angående överförande av visst belopp till den i 19 § av lagen an¬ gående rätt till pension för tjänstemän vid statens järn¬ vägar den 4 juli 1910 omförmälda fond

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

1 Nr 32.

Kungi. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående överförande av visst belopp till den i 19 § av lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910 omförmälda fond; given Stockholms slott den 14 januari 1913.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgiva,

att till den i 19 § av lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910 omförmäla fond må, utöver vad som enligt 20 § i samma lag med tillhörande övergångsbestämmelser kan komma att till bestridande av pensioneringskostnaden utgå av trafikmedel, för år 1914 av sådana medel överföras ett belonn av

500,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och jmnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 12 käft. (Nr 32.)

2 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 32.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,

Statsråden: Petersson,

ScHOTTE,

Berg,

Bergström, friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Enligt 20 § av lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar och 22 § i nådiga kungörelsen samma dag med övergångsbestämmelser till lagen skall av statens järnvägars trafikmedel årligen gäldas så stor del av utgående pensioner, som den i 19 § i lagen omförmälda fond enligt matematisk utredning ej är i stånd till att bestrida.

I ' skrivelse den 29 november 1912 med förslag till beräkning av den behållna inkomst av statens järnvägar, som må upptagas i riksstaten för år 1914, har järnvägsstyrelsen meddelat, att styrelsen låtit verkställa eu matematisk utredning rörande vad av trafikmedel ^skulle i detta hänseende utbetalas för år 1914; och skulle enligt den sålunda verkställda utredningen, för vilken lagts till grund en räntefot av 3,8 %, såsom bidrag till pensionskostnaden för nämnda år utgå ett belopp av

1.646.000 kronor.

Emellertid har järnvägsstyrelsen i samma skrivelse hemställt, att härutöver måtte för år 1914 av trafikmedel avsättas ett belopp av

500.000 kronor.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 32. 3

. . Med. avseende å denna fråga tillåter jag mig erinra, att Riksdagen

i sin skrivelse den 31 maj 1910, vari anmäldes dess beslut i pensionsfrågan, anmärkt, att det belopp, vartill samtliga pensionskostnader framdeles skulle komma att uppgå, därest ej åtgärder vidtoges att låta den närvarande tiden bestrida mer än de faktiskt utgående pensionerna, skulle bliva så stort, att Riksdagen ansett sig böra lros Kungl. Maj:t anhålla om utledning och förslag i ärendet, omfattande all statens järnvägars ordinarie personal, såväl den nu anställda som den, vilken efter den ifrågavarande pensiontdagens trädande i kraft vinner anställning vid statsbanorna.

Riksdagen ansåg sig dock härvid böra skilja mellan, å ena sidan, de statens pensionskostnader, som kunna anses vara en naturlig följd av personalens pensionering enligt den vid bestämmandet av storleken av personalens pensionsavgifter antagna principen, att staten vid normal pensionering skulle betala ungefär det dubbla av personalens bidrag, och, å andra sidan, den brist i pensionsfondens tillgodohavande, som med nämnda utgångspunkt enligt gjorda beräkningar torde förefinnas. Under det att Riksdagen ej ansett sig böra föreslå några åtgärder med avseende på den förra delen av pensionskostnaden, fann Riksdagen den senast angivna bristen vara av sådan natur, att någon tvekan ej torde förefinnas rörande olämpligheten av att den kastas på framtiden utan att densamma småningom borde avbetalas.

En sådan avbetalning kunae enligt Riksdagens mening äga rum på olika sätt, och även i detta avseende ansåg Riksdagen, att en utredning lämpligen borde verkställas av Kungl. Maj:t och förslag i ämnet framläggas för Riksdagen. Dock var Riksdagen av den åsikten, att början av bristens amortering ej längre kunde uppskjutas, då beräkningarna påtagligen visade, att i annat fall bristen med varje år hastigt ökades.

Enligt approximativa beräkningar, som Riksdagen låtit verkställa, hade befunnits, att för avarnortering av den beräknade bristen lämpligen borde för år 1911 av trafikmedel såsom ytterligare bidrag till pensionskostnaderna avsättas ett belopp av 500,000 kronor. Riksdagen beslöt därför, att till den i 19 § av lagen angående rätt till pension för tjänsteman vid statens järnvägar omförmälda fond skulle, utöver vad som enligt 20 § i lagen kunde komma att till bestridande av pensionenngskostnaden utgå av trafikmedel, för år 1911 av sådana medel överföras ett belopp av 500,000 kronor. Därjämte anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj.:t matte verkställa utredning, i vad mån åtgärder lämpligen borde vidtagas för åvägabringande av en jämnare fördelning av utg fterna dels för täckande av den del av pensioneringskostnaden, för vaken nyssnämnda fond enligt av Riksdagen angivna grunder borde

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

anses svara, dels eventuellt för bestridande av ifrågavarande pensionering i övrigt, samt till Riksdagen inkomma med de förslag, vartill ifrågavarande utredning kunde föranleda.

Sedermera har Kungl. Maj:t, enligt nådigt brev den 16 december 1910, anbefallt statskontoret att med biträde av högst två, sakkunniga, dem statskontoret skulle äga tillkalla, verkställa den i Riksdagens skrivelse avsedda utredning samt att därefter, sedan fullmäktige i riksgäldskontoret beretts tillfälle att yttra sig i ärendet, till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande och förslag i ämnet.

Jämväl 1911 och 1912 årens Riksdagar hava beslutat, att till omför mälda fond, utöver vad som enligt § 20 av lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar kunde komma att till bestridande av pensioneringskostnaden utgå av tralikmedel, av sådana medel överföra för vartdera av åren 1912 och 1913 ett belopp av

500,000 kronor.

På enahanda grund som i Riksdagens ovanberörda skrivelse den 31 maj 1910 omförmälts och i avvaktan på resultatet av den igångsatta, men ännu icke slutförda utredningen rörande sättet för amortering av bristen ifråga m, m. anser järnvägsstyrelsen, att även för år 1914 böi, utöver det belopp, som enligt pensionslagen skall utgå av trafikmedel, av samma medel avsättas ett belopp av ytterligare 500,000 kionoi, vilket belopp skulle inräknas bland driftkostnaderna.

Då jag icke har något att erinra mot järnvägsstyrelsens förslag, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgiva,

att till den i 19 § av lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910 omförmälda fond må, utöver vad som enligt 20 § i samma lag med tillhörande övergångsbestämmelser kan komma att till bestridande av pensioneringskostnaden utgå av trafikmedel, för år 1914 av sådana medel överföras ett belopp av 500,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1913.