angående pension till kartografen David Adolf Fernblads änka Greta Johanna Fernblad, född Johansdotter
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 197.
1 Nr
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående pension till kartografen David Adolf Fernblads änka Greta Johanna Fernblad, född Johansdotter; given Stockholms slott den 11 april 1913.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj: t härmed föreslå Riksdagen medgiva,
att kartografen David Adolf Fernblads änka Greta Johanna Fernblad, född Johansdotter, må under sin återstående livstid från och med innevarande år, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension till belopp av 400 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas, och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Alfred Petersson.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 148 käft. (Nr 197.)
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 197.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott den 11 april 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EHRENSVÄRD, Statsråden: PETERSSON.
SCHOTTE.
Berg,
Bergström, friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Petersson anförde vidare.
I en av chefen för rikets allmänna kartverk med underdånig skrivelse den 28 januari 1913 överlämnad skrift har kartografen David Adolf Fernblads änka Greta Johanna Femblad, född Johansdotter, i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för beredande åt henne av en årlig pension av 400 kronor.
Häröver har statskontoret den 28 februari 1913 avgivit infordrat underdånigt utlåtande.
Till stöd för sin ansökan har änkan Fernblad anfört i huvudsak följande.
Hennes man hade år 1863 antagits till kartograf och kvarstått i denna tjänst ända till sin död år 1896 eller tillsammans under nära 33 år, under vilken tid han skött sin tjänst på ett berömvärt sätt.
3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 197.
Som lian ej efterlämnat någon förmögenhet, hade sökanden efter hans död varit uteslutande hänvisad att genom eget arbete skaffa sig sin utkomst. Det vore nu snart 17 år, som hon genom eget arbete själv dragit sig fram. Så länge hon fått behålla hälsa och krafter, hade hon, ehuru med stor försakelse, lyckats härutinnan; men nu, då hennes hälsa börjat bliva sämre och vacklande samt krafterna avtagit, såge hon sig ej längre i stånd att själv försörja sig, utan skulle inom kort falla fattigvården till last.
Emellertid hade hon erhållit upplysning om att pensioner beviljats änkorna efter kartograferna C. E. Dahlman och E. A. Wiman, den förra till belopp av 300 kronor och den senare till belopp av 400 kronor. Då Dahlman och Wiman tjänstgjort vid kartverket under nära 29 år vardera, hade sålunda sökandens man tjänat staten längre tid än dessa kartografer.
Vid ansökningen har fogats dels ett av pastorsämbetet i Gustaf Vasa församling den 23 januari 1913 utfärdat frejdbetyg, utvisande att änkan Fernblad vore född den 11 februari 1848, dels ett av medicine doktorn IT. Wetterdal den 20 januari 1913 utfärdat intyg, att änkan Fernblad lede av reumatism och nedsatta kroppskrafter samt vore oförmögen att med sitt arbete till fullo försörja sig, dels ett av behörig roteman den 27 januari 1913 meddelat intyg, utvisande att änkan Fernblad saknade egna medel samt underhåll och vård av annan, dels ock ett av arbetschefen för rikets allmänna kartverks ekonomiska avdelning utgivet intyg av följande lydelse:
»På begäran av änkefru Greta Johanna Fernblad intygas härmed, att enligt här förvarade handlingar hennes man kartografen David Fernblad, vilken var född den 23 juni 1834, förordnades till kartograf den 13 november 1863 samt kvarstod i sin tjänst som kartograf ända till sin död den 8 mars 1896.
Undertecknad, som personligen kände kartografen Fernblad, kan härmed även intyga, att han såväl av chefer som av kamrater var känd såsom en synnerligen duglig, arbetsam och plikttrogen tjänsteman, som med stor skicklighet utförde alla sina arbeten, varom de talrika axhonom upprättade kartbladen genom ett konstnärligt utförande än i dag nogsamt bära vittne.
Stockholm i Rikets allmänna kartverks ekonomiska avdelning den 25 januari 1913.
R. Hellberg.
Arbetschef. „
4 Departements-
chefen.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 197.
Kartverkschefen har i sin förberörda skrivelse förmält sig- vitsorda riktigheten av arbetschefens ovanintagna intyg beträffande den tid kartografen Fernblad tjänat vid kartverket samt Fernblads av utförda kartarbeten ådagalagda skicklighet och samvetsgrannhet, och har kartverkschefen, i betraktande av änkan Fernblads svåra ställning i ekonomiskt avseende, på det livligaste tillstyrkt bifall till hennes ansökan.
Statskontoret har i sitt omförmälda utlåtande, med hänsyn till sökandens behövande ställning samt tilltagande ålder och sjuklighet ävensom till det långa, väl vitsordade arbete, som sökandens man nedlagt i statens tjänst, hemställt om avlåtande av proposition för beredande av pension åt änkan Fernblad med samma belopp, som 1909 års Riksdag tillerkänt ovannämnde kartografen Wimans änka eller 400 kronor.
Vid statskontorets utlåtande har fogats dels transumt av en den 26 mars 1896 förrättad bouppteckning efter kartografen Fernblad, varav framgår, att en brist av 101 kronor 34 öre förefunnits i boet, dels ock i bestyrkt avskrift följande intyg:
»Stockholm den 3 mars 1913. På begäran av Fru Greta Joll. Fernblad, som vid årets riksdag anhåller om pension efter sin man, får jag härmed intyga, att hon lever i mycket små omständigheter samt att hon på grund av ålder och sjukdom är urståndsatt att utföra så gott som allt arbete.
G. Andersson,
tjänsteman i riksbanken.^
Såsom sökanden påpekat, hava förut pensioner beviljats åt ovannämnda kartograferna Dahlmans och Wimans änkor, åt den förra med 300 kronor och åt den senare med 400 kronor om året. Dahlman hade under 47 år tjänstgjort vid lantmäteristaten och därunder 32 år vid det ekonomiska kartverket. Behållningen efter honom uppgick till 5,889 kronor 25 öre. Wiman hade år 1878 anställts såsom extra kartograf vid kartverket, under åren 1894—1901 utövat ledarskapet för de topografiska stomkartearbetena i Norrland och år 1908 förordnats till ledare för de ekonomiska fältarbetena i Västmanland. Boet efter honom avträddes till urarvakonkurs.
Pensioner till vid kartverket anställda tjänstemäns änkor hava vidare beviljats år 1890 till gravören C. S. Wennerstens änka, år 1894 till f. d. gravören G. M. Wirsings änka och år 1895 till kartografen G. V. Buchts änka, samtliga pensioner till belopp av 300 kronor om året.
T likhet med kartverkschefen och statskontoret anser jag, med hänsyn till de i förevarande ärende upplysta förhållanden, att fullt av-
5 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 197.
görande billighetsskäl tala för, att pension av statsmedel må tillerkännas änkan Fernblad. Åven i avsende å det härutinnan föreslagna beloppet instämmer jag med nämnda myndigheter.
Jag hemställer alltså,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgiva, att kartografen David Adolf Fernblads änka Greta Johanna Fernblad, född Johansdotter, må under sin återstående livstid från och med innevarande år, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp av 400 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Kungl Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade, att proposition i ärendet av den lydelse, bilaga. . . till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen avlåtas.
Ur protokollet:
Herman Schlytern.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 148 käft. (Nr 197.)