angående god¬ kännande av förslag till avlöning sreglemente för tjänste¬ män vid statens vattenfallsverk m. m.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

1 Hr 75.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående godkännande av förslag till avlöning sreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk m. m.; given Stockholms slott den 7 februari 1913.

Under åberopande av härvid bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

dels godkänna det i statsrådsprotokollet intagna förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk;

dels medgiva, att avlöningsförmåner, som enligt samma reglemente tillkomma tjänstemän vid statens vattenfallsverk, må utgå direkt av vederbörande verks medel;

dels medgiva, att därest nuvarande kassören A. Schagerström, vilken för närvarande bestrider kanalinspektorstjänsten vid Brinkebergskulle, utnämnes till berörda befattning med ingången av år 1914, han må äga att uppbära personligt avlöningstillägg, såsom om han varit innehavare av samma befattning;

dels ock, under förutsättning att lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension vinner tillämpning å tjänstemän vid statens vattenfallsverk och att i följd därav tjänstemän vid nämnda verk bliva förpliktade till delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa, medgiva,

att de tilläggsavgifter, vilka enligt § 16 i reglementet för nyssbe* rörda kassa kunna komma att avfordras sådana tjänstemän för inträde i kassan, ävensom de befordringsavgifter, som jämlikt § 14 i samma reglemente skola till kassan utgivas av förmän, maskinskötare och vakter, vilka före 1913 års ingång anställts vid Trollhätte kanalverk, må utbetalas av vederbörande verks medel; samt

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 44 käft. (Nr 75.)

2 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

att, därest ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverk icke kan bereda sig delägarrätt i civilstatens änke- och pupillkassa, till änka och barn, som han kan komma att efterlämna, må av vederbörande verks medel utbetalas pension med samma belopp och enligt samma grunder, som gälla för pension från civilstatens änke- och pupillkassa, under villkor att tjänstemannen till verkets kassa betalar lika stora års- och befordringsavgifter, som han skolat erlägga, om han varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, dock att förmän, maskinskötare och vakter, vilka före 1913 års ingång anställts vid Trollhätte kanalverk, endast behöva erlägga årsavgifter.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr Tö.

3 Utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd, Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström, friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte yttrade härefter:

Då jag nu går att inför Kungl. Maj:t framlägga frågan om lönereglering för tjänstemän vid statens vattenfallsverk, anhåller jag till en början få i korthet erinra om vad som förut förekommit i detta ärende.

Historik.

Med skrivelse den 17 mars 1909 överlämnade vattenfallsstyrelsen till Kungl. Maj:t förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

Nämnda förslag ansågs emellertid, med hänsyn till detsainmas omfattning, icke kunna för det dåvarande i sin helhet underställas Kungl. Maj:ts prövning. Särskilda omständigheter betingade dock att, beträffande en befattning, den föreslagna överingenjörsbefattningen vid Trollhätte kraftverk, avlöningsförmånerna bleve bestämda redan vid 1909 års riksdag.

På förslag av dåvarande chefen för civildepartementet gjorde Kungl. Maj:t i proposition den 2 april 1909, nr 164, framställning till Riksdagen beträffande bemälde överingenjörs avlöningsförmåner. Det närmare

4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

innehållet av berörda framställning får jag anledning att i det följande närmare omförmäla.

Enligt vad Riksdagen i skrivelse den 24 maj 1909, nr 225, meddelade, biföll Riksdagen vad Kungl. Maj:t i nämnda hänseende föreslagit, dock med huvudsakligen den ändringen, att överingenjören skulle tillsättas genom förordnande på viss tid.

Först vid 1911 års riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition (nr 94) angående godkännande av förslag till fullständigt avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfalls verk.

Under åberopande av ett vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokoll över civilärenden för den 17 februari 1911 föreslog nämligen Kungl. Maj:t Riksdagen att

dels godkänna ett i statsrådsprotokollet intaget förslag till avlöningsreglemente;

dels medgiva, att de avlöningsförmåner, som enligt samma reglemente skulle tillkomma tjänstemän vid statens vattenfallsverk, finge utgå direkt av vederbörande verks medel;

dels besluta, att de pensioner, vilka med tillämpning av nämnda reglemente skulle komma att beviljas tjänstemän vid statens vattenfallsverk, likaledes skulle utgå direkt av vederbörande verks medel;

dels ock, under förutsättning av sådan ändring i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa, att tjänstemän vid statens vattenfallsverk bleve förpliktade till delaktighet i kassan, medgiva,

att de tilläggsavgifter, vilka enligt § 16 i sistberörda reglemente kunde komma att avfordras sådana tjänstemän för inträde i nämnda kassa, ävensom de befordringsavgifter, som jämlikt § 14 i samma reglemente skulle till kassan utgivas av förmän och vakter, vilka före 1912 års ingång anställts vid Trollhätte kanalverk, finge utbetalas av vederbörande verks medel; samt

att, därest ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverk icke kunde bereda sig delägarrätt i civilstatens änke- och pupillkassa, till änka och barn, som han kunde komma att efterlämna, finge av vederbörande verks medel utbetalas pension med samma belopp och enligt samma grunder, som gällde för pension från civilstatens änke- och pupillkassa, under villkor att tjänstemannen till verkets kassa betalade lika stora års- och befordringsavgifter, som han skolat erlägga, om han varit delägare i civilstatens änkeoch pupillkassa, dock att förmän och vakter, vilka före 1912 års ingång anställts vid Trollhätte kanalverk, endast behövde erlägga årsavgifter.

I det utlåtande (nr 52), som statsutskottet avgav i ämnet, erinrades, att ett fastställande av avlöningsreglemente för vattenfallsverket, medan dess kraft-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

verk vore föremål för stark utveckling och nya sådana vore under anläggning, givetvis icke kunde innebära ett slutgiltigt ordnande för framtiden av avlöningsförhållandena vid vattenfallsverket. Utskottet hade likväl, med anledning av vad i ärendet förekommit, ansett denna omständighet icke vara av beskaffenhet att utgöra hinder för ett fastställande redan då av ett dylikt avlöningsreglemente.

Vid den närmare granskning, utskottet underkastat Kungl. Maj:ts framställning, hade emellertid emot densamma framkommit vissa anmärkningar, som ansetts böra medföra en del jämkningar i de av Kungl. Maj:t i ämnet gjorda förslag.

I de uti utlåtandet ej vidrörda delar hade utskottet icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställde, att Riksdagen, med avslag å en i ämnet väckt motion, måtte i anledning av Kungl. Maj:ts proposition godkänna ett vid utskottets utlåtande fogat förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

Därjämte hemställde utskottet om bifall till vad Kungl. Maj:t i övrigt föreslagit.

Till en närmare redogörelse för skiljaktigheterna mellan Kungl. Maj:ts och utskottets reglementsförslag återkommer jag i det följande.

Mot statsutskottets utlåtande hade avgivits reservationer, bland annat, av herrar A. Ekman. K. V. Rydén och E. A. Nilson, som ansett, att utskottet bort hemställa,

dels att Riksdagen, med avslag på Kungl. Maj:ts proposition och förberörda motion, mätte besluta att icke då vidtaga någon ändring i gällande avlöningsstater för Trollhätte kanal- och vattenverk;

dels ock att Riksdagen måtte medgiva, att kostnaderna för avlöning och drift vid ifrågavarande vattenverk finge under år 1912 bestridas direkt av vederbörande verks medel.

Vid behandling inom Riksdagen av statsutskottets utlåtande stannade kamrarna vid skiljaktiga beslut, i det att Första kammaren biföll utskottets hemställan, men Andra kammaren biföll den nämnda reservationen.

Sedan Riksdagens beslut vid gemensam omröstning utfallit i enlighet med Andra kammarens mening, anmäldes i skrivelse den 31 maj 1911, nr 241, att Riksdagen, dels, med avslag å Kungl. Maj:ts proposition, beslutat att icke då vidtaga någon ändring i gällande avlöningsstater för Trollhätte kanal- och vattenverk, dels ock medgivit, att kostnaderna för avlöning och drift vid ifrågavarande vattenverk finge under år 1912 bestridas direkt av vederbörande verks medel.

Vid föredragning den 22 juni 1911 av Riksdagens nyssnämnda skrivelse fann Kungl. Maj:t gott uppdraga åt löneregleringskommittén att

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till lönereglering för tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

. Löneregleringskommittén har den 26 oktober 1912 avgivit sitt förslag i ämnet.

Vid kommitténs betänkande äro fogade särskilda yttranden, innefattande i vissa hänseenden avvikande meningar av dels vattenfallsdirektören F. V. Hansen, vilken på grund av Kungl. Maj:ts förordnande såsom särskild ledamot deltagit i behandlingen av detta ärende inom kommittén, och dels av ledamoten i kommittén A. Pers.

Sedermera har vattenfallsstyrelsen inkommit med utlåtande den 17 december 1912 över kommitténs berörda förslag.

Vidare hava vissa befattningshavare vid Trollhätte kanal- och vattenverk uti eu till Kungl. Maj:t ställd, av vattenfallsstyrelsen med utlåtande den 20 december 1912 till Kungl. Maj:t överlämnad skrift gjort framställning i fråga om tidpunkten för det nya avlöningsreglementets trädande i kraft.

Slutligen har statskontoret den 16 januari 1913 yttrat sig i anledning av vissa i sammanhang med löneregleringen för tjänstemän vid statens vattenfallsverk ifrågasatta ändringar i gällande lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.

Avlön ingsreglementets omfattning,

Innan jag närmare redogör för de särskilda förslagen till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk och vad därmed äger samband, anser jag mig böra till Kungl. Maj:ts beprövande framlägga frågan, vilka delar av statens vattenfallsverk detta reglemente, åtminstone till eu början, må böra omfatta.

Vidkommande vattenfallsstyrelsen, vilken utgör centralförvaltningen för statens vattenfallsverk, tillåter jag mig erinra, att varken det av Kungl. Maj:t eller det av statsutskottet vid 1911 års riksdag framlagda förslaget till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk avsåg att gorå någon ändring i de för vattenfallsstyrelsen år 1908 antagna, mera provisoriska avlöningsbestämmelser.

_ Aven löneregleringskommittén har utgått från den förutsättningen, att ej heller i kommitténs uppdrag innefattats att föreslå definitiv lönereglering för vattenfallsstyrelsen, utan endast för under densamma ställda verk.

Vad beträffar sistberörda verk synes av löneregleringsfrågans behandling år 1911 framgå, att avsikten då var, att avlöningsreglem entet visserligen till en början endast skulle tillämpas å befattningshavare vid Trollhätte kanalverk, Trollhätte kraftverk och därtill hörande distriktsavdelningar samt å den för nämnda kanal- och kraftverk gemensamma

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75. 7

räkenskapsavdelningen, men att reglementet med däri för de särskilda befattningarna angivna avlöningssatserna skulle vid framdeles blivande nya verk kunna utan vidare tillämpas.

Rörande denna fråga har emellertid löneregleringskommittén anfört, att institutionerna vid Trollhättan sj-ntes, såvitt nu kunde bedömas, till omfattning och beskaffenhet kunna komma att väsentligen skilja sig från framtida anläggningar av motsvarande art. I sådant hänseende °ansåg kommittén exempelvis kunna framhållas, hurusom någon motsvarighet till den stora fastighetsförvaltningen vid Trollhättan knappast kunde" ifrågakomma vid Södertälje kanalverk, vars övertagande redan vore beslutat; att Trollhätte kraftverks bestyr med detalj distribution syntes giva detta verk en annan ställning än Porjus kraftverk med endast några få abonnenter; samt att anordningen med särskild räkenskapsavdelning, åtminstone efter vad man nu kunde se, näppeligen kunde erfordras vid andra verk.

Allt detta gjorde att, enligt kommitténs mening, frågan om avlöningsförmånerna för personal vid nytillkommande verk borde i varje särskilt fall göras till föremål för prövning. Avlöningsreglementets allmänna bestämmelser ansåg kommittén dock så vitt möjligt höra redan nu så avfattas, att de kunde gälla även för befattningshavare vid nya verk.

Vid antydda förhållande har kommittén ock vid angivande i reglementet av de särskilda befattningarna och avlöningssatserna specifikt upptagit Trollhätte kanalverk, Trollhätte kraftverk samt Trollhätte räkenskapsavdelning.

Vattenfallsstyrelsen har uti sitt förenämnda utlåtande den 17 december 1912 icke gjort någon direkt erinran mot kommitténs uppfattning beträffande avlöningsreglementets tillämplighetsområde. Emellertid har styrelsen i denna fråga yttrat följande.

Sedan vattenfallsstyrelsen i mars 1909 avgav sitt förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk, hade vattenfallsverket utvidgats i en omfattning, som man då icke kunde med bestämdhet förutse. Sålunda hade beslut fattats om anläggning av kraftverk vid Porjus och vid Älvkarleby, vilka torde bliva färdiga för drift, det förstnämnda i slutet av år 1914 och det sistnämnda i början av år 1915. Ordinarie driftpersonalen vid nämnda båda kraftverk borde enligt styrelsens mening tillsättas vid ingången av, respektive under, år 1915, varför skulle erfordras framställning till 1914 års Riksdag om avlöningsreglementets komplettering i detta hänseende. Vidare vore Södertälje kanalverk från och med 1913 års ingång ställt under vattenfallsstyrelsens förvaltning.

Under den gångna tiden har, säger styrelsen vidare, ytterligare erfarenhet vunnits om behovet av personal vid styrelsen; och torde det därför vara lämpligt, att en del av den vid styrelsen anställda personalen

Kommittén

Vattenfalls-

styrelsen.

8 Departe-

mentschefen

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

inom icke allt för lång tid beredes fast anställning. Nämnda personal betingas emellertid delvis av igångsättningen av driften vid Porjus och Älvkarleby kraftverk, i det att en del med dessa båda kraftverks drift sammanhängande arbeten synes kunna utföras av vid styrelsen placerade tjänstemän. Det torde därför vara lämpligt, att frågan om införandet i avlöningsreglementet av bestämmelser angående vissa vid styrelsen anställda tjänstemän behandlas i samband med motsvarande bestämmelser angående jänstemän vid Porjus och Älvkarleby kraftverk.

Med hänsyn härtill förklarar sig vattenfallsstyrelsen hava för avsikt att under år 1913 inkomma med framställning om proposition till 1914 års Riksdag angående avlöningsregleinentets komplettering med bestämmelser rörande avlöning till tjänstemän vid styrelsen, Porjus och Älvkarleby kraftverk samt vid Södertälje kanalverk.

Även för min del anser jag, att avlöningsreglementet bör så avfattas,

’ att detsamma för närvarande endast omfattar tjänstemän vid Irollhätte kanalverk, Trollhätte kraftverk och Trollhätte räkenskapsavdelning, samt att befattningar vid nya, till statens vattenfall sverk hänförliga verk upptagas i reglementet endast i mån befattningarna anses böra erhålla karaktären av ordinarie och efter det avlöningssatserna blivit för en var av dem efter prövning bestämda.

Naturligen böra emellertid, såsom kommittén framhållit, avlöningsreglementets allmänna bestämmelser så vitt möjligt redan nu formuleras så, att de kunna tillämpas även på befattningshavare vid nytillkommande verk.

När rätta tidpunkten är inne att uppföra nya befattningar på ordinarie stat, kan jag givetvis ej för närvarande bedöma. Klart är dock, att, då nya betydande anläggningar inom kort stå färdiga att tagas i bruk, man har att motse en ökning av den till statens vattenfallsverk hörande driftpersonalen, och det kan ju visa sig lämpligt att redan på ett tidigt stadium sätta sådana befattningar, som redan från början med säkerhet kunna förutses bliva permanenta, på ordinarie stat, för att därigenom öka lockelsen för dugliga personer att taga anställning i statens tjänst.

Dessa förhållanden torde emellertid få bliva föremål för framtida prövning av Kungl. Maj:t och Riksdagen.

Jag övergår nu till det av löneregleringskommittén uppgjorda förslag till avlöningsreglemente; och får först vidkommande

avlöningsreglementets huvudprinciper.

erinra om följande:

9 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Såväl det av vattenfallsstyrelsen år 1909 upprättade förslaget till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk som ock Kungl.

Maj:ts därpå grundade framställning i ämnet vid 1911 års riksdag voro i väsentliga punkter byggda på det vid 1907 års riksdag antagna avlöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket.

Ehuru både från statsutskottets sida och inom Riksdagens Andra kammare vissa anmärkningar framställdes mot Kungl. Maj:ts förslag, gjordes likväl icke någon erinran mot, att de huvudprinciper, som fått sitt uttryck i avlön ingsreglementet för telegrafverket, blivit, på sätt skett, tilllämpade jämväl på statens vattenfallsverk.

Om än, säger löneregleringskommittén i sitt nu ifrågavarande be- Kommittén tänkande, nämnda principer väsentligt skilja sig från de avlöningsgrunder, som hittills i regel av kommittén följts och som, i stort sett, vunnit tillämpning i avseende å flertalet centrala ämbetsverk in. fl. myndigheter, har kommittén dock vid nyss antydda förhållande och då onekligen statens vattenfallsverk torde, såvitt statens verk angår, vara närmast jämförligt med telegrafverket, ansett sig böra i sitt förslag uti nu förevarande ärende, i all den mån ske kunnat, följa de för tjänstemän vid telegrafverket fastställda avlöningsprinciper.

Kommittén har emellertid därvid dels beaktat de genomgripande förändringar, som vid 1912 års riksdag vidtagits beträffande telegrafverkets avlöningsreglemente, dels ock, på sätt i det följande närmare angives, i åtskilliga hänseenden föreslagit vissa andra modifikationer.

Redan i detta sammanhang har kommittén framhållit en av de utav kommittén ifrågasatta modifikationerna, nämligen i fråga om perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning.

Kommittén har därvidlag, vad beträffar den högst avlönade personalen, icke funnit skäl föreligga, att perioderna i fråga må bestämmas kortare än dem, som gälla för befattningshavare i allmänhet vid centrala ämbetsverk m. fl. myndigheter, nämligen perioder om fem år.

Icke heller har det synts kommittén lämpligt, att, såsom i många fall gäller vid telegrafverket, inom eu och samma tjänstegrad perioder av olika längd (2 och 3 år) komma till användning.

Kommittén har fördenskull utgått från, att längden av ifrågavarande perioder bör bestämmas för befattningshavare inom de högsta avlöningsgrupperna till fem år och för övriga befattningshavare till tre år, dock med undantag av de lägst avlönade, för vilka perioderna satts till två år.

I sammanhang med den sålunda ifrågasatta ändringen av perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning har kommittén funnit sig böra i vissa fall föreslå inskränkning av antalet dylika förhöjningar, vilket jämte för- Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 44 käft. (Nr 75.) 2

10 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

langning av perioderna understundom föranlett en höjning av begynnelseavlöningarna utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit, men t schefön Att avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens vattenfa Ils verk

mon 30 e eu-principiellt bygges på gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid telegrafverket har synts även mig lämpligt.

Redan den i viss mån olika karaktären av de nämnda två verken gör dock, att bestämmelserna icke kunna till alla delar överensstämma. Löneregleringskommittén har emellertid, såsom jag nyss antytt, i sitt förslag även i andra hänseenden avvikit från telegrafverkets avlöningsreglemente, särskilt i avseende å perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning.

I sistnämnda avseende anser jag mig redan nu höra uttala, att den av kommittén hyllade grundsatsen synes mig väl tillvarataga billighetens intressen, i det att den tjänsteman, som redan från början åtnjuter en högre avlöning, får tjäna längre tid för erhållande av förhöjning än den, som har lägre begynnelseavlöning. Kommitténs förslag har ock i jämförelse med det vid telegrafverket tillämpade systemet vissa fördelar i avseende å överskådlighet och reda. Den omständigheten att enligt kommitténs förslag skiljaktigheter i periodindelningen förekommer mellan olika tjänster inom verket synes mig ej heller böra väcka några formella betänkligheter, i synnerhet i betraktande därav att i telegrafverkets avlöningsreglemente periodlängderna växla t. o. in. inom samma tjänst.

Tilläggas må, att samma system, som kommittén nu föreslagit, nyligen vunnit tillämpning vid reglering av avlöningsförhållandena för tjänsteinnehavare hos Stockholms stad.

Med utgångspunkt från Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag till avlöningsreglemente tillåter jag mig nu närmare ingå på löneregleringskommitténs reglementsförslag och därvid jämväl omförmäla de erinringar, som framställts, ävensom angiva min åsikt i särskilda fall.

Avlöningsreglementets särskilda bestämmelser.

§ 1. I § 1 av Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 angives beloppet av det till

överingenjören vid Trollhätte kraftverk utgående arvode, varjämte särskilt uti §§ 2, 3, 8 och 11 upptagas andra honom tillkommande avlöningsförmåner.

I detta hänseende torde böra erinras, att, i anledning av framställning av Kungl. Maj:t vid 1909 års riksdag, avlöningsförmånerna för överingenjören vid Trollhätte kraftverk redan blivit reglerade.

Enligt Riksdagens beslut skulle bemälde överingenjör — vilkens befattning skulle tillsättas genom förordnande på viss tid av högst sex år

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

— från och med år 1910 äga åtnjuta 8,000 kronor såsom arvode samt dessutom tantiem å nettovinsten av kraftverkets rörelse att utgå, därest vinsten icke överstege 200,000 kronor, med 2,000 kronor och, därest vinsten överstege 200,000 kronor, med ytterligare en halv procent å överskjutande belopp, allt för år räknat. Överingenjören skulle därjämte åtnjuta förmånen av fri bostad med bränsle och elektrisk belysning efter vattenfallsstyrelsens bestämmande eller ock ersättning därför med 1,500 kronor om året. Riksdagen medgav ock, att vattenfallsstyrelsen finge, där sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kunde ske, årligen bevilja överingenjören ledighet med bibehållande av full avlöning under högst en månad. För åtnjutande av nämnda avlöningsförmåner stadgades vissa bestämmelser.

Den uti § 1 av Kungl. Maj:ts nyssberörda reglementsförslag innehållna bestämmelsen beträffande arvodet till överingenjören vid Trollhätte kraftverk överensstämmer med vad Riksdagen redan beslutat.

Beträffande den tantiem, som ingår i hans fasta avlöning i stället för tjänstgöringspenningar, torde stadgandet om dess med Riksdagens beslut jämväl överensstämmande belopp, i enlighet med kommitténs förslag, böra överflyttas till § 1 från § 3 i Kungl. Maj:ts förslag.

Vidkommande § 2 i avlöningsreglementet torde till en början böra anmärkas, att kommittén för att tydligt utmärka det slag av avlöning, varom fråga är, föreslagit utbytande av uttrycket »avlöning» mot »fast avlöning», vilket senare uttryck är hämtat från avlöningsreglementet för postverket. Detta uttryck har jämväl å övriga vederbörliga ställen i kommitténs förslag till avlöningsreglemente blivit använt.

Berörda av kommittén föreslagna redaktionella förändringar anser jag mig böra tillstyrka.

Den i § 2 av Kungl. Maj:t i 1911 års förslag använda avlöningsskalan motsvarar den, som vid 1907 års riksdag fastställdes för telegrafverket.

Under klass 1 upptog Kungl. Maj:t en sammanlagd fast avlöning av 7,5 00 kronor. Då statsutskottet för den befattningshavare, överingenjören vid Trollhätte kanalverk, vilken skulle kunnat komma i åtnjutande av nämnda belopp såsom slutavlöning, föreslog nedsättning därav med 500 kronor, upptog utskottet under klass 1 ett belopp av 7,000 kronor. , Därutinnan bär kommittén anslutit sig till statsutskottets förslag.

Kommittén har emellertid ansett vissa ytterligare modifikationer i avlöningsskalan böra vidtagas, detta i anslutning till de förändringar, som vid 1912 års riksdag beslutats beträffande motsvarande avlöningsskala för telegrafverket.

Departe-

mentschefen

§ 2.

Kommittén:

Departe-

mentschefen

Kommittén:

12 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

Departe-

mentschefen

§ 8.

Kommittén:

Sålunda hava avlöningsbeloppen 3,800, 3,400 och 2,100 kronor fördelats så, att av 3,800 kronor 2,400 skulle hänföras till lön och 1,400 till tjänstgöringspenningar, av 3,400 kronor 2,200 skulle hänföras till lön och 1,200 till tjänstgöringspenningar samt av 2,100 kronor 1,500 skulle hänföras till lön och 600 till tjänstgöringspenningar. Därjämte har införts en ny avlöningsklass med en sammanlagd avlöning av 1,950 kronor, varav 1,440 kronor skulle motsvara lön och 510 kronor tjänstgöringspenningar.

På grund härav har i kommitténs förslag klassernas nummerföljd blivit i viss mån ändrad.

Då kommitténs förslag i angivna hänseenden endast utgör en tilllämpning av vad Riksdagen redan beslutat beträffande telegrafverket, torde icke något vara att erinra däremot.

De i sista stycket av § 2 i Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 innefattade bestämmelserna i fråga om förmånen av fri bostad eller ersättning därför synas, på sätt kommittén föreslagit, lämpligen kunna överflyttas till § 10 i dess förslag och där sammanföras med övriga bestämmelser i nämnda hänseende.

I § 3 angivas lägsta och högsta beloppen av den fasta avlöning, som skulle tillkomma vederbörande befattningshavare, med undantag av överingenjören vid Trollhätte kraftverk.

I sammanhang härmed torde lämpligen böra behandlas den i § 5 omförmälda avlöningstabell, utvisande perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning.

I det av Kungl. Maj:t år 1911 framlagda förslaget tillämpades den med avseende å de s. k. kommunikationsverken i allmänhet'gällande grundsatsen att bestämma begynnelseavlöningarna relativt låga och höja dessa med flera, efter kortare perioder inträdande tillägg.

Kommittén har, såsom redan antytts, beträffande statens vattenfallsverk ansett sig böra i viss mån godtaga denna grundsats, men icke kunnat tillstyrka, att för de högst avlönade befattningshavarna perioderna för . avlöningsförhöjning sättas kortare än fem år eller att inom en och samma * tjänstegrad användas perioder av olika längd.

I överensstämmelse med denna sin uppfattning har kommittén föreslagit, att för befattningshavare med eu begynnelseavlöning av 4,200 kronor och därutöver skulle gälla femårsperioder och för befattningshavare med en begynnelseavlöning understigande 4,200 kronor, men överstigande 960 kronor, treårsperioder samt för befattningshavare med begynnelseavlöning av 960 kxmnor och därunder tvåårsperioder.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

13 Under åberopande av vad jag nyss i princip anfört i fråga om kommitténs förslag beträffande perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning har jag icke något att invända mot nu antydda närmare detaljer i förslaget.

Innan jag yttrar mig om de avlöningssatser, som må böra bestämmas för de särskilda befattningarna, anser jag mig böra beröra frågan om den måttstock, efter vilken avlöningarna synas böra tillmätas för här ifrågavarande befattningshavare.

Efter granskning av Kungl. Maj:ts förslag vid 1911 års riksdag uttalade statsutskottet, att utskottet funnit vissa av de för tjänstemännen föreslagna avlöningsbeloppen väl rundligt tillmätta och att utskottet fördenskull ansett nödigt att vidtaga de nedsättningar däri, som i varje fall befunnits av omständigheterna påkallade.

De för de högre tjänstemännen vid kraftverket upptagna avlöningsbeloppen hade visserligen av utskottet lämnats orubbade, ehuru även de förefallit väl höga. Med hänsyn emellertid till beskaffenheten av dessa krävande tjänster och till de stora anspråk, som måste ställas på deras innehavare, syntes det utskottet, att man för det dåvarande, innan närmare kännedom vunnits om den med tjänsterna förenade verksamheten, icke kunde med säkerhet avgöra vad i avlöningshänseende kunde erfordras för deras upprätthållande på ett tillfredsställande sätt. Utskottet hade därför icke velat föreslå någon nedsättning i sistnämnda avlöningsbelopp.

En av utskottets ledamöter, vilken i en av honom och två andra ledamöter avgiven reservation yrkade avslag på Kungl. Maj:ts proposition i ämnet, anförde till stöd därför, bland annat, att den föreslagna avlöningsstaten upptoge avsevärt högre löner än Riksdagen dittills i jämförliga fall beviljat.

Kommittén, som jämväl till behandling upptagit detta spörsmål, har emellertid ansett det icke kunna bestridas, att vid statens vattenfallsverk i Trollhättan — och detta gäller särskilt kraftverket — befattningar finnas, vilka äro av den art, att åt deras innehavare bör beredas proportionsvis högre avlöningar än vad eljest plägar bestås befattningshavare i motsvarande grad.

Av flertalet befattningshavare vid kraftverket, säger kommittén vidare, måste krävas en särskilt hög grad av plikttrohet, noggrannhet och rådighet. Genom ett enda obetydligt felgrepp kunna icke blott avsevärda ekonomiska intressen bliva lidande utan även människoliv sättas på spel. Men även utan personalens förvållande kunna ofta genom naturhändelser, särskilt åskslag, stora faror uppstå. Till följd härav måste

Departe-

mentschefen

Kommittén

14 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

framför allt befälspersonalen vara beredd att dag eller natt, vardag eller helgdag vid behov ingripa, och därigenom förorsakas för denna personal en bundenhet och mången gång eu känsla av oro, som icke torde i allmänhet behöva förefinnas annorstädes.

För en relativt hög avlöning åt vissa befattningshavare, tillhörande den personal, varom nu är fråga, anser kommittén jämväl den omständigheten tala, att för dem mer än vad i allmänhet torde vara fallet beträffande andra innehavare av statstjänst tillfälle kan yppas att inom enskild verksamhet erhålla väl avlönade platser. Det synes kommittén därför böra ligga i statens intresse att kunna erbjuda dem sådana avlöningsförmåner, att det må bliva möjligt att förvärva och behålla dugande krafter såväl å befälsposter som å åtskilliga underordnade platser, mentschefe ^ vad kommittén sålunda anfört i fråga om avlöningar vid statens

n sc c eu. vattenfallsverk anser jag mig kunna instämma, och vill jag därvid särskilt framhålla, att med de avlöningssatser, som statsutskottet föreslagit och vilka under år 1912 provisoriskt tillämpats, det i flera fall visat sig förenat med stora svårigheter att förvärva och i tjänsten bibehålla befattningshavare såväl högre som lägre.

Trollhätte

kanalverk.

Överingenjör. Éanalin genjör.

Vidkommande till en början Trollhätte kanalverk torde böra erinras, att Riksdagen år 1905 antagit avlöningsstat för detsamma.

Enligt denna stat åtnjuter överingenjören en avlöning av 5,000 kronor med ålderstillägg efter respektive 5 och 10 år, vartdera ålderstillägget å 500 kronor.

Kungl. Maj:t föreslog vid 1911 års riksdag för nämnde befattningshavare en begynnelseavlöning av 6,000 kronor, vilken skulle kunna höjas efter två år till 6,500, efter ytterligare tre år till 7,000 och efter än ytterligare tre år till 7,500 kronor.

Dessa ökade avlöningsförmåner ansågos skäliga, bland annat, på grund därav, att bemälde överingenjör, sedan verkställande direktörsbefattningen vid Trollhätte kanal- och vattenverk indragits, hade mera ansvarsfullt och maktpåliggande arbete än förut.

Beträffande ökningen av överingenjörens göromål påpekades därjämte av vederbörande departementschef, att överingenjörens arbetsområde betydligt utvidgats till följd av Kungl. Maj:ts den 1 juli 1910 fattade beslut, att den befattning med Göta älvs farled å sträckan mellan Trollhätte kanal och Göteborgs hamns gräns, vilken förut tillkommit Göteborgs hamnstyrelse, skulle från och med den 1 januari 1911 övertagas av vattenfallsstyrelsen. Ifrågavarande sträcka av farleden hade en längd av omkring 48,5 kilometer och dess övertagande av staten betingades av beslutet om Trollhätte kanals

15 Kungl. Maj:ts nåd. proposition JSr lo.

ombyggnad samt av önskvärdheten att åstadkomma större enhetlighet i behandlingen av de frågor, som rörde farleden mellan Vänersborg och Göteborg. De seglations- och bogseringsavgifter, som förut jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande uppburits av Göteborgs stad, skulle efter överflyttningen tillfalla staten, som även fått till sig överlämnade, bland annat, de kontanta tillgångar, uppgående till omkring 42,000 kronor, vilka Göteborgs hamnstyrelse omhänderhaft på grund av sin befattning med farleden. Ävenledes, hade de staten tillhöriga fastigheterna vid Trollhättan, däribland industriområdet och egnahemsområdena, ställts under överingenjörens tillsyn och vård, i sammanhang varmed indragits det arvode å 1,200 kronor, som förut tillkommit underdirektören vid Trollhätte kanal- och vattenverk för, bland annat, tillsyn över dessa fastigheter.

Vidare upptogs i Kungl. Maj:ts förslag en kanalingenjör med eu begynnelseavlöning av 3,400 kronor och med avlöningsförhöjningar efter respektive 2, 2, 2, 3 och 3 år till respektive 3,800, 4,200, 4,600, 5,000 och 5,500 kronor.

I fråga om anställandet av en dylik befattningshavare anfördes i propositionen följande.

Under de senare åren hade, när vid kanalen förekommit arbeten, som överingenjören icke haft tid att själv leda och övervaka,' någon av de väg- och vattenbyggnadsingenjörer, vilka varit sysselsatta vid kraftstationsanläggningen i Trollhättan, lämnat biträde åt bemälde överingenjör. Sedan vatten byggnadsarbetena för kraftstationen fullbordats, stode denna utväg icke mera öppen, och, enligt vad vattenfallsstyrelsen meddelat, hade göromålen vid kanalen så ökats, särskilt genom statens övertagande av skötseln av farleden mellan Trollhätte kanal och Göteborgs hamns gräns, att en biträdande kanalingenjör finge full sysselsättning.

Det syntes departementschefen vara lämpligt, att en kanalingenjör anställdes, även ur den synpunkten att vid överingenjörens frånvaro eller förfall för honom någon borde finnas, som vore fullt skickad att träda i lians ställe. Sedan överingenjörens verksamhetsområde dåmera så utvidgats, att det omfattade Göta älvs farled ända ned till Göteborg, måste han oftare än förut vara frånvarande från stationsorten.

Vidkommande Kungl. Maj:ts förslag i fråga om överingenjören vid kanalverket och kanalingenjören yttrade statsutskottet, att utskottet väl ansåge, att den föreslagna kanalingenjörstjänsten vore av behovet påkallad. Genom inrättandet av denna tjänst komme emellertid överingenjören otvivelaktigt att beredas en betydlig lättnad i arbetet, enär bestyret med egen-

16 Kommittén:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

domsförvaltningen borde till stor del kunna överlåtas å kanalingenjören, som icke syntes bliva över hövan betungad med andra göromål.

Utskottet hade fördenskull ansett tillräckligt, om överingenjören jämte en begynnelseavlöning å 6,000 kronor erhölle allenast två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, varigenom hans slutavlöning komme att stanna vid 7,000 kronor.

Jämväl i fråga om den för kanalingenjören föreslagna avlöning borde enligt utskottets förmenande någon nedsättning äga rum. Den för honom upptagna avlöningen syntes nämligen väl hög, även om, såsom av utskottet ifrågasatts, hans befattning med egendomsförvaltningen vid vattenfallsverket skulle givas en något större omfattning än i Kungl. Maj:ts förslag syntes vara avsett. Utskottet hade därför funnit det för honom upptagna sista ålderstillägget böra utgå och hans slutavlöning sålunda upptagas till 5,000 kronor.

För egen del har kommittén till en början erinrat, att vid Trollhätte kanal för närvarande arbeten pågå i och för kanalens ombyggande till betydligt större dimensioner. Dessa arbeten äro avsedda att så bedrivas, att den nya kanalen skulle kunna tagas i användning med ingången av 1916 års seglation.

Driften av den nya kanalen kommer, säger kommittén, givetvis att i många hänseenden ställa större fordringar på personalen än för närvarande. Med de avlöningsförmåner, kommittén föreslår för tjänstemännen vid Trollhätte kanalverk, har kommittén emellertid avsett, att den nya kanalens tagande i bruk icke bör föranleda anspråk på ny lönereglering, utan endast, i den mån så befinnes oundgängligen nödvändigt,^inrättande av ett ökat antal befattningar.] g

Vad nu överingenjören vid kanalverket beträffar har kommittén, ^"likhet med statsutskottet, ansett denne skäligen böra tillerkännas 6,000 kronor i begynnelseavlöning och 7,000 kronor i slutavlöning.

Av förut angivna skäl har kommittén föreslagit perioderna för avlöningsförhöjning till fem år. Avlöningen skulle alltså enligt kommitténs förslag utgöra 6,000 kronor med förhöjning efter fem år till 6,500 och efter ytterligare fem år till 7,000 kronor.

I fråga om den föreslagna kanalingenjörstjänsten har kommittén erinrat, att en motsvarande befattning tillförne funnits vid kanalen, nämligen tjänst såsom biträdande mekanikus. Efter uppkommen vakans lämnades emellertid tjänsten under flera år obesatt, men sedan göromål en vid kanalverket ökats — särskilt till följd av fastighetsförvaltningen — har till biträde åt överingenjören måst anställas en kanalingenjör.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

17 Numera omfattar den överingenjören åliggande fastighetsförvaltningen jämväl en del utom Trollhättan vid Göta älv eller i dess närhet belägna, kanalverket tillhörande fastigheter.

o

Att det med hänsyn till de mångskiftande och under de senare åren väsentligt ökade göromål, som tillkomma överingenjören vid kanalverket, är nödvändigt att vid hans sida hava en biträdande tjänsteman med ingenjörsutbildning, har synts kommittén till fullo styrkt.

Kommittén har ock funnit sig övertygad, att ifrågavarande göromål för närvarande äro av den omfattning att de giva full sysselsättning åt två tjänstemän. Åven om ordnandet av och uppsikten över egnahemsoch industriområdena skulle i en framtid kräva mindre arbete, synes kommittén denna minskning komma att fullt uppvägas av det ökade arbete, som utan tvivel kommer att föranledas av kanalen i dess utvidgade skick.

Såsom förut är nämnt, föreslog Kungl. Maj:t år 1911 för kanalingenjören en begynnelseavlöning av 3,400 kronor och en slutavlöning av 5,500 kronor, vilket sistnämnda belopp emellertid av statsutskottet nedsattes till 5,000 kronor.

I fråga om slutavlöningen har kommittén, med hänsyn till de kvalifikationer, som måste ställas på kanalingenjören, och önskvärdheten av att kunna för en längre tid tillgodogöra den av honom förvärvade specialkännedom rörande kanalen, funnit sig böra förorda enahanda slutavlöning, som upptogs i Kungl. Maj:ts förslag; och då även för denne befattningshavare enligt kommitténs mening böra gälla femårsperioder för avlöningsförhöjningar och antalet dylika förhöjningar lämpligen synas kommittén böra sättas till tre, har begynnelseavlöningen av kommittén måst höjas till 4,200 kronor.

1 Enär sålunda slutavlöningen skulle uppnås enligt Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag redan efter 12 år men efter kommitténs förslag först efter 15 år, har kommittén ansett de nämnda förslagen ungefär ekonomiskt likställda.

Kommittén anför vidare.

Dess förslag skulle emellertid medföra den fördel, att med den högre begynnelseavlöningen det skulle bliva väsentligt lättare att kunna förvärva en i sitt fack fullt utbildad ingenjör, utan att därvidlag skulle erfordras den i 5 § 2:o av Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 innefattade bestämmelsen, att undantagsvis, för förvärvande i tjänst av särskilt kvalificerad person, Kungl. Maj:t skulle kunna tilldela tjänsteman avlöning efter högre klass än den, som i angiven reglering finnes upptagen såsom lägsta avlöning för den av tjänstemannen innehavda befattning.

Mot den av kommitténs majoritet sålunda föreslagna avlöningen till överingenjören vid kanalverket har vattenfallsdirektören inom kommittén

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 44 käft. (Nr 75.) 3

Reservation av vattenfallsdirektören:

18 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

anfört reservation med yrkande att slutavlöningen för bemälde överingenjör måtte sättas till 7,500 kronor.

Till stöd härför har reservanten anfört, bland annat, följande.

De nuvarande löneförmånerna för överingenjörsbefattningen vid kanalverket bestämdes av Kungl. Maj:t och Riksdagen år 1905 och sattes lika med dem, som förutvarande mekanikus vid Nya Trollhätte kanalbolag åtnjutit eller 5,000 kronor jämte 2 ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5 och 10 års tjänst samt bostadsförmåner. Det vore emellertid, framhåller reservanten, att märka dels att befattningshavarens verksamhetsområde år 1905 icke sträckte sig till mer än den gamla kanalen, dess drift och underhåll samt de fastigheter, vilka inköpts från kanalbolaget och vilka med undantag för vissa tomter inom Trollhättans planlagda område icke exploaterats för annat än jordbruksändamål och dylikt och därför i huvudsak utarrenderats på längre tid, dels att samtidigt inrättades en verkställande direktörsbefattning i Trollhättan med relativt hög avlöning och att överingenjörens göromål därför voro av mindre självständig art än nu. Det vore vidare att märka, att redan mekanikus vid kanalbolaget utöver sin ovan angivna avlöning åtnjöt ett tilläggsarvode av 500 kronor årligen för befattning med »kommunala angelägenheter» och dylikt samt att, sedan verkställande direktör sbefattningen vid Trollhätte kanal- och vattenverk avskaffats i sammanhang med vattenfallsstyrelsens inrättande, en av avdelningscheferna i Trollhättan förordnades till underdirektör med ett extra arvode av 1,200 kronor årligen. Denna post vore emellertid numera indragen och större delen av motsvarande bestyr överlämnad åt överingenjören vid kanalverket.

Med hänvisning till vad i propositionen till 1911 års Riksdag och i kommitténs egen motivering anförts beträffande den ökade omfattningen av ifrågavarande överingenjörs arbetsområde, framhåller reservanten ytterligare, att Trollhätte kanals ombyggnad väntas bliva färdig till 1916 års seglation, men att åtskilliga förberedande åtgärder rörande fyrbelysning, lotsning, seglationsreglementen och dylikt redan dessförinnan behöva vidtagas; att från och med ingången av år 1911 Göta älvs farled å sträckan Trollhätte kanals södra gräns—Göteborgs hamn med bogseringsanstalten Ström— Ivarslund ställts under överingenjörens inseende; att överingenjören har tillsyn och vård av de till Trollhätte fastighetsförvaltning hörande fastigheter, vilka omfatta ej allenast dem, som inköpts från Trollhätte kanalbolag, utan även dels de från Trollhättans elektriska kraftaktiebolag år 1910 förvärvade vidsträckta områdena på västra stranden, dels hemmanen Slätthult, Sylte kronogården och Stallbacka, dels ock Spikön, Västra Malgön, hotell Utsikten med flera fastigheter; att till hans arbetsområde hör förvaltning

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 75.

(inklusive nyanläggningar) av egnahemsområdena å Stavered, Hjulkvarn, Sylte och Arvidstorp samt det i rask utveckling varande industri- och hamnområdet vid Stallbacka; att _ han dessutom har förvaltningen av diverse vattenfall och fastigheter inom Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län, varibland de vid Vargön, Inland och Lilla Edet belägna samt de hemman, vilka förvärvats vid Karls grav och vid Göta älvs utlopp ur Vänern; samt att han, sedan nya kanalen blivit färdig, jämväl får övertaga förvaltningen av de fastigheter, som måst inköpas för dess utförande.

Det synes reservanten härav framgå, att det sålunda betydligt ökade arbetet och ansvaret väl försvara en höjning av slutavlöningen med 500 kronor mot den av kommittén föreslagna och 1,500 kronor mot den, som nära 10 år förut bestämdes för den då långt mindre krävande befattningen. I sådant hänseende åberopas av reservanten jämväl, att föreståndaren för den korta Södertälje kanal med sin enda sluss och jämförelsevis obetydliga egendomsförvaltning uppbär en avlöning av 6,000 kronor jämte fri bostad och vedbrand förutom vissa extra inkomster av tjänsten. Chefskapet för Sveriges viktigaste, 84 km. långa farled, vilken är avsedd för trafik med fartyg av 1,350 och i framtiden 2,400 tons dräktighet och mer och som förutom de äldre slussar, som bliva bibehållna i drift, kommer att äga 6 mycket stora slussar, anser reservanten vara av den vikt och omfattning, att det fullt väl kan jämställas med en trafikchefsbefattning vid en större järnväg, och eu sådan avlönas faktiskt högre än här ifrågasatts.

Det gäller ju även, säger reservanten slutligen, att vid en eventuell nytillsättning i konkurrens med andra företag förvärva verkligt dugande förmåga.

Vattenfallsstyrelsen har uti sitt utlåtande över kommitténs förslag under åberopande av de uti nyssberörda reservation anförda skäl hemställt, att deri kontanta slutavlöningen för överingenjörsbefattningen vid kanalverket måtte bestämmas till 7,500 kronor.

Vad först överingenj örsbefattningen vid kanalverket beträffar anhåller jag att få erinra, hurusom den kontanta avlöningen av kommittén föreslagits till lägst 6,000 och högst 7,000 kronor. Enligt reservantens, av vattenfallsstyrelsen biträdda förslag skulle åter den kontanta avlöningen utgöra lägst 6,000 och högst 7,500 kronor. Till stöd för det högre beloppet av slutavlöningen har särskilt åberopats de många och olikartade göromål, som redan åligga eller i en nära framtid komma att åligga ifrågavarande överingenjör.

Utan att vilja i någon mån bestrida, att överingenjörstjänsten vid Trollhare kanalverk är en maktpåliggande befattning, synes mig dock den av kommittén föreslagna kontanta slutavlöningen kunna vara tillfyllest,

Vattenfallsstyrelsen :

Departe-

mentschefen

20 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

Iianal-

inspelctor.

särskilt om hänsyn tages till värdet av den honom, utöver den kontanta avlöningen, tillkommande bostadsförmånen. Jag får alltså förorda kommitténs förslag.

För kanalingenjören har kommittén föreslagit en kontant avlöning av lägst 4,200 och högst 5,500 kronor. Då innehavaren av ifrågavarande befattning måste vara fullt utbildad ingenjör, med kompetens att vid behov kunna tjänstgöra såsom ställföreträdare för överingenjören vid kanalverket, torde det knappast vara möjligt att för en lägre begynnelseavlöning kunna förvärva kompetent person. Och då, såsom kommittén framhållit, det måste anses önskvärt att kunna för en längre tid tillgodogöra den av kanalingenjören förvärvade specialkännedom rörande kanalen, lärer icke heller slutavlöningen böra sättas alltför låg. De av kommittén föreslagna avlöningssatserna för denne befattningshavare synas mig alltså väl avvägda. Till jämförelse vill jag erinra, att linjeingenjör vid telegrafverket vid 1912 års riksdag erhållit en begynnelseavlöning av 4,600 kronor och en slutavlöning efter 12 år av 6,500 kronor dock utan bostadsförmån.

I den av Riksdagen för Trollhätte kanal- och vattenverk år 1905 godkända staten finnas upptagna avlöningar å lägst 2,200 och högst 2,800 kronor för eu kanalinspektor vid Ströms station och en kanalinspektor vid Brinkebergskulle station. Därjämte skulle dessa tjänstemän äga uppbära provision, den förre å honom av Göteborgs hamnstyrelse och den senare å honom av styrelsen för betryggande av sjöfarten å Vänern anförtrodd uppbörd, varvid' dock, om provisionerna överstege vissa belopp, avdrag enligt fastställda grunder skulle göras å lönen.

o O o o

Vad angår kanaluppbördsstationen vid Akersberg förestods den till en början av kamreraren. Då till följd av kanalrörelsens stegring samt ökningen av övriga kamreraren åliggande göromål denna anordning icke vidare kunde bibehållas, har från ingången av år 1909 uppbördsstationen vid Akersberg skötts av en extra tjänsteman mot särskilt arvode av kanalmedlen.

På sätt i propositionen vid 1911 års riksdag meddelades, skulleden särskilda uppbörd, som omhänderhades av kanalinspektorerna vid Ströms och Brinkebergskulle stationer, hädanefter i första hand redovisas till kanalverket. 1 sammanhang därmed skulle den till dessa tjänstemän utgående provisionen komma filt försvinna, dock borde de, till dess ny stat började tillämpas, få uppbära provision å uppbörden enligt samma grunder som förut.

Vattenfallsstyrelsen hade hemställt, att avlöningen för kanalinspektorerna skulle sålunda höjas, att kanalinspektor av l:a lönegraden, var-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

till skulle hänföras till eu början kanalinspektorerna vid Brinkebergskulle och Äkersbergs stationer, komme att uppbära lägst 3,400 och högst 4,600 kronor samt kanalinspektor av 2:a' lönegraden Jäsfat 3,000 och hösfst 4,200 kronor.

Enligt vad vattenfallsstyrelsen meddelat, åtnjöto, med tillägg av provision, men efter föreskrivna avdrag å lönen, kanalinspektoren vid Brinkebergskulle station under år 1908 3,778 kronor 44 öre, under år 1909 3,763 kronor 24 öre och under år 1910 3,918 kronor 20 öre samt kanalinspektoren vid Ströms station under år 1908 3,284 kronor 4 öre, under år 1909 3.216 kronor 90 öre och under år 1910 3,389 kronor 1 öre.

Uti dessa belopp inginge icke kanalinspektorerna tillkommande ålderstillägg.

Med hänsyn till de avlöningsförmåner bemälde tjänstemän alltså redan då uppbure, ansåg dåvarande departementschefen intet vara att anmärka mot de föreslagna avlöningarna, och var Kungl. Maj:ts framställning i ämnet avfattad i överensstämmelse med vattenfallsstyrelsens förslag.

Statsutskottet erinrade, att Kungl. Maj:ts berörda förslag upptog för kanalinspektorerna en första och eno andra lönegrad, av vilka den första var avsedd för kanalinspektorerna vid Åkersberg och Brinkebergskulle och den andra för kanalinspektoren vid Ström.

Därtill hade utskottet icke kunnat ansluta sig. Enligt utskottets förmenande syntes nämligen kanalinspektorernas arbete vara i väsentlig mån beroende på storleken av den uppbörd, som å var och eu av dem ankomme. En högst betydande skillnad £lem emellan vore i detta avseende rådande, i det att kanalinspektoren vid Äkersberg komme att få hand om den ojämförligt största uppbörden, kanalinspektoren vid Brinkebergskulle en väsentligt mindre och kanalinspektoren vid Ström eu i förhållande därtill obetydlig uppbörd.

Vid sådant förhållande hade utskottet, som icke funnit något att erinra däremot, att kanalinspektoren vid Äkersberg komme i åtnjutande av de löneförmåner, vilka av Kungl. Maj:t då uppförts för en kanalinspektor av l:a lönegraden, funnit till fyllest, om kanalinspektoren vid Brinkebergskulle tillerkändes de av Kungl. Maj:t för kanalinspektor av 2:a lönegraden upptagna avlöningsförmåner, och hade utskottet ansett, att för kanalinspektoren vid Ström borde uppföras en kanalinspektorstjänst i 3:e lönegraden med en begynnelseavlöning av 2,700 och eu slutavlöning av 3,800 kronor.

De av statsutskottet föreslagna avlöningsbeloppen för de särskilda Kommittén kanalinspektorerna hava synts löneregleringskommittén väl avvägda; perioderna för avlönings förhöj ning hava dock i kommitténs förslag genomgående satts till 3 år.

22 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Departementschefen :

Bokhållare.

Kommittén:

Departementschefen :

Förman.

Vidkommande benämningarna å ifrågavarande befattningar har kommittén ansett uttrycket »Zonegraden». lämpligen böra utbytas mot »graden». Enahanda förändring har även gjorts beträffande övriga befattningar, vilka indelats i olika grader.

Mot kommitténs förslag beträffande kanalinspektorerna har jag icke något att erinra.

De vid kanalverket erforderliga bokhällarna voro i propositionen vid 1911 års riksdag, efter arten av deras göromål, fördelade i två grader; bokhållare i l:a graden skulle erhålla lägst 2,100 och högst 3,000 kronor samt bokhållare i 2:a graden lägst 1,650 och högst 2,700 kronor.

Såsom jämförelse anfördes, att förste bokhållare vid statens järnvägar åtnjöte lägst 2,400 och högst 3,600 kronor samt bokhållare vid statsbanorna lägst 2,100 och högst 3,300 kronor. Bokhållare vid telegrafverket uppbure visserligen icke mera än lägst 1,020 och högst 1,650 kronor, men dessa platser besattes uteslutande med kvinnlig personal.

Från statsutskottets sida gjordes icke någon erinran mot berörda förslag.

Vad bokhållare av l:a graden beträffar har även kommittén bibehållit de föreslagna avlöningsbeloppen.

Beträffande åter bokhållare av 2:a graden har kommittén val funnit den föreslagna slutavlöningen skälig; med hänsyn emellertid därtill, att i kommitténs förslag till avlöningsskala införts en ny klass med avlöning av 1,950 kronor, har kommittén ansett begynnelseavlöningen böra höjas till

1,800 kronor.

I fråga om perioderna för avlöningsförhöjning har iakttagits förut antydda ändring.

Även i denna del anser jag mig kunna tillstyrka kommitténs förslag.

De till underbefäl närmast hänförliga befattningshavarna vid kanalverket skulle enligt Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag benämnas förmän och indelas i två grader. Avlöningen skulle utgöra för förman av l:a graden lägst 1,380 och högst 2,100 kronor samt för förman av 2:a graden lägst 1,260 och högst 1,800 kronor.

Statsutskottet ansåg emellertid de sålunda för förmännen föreslagna avlöningsbeloppen böra undergå någon jämkning.

Sålunda syntes förmännen av l:a graden — till vilka enligt utskottets förmenande skulle hänföras befälhavare å kanalverket tillhöriga bog-

23 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

serbåtar, verkmästare och därmed jämförliga — med undantag av förenämnda befälhavare icke besitta sådana kvalifikationer eller komma att utöva sådan verksamhet, att för dem borde ifrågasättas så höga avlöningar som de av Kungl. Maj:t då föreslagna.

Utskottet ansåg därför, att deras avlöningar borde nedsättas, och hade för sin del funnit fullt tillräckligt, om för dem uppfördes de avlöningsförmåner, som av Kungl. Maj:t då föreslagits för förmän av 2:a graden.

Icke heller befälhavarna å kanalverket tillhöriga bogserbåtar borde enligt utskottets åsikt berättigas till de av Kungl. Maj:t för förmän av l:a graden då upptagna avlöningar. Visserligen syntes för dessa befälhavartjänster erfordras högre kvalifikationer än av verkmästare och därmed jämförliga förmän, men då befälhavarna å kanal verkets bogserbåtar enligt Kungl. Maj:ts av utskottet förordade förslag vore berättigade till provision å den för bogseringen inflytande bruttoinkomst till belopp, som vattenfallsstyrelsen ägde bestämma, ansåg utskottet, att jämväl dei-as avlöning borde bestämmas till enahanda belopp som för verkmästarna och därmed jämförliga förmän.

Även i fråga om de av Kungl. Maj:t för förmän av 2:a graden föreslagna avlöningsbelopp fann utskottet någon nedsättning böra vidtagas. De förmän, om vilka fråga vore, syntes nämligen fullt jämnställda med banmästare av andra klassen vid statens järnvägar och borde därför jämväl i avlöningshänseende likställas med dessa. Begynnelseavlöningen borde sålunda sättas till 1,020 och slutavlöningen till 1,500 kronor.

Då under titeln förmän skulle föras sä vitt skilda kategorier av Kommittén tjänstemän som å ena sidan ångbåtsbefälhavare och å andra sidan skogvaktare, har det synts kommittén lämpligt att uppdela förmännen i tre grader.

Till första graden skulle enligt kommitténs mening hänföras: befälhavare å bogserbåt, förman eller verkmästare för underhållsarbeten vid kanalverket, slussförman och trädgårdsmästare.

Andra graden skulle omfatta: motorbåtsförare, maskinist å bogserbåt och förrådsmästare.

I tredje graden skulle sättas skogvaktare.

Vidkommande avlöningarna till ifrågavarande befattningshavare halhet synts åven kommittén, som skulle en jämkning kunna vidtagas i avseende å de av Kungl. Maj:t vid 1911 års riksdag för förmän av l:a och 2:a graderna föreslagna avlöningsbeloppen.

Då emellertid enligt kommitténs förslag perioderna för avlöningsförhöjning skulle genomgående omfatta tre år, har kommittén funnit detta

24 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Departementschefen :

höra utjämnas genom en något högre begynnelseavlöning än enligt statsutskottets förslag, i vilket hänseende kommittén upptagit för förman av l:a graden 1,380 och för förman av 2:a graden 1,140 kronor.

Vad slutavlöningen beträffar har den av statsutskottet för förmän av l:a graden ifrågasatta synts kommittén väl knapp, vadan kommittén funnit sig höra föreslå, att densamma sättes i den nyinförda klassen 1,950 kronor. För förmän av 2:a graden har kommittén ansett slutavlöningen böra utgöra 1,650 kronor.

I detta sammanhang har kommittén erinrat, att för närvarande icke blott befälhavare utan även maskinister ä bogserbåtarna åtnjuta provision å den för bogseringen inflytande bruttoinkomsten, eller s. k. kaplake.

Denna provision har, enligt vad kommittén meddelat, under åren 1908—1911 uppgått till i medeltal 701 kronor för befälhavaren och 140 kronor för maskinisten å den ena båten. Den andra båten har först från och med år 1911 övertagits av kanalverket, och har provisionen under det året i avrundade tal utgjort 400 kronor för befälhavaren och 200 kronor för maskinisten.

Ifrågavarande provision, vilken till sitt belopp bestämmes av vattenfallsstyrelsen, skulle enligt Kungl. Maj ds år 1911 framlagda förslagbibehållas även efter löneregleringen.

Då, enligt vad kommittén inhämtat, anordningen med dylik provision befunnits särdeles förmånlig och lärer vara allmänt bruklig, har kommittén icke haft något att erinra mot densammas bibehållande.

Skulle provisionen däremot anses böra borttagas, anser kommittén det bliva nödvändigt att hänföra befälhavare och maskinister till högre tjäll stegrader än vad nu föreslagits.

De vid kanalverket anställda skogvaktarna hava till åliggande dels att utföra göromål, som tillkomma kronoj ägare, dels ock att hava tillsyn över egnahemsområdena och naturparkerna, i vilket sistnämnda hänseende åliggandet särskilt tager deras tid i anspråk under sön- och helgdagar.

Nämnda skogvaktare åtnjuta för närvarande en avlöning av 1,300 kronor jämte naturaförmåner. Enligt kommitténs förslag skulle ifrågavarande befattningshavare hänföras till förmän av 3:e graden med eu fast avlöning av lägst 1,020 och högst 1,500 kronor.

På de av kommittén anförda skäl synes mig en uppdelning av förmännen i tre klasser vara lämplig, och hava de av kommittén föreslagna avlöningssatserna förefallit mig väl avvägda. Då den nu föreslagna nya graden av förmän är avsedd för skogvaktare, vill jag allenast erinra, att de för dessa tillämnade avlöningarna ganska nära överensstämma med

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

krono] ägarnas avlöning, som, bortsett från de norrländska länen och vissa andra områden, utgår med, förutom bostad och respenningar, 1,100 kronor, vartill kunna komma 3 ålderstillägg ä 100 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år.

skulle kunna stiga till

För kvinnliga kontorsskrivare föreslogs i propositionen vid 1911 års riksdag en begynnelseavlöning av 1,020 kronor, vilken med sex avlöningsförhöjningar efter resp. 2, 2, 2, 3, 3 och 3 år

1,800 kronor.

Statsutskottet yttrade beträffande ifrågavarande befattningshavare, att desamma av Kungl. Maj:t i det närmaste jämställts med de kvinnliga kontorsskrivarna vid statens järnvägar, men att de snarare syntes böra likställas med de kvinnliga bokhållarna vid telegrafverket, vilka åtnjöte en begynnelseavlöning av 1,020 kronor men en slutavlöning av 1,650 kronor, samt att utskottet fördenskull ansett, att det sista av de för de kvinnliga kontorsskrivarna vid vattenfallsverket upptagna ålderstilläggen borde

kronor.

utgå och deras slutavlöning sålunda stanna vid

1,650

Kvinnlig

kontors-

skrivare.

I likhet med statsutskottet har kommittén för ifrågavarande befatt- Kommittén: ningshavare funnit en slutavlöning av 1,650 kronor tillfyllest. Då emellertid enligt kommitténs uppfattning antalet avlöningsförhöjningar böra inskränkas till fyra och perioderna för dessa genomgående böra omfatta tre år, har kommittén ansett begynnelseavlöningen höra höjas till 1,140 kronor.

Kommitténs förslag beträffande avlöningen för kvinnlig kontors- Departeskrivare är något avvikande från vad Kungl. Maj:t förut föreslagit. Jag mentschefen anser dock kommitténs förslag nu kunna följas.

I det av Kungl. Maj:t år 1911 framlagda förslaget hade upptagits Maskinskö-

en grupp tjänstinnehavare vid kanalverket med benämningen maskinister. Avlöningen till dessa skulle utgöra lägst 900 och högst 1,500 kronor.

Enligt vad departementschefen då uppgav, skulle dessa tjänstgöra såsom maskinister å kanalverkets ång- och motorbåtar samt å dess mudderverk.

Mot de föreslagna skottet intet att erinra.

ture. (Maskinist.)

befattningarna och deras avlöning hade statsut-

Enligt vad kommittén inhämtat, var det emellertid icke avsett, att Kommittén: till här ifrågavarande tjänstemannagrupp skulle hänföras de av departementschefen angivna maskinisterna å ångbåtarna. På dessa maskinister måste nämligen ställas sådana fordringar, att de böra jämställas med för- Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 44 käft. (Nr 75.) 4

26 Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 15.

Departe-

mentschefen:

Vakt.

män af 2:a graden. Denna uppfattning har även kommittén, såsom av det föregående framgår, ansett sig böra biträda.

De befattningshavare, om vilka här är fråga och vilka synts kommittén riktigare böra benämnas maskinskötare, skulle handhava skötseln av enklare maskiner, såsom lokomobiler, mudderverk och pumpverk. Med hänsyn härtill har kommittén ansett en slutavlöning av 1,380 kronor vara tillräcklig. Begynnelseavlöningen har kommittén däremot funnit lämpligen kunna höjas till 960 kronor, då å maskinskötare givetvis måste ställas något högre fordringar än å sluss-, bro-, kanal- eller hamnvakter, för vilka begynnelseavlöningen ansetts böra sättas till 900 kronor.

Perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning har kommittén för maskinskötare satt till två år.

Jag ansluter mig till kommitténs förslag beträffande nu ifrågavarande befattningshavare.

För sluss-, bro-, kanal- och hamnvakter hade med hänsyn till de avlöningsförmåner, som utgå till banvakter vid statens järnvägar, i propositionen vid 1911 års riksdag upptagits eu avlöning av lägst 900 och högst 1,260 kronor.

I fråga om dessa avlöningsförmåner anförde departementschefen följande.

Enligt det för statens järnvägar fastställda avlöningsreglementet uppbure banvakt lägst 840 och högst 1,140 kronor för år. Därjämte kunde banvakt, vilken tjänstgjorde såsom vakt vid rörlig bro, under seglationstiden erhålla ett tilläggsarvode efter högst 120 kronor för år.

Det kunde ifrågasättas att med ytterligare en klass nedsätta slutavlöningen för vakter vid kanalverket eller till 1,140 kronor för år. Därigenom skulle deras högsta avlöning bliva lika med banvakternas.

Vakterna vid kanalverket skulle emellertid då bekomma mindre slutavlöning än för närvarande. Efter att i fem år hava provtjänstgjort såsom extra vakter, under vilken tid de erhölle i ett för allt 960 kronor om året, åtnjöte de nu, sedan de befordrats till ordinarie, en begynnelseavlöning av 960 kronor och en slutavlöning av 1,140 kronor jämte fri bostad, vedbrand och beklädnad, vilka naturaförmåner även skulle tillkomma kanalvakterna enligt det föreliggande förslaget till avlöningsreglemente.

På grund av bestämmelserna i reglementet skulle vakterna årligen betala 27 kronor såsom bidrag till sin egen pensionering och, därest de bleve delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, 37 kronor 80 öre för familjepensionering eller tillhopa 64 kronor 80 öre. Enligt de upprättade kontrakten hade vakterna nu möjlighet till pension såväl för sig själva

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

som för sina änkor och under vissa omständigheter för sina oförsörjda barn, utan att några pensionsavgifter behövde av dem erläggas. Med en slutavlöning av blott 1,140 kronor skulle deras högsta avlöning följaktligen bliva 64 kronor 80 öre mindre än nu vore fallet.

Detta syntes departementschefen icke vara med billighet överensstämmande, om andra befattningshavare vid kanalverket skulle få sina avlöningar något höjda. Hänsyn borde även tagas därtill, att vakterna vid kanalverket hade ganska strängt arbete. Under två dygn tjänstgjorde de sålunda 24 timmar, därvid nattjänstgöringen räckte 10 timmar i följd. Dessutom fordrades hos vakterna i regel vissa befälsegenskaper, enär de, då högre befäl icke funnes tillstädes, hade att ordna trafiken.

Departementschefen ansåg därför slutavlöningen böra bestämmas till 1,260 kronor.

I anledning av Kungl. Maj:ts berörda förslag väcktes inom Riksdagens Andra kammare en motion (n:r 383), däri hemställdes, att Riksdagen ville, med ändring i denna del av Kungl. Maj:ts proposition, besluta, dels att den kontanta slutlönen för sluss-, bro-, hamn-, kanal- och daminvakter vid statens vattenfa!Isverk måtte utgå med 1,500 kronor och dels att den nu gällande begynnelselönen av 960 kronor måtte för de nyssnämnda befattningarna bibehållas.

Statsutskottet fann de av Kungl. Maj:t för dessa tjänstemän föreslagna avlöningar fullt tillräckliga och väl avvägda. Utskottet hade således — yttrades det i utskottets betänkande — icke kunnat ansluta sig till motionärens förslag i denna del, så mycket mindre som vid ett bifall därtill det säkerligen skulle bliva svårt att avvisa eventuella anspråk från banvakterna vid statens järnvägar å enahanda avlöningsförmåner.

Kommittén har på de av departementschefen och statsutskottet anförda grunder icke funnit något att erinra mot den av Kungl. Maj:t föreslagna avlöningen till nu ifrågavarande vakter. Av förut antydda skäl har kommittén likväl vidtagit den ändringen, att även den sista perioden för intjänande av avlöningsförhöjning satts till två år, i stället för tre enligt Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag.

Under framhållande att det måhända kan befinnas lämpligt att till denna grupp av ordinarie befattningshavare vid kanalverket hänföra även andra vakter än de särskilt angivna, exempelvis nattvakter, har kommittén ansett benämningen å ifrågavarande kategori av tjänstemän böra ändras till endast »vakter».

Kommitténs förslag i fråga om avlöningssatserna för dessa tjänstemän innebär, såsom nämnt, icke någon ändring av Kungl. Maj:ts vid 1911

Kommittén:

Departementschefen :

28 Kungl. Maj:ts nåd. propasiton Nr 15.

Trollhätie

kraftverk.

Över-

ingenjörs-

assistent.

Kommittén:

års riksdag framlagda förslag. Beträffande perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning har jag redan i det föregående uttalat min anslutning till kommitténs förslag. Vad kommittén anfört angående benämningen av ifrågavarande tjänstemän synes mig ock böra vinna beaktande.

Jag övergår nu till att närmare behandla de särskilda befattningarna

vid Trollhätte kraftverk.

Vad överingenjörens avlöningsförmåner beträffar, hänvisas till vad under § 1 anförts.

Såsom närmaste biträde åt nyssbeinälde överingenjör var i Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag upptagen eu överingenjör sassistent (i vattenfallsstyrelsens förslag benämnd byråingenjör).

Han skulle, bland annat, övervaka bokföringen och debiteringen av energiavgifter inom det vidsträckta kraftledningsnätet, bereda ärenden rörande nyanläggningar för distribution, materialanskaffningar och upphandlingar för kraftverkets räkning samt verkställa leveransprov med materialier och nya maskiner. Vidare skulle lian biträda överingenjören med tekniska, ekonomiska och administrativa utredningar och den löpande korrespondensen samt vid överingenjörens bortovaro tjänstgöra som hans ställföreträdare.

I fråga om avlöningen till överingenjörsassistenten uttalade departementschefen såsom sin åsikt, att, om man på den krävande posten skulle lyckas erhålla en verkligt duglig ingenjör, en avlöning av lägst

3,800 och högst 6,000 kronor icke syntes vara för hög.

Enligt Kungl. Maj:ts berörda förslag skulle begynnelseavlöningen till överingenjörsassistenten utgöra 3,800 kronor, och skulle densamma kunna höjas efter resp. 2, 2, 2, 3 och 3 år till resp. 4,200, 4,600, 5,000, 5,500 och 6,000 kronor.

Mot ifrågavarande förslag gjordes icke någon erinran från statsutskottets sida.

Den för överingenjörsassistenten sålunda föreslagna slutavlöningen 6,000 kronor har även synts kommittén skälig.

Under erinran emellertid att enligt kommitténs förut antydda mening avlöningsförhöjningarna för ifrågavarande befattningshavare borde inträda efter femårsperioder och då liden för intjänandet av slutavlöningen icke lämpligen syntes kommittén kunna utsträckas utöver 15 år, har kommittén funnit sig böra sätta begynnelseavlöningen till 4,600 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

29 Enligt vad kommittén uttalat, hade härvid jämväl avsetts, att genom införandet av den högre begynnelseavlöningen det icke skulle bliva erforderligt att upptaga denna befattningshavare bland dem, åt vilka enligt § 5 2:o i avlöningsreglementet begynnelseavlöningen skulle kunna bestämmas högre än i regleringen angivits såsom lägsta avlöning för befattningen i fråga.

Såsom jag i det följande närmare kommer att omförmäla, har jag anslutit mig till kommitténs förslag i fråga om § 5 2:o i avlöningsreglementet. Pa grund härav och då den föreslagna avlöningen i övrigt synes mig lämpligt avvägd, har jag intet att erinra mot kommitténs förslag beträffande överingenjörsassistentens avlöning.

Enligt Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag skulle vidare följande ingenjörspersonal finnas vid Trollhätte kraftverk, nämligen: en driftingenjör med en avlöning av lägst 3,800 och högst 6,000 kronor, eu distrikts ingenjör vid huvudstationen i Trollhättan med en avlöning av lägst 3,400 och högst 5,500 kronor samt två distriktsingenjörer, eu i Göteborg och eu i Skara, med en avlöning av lägst 3,800 och högst 5,000 kronor, vartill skulle kunna komma viss tantiem, dock högst 3,000 kronor för varje år.

Efter vad departementschefen meddelade, skulle driftingenjören leda driften av den stora kraftstationen i Trollhättan och långlinjerna, utöva den regelbundna kontrollen över att stationens alla maskiner och apparater vore i gott skick samt rätt inreglerade och skötta, leda och övervaka erforderliga reparationer å stationen, bereda ärenden rörande stationens utvidgning samt utöva kontroll över arbetet med utvidgningar av den maskinella utrustningen, utföra experimentella undersökningar med maskiner och apparater, som kunde vara erforderliga för anläggningens hållande pa höjden av teknisk fulländning, samt enligt uppgjord undervisningsplan meddela personalen instruktion om och övning i anläggningens skötsel samt undervisning i elektroteknik och maskinkännedom.

Distriktsingenjören i Trollhättan skulle enligt förslaget hava att övervaka och ansvara för driften av honom underlydande stationer, bland dem de äldre kraftstationerna å Önan och Malgön, kraftledningar, transformatorstationer och distributionsnät samt verkställa besiktningar och kontrollprov, ordna och övervaka erforderliga utvidgningar och reparationer av underlydande anläggningar, bereda ärenden rörande erforderliga nyanläggningar för fullgörandet av åtagna energileveranser, utöva kon-

130635. Kartong med ändring av andra stycket å sid. 29.

Departe-

mentsekefo»

Driftingenjör i

Distriktsin-

genjör.

30 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

trollantskap över nyanläggningar inom distriktet samt själv verkställa utförandet av nyanläggningar, sköta underhandlingar med konsumenter samt föra befäl över distriktets personal.

Departementschefen ansåg det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke driftingenjören skulle kunna medhinna även de göromål, som sålunda tillkomme distriktsingenjören i Trollhättan.

I)å emellertid vattenfallsdirektören på förfrågan bestämt förklarat, att med hänsyn till ifrågavarande kraftverks betydande storlek driftingenjören måste vara bunden vid stationen, och att han ej kunde sysselsättas med arbete, som icke hade direkt samband med driften, varför även distriktsingenjören i Trollhättan, som i stor utsträckning måste befinna sig på rörlig fot inom distriktet, även för framtiden vore av behovet påkallad, ansåg sig departementschefen icke kunna underlåta att föreslå även denna tjänsts upptagande i avlöningsreglem entet.

1 fråga om den antydda arbetsfördelningen mellan överingenjörsassistenten, driftingenjören och distriktsingenjören i Trollhättan framhöll emellertid departementschefen, att densamma icke vore att anse såsom definitiv. Överingenjören vid kraftverket borde nämligen erhålla full frihet att fördela arbetet mellan samtliga vid kraftverket anställda tjänstemän, på det att vars och ens speciella utbildning och erfarenhet måtte på bästa sätt utnyttjas och tillfälliga anhopningar av göromål på vissa händer utjämnas.

Såsom nyss antyddes, skulle i Göteborg och Skara, som för närvarande jämte Trollhättan äro medelpunkter för distributionen av elektrisk energi, vara anställda särskilda distriktsingenjörer. Förutom avlöning av lägst 3,800 och högst 5,000 kronor skulle de enligt Kungl. Maj:ts förslag erhålla tantiem, beräknad å ökningen i inkomst för varje år ä den vid underlydande stationer försålda energi, dock högst 3,000 kronor för år.

I fråga om de nämnda båda distriktsingenjörernas åligganden meddelade departementschefen, att de skulle övervaka och ansvara för driften av dem underlydande sekundärstationer, sekundärlinjer, tertiärstationer och tertiära distributionsnät samt ansvara för material och inventarieförråd inom vederbörande distrikt med därtill hörande bokföring. 1 övrigt skulle deras verksamhet bliva, liknande den, som förut angivits för distriktsingenjören i Trollhättan. Särskilt skulle de arbeta för ökad avsättning av elektrisk kraft. Då det ekonomiska resultatet av kraftdistribueringen i icke ringa mån komme att bliva beroende av deras driftighet och initiativ,

Sthlm N*1*

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

hade det ansetts vara ändamålsenligt att genom en mindre tantiem göra dem direkt intresserade uti framgången av deras arbete.

Mot den av Kungl. Maj:t sålunda föreslagna avlöningen för driftingenjören och distriktsingenjörerna hade statsutskottet icke annan erinran än i fråga om tantiemen till distriktsingenjör utom huvudstation. Utskottet ansåg nämligen sådan distriktsingenjör icke skäligen böra för år få komma i åtnjutande av tantiem till högre belopp än 2,000 kronor.

I sammanhang därmed uttalade statsutskottet, att, därest jämväl distriktsingenjören vid huvudstationen i en framtid skulle bliva tillerkänd dylik tantiem, borde, enligt utskottets förmenande, hans slutavlöning, som enligt Kungl. Maj:ts av utskottet förordade förslag överstege distriktsingenjörs utom huvudstationen med 500 kronor, nedsättas med detta belopp.

Till frågan om behovet av de särskilda nu ifrågavarande befattningarna återkommer jag vid behandlingen av § 4.

Vad beträffar driftingenjören har, på sätt nyss omförmälts, av såväl Kungl. Maj:t som statsutskottet år 1911 ansetts, att denne bör i avlöningshänseende jämställas med överingenjörsassistenten. Enahanda förslag är upptaget även av löneregleringskommittén.

I fråga om distriktsingenjör utom huvudstation erinrar kommittén, att sådan befattningshavare skulle, enligt de föregående förslagen, utom den fixa avlöningen åtnjuta tantiem, utgående i förhållande till ökningen i inkomst för varje år å den vid underlydande stationer försålda energi, dock med visst maximibelopp.

Då emellertid, säger kommittén, utvecklingsmöjligheterna inom olika distrikt torde vara väsentligt olika och i många fall underhandlingar, särskilt med större blivande konsumenter, lära bedrivas genom överingenjören vid kraftverket eller vattenfallsstyrelsen, har det synts kommittén mindre lämpligt att använda tantiem såsom avlöningsform för nu ifrågavarande distriktsingenjörer.

Under förutsättning att tantiemen bortfaller, anser kommittén distriktsingenjör utom huvudstation böra erhålla enahanda fasta avlöning som öfveringenjörsassistent och driftingenjör.

Kommitténs tanke, att utesluta tantiemen ur avlöningen åt distriktsingenjör utom huvudstation innebär en väsentlig avvikelse från föregående förslag. De av kommittén anförda skälen mot användande i detta fall av tantiem såsom avlöningsform hava emellertid synts mig så vägande, att jag icke tvekar att biträda kommitténs uppfattning därutinnan. Tilläggas kan ock, att, enligt vad jag inhämtat, jämväl från innehavare av nu ifrågavarande befattningar uttalats önskvärdheten av tantiemens utbytande mot fast avlöning.

Kommittén:

Departe • mentschefen:

32 Kungl. Ma,j:ts nåd. proposition Nr 75.

Kommittén:

Departementschefen :

Kontrollör.

Kommittén:

Mot den av kommittén under antydda förutsättning föreslagna avlöningen för dessa befattningshavare har jag icke något att erinra. Till jämförelse ber jag att få framhålla, att enligt den av 1912 års riksdag fastställda ändringen i avlöningsreglementet för telegrafverket linjeingenjör vid detta verk åtnjuter i begynnelseavlöning 4,600 kronor och i slutavlöning 6,500 kronor, dock utan bostadsförmån.

Beträffande distriktsingenjören vid huvudstationen i Trollhättan har kommittén, med hänsyn därtill att honom överordnade ingenjörer äro placerade å denna ort, funnit, att å bemälde distriktsingenjör kunna ställas något mindre fordringar än å distriktsingenjör utom huvudstation, vilken senare måste hava förmåga att kunna i många hänseenden handla fullt självständigt.

Vid sådant förhållande har kommittén ansett avlöningen till distriktsingenjören vid huvud stationen kunna sättas till samma belopp, som av kommittén föreslagits för kanalingenjören eller lägst 4,200 och högst 5,500 kronor, vilket sistnämnda belopp skulle kunna uppnås efter 15 år.

Även i fråga om denne befattningshavares avlöning anser jag mig kunna tillstyrka kommitténs förslag.

Kungl. Maj:ts förslag vid 1911 års riksdag upptog vidare en kontrollör och statistiker, som skulle hava till åliggande att under överingenjörsassistentens ledning sköta bokföringen, debitering av energiavgifter och statistiken, och skulle avlöningen till honom utgå med lägst 2,400 och högst 3,400 kronor.

I fråga om nämnda befattningshavare gjordes icke något uttalande av statsutskottet.

Den organisation av Trollhätte kraftverk, vilken innehålles i Kungl. Maj:ts berörda förslag, bär i sina huvuddrag varit i tillämpning under de senaste åren.

Därvid har, såsom av kommittén framhålles, emellertid befunnits, att den befattning, varom nu är fråga, lämpligen bör ombildas till en befattning av högre grad, å vilken skulle läggas en del göromål, som nu tillkomma överingenjörsassistenten. Det arbete, som åligger sistnämnde befattningshavare, har nämligen yuxit därhän, att detsamma icke vidare kan utföras av en enda person. Å andra sidan torde arbetet med statistiken kunna överflyttas från kontrollören till mera underordnade befattningshavare.

Kontrollören skulle vid nyss antydda förhållande icke vidare benämnas jämväl statistiker. Det vore avsett, att han, med tillhjälp av biträdande personal, skulle hava att utföra huvudsakligen följande åligganden, nämligen:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

att registrera ingångna leveranskontrakt samt utskriva och på vederbörligt sätt annotera tillhörande utanordningar;

att föra bok över utgående beställningsbrev samt emottaga och ordna inkommande rekvisitionskopior från leverantörer;

att annotera alla inkommande räkningar och tillse, att desamma behandlas på föreskrivet sätt i och för kollationering och litterering av vederbörande arbetsledare, avförande ur beställningsbok och attestering;

att uträkna och utskriva avlöningslistor, för kraftverkets personal; att föra bok över samtliga debiteringar, som skola verkställas i enlighet med uppgifter å räkningar, avlöningslistor och förrådsrapporter, samt utskriva räkningar;

att registrera träffade uppgörelser om energileveranser, sammanföra mätareavläsningar över abonnenternas energiförbrukning, uträkna abonnenternas avgifter och därå utskriva räkningar;

att övervaka skötseln av kraftverkets huvudförråd beträffande mottagande och utlämnande av materiel och densammas vård å förrådet samt anmäla, när materiel behöver inköpas;

att föra fördelningsbok över kraftverkets utgifter och inkomster samt däröver upprätta månadsrapporter; och

att föra erforderliga materialie- och inventarieböcker.

Vid nämnda arbeten skulle kontrollören hava till sin hjälp en bokhållare av l:a graden och en av 2:a graden jämte erforderligt antal övriga biträden.

Av innehavaren utav den ifrågavarande kontrollörsbefattningen lärer höra fordras, att han förvärvat en god köpmannautbildning samt att han arbetat inom den elektriska branschen.

Kommittén har ansett sig böra tillstyrka kontrollörstjänstens ombildning på sätt nu antytts. Därigenom skulle även överingenjörsassistenten kunna befrias från vissa göromål, vilkas utförande icke direkt kräva ingenjörsutbildning.

Vad avlöningsförmånerna till den nu ifrågavarande befattningshavaren beträffar, anser kommittén dessa med hänsyn till den förändrade ställning, som sålunda för honom ifrågasatts, böra bestämmas ej oväsentligt högre än enligt Kungl. Maj:ts föregående förslag. Kommittén har tänkt sig en fast avlöning av lägst 3,000 och högst 4,200 kronor eller samma belopp, som i Kungl. Maj:ts omförmälda, förslag upptagits för kassören å räkenskapsavdelningen.

Den av kommittén sålunda föreslagna ombildningen av nu ifrågavarande befattning synes mig vara i allo ändamålsenlig. Framhållas må särskilt, att genom denna anordning en ej obetydlig lättnad skulle kunna Bihang til! Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 44 käft. (Nr 75.) 5

Departementschefen :

34 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

Bokhållare.

Driftverk-

mästare.

Maskinist.

beredas överingenjörsassistenten, vilken därigenom skulle kunna bliva i tillfälle att mera ägna sig åt rent tekniska uppgifter. Då, såsom kommittén påpekat, av kontrollören bör fordras en viss specialutbildning, torde avlöningsförmånerna ingalunda kunna sättas lägre än de av kommittén föreslagna.

Såsom redan antytts, skulle kontrollören till sin hjälp hava bokhållare av i:a och 2:a graden. Avlöningen till dessa hava upptagits till samma belopp som för motsvarande befattningshavare vid kanalverket.

Uti Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 upptogos vidare drif'tv er hn Hatare samt maskinister av l:a och 2:a graden. Maskinisterna handhava den närmaste skötseln av kraftstationen och driftverkmästarna tjänstgöra såsom förmän för maskinisterna.

Avlöningarna skulle enligt 1911 års proposition utgå med lägst 2,400 och högst 3,800 kronor till driftverkmästare samt lägst 1,500 och högst 2,400 kronor till maskinist av l:a graden och lägst 1,140 och högst 1,650 kronor till maskinist av 2:a graden.

Till jämförelse meddelade departementschefen, att lokomotivförare och maskinister vid statens järnvägar i avlöning åtnjöte lägst 1,200 och högst 2,100 kronor om året, vartill för lokomotivförare komme en del extra inkomster i form av milpenningar. Lokomotivmästare, som å de större lokomotivstationerna hade befäl över därstädes anställd lokom otivoch stallpersonal, uppbure i årlig avlöning lägst 1,800 och högst 3,000 kronor.

Departementschefen framhöll vidare, att det syntes vara av stor vikt, att avlöningarna för maskinister och driftverkmästare vid kraftverket bestämdes till sådana belopp, att man kunde till de ansvarsfulla befattningarna erhålla verkligt dugande och pålitlig personal. Anläggningens livsfarlighet påfordrade nyktert, rådigt och elektriskt välutbildat folk. För att ej ligga under i konkurrensen måste staten jämväl taga i betraktande de avlöningsbelopp, som betalades vid enskilda företag av ifrågavarande beskaffenhet.

I fråga om den föreslagna avlöningen till driftverkmästare yttrade statsutskottet, att, då av dessa befattningshavare i allmänhet icke syntes krävas någon teknisk utbildning, utskottet ansett denna avlöning väl hög. I anledning därav och då det icke syntes förefinnas något särskilt skäl att sätta slutavlöningen för driftverkmästarna högre än för den säkerligen mer svårbesatta instrumentmakarbefattningen, för vilken slutavlöningen av Kungl. Maj:t upptagits till 3,400 kronor, hade utskottet

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

ansett, att den sista av de för driftverkmästarna föreslagna avlöningsförhöjningarna borde utgå och deras slutavlöning sättas till 3,400 kronor.

Vidkommande avlöningen till maskinister uttalade statsutskottet, att det syntes fullt tillräckligt, om siutavlöningen till maskinist av l:a graden uppginge till allenast 2,100 kronor.

Kommittén har för sin del anslutit sig till de av statsutskottet beträffande driftverkmästare föreslagna avlöningssatserna, dock med iakttagande att perioderna för avlöningsförhöjning genomgående satts till tre år.

Den av statsutskottet ifrågaställda nedsättningen av slutavlöningen för maskinist av l:a graden har kommittén däremot icke ansett sig kunna tillstyrka.

Enligt vad för kommittén framhållits — säges det i kommitténs betänkande — skulle nämligen en nedsättning av avlöningen för dessa maskinister verka därhän, att befattningarna icke bleve begärliga för de bästa bland maskinistpersonalen, utan dessa, såsom redan i flera fall skett, komme att söka anställning i privat tjänst, där de kunde erhålla väsentligt högre avlöningsförmåner.

Kommittén har under åberopande härav i sitt förslag upptagit slutavlöningen för maskinist av l:a graden till 2,400 kronor. Med" hänsyn dels till införandet av den nya klassen med 1,950 kronors avlöning och dels till förlängningen i tiden för intjänande av slutavlöningen genom bestämmande av genomgående treårsperioder för avlöningsförhöjning har kommittén ansett sig böra sätta begynnelseavlöningen för samma befattningshavare till 1,650 kronor.

I fråga om avlöningen till maskinister av 2:a graden har kommittén icke vidtagit annan ändring än beträffande längden av perioderna för intjänande av ålderstillägg.

Mot kommitténs förslag i fråga om slutavlöningen för driftverk-

CD CD O

mästare har vattenfallsdirektören reserverat sig och yrkat, att berörda avlöning måtte bestämmas till 3,800 kronor.

I sådant hänseende har vattenfallsdirektören erinrat, hurusom enligt Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag slutavlöningen skulle utgöra 3,800 kronor, men att statsutskottet föreslog nedsättning av nämnda avlöning till 3,400 kronor.

Då kommittén — framhåller reservanten — anslutit sig till statsutskottets förslag i fråga om slutavlöningen, men infört tre 3-årsperioder för avlöningsförhöjning i stället för statsutskottets tre perioder om respektive 2, 3 och 3 år, innebär detta givetvis en ytterligare försämring för befattningshavaren.

Kommittén

36 Departe-

mentschefen

Instrument-

makare.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Gent emot de av statsutskottet anförda skäl för nedsättningen av slutavlöningen hävdar reservanten, dels att verkmästarbefattningarna kräva en icke obetydlig teknisk utbildning, fastän den visserligen icke behöver vara av annan än huvudsakligen praktisk art, dels att verkmästarbefattningarna i så måtto kunna vara mera svårbesatta än instrumentmakarbefattningen, som de förra kräva vissa befälsegenskaper och äro mera ansträngande och enerverande, alldenstund verkmästarna äro sysselsatta vid kraftverkets kontinuerliga drift med vad därav följer av livsfara och ansvar, påpasslighet och uthållighet.

Med hänsyn härtill och till vad av enskilda betalas för motsvarande befattningar, och då det, vore av särskilt stor vikt att erhålla driftverkmästare av bästa beskaffenhet, har reservanten icke ansett sig kunna biträda kommitténs förslag i denna punkt.

Vattenfallsstyrelsen har jämväl, i anslutning till vattenfallsdirektörens nyssberörda yrkande, och under åberopande av de utav denne anförda skäl, hemställt att slutavlöningen till driftverkmästare måtte sättas till 3,800 kronor.

Skulle, yttrar styrelsen vidare, betänkligheter möta mot bifall ti.' förslaget om höjning av driftverkmästares slutavlöning på den grund, att driftverkmästare — i olikhet mot andra tjänstemän vid statens vattenfallsverk, som skulle få eu begynnelseavlöning av 2,100 kronor eller därutöver enligt detta förslag skulle erhålla fyra avlöningsförhöjningar, ville styrelsen så mycket hellre tillstyrka, att den fasta begynnelse avlöningen för driftverkmästare måtte bestämmas till 2,700 kronor, som därigenom skulle beredas större möjlighet att vid statens vattenfallsverk fästa de mest dugande aspiranter å dylika befattningar.

Då jag nu går att angiva min ståndpunkt i fråga om avlöningen till driftverkmästare, anser jag mig böra villigt erkänna att de motiv för den högre avlöningen, som anförts av vattenfallsstyrelsen, synts mig beaktansvärda. Att emellertid för ifrågavarande befattningar, för vilka icke lärer erfordras någon högre teoretisk utbildning, sätta avlöningen högre än vad av statsutskottet föreslagits och kommittén tillstyrkt, anser jag åtminstone för det närvarande, innan ytterligare erfarenhet vunnits, knappast vara erforderligt. Jag får alltså hemställa, att för driftverkmästare må sättas eu avlöning av lägst 2,400 och högst 3,400 kronor

Jämväl ifråga om avlöningen till maskinister av l:a och 2:a graden ansluter jag mig till kommitténs förslag.

Instrumentmakar en skall sköta underhåll, justering och reparation av alla för uppmätning hos abonnenter avsedda mätare med tillbehör samt reparation och justering av finare instrument å stationerna.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

37 Bcgynnclser- v] Gill ngen för denne befattningshavare skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 utgöra 2,400 kronor och slutavlöningen 3,400 kronor.

De av Kungl. Maj:t föreslagna avlöningssatserna bibehöllos uti statsutskottets förslag.

Då, enligt vad kommittén inhämtat, instrumentmakarbefattningen icke lärer kunna rekryteras inom verket, utan för denna befattning lämpliga personer måste sökas från andra håll och äro synnerligen eftersökta, har kommittén icke haft något att erinra mot de nämnda begynnelse- och slutavlöningarna. Genomgående hava emellertid tillämpats treårsperioder för intjänandet av avlöningsförhöjning.

Vad kommittén sålunda föreslagit har icke givit mig anledning till anmärkning från min sida.

1 Kungl. Maj:ts vid 1911 års riksdag framlagda förslag upptog©» ytterligare övermontör och montör.

Övermontör har till åliggande att inkoppla nya mätare hos abonnenterna,, tva gånger i månaden verkställa avläsning av alla abonnenternas mätare, uppsöka och avhjälpa fel i de lokala distributionsnäten, leda utvidgnings- och reparationsarbeten samt utföra föreskrivna kvartalsbesiktningar in. m. Montör biträder med dessa för övermontör specificerade arbeten under övermontör, där sådan finnes, och i övrigt direkt under distriktsingenj ör.

Avlöningen blev 1911 av Kungl. Maj:t föreslagen till lägst 1,800 och högst 2,700 kronor för övermontör samt lägst i,260 och högst 1,800 kronor för montör.

Vidkommande de sålunda föreslagna avlöningarna anmärkte statsutskottet, att övermontörens avlöning syntes avsevärt hög. Utskottet hade fördenskull ansett sig böra föreslå en nedsättning sålunda, att begynnelseavlöningen bestämdes till 1,650 och slutavlöningen till 2,400 kronor.

Kommittén har emellertid, med hänsyn till vikten av att för befattning såsom övermontör må kunna vara att tillgå lämplig person, icke ansett sig kunna förorda deri av statsutskottet ifrågasatta sänkningen av avlöningen._ Det har av kommittén framhållits, att fråga härvidlag är om befattning, vars innehavare icke ständigt kan övervakas av distriktsingenj ör, utan måste handla pa eget ansvar särskilt vad mätaravläsningarna beträffar och jämväl hava förmåga såsom arbetsledare.

De år 19 i 1 av Kungl. Maj:t föreslagna begynnelse- och slutavlöningarna för såväl övermontör som montör har kommittén funnit väl avvägda. Genom införandet av klassen med 1,950 kronors avlöning hava emellertid

Kommittén:

Departe-

mentschefen

Övermon-

tör.

Montör.

Kommittén:

38 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Departe-

Repara-

tionsmäs-

tare.

(förman å reparationsverkstad.)

Kommittén:

Departe-

mentschefen

Staiions-

mästare.

(Stations-

förmau.)

antalet avlöningsförhöjningar även för övermontör i kommitténs förslagkunnat sättas till fyra i stället för tre enligt Kungl. Maj:ts berörda förslag. För såväl övermontör som montör hava i kommitténs förslaggenomgående beräknats treårsperioder för intjänande av avlöningsförhöjning.

Kommitténs förslag, vilket sålunda i huvudsak överensstämmer med det av Kungl. Maj:t förut framlagda förslaget, synes mig böra följas. Till belysning av omfattningen av övermontörernas arbetsområde vill jag påpeka, att för närvarande allenast två övermontörer äro anställda vid Trolliiätte kraftverk och därunder hörande anläggningar.

Vidare skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 finnas en befattningshavare med benämning förman å reparationsverkstad, till vilken avlöningen skulle utgå med lägst 1,500 och högst 2,400 kronor eller enahanda belopp, som då av Kungl. Maj:t. föreslagits för maskinist, av l:a graden.

Enligt vad förut omnämnts, föreslog statsutskottet sänkning av slutavlöningen för maskinist av l:a graden till 2,100 kronor. Samma slutavlöning ansåg statsutskottet även böra tillkomma förman å reparationsverkstad.

Kommittén anför nu, att då, enligt vad kommittén inhämtat, ungefår enahanda fordringar i avseende å maskinkännedom och erfarenhet lära böra ställas å den befattningshavare, varom nu är fråga, som å maskinist av l:a graden, har kommittén ansett nämnda bägge befattningar jämväl böra i avlöningshänseende likställas. Avlöningen skulle alltså, på sätt kommittén redan föreslagit för maskinist av l:a graden, utgå med lägst 1,650 och högst 2,400 kronor.

Beträffande benämningen å befattningshavaren i fråga har kommittén, med hänsyn därtill att hans verksamhet icke blott är förlagd till reparationsverkstaden utan även utom densamma samt att hans tjänst snarare har karaktären av en verkmästarbefattning än en förmansbefattning, funnit benämningen »reparationsmästare» lämpligare.

Jag ansluter mig till kommitténs förslag beträffande ifrågavarande : befattningshavare.

För den närmaste skötseln av de under vederbörande distriktsingenjörer lydande sekundär- och tertiärstationerna voro i Kungl. Maj:ts föregående- förslag upptagna station sförmän, med en avlöning av lägst 1,800 och högst 2,700 kronor.

Statsutskottet ansåg sig böra i avseende å stationsförmannen föreslå enahanda nedsättning i avlöningen som beträffande övermontören, vilken då av Kungl. Magt i avlöningshänseende likställts med stationsförmannen.

Kung!. Majds nåd. proposition Nr 75. 39

Med tillämpning därav skulle dessas begynnelseavlöning sättas till 1,650 och deras slutavlöning till 2,400 kronor.

I fråga om stationsförmannen, vilka enligt kommitténs mening riktigare borde benämnas stationsmästare, bär kommittén framhållit, att de äro ensamma ansvariga för den dagliga skötseln av sekundärstationerna med dessas livsfarliga anordningar. Deras befattning med tertiärstationerna inskränker sig till att de några gånger i månaden tillse dessa stationer, för vilkas skötsel eljest icke erfordras någon personal.

Att stationsmästarbefattningarna — säger kommittén — måste besättas med fullt pålitliga personer, framgår tydligt därav, att de distriktsingenjörer, vilka äro deras närmaste överordnade, icke oftare än omkring tre gånger i månaden äro i tillfälle att inspektera vederbörande sekundär1 station. På grund av tjänstens art äro stationsmästarna så bundna vid sin station såväl dag som natt, att de icke kunna ens för en kortare stund avlägsna sig från stationsområdet utan att annan kompetent person sättes i deras ställe.

Då stationsmästarna, yttrar kommittén vidare, måste vara i detalj förtrogna med de lokala förhållandena vid vederbörande sekundärstation, är det vidare av största vikt att de så länge som möjligt stanna i sina befattningar. Ombyte av personal å dessa platser lärer ock vara till större olägenhet än beträffande någon annan därmed jämförlig befattning. Emellertid hava redan två av befattningshavarna i fråga lämnat sin tjänst för att tillträda bättre avlönade befattningar på annat håll. Deras utbildning gör dem nämligen synnerligen eftersökta såsom högspänningsmontörcr hos firmor för elektriska anläggningar.

Med hänsyn till det anförda anser kommittén det icke vara rådligt att nedsätta avlöningen under den av Kungl. Maj:t förut föreslagna. Kommittén har fördenskull i sitt förslag upptagit stationsmästarnas avlöning till samma belopp som kommittén föreslagit för övermontör.

I likhet med kommittén finner jag tvingande skäl föreligga, att avlöningen för dessa viktiga befattningar bestämmes så, att man må kunna till dem förvärva kompetenta personer och att dessa så länge som möjligt kvarstanna i sina befattningar. Jag anser mig fördenskull böra förorda kommitténs förslag i fråga om avlöningen. Jämväl den av kommittén ifrågaställda benämningen »stationsmästare» för ifrågavarande befattningshavare synes mig lämplig.

Aven vid kraftverket skulle finnas anställda kvinnliga kontorsskrivare.

Avlöningen till dessa har satts till enahanda belopp som för motsvarande befattningshavare vid kanalverket.

Kommittén:

Departe-

mentschefen

Kvinnlig kontor sskrivare.

40 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Vakt. I Kungl. Maj:ts förslag år 1911 voro bland personalen vid kraftverket

jämväl upptagna telefon-, port- och dammvakter med samma fasta avlöning som för vakter vid kanalverket.

I nu föreliggande förslag har även tillämpats denna grundsats. Av enahanda anledning, som förut anförts beträffande motsvarande befattningshavare vid kanalverket, har emellertid benämningen å kategori av tjänstemän ansetts böra ändras till enbart »vakter».

Vidkommande det uti Kungl. Maj:ts föregående förslag under § .1 upptagna tilläggsarvodet till vissa vakter vid kraftverket och räkenskapsav-

l hänvisa till vad under § 14 kommer att anföras.

ifrågavarande

delningen

tillåter jag

jroiihätte Den till Trollhätteverken hörande räkenskapsavdelningen förestås av

r°avdelning. ^etl 1 1905 års stat för Trollhätte kanal- och vattenverk upptagne kamre- Kontorschef.raren- Enligt denna stat tillkommer honom avlöning av lägst 4,500 och (Byrådirek- högst 5,500 kronor.

tör. Kamrer.) [ propositionen vid 1911 års riksdag framhölls, att hans arbete

under senare tiden högst betydligt ökats, bland annat genom egnahemsrörelsen vid Trollhättan och de därmed sammanhängande byggnadslånen. Sedan leverans av elektrisk energi börjat från den störa kraftstationen, hade jämväl den honom åliggande penningförvaltningen och kassakontrollen väsentligen tillväxt. Av vattenfallsstyrelsen hade därför föreslagits, att kamreraren, under namn av byrådirektör, skulle erhålla en avlöning av lägst 5,500 och högst 7,000 kronor. Styrelsen hade därvid jämväl tagit hänsyn till att han såsom chef för räkenskapsavdelningen icke borde i avlöningshänseende alltför mycket ställas efter cheferna för kanal- och kraftverken.

Då emellertid byrådirektörerna vid statens järnvägar endast hade en avlöning av lägst 4,800 och högst 5,700 kronor, och då vidare chefskapet för ifrågavarande räkenskapsavdelning, ehuru av stor betydelse för vattenfallsverket, dock icke för att rätt handhavas krävde en person med den utbildning, som måste fordras beträffande överingenjörerna vid kanal- och kraftverken, hade vederbörande departementschef ansett, att avlöningen till räken skap sav delningen s chef kunde nedsättas till lägst 4,600 och högst 6,000 kronor.

I Kungl. Maj:ts då framlagda förslag upptogs ock avlöningen till bemälde tjänsteman på sätt departementschefen ifrågasatt.

Statsutskottet fann icke något särskilt skäl angivet att benämna kamreraren byrådirektör utan upptog för sin del honom under benämning kamrerare och föreståndare för räkenskapsavdelningen. Den av Kungl. Maj:t då för honom föreslagna avlöningen syntes utskottet, i betraktande av

41 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

de kvalifikationer, som för befattningen erfordrades, alltför hög, och fann utskottet det vara tillfyllest, om hans slutavlöning komme att stanna vid 5,500 kronor.

Enligt instruktionsbestämmelser, utfärdade av vattenfallsstyrelsen, åligger det ifrågavarande tjänsteman, bland annat,

att bereda och, när vattenfallsdirektören det påkallar, inför vattenfallsstyrelsen eller vattenfallsdirektören föredraga de ärenden, som tillhöra kamrerarens tjänstebefattning;

att föra befäl över den ä räkenskapskontoret anställda personalen samt, i vad som rör bokföring, statistik och uppbörd, över den å kanalstationerna anställda personalen;

att hava tillsyn över Trollhätte kanal- och vattenverks bokföring samt därvid tillse, att vattenfallsstyrelsens och vattenfallsdirektörens beslut bliva vederbörligen iakttagna;

att meddela sådana detalj bestämmelser, som utgöra omedelbar tilllämpning av vattenfallsstyrelsens och vattenfallsdirektörens beslut eller av gällande instruktioner och föreskrifter i vad de röra kamrerarens verksamhetsområde;

att upprätta verkets räkenskaper för varje år;

att för varje månad till vattenfallsdirektören avlämna dels rapporter över verkets inkomster och utgifter under månaden, dels översikter över verkets ekonomiska ställning vid månadens slut;

att med kontrasignation av kassakontrollanten utfärda anvisningar till utbetalning av de för verkets räkning i bankinrättning innestående medel;

att minst en gång i månaden å olika tider verkställa inventering av verkets kassor samt däröver upprätta instrument, som insändes till vattenfallsstyrelsen;

att granska de av kassören upprättade dagliga kassarapporterna; att två gånger i månaden avgiva rapport över kanaluppbörden; att föra förberedande underhandlingar angående försäljning, utarrendering eller annan upplåtelse av tomter inom Trollhättans planlagda område eller av egnahemstomter och angående utlämnande av egnahemslån, samt att för verkets räkning underteckna avtal om uthyrande av lägenheter i de byggnader, som stå under kamrerarens vård;

att vårda brandförsäkringsbrev, inteckningar, kontrakt och andra värdehandlingar ävensom övriga till verkets arkiv hörande handlingar, i den mån dessas vård ej åligger överingenjören vid kanalverket;

att i god tid till vattenfallsstyrelsen anmäla, när åtgärd behöver vidtagas för förnyande eller bibehållande av värdet utav de inteckningar Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 44 käft. (Nr 75.) 6

42 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 75.

Kommittén:

Departe-

mentschefen

Kassör.

och övriga värdehandlingar, som av kamreraren skola förvaras, samt därvid särskilt tillse, att borgensförbindelse, som ingåtts för fullgörande av förpliktelse mot staten, icke försämras eller preskriberas;

att besluta i de ärenden, vilkas avgörande vattenfallsstyrelsen eller vattenfallsdirektören överlämnar till kamreraren; samt

att i övrigt handlägga de ärenden, som vattenfallsstyrelsen eller vattenfallsdirektören hänskjuter till kamreraren.

Vidkommande nu till en början benämningen å ifrågavarande befattningshafvare har kommittén, i likhet med statsutskottet, funnit titeln byrådirektör mindre lämplig. För sin del har kommittén velat föreslå bensinnina;en kontorschef.

Med hänsyn till ifrågavarande befattningshavares ställning, såsom föreståndare för en hel avdelning vid verket, och med avseende jämväl å det med samma befattning förenade ansvaret har kommittén ansett slutavlöningen för befattningen icke böra sättas lägre än som upptagits i Kungl. Maj:ts berörda förslag. Perioderna för avlöningsförh öfning, vilka i Kungl. Maj:ts förslag satts till respektive 2, 3 och 3 år, har kommittén emellertid ansett böra omfatta 5 år vardera. Slutavlöningen skulle alltså enligt kommitténs förslag uppnås först efter 15 år i stället för efter 8 år enligt Kungl. Maj:ts nyssnämnda förslag.

Deri av statsutskottet vid 1911 års riksdag förordade nedsättningen av slutavlöningen för ifrågavarande befattningshavare torde väsentligen haft sin grund i den uppfattningen att personen ifråga allenast skulle hava att utföra rena kamrerargöromål. Så är emellertid ej fallet, utan han är chef för eu hel avdelning av Trollhätteverken, och åligger honom såsom sådan ett ej obetydligt ansvar. Vid sådant förhållande och då Riksdagen år 1912 för den i viss mån jämförliga, kontorschefsbefattningen vid telegrafverkets verkstad bestämt en slutavlöning av 6,000 kronor, torde slutavlöningen för nu ifrågavarande befattning böra sättas till samma belopp. Detta överensstämmer också såväl med vad Kungl. Maj:t vid 1911 års riksdag föreslog, som med kommitténs nu avgivna förslag. Emellertid synes man kunna såtillvida tillmötesgå statsutskottets krav på minskade avlöningsförmåner, att tiden för slutavlöningens uppnående i enlighet med kommitténs förslag utsträckes från 8 till 15 år.

Deri av kommittén föreslagna benämningen »kontorschef» synes mig lämplig, då densamma tydligt angiver befattningshavarens tjänsteställning.

Kassören vid Trollhätte kanal- och vattenverk, som tillika är bokhållare, åtnjuter enligt den av Riksdagen år 1905 godkända staten en avlöning av lägst 2,500 och högst 3,100 kronor samt 500 kronor i felräkningspenningar.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

43 I Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag upptogs avlöningen för kassör till lägst 3,000 och högst 4,200 kronor jämte 500 kronor i felräkningspenningar.

Mot Kungl. Maj:ts berörda förslag fann statsutskottet icke något att

erinra.

Även i kommitténs förslag hava de nämnda avlöningssatserna bibe- Kommittén: hållits. I fråga om perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning, vilka enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle omfatta resp. 2, 3 och 3 år, har kommittén däremot vidtagit den ändring, att jämväl den första perioden satts till o ar.

Häremot har jag icke något att erinra. Departe-

mentschefen

I gällande, av Riksdagen år 1905 godkända avlöningsstat för Trolihätte Revisor och kanal- och vattenverk är uppförd en Icontrollinspektor och materialförval- inspektor tare, tillika bokhållare, med en avlöning av lägst 2,500 och högst 3,100 kronor. I egenskap av kontrollinspektor åligger honom, bland annat, att tillse och undersöka, att de till uppbördskontoret från fartygen inlämnade fraktsedlar och fraktuppgifter överensstämma med den last, fartygen verkligen innehava.

Denna befattning skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 förändras till en revisors- och kontrollinspektorsbefattning med avlöning av lägst 2,400 och högst 3,400 kronor.

Det framhölls därvid av departementschefen, att denne befattningshavare borde i likhet med andra statens revisorer hava anm är kningspro vision enligt vanliga grunder. Därjämte borde i avlöningsreglementet intagas bestämmelse om att kontrollinspektoren liksom annan vid vattenfallsverket anställd tjänsteman ägde, i förekommande fall, uppbära den andel i straffavgift, som enligt av Kungl. Maj:t fastställt reglemente tillkomme tjänsteman, vilken upptäckt försök att undandraga statsverket föreskrivna kanalavgifter.

Bestämmelser rörande nämnda an märkningsp ro vision och andel i straffavgift voro då också intagna i Kungl. Maj:ts förslag till avlöningsreglemente, § 14.

Från statutskottets sida gjordes icke någon anmärkning i avseende å Kungl. Maj:ts berörda förslag beträffande revisorn och kontrollinspektorn.

I fråga om de ändrade åligganden, som skulle tillkomma nämnde Kommittén: befattningshavare, har kommittén icke haft något att erinra. Däremot har det synts kommittén som skulle — med fullföljande av den sedan lång tid tillbaka inslagna vägen att efter hand indraga vederbörande statstjänstemän förut tillkommande andelar i böter — det ej vidare vara lämp-

44 Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 75.

ligt att bland nu ifrågavarande befattningshavares avlöningsförmåner komrne att ingå andel i straffavgifter, ådömda trafikanter.

Straffavgift, varom här är fråga, utgår enligt huvudsakligen följande grunder.

Om fartygs last befinnes vara annan eller större än av befälhavaren uppgivits, skall för överskott, om det ej å någon vara överstiger fem procent, erläggas endast enkel avgift, men för befintligt större överskott tiodubbel avgift. Av nämnda straffavgift tillfaller hälften den tjänsteman, som upptäckt förhållandet, och hälften kanalverket.

Sker emellertid upptäckten först sedan fartyg lämnat kanalen — detta lärer i allmänhet vara fallet — är befälhavaren förfallen till samma ansvar, men skola då två tredjedelar av den tiodubbla avgiften tillfalla angivaren.

Dessa sistnämnda angivarandelar utgå i regeln till kontrollinspektoren.

De denne tillkommande andelarna hava under tioårsperioden 1902 —191 i uppgått till:

eller i medeltal för nämnda period 1,758 kronor.

Att andelarna i straffavgifter, säger kommittén, icke stå i något rimligt förhållande till det av kontrollinspektoren uti ifrågavarande hänseende i tjänsten nedlagda arbetet, därpå kunna flertalet av nyssnämnda siffror, ipen i all synnerhet siffror för åren 1897 och 1901 tjäna såsom exempel. År 1897 erhöll nämligen kontrollinspektoren 11,506 kronor och år 1901 6,110 kronor; detta lärer dock hava berott på alldeles särskilda förhållanden.

Utan att vilja yttra sig i fråga om straffavgifternas fortfarande utgående, vare sig efter nu gällande eller efter förändrade grunder, har kommittén emellertid hemställt, att andel i straffavgifter icke vidare må tillkomma personal vid Trollhätte kanalverk.

45 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

Under erinran att andel i straffavgifter hittills utgjort eu betydande inkomstkälla för kontrollinspektoren, har kommittén framhållit, att, därest sådan andel icke vidare skulle komma att utgå, hänsyn därtill borde tagas vid bestämmande av den fasta avlöningen.

Kommittén har ock under angivna förutsättning ansett sig böra i sitt förslag uppföra revisorn och kontrollinspektoren med en avlöning av lägst 3,000 och högst 4,200 kronor eller enahanda avlöning, som enligt kommitténs förslag skulle utgå till kontrollör och till kassör.

Vidkommande kommitténs förslag att borttaga deir nu gällande och i Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 bibehållna bestämmelsen därom, att kontrollinspektoren likasom annan vid verket anställd person skulle äga uppbära andel i straffavgifter, har vattenfallsstyrelsen i sitt nu föreliggande yttrande uttalat, att styrelsen ställde sig mycket tveksam angående lämpligheten av kommitténs berörda förslag. Det kunde nämligen tilläventyrs befaras, att denne därigenom kunde bliva mindre nitisk i sin strävan att beivra avgivandet av felaktiga lastuppgifter, i synnerhet som den anmärkningsprovision, som därför skulle tillkomma honom, antagligen komme att uppgå till endast obetydliga belopp. Den olägenhet, som förefunnes med nu gällande bestämmelser, att kontrollinspektorens provision för en enda anmärkning — såsom framgår av siffrorna för åren 1897 och 1901 kunde uppgå till betydande belopp, vilka icke stode i någon rimlig proportion till hans därå nedlagda arbete, ansåge vattenfallsstyrelsen bliva i väsentlig mån undanröjd, om det provisionsbelopp, som tillkomme kontrollinspektoren för varje särskild anmärkning, begränsades till exempelvis högst 500 å 1,000 kronor. _ _

En annan utväg vore att sänka kontrollinspektorens andel i straffavgiften till ett lägre kvottal än nu. Genom båda dessa sätt för frågans ordnande skulle man enligt styrelsens mening i högre grad än enligt kommittéförslaget bibehålla fördelen med det nuvarande systemet att bevara kontrollinspektorens intresse för framställande och fullföljande av anmärkningar mot felaktiga lastuppgifter. Därest något av de sålunda ifrågasatta alternativen valdes, borde dock den förut för kontrollinspektoren föreslagna fasta avlöningen höjas.

Därest det, yttrar styrelsen vidare, av principiella skäl skulle anses lämpligt att efter" hand inom statsförvaltningen borttaga vederbörande tjänstemän förut tillkommande andelar i böter, anser sig dock styrelsen, med hänsyn jämväl till de svårigheter, som emellanåt förefinnas att avgöra, huruvida den felaktiga lastuppgiften avgivits av förbiseende eller om någon avsikt förelegat att undandraga Trollhätte kanal verk föreskrivna kan al umgälder, icke böra för sin del motsätta sig kommitténs förslag i denna del.

Vattenfallsstyrelsen :

46 Kungl. Majtis nåd. proposition Nr 75.

Departe-

mentschefen

Bokhållare.

Kvinnlig

kontors-

skrivare.

Valet.

För min del måste jag ställa mig på kommitténs ståndpunkt, att de ' straffavgifter, varom här är fråga, icke böra tillkomma vederbörande tjänsteman. Dennes avlöning bör enligt min mening bestämmas oberoende av en dylik sportel. Och man måste ovillkorligen ställa den fordran på en statstjänare i nu förevarande ställning, att han med lika nit och kraft fullgör sitt åliggande med avseende å kontrollen av fartygslasterna, vare sig han därav bär särskild ekonomisk fördel eller ej. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag i denna del. Huruvida och under vilken form dylika straffavgifter fortfarande böra stadgas, är en fråga, som i detta sammanhang ej kan upptagas till vidare behandling. Denna fråga torde emellertid framdeles få ytterligare utredas. Mot de av kommittén föreslagna avlöningssatserna för kontrollinspektoren har jag icke något att erinra.

Till räkenskapsavdelningen skulle vidare höra bokhållare av l:a och 2:a graden samt kvinnliga kontorssknvare.

Slutligen skulle den vaktmästare, som tjänstgör i administrationsbyggnaden i Trollhättan, uppföras å denna avdelning under benämningen vakt.

Avlöningarna till bokhållare och kvinnliga kontorsskrivare hava upptagits till samma belopp som för motsvarande befattningshavare vid kanalverket och kraftverket. Vakten vid administrationsbyggnaden torde i avlöningshänseende böra likställas med portvakt vid kraftverket.

Såsom bilaga till detta protokoll torde få fogas en sammanställning av fasta avlöningar till tjänstemän vid statens vattenfallsverk enligt vattenfallsstyrelsens förslag år 1909 samt enligt Kungl. Maj:ts och statsutskottets förslag år 1911 ävensom enligt mitt, med löneregleringskommitténs över-

O o 7 O O

omstämmande förslag. 1

1 § 4 innehållas bestämmelser i fråga om antalet olika befattningshavare.

Beträffande motsvarande paragraf (§ 3) i vattenfallsstyrelsens i skrivelsen den 17 mars 1909 framlagda förslag anförde styrelsen, att det läge i sakens natur, att, i den mån staten alltmera tillgodogjorde sig vattenkraften, även antalet av tjänstemän för de olika verkens drift komme att ökas. För de viktigare befattningarna syntes det i allmänhet icke erbjuda alltför stora svårigheter att beräkna deras antal så tidigt, att förslag om erforderliga nya befattningar kunde föreläggas Riksdagen föregående år.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

47 Däremot ansåg styrelsen det höra överlämnas åt Kungl. Maj:t att med avseende på antalet ordinarie tjänster av lägre grad utöva beslutanderätten, liksom vid statens järnvägar vore förhållandet. Då i allt fall anslagen till avlöningar vid statens vattenfall sverk borde beräknas såsom förslagsanslag, skedde därigenom knappast någon annan ändring, än att större lätthet vunnes att vid uppgörande av det definitiva, statförslaget för ett år taga hänsyn till det av förhållandenas utveckling skapade behovet.

Vid ärendets föredragning den 17 februari fåll förklarade departementschefen, att han ansåge det lämpligt att, i likhet med vad som ägde rum vid statens järnvägar, Kungl. Maj it medgåves rätt att bestämma antalet lägre befattningshavare vid statens vattenfallsverk. I den mån nämnda verk utvidgades, måste nya sådana befattningshavare anställas, och det skulle mången gång kunna medföra svårighet, om varje sådan ökning av de lägre tjänstemännen måste underställas Riksdagens prövning.

Departementschefen, erinrade i detta hänseende, att, vad anginge förmän och vakter vid Trollhätte kanalverk, Riksdagen för det dåvarande icke bestämde deras antal. Emellertid ansåg han lämpligt, att, utöver vad vattenfallsstyrelsen föreslagit, jämväl antalet kanalinspelctorer — två av l:a och en av 2:a lönegraden •— bleve, med hänsyn till de för dessa befattningshavare föreslagna avlöningsförmåner, bestämt i avlöningsreglementet.

Statsutskottet yttrade beträffande ifrågavarande paragraf följande.

Med anledning av vad utskottet föreslagit borde i § 4 av avlöningsreglementet i stället för en byrådirektör upptagas eu kamrerare och föreståndare för räkenskapsavdelningen samt i stället för de i paragrafen angivna kanalinspektorerna uppföras en kanalinspektor av l:a lönegraden, eu av 2:a och en av 3:e lönegraden.

1 övrigt hade utskottet icke funnit något annat att erinra mot de i paragrafen upptagna särskilda befattningarna än att utskottet, som velat ifrågasätta, huruvida icke distriktsingenjörsbefattningarna vore av behovet påkallade allenast så länge kraftverket vore föremål för utveckling, ansett sig böra framhålla, att sådana befattningar borde, om de framdeles skulle befinnas för kraftverket obehövliga, så snart ske kunde indragas och deras innehavare förflyttas till annan tillgänglig befattning vid vattenfallsverket.

Mot den i paragrafen intagna föreskriften att »antalet övriga i § 3 omförmälda befattningar» skulle bestämmas för varje år av Kungl. Maj:t hade utskottet icke funnit något att erinra. Utskottet hade dock velat uttala det antagandet, ait Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att taga i övervägande, huruvida antalet av dessa befattningar, särskilt förmansbefattningarna, måtte kunna nedbringas.

48 Kommittén:

Ingenjörs-

personalens

storlek.

Kommittén:

Rungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Även kommittén har för sin del ansett sig icke böra göra någon erinran mot att allenast vissa särskilt angivna befattningar till antalet upptagas i avlöningsreglementet, under det att antalet övriga befattningar för varje år bestämmas af Kungl. Maj:t.

I Kungl- Maj-.ts berörda förslag har kommittén icke vidtagit andra ändringar än de som betingas dels av de utav kommittén föreslagna förändrade benämningarna beträffande byrådirektören samt kontrollören och statistikern, dels ock av den uppdelning av kanalinspektorsbefattningarna i tre, i stället för två, grader, vilken redan av statsutskottet ifrågasatts.

Vid ärendets behandling inom Riksdagens Andra kammare uttalades den meningen att, särskilt i jämförelse med kommunala eller enskildakraftverk, den i då föreliggande reglementsförslag upptagna ingenjörspersonalen vid Trollhätte kraftverk vore alltför stor.

Efter det emellertid flertalet av kommitténs medlemmar besökt anläggningarna vid Trollhättan och kommittén tagit kännedom om innehållet av en utav överingenjören vid Trollhätte kraftverk till vattenfallsstyrelsen avgiven promemoria, har kommittén ansett sig icke kunna föreslå någon minskning beträffande den ifrågavarande personalen.

I nämnda hänseende har kommittén från nyssberörda promemoria anfört och åberopat följande.

För klargörandet av det behövliga antalet ingenjörer — yttras det i promemorian — torde det vara nödvändigt att redogöra lör de olika arbeten, som

utföras vid kraftverket. .

Trollhätte kraftverk liksom de flesta andra elektricitetsverk maste ständigt befinna sig i tillväxt. Energibehovet inom distributionsområdet kommer nämligen alltid att vara statt i kontinuerlig tillväxt, och staten blir alltså nödsakad att sörja för att energibehovet inom distributionsområdet blir tillgodosett, även sedan Göta älvs c:a 200,000 hästkrafter blivit tagna fullt i anspråk. »Man riskerar sålunda icke att få för stor personal, om den anpassas efter den under nuvarande förhållanden minsta förekommande tillväxten.»

Enligt vad i promemorian vidare upplyses, kan det arbete, som kräves av ingenjörerna vid Trollhätte kraftverk, i huvudsak indelas i följande tre grupper.

1) för planering och utförande av utvidgningar och nyanläggningar;

2) för drift, underhåll, statistik och boki öring;

8) för distribution.

Utvidgningar och nyanläggningar omfatta

dels utvidgning av kraftstationen, insättande av nytt maskineri och instrumentering i Trollhättan i mån av avsättningens tillväxt,

dels utförandet av nya långlinjer och sekundärstationer för nya avsättningsområden och komplettering av redan befintliga, jämväl i mån av avsättningens tillväxt, och

49 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 75.

dels utförandet av sekundärlinjer och tertiäranläggningar.

Yad särskilt angår nyanläggning av sekundärlinjer och tertiäranläggningar, anser överingenjören tydligt, att sådana arbeten komma att pågå ständigt, och att, i den mån dessa äro betingade direkt av kontrakt om energileveranser, de närmast kunna hänföras till »arbete för distributionen».

Vidkommande de s. k. tertiärnäten yttras i detta sammanhang uti promemorian följande:

»Det har i riksdagsdiskussionen upprepade gånger framhållits, att Trollhätte kraftverk icke sysselsätter sig med detaljförsäljning till småkonsumenter, utan avyttrar kraften i stora poster. Detta är i huvudsak riktigt — dock med undantag för de s. k. tertiärnäten. På sina ställen i mindre samhällen, där kommunen icke förfogat över lämpliga organ för att övertaga energidistributionen och där initiativ och kapital för bildandet av ett distributionsbolag icke varit tillfinnandes, har det visat sig lämpligt, att kraftverket själft anlägger och driver distributionsnät. Så har skett i Grästorps köping, i Vårgårda, i Håkantorp, i Strömslund, på egna-hemsområdet vid Trollhättan och senast i Lilla Edet. Att detta icke varit något missgrepp, utan ett kraftigt medel att göra befolkningen förtrogen med den elektriska energiens användning, torde framgå av stegringen i årsinkomsten från Grästorpsnätet, som kom i gång i december 1908. Denna utgjorde

År. Er.

1909 .............. 3,365

1910 ..............5.360

1911 ..............5,855

beräknas 1912..............6,100

En sammanställning av anläggningskostnader, abonnentantal i oktober 1912 och sannolik årsinkomst 1912 för dessa nät torde ha sitt intresse.

Om dessa detalj affärer också icke kunna betecknas såsom lukrativa, så synes dock av siffrorna från Grästorp, att de äro mäktiga eu betydlig tillväxt — och de medföra en sekundär, man skulle kunna säga reklamverkan på den om-

Bihang till Riksdagens protokoll 1013. 1 sand. 44 käft. (Nr 757) 7

50 Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

givande landsbygden för elektricitetens popularisering, utom det att de understundom möjliggöra framdragandet av en distributionsledning för även andra konsumenter. Det är därför mycket sannolikt, att kraftverket får anledning utföra flera sådana tertiäranläggningar. Projektering och utförande av sådana kräver också sitt arbete.»

Beträffande den andra gruppen av arbeten, nämligen de för drift, underhåll m. m., framhålles det uti promemorian, att det ingenjörsarbete, som kräves för driftens upprätthållande, icke kan inskränka sig till tillsyn av personalen, kontroll att det hela hålles i gott stånd samt ordnandet av reparationer och underhåll. Yid ett stort kraftverk kräves nämligen ett ständigt arbete för förbättringar såväl rent tekniska som ekonomiska, vidare fordras i stor utsträckning experimentella undersökningar av anläggningens apparater för att förebygga försämring och förekomma driftstörningar. Personalen måste undervisas och övas i hanterandet av alla de icke så enkla anordningar, som förekomma, och instrueras i avseende på de störningar, som kunna tänkas inträffa. Slutligen måste en omfattande statistik över driften föras, på det att vid stegrad belastning materielen må i rätt tid utvidgas och på mest ekonomiska sätt utnyttjas samt källor till störningar arbetas bort. »Med rätta förvänta i första hand verkets abbonenter, och dessutom andra elektricitetsverks innehavare, att statens kraftverk vid Trollhättan går i spetsen för utvecklingen på detta område.»

Det framhålles vidare, att verkets storlek, distributionsnätets omfattning och den i avseende på åskväder särdeles besvärliga trakten ställa stora krav på driftsledningen. Upphandling av förbruka ingsmaterialier, kontrollen av energidebiteringen såväl som en nogrann kontroll av mätapparaterna kräva mycket ingenjörsarbete.

I detta sammanhang erinrar överingenjören, att beträffande flera abonnenter årsavgiften uppgår till flera hundra tusen kronor. Denna debiteras efter mätapparater, vilkas noggrannhet ständigt måste tillses, då ju eu missvisning på endast några få procent kan betyda en skillnad i årsavgift, uppgående till lika mycket som flera ingenjörslöner.

Vad som emellertid enligt överingenjörens mening i sista hand bestämmer erforderlig driftspersonal, är nödvändigheten att närhelst och varhelst i anläggningen en störning, en skada inträffar, kompetent personal måste finnas tillgänglig för driftens ordnande ögonblickligen. »Kraftverkets förlust vid ett fullständigt driftsavbrott torde kunna taxeras till omkring 200 kronor per timme och abonnenternas naturligtvis till mycket mera. Det är sålunda stora värden, som stå på spel, och kraftleverantören kan icke stå till svars med att driftsavbrott av brist på kompetent befäl utsträckas längre än som behövde vara fallet.»

I avseende å de till tredje gruppen — för distributionen — hörande arbeten omförmäles i promemorian, hurusom för varje ny abonnent i de allra flesta fall först en utredning måste göras, som övertygar den blivande abonnenten, att användande av kraft från Trollhätteverket för honom innebär övervägande fördelar. Sedan uppgörelse om kraftleveransen träffats eller dessförinnan, måste i regel en utredning om det mest ekonomiska sättet för kraftens ditledande göras, eventuellt erforderlig utvidgning av sekundärstationens elektriska utrustning vidtagas, koncessionshandlingar för ledningen utarbetas, distributionsledningen (stundom flera mil) byggas. Vidare måste projektet för abonnentens elektriska in-

Öl

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

stallation i detalj granskas och utförandet övervakas, på det att dels någon, störande återverkan på kraftverkets anläggningar icke åstadkommes, dels abonnenten får en fullgod anläggning, som arbetar oklanderligt, »så att Troilhättekraften icke råkar i misskredit». Sedan driften kommit i gång hos konsumenten, måste kraftverkets personal ständigt hava kännedom om de hos konsumenten befintliga anläggningarna för att hastigt kunna ingripa i händelse av behov av utvidgning, tillfälliga fel i mätapparaterna o. d.

Då distributionsområdet sträcker sig från Västkusten till Skövde, är det enligt överingenjörens mening uteslutet, att all förhandling med konsumenterna inom området på ett praktiskt sätt skulle kunna ske direkt från Trollhättan. Området har därför uppdelats i tre distributionsdistrikt, vart och ett omfattande de distributionsområden, som matas med ström från eu grupp huvudlinjer från Trollhättan. Sålunda omfattar det s. k. Skaradistriktet distributionsområden med huvudstationer i Skövde, Skara och Håkantorp. Bland konsumtionsorter inom detta distrikt kunna nämnas städerna Skara, Skövde och Falköping samt köpingarna Grästorp och Vara. Det s. k. Göteborgsdistriktet omfattar ett område med huvudstafioner i Lilla Edet, Nol, Göteborg och Alingsås. Trollhättedistriktet slutligen omfattar distributionsområdet kring Trollhättan inklusive de distributionsnät, som utgå från de tre äldre kraftstationerna, matande, delvis över avnämarna tillhöriga ledningar, bl. a. städerna Trollhättan, Vänersborg och Uddevalla.

Den ingen]örspersonal, som har att utföra ovan antydda arbeten, är, enligt vad i promemorian upplyses, i stora drag organiserad på följande sätt:

I. Överingenjörsassistenten har ledningen av kraftverkets expedition, inom vilken avdelning handläggas:

a) upphandlingsärenden rörande mätare, förbrukningsartiklar och förrådsmateriel;

b) bokföring och debitering, räkenskapsgranskning; och

c) tekniska, ekonomiska och administrativa utredningar.

II. Driftingenjören har ledningen av kraftstationen i Trollhättan samt driften av högspänningsanläggningarna. Hans avdelning åligger:

a) driften och underhållet av högspänningsanläggningarna (undantagandes linjer);

b) utvidgningar av kraftstationen med maskineri och instrumentering;

c) skötsel av laboratorium och reparationsverkstad; och

d) personalens undervisning.

III. Nybyggnadsavdelningen omfattar ett linjebyggnadskontor och ett konstruktionskontor för företrädesvis sekundärstationer.

IV. Distriktsavdelningarna, vilka förestås av distriktsingenjörer, åligger:

1) driften och underhållet av underställda anläggningarna inom distriktet;

2) utförande av nybyggnader av distributionsanläggningarna; och o) ackvisition av nya konsumenter.

Beträffande Trollhättedistriktet ingår i underställda anläggningar kraftstationerna å Malgön och Önan samt omformarestationen vid Olidehälan.

Av ovanstående avdelningar skulle personalen å nybyggnadsavdelningen icke uppföras såsom ordinarie.

52 Departe-

mentschefen

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Till bemötande av gjorda anmärkningar mot antalet ingenjörer vid kraftverket anföres i promemorian vidare.

I Trollhättan äro bosatta fyra ingenjörer, nämligen överingenjören, överingenjörsassistenten, driftingenjören och en distriktsingenjör.

»Av dessa är det endast driftingenjören, som icke utan svårare olägenhet kunde bo annorstädes än i Trollhättan. Det är alltså endast en ingenjör, som är nödvändig på själva platsen.»

»Det är tydligt, att liksom Sydvenska kraftaktiebolagets direktör, l:e ingenjör och 2:e ingenjör med hela huvudkontoret äro bosatta i Malmö, Yngeredsforsbolagets disponent, l:e ingenjör och biträdande ingenjör äro bosatta i Mölndal, så kunde Trollhätteverkets överingenjör och överingenjörsassistent vara bosatta i t. ex. i Göteborg, om huvudkontoret förlädes dit. Att Trollhättan såsom plats för kraftverkets huvudkontor föredragits framför Göteborg är emellertid helt naturligt.»

Distriktsingenjören i Trollhättan — vilkens distrikt är afsett att framdeles möjligen omfatta distributionsområden med 10,000 volts distributionslinjer, utgående från Trollhättan, Uddevalla och någon punkt norr om Lysekil, varje sådant område med c:a 20 km. radie — skulle enligt överingenjörens mening lika väl kunna placeras t. ex. i Uddevalla, och det lärer icke vara uteslutet att så kan komma att visa sig lämpligt. Hittills har hans övervägande verksamhet varit i Trollhättan och dess närmaste omnejd, varför han placerats på samma ställe som huvudko ntoret.

»Det har sagts» — anföres det vidare i promemorian — »att ett stort kraftverk icke kräver större ingenjöispersonal än ett litet, och detta kan vara sannt, om skillnaden i storlek endast ligger i skillnaden i maskinenheternas storlek och de abonnerade kraftbeloppens storlek. Helt annorlunda ligger saken, om skillnaden förefinnes i distributionsanläggningarnas utsträckning, abonnenternas antal och framför allt i den årliga tillväxtens storlek. Det är påtagligt att det ingenjörsarbete, som kräves, i mycket hög grad betingas just av utvecklingen av ett verk.»

I sådant hänseende framhålles i promemorian, att Trollhätteverket, ehuru yngre än Sydsvenska kraftaktiebolaget, Gullspångsbolaget och Yngeredsforsbolaget, dock har hunnit växa till dubbla storleken av det största av de andra.

Det påpekas ock, att av Trollhätte kraftverks tjänstemän måste krävas ett ganska betydande arbete, som icke i nämnvärd utsträckning förekommer vid privata kraftverk, nämligen utarbetande av promemorior, tjänstememorial och yttranden till vattenfallsstyrelsen.

Då enligt gällande instruktioner alla uppkandlingsärenden, som avse summor över 2,000 kronor, avgöras inom vattenfallsstyrelsen, måste rörande alla sådana frågor motiveringen för förslag utarbetas skriftligt. I de privata verken avgöras sådana frågor i de flesta fall efter muntlig föredragning.

»Utom den skriftliga behandlingen av upphandlingsärenden och dylika angelägenheter, som behandlas muntligt i privata verk, anlitas Trollhätte kraftverks ingenjörer naturligtvis även i stor utsträckning för behandling av frågor, som alls icke förekomma i privata verk, t. ex. sådana som gå till regering och riksdag.»

Vad kommittén anfört och åberopat i fråga om behovet av den före- : slagna ingen]örspersonalen vid Trollhätte kraftverk, har synts mig över-

53 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

tygande. Tilläggas må, att det redan visat sig nödvändigt att genom anlitande av extra arbetskrafter söka lätta den dryga arbetsbörda, som åligger ifrågavarande ingenjörspersonal.

Beträffande avfattningen av 4 § i avlöningsreglementet har jag icke något att anmärka mot kommitténs förslag, vilket till innehållet överensstämmer med Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag.

I § 5 innefattas bestämmelser i fråga om föidiöjning i fast avlöning.

Beträffande första att-satsen i mom. l:o torde böra anmärkas, att till sådan ledighet, som icke skulle öva inverkan å vederbörande tjänstemans rätt till avlöningsförhöjning, af kommittén hänförts ej blott semester utan även annan tjänstledighet, som i fråga om rätt att uppbära avlöning likställts med semester (jfr § 6 mom. 4 och 5 i reglementsförslaget).

Vattenfallsstyrelsen har i avseende å formuleringen av berörda afsats framhållit, att till sådan tjänstgöring, som ifråga om rätt till förhöjning av fast avlöning betraktas lika med tjänstgöring vid statens vattenfallsverk, jämväl bör hänföras fullgörande av värnplikt. Till denna fråga torde jag i annat sammanhang få återkomma.

I tredje att-satsen innehålles bestämmelse om rätt till personligt lönetillägg i vissa fall.

Beträffande motsvarande stadgande i Kungl. Maj:ts förslag år 1911 yttrade departementschefen följande.

Vattenfallsstyrelsen hade hemställt, att tjänsteman, som vid tillträdande av den nya avlöningsstaten skulle erhålla lägre avlöning än han förut tillsammans uppburit, skulle äga såsom personligt lönetillägg uppbära skillnaden, intill dess hans avlöning stigit till samma belopp.

Denna förmån syntes departementschefen endast böra tillkomma tjänsteman vid Trollhätte kanalverk och räkenskapsavdelningen i Trollhättan. Kraftverket kunde ej sägas hava varit organiserat förr än från och med år 1910, då den av Kungl. Maj:t fastställda provisoriska staten började tillämpas. Det borde därför icke medgivas, att tjänsteman, vilken käft anställning vid kraftstationsbyggnaden och sedermera erhölle någon av de nyinrättade befattningarna vid vattenfailsverket, finge bibehålla de löneförmåner han åtnjutit under byggnadstiden, därest de överstege den avlöning, som enligt det nya reglementet skulle tillkomma honom.

Icke heller syntes anställning vid kraftverket före ingången av år 1910 böra räknas tjänsteman tillgodo för uppflyttning i högre avlöningsklass.

Vad anginge slussförmän och vakter vid kanal verket, skogvaktare, arbetsförmän och ångbåtsbefälhavare samt några maskinister och montörer eller med dem likställda personer, som tjänstgjort vid de provi-

54 Kommittén:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

•

soriska kraftstationerna, borde de i fråga om rätt att för uppflyttning i högre avlöningsklass få tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring samt angående erhållande av personliga lönetillägg likställas med tjänstemän vid kanalverket och räkenskapsavdelningen.

Såsom förut omförmälts, hade staten från och med 1911 års början övertagit den befattning med Göta älvs farled å sträckan mellan Trollhätte kanal och Göteborgs hamns gräns, vilken förut tillkommit Göteborgs hamnstyrelse. Därigenom hade staten även övertagit bogseringsanstalten mellan Ströms kanal och Ivarslund. Därest befälhavare och maskinist å denna anstalts bogserångare överginge i statens tjänst, borde jämväl de i förekommande fall komma i åtnjutande av nämnda förmån att för uppflyttning i högre avlöningsklass tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring samt att erhålla personliga lönetillägg.

Mot den av Kungl. Maj:t då föreslagna avfattningen af ifrågavarande stadgande gjorde statsutskottet icke någon anmärkning.

Nämnda bestämmelse har uti kommitténs förslag i huvudsak erhållit enahanda lydelse som i Kungl. Maj:ts berörda förslag. Den rätt till personligt lönetillägg, som skulle kunna tillkomma befattningshavare vid »provisorisk kraftstation i Trollhättan», har emellertid synts kommittén böra tillkomma jämväl befattningshavare vid dylik station »tillhörande linjer».

Under erinran att kommittén hemställt, att andel i straffavgifter icke vidare må tillkomma personal vid Trollhätte kanalverk, och sålunda ej heller den befattningshavare, som i föreliggande förslag upptagits under benämningen revisor och kontrollinspektor, har kommittén funnit erforderligt, att för avgörandet av uppkommande fråga om personligt lönetillägg föreskrift meddelas om sättet för beräknande av den inkomst, befattningshavare må hava åtnjutit i andel av straffavgifter.

Kommittén har fördenskull såsom tillägg till tredje att-satsen i § 5 l:o uti avlöningsreglementet föreslagit, att den inkomst, befattningshavare vid Trollhätte kanalverk uppburit i andel av straffavgifter, skall beräknas efter medeltalet av vad i sådant hänseende i befattningen åtnjutits under senast förflutna tio kalenderår.

Det förutsättes av kommittén såsom självfallet, att, om befattning, i vilken personligt lönetillägg skulle kunna ifrågakomma, bliver ledig, befattningen icke tillsättes definitivt förr än med det nya avlöningsreglementets trädande i kraft.

Den fjärde att-satsen av § 5 l:o har kommittén ansett böra erhålla en något ändrad formulering, på det att meningen med däri innefattade bestämmelser må tydligare framgå.

55 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

I skrivelse den 3 februari 1913 har vattenfallsstyrelsen inkommit Vattenfaiismed vissa erinringar angående 5 §. Styrelsen meddelar först, att de styrelsenkanalinspektorerna tillkommande uppbördsprovisioner, minskade med de år 1905 föreskrivna avdrag å lönen, hava under tioårsperioden 1903—1912 uppgått till nedan angivna belopp:

År vid Ström. vid Brinkebergskulle.

19031 ......... 1,234: 24 1,917: 14

19041 ......... 1,236: 36 1,719: 84

1905 ......... 1,154: 29 1,524: 32

1906 ......... 1,323: 62 1,954: 46

1907 ......... 1,299: 58 1,717: 12

1908 ......... 1,084: 04 1,578: 44

1909 ......... 1,016: 90 1,563: 24

1910 .........1,189: 01 1,718: 20

1911 ......... 1,459: 30 1,668: 93

1912 ......... 1,482: 33 2,227: 97

eller i medeltal för nämnda period vid Ströms station 1,247 kronor 97 öre öcft vid Brinkebergskulle station 1,758 kronor 97 öre.

Styrelsen erinrar vidare om sitt ovannämnda förslag angående kanalinspektorernas avlöning samt om vad den kungl. propositionen vid 1911 års riksdag innehöll i samma ämne ävensom att 1911 års statsutskott föreslog, att kanalinspektorsbefattningen vid Brinkebergskulle skulle nedflyttas till 2:a lönegraden och att för kanalinspektoren vid Ström skulle uppföras en kanalinspektorstjänst av 3:e lönegraden med ännu lägre avlöning, lägst 2,700 och högst 3,800 kronor.

Detta förslag, yttrar styrelsen härefter, till vilket löneregleringskommittén anslutit sig, innebär, jämfört med § 5 mom. 1, 3:dje att-satsen, bokstavligt tolkad, att de nuvarande innehavarna av kanalinspektorsbefattningarna, skulle, om de kvarstå i innehavande tjänster, erhålla lägre avlöning, än vad de förut uppburit i avlöning och uppbördsprovision tillsammans, vilket förhållande hittills blivit förbisett.

Det synes vattenfallsstyrelsen vara skäligt, att jämväl i nu anförda fall personliga lönetillägg uttryckligen beviljas de nuvarande befattningshavarna intill dess deras avlöningar stigit till samma belopp, som de förut uppburit i avlöning och uppbördsprovision tillsammans. Härvid torde inkomst, som befattningshavare åtnjutit i uppbördsprovision, lämpligen böra, i likhet med vad som föreslagits beträffande andel av straffavgifter, be-

1 För åren 1903 och 1904 gällde visserligen icke de vid den år 1905 godkända staten för Trollhätte kanal- och vattenverk fogade bestämmelser om avdrag å lönen, men hava. likväl för jämförbarhets skull dylika avdrag här vidtagits.

56 Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

räknas efter medeltalet av vad i sådant hänseende i befattningen åtnjutits under senast förflutna tio kalenderår.

En särskild omständighet, säger styrelsen, är emellertid att härvid taga i betraktande. Uppå därom gjord ansökan medgav på sin tid dåvarande styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, att kassören A. Schagerström och kanalinspektoren vid Brinkebergskulle J. Johansson finge på grund av hälsoskäl byta tjänstgöring, samt förordnade sålunda ej mindre kassören Schagerström att tills vidare bestrida kanalinspektorsbefattningen vid Brinkebergskulle mot åtnjutande av de med denna tjänst förenade avlöningsförmåner än även kanalinspektoren Johansson att tills vidare bestrida kassörsbefattningen mot åtnjutande av de med denna tjänst förenade avlöningsförmåner. Uppbördsprovisionen vid kanalinspektorsbefattningen kunde anses delvis kompenseras av dels den 300 kronor högre avlöningen, dels felräkningspenningarna vid kassörsbefattningen.

Nämnda förordnanden hava bestått allt sedan 1908 års ingång. Det synes därför vattenfallsstyrelsen vara med billighet överensstämmande, att vare sig den ena eller den andra av nämnda båda tjänstemän, Schagerström eller Johansson, efter det nya avlöningsreglementets trädande i kraft kommer att bestrida kanalinspektorstjänsten vid Brinkebergskulle, honom därvid tillerkännes personligt lönetillägg, utgörande skillnaden mellan den honom enligt det nya avlöningsreglementet tillkommande avlöningen och det inkomstbelopp, som förut varit förenat med uppehållandet av kanalinspektorsbefattningen vid Brinkebergskulle, varvid inkomst av upp.bördsprovision beräknas på sätt ovan föreslagits.

Vattenfallsstyrelsen har vidare föreslagit den övergångsbestämmelsen, att, därest den nuvarande innehavaren av kanalinspektorsbefattningen vid Ström befordras till kanalinspektor av l:a eller 2:a graden vid statens vattenfallsverk, han beträffande uppflyttning i högre klass får tillgodoräknas den tid, som före det nya avlöningsreglementets trädande i kraft förflutit från hans tillträde till sin kanalinspektorsbefattning hos Nya Trollhätte kanalbolag, såsom om denna befattning hade varit en kanalinspektorstjänst av 2:a graden vid statens vattenfallsverk. Detta motiveras därav, att de båda kanalinspektorsbefattningarna vid Ström och Brinkebergskulle hittills varit jämställda i avlöningshänseende, och att den nuvarande innehavaren av kanalinspektorstjänsten vid Ström är den äldre och mera meriterade av de två kanalinspektorer, som nu hava ordinarie befattningar vid kanalverket.

För fullständighetens skull anser styrelsen slutligen erfordras en förklaring, att vid tillämpande av § 5 mom. 1 andra att-satsen i kommitténs förslag till avlöningsreglemente bokhållarebefattning vid Nya Trollhätte kanalbolag skall anses motsvara bokhållarebefattning av l:a graden vid statens vattenfallsverk, enär det är avsett, att innehavare av sistnämnda

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

befattning skall utföra arbete, jämförbart med det, som utfördes av bokhållarna vid Nya Trollhätte kanalbolag, resp. nu utföres av bokhållarna vid Trollhätte kanal- och vattenverk.

Vad först beträffar uppbördsprovisionen torde samma skäl tala för att nuvarande innehavare av kanalinspektorsbefattning erhålla personligt avlöningstillägg, motsvarande förlusten genom provisionens borttagande, som för det av kommittén föreslagna stadgandet beträffande befattningshavare, som mister andel i sti’affavgifter. 1 enlighet med denna min uppfattning har jag ock i 3:dje attsatsen av § 5 mom. 1 särskilt upptagit provision.

Då kassören A. Schagerström, enligt vad styrelsen meddelar, i 5 år oavbrutet skött kanalinspektorstjänsten vid Brinkebergskulle och uppburit därmed förenad provision, synes mig billigheten fordra, att, därest han, då den nya staten träder i kraft, utnämnes till samma befattning, han må äga att uppbära personligt avlöningstillägg, såsom om han varit ordinarie innehavare av befattningen. Detta tillägg kommer då naturligtvis att beräknas efter grunderna i § 5 mom. 1. Emellertid torde för ändamålet särskild framställning böra göras hos Riksdagen.

Vad vidare angår den nuvarande kanalinspektoren vid Ström torde enligt 3:dje att-satsen av förevarande moment hinder ej möta att, därest han vid den nya statens ikraftträdande befordras till annan kanalinspektorsbefattning, vars begynnelseavlöning är lägre än den inkomst han förut tillsammans uppburit, däri inberäknad provision, skillnaden tilldelas honom såsom personligt tillägg till lönen, intill dess hans avlöning stigit till samma belopp. Eljes skulle ifrågavarande befattningshavare kunna i följd av befordringen få uppbära lägre löneinkomster än om han kvarstått på den plats, han nu innehar.

Däremot torde den tolkningen vara utesluten, att han skulle få tillgodoräkna sig sin tjänstgöring i befattningen såsom kanalinspektor för ernående av ålderstillägg i en befattning, som enligt avlöningsreglementet är av högre grad.

Då slutligen de personer, som varit anställda såsom bokhållare först hos Nya Trollhätte kanalbolag och numera vid Trollhätte kanal- och vattenverk, enligt vad styrelsen upplyser, utfört samma arbete, som avses för de föreslagna första gradens bokhållarbefattningar, torde sådan person redan enligt den av kommittén föreslagna lydelsen av andra att-satsen av första momentet äga tillgodoräkna sig sin tjänstgöring i de förutvarande befattningarna för uppflyttning i högre klass av förste bokhållarbefattningarnas avlöningsskala.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 44 käft. (Nr 75.)

58 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Angående vissa personliga lönetillägg.

Vattenfallsdirektörcn:

Vattenfallsstyrelsen :

Mot kommitténs förslag till § 5 inom. 1 har jag i övrigt intet att

erinra.

I detta sammanhang tillåter jag mig redogöra för ett av vattenfallsdirektören till löneregleringskommitténs protokoll gjort uttalande i fråga om beredande av personliga lönetillägg i vissa andra fall än de i kommitténs reglementsförslag angivna.

Vattenfallsdirektören har därvid — efter framhållande att kommitténs förslag till avlöningsbestämmelser i stort sett innebure en minskning i avlöningsförmåner för tjänstemännen vid statens vattenfallsverk även i jämförelse med det av statsutskottet år 1911 framlagda förslaget bland annat genom förlängning i vissa fall av perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning — anfört följande.

Visserligen har kommittén för vissa av de befattningar, vilkas avlöningsförmåner annars skulle avsevärt reducerats genom ändring i perioderna för avlöningsförhöjning, föreslagit förhöjd lägsta avlöning, men trots detta innebär förslaget en avsevärd förlust för många av de nuvarande befattningshavarna, vilka vid eventuell anställning på stat enligt avlöningsreglementets bestämmelser skulle få underkasta sig den längre väntan på avlöningstillägg utan att komma i åtnjutande av den av kommittén såsom kompensation föreslagna högre begynnelseavlöningen, eftersom de alltsedan sin anställning i kraftverkets tjänst erhållit avlöning med de lägre belopp, som funnos i statsutskottets och föregående förslag upptagna. Detta för ifrågavarande personer ogynnsamma förhållande ansåg vattenfallsdirektören kunna undanröjas medelst beviljande av personliga lönetillägg under en viss övergångstid.

Vattenfallsstyrelsen har nu, i anslutning till vattenfallsdirektörens berörda uttalande, uti sitt utlåtande över kommitténs förslag anfört, att det syntes vattenfallsstyrelsen skäligt, att de nu anställda tjänstemännen vid Trollhätte kraftverk erhölle någon kompensation för den minskning i avlöningsförmåner, de skulle lida genom att de under sin tjänstgöring vid vattenfallsverket till en början erhållit avlöning enligt de i förutvarande förslag upptagna lägsta löneklasserna för motsvarande befattning och i fortsättningen eventuellt bleve underkastade den av kommittén ifrågasatta förändring till det sämre av perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning. Vattenfallsstyrelsen funne sig fördenskull föranlåten att hemställa om vidtagande av erforderliga åtgärder, för att ifrågavarande tjänstemän måtte beredas någon ersättning för nämnda minskning i avlöningsförmåner genom personliga lönetillägg att utgå under den tid närmast efter avlöningsreglementets trädande i kraft, som förflöte innan vederbörande tjänsteman vore berättigad att uppflyttas i högre löneklass.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

59 Vad denna fråga beträffar torde det visserligen kunna inträffa att, såsom vattenfallsdirektören och vattenfallsstyrelsen framhållit, de nu föreslagna avlöningsbestämmelserna för en eller annan tjänsteman framstå såsom ogynnsammare än vad vederbörande trott sig hava haft anledning att hoppas.

Emellertid är att märka, att icke någon av de tjänstemän, varom här torde vara fråga, för det närvarande innehar ordinarie anställning eller på grund av kontrakt eller eljest kan äga behöriga anspråk att efter bestämd tids tjänst komma i åtnjutande av avlöningsförhöjning. Nu utgående personliga avlöningstillägg hava allenast medgivits för ett år i sänder.

Då vederbörande genom bestämmelserna i reglementsförslaget i varje fall ej skulle lida minskning i innehavande avlöning, synes mig icke föreligga anledning att uti ifrågavarande fall bevilja personliga avlöningstillägg, helst som ett dylikt förfarande utan tvivel skulle kunna medföra vittgående konsekvenser.

Mom. 2:o i förevarande paragraf av Kungl. Maj:ts förslag år 1911 har sin motsvarighet i telegrafverkets avlöningsreglemente § 4 mom. 4 och var av följande lydelse:

»Undantagsvis må, för förvärvande i tjänst av särskilt kvalificerad person, Kungl. Maj:t kunna tilldela tjänsteman avlöning efter högre klass än den, som i ovan angivna reglering finnes såsom lägsta avlöning för den av tjänstemannen innehavda befattning angiven.»

Efter att hava påpekat, att berörda undantagsstadgande inom telegrafverket funnit ytterst ringa användning, yttrar kommittén, att det visserligen synts kommittén önskvärt, att även inom statens vattenfallsverk möjlighet må föreligga att i särskilda undantagsfall, genom erbjudande av högre avlöning än den för en tjänst stadgade normala begynnelseavlöningen, förvärva särskilt dugande kraft. Kommittén hade dock ansett sig kunna antaga, att denna möjlighet icke skulle behöva hållas öppen beträffande personalen i dess helhet, utan att det ifrågavarande undantagsstadgandet lämpligen borde kunna begränsas till att gälla allenast några få grupper af befattningshavare, nämligen överingenjör vid kanalverk samt driftingenjör, instrumentmakare och stations mästare vid kraftverk.

Mot den av kommittén uttalade uppfattningen i berörda hänseende reserverade sig såväl vattenfallsdirektören som en annan av kommitténs ledamöter med yrkande, att stadgandet måtte, såsom enligt Kungl. Maj:ts förslag år 1911, omfatta alla befattningshavare vid statens vattenfallsverk. Till stöd härför har vattenfallsdirektören till kommitténs protokoll anfört bland annat följande.

Departe-

mentschefen

§ 5 mom. 2:o.

Kommittén:

Reservation till kommittén :

60 Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition Nr 75.

Det av kommittén påpekade förhållandet att motsvarande undantagsstadgande inom telegrafverket funnit ytterst ringa användning visar just, att en generell bestämmelse av ifrågavarande art icke medför några vittgående följder beträffande anställning av tjänstemän i allmänhet och att den därför icke bör kunna medföra några risker för missbruk, i synnerhet som Kungl. Maj:t lär noga överväga en underdånig framställning i sådant syfte, innan den eventuellt beviljas. Men å andra sidan måste den anses vara alldeles särskilt lämplig för statens vattenfallsverk, vilket än mer än telegrafverket uppträder i fri konkurrens med enskilda. Statens vattenfallsverk har behov av en hel del tjänstemän, som måste äga en alldeles speciell utbildning, och äger icke eu så stor stab av tjänstemän, att lämplig person bland denna alltid tinnes att få vid besättning av de olika befattningarna. Inom statens vattenfallsverk har också den ifrågavarande utvägen redan en gång måst tillgripas, nämligen vid besättning av driftingenjörsbefattningen vid Trollhätte kraftverk år 1911. Det var då omöjligt att förvärva fullt kvalificerad person utan att Kungl. Maj:t medgav den nuvarande befattningshavarens anställande mot högre avlöning än den då bestämda begynnelseavlöningen.

Likaväl som den utgiften säger vatten fallsdirektören, var förmånlig för statsverket, likaväl kan en ökning av avlöningen vid ett annat tillfälle och vid tillsättning av andra befattningar än de få av kommittén angivna befinnas medföra fördelar för verket, som mångfald uppväga de jämförelsevis obetydliga belopp, varom kan bliva fråga. Intet välskött enskilt tekniskt industriellt företag tvekar att i penningar värdera förmågan, ty man har här insett, vad det betyder att få rätta mannen på rätta platsen och att en dugande och skicklig man på en kort stund kan för företaget inbespara årslönen många gånger om.

Det har blivit anmärkt — yttras det vidare — att da behov inträder av att anställa särskilt kvalificerad person mot högre begynnelseavlöning än den normala, frågan alltid kan underställas Riksdagens prövning. Men oafsett att Riksdagen endast sammanträder under en kortare tid av året och att ärendet ofta nog ej tål det uppskov, som skulle bliva eu följd av en framställning till Riksdagen, så ligga förhållandena i regel så, att den person, om vars lörvärvande i tjänst fråga är, med hänsyn till sin arbetsgivare säkerligen i de flesta fall ej vill hava saken dragen under offentlig behandling av Riksdagen i synnerhet icke under så lång tid, som härför i regel lärer åtgå.

Skall staten, framhåller vattenfall sdirektören, driva industriell verksamhet sådan som den, vilken anförtrotts vattenfallsstyrelsen, är det oavvisligen nödvändigt att åt förvaltningen givas friare former än dem, i

61 Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

vilka vanliga statens ämbetsverk inpressats. Något skäl syntes icke förefinnas, varför vatten fallsverkets rörelsefrihet i ifrågavarande avseende skulle bliva mera kringskuren än telegrafverkets. Snarare borde ytterligare rörelsefrihet vara på sin plats.

I detta sammanhang påminde vattenfallsdirektören därom, att Kungl. Maj:t och Riksdagen i det år 1907 beslutade avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar inrymt en ännu vidsträcktare frihet i ifrågavarande hänseende, än den som medgivits för telegrafverket och som Kungl. Maj:t och 1911 års statsutskott föreslagit för vattenfalIsverket, i det att, då det gäller befattning med lägsta arvode av 2,400 kronor eller därunder, icke Kungl. Maj:t utan järnvägsstyrelsen själv fått rätt att tilldela ny innehavare av befattningen högre arvode. Detta sakförhållande syntes vattenfallsdirektören ytterligare tala mot den av kommitténs flertal föreslagna medelvägen.

Vattenfallsstyrelsen har uti sitt nu avgivna utlåtande, under åberopande av vattenfallsdirektörens motivering, hemställt, att nu ifrågavarande stadgande måtte erhålla följande lydelse: »Undantagsvis må, för förvärvande i tjänst av särskilt kvalificerad person, Kungl. Nlaj:t kunna tilldela tjänsteman fast avlöning efter högre klass än den, som i ovan angivna reglering linnés såsom lägsta avlöning för den av tjänstemannen innehavda befattning angiven, dock icke i något fall högre än den för befattningen bestämda slutavlöning.»

Grunden till de stadganden i ämnet, som finnas i avlöningsreglementena för telegrafverket och statens järnvägar, torde vara, att man antagit, att det vid dessa affär sdrivan de verk, som stå i konkurrens om personalen, särskilt den tekniskt utbildade, med den enskilda industriella och affärsverksamheten, i särskilda undantagsfall kan visa sig fördelaktigt att för förvärv av en speciellt kvalificerad person lämna högre avlöning än reglementets normalbestämmelser medgiva. Kommitténs förslag vilar uppenbarligen på den tanken, att dylika konkurrensfall kunna förekomma även vid vattenfallsverken Emellertid har kommittén ansett sig böra inskränka medgivandet angående undantagsavlöning till allenast vissa befattningar. Uppenbart synes mig vara, att en bestämmelse av det innehåll, som, på sätt nyss erinrats, finnes i avlöningsreglementena för telegrafverket och statens järnvägar, är ett undantagsstadgande, som, förutom att vissa befogade anmärkningar i och för sig kunna framställas däremot, i allt fall icke bör utsträckas längre än som synes av förhållandena oundgängligen påkallat. Huruvida bestämmelsen bör begränsas på det sätt kommittén föreslagit eller erhålla en mera generell avfattning enligt vattenfallsstyrel-

Vattenfallsstyrelsen:

Departe-

mentschefen

62 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

sens förslag kan vara föremål för olika meningar. Och jag skall villigt medgiva, att vattenfallsstyrelsen anfört goda skäl för sin ståndpunkt. Emellertid måste jag i förevarande avseende biträda kommitténs uppfattning, att den nämnda undantagsbestämmelsen allenast bör stadgas för personer med viss teknisk utbildning, om vilka större konkurrens med den enskilda industrien kan antagas föreligga. Det bör icke möta alltför stora svårigheter att om ett verkligt oundgängligt behov eller statsintresse kräver att kunna ge höjd begynnelseavlöning åt person i annan ställning än som kommitténs förslag upptager, göra framställning efter omständigheterna hos Riksdagen.

Jag får alltså tillstyrka, att stadgandet i § 5 mom. 2 avfattas på sätt kommittén föreslagit.

Paragraferna 0 och 7 i Kungl. Maj:ts föregående förslag till avlöningsreglemente motsvaras av § 6 uti det av kommittén framlagda förslaget, vilken paragraf innehåller allmänna bestämmelser för åtnjutande av den i reglementet uppförda avlöning.

På sätt i mom. l:o av denna paragraf angives, skulle tjänsteman vid statens vattenfallsverk vara underkastad, bland annat, de i gällande instruktion givna bestämmelser ävensom den utvidgade eller förändrade tjänstgöring, som kunde varda honom i behörig ordning ålagd.

I likhet med kommittén har jag funnit angeläget, att, i anstiftning till föreskrifter i åtskilliga av Kungl. Maj:t utfärdade instruktioner, varder i instruktion för tjänstemän vid statens vattenfallsverk uttryckligen föreskrivet, att, då behovet så fordrar, varje sådan tjänsteman skall, utan avseende å stadgad arbetsfördelning, lämna det biträde, som påkallas av vederbörande.

I mom. l:o av § 6 i regleraentsförslaget har kommittén, med förebild från de stadganden, som meddelats om åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den från och med år 1911 gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten, infört eu föreskrift därom, att tjänsteman vid förflyttning till annan ort skall äga åtnjuta ersättning för flyttningskostnad, därest förflyttningen sker utan hans egen ansökning eller uttryckta önskan.

I mom. 3:o hava beträffande kvinnliga kontorsskrivare införts föreskrifter motsvarande dem, som vid 1912 års riksdag blivit, efter förslag av Kungl. Maj:t, antagna och sedermera för ett flertal verk i kungl. kungörelse den 10 juni 1912 (svensk författningssamling n:r 151) intagna i fråga om dels gift kvinnas befordran dels ock kvinnlig tjänstinnehavares skyldighet att, efter ingående av äktenskap, avgå från befatt-

63 Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition Nr 15.

Beträffande tjänstemans rätt till avlöning under semester har i mom. 4:o uttryckligen angivits, att felräkningspenningar (§ 12 i kommitténs förslag) samt sådan provision och särskild ersättning, som omförmäles uti § 15 i samma förslag, icke skola tillkomma semesterledig tjänsteman. I anslutning till de för telegrafverket numera (§ 6 mom. 4)"meddelade föreskrifter har vidare föreslagits, att med semesterledighet må i förevarande avseende likställas tid, under vilken tjänsteman för beredande av semester bestritt högre befattning eller som han med vattenfallsstyrelsens medgivande använt för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier i frågor, fallande inom området för hans'verksamhet, eller som åtgått för fullgörande av de skyldigheter, som ålegat honom såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa.

Vidare har i mom. 5:o av § 6 i kommitténs förslag, likaledes i anslutning till telegrafverkets reviderade avlöningsreglemente (§ 6 mom. 5), införts en föreskrift av innehåll att enahanda avlöningsförmåner, som få av vederbörande tjänsteman uppbäras under semester, må även vid sjukdomsfall till honom . utgå under högst så lång tid av ett och samma 'kalenderår, att sjukledigheten tillika med semester icke överstiger fyrtiofem dagar. Efter denna tids förlopp skulle den sjukledige äga åtnjuta allenast de till lön hörande avlöningsförmåner, nämligen — förutom den del av den fasta avlöningen, som utgöres av lön — bostadsförmån och i förekommande fall dyrortstillägg, i den mån sådant tillägg är att hänföra till lönen. Med lön skulle givetvis i förevarande avseende likställas det överingenjören vid Trollhätte kraftverk tillkommande arvode.

Vid tjänstledighet av annan anledning än i det föregående nämnts skulle, enligt bestämmelserna i mom. 6:o af § 6 i kommitténs förslag, tjänsteman kunna av vattenfallsstyrelsen förpliktas att jämväl av de till lön (för överingenjören vid Trollhätte kraftverk: av de' till arvodet) hörande förmåner avstå så mycket, som erfordras för befattningens uppehållande eller eljest prövas skäligt.

I det förslag . till avlöningsreglemente, som jag kommer att framlägga för Kungl. Maj:t, hava momenten 1—6 av § 6 givits enahanda lydelse som i kommitténs förslag.

1 mom. 7:o har kommittén föreslagit, att tjänsteman, som i följd av kroppsskada, ådragen under tjänsteutövning, blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, skulle kunna, efter vattenfallsstyrelsens beprövande, under högst sex månader få åtnjuta den med tjänsten förenade avlöning med enahanda undantag, som förut angivits i fråga om semester och annan därmed likställd ledighet.

Vattenfallsstyrelsen :

Departe-

mentschefen

64 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Beträffande avfattningen av detta moment i kommitténs förslag har vattenfallsstyrelsen i sitt utlåtande anfört följande.

Uttrycket kroppskada ådragen under tjänstutövning torde i regel anses innefatta endast yttre skador samt arm- och benbrott eller dylikt. Styrelsen anser det emellertid vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att jämväl sjukdom, bevisligen ådragen under tjänstutövning, efter styrelsens beprövande kan medföra rätt till åtnjutande av oavkortade avlöningsförmåner. Om exempelvis under svåra väderleksförhållanden någon av Trollhåtte kraftverks distributionsledningar skulle skadas, och en av de montörer, som utsändes att så snabbt som möjligt bota skadan, därvid ådrager sig lunginflammation, synes det icke finnas någon giltig anledning, varför lian under sjukdomstiden skall vidkännas afkortning i sin avlöning, medan han skulle fått åtnjuta samtliga sina avlöningsförmåner, om han exempelvis åsamkat sig benbrott vid ett fall från en ledningsstolpe. Vattenfallsstyrelsen har för den skull hemställt, att i fråga om rätt till utfående av oavkortad avlöning, sjukdom, bevisligen ådragen under tjänstutövning, likställes med olycksfall, föranlett av arbete i tjänsten.

Vad nu angår vattenfallsstyrelsens förslag att med kroppsskada skulle uti förevarande hänseende likställas sjukdom, bevisligen ådragen under tjänstutövning, anser jag mig böra framhålla, att motsvarande stadganden beträffande post- och telegrafverken samt statens järnvägar ävensom fångvårdsstaten endast avse kroppsskada ådragen under tjänstutövning. Den uppfattning, som sålunda i allmänhet varit gällande i avseende å formuleringen av ifrågavarande stadgande, torde kunna anses vara föranledd av svårigheten att kunna med någon större grad av säkerhet avgöra, huruvida ett sjukdomsfall verkligen kan hänföras till vederbörandes arbete i tjänsten eller ej. Att under sådana förhållanden beträffande statens vattenfatlsverk tillämpa en undantagsbestämmelse synes mig icke lämpligt. Skulle emellertid i något särskilt fall omständigheterna därtill föranleda, lärer Kungl. Maj:t, efter framställning av vattenfallsstyrelsen, vara i tillfälle att av tillgängliga medel bereda vederbörande ersättning för mistade avlöningsförmåner under sjukdom, som bevisligen ådragits under tjänstutövning. _

I inom. 8:o och 9:o hava bestämmelser meddelats i fråga om skyldighet för tjänsteman att såsom vikarie bestrida högre befattning, ävensom i fråga om ersättning i vissa fall till den som uppehåller ledig tjänst eller eljest bestrider annan tjänst än sin egen. Dessa bestämmelser äro i väsentliga delar hämtade från det reviderade avlöningsreglementet för telegrafverket (§ 6 mom. 8 och § 9). Vad särskilt beträffar föreskriften

65 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 75,

att, därest vikariatsförordnande är avsett att fortgå under längre tid än tre månader, den vikarierandes sammanlagda avlöningsförmåner ej må överstiga, vad han såsom ordinarie å befattningen skulle äga uppbära, är att märka, att den vikarierande i varje fall kommer att erhålla minst den avlöning, han skulle hava, om han förvaltade sin egen tjänst.

Då vattenfallsverkens kraftanläggningar komma att bli placerade i ganska vitt skilda delar av landet, har skyldigheten för tjänsteman att vid annans tjänsteresa vikariera utan särskild ersättning icke ansetts böra begränsas till tjänsteresa »under några få dagar», såsom skett i 1911 årsförslag, utan givits en något mera vidsträckt formulering.

Enär överingenjören vid Trollhätte kraftverk åtnjuter tantiem i stället för tjänstgöringspenningar, erfordras för vissa fall, då o han är tjänstledig, särskilda föreskrifter rörande vikariens gottgörande. Åt dessa föreskrifter har jag i anslutning till kommitténs förslag ansett böra givas den affattning, som mom. 8:o i § 6 utvisar.

I § 7, vilken motsvarar § 8 uti Kungl. Maj:ts år 1911 framlagda förslag, innehållas bestämmelser angående semester' för personalen.

Enligt Kungl. Maj:ts berörda förslag skulle semestertidens längd utgöra antingen högst 30 eller högst 15 dagar. Semester om högst 30 dagar skulle åtnjutas av i ingen]örstjänst anställda befattningshavare, byrådirektör, kanalinspektor, kassör, kontrollör och statistiker, revisor och kontrollinspektor, bokhållare samt kontorsskrivare; öfrig personal skulle erhålla högst 15 dagars semester.

Det har emellertid inom kommittén av den särskilt sakkunnige ledamoten framhållits, att de sålunda föreslagna bestämmelserna syntes böra, särskilt med hänsyn till de erfarenheter som vunnits under de senaste åren, revideras därhän, att semestertiden skulle utsträckas för några befattningshavare från 30 till 45 dagar och för vissa från 15 till 30 dagar.

Semester om högst 45 dagar har sålunda ifrågasatts för överingenjör vid kraftverk, driftingenjör och distriktsingenjör samt dylik ledighet under högst 30 dagar jämväl för driftverkmästare, öfvermontör, stationsmästare och montör.

Till stöd härför har, vad beträffar överingenjörsbefattningen vid kraftverket, anförts, att denna befattning befunnits vara till den grad ansträngande, att den väl betingar en semestertid af 45 dagar.

1 fråga om driftingenjör och distriktsingenjör har påpekats, hurusom dessa befattningshavare, vilka äro fullt upptagna under vardagar, därutöver måste göra tjänst nästan undantagslöst varje söndag samt dessutom ofta nog under natten. Ordinarie underhållsarbetet vid kraftverket och å

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. åå käft. {Nr 75.) 9

§ 7-

Kommittén

66 Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 75.

Departementschefen :

§ 8.

Kommittén:

Vattenfallsstyrelsen :

linjerna kan nämligen endast äga rum söndagar mellan kloekan 9 och 2 på dagen, under vilken tid driften kan åtminstone delvis inställas. Provningar och dylika arbeten företagas alltid på den tid av dygnet, då belastningen och därmed risken av störningar för avnämarna är den minsta möjliga.

Enahanda skäl har åberopats för en utsträckning av semestertiden beträffande driftverkmästare, övermontör och montör.

Beträffande stationsmästare (stationsförman) har framhållits, hurusom sådan befattningshavare är strängt bunden vid sin station såväl dag som natt, vardag som söndag.

Vad sålunda anförts har synts kommittén tala för utsträckning av semestertiden för angivna befattningshavare på sätt föreslagits.

Med hänsyn till den synnerligen ansträngande tjänstgöring, som åligger överingenjör vid kraftverk, driftingenjör och distriktsingenjör samt driftverkmästare, övermontör, stationsmästare och montör anser jag mig böra förorda kommitténs förslag i antydda hänseende.

I § 8 uti kommitténs förslag (motsvarande § 9 i 1911 års) innefattas bestämmelser rörande avlöningsförhållanden vid avgång från tjänst.

Kommittén har i denna paragraf infört ett stadgande därom, att, då tjänsteman, som åtnjuter fri bostad (jämför § 10), avlider, vattenfallsstyrelsen må, efter prövning av förekommande omständigheter, medgiva hans änka eller efterlevande familj att för avflyttning från bostaden njuta lämplig fardag.

Ett liknande stadgande förekommer bland villkor och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den från och med år 1911 gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten.

1 anslutning till Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 har kommittén i nu ifrågavarande paragraf ytterligare intagit följande bestämmelser:

»Avlider vid statens vattenfallsverk anställd person, vilkens befattning icke är uppförd å ordinarie stat, må, därest och i den män den myndighet, som beslutit om anställningen, så prövar skäligt, den för befattningen bestämda avlöningen utgå till månadens slut.

Avlider tjänsteman, vare sig oixlinarie eller extra, eller annan vid statens vattenfallsverk anställd person i följd av olyckshändelse, timad under tjänstutövning eller arbete vid verket, må ett belopp, motsvarandeden avlidnes fasta avlöning för en månad, såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo.»

Vattenfallsstyrelsen har emellertid i sitt över kommitténs förslag avgivna utlåtande framhållit, att i reglementsförslaget innehållna stadganden om begravningshjälp, i vad de skulle avse vid verket anställda arbetare, icke överensstämde med de allmänna bestämmelser, som den 9 februari

KungL Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

1909 utfärdats av telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen gemensamt, angående arbetare vid telegrafverket, statens järnvägar eller under vattenfallsstyrelsen lydande byggnadsarbeten.

Med hänsyn härtill och då avlöningsreglementet icke torde böra äga tillämpning på personer, vilkas anställning är av så tillfällig natur som arbetare vid byggnadsföretag, har jag ansett paragrafen böra i viss mån omredigeras.

I sammanhang med behandlingen av förevarande paragraf har vattenfallsstyrelsen framhållit angelägenheten av att i de för varje år fastställda staterna för vattenfalls verkets driftkostnader, bleve, i likhet med vad som skett i staterna för telegrafverkets driftkostnader för åren 1912 och 1913, upptaget ett särskilt anslag till belöidngar, studieresor och gratifikationer åt tjänstemän vid de olika affärer, i vilka statens vattenfallsverk är uppdelat. Exempelvis då skada uppstått å någon av Trollhätte kraftverks distributionsledningar eller trafikhinder inträffat å Trollhätte kanal, kunde det, såsom erfarenheten givit vid handen, ej så sällan inträffa, att vederbörande personal för ett snabbt avhjälpande av det sålunda uppkomna hindret för återupptagande av energileveransen, respektive kanaltrafiken, måste tagas i anspråk för därför erforderligt arbete under vida längre tid per dag än som i regel kunde fordras, och detta stundom under svår väderlek eller andra för personalen olägliga omständigheter. Det vore då synnerligen önskvärt, om vattenfallsstyrelsen hade tillfälle att genom en lämplig gratifikation belöna visat nit i tjänsten. Givetvis vore det också behövligt, att vissa tjänstemän kunde beredas tillfälle att på statens bekostnad företaga studieresor för att taga del av de uppfinningar eller förbättrade tekniska anordningar, som funnes inom eller utom landet och som kunde vara till gagn för driften av statens vattenfallsverk. För uppfinningar och dylikt ansåg styrelsen jämväl belöningar böra beredas vederbörande tjänstemän, under villkor att dylika uppfinningar finge utan särskild gottgörelse användas af vattenfallsverket.

Upptagande i avlöningsreglementet av en uttrycklig bestämmelse angående rätt för vattenfallsstyrelsen att utdela dylika belöningar, resebidrag och gratifikationer syntes styrelsen icke vara erforderligt, utan skulle det vara tillfyllest, om anslag för ändamålet anvisades i de av Kungl. Maj:t årligen fastställda staterna för statens vattenfallsverk, men styrelsen hade dock ansett sig böra erinra om angelägenheten av dylika anslag, i händelse Kungl. Magt skulle finna lämpligt att nu förevarande § i avlöningsreglementet med hänsyn därtill något jämkades.

Departe-

mentschefen

Vattenfalls-

styrelsen:

68 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

Departe- I det av vattenfallsstyrelsen antydda hänseendet tillåter jag mig

meiisc e en■ eidnra, att Kungl. Maj:t, på framställning av vattenfallsstyrelsen, i de genom nådigt brev den 31 december 1912 fastställda utgiftsstaterna för statens vattenfallsverk för år 1913 under rubriken »Belöningar, studieresor och gratifikationer åt tjänstemän» upptagit för Trollhätte kanalverk ett belopp av 1,000 kronor, och för Trollhätte kraftverk 3,000 kronor samt för Södertälje kanalverk 500 kronor.

I sammanhang härmed har medgivits, att från nämnda anslag må av vattenfallsstyrelsen i särskilda undantagsfall till maskinister, montörer och vakter utbetalas gratifikation för brådskande arbete, som av dem måst utföras under mera avsevärd del av den tid, då eljest i regeln tjänstgöring ej skolat påfordras av dem.

Att även för framtiden behov föreligger att i vederbörande utgiftsstater för statens vattenfallsverk uppföra anslag för antydda ändamål, synes mig uppenbart. Jag erinrar också om, att för närvarande upptages i postverkets stat ett anslag till gratifikationer m. in. åt tjänstemän eller andra personer, som äro anställda vid postverket eller anlitas i dess ärenden, samt i telegrafverkets stat ett anslag för belöningar, studieresor och gratifikationer åt tjänstemän. Lika litet som för dessa verk synes mig emellertid någon anledning föreligga att i nu ifrågavarande avlöningsreglemente intaga särskilda bestämmelser angående gratifikationer, detta så mycket mindre som ett stadgande i sådan riktning tilläventyrs skulle kunna föranleda den uppfattningen, att särskild ersättning utöver avlöningen bör utgå för varje arbete, som verkställes utöver vanlig tjänstetid, vilket naturligtvis ingalunda av mig avses.

§!)- Paragraf 9, som handlar om resekostnads- och traktamentsersätt-

ning vid tjänsteresor inom riket, är lika lydande med § 10 i Kungl. Maj:ts förslag av år 1911.

§ 10* Bestämmelser angående förmån av fri bostad eller ersättning där-

för innehöllos i § 11 av Kungl. Maj:ts vid 1911 års riksdag framlagda förslag.

Enligt dessa bestämmelser skulle fri bostad eller ersättning därför, efter vattenfallsstyrelsens beprövande, tillkomma överingenjören vid kraftverket vid Trollhättan samt övriga vid vattenfallsverket anställda ordinarie tjänstemän, därvid ersättningsbeloppen skulle beräknas för överingenjören vid nämnda kraftverk till 1,500 kronor och för övriga tjänstemän till minst 15 och högst 30 procent av avlöningen allt efter den ort, där vederbörande vore placerad, och i enlighet med de grunder, som av Kungl.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

69 Maj:t bestämdes; dock med iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning ej finge överstiga 1,500 kronor.

Under antagande att de grunder, efter vilka de ersättningsbelopp, som skulle i procent av avlöningen beräknas, bleve med ledning av kommerskollegii statistik över olika orters dyrhet bestämda, förklarade statsutskottet sig icke hava funnit något att erinra emot vad Kungl. Maj:t sålunda hemställt.

Kungl. Maj:t hade vidare föreslagit, att med fri bostad in natura skulle, då bostaden läge i närheten av ett statens kraftverk, utom förmånen av fritt bränsle, jämväl vara förenad förmånen av fri elektrisk belysning efter vattenfallsstyrelsens bestämmande.

Utskottet, som icke funnit det lämpligt, att staten skulle bekosta jämväl avnämarens elektriska armatur, hade med den begränsning, som därav påkallades, biträtt Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Mot de i övrigt uti nämnda paragraf innefattade bestämmelser gjordes icke någon anmärkning av utskottet.

Från kommitténs sida har Kungl. Maj:ts berörda förslag icke, utöver Kommittén-, vad från statsutskottets sida anförts, givit anledning till annan erinran än att kommittén ansett det böra bestämt stadgas, att de tjänstemän, som åtnjuta förmånen av fri bostad, skola vara boende i den upplåtna lägenheten; varjämte för tydlighetens skull torde böra utsägas, att, utom elektrisk armatur, även lampor skola bekostas av vederbörande tjänsteman.

Från § 2 i Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 har kommittén till Departe- § 10 i sitt förslag överflyttat stadgande därom, att förmånen av fri bostad mcntschefeu eller ersättning därför skall räknas beträffande överingenjören vid Trollhätte kraftverk till arvodet och beträffande övriga tjänstemän till lönen.

I avseende å den procentsats, efter vilken bostadsersättning hittills utgått, anser jag mig böra erinra, att Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 22 december 1911, angående fastställelse av utgiftstater för statens vattenfallsverk för år 1912 in. m., medgivit, att bostadsersättning skall beräknas för överingenjören vid Trollhätte kraftverk till 1,500 kronor och för övriga befattningshavare, stationerade i Göteborg eller Trollhättan, till högst 25 procent och, stationerade annorstädes, till högst 20 procent av avlöningen, allt efter den ort, där vederbörande är placerad; dock med iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning ej må överstiga 1,500 kronor. Motsvarande bestämmelse är ock intagen i nådigt brev den 31 december 1912, angående fastställelse av utgiftsstater för år 1913.

Vid avfattningen av ifrågavarande paragraf i mitt förslag till avlöningsreglemente har iakttagits vad kommittén sålunda föreslagit.

70 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

§11. Enligt § 11 i kommitténs förslag (motsvarande § 12 i Kungl. Maj:ts

förslag av år 1911) skalle å ort, där de allmänna levnadskostnaderna äro särskilt höga, tjänstemän med slutavlöning av högst 3,400 kronor kunna av vattenfallsstyrelsen tillerkännas dyrortstillägg, utgående, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, med högst femton procent av dem tillkommande fasta avlöning. Enligt Kungl. Maj:ts förslag var maximibeloppet av slutavlöning, med vilken dyrortstillägg skulle kunna förenas, 3,800 kronor, vilket belopp emellertid av statsutskottet nedsattes till 3,400 kronor.

Kommittén: Kommittén erinrar därom att, enligt vad av propositionen vid 1911

års riksdag' framgår, det icke var avsett, att dyrortstillägg skulle komma att utgå i Trollhättan.

För egen del har kommittén ansett sig böra här uttala, att, då kommittén funnit sig böna för personalen i Trollhättan föreslå de avlöningsförmåner, som innefattas i kommitténs nu föreliggande betänkande, kommittén utgått från den bestämda förutsättningen, att befattningshavare å nämnda ort icke skola komma i åtnjutande av dyrortstillägg i annat fall, än att de allmänna levnadskostnaderna i Trollhättan skulle komma att undergå en starkare stegring, än som motsvaras av den allmänna stegring, som i avseende å dessa levnadskostnader må kunna göra sig gällande inom landet i dess helhet.

Det har visat sig, yttrar kommittén vidare, att de i avlöningsreglementena för post- och telegrafverken meddelade bestämmelser om dyrortstillägg (tilläggsarvode), vilka innebära bland annat, att dyrortstiilägget (tilläggsarvodet) skall utgå enligt av vederbörande styrelse fastställda grunder, vid tillämpningen lett till varjehanda svårigheter och att fråga om rätt till sådant tillägg å särskilda orter i talrika fall hänskjutits till Kungl. Maj:ts prövning. Kommittén har fördenskull beträffande statens vattenfallsverk föreslagit, att de grunder, efter vilka dyrortstillägg må utgå vid sistnämnda verk, skola fastställas av Kungl. Maj:t.

Departe- Såsom kommittén erinrat hava gällande bestämmelser om dyrorts-

'tillägg vid kommunikationsverken inedföid åtskilliga svårigheter och ojämnheter vid tillämpningen samt dessutom ofta föranlett tvister. På sätt jag vid föredragning av förslaget till nytt avlöningsreglemente för viss personal vid postverket hade tillfälle att anföra, är en utredning i dyrortstilläggsfrågan igångsatt, i syfte att vinna i görligaste grad enhetliga bestäm: nelser för de olika verken, ävensom bestämda grunder för fastställande av de platser där dyrortstillägg bör utgå. Mot vad här föreslagits beträffande dyrortstillägg vid nu ifrågavarande verk har jag visserligen icke något att erinra, men vill därvid uttryckligen betona, att vederbörande, som i anledning härav tillerkännas dyrortstillägg, böra vara underkastade

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 7-5.

de allmänna bestämmelser och grunder, som kunna bliva meddelade för dyrortstilläggens reglerande, även om detta i särskilt fall skulle medföra ändring i förut åtnjuten dylik förmån.

Den i det senare momentet av förevarande paragraf införda bestämmelsen om dyrortstilläggets fördelning i lön och tjänstgöringspenningar har sin motsvarighet i telegrafverkets avlöningsreglemente (§ 17, sådan den blivit godkänd vid 1912 års riksdag).

Beträffande § 13 i Kungl. Maj:ts förslag vid 1911 års riksdag, som §12. innehöll bestämmelser i fråga om felräkningspenningar, anmärkte statsutskottet, att beloppet av de för kanalinspektoren vid Akersbergs station föreslagna felräkningspenningar, 400 kronor, synts utskottet väl högt tillmätt och att det borde vara tillräckligt, om de bestämdes till 300 kronor.

I kommitténs förslag överensstämmer § 12 med innehållet i § 13 i Kungl. Maj:ts förslag, med den ändring som av statsutskottet föreslagits.

Såsom redan antytts, funnos i § 14 av Kungl. Maj:ts förslag in- § 13. tagna bestämmelser i fråga om anmärkningsprovision samt om andel i straffavgift åt tjänsteman, vilken upptäckt försök att undandraga statsverket föreskrivna kanalafgifter.

Kommittén, som redan under § 3 i fråga om avlöningsförmånerna för revisorn och kontrollinspektoren uttalat såsom sin åsikt, att andel i dylik straffavgift icke vidare borde tillkomma tjänstemän vid statens vattenfallsverk, har i överensstämmelse härmed ur § 13, vilken motsvarar § 14 i Kungl. Maj:ts förslag, uteslutit bestämmelser angående andel i straffavgifter.

Beträffande anmärkningsprovisionen har i kommitténs förslag stadgandet avfattats i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i det vid 1912 års riksdag reviderade avlöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket.

I fråga om de närmare grunderna för anmärkningspro visionens utgående har kommittén erinrat, hurusom i regel uti nyare instruktioner, bland dem den för telegrafstyrelsen, viss begränsning av den vederbörande tillkommande anmärkningsprovisionen blivit fastställd i avseende å större anmärknings belopp.

Vid utfärdandet av bestämmelser i ämnet beträffande statens vattenfallsverk anser kommittén dylik begränsning av anmärkningsprovisionen också böra iakttagas. På given anledning har kommittén framhållit, att, därest straffavgift skulle komma att fortfarande utgå, anmärkningsprovision icke under något förhållande bör beräknas på straffavgiften i dess helhet utan allenast på det belopp, som utgör skillnaden mellan den kanalavgift, som av trafikanten bort erläggas, och den, som av honom erlagts.

72 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Till § 14 i kommitténs förslag hava från § 3 i Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 överförts bestämmelser i fråga om tilläggsarvode till telefon- eller portvakt vid kraftverk, som förrättar mera maktpåliggande arbete, samt till vakt, anställd vid administrationsbyggnaden i Trollhättan.

Enligt vad dåvarande departementschefen meddelade, skulle nämligen telefon- och portvakter delvis användas til! mera kvalificerat arbete, såsom bearbetning av dagsrapporterna för driftstatistiken, räkning, skrivning och enklare utarbete.

Det hade därför ifrågasatts, att de skulle tillhöra en högre avlöningsklass än andra vakter. Departementschefen ansåg emellertid, att saken bäst kunde ordnas så, att vattenfallsstyrelsen erhölle bemyndigande att till telefon- och portvakter, som, förutom sina vanliga göromål, jämväl sysselsattes med mera maktpåliggande arbete, utbetala, utöver de i avlöningsreglementet fastställda avlöningsförmånerna, ett tilläggsarvode å högst 300 kronor för år. En liknande anordning förekomme vid statens järnvägar beträffande banvakter, vilka tjänstgjorde såsom vakter vid rörliga broar. Aven till kontorsbiträde vid statens järnvägar kunde för särskild tjänstgöring utbetalas tilläggsarvode.

Därest nämnda förslag bifölles, skulle man bliva i tillfälle att uppmuntra de vakter, som kunde utföra mera krävande arbete, och om någon vakt icke ordentligt och omsorgsfullt verkställde de honom förelagda mera kvalificerade göromålen, skulle han få återgå till att endast förrätta väldig vakttj änstgö ring.

Vidkommande vakten vid administrationsbyggnaden hade vattenfallsstyrelsen tillkännagivit, att denne hade synnerligen lång och ansträngande tjänstgöring. Förutom vanliga vaktmästargöromål, däribland handhavande av all till administrationsbyggnaden ankommande samt därifrån avgående värdepost och vanlig post, skötte han telefoncentralen och värmeledningen i nämnda byggnad. Fördenskull hade föreslagits, att han skulle likställas med förman av 2:a lönegraden och alltså erhålla lägst 1,260 och högst 1,800 kronor.

Detta förslag kunde departementschefen icke biträda. Däremot ansåg han, att vattenfallsstyrelsen borde bemyndigas att, liksom till telefon- och portvakter, vilka förrättade mera maktpåliggande arbete, till vaktmästaren utbetala ett tilläggsarvode å högst 300 kronor om året för skötseln av administrationsbyggnadens telefoncentral och värmeledning.

Den av departementschefen sålunda föreslagna anordningen i fråga om telefon- och portvakter vid kraftverket har kommittén ansett särdeles lämplig, då därigenom möjlighet bereddes att få mera kvalificerat arbete utfört för en ringa kostnad.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

73 Arbetet i fråga består huvudsakligen däruti, att med ledning av listor, upptagande avläsningar å mätinstrument inom kraftcentralen, uträkna och grafiskt framställa variationerna i energiförbrukning o. d. under dygnets olika timmar.

Vad vakten vid administrationsbyggnaden angår, har kommittén också ansett att för sådana särskilda göromål, vilka icke skäligen kunna anses tillhöra hans vaktmästarbefattning, särskild ersättning bör utgå.

Att dylikt tilläggsarvode bör räknas såsom tjänstgöringspenningar, har kommittén ansett böra tydligt uttryckas i avlöningsreglementet.

T § 15, vilken av kommittén till sitt innehåll bibehållits lika med motsvarande paragraf i Kungl. Maj:ts förslag, innefattas till en början bestämmelser angående den till personal å kanalverk tillhörig bogserbåt utgående provision å bruttoinkomsten för bogseringen. I fråga om dylik provision tillåter jag mig hänvisa till vad ovan under § 3 (rubriken förman) anförts.

Vidare givas i § 15 bestämmelser beträffande särskild ersättning till viss personal, som deltager i ackordsarbete.

1 fråga om anledningen till införande av sistberörda bestämmelser meddelade vid ärendets föredragning år 1911 dåvarande departementschefen, att under vintertiden, då Trollhätte kanal vore stängd, vakter och vissa maskinister, tillsammans med de tillfälligt anställda arbetarna, plägade användas vid reparationer och nybyggnader vid verket, vilka arbeten ofta utfördes på s. k. ackord eller beting. Därest ackordsförtjänsten överskrede det belopp, til! vilket de ordinarie avlöningsförmånerna under motsvarande tid uppginge, uppstode ett överskott, det s. k. överbetinget, vilket delades mellan samtliga i ackordsarbetet deltagande. Då detta befunnits vara en mycket lämplig avlöningsform, i det arbetsprestationen på sådant sätt ökades, hade man ansett motsvarande personals upptagande i staten icke böra förhindra den fortsatta användningen av denna avlöningsform. Detsamma gällde ock i tillämpliga delar jäinnställd personal vid kraftverket i Trollhättan.

Departementschefen förutsatte dock, att vattenfallsstyrelsen komme att så tillämpa paragrafen, att ifrågavarande befattningshavare icke finge vissa dagar, då ackordsarbetet för dem utfallit gynnsamt, tillämpa ackordsprisen, men däremot andra dagar, under vilka deras arbetsprestationer varit mindre, erhålla betalning efter den för dem bestämda fasta avlöningen. Särskild ersättning borde tillkomma dem, endast i fall för hela den tid, ackordsarbetet varade, deras arbetsförtjänst bleve större med tillämpning av ackordsprisen än den fasta avlöning de skulle uppburit, om de haft sin vanliga sysselsättning. Bestämmelserna syntes därjämte böra ut-

Biliang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 44 höft. (Nr 75). 10

74 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

tryckligen inskränkas att avse allenast maskinister och vakter vid kanalverk samt montörer och vakter vid kraftverk.

Vad uti ifrågavarande paragraf av Kungl. Maj:t föreslogs, lämnades av statsutskottet utan anmärkning.

§ 1G* Enligt § 16 i Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag skulle uniforms-

persedlar in natura eller beklädnadsersättning kunna tilldelas viss angiven personal vid statens vattenfallsverk enligt reglemente, som skulle fastställas av vattenfallsstyrelsen.

Den sålunda föreslagna bestämmelsen är i huvudsak överensstämmande med vad som gäller vid telegraf- och postverken samt statens järnvägar. Jämväl vid dessa senare verk är åt vederbörande styrelse överlämnat att utfärda reglemente rörande den närmare tillämpningen af ifrågavarande bestämmelse.

_ Kommittén har vid sådant förhållande icke haft något att erinra mot innehållet i denna paragraf.

*LUarte6’ kommittén under §§ 11 —16 anfört och föreslagit har icke givit

mentschefen: mi& anledning till erinran eller särskilt yttrande.

§ 17' I § 17 av 1911 års förslag innehölls, bland annat, bestämmelse därom

att kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter skulle enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelade, lämnas åt driftverkmästare, instrumentmakare, övermontör, stationsförman, förman, maskinist, montör och vakt samt med dessa jämförlig extra personal ävensom deras hos dem boende hustrur och oförsörjda barn.

Statsutskottet erinrade, att 1910 års Riksdag vid fastställandet av utgiftsstater för tullverket för år 1911 uttryckligen uttalat, att sådan förmån, varom här vore fråga, icke finge utsträckas även till befattningshavandes familj. Med den inskränkning, som därav betingades, biträdde utskottet vad Kungl. Maj:t uti ifrågavarande hänseende föreslagit beträffande statens vattenfallsverk. Där tjänsteman redan genom kontrakt tillförsäkrats sådan förmån jämväl för sin familj, borde den emellertid fortfarande såsom dittills utgå.

o

I anledning av vad sålunda anmärkts ansåg utskottet böra i paragrafen intagas dels en föreskrift av följande lydelse: »Sådan förmån

må dock icke tillkomma tjänstemans familj», dels ock en så lydande bestämmelse: »Där tjänsteman redan genom kontrakt tillförsäkrats kostnads-

fri läkarvård jämte medikamenter jämväl för sin familj, bör, så länge kontraktet är gällande, denna förmån fortfarande utgå».

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

75 Kommittén, som delar den av statsutskottet uttalade uppfattningen, Kommittén: har vid avfattandet av paragrafen i fråga iakttagit den av utskottet föreslagna begränsningen av ifrågavarande förmån till att, såsom allmän regel, omfatta allenast vederbörande tjänstemän själva.

Vidkommande det av utskottet gjorda undantaget från nämnda regel beträffande viss personal framhåller emellertid kommittén, att förmånen av kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter för familj icke blott genom kontrakt tillerkänts vakter och vissa andra befattningshavare, utan även, visserligen utan kontrakt, men dock sedan gammalt, varit tillförsäkrad en del förmän och maskinister. Kommittén har fördenskull ansett bestämmelsen i nämnda hänseende böra givas en vidsträcktare omfattning.

Den av kommittén föreslagna lydelsen av § 17 är följande:

»Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, åt de i § 16 nämnda ordinarie och extra tjänstemän, ävensom till andra tjänstemän under sjukdom, som föranletts av olycksfall i tjänsten. Sådan förmån må dock icke tillkomma tjänstemans familj.

Anm. Där tjänsteman redan tillförsäkrats kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter jämväl för sin familj, skall denna förmån fortfarande utgå, så länge kan kvarstår i den befattning, i vilken han tillförsäkrats berörda förmån.2

Enligt vattenfallsstyrelsens, i dess utlåtande över kommitténs för- Vattenfaiisslag uttalade mening, skulle denna formulering av paragrafen icke tyd- styrelsenligt giva vid handen, huruvida i kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter inbegripas jämväl vård å sjukhem och sanatorium samt kostnaderna för konstgjorda lemmar och dylikt. Då det synts styrelsen vara skäligt, att rättigheten till fri läkar- och sjukvård enligt denna paragraf gives en dylik vidsträcktare omfattning, bär styrelsen fästat uppmärksamheten å förhållandet.

Då det enligt kommitténs förslag skulle tillkomma Kungl. Maj:t att Departeutfärda närmare bestämmelser i ämnet, synes mig icke föreligga någon anledning att i avlöningsreglementet inrycka detalj föreskrifter i de av vattenfallsstyrelsen antydda hänseenden; och har jag icke heller i övrigt haft något att erinra mot den av kommittén föreslagna formuleringen.

I denna paragraf givna föreskrifter i fråga om innehållande av § 18avlöning i vissa fall överensstämma med motsvarande bestämmelser vid andra statens verk.

76 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

§ 19.

Pensionering af vederbörande tjänstemän.

Frågan om civila pensionslagens tillämpning

Tidigare förslag.

1905 års riksdag.

Spörsmålet om lämpligaste sättet att ordna pensioneringen av tjänstemän vid statens vattenfallsverk samt deras änkor och barn har varit föremål för skiljaktiga meningar.

Jag tillåter mig därför att först erinra om vad som förut förekommit i denna fråga.

I det kontrakt, som, efter beslut vid 1904 års riksdag, den 31 maj samma år å Kund. Maj:ts och kronans vägnar undertecknades angående förvärvandet av Trollhare kanalverk och viss annan Nya Trollhäfte kanalbolags egendom, innehöll § 12 följande stadgande beträffande i kanalbolagets tjänst anställda personer:

»De i kanalbolagets tjänst anställda personer, vilka finnas upptagna å en härvid såsom bilaga fogad förteckning, skola äga rätt att övergå i

O O O' 27) O

statsverkets tjänst utan minskning i de en var av dem enligt samma förteckning tillkommande avlönings- och pensionsförmåner och utan att i övrigt inträda i försämrad tjänsteställning, dock med förbehåll,

l:o) att de åtnöja sig med de med deras nu innehavande befattningar jämförliga sådana, som vederbörande statsmyndighet anser lämpligt att åt dem anförtro;

2:o) att de varda skyldiga underkasta sig alla för statens personal i jämförliga tjänster nu eller framdeles gällande reglementen och instruktioner samt villkor för antagande, bibehållande vid anställning, befordran och entledigande i den mån samma reglementen, instruktioner och villkor förklaras vara med avseende å dem tillämpliga.

Alla de vid kanalverkets överlämnande till kronan i kanalverkets tjänst genom kontrakt anställda vakter och arbetare med flera tillförsäkras de dem enligt anställningskontrakten tillkommande avlönings- och pensionsförmåner.»

I anledning av framställning från Kungl. Maj:t (proposition n:r 90) godkändes vid 1 905 års riksdag avlöningsstat för styrelse och tjänstemän vid Trollhätte kanal- och vattenverk jämte tillhörande villkor och bestämmelser i fråga om avlönings- och pensionsförhållanden ävensom vad som föreslagits i fråga om statsbidrag till beredande av pension åt änkor och oförsörjda barn efter tjänstemän vid kanal- och vattenverket.

I den nämnda avlöningsstaten upptogos — förutom vissa befattningar, om vilka nu efter vattenfallsstyrelsens tillkomst ej vidare är fråga — en överingenjör, en kamrerare, en kassör, tillika bokhållare, en kontrollinspektor och materialförvaltare, tillika bokhållare, en bokhållare samt två kanalinspektorer.

För åtnjutande av de i avlöningsstaten för dessa befattningshavare uppförda avlöningsförmåner stadgades vissa allmänna villkor och bestämmelser, varibland

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 75.

att tjänstinnehavare skulle vara förpliktad att, överingenjören då han uppnått 65 levnads- och minst 30 tjänstår samt annan tjänstinnehavare då han uppnått 65 levnads- och minst 35 tjänstår, med oavkortad lön såsom pension avgå från befattningen, Kungl. Maj:t eller styrelsen, där det tillkomme styrelsen att utfärda avskedet, dock obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade prövades kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kunde finnas villig att kvarstå i densamma; och skulle vid beräkning av tjänståren inräknas den tid, under vilken tjänstinnehavaren kunde hava varit anställd såsom tjänsteman hos Nya Trollhätte kanalbolag;

att tjänstinnehavaren skulle vara skyldig underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering, som kunde varda stadgade, samt

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehavares rätt till pension trätt i kraft, å de bestämda löneförmånerna för en var av förut nämnda tjänstemän skulle avdragas och till statsverket ingå vissa angivna belopp.

Tjänsteman, som vid kanalverkets övertagande av Kungl. Maj:t och kronan var där anställd och enligt § 12 i det mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Nya Trollhätte kanalbolag den 31 maj 1904 avslutade kontrakt ägde rätt att utan minskning i honom tillkommande avlönings- och pensionsförmåner övergå i statsverkets tjänst, ägde ej, så framt han icke före den 1 januari 1906 förklarat sig villig ingå på den nya staten, uppbära andra löne- och pensionsförmåner än dem, som genom nämnda kontrakt blivit honom tillförsäkrade.

Den 11 oktober 1907 utfärdades lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.

Enligt § 1 i denna lag skulle, med de undantag och under de villkor, som i lagen stadgades, rätt till pension vid avgång från tjänst tillkomma en var ordinarie innehavare av civil tjänst med lön å stat, som blivit fastställd av Konungen och Riksdagen.

Från lagens tillämpning undantogos i § 2 vissa angivna tjänster. Bland dem voro icke ovan omförmälda tjänster vid Trollhätte kanaloch vattenverk.

Deras innehavare voro alltså, såvitt de ingått på den vid 1905 års riksdag godkända avlöningsstaten, underkastade den nya pensionslagen, som, med iakttagande av vissa i dess 18 § innefattade bestämmelser, skulle träda i kraft den 1 januari 1908.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 december 1907 framhöll emellertid styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, att 1907 års pensionslag

1907 års pensionslag.

Framställning av vattenfallsstyrelsen år 1907.

1908 års riksdag.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

syntes medföra åtskilliga rubbningar i de vid avlöningsstaten för verket fastade villkor och bestämmelser och att dessa rubbningar delvis syntes för verkets förhållanden mindre väl lämpade eller stode i strid med de förutsättningar, som legat till grund för avlöningsstatens uppgörande och ordnande av verkets räkenskapsförhållanden m. m. Styrelsen gjorde därför framställning om meddelande av vissa närmare föreskrifter uti ifrågavarande hänseenden.

Över den av styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk gjorda framställningen avgav statskontoret den 6 februari 1908 utlåtande, vari hemställdes, att tjänsterna vid Trollhätte kanal- och vattenverk måtte, i likhet med vad som vore föreskrivet för, bland andra, tjänsterna vid telegrafverket och statens järnvägar, undantagas från pensionslagens tillämpning.

Statskontoret ansåg flera viktiga omständigheter tala för en sådan undanta omställning.

O Ö

Redan verkets egenskap av en industriell anläggning med dess avskilda drätsel syntes hänvisa dess personal till en särställning uti ifrågavarande hänseende.

1 betraktande syntes även böra tagas det förhållande, att utom den jämförelsevis fåtaliga personal, för vilken den vid 1905 års riksdag antagna lönestat gällde, till detta verk vore att räkna ett betydande antal kroppsarbetare och andra löntagare med mer eller mindre fast anställning, för vilkas pensionering i en eller annan form verket säkerligen finge vidkännas utgifter.

Då pensionslagen icke ägde tillämpning å den i nyssnämnda lönestat upptagna verkställande direktören — som uppbar arvode och tantiem — måste en pensionering vid sidan av den i pensionslagen stadgade i alla händelser fortfarande förekomma vid detta verk.

Det hade framhållits, hurusom, ifall pensionslagen fortfarande skulle å verkets tjänstemän äga tillämpning, det skulle bliva nödigt att i lagen införa en del nya bestämmelser, som hade särskilt avseende å tjänstinnehavare vid Trollhätte kanal- och vattenverk. Även om man i likhet med styrelsen funne önskligt, att de verk, som undantoges från pensionslagen, bleve så få som möjligt, ansåg dock statskontoret, att det å andra sidan icke finge förbises, att det kunde vara olämpligt att belasta lagen med allt för många specialbestämmelser.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 24 april 1908 anförde chefen för finansdepartementet, att han, i likhet med statskontoret samt med hänsyn till den särskilda ställning, Trollhätte kanal-

79 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

och vattenverk intoge inom statsförvaltningen, och därmed sammanhängande av statskontoret påpekade förhållanden, fann lämpligast, att verkets tjänstemän undantoges från pensionslagens tillämpning. Man undsluppe ock därigenom att i lagen inrymma en hel del undantagsbestämmelser, som eljest syntes oundgängliga att där införa.

Därest, i enlighet med vad departementschefen sålunda tillstyrkt, ifrågavarande tjänstinnehavare undantoges från pensionslagens tillämpning, utgjorde detta, enligt departementschefens mening, och såsom även statskontoret i sitt utlåtande erinrat, intet hinder för att genom tillägg till eller ändringar i de i sammanhang med den för Trollhätte kanaloch vattenverk fastställda lönestat meddelade bestämmelser vidtaga de jämkningar, som kunde finnas lämpliga och skäliga. Huruvida och i vilken omfattning dylika jämkningar borde äga rum, utgjorde emellertid en fråga, vilken icke syntes behöva i då förevarande sammanhang upptagas till prövning.

Departementschefen fann sig alltså böra förorda sådan förändrad lydelse av 2 § i pensionslagen, att bland tjänster, å vilka lagen icke skulle äga tillämpning, upptoges jämväl tjänst vid Trollhätte kanal- och vattenverk.

Därest detta förslag vunne godkännande, syntes, på sätt statskontoret jämväl tillstyrkt, i sammanhang därmed böra beslutas, dels att den förändrade lydelsen av berörda paragraf skulle tillämpas från och med den 1 januari 1908, då pensionslagen trädde i kraft, dels ock att den bland avlöningsvillkoren för en del tjänstinnehavare vid Trollhätte kanaloch vattenverk stadgade skyldighet att å de bestämda löneförmånerna vidkännas avdrag till vissa angivna belopp skulle även efter den 1 januari 1908 kvarstå och tillämpas.

I överensstämmelse med departementschefens hemställan gjorde Kungl. Maj:t, i proposition nr 210, framställning vid 1908 års riksdag; och bifölls denna framställning av Riksdagen.

Genom lag den 17 juni 1908 erhöll § 2 i pensionslagen av den 11 oktober 1907 ändrad lydelse i så måtto, att från sistnämnda lags tillämpning undantogs jämväl tjänst vid Trollhätte kanal- och vattenverk. Den förändrade lydelsen skulle tillämpas för tiden från och med den 1 januari 1908.

Vid 1909 års riksdag blevo, såsom redan är nämnt, avlöningsförmåner bestämda för överingenjören vid Trollhätte kraftverk. Bland villkoren för åtnjutande av dessa avlöningsförmåner var ock, att bemälde överingenjör skulle vara skyldig underkasta sig de bestämmelser i fråga om pensionering, som kunde varda stadgade.

Ändring av pensionslagen år 1908.

1909 års riksdag.

80 Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition Nr 15.

1911 §,rs proposition.

I Riksdagens skrivelse i ärendet den 24 maj 1909, nr 225, framhölls, att beträffande överingenjörens pensionering något förslag icke förelåge, men att av det vid kungl. proposition i ärendet fogade statsrådsprotokoll syntes framgå, att Riksdagen hade att från Kungl. Maj:t motse framställning i nämnda hänseende i sammanhang med förslag till ordnande av avlönings- och pensionsförhållandena för övriga befattningshavare vid kraftverket. Riksdagen föreställde sig, att Kungl. Magt därvid komme att för överingenjören föreslå en efter hans avlöningsförmåner och ställning lämpad pension att utgå efter liknande grunder, som blivit bestämda för vattenfalisdirektören.

I vattenfallsstyrelsens reglementsförslag av den 17 mars 1909, voro i § 15 intagna bestämmelser dels under litt. A angående pensionering av tjänstemän vid statens vattenfallsverk, dels ock under litt. B rörande pensionering av efterlevande änkor och barn till sådana tjänstemän.

Det av Kungl. Maj:t vid 1911 års Riksdag framlagda reglementsförslaget innehöll i § 19 bestämmelser angående pensionering av såväl överingenjören vid kraftverket som övriga tjänstemän vid vatten falls verken, men däremot ej angående pensionering av deras änkor och barn.

De bestämmelser, som avsågo andra tjänstemän än överingenjören vid kraftverket, voro till allra största delen hämtade från den civila pensionslagen samt kungl. kungörelsen den 11 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet av nämnda lag.

Såsom skilj aktigheter må särskilt omnämnas följande.

Enligt mom. 4 i § 19 av Kungl. Maj:ts förslag skulle rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträda vid uppnådda sextiofem levnads- och trettiofem tjänstår; dock att vid anställning av överingenjör och annan ingenjör vattenfallsstyrelsen skulle kunna för dem begränsa tjänståren intill tjugufem, samt att för maskinister, montörer och vakter ävensom för kontorsskrivare nämnda rätt skulle inträda vid uppnådda sextio levnads- och trettio tjänstår.

Pensionsavgifterna skulle, enligt mom. 9, ingå till en särskild pensionsfond, att förvaltas av vattenfallsstyrelsen. Från denna fond skulle bestridas så stor del av kostnaden för beredande av pension enligt det av Kungl. Magt föreslagna avlöningsreglementet, som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning funnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade pensionsavgifternas storlek.

Enligt mom. 13 skulle tjänstår för erhållande av pension enligt reglementet beräknas icke allenast för tid, under vilken tjänstemannen innehaft tjänst, som i reglemente avsåges, utan även för tid, under vilken han innehaft annan statstjänst, tjänst hos Nya Trollhätte kanalbolag

Kung!. Ma.j:ts nåd. proposition Nr 75.

eller bogseringsanstalten mellan Ströms kanal och Ivarslund eller ock i statens tjänst haft extra anställning eller förordnande.

Vad överingenjören vid kraftverket angår har naturligtvis ej ifrågasatts att införa särskilda bestämmelser angående hans pensionering i pensionslagen.

Beträffande den övriga personalen däremot anför kommittén följande.

Efter noggrant övervägande av vad under föregående behandlingar av detta ärende blivit anfört och föreslaget beträffande pensioneringen av den ordinarie personalen vid statens vattenfallsverk, har kommittén kommit till den bestämda övertygelsen, att bäst och lämpligast vore, om — med ändring av § 2 i den civila pensionslagen, sådan denna paragraf numera lyder — nämnda lag bleve tillämplig på ifrågavarande personal, naturligen med undantag av överingenjören vid Trollhätte kraftverk, vilken ju ock tillsättes allenast genom förordnande på viss tid.

Varder den civila pensionslagen tillämplig på den nämnda personalen, löses därmed ock den mycket omdebatterade frågan om pensioneringen av änkor och barn efter befattningshavare tillhörande samma personal.

De skäl, som på sin tid anfördes mot den civila pensionslagens tilllämpning på tjänstemän vid Trollhätte kanal- och vattenverk, synas kommittén numera ej kunna andragas till stöd för den nu ifrågavarande personalens undantagande från nämnda lag.

Det anmärktes då av statskontoret, att Trollhätte kanal- och vattenverks egenskap av en industriell anläggning med avskild drätsel syntes hänvisa dess personal till en särställning i ifrågavarande hänseende. Härvid torde dock kunna exempelvis erinras, hurusom postverkets och postsparbankens personaler äro underkastade den civila pensionslagen, oaktat dessa verk ju ock hava sin särskilda drätsel.

Statskontoret ansåg det även böra tagas i betraktande, att utom den jämförelsevis fåtaliga personal, för vilken den vid 1905 års riksdag för Trollhätte kanal- och vattenverk antagna lönestaten gällde, till verket vore att räkna ett betydande antal kroppsarbetare och andra löntagare med mer eller mindre fast anställning, för vilkas pensionering i en eller annan form verket säkerligen finge vidkännas utgifter.

Vid uppgörande av det förslag till avlöningsreglemente för statens vattenfallsverk, som låg till grund för Kungl. Maj:ts framställning vid 1911 års riksdag, hade emellertid ansetts lämpligt, att bland de ordinarie tjänstemännen, jämväl i pensionshänseende, inordna även den personal av underbefäl och vakter in. fl., som hittills varit anställd på viss tids uppsägning.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 44 Käft. (Nr 75.)

Löneregle-

rings-

kommittén.

82 Kuugl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

Statskon-

toret.

Att pensionslagen ej kan äga tillämpning på överingenjören vid Trollhätte kraftverk, vars fasta avlöning utgår i form av arvode och tantiem, kan väl rimligtvis icke böra utgöra hinder för att den övriga ordinarie personalen vid statens vattenfallsverk underkastas pensionslagen. Postverkets chef, vars avlöning utgår i form av arvode, är ju ej heller underkastad nämnda lag såsom den övriga ordinarie personalen vid sistnämnda verk.

Den omständigheten att, därest pensionslagen skulle komma att äga tillämpning på personal vid statens va.ttenfallsverk, lagen kan böra modifieras i en del speciella hänseenden, torde numera ej böra tillerkännas den betydenhet, som den år 1908 eller strax efter lagens trädande i kraft ansågs hava. Erfarenheten har nämligen åter och åter givit vid handen behovet av sådana modifikationer; och lagen har ock undergått ändringar, ej blott år 1908, utan även åren 1909, 1911 och 1912, allteftersom sådana ändringar visat sig nödiga eller ändamålsenliga.

Kommittén anser sig alltså böra tillstyrka, att åtgärd vidtages i syfte att den civila pensionslagen må bliva tillämplig å ordinarie personal vid statens vattenfallsverk.

Kommittén har därjämte föreslagit vissa modifikationer i den civila pensionslagens bestämmelser. Förutom ändringen i § 2 ansågs näridigen lagens tillämpning å personal vid statens vattenfallsverk föranleda särskilda stadganden i fråga om antalet levnads- och tjänstår för rätt att komma i åtnjutande av hel pension och vad därmed äger samband ävensom i fråga om tjänstår för erhållande av pension.

Statskontoret har i sitt den 16 januari 1918 avgivna utlåtande förklarat, att statskontoret, som ej funnit anledning frångå sin i förenämnda utlåtande den 6 februari 1908 uttalade åsikt om lämpligheten av att tjänsterna vid statens vattenfallsverk vore undantagna från pensionslagens tillämpning, ingått i granskning av de föreslagna ändrade bestämmelserna, och därvid, under den givna förutsättningen, att kommitténs förslag i pensionsfrågan principiellt vunne godkännande, icke funnit något att erinra mot nämnda ändringar.

Från majoritetens inom statskontoret mening var emellertid en ledamot, t. f. statskommissarien K. A. Beckman, skiljaktig. I motsats mot majoriteten ansåg han det principiellt riktigast att i en lag sammanfatta pensionsbestämmelserna för sådana kategorier av tjänstinnehavare, som borde i huvudsak behandlas lika, då därigenom vunnes, att såväl likheter som skiljaktigheter omedelbart framträdde. På grund härav tillstyrkte Beckman kommitténs förslag, att allmänna pensionslagen bleve gällande för den personal vid statens vattenfallsverk, varom fråga vore.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

83 Såsom den av mig lämnade redogörelsen giver vid handen, hava olika meningar framkommit beträffande frågan, huruvida den civila pensionslagen bör bliva tillämplig å ordinarie personal vid statens vattenfallsverk eller huruvida särskilda bestämmelser rörande nämnda personals pensionering böra utfärdas.

Då den civila pensionslagen är avsedd att såvitt möjligt gälla samtliga ordinarie befattningshavare i statens tjänst, böra enligt mitt förmenande synnerligen starka skäl anföras, därest någon personal skall undantagas från lagens tillämpning.

De av statskontoret på sin tid åberopade skälen för en dylik undantagsställning beträffande personalen vid statens vattenfallsverk — vilka skäl väl torde hava legat till grund för majoritetens inom statskontoret vidhållande av sin antydda uppfattning — synas emellertid, såsom kommittén framhållit, numera icke utgöra tillräckligt stöd för personalens undantagande från nämnda lag.

Efter samråd med chefen för finansdepartementet anser jag mig för den skull böra tillstyrka, att i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens vattenfallsverk intages bestämmelse därom, att för de ordinarie tjänstemännen ~~ undantagandes alltså överingenjören vid Trollhätte kraftverk — skall i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om rätt till pension gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat.

Beträffande de ändringar i den civila pensionslagen ävensom andra därmed sammanhängande bestämmelser, vilka må bliva erforderliga till följd av lagens tillämpning å personal vid statens vattenfallsverk, torde förslag komma att framläggas inför Kungl. Maj:t av chefen för finansdepartementet.

Sedan jag sålunda redogjort för själva principfrågan, övergår jag till de speciella bestämmelserna.

Vad då först beträffar pensioneringen av överingenjören vid Trollhätte kraftverk erinrar jag, att i mom. l:o av § 19 i Kungl. Maj:ts förslag år 1911 upptogos särskilda bestämmelser i fråga om pension åt denne.

I detta hänseende anförde vederbörande departementschef följande.

Överingenjören vid kraftverket skulle enligt Riksdagens beslut tillsättas genom förordnande på viss tid av högst sex år, och Riksdagen hade i sin skrivelse den 24 maj 1909, nr 225, angående bestämmande av avlöningsförmånerna åt beinälde överingenjör meddelat, att Riksdagen

Departe-

mentschefen.

Pensionering av överingenjören vid Trollhätte kraftverk.

84 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

föreställde sig, att Kungl. Maj:t komme att för överingenjören föreslå en efter hans avlöningsförmåner och ställning lämpad pension att utgå efter liknande grunder, som blivit bestämda i fråga om vattenfallsdirektören.

Enligt dessa grunder, som återfunnes i Riksdagens skrivelse nr 9 av år 1908, vore vattenfallsdirektör berättigad att från och med månaden näst efter den, under vilken han uppnått 65 levnadsår, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 6,000 kronor. Därjämte vore vattenfallsdirektör, som, innan han uppnått 65 levnadsår, antingen på grund av sjukdom eller därigenom, att han efter utgången av den tid, för vilken han förordnats, icke erhölle förnyat förordnande, eller ock eljest utan egen begäran nödgades avgå från sin befattning utan att på grund av tjänstefel hava förverkat densamma, berättigad att i pension uppbära ett årligt belopp av 6,000 kronor för tiden intill dess han uppnått 65 års ålder.

Vattenfallsdirektören ägde alltså under angivna förutsättningar komma i åtnjutande av full pension, utan hänsyn till den tid, under vilken han tjänstgjort.

I fråga om generalpostdirektören samt generaldirektören och chefen för telegrafverket stadgades däremot i vederbörande avlöningsreglementen, att de vore berättigade till full pension, först sedan de minst 12 år innehaft sina ämbeten. Avginge de tidigare, minskades pensionen enligt vissa grunder. Liknande bestämmelser voro också gällande beträffande pensionen för verk ställande direktören för Trollhätte kanal- och vattenverk.

Därest det av vattenfallsstyrelsen för överingenjören vid kraftverket vid Trollhättan föreslagna pensionsbeloppet å 5,500 kronor skulle bibehållas, syntes, efter mönstret av omförmälda föreskrift i avlöningsreglementena för post- och telegrafverken, detta belopp böra utgå endast om överingenjören under något längre tid innehaft sin befattning eller måste avgå på grund av olycksfall i tjänsten. 1 annat fall borde minskning äga rum i överensstämmelse med de för post- och telegrafverkens chefer gällande regler.

Departementschefen ansåg alltså, att det borde bestämmas, att överingenjör vid kraftverket vid Trollhättan, vilken minst 12 år innehaft förordnande å sådan befattning eller på grund av olycksfall i tjänsten tidigare bleve oförmögen till vidare tjänstgöring, skulle vara berättigad att i pension (av kraftverkets medel) uppbära 5,500 kronor, samt att, om överingenjör vid kraftverket, innan han uppnådde 12 tjänstår, antingen på grund av sjukdom befunnes oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller ock utan egen begäran nödgades avgå från sin befattning,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

utan att på grund av tjänstefel hava förverkat densamma, han skulle vara berättigad att i pension uppbära 4,500 kronor, då avgången skedde före eller vid 6 tjänstår, samt 5,000 kronor, då avgången skedde efter 6, men före 12 tjänstår.

Vidare syntes det departementschefen böra föreskrivas, att ett i enlighet med de i allmänna pensionslagen bestämda grunder beräknat belopp, eller 302 kronor 50 öre, årligen skulle såsom pensionsavgift avdragas å det för överingenjören bestämda arvodet eller, därest avgången skedde av annan anledning än olycksfall i tjänsten, den honom, intilldess han uppnått 65 år, tillkommande pension.

Mot de omnämnda bestämmelserna beträffande överingenjören vid Trollhätte kraftverk gjordes icke någon anmärkning av statsutskottet, och hava de ej heller föranlett erinran från kommitténs sida. I mitt förslag äro de även upptagna utan ändring.

I mom. 2:o uti § 19 av Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 innefattades bestämmelser angående beräkningen av pensionsunderlag för övriga tjänstemän vid statens vattenfalls verk.

Statsutskottet fann några jämkningar böra äga rom i fråga om vissa av de under § 19 mom. 2 i Kungl. Maj:ts förslag upptagna pensionsunderlagen.

Sålunda ansåg utskottet det för överingenjören vid kanalverk upptagna pensionsunderlaget å 5,000 kronor böra nedsättas till 4,800 kronor.

Det för kamreraren (i Kungl. Maj:ts förslag benämnd byrådirektör) samt distriktsingenjör utom huvudstation föreslagna pensionsunderlaget, 4,200 kronor, borde jämväl, enligt utskottets förmenande, något sänkas, då dessa befattningshavare, vilka vore i avlöningshänseende i det närmaste jämnställda med distriktsingenjör vid huvudstation, syntes böra erhålla samma pensionsunderlag som denne, eller 4,000 kronor. För den dåvarande innehavaren av kamrerarbefattningen, som genom kontrakt vore tillförsäkrad eu pension å 4,200 kronor, borde dock pensionsunderlaget bestämmas till sistnämnda belopp, varom en anmärkning syntes böra inflyta under momentet.

Dessutom hade det befunnits nödigt att införa ett särskilt pensionsunderlag å 2,400 kronor för den av utskottet föreslagna kanalinspektoren av 3:e lönegraden.

Slutligen hade någon skillnad ansetts påkallad i fråga om pensionsunderlagen för de olika slagen av förmän.

I fråga om särskilda pensionsunderlag för vederbörande tjänstemän, så vitt de äro anställda vid Trollhätte kanal- och kraftverk samt räkenskaps avdelning, har kommittén, vad angår överingenjören vid kanalverket,

Pensionering av Övriga tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

Kommittén:

86 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Departementschefen :

anslutit sig till statsutskottets uppfattning, enligt vilken dennes pensionsunderlag skulle utgöra 4,800 kronor.

Däremot har kommittén — som ansett distriktsingenjör utom huvudstationen samt kontorschef vid räkenskapsavdelningen (— byrådirektör i Kungl. Maj:ts förslag och kamrerare i utskottets) böra i avseende å den fasta avlöningen likställas med överingenjörsassistent och driftingenjör — för samtliga dessa befattningshavare upptagit pensionsunderlaget till

4,200 kronor.

Av enahanda skäl bar pensionsunderlaget för kanalinspektor av 2:a graden, för kontrollör samt för revisor och kontrollinspektor satts till samma belopp som för kassör, eller 3,000 kronor.

I likhet med statsutskottet har kommittén för den av kommittén och utskottet föreslagna kanalinspektorsbefattning av 3:e graden ansett pensionsunderlaget böra sättas till 2,400 kronor.

Till den grupp av befattningshavare — bokhållare av 2:a graden, övermontör och stationsmästare (stationsförman) — för vilka enligt såväl Kungl. Maj ds som utskottets förslag pensionsunderlaget skulle vara

1,800 kronor, har kommittén ansett böra skäligen hänföras även reparationsmästare (= förman å reparationsverkstad enligt statsutskottets förslag) samt maskinist av l:a graden.

Förmän av l:a och 2:a graden samt maskinist av 2:a graden hava synts kommittén böra jämte montör och kontorsskrivare hänföras till grupp med 1,200 kronor i pensionsunderlag.

För den av kommittén föreslagna förmansbefattning av 3:e graden har satts ett pensionsunderlag av 1,000 kronor.

Den lägsta gruppen — med 900 kronor — skulle innefatta, jämte vakter, »maskinskötare» vid kanalverket.

Då de av kommittén ifrågasatta pensionsund erlagen synas mig lämpligt avvägda, har jag ansett mig kunna ansluta mig till kommitténs förslag i nämnda hänseende.

I detta sammanhang torde jag böra omnämna vattenfallsstyrelsens, i sitt yttrande över kommitténs förslag, uttalande i fråga om pensionering av vissa vakter m. fl. befattningshavare vid Trollhätte kanalverk.

Styrelsen har därvid erinrat, hurusom styrelsen i skrivelse den 29 oktober 1909 anmälde, att bland kraftverkets personal funnes några vakter, som antingen redan voro eller under den närmaste tiden skulle bliva pensionsmässiga. Då emellertid pensionerna för vakter enligt vattenfallsstyrelsens i mars 1909 avgivna förslag till avlöningsreglemente — vilket

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

i denna del överensstämde med samtliga de senare framlagda förslagen i ämnet — voro betydligt högre än de, som skulle tillfalla nämnda personer, därest de erhöile avsked genast efter uppnådd pensionsålder, anmälde styrelsen i samma skrivelse, att styrelsen hade för avsikt att låta dem kvarbliva i tjänst, vartill de samtliga vore fullt dugliga, så länge, att de kunde komma i åtnjutande av de förhöjda pensionsbeloppen. Givetvis komme pensionsstaten därigenom att något höjas, men då de nuvarande pensionerna vore alltför låga för att ifrågavarande tjänstemän skulle kunna på dem få sitt uppehälle, hade styrelsen funnit den hänsyn, som borde tagas till en långvarig och plikttrogen tjänsteuppfyllelse, väga mera än ökningen i utgifterna för personalens pensionering.

Något avlöningsreglemente för tjänstemännen vid statens vattenfallsverk har emellertid, yttrar styrelsen vidare, icke vunnit Kungl. Maj:ts och Riksdagens godkännande under den relativt långa tid, som förflutit, sedan nämnda uttalande gjordes. Styrelsen finner sig därför icke längre kunna i allo vidhålla sin avsikt att låta ifrågavarande vakter kvarstanna i tjänst så länge, att de kunna erhålla de förhöjda pensionsbeloppen, utan förklarade sig styrelsen ämna inom kort till Kungl. Maj:t ingå med framställning om beredande av pensioner till skäligt belopp för sådana tjänstemän vid Trollhätte kanalverk och den numera i kanalverket ingående bogseringsanstalten Ström—Ivarslund, som icke längre äro tjänstdugliga eller som uppnått sådan levnadsålder, att de icke få ingå på den nya staten.

Då någon framställning i antydda hänseende ännu icke till Kungl.

Maj:t inkommit från vattenfallsstyrelsen, torde anledning icke föreligga att nu närmare ingå på denna fråga.

I fråga om sättet för beredande av pensioner åt änkor och barn efter Pensionering tjänstemän vid statens vatten fallsverk innebar Kungl. Maj:ts förslag vid av och 191 1 års riksdag, att, med den ifrågavarande personalens fortfarande undantagande från den civila pensionslagens tillämpning, framställning måtte göras till fullmäktige för civilstatens änke- och pupillkassa om sådant tillägg till kassans reglemente, att delaktighet i kassan måtte beredas tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

Jag erinrar därom alt, enligt §§ 2 och 4 av gällande reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa, befattningshavare, å vilka den civila pensionslagen icke äger tillämpning, ej kunna erhålla delaktighet i nämnda kassa. Därest personalen vid statens vattenfallsverk skulle undantagas från lagens tillämpning, skulle alltså delaktighet i kassan kunna beredas personalen endast genom ändring av reglementet för kassan; och är det kassans fullmäktige, som äga besluta i sådant hänseende.

88 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Om emellertid, såsom kommittén föreslagit och jag tillstyrkt, den civila pensionslagen göres tillämplig jämväl på tjänstemän vid statens vattenfallsverk, blir i och med det att vederbörande befattningshavare underkastas den nämnda pensionslagen, reglementet för civilstatens änkeoch pupillkassa utan vidare gällande för dem, som därefter utnämnas till innehavare av ordinarie tjänster vid vattenfallsverken.

Vare sig den ena eller andra utvägen väljes för beredande av delaktighet i änke- och pupillkassan för personalen vid statens vattenfallsverk, fordras emellertid vissa övergångsbestämmelser beträffande dem, som vid tiden för nämnda verks anslutning till kassan redan äro innehavare av tjänster vid samma verk.

1 § 5 av reglementet för kassan stadgas nämligen, att, om tjänst, med vilken delaktighet i kassan icke följt, varder upptagen till sådan delaktighet, denna ändring icke skall äga tillämpning på den, som är innehavare av tjänsten, när ändringen träder i kraft. Sådan tjänstinnehavare må dock kunna bereda sig den delägarrätt, som ändringen eljest medför, därest han icke fyllt sextio år och hans hälsotillstånd, enligt intyg av legitimerad läkare, ej giver anledning befara, att hans återstående livstid skall bliva kortare, än som i allmänhet kan beräknas för person av hans ålder.

I § 16 stadgas vidare, att tjänstinnehavare, som vill begagna sig av omförmälda rätt, är skyldig betala, utöver de årsavgifter och befordringsavgifter, som äro gemensamma för alla kassan tillhörande tjänstemän, det tillägg till befordringsavgiften, som med hänsyn till hans samt hans hustrus och barns ålder kan efter försäkringstekniska grunder böra utgå.

För dem, som innehava tjänster å den av Riksdagen godkända och av Kungl. Maj:t fastställda staten för kanalverket och räkenskapsavdelningen i Trollhättan, eller befattningar, som upptagits å de av Kungl. Maj:t fastställda provisoriska staterna för Trollhätte kraftverk, är, även sedan befattningen uppförts på ordinarie stat, anslutningen till civilstatens änke- och pupillkassa alltså endast villkorlig. De, som önska sådan anslutning, få därom gorå särskild ansökning till kassans styrelse, varefter styrelsen prövar, om och under vilka villkor tillträde till kassan kan medgifvas. Detsamma blir förhållandet med de vid Trollhätte kanal genom kontrakt anställda förmän och vakter in. fl.

I propositionen vid 1911 års riksdag föreslogos också vissa bestämmelser i syfte att bereda ifrågavarande befattningshavare vissa lättnader i berörda hänseenden.

Dåvarande departementschefen yttrade i sådant avseende följande.

Det syntes honom vara med billighet överensstämmande, att staten vidtoge åtgärder för att dessa befattningshavare måtte kunna vinna inträde

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

i kassan på samma villkor, som komme att gälla för tjänstemän, vilka, efter det statens vattenfallsverk vunnit anslutning till kassan, utnämndes till innehavare av ordinarie tjänster vid nämnda verk.

Familjepensionering tillkomma nämligen redan kanalverkets och räkenskapsavdelningens personal, och om staten beslutade, att detta behov skulle tillgodoses på annat sätt, syntes det böra medgivas, att de särskilda utgifter, som till följd av förändringens genomförande komme att drabba de dåvarande befattningshavarna, finge bestridas av statsverket.

Vad anginge Trollhätte kraftverks personal, ansåg departementschefen den omständigheten, att stat för verket icke var definitivt fastställd eller familjepensioneringen ordnad, då kraftverket år 1910 sattes i gång och personalen alltså måste anställas, icke böra medföra, att denna personal bleve försatt i sämre ställning än de, som sedermera tillträdde tjänster vid kraftverket.

Departemenschefen höll alltså före, att, därest särskilda tilläggsavgifter komme att avfordras några av de vid statens vattenfallsverk redan befintliga befattningshavarna, som ville vinna anslutning till civilstatens änke- och pupillkassa, dessa 1 illäggsavgifter borde få av vattenfallsstyrelsen utbetalas av statens vattenfallsverks medel.

Därest någon till följd av ålder över 60 år eller sjuklighet icke kunde bliva delägare i kassan, syntes medgivande böra lämnas vattenfallsstyrelsen att till änka och barn, som han kunde komma att efterlämna, utbetala pension av statens vattenfallsverks medel med samma belopp och enligt samma grunder, som gällde för pension från civilstatens änkeoch pupillkassa. Såsom villkor borde dock föreskrivas, att tjänstemannen till statens vattenfallsverks kassa betalade lika stora års- och befordringsavgifter, som han skulle erlagt, i fall han varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.

Staten skulle därigenom möjligen komma att direkt ansvara för pension till tjänstemans änka och barn. Någon betänklighet mot denna anordning ansåg departementschefen emellertid icke böra förefinnas. Den vore en förutsättning för hans förslag att personalen skulle anslutas till civilstatens änke- och pupillkassa, och genom en sådan anslutning ordnades familj epensioneringen på för staten billigaste sätt. Man syntes icke heller behöva befara, att detta undantagsstadgande skulle behöva tillämpas i någon större utsträckning. Vid statens vattenfallsverk funnos för det dåvarande endast 6 befattningshavare, som vid 1912 års ingång hade fyllt 60 år, och föreskriften, att svag hälsa utgjorde hinder för redan befintliga tjänstemäns inträde i kassan, antogs icke komma att tillämpas i någon större utsträckning.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 44 höft. (Nr 75.)

90 Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 75.

Beträffande förmän och vakter vid kanalverket borde, enligt departementschefens åsikt, ytterligare medgivande lämnas. Enligt § 18 i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa skulle delägare i kassan såsom årsavgift erlägga 21 procent av sitt delaktighetsbelopp. Dessutom skulle jämlikt § 14 i samma reglemente viss befordringsavgift betalas av en var, vilken, efter det han fyllt tjugofyra år, inträdde såsom delägare i kassan eller erhölle förhöjning i delaktighetsbeloppet. Denna befordringsavgift uppginge för den, som först vid mera framskriden ålder bleve delägare i kassan, till ganska betydande belopp. Om, såsom departementschefen föreslagit, en kanalvakts pension bestämdes till 900 kronor, skulle en sådan vakt, vilken vid inträdet i kassan fyllt 50 år, få betala 561 kronor 60 öre i befordringsavgift.

Redan enligt de med förmännen och vakterna vid kanalverket avslutade kontrakten kunde emellertid änka efter sådan vakt erhålla {(elision, som i regel uppginge till 200 kronor. Jämväl fader- och moderlösa barn efter befattningshavare kunde på grund av kontrakten tillerkännas årligt understöd till uppnådda femton års ålder med sammanlagt högst tio kronor i månaden. Rätten till dessa pensioner vore visserligen icke ovillkorlig, men bestämmelserna i kontrakten hade alltid tillämpats så, att pensioner till änkor och barn utgått med de föreskrivna beloppen. I praktiken hade alltså en verklig pensionsrätt för änkor och barn förelegat. För att kanalvakternas änkor och barn skulle komma i åtnjutande av dessa pensioner, hade vakterna icke erlagt några avgifter. Ifall vakterna åter skulle anslutas till civilstatens änke- och pupillkassa, måste de, förutom omförmälda tilläggs- och befordringsavgifter, betala årsavgifter, under det pensionen för deras änkor nedsattes från 200 till 180 kronor.

För att vakterna genom att övergå på den nya staten icke måtte beträffande familjepensioneringen komma i alltför mycket sämre ställning än för det dåvarande, syntes man därför beträffande dem böra gå något längre än i fråga om andra tjänstemän vid statens vatrenfallsverk och medgiva, att även de befordringsavgifter, som eventuellt komme att avfordras dem, måtte erläggas av nämnda verks medel.

Vad anginge de sju ordinarie tjänstemännen vid Trollhätte kanalverk och räkenskapsavdelning, för vilkas familjepensionering enligt 1905 års Riksdags medgivande vore på det sätt sörjt, att staten lämnade vissa bidrag, därest de vunnit delaktighet i allmänna änke- och pupillkassans premieavdelning, ansåg departementschefen någon ändring därutinnan icke böra vidtagas, därest dessa tjänstemän till följd av befordringsavgifternas storlek skulle föredraga att bibehålla detta sätt för familjepensionering framför att söka bliva delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

91 Då för de redan befintliga tjänstemännen inträde i civilstatens änke- och pupillkassa skulle bero på frivillig ansökning, samt eventuella tilläggsavgifter svårligen läte sig på förhand beräknas, kunde departementschefen icke lämna någon uppgift på den kostnad, som skulle drabba staten, därest eventuella tilläggsavgifter för samtliga befattningshavare och dessutom befordringsavgifter för förmän och vakter vid kanalverket skulle gäldas av statens vattenfallsverks medel. Dessa utgifter, som blott skulle ifrågakomma vid de dåvarande befattningshavarnas inträde i kassan, bleve emellertid enligt departementschefens mening obetydliga i jämförelse med den kostnad för all framtid, som familjepensionering utan inordnande av vatten fallsverken under civilstatens änke- och pupillkassa skulle medföra för statsverket.

I överensstämmelse med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t 1911 års Riksdag, att, under förutsättning av sådan ändring i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa, att tjänstemän vid statens vattenfallsverk, oaktat de ej enligt det då framlagda förslaget skulle underkastas pensionslagens bestämmelser, bleve förpliktade till delaktighet i kassan, medgiva,

att de tilläggsavgifter, vilka enligt § 16 i sistberörda reglemente kunde komma att avfordras sådana tjänstemän för inträde i nämnda kassa, ävensom de befordringsavgifter, som jämlikt § 14 i samma reglemente skulle till kassan utgivas av förmän och vakter, vilka före 1912 års ingång anställts vid Trollhare kanalverk, finge utbetalas av vederbörande verks medel; samt

att, därest ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverk icke kunde bereda sig delägarrätt i civilstatens änke- och pupillkassa, till änka och barn, som han kunde komma att efterlämna, finge av vederbörande verks medel utbetalas pension med samma belopp och enligt samma grunder, som gällde för pension från civilstatens änke- och pupillkassa, under villkor att tjänstemannen till verkets kassa betalade lika stora års- och befordringsavgifter, som han skolat erlägga, om han varit delägare i civilstatens änkeoch pupillkassa, dock att förmän och vakter, vilka före 1912 års ingång anställts vid Trollhätte kanalverk, endast behövde erlägga årsavgifter.

Beträffande det föreslagna medgivandet i det förstnämnda hänseendet anförde statsutskottet, att ett dylikt medgivande givetvis komme att medföra rätt betydande kostnader för statsverket, men då de förmän och vakter, om vilka fråga vore, redan på grund av sina kontrakt ansåges vara av staten tillförsäkrade pension för sina familjer, samt billigheten syntes kräva, att staten erlade den erforderliga tilläggsavgiften jämväl för de övriga befattningshavarna vid statens vattenfallsverk, vilka vore

92 Kungl. Ma,j:ts nåd. proposition Nr 75.

därstädes anställda vid tiden för nämnda verks anslutning till ifrågavarande kassa, hade utskottet ansett sig böra tillstyrka vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit.

Emot Kungl. Maj:ts förslag i det senare hänseendet gjorde utskottet icke någon erinran.

mentschefén Den omständigheten, att enligt mitt förslag reglementet för civil-

men sc e en- statens änke- och pupillkassa skulle utan vidare bliva gällande för personalen vid statens vattenfallsverk, har icke någon inverkan på frågan om behovet eller billigheten av de ifrågasatta övergångsbestämmelserna, och ansluter jag mig härvid i själva saken till statsutskottets uppfattning.

Beträffande dessa övergångsbestämmelser föreslog, såsom nämnt, Kungl. Maj:t Riksdagen medgiva, bland annat, att de befordringsavgifter, som jämlikt § 14 i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa skulle till kassan utgivas av förmän och vakter, vilka före viss tidpunkt anställts vid Trollhätte kanalverk, finge utbetalas av vederbörande verks medel.

Då emellertid vid kanalverket finnas vissa befattningshavare, nämligen maskinskötare, vilka i avlöningshänseende intaga en mellanställning mellan omförmälda förmän och vakter, har det synts kommittén, att dylikt medgivande bör utsträckas till att omfatta jämväl maskinskötare. Härutinnan är jag ock ense med kommittén.

Såsom en följd härav torde maskinskötare, som icke kunna bereda sig delägarrätt i civilstatens änke- och pupillkassa, böra befrias från skyldighet att till vederbörande verks kassa erlägga befordringsavgifter.

f avseende å rätten att komma i åtnjutande av ovan angivna förmåner skulle tidpunkten för vederbörandes anställning vara avgörande. I sådant hänseende var av Kungl. Maj:t föreslaget, att anställningen skulle hava skett före 1912 års ingång.

Kommittén, som förutsatt, att vid eventuellt uppkommande vakans på förmans-, maskinskötare- eller vaktbeställning tjänsten icke definitivt tillsättes förr än med det nya avlöningsreglementets ikraftträdande, har ansett sig kunna föreslå, att numera anställning före ingången av år 1913 må vara i antydda hänseende bestämmande. Häremot synes mig icke något vara att erinra.

§ 20. I fråga om sättet för tjänstemännens antagande, varom § 20 inne-

håller bestämmelser, torde böra erinras, att, i överensstämmelse med 1909 års Riksdags beslut, överingenjören vid Trollhätte kraftverk skall tillsättas genom förordnande på viss tid av högst sex år.

Den avfattning, paragrafen erhöll i Kungl. Maj:ts förslag år 1911 och som överensstämmer med motsvarande stadganden i avlöningsreglementen

O O O

Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition Nr 15.

för telegraf- och postverken samt postsparbanken, gav icke anledning till erinran från statsutskottets sida.

I anslutning till kommittén har jag i slutet av denna paragraf ansett mig böra intaga en hänvisning, beträffande kvinnliga kontorsskrivare, till § 6 mom. 3.

Enligt § 21 i Kungl. Maj:ts förslag av år 1911 skulle en var, som med § 21. eller efter viss angiven tidpunkt kornme att tillträda befattning såsom tjänsteman vid statens vattenfallsverk, vara pliktig att underkasta sig de i avlöningsreglementet givna villkor och bestämmelser samt den minskning i befintliga sportelinkomsfer, som kunde varda av Kungl. Maj:t bestämd, ävensom de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunde varda stadgade.

Då icke blott minskning utan även upphörande av eventuellt förekommande sportelinkomster torde, kunna ifrågakomma, har, vid stadgandets avfattning i det av mig nu framlagda förslaget, tagits hänsyn härtill, därvid beaktats vad i sådant hänseende förekommer i avlöningsvillkoren för en mängd ämbetsverk och myndigheter.

Med avseende å innehållet uti § 19 av mitt förslag har ur §21 uteslutits stadgandet om skyldighet för vederbörande att underkasta sig förändrade bestämmelser i fråga om pension.

Senare delen av § 21 enligt Kungl. Maj:ts berörda förslag innehöll föreskrift därom, att till de nuvarande innehavare av befattningar vid Trollhätte kanal- och vattenverk, vilka före viss tidpunkt förklarade, att de icke ville underkasta sig avlöningsreglementet samt dess villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill förbindas, avlöningsförmåner skulle utgå enligt för dem hittills gällande grunder.

Den av fattning senare delen av § 21 sålunda erhöll har icke synts vara fullt tydlig och uttömmande, och har fördenskull denna del av paragrafen formulerats mera i överensstämmelse med vad i dylikt hänseende i allmänhet plägat stadgas i avlöningsvillkor.

I avlöningsreglementena för telegraf- och postverken har intagits § 22. föreskrift därom, att grunderna för avlöningen till extra tjänstemän bestämmas av Kungl. Maj:t.

Föreskrift i sådant hänseende har synts mig böra införas jämväl i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

Enligt kommitténs förslag skulle det nya avlöningsreglementet lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1914.

Tiden för ikraftträdandet av avlöningsreglementet.

94 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Särskilda framställningar hava emellertid gjorts därom, att det nya reglementet måtte tidigare träda i kraft.

Vattenfallsstyrelsen har sålunda uti sitt utlåtande den 17 december 1912 hemställt, att tidpunkten för ikraftträdandet måtte bestämmas till den 1 juli 1913. Därjämte hava tjänstemän vid Trollhätte kanal- och vattenverks avdelning kanalverket föreslagit, att nämnda tidpunkt måtte framflyttas till den 1 januari 1913.

Till stöd för sistberörda framställning bär anförts, att, då det av vattenfallsstyrelsen år 1909 upprättade förslaget till avlöningsreglemente fördröjts till avgörande på grund av de olika utredningar, som detsamma haft att genomgå, den välbehövliga förhöjningen av löneförmånerna icke kommit sökandena till del inom den tid, som ursprungligen beräknats, samt att detta vore så mycket mera kännbart, som levnadsvillkoren under de senare åren alltmera stegrats.

Vidare har erinrats, att i motsats till sökandena samtliga befattningshavare vid Trollhätte kraftverk genom provisoriska avlöningsstater redan från år 1910 kommit i åtnjutande av höjda avlöningsförmåner och sålunda erhållit en mera gynnad ställning; för utjämning av denna olikhet vore det enligt sökandenas förmenande önskvärt, att tiden för avlöningsreglementets tillämpande om möjligt framflyttades.

För reglementets snara tillämpande hava sökandena jämväl ansett tala den omständigheten, att de extra ordinarie tjänstemän vid kanalverket, som eventuellt komme att förflyttas på ordinarie stat och som innehaft anställning vid verket icke mindre än 6—10 år, icke skulle förrän fi ån den tid, reglementet träder i kraft, äga tillgodoräkna sig någon del av sin tjänstgöring för erhållande av avlöningsförhöj ning.

Vattenfallsstyrelsen har i sitt yttrande den 20 december 1912 över berörda framställning uttalat, att styrelsen icke ansett lämpligt föreslå tiden för reglementets ikraftträdande till den 1 januari 1915, enär det syntes styrelsen kunna mota betänkligheter att giva retroaktiv verkan åt beslutet om godkännande av avlöningsreglementet. Därest Kungl. Maj:t emellertid skulle finna hinder i sådant hänseende icke föreligga, har styrelsen, då det blivande avlöningsreglementet syntes böra vinna tillämpning så snart som möjligt, funnit sig kunna förorda bifall till framställningen.

Departe- Beträffande de löneregleringar, som under de senare åren ägt rum,

mentschefen: jiar gg_ g0tt gom undantagslöst gällt, att ny avlöningsstat trätt i kraft från och med året näst efter det, varunder regleringen beslutats. I fråga om statens vattenfallsverk synes mig icke tillräckliga skäl föreligga för att härutinnan göra undantag. Erinras må ock, att genom Kungl. Maj:ts be-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

slut den 31 december 1912 redan fastställts utgiftsstater för statens vattenfallsverk för år 19 I 3. Vid antydda förhållanden finner jag mig böra tillstyrka, att tidpunkten för ikraftträdandet av det nya avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens vattenfallsverk må bestämmas till den 1 januari 1914.

* *

I propositionen vid 1911 års riksdag angående godkännande av förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk föreslog Kungl. Maj:t, att Riksdagen måtte medgiva, att de avlöningsförmåner, som enligt avlöningsreglementet tillkomme tjänstemän vid statens vattenfallsverk, finge utgå direkt av vederbörande verks medel.

1 nämnda hänseende yttrade dåvarande departementschefen, att avlöningen till tjänstemännen vid Trollhätte kanalverk syntes böra utgå direkt av kanalinkomsterna och avlöningarna till tjänstemännen vid Trollhätte kraftverk direkt av dettas inkomster.

Avlöningarna till tjänstemännen vid räkenskapsavdelningen ansåg departementschefen lämpligen kunna utgå av kanalverkets, kraftverkets och egendomsförvaltningens inkomster, i enlighet med fördelning, som bestämdes av vattenfallsstyrelsen i förhållande till det arbete, som de olika avdelningarna förorsakade räkenskapsavdelniagens personal. Därest denna personal toges i anspråk med arbete för kraftverksbyggnaden och Trollhätte kanals ombyggnad, syntes jämväl av de därför anslagna medlen något bidrag böra lämnas till ifrågavarande personals avlöning.

Då nya under vattenfallsstyrelsen lydande verk komme till stånd, borde även avlöningarna till deras tjänstemän utgå direkt av verkens inkomster.

Vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om sättet för avlöningens bestridande lämnades av statsutskottet utan anmärkning och har icke heller givit mig anledning till erinran.

-tf-

*

I händelse av bifall till vad jag sålunda föreslagit, skulle avlöningsreglementet erhålla följande lydelse.

Avlöningsreglemente :

Hl. f för tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

§ 1.

Överingenjören vid Trollhätte kraftverk äger såsom fast avlöning uppbära årligt arvode av 8,000 kronor samt i stället för tjänstgöringspen-

96 Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

ningar tantiem å nettovinsten av kraftverkets rörelse med 2,000 kronor, därest vinsten icke överstiger 200,000 kronor, samt ytterligare, därest vinsten överstiger 200,000 kronor, med en halv procent å överskjutande belopp, allt för år räknat.

Tantiem utgår för året på en gång, sedan årets bokslut blivit av vattenfallsstyrelsen godkänt, och anses, där fördelning mellan olika tjänstförrättare skall ske, falla med lika belopp på lika delar av året.

§ 2.

Till övriga tjänstemän utgår fast avlöning, fördelad i lön och tjänstgöringspenningar, jämlikt följande avlöningsskala med däri angivna årliga belopp för de särskilda avlöningsklasserna:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 75.

97 Deri fasta avlöningen utgår till nedannämnda tjänstemän enligt följande reglering:

98 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr In.

§ 4.

Antalet av nedanstående befattningar utgör:

Överingenjörer............

Kontorschef.............

Överingenjörsassistent.........

Driftingenjör ............

Distriktsingenjörer..........

Kanalingenjör............

Kanalinspektor av l:a graden .....

» » 2:a » ..........1

» 3:e » ..........1

Kontrollör...................1

Kassör....................1

Revisor och kontrollinspektor..........1

99 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Antalet övriga i § 3 omförmälda befattningar bestämmes för varje år av Kungl. Maj:t.

§ 5.

l:o. Tjänsteman, för vilken den fasta avlöningen i § 3 finnes bestämd till ett lägsta och ett högsta belopp, erhåller förhöjning i denna avlöning enligt de bestämmelser, vilka finnas sammanförda i den vid detta reglemente fogade avlöningstabell, under iakttagande:

att tjänsteman under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna uppflyttning i högre klass, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet, som i fråga om rätt att uppbära avlöning likställts med semester;

att uppflyttning i högre klass ej må ske förrän vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd; börande tjänsteman därvid tillgodoräknas den tid, som före detta avlöningsreglementes trädande i kraft förflutit från hans tillträde till motsvarande befattning hos statens vattenfallsverk, Trollhätte kanal- och vattenverk, Nya Trollhätte kanalbolag eller bogseringsanstalten mellan Ströms kanal och Ivarslund;

att befattningshavare vid Trollhätte kanalverk, den till Trollhätteverken hörande räkenskapsavdelningen, provisorisk kraftstation i Trollhättan med tillhörande linjer eller bogseringsanstalten mellan Ströms kanal och Ivarslund, som vid tillträdande av den nya avlöningsstaten skulle erhålla lägre avlöning än han förut tillsammans uppburit i sin befattning, äger såsom personligt tillägg till lönen uppbära skillnaden intill dess hans avlöning stigit till samma belopp; skolande härvid inkomst, som befattningshavare vid kanalverket uppburit i provision eller andel av straffavgifter, beräknas efter medeltalet av vad i sådant hänseende i befattningen åtnjutits under senast förflutna tio kalenderår;

att tjänsteman, som befordras eller i annan ordning förflyttas från en befattning till annan, å vilken den fasta begynnelseavlöningen är lika med eller lägre än den fasta avlöning, som han vid tiden för förflyttningen uppbär, kvarstår i innehavande klass och äger för uppflyttning i närmast högre klass tillgodoräkna sig hela den tid han innehaft avlöning efter den klass han vid förflyttningen tillhört; dock att den, som etter egen ansökning eller uttryckt önskan förflyttas till befattning med lägre slutavlöning, ej må bekomma högre avlöning än den för sistnämnda befattning bestämda slutavlöning;

100 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 75.

att likväl tjänsteman, som, då lian intjänat stadgad tid för uppflyttning i högre klass, redan uppnatt den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att från tjänsten avgå, icke må uppflyttas i högre klass.

2:o. Undantagsvis ma, för förvärvande i tjänst av särskilt kvalificerad person, Kungl. Maj:t kunna tilldela överingenjör vid kanalverk samt driftingenjör, instrumentmakare och stationsmä.stare vid kraftverk fast avlöning efter högre klass än den, som i ovan angivna reglering finnes såsom lägsta avlöning för den av tjänstemannen innehavda befattning angiven, dock icke i näsrot fall högre än den för befattningen bestämda slutavlöning.

§ 6.

För åtnjutande av den i detta reglemente uppförda avlöning gälla följande allmänna bestämmelser:

l:o. Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande instruktion givna bestämmelser, utan ock den utvidgade eller förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan befattning, som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock utan minskning i den honom vid förflyttningen enligt detta reglemente tillkommande fasta avlöning eller pensionsrätt samt, vid förflyttning till annan ort, mot ersättning för flyttningskostnad, därest förflyttningen sker utan hans egen ansökning eller uttryckta önskan.

Utgår någon del av avlöningen i form av tantiem, är tjänstemannen underkastad den reglering härav, som kan varda i vederbörlig ordning bestämd.

2:o. Med ordinarie befattning vid statens vattenfallsverk må icke förenas annan tjänst ä rikets, Riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad angår överingenjör eller kontorschef, Kungl. Mrij:t och, vad angår innehavare av annan befattning, vattenfallsstyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid statens vattenfallsverk, finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas.

3:o. Till kvinnlig kontorsskrivarbefattning må gift kvinna befordras allenast efter av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande.

Kungl. Majtis nåd. proposition Nr 15.

101 Där innehavare av kvinnlig kontorsskrivarbefattning ingår äktenskap. skall hon icke vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen, därest icke vattenfallsstyrelsen med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner det nödigt.

4:o. Tjänsteman äger tillgodonjuta oavkortad avlöning icke blott för den tid han verkligen tjänstgjort utan även. med undantag av felräkningspenningar samt av den i § 15 omförmälda provision och särskilda ersättning, under den tid. han åtnjutit semester eller för beredande av semester bestritt högre befattning eller med vattenfallsstyrelsens medgivande använt för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier i frågor, fallande inom området för hans verksamhet, eller som åtgått för fullgörande av de skyldigheter, som ålegat honom såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa.

5:o. Den, som av sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, må likaledes åtnjuta oavkortad avlöning, med de i mom. 4:o angivna undantag, under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger fyrtiofem dagar, men äger därefter åtnjuta allenast de till lön eller, därest den fasta avlöningen utgår i form av arvode och tantiem, allenast de till arvodet hörande förmåner.

6:o. Tjänsteman, som av annan anledning än i mom. 4:o och 5:o omförmäles, åtnjuter ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan av vattenfallsstyrelsen förpliktas att jämväl av de till lön eller, därest den fasta avlöningen utgår i form af arvode och tantiem, av de till arvodet hörande förmåner avstå så mycket, som erfordras för befattningens uppehållande eller eljest prövas skäligt.

7:o. Därest emellertid tjänsteman i följd av kroppsskada, ådragen under tjänsteutövning, blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, må avlöningen, med de i mom. 4:o angivna undantag, kunna, efter vattenfallsstyrelsens beprövande, till honom utgå oavkortad under högst sex månader; ankommande däremot på prövning av Kungl. Maj:t, till huru stor del avlöning kali böra till den skadade utgå efter omförmälda tid av sex månader.

8:o. Tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida högre befattning.

Erfordras vikarie för tjänsteman i anledning av dennes tjänsteresa inom landet eller då tjänsteman åtnjuter semester eller fullgör uppdrag såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa eller undfått sådan kostnadsfri sjukledighet, som avses i mom. 5:o, äger den vikarierande liksom ock annan i succession efter honom såsom fast avlöning allenast åtnjuta vad som tillkommer honom å hans egen tjänst.

102 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Erfordras vikarie för tjänsteman av annan anledning, äger den vikarierande, utöver egen fast avlöning, uppbära ett belopp, motsvarande skillnaden mellan de till den lästa avlöningen hänförliga tjänstgöringspenningarna i lägsta avlöningsklassen för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å andra sidan, den vikari erandes egen befattning, dock med iakttagande, därest vikariatsförordnandet är avsett att fortgå under längre tid än tre månader, att den vikarierandes sammanlagda avlöningsförmåner ej må överstiga vad han såsom ordinarie å befattningen skulle äga uppbära. Därest i nu ifrågavarande fall vikarie erfordras för överingenjören vid Trollhätte kraftverk och denne icke må för ledighetstiden tillgodoräkna sig tantiem, äger vikarien, mot avstående av egna tjänstgöringspenningar, uppbära tantiem enligt fördelning, som i § 1 angives, dock lägst till belopp motsvarande vad han fått avstå av tjänstgöringspenningarna. År åter anledningen till bemälde överingenjörs tjänstledighet sådan, att han äger tillgodoräkna sig tantiem för ledighetstiden, och är vikarien icke skyldig att utan särskild gottgörelse bestrida befattningen, förordnar Kungl. Magt i förekommande fall beträffande den ersättning, som må tillkomma vikarien.

9:o. Vad i mom. 8:o tredje stycket stadgas skall gälla jämväl beträffande tjänsteman, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, liksom ock beträffande vikarie i succession efter honom. Extra ordinarie tjänsteman äger att under uppdrag, varom i detta moment är fråga, uppbära den begynnelseavlöning, som är förenad med den tjänst han uppehåller.

§ 7.

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, överingenjör vid kraftverk, driftingenjör och distriktsingenjör under högst 45 dagar, annan i ingerijörstjänst anställd befattningshavare, kontorschef, kanalinspektor, kontrollör, kassör, revisor och kontrollinspektor, driftverkmästare, bokhållare, övermontör, stationsmästare, montör och kontorsskrivare under högst 30 dagar samt övrig personal under högst 15 dagar.

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd. är pliktig att å tid av året, som bestämmes av vederbörande överordnade myndighet, begagna sig av semester.

§ 8.

Vid avgång från tjänst till följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall utgå de till lön eller, därest den fasta avlöningen utgöres av arvode

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

och tantiem, de till arvodet hörande förmåner till månadens slut; dock att, då tjänsteman, som åtnjuter fri bostad, avlider, vattenfallsstyrelsen inå, efter prövning av förekommande omständigheter, medgiva hans änka eller efterlevande familj att för avflyttning från bostaden njuta lämplig fardag.

Avlider vid statens vattenfallsverk anställd extra tjänsteman, må därest och i den mån den myndighet, som beslutit om anställningen, så prövar skäligt, den för befattningen bestämda avlöningen utgå till månadens slut.

Avlider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, i följd av olyckshändelse, timad under tjänsteutövning eller arbete vid verket, må ett belopp, motsvarande den avlidnes fasta avlöning för en månad, såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo.

§ 9.

Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktamentsersättning för tjänstemän enligt bestämmelserna i gällande resereglemente, dock att vid långvarigare uppdrag, förenade med resa från boningsorten, vid ofta återkommande tjänsteresor eller i särskilda fall, då omständigheterna därtill eljest föranleda, vattenfallsstyrelsen äger bestämma lägre resekostnads- och traktamentsersättning.

§ io.

Förmån av fri bostad eller ersättning därför må, efter vattenfallsstyrelsens beprövande, tillkomma överingenjören vid Trollhätte kraftverk samt övriga vid statens vattenfallsverk anställda ordinarie tjänstemän, därvid ersättningsbeloppen skola beräknas för överingenjören vid nämnda kraftverk till 1,500 kronor och för övriga tjänstemän till minst 15 och högst 30 procent av den fasta avlöningen allt efter den ort, där vederbörande är placerad, och i enlighet med de grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas; dock med iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning ej må överstiga 1,500 kronor.

Då ersättning för bostad utgår, må, därest av statens vattenfallsverk disponeras lägenhet, som finnes vara för vederbörande tjänsteman lämplig, sådan lägenhet mot hyra till honom upplåtas, därvid hyresbeloppet skall bestämmas med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för liknande lägenhet, samt, i det fall att hyran överstiger ersättningsbeloppet, skillnaden av tjänstemannen erlägges till statens vattenfallsverk och, i motsatt fall, det belopp, varmed hyran understiger ersättningen, av nämnda verk utbetalas till tjänstemannen.

Med fri bostad in natura är förenad förmånen av fritt bränsle och, då bostaden ligger i närheten av ett statens kraftverk, fri elektrisk belys-

104 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

ning, allt efter vattenfallsstyrelsens bestämmande; dock att vederbörande tjänsteman skall vara skyldig att själv bekosta erforderlig elektrisk armatur och lampor.

Förmånen av fri bostad eller ersättning därför räknas beträffande överingenjören vid Trollhätte kraftverk till arvodet och beträffande övriga tjänstemän till lönen.

De tjänstemän, som åtnjuta förmånen av fri bostad, skola vara boende i den upplåtna lägenheten.

. § 11.

Å ort, där de allmänna levnadskostnaderna äro särskilt höga, kunna tjänstemän med slutavlöning av högst 3,400 kronor av vattenfallsstyrelsen tillerkännas dyrortstillägg, utgående, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, med högst femton procent av dem tillkommande fasta avlöning.

Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma proportion som den fasta avlöningen.

§ 12.

Felräkningspenningar tillkomma årligen kassören vid den till Trollhätteverken förande räkenskapsavdelningen med 500 kronor, kanalinspektoren vid Akersbergs station med 300 kronor, kanalinspektorerna vid Brinkebergskulle och Ströms stationer med 100 kronor till vardera och bokhållare vid nämnda verk, åt vilken uppbörd anförtros, med 75 kronor, varjämte vattenfallsstyrelsen äger årligen anvisa ett belopp av högst 300 kronor till fördelning bland de tjänstemän vid samma verk, som nattetid utöva uppbördstjänst.

Felräkningspenningarna utgå alltid till den som bestrider tjänsten.

§ 13.

Anmärkningsprovision tillkommer vederbörande hos statens vattenfall sver k anställda tjänstemän enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer, med högst femton procent av hvarje belopp, som på grund av anmärkning, gjord av sådan tjänsteman, antingen, såsom ej upptaget till redovisning eller såsom obehörigen kreditera^ till statens vattenfallsverk inflyter och utan anmärkningens framställande ej skulle hava kommit nämnda verk till godo, eller, såsom för högt debiterat eller för lågt bred!terat, till vederbörande återgäldas.

105 Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

§ 14.

Efter vattenfallsstyrelsens beprövande må utöver den fasta avlöningen kunna utbetalas tillä,ggsarvode av högst 300 kronor om året till telefoneller portvakt vid kraftverk, som förrättar mera maktpåliggande arbete, samt till vakt vid administrationsbyggnaden i Trollhättan, åt vilken uppdrages att bestrida sådana särskilda göromål, som icke skäligen kunna anses tillhöra hans befattning. Sådant arvode räknas till tjänstgöringspenningarna.

§ 15.

Till personal å kanalverk tillhörig bogserbat må utgå provision å den för bogseringen inflytande bruttoinkomst till belopp, som vattenfallsstyrelsen äger bestämma.

Till maskinskötare och vakter vid kanalverk samt montörer och vakter vid kraftverk, vilka sysselsättas med arbete, fallande utanför deras vanliga arbetsområde, må utbetalas särskild ersättning med det belopp, varmed arbetsförtjänsten, beräknad enligt fastställda ackordspris, kan komma att överskjuta den för samma personal bestämda ordinarie avlöning.

§ 16.

Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst ärligt belopp må tilldelas driftverkmästare, instrumentmakare, övermontör, stationsmästare, reparationsmästare, maskinist, förman, montör, maskinskötare och vakt ävensom med dessa jämförlig extra personal enligt reglemente, som av vattenfallsstyrelsen fastställes.

§ 17.

Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, åt de i § 16 nämnda ordinarie och extra tjänstemän, ävensom till andra tjänstemän under sjukdom, som föranletts av olycksfall i tjänsten. Sådan förmån må dock icke tillkomma tjänstemans familj.

Anm. Där tjänsteman redan tillförsäkrats kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter jämväl för sin familj, skall denna förmån fortfarande utgå, så länge han kvarstår i den befattning, i vilken han tillförsäkrats berörda förmån.

§ 18.

Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sarnl. 44 käft. (Nr 75.) 14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

io*;

må han under tiden ej åtnjuta någon avlöning. Varder tjänsteman avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall under tiden den del av hans avlöning, smil icke av vattenfallsstyrelsen prövas böra användas till befattningens uppehållande, innehållas, såvida ej vattenfallsstyrelsen finner skäligt låta honom uppbära något därav.

§ 19-

l:o. Överingenjör vid Trollhätte kraftverk, vilken minst 12 år innehaft förordnande i nämnda egenskap eller på grund av olycksfall i tjänsten tidigare bliver oförmögen till vidare tjänstgöring, är berättigad att i pension uppbära 5,500 kronor för år. Om överingenjör, innan han uppnår 12 tjänstår, antingen på grund av sjukdom befinnes oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller ock utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning, utan att på grund av tjänstefel hava förverkat densamma, är han berättigad att i årlig pension uppbära 4,500 kronor, då avgången sker före eller vid 6 tjänstår, samt 5,000 kronor, då avgången sker efter 6 men före 12 tjänstår. Pensionen utgår av kraftverkets medel, och skall såsom pensionsavgift ett belopp av 302 kronor 50 öre årligen avdragas å det för överingenjören bestämda arvodet eller, därest avgången sker av annan anledning än olycksfall i tjänsten, den honom, intill dess han uppnått 65 år, tillkommande pension.

2:o. För övriga tjänstemän vid statens vattenfallsverk skall i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om rätt till pension gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av befattning, söm därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat.

För dessa övriga tjänstemän, såvitt de äro anställda vid Trollhätte kanal- och kraftverk samt räkenskapsavdelning, skall pensionsunderlag beräknas till följande belopp:

4,800 kronor för överingenjören vid kanalverket,

4,200 kronor för överingenjörsassistent, driftingenjör, distriktsingenjör utom huvudstationen och kontorschef,

4.000 kronor för kanalingenjör och distriktsingenjör vid huvudstationen,

3,300 kronor för kanalinspektor av l:a graden,

3.000 kronor för kanalinspektor av 2:a graden, kontrollör, kassör samt revisor och kontrollinspektor,

2,400 kronor för kanalinspektor av 3:e graden,

2.000 kronor för driftverkmästare, instrumentmakare och bokhållare av l:a graden,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

1,800 kronor för bokhållare av 2:a graden, övermontör, stationsmästare, reparationsmästare och maskinist av l:a graden,

1,200 kronor för förman av l:a och 2:a graden, montör, maskinist av 2:a graden och kontorsskrivare,

1,000 kronor för förman av 3:e graden, samt 900 kronor för maskinskötare och vakt.

§ 20.

Överingenjören vid Trollhätte kraftverk tillsättes genom förordnande på viss tid av högst sex år samt övriga tjänstemän vid statens vattenfallsverk genom konstitutorial, vilket skall anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg avsättas från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten.

Beträffande kvinnliga kontorsskrivare lända därjämte uti ifrågavarande hänseende till efterrättelse bestämmelserna i § 6 mom. 3:o.

§ 21.

En var, som med eller efter 1914 års intrång' tillträder befattning såsom tjänsteman vid statens vattenfallsverk, skall vara pliktig att underkasta sig de i detta avlöningsreglemente innefattade villkor och bestämmelser samt, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, minskning i eller upphörande av befintliga sportelinkomster.

Till de nuvarande innehavare av befattningar vid Trollhätte kanaloch vattenverk, vilka icke före den 1 november 1913 förklara, att de vilja underkasta sig detta avlöningsreglemente samt dess villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola avlöningsoch pensionsförmåner utgå enligt för dem nu gällande grunder.

§ 22.

Grunderna för avlöning till extra tjänstemän, som användas för driften vid statens vattenfallsverk, fastställas av Kungl. Maj:t på förslag av vattenfallsstyrelsen.

Detta avlöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1914.

Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition Nr 75.

09 Avlöningstabel i.

(Jämför § 5 i reglementet.)

no

Kuncfl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Avlönings-

utvisande begynnelseavlöning' och avlönings-

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

tabell,

förhöjning- efter angivet antal år.

112 Kung i. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Ilo

enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 44 käft. (Nr 75.)

114 Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Kostnads-

beräkning.

Vid den kungl. propositionen till 1911 års Riksdag angående godkännande av förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk var såsom bilaga fogad en inom vattenfallsstyrelsen upprättad överslagsstat, upptagande det antal ordinarie tjänstemän, som beräknades bliva behövliga vid Trollhätte kanalverk, kraftverk och räkenskapsavdelning år 1912, samt de för nämnda tjänstemän erforderliga avlöningsbelopp.

För att läggas till grund vid eu jämförelse mellan kostnaderna för genomförande av vattenfallsstyrelsens förslag av år 1909, Kung]. Maj:ts och statsutskottets förslag av år 1911 samt kommitténs nu föreliggande förslag, har kommittén från vattenfallsstyrelsen fått mottaga avlöningsstater för ovannämnda avdelningar av statens vattenfallsverk enligt de olika förslagen, varvid behovet beräknats för år 1914. Jag erinrar, att mitt förslag beträffande avlöningssatserna till alla delar överensstämer med kommitténs förslag.

Vid uppgörande av nyssberörda avlöningsstater bär i betraktande tagits, om nuvarande innehavare av motsvarande befattningar skulle vara berättigade att på grund av föregående tjänstgöring erhålla högre avlöning än begynnelseavlöningen eller att åtnjuta personligt lönetillägg, dock att eventuell ersättning för mistad provision eller andel i straffavgifter härvid icke beräknats.

Efter vad som framgår av dessa avlöningsstater, vilka torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll, skulle sammanlagda fasta avlöningarna till den ordinarie personalen jämte garanterad tantiem till överingenjören vid Trollhätte kraftverk utgöra:

enligt vattenfallsstyrelsens förslag av år 1909: kr.

enligt Kungl. Maj:ts förslag av år 1911: kr.

enligt statsutskottets förslag av år 1911:

kr.

enligt löneregloringskommitténs ( = mitt) förslag: kr.

261,014 248,514

241,504 247,269

Härvid bör emellertid iakttagas, att enligt kommitténs och mitt förslag icke skulle utgå tantiem till distriktsingenjör utom huvudstationen. Vid en jämförelse mellan, å ena sidan, mitt med kommitténs överensstämmande förslag och, å andra sidan, de övriga förslagen böra alltså rättvisligen till summorna enligt dessa senare förslag läggas kostnaderna för nämnda tantiem.

Likaledes bör vid en dylik jämförelse uppmärksammas, att, då enligt kommitténs och mitt förslag perioderna för avlöningsförhöjning för åtskilliga befattningshavare blivit utsträckta och alltså tidpunkten för slutavlö-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

ningens uppnående framflyttats samt tiden för densammas åtnjutande förkorta,ts, detta förhållande torde komma att i längden föranleda relativt lägre kostnader enligt mitt förslag än enligt de övriga förslagen, även om i betraktande tages att för den lägsta kategorien av befattningshavare — vakter — perioden för den sista, avlöningsförhöjningen enligt mitt, med kommitténs överensstämmande förslag avkortats med ett år.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört, ställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

får jag hem-

Departe-

mentschefens

hemställan.

dels godkänna här ovan intagna förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfa,llsverk;

dels medgiva, att avlöningsförmåner, som enligt samma reglemente tillkomma tjänstemän vid statens vattenfalls verk, må utgå direkt av vederbörande verks medel;

dels medgiva, att därest nuvarande kassören A. Schagerström, vilken för närvarande bestrider kanalinspektorstjänsten vid Brinkebergskulle, utnämnes till berörda befattning med ingången av år 1914, han må äga att uppbära personligt avlöningstillägg, såsom om han varit innehavare av samma befattning;

dels ock, under förutsättning att lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension vinner tillämpning å tjänstemän vid statens vattenfallsverk och att i följd därav tjänstemän vid nämnda verk bliva förpliktade till delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa, medgiva,

att de tilläggsavgifter, vilka enligt § 16 i reglementet för nyssberörda kassa kunna komma att avfordras sådana tjänstemän för inträde i kassan, ävensom de befordringsavgifter, som jämlikt § 14 i samma reglemente skola till kassan utgivas av förmän, maskinskötare och vakter, vilka före 1913 års ingång anställts vid Trollhätte kanalverk, må utbetalas av vederbörande verks medel; samt

att, därest ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverk icke kan bereda sig delägarrätt i civilstatens änke- och pupillkassa, till änka och barn, som han kan

116 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

komma att efterlämna, må av vederbörande verks medel utbetalas pension med samma belopp och enligt samma grunder, som gälla för pension från civilstatens änkeoch pupillkassa, under villkor att tjänstemannen till verkets kassa betalar lika stora års- och befordringsavgifter, som han skolat erlägga, om han varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, dock att förmän, maskinskötare och vakter, vilka före 1913 års ingånganställts vid Trollhätte kanalverk, endast behöva erlägga årsavgifter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Wilh. Reuterswärd.

Kungi. Maj:ts nåd. 'proposition Nr 75.

117 Bilaga 1.

Samman stål I n i n g

av

fasta avlöningar

till

tjänstemän vid statens vatten fa Ils ver k

(enligt vattenfallsstyrelsens förslag år 1909 samt enligt Kungl. Maj:ts och statsutskottets förslag år 1911 ävensom enligt departementschefens med löneregleringskommitténs överensstämmande förslag).

118 Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

Begynnelse- och slutarlöning.

(Antal år mellan avlöningsförhöjningarna.)

(Enligt lönereglerings-

! Enligt vattenfallssty-1 Enligt Kungl. Maj:ts Enligt statsutskottets kommitténs och derelsens förslag år 1909. | förslag år 1911. j förslag år 1911. j parfceraentschefens

förslag.

Trollhätte kanalverk. ----i-—---i-- i “

Överingenjör.......

Kanal ingenjör......

Kanalinspektor av l:a graden

» 2:a »

» » 3:e »

Bokhållare av l:a graden

>' » 2:a i

Förman av l:a graden . .

6.000— 7,500

(2 4-3 + Öl

3.400— 5,500

(2 + 2 + 2 + 8 + 3)

3.400— 4,600

< 2 + 3 + 3)

3.000— 4,200

(2 + 3 + 31

2,100—3,000

(2 + 3 + 3)

1,650—2,700

(2 + 2 + 3 + 3)

1,500—2,400

(2 + 2 + 3 + 3)

6.000— 7,500

(2 ^ 3 + 3)

3.400— 5,500

(2 + 2 + 2 + 3 + 31

3.400— 4,600

' (2 + 3 + 3)

3.000— 4,200

(2 + 3 + 3)

2,100—3,000

(2 + 3 + 3)

1,650—2,700 |

(2 + 2 + 3 + 3) |

1,380—2,100 j

(2 + 2 + 3 + Öl ;

6.000— 7,000

(2 + Öl

3.400— 5,000

(2 + 2 + 3 + 3)

3.400— 4,600

(2 + 3 + 3)

3.000— 4,200

(2 + 3 + 3)

2,700—3,800

(2 + 3 + 3)

2,100—3,000

(2 + 3 + 3)

1,650—2,700

(2 + 2 + 3 + 3)

1,260—1,800

(2 + 2 + 3 + Öl

6.000— 7,000

(5 + 5)

4,200—5,500

(5 + 5 -i- 5)

3,400—4,600

(3 + 3 + 3)

3.000— 4,200

' (3 + 3 + 3)

2,700—3;800

(3 + 3 + 3)

2,100—3,000

(3 + 3 + 3)

1,800—2,700

(3 + 3 + 3 + 3)

1,380—1,950

(3 + 3 t 3 + 3)

» » 2:a »

Kontorsskrivare, kvinnlig Förman av 3:e graden Maskinskötare (maskinist) Vakt.........

1,260—1,800

(2 + 3 + 3 + 3)

1,260—1,800 I 1,020—1,500

(2 f 2

3)

! ,020—1,800 ! 1,020—1,650

2 + 2 + 2+ 3+ 3+ 3)|(2 + 2 + 2 + 3 + 3)

(2 + 2 + 3 + 3)

900—1,5001 900—1,500

(2 + 2 + 2 + 3 + 3+3); (3 + 2 + 2 + 3 + 3 + 3)

900—1,500

(2 + 2 + 2 + 3 + 3+3)

900-

(2 + 2

-1,260

2 + 3)

1,140—1,650

(3 + 34-3 + 3)

1,140—1,650

(3 + 3 + 3 +3)

1,020—1,500

(3 + 3 + 8 + 3)

900—1,500 960 — 1,380

(2 + 2 + 2 + 3 + 3+3)i (2 + 2 + 3 + 2)

900—1,260

(2 + 2 + 2 + 2)

900—1,260

(2 + 2 2 + 3)

Trollhätte kraftverk.

Överingenjör.......

Överingenj örsassistent (by ingenjör).......

8,000

+ tantiem

: 8,800—6,000

1(2 + 2 + 2 + 3 + 3)

8,000

+ tantiem

8,800—6,000

(2 + 2 + 2 -4 3 + 3) (:

8,000 8,000

+ tantiem ; + tantiem

,800—6,000 i 4,600—6,000

+ 2 + 2 + 3 + 3); (5 + 5 + 5)

Driftingenjör........

Distriktsingenjör utom huvud-1 stationen........f

Distriktsingenjör vid huvud-1 stationen........(

Kontrollör (kontrollör och sta-li tistiker).........f!

1,800 6,000

! + 2 - 2

l- 3) (

3,800--5,000

+ tantiem högst 3,000

(2 + 3 + 3)

3.800-

2 -i- 2 +

3.800— 5,000

+ tantiem högst 3.000

(2 + 3 + 3)

3.400—5,500

-6,000 | 3,800—6.000

! + B -l- 3)1(2 + 2 + 2 + 3 + 3):

1,400—5,500 ______ JPI......

! + 2 + 2 + 3 + 3) (2 + 2 + 2 + 3 + 8) (2 + 2 + 2 + 3 + 3)|

l ,400—3,400 2,400—3,400

(2 + 3 + 3) (2 + 3 + 3)

3,800—5,000

+ tantiem högst 2,000

(2 + 3 + 3i

3,400—5,500

2,400—3,400

(9. x 4. x fn

4,600—6,000

(5 +- 5 t 5)

4,600—6,000

(5 4 5 + 5)

4,200—5,500

(5 i- 5 + 5)

3,000—4,200

(3 + 3 + 3)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

119 Begynnelse- och slntavlöning.

(Antal år mellan avlöningsförhöjningarna.)

j Enligt lönereglerings-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

121 Bilaga 2.

Avlön i ngs stat er

överslagsvis beräknade

för

år 1914.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 44 käft. (Nr 75.) 16

122 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

Avlöningsstater,

överslagsvis beräknade enligt vattenfallsstyrelsens förslag år 1909, Kungl. Maj:ts förslag år 1911, statsutskottets förslag år 1911 och löneregleringskommitténs förslag år 1912, för det antal ordinarie tjänstemän, som år 1914 antagligen behöves vid Trollhätte kanal- och vattenverk.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 75.

124 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 15.

\ Trollhätte räkenskapsavdelning.

1 kontorschef (byrådirektör, kamrerare) .........

1 kassör ...........

1 revisor och kon tro] Inspektor .

1 bokhållare av l:a graden . . .

2 j » 2:a » . . .

2 kontorsskrivare, kvinnliga . .

: 1 vakt ............

Summa kronor

Sammandrag.

Trollhätte kanalverk......

Trollhatte kraftverk......

Trollhätte räkenskapsavdelning .

Summa kronor

Vid avlöningsbeloppens uträknande har tagits hänsyn till om nuvarande innehavare av motsvarande befattningar enligt förslaget till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk äro berättigade att på grund av föregående tjänstgöring erhålla högre avlöning än begynnelseavlöningen eller att åtnjuta personligt lönetillägg. Däremot hava ej upptagits vare sig hyresersättningar och naturaförmåner för de i förestående, förslagsvis beräknade avlöningsstater upptagna befattningarna, eller tantiem, utom garanterad sådan till överingenjören vid Trollhätte kraftverk, eller provision eller extra ersättning till vissa vakter i enlighet med bestämmelse i förslagen. I slutsumman ingår ej ersättning till e. o. personal.

Stockholm den 25 oktober 1912.

M. Munck af Rosenschöld.

Stockholm 1913. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.