med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 26 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

1 Nr 93.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 26 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897; given Stockholms slott den 21 februari 1913.

Under åberopande av närlagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga bilagda förslag till lag angående ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 26 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Theodor Adelstvärd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 62 höft. (Nr 93.)

2 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 26 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897.

6 §•

Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som i 8 § sägs, samt därutöver till ett belopp av etthundratpigufem miljoner kronor.

7 §•

Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga bankens metalliska kassa motsvaras av följande tillgångar sammanräknade:

a) lätt säljbara utländska statspapper;

b) statens, allmänna hypoteks bankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer ävensom andra inhemska obligationer, som noteras å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport därifrån varande, mot sjöfara försäkrat guldmynt eller omyntat guld;

d) silvermynt enligt lagen om rikets mynt;

e) växlar, betalbara inom eller utom riket;

f) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld i dylik räkning.

8 §•

Såsom riksbankens metalliska kassa skall beräknas allt riksbanken tillhörigt och inom landet befintligt svenskt och utländskt guldmynt samt omyntat guld. Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än sjuttiofem miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

26 §.

Av riksbankens — — — — — — — — — — ånyo vidtaga.

Riksbanken skall innebava minst ett belopp, som motsvarar reservfonden, i följande tillgångar:

a) lätt säljbara utländska statspapper;

b) växlar betalbara utom riket;

c) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld i dylik räkning;

åliggande det fullmäktige att, i händelse dessa tillgångar någon gång nedgå så att de tillsammans ej motsvara reservfonden, så fort sig göra låter, ånyo uppbringa dem till ett mot reservfonden svarande belopp.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Utdrag

av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari

1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EHRENSVÄRD, Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre ÅDELSWÄRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd anförde vidare:

De huvudsakliga bestämmelserna angående riksbankens sedelutgivningsrätt återfinnas i 6—8 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och hava, enligt lag av den 3 maj 1901, följande lydelse:

6 §•

Riksbanken äger rätt att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras av följande kassatillgångar:

a) metallisk kassa, så beräknad, som i 8 § sägs;

b) på utrikes ort nedsatt eller under transport därifrån varande, mot sjöfara försäkrat guldmynt eller omyntat guld;

5 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 93.

c) hos bank eller bankir på utrikes ort i löpande räkning innestående medel, efter avdrag av riksbankens skuld i dylik räkning.

" §•

Utöver det enligt 6 § medgivna belopp är riksbanken berättigad till en sedelutgivning av etthundra miljoner kronor samt, därest den metalliska kassan överstiger fyrtio miljoner kronor, av ytterligare ett belopp, uppgående högst till den summa, varmed den metalliska kassan överstiger fyrtio miljoner kronor.

Riksbankens utelöpande sedlar skola, till den del de överstiga de i 6 § omnämnda kassatillgångar motsvaras av följande tillgångar sammanräknade :

a) lätt säljbara utländska statspapper;

b) statens, allmänna hypoteksbankens och andra inhemska obligationer, som å utländsk börs noteras;

c) växlar, betalbara inom eller utom riket.

8 §•

Såsom riksbankens metalliska kassa skall beräknas allt riksbanken tillhörigt och inom landet befintligt svenskt och utländskt guldmynt samt omyntat guld. Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än fyrtio miljoner kronor.

I skrivelse till Kungl. Maj:t av den 5 december 1912 hava fullmäktige i riksbanken gjort framställning om vissa ändringar i nu återgivna författningsrum. Efter erinran att dessas nuvarande ordalydelse fastställts genom lag av den 3 maj 1901, således vid den tidpunkt, då riksbanken stått i begrepp att övertaga funktionerna såsom ensam sedelutgivande bank i riket, ävensom att de enskilda bankernas sedelutgivningsrätt övergått till riksbanken under åren 1901—1903, vitsorda fullmäktige i sin omförmälda skrivelse, att under den tid, som sedan dess förflutit, bestämmelserna rörande sedelutgivningsrätten kunna sägas hava, i stort sett, väl bestått provet.

Emellertid hade fullmäktige funnit användningen av behållningarna på löpande räkning i utlandet såsom sedelunderlag medföra vissa olägenheter.

Härom anföres i skrivelsen följande:

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

»Dessa behållningar utgöra ett direkt skydd för guldkassan och ett indirekt skydd för sedelutgivningsrätten. Ty så länge riksbanken kan tillfredsställa den allmänna rörelsens behov av utländska valutor, äro gulduttag för export samt därav följande minskning i sedelutgivningsrätten icke att befara. Skyddet för sedelutgivningsrätten försvagas emellertid därigenom att utrikes behållningarna samtidigt utgöra grundval för sedelutgivningsrätten. Ty varje minskning av utrikes behållningarna framkallar omedelbart en motsvarande minskning i sedelutgivningsrätten och i samma man, som skyddet försvagas, faller grunden för sedelutgivningsrätten bort. Detta kan under kristider, då ökad efterfrågan på utländska valutor gör sig gällande samtidigt med att behovet av sedlar växer, medföra allvarsamma svårigheter.

Till följd av sedelutgivningsrättens beroende av utrikes behållningarna nödgas riksbanken att av. hänsyn till sedelutgivningsrätten hålla större belopp stående på löpande räkningar i utlandet än annars vore erforderligt. Om beroendet upphävdes, skulle riksbanken erhålla större rörelsefrihet vid placeringen av utrikes tillgångar, och en del av de medel, som med nuvarande bestämmelser måste hållas stående på löpande, räkning, kunde i stället placeras i utrikes växlar, varigenom riksbanken skulle tillskyndas räntevinst.

Men även av andra än rent banktekniska skäl måste dessa behållningar numera anses såsom mindre lämpliga till sedelunderlag.

Den utveckling, de internationella politiska förhållandena under senare tider tagit, har bringat frågan om finansiell krigsberedskap på dagordningen såväl härstädes. som i andra länder. Under den offentliga diskussion, som nyligen här förekommit rörande denna fråga, hava krav på ändring av grunderna för riksbankens sedelutgivningsrätt framställts. Spörsmålet, i vad mån riksbanken förmår tillfredsställa de anspråk, som kunna väntas ställda på banken, är otvivelaktigt av mycket stor betydelse för en dylik beredskap. Riksbankens förmåga att, om beredskapen behövde sättas på prov, fylla sin uppgift, kommer att i väsentlig mån bliva beroende av den elasticitet, bestämmelserna angående sedelutgivningsrätten kunna prestera. Det nuvarande direkta sambandet mellan utrikes behållningarna och sedelutgivningsrätten är emellertid ägnat att minska elasticiteten.»

Med stöd av det anförda föreslå fullmäktige, att behållningarna på löpande räkning i utlandet undantagas från de tillgångar, som enligt 6 § berättiga till utgivning av sedlar.

Härefter anföra fullmäktige:

»Om detta förslag vinner godkännande, bör ersättning för den härav uppkommande minskningen i sedelutgivningsrätten beredas genom ändring av bestämmelserna rörande den metalliska kassans användning såsom sedelunderlag.

Oberäknat den fasta sedelkontingenten av 100 miljoner kronor, berättigar den metalliska kassan för närvarande till följande sedelutgivning: mot de första 40 miljoner kronor i guld samma belopp sedlar och mot den övriga guldkassan dubbla beloppet sedlar.

Närmast till hands och mest naturligt är, att ersättningen skapas därigenom, att riksbanken berättigas utgiva sedlar till dubbla beloppet av hela guldkassan, varigenom sedelutgivningsrätten skulle ökas med 40 miljoner kronor.

Beloppet av behållningarna på löpande räkning i utlandet har under tiden från och med år 1904, då riksbanken blev ensam berättigad utgiva sedlar, uppgått till:

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

7 Under antagande att utrikes behållningarna fortfarande liksom under de senaste åren hålla sig omkring 25 å 35 miljoner kronor, skulle således genom dessa behållningars avförande från de tillgångar, som berättiga till sedelutgivning, samt genom förenämnda ökning av den mot guldkassan svarande sedelutgivningsrätten vinnas någon, om ock föga betydande ökning av sedelutgivningsrätten.

Genomfördes dessa förändringar i grunderna för sedelutgivningsrätten skulle med en guldkassa av 100 miljoner, till vilket belopp denna kassa för närvarande uppgår, riksbankens sedelutgivningsrätt utgöra 300 miljoner kronor eller jämt tre gånger guldkassan, en proportion som i teori och lagstiftning ofta antagits såsom normerande för en centralbanks sedelutgivningsrätt. Om kontingenten bibehölles oförändrad vid sitt nuvarande belopp samt guldkassan, såsom fullmäktige hoppas, även framgent ökades, skulle emellertid sedelutgivningsrätten bliva mindre än tre gånger guldkassan, vilket vore en väl stark begränsning. Fullmäktige anse därför, att kontingenten bör höjas.

För denna sin uppfattning finna fullmäktige även stöd i det utlåtande som avgivits av 1900 års bankkommitterade.

Kommitterade, som ej funno skäl föreligga att för det dåvarande vidtaga ändring i gällande bestämmelse rörande maximibeloppet av den obetäckta sedelkontingenten, förklarade det ligga i sakens natur, att detta belopp tid efter annan justerades. Så har ock, såsom bekant, skett i länder, där kontingentsystemet tilllämpas. När en dylik ändring i lagstiftningen ifrågakommer, fortsätta kommitterade, innebär ju detta intet, som är ägnat att framkalla oro, utan tyder tvärtom endast på ett stadigvarande framåtskridande i den ekonomiska utvecklingen, och det är sålunda ingalunda önskvärt, att lagstiftningen i förevarande del varder oföränderlig.

Kommitterade ansågo, att riksbankens sedelutgivningsrätt, efter tiden för riksbankens övertagande av hela sedelutgivningen, borde beräknas uppgå till omkring 174 miljoner kronor. Beloppet av utelöpande sedlar har sedan år 1904 uppgått till:

8 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 93.

Frånsett någon tillbakagång efter 1907 års kris, visar således sedelstocken under de angivna åren en stadigt fortgående stegring. Efter all sannolikhet kommer denna stegring även framdeles att fortgå.

Fullmäktige få följaktligen förorda, att kontingenten nu liöjes, och synes det fullmäktige lämpligt att den ökas från för närvarande 100 miljoner till 125 miljoner kronor.»

De nu återgivna delarna av fullmäktiges skrivelse innefatta det huvudsakliga av deras framställning. I anslutning till och delvis såsom en konsekvens av det sålunda föreslagna hava fullmäktige ifrågasatt jämväl en del andra ändringar i de bestämmelser, som röra riksbankens sedelutgivningsrätt, och härom yttrat följande:

»I sammanhang härmed (höjningen av kontingenten) lärer det lagstadgade minimibeloppet av guldkassan böra ökas, och få fullmäktige föreslå, att detta belopp höjes från för närvarande 40 miljoner kronor till 75 miljoner kronor.

Guldkassans nu föreslagna minimibelopp skulle sålunda berättiga till följande sedelutgivning:

2x75........................................................ — 150 miljoner kronor

kontingent ................................................... 125 » »

summa 275 miljoner kronor,

varemot för närvarande gällande minimibelopp berättigar till utgivning av:

1 x 40........................................................ — 40 miljoner kronor

kontingent .................................................... 100 » »

summa 140 miljoner kronor.

Guldbetäckningen utgör i förra fallet 27.3 procent och i senare fallet 28.6 procent. Dessa siffror, som angiva den minsta möjliga guldtäckningen, vila emellertid på det orimliga antagandet, att sedelutgivningsrätten till fullo utnyttjas, utan att dessförinnan åtgärder vidtagits för guldkassans uppbringande över det lagstadgade minimibeloppet.

Erfarenheten visar också, att guldbetäckningen även under ogynnsamma förhållanden plägar avsevärt överstiga det teoretiskt taget minsta möjliga. Sedan år 1904 har guldbetäckningen i procent av utelöpande sedlar utgjort:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

1912 (januari—november)

högst, lägst, medeltal,

49.10 37.36 43.79

48.10 38.69 43.42

51.02 40.17 46.19

Av bifogade tablå framgår, vilken inverkan de nu ifrågasatta förändringarna i grunderna för sedelutgivningsrätten skulle hava haft, därest de varit i tillämpning från och med år 1904. Tabellen visar, att sedelutgivningsrätten skulle hava väsentligt ökats samt skillnaden, den s. k. spänningen, mellan högsta och lägsta sedelutgivningsrätt minskats. Denna minskning äger sin förklaring däri, att guldkassan erbjuder ett stabilare sedelunderlag än utrikes behållningarna, vilka äro underkastade täta och starka fluktuationer.

Om behållningarna på löpande räkning i utlandet upphöra att inräknas bland de tillgångar, som enligt § 6 berättiga till utgivning av sedlar, böra dessa behållningar överföras till de tillgångar, som enligt § 7 utgöra s. k. supplementär sedelbetäckning.

Även bestämmelsen i § 6 mom. b torde böra överflyttas till § 7. På utrikes ort nedsatt eller under transport därifrån varande guld saknar större betydelse för sedelutgivningsrätten, vartill kommer att endast sådant guld, som förvaras i riksbankens valv, bör utgöra grundval för dess sedelutgivningsrätt.

Dessutom bör, enligt fullmäktiges förmenande, bland de i § 7 uppräknade tillgångar upptagas dels silvermynt enligt lagen om rikets mynt dels saldo av fordringar på andra räkningar i utlandet än löpande räkningar; dessa fordringar dock endast såvida de äro till betalning förfallna inom sex månader.

Då riksbanken enligt § 18 i lagen om rikets mynt är berättigad att i den eller de statens kassor, som Konungen bestämmer, vid anfordran erhålla svenskt skiljemynt utväxlat mot guldmynt eller riksbankens sedlar, kan ifrågavarande silvermynt sägas representera en riksbankens fordran på statsverket.

Fordringar på andra räkningar i utlandet representeras vanligen av s. k. ultimopenningar, vilka i regel förfalla inom en månad, undantagsvis inom tre månader.»

Härefter anföra fullmäktige:

»Vidare torde bestämmelsen i § 26, enligt vilken riksbanken skall i lått säljbara utländska statspapper innehava minst ett belopp, som motsvarar reservfonden, böra ändras därhän, att riksbanken skall innehava minst nämnda belopp i dylika statspapper eller i utrikesväxlar eller i andra fordringar på utrikes ort. Erfarenheten liar nämligen visat, att även de bästa statspapper icke under alla förhållanden äro lätt säljbara annat än till förlustbringande kursen

Det torde därför vara lämpligt att fullmäktige bär beredas större placeringsfrihet.»

Bihang till Piksdagens protokoll 1913. 1 samt. 62 käft. (Nr 93.) 2

10 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:t,s Nåd. Proposition Nr 93.

På sätt framgår av en redogörelse för bestämmelserna rörande täckningen av vissa europeiska centralbankers utelöpande sedlar, som blivit upprättad av riksbankens statistiker och vilken torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll, äro dessa bestämmelser i allmänhet grundade på ettdera av de två systemen, kontingentsystemet eller kvotsystemet. Enligt det förra medgives, att ett visst belopp sedlar, som beräknas skola av allmänna rörelsen alltid kvarhållas, må sakna betäckning av metallisk valuta, under det den summa, varmed utelöpande sedlar överstiga nämnda belopp, skall vara till fullo täckt av sådan valuta. Enligt kvotsystemet skall en viss del av hela beloppet av utelöpande sedlar motsvaras av metallisk tillgång.

De i början av mitt anförande återgivna, hos oss nu gällande stadgandena i ämnet innehålla icke en ren tillämpning av någotdera systemet utan i dem ha upptagits regler ur bägge. Å ena sidan är en bestämd obetäckt kontingent av 100 miljoner kronor medgiven, å andra sidan berättigar — enligt kvotsystemet — den del av guldkassan, som överstiger 40 miljoner kronor, till utgivande av sedlar till dess dubbla belopp, under det att guldkassan, i vad den icke överstiger 40 miljoner kronor, får utgöra betäckning för endast samma belopp i sedlar.

Fullmäktiges förslag innebär icke något avvikande från utan endast en utveckling av de grundprinciper, på vilka riksbankens sedelutgivningsrätt sålunda vilar. Detsamma avser i huvudsak å ena sidan att lämna riksbanken tillfälle att öka beloppet av sina utelöpande sedlar och å andra sidan att giva åt sedelutgivningsrätten större stabilitet och elasticitet.

De nuvarande bestämmelserna om sedelutgivningsrätten, meddelade, på sätt fullmäktige erinrat, genom en lag av den 3 maj 1901, avfattades visserligen med hänsyn till riksbankens då förestående övertagande av de enskilda bankernas sedelutgivningsrätt, men utan att några bestämda hållpunkter funnos för bedömande, vilka krav på sedelstocken härav kunde föranledas. De kommitterade, vilkas inom finansdepartementet utarbetade, den 1 december 1900 avgivna förslag låg till grund för nyssberörda lag, framhöllo också det vanskliga i att redan då beräkna storleken av det belopp sedlar, som vid tiden för riksbankens övertagande av hela sedelutgivningen kunde bliva behövligt. Under denna reservation ansågo sig emellertid kommitterade kunna approximativt beräkna, att medeltalet av de utelöpande sedlarna skulle under normala förhållanden komma att åtminstone några år framåt hålla sig omkring eller i varje fall ej synnerligen överstiga 145 miljoner kronor. Med hänsyn till nödvändigheten av en sedelreserv — beräknad efter 20 pro-

11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

cent — för tillfredsställandet av det vissa tider varje år regelbundet återkommande behovet av ökning i sedelstocken ansågo kommitterade, att riksbankens sedelutgivningsrätt borde uppgå till omkring 174 miljoner kronor och föreslogo i sådant syfte vissa ändringar i då gällande bestämmelser rörande sedelutgivningsrätten. Någon ändring i bestämmelsen angående maximibeloppet av den obetäckta sedelkontingenten föreslogs icke och blev icke heller vidtagen. Vid fråga härom anförde kommitterade, såsom ock av fullmäktige erinrats, att det syntes ligga i sakens natur, att detta belopp tid efter annan justerades, och att en höjning i maximibeloppet naturligtvis borde äga rum, i den mån näringslivet krävde ökad sedelemission.

Den i fullmäktiges skrivelse meddelade tablån över beloppen av utelöpande sedlar under åren 1904—1912 utvisar, frånsett någon tillbakagång efter 1907 års kris, en stadigt fortgående stegring i sedelstocken, och maxim isiffran, som år 1904 höll sig mycket nära det av kommitterade beräknade beloppet, utvisar för de månader år 1912 (januari—november), som medtagits i beräkningen, ett belopp av nära 230 miljoner kronor.

Fullmäktige vitsorda, att de nu gällande bestämmelserna, trots de väsentligt stegrade kraven på sedelstocken, i stort sett väl bestått provet. De åberopade siffrorna och vad fullmäktige i övrigt härom anfört giva emellertid, synes mig, otvetydigt vid handen, att tidpunkten för den redan av 1900 års kommitterade förutsedda nödvändigheten att höja maximibeloppet av den obetäckta sedelkontingenten nu är inne.

Frågan om den lämpliga avvägningen av denna höjning anhåller jag att få upptaga till behandling senare. Denna fråga står nämligen i samband med fullmäktiges andra huvudförslag, till vilket jag härmed tillåter mig övergå.

På sätt ovan angivits, avser detta förslag, att den i 6 § i lagen för Sveriges riksbank meddelade bestämmelsen, enligt vilken riksbanken äger rätt att utgiva sedlar till belopp, motsvarande, bland annat, »hos bank eller bankir på utrikes ort å löpande räkning innestående medel, efter avdrag av riksbankens skuld i dylik räkning», må upphävas.

Den av fullmäktige meddelade tablån över beloppen av berörda behållningar under åren 1904—1912 utvisar, att dessa belopp varit underkastade betydande växlingar. Redan denna omständighet gör dem mindre ägnade att utgöra sedelunderlag, vilket i främsta rummet bör uppfylla fordran på stabilitet. Härtill kommer ytterligare, att den inverkan, en minskning i de utländska tillgodohavandena utövar på sedelutgivningsrätten, kan bliva dubbelt kännbar därigenom, att en sådan

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

minskning icke blott direkt nedbringar sedelutgivningsrättens maximum utan även kan, genom att föranleda export av guld, indirekt medföra lånande verkan. . Risken av detta förhållande ökas icke oväsentligt ”fr jV’ iltt’ sa80m fullmäktige framhållit, det är just under kristider, som okad efterfrågan på utländska valutor gör sig gällande samtidigt med att behovet av sedlar växer.

Genom att utesluta de utländska behållningarna från de tillgångar som berättiga till utgivande av sedlar, befrias sålunda riksbanken från ett sedelunderlag, som menligt inverkar på sedelutgivningsrättens såväl stabilitet som elasticitet.

Jag återgåi nu till behandlingen av frågan om bestämmandet av den öknmg i utelöpande sedlars tillåtna maximibelopp, vid vilken ia<r förut stannat. °

till en början i öppen dag, att indragningen av de utländska behållningarna såsom sedelunderlag nödvändiggör, att ersättning beredes genom medgivande att på annan grund utgiva sedlar till ungefär enahanda belopp. I sådant hänseende föreslå fullmäktige, att riksbanken må erhålla rätt att utge sedlar till dubbla beloppet av jämväl den del av guldkassan, som icke överstiger 40 miljoner kronor.

å enligt ovanberörda tablå över de utländska behållningarna dessa under senare åren hållit sig omkring 25 å 35 miljoner kronor men undantagsvis överskridit sistnämnda belopp och till och med 40 miljoner kronor, finner J?j= föreslagna ersättningen ur synpunkten av dess belopp vara väl vald. Da vidare den grund, enligt vilken ifrågavarande förstärkning av sedelutgivnmgsrätten skulle vinnas, synes mig innebära eu naturlig utveckmg av de principer, på vilka riksbankens sedelutgivningsrätt nu vilar, ar Jkunnat ansluta mig till fullmäktiges förslag även i denna del.

_ I detta sammanhang tillåter jag mig beröra en med fullmäktiges i on J6 Se öve. mnad tablå över riksbankens sedelreserv under åren 1904—1912, vilken torde få såsom bilaga åtfölja detta protokoll. Tablån utvisar för vart och. ett av de angivna åren, såväl enligt nu gällande bestämmelser som enligt de av fullmäktige föreslagna, dels sedelreservens maximi- och minimibelopp, dels skillnaden mellan maximum och minimum eller den s. k. spänningen och slutligen reservens medeltal. Jag vill har särskilt fästa uppmärksamheten vid att de siflfror, som avse spänningen, utvisa, att, med tillämpning av fullmäktiges förslag att ersatta de utländska behållningarna med ytterligare tillgodogörande av

guldkassan, en icke oväsentligt ökad stabilitet i sedelreservens växling-ar ernås.

13 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Vad fullmäktige anfört om de ökade krav på sedelstocken, som med tiden inträtt och ytterligare äro att vänta, torde ha visat, att det icke är tillfyllest att bereda ersättning för den ifrågasatta inskränkningen i sedelutgivningsrätten utan att fastmera en ökning är påkallad. Att på förhand med någon tillförlitlighet beräkna det framtida sedelbehovet låter sig icke göra, då detsamma röner inflytande av så oberäkneliga faktorer som växlande konjunkturer och inträffande kriser. Man nödgas därför inskränka sig till att tillse, att sedelutgivningsrätten genom nödig elasticitet och tillräckligt rymlig marginal mellan det av erfarenheten konstaterade behovet och den stadgade maximigränsen erbjuder trygghet gent emot inträffande påfrestningar. Fullmäktiges förslag går ut på att ökad sedelutgivningsrätt skulle vinnas därigenom att den obetäckta sedelkontingenten ökades från 100 till 125 miljoner kronor. Åven detta ändringsförslag ansluter sig nära till nu gällande grunder och med hänsyn till beloppet torde detsamma vara väl avvägt, då det å ena sidan kan beräknas erbjuda riksbanken en i varje fall för den närmaste framtiden tillräckligt bred marginal för sedelemissionen och å andra sidan, med hänsyn till den ökning av guldkassan som även för framtiden torde kunna förutses, ganska väl ansluter sig till den ofta tillämpade principen, att den utelöpande sedelstocken bör till eu tredjedel motsvaras av guldkassa. Så snart tecken antyda, att gränserna för sedelutgivningsrätten åter bliva för trånga, lära fullmäktige icke underlåta att göra den framställning, vartill förhållandena kunna föranleda.

Om kontingenten höjes, bör givetvis även det föreskrivna minimibeloppet av guldkassan ökas. Då guldkassan nyligen överskridit beloppet 100 miljoner kronor och möjligen kan komma att vid något tillfälle åter nedgå därunder, synes man icke böra sätta det nya minimum alltför nära berörda siffra. Det av fullmäktige föreslagna minimibeloppet, 75 miljoner kronor, synes mig vara väl valt.

I samband med förslaget om ändrade bestämmelser rörande underlaget för den betäckta sedelutgivningen hava fullmäktige förordat några ändringar i de i 7 § i riksbankslagen upptagna bestämmelserna rörande de tillgångar, som skola motsvara den metalliskt obetäckta sedelstocken eller utgöra den s. k. supplementära sedeltäckningen.

Såsom en naturlig konsekvens av de utländska behållningarnas avförande från tillgångar, som i egenskap av betäckning för sedelutgivningsrätten jämnställas med metallisk valuta, kan betecknas förslaget att tillerkänna samma behållningar karaktären av suplementär sedeltäckning.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Förslaget att även i utlandet nedsatt guld eller under transport därifrån varande guld icke längre skall jämnställas med metallisk valuta utan överföras till den supplementära sedeltäckningen motiveras därmed att sistberörda tillgångar sakna större betydelse såsom sedeltäckning ävensom med det skälet, att endast sådant guld, som förvaras i riksbankens valv, bör utgöra grund för dess sedelutgivningsrätt.

Ifrågavarande tillgångar kunna med vår tids snabba kommunikationer endast i sällsynta undantagsfall tänkas komma till användning såsom sedeltäckning och då givetvis endast för en rapportdag. Bestämmelsen, som hittills varit utan betydelse för riksbankens sedelutgivning, torde kunna anses såsom en kvarleva från äldre tider med helt andra kommunikationsförhållanden. Då man genom att följa fullmäktiges förslag vinner den fördelen att såsom grund för sedelutgivningsrätten kunna räkna endast guld i riksbankens omedelbara besittning, synes mig förslaget i denna punkt väl motiverat.

Fullmäktiges förslag, att silvermynt ävensom saldo av vissa andra utländska fordringar än fordringar på löpande räkning skola få inräknas i den supplementära sedeltäckningen, giver mig icke anledning till någon erinran.

Då jag nu yttrar mig om den supplementära sedeltäckningen, anser jag mig höra begagna tillfället att bringa till Kungl. Maj:ts kännedom en av fullmäktige i riksbanken nyligen beslutad ändring i bankrapporterna. Först får jag då erinra, att innebörden av bestämmelserna om en supplementär sedeltäckning givetvis är den, att, om summan av de tillgångar, som få räknas såsom sådan täckning, icke uppgår till maximibeloppet för den obetäckta sedelutgivningen (nu 100 miljoner kronor), för denna sedelutgivning uppdrages en snävare gräns än den som berörda maximibelopp innebär.

Hittills hava fullmäktige i de fall, då den supplementära täckningens valutor icke uppgått till det för den obetäckta sedelutgivningen tillåtna högre maximum, i rapporterna endast upptagit det lägre maximum. För någon tid sedan och oberoende av nu föreliggande förslag hava emellertid fullmäktige beslutat att i förekommande fall upptaga jämväl det högre maximum. Härigenom förebygges en olägenhet, vartill bestämmelserna om en supplementär sedeltäckning kunde tänkas giva anledning. Det kunde nämligen under en kris inträffa, att, om den obegagnade sedelutgivningsrätten angåves med endast sitt lägre maximum och detta vore lågt, en sådan uppgift framkallade eller skärpte en panik.

Den av fullmäktige beslutade ändringen torde sålunda kunna vara till nytta.

15 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Det i fullmäktiges förevarande skrivelse jämväl intagna förslaget om vissa ändringar i de tillgångar, som skola motsvara reservfonden, finner jag mig på det av fullmäktige anförda skälet böra biträda.

Beträffande avfattningen av de av mig sålunda tillstyrkta ändringarna i riksbankslagen ansluter jag mig till fullmäktiges förslag med endast ett par mindre, formella ändringar.

Efter att hava uppläst förslaget med berörda ändringar, hemställde föredragande departementschefen, att detsamma måtte få föreläggas Riksdagen till antagande.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition till Riksdagen avlåtas av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Vid protokollet: Albert Tondén.

16 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 93.

V. P. M.

rörande bestämmelserna för täckningen av vissa europeiska centralbankers utelöpande sedlar.

Bank of England har rättighet att utgiva sedlar till ett belopp motsvarande dess metalliska kassa (vari silver får ingå med högst Vs. Av denna rättighet gör banken ej bruk, metalliska kassan består uteslutande av guld) och dessutom för ett belopp av £ 18,450,000, som täckes dels av engelska statens gamla bokskuld till banken £ 11,015,100 dels av consols .............................................................................£ 7,434,900

Summa £ 18,450,000.

Banque de France’s sedelutgivningsrätt är sedan 1911 begränsad till 6,800 miljoner francs. Beträffande täckningen finnas inga direkta bestämmelser, men vid bankens inrättande ålades den upprätthålla en sådan proportion mellan sedelcirkulationen å ena sidan, kassan och portföljen å andra sidan, att sedlarnes inlöslighet ej skulle äventyras.

Tyska riksbanken har rättighet till en sedelutgivning tre gånger så stor som dess »Barvorrat» (bestående av guld, gångbart tyskt silver-, nickel-, och kopparmynt samt Beichskassenscheine).

Den av kassatiIlgångarna ej täckta delen av sedelcirkulationen skall motsvaras av växlar med högst 3 månaders återstående löpetid och för vilka i regel tre, minst två såsom solventa kända personer eller firmor häfta.

Österrikisk-Ungerska banken är berättigad till en sedelutgivning motsvarande 2 Va gång dess »Metallschatz» (bestående av guld, gångbart österrikiskt och ungerskt skiljemynt och dessutom, intill 60 miljoner österrikiska kronor, i guld betalbara utländska växlar eller sedlar. Växlarna skola hava en återstående löpetid av högst 3 månader och vara försedda med underskrift av minst två såsom solventa kända gäldenärer).

17 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Deri av kassan ej motsvarade delen av sedelcirkulationen (liksom även bankens övriga avista förbindelser) skall motsvaras av »bankmässig» täckning, varmed förstås:

a) diskonterade växlar, värdepapper och warrants,

b) belånade ädla metaller, värdepapper och växlar,

c) inlösta förfallna värdepapper och kuponger,

d) växlar på utlandet och utländska sedlar.

Banco, d’Halla’s sedelcirkulation för den allmänna rörelsens behov skall (liksom bankens övriga avista förbindelser) till minst 40 procent motsvaras 1*av bankens' metalliska kassa. För sedelutgivning i och för utlåning till staten erfordras endast 33 Va procent metalltäckning.

Såsom metallisk kassa anses:

1) myntat och omyntat guld,

2) latinska myntunionens silvermynt,

3) i utlandet betalbara växlar, lydande å guld eller latinska myntunionens silver,

4) främmande staters skattkammarväxlar,

5) kontokurrentfordringar hos utländska banker.

Metalliska kassan skall till minst 3U bestå av guld eller guldvalutor. De under 3) och 5) anförda tillgångarne få ej inräknas i metalliska kassan till högre belopp än 11 procent och skiljemynt ej till högre belopp än 20 procent av densamma. Dessutom få kontokurrentfordringar i utlandet ej inräknas i metalliska kassan till högre belopp än 3 Va procent av sedelcirkulationen. Metalliska kassan får ej understiga 400 miljoner lire.

Beträffande täckningen av den del av sedelcirkulationen, som överskjuter metalliska kassan finnas inga särskilda bestämmelser, men sedelinnehavarne hava företrädesrätt framför bankens övriga fordringsägare till följande bankens tillgångar:

1) bankens förråd av myntat och omyntat guld samt gångbart silvermynt i den mån detsamma ej ingår i metalliska kassans minimibelopp eller i den 40 procentiga täckningen för avistaförbindelserna,

2) banken tillhöriga, av italienska staten utgivna eller garanterade värdepapper,

3) utländska växlar i den mån de ej ingå i metalliska kassan,

4) lombardfordringar,

5) inhemska växlar.

Hyska riksbankens sedelcirkulation skall, intill ett belopp av 600 Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 62 höft. (Nr 93.) 3

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

miljoner rubel, vara till hälften täckt av guld; sedelcirkulation utöver detta belopp skall helt täckas av guld. Med andra ord uttryckt har banken en icke metalltäckt kontingent av 300 miljoner rubel; sedelcirkulationen därutöver skall vara fullt metalltäckt.

I verkligheten inräknas i metalltäckningen ej blott guld och »assignovki» (anvisningar på till regeringslaboratorierna i Ural och Sibirien inlevererat guld) utan även utländska sedlar, på guldvaluta lydande trattor på utlandet samt tillgodohavande hos utländska bankhus.

Särskilda bestämmelser rörande täckningen av kontingentsbeloppet finnas ej, men en förlust utöver reservfondens belopp täckes av staten, som dessutom påtagit sig garanti för bankens alla förbindelser.

Finlands Bank är berättigad utgiva sedlar till ett belopp, som — tillsammans med utelöpande postväxlar, övriga avistaförbindelser och å av banken beviljade krediter ej lyftade belopp — med högst 40 miljoner mark får överstiga bankens metalliska kassa, vartill räknas:

1) myntat och omyntat guld samt gångbart finskt silvermynt,

2) fordringar hos utländska korrespondenter,

3) utländska växlar,

4) utländska obligationer, kuponger och sedlar.

Den bestämda gränsen av 40 miljoner mark kan med tillstånd av senatens ekonomidepartement överskridas med högst 10 miljoner mark.

Beträffande täckningen av kontingentbeloppet förekomma ej särskilda bestämmelse!'.

Norges Bank är sedan 1912 berättigad att utgiva sedlar till ett belopp som med 45 miljoner kronor överstiger dess »guldbehållning», varmed förstås:

1) banken tillhörigt inom landet befintligt guld,

2) tillgodohavande hos Sveriges riksbank och Nationalbanken i Köpenhamn,

3) tillgodohavande hos utländska banker i allmänhet.

De under 2) anförda tillgångarna få inräknas i guldbehållningen med högst 3 miljoner kronor och de under 3) anförda till högst 1/3 av guldbehållningens belopp.

Kontingentsbeloppet får undantagsvis överskridas, varvid anmälan skall avgivas till vederbörande regeringsdepartement.

Beträffande täckning av sedelcirkulation utöver guldbehållningens belopp förekomma ej särskilda bestämmelser.

19 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Nationalbanken i Köpenhamn är berättigad till en sedelutgivning motsvarande dubbla beloppet av bankens »metalfond» vartill räknas:

a) inom landet gångbart guld-, silver- och kopparmynt,

b) omyntat guld och utländskt guldmynt,

c) räntelösa avistafordringar hos Sveriges riksbank och Norges bank efter avdrag av liknande skulder,

d) fordran i girokonto hos tyska riksbanken.

Metallfonden skall till minst 1/i bestå av gångbart mynt (a); de under a) och b) anförda tillgångarne skola utgöra minst »/5 av hela metallfonden.

Den del av sedelcirkulationen, som ej motsvaras av metallfonden, skall motsvaras av »lätt realisabla, goda och säkra tillgångar)) i förhållandet 125 kronor för varje 100 kronor sedlar.

Såsom sådana tillgångar få räknas:

1) Lombardlån,

2) in- och utländska växlar,

3) avistafordringar hos utländska korrespondenter,

4) offentligt noterade obligationer,

5) fastighetslån, dock för högst ett belopp av 6 miljoner kronor.

Den bestämda gränsen för sedelutgivningsrätten får tillfälligtvis

överskridas, i vilket fall normalt förhållande skall hava åvägabragts före utgången av näst påföljande månad. I utomordentliga fall kan ett överskridande av sedelutgivningsrätten medgivas för högst 2 år genom kungligt beslut.

De Nederlandsche Bank är berättigad utgiva sedlar till ett belopp, som — tillsammans med utelöpande anvisningar och bankens skuld å löpande räkningar — får uppgå till högst 2V2 gång metalliska kassan, som får bestå av guld och silver.

Beträffande täckningen av sedelcirkulation utöver metalliska kassans belopp finnas inga särskilda bestämmelser.

Banque National de Belgique är berättigad till en sedelutgivning, som — tillsammans med övriga avistaförbindelser — får uppgå till 3 gånger metalliska kassan, som får bestå av guld och silver, men i vilken i praktiken även inräknas i guld betalbara avistafordringar på utlandet.

Banklagen innehåller en föreskrift, att sedelcirkulationen i sin helhet skall motsvaras av lätt realisabla tillgångar.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Schweiziska Nationalbanken är berättigad till en sedelutgivning intill 2y2 gång metalliska kassan (guld och silver).

Sedelcirkulation utöver metalliska kassans belopp skall motsvaras av följande tillgångar:

1) in- och utländska, inom tre månader betalbara växlar, försedda med två av varandra oberoende namn,

2) checker,

3) skuldförskrivningar och skattkammarväxlar, utgivna av främmande stater med metallmyntfot.

Stockholm i riksbankens statistiska avdelning den 30 januari 1913.

Ivar Hultman.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

21 Riksbankens sedelresery åren 1904—1912.

(Utan hänsyn till förefintligheten av tillräcklig supplementär täckning.)

17.795.600 65,692,300 37,585,400

36.260.100 76,823,400 39,369,200

25.407.100 66,340,600 51,518,400 13,722,700 66,635,500|49,666,300

21.104.600 72,471,900 43,387,800 41,793,400 81,441,600j47,900,900 32,691,300 70,862,100 56,370,400

41,972,500

75,090,800

53,016,800 82,730,700

38.166.000 33,710,900

45.506.400 39,153,700

40.869.100 55,785,500

47.487.900 64,674,700 64,159,200

91,491,300

98,869,900

92.983.800 91,398,700

90.805.800 102,938,500 102,221,400

74.278,300 109,665,700

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 62 höft. (Nr 93.)