angående anslag till Sveriges utsädesförening

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 194.

1 Nr 194.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anslag till Sveriges utsädesförening; given Stockholms slott den 4 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t. härmed föreslå Riksdagen

att, med godkännande av de i berörda protokoll närmare avgivna villkor, å extra stat för år 1914 bevilja Sveriges utsädesförening ett anslag av 66,000 kronor såsom bidrag till uppehållande av föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Alfred Petersson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 145 käft. (Nr 194.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 4 april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EhrensväRD, Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

Såsom bidrag till uppehållande av Sveriges utsädesförenings praktiskt vetenskapliga verksamhet har Riksdagen på extra stat beviljat för vart och ett av åren 1905—1912 ett anslag av 25,000 kronor och för år 1913 ett anslag av 35,000 kronor. Därutöver har Kungl. Maj:t årligen till föreningen anvisat 15,000 kronor, som utgått från anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.

I underdånig skrivelse den 23 oktober 1911, däri utsädesföreningen gjorde framställning om statsbidrag för år 1913, anförde föreningen, bland annat, att från landsting, hushållningssällskap och enskilda personer till föreningen utgående bidrag på senaste tiden börjat minskas eller indragas. Enär på grund härav avsevärda rubbningar i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194. 3

föreningens arbete vore att befara, anhölle föreningen om väsentligen förhöjt statsanslag.

Över föreningens ovannämnda framställning avgav lantbruksstyr el sen utlåtande den 7 november 1911, däri styrelsen bland annat, Iramhöll, att, så vitt man kunde förutse, några väsentliga bidrag till uppehållande av verksamheten vid förädlingsanstalten å Svalöv icke för framtiden vore att påräkna vare sig från landsting, hushållningssällskap eller enskilda. Under sådana förhållanden bleve staten nödsakad att tillhandahålla föreningen hela det belopp, som erfordrades för bedrivande av dess verksamhet, utan att likväl, om föreningen fortfarande intoge samma ställning till staten som hittills, staten bleve i tillfälle att göra sitt inflytande gällande vid ordnandet av föreningens verksamhet. Med skäl kunde då ifrågasättas, huruvida ej lämpligare vore, att staten övertoge hela förädlingsanstalten. Lantbruksstyrelsen ville därvid särskilt erinra, hurusom härigenom vida större utsikt förefunnes att vid anstalten kunna fästa framstående vetenskapsmän, vilka för närvarande, i saknad av den trygghet för framtiden, som en statstjänst med pension innebure, lätt kunde tänkas komma att lämna anstalten för att söka annan tjänst. Olägenheten härav kunde ej överskattas, då framgången av hela det arbete, som vid förädlingsanstalten bedreves, uteslutande vore beroende därav, att arbetena planlades och leddes av härför särskilt utbildade framstående vetenskapsmän. Det syntes därför lantbruksstyrelsen, som om anledningar förefunnes, att, innan något beslut fattades rörande väsentligt högre anslag till föreningen, en utredning borde åvägabringas, om och på vad sätt staten lämpligen skulle kunna övertaga den verksamhet, som för närvarande bedreves av töreningen. Da emellertid av föreningens ovannämnda framställning framginge, att föreningen under år 1913 komme att sakna bidrag från vissa hushållningssällskap och landsting, varigenom dess verksamhet i väsentlig mån komme att försvåras, ansåge lantbruksstyrelsen, att för år 1913 ett ökat statsbidrag av 10,000 kronor borde beredas föreningen. På grund härav hemställde lantbruksstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte dels föreslå Riksdagen att såsom bidrag till uppehållande av föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet på extra stat för år 1913 anvisa ett anslag av 35,000 kronor, dels ock förordna, att utredning måtte, på sätt Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt, verkställas, om samt i sådant fall huru ock på vilka villkor staten lämpligen skulle kunna övertaga den verksamhet, som för närvarande utövades av föreningen.

Då jag den 13 januari 1912 i samband med övriga frågor rörande regleringen av utgifterna för år 1913 under nionde huvudtiteln

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

anmälde jämväl ovannämnda ärende, framhöll jag, att det under den av lantbruksstyrelsen gjorda förutsättning visserligen skulle kunna allvarligt ifrågasättas, huruvida icke staten borde övertaga hela anstalten vid Svalöv, men att, intill dess denna fråga blivit mer ingående prövad, ökning i det till föreningen utgående statsanslaget borde beredas föreningen med 10,000 kronor. Jag hemställde följaktligen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att såsom bidrag till uppehållande av föreningens verksamhet på extra stat för år 1913 anvisa 35,000 kronor.

Vid ärendets behandling inom Riksdagen förelåg till prövning jämväl en inom Andra kammaren väckt motion, däri på anförda skäl hemställdes, bland annat, att Riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Magt täcktes snarast möjligt låta utreda, dels huruvida och under vilka villkor den av föreningen vid Svalöv bedrivna praktiskt vetenskapliga verksamhet kunde övertagas av staten, dels ock huruledes denna jämte annan statens försöksverksamhet på jordbrukets område skulle kunna förläggas under enhetlig ledning och förvaltning, samt för Riksdagen framlägga de förslag, till vilka denna utredning kunde föranleda.

Berörda motion tillstyrktes av jordbruksutskottet, som jämväl förordade förhöjning för år 1913 i det till anstalten utgående statsanslaget. 1 sin motivering framhöll utskottet, att i den mån staten på grund av ortsbidragens upphörande eller eljest nödgades ikläda sig ökade uppoffringar för uppehållande av föreningens verksamhet, torde också statens intresse att föra denna verksamhet in under sin omedelbara omvårdnad ökas. Med avseende härå och då föreningen tjMligen stode inför ett nytt skede i sin utveckling samt den av staten direkt utövade försöksverksamheten på jordbrukets område icke omfattade verksamhet av den art, föreningen utövade, syntes utskottet skäl tala för att nu taga i övervägande, huruvida det icke skulle vara till fördel för såväl statens nämnda försöksverksamhet som föreningens syften att åvägabringa ett närmare samband mellan ifrågavarande närbesläktade verksamhetsgrenar. Utskottet hade därför, utan att vilja uttala någon bestämd uppfattning om eller i vad mån ett sådant närmande borde ske, funnit sig böra instämma i det krav på utredning i ämnet, som i motionen framställts.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag beträffande förhöjt statsanslag till föreningen. Det av utskottet tillstyrkta förslaget om skrivelse rörande utredning om statens ifrågasatta övertagande av anstaltens verksamhet förföll däremot på grund av kamrarnas skiljaktliga beslut i ämnet.

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

I anledning av vad uti ärendet förekommit, hemställde jag emellertid den 5 juli 1912 hos Kungl. Maj:t om bemyndigande att tillkalla högst fyra sakkunniga personer för verkställande av utredning, huruvida och i så fall under vilka villkor staten borde kunna övertaga den praktiskt vetenskapliga verksamhet, som bedrives av föreningen, därvid även borde komma under övervägande såväl möjligheten för samt fördelarna och olägenheterna av ett fortgående i huvudsak på samma väg som hittills som ock de fördelar och olägenheter, vilka kunde tänkas förbundna med statens övertagande av anstalten. Vid denna prövning borde — enligt vad jag ytterligare anförde — de ekonomiska uppoffringar, som för de olika fallen komme att krävas av staten, givetvis tillmätas en viss, om än icke avgörande betydelse. Skulle utredningen föranleda därtill, att förslag om statens övertagande av anstalten framlades, borde de sakkunniga ävenledes avgiva förslag i fråga om såväl den ledning, under vilken anstalten borde förläggas, som ock anstaltens organisation i övrigt jämte lönestat lör de lör anstalten nödiga arbetskrafterna.

Sedan Kungl. Maj:t bifallit min ovannämnda hemställan, tillkallade jag såsom sakkunniga ledamöterna av Riksdagens törsta kammare landshövdingen friherre G. L. De Geer och hovjägmästaren friherre N. A. A. Troké samt ledamöterna av Riksdagens andra kammare hemmansägaren A. Henricson i Karlslund och filosofie doktorn P. Hellström.

Efter det föreningen i underdånig skrivelse den 25 september 1912 gjort framställning om statsbidrag för år 1914, anmodade jag ovannämnda sakkunniga att avgiva yttrande jämväl i anledning av berörda framställning. Till de sakkunniga hava dessutom för kännedom överlämnats dels eu av styrelsen för centralanstalten lör försöksväsendet på jordbruksområdet den 4 juli 1912 gjord underdånig framställningom höjning av anstaltens stat med mera, dels ock en av innehavaren av Weibullsholms växtförädlingsanstalt Harry åVeibull till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse.

Ovannämnda sakkunniga hava den 12 november 1912 inkommit med utlåtande i anledning av den begärda utredningen, vilket utlåtande även innefattar yttrande över föreniugens framställning om statsbidrag för år 1914. Tillika hava de sakkunniga överlämnat av dem uppgjort förslag till nya stadgar för föreningen.

De sakkunnigas utlåtande är i nedan återgivna delar av följande lydelse:

De sakkunnigas utlåtande.

6 Utsädes] öreningens uppkomst och allmänna organisation.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 194.

»Upprinnelsen till Sveriges utsädesförening var den år 1886 stiftade s. k. Svalövsföreningen, vilken till att börja med var ett privat företag, avsett att med sin verksamhet omfatta allenast södra Sverige, men som redan följande år utvidgades till en »allmän svensk» utsädesförening, som inom kort, efter sammanslutning med den år 1889 i Örebro bildade Mellersta Sveriges utsädesförening antog namnet Sveriges utsädesförening.

Föreningens ändamål är, enligt de av Kungl. Maj:t den 23 december 1909 för föreningen fastställda stadgar, att verka för odling och utveckling av förbättrade sädesslag och frösorter, och söker föreningen uppnå detta ändamål genom att på enskilda orter utföra noggranna kontrollerande försök för utrönande av här i landet såväl som i utlandet odlade framstående växters olika värde och lämplighet för våra förhållanden; genom att förmedelst omsorgsfull och under insiktsfull ledning utförd förädling åstadkomma utmärkta stamutsäden och verka för deras spridning inom Jandet; genom att befrämja gräsfröodling och verka för en mera rationell odling av rotfrukter och övriga foderväxter; samt genom att förmedelst utställningar, tryckalster och andra lämpliga åtgärder sprida kännedom om och bana väg för användandet av gott utsäde.

Föreningens angelägenheter handhavas av dels en mindre styrelse, bestående av minst sju, högst tolv medlemmar, dels en större styrelse, sammansatt av föreningens hedersledamöter, samtliga medlemmar av den mindre styrelsen samt av ombud för de hushållningssällskap, som med minst 500 kronor årligen understödja föreningen. I den mindre styrelsen förordnar Kungl. Maj:t en medlem, tre väljas av föreningens hedersledamöter samt hushållningssällskapens ombud och de övriga väljas av föreningen på allmänt årsmöte.

Den större styrelsen har att handlägga frågor, som röra föreningens allmänna verksamhet, samarbetet med hushållningsällskapen i riket och med mindre lokala föreningar. Denna styrelse sammanträder vid föreningens ordinarie årsmöte och för övrigt på kallelse av ordföranden, då föreningens angelägenheter sådant påkalla. Vid större styrelsens sammankomster äger chefen för lantbruksstyrelsen rätt att närvara och i överläggningen deltaga.

Den mindre styrelsen åligger att till verkställighet befordra föreningens och den större styrelsens beslut, övervaka ledningen av föreningens vetenskapliga och praktiska verksamhet, handhava dess ekonomiska angelägenheter, handlägga löpande ärenden, antaga och avskeda

7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

för föreningens verksamhet nödig personal samt för övrigt på allt sätt söka befordra föreningens syftemål.

Föreningens förädlingsverksamhet utövas dels vid huvudanstalten å Svalöv, dels ock vid två filialer, en vid Ultuna och en i Luleå.

Föreståndaren för arbetena, vilken utses av den mindre styrelsen, skall leda och övervaka verksamhetens olika grenar vid huvudanstalten och filialerna enligt plan, som underställes mindre styrelsens prövning, och handhar därjämte själv någon gren av förädlingen samt har för övrigt att ställa sig till efterrättelse den närmare instruktion, som utfärdas av mindre styrelsen.

Därjämte finnas vid föreningen anställda dels sekreterare och skattmästare dels ock förste och andre assistenter, filialföreståndare, inspektor, trädgårdsmästare, kontrollant in. in.

Föreningens räkenskaper granskas av tre revisorer, av vilka en utses av Kungl. Maj:t, en av föreningens hedersledamöter och hushållningssällskapens ombud samt en av föreningen å dess årsmöte.

Föreningen sammanträder till ordinarie årsmöte en gång årligen under sommarens lopp.

De ur arbetena vid föreningens förädlingsanstalt framgående nya sorterna övertagas, renodlas och föras i handeln av ett vid sidan av föreningen stående, självständigt affärsföretag, Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget. Förhållandet mellan detta bolag och föreningen är genom ett under medverkan av statsmakterna tillkommet kontrakt reglerat för tiden till och med år 1919.

För handläggning av frågor rörande överlåtelse av utsädesföreningens stammar m. in. finnes en kommission av tre ledamöter, av vilka en är utsedd av Kungl. Maj:t, en vald av hushållningssällskapens ombud och en av föreningens mindre styrelse.

De med bedrivande av utsädesföreningens verksamhet förenade kostnader täcktes till en början genom avgifter från föreningens ledamöter, varjämte även åtskilliga intresserade skånska lantmän genom en garantiförening till stödjande av verksamheten gemensamt påtogo sig tillhandahållandet av viss summa årligen.

Storleken av de bidrag, av vilka föreningen på denna väg kommit i åtnjutande, framgår av nedanstående från föreningen tillhandakomma sammanställning av föreningens inkomster i medlemsavgifter under åren 1886—1912:

Utsädesföreningens ekonomiska förhållanden.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Av dessa medlemsavgifter hava de, som influtit från årsledamöterna, använts till bestridande av föreningens löpande utgifter, varemot de, som influtit från de ständiga ledamöterna, ingått i den s. k. byggnadsfonden, som jämte andra huvudsakligen skänkta medel använts till förvärvande av jord samt uppförande av föreningens nya institutionsbyggnad vid Svalöv.

Därjämte har föreningen haft att uppbära royalty från Allmänna Svenska LTtsädesaktiebolaget, vilken inkomst för åren 1895—1900 uppgått till 7,711 kronor 65 öre. För åren 1901—1908 hava dessa inkomster uppgått till 117,693 kronor 14 öre samt för åren 1909—1912 till 136,905 kronor 28 öre eller för hela perioden 1901—1912 till 254,598 kronor 42 öre.

9 Knuffl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Av denna summa har emellertid ett belopp av 127,444 kronor 79 öre åtgått till bestridande av kostnader för den av föreningen utövade kontrollen över de till bolaget utlämnade stammarna och bolagets fröaffär.

Föreningens inkomster från utsädesbolaget under tiden från och med år 1901 framgå av här nedan intagna tabellariska sammanställning:

Bolagets aygälder till utsädesföreningen åren 1901—1912 för stammar och kontroll.

Såsom de i dessa sammanställningar lämnade uppgifter giva vid banden, hava dessa föreningens inkomster från bolaget uppvisat en stadig ökning, och synes man kunna hysa grundad förhoppning, att denna ökning också skall fortfara.

Bidrag till uppehållande av föreningens verksamhet har föreningen även erhållit från hushållningssällskapen i riket ävensom från vissa landsting. Bidrag från hushållningssällskapen bekommos första gången år 1888; och hava dessa ävensom bidragen från landstingen utgått med de belopp, som synas av här nedan intagna tabell:

*)Här har kostnaden för kontrollen fråndragits.

Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 1 samt. 145 höft. (Nr 194.)

10 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 194.

översikt av anslagen till Sveriges utsädesförening 1888—1912 från hushållningssällskap och landsting.

1 fråga om de från hushållningssällskapen utgående bidragen har föreningen i underdånig skrivelse den 25 september 1912 erinrat, hurusom då föreningen för år 1903 planerat en viss utvidgning av sin verksamhet och därför hos hushållningssällskapen gjort framställning om ökade bidrag, sådan ökning endast erhållits från fyra håll och det i stället blivit uppenbart, att hushållningssällskapens egen ekonomiska ställning under tiden blivit sådan, att de snarare funne sig föranlåtna att göra inskränkningar i dittills lämnade anslag, samt att dylik inskränkning inträtt och sedan alltjämt fortgått, så att för år 1913 endast 8,050 kronor från sju sällskap vore att någorlunda säkert påräkna, under det att 5,600 kronor från elva sällskap vore beroende av förnyad prövning.

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Redan kort tid efter föreningens bildande erhöll den understöd av statsmedel. Så anvisade Kungl. Maj:t från av Riksdagen till befrämjande av jordbruk och lantmannnnäringar å ordinarie stat anslagna medel år 1886 ett anslag av 5,000 kronor, år 1888 ett anslag av

10.000 kronor och år 1890 ett anslag av 20,000 kronor. Från och med år 1891 utgick detta anslag årligen, under åren 1891—1893 med

15.000 kronor och under åren 1894—1904 med 18,000 kronor. Sedan sistnämnda års Riksdag på grund av inom Riksdagen väckt motion till upprätthållande av föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet på extra stat för 1905 anvisat 25,000 kronor, vilket belopp sedermera anvisats för varje år till och med år 1912, har det av Kungl. Maj:t anvisade anslaget utgått med 15,000 kronor om året; och har det sammanlagda beloppet av de till utsädesföreningen lämnade statsbidragen således under åren 1905—1912 utgjort 40,000 kronor om året. För år 1913 har det å extra stat anvisade anslaget av Riksdagen höjts till

35.000 kronor och kommer hela statsbidraget för detta år således att utgöra 50,000 kronor. De till utsädesföreningen anvisade statsanslag uppgå alltså till ett sammanlagt belopp av 648,000 kronor, därav 50,000 kronor för år 1913.

Till bedrivande av utsädesföreningens praktiskt vetenskapliga arbete under tiden 1886—1912 har föreningen således uppburit:

medlemsavgifter .............................................................. kronor 70,102: 3 8

från utsädesbolaget ........................................................ )> 134,865: 2 8

bidrag från hushållningssällskap och landsting...... » 429,800: —

av statsmedel.................................................................... » 593,000: —

Summa kronor 1,232,767: 6 6.

Föreningens inkomster under ovanstående rubriker hava, såsom av det föregående framgår, under de senare åren företett en avsevärd stegring, vad beträffar avgälder frän utsädesbobiget, varemot de från hushållningssällskap och landsting inflytande bidragen visa en avgjord tendens att minskas.

Såsom av föreningen i dess nämnda skrivelse den 25 september 1912 anförts, har föreningen under de senare åren haft att kämpa med åtskilliga vanskligheter i ekonomiskt avseende, förorsakade, bland annat, av de oberäknat höga kostnaderna för den nya institutionsbyggnaden vid Svalöv.

Föreningens ställning lärer också, även om man frånser den

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

minskning i inkomster, som är en följd av indragningen av hushållningssällskapens bidrag, vara av beskaffenhet att påkalla den allvarligaste uppmärksamhet. I detta hänseende anföres i skrivelsen den 25 september 1912, hurusom det anslag å 25,000 kronor, som alltsedan år 1905 på extra stat kommit föreningen till del för dess verksamhet, i det hela visat sig någorlunda rätt beräknat. Att det med en fortgående utveckling av de nya och oprövade arbetsgrenarna dock till sist kunde befinnas otillräckligt, hade visserligen varit att förutse, men att en sådan situation inträtt, som vore för handen, hade i huvudsak berott på au dra tillstötande omständigheter.

Den ekonomiska kris, som inträffat, hade nämligen nödvändiggjort de största möjliga indragningar på alla områden, till och med med fara för den sakkunniga personalens minskning. Visserligen hade ställningen sedan dess förbättrats, men förhållandena vore i själva verket fortfarande sädana, att verksamheten endast med iakttagande av stor försiktighet och m^d kännbara inskränkningar kunde hållas i gång. Återverkningarna härav vore helt naturligt mångahanda.

Emellertid har utsädesföreningen för uppehållandet av sin verksamhet från enskilda gynnare mottagit gåvor till väsentliga belopp, nämligen

Dessa gåvor hava i huvudsak blivit deponerade för byggnadsändamål. En översikt av föreningens affärsställning enligt de olika årens bokslut lämnas i nedanstående från föreningen tillhandakomna sammanställning:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194,

13 Översikt av Sveriges utsädesförenings inkomster och utgifter samt tillgångar och skulder under åren 1886—1911.

Beträffande förhållandet mellan utsädesföreningens tillgångar och skulder torde i detta sammanhang lämpligen kunna återgivas följande uppgifter i föreningens styrelseberättelse för år 1911: * I

J) Därav gåva 31,800.

3) » » 103,286.87.

I skulderna äro också inräknade skulder till föreningens fonder.

I utgifterna äro ej inräknade gjorda avskrivningar.

Som denna sammanställning ger vid handen, har under de tre senaste åren avskrivits ett belopp uppgående till omkring 200,000 kronor.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Skulder den 31 december 1911:

kr. 218,122: 94

Fördelar och Med beaktande av vad herr statsrådet till statsrådsprotokollet den

av1 nuvarande & lu^ 1912 anfört därom, att vid den blivande utredningen i fråga om organisation statens övertagande av anstalten vid Svalöv jämväl borde komma under vid Svalöv. övervägande möjligheten för samt fördelarna och olägenheterna av ett fortgående av utsädesföreningens verksamhet i huvudsak på samma väg som hittills, hava vi ansett oss böra vid uppdragets fullgörande till att börja med något dröja vid förhållandena beträffande verksamheten vid

15 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

förädlingsanstalten, sådana de nu gestalta sig, och de därmed förbundna fördelar och olägenheter.

Oaktat de åtminstone tidvis synnerligen svåra förhållanden, varunder utsädesföreningen haft att arbeta, har föreningen emellertid, såsom allmänt erkänts, lyckats på ett särdeles förtjänstfullt sätt vidmakthålla sin för det svenska jordbruket så betydelsefulla verksamhet.

Det har givetvis icke undgått vår uppmärksamhet, hurusom den framgång, varmed denna verksamhet trots alla vanskligheter bedrivits, tvivelsutan i viss mån måste tillskrivas föreningens organisation.

Tillkommen genom ett direkt lantmannainitiativ, har utsädesföreningen från dess obetydliga början allt framgent haft att glädja sig åt ett synnerligen stort intresse från lantmännens sida. Detta kunde måhända hava förefunnits, även om samma verksamhet utgått från en statsinstitution, men det torde få anses givet, att det understöd, som från lantmannahåll med prisvärd frikostighet lämnats åt denna verksamhet, varit lättare ernått, just med hänsyn därtill att det varit en ur lantmännens egen krets framsprungen förening, som bedrivit densamma.

Lantmannaintresset har också beträffande förädlingsarbetet vid Svalöv kunnat göra sig mera omedelbart gällande, en omständighet som även bör tillmätas eu Viss betydelse, då det gäller att bedöma fördelarna av förädlingsverksamhetens organisation, sådan den nu gestaltar sig.

Föreningen har helt visst även i sitt arbete mången gång haft stor båtnad därav, att detta ej behövt inpressas i de mindre fria former, som i högre eller lägre grad måste vara förbundna med statens utövande av verksamhet.

Om sålunda organisationen av Sveriges utsädesförenings verksamhet, sådan den för närvarande gestaltar sig, har att uppvisa ingalunda oväsentliga fördelar, lärer man å andra sidan ej kunna förneka, att därmed också varit förknippade åtskilliga olägenheter.

Så har man anmärkt, att Sydsveriges intressen varit allt för ensidigt representerade vid Svalöv i förhållande till det övriga Sveriges.

Utgiflsstaten och arbetsplanen därstädes hava ej fastställts av någon för hela landet gemensam central myndighet eller någon styrelse, däruti hela landets intressen varit i enahanda grad tillgodosedda. I följd härav hava måhända ej alltid berättigade krav från de nordliga delarna av landet vunnit tillräckligt beaktande, utan torde arbetena vid Svalöv hava i en något för dominerande grad varit inriktade på de mera speciellt sydsvenska förhållandena. Ehuruväl detta i viss mån låter sig förklara av historiska, ekonomiska och mera lokala skäl, är det likväl i

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

varje fall ej utan betydelse, då det gäller att bedöma fördelar eller olägenheter vid svalövsanstaltens organisation, sådan den nu föreligger.

En avgjord och synnerligen allvarlig olägenhet i de nuvarande förhållandena ligger vidare däri, att den ställning, föreningens tjänstemän intaga, ej kan betraktas såsom tillfredsställande. Såsom anställda hos en enskild arbetsgivare, vilkens tillgångar emellertid ej tillåta så pass stora avlöningar, att vederbörandes framtid genom desamma kan anses betryggad, äro dessa tjänstemän i saknad av den trygghet i ekonomiskt avseende för framtiden, som genom pensionsrätten är statstjänstemannen tillförsäkrad. Ej heller hav*a de vare sig den säkra ställning i övrigt, som en statstjänsteman åtnjuter, eller de med statstjänst förbundna fördelarna av stadgad rätt till ålderstillägg och tjänstårsberäkning.

Ehuruväl det måste erkännas, att föreningen vetat att vid sin verk samhet binda synnerligen dugande och intresserade arbetskrafter, föreligger likväl för framtiden ingen säkerhet för att dessa arbetskrafter fortfarande komma att stå föreningen till buds. Under de senare åren hava befattningar i statstjänst med ungefär enahanda kompetens och i vissa fall liknande verksamhet som svalövstjänstemännens blivit i avlöningshänseende väsentligt förbättrade. Det* skulle vid sådant förhållande ej kunna förtänkas anstaltens tjänstemän om de, oaktat det stora intresse för svalövsarbetet, varav de måste förutsättas besjälade, sökte sig över till någon statstjänst i liknande verksamhet, som kunde stå dem till buds och som skulle skänka dem den trygghet i ekonomiskt avseende, som en statstjänst erbjuder.

Vid nu antydda förhållande måste man givetvis frukta, att inom eu ej allt för avlägsen framtid svårigheter kunna komma att uppstå för att på ett tillfredsställande sätt fylla anstaltens behov av dugliga arbetskrafter.

Härtill kommer därjämte, att rättvisa och billighet synas kräva, att åt de förtjänta män, som nu ägnat sitt arbete åt svalövsanstalten, beredes en ställning, som ställer deras framtid i ekonomisk trygghet.

Vidare har det gjorts gällande, att själva svalövsanstaltens ställning, beroende som den varit dels av bidrag från hushållningssällskap och enskilda, vilka bidrag i avsevärd mån vant att betrakta som mera tillfälliga, dels ock av i övervägande grad å extra stat av Riksdagen anvisade anslag, ej varit så säker och tryggad, som skulle varit önskvärt, ett förhållande, som ju i varje fall ej varit ägnat att stärka tjänstemännens ändock skäligen svaga ställning.

Emot utsädesföreningens verksamhet har också slutligen anförts,

17 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

dels att det samarbete i vissa grenar därav med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, som bör äga rum, ej kunnat i önskvärd utsträckning åstadkommas, dels ock att den stora sakkunskap, som representeras av de olika vid S valö v anställda specialisterna, måhända ej lätt i tillräcklig grad göra sig gällande vid upprättandet av arbetsplaner med mera.

Av vad nu anförts lärer framgå, att man, med allt erkännande åt de nuvarande förhållandena vid utsädesföreningen, likväl måste finna en förändring av desamma i vissa avseenden önskvärd.

Härtill kommer vad vid föregående behandling av svalövsfrågan såväl inom som utom Riksdagen med stor styrka gjorts gällande, nämligen att, då förhållandena vid Svalöv nu synas påkalla avsevärt ökat statsanslag, det också måste ligga i statsmakternas intresse att, därest ett sådant anslag gives, göra sitt inflytande vid ordnandet av svalövsverksamheten mera gällande.

Ett sådant ökande av statsmakternas befogenhet skulle ju också innebära en garanti för att föreningens verksamhet vidmakthölles och utvecklades på sådant sätt, att jordbruksintressena i samtliga delar av landet bleve bättre tillgodosedda.

För avhjälpande av de sålunda förefintliga olägenheterna vid utsädesföreningens verksamhet, sådan denna nu är organiserad, och för tillgodoseende samtidigt av statens intresse att få ökad befogenhet med avseende å samma verksamhet stå två utvägar till buds, den ena innefattande statens övertagande helt och hållet av förädlingsanstalten och den andra ett fortgående på i huvudsak samma sätt som hittills, men med det staten tillkommande inflytandet på föreningens skötsel ytterligare stärkt och med införande samtidigt av vissa förändringar, avseende att avhjälpa de med föreningens nuvarande organisation förknippade olägenheterna.

Innan vi ansett oss kunna ingå på bedömande av frågen, vilken av dessa vägar, som innebär den lyckligaste lösningen, hava vi sökt bilda oss ett omdöme om, huru anstaltens ledning och organisation m. m. lämpligast skulle anordnas, därest man följde den ena eller andra av dessa vägar.

Vad då vidkommer förhållandena, därest verksamheten skulle helt Svattvsanstaiav staten övertagas, torde i detta sammanhang böra erinras, hurusom inom Riksdagen samt jämväl utom densamma gjorts gällande, att det av staten. skulle vara till stor fördel för såväl den av staten genom centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet redan bedrivna försöksverksam- Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 145 käft. (Nr 194.) 3

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

heten som för de syften, utsädesföreningen sökt främja, om ett närmare samarbete mellan ifrågavarande anstalter kunde åvägabringas. Därvid har det ifrågasatts, huruvida icke svalövsarbetena lämpligen borde förläggas under ledning av samma styrelse som centralanstalten, i vilken svalövsanstalten sålunda skulle på visst sätt uppgå.

Ehuruväl de skäl, som tala för en dylik anordning, äro värda allt beaktande, lärer det likväl ej vara avgjort, att en sådan sammanslagning skulle visa sig ur alla synpunkter lycklig. Den verksamhet, som bedrives vid centralanstaltens jordbruksavdelning och vilken i likhet med utsädesföreningens arbete i stort sett är en försöksverksamhet med kulturväxter, har många beröringspunkter med svalövsarbetet, men det finnes dock en genomgripande skillnad däremellan.

Centralanstaltens verksamhet är i huvudsak endast undersökande — ej produktiv —, under det att svalövsarbetet just i väsentlig grad avser produktion, varför den vetenskapliga verksamheten här för ernåendet av därmed avsett resultat förutsätter samverkan i en eller annan form med ett affärsföretag, detta må nu vara utsädesbolaget eller något annat.

Denna ej oväsentliga skillnad i beskaffenheten och arten av det arbete, som tillkommer de båda institutionerna, gör, att man måste ställa sig åtminstone mycket tveksam gent emot tanken på en sammanslagning av dem.

Härtill kommer, att de lokala förhållandena, med centralanstaltens verksamhet i det hela förlagd i Stockholms omedelbara närhet och utsädesföreningens arbete i huvudsak förlagt i Skåne, måste försvåra ett sammanslående av anstalterna under en och samma styrelse och ledning.

Slutligen torde jämväl i detta avseende böra beaktas, att centralanstalten med avseende å dess ledning och styrelse m. m. så tillvida har en säregen ställning, som lantbruksakademien av rent historiska skäl kommit att få ett visst inflytande på densamma. Dessa skäl förefinnas ju däremot icke alls beträffande anstalten vid Svalöv.

Om det sålunda vill synas, att svalövsanstalten, därest densamma skulle av staten övertagas, lämpligen bör förläggas under självständig ledning, är emellertid därvid att märka, att detta gäller endast under förutsättning, att en fullt tillfredsställande form kan utfinnas för det samarbete mellan de båda anstalterna, som bör och måste äga rum. Vi skola i ett annat sammanhang söka uppvisa, huru enligt vårt förmenande detta samarbete skall kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas.

Svalövsanstalten synes sålunda, därest densamma kommer att övertagas av staten, böra förläggas under självständig ledning, och lärer

19 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 194.

(lenaa lämpligen böra anförtros åt en av Kungl. Maj:t tillsatt styrelse. Antalet styrelsemedlemmar torde, med hänsyn till önskvärdheten att de olika landsdelarnas intressen i detta avseende må bliva vederbörligen tillgodosedda, ej böra vara för obetydligt. I sådant avseende synes dock det antal av sju, som för närvarande är bestämt såsom minimiantalet för föreningens mindre styrelse, kunna anses tillräckligt.

Styrelsens ordförande lärer jämväl böra utses av Kungl. Maj:t. Beträffande tiden för styrelsemedlemmarnas mandat, styrelsens befogenhet m. m. torde lämpligen böra fastställas motsvarande bestämmelser, som finnas stadgade i fråga om centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Då det nu av skäl, som ovan anförts, synts lämpligt, att styrelsemedlemmarnas antal bleve så pass storr, som sju, torde det emellertid för undvikande av onödigt stor kostnad och av praktiska hänsyn i övrigt vara önskvärt, att det närmaste handhavandet och övervakandet av anstaltens löpande ärenden anförtros åt en utav styrelsen inom sig utsedd delegation.

Vad vidkommer instruktion för de särskilda tjänstemännen vid anstalten, arbetets fördelning mellan dessa samt arbetets organisation i övrigt, synes utfärdandet av de närmare bestämmelserna därom lämpligen böra, i likhet med vad som varit fallet vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, överlåtas åt anstaltens styrelse.

Beträffande de för anstaltens skötsel erforderliga tjänstemän och deras åligganden, torde frågan därom likväl böra något närmare behandlas. Enligt vad som framgår av utsädesföreningens styrelseberättelse för år 1911, fanns under nämnda år hos föreningen fast anställd följande personal: en föreståndare, sex assistenter, därav en för förädlingsarbetet beträffande korn, ärter och vicker, en för arbetet med vete och havre, eu för arbetet med gräs och klöver, en för rotfrukter, en för potatis, eu, tillika sekreteraren, för rågarbetet ävensom en inspektor för de yttre arbetena. Därjämte funnos dels två föreståndare för anstaltens filialer vid Ultima och Luleå, dels eu kvinnlig korrespondent, dels ock slutligen för kontrollen en förste och en andre kontrollant. Av assistenterna synas de tre förstnämnda med avseende å kompetens m. m. vara att jämställa med de hos centralan stalten för försöksväsendet på jordbruksområdet anställda föreståndare, och torde de vara att närmast betrakta såsom arbetsledare, en var å sin avdelning.

Åven med avseende å föreståndaren finnes emellertid i den nuvarande instruktionen för tjänstemännen vid Svalöv stadgat, att han skall leda arbetet vid en av anstaltens avdelningar. Vid sådant förhållande

Samarbetet med centralanstalten.

20 Kungl. Maj:ts Nåd Proposition Nr 194.

skulle jämväl föreståndaren, om man bortser från de honom i denna egenskap tillkommande åligganden, i det stora hela vara att betrakta såsom avdelningsföreståndare.

Av utsädesföreningen har vidare ifrågasatts anställande av ytterligare en vetenskapligt bildad assistent (avdelningsföreståndare) för rotfruktsarbetena samt en kemist och ett botaniskt biträde med foderväxtarbetet.

Vid bifall till vad av föreningen sålunda hemställts, skulle arbetet vid svalövsanstalten i huvudsak fördelas mellan fem avdelningar med var sin föreståndare, av vilka avdelningsföreståndare en därjämte skulle vara föreståndare för anstalten i> dess helhet. Härtill skulle komma eu kemist och ett biträde vid foderväxtarbetet.

Dessutom skulle givetvis vid anstalten fortfarande finnas anställda ej mindre filialföreståndare, assistenter, sekreterare, räkenskapsförare, inspektor och korrespondent än även personal för kontrollens behöriga handhavande.

Förut är nämnt, att det synts lämpligt, om åt anstaltens styrelse anförtroddes att utfärda instruktion för tjänstemännen m. m. Emellertid lärer böra erinras om angelägenheten av att förhållandet mellan anstaltens tjänstemän därvid ordnas så, att vid uppgörandet av arbetsplaner m. in. vederbörande avdelningsföreståndares mening må i erforderlig grad kunna göra sig gällande. I

I detta sammanhang torde slutligen böra utredas, huru det erforderliga samarbetet med centralanstaltens jordbruksavdelning må kunna på ett tillfredsställande sätt anordnas.

I sådant avseende erinras till en början, hurusom enligt stadgarna för centralanstalten, för ernående • av enighet och samverkan mellan anstaltens olika avdelningar, lantbruksakademiens sekreterare såsom ordförande samt föreståndarna och överassistenterna bilda en nämnd, vilken har att uppgöra och före oktober månads utgång varje år till styrelsen ingiva förslag till arbetsplan och stat för nästföljande år. Nämnden bör, heter det i stadgarna, ock hava sin uppmärksamhet fäst på ernående av planmässig samverkan med den försöksverksamhet på jordbrukets område, som oberoende av centralanstalten utövas inom riket, och bör därför särskilt till det sammanträde, vid vilket förslag till arbetsplan uppgöres, inbjuda föreståndarna för landets övriga lantbruksvetenskapliga anstalter.

Det vid denna nämnds sammanträde uppgjorda förslaget till plan för arbetenas bedrivande behandlas sedermera av styrelsen på dess sam-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194. 21

mankomst i november, varefter det överlämnas för slutlig fastställelse av Kungl. Maj:t.

Om det nu infördes en bestämmelse, att någon eller några av avdelningsföreståndarna vid Svalöv skulle deltaga i det sammanträde, vid vilket förslag till arbetsplan för centralanstaltens jordbruksavdelning av nämnden uppgöres, och detta förslag ävensom förslaget till arbetsplan för svalövsanstalten, i vad densamma kan äga beröringspunkter med centralanstalten, sålunda bleve uppgjort efter samråd med de båda anstalternas tjänstemän, synes man kunna hysa grundad förhoppning om, att respektive planer bliva uppgjorda och sedermera även följda på ett sådant sätt, att det erforderliga samarbetet mellan anstalterna bliver vederbörligen tillgodosett.

För att erhålla ytterligare säkerhet i sådant hänseende lärer därjämte böra vidtagas sådan ändring i centralanstaltens stadgar, att svalövsanstaltens styrelse eller någon styrelsens delegation må äga deltaga i det sammanträde, vid vilket planförslaget för centralanstalten av dess styrelse behandlas.

Vad avlöningsförmånerna åt den vid anstalten anställda personal vidkommer, har uti förenämnda skrivelse den 25 september 1912 av föreningen framhållits, att dessa borde regleras till likhet med motsvarande statstjänstemäns, och har föreningen därvid anfört, att man ej syntes rimligen kunna gå lägre än till lektors lönevillkor för första assistenterna (avdelningsföreståndarna), med tillägg av särskilt arvode åt föreståndaren, och adjunkts för andre assistenterna, vilka i regel vore agronomer med speciell praktik i någon arbetsgren. Övriga avlöningar borde såsom hittills bestämmas av förhållandena i varje särskilt fall.

Då nu emellertid ceutralanstalten för försöks väsendet på jordbruksområdet med avseende å där anställda tjänstemän m. m. är att i det väsentligaste jämnställa med en statens förädlingsaustalt vid Svalöv, vill det synas lämpligast att svalövstjänstemännens avlöningsförmåner, därest anstalteu övergår till statsinstitution, bestämmas i största möjliga överensstämmelse med de för centralanstaltens tjänstemän fastställda.

Enligt för centralanstalten gällande avlöningsstat åtnjuta föreståndarna i lön 3,000 kronor, tjänstgöringspenningar 2,500 kronor samt två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter fem och tio år. Assistenterna uppbära arvoden å 3,000 kronor jämte fri bostad. Jämväl föreståndare åtnjuta denna förmån, men i stället avdragas därför 500 kronor å lönen.

Av svalövsanstaltens tjänstemän skulle då avdelningsföreståndarna, vilka, såsom ovan sagts, torde vara att5i åtskilliga avseenden jämnställa med föreståndarna vid centralanstalten, erhålla samma löneförmåner som

Avlönings-

förmånerna.

22 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 194.

dessa. Den av avdelningsföreståndarna, Rom tillika vore anstaltens föreståndare, skulle därjämte härför uppbära särskild ersättning med et belopp, son) lämpligen synes böra bestämmas till 1,000 kronor. De av svalövsanstaltens assistenter, vilka ej enligt vad förut anförts vore att betrakta såsom avdelningsföreståndare, synas kunna närmast jämföras med assistenterna vid ceutralanstalten och skulle då liksom dessä erhålla ett arvode å 3,000 kronor samt därjämte fri bostad eller hyresersättning till skäligt belopp. Enahanda avlöningsförmåner synas i huvudsak lämpligen böra tillkomma filialföreståndarna. Vad däremot beträffar inspektor, sekreterare, räkenskapsförare och korrespondent, lära avlöningar till desamma ej nödvändigtvis behöva en gång för alla fastställas, detta så mycket mindre som dessa befattningar synas vara av beskaffenhet att böra avlönas mera individuellt, allt efter den persons kvalifikationer och duglighet, som innehar befattningen.

Kontrollanternas avlöning, vilken för övrigt hittills utgått å svalövsanstaltens kostnader för kontrollen, synes ej heller nu, med hänsyn till dessa befattningars art och beskaffenhet, böra uppföras i lönestaten, utan fortfarande utgå å kotrollkonstnadens konto.

Beträffande rätt till pension med mera, varom bär ovan ej särskilt nämnts, skulle de å stat upptagna tjänstemännen lämpligen böra jämnställas med de vid centralanstalten anställda.

Emellertid är att bemärka, att från styrelsen för centralanstalten hos Kungl. Maj:t gjorts framställning därom, att centralanstaltens tjänstemän måtte i avlöningshänseende varda likställda med innehavarna av motsvarande befattningar vid statens skogsförsöksanstalt, vilka befattningar äro dels såsom föreståndare med lön å 7,500 kronor samt ett åldcrstillägg å 600 kronor, dels ock såsom assistent med lön å 3,000 kronor och två ålderstillägg å 500 kronor.

Skulle denna framställning föranleda till förhöjning av lönerna för centralanstaltens tjänstemän, lärer väl motsvarande förbättring också vara påkallad för tjänstemännen hos svalövsanstalten.

I detta sammanhang torde jämväl böra anföras, hurusom billighet och rättvisa synas kräva, att vid fastställandet av avlöningsförmånerna för svalövsanstaltens tjänstemän bestämmelse träffas därom, att, där rätt till ålderstillägg må vara vid vissa befattningar medgiven, förutvarande innehavare .av dylik befattning skall äga att för tillgodonjutande av sådant tillägg räkna sig till godo den tid, han innehaft sådan befattning hos utsädesföreningen. Vidare synes nuvarande föreståndaren för svalövsanstalten, professor N. Hj. Nilsson, med hänsyn till den av honom utövade långvariga och för vårt jordbruk synnerligen gagnande verksamhet, böra, därest han fortfarande kommer att kvarstå såsom anstaltens före-

23 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

ståndare, tillerkännas en årlig ersättning för loreståndarbefattningen med 500 kronor utöver det för denna befattning eljest bestämda särskilda arvodet.

Sedan nu i stora drag redogjorts för den tilltänkta organisationen av svalövsanstalten, därest densamma skulle av staten helt övertagas, återstår att lämna en dylik redogörelse, avsedd för det fall, att utsädesföreningens verksamhet och ledning skulle i det stora hela, om ock med väsentliga förändringar, fortgå å den hittills inslagna vägen och förädlingsanstalten sålunda fortfarande bestå såsom en enskild institution.

Såsom förut erinrats, äro förhållandena beträffande denna anstalt sådana, att staten synes nödsakad att för densammas vidmakthållande och utveckling ikläda sig ökade uppoffringar utöver vad av staten hittills anslagits såsom bidrag till uppehållande av anstaltens verksamhet. Det är jämväl förut erinrat, hurusom det under sådana omständigheter givetvis måste ligga i statens intresse att alltmera föra denna verksamhet under sin kontroll och utöva ett bestämmande inflytande å dess ledning.

Denna uppfattning har också redan förut tagit sig uttryck, eå till vida som staten förskaffat sig ett visst inflytande i antydda hänseende dels genom deltagande i revisionen av föreningens förvaltning, dels ock därigenom att i stadgarna för föreningen införts bestämmelse om att Kungl» Maj:t äger insätta en ledamot i föreningens mindre styrelse, varjämte motsvarande bestämmelse också förefinnes beträffande det med utsädesföreningen samarbetande utsädesbolaget.

Det ökade statsanslag, varav behov onekligen för närvarande förefinnes, är i avsevärd grad beräknat såsom ersättning för den brist i föreningens intäkter, som är en följd av den pågående indragningen av hushållningssällskapens bidrag till föreningen.

I och med det hushållningssällskapen indraga dessa bidrag, mista de givetvis också den enligt stadgarna dem eljest tillkommande befogenhet att deltaga i ledningen av föreningens verksamhet.

Det ligger då mycket nära till hands, att denna befogenhet i stället överflyttas å den anslagsgivare, som träder i stället för hushållningssällskapen, och att sålunda statens inflytande i förevarande avseende växer. Emellertid kräver ju statens intresse tvivelsutan, att denna statens befogenhet vid föreningens skötsel blir så omedelbar och framför allt så litet kringskuren av andra vid föreningens ledning eventuellt verkande faktorer som möjligt, varför givetvis tillvaratagandet av detta intresse fordrar, att avsevärd förenkling åstadkommes beträffande föreningens ledning, något som för övrigt synes önskvärt även ur andra synpunkter. Ett sådant syftemål synes kunna ernås, därest anstaltens

Svalövsanstaltens fort varo såsom enskild insti tution.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

ledning i Imvudsak ordnas på enahanda sätt, som, enligt vad ovan nämnts, ifrågasatts för det fall, att staten skulle helt övertaga anstalten.

Sålunda borde den nuvarande anordningen med en större och en mindre styrelse, sammansatta på sätt förut omnämnts, upphöra och anstaltens ledning i stället anförtros åt en styrelse, bestående av sju ledamöter. Om emellertid staten, såsom den utan jämförelse störste anslagsgivaren till anstalten, också bör hava det avgjort största inflytandet beträffande densammas skötsel, synes dock skäligt, att jämväl framgent åt utsädesföreningen inrymmes viss befogenhet därvid.

Ett lämpligt avvägt förhållande torde i sådant avseende kunna ernås, om ordföranden jämte fyra av styrelsens ledamöter tillsättas av Kungl. Maj:t och de två återstående av föreningen.

Vidare synes Kungl. Magt böra utse två ombud att deltaga i revisionen av anstaltens förvaltning och föreningen själv det tredje ombudet.

Vad organisationen av verksamheten i dess olika delar i övrigt vidkommer, hänvisas till vad här ovan i dylikt hänseende anförts i fråga om anstalten tänkt som en statsinstitution; och skulle föreningens stadgar sålunda böra ändras i huvudsaklig överensstämmelse därmed och med vad i övrigt här ovan anförts.

I sådant avseende hava vi uppgjort ett skisserat förslag till stadgar för föreningen.

Vad därefter vidkommer tjänstemännens ställning, har förut framhållits, att densamma under nuvarande förhållanden måste anses mindre tillfredsställande.

En avsevärd förbättring i berörda hänseende skulle emellertid uppstå, om åtminstone en del av tjänstemännen tillförsäkrades rätt till vissa minimilöner.

Den omständigheten, att de ej äro anställda i verklig statstjänst, synes ej lägga något hinder härför, då vid utgåendet av statsanslag till anstalten torde kunna förbindas det villkor, att tjänstemännen komma i åtnjutande av sådan rätt, och synas härvid förste assistenterna eller, som de enligt vårt förslag skulle benämnas, avdelningsföreståndarna böra i främsta rummet komma i åtanke.

Då framgången av det vid Svalövs förädlingsanstalt bedrivna arbetet är i väsentligaste mån beroende av förmågan hos de vetenskapsmän, vilka såsom föreståndare å sina respektive avdelningar planlägga och leda detsamma, och då för dessa föreståndare icke kan påräknas någon vidare befordran i anstaltens tjänst, lärer det vara av högsta vikt, att befattningarna i fråga ställas på ett i ekonomiskt avseende någorlunda högt plan. Jämväl rätt till ålderstillägg torde därför böra tillförsäkras dessa tjänstemän.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194. 25

De anställningar, som innehavas av övriga assistenter samt av filialföreståndarna, synas däremot i viss mån vara att betrakta som övergångsplatser och såsom sådana av mera tillfällig natur, varför innehavarna av dessa ej lära kunna i samma grad som avdelningsföreståndarna framställa krav på den förmån, som en stadgad minimilön innebär.

Enahanda torde förhållandet i det hela vara beträffande den övriga personalen vid anstalten. Från föreningens egen sida har ju också gjorts gällande, att lönerna för dessa borde som hittills bestämmas efter förhållandena i varje särskilt fall.

Vidare lärer kunna ifrågasättas, huruvida icke åtminstone vissa av svalövstjänstemännen borde erhålla rätt att vid övergång till statstjänst, såsom tjänstår räkna sig tillgodo den tid, de varit anställda vid Svalöv.

Angående beloppet av den minimilön, som, enligt vad ovan sagts, anses böra tillförsäkras avdelnings föreståndarna, har, såsom förut nämnts, från föreningens sida gjorts gällande, att man ej rimligtvis syntes kunna gå lägre än till lektors lönevillkor, d. v. s. 4,000 kronor jämte 4 ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5, 10, 15 och 20 år.

Det synes oss skäligt att fastställa minimilönen till detta belopp, men vilja vi även i detta sammanhang erinra därom, att, därest den från centralanstalten gjorda framställningen om förbättrade lönevillkor bifalles och motsvarande befattningar således flyttas till ett högre plan i ekonomiskt avseende, någon jämkning uppåt i denna minimilön också lärer hava skäl för sig.

Om nu svalövstjänstemännens avlöningsförhållanden genom vad här ovan föreslagits komma att i avsevärd grad förbättras, återstår dock önskemålet för dem att kunna ernå den trygghet i ekonomiskt avseende för framtiden, som pensionsrätt innebär. Vi hava ingalunda förbisett angelägenheten, att eu sådan rätt bliver dem tillförsäkrad. Emellertid föreligger för närvarande hos Kungl. Maj:t till behandling frågan om beredande av pension åt vissa med nu ifrågavarande tjänstemän jämförliga befattningshavare såsom hushållningssällskapens funktionärer, föreståndare och lärare vid statsunderstödda lantbruksskolor med flera. Vid sådant förhållande och då svalövstjänstemännens pensionsfråga i detta sammanhang lämpligen torde kunna upptagas till prövning, hava vi ej ansett av nöden att i frågans nuvarande läge göra något vidare uttalande i ämnet.

Härefter lärer återstå att söka utreda, vilkendera av de ifrågasatta formerna för anstaltens fortbestånd må innefatta den lyckligaste lösningen av frågan om statens förhållande till utsädesanstalten vid Svalöv.

För jämförelse mellan kostnaderna vid de två alternativen må då till en början meddelas följande

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saM. 145 höft. (Nr 194.) 4

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194

Statförslag: för svalövsanstalten.

I. Såsom statsinstitution.

II. Såsom fortfarande stående under utsädesföreningens ledning.

3,000

2,500

» »i två nya filialer ...

i Fasta biträden och tjänares avlöning ......

Reseersättningar ....................................

Försöksverksamheten på Svalöv...............

» » Ultuna...............

» i Luleå..................

» vid de nya filialerna

Sortförsöken i olika landsdelar ...............

j Kontrollverksamheten..............................

Tidskrift och trycksaker ........................

Bibliotek och prenumeration ..................

Kontorsutgifter.......................................

| Bränsle och lyse....................................

Byggnader och inventarier .....................

i Park, vägar och tomter...........................

Utskylder .............................................

Räntor ................................................

Brandförsäkringar och frakter..................

5.000 3,100

3.400 17,800

2.000 1,000

19,500

0,000

1,000

1,200

2.500 2,000

9,000

1.400 Kronor 135,100

5,000 3,100 3,400 .. 17,800

2.500 |

1.500 |

2,000!

... 1,000!

19,500

6,000

1,000

1,200

2,500

2,000

Kronor

1,000

9,000 _ 1,400 ! 131,100

') Personligt lönetillägg.

27 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Vid avlöningskostnadernas beräkning- i alt. 1 bar tagits hänsyn till de ålderstillägg, som enligt vad förut nämnts synts böra tillkomma nuvarande befattningshavare vid Svalöv, därest dessa komma att kvarstä i anstaltens tjänst, och har i övrigt vid båda alternativen följts vad av föreningen i dess vid skrivelsen den 25 september 1912 fogade förslag till utgiftsstat för år 1914 föreslagits, dock med iakttagande av vissa nedprutningar, varom här nedan i fråga om anslagsbehovet för nämnda år kommer att närmare omförmälas, varjämte i alt. I dessutom fråndragits 1,000 kronor, utgörande kostnad för utskylder, samt i båda alternativen kostnaderna för samlingarnas vård och tillökning, vilka synas vara av mer tillfällig art.

Emot svalövsverksamlieten, sådan den nu är gestaltad, har man, såsom förut nämnts, anmärkt, att densamma i något för hög grad synts inriktad på speciellt sydsvenska förhållanden och sålunda måhända ej tillräckligt tillgodosett det övriga Sveriges intressen. Orsaken till detta förhållande har tydligtvis varit den, att anstalten tillkommit på initiativ och med kraftigt stöd av just de skånska lantmännen, varjämte sättet för utseende av de nuvarande styrelserna vid anstalten lämnat rum för eu viss överrepresentation av Sydsverige. Att detta förhållande i och med anstaltens förvandling till statsinstitution bleve ändrat är uppenbart, men oss synes tillräcklig garanti i sadant hänseende föreligga även vid den sammansättning av styrelsen, vi föreslagit, för den händelse anstalten icke skulle helt övergå till statsinstitution. Med den absoluta majoritet, som tillkommer de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i styrelsen, vill det synas, som skulle varje fara för överrepresentation av visst intresse vid anstaltens ledning vara utesluten. För övrigt synas också historiska skäl, av ungefär enahanda beskaffenhet som gjoit sig gällande i fråga om förhållandet mellan centralanstalten och lantbruksakademien, tala för, att man ej helt och hållet betager Sveriges utsädesförening allt inflytande på ledningen av den verksamhet, föreningen under så lång tid förtjänstfullt bedrivit.

Då, såsom förut' nämnts, framgången av den vid Svalöv bedrivna verksamheten är absolut beroende därav, att arbetena därstädes handläggas och ledas av framstående vetenskapsmän, är det givet, att man vid nu föreliggande frågas bedömande måste taga mycken hänsyn till angelägenheten, att tjänstemännens intressen må bliva vederbörligen tillgodosedda.

Givet är, att från tjänstemännens synpunkt ställningen som statstjänstemän skulle innebära de största fördelarna, men även den förbättring i dessa tjänstemäns ställning, som skulle inträda vid ett sådant

28 Kung,l. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 194.

ordnande av förhållandena, som av oss föreslagits, för den händelse anstalten kom me att fortfara som en statsunderstödd enskild institution, synes oss så avsevärd, att även därigenom faran för att icke kunna vid anstalten fästa fullgoda krafter måste anses undanröjd.

Därest åt avdelningsföreståndarna tillförsäkrades eu viss till beloppet i förhållande till närmast jämförliga statstjänstemän bestämd minimilön med rätt till ålderstillägg, tjänstårsberäkning och den pensionsrätt, som väl inom en snar framtid måste beredas liknande kategorier av icke statsanställda tjänstemän, torde tillräcklig garanti förefinnas för, att de ekonomiska villkoren icke skulle lägga hinder i vägen för upprätthållande av den vetenskapliga nivå, som hittills intagits av de ledande krafterna vid Svalöv.

Med fastställandet av minimilöner hava vi avsett, att besparingshänsyn icke må föranleda användande av mindervärdiga krafter för handhavandet av denna för jordbruket så utomordentligt viktiga verksamhet, men därjämte vilja vi framhålla, att det enligt vår mening icke borde vara eu blivande styrelse förmenat att, där föreningens tillgångar sådant tilläte, i särskilda fall bevilja det personliga lönetillägget, som för fästande vid föreningen av någon framstående förmåga kunde finnas erforderligt.

I dylika ävensom i andra fäll skulle det otvivelaktigt underlätta ett praktiskt ordnande av verksamheten, om styrelsen ej vore alltför mycket bunden av den mera detaljerade lönestat, som betingas av en statsinstitution, och någon våda av att härutinnan lämna styrelsen en viss frihet kunde knappast förefinnas, då inom styrelsen de av Kungl. Maj:t tillsatta medlemmarna faktiskt hade avgörandet i sina händer.

Helt och hållet obeaktad bör icke heller lämnas den fördel, som kan ligga däri, att, så länge tjänstemännen vid Svalöv icke äro statstjänstemän, möjlighet finnes att uppsäga en tjänsteman, som visat sig olämplig för sin befattning.

Att någon för tjänstemännen avskräckande otrygghet skulle kunna anses ligga i en sådan uppsägningsrätt torde icke vara att befara, då naturligtvis icke någon styrelse skulle utan synnerligen vägande skäl begagna sig av en sådan rätt, och i varje fall bleve tjänstemännens ställning i detta avseende icke mera ofördelaktigt än hittills.

Större betänklighet skulle möjligen kunna fästas därvid, att anstaltens fortvara och därmed även tjänstemännens ställning bleve beroende därav, att Riksdagen för varje år beviljade det nödiga anslaget, men enahanda förhållande råder ju i fråga om åtskilliga statsinstitutioner, som icke äro uppförda å ordinarie stat, och det torde väl med

29 Kutvjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

visshet kunna förutsättas, att Riksdagen, så länge anstaltens verksamhet visar sig vara till gagn för jordbruket, också kommer att till densamma anslå erforderliga medel.

Att i övrigt närmare precisera de fördelar, som anstaltens bibehållande som en i viss mån enskild institution kan anses medföra, låter sig svårligen göra, men oss synes dock otvivelaktigt, att de något friare former, som en dylik institution kan röra sig med, äro av ett visst värde, just då det gäller bedrivande av en sådan praktisk vetenskaplig verksamhet som den vid Svalöv.

Härtill kommer, att den samverkan, som äger rum mellan föreningen och utsädesaktiebolaget, antagligen lättare kan fortgå på samma av ömsesidigt tillmötesgående präglade sätt som nu och än vidare utvecklas i samma riktning, därest bolaget fortfarande komme att samarbeta med föreningen och icke med en statens anstalt.

Det torde nämligen knappast kunna helt undvikas, att formerna bliva något stramare, när den ena parten är en statsinstitution.

Att icke bolaget, som ju har stor fördel av sitt samarbete med den vetenskapliga institutionen, skulle vara angeläget om att träffa liknande avtal med statsanstalten som med föreningen, kan väl knappast ifrågasättas, men någon olikhet i förhållandet kunde nog komma att göra sig gällande. Visserligen hade bolaget alltid samma intresse av att noggrant fullgöra åtagna förbindelser, men fullt samma villighet att därutöver mera så att säga under hand gynna en statens anstalt komme måhända icke att råda.

För att taga ett exempel kan omnämnas, att bolaget för närvarande mot billig hyra i sina byggnader upplåter bostäder för flera av föreningens tjänstemän. Huruvida detta komme att fortfara, om tjänstemännen för bostadsfrågans ordnande hade staten att lita sig till, kan ju vara ovisst.

Vad tjänstemännens bostadsförhållanden angår, måste vi såsom vår uppfattning starkt betona, att, om staten helt och hållet övertager Svalöv, så lär det snart nog gå därhän, att staten såsom i så många liknande fall ser sig nödsakad att låta uppföra bostäder för tjänstemännen, vilket med hänsyn till det stora antalet sådana och nutidens höga byggnadskostnader icke kan avlöpa utan mycket avsevärd kostnad.

Slutligen bör ej förbises det förhållandet, att statens övertagande av anstalten torde bliva förbundet med föreningens upphörande, under det att föreningens fortvara i och för sig måste betraktas såsom synnerligen önskvärd. Åven frånsett den vid Svalöv bedrivna förädlingsverk-

30 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 19i.

samheten är nämligen det av föreningen genom dess tidskrift och i övrigt utförda arbete till höjande av det svenska jordbruket och intresset därför av allt för stor betydelse, för att man icke skulle hava skäl att mycket beklaga upphörandet därav.

Som resultat av den gjorda undersökningen få vi alltså anföra, att vi funnit frågan om beredande av en mera tryggad ställning för anstaltens tjänstemän vara för den fortsatta verksamheten därstädes och dess vidare utveckling av så stor betydelse, att vi ej skulle tvekat föreslå anstaltens övertagande av staten, därest denna angelägenhet ej kunnat på annat sätt tillfredsställande ordnas. Emellertid hålla vi före, att denna angelägenhet skulle bliva behörigen tillgodosedd jämväl enligt det av oss skisserade förslaget till anstaltens fortvaro såsom enskild institution.

Vid sådant förhållande och då vi äro av den meningen, att de friare former, under vilka anstalten, om den fortlever såsom enskild, kan bedriva sin verksamhet, äro av avsevärd betydelse för densammas framgång, och då vi vidare förmena, att anstaltens behöriga skötsel är fullt garanterad genom den föreslagna ökningen av statens befogenhet därvid, anse vi — med hänsyn jämväl till vad vi i övrigt i detta avseende anfört — oss böra förorda, att svalövsanstalten, efter vidtagande av de väsentliga förändringar . i fråga om dess ledning, som av oss föreslagits, fortfarande må bibehållas som en enskild statsunderstödd institution.

Förcniytn< Vad beträffar de för upprätthållande av föreningens verksamhet

tr<år,ti9i2nJ erforderliga medel har uti skrivelsen den 25 september 1912 föreningen gjort framställning därom, att Kungl. Maj:t måtte ingå till instundande Riksdag med hemställan, att Riksdagen måtte för år 1914 ej mindre i likhet med föregående år åt föreningen anvisa ett anslag av 35,000 kronor till uppehållande av föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet än även därutöver 30,000 kronor till nödig komplettering av densamma jämte ytterligare 10,000 kronor till betäckande av den brist i föreningens hittills varande inkomster, som komrne att uppstå i och med ytterligare indragning av landstingens och hushållningssällskapens anslag, eller tillhopa 75,000 kronor.

Det av föreningen uppgjorda förslag till inkomst- och utgiftsstat för år 1914 är av följande lydelse:

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 194.

31 Förslag till inkomst- och utgiftsstat för Sveriges utsädesförening

under år 1914.

Inkomster:

Statsanslag på ordinarie stat .............................................

„ „ extra stat som förut .............................

„ „ „ „ till arbetenas komplettering

„ „ „ „ till ytterligare ersättning för

hushållningssällskaps och landstings anslag ......

Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget..............................

Avgifter av årsmedlemmar..................................................

Annonser i tidskriften .........................................................

Hyror.........................................................................................

Summa kronor

134,800

Utgifter:

Fasta biträdens och tjänares avlöning ..........................

Reseersättningar till styrelse, revisorer och föreståndare Försöksverksamheten på Svalöv, de äldre arbetsgrenarna „ „ „ njdillkomna „

„ Ultima

„ „ två nya filialer.................

Sortförsöken i olika landsdelar................................

Samlingarnas vård och tillökning ..........................

Kontrollverksamheten..................................................

Tidskrift och trycksaker............................................

Bibliotek och prenumeration......................................

Kontors utgifter..............................................................

Bränsle och lyse.........................................................

Transport kronor 120,300

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Byggnader och inventarier.....

Park, vägar och tomter............

Utskyld er ..................................

Räntor ..........................................

Brandförsäkringar och frakter

Vad vidkommer utgiftsstaten, är till att börja med beräknat, att avlöningarna till nuvarande tjänstemän vid svalövsanstalten skulle höjas från 32,000 kronor till 36,300 kronor, på sätt framgår av följande, ur en till lantbruksstyrelsen från föreningen ingiven P. M. hämtade förslag till lönestat för år 1914:

Föreslagen lön

1 Denna post motsvaras i föreningens förslag till inkomst- och utgiftsstut för år 1914 av den tredje utgiftsposlen, som emellertid, tydligen på grund av misskrivning, upptagits till 4,500 kronor i stället för 4,000 kronor.

33 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Mot vad i sådant avseende föreslagits synes i det hela ej vara något att erinra. Dock har det synts, som skulle den föreslagna löneförhöjningen åt kontrollföreståndaren från 5,500 kronor till 6,000 kronor, med hänsyn till arten av det honom åliggande arbete och därför erforderlig kompetens ej vara fullt motiverad, varför å kontrollkostnaden torde böra avgå ett mot den föreslagna löneförhöjningen svarande belopp av 500 kronor.

Vidare erinras beträffande den föreslagna lönen åt filialföreståndaren vid Ultuna, att ett så stort belopp som 4,000 kronor ej lärer behöva utgå. Då begynnelselönen satts till 3,000 kronor och den förutvarande föreståndaren numera tillträtt annan befattning, skulle hans plats komma att fyllas av en ny, vilken ju ej kan gorå anspråk på lönetillskott.

I sin skrivelse den 25 september 1912 har utsädesföreningen gjort framställning i fråga om anslag för beredande av möjlighet till viss utvidgning av föreningens verksamhet m. m., och har föreningen i sådant avseende anfört huvudsakligen följande.

Föreningens inskränkta tillgångar ställde sig i första hand som ett hinder för de det hela uppbärande fältarbetenas bedrivande i det omfång, som de föreliggande uppgifterna och det under bearbetning stående materialet med rätta krävde. För att kunna, om också i starkt begränsad skala, fullfölja de efter år 1900 upptagna systematiska korsningsserierna med strå- och trindsäd, hade sålunda andra lika viktiga äldre arbetsgrenar tills vidare måst inskränkas. När den raskt framåtgående gräsförädlingen börjat lämna nya sorter till jämförande prövning, hade man ej annat än provisoriskt kunnat sätta en sådan i gång, enär den nödiga utvidgningen av försöksarealen skulle ställt sig för dyr. Man hade visserligen i största möjliga utsträckning begagnat sig av föreningens jord härför, men då denna dels vore till sin beskaffenhet alltför ojämn och dels uppdelad i så små skiften, hade vinsten härav blivit mycket tvivelaktig. Detsamma gällde för övrigt nya arbetsgrenar: klöver, luzern och potatis. Vida större och delvis fleråriga försöksfält måste med nödvändighet under närmaste framtiden kunna upplåtas åt

dem, om det framför allt viktiga slutgiltiga utvalet bland de redan färdiga stammarna skulle kunna genomföras, innan detta bleve för sent. Här förelåge nämligen just nu en mycket livlig konkurrens från såväl Danmark som Tyskland och Nordamerika, och det vore påtagligt, att

den, som här komme först, för lång tid framåt skulle behärska marknaden till förfång för de övriga. Just gräs- och klöverfröna gåve annars vida bättre utsikter till en framtida lönande export från vårt land än stråsädesslagen någonsin erbjudit.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 145 käft. (Nr 194.)

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Om det också numera kunde anses vara av erfarenheten bekräftat, att det svenska växtförädlingsarbetets koncentrerande till en enda anstalt varit en klok och ändamålsenlig åtgärd, kvarstode dock alltjämt nödvändigheten att i landets skilda delar praktiskt pröva de nya sorter, vilkas egenskaper tycktes göra dem särskilt ägnade för klimatiska och jordmånsförhållanden av ena eller andra slaget. Sådana försök hade också hittills i alltjämt ökad omfattning utförts dels vid föreningens filialer i Ultuna och Luleå, dels också hos enskilda lantmän i landets olika provinser, de senare delvis i samarbete med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Upprepade gånger hade emellertid i föreningens underdåniga ansökningshandlingar till Kungl. Maj:t framhållits, att de sist nämnda, de spridda lokala sortförsöken, ej kunde tillfredsställande besvara de frågor, det här gällde, och att behovet av nya filialer, åtminstone i övre Göta lands båda förnämsta jordbruksdistrikt, Väster- och Östergötland, därför för varje år gjort sig alltmera kännbart. Denna fråga hade till sist blivit så maktpåliggande, att föreningen, trots den tryckande ekonomiska ställningen, funnit sig föranledd att söka få densamma ordnad. Oaktat ett frikostigt anbud om pekuniärt understöd från en påtänkt försöksvärd, hade dock även de relativt små återstående kostnaderna befunnits överstiga föreningens ekonomiska bärkraft för tillfället och frågan sålunda måst ytterligare framskjutas. Med den väsentligt ökade användningen som svalövssorterna på de senaste åren vunnit i just dessa landsändar, hade emellertid så många spörsmål framställt sig till praktisk och teoretisk utredning på ort och ställe, att saknaden av egna vederbörligen utrustade filialer därstädes både för föreningens fortgående verksamhet och än mera för dessa viktiga områdens eget jordbruk måste betecknas som synnerligen beklaglig. Ett snart ordnande av denna angelägenhet stode för närvarande som ett av de främsta önskemålen i fråga om svalövsarbetets tidsenliga organisation, enär, som sakerna nu stode, en dyrbar tid ofta förlorades under avvaktande på verkligen vägledande försöksresultat med lovande sorter, som sedan länge förelegat färdiga och slutprövade vid huvudstationen.

En annan för de egna arbetena kännbar och från andra håll ofta anmärkt ofullständighet i föreningens arbetsprogram hade alltid legat i saknaden av även kemisk undersökning för vissa grupper av materialet. För bedömandet av t. ex. vetets bakningsduglighet, lika väl som av kornets värde för bryggeriändamål spelade ju nämligen den kemiska analysen en särdeles viktig roll. De tillfälliga undersökningar av detta slag, vilka kommit de nya svalövssorterna till del i samband med de

35 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

specialutställningar, som föreningen anordnat tillhopa med svenska b ryggarföreningen och de skånska hushållningssällskapen, hade naturligtvis kunnat lämna en blott ofullständig ersättning för denna brist. Då nu till sist med de nya arbetsgrenarna tillkommit ett material, foderväxter och rotfrukter, för vars bedömning och värdering den kemiska sammansättningen bleve ett av de mest avgörande momenten, hade behovet av en särskild kemisk avdelning vid anstalten blivit en ren livsfråga för dennas rationella verksamhet. En sådan hade därför också inretts i den nya institutionsbyggnaden, och med särskilda gåvomedel hade det i huvudsak sörjts för dess tidsenliga utrustning. Därvid hade det dock sedan dess måst stanna, alldenstund ekonomien förbjudit anställandet av särskild kemist och bekostandet av dithörande arbeten. Vilken hämsko, som därmed vilade på samtliga arbetsgrenar, men i all synnerhet på de nyare, vore ögonskenligt.

Rotfrukterna hade alltid ansetts falla inom svalövsarbetenas naturliga råmärken och den synnerligen viktiga roll, som rotfruktsodlingen hade sig anvisad i våra dagars jordbruk, i förening med dess på senare tider påtagligen ökade utbredning inom alla landsändar, innebure dessutom en kraftig maning för utsädesföreningen att snarast möjligt söka ingripa även på detta område för att söka åstadkomma ett pålitligare odlingsmaterial och därmed en reglering av rotfruktsfrömarknaden. Också hade det varit endast saknaden av den härför nödiga penningtillgången, som hindrat fullföljandet av detta önskemål.

Utsädesbolaget, som självt känt behovet av bättre ordnade förhållanden inom denna gren av fröhandeln, hade emellertid sett sig nödsakat att på egen hand upptaga ett ganska omfattande försöks- och förädlingsarbete med de olika slagen av rotfrukter, detta så mycket mera som det varit mycket ovisst om och när ett samarbete med föreningen kunde bliva tillåtet. Då ett sådant till sist verkligen kommit till stånd, hade den oegentligheten förelegat, att det beträffande alla saluförda fröslag av föreningen kontrollerade bolaget på ett viktigt område bedreve en självständig förädlingsverksamhet, på vilken redan offrats alltför stora kostnader, för att dess nedläggande utan vidare skulle kunna sättas i fråga. Med den samarbetet reglerande kommissionens medgivande hade saken därför ordnats på det sätt, att föreningen övertagit tillsynen och ansvaret för denna bolagets rotfruktsförädling samt anställt dess ledare i sin tjänst, under det bolaget fortfarande fått bära kostnaden för detta med de saluförda rotfruktsfrönas odlingskontroll nära förbundna arbete. På detta sätt hade föreningen redan i närvarande stund faktiskt inlett en bearbetning även av rotfrukterna.

36 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 194.

Den metod, som här användes, vore emellertid det annorstädes överallt tillämpade massurvalet, grundat på årlig torrsubstansbestämning bos sättrötterna. Ett sådant tillvägagångssätt betecknade dock från föreningens ståndpunkt sett icke någon verklig uppdragning av nya sorter utan snarare blott en kontroll av de blandade äldre stammarnas produktionsmöjligheter. I överensstämmelse härmed måste således frågan om rotfrukternas rationella förädling allt fortfarande anses erbjuda många öppna frågor och således även utsikter till ett nytt arbete med vittgående möjligheter. Samma lagar, som befunnits gälla för de hittills vid föreningen bearbetade växtslagen — för de självbefruktande såväl spm för vindbefruktande: råg och vissa gräs etc. — vore säkerligen även här de avgörande. Det borde således jämväl vara möjligt att här uppdraga och fixera nya sorter med konstant ärftliga egenskaper, ej minst beträffande anlagen för upplagrandet av en viss medelkvantitet av reservämnen i de till övervintring avsedda växtdelarna, här »rötterna».

Ett sådant arbete förutsatte emellertid helt andra, vetenskapligt utbildade arbetskrafter och eu från början på botaniskt urval vilande arbetsmetod. Även noggrannare kemisk analys bleve oundgängligen behövlig. Vid sidan härav kunde och borde dock den äldre massundersökningen av mer hantverksmässigt slag bibehållas till kontroll av de i förökningstadda förädlingsprodukternas vidare förhållande. Det senare arbetet bleve då allt fortfarande till huvudsaklig del bolagets sak, det förra däremot föreningens.

Men uppfyllandet av denna lika maktpåliggande som krävande uppgift bleve för föreningen möjlig endast under den förutsättningen, att den komme i åtnjutande av den härför nödiga ökningen i de årliga inkomsterna. 1 varje fall vore den nu bestående provisoriska anordningen av denna arbetsgren avgjort otillfredsställande och i behov av snar reglering.

Dessa missförhållanden vore emellertid icke avhjälpta ensamt genom rikligare penningtillgångar för själva arbetena. Åven ökade arbetskrafter vore i vissa fall nödvändiga såsom för övertagande av den ovannämnda rotfruktsförädlingen i ny form, för utförande av de självständiga kemiska undersökningar, som sammanhängde med specialisternas arbeten, samt för ledning av de nya filialerna. Åven för foderväxtarbetets fullföljande med den önskvärda intensiteten påfordrades ännu en, dock mera underordnad, tjänsteman. Enligt ovannämnda av föreningen till lantbruksstyrelsen inlämnade P. M. skulle de sålunda, erforderliga nya arbetskrafterna vara dels en förste assistent (avdelningsföreståndare) för självständigt övertagande av samtliga rotfrukters bear-

37 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 194.

betning, dels en för självständigt arbete kvalificerad kemisk laborator och dels ett botaniskt praktiskt biträde vid foderväxtarbetet.

Enligt förut omnämnda P. M. till lantbruksstyrelsen bär denna utvidgning av föreningens verksamhet beräknats föranleda följande kostnadsökningar, nämligen

avlöning åt förste assistent (avdelningsföreståndare)

för rotfruktsarbetet ........................................................ kronor 4,000: —

d:o åt kemisk laborator...................................................... » 3,000: —

d:o åt botaniskt praktiskt biträde vid foderväxtarbetet » 2,000: —

för de två nya filialerna ................................................... x> 7,000: —

för det tillkommande arbetet med rotfrukterna och

kemiska laboratoriet......................................................... » 5,000: —-

Summa kronor 21,000: —

Då vi funnit vad av föreningen anförts i fråga om denna angelägenhet vara värt allt beaktande, anse vi, att i staten för utsädesanstalten bör upptagas, utom förutvarande fyra avdelningsföreståndare, jämväl en dylik för rotfruktsarbetet, varjämte även kemisk laborator och botaniskt praktiskt biträde vid foderväxtarbetet synas böra anställas ävensom övriga med den föreslagna utvidgningen förenade kostnader i anstaltens utgiftsstat beräknas.

I detta sammanhang vilja vi kraftigt framhålla önskvärdheten av, att hela det arbete med rotfruktsförädlingen, som nu bedrives av utsädesbolaget, med det snaraste må helt och hållet överflyttas till föreningen. Det måste nämligen anses såsom ett uppenbart missförhållande, att en fröaffär, som har till uppgift att förmedla förökningen och försäljningen av de förädlingsprodukter, som framställas av en med allmänna medel understödd förädlingsanstalt, skall bedriva ett självständigt förädlingsarbete vid sidan av föreningen och enligt principer, som av föreningens ledande fackmän blivit utdömda såsom otillfredsställande.

Beträffande vad av föreningen upptagits såsom kostnad för ordnande och uppsättande av anstaltens samlingar, synes detta kunna minskas till 500 kronor, varjämte kostnaden för byggnader och inventarier lämpligen synes böra utgå med ett till 2,000 kronor minskat belopp.

I övrigt är från vår sida intet att erinra emot vad av föreningen anförts i fråga om erforderliga kostnader för anstaltens verksamhet under år 1914.

38 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 194.

Enligt vad här ovan anförts, skulle den i utgiftsstaten upptagna summan minskas med följande poster, nämligen

1,500 kronor å arvodet för filialföreständaren vid Ultima,

500 » å kostnader för samlingarnas vård och uppställning,

500 » å den å kontrollens konto upptagna avlöningen

till kontrollföreståndaren,

700 )> å kostnader för byggnader och inventarier.

Summa 3,200 kronor.

Utgiftsstaten för år 1914 skulle alltså uppgå till 131,600 kronor.

Vad därefter angår till fyllande av dessa kostnader erforderliga belopp, har till att börja med såsom ytterligare ersättning för hushållningssällskaps och landstings anslag begärts eu summa av 10,000 kronor.

Enligt vad vi inhämtat, omfattar anslagsterminen för fyra sällskap, nämligen Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens läns, vilkas sammanlagda anslagsbelopp uppgår till 1,750 kronor, även år 1914, varjämte från Malmöhus läns hushållningssällskap tillsvidare utgår ett bidrag av 4,500 kronor och från Jämtlands läns likaledes tillsvidare ett bidrag av 300 kronor, därvid dock beträffande bidraget från Malmöhus län är att märka, att detta, därest det skulle utgå, torde bliva förbundet med det villkor, att föreningen i huvudsak offrade detsamma på ett värdigt deltagande i den år 1914 planerade baltiska utställningen i Malmö.

På grund härav torde det vara riktigast att i 1914 års stat icke beräkna andra bidrag från hushållningssällskap och landsting än dem, som faktiskt redan blivit för det nämnda året beviljade, eller 1,750 kronor. Skulle emellertid några ytterligare bidrag från hushållningssällskap eller landsting erhållas, så böra dessa — utom det ovannämnda från Malmöhus läns hushållningssällskap för visst ändamål eventuellt utgående anslaget — reserveras och vid uppgörandet av inkomststat för år 1915 uppföras såsom tillgång, på det kravet på statskassan för sistnämnda år må kunna i motsvarande grad minskas.

Vad angår föreningens inkomstberäkning i övrigt hava vi intet att erinra.

Emellertid visa, såsom förut nämnts, föreningens inkomster från

39 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 194.

utsädesbolaget en bestämd tendens till ökning. Sedan numera, såsom bolagets senaste revisionsberättelser giva vid handen, synnerligen avsevärda avskrivningar blivit av bolaget gjorda och detta således bör inom den allra närmaste tiden vara så pass konsoliderat, att föreningen därifrån skall kunna påräkna väsentliga vinstandelar, lärer man kunna hysa grundad förhoppning om att dessa vinstandelar skola kunna i viss män hjälpa till att uppbära föreningens verksamhet.

Med hänsyn härtill anse vi oss böra förorda, att sådana bestämmelser träffas, att föreningens styrelse, om inkomsterna från bolaget under visst år överstigit vad som beräknats, icke skall äga att disponera överskottet, utan att detta skall reserveras och upptagas såsom inkomst i det statförslag för nästföljande år, som av styrelsen samtidigt med framställning om anslag för året inlämnas till Kungl. Maj:t.

Med iakttagande av den minskning i utgiftsposterna, som vi här ovan ansett oss böra förorda, skulle såsom nämnts kostnaderna för verksamhetens bedrivande under året uppgå till 131,600 kronor och det från statens sida, utöver det å ordinarie stat utgående bidraget, erforderliga anslag belöpa sig till 70,050 kronor, eller i runt tal 70,000 kronor, vilket belopp synes oss böra för ändamålet av nästkommande års Riksdag äskas.

Slutligen torde i detta sammanhang även böra anföras, att vi funnit vad av föreningen anförts till stöd för av föreningen gjord framställning om upphörande av havreförskotteringen av beskaffenhet att böra förordas.

Från föreningens sida lärer ej kunna före instundande Riksdag fattas beslut om vidtagande av de utav oss föreslagna ändringarna i fråga om dess ledning m. m. Enligt de för föreningen gällande stadgar skall nämligen förslag till ändring av dessa stadgar först underställas större styrelsen och fordras därefter sammanstämmande beslut av två efter varandra följande allmänna sammanträden, av vilka ett ordinarie; och beträffande ordinarie sammanträde innehålla stadgarna den bestämmelsen, att föreningen sammanträder till sådant en gång årligen under sommarens lopp. Dock torde i detta förhållande icke behöva ligga något hinder för frågans avgörande av nästinstundande Riksdag, utan lärer det endast fordras, att vid eventuellt beslut om ökning av bidrag till föreningen, utöver förut utgående, fogas det villkor, att föreningen före utgåendet till föreningen av det sålunda ökade statsanslaget ändrar sina stadgar i överensstämmelse med av oss i sådant avseende uppgjort förslag samt att de gällande bestämmelserna

Laatbruksatyrelseas ut låtande.

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr, 194.

och villkoren för tilldelande för framtiden av statsanslag åt föreningen bliva, där så erfordras, ändrade i överensstämmelse med vad av oss här ovan i övrigt anförts.))

Sedan lantbruksstyrelsen anmodats att i ämnet avgiva utlåtande, har styrelsen den 19 februari 1913 inkommit med sådant utlåtande och därvid tillika överlämnat ej mindre utdrag av protokoll, hållet vid ärendets föredragning hos styrelsen den 12 februari 1913, innefattande bland annat av byråchefen hos styrelsen F. Egerström uttalad skiljaktig mening i ämnet, än även utdrag av protokoll, hållet vid sammanträde med styrelsen för Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget den 12 februari 1913, jämte därvid fogade dels förslag till ny överenskommelse mellan Sveriges utsädesförening och bolaget, dels ock formulär till förbindelse av medlemmar utav bolagets styrelse, avseende att bereda staten möjlighet att inlösa aktiemajoriteten i bolaget.

Lantbruksstyrelsens utlåtande är i nedan återgivna delar av följande lydelse:

»Sedan det årliga statsanslaget till Sveriges utsädesförening, vilket under en följd av år utgått med 18,000 kronor, från »och med år 1905, på grund av inom Riksdagens båda kamrar väckta enskilda motioner, blivit höjt till 40,000 kronor, inkom föreningens styrelse den 23 oktober 1911 med underdånig framställning om ytterligare förhöjning i statsanslaget med 50,000 kronor eller till 90,000 kronor. Såsom skäl för denna anslagsförhöjning anfördes huvudsakligen dels den utvidgning i föreningens för landets jordbruk betydelsefulla verksamhet, som under de närmast föregående åren ägt rum och som visat sig under sin vidare utveckling ställa vida större krav på penningtillgångar än som från början kunnat beräknas, dels önskvärdheten av en ytterligare utvidgning av denna föreningens verksamhet genom upptagande på föreningens program av ett mera omfattande försöks- och förädlingsarbete med de olika slagen av rotfrukter, dels slutligen den omständigheten, att hushållningssällskapen på grund av de ökade krav, som från andra håll ställdes på dem, under de sista åren i så stor utsträckning indragit sina hittillsvarande anslag, att detta vållat föreningen stora svårigheter; grundad anledning funnes antaga, att dessa bidrag inom kort skulle komma att helt och hållet gå förlorade för föreningen.

I 'sitt över denna framställning avgivna utlåtande den 7 november 1911 anförde lantbruksstyrelsen bland annat, att styrelsen, utan att ingå

41 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

i närmare prövning av det framställningen bifogade förslaget till stat, såsom sin bestämda övertygelse ansåge sig kunna uttala, att ett belopp av omkring 100,000 kronor kornme att inom närmaste framtiden årligen erfordras för förädlingsarbetena vid Svalöv, samt att det likaledes kunde förutses, att några väsentliga bidrag ej för framtiden vore att påräkna vare sig från hushållningssällskap eller landsting eller från enskilda personer. Under sådana förhållanden syntes det lantbruksstyrelsen, som om anledning förefunnes att, innan beslut fattades om väsentligt högre anslag till föreningen, söka åvägabringa en utredning, om och på vad sätt staten lämpligen skulle kunna övertaga föreningens verksamhet. .Då emellertid föreningen under år 1913 komme att sakna bidrag från vissa hushållningssällskap och landsting, varigenom dess verksamhet komme att försvåras, hemställde lantbruksstyrelsen om en förhöjning i förutvarande statsbidrag med 10,000 kronor, vilken förhöjning, på framställning av Kungl. Maj:t, blev av Riksdagen beviljad.

Den av lantbruksstyrelsen sålunda ifrågasatta utredningen har nu blivit verkställd genom av chefen för jordbruksdepartementet på grund av nådigt bemyndigande särskilt tillkallade sakkuniga, vilka med stöd av denna sin utredning funnit sig böra förorda, att svalövsanstalten, sedan vissa förändringar i dess ledning m. m. blivit företagna, fortfarande bibehålies såsom enskild statsunderstödd institution.

Innan lantbruksstyrelsen ingår på närmare prövning av nämnda förslag och de skäl, som för detsamma blivit av de sakkunniga anförda, bär styrelsen ansett sig böra närmare angiva, huru anstalten enligt styrelsens mening bör organiseras för den händelse staten komme att övertaga densamma, ävensom huru dess ställning till lantbruksförvaltningen under sådana förhållanden lämpligen synes böra ordnas. Lantbruksstyrelsen har så mycket större anledning härtill, som under frågans föregående behandling uppfattningar rörande särskilt omorganisationens menliga inverkan på anstaltens verksamhet blivit uttalade, vilka styrelsen för sin del icke kan biträda.

I likhet med de sakkunniga anser lantbruksstyrelsen det vara en för verksamhetens fortsatta framgångsrika bedrivande nödvändig förutsättning, att densamma kan utövas under så vitt möjligt samma fria förmer som hittills. Det torde till väsentlig del vara den ställning anstalten härutinnan intagit, som möjliggjort hennes utveckling till vad hon nu är och satt henne i tillfälle att utföra vad hon hittills åstadkommit. Under alla förhållanden har denna hennes fria och jämförelsevis obundna ställning i så hög grad bidragit till uppnåendet av nu föreliggande resultat, att ett intrång på detta område, enligt lantbruksfiihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 145 käft. (Nr 194.) f>

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

styrelsens övertygelse, icke är förenligt med tillvaratagandet av jordbrukets intressen.

Det synes sålunda lantbruksstyrelsen, att anstalten även såsom statsinstitution bör — såsom ock de sakkunniga i sitt betänkande uttalat — sortera under en fristående styrelse, vilken, tillsatt av Kungl. Maj:t, bör erhålla samma självständiga ställning som styrelsen för central anstalten för j ordbruksförsök. Då det samband, som förefinnes mellan sistnämnda anstalt och lantbruksakademien, huvudsakligen torde hava tillkommit på grund av historiska och lokala skäl, anser lantbruksstyrelsen anledning saknas att härutinnan söka åstadkomma någon likformighet de båda anstalterna emellan. Att, såsom möjligen skulle kunna ifrågasättas, ställa svalövsanstalten i något motsvarande beroende av lantbruksstyrelsen, finner styrelsen icke lämpligt, då den inom landet bedrivna, med statsmedel uppehållna försöksverksamheten på jordbruksområdet under sådana förhållanden skulle komma att sortera under olika myndigheter. Det torde icke heller vara behövligt, då Kungl. Maj:t, för den händelse så skulle visa sig önskvärt, kan låta endera eller båda ifrågavarande myndigheter yttra sig över de till Kungl. Maj:t från anstalterna inkomna framställningar.

Vikten av att de båda här ifrågavarande anstalterna bliva i tillfälle att samarbeta och i övrigt komma att stå i nära beröring med varandra har, enligt lantbruksstyrelsens mening, med rätta blivit framhållen och betonad. Detta önskemål synes emellertid kunna vinnas på andra vägar än genom att — såsom blivit ifrågasatt — söka inordna svalövsanstalten såsom en ny avdelning av centralanstalten. En sådan åtgärd skulle enligt lantbruksstyrelsens övertygelse redan på grund av lokala förhållanden vålla olägenheter och lätt kunna verka hämmande på i främsta rummet svalövsanstaltens arbete; därtill kommer, att sistnämnda anstalt på grund av sin produktiva verksamhet och sitt därav föranledda ekonomiska beroende av en merkantil mellanhand intar eu särställning, som i flera avseenden väsentligt skiljer henne från centralanstaltens nuvarande avdelningar och ställer i viss mån andra fordringar på ledningen. Det önskvärda sambandet och samarbetet synes på ett för båda anstalterna fullt tillfredsställande och betryggande sätt kunna åstadkommas dels genom att ett visst antal styrelseledamöter äro för dem båda gemensamma, dels genom att tillfälle beredes anstalternas ledande tjänstemän att samråda vid behandlingen av frågor, som för båda anstalterna äro av gemensamt intresse, särskilt vid uppgörandet av anstalternas arbetsplaner.

Antalet ledamöter i svalövsanstaltens styrelse torde lämpligen

43 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

kunna bestämmas till sju, den av Kungl. Maj:t särskilt utsedde ordföranden inberäknad, i vilket fall minst två av dessa samtidigt böra vara ledamöter av styrelsen för centralanstalten. För underlättande av ovan antydda samverkan mellan anstalternas tjänstemän böra de vid svalövan stål ten anställda, liksom fallet är med dem vid centralanstalten, gemensamt bilda en nämnd, som bör hava till åliggande dels att uppgöra plan för kommande års verksamhet samt, då förhållandena i övrigt sådant påkalla, sammanträda till gemensamma överläggningar, dels ock att till styrelsen avgiva yttranden över inom densamma väckta eller till densamma överlämnade förslag och frågor, som kräva en på den inom nämnden representerade sakkunskapen • grundad utredning. Då ärenden föreligga till behandling, vid vilka en samverkan i något avseende anstalterna emellan kan anses önskvärd, böra i ärendet intresserade tjänstemän inom den ena nämnden vara närvarande vid den andra nämndens sammanträde. Att en dylik samverkan även från den synpunkten kan bliva till nytta och betydelse för försöksverksamheten, att tillfälle härigenom erbjudes tjänstemännen till fruktbärande tankeutbyte angående de båda anstalternas verksamhet i allmänhet, synes lantbruksstyrelsen uppenbart. För att bereda tillfälle för svalövsanstaltens styrelse att vid sina beslut draga största möjliga nytta av denna nämnd finner lantbruksstyrelsen särskilt önskvärt, att, då så kan finnas lämpligt, någon av styrelsens ledamöter deltager i nämndens överläggningar. Därigenom skulle den fördelen vinnas, att styrelsen och tjänstemännen komme i den närmare beröring med varandra, som, enligt lantbruksstyrelsens mening, utgör en viktig förutsättning för att anstaltens verksamhet skall ledas och utvecklas i den rätta riktningen.

Vid svalövsanstalten är arbetet — liksom vid centralanstalten för jordbruksförsök — fördelat på avdelningar, vilka visserligen var för sig utföra ett till beskaffenheten och ändamålet mera likartat arbete än vid centralanstalten, men vilka detta oaktat arbeta fullt självständigt och fristående. Då detta arbetssätt, enligt lantbruksstyrelsens övertygelse, i hög grad bidragit till uppnåendet av de för landets jordbruk betydelsefulla resultat, som framgått av anstaltens hittillsvarande verksamhet, svnes det vara av vikt, att samma arbetssätt bibehålies och, i den mån det låter sig gorå, ytterligare stärkes. Någon anledning befara, att verksamheten härigenom skall splittras och ledas i sådan riktning, att anstaltens huvuduppgift förfelas eller äventyras, synes lantbruksstyrelsen icke förefinnas. Den föreslagna nämnden erbjuder trygghet häremot. För att ytterligare undvika varje dylik fara bör — såsom även av andra skäl torde vara nödvändigt — en av avdelningstöreståndarna fortfarande

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

intaga samma ställning som hittills såsom anstaltens ansvariga huvudledare och föreståndare. Åt honom bör även uppdragas att tjänstgöra såsom ordförande i ovan omförmälda nämnd.

Antalet avdelningsföreståndare har av de sakkunniga föreslagits böra ökas från nuvarande lyra till fem, utan att de sakkunniga närmare angivit, huru förädlingsarbetet skulle komma att fördelas dem emellan. Enligt lantbruksstyrelsens mening bör antalet utan olägenhet kunna bibehållas vid fyra, i vilket fall arbetet med stråsädena och trindsäd fortfarande skulle vara fördelat på två av dem, en, såsom nu, hava sig anförtrott arbetet med vallväxter och gräs samt åt eu överlämnas arbetet med rotfrukter och potatis. Häremot kan den anmärkningen med visst fog riktas, att vissa avdelningar på detta sätt bliva så omfattande, att arbetet å dem icke kan utföras av föreståndaren ensam. 1 stället för att under sådana förhållanden skapa särskilda avdelningar synes det lantbruksstyrelsen vida lämpligare och ändamålsenligare, att någon viss gren av det arbetsfält avdelningen omfattar — såsom för närvarande är fallet med rågförädlingen — överlämnas åt en assistent. Härigenom vinnes, förutom en avsevärd besparing i omkostnader, att arbeten, som äro hvarandra närstående och hava samma ändamål, såsom exempelvis arbetet med samtliga vallväxter, komma under gemensam ledning, varigenom de lättare kunna överblickas och ledas efter enhetliga principer.

Förutom de fyra nuvarande avdelningsföreståndarna äro för närvarande i anstaltens tjänst vid Svalöv anställda fem tjänstemän, av vilka en tjänstgör såsom anstaltens frökontrollant och ansvarig ledare av den omfattande kontrollen över utsädesaktiebolagets utsädesvaror samt fyra huvudsakligen äro bundna vid de olika avdelningarna. Enligt föreningens i dess föreliggande hemställan om statsanslag för år 1914 framställda, av de sakkunniga biträdda förslag skulle ytterligare anställas eu laborator för utförande av de kemiska arbeten, vilka erfarenheten visat vara synnerligen av behovet påkallade och som, på grund av det nära samband, vari de stå till den egentliga förädlingsverksamheten, svårligen kunna utföras å annan ort. Behovet av anställande av denna tjänsteman kan lantbruksstyrelsen efter å platsen inhämtade närmare upplysningar till alla delar vitsorda.

En nödvändig och oavvislig förutsättning för att en institution sådan som svalövsanstalten skall kunna fylla sin för landets jordbruk betydelsefulla och maktpåliggande uppgift är, att hon städse kan påräkna att i sin tjänst kunna anställa framstående fackmän med grundlig utbildning och verksamt intresse för de arbetsgrenar, de olika platserna omfatta. Utan tvekan torde kunna sägas, att anstalten hittills i detta

45 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

avseende lyckats synnerligen väl, något varom de uppnådda resultaten av hennes verksamhet lämna ojävaktiga vittnesbörd. I och med det att motsvarande platser inom mer eller mindre likartade verksamhetsområden bliva allt bättre avlönade, ökas i hög grad svårigheterna att vidmakthålla dessa anstaltens gamla goda traditioner. Under sådana förhållanden synes det vara av synnerlig vikt, att vid uppgörandet av en blivande stat för anstalten avlöningarna till tjänstemännen fastställas i närmaste överensstämmelse med vad som vid andra likartade institutioner anses vara av behovet påkallat. Lantbruksstyrelsen tvekar sålunda icke att i här föreliggande förslag upptaga avlöningen till de fyra avdelningsföreståndama till samma belopp som Kungl. Maj: t, på förslag av löneregleringskommittén, i statsverkspropositionen till innevarande års Riksdag föreslagit till avdelningsföreståndama vid centralanstalten för jordbruksförsök eller till 7,500 kronor med ett ålderstillägg å 600 kronor. Samma fordringar på såväl vetenskaplig som praktisk utbildning måste ställas på dessa tjänstemän vid båda anstalterna, och deras verksamhet är av samma ingripande betydelse för främjandet av en viktig gren av landets jordbruk.

Såsom lantbruksstyrelsen i det föregående anfört, bör en av avdelningsföreståndarna förordnas såsom anstaltens huvudledare och föreståndare. Då ett dylikt förordnande medför icke endast ökat ansvar och arbete utan även, enär anstalten årligen besökes av ett stort antal såväl utlänningar som svenskar, en viss representationsskyldighet, anser lantbruksstyrelsen, i likhet med de sakkunniga, att han härför bör uppbära särskild ersättning, som lämpligen sjmes böra bestämmas till 1,500 kronor. Detta belopp understiger med 500 kronor det arvode, som utgår till en var av de lektorer vid lantbruksinstituten, vilka där äro förordnade såsom rektorer.

Vad lantbruksstyrelsen här ovan uttalat angående vikten av, att anstalten blir satt i tillfälle erbjuda sina tjänstemän tillfredsställande avlöningsförmåner, gäller ej endast avdelningsföreståndama utan även övriga tjänstemän. Av dessa innehar anstaltens frökontrollant en synnerligen krävande och ansvarsfull plats icke endast på grund av det arbete han såsom sådan har att utföra för de övriga avdelningarnas räkning utan i all synnerhet genom att åt honom är anförtrodd den omfattande och maktpåliggande kontrollen över utsädesbolagets alla utsädesvaror. Då stora fordringar sålunda måste ställas på hans både vetenskapliga och praktiska utbildning, något som från styrelsens för bolaget sida särskilt blivit för lantbruksstyrelsen framhållet och betonat, måste enligt lantbruksstyrelsens mening hans avlöningsförmåner vara sådana, att man

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

under alla förhållanden med visshet kan påräkna att för platsen erhålla en person med största möjliga erfarenhet och fackinsikter. På grund härav har lanthruksstyrelsen ansett, att befattningen bör i anstaltens stat upptagas såsom överassistentbefattning med en avlöning alltså av 5,400 kronor utan ortstillägg men med två ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor. För övriga i det föregående omförmälda fem tjänstemän bör i staten uppföras assistentarvoden till samma belopp som i centralanstaltens för jordbruksförsök för innevarande års Riksdag framlagda statförslag eller 3,000 kronor med ett ålderstillägg å 400 kronor. Då emellertid flertalet av dessa tjänstemän jämte sina assistentbefattningar böra kunna anlitas för annan tjänstgöring vid anstalten, såsom sekreterare och utgivare av föreningens tidskrift, såsom ledare av anstaltens jordbruk, av arbetena med försöksfältens anordnande och övriga utarbeten samt såsom trädgårdsmästare, och då för denna utom den egentliga assistentbefattningen liggande tjänstgöring särskild ersättning givetvis bör utgå, torde för nämnda göromål samt för kamrerargöromålen i staten böra anvisas ett visst belopp å sammanlagt 3,500 kronor, sålunda beräknat att 1,000 kronor utgör kostnaden för bestridande av sekreterargöromålen, 500 kronor beräknas för redigeringen av tidskriften, 600 kronor för tillsynen av jordbruket m. m., 400 kronor för tillsyn av trädgård och park samt 1,000 kronor för bestridande av kamrerargöromålen.

Vaktmästarens avlöning torde böra bestämmas till samma belopp som för motsvarande befattning vid centralanstalten för jordbruksförsök, dock med den skillnaden att ortstillägg icke skall till den förstnämnde utgå.

Sammanlagda beloppet av avlöningar och kostnaderna för bestridande av vissa ovan angivna göromål skulle alltså komma att uppgå till 56,450 kronor.

För de av utsädesföreningens nuvarande tjänstemän, vilka övergå till avdelningsföreståndare-, överassistent- och vaktmästarbefattning vid den nya anstalten, synes böra utverkas rätt att vid beräkning av tjänstår för pension tillgodoräkna sig en var den tid han varit i sin nuvarande befattning hos utsädesföreningen anställd. Samma rätt jämväl till ett ålderstillägg torde föreningens frökontrollant J. N:son Walldén, vars avlöning för närvarande utgår med 5,500 kronor, böra få tillgodoräkna sig, enär hans avlöningsförmåner i annat fall skulle komma att understiga dem han nu åtnjuter.

Förutom de filialer svalövsanstalten för närvarande har vid Ultuna och i Luleå erfordras, såsom framgår av såväl utsädesföreningens framställning om anslag för år 1914 som de sakkunnigas betänkande, för

47 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

försöks- och förädlingsverksamhetens rationella bedrivande ytterligare två filialer, av vilka den ena skulle förläggas i Östergötland och den andra i Västergötland. Åven lantbruksstyrelsen anser upprättandet av dessa filialer synnerligen önskvärt, särskilt med hänsyn därtill, att anstalten härigenom skulle bliva i tillfälle att vida bättre än hittills lära närmare känna de krav, mellersta Sveriges jordbruk ställer på anstalten, och i anslutning härtill kunna planlägga sitt arbete. Något särskilt belopp till arvoden åt de vid dessa filialer anställda tjänstemännen har lantbruksstyrelsen icke funnit sig böra i lönestaten upptaga. Det har nämligen synts lantbruksstyrelsen, att med det slutliga anordnandet av anstaltens filialer bör tillsvidare anstå, intill dess att detta kan ske i samband med de anordningar, centralanstalten för jordbruksförsök under den närmaste framtiden torde komma att träffa för att åt anstaltens jordbruksavdelning i någon lämplig form bereda tillgång för även för dess försöksverksamhet erforderliga fasta försöksstationer. Såväl från kostnadssynpunkt som med hänsyn till de varandra närstående ändamål, för vilka ifrågavarande stationer skulle tagas i anspråk av båda anstalterna, anser lantbruksstyrelsen önskvärt, att de för deras anordnande erforderliga åtgärderna bliva vidtagna under samverkan anstalterna emellan.

Mot de sakkunnigas beräkning av sammanlagda kostnaderna för dessa fyra filialer, 16,500 kronor, i vilket belopp ingå även avlöningarna till de vid dem anställda tjänstemännen, har lantbruksstyrelsen ej något att erinra. Ej heller synes anledning till anmärkning föreligga mot de till reseersättningar, till sortförsök i olika landsdelar, till tidskrift och trycksaker, till bibliotek och prenumeration, till byggnads- och inventarieunderhåll, till underhåll av park, vägar och tomter samt till brandförsäkring och frakter beräknade beloppen, sammanlagt 15,200 kronor. Vad åter angår den i de sakkunnigas statförslag upptagna posten för försöksverksamheten vid Svalöv, bör det härför beräknade beloppet, 17,800 kronor, höjas med 2,000 kronor, utgörande den av de sakkunuiga särskilt upptagna kostnaden för anställande av det biträde vid foderväxtarbetena, vilket biträde lantbruksstyrelsen, i likhet med de sakkunniga, finner vara av behovet ovillkorligen påkallat. I det till kontrollverksamheten i staten uppförda beloppet, 19,500 kronor, hava de sakkunniga inberäknat hela kontrollföreståndarens arvode, som av dem beräknats till 5,500 kronor. Då emellertid på grund av i det föregående anförda skäl hans befattning synes lantbruksstyrelsen böra såsom överassistentbefattning särskilt upptagas i anstaltens lönestat med ett avlöningsbelopp av 5,400 kronor, skulle i anslutning härtill den för före-

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

nämnda verksamhet beräknade kostnadssumman, 19,500 kronor, komma att minskas med nämnda belopp till 14,100 kronor. Vidare bör till den i de sakkunnigas statförslag beräknade kostnaden för kontorsutgifter, 1,200 kronor, läggas ytterligare 1,700 kronor, vilket belopp utgör den för närvarande utgående, särskilt i staten uppförda kostnaden för biträde å kontoret vid där förekommande bokföring och på grund av vidlyftig, särskilt utländsk korrespondens mycket krävande skrivgöromål med mera. Åven i den till lyse och bränsle beräknade kostnadssumman, 2,500 kronor, synes en förhöjning böra äga rum med 450 kronor för städning med mera av anstaltens lokaler, eller samma belopp, som för nämnda ändamål för närvarande ingår i vaktmästarens avlöning.

Till bestridande av kostnaderna för ordnandet och uppsättandet av anstaltens för arbetena mycket välbehövliga samlingar av vippor, ax, kärnprov med mera har föreningen begärt ett anslag av 2,000 kronor, som de sakkunniga ansett kunna minskas till 500 kronor. Då i utgiftsstaten icke upptagits något belopp till anskaffande av de inventarier av olika slag, vilka vid en vetenskaplig anstalt sådan som den ifrågavarande äro erforderliga för förädlingsarbetenas rationella bedrivande, har lantbruksstyrelsen funnit sig i stället för ovannämnda utgiftspost böra bland anstaltens övriga utgifter inberäkna ett belopp av 1,100 kronor till inventarier, samlingarnas underhåll och vård samt oförutsedda utgifter.

Då vid statens övertagande av anstalten anordningar enligt lantbruksstyrelsens mening böra träffas för att på sätt, som här nedan angives, infria de skulder, vari anstalten för närvarande häftar till olika banker med flera, har lantbruksstyrelsen vid beräkning av anstaltens utgifter icke medtagit den i de sakkunnigas statförslag upptagna posten för räntor, 9,000 kronor.

Mot utsädesf öreningens hemställan att den utdelning av utsädeshavre, som ursprungligen tillkommit för att bereda en särskild fördel åt de hushållningssällskap, vilka lämna föreningen anslag, måtte få upphöra, har lantbruksstyrelsen, liksom de sakkunniga, icke något att erinra. På grund härav har styrelsen icke i utgiftsstaten upptagit något belopp till bestridande av kostnaderna för nämnda utsädesutdelning.

Förmånen av semester utan avstående av någon del av avlöningen torde, i likhet med vad som blivit föreslaget för tjänstemännen vid centralanstalten för jordbruksförsök, böra tillerkännas avdelnings föreståndare och överassistent under 1 V2 månad, vaktmästare under 15 dagar samt assistent under 1 månad. Då emellertid semester synes böra få åtnjutas endast under den tid, styrelsen finner sådant utan skada för arbetena kunna medgivas, och förordnandet av vikarie för semesterledig

49 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

tjänsteman under sådana förhållanden icke torde behöva ifrågakomma, har lantbruksstyrelsen icke ansett erforderligt att i anstaltens stat upptaga särskilt belopp till vikariatsersättning.

Efter de sålunda vidtagna förändringarna kommer det belopp, som kräves för anstaltens utgifter, med undantag av dem till avlöningar och bestridande av kostnaderna för vissa särskilt angivna göromål, att uppgå till 72,550 kronor.

De inkomster, som under 1914 skulle gå förlorade för anstalten, om staten övertoge verksamheten vid densamma, torde inskränka sig till de i det av de sakkunniga uppgjorda statförslaget för nämnda år upptagna anslagen från hushållningssällskapen å sammanlagt 1,750 kronor, omkring 2,500 kronor i medlemsavgifter samt möjligen större delen av inkomsten för annonser i föreningens nuvarande tidskrift, vilken inkomst, beräknad till 1,550 kronor, icke torde kunna påräknas om tidskriften utgives av en statsanstalt.

Kungl. Maj:t har i sitt förslag till ny stat för centralanstalten för jordbruksförsök, i enlighet med vad löneregleringskommittén föreslagit, bestämt avdraget för bostad in natura till belopp, som i möjligaste mån motsvarar bostadsförmånens verkliga värde. Såsom skäl för denna beräkningsgrund har nämnda kommitté framhållit, att befattningshavare, som erhåller bostad in natura, i annat fall i verkligheten skulle komma i åtnjutande av högre avlöning än annan tjänsteman i motsvarande grad, vilken icke har dylik förmån. Med hänsyn till förhållandena å Sval öv och där rådande hyrespris för bostad har lantbruksstyrelsen ansett nämnda bostadsförmåns verkliga värde å platsen icke kunna beräknas högre än till 800 kronor för avdelningsföreståndare, 600 kronor för överassistent och 100 kronor för assistent, i vilket sistnämnda belopp, då annan bostad icke lärer kunna beredas sådana tjänstemän än i institutionsbyggnaden, bränsle lämpligen synes böra ingå.

En given följd av svalövsanstaltens omorganisation till statsinstitution synes lantbruksstyrelsen vara, att staten övertager utsädesföreningens samtliga såväl tillgångar som skulder. De förra utgjorde, enligt av lantbruksstyrelsen införskaffad uppgift, vid utgången av år 1912 approximativt beräknade dels jordbruksfastigheter med å desamma uppförda byggnader, taxerade till sammanlagt 231,000 kronor och bokförda till ett värde av 169,557 kronor 36 öre, dels inventarier till ett bokfört värde av 36,238 kronor 84 öre, dels slutligen kassabehållning 4,022 kronor 95 öre samt inneliggande lager av spannmål, stenkol och trycksaker, vars värde beräknats uppgå till 3,185 kronor 60 öre. Det samjBihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 145 höft. (Nr 194.) 7

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

manlagda bokförda värdet av föreningens tillgångar ntgiorde sålunda 213,004 kronor 75 öre.

Vid samma tidpunkt belöpte sig föreningens verkliga skulder till i runt tal 200,000 kronor, därav 110,000 kronor i stående lån mot endast inteckningar som säkerhet, 10,500 kronor i tillfälliga lån emot säkerhet av såväl inteckning som borgen, 60,000 kronor å löpande räkning i bank mot säkerhet av borgen och delvis inteckning samt i runt tal 19,500 kronor till diverse fordringsägare utan säkerhet.

Beträffande ovan angivna belopp torde i detta sammanhang böra erinras, dels att i fastigheternas bokförda värde, 169,557 kronor 36 öre, ingår den nyligen uppförda institutionsbyggnaden med ett till 102,704 kronor 89 öre nedbringat värde, vilket med icke mindre än över 200,000 kronor understiger den verkliga kostnaden för denna byggnad, dels ock att skulden å löpande räkning i början av varje år återbetalas, genom att statsanslaget då insattes å räkningen; denna sistnämnda skuldsumma har till huvudsaklig del uppkommit genom att, i samband med institutionsbyggnadens uppförande, skulder å växlar överflyttats till skuld å löpande räkning.

Att nu bestämt angiva föreningens verkliga skuldsumma vid ingången av nästkommande år, då omordade omorganisation, i händelse densamma beslutas, lämpligen synes böra äga rum, låter sig givetvis icke göra. Den torde dock icke under några förhållanden behöva beräknas högre äu vid nästlidet års slut eller till 200,000 kronor.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att i föreningens räkenskaper finnas utöver ovan angivna belopp såsom skulder uppförda »Robert Dicksons fond» å 25,000 kronor samt »ständiga medlemsavgifters fond» å 2,360 kronor 57 öre. Det förra beloppet överlämnades år 1900 av herr Robert Dickson i Lund såsom gåva till föreningen för främjande av hennes arbete och användes, enligt styrelsens beslut den 12 december 1900, till avbetalning av vissa föreningens skulder med

20,000 kronor, medan återstoden 5,000 kronor, som då insattes å bank till framtida disposition, sedermera blivit för föreningens ändamål disponerad. Vid gåvans emottagande beslöt styrelsen, att densamma för all framtid skulle i föreningens räkenskaper ingå såsom särskild fond under namn av »Robert Dicksons fond». Aven det senare beloppet, 2,360 kronor 57 öre, är likaledes nedlagt i företaget. Under sådana förhållanden hava dessa nu nämnda »skulder» icke inberäknats i angivna skuldsumman, som av staten skulle övertagas, något vartill anledning så mycket mindre synes föreligga, som syftet med medlens över-

51 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

lämnande till föreningen, främjandet och upprätthållandet av dess verksamhet, icke i någon mån rubbas genom denna verksamhets övertagande av staten.

Då lantbruksstyrelsen icke finner sig böra ifrågasätta, att statens budget betungas med något anslag för inlösen av ovan nämnda skuldsumma, 200,000 kronor, oaktat staten vid övertagande av anstalten skulle erhålla fastigheter, inventarier m. m. till ett värde överstigande densamma, har det synts lantbruksstyrelsen, att det för ändamålet erforderliga beloppet lämpligen skulle kunna av statsverket förskotteras för att så småningom återgäldas i den mån de inkomster, vilka tillföras institutionen genom utsädesaktiebolagets handelsrörelse, ökas utöver ett visst i anstaltens stat upptaget belopp.

Den bestämda tendens till avsevärd stegring, som denna inkomstkälla under de sista åren visat och som, såvitt nu kan förutses, med all sannolikhet kommer att fortfara, har även av de sakkunniga blivit uppmärksammad. I anslutning härtill hava de såsom sin mening uttalat, att sådana bestämmelser böra träffas, att anstaltens styrelse, om nämnda inkomst under visst år överstiger vad som i budgeten för nämnda år beräknats, icke skall äga disponera detta överskott, utan att detsamma skall reserveras och upptagas såsom inkomst i det statsförslag för nästföljande år, vilket av styrelsen samtidigt med framställning om anslag för året inlämnas till Kungl. Maj:t.

En dylik anordning anser sig lantbruksstyrelsen icke brinna förorda, enär densamma uppenbarligen skulle få till följd, att statsanslaget komme att så småningom avskrivas i ungefär samma proportion som ökning äger rum i det belopp, utsädesbolaget enligt träffad överenskommelse har att årligen lämna anstalten. Det synes lantbruksstyrelsen, att den verksamhet, som utövas vid ifrågavarande, till väsentlig del med offentliga medel skapade och uppehållna anstalt, har varit av så stor betydelse för landets jordbruk och äger så stora förutsättningar att med ännu större framgång fortsättas och vidare utvecklas, att densamma, enligt lantbruksstyrelsens bestämda mening, fortfarande bör från statsmakternas sida komma i åtnjutande av det kraftiga stöd, som ett icke alltför knappt tillmätt statsanslag erbjuder. I samma mån som bolagets tillskott till verksamhetens uppehållande ökas och statsanslaget på antytt sätt minskas för att kanske så småningom helt och hållet upphöra, kan det befaras, att det inflytande staten, såsom den, vilken i främsta rummet har att bevaka jordbruksnäringens intressen, alltid bör kunna utöva på eu för jordbruket så viktig försöksanstalt som den här ifrågavarande, kom-

52 Kuiujl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 194.

mer att försvagas, vilket enligt lantbruksstyrelsen uppfattning lätt kan innebära och giva anledning till allvarliga olägenheter, bland andra, att verksamheten kan komma att till skada för det svenska jordbruket alltför mycket koncentreras på frambringandet av för vårt land mindre lämpliga, men för utsädesbolagets avsättning i andra länder eftersträvansvärda, för dessa länders jordbruk särskilt passande sorter. Därtill kommer ytterligare, att det med hänsyn till utsädesaktiebolaget icke synes lämpligt att, på sätt de sakkunniga här föreslagit, söka få sådana bestämmelser träffade, att det arbete detta bolags ledande män nedlägga på att utveckla sin affär kan komma att till icke oväsentlig del utmynna i en successiv minskning i statsanslag till den anstalt, statsmakterna och bolaget överenskommit att gemensamt upprätthålla.

Enligt lantbruksstyrelsens mening skulle dessa från utsädesbolaget inflytande medel på ett för landets jordbruk vida mera fruktbärande och med avsikten med bolagets upprättande vida mera överensstämmande sätt komma till användning, om med dem i första rummet ersattes statsverkets förenämnda förskott, och om de sedermera, då förskottet blivit till fullo inbetalt, fonderades för att tagas i anspråk till utvidgning av anstaltens verksamhet, i den mån en sådan utvidgning visar sig erforderlig och önskvärd. Då lantbruksstyrelsen, på grund av den uppfattning styrelsen varit i tillfälle bilda sig angående utsädesaktiebolagets utvecklingsmöjligheter, anser sannolikt, att en sålunda bildad fond, i all synnerhet om i nu gällande överenskommelse med bolaget vidtagas av lantbruksstyrelsen i det följande omförmälda förändringar, kan komma att så småningom uppnå sådan storlek, att densamma icke lämpligen synes böra uteslutande användas till svalövsanstaltens utvidgning, skulle det tvivelsutan för landets jordbruk vara av stor betydelse, om sådana bestämmelser i detta sammanhang bleve träffade, att åtminstone fondens avkastning finge disponeras till främjande på andra vägar än genom svalövsanstalten av landets sädes- eller foderväxtkultur, till befordrande av exporten av svenska utsädesvaror eller till andra i dylik riktning gående åtgärder. Det ursprungligen för tillgodogörande i praktiken av resultaten av utsädesföreniugens verksamhet bildade utsädesaktiebolaget skulle på detta sätt bliva i tillfälle att i högre grad än vid dess bildande kunde förutses komma att gagna landets modernäring.

Då mot de av lantbruksstyrelsen sålunda ifrågasatta anordningarna den invändningen skulle kunna riktas, att enligt gällande överenskommelse mellan utsädesföreningen och utsädesaktiebolaget tillräcklig säker-

53 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

het icke förefinnes för ett så varaktigt samarbete dem emellan, att därpå kan byggas sådana bestämmelser som de bär föreslagna, bar styrelsen vid underhandlingar med bolaget träffat preliminärt avtal om vidtagandet av sådana för båda parterna fördelaktiga förändringar i nämnda överenskommelse att, om dessa vinna stadfästelse, förenärnnda invändning icke längre äger giltighet.

Av den utredning, lantbruksstyrelsen här sökt lämna angående svalövsanstaltens ledning, organisation m. m., i händelse staten skulle övertaga densamma, synes det lantbruksstyrelsen tydligt framgå, att den av de sakkunniga uttalade farhågan för att anstaltens omorganisation till en statsinstitution skulle vålla intrång på den frihet, som vid anordnande och bedrivande av praktisk vetenskaplig verksamhet sådan som den här ifrågavarande tvivelsutan kräves, icke kan anses berättigad. Lika litet kan det, enligt lantbruksstyrelsens mening, finnas anledning befara, att det intresse, som från lantmannahåll ägnats utsädesföreningen och dess verksamhet och som även lantbruksstyrelsen tillmäter eu icke ringa betydelse, i mindre grad skulle komma samma anstalt såsom statsinstitution till del. Det synes tvärtom antagligt, att den inre fasthet och det oberoende av tillfälliga opinioner, som anstalten såsom statsinstitution bör kunna vinna, skall komma att utöva ett i många hänseenden gagnande inflytande på verksamhetens lugna och jämna bedrivande och utveckling och sålunda ytterligare befästa och stärka allmänhetens förtroende till densamma. Förutsättningarna härför bliva så mycket större, som anstalten fortfarande kommer att stå under närmaste ledning av för jordbruket och dess främjande intresserade män, något som ock lämnar säkerhet för, att den inskränkning i det fria handhavandet av disponibla penningmedel, som en statsinstitution i viss mån måste underkasta sig, icke skall verka hämmande eller bindande. Att åt statsmakterna bör inrymmas större möjlighet än hittills att utöva inflytande på upptagandet av nya arbetsgrenar och verksamhetens mera omfattande utveckling i övrigt synes lantbruksstyrelsen självfallet och fullt berättigat, då hela det betydande belopp, som, utöver vad som kan erhållas såsom ersättning för anstaltens arbetsprodukter, kräves till uppehållande av hennes verksamhet, numera måste utgå av statsmedel. Att ställa ett dylikt belopp till en enskild institutions fria förfogande med rätt för dess styrelse att bestämma storleken av tjänstemännens av dessa statsmedel utgående löner m. m. finner lantbruksstvrelsen icke överensstämmande med under motsva-

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

rande förhållanden hittills i allmänhet tillämpade principer. De sakkunniga hava visserligen föreslagit, att majoriteten inom här ifrågavarande institutions styrelse skall tillsättas av Kungl. Maj:t, och härigenom ansett sig bereda statsmakterna nöjaktig kontroll över statsanslagets användande. Då emellertid anstaltens ekonomiska ställning, såsom i det föregående blivit anfört, är sådan, att erforderlig realsäkerhet för samtliga skulder icke kan ställas, utan tillgänglig dylik säkerhet i vissa fall måste kompletteras genom borgensförbindelse, synes det lantbruksstyrelsen lätt låta tänka sig, att svårighet kan uppstå att finna för ifrågavarande uppdrag lämpliga personer, villiga att under sådana förhållanden åtaga sig detsamma.

Såsom eu särskild, med anstaltens bibehållande som enskild institution förbunden fördel hava de sakkunniga anfört, att styrelsen icke skulle bliva alltför mycket bunden av den mera detaljerade lönestat, som en statsinstitution kräver. I anslutning härtill framhålla de ock såsom sin mening, att icke heller den fördel synes dem böra lämnas obeaktad, som kan ligga däri, att, så länge tjänstemännen vid anstalten icke äro statstjänstemän, möjlighet finnes att uppsäga den, som visat sig olämplig för sin befattning, vilken uppsägningsrätt de sakkunniga icke anse innebära någon avskräckande otrygghet, då ingen styrelse utan tungt vägande skäl torde begagna sig av densamma.

Ej heller denna de sakkunnigas uppfattning kan lantbruksstyrelsen dela. Styrelsen är övertygad om, att det osäkerhetstillstånd, under vilket anstaltens avdelningsföreståndare och överassistent — de enda enligt styrelsens organisationsplan vid anstalten fast anställda tjänstemännen — skulle komma att under de av de sakkunniga angivna förhållandena arbeta, i väsentlig grad skulle för anstalten försvåra såväl att i sin tjänst erhålla för dessa ansvarsfulla och krävande befattningar fullt kompetenta framstående vetenskapliga arbetskrafter som ock att, därest detta lyckats, sedermera få behålla dem. Dessa svårigheter bliva säkerligen så mycket kännbarare, som denna anstalt icke, såsom ofta är fallet med andra enskilda institutioner och inrättningar, kan erbjuda avlöningsförmåner vida överstigande dem, som vid motsvarande statstjänst kunna påräknas. Lantbruksstyrelsen anser sig hava så mycket större anledning att hysa nämnda farhåga, som slitningar och meningsskiljaktigheter vida oftare pläga förekomma vid vetenskapligt forskningsarbete än vid annan verksamhet, något som lätt kan, till skada för anstalten och den vid densamma bedrivna verksamheten, leda till undfallenhet i åsikter och till en allt annan än önskvärd inskränk-

55 Kungi. Majds Nåd. Proposition Nr 194.

ning i den forskningsfrihet, som enligt lantbruksstyrelsens mening bör beredas de vid anstalten anställda specialisterna. Den kritik från såväl vetenskapligt som praktiskt håll, som dessa vid missgrepp alltid utsätta sig för, erbjuder bästa trygghet för, att deras arbete icke utföres eller utvecklas i felaktig riktning. I detta sammanhang vill lantbruksstyrelsen även framhålla, hurusom varje ombyte av avdelningsföreståndare måste vålla anstalten stora olägenheter, i det att dessa tjänstemän först efter en längre tids tjänstgöring hinna förvärva den ingående erfarenhet om olika landsdelars krav och den riktning, vari arbetena med stöd av denna erfarenhet måste ledas, för att för det praktiska jordbruket verkligt fruktbärande resultat skola uppnås.

Beträffande det av de sakkunniga anförda skälet för svalövsanstaltens bibehållande såsom enskild statsunderstödd institution, nämligen att den samverkan, som äger rum mellan föreningen och utsädesbolaget, antagligen lättare kan fortgå på samma av ömsesidigt tillmötesgående präglade sätt som nu och vidare utvecklas i samma riktning, därest bolaget fortfarande kommer att samarbeta med föreningen och icke med en statens anstalt, inskränker sig lantbruksstyrelsen att hänvisa till sin nedanstående redogörelse för de underhandlingar lantbruksstyrelsen, under särskilt framhållande av sin här uttalade mening angående anstaltens omorganisation, fört med bolagets styrelse och resultatet av dem.

Någon anledning till att — såsom de sakkunniga likaledes antagit — behöva befara, att bolaget icke skall, i den mån detta låter sig göra, mot samma billiga hyra som nu i sina byggnader upplåta bostäder åt eu statsanstalts tjänstemän, föreligger icke, enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat.

Att staten, om svalövsinstitutionen omorganiseras till statsinstitution, framdeles kan — såsom de sakkunniga särskilt betona — bliva nödgad att i större eller mindre utsträckning uppföra bostäder åt institutionens tjänstemän, torde visserligen icke kunna förnekas. Lantbruksstyrelsen anser sig dock böra påpeka, att samma risk kan föreligga, då anstalten även såsom enskild institution numera kommer att till huvudsaklig del ekonomiskt uppehållas med statsmedel. Att under sådana förhållanden för uppförande av bostadslägenheter åt tjänstemännen i nämnvärd grad kunna, såsom hittills vid byggnadsarbeten skett, anlita enskild offervillighet torde komma att möta stora svårigheter.

Den av de sakkunniga uttalade farhågan för att anstalten såsom

56 Kung!. Maj:ts Nåd. Preposition Nr 194.

statsinstitution icke genom sin tidskrift skall kunna i samma utsträckning arbeta på höjandet av landets jordbruk torde sakna grund, då intet som helst hinder föreligger för en statsinstitution att fortsätta tidskriftens utgivande.

Vid utredningen av föreliggande fråga har det synts lantbruksstyrelsen vara av särskild vikt att noga tillse, att statens omkostnader för här ifrågavarande försöksverksamhet, i den mån det kan ske utan skada för densamma, inskränkas till det minsta möjliga. Uppnåendet av detta önskemål synes lantbruksstyrelsen kunna avsevärt befordras genom att samarbetet mellan svalövsanstalten och centralanstalten för jordbruksförsök stärkes och ytterligare utvecklas, något som tvivelsutan låter sig lättare gorå, om båda anstalterna komma att såsom statsinstitutioner så att såga stå på samma plan. Enligt lantbruksstyrelsens mening bör detta samarbete icke, såsom de sakkunniga tyckas förutsätta, inskränkas till samarbete med centralanstaltens jordbruksavdelning utan utsträckas även till denna anstalts övriga avdelningar. Det synes sålunda lantbruksstyrelsen, att exempelvis utredningen angående olika eliters och sorters större eller mindre mottaglighet för olika sjukdomar lämpligen skulle kunna överlämnas till central anstaltens botaniska avdelning, att svalövsanstalten vid sitt arbete med foderväxter skulle kunna draga nytta av centralanstaltens husdjursavdelning och dess försöksverksamhet, samt att, i samma mån som jordbakteriologien intager en allt mera framskjuten plats inom det bakteriologiska forskningsområdet, svalövsanstalten allt oftare kan bliva i behov av bakteriologiska utredningar, som centralanstaltens bakteriologiska avdelning äger de bästa förutsättningar att utföra. Vissa skadeinsekters härjningar på våra kulturväxter hava redan vid flera tillfällen varit föremål för undersökningar av svalövsanstaltens tjänstemän, och att dylika undersökningar genom samverkan med centralanstaltens entomologiska avdelning möjligen kunna vinna i mångsidighet ligger nära till hands att antaga. Åven till samarbete med centralanstaltens kemiska avdelning torde med visshet nya anledningar komma att i ökad utsträckning uppstå, om, i enlighet med nu föreliggande plan till komplettering av svalövsanstaltens verksamhet, en laborator blir anställd i anstaltens tjänst. Lantbruksstyrelsen tillåter sig ock att i detta sammanhang erinra, att i det av särskilt tillkallade sakkunniga hösten 1901 till dåvarande chefen för jordbruksdepartementet avgivna betänkandet angående upprättande av ovannämnda centralanstalt för jordbruksförsök dessa sakkunniga särskilt framhöllo och betonade önskvärdheten av att vid ifrågavarande anstalt anordnades

57 Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

även en huvudavdelning för lantbrukstekniska utredningar, åt vilken i främsta rummet borde uppdragas att utföra i ekonomiskt hänseende viktiga undersökningar rörande beskaffenheten och den större eller mindre användbarheten av de olika råvaror, lantmännen producera för olika jordbrukets binäringar, eller annan praktisk verksamhet såsom bränneri, bryggeri, bageri in. m. Då anordnandet av en dylik avdelning, såsom antagligt synes vara, kan komma att visa sig allt mera av behovet påkallat, torde närmare förslag härom framdeles kunna framkomma, därvid det tvivelsutan kommer att tagas under omprövning, huruvida denna för båda här omordade anstalter säkerligen mycket behövliga och gagneliga avdelning bör förläggas till Experimentalfältet eller till Svalöv. Om det då skulle visa sig, att den, förlagd till Svalöv, kunde erhålla större verksamhetsområde och bliva till större nytta, skulle dess förläggande dit förvisso detta oaktat möta motstånd och svårigheter, i händelse statsanslaget till dess anordnande och uppehållande måste ställas till eu enskild förenings förfogande.

Såsom lantbruksstyrelsen redan i det föregående anfört, kräves för försöksverksamhetens rationella bedrivande vid såväl svalövsanstalten som centralanstalten för jordbruksförsök att i någon form få vissa försök under sakkunnig ledning förlagda till gårdar i olika landsdelar. En från både kostnadssynpunkt och med hänsyn till försökens planläggning och utförande önskvärd samverkan vid anordnandet av dylika försöksstationer skulle, såsom likaledes här ovan blivit framhållet, givetvis lättare kunna åstadkommas, om båda de i saken intresserade anstalterna arbetade såsom statsinstitutioner under en delvis gemensam styrelse.

Den plan, lantbruksstyrelsen här framlagt till svalövsanstaltens omorganisation till statsinstitution, synes styrelsen, med hänsyn icke endast till anstaltens betydelse för landets jordbruk utan ock till verksamhetens ostörda bedrivande och lugna utveckling i rätt riktning, äga så stora fördelar framför de av de sakkunniga utarbetade organisationsförslagen, att styrelsen icke tvekar att för sin del på det livligaste förorda densamma.

I nära samband med denna lantbruksstyrelsens plan till svalövsanstaltens omorganisation stå de förändringar i nu gällande kontrakt mellan utsädesföreniugen och utsädesaktiebolaget, varom lantbruksstyrelsen vid sina underhandlingar i ärendet med bolagets styrelse, under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande, träffat preliminärt avtal och Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 1 sand. 145 höft. (Nr 194.) 8

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

vilka framgå av det underdåniga utlåtandet bilagt förslag till ny överenskommelse m. m.

Beträffande dessa förändringar, deras innebörd och betydelse inskränker sig lantbruksstyrelsen till att anföra följande.

Under förutsättning att ovannämnda fördelar beredas utsädesaktiebolaget och dess aktieägare, fördelar, vilka i främsta rummet avse att till nytta och gagn för landets jordbruk stärka bolagets soliditet och befordra dess utvecklingsmöjligheter, har bolagets styrelse ansett sig kunna från och med ingången av det bolagets räkenskapsår, som börjar den 1 instundande juli, höja sin årliga minimiavgift från nuvarande 25,000 kronor till 60,000 kronor.

Av den detaljerade redogörelse, lantbruksstyrelsen i det föregående lämnat angående de penningbelopp, som erfordras för uppehållande av förädlings- och försöksverksamheten vid ifrågavarande anstalt, vilken såsom statsinstitution lämpligen torde böra benämnas statens växtförädling sanstalt vid Svalöv, framgår, att dessa belopp utgöras av: till löner, arvoden och bestridande av vissa göromål kr. 56,450 samt till anstaltens övriga utgifter................................................ » 72,550

tillhopa kr. 129,000.

Om i anstaltens årliga inkomst- och utgiftsstat inkomsten från utsädesaktiebolaget upptages till den minimiavgift, 60,000 kronor, som bolaget enligt förslaget till ny överenskommelse förbinder sig att årligen lämna anstalten, skulle alltså för utfyllandet av ovanstående utgiftsbelopp komma att krävas ett statsanslag av 69,000 kronor, och synes detta anslag böra anvisas i enlighet med nedanstående

Kungl. Majds Nåd,. Proposition Nr 194.

59 Förslag

till stat för statens växtförädlingsanstalt vid Svalöv.

1 föreståndare, arvode.......

| 1 avdelningsföreståndare ..

i 3 d:o

I 1 överassistent ................

i 1 vaktmästare................

1 assistent, arvode ........................

4 assistenter, arvoden.....................

För bestridande av kamrerar- och sekreterargöromålen, redigering av anstaltens tidskrift samt skötseln av jordbruk, försöksfiält och trädgård ..........................................

Avlöning summa

|

I Till anstaltens övriga utgifter .........

Summa —

Anm. 1. Därest avdelningsföreståndare eller överassistent åtnjuter bostad in natura, skall å lönen avdragas för avdelningsföreståndare 800 kronor och för överassistent 600 kronor årligen. Anm- 2- Därest vaktmästare eller assistent åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall å lönen till vaktmästaren och å arvode till assistent avdragas 100 kronor årligen.

Då avdrag för bostad in natura åt en avdelningsföreståndare, en assistent och vaktmästaren, vilka för närvarande åtnjuta sådan förmån, enligt anmärkningarna vid denna stat skulle komma att uppgå till sammanlagt 1,000 kronor, erfordras för tillämpning av staten ett statsanslag av 68,000 kronor.

I nämnda belopp är icke inberäknat det ålderstillägg, som skulle

60 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 194.

komma att utgå till över assistent eu, ej heller är i övrigt hänsyn tagen till ålderstillägg eller till arvodesför höj ning åt assistenter.

Därest föreliggande statförslag' av Kungl. Maj:t godkännes och sålunda kommer att föreläggas Riksdagen till antagande, torde, i likhet med vad som skett vid omorganisation av statens båda lantbruksinstitut vid Ultima och Alnarp, hos Riksdagen tillika böra äskas medgivande därtill, att besparingar, som å det i staten till »anstaltens övriga utgifter» uppförda belopp under ett år uppkomma, må användas till bestridande av utgifter under ett kommande år.

hör åtnjutande av de avlöningsförmåner, som i ovanstående stat äro upptagna för ordinarie befattningshavare vid anstalten, torde i tilllämpliga delar böra fastställas samma villkor och bestämmelser som för motsvarande befattningshavare vid centralanstalten för jordbruksförsök.

På grund av vad lantbruksstyrelsen sålunda anfört får lantbruksstyrelsen i underdånighet hemställa,

att Kungl. Maj:t, under förutsättning att Kungl. Maj:t icke finner gott att med anledning av annan föreliggande framställning förelägga Riksdagen annat förslag, måtte föreslå Riksdagen att, under villkor av att Sveriges utsädesförening biträder vad lantbruksstyrelsen i detta ärende föreslagit,

dels godkänna det av lantbruksstyrelsen framlagda förslaget till stat för statens växtförädlingsanstalt vid Svalöv att tillämpas från och med år 1914 ävensom de villkor och bestämmelser, som av lantbruksstyrelsen föreslagits för åtnjutande av de i samma stat för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner,

dels förklara, ej mindre att en var, som med eller efter ingången av år 1914 tillträder ordinarie befattnning vid statens växtförädlingsanstalt vid Svalöv, skall vara pliktig underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser, än även att Sveriges utsädesförenings nuvarande tjänstemän, därest de komma att övergå till avdelningsföreståndare-, överassistent- eller vaktmästarbefattning vid förenämnda anstalt, må i avseende å rätt till pension samt frökontrollanten J. N:son Walldéu, därest han kommer att övergå till överassistentbefattning vid anstalten, i avseende jämväl å rätt till ett ålderstillägg tillgodoräkna sig en var den tid, han varit i sin nuvarande befattning hos utsädesföreningen anställd,

dels anvisa till statens växtförädlingsanstalt vid Svalöv ett anslag av 88,000 kronor,

61 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

dels ock medgiva, ej mindre att besparingar, som å det i staten för nämnda anstalt till »anstaltens övriga utgifter» uppförda belopp under ett år uppkomma, må användas till bestridande av utgifter under ett kommande år, än även att Kungl. Maj:t må vid övertagande av Sveriges utsädesförenings tillgångar till gäldande av utsädesföreningens skulder vid 1913 års utgång förskottera ett belopp av högst 200,000 kronor att ersättas på sätt lantbruksstyrelsen i det föregående föreslagit.»

Byråchefen Egerström, vilken, såsom nämnts, var skiljaktig från lantbruksstyrelsens beslut, yttrade:

»Den storartade utveckling, som kännetecknar Sveriges utsädesförenings verksamhet under den gångna tiden, synes otvetydigt giva vid handen, att den form, varunder föreningen hittills verkat, varit i huvudsak lämplig. Utan högst viktiga skäl torde därför någon väsentlig förändring däri icke böra vidtagas. Hittills har föreningen arbetat såsom fristående, med statsmedel understödd anstalt. Fråga har nu väckts, huruvida den bör förvandlas till statsinstitution.

Därest föreningen såsom centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet vore en uteslutande vetenskaplig anstalt, skulle den senare utvägen möta mindre betänkligheter. Då emellertid med föreningen är sammanbunden en storartad ekonomisk anstalt, Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget, med uppgift att praktiskt utnyttja föreningens arbeten, och såväl den nytta, dessa arbeten kunna medföra, som möjligheten av deras utvidgande väsentligen äro beroende av denna ekonomiska anstalts verksamhet, möter i denna omständighet enligt min åsikt ett givet hinder för att svalövsanstalten skall kunna med fördel övergå till statsinstitution. Följden av ett sådant övertagande från statens sida av anstalten bleve givetvis, att anstalten icke kunde på samma sätt som hittills följa de växlande praktiska behoven inom lantbruket, på samma gång en väl arbetande ekonomisk anstalt icke kan lämpligen göras beroende av verksamheten vid en statsanstalt med oavsättliga tjänstemän. Fara kunde härigenom uppstå, att staten själv bleve tvungen att övertaga även den ekonomiska verksamheten med den ledsamma utsikten att härutinnan fullständigt misslyckas.

Att, såsom lantbruksstyrelsen antagit, det vore möjligt att bereda svalövsanstalten såsom statsinstitution samma fria ställning som hittills, strider mot sakens egen natur och lantbruksstyrelsens eget förslag.

Det av styrelsen föreslagna sättet för samarbetet mellan svalövsanstalten och centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet vill också förefalla praktiskt outförbar!.

Byråchefen

Egerströtns

skiljaktiga

mening.

62 Yttrande av styrelsen för Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget.

Yttranden av Sveriges ■tsädesförenings styrelser och av

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Fördelarna av att anstaltens tjänstemän kunna uppsägas, om de finnas olämpliga för sina befattningar, synas hava förbisetts av lantbruksstyrelsen, som endast käft för ögonen olägenheterna därav. Med den sammansättning, styrelsen för anstalten enligt de sakkunnigas förslag skulle erhålla, föreligger enligt min åsikt icke den minsta fara för att uppsägningsrätten skulle komma att missbrukas eller bliva till annat än gagn för anstalten.

De fördelar, som innehållas i det av lantbruksstyrelsen åberopade preliminära avtal om vissa förändringar i gällande kontrakt mellan utsädesföreningen och utsädesaktiebolaget, äro helt visst mycket avsevärda, men då de äro fullständigt oberoende av den omständigheten, huruvida anstalten förbliver eu fristående institution eller övergår till statsinstitution, kan sagda avtal icke åberopas såsom stöd särskilt för lantbruksstyrelsens förslag.

Då jag alltså anser avgörande skäl tala mot den av lantbruksstyrelsens förslagna förändringen av föreningens nuvarande ställning och det enligt min övertygelse därför voro en olycka för svenska jordbruket, om svalövsanstalten under nuvarande förhållanden förändrades till statsinstitution, samt jag icke har något väsentligt att erinra mot de sakkunnigas föreliggande förslag, vilket jag finner erbjuda erforderliga garantier för att svalövsanstalten skall komma att fortfarande i såväl vetenskapligt som praktiskt avseende motsvara sin bestämmelse, anser jag, att lantbruksstyrelsen bort i huvudsak tillstyrka de sakkunnigas förslag.»

Av ovanberörda, A id lantbrukestyrelsens utlåtande fogade utdrag av protokoll, hållet \Tid sammanträde med styrelsen för Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget den 12 februari 1913, inhämtas, att bolagets styrelse därvid beslutat för sin del och under förutsättning aA' bolagsstämmas godkännande uttala, att bolaget, antingen de sakkunnigas eller lantbruksstyrelsens i förevarande fråga avgivna förslag bleve aA' statsmakterna antaget, icke hade något att erinra mot fortsatt samarbete med svalövsanstalten vare sig i den form, som enligt nu gällande överenskommelse mellan bolaget och utsädesföreningen funnes i sådant hänseende stadgad, eller i enlighet med omförmälda, vid protokollsutdraget fogade förslag till ny överenskommelse härutinnan.

Angående ovannämnda, i ärendet väckta förslag dels till ny överenskommelse mellan Sveriges utsädesförening och Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget, dels ock om beredande av möjlighet för staten att inlösa aktiemajoriteten i bolaget hava yttranden infordrats från för-

63 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

eningens mindre styrelse ävensom från den för handläggning av frågor rörande överlåtelse av föreningens stammar tillsatta kommission. I med anledning härav avgivna utlåtanden hava föreningens mindre styrelse och kommissionen anfört, bland annat, att de icke hade något att erinra mot förslaget om beredande av möjlighet för staten att inlösa aktiemajoriteten i bolaget, samt att, enligt styrelsens och kommissionens åsikt, den ifrågasatta nya överenskommelsen mellan föreningen och bolaget skulle, särskilt om vissa angivna ändringar gjordes i förslaget härutinnan, för föreningen bliva förmånligare än det emellan föreningen och bolaget nu gällande avtal.

Jämte berörda yttranden bär till Kungl. Maj:t ingivits ej mindre utdrag av protokoll, fort vid sammanträde med föreningens större styrelse den 30 juli 1912, utvisande att — i anledning av att fråga uppkommit angående statens övertagande av föreningens verksamhet — föreningens större styrelse nämnda dag- beslutat såsom sin uppfattning uttala, att föreningen bäst fyllde sin uppgift som en fri institution, än även utdrag av protokoll, fört vid sammanträde med föreningens mindre styrelse den 10 mars 1913, varav inhämtas, att berörda styrelses flesta ledamöter sistnämnda dag beslutat att i huvudsak uttala sin anslutning till de sakkunnigas ifrågavarande utlåtande, dock med följande erinringar, nämligen dels att det antal styrelseledamöter, som skulle utses av föreningen, borde bestämmas till tre, dels ock att statsanslag till föreningen borde äskas med så stort belopp, som erfordrades för möjliggörande av den utav lantbruksstyrelsen föreslagna ökningen i tjänstemännens löner.

Beträffande frågan om samarbetet mellan svalövsanstalten och centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har yttrande infordrats från sistnämnda anstalts styrelse, som den 14 mars 1913 inkommit med utlåtande härutinnan och därvid anfört: Styrelsen ansåge det vara synnerligen önskvärt, att samarbete fortfarande komme att äga rum mellan centralanstalten och förädlingsanstalten å Svalöv. Berörda samverkan hade hittills varit ganska ensidig och inskränkt, i det att den bestått endast däri, att centralanstalten varje år bland de sorter, som till jämförelse försöksodlats, upptagit dem, vilka utsädesföreningen därtill anmält. Uppenbarligen både kunde och borde emellertid, såsom även lantbruksstyrelsen framhållit, samverkan mellan de båda institutionerna äga rum jämväl i avseende på åtskilliga andra ämnen, som utgjorde föremål för båda anstalternas verksamhet. Styrelsen ville i sådant avseende särskilt framhålla, att, enligt för centralanstalten gällande

kommissionen för handläggning av frågor rörande överlåtelse av föreningens stammar.

Yttranden av centralanstaltens styrelse och nämnd.

64 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 194.

stadgar, till det för anstaltens botaniska avdelning anvisade arbetsområdet hörde även växtförädling, och att, om denna verksamhetsgren mer än hittills upptoges till bearbetande vid centralanstalten, det uppenbarligen vore av stor vikt, att samförstånd i avseende på arbetets fördelning och planläggning samt nya växtformers praktiska prövning komme att äga rum mellan de båda anstalternas tjänstemän.

Av centralanstaltens nämnd hade uttalats önskan om en mer genomförd reciprocitet i samarbetet mellan de båda anstalterna. Detta önskemål syntes vara väl grundat. Vid uppgörandet av närmare bestämmelser rörande det blivande samarbetet förefölle det sålunda lämpligt, att tillfälle bereddes att gemensamt avhandla båda anstalternas arbetsplaner, beträffande såväl val av arbetsuppgifter som arbetsmetoder m. m. Å andra sidan syntes det vara önskvärt, att vardera anstaltens rätt till inverkan på den andras verksamhet begränsades till gemensamma överläggningar, utan rätt för tjänstemän eller för tillfället delegerade styrelsemedlemmar från den ena anstalten att deltaga i beslut rörande den andras angelägenheter.

I avseende på formen för samarbetet ansåge styrelsen denna böra bliva sådan, att tillfälle bereddes såväl för de vetenskapliga krafterna vid de båda anstalterna som ock för dessas styrelser att, på sätt nyss antytts, deltaga i planläggningen av anstalternas arbeten, vilket läte sig ordna, vare sig svalövsanstalten fortfarande komme att vara en enskild, av stateu understödd anstalt eller förändrades till statsanstalt, lättare dock i det senare fallet, i det att vissa ledamöter skulle bliva gemensamma för de båda styrelserna.

Beträffande valet mellan dessa båda alternativ ansåge sig styrelsen på grund av den nådiga remissens begränsning icke hava att yttra sig annat än så till vida, som detta kunde beröra samarbetet mellan de båda anstalterna. Styrelsen ville i detta avseende uttala, att om, såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, förädlingsanstalten å Svalöv skulle komma att övertagas av staten, densamma ej borde förenas med centralanstalten utan ställas under en särskild styrelse. Det syntes nämligen vara synnerligen angeläget, att vederbörande styrelse stode i nära beröring med den anstalt, vilkens ledning densamma handhade, och därför i regel hölle sina sammanträden på platsen för den underlydande anstaltens verksamhet. Det vore således icke lämpligt, att två lokalt så skilda institutioner som centralanstalten och växtförädlingsanstalten å Svalöv förenades under en gemensam styrelse.

Vid sistberörda utlåtande har fogats utdrag av protokoll, hållet vid sammanträde med centralanstaltens nämnd den 7 mars 1913, ut-

65 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

visande att nämnden då beslutat att göra följande uttalande: Nämnden ansåge det vara önskvärt, att fortfarande som hittills samarbete komme att äga rum mellan förädlingsanstalten å Svalöv och centralanstalten. Emellertid vore det fördelaktigt, om även åt centralanstaltens olika avdelningar tillfälle bereddes att, då därtill funnes anledning, framkomma med förslag angående för de båda anstalterna gemensamma arbetsuppgifter. Det vore vidare önskvärt, att då den ena anstaltens styrelsemedlemmar eller tjänstemän deltoge i sammanträden vid den andra anstalten, de finge äga rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Den praktiskt vetenskapliga verksamhet, som av Sveriges utsädes- me“®9pcah^®en förening bedrives vid Svalöv, är otvivelaktigt för vårt lands jordbruk av den allra största betydelse. Också har föreningen under årens lopp i allt större utsträckning erhållit det statsunderstöd, som utöver de inkomster, föreningen åtnjutit från Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget, och de bidrag, föreningen fått uppbära från hushållningssällskap, landsting och enskilda personer — erfordrats för vidmakthållande och utvidgande av verksamheten vid ifrågavarande anstalt.

Då nu, på sätt utredningen i ärendet giver vid handen, bidrag till uppehållande av anstaltens verksamhet icke torde för framtiden kunna, åtminstone i avsevärd mån, påräknas från landsting och hushållningssällskap, lärer hädanefter denna verksamhet icke med mindre föreningens inkomster från utsädesaktiebolaget ökas kunna behörigen bedrivas, så framt ej staten för ändamålet vidkännes utgifter till väsentligt större belopp än förut varit fallet. I betraktande av de viktiga intressen, som äro förbundna med anstaltens tillvaro och fortsatta utveckling-, synes mig någon tvekan icke kunna rada därom, att statsmakterna böra underkasta sig de ökade ekonomiska uppoffringar, som härför bliva erforderliga. Därest så sker, lärer emellertid rättvisligen böra frän det allmännas sida krävas, att i anstaltens organisation vidtagas sådana förändringar, att staten därigenom beredes möjlighet att i fråga om det sätt, varpå verksamheten vid anstalten utövas, göra sitt inflytande gällande i kraftigare mån än som hittills kunnat ske.

För vinnande av sistnämnda ändamål har lantbruksstyrelsen, såsom framgår av dess ovan atergivna utlåtande, ansett det vara eiforderligt, att anstalten och den verksamhet, som vid densamma bedrives, helt och hållet övertoges av staten. De i ärendet tillkallade sakkunniga hava däremot ansett sig höra förorda anstaltens bibehållande såsom enskild, statsunderstödd institution, men i avseende å anstaltens ledning före- Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 145 käft. (Nr 194.) 9

66 Kungl. Maj ds Nåd. Pr »position Nr 194.

slagit vissa förändringar, avseende att åt staten garantera avgörande inflytande å verksamhetens bedrivande.

Vid bedömande av frågan, vilkendera av de båda sålunda ifrågasatta utvägarna lämpligen bör väljas, synes mig en mycket stor betydelse böra tillmätas den omständigheten att, såsom allmänt erkäunes och jämväl av de sakkunniga särskilt framhållits, föreningen allt hitintills lyckats på ett synnerligen förtjänstfullt sätt vidmakthålla och utveckla sin verksamhet till det svenska lantbrukets fromma. Att arbetet vid anstalten — trots de betydliga svårigheter, varemot föreningen ofta haft att kämpa — likväl burit så goda frukter som skett, häntyder onekligen därpå att den form, varunder anstalten hittills bedrivit sin verksamhet, varit i stort sett för ändamålet väl lämpad. Vid sådant förhållande synes det mig som om allenast tuugt vägande skäl borde föranleda till utbytande av anstaltens nuvarande organisation mot de givetvis alltid i viss mån snävare former, som känneteckna eu statsinstitution. Behovet för ifrågavarande anstalt av att äga en organisation med så fria former som möjligt torde vara så mycket större, som ju verksamheten vid anstalten är i väsentlig mån av produktiv art, under det att vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet arbetet i övervägande grad har egenskapen av försöksverksamhet. Framhållas må dessutom, att jämväl det nära sambandet mellan arbetet vid ifrågavarande anstalt och verksamheten vid utsädesaktiebolaget kräver, att anstalten skall äga en i hög grad elastisk organisation.

Såsom de sakkunniga vidare framhållit, hava numera, på sätt utsädesaktiebolagets senaste revisionsberättelser giva vid handen, synnerligen stora avskrivningar gjorts av bolaget, vadan dess ställning inom den allra närmaste tiden bör vara sådan, att föreningen därefter må kunna från bolaget påräkna betydligt större inkomster än hittills varit fallet. Grundad anledning finnes sålunda att antaga, att anstaltens verksamhet skall komma att i allt större utsträckning uppehållas genom anstaltens egna medel och minskning i följd härav kunna ske i statens utgifter för anstalten. Jämväl denna omständighet synes mig tala mot förslaget om statens övertagande av densamma.

Såsom en med anstaltens nuvarande organisation förenad olägenhet har anförts, att den ställning, som i föreningens tjänst anställda personer innehava, måste anses otillfredsställande särskilt därutinnan, att nämnda personer saknade den trygghet i ekonomiskt avseende för framtiden, som genom pensionsrätten vore statens tjänstemän tillförsäkrad, och ej heller ägde vare sig den säkra ställning i övrigt, som tillkomme sådana tjänstemän, eller de med statstjänst förbundna fördelarna av rätt

67 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

till tjänstårsberäkning och ålderstillägg. På grund härav och då statstjänster funnes, vilka beträffande verksamhetens art och omfattning tämligen nära överensstämde med vissa befattningar vid ifrågavarande anstalt, vore det att befara, att densammas behov av dugliga arbetskrafter icke hädanefter skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fyllas.

Vad sålunda anförts rörande personalens vid anstalten osäkra ställning är ju emellertid i allmänhet taget i lika hög grad tillämpligt å varje verksamhet i enskildas tjänst och kan därför enligt min mening icke innefatta giltigt skäl till att ifrågavarande anstalt bör övertagas av staten. Dessutom må framhållas, att åtminstone hitintills svårigheter icke synas hava mött för föreningen att för verksamheten vid anstalten förvärva och bibehålla dugaude och för arbetet intresserade personer. I sådant avseende har också lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande i ärendet framhållit, hurusom det utan tvekan kunde sägas, att anstalten hittills lyckats synnerligen väl att i sin tjänst anställa framstående fackmän med grundlig utbildning och verksamt intresse för de arbetsgrenar, de olika platserna omfattade. Härom bore enligt lantbruksstyrelsens mening de uppnådda resultaten av anstaltens verksamhet ojävaktiga vittnesbörd. De farhågor, som nu yppats för att kompetenta arbetskrafter icke hädanefter skulle i erforderlig utsträckning stå föreningen till buds, torde, med hänsyn till den hittills vunna erfarenheten härutinnan, få anses vara ej oväsentligt överdrivna.

Mot det sätt, varpå verksamheten vid Svalöv hittills bedrivits, har bland annat anmärkts, att arbetet därstädes varit i alltför hög grad inriktat på speciellt sydsvenska förhållanden, i följd varav önskemål, härrörande från övriga delar av riket, icke blivit i tillräcklig mån beaktade. Denna anmärkning torde nog vara i viss mån befogad. För att råda bot på ifrågavarande missförhållande — vilket givetvis sammanhänger därmed att på grund av gällande bestämmelser angående sättet för utseende av ledamöter i föreningens styrelser rikets sydligaste delar haft ett dominerande inflytande härvidlag — torde emellertid ingalunda erfordras, att anstalten förvandlas till en statsinstitution, utan lärer för ändamålets vinnande vara tillfyllest att, såsom av de sakkunniga föreslagits, anstalten ställes under ledning av en styrelse, vars flesta ledamöter utses av Kungl. Maj:t.

Mot anstaltens verksamhet har vidare med rätta anmärkts, att samarbete med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet icke åstadkommits i den utsträckning, som bort äga rum. Uppenbarligen bör emellertid ej heller denna omständighet med nödvändighet föranleda till att anstalten övertages av staten, utan torde, för uppnående av större

68 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

samverkan mellan de båda anstalterna, allenast erfordras vidtagande av åtgärder i den riktning, som av de sakkunniga och av lantbruksstyrelsen i sådant hänseende föreslagits.

Enligt mitt förmenande torde i varje fall ett så viktigt steg som det att skapa en statsinstitution av den omfattning, varom här nu är fråga, icke kunna tagas på grundvalen av den nu föreliggande utredningen i ämnet. Med hänsyn till frågans nuvarande läge och då vad de sakkunniga föreslagit synes mig ägnat såväl att på ett tillfredsställande sätt betrygga anstaltens fortsatta utveckling som ock att åt staten garantera ett avgörande inflytande å arbetet vid anstalten, anser jag mig följaktligen böra biträda de sakkunnigas mening.

Såsom ovan nämnts, handhavas föreningens angelägenheter för närvarande av dels en större styrelse, dels ock en mindre styrelse. Den mindre styrelsen består av minst 7, högst 12 ledamöter, av vilka en utses av Kungl. Maj:t, tre av föreningens hedersledamöter jämte ombud för de hushållningssällskap, som med minst 500 kronor årligen understödja föreningen, och de övriga av föreningen.* De sakkunniga hava föreslagit, att anordningen med två styrelser måtte upphöra och anstaltens ledning i stället anförtros åt eu styrelse, bestående av sju ledamöter, av vilka fem — däribland en såsom ordförande — borde utses av Kungl. Maj:t och de återstående två av föreningen. Mot vad sålunda föreslagits har jag intet annat att erinra än att det, för beredande åt staten av erforderligt inflytande å verksamheten vid anstalten, lärer vara tillfyllest, att styrelsens majoritet tillsättes av Kungl. Maj:t. Enligt min mening böra alltså av styrelsens ledamöter fyra — däribland ordföranden — utses av Kungl. Maj:t och de övriga tre av föreningen.

Enligt för föreningen nu gällande stadgar äger Kungl. Maj:t att utse en av föreningens tre revisorer ävensom en av de tre ledamöterna i den för handläggning av frågor rörande överlåtelse av föreningens stammar tillsatta kommission. I likhet med de sakkunniga anser jag, att Kungl. Maj:t bör berättigas utse två av revisorerna ävensom två av ledamöterna i omförmälda kommission.

För åstadkommande av erforderligt samarbete med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har av de sakkunniga föreslagits, att någon eller några av avdelningsföreståndarna vid svalövsanstalten borde närvara vid det sammanträde med centralanstaltens nämnd, vid vilket förslag till arbetsplan för sistnämnda anstalts jordbruksavdelning uppgöres; och borde vid berörda sammanträde jämväl behandlas frågan om arbetsplan för svalövsanstalten. Vad sålunda föreslagits

69 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

finner jag lämpligt. Lika med lantbruksstyrelsen anser jag emellertid, att svalövsanstalten bör samverka icke allenast med centralanstaltens jordbruksavdelning utan även, i så stor utsträckning som möjligt, med sistnämnda anstalts övriga avdelningar. Att genom ett dylikt utsträckt samarbete verksamheten vid båda anstalterna skulle i hög grad främjas synes mig nämligen uppenbart. Någon eller några av avdelningsföreståndarna vid svalövsanstalten torde fördenskull böra närvara jämväl då arbetsplaner för centralanstaltens övriga avdelningar uppgöras av centralanstaltens nämnd. För befordrande av samarbete i förevarande avseende lärer dessutom Kungl. Maj:t — som enligt för centralanstalten gällande stadgar äger att förordna tre av ledamöterna i sistnämnda anstalts styrelse — vilja, i den omfattning sådant kan befinnas lämpligt, utse samma personer att vara ledamöter i styrelserna för båda ifrågavarande anstalter.

I händelse av bifall till de utav mig tillstyrkta förändringarna i svalövsanstaltens organisation ävensom av de utav mig förordade åtgärderna i syfte att åstadkomma erforderligt samarbete med centralanstalten, måste givetvis härav betingade ändringar vidtagas i nu gällande stadgar för utsädesföreningen. Berörda stadgar torde jämväl böra i åtskilliga andra hänseenden förändras. Föreskrifter härutinnan lärer jag framdeles bliva i tillfälle att underställa Kungl. Maj:ts prövning.

Beträffande härefter svalövsanstaltens anslagsbehov för år 1914, har jag ansett lämpligt framlägga följande tablå, innefattande av utsädesföreningen uppgjorda förslag till inkomst- och utgiftsstater för åren 1913 och 1914.

Förslag till inkomststat.

År 1913. År 1914.

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Förslag till utgiftsstat.

År 1913. År 1914.

1 :o. Avlöningar till nuvarande tjänstemännen vid Svalöv .................. 32,000: — 36,300: —

2:o. Avlöning till en avdelningsföreståndare för rotfruktsarbetet vid Svalöv — 4,000: —

3:o. » » » kemisk laborator vid Svalöv ............................. — 3,000: —

4:o. » » ett biträde vid foderväxtarbetet vid Svalöv ............ — 2,000: —

5:o. » » föreståndaren för filialen å Ultuna........................... 4,000: — 4,500: —

6:o. » » » »»i Luleå ........................... 2,500: — 2,500: —

7:o. » » föreståndarna för två nya filialer.............................. — 5,000: —

8:o. » » fasta biträden och tjänare....................................... 3,100: — 3,100: —

9:o. Reseersättningar till styrelsens ledamöter m. fl............................ 3,000: — 3,400: —

10:o. Försöksverksamheten vid Svalöv, de äldre arbetsgrenarna............ 12,000: — 12,800: —

ll:o. » » » , nya arbetsgrenar ..................... — 5,000: —

12:o. » » Ultuna................................................ 2,500:— 2,500: —

13:o. » i Luleå ................................................... 1,000: — 1,500: —

14:o. » vid de två nya filialerna ........................... — 2,000: —

15:o. Sortförsöken i olika landsdelar ............................................... 1,500: — 1,000: —

16:o. Kontrollverksamheten............................................................... 19,500: — 20,000: —

17:o. Samlingarnas vård och tillökning ............................................. 500: — 1,000: —

18:o. Tidskrift och trycksaker ......................................................... 6,000: — 6,000: —

19:o. Bibliotek och prenumeration...................................................... 800: — 1,000: —

20:o. Kontorsutgifter........................................................................ 1,200: — 1,200: —

21:o. Bränsle och lyse ..................................................................... 2,500: — 2,500: —

22:o. Underhåll av byggnader och inventarier .................................... 2,000: — 2,700: —

23:o. » » parker m. m....................................................... 400: — 400: —

24:o. Räntor.................................................................................... 9,000: — 9,000: —

25:o. Utskylder och brandförsäkringar m. m. .................................... 3,350: — 2,400: —

26:o. Förlust på havreförskottering ................................................... 1,000: — —

Summa 107,850:— 134,800: —

Såsom ovanstående tablå utvisar, uppgår det belopp, varmed statförslaget för år 1914 överstiger 1913 års statförslag, till 26,950 kronor. Denna ökning är i huvudsak föranledd dels av höjningen utav utgiftsposten nr 1, dels ock av tillkomsten utav de nya utgiftsposterna nr 2, 3, 4, 7, 11 och 14.

Vad först angår posten nr 1, avseende löner till de nuvarande tjänstemännen vid anstalten, föreslås densamma av föreningen böra höjas från 32,000 kronor till 36,300 kronor; och har specifikation å

71 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 194.

samma post lämnats i omförmälda, av föreningen till lantbruksstyrelsen ingivna promemoria, som finnes intagen i de sakkunnigas utlåtande (se sid. 32 här ovan). Höjning av ifrågavarande tjänstemäns löner har ansetts välbehövlig såväl av de sakkunniga som av lantbruksstyrelsen, och har ej heller jag något att erinra mot föreningens förslag i förevarande hänseende.

De nyss uppräknade nya utgiftsposterna hava av föreningen befunnits erforderliga på grund av den ifrågasatta utvidgning av anstaltens verksamhet, för vilken föreningen närmare redogjort i sin ovannämnda skrivelse den 25 september 1912. I likhet med de sakkunniga och lantbruksstyrelsen anser jag mig böra vitsorda nyttan och behovet av berörda utvidgning i anstaltens verksamhet. För utförande av de ifrågasatta kemiska undersökningarna och för bedrivande med ökad intensitet av arbetet med foderväxter torde oundgängligen krävas anställande av en laborator och ett botaniskt praktiskt biträde. Vad åter angår rotfruktsförädlingen, lärer, enligt vad jag inhämtat och lantbruksstyrelsen jämväl framhållit, arbetet härmed kunna, trots den planerade utvidgningen av verksamheten härutinnan, besörjas av vid anstalten redan befintliga arbetskrafter. Posten nr 2, avseende avlöning åt en ny avdelningsföreståndare, torde följaktligen böra utgå. Mot de i posterna nr 7, 11 och 14 upptagna kostnader har jag däremot intet att erinra.

Beträffande övriga utgifter anser jag lika med de sakkunniga, att följande poster höra minskas med nedannämnda belopp, nämligen posten nr 5 med 1,500 kronor, posten nr 16 med 500 kronor, posten nr 17 likaledes med 500 kronor och posten nr 22 med 700 kronor.

Med iakttagande av de utav mig här ovan föreslagna minskningarna i utgiftsstaten för år 1914, skulle densamma alltså nedbringas till 127,G00 kronor.

Vidkommande de för sistnämnda år beräknade inkomsterna torde, på sätt de sakkunniga ansett, böra bland inkomsterna uppföras 1,750 kronor, utgörande av vissa hushållningssällskap föreningen beviljade bidrag för år 1914. Föreningens inkomster under samma år — däri inberäknat det sedvanliga statsanslaget å ordinarie stat, 15,000 kronor — lära alltså kunna beräknas till 61,550 kronor.

Det anslag å extra stat, som torde böra åt föreningen utverkas för år 1914, uppgår följaktligen till 66,050 kronor eller i jämnat tal

66,000 kronor.

Härefter övergår jag till frågan angående vilka bestämmelser böra stadgas såsom villkor för tilldelande för framtiden av statsanslag åt föreningen.

72 Kungl. Maj:t& Nåd. Proposition Nr 194.

I sådant hänseende torde till en början böra föreskrivas, att föreningen i sina stadgar vidtager de förändringar, som, på sätt ovan angivits, må av Kungl. Maj:t prövas erforderliga.

För tillgodonjutande av de till föreningen under senare åren beviljade statsanslag tiar av Kungl. Maj:t föreskrivits, att föreningen hade att ställa sig till efterrättelse bestämmelserna i ovannämnda mellan bolaget och föreningen för en tid av tio år från den 1 juli 1909 avtalade överenskommelse angående överlåtande av från föreningen utgående nya stammar och sorter av lantbruksväxter. Såsom av lantbruksstyrelsens utlåtande framgår, hava emellertid numera med bolagets styrelse förhandlingar inletts i syfte att berörda överenskommelse måtte varda ersatt med en ny sådan. Förslag till nytt kontrakt emellan bolaget och föreningen har även upprättats och finnes, som förut nämnts, bilagt lantbruksstyrelsens utlåtande. Detta förslag torde dock enligt mitt förmenande icke böra i oförändrad form godkännas, utan föranleda till fortsatta underhandlingar med bolagets styrelse. På grund av denna min uppfattning har jag icke ansett mig böra för närvarande hemställa om ändring av det i förevarande hänseende nu stadgade villkor.

Lika med de sakkunniga anser jag emellertid att, därest föreningens inkomster från bolaget skulle under visst år överstiga vad som i staten för samma år beräknats, föreningen icke skall äga att under året disponera det sålunda uppkomna överskottet, utan torde föreskrift böra meddelas därom, att sådant överskott skall av föreningen reserveras och upptagas såsom inkomst i statförslag, som upprättas för kommande år.

I ändamål att uti föreningens tjänst anställda personer måtte beredas en mera tryggad ställning än sorxi av dem för närvarande innehaves, borde, enligt de sakkunnigas föreslag, såsom villkor för statsanslags åtnjutande föreskrivas, bland annat, att till avdelningsföreståndare vid anstalten skulle utgå viss minimilön. Berörda förslag kan jag dock icke tillstyrka, bland annat av det skäl att de ifrågasatta minimilönerna icke torde på grundvalen av nu föreliggande utredning kunna till beloppen nöjaktigt bestämmas. Härtill kommer, att den sålunda föreslagna inskränkningen i föreningens förfoganderätt över beviljat statsanslag så mycket mindre synes vara av behovet påkallad, som, vid bifall till vad jag ovan förordat, staten genom sina representanter i föreningens styrelse kommer att erhålla ett avgörande inflytande å styrelsens beslut.

De sakkunniga hava tillika framhållit önskvärdheten av, att pensionsrätt måtte tillförsäkras svalövsanstaltens tjänstemän. Då emellertid, såsom av de sakkunniga jämväl påpekats, frågan om beredande av pen-

73 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

sionsrätt åt vissa befattningshavare, som äro jämförbara med nu ifrågavarande tjänstemän, för närvarande föreligger till behandling hos Kungl. Maj:t torde jag i förevarande hänseende — efter samråd med chefen för finansdepartementet — kunna inskränka mig till att uttala, att vid prövning av sistnämnda fråga jämväl frågan om pensionsrätt åt svalövsanstaltens tjänstemän synes böra komma under bedömande.

Såsom villkor för statsanslags utgående har under de senare åren föreskrivits, bland annat, att föreningen skulle i viss utsträckning till mindre jordbrukare utlämna goda utsäden såsom försträckning samt av andra medel än statsanslag bestrida därav föranledda kostnader. 1 sin ovannämnda skrivelse den 25 september 1912 har föreningen hemställt, att enär fullgörandet av ifrågavarande föreskrift åsamkade föreningen avsevärda kostnader och även i övrigt medförde åtskilliga olägenheter, sådan föreskrift icke måtte hädanefter meddelas. Mot berörda hemställan, vartill såväl de sakkunniga som lantbruksstyrelsen tillstyrkt bifall, har ej heller jag något att erinra.

I överensstämmelse med vad hittills skett, torde emellertid även hädanefter såsom ytterligare villkor för statsanslags åtnjutande böra föreskrivas dels att kostnaderna för de ledamöter i föreningens styrelse, vilka utses av Kungl. Maj:t, ävensom för de personer, vilka av Kungl. Maj:t förordnas att deltaga i revisionen av föreningens förvaltning, skola bestridas av föreningen med belopp, som i brist på godvillig överenskommelse skola bestämmas av lantbruksstyrelsen, dels att föreningen skall i avseende å sin verksamhet vara underkastad inspektion från statens sida, vilken inspektion skall utövas av lantbruksst3^relsen, dels att föreningens filialer ej skola få nedläggas utan medgivande av lantbruksstyrelsen, dels ock att föreningen årligen skall till Kungl. Maj:t avgiva redogörelse för sin verksamhet och förvaltning.

I anslutning till vad jag sålunda anfört och under hänvisande till punkt 41 i årets statsverksproposition rörande nionde huvudtiteln, däri anslag för nu ifrågavarande ändamål beräknats till 70,000 kronor, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå Riksdagen

att, med godkännande av de utav mig här ovan föreslagna villkor, å extra stat för år 1914 bevilja Sveriges utsädesförening ett anslag av

66,000 kronor såsom bidrag till uppehållande av föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 145 höft. (Nr 194.)

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga — till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Älstermark.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.