angående vissa ändringar i avlöning sreglementet för statens järn¬ vägar m. in.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

1 Nr 5.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående vissa ändringar i avlöning sreglementet för statens järnvägar m. in.; given Stockholms slott den 21 februari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att dels besluta sådan ändring av gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar, som framgå av bifogade förslag till nådig kungörelse i ärendet,

dels medgiva, att övergångsbestämmelser rörande tillämpningen av de nya avlöningsförmånerna må, i enlighet med vad i statsrådsprotokollet närmare omförmäles, av Kungl. Maj:t utfärdas;

dels ock antaga i statsrådsprotokollet närmare omförmäld ändring av 1 och 2 §§ i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 halt. (Nr 5.)

2 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd, Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström, friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

I skrivelse den 23 augusti 1912 har järnvägsstyrelsen avgivit förslag till ändring i styrelsens organisation.

Enligt detta förslag skulle i styrelsens stat upptagas sex sektionschefer och tolv byrådirektörer i stället för såsom nu femton föredragande byrådirektörer, häri ej medräknad den på styrelsens stat icke uppförda byrådirektören vid militärbyrån. Härutöver upptages i staten en byrådirektörsbefattning i stället för den nuvarande ombudsmansbetattningen, varjämte vissa ändringar föreslagits beträffande de notarier, vilka vid förfall för byrådirektörerna i egenskap av deras närmaste män inträda såsom föredragande och ledamöter i styrelsen.

Innan jag går att närmare redogöra för det av järnvägsstyrelsen sålunda framlagda förslaget, ber jag att få lämna en kortfattad översikt av järnvägsstyrelsens utveckling.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

3 Historik:

Allt eftersom de först färdigbyggda stambanedelarna öppnades för allmän trafik, ställdes den personal, som å dem ombesörjde järnvägsdriften, under befäl av vederbörande överingenjör vid statens järnvägsbyggnader. I den mån de trafikerade statsbanelinjerna tillväxte, tillsattes för ombesörjandet av deras förvaltning särskilda tjänstemän. Ledningen av förvaltningen jämväl av de trafikerade banorna tillkom chefen för statens järnvägsbyggnader. Genom nådigt brev den 4 april 1862 förklarades chefen för statens järnvägsbyggnader, på grund av honom meddelat bemyndigande att vid statens järnvägsbyggnader antaga erforderlig tjänstemannapersonal, berättigad låta vid var och en av de då trafikerade statsbanornas huvudstationer — Stockholm, Göteborg och Malmö — anställa en intendent, som inom sitt distrikt skulle utgöra den verkställande och sammanhållande myndigheten samt tillika förmedla förhållandet till de lokala myndigheterna och allmänheten.

Genom nådigt brev den 30 december 1862 förordnade emellertid Kungl. Magt, att den myndighet och förvaltning, som dittills utövats av chefen för statens järnvägsbyggnader, skulle från och med 1863 års ingång fördelas på två särskilda styrelser. Den ena av dessa skulle under benämning styrelsen för statens järnvägstrafik övertaga befattningen med alla de ärénden, som avsåge ordnandet av allmänna trafiken å stambanorna, i den mån de vore eller bleve färdigbyggda, vidmakthållandet av banorna jämte därtill hörande byggnader, verkstäder, materiel m. m. ävensom uppbörden och förvaltningen av därvid inflytande medel. Den andra styrelsen skulle under benämning styrelsen över statens järnvägsbyggnader hava att, intill dess annorlunda kunde varda förordnat, utöva högsta ledningen av nybyggnadsarbetena vid statens stambanor och vad därmed hade gemenskap.

Enligt sistberörda nådiga brev skulle styrelsen för statens järnvägstrafik tills vidare utgöras av en chef under benämning generaldirektör med ensam beslutanderätt ävensom av tre intendenter — en för vartdera av stambanornas dåvarande tre huvuddistrikt — samt en byråchef. Intendenterna skulle det åligga dels att en var inom sitt distrikt utöva befäl och hava uppsikt över vederbörande personal, förvaltning, uppbörd och materiel, dels ock att tillika å vissa tider sammanträda i styrelsen vid avgörande därstädes av viktigare angelägenheter, som anginge stambanorna i deras helhet, därvid varje intendent borde anmäla de frågor, vilka han ansåge böra komma under gemensam prövning, ävensom föredraga de ärenden i övrigt, som särskilt anginge hans

Banorna, förvaltade i sammanhang med byggnaderna.

1863 års organisation.

1866 års organisationsförändring.

4 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

distrikt. Vad beträffar byråchefen skulle denne hava att bereda och i styrelsen föredraga alla övriga dit inkommande mål och ärenden, expediera styrelsens beslut samt närmast under generaldirektören vaka däröver, att de vid styrelsen anställda tjänstemännen fullgjorde sina åligganden.

Närmast under ledamöterna ställdes å byråavdelningen registrator, notarier, kamrerare, revisor och kassör samt å den egentliga trafikavdelningen dels särskilda kontor, nämligen kontrollkontoret, milkontoret, styrelsens telegrafkontor och statistiska kontoret, dels ock en kontrollerande maskiningenjör och en telegrafdirektör, de båda sistnämnda för att användas för inspektion.

I denna endast provisoriskt fastställda organisation vidtogs snart nog en väsentlig förändring. Intendenternas ställning såsom på en gång ledamöter i styrelsen och chefer för trafikdistrikt visade sig nämligen ohållbar. Sedan intendenterna vid första och andra trafikdistrikten en i sänder under jämförelsevis längre tider oavbrutet tjänstgjort i styrelsen, blev på framställning av styrelsen genom nådigt brev den 13 juli 1866 stadgat, att nämnda båda intendenter skulle inkallas till daglig tjänstgöring i styrelsen; och förordnades genom samma nådiga brev, att intendenten vid första trafikdistriktet skulle bereda och i styrelsen föredraga alla ärenden, som anginge trafikdistriktens ban- och maskinavdelningar och den vid dessa avdelningar anställda personalen, samt kontrasignera därom utgående expeditioner;

att intendenten vid andra trafikdistriktet skulle bereda och föredraga de ärenden, som tillhörde trafikavdelningen och den därvid anställda personalen, samt kontrasignera därom utgående expeditioner ävensom hava inseendet över kontrollkontoret; samt

att byråchefen skulle bereda och föredraga alla ärenden, som anginge den allmänna ekonomien, redogörelseverket, kassaförvaltningen och statistiken, hava inseendet över kansliet, statistiska kontoret, boksluts-, kassa- och milkontoren med därvid anställd personal samt kontrasignera alla därom utgående expeditioner.

I övrigt stadgades, att styrelsen skulle äga att åt ledamöterna uppdraga att göra inspektionsresor på distrikten, i den mån sådana ansåges behövliga, samt att, i händelse något ärende förekomme till avgörande inom styrelsen under den ordinarie föredragandens frånvaro, generaldirektören ägde bestämma, vilken bland övriga föredragande skulle handlägga ärendet och kontrasignera den utgående expeditionen.

Intendenten vid tredje distriktet — Malmödistriktet — bibehölls fortfarande i sin intendentsbefattning.

5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Den 23 december 1867 avgav därefter trafikstyrelsen underdånigt förslag till, bland annat, en definitiv organisation av statens järnvägstrafiks förvaltning.

Enligt detta förslag skulle förvaltningen fördelas på fyra särskilda avdelningar, nämligen

byråavdelningen, vartill skulle böra kansli-, kameral-, kassa-, statistiska och sådana ärenden, som anginge förvaltningen i allmänhet;

b ana vdelningen, som skulle besörja bevakningen och vidmakthållandet av banor och telegraflinjer, underhållet av järnvägens fasta egendom samt utförandet av nya byggnader och anläggningar;

maskinavdelningen, vartill skulle höra den rörliga materielens anskaffning, vård och underhåll, dragkraftens tillhandahållande samt förrådens förseende och vård; och

trafikavdelningen, som skulle ombesörja den egentliga trafiken, eller dels befordrandet av personer, gods och telegram, dels taxor och tariffer för sådan befordran, dels ock stationernas uppbörd och redovisning av inflytande trafik- och telegraminkomster.

Förvaltningen skulle handhavas av en centralstyrelse, som skulle utgöras av en generaldirektör såsom chef i styrelsen och tillsvidare tre ledamöter, vilka skulle vara föredragande och chefer för de olika avdelningarna, nämligen en byråchef för byråavdelningen, en överdirektör för ban- och maskinavdelningarna — vilka båda avdelningars angelägenheter ansågos kunna handhavas av samma ledamot i styrelsen, under förutsättning att denne erhölle ett tekniskt biträde antingen genom kontrollerande maskiningenjören eller genom maskindirektören vid distriktet närmast huvudstaden — samt en överdirektör för trafikavdelningen.

I fråga om de förändringar i styrelsens personal, som i övrigt ansågos behövliga, torde böra nämnas, att enligt förslaget skulle inrättas följande befattningar, nämligen å byråavdelningen en ombudsmansbefattning, å ban- och maskinavdelningen en assistents-, en arkitekts- och en förrådskontrollörsbefattning samt å trafikavdelningen en assistentsbefattning.

Ifrågavarande organisationsförslag innehöll beträffande styrelsens och ledamöternas befogenhet m. m., bland annat, följande bestämmelser.

Reglementen för trafiken på statens järnvägar och taxa för avgifterna ävensom reglementen för personalens antagande, entledigande, tjänstledighet, bestraffning, avlöning och pensionering skulle efter förslag av. styrelsen utfärdas av Kungl. Maj:t, varemot styrelsen skulle äga ej mindre att till efterrättelse fastställa tjänstgöringsreglementen

Trafikstyrelsens organisationsförslag av år 1867.

6 Sakkunnigas

utlåtande.

1869 års instruktion.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

än även att i överensstämmelse med de i förslaget stadgade grunder meddela särskilda instruktioner för den under styrelsen lydande personalen.

Då ärendenas vikt och beskaffenhet ej ansåges fordra samtliga ledamöters närvaro, skulle de kunna av generaldirektören jämte föredraganden handläggas och avgöras.

Överdirektör skulle äga att på eget ansvar och genom direkta order till cheferna för linjeförvaltningen eller till de under dessa lydande avdelningsföreståndarc meddela sådana detalj bestämmelser, vilka kunde vara behövliga såsom en omedelbar tillämpning av styrelsens beslut eller av gällande reglementen och instruktioner. Varje ledamot skulle dessutom vara behörig att infordra upplysningar i ärenden, som anginge hans avdelning.

Vad angår linjeförvaltningen skulle genom den förändrade organisation, som föreslagits för styrelsen, intendentens ställning givetvis också bliva annorlunda än förut. Då varje förvaltningsgren erhölle sin ständiga föredragande och chef inom styrelsen, skulle intendentens egenskap av ledamot upphöra, varförutom pa varje avdelningschef inom styrelsen skulle komma att överflyttas en del av det ansvar för avdelningens verksamhet, som dittills ensamt ålegat intendenten. Av den förändrade betydelse, intendentsbefattningen sålunda skulle erhålla, ansåg styrelsen, att det borde följa även en förändring till namnet; och styrelsen föreslog därför, att den, åt vilken högsta befälet å varje distrikt uppdroges, måtte benämnas distriktschef, vilken benämning egentligare skulle angiva befattningens blivande karaktär.

Över trafikstyrelsens organisationsförslag liksom oek över andra av styrelsen samtidigt därmed avgivna och med järnvägsförvaltningens organisation sammanhängande förslag ansåg Kungl. Maj:t sig böra höra några utom förvaltningen av statens järnvägstrafik stående, men med järnvägstrafikförhållandena i allmänhet förtrogna, insiktsfulla män; och anförtrodde Kungl. Magt denna granskning åt översten, friherre Nils Ericson, ordföranden i direktionen för Gävle—Dala järnväg P. Muren och trafikdirektören vid Köping—Hults järnväg M. Ägrelius.

Dessa kommitterade förklarade sig icke kunna annat än godkänna den synpunkt, från vilken styrelsen vid förslagens upprättande utgått, och vitsordade den sakkännedom, som utmärkte förslagen.

Sedan styrelsens organisationsförslag underställts Riksdagens prövning, utfärdade Kungl. Maj:t den 17 september 1869 den första in-

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 5.

struktionen för styrelsen för statens järnvägstrafik. Denna instruktion var i fråga om styrelsens sammansättning m. m. avfattad i huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens organisationsförslag. Beträffande linjeförvaltningen innehöll instruktionen icke några föreskrifter om de särskilda befattningshavarna, utan stadgades endast helt allmänt, att den ständiga tillsynen över linjeförvaltningen skulle utövas av styrelsen med den personal, som Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen för varje år uti stat bestämde.

Genom nådigt brev den 9 juni 1871 gjordes så tillvida ändring i 1869 års instruktion, att Kungl. Maj:t, bland annat, varom här ej är fråga, medgav, att intendenten vid tredje distriktet finge inkallas till styrelsen att tills vidare tjänstgöra som inspektör vid ban-, maskin- och trafikavdelningarna enligt instruktion, som av styrelsen honom delgåves, samt med rättighet för styrelsen att vid förefallande behov förordna denne inspektör att vikariera för ledamot hos styrelsen.

Genom nådigt brev den 6 juni 1873 medgav Kungl. Maj: t tillsättandet av en särskild överdirektör för maskinavdelningen.

Ny instruktion för trafikstyrelsen utfärdades den 5 november 1875. Denna instruktion, i vilken den allmänna bestämmelsen bibehölls, att den ständiga tillsynen över linjeförvaltningen skulle Utövas av styrelsen med den personal, Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen för varje år i stat bestämde, skilde sig i huvudsak från den äldre instruktionen endast därigenom, att i den förra funnos bestämmelser rörande den nyinrättade överdirektörsbefattningen vid maskinavdelningen, samt att de åligganden, som tillkommo inspektören, närmare angåvos. Denne sistnämnda befattningshavare, vars tjänsteverksamhet redan dessförinnan utsträckts jämväl till byråavdelningen och alltså omfattade samtliga avdelningarna, ålåg det enligt instruktionen att genom resor å statsbanorna iakttaga, huru tjänsten sköttes vid linjeförvaltningens samtliga avdelningar, att enligt styrelsens föreskrifter å styrelsens vägnar utöva den tillsyn över enskilda järnvägar och dessas materiel, som tillkomme styrelsen, samt att, där ej annorlunda förordnades, under semester eller vid laga förfall för överdirektör förvalta dennes ämbete.

Efter instruktionens utfärdande förordnade Kungl. Maj:t dels genom nådigt brev den 23 december 1881, att föredraganden och chefen för byråavdelningen skulle i likhet med styrelsens övriga ledamöter benämnas överdirektör, samt att sekreterarbefattningen skulle ersättas

Bestämmelser rörande linjemyndigheternas organisation.

Särskild överdirektör för maskinavdelningen.

1875 års instruktion.

Åndrade

tjänstebefatt-

ningar.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Järnvägsbyggnadernas ledning till trafikstyrelsen.

Tillsättande av 1893 års järnvägskommitté.

1893 års kommittés anmärkningar mot organisationen.

av en överdirektörsassistenttjänst å byråavdelningen, dels ock genom nådigt brev den 31 maj 1888, att inspektörstjänsten skulle indragas, i sammanhang varmed bestämdes, att överdirektörsassistent vid förfall för överdirektör skulle inträda såsom dennes vikarie. Vad inspektörstjänstens indragning beträffar visade det sig emellertid nödvändigt att redan från och med år 1891 vid maskinavdelningen upptaga ett särskilt maskindirektörsarvode för anställande av en maskininspektör med åliggande ej mindre att utöva tillsyn över statens järnvägars materiel än även att tillhandagå styrelsen med verkställande av besiktningar och utövande av kontroll å de enskilda banornas materiel.

En mera betydelsefull förändring i fråga om styrelsens för statens järnvägstrafiks organisation vidtogs genom Kung!. Maj:ts beslut den 31 maj 1888, genom vilket ledningen av statens järnvägsbyggnader, som efter den särskilda byggnadsstyrelsens upphörande år 1882 ålegat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, överflyttades till styrelsen för statens järnvägstrafik, vilken därefter enligt nådig kungörelse den 28 september 1888 erhöll benämningen järnvägsstyrelsen.

Vid föredragning inför Kung! Maj:t den 2 juni 1893 av ett av järnvägsstyrelsen på nådig befallning uppgjort förslag till förnyat avlöningsreglemente för personalen vid statens järnvägar framhöll föredragande departementschefen, hurusom det syntes böra genom särskilt utsedda sakkunniga män undersökas, huruvida och i sådant fall vilka förenklingar och besparingar i järnvägs förvaltningen skulle kunna vidtagas såväl i avseende å själva organisationen som ock genom det sätt, varpå administrationens verksamhet i väsentligare detaljer ordnades, och beslöt Kungl. Maj: t att uppdraga åt en kommitté med generalpostdirektören E. v. Krusenstjerna såsom ordförande att, efter noggrann undersökning av järnvägsadministrationens organisation och det sätt, varpå dess verksamhet i väsentliga grenar utövades, dock tills vidare ej vad taxeväsendet rörde, till Kungl. Maj:t avgiva underdånigt betänkande ävensom förslag ej mindre till ny instruktion för järnvägsstyrelsen och nytt avlöningsreglemente för järnvägsstaten än även till de övriga bestämmelser, som syntes kommitterade i fråga om statsbaneförvaltningen böra meddelas.

Mot den dåvarande organisationen anmärkte denna kommitté, som plägar benämnas 1893 års järnvägskommitté, först och främst att allt för stark centralisation vore rådande inom järnvägsförvaltningen. Grän-

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

sen mellan styrelsens och de lokala myndigheternas, d. v. s. avdelningsföreståndarnas vid trafikdistrikten, befogenhet vore icke närmare uppdragen genom sammanförda reglementariska bestämmelser, utan förhållandena hade i detta avseende till icke rin°-a del ordnats allenast genom praxis. Detta hade lett därhän, att den självständiga beslutanderätt, som tillkom avdelningsföreståndarna, icke vore synnerligen stor, ett förhållande, som med tydlighet framträdde, om man med ledning av styrelsens diarier i detalj granskade arten och beskaffenheten av de ärenden, vilka under en viss tidsperiod faktiskt gjorts till föremål för styrelsens avgörande.

Av den starka centralisation, som således förefunnes. hade olägenheter uppstått, vilka antingen härflöte ur förvaltningsformens egen natur eller vore att tillskriva den omständigheten, att styrelsen genom centralisationen erhållit en alltför tung arbetsbörda. Till förra gruppen räknade kommittén dels det förhållandet, att en del till den löpande tjänsten hörande ärenden icke erhölle den snabba behandling, som vore önsklig och möjlig, dels ock den olägenheten att, då förvaltningen vore koncentrerad i huvudstaden och distriktsbefälet saknade vederbörlig myndighet, den trafikerande allmänheten icke komme i nog direkt beröring med sådana representanter för förvaltningen, med vilka den kunde träffa mera ingående avtal och överenskommelser.

Vad anginge de svårigheter, som föranletts därav, att en alltför tung arbetsbörda ålåge styrelsen, vore det uppenbart, att en sådan arbetsbörda i många olika avseenden måste hava en menlig och hämmande inverkan på verkets förvaltning. Sålunda föranledde det hopade arbetet, att avgörandet av en del ärenden fördröjdes, och att, då de ärenden, som hörde till den löpande tjänsten, ofta vore af beskaffenhet att icke kunna uppskjutas, det bleve de stora, grundligare utredningkrävande frågorna, som man nödgades skjuta åt sidan, och av dessa senare framför allt sådana, som berodde på styrelsens eget initiativ. Men inom ett verk sådant som statens järnvägsförvaltning med dess rörlighet, dess hastiga utveckling och dess nära samband med det kommersiella livets skiftande företeelser vore förmågan av initiativ hos styrelsen av den allra största bet}Melse. Den tryckande arbetsbördan föranledde också därtill, att en var av avdelningscheferna vore så upptagen av sin egen avdelnings ärenden, att han icke hunne följa med de övriga avdelningarnas arbeten samt verkets skötsel i dess helhet i den utsträckning, som önskligt vore, och att till följd därav samarbetet mellan styrelsens ledamöter försvårades.

Kommittén, som jämväl ansåg sig böra, i den mån sådant läte sig Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 höft. 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Kommitténs

förslag.

1897 års instruktion m. m.

gorå, söka bringa den centrala järnvägsförvaltningen i närmare överensstämmelse med övriga centrala administrativa verk, framhöll vidare, att den växande arbetsbördan hos styrelsen framkallat en lätt förklarlig strävan att skapa så enkla former som möjligt för ärendenas handläggning och avgörande. En dylik strävan knnde nog vara riktig inom ett industriellt verk, men det vore i detta fall att märka, att det industriella verket tillika vore en statsinstitution, som skulle stå under offentlig kontroll, och att den relativt vidsträckta myndighet, som tillkomme verket, gjorde en dylik kontroll så mycket nödvändigare.

Slutligen angav kommittén såsom en av de förnämsta bristerna i järn vägsförvaltningens dåvarande organisation saknaden av en verkligt sammanhållande kraft inom distrikten.

För att undanröja de olägenheter, som sålunda vidlådde den dåvarande organisationen, ansåg kommittén, att de lokala myndigheterna borde erhålla eu starkare organisation. Detta skulle åstadkommas först och främst därigenom, att i spetsen för distriktet ställdes en distriktsförvaltning, som skulle sammanträda till gemensam överläggning och beslut i alla ärenden, vilka anginge förvaltningen i allmänhet eller eljest vore av den vikt eller beskaffenhet, att samarbete mellan de olika avdelningarna borde i fråga om dem äga rum. Därjämte ansåg kommittén, att distriktschefsbefattningar borde inrättas. Endast genom anställande inom distriktet av en verklig chef syntes nämligen den nödiga enheten och sammanhållningen inom distriktets förvaltning kunna uppnås och förvaltningens ordförande erhålla tillräckligt inflytande gent emot övriga avdelningsföreståndare.

Slutligen föreslog kommitténs flertal, att befattningshavarna vid statens järnvägar fortfarande såsom dittills skulle innehava sina beställningar endast på förordnande med 3 månaders uppsägningstid.

I enlighet med de av kommittén sålunda angivna huvudgrunderna för en förändrad organisation av järnvägsförvaltningen utarbetade kommittén fullständiga förslag dels till instruktion för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar och dels till avlöningsreglemente för personalen vid statens järnvägar.

Kungl. Maj:t, som beträffande arten av järnvägspersonalens anställning hade en från kommittén avvikande mening, godkände i övrigt i huvudsak kommitténs förslag samt ingick till 1897 års Riksdag med nådig proposition i ämnet, därvid Kungl. Maj:t underställde Riksdagens prövning kommitténs förslag till avlöningsreglemente med vissa mindre

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

ändringar ävensom hemställde, att Riksdagen beträffande frågan om villkoren för personalens anställning måtte godkänna den grundsatsen, att tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar skulle tillsättas genom konstitutorial. Organisationsfrågan gjordes icke till föremål för Riksdagens prövning i vidare mån än densamma berördes av avlöningsreglementets bestämmelser.

Riksdagen biföll i huvudsak Kungl. Maj:ts proposition och godkände därigenom indirekt den föreslagna organisationsförändringen, vilken dock av Riksdagen betecknades endast såsom ett försök.

Den av 1893 års järn vägskommitté föreslagna förändrade organisationen av statens järnvägsförvaltning blev därefter, med vidtagande av ändring huvudsakligen i fråga om arten av personalens anställning, fastställd genom den av Kungl. Maj:t den 15 oktober 1897 utfärdade instruktionen för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar.

I detaljerna av den genom 1897 års instruktion fastställda organisationen vidtogos sedermera vissa förändringar. I detta avseende torde här böra särskilt nämnas, hurusom den 2 september 1898 nådigt tillstånd meddelades till anställande för viss tid av en särskild överingenjör med åliggande att inom styrelsen föredraga och handlägga ärenden rörande nya järnvägsbyggnader för statens räkning, vilket medgivande sedermera ständigt förnyats; att från och med år 1902 hos styrelsen för ett år i sänder anställdes en adjungerad ledamot för handläggning av de till taxebyrån och kontrollkontoret hörande ärendena med samma befogenhet som tillkom en överdirektör; samt att genom särskilda Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut vissa sådana befattningar tillkommit, vilkas antal är i avlöningsreglementet bestämt, ävensom ökning skett i antalet av de inom styrelsen belintliga byråerna.

1907 års omorganisation.

Redan år 1906 bragtes frågan om järnvägsstyrelsens organisation ånyo på dagordningen, i det att Kungl. Maj:t den 4 augusti nämnda år på vederbörande departementschefs hemställan uppdrog åt en kommitté med dåvarande generaldirektören M. Sahlin såsom ordförande att

Tillsättande av 1906 års omorganisationskommitté.

Organisationskommitténs utlåtande den 8 mars 1907.

12 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

avgiva underdånigt yttrande och förslag beträffande, bland annat, berörda fråga.

Den 8 mars 1907 avgav kommittén sitt betänkande, och föreslogs i detsamma, att i järnvägsstyrelsens stat skulle upptagas, bland annat, en överdirektör och souschef samt fem avdelningschefer. Dessa senare skulle motsvara de dåvarande fyra överdirektörerna och den adjungerade ledamoten. Om dessa avdelningschefer yttrar kommittén, bland annat, följande:

»Det låter sig för närvarande svårligen göra för avdelningscheferna att i önskvärd grad ägna tid och arbete åt de högre och mera betydelsefulla bland de uppgifter, som tillhöra dem, ävensom att åt de till styrelsen inkommande ärendena bereda den skyndsamma gång och behandling inom ämbetsverket, som borde vara utmärkande för järnvägsstyrelsen såsom ett modernt kommunikationsverk. Orsakerna till dessa missförhållanden har kommittén funnit vara att söka dels i den omständie-

O

heten, att i styrelsen avgöres en mängd löpande ärenden av den lokala eller mindre betydande art, att de lämpligen icke böra påkalla styrelsens prövning, och dels däruti, att det inom styrelsen till biträde åt avdelningscheferna icke finnes tillräckligt många fast anställda befattningshavare i den ställning, att av dem skulle skäligen kunna fordras ett mera självständigt och maktpåliggande arbete.

Genom den av kommittén föreslagna överflyttningen från styrelsen till distriktsförvaltningarna av befogenhet att meddela beslut i en mängd frågor kommer givetvis antalet av de i styrelsen diariiförda ärendena att avsevärt minskas. Vad som sålunda överlämnas till distriktsförvaltningarnas avgörande är emellertid huvudsakligen ärenden av löpande art, under det att alla de mera omfattande och svårlösta frågorna på grund av sin natur måste fortfarande såsom hittills omedelbart handläggas i styrelsen. Den affärsmässighet i förvaltningen av statens järnvägar, till vars genomförande kommittén söker visa vägen, tillgodoses dock ingalunda tillräckligt allenast därigenom, att ärenden av löpande natur flyttas ut ur styrelsen eller, i den mån de måste fortfarande handläggas av styrelsen, beredas ett snabbt och säkert avgörande. Det är lika viktigt, att de större frågorna, vilka mycket ofta äro av lika brådskande natur, icke uppskjutas. Men för att detta skall kunna undvikas måste den personal, som skall ägna dessa ärenden den förberedande handläggningen, vara tillräckligt talrik och i erforderlig mån väl utrustad för sitt arbete.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

13 Från denna synpunkt måste kravet på en förändring av styrelsens organisation göra sig starkt gällande. För att tillfredsställa detta krav bär ifrågasatts, att styrelsens delning i särskilda avdelningar, av vilka var och en omfattar flera byråer eller kontor, skulle upphöra, och att det ej vidare skulle finnas några sådana befattningshavare som de nuvarande avdelningscheferna, vilka sammanhålla var och en sin avdelning samt föredraga i styrelsen eller, i den män avdelningschef därtill äger befogenhet, avgöra alla avdelningens ärenden. I stället skulle föredragandenas antal ökas, så att det ungefärligen komme att motsvara de inom styrelsen befintliga och erforderliga byråernas antal. Varje föredragande skulle förestå en byrå och föredraga allenast de ärenden, som tillhöra denna. Styrelsens organisation skulle alltså, vad angår föredragandenas antal samt omfattningen av vars och ens verksamhetsområde, komma att i betydlig grad erinra om det sätt, varpå de preussiska järnvägsdirektionerna äro ordnade. Föredragandenas eller de så kallade dezernenternas antal uppgår nämligen i en sådan direktion till i medeltal omkring 20.

Kommittén har insett och uppskattat fördelen av den ökade snabbhet och omedelbarhet i föredragningen, som skulle vara att vinna genom ett system av många föredragande inom styrelsen, men kommittén har icke desto mindre ansett sig icke böra föreslå en sådan förändring i styrelsens organisation. Att en sådan anordning, som nyss nämnts, kan visa sig vara lämplig för en preussisk direktion men däremot icke böra förordas för den svenska järnvägsstyrelsen, beror på den av kommittén redan angivna väsentliga skillnaden i dessa båda myndigheters ställning i organisationskedjan. En preussisk direktion tillkommer ju, såsom kommittén redan framhållit, huvudsakligen skötseln av järn vägsförvaltningen inom dess område, under det att den svenska järnvägsstyrelsen i vidsträckt omfattning har hand jämväl om förvaltningens ledning och enligt kommitténs förslag skulle få detta till sin huvuduppgift.

Anordningen med ett större antal byråchefer såsom föredragande sammanhänger nämligen i mycket med begreppet direkt skötsel. År det åter fråga om utövandet av en sådan ledande och normerande myndighet som den, vilken redan nu tillkommer och efter genomförandet av kommitténs förslag i ännu högre grad skulle tillkomma den svenska järnvägsstyrelsen, i vars verksamhet måste såsom ett synnerligen viktigt moment ingå utfärdande av reglementen, anvisningar och instruktioner, då skärpes i hög grad fordran på enhetlighet inom denna centrala myndighet, och från den synpunkten måste systemet med järn-

14 Kungl. Maj'ds Aad. Proposition Nr 5.

Två reservanter.

förelsevis få avdelningschefer, försedda med goda medhjälpare, böra förordas. I det preussiska ministeriet för allmänna arbeten, vilket i Preussen ombesörjer den egentliga ledningen av järn vägsförvaltningen, finnas ju också för handläggning av järnvägsärendena särskilda avdelningar med avdelningschefer, ministerialdirektörer. Antalet avdelningar för järnvägsärenden är där fem. Till följd av förvaltningens storlek finnas emellertid å varje avdelning till avdelningschefens biträde flera högre tjänstemän med föredragningsskyldighet.

Det måste finnas god sammanhållning inom styrelsen och oavbruten samverkan mellan chefen och föredragandena för att det bästa möjliga resultatet av förvaltningen skall kunna uppnås. Uppenbart torde också vara, att detta jämförelsevis lätt skall kunna ernås med ett mindre antal verkliga avdelningschefer inom styrelsen, under det att anordningen med ett större antal föredragande måste väsentligt öka chefens arbete. Avdelningschefen åligger det nämligen att i första rummet ansvara för, att enhetlighet och likformighet förefinnas mellan de olika byråer och kontor, som höra till hans avdelning, varemot det tillkommer chefen att med biträde av souschefen vaka över likformigheten och samarbetet mellan de olika avdelningarna. Skulle avdelningscheferna försvinna, är det givet, att det arbete och det ansvar, som i nu angivna avseende vilar på avdelningscheferna, skulle överflyttas på chefen och hans ställföreträdare samt i viss mån draga deras uppmärksamhet och omtanke från andra dem åliggande viktiga uppgifter.

För varje byrå bör såsom för närvarande finnas eu byrådirektör att närmast biträda avdelningschefen vid ärendenas beredning och expeditionernas uppsättande. På sätt som nu är stadgat bör byrådirektör, då avdelningschef åtnjuter semester eller tjänstledighet eller eljest är hindrad att förrätta sin tjänst, förvalta avdelningschefens befattning, där Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar. Under avdelningschefens frånvaro å tjänsteresa bör likaledes byrådirektören föredraga avdelningen tillhörande ärenden och förrätta andra till tjänsten hörande löpande göromål. I övrigt skall föredragningsskyldighet i regel icke tillkomma byrådirektör, men skall i enlighet med i sådant avseende nu gällande bestämmelser generaldirektören äga att, då sådant finnes av bebo1." påkallat, förordna byrådirektör eller annan vid statens järnvägar anställd befattningshavare att i avdelningschefs ställe föredraga visst ärende eller viss grupp av ärenden.»

Mot kommitténs förslag anmältes två reservationer.

Uti den ena reservationen framhölls i förevarande fråga, att de starka distriktsförvaltningarna med en verklig chef, som kommittén före-

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

slagit, förutsatte noll möjliggjorde enligt reservantens förmenande eu annan och enklare organisation av själva styrelsen, i det avdelningschefer icke borde bibehållas i styrelsen utan överdirektörernas funktioner skötas av ett, med hänsyn till det genom distriktsförvaltningarnas stärkande minskade arbetet i styrelsen, erforderligt antal byrådirektörer såsom föredragande med avlöning mellan distriktschef och avdelningsföreståndare.

Aven den andra reservanten förordade indragning av överdirektörsbefattningarna och hemställde, att respektive byrådirektörer i stället måtte bliva föredragande i och ledamöter av järnvägsstyrelsen efter samma grunder beträffande deras rätt att i styrelsen taga säte, som kommitténs flertal velat tillägga avdelningschef. Ett verkligt genomförande av ett stort antal ärendens förflyttning till avgörande inom distrikten syntes reservanten böra medföra så stor minskning i järnvägsstyrelsens arbetsbörda, att, även om överdirektörsbefattningarna indroges, antalet byrådirektörer, åtminstone tillsvidare, oj behövde ökas utöver de av kommittén föreslagna.

Vad dessa reservanter uttalat blev bestämmande för förslaget i den nådiga propositionen,.

Efter att hava framhållit, att en väsentlig förenkling i ärendenas behandling utan tvivel skulle inom styrelsen åstadkommas, om den nuvarande instansen, överdirektören, mellan dem, som berett och läst in ärendet, samt generaldirektören avskaffades, anförde föredragande departementschefen :

)>Det är, synes mig, givet, att här föreligger ett dubbelarbete, vars nackdelar i de allra flesta fall icke torde motsvaras av ett genom detsamma ernått bättre resultat i avgörandet. Man skulle kanske invända, att fackkunskapen icke skulle komma fullt till sin rätt inom styrelsen genom den ifrågavarande anordningen. Detta synes mig dock icke med fog kunna sägas, då ju varje föredragande säkerligen har större specialkännedom rörande de ärenden, varmed han sysslar, än avdelningschefen, som måste blicka över ett större område. Med den samverkan mellan de särskilda byråerna, som jag givetvis förutsätter skola äga rum, torde även varje ärende kunna bliva allsidigt utrett, innan det förelägges inför generaldirektören. Den huvudanmärkning, som kommittén riktat mot det av mig nu förordade systemet, nämligen att det skulle försvåra sammanhållningen inom styrelsen och samverkan mellan chefen och föredragandena, torde komma att bortfalla, om generaldirektören, såsom jag

Nådiga

propositionen

1907.

16 Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

förutsätter, vid sin sida får eu souschef, vilken särskilt i detta avseende torde få eu viktig uppgift att fylla. Dessutom lärer man kunna förvänta, att samarbetet mellan styrelsens alla byråer skall underlättas, om varje särskild byrå kommer att lyda direkt under generaldirektören, och det stränga uppdelandet i avdelningar ej vidare förekommer. Säkerligen skulle ock byrådirektörernas intresse och ansvarskänsla skärpas därigenom, att de erhölle ett mera självständigt arbete.

Vad som för mig utgjort en huvudanledning att biträda reservanternas förslag är emellertid en omständighet, som jag redan tidigare i mitt yttrande berört, den nämligen att genom bibehållande av de nuvarande överdirektörerna — visserligen under namn av avdelningschefer — den stränga åtskillnaden mellan statsjärnvägarnas tre huvudavdelningar skulle bliva svårare att nedbryta. Om åter all makt samlas i generaldirektörens hand, skulle, synes mig, det nu rådande betraktelsesättet så småningom försvinna och styrelsen sammansmälta till ett enhetligt verk, där varje ärende avgöres med hänsyn icke till varje särskild avdelnings önskemål utan till det helas och allmänhetens gagn. Det ligger nära till hands, att eu avdelningschef skulle komma att bliva betraktad såsom chef ej blott för vederbörande avdelning inom styrelsen utan jämväl för de under styrelsen lydande befattningshavarna vid distrikten, så vitt de berörde hans avdelning. Detta skulle sannolikt få till följd att, vad än skrivna instruktioner komrne att innehålla, avdelningschefen i många fall med förbigående av distriktschefen vände sig till vederbörande avdelningsföreståndare i en hel del frågor, därigenom undergrävande den ställning distriktschefen bör äga — och så vore man snart åter inne på det gamla systemet, om vars ohållbarhet de flesta äro ense. Här synes mig vara den svagaste punkten i kommitténs förslag, och skulle den vinna godkännande, torde de av kommittén så starkt framhållna fördelarna av distriktsförvattningarnas nya organisation snart bliva illusoriska. Det av mig förordade förslaget beträffande styrelsens organisation lärer åter vara en följdriktig tillämpning av kommitténs uttalade åsikter rörande lokalförvaltningarna.»

Uti sitt yttrande rörande behovet av ökning i antalet befattningshavare inom styrelsen berörde även departementschefen föreliggande fråga, i det han yttrade:

»Med statsbanenätets utveckling och den ofantliga ökning i trafiken å statens järnvägar, som under de senare åren ägt rum, måste givetvis de styrelsen tillkommande förvaltningsuppgifterna hava i hög grad tillväxt i antal och omfattning. I samma mån som en sådan tillväxt

17 Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

ägt rum, måste också inom styrelsen hava gjort sig gällande behovet av ökning i antalet befattningshavare med den ställning och avlöning, att av dem skulle kunna fordras ett mera självständigt och maktpåliggande arbete. Visserligen har under den tid, som den nuvarande organisationsformen tillämpats, genom särskilda, av Kungl. Maj:t och Riksdagen fattade beslut tillkommit åtskilliga nya befattningar av den art, som nyss berörts, men det synes dock av den utredning, som av organisationskommittén lämnats rörande ärendenas antal och fördelning på de olika byråerna under tidsperioden 1895 —1906, hava tydligen framgått, att ökningen i personaluppsättningen icke ägt rum i sådan grad, som tillväxten i ärendenas antal kan hava krävt. Emellertid skulle, om nu föreliggande organisationsförslag genomföres, genom den överflyttning av en mängd ärenden från styrelsens till distriktsförvaltningarnas handläggning och avgörande, som ingår i förslaget, en icke oväsentlig lättnad uppstå i styrelsens arbetsbörda. Ehuru jag i fråga om personaluppsättningen inom styrelsen hemställt om den förändring i kommitténs förslag, att de 5 avdelningschefsbefattningarna icke skulle förekomma, anser jag dock på nyss angivna grund, att det erfordras endast en jämförelsevis ringa ändring uti det av kommittén framställda förslaget i fråga om nya tjänstebefattningar å styrelsens olika avdelningar, vilket förslag jämväl blivit av järnvägsstyrelsen tillstyrkt. Jag antager detta så mycket hellre som genom anordningen med ärendenas föredragningav byrådirektörer åtskilligt inom styrelsen förekommande dubbelarbete, såsom jag redan framhållit, kommer att upphöra.»

En motionär i Första kammaren, greve Taube, själv distriktschef vid statens järnvägar, hade hemställt om avdelningschefernas bibehållande och till stöd härför huvudsakligen anfört, att, därest Kungl. Maj:ts förslag i denna del bleve af Riksdagen bifallet, skulle därigenom den nya järnvägsstyrelsens funktioner försvåras och särskilt skulle den inspektion, som måste utövas från styrelsens sida och som måste vara desto mera ingående, ju självständigare ställning distriktsförvaltningarna skulle intaga, därav i hög grad försvagas. Den styrka, som låg i organisationskommitténs förslag, att till verkets bästa förflyttningar skulle kunna ske mellan avdelningschefs- och distriktschefsbefattningar hade helt och hållet utplånats utan att något annat satts i stället. Det vore visserligen allas önskan att tillskapa starka distriktsförvaltningar, men detta borde icke hindra, att ändock de bästa krafterna inom förvaltningen samlades såsom biträden åt verkets chef och icke hos distriktscheferna. Då nu emeller- Bihcmg till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 käft. 3

Motion i ämnet.

13 Statsutskottets utlåtande.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

tid enligt Kungl. Majrts förslag avdelningsföreståndarna vid distrikten tillmättes en lön, som vore avsevärt större än den lön, som avsetts för byrådirektörerna hos styrelsen, vore varje möjlighet att förflytta exempelvis en bandirektör hos distriktschefen till byrådirektörsbefattning hos styrelsen utesluten. Till och med bandirektörens närmaste man, baningenjören av l:a klass, skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag i avlöningshänseende bliva bättre ställd än byrådirektören, enär han med samma arvode som denne skulle tillgodonjuta bostad in natura, vilken givetvis vore mera värd än den byrådirektören tillkommande bostadsersättningen.

Utskottet yttrade i ämnet:

»Vid övervägande av frågan om uppförande i staten av fem avdelningschefer vill utskottet villigt erkänna, att det av departementschefen angivna syftet med dessa befattningshavares uteslutande ur organisationen — eller ett fullständigt avlägsnande från styrelsen av gränserna mellan de särskilda avdelningarna och den gamla indelningens bibehållande endast inom distriktsförvaltningarna -—- kommer att därigenom synnerligen verksamt främjas. Ty efter vidtagande av denna genomgripande anordning skulle icke vidare särskilda avdelningar utan endast särskilda byråer inom styrelsen bestå. Och utskottet, som till fullo delar den av organisationskommittén icke mindre än av reservanterna och departementschefen uttalade meningen, att allt bär göras, som lämpligen kan göras för att åt distriktsförvaltningarna bereda den starka och enhetliga organisation och den orubbade prestige, som är en nödvändig förutsättning för ett verksamt handhafvande av dess viktiga funktioner, skulle icke hava något att erinra mot den anordning inom styrelsen, som av Kungl. Maj:t föreslagits, därest utskottet vore övertygat, att icke den gamla indelningen i särskilda huvudavdelningar även inom styrelsen är eu organisatorisk nödvändighet, som under alla förhållanden måste åtminstone i sina allmänna drag för framtiden uppehållas, och därest icke utskottet befarade, att av ett så stort antal direkt under chefen och souschefen sorterande småavdelningar avsevärda administrativa olägenheter bleve en oavvislig följd.

De betänkligheter, som i detta hänseende uttalats av motionären greve Taube, kunna enligt utskottets förmenande icke tillbakavisas såsom alldeles obefogade, och de här ovan utförligt refererade motiv, på grund av vilka organisationskommittén föreslagit avdelningschefernas bibehållande, giva även stöd åt en sådan uppfattning. Ty även om

19 Kungl. Maj ds Nåd. Fr oposition Nr 5.

föredragningen inför generaldirektören — såsom ock kommittén synes hava för speciella fall förutsatt — kan lämpligen besörjas av byrådirektörerna, en var för de ärenden, som tillhöra hans byrå, återstår det dock alltid så många ärenden av för avdelningen gemensam natur, vilka måste enhetligt behandlas, att ett organisationsled mellan de många särskilda till avdelningen hörande byråerna med deras förmän, byrådirektörerna, och generaldirektören lämpligen bör finnas.

Härtill kommer — och vid denna omständighet har utskottet fäst synnerlig vikt — att, såsom greve Taube erinrar, det utbyte av personal, som måste betraktas som eftersträvansvärt mellan distrikten och styrelsen, kommer att i hög grad försvåras, om icke alldeles omöjliggöras, därest alla byrådirektörer komme att, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, åtnjuta avlöningsförmåner, som vore lägre än avdelningsföreståndarnas vid distrikten.

Men å andra sidan kan icke utskottet helt ansluta sig till organisationskommitténs och greve Taubes mening, att överdirektörerna under den förändrade benämningen av avdelningschefer böra bibehållas. Ty ehuru kommittén avsett, att dessa befattningshavares befälsrätt å linjen skulle genom instruktion och arbetsordning väsentligt inskränkas samtidigt därmed att distriktsförvaltningarna förstärktes och fasta gränser uppdroges mellan avdelningschefernas och distriktschefernas befogenhet, är det dock fara värt, att reformen i denna del komme att till sina verkningar försvagas i följd av den inom järn vägsförvaltningen fastrotade föreställningen, att cheferna för avdelningarna inom styrelsen också vore chefer för och ägde eller åtminstone borde äga rätt att ingripa i detaljerna av arbetet hos avdelningarna i distrikten.

Utskottet har därför trott sig böra söka en medelväg mellan organisationskommitténs och Kung]. Maj:ts förslag och hemställer alltså, med anledning av greve Taubes förslag, att ett belopp av 7,500 kronor må ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att användas till arvoden av 1,500 kronor åt de fem byrådirektörer inom styrelsen, som eu var inom sin avdelning (administrativa, ban-, maskin-, trafik- och kommersiella) undfå Kungl. Maj:ts förordnande att utöva en sammanhållande myndighet och handlägga sådana ärenden, som gemensamt avse flera byråer inom avdelningen.))

Mot utskottets utlåtande avgåvos i den föreliggande frågan tre reservationer.

Reserva-

tioner.

20 Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Två ntskottsledamöter, vilka förordade bibehållande av avdelningscheferna, ansågo, att utskottets yttrande i fråga om befattningshavare av högre grad bort erhålla följande lydelse:

»Utskottet, som till fullo delar den av organisationskommittén icke mindre än av reservanterna och departementschefen uttalade meningen, att allt bär göras, som lämpligen Jean göras för att åt distriktsförvaltningarna bereda den starka och enhetliga organisation och den orubbade pfestige, som är en nödvändig förutsättning för ett verksamt handhavande av dess viktiga funktioner, skulle icke hava något att erinra mot den anordning inom styrelsen, som av Kungi. Magt föreslagits, därest utskottet vore övertygat, att icke den gamla indelningen i särskilda huvudavdelningar även inom styrelsen är en organisatorisk nödvändighet, som under alla förhållanden måste åtminstone i sina allmänna drag för framtiden uppehållas, och därest icke utskottet befarade, att av ett så stort antal direkt under chefen och souschefen sorterande småavdelningar avsevärda administrativa olägenheter bleve en oavvislig följd.

De betänkligheter, som i detta hänseende uttalats av motionären, greve Taube, kunna enligt utskottets förmenande icke tillbakavisas, och de här ovan utförligt refererade motiv, på grund av vilka organisationskommittén föreslagit avdelningschefernas bibehållande, giva även stöd åt en sådan uppfattning. Ty även om föredragningen inför generaldirektören — såsom ock kommittén synes hava förutsatt — kan lämpligen besörjas av byrådirektörerna, en var för de ärenden, som tillhöra hans byrå, återstår det dock alltid så många ärenden av för avdelningen gemensam natur, vilka måste enhetligt behandlas, att ett organisationsled mellan de många särskilda till avdelningen hörande byråerna med deras förmän, byrådirektörerna, och generaldirektören lämpligen bör finnas.

Härtill kommer — och vid denna omständighet har utskottet fäst synnerlig vikt — att, såsom greve Taube erinrar, det utbyte av personal, som måste betraktas som eftersträvansvärt mellan distrikten och styrelsen, kommer att i hög grad försvåras, om icke alldeles omöjliggöras, därest alla byrådirektörer komme att, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, åtnjuta avlöningsförmåner, som vore lägre än avdelningsföreståndarnas vid distrikten.»

En utskottsledamot yttrade, att han huvudsakligen för att underlätta det utbyte av personal, som nödvändigtvis borde kunna äga rum mellan distrikten och styrelsen, velat biträda utskottets förslag om anvisande av 1,500 kronors arvodestillägg åt fem byrådirektörer, och yrkade

21 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

förty, att byrådirektör, som undfinge Kungl. Maj:ts förordnande att inom sin avdelning av styrelsen utöva en sammanhållande myndighet och handlägga sådana ärenden, som gemensamt avsåge flera byråer inom avdelningen, måtte av Kungl. Maj:t tilläggas ett särskilt arvode av 1,500 kronor för år räknat.

Fem utskottsledamöter enade sig om följande uttalande:

»Då Kungl. Maj:t icke gjort framställning om ett särskilt arvode av 1,500 kronor åt var och en av fem närmare angivna byrådirektörer eller tillsammans 7,500 kronor och då ej heller ådagalagts, att en sådan särställning, som av utskottet angives, bör inrymmas åt nämnda fem byrådirektörer, varav det ökade arvodet skulle följa, föreligger icke något skäl för Riksdagen att bevilja ovannämnda 7,500 kronor, vadan vi yrka avslag å ifrågavarande mom. i avlöningsreglementet.»

Vid behandling av utskottets förslag i kamrarna uttalades olika meningar i förevarande organisationsfråga. A ena sidan gjordes gällande, att för att skapa verkligt starka distriktsförvaltningar avdelningschefsbefattningarna borde ur staten utgå och i sammanhang därmed all föredragningsskyldighet inom styrelsen tilläggas byrådirektörerna. Å andra sidan förfäktades, att, om än starka distriktsförvaltningar erfordrades, detta dock ej uteslöte, att även styrelseförvaltningen gjordes stark, vilket emellertid ej vore möjligt med antagande av förslaget om föredragningsskyldighetens fördelning å ett stort antal byrådirektörer.

Allmänna meningen inom kamrarna synes hava varit, att såväl lönereglerings- som den därmed sammanhängande organisationsfrågan i sin helhet icke tålde något uppskov, men att på den grund, som lagts, kunde byggas vidare eller vidtagas modifikationer, därest sedermera vid tillämpningen vissa brister skulle befinnas vidlåda den nya organisationen.

V id den gemensamma voteringen avgåvos 162 röster för utskottets förslag och 183 mot detsamma, vadan således med 21 rösters övervikt bestämdes, att de föredragande byrådirektörerna till ett antal av 16, däri inberäkna! den i statens järnvägars avlöningsreglemente ej upptagna byrådirektören för militärbyrån, skulle vara sinsemellan likställda och utan någon mellanhand direkt subordinera under generaldirektören och souschefen.

Den 31 december 1907 utfärdade Kungl. Maj:t instruktion för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar.

Frågans behandling i kamrarna.

1907 års instruktion.

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

1908 års arbetsordning.

Överrerisorernas berättelse för år 1908.

Överrevisorernas berättelse för år 1909.

I denna instruktion föreskrevs, att det skulle tillkomma styrelsen huvudsakligen att utöva förvaltningens ledning och distriktsförvaltningarna förvaltningens skötsel. Distriktsförvaltningens ökade befogenhet avsågs att närmare bestämmas i en blivande arbetsordning, i vilken noggrant skulle angivas de ärenden, som skulle för avgörande överflyttas från styrelsen till distriktsförvaltningarna.

Sådan arbetsordning utfärdades den 11 september 1008 med tilllämpning från och med den 1 november 1908.

Ifrågasatta ändringar i styrelsens organisation åren 1908—1912.

Här torde först böra omnämnas de uttalanden, som sedan år 1907 från såväl överrevisorernas vid statens järnvägar som statsrevisorernas sida förekommit i fråga om erforderliga ändringar av samma organisation.

Uti årsberättelsen för år 1908 uttalade överrevisorerna, att, vad anginge den från och med år 1908 tillämpade nya organisationen för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar, hade denna organisation varit i verksamhet allt för kort tid för att överrevisorerna skulle hava kunnat bilda sig något bestämt omdöme rörande organisationens ändamålsenlighet.

För att i någon mån betysa verksamheten på järnvägsstyrelsens byråer meddelades i berättelsen uppgifter rörande vid 1908 års början inbalanserade, under samma år inkomna och avgjorda samt vid årets slut kvarliggande ärenden.

Overrevisorerna framhöllo, att det icke läte sig göra att på grund av dylika uppgifter för ett enda år draga några slutsatser angående verksamheten på de olika byråerna. Värdet av uppgifterna förringades dessutom därav, att 1908 var det första år, under vilket den nya organisationen verkade. Först när motsvarande uppgifter för en följd av år förelåge, kunde tillförlitliga slutsatser möjligen av dem dragas.

Jämte meddelande av enahanda uppgifter för åren 1909 och 1910 uttalade sig överrevisorerna i årsberättelserna för dessa år om den nya organisationsformen.

Uti årsberättelsen för år 1909 anförde de sålunda, att de icke kunnat undgå att finna, att arbetet på vissa byråer inom järnvägsstyrelsen vore av den begränsade omfattning, att dessa utan olägenhet borde kunna

23 Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

indragas samt göromålen överföras till andra byråer med närliggande verksamhetsområden. Överrevisorerna syftade härmed närmast på telegrafbyrån och maskininspektionsbyrån, vilka under år 1909 hade att handlägga den förra 135 och den senare 658 ärenden. Visserligen kunde man icke endast på grund av ärendenas antal draga några slutsatser angående arbetets omfattning på en viss byrå, enär ärendenas beskaffenhet med hänsyn till det med handläggningen förknippade arbetet kunde vara så olika, att ett enda ärende av större omfattningkunde mer än uppväga ett stort antal mindre besvärliga ärenden. Men de på såväl telegrafbyrån som på maskininspektionsbyrån förekommande ärendena hade till största delen synts överrevisorerna vara av den enkla beskaffenhet, att för deras handläggning särskilda byråer med, förutom byrådirektör, på telegrafbyrån en byråingenjör av lista klass och eu underingenjör samt på maskininspektionsbyrån en byråingenjör av 2:dra klass och 2 underingenjörer icke borde vara av behovet påkallade.

Vidare hade överrevisorerna trott sig finna, att avsevärda fördelar skulle kunna vinnas, om de 16 byråerna sammanfördes i grupper, omfattande i avseende å göromålens natur varandra närmast liggande byråer. Om därtill till avdelningschef för varje grupp förordnades den för sådant uppdrag lämpligaste byrådirektören, skulle samarbetet såväl mellan till samma grupp hörande byråer som mellan järnvägsstyrelsen och distriktsförvaltningarna utan tvivel underlättas. En naturlig följd av en dylik anordning torde bliva, att avdelningscheferna bekläddes med självständig inspektionsskyldighet samt ökad rätt att avgöra frågor av mindre betydelse, varigenom arbetsbördan skulle lättas för generaldirektören och överdirektören, vilka mera ostörda kunde ägna tid och krafter åt den allmänna ledningen av statens järnvägar.

Genom indragning av telegraf- och maskininspektionsbyråerna skulle, även om någon ökning av personalen på de byråer, till vilka telegraf- och maskininspektionsärendena bleve överförda, kunde komma att erfordras, uppstå eu besparing, som mer än väl uppvägde kostnaden för tilläggsarvoden åt de byrådirektörer, som förordnades till avdelningschefer.

Ehuru överrevisorerna icke varit i tillfälle att så intränga i denna fråga, att överrevisorerna kunnat framlägga något förslag, hade överrevisorerna ändock ansett sig böra fästa Kung!. Maj:ts uppmärksamhet på denna angelägenhet.

I sitt den 19 januari 1911 avgivna underdåniga utlåtande i anledning av sistnämnda berättelse framhöll järnvägsstyrelsen, att de av över-

Järnvägsstyrelsens svar.

24 Överrevisorernasjberättelse förgår 1910.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 5.

revisorerna gjorda uttalanden berörde i själva verket frågan om den nuvarande organisationens större eller mindre lämplighet. Styrelsen ansåge sig i anledning härav böra förklara, att, vilken åsikt man än kunde hysa om den för järnvägsstyrelsen gällande instruktionens fördelar och nackdelar, enligt styrelsens förmenande redan den omständigheten, att denna instruktion icke varit tillämpad längre tid än tre år, utgjorde tillräckligt skäl för att icke ännu upptaga denna fråga till prövning, allt dock under förutsättning att det icke förelåge särskilda olägenheter, som krävde ett omedelbart ingripande. Styrelsen hade den uppfattningen att sistnämnda förutsättning icke förefunnes och fann jämväl ett stöd härför såväl i överrevisorernas allmänna uttalande om järnvägsstyrelsens förvaltning som ock uti de framställda förslagen till förändringar uti den gällande organisationen. Många olika åsikter skulle kunna framställas i fråga om jämkningar i de nu bestående förhållandena med anförande av kanske lika vägande skäl för dem alla. Av ovan angivna skäl ansåge sig styrelsen icke böra ingå i en närmare prövning av vare sig de av överrevisorerna antydda förslagen eller andra dylika. Då det likväl av överrevisorernas uttalanden skulle kunna dragas den slutsatsen, att maskininspektions- och telegrafbyråernas arbetsområde varken kvalitativt eller kvantitativt lämnade fullt arbete för dessa byråers personal, finge järnvägsstyrelsen vitsorda, att så icke vore förhållandet. Omfattningen av dessa byråers arbete borde nämligen icke bedömas efter antalet diarieförda ärenden, enär vikten och omfattningen av det inspektionsarbete, som ålåge framför allt maskininspektionsbyrån men även till viss grad telegrafbyrån, icke på sådant sätt komme till synes uti nyssnämnda byråers registratur, att man av dessa ensamt kunde bilda sig en riktig föreställning om arbetets omfattning. Skulle, på sätt överrevisorerna ifrågasatte, dessa byråer i följd av en förändrad organisation indragas, skulle härav visserligen uppkomma eu omgruppering men icke en minskning i arbetet, och någon nämnvärd minskning i personalkostnader torde icke komma att uppstå.

Vidare hava överrevisorerna i årsberättelsen för år 1910 yttrat följande:

»Överrevisorerna hava jämlikt föreskrift i den nådiga instruktionen med uppmärksamhet följt verkningarna av den nya organisationsformen för att kunna bilda sig en uppfattning av, huruvida densamma i ett eller annat avseende fungerat mindre väl. I berättelsen för år 1909

25 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 5.

tilläto sig överrevisorerna framhålla, dels att arbetet på vissa byråer inom järnvägsstyrelsen syntes vara av den begränsade omfattning, att ifrågavarande byråer utan olägenhet borde kunna indragas samt göromålen överföras till andra byråer med närliggande verksamhetsområden, dels att avsevärda fördelar borde kunna vinnas, om byråerna sammanfördes i grupper, omfattande i avseende å göromålens natur varandra närmast liggande byråer. I järnvägsstyrelsens underdåniga yttrande över överrevisorernas berättelse uttalade järnvägsstyrelsen den meningen, att redan den omständigheten, att den för styrelsen gällande instruktionen icke varit tillämpad längre tid än tre år, utgjorde tillräckligt skäl för att icke ännu upptaga denna fråga till prövning. Detta dock under förutsättning att särskilda olägenheter icke förelåge, som krävde ett omedelbart ingripande, vilken förutsättning enligt järnvägsstyrelsens uppfattning icke förelåg. Ett stöd för denna uppfattning ansåg sig järnvägsstyrelsen hava i överrevisorernas allmänna uttalanden om järnvägsstyrelsens förvaltning.

Det vill synas överrevisorerna, som om den nu under tre och trefjärdedels år samlade erfarenheten borde vara mera än tillfyllest för att taga under övervägande frågan, huruvida icke organisationen genom lämpliga förändringar kunde förbättras. Att undanskjuta frågan i avvaktan på ytterligare erfarenhet synes överrevisorerna så mycket mindre tillrådligt, som jämkningar i organisationen böra hava till ändamål icke blott att råda bot på redan möjligen yppade olägenheter utan även, vilket ingalunda är mindre angeläget, att söka förekomma sådana. Åven den omständigheten, att meningarna angående organisationens lämplighet redan från början voro starkt delade, synes tala för frågans snara upptagande.

Anmärkas bör även, att överrevisorernas erkännande åt järnvägsstyrelsen för det sätt, varpå järnvägsstyrelsen förvaltat statens järnvägar, givetvis icke innebär något som helst omdöme i frågan, huruvida organisationen bör anses tillfredsställande eller ej. Erkännandet innebär ingenting annat, än att det enligt överrevisorernas förmenande lyckats järnvägsstyrelsen att med den nuvarande organisationen på ett tillfredsställande sätt handhava statens järnvägars angelägenheter. Detta utesluter ingalunda möjligheten, att icke resultatet kunnat bliva än bättre, därest styrelsens organisation varit på ett mera tillfredsställande sätt ordnad.

Overrevisorerna anse sig böra framhålla eu omständighet, som synes antyda, att den nya organisationsformen är otillfredsställande och tarvar

Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 5 höft. 4

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Statsrevisorernas berättelse för år 1909 och järnvägsstyrelsens svar härå.

Statsrevisorernas berättelse för år 1910.

förbättring. Under tiden, sedan överrevisorerna avgåvo sin berättelse för år 1909, hava tvenne byrådirektörer lämnat järnvägsstyrelsen för att övertaga tjänstebefattningar på linjen. Ehuru järnvägsstyrelsen härigenom gått miste om dugande krafter, vore härom måhända ingenting att säga, därest nu ifrågavarande fallen vore att anse som undantagsfall. Men så är nog icke händelsen, utan torde dessa fall böra tillmätas symptomatisk betydelse. Vore organisationen väl avvägd, borde statens järnvägars mest dugande tjänstemän eftersträva plats inom järnvägsstyrelsen. De relaterade fallen antyda en strävan i motsatt riktning, från styrelsen till tjänstgöring på linjen, vilken strävan till men för statsbanorna kan befaras leda till järnvägsstyrelsens försvagande. Den naturliga följden av byråernas sammanioring i grupper, på sätt överrevisorerna antytt, bleve, att de byrådirektörer, vilka såsom avdelningschefer ställdes i spetsen för grupperna, linge högre ställning och högre avlöning än byrådirektörerna för närvarande hava. Härigenom skulle benägenheten att söka sig från tjänstgöring i järnvägsstyrelsen till linjetjänstgöring säkerligen minskas.

Overrevisorerna tillåta sig följaktligen att ånyo fästa Kungl. Majits uppmärksamhet på angelägenheten av att frågan om möjligen erforderliga jämkningar i den nya organisationsformen utan dröjsmål tages under övervägande.»

I sin revisionsberättelse för år 1909 hava statsrevisorerna funnit innehållet i den av överrevisorerna vid statens järnvägar för samma år avgivna berättelse vara synnerligen beaktansvärt, och uttala statsrevisorerna sin anslutning till överrevisorernas önskemål angående, bland annat, indragning av vissa byråer inom järnvägsstyrelsen.

Uti häröver den 19 januari 1911 avgivet utlåtande har järnvägsstyrelsen hänvisat till sitt samma dag avgivna svar å överrevisorernas berörda önskemål.

Statsrevisorerna hava vidare i sin berättelse för år 1910 framhållit, att de, i anledning av överrevisorernas förnyade framställning angående lämpligheten av att järnvägsstyrelsens organisationsform toges under övervägande, ägnat ingående uppmärksamhet åt denna angelägenhet. Protokoll och diarier från styrelsens olika byråer hade genomgåtts och granskats, och därvid hade revisorerna kommit till den bestämda uppfattningen, att flera av byråerna hade ett så begränsat och obetydligt arbete sig ålagt, att deras fortvaro som självständiga byråer icke kunde

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 5.

försvaras ur synpunkten av en val avvägd och med sparsamhetens grundsatser förenlig organisation. Revisorerna anslöto sig därför till den av 1910 års revisorer ävensom av överrevisorerna två gånger uttalade uppfattningen, att vissa byråer inom stj^relsen borde indragas och göromålen å dessa överflyttas till andra byråer med närliggande verksamhetsområden. Beträffande den av överrevisorerna i senast avgivna berättelse anvisade utvägen att sammanföra närbesläktade byråer i grupper, vars avdelningschefer finge högre ställning och högre avlöningsförmåner, saknade revisorerna anledning att närmare uttala sig, även om det torde kunna ifrågasättas, huruvida denna jämkning i organisationsformen vore den närmast liggande eller över huvud taget lämplig. Revisorerna hade emellertid även i detta uppslag funnit ett stöd för sin mening, att frågan om den nuvarande organisationsformens ändamålsenlighet snarast möjligt borde komma under noggrann prövning.

Vidare må erinras om en inom Andra kammaren år 1911 väckt motion, n:r 276, däri motionärerna biträtt förslaget om indragning av telegraf- och maskininspektionsbyråerna och i övrigt velat inskränka byråernas antal till 8 genom sammanslutning till en byrå av de tre taxebyråerna samt likaledes sammanslagning av administrativa och kamerala byråerna, av bangårds- och bankonstruktionsbyråerna samt av trafikoch tidtabellsbyråerna ävensom indragning av militärbyrån.

I anledning av berörda motion beslöt Andra kammaren i enlighet med kammarens tredje tillfälliga utskotts förslag att i skrivelse till Kung].. Magt hemställa, förutom annat varom här ej är fråga, att Kungl. Majt ville låta genom sakkunniga, utsedda åtminstone delvis bland personer, som icke tillhörde statens järnvägars förvaltning, utreda huruvida icke genom förenklingar i organisationen och bättre utnyttjande av befintliga arbetskrafter indragningar av tjänster av högre grad kimde ske inom styrelsens byråer och övriga förvaltningsgrenar.

Första kammarens första tillfälliga utskott åberopade i avgivet utlåtande en inom järnvägsstyrelsen i anledning av motionen utarbetad P. M., däri beträffande frågan om indragning av vissa tjänster yttrats följande:

»Då i motionen förutsättes, att vissa byrådirektörs- och byråingenjörstjänster skulle kunna indragas och arvodena för dessa tjänsters innehavare helt besparas, torde här böra erinras, att det arbete, som av dessa tjänstehavare nu fullgöres, måste utföras, huru än en förändrad organisation kommer att verkställas, vadan motionärernas antagande

Motion i Andra kammaren 1911.

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Motioner i Andra kammaren 1912.

att ren besparing- skulle uppstå är oriktig-. Beträffande särskilt telegrafoch maskininspektionsbyråerna må här nämnas, att dessa bland byråerna inom styrelsen intaga en viss undantagsställning, i det för dem — särskilt maskininspektionsbyrån — ifrågakommer ett omfattande inspektionsarbete ute å linjen. Ja, sistnämnda byrå är, såsom ock av namnet framgår, nästan uteslutande en inspektionsbyrå. Så förekomma i medeltal för de tre senare åren i och för besiktningen vid över 30 verkstäder och bruk av till statens järnvägar levererad materiel med tillbehör, representerande för år ett inköpspris av omkring 7,900,000 kronor, 122 reseoch förrättningsdagar för byrådirektöreh, 166 för byråingenjören och för de båda underingenjörerna respektive 224 och 262, varförutom för andra ärenden byrådirektören och byråingenjören använt i medeltal för år respektive 110 och 33 rese- och förrättningsdagar.»

Utskottet, som icke ansåg sig hava skäl tillstyrka Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts hemställan, föreslog, att Första kammaren icke måtte biträda Andra kammarens i ärendet fattade beslut, vilken hemställan jämväl av kammaren bifölls.

Vid 1912 års Riksdag väcktes i Andra kammaren två motioner, berörande förevarande ämne.

I den ena motionen (n:r 226) framställdes det yrkande, att Riksdagen ville i skrivelse till Kung!. Maj:t hemställa om en allsidig utredning av statens' järnvägars organisation och därmed sammanhängande frågor.

I denna motion anfördes, bland annat:

»Vad beträffar själva järnvägsstyrelsen, så blir ju förhållandet så, sedan överdirektörsbefattningarna indragits, att de olika huvudavdelningarna fullständigt sakna en enhetlig ledning och speciell representant inom järnvägsstyrelsen, och de olika ärendena ha specialiserats på ett flertal byråer för samma avdelning. Det kan starkt ifrågasättas, huruvida inte ett sådant förfaringssätt i vissa avseenden vållar en viss förvirring och omöjliggör en enhetlig ledning av det hela.

Dessutom förefinnes ju den olägenheten, att dessa byrådirektörer, som inom järnvägsstyrelsen representera den högsta ledningen för de olika avdelningarna, till sin tjänsteställning stå under avdelningsföreståndarna på distrikten. Härav följer också givetvis, att dessa byrådirektör sbefattningar inom järnvägsstyrelsen beklädas av yngre och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

mindre meriterade tjänstemän än direktörerna ute på distrikten, rars överordnade de väl i stället borde vara och i verkligheten väl också äro, då de tillhöra järnvägsstyrelsen. Men hur de under sådana förhållanden skola kunna för sig och sina handlingar skaffa sig erforderlig respekt hos distriktsbefälet, då detta i regel är äldre och mer meriterat, det är ett av dessa olösliga problem, som tillhöra det nuvarande systemet.

Med kännedom om hur de nuvarande organisationsformerna verkat måste man enligt vår mening vid en eventuell revision noga överväga, huruvida inte en återgång till en mera centraliserad och enhetlig organisationsform bör ske. Det vill synas som om ett återinförande, i en eller annan form, av överdirektörsinstitutionen skulle vara att förorda. Därigenom erhölle de olika avdelningarna den naturliga och välbehövliga centralledningen inom styrelsen. Därigenom kunde också de olika byråernas antal betydligt inskränkas, då det väl knappast behövdes mer än en för varje avdelning, inom vilken arbetet ju sedan kunde delas på avdelningar, där så visade sig nödigt.

Dessutom bör det väl med skäl kunna ifrågasättas, huruvida distriktsförvaltningsinstitutionen kan anses hava den uppgift att fylla, som man vid dess tillkomst förutsatte. Huruvida distriktsförvaltningarna alldeles böra försvinna eller deras antal förminskas, kommer väl att bero på, vad en undersökning av frågan giver vid handen. I varje fall bör man vid en kommande omorganisation såsom ögonmärke uppställa kravet på att erhålla en organisationsform, som möjliggör ärendenas snabba behandling, fri från onödiga och tidsödande omgångar, och där varje befattningshavare intar en så pass självständig ställning, att hans arbetsförmåga och initiativkraft i möjligaste mån kan göra sig gällande på samma gång som nödig kontroll utövas. Framför allt måste det gälla att icke upprätthålla flera befattningar än som med en praktisk anordning äro nödvändiga för arbetets utförande, eller med andra ord tillämpa en praktisk och god organisationsform.

En god organisation bör enligt vårt förmenande vara sådan:

att regering och Riksdag alltid kunna hava en noggrann och hastig överblick av det helas skötsel, kunna följa med den växlande trafiken, dess utgifter, dessas ökning eller minskning och orsaken härtill;

att järnvägsstyrelsen och dess underavdelningar kunna övertyga sig om och ansvara för att underhållet sker på billigaste och lämpligaste

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

vis, att den rullande materielen i möjligaste mån utnyttjas, att personalen utnyttjas rationellt och ej överanstränges;

att den trafikerande allmänheten erhåller för sina avgifter billig och snabb befordran samt praktiska lastnings- och lossningsanordningar.

I samband med en sådan omorganisation borde även på allvar undersökas, huruvida icke, i likhet med vad fallet är på en del håll i utlandet, allt som tillhör den egentliga trafikdriften borde läggas under trafikavdelningen d. v. s. att såväl lokomotiven den tid de äro i tjänst som ock dess personal och annan nu maskinavdelningen tillhörande personal, vars arbete är av den art att det står i direkt samband med trafikarbetet, även skulle höra under trafikavdelningen. Det vill synas som om man med en sådan anordning kuride ernå eu mera enhetlig ledningav själva trafiktjänsten. Möjligen skulle en sådan anordning förutsätta, att föreståndaren för trafikavdelningen måste vara en tekniskt bildad person, men den omständigheten torde väl icke utgöra något oöverstigligt hinder.»

Den andra motionen (n:r 240) utmynnade i en hemställan om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes genom en för ändamålet tillsatt undersökningskommission låta utreda, bland annat, huruvida icke en genomgripande omorganisation av statens järnvägsförvaltning lämpligen borde äga rum.

Motionerna remitterades till Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket järnvägsstyrelsen efter nådig befallning den 7 maj 1912 avgav yttrande i ämnet.

Styrelsen framhöll i detta yttrande, att vilken åsikt man än kunde hysa, huru statsbaneförvaltningen borde vara organiserad, hanne dock styrelsen i beaktande av den jämförelsevis korta tid eller fyra år, som förflutit, sedan den nu gällande organisationsformen tillkom, att en total omgestaltning av de bestående förhållandena, såsom i motionerna påyrkats, icke vore lämplig. För vilken institution som helst, vare sig i statens eller enskildas ägo, kunde det ej vara gagneligt ätt så omedelbart, som ifrågasatts, rubba själva huvudgrunderna i förvaltningen, för såvitt det ej visade sig uppenbart, att resultatet av förvaltningens skötsel krävde dylik omläggning av grunderna. Och gentemot vad som anmärkts rörande statens järnvägars förvaltning vågade styrelsen påstå, att dylikt resultat ej förelåge. Under det vid framställningen av anmärk-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

ningarna mot statsbaneförvaltningens organisation åberopats det ekonomiska resultatet av allenast de tvenne första åren under tiden för tillämpningen av den senaste nya organisationen, vilka tvenne år på grund av omständigheter, som ej vore av järnvägsförvaltningen beroende, utvisade dåligt ekonomiskt resultat, hänvisade styrelsen till yttrandet bilagd översikt över resultatet för hela perioden, jämfört med resultatet från föregående tid. Av densamma framginge, att de egentliga driftkostnaderna för år 1908 till år 1911 nedgått med omkring 2,700,000 kronor, och att, fastän avskrivningarna och bidragen till personalens pensionering ökas för varje år under den senaste 4-års perioden, det oaktat nettobehållningen på grund av nämnda nedgång av de egentliga driftkostnaderna och ökning av bruttoinkomsterna visat ständig stegring. Berörda avskrivningar och pensioneringsbidrag hade ökats från år 1908 till år 1911 med ej mindre än i runt tal 3,700,000 kronor, medan ökningen i nettobehållningen för samma tid utgjorde 11,300,000 kronor. Den senast tillgängliga ekonomiska månadsöversikten rörande statens järnvägar utvisade, att nettobehållningen alltjämt vore i stigande.

Om sålunda befogade anmärkningar kunde riktas mot det i motionerna framhållna huvudmotivet för den totala omgestaltningen av statens järnvägars förvaltning, vilket angåves vara att vinna största möjliga behållning av förvaltningens skötsel, kunde ock enahanda sägas om skälen i övrigt. Man syntes härvid framför allt hava avsett, att genom tillkomsten av de särskilt vid senaste organisationsreformen med ökad befogenhet försedda distriktsförvaltningarna och genom i övrigt alltför talrika förvaltningsorgan en alltför tung form för ärendenas avgörande skapats till skada för allmänheten. Det vore emellertid att märka, att man vid senaste omorganisationen sökt tillämpa principen, att intet ärende borde handläggas i högre instans, än ärendets beskaffenhet krävde. Och åsyftades härmed just att bryta udden av den gjorda anmärkningen om tung och omständlig form för ärendenas handläggning. I enlighet härmed överflyttades vissa ärenden för avgörande från Kungl. Maj:t till styrelsen och likaså en stor mängd ärenden från styrelsen till distriktsförvaltningarna. I sistnämnda hänseende torde enligt approximativa beräkningar efter 1907 års diarier närmare 15 % av ärendenas antal inom styrelsen kommit under distriktsförvaltningarnas direkta avgörande till lättnad för ärendenas handläggning. 1 fråga om organisationen av dessa distriktsförvaltningar med deras sålunda ökade befogenhet voro ock vid statsmakternas behandling av frågan meningarna ej synnerligen delade, vilket väl i främsta rummet var att tillskriva den omständigheten, att med trafikens alltjämt ökade stegring och mängden av förvaltningsuppgifter man insåg svårigheterna

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

att inom det stora och långsträckta nätet samla avgörandet på en centralpunkt.

Beträffande påståendet, att allt för talrika förvaltningsorgan tillskapats på linjen, lämnade styrelsen utredning, varav framgick, att ökningen av antalet högre befälsposter vid distrikten ej stode i något missförhållande till trafikökningen. Att särskilt inom maskin avdelningen ökningen tedde sig hög, vore att tillskriva de krav på en fullt rationell skötsel av verkstäderna och lokomotivstationerna, som med trafikens alltjämt ökade utveckling framkommit och nödvändiggjort, att mera kvalificerade arbetskrafter anskaffats.

I avgivet utlåtande anförde utskottet, att det ansåge eu allmän omläggning av 1907 års organisation ej nu vara av behovet påkallad, varemot utskottet biträdde de av överrevisorerna såväl i 1909 som 1910 års berättelser framställda anmärkningarna mot den splittring av den högsta ledningen, som genom järnvägsstyrelsens uppdelning på ej mindre än 16 byråer ägt rum. Ett sammanförande av dessa byråer i grupper med en chef för varje grupp vore enligt utskottets mening en åtgärd, ägnad att öka möjligheterna för ett enhetligt och planmässigt arbete inom styrelsen. Under sådana förhållanden ansåge utskottet, att byrådirektörsinstitutionen i dess nuvarande form borde bortfalla.

Utskottet hemställde, att kammaren för sin del ville besluta, att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga under omprövning, huruvida sålunda omförmälda förändringar i statsbaneförvaltningens organisation lämpligen borde företagas.

Mot utskottets utlåtande i nu ifrågavarande del avgavs en reservation, varuti på anförda skäl ifrågasattes, huruvida ens den i utlåtandet skisserade reformeringen av järnvägsstyrelsens sammansättning redan nu kunde anses påkallad.

Andra kammaren biföll sitt utskotts hemställan, varefter ärendet överlämnades till Första kammaren, som hänvisade ärendet till behandling av sitt andra tillfälliga utskott.

Sistnämnda utskott fann sig emellertid icke under den korta tid, som stode till utskottets förfogande, hinna behörigen utreda och avgiva yttrande angående ärendet — utskottet hade mottagit detsamma med protokollsutdrag av den 24 maj 1912. Utskottet hemställde därför, att Första kammaren icke måtte biträda Andra kammarens i ärendet fattade beslut. Detta blev också fallet.

Kungl. 3faj:ts Nåd. Proposition Nr 5. SB

Järnvägsstyrelsens framställning den 23 augusti 1912.

Styrelsen erinrar i sin skrivelse till eu början, hurusom huvudsyftet med 1907 års omorganisation av järn vägs förvaltningen var att skapa verkligt starka distriktsförvaltningar med vidsträcktare befogenhet , än den, som förut tillkommit dem, vilket syfte jämväl fått uttryck i 1907 års instruktion och i arbetsordningen av år 1908. Med åberopande av det ovan omförmälta yttrandet till Andra kammarens vid 1912 års Riksdag tredje tillfälliga utskott ävensom av utskottets utlåtande i ämnet angiver styrelsen såsom sin mening, att förhållandena icke för närvarande påkalla någon ändring i den år 1907 uppdragna gränsskillnaden mellan styrelsens och distriktsförvaltningarnas olika behörighetsområden, och att det förty icke bör ifrågasättas, att en total omorganisation av statsbaneförvaltningen omedelbart företages.

I fråga om särskilt styrelsens organisation är åter, säger styrelsen, förhållandet ett annat. Styrelsen erinrar därvid såväl om de vitt skilda meningsriktningarna i frågan vid 1907 års Riksdag som om överrevisorernas vid statens järnvägar och statsrevisorernas ovan återgivna uttalanden i ämnet, och uttalar styrelsen den meningen, att, sedan nu flera års erfarenhet om verkningarna av den nuvarande organisationsformen föreligger, tidpunkten är inne att framlägga förslag i ämnet.

Visserligen, säger styrelsen, skulle kunna invändas, att tidpunkten för en omorganisation av styrelsen så tillvida vore mindre lämpligt vald, som frågan härom äger ett visst samband med den i departementalkommitténs reformförslag ingående frågan om de centrala verkens inorganiserande i statsdepartementen. Styrelsen finner dock ej tillrådligt att till en oviss framtid uppskjuta den välbehövliga rekonstrueringen av styrelsen, varförutom vore att märka, att berörda kommitté själv uttalat, att den icke velat göra någon inskränkning i de delvis till inflyttning i departementen föreslagna verkens självständighet vare sig i fråga om initiativrätt d. v. s. rättigheten för verken att inom sina förvaltningsområden göra alla de framställningar och förslag till Kungl. Maj:t, verken funne gagneligt för sin uppgift, eller beträffande rätten att i avgivna yttranden fritt uttala sin mening och i enlighet därmed framställa förslag. Kommittén har också, tillägger styrelsen, särskilt framhållit, att det ifrågasatta införlivandet av de särskilda centrala ämbetsmyndigheterna med departementen icke heller förutsätter, att dessa myndigheters inre organisation vid inflyttningen bör undergå några mer genomgripande förändringar, utan hölle kommittén tvärtom före, att denna borde i stort sett och i den mån, kommitténs reform eller särskilda omständigheter icke därutinnan påfordrade undantag, bibehållas. För en sådan invändning synes det således styrelsen saknas fog.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 5 käft.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Grunddragen av styrelsens verksamhet åren 1908— 1911.

34 Styrelsen yttrar därefter följande:

»Efter ingående prövning av frågan om styrelsens omorganisation har styrelsen funnit, att väl vissa fördelar äro förenade med den nuvarande organisationsformen, men att å andra sidan betydande olägenheter vidlåda densamma, och har förty styrelsens strävan vid avfattande av organisationsförslaget varit att med bibehållande av fördelarna undanröj a olägenheterna.

Styrelsen har härvid kommit till det resultat, att detta mål bäst skulle vinnas genom den ändring i styrelsens organisation, att i styrelsens stat upptagas sex sektionschefer och tolv byrådirektörer i stället för såsom nu femton föredragande byrådirektörer, häri ej medräknad den på styrelsens stat icke uppförda byrådirektören vid militärbyrån, och att härutöver i staten upptages en byrådirektörsbefattning i stället för den nuvarande ombudsmansbefattningen, varjämte styrelsen funnit sig böra föreslå vissa ändringar beträffande de notarier, vilka vid förfall för byrådirektörerna i egenskap av deras närmaste män inträda såsom föredragande och ledamöter i styrelsen.

Innan styrelsen övergår till att motivera de ifrågasatta förändringarna i den nuvarande styrelseformen, anser sig styrelsen böra redogöra för sin verksamhet under tiden från år 1908 samt den nuvarande organisationens fördelar och olägenheter.

Frågar man sig, huru under den nuvarande organisationsformen styrelsens verksamhet utfallit, så kan vid besvarandet av detta spörsmål för visso icke förnekas, att trots den med trafikens utveckling följande ökade arbetsbördan det dock varit för styrelsen med dess nuvarande sammansättning möjligt att utöver handläggning av de rent löpande göromålen behandla och i en mängd fall slutföra betydande förvaltningsuppgifter, som väntade på sin lösning. 1 främsta rummet torde väl detta få tillskrivas den ökning i kvalificerade arbetskrafter, som samtidigt med organisationsreformen tillkommit. Vid 1907 års Riksdagförelåg utredning, som tydligen ådagalade, att ökning erfordrades i antalet byråtjänstemän inom styrelsen med sådan ställning och avlöning, att av dem skulle kunna fordras ett mera självständigt och maktpåliggande arbete, och godkände Riksdagen denna uppfattning, i det ökat antal befattningshavare med dylik tjänsteställning tillkom i staten. Väl antogs ej organisationskommitténs förslag om överdirektörernas bibehållande såsom avdelningschefer, men det tillkom ökat antal byrådirektörer, byråingenjörer och notarier jämte en matematiker eller närmare an-

35 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

givet 6 byrådirektörer, 10 byråingenjörer och 2 notarier jämte matematikern, vadan, med frånräknande av de 4 överdirektörsbefattningarna för respektive administrativa, ban-, maskin- och trafikavdelningen, vilka befattningar indrogos, det ökade antalet kvalificerade arbetskrafter inom styrelsen — oberäknat den såsom ställföreträdare för generaldirektören nyanställda befattningshavaren, souschefen — kom att uppgå till 15, därav räknat å de dåvarande avdelningarna på ban avdelningen 3 byråingenjörer, på maskinavdelningen 7 byråingenjörer, på trafikavdelningen 1 notarie och på taxeavdelningen 2 byrådirektörer, 1 matematiker och 1 notarie. Det må bär dock erinras, att flera av dessa befattningshavare redan funnos anställda i styrelsen, ehuru å extra stat eller i lägre tjänstegrad. Vidare har reformarbetet främjats av förut omnämnda överflyttning av ärenden till linjeförvaltningen.

Bland de särskilt viktiga frågor, som under berörda period behandlats på byråerna, må följande här angivas.

Av allmänna förvaltningsuppgifter må först nämnas arbetsordningarna för styrelsen och för distriktsförvaltningarna. Särskilt till ledning för linjebefälet bär tillkommit en sammanfattning av bestående cirkulärskrivelser. Vidare har utfärdats till efterrättelse allmän tjänsteordning och disciplinstadga för personalen. Vid avgivande av infordrat yttrande i ämnet har styrelsen framlagt förslag till särskilda lagbestämmelser för järnvägarna inom expropriations- och vattenlagstiftningens områden. Löneregleringen år 1907 för den ordinarie personalen påkallade lönereglering för den extra ordinarie personalen, vilket krävt omfattande arbete. Av allmänna personalärenden hava frågorna om nytt beklädnadreglemente samt om rese- och traktamentsersättning vunnit sin lösning. Bestämmelser om tjänstgöringstid och övertidsersättning hava utfärdats. Aven den viktiga frågan om en mera rationell bokföring av statens järnvägars utgifter har under perioden slutbehandlats. Lösning av personalens pensionsfråga vid 1910 års Riksdag har påkallat inom det kamerala området åtskilliga detaljbestämmelser. Förslag till pensionering av verkstadsarbetarna och den extra ordinarie personalen har utarbetats och inlämnats till Kung!. Maj:t samt likaså förslag till nya beräkningsgrunder för milpenningar till den åkande personalen. Järn vägsläkarnas ställning har blivit närmare klargjord genom för dem utfärdad instruktion. Slutligen har för inköp av Malmö-Kontinentens järnväg rätt betydande arbete nedlagts.

Inom det ban- och maskintekniska området må framhållas de vittomfattande utredningar och undersökningar, som med anledning av tillkomsten av den nya ångfärjeförbindelsen Trälleborg—Sassnitz fått vid-

36 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

tagas i avseende å anläggande av ångfärjeläge, anskaffande och utrustning av åugfärjor, ny konstruktion av vagnstyper in. in. I fråga om den rullande materielen har pågått ett omfattande nydaningsarbete. Aven för materielens bättre utnyttjande hava årligen utredningar gjorts. Förslag till anläggning av verkstäder i Örebro och Notviken hava utarbetats och, sedan Riksdagen beviljat erforderliga medel, blivit fastställda, varjämte upprepade utvidgningar av centralverkstaden i Örebro på styrelsens förslag kommit till stånd. Åtskilliga nya instruktioner för linjepersonalen, såsom för lokomotivförare, eldare, vagnskötare med flera, hava fastställts. För lokomotivpersonalen har utarbetats fullständigt ny lärobok om lokomotivet, och lärobok rörande övrig rullande materiel är under tryckning. — Bland bankonstruktionsarbeten må erinras om de betydande utredningarna för de nya broarna över Ångermanälven, Stångån, Petikeån med flera och förstärkning av viadukterna vid Hälsingborg och Olskroken. Dessutom hava utarbetats konstruktionsritningar till alla broar vid de nya statsbanebyggnaderna. Förslag till ombyggnad av åtskilliga bangårdar hava fastställts till efterrättelse, och nya förslag hava utarbetats för Stockholms, Göteborgs, Malmö och Norrköpings bangårdar. Gnisttelegraf för trafikleden Trälleborg—Sassnitz har anordnats. Betydande arbete har nedlagts för elektrifiering av riksgränsbanan. Bantelefon har inrättats utefter flertalet statsbanelinjer. Morsetelegraflinjer och Morseapparater hava nästan utefter hela linjen ersatt den förut allmänna visartelegrafen. Fn husbyggnadsordning har utarbetats. Konstruktionsritningar hava utförts till den nu färdiga ansenliga byggnaden för kontrollkontoret med flera kontor vid Tomteboda.

Åven inom det trafiktekniska området har givetvis tillkomsten av den nya ångfärjeförbindelsen föranlett betydande utredningar och utfärdande av erforderliga bestämmelser. Allmänna föreskrifter angående antagande och utbildning av aspiranter till tjänstebefattningar hava utarbetats. Ny fribiljettordning med utförliga detaljbestämmelser har tillkommit. Omfattande transportplaner hava efter hand utarbetats, och torde den 1 oktober 1912 transporterna för samtliga slag av försändelser bliva — med ett mindre betydande undantag — ordnade. Bestämmelser rörande godsvagnars framförande i tåg i syfte att bättre utnyttja dragkraften hava utfärdats. För införande av plattformsspärr hava nödiga anordningar vidtagits. Omfattande anordningar hava vidtagits för ombesörjande på ett mera tillfredsställande sätt av trafiken vid de stora helgerna och andra dylika tillfällen. Med postverket har träffats överenskommelse rörande handhavande av postgöromålen vid stationerna. För åtskilliga tjänstehavare å linjen hava tillkommit nya instruktioner

37 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

likasom ock för växlingstj ärtsten. Ny telegraf ordning vid statens järnvägar har utfärdats. Vidare hava tillkommit nya bestämmelser angående järnvägarnas användande för militära ändamål. Granskningen av trafiksäkerhetskommitténs betänkande har föranlett genomgripande ändringsförslag uti åtskilliga delar av betänkandet.

Inom taxeväsendets område hava beträffande persontrafiken omarbetningdelvis av såväl den inländska personsamtrafikstaxan som några avpersonsamtrafikstaxorna med utlandet ägt rum. Ny militärtaxa har utarbetats. I fråga om godstrafiken hava tvenne nya samtrafikstaxor med utlandet utarbetats, varjämte samtliga förut förefintliga samtrafikstaxor med utlandet med allenast ett undantag undergått mer eller mindre genomgripande omarbetningar. De vidlyftiga arbetena för utfärdande av ny trafikstadga hava resulterat uti nu avgivet underdånigt förslag härom.

Slutligen må anmärkas, att betydande arbete nedlagts på utredningar rörande frågor, som inom kort komma att slutbehandlas, såsom fråga om ny förrådsordning, allmänna godstransportföreskrifter, föreskrifter för besörjande av sovvagnstrafiken, undervisningen för banavdelningens lägre tjänstemän m. in.

Om sålunda på grund av ökat antal kvalificerade arbetskrafter och ökat antal föredragande styrelsen kunnat under de gångna åren utöva en mera omfattande nydaningsverksamhet, än vad förut varit fallet, så kan man ej härav draga den slutsatsen, att styrelsens organisation varit i allo lämplig. I själva verket är denna organisation, även om betydande fördelar vunnits med den senaste reformen, förenad med rätt avsevärda olägenheter.

I fråga om de fördelar, den nuvarande organisationsformen medfört, må i främsta rummet framhållas, att genom införande av systemet med ett jämförelsevis stort antal föredragande har i avseende å snabbhet i ärendenas handläggning åstadkommits en väsentlig förbättring i de förutvarande förhållandena. Med det fåtal föredragande, som förefanns under föregående organisationsform, blevo nämligen svårigheterna att med den ständigt fortgående ökningen av antalet ärenden inom skälig tid behandla och slutföra de föreliggande förvaltningsuppgifterna såväl av löpande natur som sådana, vilka ankommo på styrelsens eget initiativ, alltjämt stegrade.

Nämnda fördel av större snabbhet i ärendenas handläggning måste emellertid tillskrivas jämväl den ovan omnämnda ökningen av det antal kvalificerade arbetskrafter, som från och med år 1908 ställdes till styrelsens förfogande.

Fördelarna av den nuvarande organisationen.

38 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

Olägenheterna med den nuvarande organisationen.

Med det nuvarande systemet har vidare vunnits fördelen av viss besparing i arbetskraft genom förskjutning av föredragningsskyldigheten till byrådirektören, vilken förut allenast haft att genom utredningar bereda ärendena till föredragning och avgörande. Berörda förskjutning av föredragningsskyldigheten har visserligen i någon mån medfört förskjutning till byrådirektörens närmaste man av skyldigheten att bereda ärendena till avgörande, men åtminstone inom vissa områden har genom reformen åstadkommits beredning och omedelbar föredragning av samma person eller den efter reformen nu direkt inför chefen respektive souschefen föredragande byrådirektören.

I en del fall kan därjämte den förändrade anordningen hava medfört någon fördel i avseende å det sakliga avgörandet av en föreliggande fråga, om än härvid de mera allmänna och betydande ärendena böra undantagas. För de få föredragande, som förut funnos och av vilka en var hade eu mängd skiftande förvaltningsfrågor att behandla, var det ej möjligt att ägna varje fråga, som av dem skulle företagas till avgörande, den detaljerade granskning, som vederborde.

De nuvarande föredragande byrådirektörerna med sina betydligt inskränktare verksamhetsområden hava däremot mera tillfälle att ingående granska de faktorer, som kunna inverka vid avgörande av varje fråga inom detta område, vilket förhållande kan hava bidragit till en mera noggrann och på detaljkännedom grundad prövning av de föreliggande frågorna.

Övergår härefter styrelsen till att angiva de med den nuvarande organisationen förenade olägenheterna, märkes dels att chefen och souschefen äro så mycket upptagna av behandling av detaljfrågor, att därigenom de större och allmänna frågorna i viss mån undanskymmas, dels svårigheten att åvägabringa fullt tillfredsställande enhetlighet i ärendenas behandling och samverkan inom styrelsen.

Enhetlighet i ärendenas behandling erfordras inom vart och ett av de huvudområden, vari en järnvägsförvaltning till följd av ärendenas natur måste indelas, nämligen banteknik, maskinteknik, drift o. s. v. Bevarandet av sådan enhetlighet inom varje av dessa områden påvilar enligt nu gällande organisation chefen och souschefen, för vilka det visat sig icke vara görligt att utan åsidosättande av sina huvuduppgifter kunna på ett tillfredsställande sätt vaka häröver. Det är emellertid av vikt, att denna enhetliga ledning inom varje särskilt huvudområde förefinnes och göres effektiv, enär på grund av teknikens utveckling och trafikens stegring ständigt nya oförutsedda uppgifter av stor omfattning, berörande flera byråer inom samma huvudområde, framträda med krav

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

på lösning. Med flera byråer inom dylikt huvudområde utan särskild chef för detsamma ligger den faran nära till hands, att de ledande inom byråerna arbeta i olika riktningar, och att arbeten och utredningar för enahanda eller varandra liknande ändamål från olika håll igångsättas. Dylika fall hava inträffat och klagomål häröver hava försports från linjeförvaltningarna, vilkas arbete härigenom förtyngts. Svårigheter och slitningar i avseende å handläggningen och avgörandet av dylika ärenden hava härav föranletts. Anordning är därför behövlig för åstadkommande av mera enhetlighet i förevarande avseende.

Enhetlighet i ärendenas handläggning- erfordras ock i fråga om sådana förvaltningsuppgifter, vilka beröra två eller flera av berörda huvudområden. I första hand vakas häröver av chefen och souschefen, men i viss omfattning är även sådan enhetlighet åsyftad att vinnas genom stadgandet i § 55 av den för styrelsen gällande instruktion. Vid instruktionens utarbetande ansågs nämligen nödvändigt, för att i vissa för personalen synnerligen viktiga frågor vinna största möjliga likformighet, att stadgande intoges därom, att vid behandlingen av dessa frågor, såvitt möjligt, de fem byrådirektörer skulle vara närvarande, vilka mer än de övriga hade att handlägga personalfrågor. På grund härav blev berörda paragraf så avfattad, att det skulle åligga byrådirektörerna för administrativa byrån, banbyrån, maskinbyrån och trafikbyrån ävensom den byrådirektör, som enligt generaldirektörens bestämmande hade att föredraga personalärenden rörande personalen vid kontrollkontoret samt biljett- och blankettkontoret, att såvitt möjligt vara närvarande vid avgörandet av ärenden, som anginge antagande, befordran, avskedande och entledigande av personal, bestämmelser angående extra ordinarie personalens avlöningsförhållanden, fastställelse och ändring av arbetsordningarna för styrelsen och distriktsförvaltningarna samt fastställelse och ändring av reglementen och instruktioner för personalen vid statens järnvägar. Vid tillämpningen av bestämmelsen i berörda § 55 har det visat sig, att plenisammanträden i styrelsen på grund av denna bestämmelse under de gångna fyra åren hållits, om ej i samma omfattning som på den tid, då överdirektörerna närmast chefen hade ansvaret för statens järnvägars ledning, så dock i en utsträckning, som närmat sig de förut rådande förhållandena. Detta finner ock sin förklaring däri, att antalet av de i paragrafen avsedda personaloch övriga ärenden är synnerligen stort. Härförutom äger enligt instruktionen och arbetsordningen samråd i ganska stor utsträckning rum enstaka byrådirektörer sins mellan, men är anordnande av samråd i många fall beroende på uppfattningen hos den byrådirektör, som i första hand fått ärendet under sin handläggning.

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Styrelsen håller emellertid före, att, om verket skall kunna rationellt förvaltas, det icke är till fyllest, att samverkan på angivet sätt äger ruin på det område, förenämnda paragraf angiver. Lika viktigt, särskilt för en rätt lösning av de betydelsefullare och de på grund av styrelsens eget initiativ väckta frågorna, är, att samverkan obligatoriskt äger rum även på andra områden genom vissa ärendens avgörande i enahanda eller liknande ordning, som nämnda paragraf angiver, eller i samfällt plenum, däri närvara cheferna för de av verkets huvudområden, som av saken beröras. Under den samfällda diskussionen inför generaldirektören kan nämligen en var av de närvarande vara i tillfälle att med sin erfarenhet från de områden, han behärskar, framdraga förhållanden, som kanhända bliva bestämmande för beslutet.

Den bristfälliga samverkan inom styrelsen har även medfört menlig inverkan i ett annat avseende, nämligen i fråga om möjligheten att överflytta beslutanderätten i de mera löpande ärendena till de närmast under generaldirektören och souschefen lydande tjänstemännen inom styrelsen. Överflyttande av beslutanderätten i dessa ärenden från generaldirektören och souschefen kan under nuvarande styrelseform icke lämpligen vidtagas i tillräcklig omfattning. Faran för att de beslutande vid avgörande av dessa ärenden arbeta i olika riktningar är givetvis större, därest denna beslutanderätt fördelas mellan ett flertal, såsom med det stora antalet jämställda ledamöter nu skulle vid dylik överflyttning bliva fallet. Först genom en sådan omändring i organisationen, som ger möjlighet att lämna avgöranderätten ifråga till ett mindre antal, kan en så effektiv överflyttning i förevarande avseende vara tänkbar, att generaldirektören och souschefen beredes tillfälle att mera ägna sin uppmärksamhet åt de för verket i dess helhet stora och betydelsefulla frågorna.

Slutligen må betonas, att med det stora antalet jämställda föredragande det visat sig i åtskilliga hänseenden mota svårigheter för en effektiv samverkan mellan styrelsen och linjeförvaltningarna, vare sig genom samråd eller annorledes, enär varje föredragande blott kan yttra sig rörande sitt jämförelsevis inskränkta verksamhetsområde; och klagomål i enahanda avseende hava ej heller saknats från allmänhetens och enskilda järnvägars sida.

Vidare föreligger med den nuvarande styrelseformen en olägenhet uti den stora svårigheten att anordna erforderlig inspektion av linjeförvaltningen.

Enligt § 23 i nådiga instruktionen åligger det byrådirektör att tid efter annan företaga inspektionsresor för att tillse, att meddelade före-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

skrifter efterlevas, samt att likformighet och samarbete äga rum mellan distriktsförvaltningarna vid fullgörande av deras åligganden, ävensom för att eljest undersöka förhållanden, som för statens järnvägar äro av vikt.

Erfarenheten från de gångna fyra åren har emellertid visat, att nyssnämnda bestämmelse icke i någon nämnvärd mån kommit till tilllämpning.

Detta förhållande beror på två omständigheter. Den ena är, att flertalet byrådirektörer varit så strängt upptagna av föreliggande byrågöromål, att föga tid återstått dem för utövningen av nämnda inspektionsverksamhet. Den andra inverkande omständigheten är den oförmånliga tjänsteställning, byrådirektör erhållit genom den nuvarande organisationen. Uti denna tjänsteställning med en avlöning, understigande till och med avlöningen för de befattningshavare, som äro närmast underordnade avdelnings föreståndare å linjen, skall byrådirektör självfallet finna det möta vissa svårigheter att utöva den inspektionsverksamhet gent emot distriktsmyndigheterna, som instruktionen ålägger honom. Känslan härav torde hava verkat återhållande i fråga om fullgörande av berörda inspektionsskyldighet, och har måhända, då inspektion enligt stadgandena ägt rum, uti viss mån tryckt sin stämpel på själva omfattningen och arten av inspektionen. Det ligger dock ingen ringa betydelse i, att denna inspektion av den ledande myndigheten gent emot den verkställande sker på ett fullt effektivt sätt. Väl må man ej underskatta den inspektionsverksamhet, som distriktsförvaltningarna hava både rätt och skyldighet att själva eller genom sina underordnade organ utöva. Denna är nödvändig, men man måste dock göra klart för sig, att vid tillämpningen i praktiken av alla de instruktioner, reglementen och säkerhetsföreskrifter m. m., som av styrelsen fastställas, respektive föredragande inom styrelsen är lämpligaste mannen att tillse, att denna tillämpning sker likformigt, likasom ock att övervaka, att linjetjänstemännen med förståelse samt med nit, intresse och ansvarskänsla fullgöra sina åligganden enligt givna föreskrifter. Vid utövande av denna sin inspektionsverksamhet beredes honom jämväl tillfälle att bedöma verkan av de inom hans arbetsfält bestående föreskrifter m. m. samt förbereda sig till de revisioner av desamma, som med järnvägs väsendets nutida snabba utveckling titt och ofta äro behövliga. Ändring i nu angivna förhållanden bör således vidtagas för vinnande av en mera effektiv inspektionsverksamhet.

Såsom av överrevisorerna redan påvisats, har med den nuvarande organisationsformen och den ställning, byrådirektör enligt denna intager, ej minst i avlöningshänseende, uppkommit en olägenhet, som bör undan-

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 käft. 6

42 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 5.

röjas, nämligen svårigheten att tillförsäkra styrelsen erfarna arbetskrafter, varmed sammanhänger svårigheten att genomföra tjänstebyte mellan ledamöter i styrelsen och distriktsförvaltning, när sådant i tjänstens intresse kräves.

Vid besättande av ledig byrådirektörsbefattning kan befaras, att med byrådirektörs nuvarande ställning och avlöningsvillkor platsen icke blir besatt med en sådan arbetskraft, som tjänsten kräver.

Redan vid organisationsfrågans behandling inom Riksdagen betonades ock av åtskilliga talare, att det bleve omöjligt att med den föreslagna avlöningen åt byrådirektör vinna välbehövligt utbyte mellan personer i styrelsen och på linjen och sålunda ernå den växelverkan dem emellan, som för verkets förvaltning innebure en så stor fördel.

I regel torde väl avlöningen utgöra en måttstock på en befattningshavares ställning. Enligt den nuvarande organisationsformen innehar byrådirektör avlöningsvillkor, som äro vida underlägsna dem, hans ämbetsställning motiverar.

Berörda missförhållande kan komma att medföra betänkliga verkningar i avseende å rekryteringen av byrådirektörskåren. En god befordringsordning bör väl syfta därhän att i styrelsen, som ju har det stora verkets ledning om hand, samla i olika grader de bästa krafter, som finnas inom verket. Byrådirektörsbefattningarna borde väl från denna synpunkt sett erbjuda så goda löneförmåner, att jämväl avdelningsföreståndare å linjen kunde utan ekonomisk uppoffring motse en förflyttning till styrelsen såsom byrådirektör. Endast på detta sätt kan generaldirektören hava visshet om, att han vid inträffande ledighet inom byrådirektörernas led kan till efterträdare välja den för befattningen lämpligaste. Sådan ställningen nu är, kan man ej ens med visshet förvänta, att ban- eller maskiningenjör, respektive trafikinspektör, vill mottaga en tilltänkt förflyttning till byrådirektör. Som byrådirektör har sådan linjetjänsteman under nuvarande förhållanden mycket små utsikter att vinna befordran inom styrelsen. År han duglig i sin förutvarande befattning, vet han, att lian utan att passera byrådirektörsgraden kan nå en direktörsbefattning å linjen och därifrån måhända en distriktschefsbefattning. De enda fall, då sådan linjetjänsteman kan förväntas vilja mottaga en byrådirektörsbefattning, torde väl — utom i specialfall, då någon möjligen av privata skäl önskar vistas i Stockholm — vara, då en tjänsteman med tanke att vinna snabbare befordran anser sig böra offra de med linjetjänsten förenade pekuniära fördelarna, i förhoppning att såsom byrådirektör kunna förvärva meriter, tillräckliga att tillsammans med förut på linjen förvärvade försäkra honom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

tidigare än eljest om en direktörsbefattning å linjen. En sådan byrådirektör kommer givetvis »att under sitt arbete inom styrelsen hava sina blickar riktade på linjetjänsten och kommer att begagna varje till buds stående tillfälle till att åter lämna styrelsen. Enahanda blir givetvis förhållandet ifråga om de tjänstemän, vilka eventuellt befordras inom styrelsen till byrådirektörer. Följden blir säkerligen den, att, därest ändring i de bestående förhållandena icke vidtages, de flesta byråer förr eller senare komma att förestås av de yngre och mindre erfarna bland dem, som över huvud taget kunna ifrågakomma till en byrådirektörsbefattning. Den bästa fackkunskapen, de bästa förmågorna gå ut på linjen och vända icke åter till styrelsen, vilket allt innebär, att generaldirektören och souschefen komma att, om icke snar förbättring vinnes, vid ledningen av förvaltningen hava såsom sina närmaste män härtill mindre kvalificerade personer än som skulle kunna stå dem till buds, därest byrådirektörernas avlöningsförhållanden stode i riktig proportion till linjetjänstemännens. Såsom överrevisorerna påvisat, hava de anförda farhågorna redan besannats.

En förändring i en eller annan form av de bestående förhållandena i förevarande avseende är därför av nöden, och bör strävan vid genomförande av sådan ändring vara att möjliggöra önskvärd växelverkan genom tjänstebyte mellan styrelsen och linjeförvaltningarna.

För lösning av den föreliggande frågan kunna olika utvägar tänkas. En utväg vore att återinföra det forna öv er direktör ssystemet i vad detta system avsåg organisationen inom själva styrelsen d. v. s. att anställa ett mindre antal chefer, en var för en större del av styrelsens arbetsfält, med föredragningsskyldighet inför generaldirektören av de inom styrelsen förekommande ärenden, i vilka beslut skola fattas. Genom införande av detta system skulle visserligen en del av olägenheterna försvinna, men de påvisade väsentliga fördelarna av nuvarande organisationssystem tillika gå förlorade. Uti det förra överdirektörssystemet, där föredragningsskyldigheten utövades av allenast ett fåtal och ej i nämnvärd mån överflyttning av beslutanderätt ägde rum, betungades såväl generaldirektören och souschefen som de föredragande i sådan grad, att ärendena hopades och verklig inspektion av linjeförvaltningen blev nästan otänkbar. Frågor av allmänt intresse, reformarbete och dylikt måste undanskjutas. Detta var det äldre systemets stora brister. Utvägen att återinföra detta system har fördenskull ansetts icke böra ifrågakomma.

Med beaktande av det sammanjämkningsförslag, som 1907 års stats-

Förslag till undanröjande av olägenheterna med bibehållande av fördelarna.

44 Sektions-

systemet.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 5.

utskott framförde, kan vidare ifrågasättas, att vissa byrådirektörer skulle, med bibehållande av chefsskapet för egen byrå, jämväl utöva eu sammanhållande verksamhet inom ett visst större område eller sektion av styrelsens förvaltning, och att sådan byrådirektör i denna egenskap skulle dels föredraga egen byrå tillhörande ärenden, dels medverka vid behandlingen av de viktigare av de ärenden, som förekomma å övriga till samma större område hörande byråer. Genom antagande av ett dylikt system, vilket har karaktären av att vara allenast ett ofullständigt sektionssystern, torde emellertid antingen icke vinnas huvudsyftet med reformen eller bättre samverkan inom styrelsen eller ock en annan olägenhet uppstå, nämligen att en dylik byrådirektör tvingades att försumma sin egen b}u-ås ärenden. Det är nämligen alldeles uteslutet, att en såsom sektionschef fungerande byrådirektör skall kunna jämsides med skötseln av egna byrågöromål medhinna att vederbörligen utöva sin sammanhållande verksamhet. Styrelsen anser på grund härav, att ej heller denna utväg för frågans lösning bör ifrågakomma.

Man kan vidare för frågans lösning tänka sig ett verkligt sektionssystem, nämligen så att den sammanhållande verksamheten utövas icke av en vid sin byrå bunden tjänsteman utan av en särskild sektionschef.

Fackchefer skulle därvid anställas till ett antal, svarande mot antalet av de huvudområden, i vilka enligt sakens natur en järnvägsförvaltnings verksamhet fördelar sig, såsom banteknik, maskinteknik, drift o. s. v. Dessa områden kunna lämpligen benämnas sektioner.

Cheferna för dessa eller sektionscheferna skulle föredraga ärenden av mera viktig eller mera principiell natur samt för lättande av chefens och souschefens arbete i största möjliga utsträckning utöva, i fråga om de till sektionen hörande ärenden, den chefen och souschefen tillkommande beslutanderätten.

De skulle vidare medverka och närvara vid byrådirektörs föredragning inför chefen eller souschefen av de till byrådirektörs handläggning anförtrodda ärenden. Denna medverkan synes lämpligen böra anordnas så, att före dylik föredragning sektionschef i allmänhet beredes tillfälle taga del av den av byrådirektör verkställda utredningen i förekommande ärenden eller åtminstone av det i ärendet uppsatta förslag till beslut, där ej i särskilt fall en enkel redogörelse av byrådirektör för ärendets beskaffenhet kunde anses tillfyllest.

Behovet av samverkan inom varje av berörda huvudområden eller sektioner skulle härigenom fyllas på ett fullt tillfredsställande sätt.

Samverkan mellan de olika sektionerna skulle åstadkommas i första

45 Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

hand genom chefen och souschefen samt för övrigt genom samråd mellan enstaka sektionschefer och genom olika slag av gemensamma sammanträden inför chefen och sonschefen.

Sektionscheferna skulle vidare utöva inspektionsverksamhet enligt stadgandet i § 23 i nuvarande instruktion, var och eu rörande sitt verksamhetsområde.

De övriga föredragandena skulle under den bibehållna benämningen byrådirektör dels utöva föredragningsskyldighet i övrigt antingen inför chefen respektive souschefen eller inför sektionschefen, dels utan föredragning avgöra vissa mindre viktiga ärenden, för vilka grunder fastställts, således mestadels handlägga ärenden av mera löpande natur eller ärenden, vid vilkas behandling deras särskilda detaljkunskap vore till gagn.

Ett på nu angivet sätt anordnat system har styrelsen för sin del funnit mest ägnat att undanröja olägenheterna med nuvarande organisationsform, utan att de därmed förbundna fördelarna givas till spillo.

Inom styrelsen hava dock röster höjts mot införande av ett dylikt system. De, som ansett sig icke kunna förorda detta system, hava velat finna lösningen av frågan på annan väg eller genom utvidgningav souschefsinstitutionen. Enligt deras förslag borde reformen gå i den riktning, att det anställdes ytterligare en souschef, vilken jämte den nuvarande souschefen skulle, vardera inom visst område, utöva den sammanhållande verksamheten närmast under generaldirektören och inom detta område i generaldirektörens ställe utöva beslutanderätt i viss utsträckning. Enligt detta system eller souschef ^systemet borde närmast under chefen och souscheferna finnas ett visst antal föredragande byråchefer med chefskap för byråer inom styrelsen, vilkas arbetsområden motsvara de nuvarande byråernas.

Då sålunda olika meningar i frågan förfäktats, må till en början beröras den grundskillnad i åskådningssätt, som vid ärendets behandling inom stja-elsen gjort sig gällande. Denna grundskillnad avser sättet för åstadkommande av bättre samverkan inom styrelsen.

Man har väl inom styrelsen varit enig därom, att bättre samverkan är av nöden, men däremot hava olika meningar yppat sig, inom vilket område, organisatoriskt sett, anordningar böra vidtagas i detta syfte.

Beträffande souschefssystemet har man tänkt sig, att genom anställande av ytterligare eu souschef skulle åstadkommas bättre samverkan överhuvud taget mellan styrelsens byråer. Under den ena souschefen skulle läggas sex byråer, nämligen de tre taxebyråerna och de tre tra-

Souachefs-

eystemet.

De olika huvudsynpunkterna i frågan.

46 Kungl. Majrls Nåd. Proposition Nr 5.

fiktekniska byråerna, samt under den andra souschefen de åtta rent tekniska byråerna, medan liknande sammanhållande verksamhet i fråga om administrativa och kamerala byråerna skulle utövas av generaldirektören.

Enligt den mening, styrelsen med sitt förordande av sektionssystemet biträder, bör man vid organisationsreformen söka erhålla erforderlig samverkan såväl inom varje av de olika huvudområden, i vilka verksamheten inom styrelsen i enlighet med järnvägsväsendets natur bör indelas, eller sektioner som ock mellan sektionerna inbördes. I fråga om samverkan inom sektionerna framträda, såsom påvisats, i hög grad olägenheterna av det nuvarande systemet, och behov föreligger av ändring i nuvarande förhållanden. Men även den lika viktiga samverkan mellan sektionerna bör ernås. Härför fordras dock icke en organisatorisk reform av förvaltningen, utan syftemålet kan och bör ernås dels genom att överflytta beslutanderätten i ett flertal ärenden från chefen och souschefen och således giva dem bättre tillfälle att verka för dylik samverkan, dels genom intagande i den för styrelsen gällande instruktionen eller särskild arbetsordning av bestämmelser, som erfordras för samverkan genom samråd och gemensamma sammanträden.

Den här framhållna huvudskiljaktigheten i tillvägagångssättet vid reformens genomförande står i samband med frågan, om bildandet av sektioner över huvud taget är erforderligt. De, som vilja utvidga souschefsinstitutionen, anse, att med den utveckling statens järnvägar numera uppnått det icke är möjligt för någon att med åsyftat resultat behärska arbetsfältet inom dylik sektion. Den gruppindelningav ärenden, som svarar mot den nuvarande byråfördelningen, är enligt deras mening nödvändig, enär med utvecklingen följt, att inom varje grupp den speciella sakkunskapen är av den art, att en person icke ens nu, än mindre i framtiden, kan till fullo behärska två eller flera av dessa byråers verksamhet.

Styrelsen håller dock före, att det är eu väsentlig skillnad mellan att äga speciell sakkunskap inom ett visst område och att besitta de egenskaper, som fordras för utövande av ledningen mom visst huvudområde eller sektion av styrelsens verksamhet. Den, som har att utöva sådan ledning, måste besitta vissa egenskaper, som man icke behöver kräva av den, som representerar särskild fackkunskap inom ett mindre område. Han skall nämligen äga förmåga att sammanhålla och leda arbetskrafterna inom sin sektion samt angiva, huru och var förbättringar inom de till sektionen hörande arbetsuppgifterna skola ernås och genomföras, ävensom övervaka ekonomien inom sektionen. I besittning av dessa

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

egenskaper och med sin kännedom om åtminstone huvuddragen av de under honom lydande byråernas verksamhetsområden bör han vara väl skickad att lösa inom sektionen förekommande förvaltningsuppgifter av större vikt och taga initiativ till förbättringar inom sektionens verksamhetsområde. Åger han såväl genom sin föregående verksamhet som genom administrativ duglighet förmåga att i rätt riktning leda sektionens verksamhet, kan man förvänta, att med den ökade erfarenhet, han förvärvar under utövande av sitt kall, han skall vara väl ägnad att helt fylla sin uppgift.

För en rätt lösning av åtskilliga förvaltningsuppgifter vore det till gagn, att representanter för berörda större områden av styrelsens verksamhet finge göra sina åsikter gällande eller åtminstone medverka vid frågornas lösning. Sådana uppgifter hava aldrig saknats och komma ej heller att saknas.

När det till exempel gäller inom det bantekniska området att efter långvariga förhandlingar med enskild järnväg, som vill ansluta till statsbanan, få slutligt avtal rörande anslutningen upprättat, kan under frågans förberedande behandling uppkomma spörsmål berörande flera av de nuvarande byråerna inom berörda område. För frågans slutförande är det då ej minst från statsbanans synpunkt önskvärt, att befogenheten att från statens järnvägars sida förhandla samlas i en hand eller sektionschefens och att hans på en mera omfattande erfarenhet grundade uppfattning får göra sig gällande i frågan. Att låta en souschef i dylikt och liknande fall uppträda såsom förhandlande kan endast i undantagsfall ifrågasättas.

Inom det maskintekniska området är givetvis vid fråga om ett ärende, som nu behandlas av byrån för elektrisk drift, den del av arbetet med detta ärende, som kräver särskild sakkunskap inom det elektrotekniska området, förlagd till byrådirektören, men i själva huvudspörsmålet, i vilken omfattning åtgärder i frågan skola vidtagas, kommer den inblick i hela huvudområdets verksamhet, som kräves av representanten för detsamma, att i många fall vara bestämmande vid frågans avgörande. Här såsom på andra områden erfordras ock enhet i fråga om tekniska och ekonomiska spörsmål ävensom rörande underhåll av materiel och anläggningar.

Inom det trafiktekniska området är en dylik sammanhållande verksamhet särskilt av behovet påkallad. Då i regel samtliga spörsmål å detta område utöva inflytande på stations- och tågtjänsten, ligger i sakens natur, att enhetlighet skall avhjälpa åtskilliga olägenheter, som nu existera. Huru man är. lämpligast söker att genom samråd ordna de föreliggande förvaltningsuppgifterna, kan för visso ej undvikas, att både tidsutdräkt

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Skal för avstyrkande av souschefssystemet och antagande av sektionssystemet.

och slitningar uppstå, som skulle kunna undvikas genom vissa förvaltningsuppgifters sammanförande på nu angivet sätt till föredragning eller avgörande.

Inom faxe väsendets område bör givetvis enhetlighet råda först och främst beträffande statens taxepolitik. Vidare bör likformighet iakttagas i fråga om expeditionstjänsten i person- och godstrafik liksom beträffande redovisning och kassakontroll.

Även inom det rent administrativa området möter under nuvarande förhållanden viss svårighet att uppdraga för alla fall gällande gränsskillnad mellan de nu bestående två byråerna inom detta område.

Huru styrelsen tänkt sig den närmare fördelningen av göromålen mellan sektionschefen och byrådirektörerna inom sektionen framgår av den redogörelse härför, som lämnas längre fram i denna skrivelse.

Enligt det förestående anse de, som förorda souschefssystemet, att nödig samverkan mellan byråerna inom styrelsen skulle kunna åstadkommas genom chefen och två souschefer.

Såsom styrelsen här ovan närmare utvecklat, anser styrelsen behovet av samverkan mellan de byråer, som tillhöra samma huvudområde, böra bättre tillgodoses än nu är förhållandet. Denna samverkan bör gå ut på, att dessa byråers verksamhet övervakas och ledes av en person, som behärskar dessa byråers område i tillräckligt hög grad. Detta är ock möjligt att förverkliga. Man kan däremot endast i undantagsfall förvänta, att en souschef, som ju skulle hava ungefär dubbelt så stort verksamhetsområde som sektionschef och besitta, förutom administrativa chefsegenskaper, sakkunskap i viss omfattning inom järnvägsfacket, skall helt fylla sin uppgift. I varje fall tillgodoses icke i souschefssystemet i erforderlig grad berörda samverkan, vilket åter är förhållandet inom sektionssystemet. Att genom detaljerade bestämmelser om samråd åstadkomma den effektiva samverkan, som nu brister, är ej ett tillräckligt botemedel, utan fordras härför särskilda representanter. Att de jämställda ledamöterna under sina gemensamma sammanträden och samråd skola hinna förvärva för berörda samverkan erforderlig inblick i närgränsande byråers verksamhet är icke möjligt. I övrigt må här anmärkas, att, då i souschefssystemet betonas svårigheten för en person att behandla två eller flera byråers verksamhetsområden, detta just framhäver den här ovan berörda svårigheten för en souschef att helt fylla sin uppgift. Sektionssystemet träffar den rätta medelvägen att låta sakkunskapen komma till sin rätt.

I betraktande av svårigheten för en souschef att vara tillräckligt

49 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

inne i de honom underställda arbetsområdena kan ock ställas i tvivelsmål lämpligheten av att i souschefssystemet i den utsträckning, som erfordras, avlyfta ärenden från' generaldirektören för att lätta hans arbetsbörda, vilket däremot utan olägenhet kan äga rum genom antagande av sektionssystemet,

Med antagande av souschefssystemet skulle ej heller avhjälpas andra olägenheter med nuvarande organisationsform.

Uti detta system är väl avsett, att en förbättrad inspektion skulle vinnas, om generaldirektören befriades från en mängd löpande ärenden och inspektionsverksamhet i högre grad än nu sker utövades av honom och hans blivande båda souschefer. Men det är icke inspektionsverksamhet av denna art, som den anmärkta olägenheten berör. Det är de sakkunniga föredragandes inspektion, som legat i lägervall, och dylik inspektion med dess övervakande av linjeförvaltningen enligt § 23 i nådiga instruktionen är av den vikt, att den ej bör eftersättas. Souscheferna kunna ej vare sig genom inspektion eller samråd med linjebefälet i samma mån som sektionscheferna., övervaka linjeförvaltningen brom respektive huvudområden.

Enligt sektionssystemet åter blir inspektionsverksamhet från de sakkunniga sektionschefernas sida möjliggjord. Inspektion av flera var på sitt område sakkunniga sektionschefer skall med den uppsättning av föredragande, som styrelsen här nedan föreslår, kunna ske både oftare och mera effektivt än inspektion av två souschefer. Uti detta system skulle ock samråd med linjebefälet i förekommande ärenden bliva mera fruktbringande. Vad nu sagts om sektionschefs inspektionsverksamhet utesluter ej, att i de fall, där byrådirektörs särskilda sakkunskap så påkallar, inspektion från hans sida ock ifrågakomma-, exempelvis i fråga om större brobyggnadsföretag eller nya anläggningar för elektrisk drift in. in.

Förslaget om inrättande av souschefer tillerkänner visserligen byrådirektörerna en bättre ställning i avlöningshänseende, men härvid har ej tillräckligt beaktats det så ofta och även under Riksdagens behandlingav frågan år 1907 betonade önskemålet om möjlighet till växelverkan i fråga om personalutbyte mellan styrelsen och distriktsförvaltningarna.

Sektionssystemet tillgodoser — samtidigt med det att därmed i högre mån än genom souschefssystemet vinnes tillfälle tillförsäkra styrelsen erfara a arbetskrafter — det ingalunda oviktiga kravet på att i förekommande fall kunna genomföra utbyte av högre tjänstemän mellan styrelsen och distriktsförvaltningarna.

Såsom ett totalomdöme om souschefssystemet vill styrelsen framhålla, att man med detta system söker att i viss mån avhjälpa olägen- Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 haft. 7

50 ‘Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

hetern a av nuvarande organisationsform, men synes man ej vilja taga steget fullt ut.

Genom antagande av sektionssystemet skulle den av alla erkända fördelen med det omedelbara föredragningssättet vinnas på samma gång som man i allo undanröjde de påvisade olägenheterna med den nuvarande styrelseformen.

vissa invänd- Styrelsen övergår nu till bemötande av några under behandlingen lektions-0 av denna fråga gjorda invändningar mot sektionssystemet. systemet. Det har sagts, att enligt detta system väl ej skulle bliva dubbel-

föredragning, men att dubbelarbete icke undvekes.

Det är emellertid att märka, att byrådirektörerna skola även enligt sektionssystemet få beslutanderätt i vissa ärenden av mera löpande natur. Vidare skall generaldirektörens beslutanderätt i största möjliga utsträckning överflyttas till sektionscheferna. Det återstår alltså ett jämförelsevis mindre antal ärendegrupper, i vilka beslutanderätt skulle bibehållas hos generaldirektören, I dessa ärenden skulle det klandrade dubbelarbetet uppstå. Men just dessa ärenden äro av den natur, att deras lösning främjas genom att frågan behandlas från flera och andra synpunkter än som i regel kan väntas av den, som äger sin huvudsakliga sakkunskap inom visst begränsat område. I dessa viktigare frågor är samverkan mellan den föredragande och en sakkunnig sektionschef med större allmän överblick över beslutets räckvidd både önsklig och nödvändig för en allsidig belysning av de uppkomna frågorna. Denna samverkan är det, som styrelsen avsett att vinna genom anordningen med sektionschefer. Häri ligger intet ofruktbart dubbelt arbete. Där i undantagsfall sektionschef, efter att hava tagit del av den av byrådirektör i ärendet verkställda utredning, anser sig böra fullständigt genomgå handlingarna i ärendet, är detta ju jämförligt med det förhållandet, att, såsom vid nuvarande styrelseform förekommer, generaldirektören respektive souschefen begär att före avgörandet få genomläsa handlingarna i ärendet. I regel är berörda samverkan mellan sektionschef och byrådirektör avsedd att äga rum i form av överläggning före själva föredragningen inför chefen, respektive souschefen.

Vidare har anmärkts, att genom antagande av sektionssystemet skulle ärendenas föredragning och avgörande fördröjas. Med det antal föredragande, som styrelsen här nedan föreslår, har styrelsen skäl antaga, att sektionschefernas arbetsbörda skall kunna begränsas därhän, att ingen oskälig tidsförlust uppstår vid ärendenas avgörande utan att endast den tid förflyter, som erfordras för ärendenas allsidiga utredning.

Den vidare framställda anmärkningen, att varje sektion innefattar

51 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

ett område alltför vittomfattande för att kunna grundligt behärskas av en enda person, har i det föregående bemötts. Det är givetvis i sektionssystemet ej avsett, att sektionschefen skall för föredragning lägga hand vid ärende, för vars ingående behandling han icke äger den sakkännedom, som honom underordnad byrådirektör besitter.

Man kan vidare icke med fog erinra, att genom inrättande av sektionschefer skulle komma att förryckas den ämbetsställning den nya organisationen skapat åt distriktschefen och avdelningsföreståndare å linjen. Styrelsen har sin förelagda uppgift att lösa, och distriktsförvaltningarna hava genom instruktion och arbetsordning fått sina befogenhetsområden så noggrant avvägda, att genomförande av styrelsens nu föreliggande omorganisationsförslag icke kan innebära fara för någon inskränkning uti distriktsförvaltningarnas nuvarande befogenhetsområde, som vunnit i styrka och fasthet under de år, som gått, och kan förväntas än ytterligare ökas med erhållande, tid efter annan, av ytterligare till förvaltningens skötsel hörande uppgifter. Icke heller kan här vara tal om att genom sammanslagning för vinnande av samverkan mellan styrelsens byråer äventyras, att statens järnvägars förvaltning skulle komma att, såsom under statens järnvägars första förvaltningsskede nog i viss mån kan sägas hava ägt rum, ånyo uppdelas i tre strängt åtskilda huvudavdelningar, ban-, maskin- och trafikavdelningen utan behörigt samarbete sins emellan, vilket förhållande ju anfördes såsom ett huvudskäl vid fastställande av nuvarande organisationsformen för styrelsen. Här är ju fråga om vinnande av erforderlig samverkan å det område, styrelsen behärskar, och med den stadga, distriktsförvaltningarna numera vunnit, sakna de anförda betänkligheterna all reell grund.

Den anordning med föredragningen, som med sektionssystemets införande ifrågasatts, är för svenska förhållanden ny. Stora förhållanden kräva emellertid andra medel än mindre dylika. Och statsbaneförvaltningen är den obetingat största administrationen inom vårt land. Järnvägsstyrelsen har att bära ansvaret för statens järnvägars förvaltning och förräntning av det stora byggnadskapitalet, och den årliga kostnadsstatens slutsumma är nu nära 60,000,000 kronor. Det är således icke hållbart att i detta hänseende uppdraga jämförelser mellan järnvägsstyrelsen och andra centrala ämbetsverk i allmänhet eller ens med de övriga kommunikationsverken. Statsmakterna hava ock redan vid bestämmandet av avlöningen för generaldirektören och souschefen erkänt den undantagsställning, statsbaneförvaltningen såsom den största affärsdrivande statsinstitutionen intager.

52 Fortfarande behov av en souschef vid antagande av sektionssystemet.

Närmare utveckling av huvuddragen av sektionssystemet.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

1 detta samband må beröras ett spörsmål, som väckts under beredningen av förevarande ärende. Det har ifrågasatts, huruvida efter antagande av sektionssystemet chefen fortfarande skulle vara i behov av biträde av en souschef. Det är emellertid att märka, att souschefen bör fylla ett annat behov än vad genom inrättande av sektionschefer avses. I detta hänseende tillåter sig styrelsen hänvisa till organisationskommitténs (sid. 148—152) motivering för förslaget, att statens järnvägar, liksom i de allra flesta större merkantila och industriella verk vore brukligt, borde erhålla såsom chefens närmaste man en souschef. Styrelsen vill särskilt erinra om vad därvid anförts om nödvändigheten att icke blott i generaldirektörens frånvaro skall finnas någon, som kan företräda honom, utan ock att den, som det gör, är en befattningshavare, som kan antagas vara fullt förtrogen med chefens planer och uppfattningar och åt vilken utan olägenhet kan anförtros att i generaldirektörens frånvaro avgöra även jämförelsevis mera betydelsefulla frågor. Den gångna tidens erfarenhet har ock visat huru gagneligt det varit att för nyss angivna ändamål ett intimt samarbete äger rum mellan chefen och hans ställföreträdare.

På ovan anförda skäl har styrelsen stannat därvid, att övervägande skäl föreligga för antagande av ett sektionssystem, så anpassat efter för handen varande förhållanden, som här nedan närmare utvecklas.

I detta sammanhang må framhållas, att i fråga om valet av system man icke lämpligen kunnat hämta mönster från förvaltningsordningen vid de preussiska statsbanorna. Såsom organisationskommittén (sid. 63—69) närmare utvecklat, äro förhållandena där annorlunda, i det att de göromål, som i Sverige ombestyras av järnvägsstyrelsen, i Preussen äro delade på direktionerna och ministeriet för allmänna arbeten, vartill sedermera kommit ett Eisenbahn-Zentral-Amt; och tillkommer det ministeriet att utöva icke endast den övre ledningen av järnvägs förvaltningen utan också till icke ringa del den verkliga, omedelbara ledningen.

Vid den närmare utveckling av huvuddragen av sektionssystemet, varpå styrelsen nu ingår, må till en början redogöras för sektionschefs åligganden.

Han bör med uppmärksamhet följa sådana frågor, som falla inom sektionens verksamhetsområde, samt i dem framställa förslag.

Han skall leda och övervaka arbetet inom sektionen och är närmast ansvarig för sektionens skötsel.

Han bör efter i arbetsordning eller annorledes av styrelsen eller

53 Kungl. Maj:ts, Nåd. Proposition Nr 5.

generaldirektören fastställd plan för arbetets fördelning föredraga sektionen tillhörande ärenden av viktigare art eller av principiell natur. Härvid är dock att märka, att oberoende av dylik arbetsplan det bör vara honom obetaget, å ena sidan, att förskjuta föredragningsskyldigheten till honom underordnad byrådirektör och, å den andra, att övertaga föredragning i ärende, som enligt planen eljest tillkommer byrådirektör, allt under förutsättning att ej för särskilt fall generaldirektören annorledes bestämmer. En styrka hos förslaget är, att sektionschefens verksamhet ej instruktionsmässigt bindes i avseende å föredragning av vissa grupper av ärenden. Skall han fullgöra sina funktioner utan att eftersätta någon gren därav, måste i avseende å reglerna för hans verksamhet en viss smidighet vara till finnandes, så att han kan efter inom hans sektion föreliggande förhållanden bäst tjäna sektionens intressen. På grund av den ställning, han innehar, förväntar man av honom, att han vet att avväga, i vilka fall enhetlighet eller andra skäl påkalla hans personliga beredning och föredragning av förekommande ärenden.

Vidare bör det tillkomma sektionschef att, enligt vad i arbetsordningen närmare angives, i generaldirektörens ställe på föredragning av byrådirektör avgöra ärenden, vilka tillhöra hans sektion.

Sektionschef bör dessutom, efter vad arbetsordningen bestämmer, medverka vid avgörandet av vissa ärenden såväl på föredragning av byrådirektör inför generaldirektören som i den ordning, § 55 i nuvarande nådiga instruktion stadgar, eller liknande ordning i fråga om ärenden, däri samarbete mellan sektionscheferna eller vissa av dem anses erforderligt. Givetvis bör ock samråd annorledes, på sätt arbetsordningen föreskriver, äga rum mellan sektionschefer.

Sektionschef skall utöva hans sektion berörande inspekterande myndighet i förhållande till distriktsmyndigheterna jämlikt § 23 i nuvarande instruktion.

Slutligen må anmärkas, att för vederbörlig beredning av ärende, som sektionschef själv föredrager, han givetvis äger att anlita biträde av byrådirektör eller annan tjänsteman inom sektionen.

Byrådirektör bör åligga att bereda och, efter vad i arbetsordningen sägs, dels inför generaldirektören dels inför sektionschefen föredraga ärenden, vilka tillhöra hans byrå och ej av sektionschefen direkt handläggas. Huru före föredragningen inför generaldirektören samarbetet med sektionschefen skall ordnas är redan förut berört. Sektionschef eller byrådirektör, som vid besluts fattande efter dylik föredragning har skiljaktig mening, skall det åligga att till protokollet anteckna densamma.

54 Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

Samråd i erforderlig omfattning bör ock för byrådirektör föreskrivas. Enligt bestämmelse i arbetsordningen bör vidare byrådirektör själv avgöra ärenden, tillhörande hans byrå.

I avsikt att fördela föredragningsskyldigheten inom varje sektion efter vad för sektionens vidkommande på grund av sakliga eller personliga förhållanden kan anses fördelaktigt bör i blivande ny instruktion lör styrelsen med underlydande distriktsförvaltningar icke inryckas stadgande rörande sektioners uppdelning i byråer utan bestämmelse härom intagas först i en efter grunderna i instruktionen utarbetad ny arbetsordning. Dessa grunder böra givetvis angiva de göromål, som tillhöra de olika sektionerna, men styrelsen bör icke genom instruktionsbestämmelser vara bunden i fråga om fördelningen efter föreliggande förhållanden av föredragningsskyldigheten mellan byrådirektörerna inom samma sektion.»

Reservation till järnvägsstyrelsens förslag av (len 23 augusti 1912.

__ den av järnvägsstyrelsen sålunda uttalade mening hava sex

byrådirektörer varit skiljaktiga, och hava dessa till styrelsens protokoll den 23 augusti 1912 avgivit i huvudsak följande gemensamma yttrande:

Reservanterna instämma i majoritetens uttalanden om behovet av ökad sammanhållning mellan styrelsens olika byråer, av ökad inspektionsverksamhet och av ökade möjligheter till utbyte av tjänstemän mellan styrelsen och linjen.

De anse emellertid, att den nu gällande organisationen, som grundar sig på det s. k. byrådirektörssystemet, gått i rätt riktning. Den har i högre grad än den förra organisationen ställt fackkunskapen direkt inför chefen, den har undanröjt dubbelarbete och därigenom befordrat snabbhet i ärendenas handläggning.

De olägenheter, som förefinnas i den nya organisationen, äro enligt deras mening icke i och för sig en följd af styrelsens uppdelning på ett större antal byråer i stället för de gamla avdelningarna, ty eu dylik anordning var en naturlig följd av utvecklingen och specialiseringen av styrelsens arbetsområden, utan de äro att tillskriva dels den omständigheten, att chefens tid och krafter måste i allt för stor utsträckning tagas i anspråk för avgörandet av mindre viktiga ärenden och för åstadkommande av sammanhållning mellan styrelsens olika byråer, dels ock det förhållandet, att styrelsens ledamöter icke i avlöningshänseende erhållit den ställning inom statsbaneorganisationen i dess helhet, som motsvarar deras ansvar och befogenhet och som möjliggör ett utbyte av tjänstemän mellan styrelsen och linjen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

55 De anse således, att byrådirektörssystemet bör bibehållas och att de nuvarande olägenheterna kunna avhjälpas genom en sådan utveckling av detta system, att en ny överdirektörsbefattning inrättas, samt genom höjning av byrådirektörernas löneförmåner.

Vad då först beträffar de av styrelsen föreslagna sektionschefernas uppgift att sörja för ökad sammanhållning inom styrelsen lämna reservanterna till eu början för att klargöra den uppgift i sammanhållande riktning, som enligt deras mening skulle tillkomma den nya överdirektören, eu redogörelse för den verksamhet i sådant avseende, som utövas av den nuvarande överdirektören.

Med stöd av bestämmelsen i § 19 av instruktionen, enligt vilken åt souschefen kan uppdragas att i stället för generaldirektören, även då denne i övrigt förvaltar sitt ämbete, avgöra visst ärende eller under viss tid viss grupp eller slag av ärenden eller alla till en eller flera byråer hörande ärenden, har generaldirektören genom beslut, antecknat i styrelsens protokoll den 31 december 1907, funnit skäl bestämma, att under därpå följande januari månad överdirektören och souschefen skulle i stället för generaldirektören avgöra alla till de åtta rent tekniska byråerna, eller banbyrån, bankonstruktionsbyrån, bangårdsbyrån, telegrafbyrån, maskinbyrån, förrådsbyrån, maskininspektionsbyrån och byrån för elektrisk drift, hörande ärenden, med undantag allenast beträffande de ärenden, i vilka expedition skulle avlåtas till Kungl. Maj:t. Anordningen befanns ändamålsenlig och har under de gångna åren, i huvudsaklig anslutning till vad med berörda beslut åsyftats, så varit ordnat, att byrådirektörerna för nämnda åtta byråer haft föredragning inför souschefen utom i särskilt viktiga ärenden, som ansetts erfordra inhämtande av generaldirektörens mening och beslut i frågan. Generaldirektören har således själv direkt handlagt ärenden, tillhörande övriga byråer d. v. s. administrativa byrån, kameralbyrån, trafikbyrån, tidtabellsbyrån, militärbyrån, persontaxebyrån samt inrikes och utrikes godstaxebyråerna.

Den verksamhet i fråga om sammanhållning, som den nuvarande överdirektören utövar, är sålunda i främsta rummet inriktad på de tekniska byråerna. Den nya överdirektören skulle, såsom längre fram närmare utvecklas, enligt reservanternas förslag erhålla eu motsvarande uppgift i fråga om flertalet av de icke tekniska byråerna.

Styrelsen har i sitt förslag ansett, att det för vinnande av enhetlighet och samverkan vore nödvändigt att med frångående av byrådirektörssystemet övergå till ett system, som närmar sig det, som slopades år 1907 och som blivit benämnt överdirektörssystemet, varvid styrelsen

Enhetlighet

och

samverkan.

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 5.

emellertid icke velat rubba det nuvarande decentralisation ssystemet d. v. s. systemet med starka distriktsförvaltningar. De med överdirektörssystemet i dess förutvarande form förenade olägenheterna av dubbelföredragning med ty åtföljande dubbelarbete och tidsförlust har styrelsen sökt undvika genom den föreslagna anordningen, att sektionscheferna skola handlägga och föredraga ärenden av viktigare art och principiell natur och att byrådirektörerna skola själva inför generaldirektören respektive överdirektören föredraga övriga ärenden, i allmänhet i sektionschefens närvaro.

Det har emellertid synts reservanterna, dels att den ökade sammanhållning, som erfordras, lika väl och i visst avseende än bättre kan vinnas inom det nuvarande systemets ram, dels ock att med styrelsens system nyssnämda olägenheter i avsevärd mån skulle komma att kvarstå.

De klargöra här sin uppfattning av de i styrelsens utlåtande använda uttrycken enhetlighet och samverkan. Med enhetlighet torde böra förstås, att ärenden av likartad natur behandlas på samma sätt och avgöras i samma riktning. Av ärenden, tillhörande olika byråer, torde det väl huvudsakligen vara personalfrågor, som kunna bliva föremål för dylik enhetlig behandling. Kravet på sådan enhetlighet anse de vara tillräckligt tillgodosett dels genom instruktionens bestämmelser i § 55 om s. k. personalplenum och dels genom den anordningen att föreståndaren för kameralbyrån, till vilkens handläggning höra frågor rörande avlöningsbestämmelser, alltid lämnas tillfälle att deltaga i behandlingen av de avlöningsfrågor av principiell betydelse, som kunna förekomma å de olika byråerna.

Med samverkan lär åter i främsta rummet böra förstås, att ett ärende, som rör två eller flera byråer, icke behandlas ensamt av den byråföreståndare, till vilkens byrå ärendet överlämnats, utan att samtliga de byråföreståndare, vilkas verksamhetsområden beröras av ärendet i fråga, lämnas tillfälle att medverka vid ärendets såväl beredning som avgörande.

Kunde man således vara viss om, att varje dylikt ärende ovillkorligen bleve behandlat å samtliga vederbörande byråer, behövdes icke något särskilt organ för åstadkommande av samverkan. Emellertid kan det givetvis hända, att en byrådirektör av förbiseende eller av bristande insikt icke uppmärksammar, att ett å hans byrå diariefört ärende också berör en annan byrå, liksom det ju icke är uteslutet, att en byrådirektör, av önskan att i så vidsträckt omfattning som möjligt sätta sin prägel på lösningen av en viss fråga, anser sig kunna undvara andra byråers medverkan vid behandlingen av samma fråga. Det är också givet, att bristen på samverkan skall vara relativt stor i början av en ny organisation, innan alla föredragande fått sin uppfattning genomträngd av nöd-

jKungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

vändigheten av samt vant sig in i formerna för samverkan och innan arbetsordningen anpassats efter förhållandenas krav. Det är således lätt förklarligt, att trots byrådirektörernas bemödanden att åstadkomma samverkan generaldirektörens tid och arbetsförmåga under den gångna tiden i allt för hög grad måst tagas i anspråk för att åvägabringa samverkan. Och det är också tydligt, att inom ett så oerhört omfattande verk som järnvägsstyrelsen chefen, även med den bästa arbetsordning och det bästa samarbete mellan styrelsens ledamöter, alltid måste ägna omvårdnad och arbetskraft åt åstadkommandet och vidmakthållandet av samverkan inom styrelsen. Att åtgärder vidtagas för att lätta hans arbete i detta avseende är givetvis nödvändigt, men att för den skull kasta över bord det nuvarande systemet med dess många omisskänneliga fördelar, synes varken klokt eller behövligt. Reservanterna tro, att de hittillsvarande olägenheterna i väsentlig mån kunna undanröjas genom vidtagande av vissa ändringar i den för styrelsen gällande instruktionen och genom utveckling av de medel, som eu arbetsordning erbjuder. Gränserna mellan byråerna skulle väl kunna dragas tydligare, föreskrifterna om samråd fullständigas, åtgärder vidtagas för att hindra igångsättandet av utredningar samtidigt från flera byråer o. s. v. Och den alltmer ökade erfarenheten och förståelsen av vikten av samarbete kommer givetvis att i sin mån medverka till, att fallen av bristande samarbete bliva mera sällsynta. Om därtill eu ny överdirektörsbefattning inrättas, skulle enligt reservanternas uppfattning generaldirektören i de två överdirektörerna hava tillräcklig hjälp för övervakandet av sammanhållningen inom styrelsen.

Reservanterna anse vidare, att detta övervakande mera effektivt och fullständigt kan omhänderhavas av två överdirektörer än av sex sektionschefer. Reservanterna hysa nämligen i motsats mot styrelsen den uppfattningen, att behovet av ökad sammanhållning gör sig mera gällande i fråga om förhållandet mellan byråer, tillhörande olika huvudområden — eller, för att använda styrelsens beteckningssätt för dessa, sektioner — än mellan byråer, tillhörande samma sektion. Skälet härtill är, att arbetsområdena för byråer inom samma sektion i allmänhet ligga så nära varandra, att i förekommande fall nödvändigheten av samarbete dem emellan oftare är eller åtminstone bör vara uppenbar än i fråga om byråer, tillhörande olika sektioner. Om man t. ex. ser på förhållandena å taxebyråerna, förefinnes i regel icke något behov av sammanhållning mellan persontaxebyrån, å ena, samt inrikes och utrikes godstaxebyråerna, å andra sidan. Förstnämda byrås arbete berör nämligen sällan de andras områden. Och i de få fall, då så sker, t. ex. då eu enskild järnväg begär fastställelse Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 höft. 8

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

av såväl person- som godstaxa, är ju nödvändigheten av samarbete uppenbar. Detta samarbete består för övrigt endast däri, att inrikes godstaxebyrån, å vilken ärendet diarieföres, anmodar persontaxebyrån att avgiva yttrande angående persontaxan och tillser, att detta yttrande införes i det gemensamma förslaget till utlåtande, varefter ärendet gemensamt föredrages. Vad inrikes och utrikes godstaxebyråerna angår är ju samarbete ofta nödvändigt, men detta samarbete föreskriver sig självt utan några stadganden. Däremot finns ett stort behov av tillsyn över, att samarbete äger rum mellan exempelvis de olika taxebyråerna, å ena, samt trafik- och tidtabellsbyråerna, å andra sidan. Likaså är det av vikt, att maskinbyrån, exempelvis i fråga om underdåniga framställningar om anslag till ny rörlig materiel, icke handlar på egen hand utan först efter samråd med trafik- och tidtabellsbyråerna. Likaså är samarbete erforderligt mellan maskin- och banbyråerna. För ett sådant samarbete, vilket är vida svårare att åstadkomma än mellan byråer, tillhörande samma sektion, lära icke de ifrågasatta sektionscheferna hava större förutsättningar än de nuvarande byrådirektörerna, medan däremot två överdirektörer självfallet äro i stånd att lämna generaldirektören ett kraftigt bistånd i hans strävanden i detta avseende. Var och en av dessa sörj er för sammanhållningen mellan de större områden, som stå under hans överinseende, och bådas nära samarbete med generaldirektören bör göra det lätt för denne att åstadkomma sammanhållning mellan de två överdirektörerna.

Enligt reservanternas uppfattning skulle dessutom styrelsens förslag att lägga tyngdpunkten av sammanhållningen i händerna på sektionschefer rent av kunna medföra en fara för att den gamla motsättningen mellan de olika avdelningarna, som ju till följd av styrelsens uppdelning i byråer rätt väsentligt utplånats, skulle ånyo växa fram och vinna styrka. En sådan motsättning är icke att befara, om sammanhållningen lägges i händerna på, förutom generaldirektören, två överdirektörer.

Nu skulle man ju mot denna uppfattning angående kravet på enhetlighet kunna göra den invändningen, att denna uppfattning är för snäv och att med enhetlighet i främsta rummet avses att vissa ledande grundsatser, särskilt i viktigare frågor, böra göra sig gällande inom styrelsens sektioner. Gent emot en dylik invändning framhålles, att, även om åt enhetligheten gives denna innebörd, reservanternas förslag om enhetlighetens övervakande av två överdirektörer torde hava företräde framför styrelsens förslag. Med sektionschefer såsom målsmän för enhetligheten i nu ifrågavarande bemärkelse föreligger säkerligen den faran, att sektionscheferna icke kunna höja sig över de fackliga synpunkterna, maskin-

59 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

teknikerns, banteknikerns etc., under det att enligt reservanternas förslagstörre utsikter förefinnas för att en vidare syn på tingen skall komma att gorå sig gällande, då enhetligheten kommer att övervakas, förutom av generaldirektören, av två souschefer, som i sin verksamhet icke äro bundna vid ett enda fack.

Styrelsen ger för de särskilda avdelningarna exempel på frågor, vilkas lämpliga lösning skulle förutsätta en sammanhållande sektionschef.

Dessa exempel bevisa emellertid icke förefintligheten av det påstådda behovet. Om det gäller att få ett avtal träffat med en enskild järnväg angående dennas anslutning till statens järnvägar, är denna fråga icke inskränkt till endast bansektionens område, utan berör även andra sektioner. En sektionschef är således icke nog för att överblicka hela denna fråga. Exemplet tyder tvärtom på, att sammanhållningen bör ligga hos en än mer enande person d. v. s. en överdirektör. Och i alla händelser behöver icke frånvaron av sektionschefer betyda, att den enskilda järnvägens representanter skola behöva förhandla med flera byråföreståndare var för sig. I arbetsordning eller för varje särskilt tillfälle kan föreskrift utfärdas, att i sådana frågor en viss byråföreståndare skall såsom styrelsens huvudrepresentant leda förhandlingarna med den enskilda järnvägen, och då’samtliga av frågan berörda byråer givetvis skola vara representerade vid förhandlingarna, kommer ju alla dessas samlade erfarenhet att göra sig gällande.

Vad beträffar exemplet från det maskintekniska området synes det självfallet, att en åtgärd rörande elektrisk drift, som kan influera på maskinbyråns nuvarande verksamhet, icke får eller kan vidtagas utan föreståndarens för sistnämnda byrå hörande, vid vilket tillfälle ju denne har tillfälle att göra sina synpunkter gällande.

Vad det trafiktekniska området beträffar medgives, att en viss svårighet föreligger att skarpt skilja mellan trafikbyråns och tidtabellsbyråns områden. Med den erfarenhet, som förvärvats under de år, den nuvarande organisationen ägt bestånd, bör dock en sådan ändring av instruktionen och arbetsordningen kunna genomföras, att omfattningen av berörda byråers arbetsområden bestämmes på ett riktigare sätt och gränserna mellan dem uppdragas skarpare än för närvarande är fallet, och i övrigt bör genom samråd och gemensamma föredragningar kunna åstadkommas den sammanhållning, som sannolikt icke under alla förhållanden kan ernås genom föreskrifter i instruktion och arbetsordning. I alla händelser torde en lika säker borgen för sammanhållning mellan dessa byråer vinnas genom en ny överdirektör, under vilken de båda skulle lyda. I enlighet med vad förut antytts vinnes härvid ur sammanhållningens synpunkt den ytterligare fördelen, att denne överdirektör också övervakar

60 Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Sektionschefens föredragningsskyldighet och beslutanderätt.

de tre taxebyråerna, vilkas arbetsfält i många fall beröra nyssnämnda två byråers områden.

Inom taxeväsendets område bär framhållits statens taxepolitik. Denna är givetvis av så ömtålig natur, att den måste bestämmas av generaldirektören själv, i den mån icke regeringen lämnar direktiv för densamma; någon fara för bristande sammanhållning föreligger således icke i detta avseende. Huruvida en taxepolitisk fråga i t. ex. inrikes godstrafik kan hava inflytande på persontrafik eller utrikes godstrafik torde väl ligga i öppen dag, och i sådant fall är ju gemensam behandling av denna fråga från flera byråföreståndares sida nödvändig; därigenom blir densamma också säkerligen bättre och allsidigare belyst än om densamma handlägges av en sektionschef, som numera svårligen kan vara fackman inom taxebyråernas samtliga områden.

Vad det administrativa området angår anför styrelsen icke något annat skäl än att en viss svårighet råder att uppdraga en för alla fall gällande gränsskillna.d mellan de nuvarande byråerna inom detta område. Givetvis förefinnas dylika fall, om de också inträffa mera sällan, men dessa äro just sådana, där behovet av samråd tydligt och klart framträder och där således samarbete tvingar sig fram, även om icke något särskilt organ inrättas för åstadkommande av sammanhållning inom detta område.

Reservanterna övergå sedan till sektionschefens övriga huvuduppgifter, nämligen att vara föredragande för »ärenden av viktigare art eller av principiell natur» ävensom att utöva beslutanderätt, vilken uppgift enligt styrelsens uppfattning bör i största möjliga utsträckning överflyttas till sektionscheferna.

Vad då beträffar sektionschefens ställning såsom föredragande anse reservanterna, att en dylik tjänsteman icke på ett tillfredsställande sätt kan ombesörja föredragningen av frågor av nyss nämnda art, enär han icke kan representera den tillräckliga sakkunskapen å hela sektionens arbetsfält. Med denna fordran på tillräcklig sakkunskap avses icke, att varje föredragande skall sitta inne med kunskap om alla smådetaljer av byråns arbete, så att han skall bättre än någon annan kunna förrätta varje å byrån förekommande arbete. Vad därmed avses är, att, då styrelsens arbetsfält ju är uppdelat i vissa områden enligt den indelningsgrunden att vart område representerar en särskild gren av styrelsens verksamhet av den storlek, att den av sin ledare kräver hans fulla arbetskraft, ingen annan än denne ledare kan, frånsett detaljer å byråns arbetsfält, sägas grundligt behärska hela detta område. Men därmed följer ock, att,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

om en person såsom föredragande, d. v. s. såsom ombesörjande ärendenas fackliga utredning, skall förestå flera dylika områden, han icke kan sägas sitta inne med den tillräckliga sakkunskapen å samtliga dessa områden. Må vara att han med tillhjälp av den verkligen sakkunnige byrådirektören kan lära in varje ärende för sig, men om nya uppslag göras inför eller av chefen, eller om fråga uppstår om ett ärendes avgörande i annan riktning än föredraganden tänkt sig, kan han säkerligen icke såsom den verklige fackmannen belysa ärendet, förklara förslagets och det eventuella motförslagets detaljer, ärendets sammanhang med ärenden av liknande slag, de olika förslagens konsekvenser etc.

Nu skulle visserligen häremot kunna invändas, att verksamheten inom dessa särskilda områden är så begränsad, att den icke lämnar byråns föreståndare någon möjlighet att erhålla vidare synpunkter å uppkommande större frågor. Sant är, att några byråer finnas, som bearbeta speciella arbetsfält, vilka icke lämna särskilt stora möjligheter till vidare överblick över styrelsens arbetsområde i dess helhet, t. ex. telegrafbyrån, bankonstruktionsbyrån, bangårdsbyrån, militärbyrån och byrån för elektrisk drift, men handläggningen av dessa speciaibyråers ärenden lärer väl sällan fordra dylik överblick över stora områden utanför dem själva. Verksamhetsområdena för de byråer däremot, som handlägga de allmänna förvaltningsärendena, tangera och gripa ofta in på varandra och lämna därigenom byråföreståndarna talrika tillfällen till inblick i andra områden än det egna. Och för övrigt äro dessa egna områden i och för sig så omfattande, att det enligt reservanternas uppfattning icke är riktigt att frånkänna deras föreståndare möjlighet och förmåga att tillägna sig vidare synpunkter. Granskar man dessa byråers uppgifter och arbetsområden, torde man finna bekräftelse å detta påstående. Administrativa byrån har ju till uppgift att handlägga vissa större, mera gemensamma ärenden. De till kameralbyrån hörande lönefrågorna giva byråföreståndaren en god inblick i styrelsens verksamhet inom de olika avdelningarna, och denna inblick blir säkerligen än grundligare, om, såsom måste anses riktigt, de i nära samband med lönefrågorna stående frågorna rörande personalens sociala förhållanden läggas till kameralbyrån. Det är också svårt att se, huru t. ex. chefen för administrativa sektionen skall kunna med vidare blick än den speciellt sakkunnige byrådirektören handlägga en viktig lönefråga. Banbyråns, trafikbyråns och maskinbyråns verksamhetsområden torde vara tillräckligt stora för att deras föreståndare icke komma att sakna den vidare överblick, som erfordras för att de på bästa sätt skola kunna handlägga ärenden inom respektive fack. Samma är förhållandet med tidtabellsbyrån och de tre taxebyråerna, som var

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

för sig hava stora områden att bearbeta och som dessutom liksom de övriga måste i sitt arbete stå i ständig beröring med andra byråer.

Reservanterna framhålla också, att deras förslag ju upptager överdirektörerna såsom särskilda organ för att vid avgörandet av viktigare ärenden tillvarataga de vida synpunkterna, vilka genom överdirektörernas nära samarbete med generaldirektören kunna sträcka sig över samtliga avdelningar.

Granskar man åter styrelsens förslag från beslutanderättens synpunkt, avser detsamma, såsom förut nämnts, att i största möjliga utsträckning överflytta å sektionscheferna den chefen och souschefen tillkommande beslutanderätten. Reservanterna åter anse, att beslutanderätten i viktigare frågor — här är ju icke fråga om den beslutanderätt, som är överlämnad åt byrådirektörerna — kan till större fromma för verket utövas av två överdirektörer — naturligen alltid under generaldirektörens överinseende och enligt hans direktiv — än av sex sektionschefer. Skälen härtill äro följande. Over huvud taget bör ju delning av den beslutande makten i viktiga frågor icke ske, för så vitt icke den beslutande chefens arbetsbörda är så stor, att en delning är nödvändig, och om så är förhållandet — vilket just är fallet inom järnvägsstyrelsen — bör beslutanderätten delas på så få händer som möjligt. -Dessutom är att märka, att de sex personer, på vilka den enligt styrelsens förslag skulle fördelas, trots den överblick de skulle vinna över större områden, likväl måste bliva representanter för fackintressen. Den faran ligger således före, att, såsom förut i ett annat sammanhang anmärkts, deras beslutanderätt kommer att utövas från facksynpunkt d. v. s. att de medvetet eller omedvetet söka i sina beslut främja särskilt sitt speciella fack. Två överdirektörer åter kunna icke förväntas på samma sätt bliva fackchefer. De hava långt större områden att överblicka, och deras nära samarbete med generaldirektören bör än mer bidraga att bevara dem från ensidighet i besluten.

I detta sammanhang betonas, att man icke behöver och icke kan på den beslutande myndigheten ställa det krav, att han skall vara grundligt fackutbildad inom alla de arbetsgrenar, som tillhöra det område, där han såsom chef skall utöva beslutanderätt. Ett sådant krav skulle ju göra det omöjligt att finna någon generaldirektör för statens järnvägar, då icke någon kan vara fackutbildad på järn vägsväsendets samtliga områden. Givetvis är det synnerligen angeläget, att generaldirektören vunnit sin utbildning inom j är n vägstj änsten, men vad som framför allt fordras av chefen är administrativ förmåga eller, med andra ord, att han äger chefsegenskaper. Då överdirektörsinstitutionen endast skulle innebära

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5. 63

eu uppdelning av chefsbefattningen, lträves även av överdirektören förnämligast chefsegenskaper. Visserligen är det nära nog nödvändigt, att en överdirektör är järnvägsman med vidsträckt erfarenhet i görligaste mån å de områden, som han är satt till att leda. Vikten härav framgår särskilt, om man betänker, att det måhända icke alltid är möjligt att inom järnvägsfackmännens led finna en lämplig generaldirektör, utan att till chef måste väljas en framstående administrativ förmåga utan särskild erfarenhet å järnvägsväsendets område. I sådant fall måste överdirektörerna, på vilka chefen skall stödja sig, hava erfarenhet om järnvägsdrift. Men huvudvikten måste dock ligga på chefsegenskaperna. Finnas dessa, är ställningen för överdirektören densamma som för generaldirektören. Av sina byrådirektörer kan han fordra, att den bästa sakkunskapen å varje fackområde skall framläggas för honom till ledning för hans beslut såsom chef.

Riktigheten av denna åsikt bestyrkes väl ock av det faktum, att såväl nuvarande generaldirektören som överdirektören såsom chefer fullt behärskat vardera åtta av styrelsens byråers arbetsområden, trots att ingendera kan sägas vara speciellt utbildad fackman på samtliga dessa områden. Går man till linjeförvaltningen, finner man ju samma förhållande. Icke lär väl någon kunna påstå, att den omständigheten att eu distriktschef icke är utbildad fackman både på ban-, maskin- och trafikväsendets områden skulle utgöra något hinder för honom att vara en duglig beslutande myndighet å samtliga dessa områden.

Styrelsens förslag innebär vidare, att den nuvarande byråindelningen skall upphöra. För närvarande har Kungl. Maj:t i styrelsens instruktion fastslagit de särskilda bjn-åernas verksamhetsområden. Måhända är det för styrelsearbetets bedrivande icke oundgängligen erforderligt att i själva instruktionen bestämma områdena för styrelseledamöternas verksamhet, men nog förefaller oss eu sådan anordning främmande, att av styrelsens 20 föredragande ledamöter icke mindre än 14 skulle i styrelsens instruktion sakna varje annan av Kungl. Maj:t given ledning för sin verksamhet och varje annan begränsning av sitt verksamhetsområde än den, som ligger däri, att instruktionen skulle angiva göromålen inom varje sektion.

Mot den av styrelsen föreslagna ändringen av den nuvarande organisationen bör även göras den invändningen, att densamma icke kommer att avhjälpa de med det s. k. överdirektörssystemet förbundna olägenheterna av dubbelföredragning med ty åtföljande dubbelarbete och tidsförlust. Skall sektionschefens närvaro vid byrådirektörernas föredragning vara av någon verklig betydelse i fackligt hänseende, måste

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

han naturligtvis, likaväl som den föredragande byrådirektören, studera ärendet och bilda sig en uppfattning om detsamma, innan det föredrages. Och helt säkert kommer detta studium att tillgå så, att den byrådirektör, som handlagt ärendet, anmodas att inför sektionschefen referera detsamma och redogöra för de skäl, varpå byrådirektören grundat sin åsikt i frågan, d. v. s. ett slags föredragning kommer att äga rum även inför sektionschefen. Och även om sektionschefen skulle på egen hand studera frågan, innan den av byrådirektören föredrages för generaldirektören, kvarstår ju i alla fall dubbelarbetet. Härigenom vållas givetvis tidsutdräkt. Dessutom kan det ju lätt inträffa, att sektionschefen icke har tillfälle att närvara vid föredragningen inför generaldirektören vid det tillfälle, då byrådirektören är beredd att föredraga ärendet, och därför, i sitt intresse av att få deltaga i handläggningen av detsamma, åvägabringar ett uppskov.

Vad angår det moment i den föreslagna organisationen, att sektionschefen för egen handläggning och föredragning skulle utvälja de ärenden inom de honom underlydande byråernas verksamhetsområden, som äro av viktigare art och principiell natur, så lärer den omständigheten att å vissa sektioner ingå grupper av ärenden, vilkas handläggning förutsätter en speciell fackutbildning, som vederbörande sektionschefer säkerligen i allmänhet icke innehava, komma att lägga hinder i vägen för en dylik självständig handläggning. Så torde väl sektionschefen för maskinsektionen icke kunna självständigt handlägga viktigare ärenden rörande den elektriska driften, sektionschefen å bansektionen lärer icke kunna handlägga viktigare telegrafärenden, sektionschefen för trafiksektionen lärer icke kunna handlägga viktigare militära järnvägsärenden. Och även om t. ex. bansektionschefens sakkunskap skulle räcka till att handlägga en större fråga, tillhörande bangårdsbyrån — t. ex. Stockholms bangårdsfråga — lärer väl hans ställning såsom chef för hela sektionen förbjuda honom att, med åsidosättande av de mera allmänna ärenden, som tillhöra bansektionens verksamhet, övertaga behandlingen av en dylik specialfråga, som givetvis under en mycket lång tid tager i anspråk en mans hela arbetsförmåga.

Även på de sektioner, där sådana speciella arbetsområden icke förefinnas, d. v. s. administrativa och taxesektionerna, kommer säkerligen förhållandet att bliva detsamma. Det är ytterst ringa sannolikhet för att sektionschefen skall hinna eller över huvud taget kunna till egen handläggning uttaga särskilt viktiga frågor t. ex. å administrativa sektionen alla viktiga, lönefrågor eller å taxesektionen, därest sektions-

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

chefens speciella fackutbildning skett å persontaxeområdet, frågor om upprättande av nya tariffer i inrikes eller utrikes godstrafik.

I detta sammanhang fästes uppmärksamheten därå, att redan 1906 års organisationskommitté ansett, att ärenden inom vissa verksamhetsgrenar, för att erhålla en fullt tillfredsställande behandling, borde handläggas och föredragas självständigt av en byrådirektör och utan överinseende av avdelningschefen. Så har kommittén (sid. 188 i kommittébetänkandet) i fråga om bangårdsbyrån förordat en sådan anordning, att byrådirektören för nämnda byrå skulle, mot åtnjutande af ett särskilt tilläggsarvode, förordnas att självständigt d. v. s. fristående från vederbörande av kommittén förordade avdelningschef, handlägga och inom styrelsen föredraga bangårdsärenden, som styrelsen beslutat att till honom överlämna. Vad beträffar byrån för elektrisk drift har kommittén (sid. 191) likaledes ansett, att, så snart fråga förelåge om vattenfalls bebyggande i större utsträckning för järnvägens räkning, samma anordning som å bangårdsbyrån borde vidtagas jämväl i fråga om byrån för elektrisk drift.

Vad härefter angår behovet av ökad inspektion framhålles till en början, att förslaget om inrättande av en ny överdirektörsbefattning lämnar generaldirektören mera tid till inspektion än för närvarande. Givetvis skulle också de båda överdirektörerna med sin förmansställning och sin omfattande verksamhet inom styrelsen särdeles väl kunna utöva inspektion. Deras arbetsbörda inom styrelsen skulle ej heller utgöra något svåröverstigligt hinder därför, då ju, om en av överdirektörerna företager en inspektionsresa, generaldirektören själv eller den andra överdirektören vore i tillfälle att under hans frånvaro övertaga hans beslutande verksamhet inom styrelsen. Och deras inspektionsverksamhet utesluter icke byråföreståndarnas inspektioner.

Då fråga är om inspektion över linjeförvaltningens allmänna ledning av järnvägens angelägenheter inom respektive distrikt, anses sektionschefer såsom inspektionsförrättare mindre lämpliga än generaldirektören och överdirektörerna. Gäller det åter inspektion av förhållandena inom de särskilda avdelningarna å linjen, lärer det icke kunna med fog påstås, att fackkunniga byråföreståndare med den ställning i avlöningshänseende, som reservanterna ämna föreslå för dem, icke skulle vara minst lika skickade att förrätta dylik inspektion som sektionscheferna. Och i fråga om specialområden, t. ex. elektriska anläggningar, brobyggnader m. in., blir inspektionen givetvis bäst utförd av den fackkunniga byråföreståndaren.

Vad slutligen angår behovet av utbyte av tjänstemän mellan styrelsen och linjen erkännes till eu början, att med reservanternas löne-

Bihang till Riksdag eris protokoll 1913. 1 sand. 5 käft. 9

Inspektion.

Utbyte av tjänstemän mellan styrel sen och linjen

66 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Sammanfattning angående organisationen.

förslag, som icke upptager några löner av samma storlek som distriktschefernas, utsikterna att kunna flytta en distriktschef in till styrelsen i annan befattning än såsom överdirektör icke äro stora. Ett inkallande av en distriktschef till styrelsen för att övertaga en sektionschefsbefattning skulle emellertid ytterst sällan kunna komma ifråga. Under det att sektionscheferna böra representera den högsta möjliga fackkunskapen, var och en inom sitt område, gäller nämligen om distriktscheferna, att de i första hand böra äga chefsegenskaper. Om deras förmåga att vara chefer för ett stort område har styrelsen också haft tillfälle att under deras långa tjänstetid vid statens järnvägar bilda sig en bestämd uppfattning. Väl bliven distriktschef, kommer eu sådan tjänsteman säkerligen att allt mindre och mindre ägna sig åt ett visst fackområde, och han torde således efter någon tid lämpa sig mindre väl för att övertaga en sektionschefsbefattning. I alla händelser torde väl en förflyttning till sektionschefsbefattning av en man med sådana chefsegenskaper, som måste förutsättas hos en distriktschef, i de flesta fall kunna sägas vara ett slöseri med arbetskraft.

Vad åter beträffar möjligheten att från styrelseledamöternas led rekrytera distriktschefsbefattningarna med lämpliga innehavare erbjuder reservanternas förslag, enligt vilket avlöningen för styrelsens samtliga ledamöter skulle bliva något lägre än för distriktscheferna, goda möjligheter.

Den egentliga faran för närvarande ur rekryteringssynpunkt är, såsom också från flera håll påpekats och som i styrelsens utlåtande utförligt utvecklas, att styrelsen på grund av byrådirektörernas låga löner i förhållande till linjebefälets icke kan förmå avdelningsföreståndare å linjen att åtaga sig en byrådirektörsbefattning och att byrådirektörerna med ali kraft sträva att få övertaga avdelningsföreståndarbefattningar å linjen. Denna fara avhjälpes — frånsett sektionscheferna — bättre genom reservanternas förslag än genom styrelsens. De föreslå nämligen för byråföreståndarna löner, som motsvara byråchefernas i post- och telegrafstyrelserna, och då dessa löner ju äro något högre än avdelningsföreståndarlönerna å linjen, ligger häri eu — om också icke så stor — förmån, vilken väl torde bidraga att öka möjligheterna dels att förmå lämpliga linjetjänstemän att åtaga sig byråföreståndarskap, dels ock att avhålla lämpliga byråföreståndare från att söka sig ut på linjen. En sådan löneskillnad förefinnes icke i styrelsens förslag.

Grundtanken i reservanternas förslag, i vad detsamma avser själva systemet för styrelsens arbete, är, såsom förut antytts, att icke skapa några mellanled mellan den verkliga sakkunskapen och den beslutande myndighe-

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

ten, utan att låta sakkunskapen direkt framträda inför chefen, varigenom dubbelarbete undvikes och största möjliga snabbhet i ärendenas handläggning vinnes, samt att, då det visat sig, att verkets chef omöjligt kan sammanhålla den stora mängden av ärenden, uppdela den beslutande myndigheten under generaldirektörens överinseende på flera personer, dock så få som möjligt. En sådan uppdelning utesluter givetvis icke, att ärenden, som angå tillämpning av givna direktiv, må kunna i något vidsträcktare mån än hittills överlämnas till byråföreståndarnas eget avgörande.

Eu dylik uppdelning av den beslutande myndigheten utgör för övrigt en naturlig utveckling och ett fullständigande av den förut omnämnda anordningen att lätta generaldirektörens arbetsbörda, nämligen att den nuvarande överdirektören tilldelats stadigvarande befogenhet att handlägga och självständigt avgöra ärenden, tillhörande vissa byråer.

I)å det nn visat sig nödvändigt att ytterligare lätta generaldirektörens arbetsbörda, kunde detta lämpligast ske på enahanda sätt d. v. s. genom att åt en ny överdirektör överlämna beslutanderätten i ärenden av icke principiell natur från ett flertal av de nu under generaldirektörens omedelbara överinseende stående byråerna. Så t. ex. skulle eu lämplig arbetsfördelning kunna ske genom att generaldirektören fortfarande behölle den omedelbara ledningen av administrativa och kamerala byråerna, vilkas arbete ofta hänför sig till förvaltningens organisation och frågor, som röra hela personalen och som därför i många fall gripa in på samtliga byråers område, samt att den ifrågasatta nya överdirektören tilldelades beslutanderätten i fråga om flertalet ärenden, tillhörande trafik- och tidtabellsbyråernas, taxebyråernas ävensom militärbyråns arbetsområden. Därigenom skulle ock vinnas möjlighet att bättre än hittills och bättre än genom sex sektionschefer sammanhålla de olika byråernas ärenden. Räknat med den nuvarande byråindelningen, skulle således den ena av de båda överdirektörerna hava under sig åtta. och den andra sex byråer, ett antal, som icke kan sägas vara för stort, allra helst fördelningen ju bör göras så, att under respektive överdirektörer komma de byråer, vilkas arbetsfält närmast beröra varandra. Till den enas arbetsområde skulle sålunda höra den del av styrelsens verksamhet, som avser den egentliga driften och taxeväsendet, och till den andras den del av samma verksamhet, som i stort sett hänför sig till underhåll av bana och stationer samt tillhandahållandet och vården av den rörliga materielen.

Med bibehållande av den nuvarande anordningen med ett flertal jämnställda föredragande, begränsad på sätt som här nedan skall angivas, och med den beslutande myndigheten uppdelad mellan generaldirektören såsom högsta chef och omedelbar ledare av organisations- och

68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Arbets-

kvantiteten.

personalangelägenheter samt två överdirektörer såsom souschefer och enligt av generaldirektören givna direktiv beslutande å var sitt omfattande område skulle organisationen erhålla en form, som såvitt möjligt låter sakkunskapen på varje område komma till sin fulla rätt, som tillgodoser sammanhållning, som befordrar enkelhet vid ärendenas handläggning och snabbhet i besluten och som bättre än den nuvarande utgör ett adeqvat uttryck för styrelsen såsom representerande den egentliga förvaltningen av statens järnvägar. Den lämnar också möjligheter för ökad inspektion samt för ett behövligt och tillfredsställande utbyte av tjänstemän mellan styrelsen och linjen.

Sedan jag sålunda återgivit de olika principuppfattningarna inom styrelsen, övergår jag till

styrelsens detaljerade organ!safionsförslag.

Styrelsen lämnar härvid till en början redogörelse för antalet ärenden, som under den gångna fyraårsperioden handlagts inom styrelsen.

Antalet och beskaffenheten av dessa ärenden framgår av här närslutna (Bil. B, C och D) tabellariska uppgifter för nämnda år rörande dels diarieförda dels avgjorda ärenden, i vilka tabeller — för vinnande av jämförelse med omfattningen av arbetskvantiteten under tiden före omorganisationen — intagits liknande uppgifter för vissa år eller närmare angivet åren 1895, 1900, 1906 och 1907, hämtade för de tre förstnämnda åren från organisationskommitténs å sid. 31 i dess betänkande härom lämnade uppgifter.

Bilagan B angiver, att i styrelsens dunder införts under nedannämnda år följande antal ärenden.

I enlighet med vad organisationskommittén framhållit såsom lämpligt diarieföras ej alla ärenden, som inom styrelsen avgöras, vadan antalet avgjorda ärenden inom en byrå överskjuter antalet diarieförda. Bilagan C angiver antalet diarieförda ärenden åren 1895, 1900, 1906 och 1907 samt antalet avgjorda ärenden för åren 1908—1911. Enligt densamma skulle en jämförelsetabell, motsvarande den förestående, erhålla följande utseende:

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 5. 69

De i bilagan C upptagna avgjorda ärenden hava slutligen i bilagan D fördelats allt efter ärendenas vikt uti större, ordinära och mindre ärenden, och bar fördelningen utfallit på sätt framgår av nedanstående tabell, däri större ordinära och mindre ärenden i kolumnen betecknats med respektive siffrorna 1, 2 och 3.

Antalet avgjorda ärenden.

De diarieförda ärendena hava sålunda ökats från 11,439 under år 1907 eller sista året före den nya organisationens trädande i kraft till 12,207 under år 1909 för att därefter uppgå under år 1910 och 1911 till respektive 13,311 och 14,046. Antalet avgjorda ärenden under 3-årsperioden 1909—1911 har utgjort respektive 14,822,15,366 och 16,364. Denna stegring har ägt ruin, oaktat till följd av den nya instruktionens bestämmelser ett mycket stort antal ärenden överflyttats till distriktsförvaltningarnas självständiga avgörande. Från övergångsåret 1908, som ock visade stegring, torde kunna bortses, då under detta år genom utfärdande av arbetsordningen med tillämpning från den 1 november 1908 överflyttning av ärenden till distriktsförvaltningarna

70 Xungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Sektionsin delningen.

ägde rum, och även genom särskilt beslut i styrelsens protokoll den 2 mars 1908 omedelbar överflyttning verkställdes av en stor del av de ärenden, som sedan i arbetsordningen i sådant hänseende uppräknats.

Vilken beräkningsgrund man följer, efter diarieförda eller avgjorda ärenden, torde på grund av nämnda utredning vara uppenbart, att, ehuru styrelsens byråer vid omorganisationen befriades från handläggning av en mängd ärenden, dock mest av löpande natur, och oaktat utbrytning av ärenden i viss man till avgörande av distriktsförvaltningarna i enlighet med styrelsens strävan härutinnan även framgent kommer att äga rum, det likväl med utvecklingen följt och allt framgent kommer att följa en ökning av byråärendenas antal. Det kan antagas för visst, att med trafikens utveckling antalet ärenden, som beröra förvaltningens skötsel och sålunda distriktförvaltningarnas verksamhetsområden, komma att ökas, men lika säkert torde vara, att utvecklingen även kommer att medföra ökning av de till förvaltningens ledning hörande ärendena eller sålunda arbetet inom styrelsen, vilket givetvis enligt sin natur är i många fall särskilt maktpåliggande.

Den sammanslutning av byråerna genom bildandet av ett fåtal sektioner, som styrelsen finner erforderlig, synes lämpligen böra ske i huvudsaklig anslutning till det förslag om särställning för vissa byrådirektörer, som förelåg vid behandlingen år 1907 av organisationsfrågan. Koncist har detta förslag funnit sitt uttryck uti en i den historiska framställningen berörd motion, däri yttrats, att en gruppering i ban-, maskin- och trafik- förutom administrativa och taxesaker måste alltid finnas vid en järnväg.

Med det undantag i fråga om förrådssektionen, varför härnedan närmare redogöres, har ock styrelsen funnit sektionsindelningen böra ske efter nyssnämda gruppering.

I fråga om den föreslagna förrådssektionen må framhållas, att den nuvarande förrådsbyrån bildar så att säga ett affärsföretag för sig av synnerligen omfattande beskaffenhet och intager eu. särställning inom styrelsen. Den har att ombesörja anskaffandet och vården av förrådsartiklar ävensom upphandlingen av rullande materiel, räler, broöverbyggnader, kol och andra effekter, representerande stora värden, allt ärenden av en för Sveriges industri mycket ingripande betydelse. Från och med år 1908 sker på denna byrås föredragning all den upphandlingför statens järnvägars räkning, som verkställes genom styrelsen. Exem-

71 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

pel vis för år 1910 har genom denna byrås försorg verkställts upphandlingar till ett värde av 12,175,390 kronor för inhemska och till ett värde av 12,043,000 kronor för utländska varor. Endast bränsleuppköpen uppgå för år till 8 å 9 millioner kronor. Det kräves av chefen för detta iackområde, att han skall äga stor erfarenhet i järnvägstjänst för rätt bedömande av olika varors användbarhet för olika ändamål. Det är givetvis av synnerlig vikt, att det finnes eu fullt sakkunnig kontrollerande myndighet vid dessa upphandlingar och att framför allt nämnda chef, som har hand om dessa inköp, som planlägger dem, och på vars föredragning beslut rörande dem fattas, innehar fullständig och noggrann sakkunskap på dithörande område.

Det är även av stor betydelse, att denna chef intager en sådan ställning i organisationen och erhåller en sådan avlöning, att styrelsen kan påräkna, att en duglig person finner med sin fördel förenligt att kvarstanna vid befattningen.

Beträffande den kontrollerande verksamhet, som styrelsen i och för sina upphandlingar utövar, är att märka, att för det metallurgiska och kemisk-tekniska arbetet inom den nuvarande förrådsbyrån finnas anställda särskilda specialister med biträden. Inom det förra området verkställas undersökningar och provningar av materialier och effekter av järn, stål och koppar in. m., som upphandlas för statens järnvägars räkning, och inom det senare området kemiska och fysikaliska undersökningar och provningar å leveranser av oljor, bränsleämnen, textil- och gummivaror, färgstofter, metaller och legeringar därav m. m. Dessa anstalter för kontrollering hava visat sig vara av särdeles stort gagn såväl vid prövning av föreliggande anbud som vid kontrollering av leveranser, och utvecklingen går därhän, att dessa anstalters verksamhet blir av växande betydelse.

Enligt styrelsens förslag skulle styrelsen indelas i följande sex sektioner:

1) Administrativa sektionen för handläggning av de till administrativa och kamerala byråerna nu hörande ärenden.

2) ^ Bansektionen för handläggning av de till ban-, bankonstruktions-, bangårds- och telegrafbyråerna nu hörande ärenden.

3) Maskinsektionen för handläggning av de till maskin- och maskininspektionsbyråerna samt byrån för elektrisk drift nu hörande ärenden.

4) Driftsektionen för handläggning av de nuvarande trafik-, tidtabells- och militära byråärendena.

5) Taxesektionen för handläggning av de nuvarande persontaxe-, inrikes godstaxe- och utrikes godstaxeärendena.

72 Byrådirek-

törerna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

6) FörrddsseJctionen för handläggning av upphandlings- och förrådsärenden.

Benämningen driftsektionen har valts i stället för det närmast till hands liggande namnet trafiksektionen för att bättre än som är möjligt med sistnämnda namn karaktärisera göromålen å nuvarande trafikbyrån, tidtabellsbyrån och militärbyrån. Göromålen ifråga äro nämligen av den art, att de mera än inom andra områden inom styrelsen beröra den egentliga drifttjänsten å linjen.

Vad därefter angår frågan, i vilken omfattning övriga föredragande ledamöter i styrelsen eller byrådirektörer böra anställas inom de olika sektionerna, beröras till en början några allmänna synpunkter i detta hänseende.

Om än sektionschefs verksamhet blir av mera utvidgad art än nuvarande byrådirektörers, kommer dock givetvis genom inrättande av sektionschefer att från byrådirektörerna avlyftas en del ärenden, varmed sektionschefen tager omedelbar handläggning. Fördenskull erfordras ej vid en omorganisation på av styrelsen föreslaget sätt, att hela antalet nuvarande byrådirektörer bibehållas, utan kan på ett och annat område, där ej göromålens mängd och art annat fordrar, minskning äga rum. Inom ban-, maskin- och driftsektionerna, där vid omorganisationen år 1907 de föreslagna avdelningschefsbefattningarna indrogos utan ersättning i annan form, måste, försåvitt ej antingen byråarbetena eller inspektionsverksamheten skall eftersättas, det nuvarande antalet bibehållas. Beträffande taxe- och förrådssektionerna anser styrelsen åter, att med inrättandet av sektionschefer en byrådirektör å vardera kan indragas. I fråga om administrativa sektionen föreslår styrelsen utan att ifrågasätta någon ökning av antalet föredragande viss förändring av ombudsmannens ställning.

Att med trafikens utveckling följt och alltjämt kommer att trots redan verkställd och blivande utflyttningar av ärenden till distriktsförvaltningarna följa ökning av ärendenas antal inom styrelsen, är redan påvisat. Uti biiagan E lämnas en sektionsvis uppställd översikt av denna ökning för 4-årsperioden 1908—1911. För samtliga sektioner har, såsom redan nämnts, antalet ärenden under perioden utgjort 16,364 år 1911 mot 11,439 år 1907. Ökningen inom varje sektion lämnar ju någon vägledning för bedömande av sektionens ökade arbetsverksamhet.

Här må erinras, att, ehuru man å de olika byråerna sökt i möjligaste mån tillämpa samma grunder vid ärendenas uppdelning i grupperna »större», »ordinära» och »mindre», det dock ligger i sakens natur, att olika subjektiva uppfattningar härvid gjort sig gällande och att det således

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

icke kunnat undvikas, att ojämnhet vidlåder den gjorda uppställningen. Likadant är förhållandet beträffande spörsmålet, huruvida ett ärende är av beskaffenhet att böra diarieföras eller ej, vilket ju kan inverka på antalet uppgivna diarieförda ärenden, varom bilagorna B, C och E lämna upplysning.

Slutligen är att märka, att för bedömande av omfattningen av de olika byråernas verksamhet torde böra tagas hänsyn till, i vilken omfattning samråd — såsom i instruktionen och arbetsordningen föreskrives — äger rum de olika byråerna sinsemellan, men till ledningför bedömandet härutinnan föreligga ej några sifferuppgifter.

Åven med beaktande av det nu anmärkta torde dock utredningen visa, att inom administrativa och taxesektionerna ligger i övervägande grad tyngdpunkten i fråga om arbetskvantitetens ökning å de rent löpande ärendena.

Med den utveckling, som följt sedan år 1907 och varom berörda siffror bära vittne, kan någon minskning i antalet kvalificerade arbetskrafter icke av styrelsen förordas.

Inom några områden kan nog arbetsbördan mellan vissa föredragande vara i någon mån ojämnt fördelad, och utjämning härutinnan bör givetvis ske enligt arbetsordningen, men någon minskning av befintliga arbetskrafter kan ej vidtagas. Detta skulle innebära tillbakagång och motarbeta den fortsatta utveckling av statens järnvägars verksamhet, som förhållandena givetvis kräva. Då man med förslaget om indragning av vissa befattningshavare inom styrelsen närmast synes hava haft sin uppmärksamhet fäst på befattningshavare inom de nuvarande maskininspektions- och telegrafbyråerna, torde här böra betonas, att dessas verksamhetsområden icke, såsom man trott sig kunna göra, låter sig bedömas enbart genom en granskning av diarierna. En klarare inblick på dessa områdens huvudsakliga arbeten torde kunna erhållas av här bilagda sammanfattning för sistlidna år av de föreliggande inspektionsgöromålen (bil. F och G). Dessa redogörelser torde klart ådagalägga, att dessa befattningshavares verksamhet tillhör en viktig del av styrelsens arbetsområde. Såväl värdet som beskaffenheten av de göromål, denna kontrolloch inspektionsverksamhet avser, belyser vikten av, att densamma ledes på ett sakkunnigt och ansvarsmedvetet sätt.

För att nu övergå till de särskilda sektionerna och till en början administrativa sektionen, så utgöras de kvalificerade arbetskrafterna inom nuvarande administrativa och kamerala byråerna av två byrådirektörer, en ombudsman och en notarie.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt 3 höft.

Administrativa sektionen.

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Någon ökning i själva antalet kvalificerade arbetskrafter är ej av styrelsen ifrågasatt, om än, såsom bilagan E utvisar, antalet ärenden ökats under 4-årsperioden. Det är ju att motse, att bland de allmänna ärenden, som nu bär handläggas, sannolikt i större utsträckning än hittills komma att upptagas personalen berörande ärenden, och med hänsyn härtill torde måhända den tid ej vara avlägsen, då inom denna sektion behov av personalökning gör sig gällande.

Förändring i avseende å ombudsmannens ställning och avlöningsvillkor anser däremot styrelsen erforderlig av nedan angivna skäl. Då 1906 års löneregleringskommitté föreslog avlöningen för ombudsmannen, motiverades detta med hänsyn till beskaffenheten och omfattningen av den verksamhet, han då utövade. Därvid framhölls särskilt, att det tillkomme ombudsmannen, sedan han erhållit styrelsens fullmakt att föra talan i ett mål, att på eget ansvar författa alla inlagor i rättegången, anskaffa utredning m. in., och att innehavaren av sagda befattning borde äga ett ej obetydligt mått av praktisk-]'uridisk utbildning för att på ett tillfredsställande sätt kunna ombesörja de med eu ombudsmansbefattning hos ett verk av den ekonomiska omfattning som statens järnvägar förenade göromål. Vid avgivande av sitt förslag rörande ombudsmannen, vilket förslag godkändes vid om regleringen, hade kommittén utgått därifrån, att ombudsmannen såsom dittills skulle, såsom instruktionen stadgade, i rättegångs- och andra mål efter erhållet uppdrag utföra styrelsens talan samt, då sådant påkallades, i mål angående tjänstefel, vilka av styrelsen handlades, verkställa utredning och avgiva utlåtande.

Uti den nådiga instruktion, som i anledning av omorganisationen år 1907 utfärdades, erhöll emellertid ombudsmannen den vidgade befogenheten och det ökade ansvaret att icke allenast utreda bestraffningsmålen utan även såsom ledamot i styrelsen föredraga dessa mål, vilka skulle avgöras i annan ordning än andra inom styrelsen förekommande ärenden, nämligen genom omröstning mellan de i beslutet deltagande med utslagsrätt för ordföranden vid lika antal röster.

Med hänsyn till denna utvidgning av ombudsmannens verksamhetsområde och hans enligt instruktionen givna ställning såsom föredragande och deltagande i besluten i dessa frågor, vilka äro av synnerligen grannlaga natur, finner styrelsen skäl föreslå hans uppflyttning i högre tj änsteställning.

Men även i fråga om avlöningen har styrelsen funnit rättvisa och billighet kräva en förbättring. En stor del av de rättegångar, för vilkas rätta utförande han är närmast ansvarig, äro av mycket vidlyftig och invecklad art, och rättstvisterna äro ofta av stor ekonomisk

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

innebörd. I detta hänseende må exempelvis nämnas, att av de under de senare åren förekommande rättstvisterna av större ekonomisk betydelse närmare ett 20-tal avsett ersättningsanspråk till belopp av omkring 10,000 kronor och därutöver. I ett fall, nämligen i nu pågående rättegång med Hälsingborgs stad angående bättre rätt till markområde, har staden själv uppskattat tvisteföremålet till ett värde av en miljon kronor.

I mål mot Växjö—Alvesta järnvägsaktiebolag kan tvisteföremålets kapitalvärde beräknas till inemot 800,000 kronor och i tre andra fall avser tvisten utfående av belopp växlande mellan 100,000—150,000 kronor.

Dylika exempel äro ej att anse såsom säregna för eu viss period, utan ligger i sakens natur, att inom ett verk av så stor omfattning rättstvister av betydande ekonomisk innebörd alltjämt måste uppstå, vilka endast genom rättegång eller kompromiss kunna avgöras.

På grund av det anförda och då det torde vara synnerligen svårt att binda en praktiskt erfaren jurist vid denna befattning, om löneförmåner och tjänsteställning äro ofördelaktiga, finner styrelsen, att ombudsmannen, som skulle hava att handlägga och föredraga bestraffningsärenden och rättegångsärenden, bör erhålla bjurådirektörs tjänsteställning och avlöningsförmåner. Administrativa sektionen skulle således erhålla såsom föredragande en sektionschef och två byrådirektörer.

I fråga om bansektionen, som skulle hava att handlägga ban-, ban- Bsnsektionen. konstruktions-, bangårds- och telegrafärenden, är redan vid angivande av de allmänna synpunkterna i ämnet framhållet, att för beredande åt sektionschefen av möjlighet att, såsom tjänsten fordrar, fullgöra sina olika funktioner antalet nuvarande byrådirektörer bör bibehållas.

Under den nuvarande organisationsformen, vilken inrymmer inom förevarande del av styrelsens verksamhet fyra föredragande byrådirektörer, eu var för varje av nyssnämnda fyra grupper av ärenden, har det visat sig, att bankonstruktions- och telegrafärenden kunna företagas till behandling och slutföras inom den tid, som skäligen kunnat påfordras för ärendenas slutbehandling. Vad bangårdsärendena angår ligger i sakens natur, att dessa ofta nog kräva ansenlig tid för slutförande, och torde med hänsyn härtill samma omdöme kunna fällas beträffande dem som ifråga om nyssnämnda två grupper av ärenden, även om med ökade arbetskrafter otvivelaktigt önskvärd snabbare behandling i vissa fall skulle kunnat äga rum.

Beträffande slutligen banärendena har sedan lång tid tillbaka förefunnits svårighet att med tillgängliga arbetskrafter medhinna behandlingen av föreliggande förvaltningsuppgifter. Genom 1907 års organi-

76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Maskinsek-

tionen.

sation blev över direktör sbefattningen vid banavdelningen indragen, men tillkom däremot en byrådirektörsbefattning för bangårdsärenden. Att denna förändring, som visserligen var ägnad att befordra bangårdsärendenas handläggning, icke kunde medföra förbättring i behandlingen av banärendena är självfallet, och förhållandena hava även visat, att kvalificerade hjälpkrafter måst inkallas från linjen. De i bilagan B lämnade uppgifter rörande inbalansering till nästkommande år av oavgjorda ärenden angiva, att ännu förefinnas svårigheter att få denna inbalansering begränsad. För banbyråns vidkommande är antalet oavgjorda ärenden synnerligen stort. Från godstaxebyråerna, som även visa hög siffra, torde här böra bortses, då mängden av löpande ärenden å dessa byråer där förklarar inbalanseringens storlek. Banbyrån åter har ju jämförelsevis mindre antal löpande ärenden. I de redogörelser till justitiekanslersämbetet i fråga om ärendenas slutbehandling, som järnvägsstyrelsen numera årligen avlämnar, har ock styrelsen påpekat, att inom denna byrå ofta nog ärendena äro av den art, att långvariga förhandlingar måste föregå ärendets slutbehandling, såsom t. ex. i fråga om behövliga utvidgningar vid föreningsstation, där anslutande enskild järnvägs motsatta intresse gör sig gällande.

Skall nu i den nya styrelseformen allt fungera, som vederbör, och särskilt inom denna viktiga gren av förvaltningen sektionschefen beredas tid att utöva sin verksamhet enligt de grunder, denna styrelseform uppställer, är styrelsen övertygad, att berörda anordning med från linjen inkallad arbetskraft ej är tillfyllest, utan att här föreligger ett behov att bibehålla de fyra byrådirektörsbefattningarna inom sektionen.

Anordningen med tillfälligt inkallad arbetskraft är tillfyllest, då behov tid efter annan föreligger, men här gäller att råtta ett bestående och fortvarande missförhållande.

Beträffande maskinsektionen, varest skulle handläggas ärenden beträffande lokomotiv och vagnar, lokomotiv-, vagns- och verkstadstjänst, elektrisk drift och maskininspektion, föreligger även, såsom nämnts, behov att bibehålla nuvarande antal byrådirektörer.

Skall sektionschefen här fylla en av sina huvudsakliga uppgifter, nämligen att med uppmärksamhet följa sådana frågor, som falla inom hela sektionens verksamhet, samt i dem framställa förslag, fordras för handläggning av de mera löpande ärendena inom sektionen en föredragande för en var huvudgrupp av hithörande ärenden.

Till den första huvudgruppen höra ärenden rörande konstruktionen, vården och underhållet av statens järnvägars rullande materiel och ång-

77 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

färjor, förvaltningen av statens järnvägars verkstäder, lokomotivstall, gasverk m. m.

De till denna sektion hörande ärenden rörande elektrisk drift beröra ett alldeles speciellt tekniskt område och äro av sådan omfattning, att de helt kräva sin man.

Slutligen föreligger inom sektionen till handläggning det ansvarsfulla kontroll- och inspektionsarbetet beträffande såväl för statens järnvägars räkning inköpta lokomotiv och vagnar med tillbehör och reservdelar m. in. som för enskilda normalspåriga järnvägar nyanskaffad rullande materiel.

Omfattningen av göromålen inom varje av berörda huvudgrupper är av den art, att någon minskning icke kan ifrågasättas i byrådirektörernas antal inom sektionen.

Maskinsektionen skulle således erhålla såsom föredragande en sektionschef och tre byrådirektörer.

Inom driftsektionen, där handläggning skulle ske av trafik-, tidtabells-, vagnfördelnings- och vagnssamtrafiksärenden samt militära järnvägsärenden, föreligger även behov av att antalet föredragande byrådirektörer fortfarande är tre. Det är här omfattningen av göromålen å den nuvarande trafikbyrån, som påfordrar detta. Å denna byrå handläggas, bland annat, ärenden, som röra säkerhets- och signalordningarna samt tjänstgöringsreglementen för enskilda järnvägar, utförandet av tjänsten å stationer och tåg, anordningar för besörjandet av godsbefordringen och trafiken vid de stora helgerna och andra tillfällen av större trafikstegring, de ofta svårlösta frågorna rörande begagnande av förenings stationer och ett stort antal personalärenden, däribland frågor om utbildning av deri till trafikavdelningen hörande personalen. Med järnvägsnätets — såväl statens som de enskildas — utsträckning har omfattningen av byråns verksamhet i avsevärd grad tilltagit. Att märka är vidare, att byrådirektören å trafikbyrån kanhända mer än annan ledamot är upptagen av samråd med linjebefälet.

Skall nu chefen för driftsektionen beredas möjlighet att dels fullgöra sina i det nya systemet angivna funktioner inom styrelsen, dels i nödig omfattning utöva den för hans vidkommande särskilt ansvarsfulla inspektionsverksamheten, måste han till biträde vid föredragningen av de till de nuvarande trafik- och tidtabellsbyråerna hörande talrika ärendena hava åtminstone två byrådirektörer. Sektionens föredragande skulle alltså bliva eu sektionschef och två byrådirektörer jämte den å styrelsens stat ej uppförda byrådirektören för handläggning av militära järnvägsärenden, som påkallas huvudsakligen av militära skäl.

Drift-

Bektionen.

Taxe-

sektionen.

Förråds-

sektionen.

Årenden, som föredragas av sektionschef och av byrådirektör.

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Vidkommande taxesektionen, som skulle hava att handlägga person- och godstaxeärenden, anser sig styrelsen i fråga om erforderliga antalet kvalificerade arbetskrafter ej böra under nuvarande förhållanden ifrågasätta någon ökning. Med' en sektionschef och två byrådirektörer skulle detta antal bliva tre och således inom denna sektion, liksom inom de övriga sektionerna, antalet av dessa arbetskrafter överensstämma med vad av 1906 års organisationskommitté föreslagits.

Denna kommitté fann, att den av densamma benämnda kommersiella avdelningen borde delas i två byråer, en för handläggning av till avdelningen hörande ärenden rörande persontrafiken å statens järnvägar och i samtrafik med in- och utländska transportförvaltningar samt en för handläggning av avdelningen tillhörande ärenden rörande godstrafiken å statens järnvägar och i samtrafik med in- och utländska transportförvaltningar.

Inom förrådssektionen kan med inrättande av sektionschefsbefattningen byrådirektörstj änsten uteslutas.

Efter angivande av det behövliga antalet föredragande inom varje sektion följer slutligen redogörelse för, huru styrelsen tänkt sig fördelningen av föredragningsskyldigheten mellan sektionschef och byrådirektör.

Härvid betonar dock styrelsen uttryckligen —• såsom redan vid angivande av sektionschefs funktioner framhållits — att, även om i arbetsordningen denna eller liknande gränsskillnad uppdrages, det bör vara styrelsen obetaget att efter befintliga personliga eller sakliga förhållanden inom sektionen förskjuta föredragningsskyldigheten i ena eller andra riktningen.

Enligt styrelsens mening kan fördelningen i fråga lämpligen ske sålunda:

Administrativa sektionen.

Sektionschefen:

Föredrager slutligt förslag till avlönings- och kostnadsstater, organisationsfrågor, nya arbetsordningar, remitterade lagförslag, koncessionsfrågor och frågor om inköp av enskilda järnvägar. Han utövar även överinseendet över statistiska, kammar- och revisionskontoren.

En byrådirektör:

Föredrager ärenden, som avse personalens avlönings- och pensions-

Kung!. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 5. 79

förhållanden, kameral-, revisions- och kassaärenden samt skadeståndsfrågor m. m.

En byrådirektör:

Föredrager bestraffningsmål och rättegångsärenden, sålunda även fråga om fullföljd av talan, samt ärenden berörande disciplinstadgan.

Bansektionen.

Sektionschefen:

Föredrager ärenden rörande befordran, avsked och entledigande av personal, personalinstruktioner, avlönings- och kostnadsstater för banavdelningen, underdåniga förslag till nya byggnader och anläggningar, frågor rörande enskilda järnvägars anslutning till statsbanestationer, allmänna instruktioner rörande banavdelningen samt saklig granskning av banavdelningens utgifter.

En byrådirektör:

Föredrager frågor rörande underhåll av bana och husbyggnader, j ordförvärv, j ordbyte, lagfart, uthyrning av markområden samt förhyrande av lokaler för styrelsens behov, husbyggnader, disposition av räler och spårväxlar, byggnadscentralförrådet och dess effekters fördelning å distrikten, undervisningskurser för personalen m. m.

En byrådirektör:

Föredrager frågor rörande omgestaltning och nybyggnad av bangårdar samt underdåniga utlåtanden rörande stadsplaner, som beröra statens järnvägars områden m. m.

En byrådirektör:

Föredrager frågor rörande brobyggnader, konstruktioner av räler och spårväxlar samt järnkonstruktioner för större husbyggnader.

En byrådirektör:

Föredrager frågor rörande telegraf- och telefonanläggningar, blockeringsanordningar, växel- och signalsäkerhetsanläggningar samt utfärdande av instruktioner för dessas begagnande.

80 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Maskinsektionen.

Sektionschefen:

Föredrager ärenden rörande befordran, avsked och entledigande .av personal, personalinstruktioner, verkstädernas förvaltning, underdåniga förslag till anskaffande av ny rullande materiel, avlönings- och kostnadsstater för maskinavdelningen, nya byggnader och anläggningar vid maskinavdelningen, avskrivning av försliten eller eljes för statens järnvägar oanvändbar rullande materiel samt saklig granskning av maskinavdelningens utgifter.

En byrådirektör:

Föredrager ärenden rörande konstruktionen, vården och underhållet av den rullande materielen samt statens järnvägar tillhöriga ångfärjor, tillhandahållandet av dragkraft, underhållet av verkstäderna och övriga maskinavdelningens byggnader och anläggningar, reglering av skador å vagnar och presenningar i samtrafik.

En byrådirektör:

Föredrager ärenden rörande kontroll å tillverkningen av statens järnvägars rullande materiel, tillsyn över enskilda järnvägars rullande materiel.

En byrådirektör:

Föredrager ärenden rörande anskaffning av elektrisk ström samt angående elektrisk tågrörelse, elektrisk motordrift och elektrisk belysningvid statens järnvägar.

Briftsektionen.

Sektionschefen:

Föredrager ärenden rörande befordran, avsked och entledigande av personal, personalinstruktioner, organisationsärenden rörande stations- och tågtjänsten, ärenden rörande allmänna grunder för begagnande av gemensamma stationer, trafikerande av ångfärjeleder, avlöningsoch kostnadsstater för trafikavdelningen, denna sektion berörande ärenden rörande trafiksäkerheten å statens järnvägar, ärenden rörande tjänstgöringsreglementen å enskilda järnvägar, öppnandet för trafik av nya bandelar, besörjandet av trafiken vid de stora helgerna och andra tillfällen av stor trafikökning, saklig granskning av trafikavdelningens utgifter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

81 En byrådirektör:

Föredrager personalärenden i övrigt, ärenden rörande anordningar för besörjande av person- och godstrafik i allmänhet, fribefordran för järnvägspersonal, allmänna villkor och bestämmelser om trafikering av håll- och lastplatser samt sidospår, benämning å stationer, håll- och lastplatser, begagnande av gemensamma stationer i övrigt, förhållandet till postverket i' vad rör trafiktjänsten, ordningsföreskrifter, åtgärder för hämmande av smittosamma sjukdomar, allmänna bestämmelser rörande undersökningar vid oregelmässigheter under transporter, affärsrörelse inom järnvägens område.

En byrådirektör:

Föredrager ärenden rörande planer för tågens gång och sammansättning, disposition av vagnparken, milkontroll, ömsesidigt begagnande av vagnar, posttransporter i vad de avse tåglägenheter och vagnsutrymme.

En byrådirektör (den generalstabsofficer, som tjänstgör som byrådirektör i styrelsen):

Föredrager militära järnvägsärenden.

Taxesektionen.

Sektionschefen:

Föredrager ärenden rörande ändringar i eller tillägg till trafikstadgan samt de internationella fördragen angående person- och godsbefordring å järnväg ävensom taxorna för transporter å statens järnvägar och för samtrafik med in- och utländska järnvägar, vidare ärenden rörande expeditionstjänsten och kontrollen av de av person- och godstrafiken härflytande inkomster. Han utövar ock överinseendet över kontrollkontoret samt biljett- och blankettkontoret.

En byrådirektör:

Föredrager övriga ärenden, som enligt nu gällande instruktion och arbetsordning höra till persontaxebyråns handläggning.

En byrådirektör:

Föredrager övriga ärenden, som enligt nu gällande instruktion och arbetsordning höra till inrikes och utrikes godstaxebyråernas handläggning.

Förrådssektionen.

Sektionschefen:

Föredrager ärenden rörande inköp och försäljning av förrådseffekter samt övervakar distriktförrådens skötsel.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 höft.

82 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Sammanfattning av förslaget.

Sammanfattas styrelsens förslag rörande de föredragande, blir den förändrade indelningen följande, varvid jämväl i och för jämförelse angivits antal avdelningschefer och byrådirektörer års organisationskommittés förslag.

Föreslagna föredragande.

Nuvarande förhållanden.

2 byrådirektörer. 1 ombudsman.

4 byrådirektörer.

3 byrådirektörer.

3 byrådirektörer.

3 byrådirektörer.

1 byrådirektör.

Administrativa sektionen.

1 sektionschef.

2 byrådirektörer.

Bansektionen.

1 sektionschef.

4 byrådirektörer.

Maskinsektionen.

1 sektionschef.

3 byrådirektörer.

Driftsektionen.

1 sektionschef.

3 byrådirektörer.

Taxesektionen.

1 sektionschef.

2 byrådirektörer.

för byrå enligt 1906

Av 1906 års kommitté föreslaget antal avdelningschefer och byrådirektörer för byrå jämte ombudsman.

1 avdelningschef.

1 byrådirektör.

1 ombudsman.

1 avdelningschef.

4 byrådirektörer.

1 avdelningschef.

3 byrådirektörer.

1 avdelningschef.

3 byrådirektörer.

1 avdelningschef.

2 byrådirektörer.

1 byrådirektör.

S:a 20 personer.

Förrådssektionen.

1 sektionschef.

S:al7 personer. S:a 20 personer.

Det antal föredragande, som sålunda skulle komma att finnas i järnvägsstyrelsen, kan synas ansenligt vid jämförelse med andra centrala ämbetsverk i Sverige, av vilka endast ett, nämligen arméförvaltningen, har ett jämförelsevis stort antal (11) dylika tjänstemän. Järnvägsstyrelsen bör emellertid jämföras icke med andra centrala ämbetsverk i Sverige utan med andra järn vägs förvaltningar, vilkas förhållanden i avseende på bannät, trafik och omfattningen av de den centrala myndigheten påvilande uppgifterna motsvara våra. Dylik motsvarighet kr till-

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

finnandes i Baden, Sachsen och Bayern såsom torde framgå av bilagda tablå (Bil. H). I generaldirektionen i Baden är för närvarande antalet avdelningsföreståndare och referenter 34, i vilket antal dock någon minskning nu är ifrågasatt genom förskjutning av ärenden till de mestadels med beredning av ärenden sysselsatta s. k. »Hilfsbureaus». I generaldirektionen i Sachsen överstiger ock i avsevärd mån föredragandes antal det nu av styrelsen föreslagna för den svenska järnvägsförvaltningen.

I nämnda generaldirektion fungera nämligen förutom två »Finanzassessoren» och två tekniska »Hilfsarbeiter» 9 juridiska och 13 tekniska »Oberräte» och 9 »Finanzamtmunner». I Yerkehrsministerium i Bayern finnas, förutom 2 ministerialdirektörer, 9 referenter och 8 »Hilfsreferenter», varför utom föredragning i högsta instansen ombesörj es av vid de till ministeriet anslutna s. k. Amten anställda 6 Oberregierungs- eller Oberbauräte och 15 Regierungs-, Bau- eller Direktionsräte. Slutligen må erinras vad Preussen beträffar — om än på grund av trafikens ojämförligt större intensitet full jämförelse med vårt land ej står att vinna — att i det preussiska ministeriet för allmänna arbeten fungera för handläggning av järnvägsärenden under 5 avdelningsföreståndare 33 föredragande råd förutom 19 regeringsråd, assessorer med flera.

Såsom i viss mån berörande förevarande omorganisationsfråga före- Sekreterare. slår styrelsen vidare förändrad tjänsteställning för vissa av de hos styrelsen anställda notarier.

Redan i sin underdåniga skrivelse den 28 maj 1902 angående lönereglering vid statens järnvägar meddelade styrelsen, att inom styrelsen ifrågasatts, huruvida icke ändring i staten över fasta arvoden borde ske, bland annat, genom upptagande å trafikavdelningen av tjänstemän med avlöning, lika med den för byråingenjörerna å ban- och maskinavdelningarna fastställda, men ansåg stjurelsen för det dåvarande tiden icke vara inne att i detta ämne framlägga definitivt förslag.

Styrelsen finner förhållandena nu påkalla, att det sålunda redan år 1902 väckta förslaget ånyo upptages till behandling.

Vad angår de nuvarande icke tekniska byråerna, frånsett militärbyrån, rörande vars notarie ingen ändring här ifrågasättes, förefinnes följande antal innehavare av notariebefattningar, nämligen å administrativa och kamerala byrån gemensamt en notarie, å trafikbyrån en notarie, å tidtabellsbyrån två notarier sam å en var av de tre taxebyråerna eu notarie, inalles 7 notarier. Anledningen till att å tidtabellsbyrån förefinnas två befattningshavare av denna grupp beror därpå, att inom denna byrå göromålen äro fördelade i tvänne olika grupper, nämligen tidtabells-

84 Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition Nr 5.

och vagnfördelningsärenden, och beträffande varje av dessa båda grupper har så förfarits, att vederbörande notarie närmast under byrådirektören bereder tidtabells- respektive vagnfördelningsärenden.

Med beaktande av nu angivna förhållande i fråga om de båda notarierna å tidtabellsbyrån är en var notarie å ifrågavarande icke tekniska byråer byrådirektörens närmaste man, och åligger det honom i denna egenskap, såsom ock framgår av den för styrelsen utfärdade arbetsordning, i främsta rummet att tillhandagå byrådirektören vid beredning av byrån tillhörande ärenden, att vid förfall för byrådirektören förrätta dennes tjänst och att vara arbetsledare å byrån eller inom tidtabellsbyrån respektive avdelning därav. Notarierna tillhöra den grupp av sådana befattningshavare i styrelsen, vilka bär ovan angivits såsom kvalificerade arbetskrafter, och inom vilken grupp, till båtnad för verket, statsmakterna år 1907 medgåvo ökning i personantalet. Likasom de nuvarande byrådirektörerna och byråingenjörerna åligger dem således maktpåliggande och ansvarsfullt arbete. Åven inom det nya sektionssystemet skulle dessa notarier bibehålla sin ställning såsom den föredragande byrådirektörens högra band och medhjälpare. De skulle fortfarande hava att utföra kvalificerat arbete och vid förfall för den föredragande byrådirektören inträda i hans ställe och därvid tilläggas föredragningsskyldighet.

Likasom i fråga om byrådirektörsgruppen närmare utvecklats föreligger även här ett behov att åt stju-elsen tillförsäkra erfarna arbetskrafter. Såsom förhållandet nu är, eller att notaries avlöning är avsevärt lägre än trafikinspektörernas å linjen, kan ofta vara att befara vissa olägenheter vid rekryteringen av dessa såsom byrådirektörernas närmaste män fungerande befattningshavare.

För att häva berörda olägenheter och bereda ifrågavarande befattningshavare en mot deras arbete och ansvar mera svarande ställningfinner styrelsen med här nedan angivna undantag förändring av ifrågavarande notariers ställning och avlöningsvillkor vara av behovet påkallad.

Inom tidtabellsbyrån finnes, såsom nämnt, två notarier, som båda tjänstgöra såsom byrådirektörens närmaste man och som sålunda båda vid förfall för denna inträda såsom ledamöter och föredragande var för sitt område. Styrelsen finner dock i tjänstens intresse det vara lämpligare, att endast en person å den nuvarande tidtabellsbyrån har ställningav byrådirektörens närmaste man, och vill därför icke ifrågasätta någon ändring i den ena av ifrågavarande notariebefattningar.

Med det förslag, som styrelsen framställt rörande taxesektionen, skulle vidare å denna sektion ej finnas mer än två byrådirektörer, och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

bör följaktligen där ej ifrågakomma mer än två befattningshavare med ställning såsom byrådirektörs närmaste man.

Styrelsen föreslår alltså, att i stället för fem av de nuvarande notariebefattningarna inrättas fem nya befattningar, nämligen en å administrativa sektionen, två å driftsektionen och två å taxesektionen, med avlöning i likhet med närmaste högre grupp i löneskalan inom styrelsen, nämligen kamreraren med flera, och å linjen ban- och maskiningenjör samt trafikinspektör av II klass, således, inberäknat ersättning för bostad och bränsle, lägst 5,700 kronor och högst 6,600 kronor. För att bättre karaktärisera ställningen såsom den föredragande byrådirektörens närmaste man, anses innehavarna av dessa befattningar böra benämnas sekreterare.

Likställighet synes ock böra beredas de blivande sekreterarna med byråingenjörer av I och II klass i avseende å tiden för rätt och skyldighet att avgå ur tjänsten.

Reservanternas detaljerade organisationsförslag.

Reservanterna anföra, att vad beträffade antalet byråer de på grund av otillräcklig kännedom om detaljerna i vissa byråers verksamhetsområden icke kunnat bilda sig en bestämd uppfattning om, huruvida genom överflyttning av vissa ärendegrupper och genom inrättandet av särskilda inspektörsbefattningar någon eller några byråer skulle kunna indragas. De hava alltså i det följande utgått från det nuvarande antalet byråer.

Emellertid anse de sig böra ifråga om styrelsens sammansättning föreslå eu anordning, som visserligen icke från organisationssynpunkt är så betydelsefull, men som dock är ägnad att giva eu riktigare bild av omfattningen av styrelsens förvaltande verksamhet än vad som med den nuvarande ordningen är fallet. Vissa byråers arbetsområden synas nämligen vara av den art, att de icke kunna anses tillhöra styrelsens allmänna förvaltande verksamhet i samma mening som övriga byråer. Detta gäller bånkonstruktionsbyrån, bangårdsbyrån, byrån för elektrisk drift och militärbyrån. Dessa byråer äro specialbyråer, vilkas arbete rör sig inom strängt begränsade områden. Detsamma är i viss mån fallet även med maskininspektion sbyrån, beträffande vilkens verksamhet för övrigt gäller, att någon föredragning av ärenden i styrelsen från vederbörande byrådirektörs sida endast i ringa mån förekommer. Vad angår militär byrån är densamma ju eu del av generalstabens kommunikationsavdelning, vilken av vissa skäl lagts under järnvägsstyrelsen, och dess särställning utmärkes ju därigenom att byråns föreståndare är en generalstabsofficer, som icke åtnjuter avlöning å järnvägsstyrelsens stat.

86 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

Såsom gemensamt för samtliga dessa fem byråer kan framhållas, att byråerna icke hava någon nämnvärd beröring med personalen å linjen och den dagliga driften.

För utmärkande av den särställning, som intages av omförmälda byråer i förhållande till de förvaltande byråerna i egentlig mening, vilkas föreståndare böra erhålla byråchefs titel och ställning, anse reservanterna sig böra föreslå, att föreståndarna för ifrågavarande byråer bibehållas vid benämningen byrådirektör, men upphöra att vara ständiga ledamöter i styrelsen.

Nu ifrågavarande byrådirektörer böra självständigt föredraga inför generaldirektören eller respektive överdirektörer de av dem handlagda ärenden, som äro av den natur att de kräva föredragning — dessa äro givetvis till antalet skäligen få. 1 dylika fall böra de, i likhet med vad som i § 12 i gällande instruktion är föreskrivet beträffande sådan tjänsteman, som på grund av särskilt uppdrag föredrager ärende i styrelsen, ingå såsom ledamöter i styrelsen. Deras förhållande i övrigt till styrelsens nuvarande ledamöter bör icke förändras. De böra äga att på vanligt sätt samråda med byråcheferna, utan att vara underkastade något förmanskap från deras sida.

Den nu föreslagna anordningen skulle i instruktionen kunna i korthet uttryckas på följande sätt:

Järnvägsstyrelsen utgöres av: en generaldirektör och chef, två överdirektörer och souschefer, en överingenjör,

elva byråchefer, föredragande eu var för de ärenden, vilka tillhöra den byrå inom järnvägsstyrelsen, som han förestår, två järnvägsfullmäktige.

De vid styrelsen anställda byrådirektörer och föredragande i särskilda ärenden, nämligen en för bankonstruktionsärenden, en för bangårdsbyggnadsärenden, eu för maskiniuspektionsärenden, en för ärenden, tillhörande den elektriska driften, och en för militär ärehden, ingå vid föredragning av respektive ärenden såsom ledamöter i styrelsen.

V ad sekreterarna beträffar, framhålla reservanterna, att det är i konsekvens med styrelsens system, att styrelsen föreslår, att å taxesektionen blott två notariebefattningar skola förvandlas till sekreterarbefattningar. Då reservanterna föreslå, att samtliga de tre taxebyråerna skola bibehållas såsom självständiga byråer, följer ju därav, att de anse, att byråföreståndarens närmaste man å alla dessa tre byråer bör erhålla sekreterares ställ ning, varför de i stället för styrelsens fem sekreterarbefattningar föreslå sex dylika tjänster.

Slutligen anmärkte reservanterna, att den organisationsförändring,

87 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

som deras förslag innefattar, är anpassad efter det nuvarande systemet med distriktsförvaltningar såsom utövande befälet å linjen. Skulle detta system visa sig böra vika för en starkare centralisation, kommer en sådan förändring säkerligen att medföra krav på förstärkning av styrelsens arbetskrafter, men den behöver, så vitt man kan se, icke medföra någon rubbning av grunden för den av reservanterna föreslagna organisationen för styrelsen.

Avlöningsförmåner och avlöningsvillkor.

Beträffande slutligen de föreslagna avlöningsförmånerna har styrelsen till en början redogjort för de förutsättningar, under vilka avlöningen för de nuvarande byrådirektörerna bestämts.

1906 års löneregleringskommitté utgick vid avgivande av sitt löneförslag från den organisationsform, som då gällde för järnvägsstyrelsen. Förslaget innefattade sålunda avlöning för fyra överdirektörer, vilken sattes till 10,000 kronor; och föreslogs avlöningen åt byrådirektörerna till lägst 6,600 högst 7,500 kronor, av vilka belopp 1,800 skulle utgöra ersättning för bostad och bränsle. Denna avlöning, som för övrigt var lika med den för ban- och maskiningenjörer av l:a klass samt trafikinspektörer av l:a klass vid linjeförvaltningen föreslagna och sedermera jämväl av Riksdagen godkända, var alltså tillmätt under förutsättning att byrådirektörerna skulle bibehålla den ställning, de hittills haft d. v. s. allenast vara överdirektörernas närmaste män och medhjälpare — någon föredragningsskyldighet var icke ifrågasatt för byrådirektörerna. I det av Kungl. Maj:t framlagda organisations förslaget, som blev av Riksdagen antaget, voro överdirektörerna eller, såsom de av 1906 års organisationskommitté benämndes, avdelningscheferna uteslutna och byrådirektörerna uppflyttade till ledamöter och föredragande i styrelsen, men de bibehöllos det oaktat vid den för dem i en helt annan egenskap tillmätta avlöningen. Innebörden härav är alltså, att de tjänstemän, vilka sattes att direkt under chefen utöva ledningen av statbaneförvaltningen, erhöllo samma avlöningsförmåner som de, vilka inom styrelsens underordnade organ d. v. s. linjeförvaltningarna skulle tjänstgöra såsom avdelningsföreståndarnas närmaste män. Det bör i detta sammanhang framhållas, att avdelningsföreståndarnas d. v. s. ban-, maskin- och trafikdirektörers avlöning vid den nya löneregleringen bestämdes till lägst 7,800 och högst 8,700 konor, i vilka belopp ingår värdet av den nämnda tjänstemän tillkommande rätten till fri bostad och bränsle, i avlöningsreglementet uppskattat å den dyraste levnadsorten till 1,800 kronor. Tillika bör anmärkas, att byrådirektörernas avlöning ställer sig i verkligheten lägre än ban- och maskiningenjörers

88 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 5.

samt trafikinspektörers av l:a klass. Dessa tjänstemän tilldelas nämligen förutom arvode om lägst 4,800 och högst 5,700 kronor fri bostad om 6 ram och kök jämte fri vedbrand, vilken förmån i Stockholm med dess dyra bostadsförhållanden måste uppskattas till minst 2,000 kronor, vartill kommer fri läkarvård. Skillnaden i avlöning skulle sålunda utgöra minst 200 kronor till byrådirektörernas nackdel.

Ovanstående framställning av faktiska förhållanden skulle knappast tarva någon utläggning för att visa, att byrådirektörerna i avlöningshänseende erhållit en ställning, som innebär ett missförhållande i organisatoriskt avseende av synnerligen betänklig art. Ty, man må vara aldrig så övertygad om decentralisationsprincipens förträfflighet och vikten av att skapa starka distriktsförvaltningar, detta system bör dock icke medföra, att centralförvaltningen d. v. s. den ledande myndigheten försvagas; men att så skett därigenom att byrådirektörerna tilldelats avlöningar, som knappast uppgå till dem, vilka tillkomma mera underordnade befattningshavare å linjen, torde genom det ovan anförda vara uppenbart.

Frågar man sig nu om anledningen till att dessa oegentligheter icke tillräckligt klart framträdde vid organisationsfrågans behandling av statsmakterna, bör man återkalla i minnet den brådska, som rådde såväl vid utarbetandet av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet som vid Riksdagens behandling av ärendet. Av debatterna i Riksdagens kamrar framgick med all tydlighet, vilken stor tveksamhet, som gjorde sig gällande emot Kungl. Maj ds förslag, ävensom att mycket vägande skäl anfördes för uppskov med organisationsfrågan. Vad som torde hava bestämt Riksdagen för ett avgörande av frågan synes hava varit det förhållandet, att löneregleringsfrågan för de stora grupperna av personalen, vilken alla önskade få genomförd snarast möjligt, ansågs icke kunde lösas utan i samband med frågan om järnvägsstyrelsens organisation.

Nämnda missförhållanden i fråga om de nuvarande byrådirektörernas ställning komma, därest ändring ej vidtages, att leda till betänkliga olägenheter i fråga om rekryteringen, varför redogörelse förut lämnats vid angivande av det nuvarande systemets brister.

Beträffande nu såväl sektionschefs som byrådirektörs tjänsteställning i det nya systemet är att beakta, att föredragningen av de mången gång så omfattande och svårlösta frågorna, som tillhöra styrelsens ämbetsbefattning, är av så självständig och maktpåliggande art, att de, som hava detta viktiga arbete sig anförtrott, böra erhålla en däremot svarande tjänsteställning och avlöning. Det gäller här ledningen av det stora verkets förvaltning. Enligt styrelsens erfarenhet förefinnes redan

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

nu en alltför ringa värdesättning av det arbete, de föredragande hava sig ålagt, särskilt i jämförelse med de i spetsen för linjeförvaltningen ställda tjänstehavare. Villigt må erkännas, att på järnvägsstatens linjedirektörer och framför allt distriktschefen ligger ett betydligt stort ekonomiskt ansvar, och att deras arbete för järnvägsdriftens skötsel kräver framstående duglighet och erfarenhet. Men enahanda ansvar och krav på särskild duglighet och sakkunskap föreligger i lika hög grad i frågaom de befattningshavare, som närmast chefen och souschefen skola hava omsorgen om förvaltningens ledning, där oftast de svåraste samt till sina verkningar mest betydelsefulla frågorna skola lösas. Det är ett misstag att tro, att systemet med starka distriktsförvaltningar skulle förutsätta, att styrelsens organisation skall vara svag. I ett så stort affärsföretag som statens järnvägar måste man ställa samma krav i fråga om duglighet och skicklighet på dem, som hava förvaltningens ledning sig anförtrodd, som på dem, vilka hava att taga befattning med förvaltningens skötsel.

Vad särskilt sektionscheferna angår skulle genom den förändrade anordningen komma att påläggas dem särskilt kvalificerat arbete. Beslutanderätt i ej ringa utsträckning skulle tilldelas dem till lättande av generaldirektörens arbetsbörda, och överhuvud taget skulle sektionschef erhålla ett större verksamhetsområde än nuvarande byrådirektör.

På grund av det anförda och för att kunna genomföra tjänstbyte mellan ledamöter i styrelsen och distriktsförvaltning, när sådant i tjänstens intresse kräves, anser styrelsen det erforderligt att bestämma avlöningsvillkoren för föredragandena i styrelsen enligt följande grunder.

Sektionschef tilldelas samma avlöningsförmåner som distriktschef, byrådirektör tilldelas samma avlöningsförmåner som avdelningsföreståndare.

Båda tjänstkategorierna kunna tilldelas bostad in natura.

Sektionschef bör vara skyldig underkasta sig förflyttning till distriktschef och byrådirektör förflyttning till avdelningsföreståndare. I samband härmed bör bestämmas, att distriktschef bör vara skyldig underkasta sig förflyttning till sektionschef och avdelningsföreståndare till byrådirektör.

Den ekonomiska innebörden av styrelsens föreliggande förslag om upptagande i staten av sex sektionschefs- och tolv byrådirektör sbefattningar i stället för nuvarande i staten upptagna femton föredragande byrådirektörsbefattningar och ombudsmansbe fattningens utbytande mot en byrådirektörsbefattning ävensom om inrättande av sekreterarbefattningar i stället för vissa notariebefattningar framgår av följande översikt:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 höft. 12

90 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Arvoden åt sex sektionschefer, avlönade i likhet med distriktschef, vilkens bostadsförmån beräknas till 2,000 kr.

Avdrages härifrån högsta arvode åt nuvarande i staten upptagna femton föredragande byrådirektörer

15 x 7,500 kr.......................................... » 112,500: —

utföres skillnaden .......................................................................... kr. 51,900: —

Högsta arvode åt den i byrådirektörs tjänsteställning uppflyttade ombudsmannen ..................................................... kr. 8,700: —

med avdrag av högsta arvodet åt nuvarande ombudsmannen ........................

Högsta arvoden åt fem sekreterare

5 x 6,600 kr. ..........................................

med avdrag av högsta arvoden åt fem notarier 5 x 5,700 kr............................

Vad reservanternas förslag innebär i ekonomiskt avseende framgår av följande översikt:

Arvode åt en ny överdirektör .................................................. kr. 12,000: —

Högsta arvoden åt elva byråchefer å 7,200 kr. 79,200: -—

Ersättning för bostad och bränsle åt d:o å

1,800 kr.................................................. » 19,800: —

Summa kr. 99,000: —

Transport kr. 12,000: —

» 6,600: — » 2,100: —

» 33,000: —

» 28,500; — p 4,5Q0. __

Summa kr. 58,500: —

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

91 Transport kr. 12,000: —

Härifrån avdragas högsta arvoden jämte ersättning för bostad och bränsle åt elva byrådirektörer å 7,500 kr................... kr. 82,500: —

Skillnaden ut föres med....................................................... » 16,500: —

Högsta arvoden åt fyra byrådirektörer å

7,200 kr....................................................... )) 28,800: —

Ersättning för bostad och bränsle åt d:o

å 1,800 kr............................................... » 7,200: —

Summa kr. 36,000: —

Härifrån avdragas högsta arvoden jämte ersättning för bostad och bränsle åt fyra byrådirektörer å 7,500 kr................... » 30,000: —

Skillnaden utföres med........................................................ » 6,000: —

Högsta arvode för en ombudsman å

Härifrån avdrages högsta arvode jämte ersättning för bostad och bränsle åt en ombudsman ........................................................ » 6,600: —

Skillnaden utföres med...................................................... » 900: —

Högsta arvoden åt sex sekreterare å 5,100 kr. 30,600: —

Ersättning för bostad och bränsle åt d:o

å 1,500 kr................................. » 9,000: —

Summa kr. 39,600: —

Härifrån avdragas högsta arvoden jämte ersättning för bostad och bränsle åt sex notarier å 5,700 kr......................................... )) 34,200: —

Skillnaden utföres med.................................................. » 5,400: —

Summa kr. 40,800: —

Beträffande den sålunda beräknade kostnadsökningen anmärka reservanterna, att densamma skulle inträda efter hand samt först efter nio år uppgå till det angivna beloppet.

92 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Till belysning av den genom styrelsens omorganisationsförslag förorsakade kostnadens betydelse i förhållande till statens järnvägars ekonomi i sin helhet lämnar styrelsen slutligen följande

Uppgifter rörande trafik m. m. under åren 1895, 1900, 1906—1911.

l) Approximativt beräknade belopp.

') Häri ingår 423,000: — nettoinkomst från Gellivarebanan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5. 93

För deri närmaste framtiden hava under förutsättning att statsmakterna besluta anläggning av nja statsbanelinjer i den utsträckning, som redan planlagts, det ekonomiska utbytet av trafikrörelsen beräknats komma att ökas sålunda:

Alternativ a). Alternativ b).

Under förutsättning att elektrisk drift i viss omfattning anordnas.

Vid införande i statens järnvägars avlöningsreglemente av de ändringar, vartill styrelsens förslag kan föranleda, finner styrelsen det böra beaktas, att nuvarande benämning å föreståndaren för kontrollkontoret eller byrådirektör icke rätt motsvarar hans tjänståligganden. Styrelsen föreslår därför, att benämningen utbytes mot överkontrollör.

Styrelsen har ansett sig icke böra i sakens nuvarande läge avgiva förslag rörande de ändringar i instruktionen, som vid bifall till styrelsens hemställan bliva erforderliga, utan förutsätter styrelsen, att styrelsen sedermera beredes tillfälle härtill återkomma.

De .särskilda bestämmelser, som äro erforderliga med avseende på övergång till ny stat, anser styrelsen vara av beskaffenhet att kunna av Kungl. Maj:t utfärdas, och anhåller styrelsen att sedermera få ingiva underdånigt förslag därom.

På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen avlåta nådig proposition om följande ändringar i

ej mindre nådiga avlöningsreglementet den 15 november 1907 för tjänstemän vid statens järnvägar:

Tjänstetitel.

Övergångs-

bestämmelser.

Styrelsens

hemställan.

94 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

2.

*) Sektionschef och byrådirektör kan i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla bostad in natura om 7 respektive 6 rum och kök.

2) Vaktmästare kan i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla bostad in natura. Förste

3) Kontorsbiträde — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

§ 3.

Antalet av nedanstående befattningar utgör:

i styrelsen:

sektionschefer...................

byrådirektörer ................

överkontrollör ................

arkitekt..............................

matematiker.......................

sekreterare .....................

kamrerare..........................

6,

13,

1,

1,

1,

0,

1,

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

förste aktuarie................................. 1,

milkontrollör .................................... 1,

revisor................................................ 1,

notarier ........................................ 6,

§ 7.

Ej keller må — — — — — — överdirektören, sektionschef, distriktschef eller byrådirektör, Kungl. Maj:t — — — — — — — —

§ 9.

1. Förmånen av fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken behövligt, tillkomma dels sektionschef, byrådirektör, förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen dels följande — — — — — — — — — — —- — — — — — kvinnligt kontorsbiträde.

än även i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar:

§ 2.

Pensionsrätt tillkommer — — ■— —

övriga tjänstemän vid distrikten, sektionschef, byrådirektör, sekreterare samt byråingenjör av l:a och 2:a klass sextiofem år, och

manliga befattningshavare — — — — — — — — — —--

Ytterligare inkomna skrivelser.

I skrivelse den 21 december 1912 har centralstyrelsen för föreningen för tjänstemän av högre grad gjort framställningar om förändringar jämväl av linjeförvaltningen, därvid anförts följande:

Fram ställning1 av den 21 dec. 1912 från centralstyrelsen för föreningen för tjänstemän av högre grad.

96 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

Den nuvarande organisationen a’ linjeförvaltningen.

Den viktigaste erinringen, som kan göras mot den nuvarande formen för linjeförvaltningen, är, att det genom de sista förändringarna år 1908 ökade antalet instanser verkat tyngande på arbetets utförande. Uppdelningen av göromålen mellan trafikinspektör, trafikdirektör oeli distriktsforvältning i dess olika former har visat sig svår att genomföra på ett naturligt sätt. Dessutom har den nuvarande organisationen medfört, att en mångfald ärenden under sin behandling måste passera flera myndigheter än ärendenas natur fordrar.

Särskilt framträda de berörda olägenheterna inom den nuvarande trafikavdelningen. Det åligger trafikdirektören att antaga extra tjänstemän av lägre grad och fördela dessa mellan trafiksektionerna, vilket senare naturligen ej kan ske annat än efter trafikinspektörernas hörande. Trafikdirektören bestämmer fördelningen av bostäder, vartill ävenledes erfordras förslag av trafikinspektör. Nya inventarier för stationerna få anskaffas endast efter trafikdirektörens godkännande, men detta godkännande måste dock grunda sig på trafikinspektörens utlåtande. Den senare äger emellertid besluta om inventariers utbyte och avskrivande samt godkänna materialrekvisitioner. Tågvägar, telegrafpåpassningstider m. m. bestämmas av trafikdirektören, oaktat allmänna grunder finnas fastställda och desamma sålunda borde kunna bestämmas av trafikinspektören. Grenom att order och meddelande från styrelsen ävensom av styrelsen infordrade upplysningar i regel skola gå genom distriktschefen och trafikdirektören bliva dessa ofta fördröjda. Detta gäller även beslut, som otvivelaktigt kunde gå direkt till trafikinspektörerna för verkställighet. Då ärendena i regel måste diarieföras hos myndighet, som står mellan styrelsen och trafikinspektörerna och dessutom alltid hos de senare, kommer diarieföring att ske på mer än ett ställe. Slutligen förorsakar den nuvarande arbetsfördelningen ofta skriftliga framställningar från trafikinspektörerna till högre myndighet i ärenden, vilka de borde kunna avgöra på egen hand och förr i inånga fall avgjorde.

Aven i fråga om ärenden, som gemensamt skola behandlas av olika avdelningar, ställa sig arbetsförhållandena synnerligen ogynnsamma. Detta gäller framför allt de ärenden, som beröra den dagliga trafiktjänsten och som i regel kräva snabbt avgörande. Som exempel må framhållas sättet för anordnande av extratåg. Under nuvarande förhållanden tager, som naturligt är, trafikledningen första steget därtill, i det att trafikinspektören eller dennes ställföreträdare, tågledaren, hänvänder sig till maskinsektionens föreståndare med rekvisition av dragkraft. Denne vänder sig i sin tur till vederbörande lokomotivstationsföreståndare för att efterhöra, om lokomotiv och personal finnas tillgängliga. Denna

97 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

omgång verkar tidsödande, och extratåg kunna därför ej alltid anordnas så snabbt, som önskligt vore.

Vid undersökningar rörande tågförseningar och andra oregelmässigheter i den dagliga driften måste handlingarna ofta passera genom myndigheter, som i saken ej kunna hava något att upplysa, endast för att ingen skall bliva förbigången. Ärenden av större betydelse måste ofta behandlas av trafikinspektör, maskiningenjör, trafikdirektör och maskindirektör jämte de närmast berörda trafik- och lokomotivstationerna. Härigenom torde arbetskraften icke alltid bliva utnyttjad som sig borde, och behandlingen av ärendena i allmänhet bliva lidande.

Vad som särskilt blivit tillbakasatt är inspektionen, som dock torde vara den viktigaste grenen av linjebefälets verksamhet. Till eu effektiv inspektion torde höra, att den ej endast är anmärkande och slumpvis skeende utan även undervisande och planmässig, enär endast genom en sådan inspektion uppkomna missförstånd kunna undanröjas. Där inspektion under nuvarande förhållanden äger rum, kan den emellertid ofta endast bliva av anmärkande art, emedan tiden ej medgiver eu grundligare undersökning.

Man skulle kunna förmoda, att, då ett och samma ärende behandlas i liera instanser, det borde bliva mera allsidigt belyst, och att avgörandet sålunda borde bliva bättre. Så torde dock ej alltid vara förhållandet, enär ansvaret vid ärendenas behandling därvid lätt kommer att för mycket delas. Ett förslag från den lägsta instansen underkastas måhända ej sällan i den närmast högre eu mindre omsorgsfull granskning, om ytterligare en eller två myndigheter skola behandla detsamma. I en högre instans förefinnes benägenhet för en mindre grundlig behandling av ärenden, som förut undergått granskning av en eller flera myndigheter. Särskilt blir detta förhållandet, då brist på arbetskraft förefinnes, eller då ärendet är mera brådskande.

Ett system med stor beslutanderätt för den enskilde befattningshavaren är därför bättre än ett system med många instanser. Under förutsättning att den beslutande tjänstemannen i det förra fallet äger erforderlig kompetens, vinnes en verklig kontroll, medan i det senare fallet kontrollen endast blir skenbar.

På grund av vad nu anförts torde det förefinnas vägande skäl fölen omorganisation av linjeförvaltningen vid statens järnvägar.

Den egentliga järn vägstjänsten besörj es närmast av stationerna och tågen, vilka äro så intimt beroende av varandra, att ledningen av dem om möjligt bör utövas av samma myndigheter. För närvarande ombesörjes ledningen av1 stationerna och tågen med undantag av lokomo- Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 5 käft. 13

Ny organisation av linjeförvaltningen.

98 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

tivens och lokomotivpersonalens beordrande i tjänst av sektionsbefälet vid trafikavdelningen, och är alltså den nyss uttalade grundsatsen icke nu genomförd. Därtill fordras, att även lokomotivens och lokomotivpersonalens ställande till trafiktjänstens förfogande är lagt under samma myndighet som övriga organ för stations- och tågtjänstens besörjande. Lokomotivstationerna böra alltså förläggas under trafikavdelningen. Detsamma gäller även den övriga till den nuvarande maskinavdelningen hörande linjepersonalen, nämligen vagntillsyningspersonalen.

Vidare skulle tågrörelsen kunna handhavas på ett ändamålsenligare sätt, om ej tvenne avdelningar funnes, vilka med varandra delade ansvaret för denna tjänst. Särskilt gäller detta säkerhetsföreskrifterna, vilkas inlärande liksom kontrollen över deras iakttagande bör handhavas av en och samma avdelning.

Banavdelningens verksamhetsområde har sedan gammalt varit att underhålla stationer och linjer samt handhava bevakningstjänsten. Denna avdelning har varit och torde fortfarande kunna vara skild från trafikavdelningen.

Vidare erfordras en avdelning, som skall underhålla den rullande materielen, något som hittills har ålegat verkstäderna, och måste en sådan avdelning allt framgent finnas för fullgörandet av detta uppdrag. Till denna avdelning har även hört handhavandet av förråden, men då dessa äro fullständigt fristående från de förut nämnda tre avdelningarna, böra de vara självständiga, Förråden hava nämligen ej att sörja enbart för verkstäderna utan även för trafik- och banavdelningarna, vartill kommer, att teknisk utbildning ej erfordras för ledningen av dem.

Efter den nu antydda uppdelningen av den nuvarande maskinavdelningen och borttagandet av linjeavdelningen och förrådet återstår en rent teknisk avdelning, vilkens tjänstemän endast skulle behöva befatta sig med maskintekniska ärenden i egentlig mening.

Föreståndarna för de trenne olika huvudavdelningarna böra, som förut antytts, utrustas med stor befogenhet. I stort sett bör den befogenhet, som nu tillkommer distriktsförvaltningarna, uppdelas på dessa a vdelningsföreståndare. Trafikföreståndarna böra hava till sitt förfogande såväl trafik- som maskininspektörer för utövandet av den trafik- och

maskintekniska inspektionen. Barn- och verkstadsföreståndarna böra hava baninspektörer och verkstadsingenjörer till sina närmaste medhjälpare.

Vid uppdelningen av det nuvarande bannätet i olika befälsområden bör iakttagas dels att rörelsen till eller från ett större trafikcentrum om

möjligt ledes från ett och samma håll, dels att de olika områdena icke

bliva större, än att trafiken bekvämt kan överskådas och ledas. Ett

99 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

försök till en dylik uppdelning synes giva vid handen, att åtta trafikavdelningsområden äro behövliga.

Vad banavdelningsområdena beträffar, är det visserligen ej nödvändigt, att de sammanfalla med trafikavdelningsområdena, men då de ej böra göras alltför stora, och då föreståndarna för de båda avdelningarna i fråga om nybyggnader och förändringar å stationsområden m. m. alltid måste förhandla med varandra, synes det synnerligen lämpligt, att de sammanfalla med trafikavdelningsområdena.

Verkstadsavdelningarna och förråden, som sinsemellan skulle bliva självständiga, böra komma i nära anknytning till överordnade byråer i styrelsen, alldenstund större delen av deras ärenden bäst ledas centralt.

Genom att distriktscheferna skulle borttagas och varje avdelningsföreståndare skulle få både den verkliga ledningen inom sin avdelning och det ekonomiska ansvaret för dess skötsel, komrne helt visst kontrollen från styrelsens sida att avsevärt underlättas och driften i dess helhet att lämna ett bättre ekonomiskt resultat.

Vad befälsutbildningen angår, förutsätter det nu framlagda organisationsförslaget, att trafikbefälet icke skall hava teknisk utbildning. I utlandet, exempelvis i Preussen, förekommer stundom bantekniskt trafikbefäl, varigenom man vill vinna bästa möjliga samverkan mellan ban- och trafiktjänsten. En sådan samverkan bör med den nu föreslagna organisationen ändock kunna ernås, nämligen på sådant sätt att i alla instanser ett nära samarbete mellan ban- och trafikpersonalen äger rum och att trafikavdelningen berörande förslag till byggnader och anläggningar i regel avgivas gemensamt av ban- och trafikbefälet. Denna organisationsform är ur trafiksynpunkt överlägsen den preussiska. Från allmänhetens synpunkt är det önskvärt, att trafikbetälet äger största möjliga erfarenhet av den praktiska trafiktjänsten. En sådan erfarenhet kan tekniskt utbildat trafikbefäl i följd av splittringen på olika arbetsuppgifter såväl under utbildningstiden som i den dagliga tjänsten svårligen förvärva i lika hög grad som det befäl, vilket under ett större antal år fått tjänstgöra i de lägsta och mellangraderna vid trafikavdelningen och därefter genomgått en för högre befälstjänst lämpad teoretisk utbildning på sätt äger rum med högre militärt befäl.

Vid de olika avdelningarna böra personalutskott inrättas, bestående av avdelningsföreståndaren som ordförande samt ombud från olika grupper av personalen. Genom dessa utskott skulle personalen kunna gorå sig hörd i olika frågor, vilket säkerligen skulle bliva till gagn för verkets utveckling och stärkandet av personalens intresse för detsamma.

100 Don nuvarande organisationen av styrelsen.

Ny organisation av styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr o.

Efter införande av den nuvarande organisationen har järnvägsstyrelsen visat sig vara mera arbetskraftig och initiativrik än förut. Flera omfattande reformer hava genomförts, till gagn för statens järnvägars utveckling och ekonomi. Huruvida detta förhållande enbart är organisationens förtjänst, torde vara tvivel underkastat. Snarare torde orsaken vara den ökning av kvalificerade arbetskrafter, som järnvägsstyrelsen erhöll från och med år 1908.

Olägenheter hava dock framträtt hos den nuvarande organisationen såsom järnvägsstyrelsen själv framhållit. Sålunda, påvisar styrelsen i sitt förslag till omorganisation »svårigheten att åvägabringa fullt tillfredsställande enhetlighet i ärendenas behandling och samverkan inom styrelsen» och framlägger utförligt skälen därför. Vidare framhåller styrelsen, att den nuvarande organisationen medför svårighet att anordna erforderlig inspektion av linjeförvaltningen. Enligt centralstyrelsens för ifrågavarande förening förmenande är inspektion ett av styrelsens viktigaste åligganden, enär en effektiv och ständigt fortgående sådan är ett av de förnämsta medlen för ernående av erforderligt samarbete mellan styrelsen och linjeförvaltningen.

Att de nu anförda olägenheterna äro tungt vägande skäl för eu omorganisation av styrelsen är ostridigt, men bör vid en sådan omorganisation jämväl beaktas sambandet med organisationen av linjeförvaltningen.

Såsom direkt befäl för linjemyndigheterna böra finnas fyra byråchefer, eu för vardera av drifts-, barn-, verkstads- och förrådsavdelningarna. Dessutom böra för vissa andra viktiga grupper av ärenden finnas byråchefer, nämligen för administrativa och taxeärenden. Närmast under byråcheferna böra å drifts-, taxe-, administrativa och förrådsavdelningarna finnas sekreterare och å driftsavdelningen därjämte eu inspektör samt å ban- och verkstadsavdelningarna byråingenjörer för att bereda olika ärenden. Bilagda schema åskådliggör denna styrelsens samm ansättning.

De i förslaget upptagna sex byråcheferna äro avsedda att vara de egentliga föredragande.

För att befria generaldirektören från mindre viktiga ärenden äro tvenne överdirektörer föreslagna, vilka böra äga beslutanderätt var för sin grupp av ärenden. En dylik uppdelning av beslutanderätten är redan nu i princip genomförd, i det den nuvarande överdirektören tilldelats sådan i vissa tekniska ärenden. Överdirektör bör äga föredragningsrätt ävensom skyldighet att närvara, då underställd byråchef föredrager för generaldirektören. Aven beredande tjänstemän böra vid behov vara närvarande

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 5. 101

vid föredragning. F(^dragningsrätt bör även kunna tilldelas sådan beredande tjänsteman.

Bliver generaldirektören sålunda befriad även från sådana mindre viktiga ärenden, som tillhöra drifts- och taxeavdelningarna, får han bättre tillfälle att handlägga de mera betydelsefulla frågorna liksom även större möjlighet att genom resor göra sig underkunnig om verkets skötsel.

Styrelsens kontor liksom vissa nu befintliga men ej här berörda befattningar torde, i den man de äro behövliga, kunna inordnas i den nu föreslagna organisationen.

För att med säkerhet kunna påräkna de bästa arbetskrafterna för järnvägsstyrelsen bör byråchef i avlöningshänseende vara minst jämnställd med avdelningsföreståndare vid linjeförvaltningen samt byråingenjör, inspektör oeh sekreterare vara minst jämnställda med trafik-, ban- och maskininspektör.

Efter nådig remiss har järnvägsstyrelsen över nyssintagna framställning avgivit yttrande och därvid styrelsen — med förmälan dels att centralstyrelsen för ifrågavarande förening, som utgjordes av en stationsskrivare och två kontorsskrivare näppeligen sutte inne med förutsättningar att kunna allsidigt bedöma, huru för ett rätt fullgörande av det mångskiftande arbetet inom verket de många organen böra fördelas inom de olika arbetsfälten, dels och att benämningen å föreningen vore missvisande, i det att rätten till inträde i föreningen icke tillkomme tjänstemän i de högre befälsgraderna, utan slutade för tjänstemän å linjen med stationsinspektorsgraden av l:a klass och i styrelsen med notariegraden — anfört huvudsakligen:

De av centralstyrelsen framhållna önskemål, vilka angivits varit föremål för diskussion inom föreningen, gå i huvudsak ut därpå, att vid en omläggning av linjeförvaltningen distrikt sch efsbefattningar na skulle borttagas samt den ändring i nuvarande anordning vidtagas, att lokomotiv- och vagntjänsten med därför behövlig personal skulle fråntagas maskinavdelningen och förläggas under trafikavdelningen, varemot verkstadstjänsten skulle bibehållas under särskilt befäl och en fristående förrådsavdelning inrättas. Linjeförvaltningen komme således att bestå av fyra avdelningar: den nuvarande banavdelningen, den utvidgade trafikavdelningen, en avdelning för verkstadstjänst och en för förrådsväsendet. Vidare föreslås såsom anpassning till denna organisation av linjeförvaltningen den ändring av styrelsens organisation, att sex byråchefer skola vara föredragande inom styrelsen med sekreterare, inspektörer och byråingenjörer såsom beredande tjänstemän, varjämte två

Yttrande från järnvägsstyrelsen över framställningen åen 2S december 1912.

102 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ö.

överdirektörer, var för sin grupp av ärenden, skulle äga beslutanderätt i vissa frågor.

I den underdåniga skrivelsen angives såsom huvudskäl för förslaget om en total omorganisation, att behovet av en omedelbar omgestaltning jämväl av linjeförvaltningen är synnerligen trängande och att det kan befaras, att, om en ny organisation av järnvägsstyrelsen nu genomföres, ingen förändring av linjeförvaltningen vore att påräkna inom den närmaste tiden.

Föreningens centralstyrelse, vilken, om den ock får anses representera föreningen, dock ej visat sig äga föreningens uppdrag att avgiva någon framställning i förevarande viktiga fråga, bär såsom huvudsakliga skäl för vidtagande av omedelbara åtgärder för linjeförvaltningens omgestaltning åberopat, att genom organisationen år 1908 skapats ökat antal instanser, som verka tyngande på arbetets utförande, att, arbetsförhållandena ställa sig synnerligen ogynnsamma i fråga om ärenden, som gemensamt skola behandlas av olika avdelningar, samt att inspektionen blivit tillbakasatt.

Det förstnämnda skälet torde vara av enahanda innebörd som det, vilket i motioner vid 1912 års Riksdag anfördes i enahanda syfte, eller att genom tillkomsten av de särskilt vid senaste organisationsreformen med ökad makt försedda distriktsförvaltningarna och genom i övrigt allt för talrika förvaltningsorgan skapats till skada för allmänheten en alltför tung form för ärendens avgörande. Utförligt har styrelsen i skrivelse den 7 maj 1912 bemött vad i berörda hänseende andragits såsom skäl för linjeförvaltningens omedelbara omgestaltning, och inskränker sig styrelsen därför att nu allenast hänvisa till styrelsens yttrande härutinnan, intaget på sid. 10—14 i Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:r 10 vid samma riksdag.

Vad angår de övriga av centralstyrelsen anförda skälen för linjeförvaltningens omorganisation, så torde botemedlet för avhjälpande av de brister i avseende å samarbete och inspektion, som förmenats föreligga, icke stå att vinna på organisativ väg, utan är det här arbetsordningens föreskrifter, som skola verka reglerande. Det är ju givet, att i ett så stort verk som statens järnvägar ej kan undvikas, att i ett eller annat fall det kan brista i avseende å samarbete, men har styrelsen, då sådant kommit till synes, alltid reagerat häremot och påpekat nödvändigheten av intimt samaarbete mellan de olika funktionärerna av alla grader. I de allmänna reglerna i arbetsordningen framhålles ock uttryckligen, att målet är en praktisk och ekonomisk skötsel av statens järnvägar och att det åligger alla funktionärer att villigt och kraftigt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5..

samverka för detta måls vinnande även i de fall, då sådan samverkan icke finnes uttryckligen stadgad i meddelade föreskrifter. För detta samarbete inom huvudorganet för linjeförvaltningen eller distriktsförvaltningarna är just distriktschefsinstitutionen, vilken centralstyrelsen nu vill avskaffa, inrättad. Därest i något hänseende inspektionsverksamheten skulle eftersättas, är det i första rummet avdelningsföreståndarna, som hava att vaka häröver och vidtaga rättelser.

Genom centralstyrelsens förslag skulle 5 distriktschefsbefattningar indragas, men genom distriktens ökning från 5 till 8 skulle antalet högre befälsposter komma att ökas i betydande grad.

I fråga om detaljerna av centralstyrelsens förslag kan man vid granskningen av den ifrågasatta uppdelningen av de olika linjeorganens befogenhetsområden ej frigöra sig från intrycket, att i denna organisationsfråga, vars lösning kräver noggrant och sakligt beaktande av många på densamma inverkande förhållanden, förslagsställarna ej tillräckligt beaktat eller haft nödig insikt i förvaltningens olika grenar och att de —■ med uttalande av allmänna omdömen utan vidare bevisföring — sett denna viktiga fråga nästan uteslutande ur tågledningens synpunkt.

Av det anförda framgår, att järnvägsstyrelsen vidhåller sitt i inledningen till styrelsens berörda underdåniga skrivelse den 23 augusti 1912 gjorda uttalande, att styrelsen i beaktande av den jämförelsevis korta tida som förflutit, sedan den nu gällande organisationsformen tillkom, finner en total omgestaltning av de bestående förhållandena, såsom påyrkats, icke vara lämplig. Såsom styrelsen i samma inledningerinrat, kan det för vilken institution som helst, vare sig i statens eller enskildas ägo, ej vara gagneligt att så omedelbart som ifrågasatts rubba själva huvudgrunderna i förvaltningen, för såvitt det ej visat sig uppenbart, att resultatet av förvaltningens skötsel krävde dylik omläggning av grunderna, vilket emellertid icke vore förhållandet.

Vidkommande slutligen styrelsens organisation, som centralstyrelsen velat anpassa efter de uppdragna konturerna för linjeförvaltningens organisation, må anmärkas, att centralstyrelsen själv framhållit, att genom ökningen av kvalificerade arbetskrafter från och med år 1908 järnvägsstyrelsen visat sig mera arbetskraftig och initiativrik än förut, men att döma av det schema för styrelsens omorganisation, som bilagts den underdåniga skrivelsen, synes vara ifrågasatt eu väsentlig minskning av dessa arbetskrafter. Redan på denna grund måste styrelsen bestämt motsätta sig förslaget i denna del. I styrelsens berörda underdåniga skrivelse har styrelsen redan påvisat och kraftigt betonat, att någon minskning av befintliga arbetskrafter ej kan vidtagas och att detta skulle inne-

104 Frågan om en allmän revision av 1907 års .järnviigsorganisation.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

bära tillbakagång och motarbeta den fortsatta utveckling av statens järnvägars verksamhet, som förhållandena givetvis kräva.

Aven i denna del av frågan vidhåller styrelsen sitt förslag av den 23 augusti 1912.

Härefter har eu ytterligare skrift den 25 januari 1913 inkommit från Föreningen för tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar, vilken skrift emellertid icke innehåller några nya synpunkter för ifrågavarande organisationsfrågas bedömande.

Departementschefens yttrande.

Det första spörsmål, som, vid bedömande av förevarande framställning om förändrad organisation av järnvägsstyrelsen, gällt att taga ståndpunkt till, är, huruvida förändringar i själva järnvägsstyrelsens organisation eller annan liknande åtgärd nu kan och bör fristående för sig genomföras. Svaret härå beror närmast av uppfattningen, huruvida eu allmän revision av 1907 års järn vägsorganisation är påkallad och huruvida, därest så anses, en dylik revision är lika trängande med avseende å linjeförvaltningen som beträfffande själva styrelsen; varjämte tydligtvis är av vikt att tillse, om olägenheter eller svårigheter kunna förutses av partiella förändringar och reformer i ena eller andra delen av förvaltningen.

I sin förevarande framställning har järnvägsstyrelsen uttalat, att förhållandena icke för närvarande påkalla någon ändring i den år 1907 fastslagna, genom arbetsordning av den 11 september 1908 närmare bestämda gränsskillnad mellan styrelsens och distriktsförvaltningarnas olika behörighetsområden. 1907 års organisation kan anses vila på den grundvalen, att förvaltningens ledning skall ankomma på styrelsen, men den dagliga skötseln ligga hos lokalförvaltningarna. För min del ansluter jag mig till järnvägsstyrelsens uppfattning, att den nämnda grunden för järnvägsadministrationen i stort sett fortfarande är bärande. Därmed är icke sagt, att icke vissa detaljer i förhållandet mellan styrelsen och lokalförvaltningarna kunna behöva undergå ändring i ena eller andra riktningen. Men dessa torde icke bliva av den art eller omfattning, att de i Stort sett inverka på de olika behörighetsområdena. Jag har därför ur nu föreliggande synpunkt icke funnit hinder föreligga för upptagande av styrelsens förenämnda förslag. Styrelsens organisation kan ändras och omläggas, utan att detta behöver inverka på linjeförvaltningens anordnande. Frågan om förändringar i denna senare förvaltning kan härefter när som helst upptagas och behandlas.

Förelåge emellertid, oavsett detta, ett omedelbart behov av ändringar med avseende å lokalförvaltningarna, och kunde detta behov tillgodoses

105 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

utan att ändringar beträffande styrelsen fördröjdes längre än som är önskligt, borde en granskning av hela järn vägs förvaltningens organisation i ett sammanhang vara att anbefalla. Enligt min mening ligga dock de bägge berörda frågorna, linjeförvaltningens omorganisation och ändringar i styrelsens organisation, icke så, att de senare behöva eller för närvarande lämpligen kunna göras beroende av den förra. Vad först beträffar linjeförvaltningen är det visserligen möjligt, att en del, kanske rätt avsevärda, omläggningar och förenklingar med avseende å denna kunna vara önskvärda. Men den nuvarande organisationen har varit i verksamhet under så kort tid, att stadgad erfarenhet om densamma näppeligen ännu kan anses vunnen. Och framför allt, de lämpligaste riktlinjerna för eventuella ändringar synas ännu icke kunna fullt överskådas. Det må också erinras om, att stor enighet rådde vid 1907 års Riksdag om lokalförvaltningarnas organisation, grundad som denna organisation var på en omfattande utredning av 1906 års järnvägskommitté och dess kraftiga förord för starka distriktsförvaltningar med vidsträckt befogenhet rörande skötseln av distrikten. Härefter har visserligen inom Riksdagen vid ett par tillfällen förslag om utredning angående en förändrad organisation av järnvägsförvaltmingen i sin helhet framkommit och vunnit ett visst gehör. Jag tillåter mig härutinnan hänvisa till den förut lämnade redogörelsen för motioner i ämnet vid Riksdagarna 1911 och 1912 (sid. 27—32 här ovan) och erinrar härutöver allenast om det av Andra kammarens tillfälliga utskott nr 3 vid 1912 års Riksdag gjorda uttalande, att någon allmän omläggning av 1907 års organisation icke sjmtes vara av behovet påkallad.

Det torde vidare icke vara uteslutet, att icke såväl de sakkunniga, vilka tillkallats för utredning av frågan, huruvida överkvalificerad arbetskraft användes inom statens järnvägars förvaltning, som även den i anledning av Malmslättsolyckan tillsatta kommissionen kunna i sin utredning komma in på förhållanden eller giva uppslag till åtgärder, som mer eller mindre beröra linjeförvaltningarna, deras verksamhetsformer och organisation i övrigt. Slutligen torde, i sammanhang med prövning av frågan om upprättande av ett särskilt kommunikationsdepartement, varom departementalkommitterade lära väcka förslag, åtskilliga frågor rörande järnvägsstyrelsens befogenhetsområde samt formerna för styrelsens verksamhet böra upptagas till utredning. Det synes mig också härav lämpligt, att allenast de mest trängande ändringarna av j ärnvägsorganisationen nu ifrågasättas.

Då således frågan om linjeförvaltningens organisation, varutinnan förslag ej föreligger från järnvägsstyrelsen, måste fordra en ingående Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 5 käft. 14

Behovet av ändringar i järnvägsstyrelsens organisation.

Olika förslag till omorganisation avjärnvägsstyrelsen.

106 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

undersökning- och utredning, för vilken i allt fall tidpunkten nu icke kan vara den lämpligaste, då hinder eller olägenheter icke synas möta att, oberoende av styrelseorganisationen, vid lämplig tidpunkt överväga frågan om linjeorganisationen samt då däremot enligt min mening vissa ändringar med avseende å själva järnvägsstyrelsen äro trängande och icke utan olägenhet kunna göras beroende av frågan om andra förädringar i järnvägsförvattningen eller eljest anstå, har jag ansett mig nu böra till huvudsakligt beslut från Kungl. Maj:ts sida anmäla förslaget om ändringar i järnvägsstyrelsens organisation.

Beträffande behovet av ändringar i nuvarande organisation av järnvägsstyrelsen har styrelsen i sin förevarande framställning haft beaktansvärda uttalanden, för vilka jag förut redogjort.

De mest framträdande olägenheterna med styrelsens nuvarande organisation hänföra sig, enligt min mening, dels till det förhållande att styrelsens chef icke är tillräckligt befriad från detaljfrågors handläggning, dels ock till den alltför låga avlöningen till byrådirektörerna.

Såsom övriga svagheter i den nuvarande organisationen torde också kunna anses, att tillgången på fullt kvalificerad arbetskraft inom styrelsen är alltför knapp, och att i allo tillfredsställande enhetlighet i ärendenas behandling och samverkan inom styrelsen visat sig svåra att uppnå.

I fråga om de utvägar, som yppa sig för olägenheternas avhjälpande, hava inom järnvägsstyrelsen rått olika meningar. Järnvägsstyrelsens förslag innebär, såsom av den föregående redogörelsen framgår, att i stället för nuvarande å järnvägens stat uppförda 15 föredragande byråchefer — en 16:de byrådirektör, för militärbyrån, är uppförd å generalstabens stat — inrätta dels 6 sektionschefer med föredragningsskyldighet i viktigare eller mera principiella ärenden samt med rätt att i generaldirektörens ställe avgöra vissa ärenden efter föredragning av byrådirektör, dels ock 13 byrådirektörer — jämte en 14:de för militärbyrån — med föredragningsskyldighet inför såväl generaldirektören som inför souschefen och inför vederbörande sektionschef. Totala avlöningen för sektionschef skulle vara 10,000 kronor samt byrådirektörens avlöning höjas till en slutlön av 8,700 kronor. Den ökade kostnaden för den nya organisationen av styrelsen — inberäknat utbytande av en del notariebefattningar mot sekreterarbefattningar samt ökad avlöning och förändrad ställning för ombudsmannen — skulle bliva 58,500 kronor. Av reservanterna inom järnvägsstyrelsen hava i stället föreslagits anställande av en ytterligare överdirektör och souschef med arvode av 12,000 kronor samt uppflyttande av 11 byrådirektörer till byråchefer med en högsta lön av 9,000 kronor,

107 Kungl. Maj:ts Nåd. 'Proposition Nr 5.

varförutom skulle bibehållas 4 byrådirektörer, likaledes med en högsta avlöning av 9,000 kronor, för speciella ärenden. Totala kostnadsökningen, inberäkna! den ökade kostnaden för sekreterarna och ombudsmannen, skulle enligt detta förslag bliva 40,800 kronor.

För min del har jag visserligen funnit järnvägsstyrelsens förslag vara ett mycket beaktansvärt uppslag till vinnande av en med tillräckliga och högt stående arbetskrafter utrustad organisation av den högsta järnvägs förvaltningen. Men jag har dock för icke närvarande ansett mig böra förorda detsammas antagande. Närmast ställer jag mig tveksam, huruvida man nu bör övergiva vissa huvudgrunder för 1907 års organisation, som haft till syfte att icke skapa något mellanled mellan den verkliga sakkunskapen och den beslutande myndigheten, utan låta sakkunskapen direkt framträda inför chefen och såmedelst undvika dubbelarbete och befordra största möjliga snabbhet i ärendenas handläggning, för att i stället antaga en organisation, som i viss mån innebär en återgång till det system, som gällde före år 1908. Jag är visserligen böjd antaga, att man 1907 gick väl så långt i avseende å ärendesuppdelning, och jag är ingalunda blind för att därigenom vissa brister vidlåda 1907 års organisation i avseende å enhetlighet och sammanhållning av ärendena i styrelsen. Men att vid de mera tillfälliga förbättringar av nuvarande förhållanden, som jag allena anser nu böra ifrågasättas, uppge grunden i viktiga avseenden för det nuvarande byrådirektörssystemet, synes mig icke oundgängligt och knappast heller fullt lämpligt. Det må vara en kanske nära framtid förbehållet att ytterligare granska och överväga dessa grunder, när järnvägsorganisationen i sin helhet kan underkastas en ingående överarbetning, något vartill, på sätt jag förut antytt, den i alla avseenden rätta tidpunkten icke ännu synes vara inne.

På dessa skäl ansluter jag mig därför i huvudsak till reservanternas förslag, vilket bygger på nuvarande organisation och vill avhjälpa de mest framträdande olägenheterna genom anställande av ytterligare eu överdirektör och förbättrande av byrådirektörernas löneförhållanden och tjänsteställning.

Vidkommande då först frågan om anställande av ytterligare en överdirektör och souschef, så erinrar jag, att enligt nuvarande anordning överdirektören och souschefen avgör alla till de åtta rent tekniska byråerna (banbyrån, bankonstruktionsbyrån, bangårdsbyrån, telegrafbyrån, maskinbyrån, förrådsbyrån, maskininspektionsbyrån och byrån för elektrisk drift) hörande ärenden, med undantag allenast för ärenden, i vilka expedition

Anställande av ytterligare en överdirektör och souschef.

108 Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 5.

skall avlåtas till Kungl. Maj:t, och de särskilt viktiga ärenden, som ansetts erfordra inhämtande av generaldirektörens mening och beslut i frågan. Generaldirektören handlägger således nu själv ärenden tillhörande övriga byråer (administrativa byrån, kamerala byrån, trafikbyrån, tidtabellsbyrån, militärbyrån samt de tre taxebyråerna). Den verksamhet ifråga om sammanhållning och enhetlighet, som den nuvarande överdirektören utövar, är sålunda i främsta rummet inriktad på de tekniska byråerna. Om nu en ny överdirektörsbeställning inrättas, skulle denne nya överdirektör erhålla en uppgift i fråga om flertalet av de icke tekniska byråerna motsvarande den, som den hittillsvarande överdirektören utövar vidkommande de tekniska byråerna. Av icke ringa betydelse synes det också vara att genom inrättande av en ny överdirektörsbeställning möjliggöra, att »trafiken» kan *få en representant bland de högsta spetsarna i järnvägsförvaltningen. För en generaldirektör och chef, vare sig han har järnvägsteknisk utbildning eller affärsmannautbildning eller vanlig administrativt-juridisk utbildning, måste det vara till ökat stöd i hans verksamhet och ledning av hela järnvägsförvaltningen, att han till närmaste medhjälpare och rådgivare har representanter för de två huvudgrupperna inom järnvägsförvaltningen, de rent tekniska ärendena (bana och dragkraft) samt driftsärendena (»trafiken» och taxeväsendet).

Med souschefssystemet torde avsetts, att staten alltid bör kunna påräkna, att fullt sakkunnig och erfaren person kan rycka fram till högsta ledningen, när chefen av en eller annan anledning är förhindrad utöva sin befattning eller när han frånträder densamma. Detta anspråk från statens sida blir givetvis säkrare tillgodosett med anställande av två souschefer än om blott en sådan finnes. Otvivelaktigt har arbetsbördan under de allra senaste åren ansenligt växt inom järnvägsstyrelsen, liksom inom denna förvaltning över huvud. De siffror, som härutinnan anförts av järnvägsstyrelsen, bära därom vittnesbörd. Emellertid kan arbetsbördan icke mätas allenast efter ärendenas antal. Det intensiva och krävande arbete, som på många områden inom styrelsen pågår för anläggningar och förbättringar i olika avseenden, ställer stora fordringar på arbetskraft och intresse hos styrelsens alla ledamöter. En förstärkning av styrelsen är även därav påkallad och åsyftas också med den nya överdirektörens anställande. Att eu dylik befattnings inrättande skall tillföra styrelsen en högt kvalificerad arbetskraft, synes mig obestridligt, liksom också, att därmed ökade möjligheter till enhetlighet och sammanhållning av ärendena inom styrelsen skola givas. Uppenbarligen bör den nya souschefen erhålla samma avlöning, 12,000 kronor, som den nuvarande. Då den förre, liksom den hittillsvarande, allenast kan komma

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

att tillsättas på vissa år, karl anställande av en sådan icke förhindra en framtida ändring av organisation av styrelsen, även om souschefssystemet, med antagande av det av järnvägsstyrelsen förordade sektionsehefssystemet, befinnes böra ändras, vilket jag ingalunda håller för otroligt. Kung!. Maj:t torde också framdeles böra överväga, om ej den nya souschefen möjligen bör tillsättas på kortare tid än som nu gäller för souschef eller 6 år.

Vidare måste, synes mig, åtgärder vidtagas för förbättrande av byrådirektörernas avlöningsförmåner.

Den relativt låga avlöningen för byrådirektörerna i järnvägsstyrelsen garanterar nämligen icke, att de bästa krafterna kunna kvarhållas i styrelsen. Avlöningen för byrådirektörerna är högst 7,500 kronor, medan distriktscheferna åtnjuta eu avlöning av 10,000 kronor samt ban-, maskin- och trafikdirektörerna eu avlöning av högst 8,700 kronor. Icke blott således att distriktschefbefattningarna bliva begärliga för byrådirektörer, även bandirektörs-, maskindirektörs- och trafidirektörsbefattningarna bliva föremål för byrådirektörernas eftersträvande.

Den svaga avlöningen för byrådirektörerna, ännu mera kännbar genom att dessa ha sin stationsort i Stockholm med dess höga levnadskostnader och genom att för ett flertal av byrådirektörsbefattningarna erfordras teknisk utbildning, vadan konkurrens också råder med den enskilda industrien, där liknande eller högre löner ofta betalas på även mindre ansvarsfulla befattningar, har också medfört, att byrådirektörerna, när tillfälle givits, sökt sig ut till distrikten. Överrevisorerna, som vid derå tillfällen uppmärksammat detta förhållande, yttra också i sin berättelse för år 1910 följande:

»Under tiden sedan överrevisorerna avgå vo sin berättelse för år 1909 hava tvänne byrådirektörer lämnat järnvägsstyrelsen för att övertaga tjänstebefattningar på linjen. Ehuru järnvägsstyrelsen härigenom gått miste om dugliga krafter, vore härom måhända ingenting att säga, därest de ifrågavarande fallen vore att anse som undantagsfall. Men så är nog icke händelsen, utan torde dessa fall böra tillmätas symptomatisk betydelse. Vore organisationen väl avvägd, borde statens järnvägars mest dugande tjänstemän eftersträva plats inom järnvägsstyrelsen. De relaterade fallen antyda en strävan i motsatt riktning från styrelsen till linjen, vilken strävan till men för statsbanorna kan befaras leda till järnvägsstyrelsens försvagande.»

Härtill må knytas det meddelande, att under år 1912 ytterligare två byrådirektörer avgått från styrelsen till linjen.

Ändrad av isning- ocli ställning fölbyrådirektörerna.

no

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Järnvägsstyrelsen anför i nu berörda avseende också, att följden, om nu bestående förhållanden ej ändras, snart blir den, att byrådirektörerna alltmer ha sina blickar riktade på linjetjänsten och vilja begagna varje till buds stående tillfälle att ombyta styrelsetjänsten mot den bättre avlönade linjetjänsten. De flesta byråer komma därmed säkerligen förr eller senare att förestås av de yngre och mindre erfarna bland dem, som över huvud taget kunna ifrågakomma till en byrådirektörsbefattning. Den bästa fackkunskapen, de bästa förmågorna gå ut på linjen och vända icke åter till styrelsen, vilket allt innebär, att generaldirektören och souschefen komma att, om icke snar förbättring vinnes, vid ledningen av förvaltningen hava såsom sina närmaste män härtill mindre kvalificerade personer än som skulle kunna stå dem till buds, därest byrådirektörernas avlöningsförhållanden stode i riktig proportion till linjetj änstem ännens.

Det måste också synas ganska obilligt, att de föredragande ledamöterna av järnvägsstyrelsen, trots att deras arbete är fullt likvärdigt med t. ex. byråchefernas i de andra affärs drivande verken och kvantitativt ofta större, skola hava avsevärt sämre löneförmåner än dessa. Jämförelsen med avseende å löner mellan byrådirektörerna och avdelningscheferna å linjen utfaller också, på sätt förut erinrats, till de förras nackdel. För att den växelverkan mellan styrelsen och linjen, som måste anses gagnelig, fullt skulle kunna genomföras, fordrades visserligen, att byrådirektörerna i järnvägsstyrelsen eller åtminstone vissa av dem erhölle samma avlöning som distriktscheferna eller 10,000 kronor. Detta avses ju också med järnvägsstyrelsens förslag om de nya sektionscheferna och är en obestridlig styrka hos detta förslag. Men då en organisation med sektionschefer icke för närvarande synes böra ifrågasättas, torde man, vid behövlig förbättring av byrådirektörernas avlöning, åtminstone böra gå så långt, att de i avlöningsförmåner fullt jämställas med avdelningscheferna å linjen.

Reservanterna hava föreslagit eu högsta avlöning för byrådirektörer (och byråchefer) av 9,000 kronor, ett belopp vartill byråchefernas i postoch telegrafverken löner slutligt uppgå. Byråchefernas i Generalpoststyrelsen och i Telegrafstyrelsen begynnelseavlöning är nämligen 8,000 kronor, och ernås slutlönen, 9,000 kronor, efter 2 avlönings tillägg om 500 kronor var efter 3 och G år. Byrådirektörernas i järnvägsstyrelsen arvode är lägst 4,800 kronor och uppnås högsta arvodet 5,700 kronor först efter 9 år (avlöningstilläggen utgå med 300 kronor efter respektive 3, 6 och 9 års tjänstgöring). Härtill kommer ersättning för bostad och bränsle med 1,800 kronor i alla lönegraderna, Bandirektör, maskindirektör och trafikdirektör vid järnvägarna uppbära arvode med lägst

in

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

6,000 kronor och — efter 9 år — högst 6,900 kronor, jämte, om fri bostad ej erhålles, ersättning’ för bostad och bränsle, vilken i Stockholm ntgår med 1,800 kronor. Minimiavlöningen blir sålunda i jämförelse med byrådirektörerna lägst 7,800 och högst 8,700 kronor. Reservanterna i järnvägsstyrelsen, hava nu förordat en begynnelseavlöning av 6,300 kronor och en slutavlöning efter 9 år av 7,200 kronor jämte bostadsförmån å 1,800 kronor. Begynnelseavlöningen skulle således bli 8,100 kronor och slutavlöningen 9,000 kronor efter 9 år. Avlöningen är av reservanterna satt lika för såväl de 11 byrådirektörer, som de ansett böra uppflyttas till byråchefer, som för de 4, vilka fortfarande borde bära titeln byrådirektörer. Järnvägsstyrelsen, som efter inrättande av sex sektionschefer med en lön av 10,000 kronor, bibehåller 12 byrådirektörer, har för dessa föreslagit en avlöning av, inberäknat bostadsförmån, lägst 7,800 kronor och högst 8,700 kronor, således samma avlöning som ban-, maskin- och trafikdirektörer åtnjuta.

För min del anser jag, att byrådirektörernas avlöning bör kunna, vid den omändring, varom nu är fråga, stanna vid det av järnvägsstyrelsen för dess byrådirektörer föreslagna belopp, varmed vinnes, att allenast distriktschefsbefattningarna, men ej ban-, maskin- och trafikdirektörsbefattningarna, bli högre avlönade än styrelsens ledamöter och föredragande, en minimifordan, om förut anförda olägenheter med avseende å utflyttning från styrelsen till linjen och därav följande försvagande av styrelsen skola kunna något så när avhjälpas, och bör vid denna reglering tillses, att de föredragande ledamöterna i styrelsen även i avseende å bostadsförmånen likställas med avdelningsföreståndare å linjen.

Reservanterna hava föreslagit, att av de av dem bibehållna 15 byrådirektörerna, 11 skola benämnas byråchefer och de övriga 4 byrådirektörer. Skälen till denna tudelning är icke någon i sak förändrad ställning, utan synes ha sin grund i en strävan att till namnet vinna ett färre antal byråchefer — avlöningen är, såsom förut anförts, lika enligt reservanternas förslag för såväl byråchefer som byrådirektörer.

Jag finner därför icke heller tillräcklig anledning föreligga att nu upptaga denna skillnad, men anser, att i någon mån ökad garanti för kvarhållande av dugliga krafter inom styrelsen skall vinnas genom att jämväl till namnet byrådirektörernas tjänsteställning markeras lika med andra byråchefer i verken. I sammanhang med tillerkännande av byråchefslön (i andra affärsdrivande 8,000—9,000; i andra centrala verk 8,100—8,700; i järnvägsstjTelsen 7,800—8,700), synes således benämningen byrådirektör böra utbytas mot benämningen byråchef.

112 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Här må anmärkas, att en av de nuvarande byrådirektörerna kvarstår på gammal pensionsstat enligt de av Rungl. Maj:t enligt Riksdagens medgivande den 4 juli 1910 utfärdade övergångsbestämmelser härutinnan. Då pensionen för byråchef icke finnes angiven i dessa bestämmelser böra de kompletteras i berörda avseende; och synes pensionen böra sättas lika med vad för avdelningsföreståndare vid distrikten enligt samma övergångsbestämmelser är föreskrivet eller högst till 5,280 kronor.

Att jag icke nu föreslagit någon begränsning i byråernas antal har sin grund däri, att reella ändringar i sådant syfte tvifvelsutan måst medföra en mera genomgripande omläggning av styrelsen, än som jag för närvarande ansett klokt att vidtaga. Genom den nye överdirektörens verksamhet vinnas möjligheter till större samhållning än nu och mera enhetlighet och samverkan inom styrelsen, vadan de olägenheter av söndersplittringen av ärendena på ett flertal byråer, som må föreligga, böra kunna tillsvidare skäligt avhjälpas.

I detta sammanhang må erinras, att, enligt vad framgår af 54 och 55 §§ i instruktionen för järnvägsstyrelsen, vid ett ärendes föredragning närvaro av annan byrådirektör än föredraganden i ärendet ifrågakommer — frånsett vissa i 55 § angivna allmänna förvaltningsfrågor — allenast då ärendet berör sådan ledamots verksamhetsområde.

Mot förslaget att, i stället för de sex nuvarande notariebefattningar, vilkas innehavare fungera såsom byrådirektörs närmaste man, få i staten uppförda sex sekreterarbefattningar har jag för min del ingen erinran. Likställighet synes också böra beredas de blivande sekreterarna med byråingenjörer i avseende å tiden för rätt och skyldighet att avgå med pension.

Den av järnvägsstyrelsen föreslagna förändrade ställningen och avlöningen åt ombudsmannen kan jag på det sätt biträda, att ombudsmannen, med bibehållande av nuvarande benämning och ställning, tillerkännes samma avlöning som arkitekt och matematiker eller högst 7,500 kronor.

I anslutning till vad vid senaste löneregleringen för statsbanepersonalen ägde rum synes rättvisa och billighet fordra, att de nya avlöningsbestämmelserna för de av förslaget berörda befattningshavarna må omedelbart efter bestämmelsernas trädande i kraft varda i sin helhet gällande för dessa befattningshavare, såsom om bestämmelserna varit tillämpade under vars och ens tjänstetid i nu innehavande befattning, dock ej för längre tid tillbaka än tiden för senaste löneregleringens trädande i kraft eller den 1 januari 1908; i vilket avseende övergångsbestämmelser böra, efter Riksdagens medgivande, av Kungl. Maj:t utfärdas.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 5.

113 Den ekonomiska innebörden av nn framlagt förslag till förändringar inom järnvägsstyrelsen blir följande:

Arvode åt en ny överdirektör....................... kr. 12,000: —

Högsta arvode åt 15 byråchefer å 6,900 kr. » 103,500: —

Ersättning för bostad och bränsle åt d:o

å 1,800........................................................ » 27,000: —

Summa kronor 142,500: —

Härifrån avdrages högsta arvoden jämte ersättning för bostad och bränsle åt 15 byrådirektörer å 7,500:—............... kr. 112,500: —

Skillnaden utföres med kr. 30,000: —

Högsta arvode åt 6 sekreterare å 5,100: — kr. 30,600: —

Ersättning för bostad och bränsle åt d:o

å 1,500: —................... .............................. » 9,000: —

Summa kronor 39,600: —

Härifrån avdrages högsta arvode jämte ersättning för bostad och bränsle åt 6 notarier å 5,700: —.............................. kr. 34,200: —

Skillnaden utföres med kr. 5,400: —

Högsta arvode åt ombudsman........................ kr. 5,700: —

Ersättning för bostad och bränsle åt d:o » 1,800: —

Summa kronor 7,500: —

Härifrån avgår högsta arvode jämte ersättning för bostad och bränsle åt ombudsman enligt närvarande stat ............ kr. 6,600: —

Skillnaden utföres med » 900: —

Summa kronor 36,300: —

Kostnadsökningen blir således enligt detta förslag 36,300 kronor mot 58,500 kronor enligt järnvägsstyrelsens och 40,800 kronor enligt reservanternas förslag.

Kostnaden för genomförande av departementschefens förslag.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 5 höft.

114 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

Departe-

ments*

chefens

hemställan.

•På grund av vad sålunda förekommit och anförts får jag — under anmälan att jag ej funnit anledning till erinran mot järnvägsstyrelsens förslag, att föreståndaren för kontrollkontoret benämnes överkontrollör, samt med erinran, att de särskilda bestämmelser, vilka äro erforderliga med avseende å övergång till den nya staten, torde vara av beskaffenhet att kunna av Kungl. Maj: t fastställas, på sätt som skett vid 1897 och 1907 års löneregleringar — hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att

dels besluta de ändringar i avlöning sreglementet den 15 november 1907 för tjänstemän vid statens järnvägar som framgå av bifogade förslag till nådig kungörelse i ärendet;

dels medgiva, att övergångsbestämmelse rörande tillämpningen av de nya avlöningsbestämmelserna må, i enlighet med vad ovan sagts, av Kungl. Maj:t utfärdas ;

dels ock antaga följande ändring i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar:

§ I-

Rätt till pension enligt denna lag tillkommer med nedan stadgade undantag dels var och en, vilken vid lagens trädande i kraft är delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, dels ock var och en, som efter lagens trädande i kraft varder anställd i ordinarie tjänst vid statens järnvägar.

Från denna lags tillämpning undantages:

a) sådan personal vid statens järnvägar, som antingen vunnit delägarrätt i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning på grund av nådiga reglementet för pensinrättningen den 6 september 1872 och icke behörigen anmält sig vilja genom erläggande av de i förnyade nådiga reglementet den 3 november 1882 för samma pensionsinrättning bestämda högre avgifter bereda sig förbättrad pensionering eller ock uppbär avlöning enligt äldre lönestat än den från 1908 års ingång gällande;

b) den, som har delägarrätt i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning på grund av nådiga regie-

115 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

mentet för pensionsinrättningen den 3 november 1882 och, därest han jämlikt bestämmelsen i § 6 c) i samma reglemente skulle före den 1 januari 1916 bliva pensionsberättigad, inom tre månader från lagens trädande i kraft eller, om han vid sistnämnda tidpunkt kvarstår på äldre stat än den från 1908 års ingång gällande och sedermera vinner befordran, inom tre månader från det befordran vunnits hos järnvägsstyrelsen anmäler, att bestämmelsen i § 6 c) i pensionsreglementet må å honom vinna tillämpning;

c) generaldirektören och chefen för statens järnvägur samt överdirektör och souschef.

§ 2-

Pensionsrätt tillkommer

a) den, som till följd av olycksfall i statens järnvägars tjänst eller eljest till följd av sjukdom, vilken han genom utövning av sådan tjänst ådragit sig, icke vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller av järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt fördenskull erhåller avsked eller entledigas;

b) den, som efter minst 10 års tjänstgöring i ordinarie anställning vid statens järnvägar, antingen till följd av kroppskada eller sjukdom i andra fall än under a) sägs eller ock till följd av väsentligen minskad arbetsförmåga icke vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller av j ärnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt fördenskull erhåller avsked eller entledigas;

skolande för rätt till pension enligt a) eller b) oförmågan att vidare behörigen sköta befattningen vara styrkt med i behörig ordning avfattat läkarbetyg utfärdat, vad den till för läkarvård berättigade personalen angår, av vederbörande järn vägsläkare; och

c) den som vid avgång från tjänsten uppnått här nedan för samma tjänst stadgade levnadsålder, under förutsättning tillika att vederbörande under minst tio år innehaft anställning i ordinarie statstjänst, därav åtminstone de fem sista åren i statens järnvägars tjänst.

116 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Nämnda levnadsålder utgör för:

lokomotivförare och kvinnlig tjänstinnehavare sextio år, hallmästare av l:a och 2:dra klass, bangårdsmästare, tågmästare, konduktör, stationsförman, lokomotiveldare, vagnskötare, banvakt och stationskarl sextiotre år;

övriga tjänstemän vid distrikten samt byråchef, överkontrollör, sekreterare och byråingenjör av l:a och 2: dra klass sextiofem år samt manliga befattningshavare i järnvägsstyrelsen, med undantag av de här ovannämnda, sextiosju år.

Vid beräkning av tjänstår skall avdrag göras för den tid, under vilken ledighet från tjänsten ägt rum av annan anledning än semester, enskilda angelägenheter eller svag hälsas vårdande under sådana omständigheter att jämlikt § 5 i det för tjänstemän vid statens järnvägar gällande avlöningsreglemente fullt arvode i dylika fall åtnjutes, sjukdom, offentligt uppdrag eller resa, som med vederbörligt tillstånd företagits till egen utbildning.

Tjänsteman, som vid uppnående av den här ovan stadgade levnadsålder icke kan räkna tio tjänstår och alltså icke då är berättigad till erhållande av pension, må icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan, även om han på grund av stadgandet i § 3 här nedan tillätes att kvarstå i tjänsten efter nämnda levnadsålders inträde.

Till denna departementschefens, av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle till Riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Ådelgren.

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

117 Förslag-

till

nådig kungörelse angående vissa ändringar i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar

den 15 november 1907.

§ 1.

Mom. 1. Till generaldirektören och chefen för statens järnvägar utgår i årligt arvode 20,000 kronor.

Till en var av de två överdirektörerna och souscheferna utgå arvoden med 12,000 kronor.

Mom. 2. Generaldirektör är berättigad att från och med månaden näst efter den, under vilken han uppnätt 65 levnadsår, under sin återstående livstid av trafikmedel uppbära en årlig pension av 6,000 kronor. Generaldirektör, som, innan han uppnått 65 levnadsår, antingen på grund av sjukom eller därigenom, att han efter utgången av den tid, för vilken ' han förordnats, icke erhåller förnyat förordnande, eller ock eljest utan egen begäran nödgats avgå från sin befattning utan att på grund av tjänstefel hava förverkat densamma, är berättigad att i pension uppbära ett årligt belopp av 6,000 kronor för tiden, intill dess han uppnått 65 års ålder. Skulle generaldirektör före utgången av den tid, erhållet förordnande avser, befinnas vara av sjukdom oförmögen till vidare nöjaktig tjänstgöring, skall han vara underkastad skyldighet att avgå mot åtnjutande av pension enligt nu angivna bestämmelser. Såsom pensionsavgift skall å det för generaldirektör bestämda arvodet eller den honom under tiden, intill dess han uppnått 65 år, tillkommande pension avdragas ett årligt belopp av 360 kronor, som skall inbetalas till den i 19 § av lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens

118 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

järnvägar om förmälda fond; skolande ovannämnda pensionsbelopp gäldas efter de i 20 § av samma lag angivna grunder.

Vad sålunda är stadgat om generaldirektör, gäller jämväl om överdirektör.

Mom. 3. Övriga vid statens järnvägar anställda tjänstemän tillkomm er arvode enligt bestämmelserna i § 2 av detta avlöningsreglemente.

Mom. 4. Till eu var av två järnvägsfullmäktige må utgå arvode efter 5,000 kronor för år.

Mom. 5. Till en var av tre överrevisorer må utgå ett årligt arvode av 2,500 kronor.

Mom. 6. Arvode, med undantag av det till generaldirektören, till överdirektör, till järn vägs fullmäktig och till överrevisor utgående, som överstiger 3,900 kronor, fördelas till två tredjedelar i lön och en tredjedel i tjänstgöringspenningar. Av arvode till belopp av 3,900 kronor och därunder intill 2,100 kronor utgöra tre fjärdedelar lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningar samt av arvode å 2,100 kronor och därunder fyra femtedelar lön och en femtedel tjänstgöringspenningar.

l:o) Till annan tjänsteman i styrelsen än generaldirektör och överdirektör utgår avlöning dels såsom arvode och dels, där bostad in natura icke åtnjutes, i form av ersättning för bostad och bränsle, allt enligt följande stat med däri i förekommande fall angivna högsta och lägsta belopp för år räknat. Där ersättning för bostad och bränsle icke är i staten med visst oföränderligt belopp angiven, utgår samma ersättning .med 40 procent av arvodet med den i staten bestämda begränsning. Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.

119 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

Anm. Tilläggsarvode anses som extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras av tjänsteman, då lian ej tjänstgör.

120 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

2:o) Då Kung-]. Maj:t finner sådan! lämpligt, må kontorsskrivare avlönas efter beting på det sätt, att han erhåller betalning i den mån han verkställer arbete, varå styrelsen utsatt visst pris. Så avlönad kontorsskrivare skall för utförandet av sådana arbeten, vilka icke lämpligen kunna på nämnda sätt gottgöras, erhålla betalning för timme enligt pris, som styrelsen fastställer.

8:o) Tjänsteman vid distrikten och centralverkstaden åtnjuter arvode enligt följande stat med däri angivna lägsta och högsta belopp för år räknat.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

121 Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 3 käft.

122 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Anm. 1. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, kan arhålla ett tilläggsarvode efter högst 300 kronor om året.

Anm. 2. Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras av tjänsteman, då han icke tjänsten förrättar.

§ 3.

Antalet af nedanstående befattningar ntgör

i

byråchefer ....................................... 15

överkontrollör................................. 1

arkitekt............................................. 1

matematiker .................................... 1

ombudsman .................................... 1

sekreterare...................................... 6

kamrerare och föreståndare för

kammarkontoret ..................... 1

förste aktuarie och föreståndare

för statistiska kontoret......... 1

milkontrollör och föreståndare för milkontoret........................ 1

sen:

revisor och föreståndare för revi-

sionskontoret ........................... 1

förste kontrollörer ........................ 3

byråingenjörer av l:a klass ...... 10

kassör................................................ 1

registrator ...................................... 1

notarier.....

byråingenjörer av 2:dra klass

förrådsförvaltare ........................

kontrollörer .................................

vid distrikten och

distriktschefer.............................. 5

bandirektörer ................................. 5

maskindirektörer ........................... 6

trafikdirektörer .............................. 5

baningenjörer av l:a klass......... 5

centralverkstad en: maskiningenjörer av l:a klass trafikinspektörer av l:a klass

överinspektörer..........................

distriktssekreterare....................

baningenjörer av 2:dra klass ... 27

Oi 03 OO Ui Öl H 05 Oi

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

telegrafingenjörer ...................... 5

maskiningenjörer av 2:dra klass 14 trafikinspektörer av 2:dra klass 7

distriktskamrerare ...................... 5

förråds förvaltare .......................... 5

stationsinspektorer å l:a klassens

stationer.................................... 2

stationsinspektorer å 2:dra klassens stationer .................... 33

disi riki skassörer.............................. 5

maskininspektorer ........................ 18

byråassistenter .............................. 15

telegrafinspektorer....................... 5*)

stationsinspektorer å 3:dje klassens stationer........................ 37°)

underinspektörer ........................... 5

expeditionsföreståndare ............... 17

Antalet övriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmas för varje år av Kungl. Maj:t.

§ 7.

För åtnjutande av de med befattning förenade avlöningsförmåner gälla följande allmänna bestämmelser:

l:o) Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande instruktion givna bestämmelser utan ock den utvidgade eller förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen enligt stat tillkommande arvode; ägande den, som i följd av befattnings indragning eller förändring förflyttas till annan befattning med ringare avlöningsförmåner, erhålla, förutom vid förflyttningen innehavande arvode, jämväl från den tid, han i sin förra befattning skulle hava kommit i åtnjutande av förhöjning i arvode, dylik arvodesförhöjning.

Likaledes skall tjänsteman vara skyldig underkasta sig dels, efter vederbörande överordnade myndighets bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda stadgade.

2:o) Med befattning vid statens järnvägar må icke förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med befattning vid statens järnvägar förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolagregistrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad angår verkets chef, överdirektör, distriktschef eller byråchef Kungl. Maj:t

*) Minskas i den mån telegrafingenjörstjänster tillsättas.

124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

och, vad angår innehavare av annan befattning, järnvägsstyrelsen uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses hinderlig för fullgörande av tjänstgöringen vid statens järnvägar, finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.

Över alla av styrelsen i ovannämnda hänseenden meddelade beslut skall förteckning föras hos styrelsen.

3:o) Avlöning må ej utgå till tjänsteman för tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall.

Därest tjänsteman varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall den del av hans avlöning, som icke av styrelsen prövas böra användas till befattningens uppehållande, under tiden innehållas, såvida ej styrelsen finner skäligt låta honom uppbära något därav.

§ 9.

l:o) Förmånen av fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken behövligt, tillkomma dels byråchef, förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen, dels följande tjänstemän av högre grad vid distrikten, nämligen: distriktschef, ban-, maskin- och trafikdirektör, ban-, maskin- och telegrafingenjör, trafikinspektör, överinspektör, maskin inspektor, byråassistent, stationsinspektor, underinspektör, expeditionsföreståndare för biljettexpedition, förste stationsskrivare å station av 2:dra eller 3:dje klass ävensom dylik tjänsteman å station av högre klass, som tjänstgör antingen å stationsinspektors expedition och regelbundet användes i yttre tjänstgöring eller å biljettexpedition, dels samtliga tjänstemän av lägre grad vid distrikten med undantag av lokomotivförare, tågmästare, ogift manligt kontorsbiträde samt gift manligt kontorsbiträde, som icke regelbundet användes i yttre tjänstgöring, konduktör, eldare, vagnskötare och kvinnligt kontorsbiträde.

Pär lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus tillkomma jämväl nu ej nämnda tjänstemän vid distrikten ävensom de tjänstemän, i fråga om vilka, på sätt ovan angivits, undantag stadgats beträffande förmånen att erhålla inkvartering in natura.

2:o) Med fri bostad är fimenad förmånen av fritt bränsle enligt stat, som av styrelsen fastställes.

125 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

3:o) Tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, äga uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller 40 procent av arvodet allt efter den ort, där vederbörande är placerad, i enlighet med de grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas; dock med iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning ej må överstiga:

för

»

»

))

för

))

»

»

)>

»

»

a) ä station, där ersättningen utgår med 40 procent:

tjänsteman, som kan

» » »

» » »

» » »

» » »

)) > »

» » »

b) å

tjänsteman, som kan

» » »

» 3> ))

)) V ))

» » »

» » »

» » D

erhålla 7 rum och

» 6 » »

» 5 » »

» 4 » s>

» 3 » »

)) 2 » »

» 1 » »

övriga stationer:

erhålla 7 rum och

)> 6 » »

» 5 » »

» 4 » »

» 3 » »

» u 2 » »

» 1 » »

kök, kr. 2,000

» )> 1,800

» » 1,500

» » 1,100

» ?> 850

» » 650

» » 400

kök, kr. 1,700

» d 1,500

» » 1,200

» )> 900

» » 700

» » 550

» » 350

4:o) Ersättning för bostad och bränsle anses tillhöra lönen.

126 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

BILA-

Antalet diarieförda ärenden åren

*) Enligt arbetsordningen avser inbalanseringen tidpunkten den 1 mars.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

127 Gr 0 EL

Uttaga H till järnvägsstyrelsens und. skrivelse den 23 augusti 1912 ang. styrelsens omorganisation m. m.

1895, 1800. 1806—1911.

128 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Bilaga C till järnvägsstyrslsem lind. skrivelse den 23 augusti 1912 ang. styrelsens omorganisation m. m.

Antalet diarieförda ärenden åren 1895, 1900, 1906 och 1907 samt antalet avgjorda ärenden åren 1908—1911.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

129 Bilaga, 1) till järnvägsstyrelsens und. skrivelse den 23 augusti 1912 ang, styrelsens omorganisation m. m.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 höft.

130 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Antalet och beskaffenheten av under åren

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr. 5.

131 Bilaga I) till järnvägsstyrelsens und. skrivelse den 23 augusti 1912 ang. styrelsens omorganisation m. m.

1908—1911 av styrelsen avgjorda ärenden.

132 Kung],. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5

134 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr o.

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

136 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

137 Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 käft. * 18

138 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

140 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5. ‘

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

142 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

144 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 5.

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

145 Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 käft. 19

146 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

148 Kungl- Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Antalet ärenden 1895, 1900, 1906—

*) För åren 1908—1911 sammanfattning av de uti bilagan D upptagna avgjorda ärenden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

149 Bilaga M till järnvägsstyrelsens und. skrivelse den 23 augusti 1912 ang. styrelsens omorganisation to. TO.

1911 sektionsvis ordnade.1)

Bilaga F till järnvägsstyrelsens lind. skrivelse den 23 augusti 1912 ang. styrelsens omorganisation in. in.

Det maskininspektionsbyrån åliggande arbetet utgöres dels av expeditions- och byr&göromål, dels oek huvudsakligen av kontroll- och inspektionsarbeten. Arten och beskaffenheten av de förra framgår i huvudsak av den i Bilagan I> sid. 88 uppställda tabellen. Utom dessa har emellertid maskininspektionsbyrån att i en del samrådsärenden, vilka diarieföras å annan byrå, utföra undersökningar och avgiva yttranden. Samrådsärenden förekomma sålunda: med maskinbyrån angående nya tillverkningsbestämmelser för rullande materiel eller ändring av gamla sådana samt beträffande uppgifter om enskilda järnvägar: med förrådsbyrån angående uppskov med leverans av rullande materiel eller befrielse från plikt för försenad leverans och angående leverantörs kompetens samt med trafikbyrån angående ändringar och tillägg i för enskilda järnvägar gällande tjänstgöringsreglementen. Samrådsärenden av här uppräknat slag hava under år 1911 förekommit till ett antal av 37 st. Beträffande slutligen värdet och omfattningen av det maskininspektionsbyrån åliggande kontroll- och inspektionsarbetet torde detsamma bäst klargöras genom nedanstående:

Sammanfattning för år 1911 av det genom maskiniuspelitionsöyrån utförda kontroll- oeli inspektionsarbetet samt den för resor oeli förrättningar använda tiden.

Kontroll- och inspektionsarbetet.

A. För statens järnvägars räkning verkställda inspektionsarbeten.

Inspektionsföremål.

Antal,

st.

Värde,

kr.

B. Jämlikt särskilda förordnanden verkställda inspektioner å ny rullande materiel för enskilda järnvägar m. m.

Besiktnings-

mau.

Antal rese- och förrättningsdagar.

An-

tal

natt-

re-

sor

å

tåg.

Antal ö ver-

ligg-

nings

nät-

ter.

Antalet rese- och förrättningsdagar i förhållande till antalet arbetsdagar på året (300 st.)

Anmärkningar.

Lokomotiv litt. B.

» E.

Tender

Vagnar

KE.....

A.......

A 04.. AB 03. ABC Öl ABC 02 C 05.... C 3 c... C3d ... CF 4 b .

656,000

1,190,000

224,400

15,000

328,296

78,135

142,865

343,500

37,220

171,370

109,700

119,035

16 st. lokomotiv.

.1 » ångdressin.

27 » p ers on- o ch p o sb vagnar.

328 » godsvagnar.

Därjämte hava byrådirektören oehbyr åingenjören enligt särskilda Kung!, styrelsens förordnanden deltagit, den förre vid 11 och den senare vid 6 olika tillfällen, i besiktning eller avsyning av nyanlagd enskild järnväg eller i besiktning för ökad tåghastighet av redan trafikerad sådan.

Byrådirektören ').......

Bvråingenjören2) ....

Underingenjören I

II3)

in4)

60*

*Bäknat på 250 arbetsdagar

150 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

*) Byrådirektören ur tjänst den 8 november och avled den 21 november 1911. 2) Häri ingå förrättningar m. m. såsom t. f. byrådirektör.

8) Häri ingå förrättningar m. m. såsom t. f. byråingenjör.

4) Tillfälligt biträde, lånat från maskinbyrån.

■

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5. 151

152 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Utlaga G till järnvägsstyrelsens und. skrivelse den 23 april 1912 ang. styrelsens omorganisation in. m.

Sammanfattning av telegrafbyråns verksamhet år 1911.

Förutom de arbeten, som äro förenade med beredningen av ärenden, vilka skola i föreskriven ordning handläggas å telegrafbyrån och därefter föredragas inför general- respektive överdirektören, förekommer vid denna byrå, bland annat: samrådsärenden, diarieförda å annan byrå, ärenden rörande telegrafverkstadens och det elektriska centralförrådets verksamhet, ärenden rörande enhetligt förfarande vid telegrafingenjörernas fullgörande av sina åligganden samt inspektion å distrikten. Därjämte tillkommer det byrån att med uppmärksamhet följa företeelserna och utvecklingen inom det område, som utgör föremål för byråns verksamhet, samt taga initiativ till och väcka förslag om anordningar och förenklingar, som kunna åvägabringa besparingar eller eljest befinnas lämpliga.

Till belysande av byråns verksamhet under år 1911 lämnas här följande uppgifter.

1) Antalet å byrån diarieförda ärenden var 210.

2) Bland samrådsärenden av det slag, som före år 1908 handlagts å telegrafbyrån men som därefter överförts till förrådsbyrån, där de diarieföras, hava under året förekommit 70 ärenden, för vilkas beredning telegrafbyrån tagits i anspråk. Av dessa äro en del av sådan art, att telegrafbyrån fått nedlägga ett omfattande arbete för ärendenas beredning.

3) Bland frågor rörande telegrafverkstadens och elektriska centralförrådets verksamhet hava å byrån behandlats 39 st., vilka icke diarieförts.

4) Frågor rörande enhetligt fullgörande av telegrafin gen jörsgöromålen å distrikten hava å byrån behandlats till ett antal av 22 st., vilka icke diarieförts.

5) Telegrafbyråns inspekterande verksamhet har under året, bland annat, avsett:

a) avsyningar och besiktningar av nya telegraf-, telefon-, elektriska signal- och belysningsanläggningar.

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

b) utredningar och planeringar för större belysningsanläggningar ävensom förberedande åtgärder för modernisering av äldre telegraf- och belysningsanläggningar.

c) leveransbesiktningar av telegraf- med flera kablar.

d) telegrafverkstadens och elektriska centralförrådets verksamhet samt

e) åvägabringande av enhetligt förfarande å distrikten vid utförande och underhåll av anläggningar tillhörande byråns verksamhetsområde.

För byråns inspekterande verksamhet hava under år 1911 använts följande sammanlagda antal rese- och förrättningsdagar, nämligen för byrådirektören 84 och för byråingenjören och underingenjören 28.

Motsvarande antal voro år 1909: respektive 79 och 62 samt år 1910: respektive 82 och 54.

Rörande telegrafbyråns åliggande att följa utvecklingen m. m. inom det område, som utgör föremål för byråns verksamhet, må framhållas, att utvecklingen inom såväl telegrafväsendet som belysningstekniken har gått särskilt snabbt under senaste år, så att ett rätt omfattande arbete å byrån nedlagts för att följa denna utveckling och tillämpa densamma på statens järnvägars förhållanden. I detta avseende må ant öras, att byråns verksamhet under år 1911 varit inriktad på, bland annat, följande omfångsrika områden:

a) utvecklingen av gnisttelegrafien, som under förra året vunnit tillämpning vid statens järnvägar.

b) framstegen i fråga om telefonering på längre avstånd, som väntas att inom närmaste tid komma till användning även vid statens järnvägar.

c) utvecklingen av elektriska växel- och signalställverk, som under året för första gången införts vid statens järnvägar samt

d) framträdandet och förbättringen av nya konstruktioner av elektriska båg- och glödlampor m. m.

Under år 1911 hava på telegrafbyråns föredragning fattats beslut om utförande av nya anläggningar för en sammanlagd kostnad av 255,000 kronor.

Slutligen hänvisas till vidfogade P. M. angående tillväxten av vissa anläggningar tillhörande telegrafbyråns verksamhetsområde. Som utgångspunkt har däri, i mån som statistiska uppgifter föreligga, valts den Vi 1901, eller dagen för denna byrås inrättande (under namnet elektrotekniska byrån). För åskådliggörande av utvecklingen är även jämförelse gjord mellan anläggningarnas omfattning den Vi 1911 i förhållande till den Vi 1908.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 höft.

154 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

P. M. angående tillväxten av vissa anläggningar tillhörande telegrafbyråns

verk samhetsområd e.

') Den Vi 1909 uppnådde antalet båglampor ett maximum, nämligen 1,141 st. 2) » » » * belysningskostnaden » > > 363,453 kr.

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

155 Bilaga II till järnvägsstyrelsens lind. skrivelse den 23 augusti 1912 ang. styrelsens omorganisation m. m.

Översikt av trafikens omfattning år 1910 vid Bayerns, Sacbsens ocli Badens statsbanor samt vid Sveriges statsbanor (år 1911) och samtliga svenska järnvägar (år 1909).