angående drift¬ kostnader för fiskerilånefonäen

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.

Nr 49.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående driftkostnader för fiskerilånefonäen; given Stockholms slott den 14 januari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över iordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgiva,

att, där å låneunderstöd, som från fonden för fiskerinäringens befrämjande utlämnats av hushållningssällskap eller landsting, uppkommit förlust, Kungl. Maj:t må, på framställning av vederbörande hushållningssällskap eller landsting, efter prövning av de i varje fall förekommande omständigheter, äga att av nämnda fonds medel anvisa hushållningssällskapet eller landstinget gottgörelse för den lidna förlusten med skäligt belopp, vilket dock icke i något fall må överstiga hälften av samma förlust.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 49.

11 Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari 1913.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd. Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström, friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde vidare:

Fonden för fiskerinäringens befrämjande uppgick vid slutet av år 1911 till 2,738,618 kronor 92 öre, därav utlånat kapital 2,673,307 kronor 4 öre. Under de senare åren har bestämts, att fonden skulle tillgodose ett lånebehov av 750,000 kronor årligen. Kungl. Maj:t fördelar årligen detta belopp så, att Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län får för lån inom länet förfoga över viss del därav, vilken del till och med år 1911 uppgått till 600,000 kronor årligen men för vartdera av åren 1912 och 1913 till 550,000 kronor, samt att lantbruksstyrelsen får för rikets övriga delar disponera återstoden, alltså respektive 150,000 och 200,000 kronor. Enligt gällande den 7 augusti 1907 utfärdade bestämmelser rörande denna fond äger, hushållningssällskap eller landsting, som

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.

önskar erhålla lån från fonden för att därav utlämna låneunderstöd för anskaffande av fiskarbåtar och fiskredskap eller för anläggande av smärre inrättningar för tillgodogörande och förädling av. fiskets produkter, göra ansökning därom för Göteborgs och Bohus län till Kungl. Maj.ts befallningshavande i samma län och för rikets övriga län till lantbruksstyrelsen. Dessa hushållningssällskap och landsting äro alltså låneförmedlare. Kungl. Maj:ts bemälde befallningshavande och lantbruksstyrelsen bevilja därefter iånen inom det belopp, varöver de äga förfoga. Från fonden beviljat lån skall återbetalas inom högst 10 år med lika kapitalbelopp varje år jämte upplupen ränta. För lån, spm beviljats hushållningssällskap eller landsting, åtnjutes räntefrihet för första året, men därefter erlägges ränta, som för vissa äldre numera till huvudsaklig de! amorterade lån utgår efter 3 procent, men för lån, som utlämnats dels under år 1907 med visst undantag och dels från och med år 1908, utgår efter 3.6 procent. Den, som erhållit låneunderstöd av hushållningssällskap eller landsting, skall åtnjuta samma räntefrihet och får ej avfordras högre ränta än nyss sagts. Låneunderstöd må utgöra högst 10,000 kronor. Någon föreskrift angående den säkerhet, som låneförmedlarna äga avfordra sina låntagare, finnes icke. Det är antagligt, att

säkerheten i regel utgöres av borgen.

Lånetiden är, som nämnt, högst 10 år. I Göteborgs och Bohus län synes den i regel sättas till antingen 5 eller 8 år.

Till följd av det disponibla lånebeloppets fördelning har huvudmassan av lånen utgått till Göteborgs och.Bohus län, varest de förmedlas av landstinget. I övriga delar av riket sker låneförmedlmgen genom hushållningssällskapen. Enligt uppgift från statskontoret utgjorde fåneförmedlarnas kapitalskuld vid 1911 års utgång:

Göteborgs och Bohus läns landsting ........................ kronor 2,076,437: so

Hushållningssällskapen......................................................*__________596,869: 54

Summa kronor 2,673,307: 0 4

Förvaltningsbidrag eller liknande gottgörelse utgår icke för låneförmedling från denna fond. Vid 1911 års Riksdag väcktes, emelertid motioner i syfte att dylikt bidrag måtte medgivas. Uti sitt med anledning av dessa motioner avgivna utlåtande yttrade jordbruksutskottet, att utskottet icke ville bestrida, att beträffande förlusterna, vid lörmedlingsrörelsen faran därför vid fiskerilånen vore i sig själv måhfinda större än vid egnahemslånen, ehuru densamma på grund av lånerörelsens, med undantag endast för Göteborgs och Bohus län, förhållandevis ringa omfattning praktiskt taget ej syntes kunna jämnställas med risken

13 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.

vid egnahemslånerörelsen. Yad anginge det med lånerörelsen förenade arbetet och besväret, det vill säga själva låneförmedlarens, måste detta, enligt utskottets förmenande, anses såsom långt mindre beträffande ett lån ur fiskerilånefonden än i fråga om ett lån ur egnahemslånefonden. Vidkommande slutligen de av lånerörelsen betingade kostnader ansåge utskottet, att även i detta avseende en väsentlig skillnad förefunnes mellan de båda slagen av lånerörelse. Egnahemslåneförmedlaren måste nämligen ofta föranstalta om besiktning å stället av lägenhet, för vilken lån söktes, samt för varje särskilt lån genom sakkunnig person granska lägenheten rörande lagfarts- och inteckningsbandlingar ävensom meddela lånesökanden upplysningar och råd i olika avseenden, vilket allt åsamkade låneförmedlaren avsevärda kostnader. Liknande eller andra kostnader förekomme däremot endast i mycket ringa omfattning vid fiskerilånerörelsen. Utskottet framhöll slutligen, att de förvaltningsbidrag, som medgåves egnahemslåneförmedlare, icke vore att betrakta såsom något slags ersättning för vederbörande låneförmedlares möda, utan endast avsåge att betäcka — utom möjliga förluster •— de för låneförmedlaren genom lånerörelsen uppkommande kostnaderna. Med anledning av vad utskottet sålunda anfört, fann utskottet sig böra hemställa, att omförmälda motioner icke måtte av Riksdagen bifallas. Denna utskottets hemställan biträddes sedermera av Riksdagen.

Frågan om dylikt bidrag upptogs därefter inom Göteborgs och Bohus län. I skrivelse till detta läns landsting år 1911 fäste fiskerilånenämnden landstingets synnerliga uppmärksamhet på frågan, som syntes innebära så mycket av billighet och rättvisa, att den enligt nämndens förmenande borde ånyo frambäras för statsmyndigheterna. Att landstinget för sin del komme att få vidkännas förluster å förmedlingen av fiskerilån, vore redan tydligt, och sannolikt vore väl också, att, trots all försiktighet vid utlåningen och all månhet om betryggande säkerhets anskaffande, än ytterligare risker i avseende å låneåterbetalningarna framdeles kunde uppstå för landstinget. De av landstinget bestridda driftkostnaderna för lånerörelsen hade under nämndens förvaltningstid uppgått till följande belopp, nämligen: under år 1908 2,310 kronor 87 öre, år 1909 2,019 kronor 16 öre och år 1910 2,133 kronor 81 öre. I mån som lånerörelsen tilltoge i omfång och förvaltningen försvårades, komme utgifterna givetvis att växa. Under sådana förhållanden syntes det icke böra vara landstinget likgiltigt, om bidrag för ändamålet erhölles eller ej, och om man, vilket syntes vara fullt riktigt, jämnställde fiskerilåneförmedlingen med egnahemslåneförmedlingen, borde det vara i sin ordning, att statsbidrag bereddes till täckande av kostnader och förluster för den

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.

förra rörelsen lika val som för den senare. Det kunde ej bestridas, att ett statsändamål tillgodosåges i bådadera fallen. Då nämnden således ansåge det vara önskvärt, att framställning om statsbidrag för fiskerilåneförmedlingens handhavande förnyades, funne nämnden det välbetänkt, om landstinget genom hänvändelse till Knngl. Maj:t sökte föra denna för länet långt ifrån oväsentliga ekonomiska fråga fram till en snar och lycklig lösning. Eu utredning om densammas betydelse och räckvidd syntes lämpligast genom Rungl. Maj:ts föranstaltande kunna åvägabringas.

Åven landstingets förvaltningsutskott fann uti avgivet yttrande det vara angeläget, att kostnaderna för utlåningen av statens medel till fiskerinäringens befrämjande åtminstone delvis bestredes av statens egna medel ävensom att låneförmedlarna icke ensamma stode risken vid inträffande förluster å låneförmedlingen, och förordade förvaltningsutskottet bifall till fiskerilånenämndens framställning.

Fiskerilånenämnden meddelade, att under åren 1910 och 1911 förluster uppstått till ett sammanlagt belopp av 8,639 kronor 42 öre.

Uti en till Kungl. Maj:t den 31 oktober 1911 ställd, av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län överlämnad skrift har därefter landstinget, under åberopande av vad fiskerilånenämnden och förvaltningsutskottet anfört, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga proposition rörande anvisande av statsbidrag för bestridande av kostnaderna för och täckande av möjliga förluster vid fiskerilåneförmedlingen.

Statskontoret har den 19 januari 1912 avgivit utlåtande över denna framställning och därvid förklarat sig dela den av jordbruksutskottet år 1911 uttalade uppfattningen, att i fråga om det med lånerörelsen förenade arbetet och av densamma betingade kostnader en väsentlig skillnad måste anses förefinnas mellan fiskerilånen och egnahemslånen, och har statskontoret ansett sig böra i anslutning till de synpunkter, utskottet i detta avseende framhållit, hemställa, att framställningen, i vad densamma avsåge anvisande av statsbidrag för bestridande av kostnader för fiskerilåneförmedlingen, måtte lämnas utan avseende.

Vad åter anginge ersättning för de förluster, som genom fiskerilånerörelsen uppstode för låneförmedlare, ställde sig frågan, enligt statskontorets uppfattning, på ett i viss män annat sätt. Skulle det med fiskerilånefonden likasom med andra dylika fonder avsedda syftemål vinnas, vore det utan tvivel nödvändigt, att långivaren vid lånens utlämnande ginge till väga med en viss liberalitet, så att han icke på den säkerhet, som för lånen borde presteras, ställde de stränga fordringar, som vore på sin plats, då det blott gällde placering av medel på möj-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49. 15

ligast betryggande sätt. En ganska given risk för förluster å lånerörelsen förelåge därför, och det syntes kunna antagas, att denna risk åtminstone icke vore mindre vid fiskerilånerörelsen än vid övriga likartade slag av statens lånerörelse. Det syntes icke utan vidare vara klark att en sålunda uppkommen förlust borde i sin helhet drabba vare sig låneförmedlaren eller staten såsom långivare. Å ena sidan vore det mål, som åsyftades med den ifrågavarande fonden, eller fiskerinäringens befrämjande genom låneunderstöd för anskaffande av fiskebåtar och fiskredskap samt för anläggande av smärre inrättningar för tillgodogörande och förädling av fiskets produkter, ett ortsintresse av sådan betydenhet, att det icke kunde anses obilligt, att, sedan staten genom tillhandahållande av medel berett tillgång för utlämnande av lån på billiga och i. övrigt fördelaktiga villkor åt fiskarbefolkningen och därigenom kraftigt tillgodosett omförmälda intresse, även orten i sm ordning- finge underkasta sig vissa uppoffringar för ändamålet. Men då å andra sidan fiskerinäringens befrämjande på ovan angivet sätt onekligen även vore ett statsintresse, ville statskontoret icke bestrida, att det kunde vara i sin ordning, att staten övertoge någon del av risken för de förluster, som kunde uppkomma å lånerörelsen. Statskontoret kunde dock icke tillstyrka, att, på sätt landstinget syntes hava avsett, ett i rund summa utgående eller efter vissa grunder beräknat statsbidrag ställdes till låneförmedlarens disposition, utan förmenade, att, då fråga om gottgörelse för liden förlust uppstode, sådan fråga i varje särskilt fall borde underställas Kungl. Maj:ts prövning för utrönande, huruvida förlusten kunde vara att tillskriva brist på nödig försiktighet vid lånets utlämnande. Befunnes vid sådan prövning låneförmedlare hava iakttagit vad i detta avseende skäligen kunnat fordras, syntes Kungl. Maj:t böra äga tillerkänna låneförmedlaren gottgörelse för förlusten med skäligt belopp, vilket dock icke i något fall syntes böra få överstiga hälften av den uppkomna förlusten.

Statskontoret har därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte genom nådig proposition av Riksdagen utverka bemyndigande att, där å låneunderstöd, som från fonden för fiskerinäringens befrämjande utlämnats av hushållningssällskap eller landsting, uppkommit förlust, Kungl. Maj:t skulle. äga, på framställning av vederbörande hushållningssällskap eller landsting och efter prövning av de i varje fall förekommande omständigheter, . att av nämnda fonds medel anvisa hushållningssällskapet eller landstinget gottgörelse för förlusten med skäligt belopp, vilket dock icke i något fall finge överstiga hälften av den lidna förlusten.

Lantbruksstyrelsen har uti infordrat utlåtande den 28 februari

Departements-

chefen.

16 Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 49.

1912, under uttalande av att den från Göteborgs och Bohus läns landsting utgångna framställningen, sådan den blivit av statskontoret tillstyrkt, förtjänade det största avseende, förordat bifall till statskontorets förberörda hemställan.

Då jag den 29 mars 1912 för Eders Kungl. Maj:t anmälde behovet av kapitalökning för nu ifrågavarande fond för år 1913, omförmälde jag i korthet detta ärende och yttrade, att frågan syntes naig, med hänsyn till sina konsekvenser i avseende å andra statens lånefonder, vara av sådan omfattning, att den icke utan en allsidig utredning kunde bringas till avgörande, och att jag därför anhölle att vid annat tillfälle, sedan dylik utredning vunnits, få underställa frågan Kungl. Mapts

^ Numera har i jordbruksdepartementet verkställts en sådan utredning. Densamma har icke avsett sådana fonder, ur vilka medel av staten utlånas direkt till enskilda låntagare. Därest nämligen förlust, som ej kan täckas av lämnad säkerhet, uppkommer å dylikt lån, finnes ju ingen annan än långivaren själv, d. v. s.. staten, som kan tillförbindas att bära eller deltaga i förlusten, naturligtvis frånsett sådant fall, da någon statens tjänsteman kan på grund av fel eller försumlighet kännas skyldig till skadestånd. De flesta av statens utlånings fonder hava

denna natur. .

Frågan begränsar sig alltså till de fonder, från vilka^ utlåning- skei

genom låneförmedlare. Dessa fonder äro, förutom fiskerilånefonden, för närvarande endast fyra, nämligen egnahemslånefonden, norrländska nyodlingsfonden, hantverkslånefonden och tjänstemannasamhällets vid Mörbj lånefond. Kungl. Maj:t har emellertid till innevarande års Riksdag avlåtit förslag om inrättande av dels en täckdikningslånefond och dels en fond för utlämnande av räntefria lån för inköp av ädla avelsston, ur vilka bägge fonder lån skulle förmedlas genom hushållningssällskapen.

För förmedling av lån ur egnahemslånefonden utgår förvaltmngsbidrag för täckande av för låneförmedlaren genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga förluster. Bidraget uppgår till en halv procent av låneförmedlarens icke till betalning förfallna kapitalskuld vid årets början. Medel härtill anvisas numera såsom anslag till driftkostnader för fonden. . ,

Beträffande åter norrländska nyodlingsfonden förefinnes icke någon bestämmelse om förvaltningsbidrag till låneförmedlare eller om ersättning till denne för förlust. Vid inrättandet år 1906 av denna fond hade emellertid Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens lan

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 49. 17

ifrågasatt, att låneförmedlarna skulle beredas räntevinst eller förvaltningsbidrag. Men dåvarande chefen för jordbruksdepartementet avstyrkte detta såsom varande varken erforderligt eller lämpligt. Det med nyodlingsfonden avsedda ändamålet sammanhängde enligt hans åsikt så nära med de uppgifter, vilka hushållningssällskapen hade till syfte att befrämja, att han icke kunde finna det oberättigat att förutsätta, att sällskapen skulle vara villiga att för ändamålet vidkännas vissa kostnader och måhända även någon risk, ehuruväl denna icke syntes kunna bliva särdeles betydande. Enahanda betraktelsesätt kunde i allt väsentligt tillämpas jämväl i fråga om landstingen. Lånerörelsen från denna fond skulle också ske i mindre omfattning och under enklare former än egnahemslånerörelsen.

Lån från hantverkslånefonden förmedlas genom Sveriges hantverksorgamsation. Såsom bidrag till täckande av de för låneförmedlaren genom lånerörelsen uppkommande förvaltningskostnader och andra direkta utgifter har årligen anvisats av Riksdagen ett anslag av 2,000 kronor, numera utgående från fondens avkastning.

Från tjänstemannasamhällets vid Mörby lånefond förmedlas lån genom tjänstemännens egnahemsförening å sagda plats. Någon bestämmelse om förvaltningsbidrag eller ersättning för förlust finnes icke.

Betiäflande täckdikningslånefonden har jag i mitt anförande rörande densammas inrättande framhållit, att enahanda betraktelsesätt, som år 1906 av departementschefen åberopats i fråga om norrländska nyodlingsfonden, borde även i fråga om denna fond godkännas. Något förvaltningsbidrag eller annan ersättning har jag därför icke föreslagit.

Ej heller i fråga om fonden för lån för inköp av avelsston har jag ansett bestämmelse i dylikt syfte erforderlig eller lämplig.

. ^7 1111 om förmäl da fonderna hava således egnahemslånefonden

och i viss män även hantverkslånefonden tillgodosett låneförmedlarna i 77 förevarande hänseende. Dessa fonder kunna alltså lämnas å sido, då frågan gäller konsekvenserna av ett medgivande härutinnan beträffande fiskerilånefonden.

Innan jag vidare yttrar mig angående konsekvenserna i fråga om de återstående fyra fonderna, vill jag nämna, att jag under inga förhållanden finner mig kunna tillstyrka, att beträffande fiskerilåneförmedlmgen^ förvaltningsbidrag lämnas i likhet med vad som gäller för egnahemslåneförmedlingen. Jag delar härvidlag jordbruksutskottets år 1911 uttalade och av statskontoret biträdda uppfattning. Fråga synes mig endast kunna uppstå därom, huruvida statskontorets förslag, att Kungl. Maj.t skulle berättigas att i enstaka fall efter särskild prövning Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 22 käft. (Nr 47—49.) 3 ^

18 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 49.

medgiva låneförmedlare ersättning för oförskylld förlust med högst hälften av denna, må kunna antagas.

Då frågan begränsas på detta sätt, synas mig några konsekvenser av betänkligare art icke böra kunna befaras. Jag anser mig utan vidare kunna lämna å sido tjänstemannasamhällets vid Mörby lånefond, där låneförmedlaren väl får betraktas såsom en sammanslutning av de enskilda låntagarna. Vad de andra fonderna beträffar, är att märka, att såväl lånerörelsen i dess helhet som isynnerhet de särskilda låneunderstöden äro eller hava föreslagits att bliva vida mindre än vid fiskerilånen. Norrländska nyodlingsfonden skall tillgodose ett årligt lånebehov av 300,000 kronor, och intet låneunderstöd får överstiga 500 kronor. Täckdikningslånefonden är avsedd att årligen utlåna 200,000 kronor, och ingen låntagare skulle samtidigt få häfta i skuld till låneförmedlaren för mer än 2,000 kronor. Ur fonden för inköp av avelsston äro avsedda att årligen utlånas högst 100,000 kronor, varav högst 1,200 kronor för varje sto; och ingen låntagare skulle samtidigt få häfta i skuld till låneförmedlaren för mer än 3,000 kronor.

Gent emot vad ovan anförts skulle kunna invändas, att även fiskerilånen i vissa fall uppgå till små belopp och att särskilt hushållningssällskapens förmedling av dylika lån är jämförelsevis obetydlig. Detta må vara sannt. Men någon skillnad torde icke gärna kunna göras mellan hushållningssällskapen samt Göteborgs och Bohus läns landsting, vilket sistnämnda ensamt har en mycket stor låneförmedling och redan fått vidkännas förluster.

Den sålunda förebragta utredningen lärer icke giva vid handen, att ett bifall till statskontorets förslag, som isynnerhet beträffande Göteborgs och Bohus län synes mig hava starka skäl för sig, skulle medföra sådana konsekvenser, att man för deras skull borde underlåta att slå in på den av statskontoret nu föreslagna vägen. Jag vill vidare framhålla, att det ju icke är meningen att täcka alla förluster, och än mindre hela förlusten, enär ju endast högst hälften av densamma skulle på grund av påvisade särskilda omständigheter kunna ersättas.

I överensstämmelse med statskontoret och lantbruksstyrelsen finner jag mig alltså böra hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå Riksdagen medgiva,

att, där å låneunderstöd, som från fonden för fiskerinäringens befrämjande utlämnats av hushållningssällskap eller landsting, uppkommit förlust, Kungl. Maj:t må, på framställning av vederbörande hushållningssällskap eller landsting, efter prövning av de i varje fall förekommande omständigheter, äga att av nämnda fonds medel anvisa hushållnings-

19 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49-

sällskapet eller landstinget gottgörelse för den lidna förlusten med skäligt belopp, vilket dock icke i något fall må överstiga hälften av samma förlust.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall och förordnade tillika, att proposition i ämnet skulle med den lydelse, bilaga — till detta protokoll utvisar, avlåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Hjalmar Almgren.