsplikt eller till'understöd åt hemmavarande familjemedlemmar;
å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som tillfallit säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock av honom förvärvats genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast egendom, tio år eller därutöver och eljes fem år eller därutöver;
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, så ock vad som eljes på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade eller hans stärbhus;
5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.
kapital, som på grund av liv- eller kapitalförsäkring tillfallit den försäkrade eller hans stärbhus;
vad som av staten anvisats till bestridande av de med erhållna tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:
ortstillägg för tjänstinnehavare vid rikets beskickningar och konsulat,
resekostnadsersättning,
å stat uppförd häst- och båtlega,
officerares lönetillägg för tjänstehästar samt furageersättning, anslag till skrivmaterialier, kontorshyra och andra expenser, traktamente för förrättning å annat ställe än tjänstemans eller i förrättningen deltagande persons vanliga boningsort,
arvode eller traktamente för kommendering utom station, fältavlöning under krigstid,
samt arvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevision, kyrkomöte eller kommitté å annan ort än där arvodes- eller traktamentstagaren varit bosatt.
2 mom. Skattskyldigheten för inkomst enligt denna förordning avser den inkomst, som åtnjutits under det nästföregående kalenderåret éller, då räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker.
År skattskyldig gift, skall i hans taxering enligt denna förordning inbegripas jämväl hustruns inkomst; dock att i fall, där hustrun haft inkomst, som rättsligen varit från mannens förvaltning undantagen, hustrun skall taxeras därför.
3 mom. För inkomst av kapital eller arbete skall, med iakttagande av bestämmelserna i 12 § härnedan, bevillning erläggas med en tiondedels procent av inkomstbeloppet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1914.
6 Kungl. Maj:ts Nåd.. Proposition Nr 192.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1913.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd, Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström, friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd anförde vidare:
I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari innevarande år, angående reglering av utgifterna under riksstatens tredje huvudtitel, har ministern för utrikes ärendena framhållit, att genom den av honom föreslagna nya indelning av diplomatiska och konsulära tjänstemäns löneförmåner nödvändiggjordes en ändring i nu gällande bestämmelser rörande grunderna för dessa tjänstemäns beskattning.
Med anledning härav anhåller jag att få för Kungl. Maj:t anmäla denna fråga och erinrar då därom, att i nu gällande lönestat ifrågavarande tjänstemäns löneförmåner äro indelade i lön, ortstillägg och
7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.
hyresbidrag. Den nuvarande lönen har icke ansetts inbegripa annat än lön i egentlig mening, varemot ortstillägget måste anses hava i sig innefattat såväl tjänstgöringspenningar som ock ersättning för de högre levnadskostnader, som föranleddes av prisförhållandena i anställningsorten ävensom av tjänstemannens representativa ställning. Hyresbidraget har varit avsett till bestridande av kostnader för passande bostad åt tjänstemannen med familj ävensom för kanslilokal, där sådan måste av tjänstemannen hållas.
Av dessa löneförmåner har allenast den del av hyresbidraget, som ansetts belöpa å kanslilokal gått fri från taxering till bevillning och till inkomstskatt. Något uttryckligt stadgande härom har väl icke funnits upptaget i skatteförordningarna, men, då dessa förordningar medgiva avdrag vid taxering för kostnader för kontorshyra, har min företrädare i ämbetet i statsrådsprotokollet den 15 februari 1907 vid framläggande av förslag till ändringar i bevillnings- och inkomstskatteförordningarna uttalat, att utav hyresbidraget borde för ministrar en sjättedel och för chargés d’affaires, generalkonsuler och konsuler en tredjedel anses utgöra anslag till kanslilokal. I enlighet härmed hava taxeringsmyndigheterna förfarit jämväl efter tillämpningen av de nya skatteförordningarna den 28 oktober 1910, vilka icke heller upptagit några uttryckliga stadganden i berörda hänseende.
I det nu till Riksdagens prövning framlagda förslaget till ny lönestat för ifrågavarande ämbets- och tjänstemän har en ny uppdelning av löneförmånerna föreslagits, nämligen i lön i egentlig mening, tjänstgöringspenningar samt ortstillägg. Därvid har från det nuvarande ortstillägget utbrutits och under särskild avlöningstitel upptagits den del, som ansetts motsvara tjänstgöringspenningar, och i stället har i ortstillägget ingått det nuvarande hyresbidraget. Härav påkallas nu ett bestämmande, huru löneförmånerna hädanefter, om det nya förslaget till lönestat vinner Riksdagens bifall, böra i taxeringsavseende behandlas.
I förslaget till den nya lönestaten hava lön- och tjänstgöringspenningar för diplomatiska och konsulära tjänstemän avvägts med hänsyn tagen till nu utgående avlöningsförmåner åt hemmavarande tjänstemän av ungefärligen motsvarande tjänstegrad men därvid i allmänhet tilltagits rikligare, så att de förras lön och tjänstgöringspenningar sammanlagda icke oväsentligt överstiga de senares sammanlagda avlöningsförmåner, även om i dessa senare inberäknas ortstillägg åt tjänstemän i huvudstaden. För de utom riket anställda tjänstemännen utgöra således de båda avlöningstitlarna lön och tjänstgöringspenningar redan de, utan inberäkning av ortstillägget, ett sammanlagt beskattnings-
8 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 192.
underlag, som kommer att för dem medföra en i regel icke obetydligt drygare skattebörda än jämnställda tjänstemän i hemlandet hava att draga. Med hänsyn härtill har utrikesministern uttalat den mening, att ortstillägget för de utom riket boende tjänstemännen borde i sin helhet vara skattefritt.
Denna mening är jag böjd att dela. Ifrågavarande ortstillägg till utom riket bosatta statstjänstemän är uppenbarligen av väsentligen annan natur än de mindre ortstillägg, som tillerkännas statstjänstemän, vilka äro bosatta å dyrare ort inom riket, för att göra dessa senares löneförmåner ekvivalenta med motsvarande tjänstemäns å annan ort inom riket. I den mån ett ortstillägg av enahanda art, som det till hemmavarande tjänstemän utgående, tinnes inrymt i de utrikes boende tjänstemännens löneförmåner, måste detta anses ingå i lön- och tjänstgöringspenningar, som för de utrikes vistande tilltagits högre än för de hemmavarande. Det särskilda ortstillägg åter, som föreslagits till chefer och personal vid rikets beskickningar och konsulat hos utländska makter, är endast till benämningen likartat med ortstillägget åt hemmavarande tjänstemän. Benämningen ortstillägg å ifrågavarande avlöningsanslag till utrikes vistande tjänstemän skulle nämligen i själva verket kunna mera betecknande utbytas mot en benämning sådan som exempelvis »anslag till bestridande av särskilda med vistelsen utomlands och med tjänsteställningen förenade kostnader». Det är nämligen just för sådana ändamål dessa ortstillägg äro avsedda, och det är med hänsyn härtill som de äro föreslagna att utgå med så synnerligen växlande belopp som exempelvis för beskickningscheferna i London 45,000 kronor och i Madrid allenast 5,400 kronor. Dylika växlingar hava ingalunda till huvudsakligt syfte att göra dessa tjänstemäns löneförmåner ekvivalenta sins emellan och än mindre att göra dem ekvivalenta med hemmavistande tjänstemäns av motsvarande tjänstegrad, utan deras egentliga syfte är att avväga och giva ersättning för de kostnader, som å olika orter äro förenade med uppehållande av tjänsteställningen på tillfredsställande sätt. Uppbärandet av ortstillägget är således icke eller åtminstone i mycket ringa grad att anse som en tjänstemannens personliga förmån utan är fastmera att betrakta såsom en ersättning för kostnader, oundvikligt förenade med en statstjänst, som nödgar tjänstemannen att vara bosatt utomlands å orter med dyra levnadsvillkor och att jämväl i övrigt inrätta sin levnadsordniug på ett dyrare sätt än han behövde göra, om han vistades hemma.
Ser man frågan ur billighetssynpunkt, kan man, synes det mig, knappast undgå att finna det vara i hög grad obilligt att såsom vanlig
9 Kanyl. Muj:ts Säd Pi oposition Nr 192.
avlöningsförmån beskatta ifrågavarande orts tillägg, synnerligen om man tager i betraktande den kraftiga progression, som föranledes av ortstillläggets betydande storlek å orter, där tjänsteställningen beräknats medföra särskilt dryga utgifter. En sådan beskattning kan åtminstone icke anses väl avvägd efter skatteförmågan, ty jämför man exempelvis en i Stockholm bosatt person, som har 60,000 kronors inkomst av arbete, med ministern i London, vars avlöningsförmåner med inberäknande av ortstillägget föreslagits till 60,000 kronor, så lärer väl ingen kunna påstå, att dessa två personer, om deras ekonomiska förhållanden i övrigt äro jämförliga, kunna anses lika skattekraftiga. Om dessa två personers ekonomiska förhållanden i övrigt äro likställda och om deras personliga anspråk på livet för dem och deras familjer äro likartade, sa måste redan efter några år den i Stockholm bosatte personens ekonomi hava förbättrats i väsentligt högre grad än ministerns, ty den förre har icke behövt göra ens tillnärmelsevis lika stora utgifter, som den senare på grund av sin tjänsteställning med nödvändighet förorsakats. Detta missförhållande upphjälpes allenast i mycket ringa grad genom fritagande från beskatlning av den lilla del av ortstillägget, som kan anses belöpa å kostnaderna för kanslilokal.
Det obilliga i en beskattning av ortstillägget i sin helhet med undantag allenast för den del därav, som belöper å kostnader för kanslilokal, framträder än mera, om man tager i betraktande, att vid framläggande av förslag till avlöningsbeloppen vederbörande departementschef utgått från skattefrihet för eu betydande del av avlöningsförmånerna. Jag tillåter mig härom uppläsa, vad utrikesministern i en till mig avlåten skrivelse i ärendet uttalat:
»I den kung!, propositionen angående tredje huvudtiteln till 1906 års Riksdag framhöll dåvarande utrikesministern, alt bristande tid hindrat framläggandet inför sagda Riksdag av förslag om skattefrihet för viss del av diplomaters och konsulers löneförmåner, och i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 15 februari 1907 rörande förslag till ny förordning angående bevillning av fast egendom samt inkomst anmärkte han vidare, att,^ då han ansett sig i huvudsak kunna förorda 1906 års diplomat- och konsulatkommittés förslag till lönestat för våra utrikes anställda tjänstemän, oaktat för åtskilliga av dem lönerna synts honom, så vitt tillgängligt material för frågans bedömande utvisat, synnerligen knappt tillmätta, detta skett under förutsättning, att skattefrihet för viss del av hyresbidraget och ortstillägget skulle komma tjänstemännen till godo. Med anledning härav föreslog han, att diplomatiska och konsulära tjänstemän med skvldighct att hålla kanslilokal skulle åtnjuta skatte-
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 143 höft. (Nr 192.) 2
10 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 192.
frihet för en tredjedel av hyresbidraget, ävensom att samtliga utomlands anställda tjänsteman skulle befrias från skattskyldighet för två tredjedelar av ortstillägget, vilket finge anses såsom representationspenningar och dyrhetstillägg, medan den skattepliktiga tredjedelen motsvarade tjänstgöringspenningar.
Dåvarande finansministern gjorde emellertid gällande, att, då åtskilliga ämbetsmän i hemlandet finge vidkännas representationskostnader, utan att det ifrågasatts, att de därför skulle åtnjuta skattefrihet för någon del av sin avlöning, han icke funne något skal, varför diplomaterna och konsulerna skulle i beskattningsavseende behandlas på annat sätt. hör sin del ville han därför icke tillstyrka skattefrihet i vidare mån än för vad ministrar angår en sjättedel av hyresbidraget samt beträffande chargés d’affaires samt generalkonsuler och konsuler med skyldighet att själva bestrida kanslilokal en tredjedel av hyresbidraget, en beskattningsnorm, vilken såsom ovan nämnts även blivit gällande.
Det bör således fasthållas, att redan vid antagandet av nu gällande löneorganisation förslagets framställare utgått frän tanken på en mera omfattande skattefrihet än den, som sedermera blivit gällande. Olägenheterna av att denna tanke icke blivit förverkligad, hava med åren på grund av levnadskostnadernas stegring vuxit. Att undanröja dem genom en lönereform, varigenom samtliga tjänstemännen finge eu löneförhöjning motsvarande den icke förutsedda stegringen i deras skatter, är tydligen en onödig omväg och förutsätter framläggandet av ett löneförslag, åsyftande samtliga befattningar, medan genom det föreliggande en så vittgående omreglering undvikes. Det synes därför lämpligare att förverkliga den ursprungliga, med löneorganisationen av år 1906 förenade tanken på utsträckt skattefrihet för ifrågavarande tjänstemän.»
I samma skrivelse har utrikesministern vidare framhållit, att, då för flertalet utrikes anställda tjänstemän lönebeloppen kvarstode oförändrade från en tid, när progressiv beskattning icke varit i riket gällande, det lätt insåges, hurusom tjänstemännens behållna löneförmåner i själva verket icke obetydligt nedsatts, och detta samtidigt med att levnadskostnaderna allmänt stegrats. Om här vore fråga om blott ringare skattebelopp, kunde därvid få bero, men för åtskilliga uppginge detsamma till tusentals kronor. Det riktiga vore därföre att för varje tjänstemannagrad tastställa ett lika skattebelopp oberoende därav, att levnadsförhållandena å den ort, där tjänstemannen vistades, föranlett staten att rikligare tillmäta hans löneförmåner. Så hade skett i Norge, där varje utom riket anställd tjänsteman hade att erlägga kronoskatt för ett för varje tjänstegrad fixerat lönebelopp, nämligen för ministrar
11 Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 192.
8,000 kronor, ministerresidenter 7,000 kronor, chargés d’affaires och generalkonsuler 6,000 kronor, konsuler 5,000 kronor, legationsråd och legationssekreterare 4,000 kronor och vice konsuler 3,500 kronor. Alltså erlades av dessa tjänstemän kronoskatt för betydligt lägre belopp än våra utrikes anställda tjänstemäns lön och tjänstgöringspenningar tillhopa komme att utgöra. I Danmark hade skattefriheten utsträckts till de utrikes anställda tjänstemännens samtliga löneförmåner.
Det skulle visserligen kunna ifrågasättas, att i utlandet bosatta diplomatiska och konsulära tjänstemän finge tillgodonjuta skattefrihet för viss del, t. ex. två tredjedelar av ortstillägget. Men då enligt det föreliggande förslaget i ortstillägget icke, såsom fallet är enligt nu gällande .lönestat, ingå tjänstgöringspenningar, föreligga icke nu samma skäl till en dylik begränsning av skattefriheten, som år 1907 väl få anses hava varit bestämmande för dåvarande utrikesministerns förslag i ämnet.
Med avseende såväl härå som ock å vad jag förut i övrigt anfört anser jag billigheten fordra, att ortstillägget i sin helhet varder fritt från skatt.
Den sålunda ifrågasatta ändringen av grunderna för beskattningen av utom riket anställda statstjänstemäns avlöningsförmåner torde lämpligast ske genom att i 8 § av förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt såväl som ock i 8 § av förordningen angående bevillning av fast egendom samt av inkomst, båda av den 28 oktober 1910, intaga uttryckliga stadganden därom, att såsom inkomst icke skall taxeras ortstillägg för tjänstinnehavare vid rikets beskickningar och konsulat. Skattefriheten för denna avlöningsförmån i bevillningsavseende är väl icke av någon större betydelse, eftersom i allt fall ingen kommunalskatt för diplomaternas och konsulernas löneförmåner utgår, men båda skatteförordningarna böra i berörda hänseenden överensstämma.
Sedan departementschefen härefter uppläst inom finansdepartementet uppgjorda förslag dels till förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 oktober 1910 dels ock till förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen angående bevillning av fast egendom samt av inkomst den 28 oktober 1910, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå Riksdagen antaga samma förslag.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och
12 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 192.
skulle nådig proposition av den lydelse, bilagan litt. , . . vid detta protokoll utvisar, avlåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Schumacher.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.