angående be¬ stridande av kostnader för underhåll av landsvägen mel¬ lan Boden och Lappträsk

Kung!. Maj-is Nåd. Proposition Nr 68.

J

Nr 68.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående bestridande av kostnader för underhåll av landsvägen mellan Boden och Lappträsk; given Stockholms slott den 7 februari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgiva,

att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må tagas i anspråk ett belopp av tjugufemtusen kronor för bestridande av kostnaderna för underhåll intill utgången av år 1916 av landsvägen mellan Boden och Lappträsk.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver. Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

*

David Bergström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 37 käft. (Nr 68.)

2 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 68.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 7 februari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård, Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström, friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och civildepartementen anförde chefen för förstnämnda departement, statsrådet Bergström, följande:

»I samband med beslut om anläggandet av en statsbanebyggnad från Morjärv över Storträsk till Lappträsk beslöt 1904 års Biksdag att anlägga en landsväg från Boden till Morjärv och vidare från Morjärv till Lappträsk för en beräknad kostnad beträffande den förra sträckningen av 615,000 kronor och vidkommande den senare av 628,000 kronor. De för ifrågavarande båda anläggningar beräknade kostnadsbelopp hava av Riksdagen anvisats för åren 1905—1910.

Sedan Kungl. Maj:t genom särskilda nådiga brev den 29 september och den 8 december 1905 fastställt definitiva planer för ifrågavarande landsvägsanläggning, har arbetet på densamma fortgått i sammanhang med den beslutade statsbaneanläggningen. Vägbyggnaden

3 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 68.

innefattar dels omläggning av den förutvarande bygdevägen mellan Boden och Åskogen och samma vägs utläggning till 6 i stället för dessförinnan 4 meters bredd dels ock anläggning av ny väg från Åskogen till Morjärv samt vidare till Lappträsk. Vägen har en sammanlagd längd av 123 kilometer, varav på sträckan Boden—Åskogen komma omkring 19,9 kilometer.

Landsvägen, som framgår i huvudsak parallellt med järnvägslinjen, genomlöper följande väghållningsdistrikt, nämligen

på sträckan Boden—Askogen

Bodens väghållningsdistrikt till en längd av Över-Luleå )) » » » »

0,65 kilometer 19,2 »

på sträckan Askogen—Lappträsk

Över-Luleå väghållningsdistrikt till en längd av..............

Råneå » » » » ...............

Neder-Kalix » » » » »...............

Över-Torneå och Hietaniemi väghållningsdistrikt till en

längd av ...................................................................•........■■

Neder-Torneå och Karl Gustafs väghållningsdistrikt till en längd av .......

5.0 kilometer

39,0 »

46,7 »

4.1 ))

8,3 d

Vägbyggnaden är numera i sin helhet färdig med undantag av eu sträcka om ungefär 4 kilometer mellan Oja och Lappträsk, vilken först under sensommaren 1913 väntas bliva färdig till avsyning.

Kostnaden för hela väganläggningen kan ännu icke exakt uppgivas. Enligt vad arbetschefen vid vägbyggnaden ingenjören G. Dahlberg under hand meddelat, torde densamma emellertid kunna beräknas till sammanlagt omkring 1,350,000 kronor.

Fråga har nu väckts om anvisande av medel till bestridande av kostnaderna för landsvägens framtida underhåll. Då väganläggningen närmast betingats av militära skäl, hava nämnda kostnader ansetts icke kunna i sin helhet påläggas vederbörande väghållningsskyldiga utan böra åtminstone till en del bestridas från medel under fjärde huvudtiteln.

Redan uti underdånig skrivelse den 30 september 1907 hemställde järnvägsstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte förordna angående det framtida underhållet av den blivande vägen från Åskogen till Morjärv samt

Järnvägs

styrelsen

4 Kommendanten i Boden.

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 68.

vidare till Lappträsk. Vägen mellan Boden och Åskogen borde enligt styrelsens uppfattning, såsom förut, underhållas av vederbörande väghållningsskyldiga.

Efter det järnvägsstyrelsens framställning remitterats för yttrande till Kungi. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län, inkom jämväl kommendanten i Boden den 17 september 1908 med underdånig framställning, att staten borde åtaga sig underhållet av den nyanlagda vägen. Till stöd härför anförde kommendanten huvudsakligen, att vägen, med undantag av några få sträckor, framginge genom sådana bygder, att den ännu så länge vore till ringa gagn för ortsbefolkningen. Då vägen vore byggd huvudsakligen för militärt ändamål och med en bredd i körbanan, som överskrede den i Norrbotten förekommande vägtrafikens behov, samt vederbörande kommuner redan vore synnerligen betungade med skattebördor, kunde man näppeligen fordra, att dessa kommuner skulle underhålla vägen. Härtill komme, att, om vägen överlätes till vederbörande vägstyrelser, densamma säkerligen skulle bliva mycket illa underhållen samt inom ett tiotal år vara ytterst svårkörd och icke motsvara de krav, som borde ställas på en väg, avsedd för tung och intensiv trafik. Vad sträckan Boden—Åskogen anginge, vore denna visserligen ursprungligen byggd av Skatamarks byamän med bidrag av statsmedel, men då den sedermera på statens bekostnad förbättrats och utvidgats till den för militärvägen bestämda bredden, syntes det knappast ändamålsenligt att från statens underhåll undantaga denna sträcka.

Därest staten åtoge sig underhållsskyldigheten av vägen, borde emellertid densamma ställas under uppsikt av kommendanten i Boden. Härför talade den omständigheten, att försvarsmyndigheterna hade det största intresset av att vägen underhölles i ett tillfredsställande skick. Härtill komme, att kommendanten hade till sitt förfogande organ för vägunderhållets ordnande och inspektion, nämligen fortifikationsbefälhavaren i Boden eller chefen för Bodens ingenjörkår. Möjligt vore också, att sistnämnda kår, åtminstone till viss grad, skulle kunna utföra underhållsarbetena under sina övningar.

Skulle Kung!. Maj:t anse, att vägen borde ställas under uppsikt av annan myndighet än kommendanten, hade emellertid denne icke något att däremot erinra. Huvudsaken vore, att redan från och med år 1909 ett ordnat vägunderhåll komme till stånd samt att för ändamålet behövliga medel anvisades. Enligt en av ingenjören Dahlberg uppgjord plan skulle underhållet pågå från och med maj till och med

o

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

oktober månad samt handhavas av fyra i vägbyggnad vana, pålitliga och ordentliga arbetare. Av dessa skulle två vara förmän, den ene för sträckan Boden—Morjärv och den andre för sträckan Morjärv— Lappträsk. De sålunda anställda arbetarnas uppgift skulle bestå i ett ständigt fortskridande arbete längs hela vägen samt omfatta följande arbeten: upprensning af diken, reparation av släntbeklädnaden, undersökning och rensning av trummor, jämnande och vältande av vägbanan, borträfsande av sten, utbytande av utslitna plankor och träbjälkar å broarna, uppritande av handräckstolpar, reparation av räcken, undersökning av nitningen å järnbroarna, omstrykning av skadad målning o. s. v. På hösten före frostens inträdande borde alla trumöppningar täckas med granris för att så vitt möjligt utestänga frosten från trummornas inre.

Den årliga kostnaden för det ständiga underhållet av vägen Boden—Lappträsk hade av Dahlberg approximativt beräknats sålunda:

2 förmän under 6 månader å kr. 125 per månad.............. kr.

2 arbetare under 6 månader å kr. 100 per månad........... »

framkörning av grus, 800 kbm. å 2,50 per kbm. .............. ))

diverse andra körslor vid vältning m. m............................... »

extra arbeten, arbetsredskap .................................................... »

målning vart femte år av järnbroar (totalkostnad = 5,000 kr.) » utbyte vart femtonde år av körbanorna av trä å broar (sammanlagd längd = omkring 450 meter å kr. 50

= 22,500) .......................................................................;....... »

kostnader för inspektioner samt för oförutsedda utgifter »

Summa kr.

1,500: — 1,200: — 2,000: — 300: — 500: — 1,000: —

1,500: —

2,000: —

10,000: —

Detta belopp utgjorde omkring 0,8 % å vägens anläggningskostnad.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställde kommendanten, att Kungl. Maj:t måtte dels för år 1909 av tillgängliga medel ställa till kommendantens i Boden eller annan myndighets förfogande 10,000 kronor för underhållet av vägen Boden—Lappträsk dels, under förutsättning att medlen ställdes till kommendantens i Boden förfogande, bemyndiga denne att beordra underlydande sakkunnig personal att mot åtnjutande av rese- och traktamentsersättning företaga för anordnandet och inspektionen av underhållsarbetena oundgängligen erforderliga resor.

6 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 68.

Vederbörande Med underdånigt utlåtande den 11 december 1908 överlämnade ^skyidiga^3 Kungl. Maj:ts befallningshavande yttranden i ärendet av vederbörande väghållningsskyldiga och kronofogdar.

De väghållningsskyldiga inom samtliga av landsvägen berörda väghållningsdistrikt förklarade sig icke vilja åtaga sig något som helst underhåll av vägen. Då denna tillkommit uteslutande av militära skäl och icke hade någon betydelse för den allmänna samfärdseln inom vederbörande orter, borde densamma, enligt de väghållningsskyldigas förmenande, för framtiden underhållas på statsverkets bekostnad.

Vederbörande Kronofogden i Luleå fögderi instämde med vederbörande vägkronofogdar. flållningsskyldiga.

Kronofogden i Kalix fögderi höll däremot före, att den omständigheten, att vägen anlagts för ett visst statsändamål, icke borde fritaga vederbörande väghållningsdistrikt från underhållsskyldighet, därest vägen samtidigt tillgodosåge ortens kommunikationsbehov. Detta vore enligt kronofogdens förmenande fallet med de inom såväl Råneå som Neder- Kalix socknar fallande vägdelarna. Inom Råneå socken hade genom ifrågavarande väganläggning flera byar erhållit landsvägsförbindelse, och för flera andra erfordrades blott helt korta utfarts vägar. Därjämte hade behovet av den inre förbindelselinje mellan Råne och Vita floddalar, som bleve nödvändig vid Råneå sockens förestående delning, redan blivit fyllt genom denna väg. Av den inom Neder-Kalix socken fallande vägsträckan syntes för närvarande endast den väster om Kalix älv belägna delen kunna sägas vara till synnerligt gagn för orten, varemot de öster om älven belägna byarna icke hade något särskilt gagn av vägen. Oavsett den nytta väganläggningen sålunda redan nu medförde, läge dess största betydelse dock däri, att den, framdragen utmed järnvägslinjen, kunde i sig upptaga utfart svägarna från de mindre byar och enstaka ställen, som endast på detta sätt kunde hava utsikt att komma i åtnjutande av kommunikationsmedlens fördelar. Underhållet av eu väg av sådan betydelse syntes väghållningsdistrikten icke kunna undandraga sig.

Kronofogden i Torneå distrikt ansåg den inom fögderiet fallande delen av vägen visserligen vara nyttig för lokaltrafiken, men däremot icke av sådan betydelse för den allmänna samfärdseln, att de väghållningsskyldiga kunde mot sitt bestridande åläggas att för framtiden underhålla densamma.

Kung]. Maj:ts För egen del anförde Kungl. Maj:ts befallningshavande huvudsak-

■ESK- ögen följande: „

Norrbottens Vad först vidkom me vägdelen Boden—Askogen, hade givetvis för-

hållandena beträffande vägens nytta icke undergått någon förändring

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

till följd därav, att vägört blivit med i huvudsak bibehållen riktning delvis omlagd och till hela sin sträckning utlagd till större bredd. Däremot hade naturligen genom statens åtgärd i sistnämnda avseende vägunderhållskostnaden oi väsentlig mån stegrats.

Yad vägsträckan Askogen —Lappträsk anginge syntes ett åläggande för de väghållningsskyldiga att för framtiden underhålla densamma kunna ifrågasättas allenast för såvitt vägen kunde anses medföra sådant gagn för den allmänna samfärdseln inom orten, att vägunderhållsskyldigheten på grund härav skäligen borde tillkomma väghållningsdistrikten. I avseende å vägens betydelse för den allmänna samfärdseln ställde sig emellertid förhållandena avsevärt olika för de skilda väghållningsdistrikt, vägen genomlöpte.

Vägsträckan Åskogen—Råneå sockengräns hade ringa betydelse för invånarna i berörda distrikt. Den inom Över-Luleå socken i dessa trakter bosatta befolkningen hade redan förut genom väg från byn Hundsjön förbindelse med såväl närmaste järnvägsstation Hundsjön som socknens huvudort Boden, som vore den naturligaste avsättningsorten för denna trakt. Vid sådant förhållande syntes nämnda vägsträcka, vilken otvivelaktigt icke skulle hava kommit till stånd på initiativ från ortsbefolkningens sida, ej kunna anses tillgodose ett allmänt behov av en samfärdsled eller eljest vara hänförlig till sådan väg, vars underhåll på grund av väglagens bestämmelser ålåge väghållningsdistrikt.

Större betydelse hade vägen för befolkningen i Råneå socken. Detta gällde företrädesvis sträckan Niemisel—Neder-Kalix sockengräns, då däremot vägen väster om Niemisel till gränsen mot Över-Luleå, som genomlöpte mera folkfattiga bygder, endast kunde hava egentlig betydelse såsom utfartsväg för den jämförelsevis obetydliga byn Flåsjön. Då emellertid uti den nu ifrågavarande väganläggningen ingått dels en brobyggnad över Råneå älv och dels en bro över Kvarnå vattendrag, vilken ersatt en förut befintlig nästan fallfärdig bro, vore det påtagligt, att dessa brobyggnader medfört väsentligt gagn för samfärdseln inom orten.

Den största betjHelse hade emellertid vägen för befolkningen i Neder-Kalix sockens väghållningsdistrikt. Vägen hade nämligen där dels öppnat en kommunikationsled för den invid och i närheten av vägen bosatta befolkningen och dels berett ett flertal byar och enstaka hemman tillfälle att för en jämförelsevis ringa kostnad ^förskaffa sig utfartsväg. Särskilt hade vägleden Morjärvs station—Over-Morjärv, vilken redan upptagit en betydande trafik, visat sig vara till stort gagn

8 Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 68.

för befolkningen i dessa trakter. Genom den dyrbara anläggningen av en bro över Kalix älv besparades också de dryga utgifter, väghållningsdistriktet förut fått vidkännas för uppehållande av den föga bekväma färjtrafiken vid Forsbyn, och, för den händelse den nu ifrågavarande vägen bleve avstängd för allmän trafik, skulle invånarna i byn Över- Morjärv och trakten däromkring finna sig hänvisade till en gammal, lång och krokig, över myrar och sandbackar ledande, i hög grad otillfredsställande väg.

De delar av vägen, som genomlöpte Över-Torneå och Hietaniemi socknars väghållningsdistrikt samt Neder-Torneå och Karl Gustafs socknars väghållningsdistrikt, vore icke av någon avsevärd betydelse för samfärdseln.

I stort sett, fortsatte Kungl. Maj:ts befallningshavande, måste givetvis hela den ifrågavarande vägen, öppnad för allmän trafik, lända samfärdseln inom orten till betydande gagn, även om vissa delar av vägen i sådant avseender hade en underordnad betydelse. Vidkommande sträckan Boden—Askogen borde tydligen vägens omläggning och utläggning till större bredd icke medföra befrielse för vederbörande väghållningsdistrikt från en vägunderhållningsskyldighet, som distriktet förut haft att fullgöra. Däremot kunde ifrågasättas, huruvida den genom statens åtgöranden ökade kostnaden för vägunderhållet skäligen borde drabba väghållningsdistriktet. Vad anginge vägen Askogen— Lappträsk hade denna tillkommit i syfte att tillgodose ett visst statsintresse och i avseende å riktningen framdragits utan andra än militära hänsyn. Vägen hade jämväl erhållit en väsentligt större bredd i körbanan än den vanligen förekommande trafiken krävde och måste förty draga i underhåll en avsevärt större kostnad än ortens bygdevägar i allmänhet. Med hänsyn till nu angivna förhållanden ville det synas, som om bestämmelserna i väglagen i fråga om underhåll av väg, vilken tillkommit i där stadgad ordning, icke vore tillämpliga beträffande berörda vägsträcka.

För sin del hölle Kungl. Maj:ts befallningshavande före, att såväl rättvisa som billighet krävde en efter förhållandena lämpad fördelningav vägunderhållskostnaden emellan å ena sidan respektive väghållningsdistrikt och å andra sidan staten.

Under alla förhållanden syntes det emellertid vara lämpligast, att vägunderhållsarbetets utförande ombesörjdes av staten. I detta hänseende anslöte sig Kungl. Maj:ts befallningshavande till den av kommendanten i Boden uttalade uppfattningen. Beloppet av väghållningsdistriktens bidrag till kostnaderna för vägens underhåll syntes åter böra

9 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 68.

bestämmas i förhållande till det gagn, vägen för varje distrikt knnde anses medföra, och beräknas efter kostnaden för underhåll av väg i allmänhet inom orten samt borde under inga förhållanden överstiga denna kostnad. Eu överenskommelse med de väghållningsskyldiga syntes Kungl. Maj:ts befallningshavande kunna åvägabringas, därest, vad den nyanlagda delen av militärvägen i fråga beträffade, såsom villkor för dess upplåtande för allmän trafik förutsattes visst bidrag från respektive väghållningsdistrikt.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement, som anbefallts att avgiva utlåtande i ärendet, anförde i underdånig skrivelse den 19 februari 1909, att då den ifrågavarande väganläggningen mellan Boden och Lappträsk tillkommit uteslutande för militära ändamål och det med avseende å dessa ändamål måste ligga i statens intresse att kunna fullt självständigt förfoga över vägen, underhållet av densamma i dess helhet borde åligga kronan. I anslutning till vad kommendanten i Boden anfört, hemställde departementet, att, oavsett huru beträffande vägunderhållet kunde bliva för framtiden bestämt, Kungl. Maj:t måtte, i enlighet med kommendantens förslag, för år 1909 av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar ställa ett belopp av 10,000 kronor till kommendantens förfogande för bestridande av kostnaderna för landsvägens underhåll.

Till följd av nådig remiss avgav härefter järnvägsstyrelsen den 20 oktober 1909 underdånigt utlåtande i ärendet och meddelade därvid, att styrelsen i skrivelse den 18 februari 1908 med bifogande av avsyningsbetyg överlämnat vägdelen Boden—Askogen till vägstyrelsen i Över-Luleå väghållningsdistrikt och erhållit vägstyrelsens erkännande av skrivelsens mottagande. Enär sedermera anmärkningar framställts beträffande vägbyggnadsarbetenas utförande, hade styrelsen anmodat den vid statsbanan Morjärv—Lappträsk anställde arbetschefen, vilken det ålåge att handhava ledningen och utförandet av landsvägsanläggningen i fråga, att yttra sig över dessa anmärkningar. Uti ett med anledning härav avgivet yttrande hade arbetschefen, bland annat, framhållit, att vid av honom företagen besiktning av vägen mellan Boden och Åskogen befunnits, att ett stort antal av de under vägbanan anlagda avloppstrummorna lidit skada genom frosten. Detta förhållande berodde därpå, att trummorna icke, såsom sig bort, på efterhösten täckts med ris eller dylikt vid in- och utlopp till förhindrande av att kölden genomtjälade grunden vid vingar och lopp. Sådan risning av trum-

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 37 käft. (Nr 68.) 2

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement.

Järnvägs-

styrelsen.

10 Kung!. Maj:ts beslut d. 6 nov. 1009.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

mor hade genom arbetsbefälets försorg- varje höst ägt rum beträffande de å vägen mellan Askogen och Lappträsk anlagda trummorna. Någon skada å dessa senare, på nämnda sätt skyddade och omsedda trummor hade med ett par undantag icke kunnat upptäckas, oaktat de voro av fullkomligt enahanda beskaffenhet som trummorna å vägen mellan Boden och Åskogen, vilken senare väg emellertid, sedan den blivit färdig, icke underhållits eller haft någon tillsyn.

Då besparingar å det till styrelsens disposition ställda anslagsbelopp för statsbanan Morjärv — Lappträsk och landsvägen Boden — Morjärv—Lappträsk icke uppkommit samt å det av Riksdagen för år 1910 beviljade anslag, 1,061,246 kronor, som beräknats för återstående arbeten å dessa anläggningar, något överskott icke kunde förväntas uppstå, saknades alltså medel av nämnda anslag till bestridande av kostnaderna för erforderliga reparationer in. in. å vägen Boden—Åskogen.

I likhet med Kungl. Maj:ts befallningshavande ansåge järnvägsstyrelsen, att sistnämnda vägs omläggning och utläggning till större bredd icke borde medföra befrielse för vederbörande väghållningsdistrikt från en vägunderhållsskyldighet, som distriktet förut haft att fullgöra, men att det däremot kunde ifrågasättas, huruvida den genom statens åtgöranden ökade kostnaden för vägunderhållet skäligen borde drabba väghållningsdistriktet.

Vidkommande underhållet av vägsträckan Åskogen—Lappträsk anslöte sig styrelsen jämväl till Kungl. Majrts befallningshavandes uttalande, att rättvisa och billighet krävde eu efter förhållandena lämpad fördelning av vägunderhållskostnaden emellan å ena sidan respektive väghållningsdistrikt och å andra sidan staten.

Årendet föredrogs inför Kungl. Maj:t den 5 november 1909, och anbefallde därvid Kungl. Maj:t genom nådigt brev Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län att dels ofördröjligen föranstalta därom, att de å vägen mellan Boden och Åskogen befintliga trummorna täcktes med ris eller dylikt vid deras in- och utlopp, dels låta verkställa de reparationer å nämnda väg, vilka icke lämpligen kunde anstå tills efter snösmältningen nästpåföljande år, dels ock låta framköra det grus eller annat väglagningsämne, som erfordrades för vägens iståndsättande år 1910, dock att kostnaderna för berörda arbeten icke finge utan föregående underdånig framställning överstiga 2,500 kronor.

Därjämte anmodades statskontoret att till Kungl. Maj:ts befallningshavande, för bestridande av nämnda kostnader, på rekvisition, i mån av behov, utbetala högst 2,500 kronor.

11 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

Vidare anbefalldes Kungl. Maj :ts befallningshavande att skyndsamt inkomma med yttrande, huruvida, under förutsättning att staten åtoge sig att ansvara för huvudsakliga underhållet av vägen från Boden till Lappträsk, vägens underhåll borde, såsom kommendanten i Boden ifrågasatt, ställas under uppsikt av honom eller under tillsyn av Kungl.

Maj:ts befallningshavande.

Slutligen uppdrog Kungl. Maj:t åt Kungl. Maj:ts befallningshavande att söka med vederbörande väghållningsskyldiga träffa överenskommelse angående de bidrag till underhåll av vägen från Boden till Lappträsk, som borde erläggas av de olika väghållningsdistrikten, under förutsättning att staten åtoge sig att ansvara för vägens huvudsakliga underhåll och att jämväl vägen mellan Åskogen och Lappträsk upplätes för allmän trafik. Beloppet av distriktens bidrag borde bestämmas i förhållande till dels det gagn, vägen kunde anses medföra för varje särskilt distrikt, dels ock kostnaden för underhåll av väg i allmänhet inom orten. Sedan detta uppdrag fullgjorts, hade Kungl. Maj:ts befallningshavande att inkomma med uppgift på de överenskommelser, som träffats, eller underrättelse om de hinder, som däremot mött.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande härefter anmält, att för Kungl. Kajuta utförande av de anbefallda arbetena åtgått ett belopp av 2,054 kronor juni 1910.

9 öre, ävensom överlämnat en av distriktsingenjören i övre norra vägoch vattenbyggnadsdistriktet C. Skarstedt uppgjord beräkning, enligt vilken för iståndsättande av vägen mellan Boden och Åskogen erfordrades ytterligare 5,000 kronor, anbefallde Kung!. Maj:t genom nådigt brev den 10 juni 1910 Kungl. Maj:ts befallningshavande att låta under år 1910 fullständigt iståndsätta allmänna vägen mellan Boden och Åskogen, varjämte Kungl. Maj:ts befallningshavande bemyndigades att för bestridande av de därmed förenade kostnaderna utbetala och i länets räkenskap å sjätte huvudtitelns anslag till vägar och kommunikationer avföra ett belopp av högst 5,000 kronor.

Uti underdånig skrivelse den 6 juli 1910 meddelade härefter Kungl. Kungi. Maj:ts Maj:ts befallningshavande, att Kungi. Maj:ts befallningshavande till åt- bhavande.8 lydnad av föreskrifterna i nådiga brevet den 5 november 1909 låtit å vägstämmor höra de väghållningsskyldiga inom de olika väghållningsdistrikten, därvid de väghållningsskyldiga i samtliga distrikt, som berördes av vägen i fråga, vägrat att i ringaste mån bidraga till vägens framtida underhåll, med undantag dock för Neder-Kalix väghållningsdistrikt, där de väghållningsskyldiga förklarat sig villiga att för ändamålet lämna ett årligt bidrag av högst 2,000 kronor. För egen del

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

vidhölle Kungl. Maj:ts befallningshavande, vad Kungl. Maj:ts befallningshavande i sin underdåniga skrivelse den 11 december 1908 i ärendet anfört rörande underhållet av vägen i fråga.

Beträffande frågan huruvida, under förutsättning att staten åtoge sig att ansvara för huvudsakliga underhållet av vägen från Boden till Lappträsk, vägens underhåll borde ställas under uppsikt av kommendanten i Boden eller under tillsyn av Kungl. Maj:ts befallningshavande, ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshavande, med hänsyn till ändamålet med vägens anläggning, böra förorda, att uppdraget i fråga anförtroddes åt kommendanten i Boden, vilken bättre än Kungl. Maj:ts befallningshavande ägde förutsättning att kunna övervaka, att vägen städse befunne sig i sådant skick, att den motsvarade sitt huvudsakliga ändamål.

De väghåii- Sedan handlingarna i ärendet under hand överlämnats till Kungl. "erbjudandet Maj:ts befallningshavande i syfte att genom nya underhandlingar med de väghållningsskyldiga skulle åstadkommas en uppgörelse rörande bidrag till vägunderhållet, inkom Kungl. Maj:ts befallningshavande uti skrivelse den 23 februari 1912 med redogörelse för dessa underhandlingar.

Bodens väghållning sdistrikt, inom vars gränser 650 meter av vägen Boden—Åskogen folie, hade förbundit sig att årligen till Kungl. Maj:t och kronan för övertagande av sommarvägunderhållet utgiva i ett för allt 115 kronor eller 17,7 öre per meter, ett belopp, som enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes uppfattning torde ungefär motsvara den verkliga kostnaden.

över-Luleå väghållning sdistrikt hade, under förutsättning att staten åtoge sig naturaunderhållet, förbundit sig att för den del av vägen, som läge mellan Bodens väghållnings distrikts gräns och Åskogen — en sträcka av 19,2 kilometer — lämna ett kontant bidrag av 6 öre per meter, sålunda 1,152 kronor, med rätt för distriktet att åtnjuta sedvanligt statsbidrag. Distriktet hade därjämte åtagit sig vintervägunderhållet till en bredd av fyra meter å samma vägsträcka. Däremot hade ' distriktet icke velat lämna något bidrag till underhållet av den återstående inom distriktet fallande 5 kilometer långa delen av ifrågavarande väg. Sedermera hade emellertid vägstämman uppdragit åt vägstyrelsen att söka träffa nytt avtal om underhållet av vägsträckan mellan Bodens rågång och Askogen på sådant sätt, att distriktet åtoge sig vägunderhållet in natura, mot det att staten lämnade distriktet skälig kontant ersättning för det genom vägens ombyggande försvårade vägunderhållet, dock lägst en tredjedel av underhållskostnaden.

Förnyade hänvändelser till Räneä väghållning sdistrikt, inom vars gränser folie 39 kilometer av vägen, hade icke lett till någon påföljd.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

13 Däremot hade Neder-Kalix väghållning sdistrikt numera preciserat sitt erbjudande därhän, att distriktet åtagit sig vinterväghållningen av vägdelen Morjärvs station—Forsbyn och att lämna ett årligt bidrag av 1800 kronor till sommarvägunderhållet, under förutsättning att staten åtoge sig detsamma och öppnade vägen för allmän trafik. Det kontanta bidraget motsvarade, då vägens längd inom distriktet utgjorde 46,7 kilometer, 3,8 öre per meter eller något mera än en tredjedel av det belopp, 10,3 öre per meter, vartill enligt särskilda nämndens år 1894 verkställda uppskattning vägunderhållet för indelad väg inom distriktet beräknades.

Med Uver-Torneå och Hietaniemi väghållning sdistrikt samt Neder- Torneå och Karl Gustavs väghållning sdistrikt hade förnyade underhandlingar ej blivit förda, då de obetydliga delar av vägen, respektive 4,1 kilometer och 8,3 kilometer, som genomlöpte dessa distrikt, saknade nämnvärd betydelse för samfärdseln.

För egen del anförde Kungl. Maj:ts befallningshavande uti sitt förenämnda utlåtande den 23 februari 1912 följande:

Vad till en början anginge vägdelen Boden—Askogen med en längd av omkring 20 kilometer, ville Kungl. Majits befallningshavande erinra, att å denna sträcka förut funnits en 4 meter bred, på de väghållningsskyldiga till allmänt underhåll indelad bygdeväg, som emellertid nu genom statens försorg ombyggts och utlagts till en bredd av 6 meter. Inom såväl Bodens som Över-Luleå väghållningsdistrikt påginge för närvarande ny vägdelning, i vilken enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut den 31 december 1906 bland andra nu ifrågavarande vägsträcka skulle ingå. Det vore sålunda redan slutligen avgjort, att nämnda del av vägen skulle av de väghållningsskyldiga underhållas. Emellertid ansåge Kungl. Maj:ts befallningshavande det vara med billighet och rättvisa överensstämmande, att de väghållningsskyldiga i Över-Luleå distrikt av staten erhölle särskilt bidrag till den högre underhållskostnad, som orsakats av den ökade vägbredden. Den hade betingats uteslutande av militära hänsyn; och Kungl. Maj:ts befallningshavande ansåge sig kunna vitsorda, att något behov av vägens omläggning och breddning icke förelegat på grund av den allmänna samfärdselns krav. Bygdevägen Boden—Åskogen utgjorde endast en utfartsväg för byarna Notträsk,. Skogså, Skatamark och Hundsjö, och för dessas trafikbehov vore alltjämt den förutvarande bredden fullt tillräcklig, så mycket hellre som Hund sjö jämväl över annan landsväg ägt och ägde förbindelse med Boden.

Kungl. Majits befallningshavandes utlåtande.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

Beträffande beloppet av statsbidraget syntes detta lämpligen böra bestämmas i förhållande till den ökade vägbredden eller sålunda till en tredjedel av det belopp, vartill jämlikt 46 § väglagen särskilda nämnden kunde komma att uppskatta årliga kostnaden för underhållet av ifrågavarande vägsträcka, den tid, mark vore bar.

Vad därefter beträffade den återstående delen av vägen eller sträckan Askogen—Lappträsk, ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshavande böra vidhålla sin förut uttalade uppfattning, att de väghållningsdistrikt, som droge fördel av vägen, skäligen borde bidraga till underhållet i förhållande till det gagn, vägen för varje distrikt kunde anses medföra.

Emellertid hade Råneå väghållningsdistrikt icke kunnat förmås att gorå något åtagande i dylik riktning. En sådan underhållsskyldighet torde ej heller kunna ådömas distriktet. Vägen hade nämligen, om ock i viss mån av nytta för den allmänna samfärdseln i orten, dock utan ansökan av de väghållningsskyldiga tillkommit för att, såsom förut framhållits, tillgodose ett visst statsintresse och i avseende å riktningen framdragits utan andra än militära hänsyn. Vägen hade också erhållit väsentligt större bredd än den, som för den vanliga landsvägstrafiken krävdes, och skulle följaktligen draga en avsevärt större underhållskostnad än ortens vanliga bygdevägar.

Ett förbud för allmän trafik å en genom statens försorg tillkommen samfärdsled torde ej heller böra ifrågakomma.

Då nu Råneå väghållningsdistrikt icke frivilligt velat bidraga till underhållet och ej heller syntes kunna därtill förpliktas, hade Kungl. Maj:ts befallningshavande ansett det kunna ifrågasättas, huruvida staten skäligen borde mottaga det från Neder-Kalix väghållningsdistrikt gjorda erbjudandet att för sin del lämna kontant bidrag till vägunderhållet. Enär Råneå distrikt, om också ej i lika, så i allt fall i väsentligen motsvarande grad som Neder-Kalix hade gagn av den nya landsvägen, skulle det nämligen, syntes det Kungl. Maj:ts befallningshavande, framstå som en obillighet, om det senare distriktet och icke det förra finge lämna bidrag till vägunderhållet.

Det syntes för övrigt Kungl. Maj:ts befallningshavande, som om det icke heller i och för sig skulle vara oskäligt, att staten, då nu goda skäl härtill förelåge, övertoge hela vägunderhållet för ifrågavarande väg Askogen—Lappträsk och därigenom beredde någon lättnad för dessa, redan nu av skatter mycket betungade socknar.

Vad beträffade statens kostnader dels för bidrag till Över-Luleå väghållningsdistrikt för underhållet av vägdelen Boden—Åskogen och

15 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 68.

dels för hela underhållet av vägen Åskogen—Lappträsk, ville Kungl. Maj:ts befallningshavande erinra, att underhållskostnaden för hela vägsträckan Boden—Lappträsk tidigare beräknats till 10,000 kronor. Oaktat nu underhållet _ av vägdelen Boden—Åskogen skulle till två tredjedelar bekostas av Över-Luleå distrikt, syntes dock med hänsyn till upplysningar, som Kungl. Maj:ts befallningshavande inhämtat, statens årliga utgifter i förevarande hänseende knappast böra beräknas till lägre belopp än nyss nämnts eller 10,000 kronor.

På grunder, som förut anförts, hemställde slutligen Kungl. Maj:ts befallningshavande, att bestyret med underhållet av vägen Åskogen — Lappträsk lämpligen borde anförtros åt kommendanten i Boden.

Med underdånig skrivelse den 20 mars 1912 överlämnade härpå Kungl. Maj:ts befallningshavande, som under hand inhämtat, att underhållet av vägsträckan Åskogen—Lappträsk komme att under år 1912 ombesörjas av järnvägsstyrelsen, en av distriktsingenjören Skarstedt gjord utredning angående de kostnader, som ansåges erforderliga för i ståndsättande under våren 1912 av sträckan Boden— Åskogen. Enligt denna utredning skulle kostnaderna härför belöpa sig till 6,000 kronor.

Då det syntes anmärkningsvärt, att ifrågavarande endast 19,9 kilometer långa vägsträcka behövde iståndsättas för ett så pass avsevärt belopp, ehuru för dess reparation år 1910 använts omkring 7,000 kronor, och Skarstedt uti bevis den 19 oktober 1910 intygat, att vid av honom företagen besiktning vägen befunnits vara på fullt nöjaktigt sätt iståndsatt, infordrades förklaring från denne.

Uti skrivelse den 10 april 1912 meddelade Skarstedt, att med de åren 1909 och 1910 anslagna medel vägen blivit nöjaktigt grusad för trafiken sistnämnda år, men icke för trafiken under den regniga sommaren 1911. I den för vägens försättande i gott skick av honom nu beräknade kostnaden, 6,000 kronor, inginge en vart fjärde eller femte år behövlig skrapning och målning av två träbroar, målning av två träbroar och träräcken vid vägen, en mindre underhållskostnad för några av trummorna, dikesrensning samt lagning, genom djupare dikning och bankjustering m. m., av en efter oktober 1910 av vatten och tjäle deformerad vägsträcka på jäslera nära Skogsån.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande meddelat, att en minskning i det begärda anslaget till 4,000 kronor vore möjlig, då återstående beloppet skulle kunna tagas av andra medel, som Kungl. Maj:ts befallningshavande hade till sitt förfogande, bemyndigades Kungl. Maj:ts be-

Beslut angående vägunderhållet under

1912 och 1913.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

fållning,skavande genom nådigt brev den 3 maj 1912 att för bestridande av kostnader för iståndsättande av vägen mellan Boden och Askogen i länets räkenskap å sjätte huvudtitelns anslag till vägar och kommunikationer avföra ett belopp av högst 4,000 kronor. Därjämte anbefalldes Kungl. Maj:ts befallningshavande att tillse, att vederbörande väghållningsskyldiga fullgjorde dem åliggande förpliktelse beträffande underhållet av ifrågavarande väg.

Genom nådigt brev samma dag anbefalldes vidare järnvägsstyrelsen föranstalta därom, att den dåmera avsynade vägen mellan Å-skogen och Oja genom statens järnvägars försorg underhölles intill utgången av år 1913, varjämte styrelsen bemyndigades att bestrida kostnaderna för underhållet av nämnda väg av de av Riksdagen till anläggning av en statsbana från Morjärv till Lappträsk samt en landsväg från Boden till - Lappträsk anvisade medel.

Framställning Uti sin underdåniga framställning angående medelsbehovet för år aJaUa™^°r‘ 1914 upptog arméförvaltningen, som fått samtliga till ärendet hörande handlingar till sig överlämnade, frågan om anvisande av medel till landsvägens framtida underhåll. Arméförvaltningen förklarade sig därvid dela vederbörande myndigheters uttalanden rörande lämpligheten av att vägen, såsom ägande en övervägande militär betydelse, ställdes under uppsikt och vård av kommendanten i Boden. Innan full utredningverkställts angående storleken av de bidrag, som för vägens underhåll eventuellt kilnde komma att utgå från de väghållningsskyldiga inom de väghållningsdistrikt, som vägen genomlöpte, kunde visserligen icke med full säkerhet bestämmas storleken av det belopp, som staten måste anvisa till detta vägunderhåll. Då emellertid Kungl. Maj:ts befallningshavande i sin skrivelse den 23 februari 1912 uttalat, att, oavsett de möjligen blivande bidragen till underhållet av vägen från de väghållningsskyldiga, statens årliga utgift för ändamålet ej borde beräknas till mindre än 10,000 kronor, funne sig arméförvaltningen böra, under förutsättning att vägen ställdes under uppsikt och vård av kommendanten i Boden, hemställa, att det för vägunderhållet erforderliga beloppet 10,000 kronor upptoges under fjärde huvudtitelns ordinarie byggnadsanslag titel II kommendantskapsutgifter.

Departements- _ Vad först angår den omlagda bygdevägen mellan Boden och chefen. Askogen är att märka, att underhållet av densamma, efter numera avslutad vägdelning, påvilar de väghållningsskyldiga inom Bodens respektive Över-Luleå väghållningsdistrikt. Vid sådant förhållande gäller det med avseende å denna väg endast att avgöra, huruvida staten bör mot

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

den av förstnämnda distrikt erbjudna ersättningen ombesörja sommarvägunderhållet av den inom samma distrikt fallande vägsträckan, samt huruvida och i så fall med vilket belopp staten bör bidraga till underhållet av den inom Over-Luleå distrikt belägna delen av vägen.

Då, enligt vad Kungl. Maj:ts befallningskavande meddelat, den av Bodens väghållningsdistrikt erbjudna ersättningen torde få anses motsvara den verkliga kostnaden för vägens underhåll, har jag icke något att erinra mot, att detta ombesörjes av staten. En dylik anordningtorde från statens synpunkt vara så mycket mera fördelaktig, som vägunderhållet lämpligen torde kunna verkställas av manskap ur fästningens garnison och följaktligen icke behöva kräva några nämnvärda kostnader. Överenskommelse angående vägunderhållets ombesörjande torde därför böra, på de av distriktet erbjudna villkor, träffas mellan detta och kommendanten i Boden.

Med hänsyn till angelägenheten av ett från militär synpunkt sett fullt tillfredsställande vägunderhåll skulle det enligt min mening varit lämpligast, därest underhållet av den inom Över-Luleå distrikt belägna delen av vägsträckan Boden—Åskogen jämväl kunnat, mot skälig ersättning av distriktet, ombesörjas av staten genom kommendantens i Boden försorg. Då emellertid de väghållningsskyldiga förklarat sig vilja själva fullgöra vägunderhållet in natura och detta icke lagligen kan förvägras dem, torde en sådan anordning få anses vara tillsvidare utesluten. I likhet med Kungl. Maj:ts befallningshavande anser jag det emellertid vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att distriktet erhåller något bidrag av staten på grund av den högre underhållskostnad, som föranledes av den ökade vägbredden, och torde storleken av detta bidrag lämpligen böra bestämmas, på sätt Kungl. Maj:ts befallningshavande föreslagit, till en tredjedel av den årliga kostnaden för underhållet av ifrågavarande väg, den tid, mark är bar.

Då vägen Boden—Åskogen utgör allmän väg, måste densamma jämlikt 34 § väglagen fortfarande såsom hittills stå under tillsyn av Kungl. Maj:ts befallningshavande, å vilken myndighet det sålunda ankommer att övervaka vägens behöriga underhåll och att vidtaga därför erforderliga åtgärder.

Vad härefter beträffar den omkring 103 kilometer långa vägen mellan Askogen och Lappträsk, har, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, densamma icke tillkommit i den ordning gällande väglag föreskriver, utan anlagts för tillgodoseendet av ett speciellt statsintresse, nämligen försvarets. Vid sådant förhållande kunna givetvis vederbörande väghållningsskyldiga icke åläggas att bekosta vägens underhåll. Då emellertid densamma otvivelaktigt kommer att få en viss betydelse för

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 37 käft. (Nr 68.) 3

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

den allmänna samfärdseln, hava i ärendet hörda myndigheter ansett, att de distrikt, vägen genomlöper, skäligen böra bidraga till dess underhåll i förhållande till det gagn, de kunna anses få av densamma. Genom Kungl. Maj:ts den 5 november 1909 fattade beslut om inledande av underhandlingar med de väghållningsskyldiga om lämnande av dylikt underhållsbidrag torde Kungl. Maj:t jämväl hava godkänt denna av myndigheterna uttalade uppfattning.

Av de förda underhandlingarna framgår emellertid, att samtliga väghållningsdistrikt, med undantag av Neder-Kalix distrikt, förklarat sig icke vilja lämna något som helst bidrag till vägens underhåll. Med hänsyn till den /inga betydelse denna torde få för den allmänna samfärdseln inom Over-Luleå, Over-Torneå och Hietaniemi samt Neder- Torneå och Karl Gustavs väghållningsdistrikt kunna också knappast några grundade anspråk på sådant bidrag från dessa distrikt framställas. Däremot borde med skäl kunnat förväntas, att Råneå distrikt, som säkerligen kommer att draga icke liten nytta av ifrågavarande väg, lämnat åtminstone något bidrag till dess underhåll. Då emellertid distriktet, trots upprepade framställningar, icke kunnat förmås göra något åtagande i dylik riktning, får staten själv tillsvidare vidkännas samtliga de med vägunderhållet inom såväl detta som nyssnämnda distrikt förenade kostnaderna.

Det av Kungl. Maj:ts befalluingshavande ifrågasatta förfarandet, att staten borde med hänsyn till den av Råneå väghållningsskyldiga intagna ståndpunkten avstå från det av Neder-Kalix väghållningsdistrikt erbjudna kontanta bidraget, anser jag mig icke kunna biträda. Inom detta distrikt faller dock större del av vägen än inom något av de övriga distrikten, och det erbjudna beloppet är icke större än att det lärer få anses till fullo motsvara den nytta, vägen kan komma att medföra för den allmänna samfärdseln inom distriktet. Kungl. Maj:ts befallningshavande har också uti sitt den 11 december 1908 avgivna utlåtande framhållit, att ifrågavarande väg framför allt kommer att få betydelse för befolkningen inom Neder-Kalix distrikt, under det att endast eu del av densamma blir till något avsevärt gagn för samfärdseln inom Råneå distrikt. För utjämnande av den obillighet, Kungl. Maj:ts befallningshavande anser ligga däruti, att blott det ena distriktet får bidraga till vägens underhåll, ehuru båda distrikten, om än i olika mån, hava nytta av densamma, torde emellertid böra tagas i övervägande, huruvida icke en minskning bör ske av det statsbidrag, Råneå distrikt uppbär från anslaget till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt.

Det av myndigheterna framställda förslaget om ifrågavarande vägs ställande under uppsikt av kommendanten i Boden anser jag mig böra biträda. Mot eu dylik anordning kan visserligen invändas, att den utgör

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

ett undantag från den i väglagen fastslagna grundsatsen, att Kungl. Maj:ts befallningshavande är den myndighet, som liar att öva tillsyn över de vägar på landet, som äro upplåtna för allmän trafik. Då emellertid ifrågavarande väg tillkommit icke för att tillgodose den allmänna samfärdseln utan för militära ändamål, torde det vara mindre lämpligt att ställa densamma under civil myndighet. Tydligt är ock, att de militära myndigheterna på grund av vägens uppgift skola hava ett särskilt intresse av att noga vaka över, att densamma städse hålles i fullgott skick. För ett dylikt uppdrags fullgörande torde ock dessa myndigheter vara lika kompetenta som Kungl. Maj:ts befallningshavande och dess organ. Härtill kommer, att kostnaderna för vägens underhåll torde kunna i någon mån nedbringas, därest densamma ställes under kommendantens överinseende. De till Boden förlagda ingenjörtrupperna, vilka äro väl förtrogna med anläggning och underhåll av vägar, torde nämligen, som förut antytts, under sina övningar kunna utföra en del av de erforderliga underhållsarbetena.

Rörande kostnaderna för vägens underhåll föreligger icke någon fullständig utredning. Dessa torde ock svårligen kunna exakt angivas, förr än man har ett eller annat års erfarenhet att stödja sig på. Enligt den av ingenjören Dahlberg år 1908 uppgjorda kostnadsberäkningen skulle det ständiga underhållet av hela vägsträckan från Boden till Lappträsk draga en årlig kostnad av 10,000 kronor. Då emellertid Over- Luleå väghållningsdistrikt skall bekosta två tredjedelar av underhållet av den inom distriktet fallande delen av vägsträckan Boden—Askogen, bör förenämnda belopp undergå en häremot svarande minskning. Underhållet av hela vägen Boden—Åskogen har uti en av distriktsingenjören Skarstedt till Kungl. Maj:ts befallningshavande ingiven skrivelse beräknats till 3,000 kronor för år. Med hänsyn härtill torde man kunna uppskatta den Over-Luleå väghållningsdistrikt påvilande årliga underhållskostnaden till omkring 2,000 kronor. För jämförelses skull tillåter jag mig emellertid nämna, att, därest kostnaden för vägunderhållet inom distriktet antages uppgå till det belopp, efter vilket ersättningen från Bodens väghållningsdistrikt beräknats, eller 17,7 öre per meter, skulle den årliga underhållskostnaden för ifrågavarande 19,2 kilometer långa vägsträcka utgöra 3,400 kronor. Med avdrag av dels förenämnda 2,000 kronor dels det belopp av sammanlagt 1,915 kronor, varmed Bodens och Ned er-Kalix väghållningsdistrikt skola bidraga till vägunderhållet, skulle, under förutsättning att den av Dahlberg uppgjorda kostnadsberäkningen är riktig, av statsmedel endast ett belopp av 6,085 kronor behöva för ändamålet anvisas. Med hänsyn till vad Kungl. Makts befallningshavande anfört rörande underhållskostnaden och då Dahlbergs

20 Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

beräkning är uppgjord utan beaktande av eventuella kostnader för vinterväghållningen, torde det emellertid icke vara tillrådligt att beräkna statsverkets utgifter för vägunderhållet lägre än till 8,000 kronor för år, Då enligt nådiga brevet den 3 maj 1912 kostnaderna för underhållet av vägen mellan Åskogen och Oja — beläget, såsom förut nämnts, på ungefär 4 kilometers avstånd från Lappträsk — skola intill utgången av år 1913 bestridas av de till järnvägs- och landsvägsbyggnaderria anslagna medel, erfordras för innevarande år endast ytterligare medel för bestridande av det till Över-Luleå väghållningsdistrikt utgående underhållsbidraget, vilket enligt vad förut nämnts torde kunna beräknas till omkring 1,000 kronor. Från och med år 1914 erfordras däremot beredande av tillgång till hela det för vägunderhållet beräknade beloppet, 8,000 kronor för år räknat.

Då detta belopps gäldande av statsmedel betingats uteslutande för tillgodoseende av ett försvarets intresse, torde detsamma böra utgå från medel under fjärde huvudtiteln.

Såsom av det vid innevarande års statsverksproposition fogade protokollet över lantförsvarsärenden framgår, ansåg jag mig icke kunna biträda arméförvaltningens förslag att å riksstaten beräkna medel för ifrågavarande vägs underhåll, då någon fullständig utredning icke förelåg angående storleken av det belopp, som måste för ändamålet anvisas. Eu dylik utredning torde emellertid, såsom jag nyss framhållit, näppeligen kunna åvägabringas, förr än man vunnit någon närmare erfarenhet rörande de kostnader, underhållet kan komma att draga med sig. Intill dess en sådan erfarenhet vunnits, torde fjärde huvudtitelns allmänna besparingar kunna tagas i anspråk för bestridande av de med vägunderhållet förenade kostnaderna.

Under åberopande av vad jag nu anfört, får jag därför hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen medgiva,

att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må tagas i anspråk ett belopp av tjugufemtusen kronor ior bestridande av kostnaderna för underhåll intill utgången av år 1916 av landsvägen mellan Boden och Lappträsk.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till Riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Ivan Eckerström.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr. 1913.