angående lektorn vid lantbruksinstitutet vid Ultima P. E. Ullbergs löne- tursrätt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

1 Nr 94.

Kungl Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående lektorn vid lantbruksinstitutet vid Ultima P. E. Ullbergs lönetursrätt; given Stockholms slott den 21 februari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen medgiva,

att lektorn vid lantbruksinstitutet vid Ultuna P. E. Ullberg må för erhållande av ålderstillägg å sin lektorstjänst tillgodoräkna sig hela den tid, han varit ordinarie adjunkt vid nämnda lantbruksinstitut.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson..

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 63 höft. (Nr 94.)

2 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd, Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström, friherre ÅDELSWÄRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde vidare.

1 den genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 juni 1905 för lantbruksinstitutet vid Ultuna fastställda stat funnos uppförda sex lektors- och två adjunktstjänster med en avlöning av 4,000 kronor för varje lektorstjänst och 3,000 kronor för vardera adjunktstjänsten. Eu var av dessa avlöningar skulle kunna höjas efter fem år med 500 kronor, efter tio år med ytterligare 500 kronor, efter femton år med ytterligare 500 kronor och efter tjugu år med ytterligare 500 kronor. I avseende å rätten till erhållande av dylikt ålderstillägg föreskrevs i särskild kungörelse ovanberörda den 16 juni 1905, bland annat, dels att löntagare därvid borde tillgodoräknas den tid, han tjänstgjort vid institutet antingen före utfärdandet av den för institutet då gällande stat (d. v. s. före 1900 års ingång) uti lärarbefattning, som med avseende å omfånget av undervisningsskyldigheten

3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

vore jämförlig med lians nya befattning, eller ock, därefter, uti samma grad som hans nya befattning, dels och att, därest ordinarie adjunkt, som befordrades till lektor, redan intjänat högre än lektors begynnelseavlöning, honom skulle omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning i sistnämnda befattning bleve lika hög som den avlöning, han senast åtnjöt som adjunkt; och skulle, där adjunkt vid befordran till lektor icke erhölle högre avlöning än den, han som adjunkt uppburit, honom för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad tillgodoräknas den tid, varunder lian innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning senast uppflyttades till högre lönegrad.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 8 december 1911 fastställdes ny stat för institutet; och blevo därvid omförmälda två adjunktstjänster förändrade till lektorat. Till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 13 januari 1911, vilket bifogades Kungl. Maj:ts till Riksdagen gjorda framställning i ämnet, yttrade dåvarande departementschefen, att för befattningshavare å den nya staten syntes böra gälla de villkor och förbehåll, som enligt ovannämnda kungörelsen den 16 juni 1905 vore stadgade för åtnjutande av de i 1905 års stat upptagna avlöningsförmåner. Vidare uttalade departementschefen, att det syntes uppenbart, att innehavarna av de båda adjunktstjänsterna skulle vara berättigade att på underdånig anmälan av institutets styrelse utnämnas till innehavare av de föreslagna två nva lektoraten och därvid komma i åtnjutande av den rätt, som beträffande ålderstillägg funnes i avlöningsvillkoren stadgad i fråga om ordinarie adjunkt, vilken befordras till lektor. 1 enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag förklarade Riksdagen, att de i ovanberörda kungörelse stadgade avlöningsvillkor, i den mån de fortfarande ägde giltighet, skulle gälla för åtnjutande av avlöningsförmånerna enligt den nya staten.

Av omförmälda två till lektorat förändrade adjunktstjänster har den ena — omfattande ämnena byggnadslära, läran om jords torrläggning och bevattning, fältmätning och ritning — sedan år 1892 innehafts av P. E. Ullberg, som vid tiden för tjänstens förändring till lektorat åtnjöt avlöning i fjärde lönegraden såsom adjunkt med 4,500 kronor.

I en av styrelsen för lantbruksinstitutet vid Ultuna med underdånigt utlåtande den 18 mars 1912 ingiven underdånig ansökan har nii Ullberg — med åberopande av ovanberörda i kungörelsen den 16 juni 1905 meddelade bestämmelse om löntagares rätt att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna tid, han tidigare tjänstgjort vid institutet anhållit, att han måtte för erhållande av ålderstillägg a sin lektorstjänst

4 Kung!,. Maj-M Nåd. Proposition Nr Oi.

få tillgodoräkna sig hela den tid, han varit ordinarie adjunkt vid institutet, och således från och med år 1912 åtnjuta avlöning i fjärde lönegraden med 5,500 kronor.

Häröver hava underdåniga utlåtanden avgivits den 10 april 1912 aT . an^ruksstyrelsen samt, sedan Ullberg ingivit ytterligare en underdånig framställning i ärendet, den 5 november 1912 av statskontoret.

In! stöd för sin anhållan har Ullberg anfört huvudsakligen följande:

Vad av 1911 årf statsverksproposition samt jordbruksutskottets utlåtande (m 1, samma år, sid. 18, 21) framgår, förändringen av adjunkturen i byggnadslara in. m. vid Ultuna till lektorat ställts oberoende av de tilläggskurser som aven föreslagits och tillstyrkts; ' 00

„ ..då samma förändring till lektorat ej heller föranletts av tillägg av något

oJvsetfTn ri °^a' i t;Janstfinn8- enär min undervisning vid enbart institutet, oavsett den vid lantbruksskolan, dar jag även undervisade till år 1904, förut aldrig

hktor sä ftf -“T 1 ^ ,i09’.vlIket1jas nu enligt årslaget även skulle få såsom Ifi önö iQnr(t mm foTa befattning enligt ordalydelsen i nådiga kungörelsen av den med dennya ^clT6*3™ G ä omfånget av undervismngsskyldighet även varit jämförlig

,dä lektorerna Vinberg och Petersson år 1900 efter statskontorets och lantbruksstyrelsens tillstyrkande med stod av kungliga förordningen av den 26 maj 1899 vilken aven innehåller samma bestämmelse som nu gällande förordningar 1905 i det

53S’ u°inagaf er )011 tlllfdoräknas den tid. han före utfärdandet av den för t f n5ntal!?a sta?m kn, hava ^änstgjort vid institutet i viss lärarbefattning. eller tfll av alderstllJagg räkna hela den tid, de tjänstgjort såsom adjunkter

till a flinkt V°TTif t0rde ^stritt vara, att undertecknad, som år 1892 utnämndes T" T™? ?CihrdarJ1 de™a e8enskaP tjänstgjort till och med 1911, då ilderäflLa? famtm •1iekt°r darsammastädes, även har rätt att för erhållande av eistillaög fa tillgodoräkna mig mm föregående tjänstgöring åtminstone till år 1905

härnad frir.T a i-UnSfrelse aT, är, 1905 har ankommit en ny bestämmelse,' harntäd från motsvarande förordning gällande de allmänna läroverken och med inne-

Ä,att adJu«kt Vld befordran till lektor ej skulle hava denna förmån annat än så

adjunkt ^ k™ S°m lektor ej kunde få lägre lön än den, han senast haft såsom

, Då denna bestämmelse möjligen kunde tydas så, att jag icke skulle få räkna

sffi£wpf°r tlden efter äl> 190Vägar Jag 1 underdånighet framhålla en del omständigheter, som synas visa, att eu sådan tolkning av denna förordning i nu här foreh^mide fråga ej kan sta i overenstämmelse med billighet och rättvisa och att en sådan ej heller synes hava vant avsedd vid förordningens utfärdande. käft faainde frän statsmyndigheternas sida därav, att min lärarbefattning

käft samma betydelse som lektorernas, ligger också däri, att densamma utan några andringar forandrats till lektorat. ö

Utom det att institutets styrelse vid flera tillfällen framhållit nödvändigheten.

av lektor’ Iiar statsutskottet (dess utlåtande nr 74, 1899, sid. 24) likaledes hållit före, att dessa vore av sådan betydelse i lantbruksuiidervisnmgen, att de borde tilldelas en lektor. 1899 års Riksdag har också uttalat sig pa samma satt (Riksdagens skrivelse nr 65, 1899 sid. 6).

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94. 5

Jag har sålunda faktiskt även hela tiden såsom adjunkt skött en undervisning, som i avseende ej blott å omfattning utan även å de krav, den för övrigt ställt, vari fullt likställig med lektorernas. Min verksamhet kan därför ej heller rättvisligen ställas i samma förhållande till lektorernas vid institutet som en adjunkts vid allmänt läroverk till lektorernas vid samma anstalt. Skillnaden mellan förr och nu i detta fall är blott av formell art och består endast i benämningarna, förut adjunktur, nu lektorat.

Det synes emellertid icke kunna vara rätt att endast på en namnfråga som denna grunda bestämmelse om lönetursräkning, särskilt som den principen, att den gamla lärarebefattningens omfång även skall öva inflytande härvid, finnes i förordningen erkänd.

Inträdet i statens änke- och pupillkassa har för mig varit valfritt, och jag avstod 1907 därför även från att ingå i densamma, då det efter noggranna beräkningar ansågs med min fördel mer förenligt att i stället använda härför fordrade avgifter till en livförsäkring. Sådan togs då även för att lämna mina efterkommande det ekonomiska stöd, inträdet i kassan avsett att lämna.

Nu föreligger emellertid efter min utnämning till lektor tvång för mig att ingå i nämnda anstalt, och från densamma har ingått meddelande, att jag har att årligen under 5 år inbetala 445 kronor i befordringsavgift. Tillsammans med årsavgiften, 168 kronor, jämte räntor blir detta för mig en merutgift av cirka 650 kronor per år. Från och med nästa år skulle jag, där jag kvarstått såsom adjunkt, hava fått 5,000 kronor i lön. Såsom befordrad lektor åter kommer jag således att få min inkomst reducerad till omkring 4,350 kronor.

Bestämmelserna i nådiga kungörelsen av 16 juni 1905, att vid beräkning av ålder stillägg vid befordran hänsyn skall tagas till förhållandet mellan tjänstgöringens omfattning i den gamla och den nya tjänsten, torde väl knappast heller nu kunna få användning annat än just i ett fall som detta.

Om den ej kan tillämpas här, när en adjunkt utnämnes till lektor, skulle densamma, enär den ju tydligen icke kan få tillämpning på lektor, då en sådan ju ej kan komma i högre tjänstegrad, endast gälla den sista kategorien av lärare vid institutet, extra lärarne, och detta även endast inom denna grad. Dessa hava emellertid ej ålderstillägg. En extra lärare kan tydligen heller aldrig hava så omfattande undervisning vid institutet, att den kan i avseende å omfång vara jämförlig med den, som han skulle få vid en eventuell uppflyttning till högre grad.

Hela denna bestämmelse skulle, såsom det synes, således även så att säga hänga i luften och vara meningslös, om den ej kan få någon tillämpning. Då detta ej kan förutsättas, synes det, som om ett fall som det här föreliggande just varit avsett, när bestämmelsen bibehållits i förordningen, liksom detta även skett för att under övergångstiden bereda de lärare, som vid institutet anställts samtidigt med där förut befordrade, samma förmåner, som dessa senare fått åtnjuta vid befordran.

Ett fall, som i vissa avseenden även äger likhet med här ifrågavarande, är professor Sjöströms utnämning till lektor vid Ultima år 1902.

Då professor Sjöström härvid, ehuru lian ej varit lektor vid Ålnarp, och trots det att lärarna här, som då ej heller hade pensionsrätt, vid denna tid antogos utan ansökan och prov endast av institutets styrelse, som till och med bestämde deras löner, så att de i dessa, för förevarande frågas bedömande avgörande hänseenden ej heller voro jämställda med lektorer, likväl efter statskontorets och lantbruksstyrelsens tillstyrkande blev tillerkänd rätt att för ålderstillägg räkna sin

6 Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

tjänstgöring vid Alnarp, synes detta även antyda möjligheten av en sådan tolkning av gällande förordning, att, då min befattning vid Ultuna i realiteten även varit densamma före min utnämning till lektor som efter denna, om också icke till namnet, även jag skulle kunna tillerkännas samma rätt att räkna mig tillgodo hela min föregående tjänstetid.

Styrelsen för lantbruksinstitutet bär i sitt utlåtande anfört, att den av Ullberg förut innehavda adjunktstjänsten varit i fråga om undervisningsskyldighetens omfattning nära överensstämmande med hans nu innehavda lektorat, samt förty, med åberopande av grunderna för gällande bestämmelser i ämnet, förordat bifall till ansökningen.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande erinrat om ovanberörda i kungörelsen den 16 juni 1905 meddelade bestämmelser, att, därest ordinarie adjunkt, som befordrades till lektor, redan intjänat högre än lektors begynnelseavlöning, honom skulle omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning i sistnämnda befattning bleve lika hög som den avlöning, han senast åtnjöt som adjunkt, samt att, där adjunkt vid befordran till lektor icke erhölle högre avlöning än den, han som adjunkt uppburit, honom skulle för uppflyttning i närmast högre lektors lönegrad tillgodoräknas den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning senast uppflyttades till högre lönegrad. Enligt berörda bestämmelser vore Ullberg från och med år 1912 allenast berättigad att erhålla första ålderstillägget till sin lektorslön. Att märka vore tillika, att då förslag förelädes Riksdagen om förändring av ovannämnda två adjunktstjänster till lektorat, medgivande icke begärdes, att innehavarna av befattningarna ifråga skulle tå åtnjuta särskilda förmåner utöver dem, som innehölles i kungörelsen den 16 juni 1905. På grund av vad sålunda anförts och enär till stöd för ansökningen icke anförts sådana skäl, att Riksdagens medgivande syntes böra begäras för tillerkännande åt Ullberg av den sökta förmånen, har lantbruksstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i anledning av ansökningen allenast förklara Ullberg berättigad att från och med år 1912 åtnjuta första ålderstillägget å sin lektorslön med 500 kronor.

I den av Ullberg senare ingivna framställningen i ämnet har Ullberg i huvudsak anfört följande:

Därest ordalydelsen i gällande bestämmelser rörande rätt till ålderstillägg vid institutet icke ger mig rätt att räkna hela min föregående tjänstgöring, synes dock billigheten fordra detta.

Bestämmelsen i nådiga kungörelsen den 16 juni 1905, att ordinarie adjunkt vid befordran skall få tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring, så att han som befordrad lektor icke kan få lägre avlöning än den, han haft förut, kan tydligen icke

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94. 7

upphäva föregående och andra lika tydliga bestämmelser i samma nådiga kungörelse.

För förtydligande av det av styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut avgivna utlåtande med förord till undertecknads hemställan om rätt till tjänsteårsräkning, däri det heter, att min förut innehavda tjänstebefattning i fråga om undervisningsskyldighetens omfattning varit nära överensstämmande med den nu innehavda, får jag bifoga medföljande intyg av institutets rektor.

Det kan ej heller vara med rättvisa överensstämmande, att således en adjunkt, vilken såsom sådan kanske haft endast en obetydlig tjänstgöring, genom tillägg i nådiga kungörelsen 1905 skulle gynnas och samtidigt den lärares ställning, som hela tiden haft drygt arbete, skulle betydligt försämras genom borttagandet av den rätt, han förut ägt att räkna alla föregående tjänstår vid befordran och såsom hans kamrater förut fått göra.

Jag har ej heller blivit tillspord, om jag velat ingå på den nya staten.

Denna min ställning måste te sig synnerligen mörk, om även nu hoppet om en ekonomisk ljusning, som ånyo inträtt genom förvandlingen av min lärarbefattning till lektorat, skulle grusas därigenom att jag ej finge räkna hela min föregående tjänstgöring, utan tvärtom finge en minskning i min inkomst.

Året innan jag tog anställning vid Ultuna hade jag, som efter att hava genomgått institutet avlagt övriga examina, som fordras för anställning såsom lantbruksingenjör i statens tjänst, en inkomst inom lantmäteriet, överstigande 6,000 kronor, således ett belopp överstigande den lön, en lektor vid Ultuna ännu har i högsta lönegrad.

Min gamle lärare, dåvarande föreståndaren för Ultuna, direktör Xor ström, uppmanade mig då att söka platsen. Då vid mina betänkligheter det försäkrades, att det snart skulle bliva bättre villkor och lektorat i ämnena, sökte jag platsen i tanke att det med mina små krav på livet skulle gå att försöka åtminstone någon tid. Enligt min tanke då återstod för mig möjligheten att återgå till min förra verksamhet, om det ej lyckades så väl vid Ultuna.

Åren. gingo emellertid, intresset och arbetet tog min tid och kraft under mina bästa år, och ständigt ställdes det i utsikt, att det skulle bliva bättre även med ekonomien.

När så slutligen min adjunktur 1899 blev förvandlad till lektorat, fick jag lämna det ämne, jag dittills mest arbetat på, och med detta följde även lektoratet till annan person.

Återgång till lantbruksingenjörs- eller lantmäteribanan var nu även omöjlig. Jag hade blivit överårig. Då jag hela tiden vid Ultuna varit så upptagen av undervisningen där, att jag ej kunnat ägna någon tid åt extra arbeten, kunde jag ej heller få räkna tjänstår i dessa kårer.

Åberopade, av institutets rektor utfärdade intyg är av följande lydelse:

>Från den 1 januari 1912 har adjunkturen i byggnadslära m. m. vid Ultuna lantbruksinstitut förvandlats till lektorat i samma ämnen. Då denna förändring icke föranletts av någon institutets omorganisation, utan blivit av institutets styrelse, senast i underdåniga skrivelser den 20 oktober 1908 och 7 mars 1910, föreslagen att genomföras, oavsett om ifrågasatt utvidgning av institutets verksamhet komme

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

till stånd eller icke — en uppfattning som delats av samtliga vederbörande, vilka haft att yttra sig i denna fråga — och då den med nämnda lärarbefattning förenade undervisningsskyldigheten såväl i fråga om art som omfattning är densamma efter förvandlingen till lektorat som förut, måste även lärarbefattningen anses vara densamma, som alltifrån år 1892 innehafts av lektorn P. E. Ullberg, ehuru på grund av de ingående läroämnenas vikt benämningen från den 1 januari 1912 blivit förändrad.

Ultuna den 20 april 1912. ./. A. Sjöström,

Rektor vid Ultuna lantbruksinstitut».

Statskontoret har i sitt utlåtande erinrat om att, då 1891 års Riksdag, i sammanhang med omorganisation av institutet vid Ultuna, å stat uppförde fyra lektors- och fyra adjunktstjänster vid institutet, därvid tilllika bestämdes, att löntagare skulle i fråga om ålderstillägg tillgodoräknas den tid, han före den nya statens utfärdande kunde hava tjänstgjort vid institutet i lärarbefattning, som i avseende å omfånget av undervisningsskyldigheten vore med hans nya befattning jämförlig. Med denna bestämmelse hade man avsett att för dem av institutets lärarkår, vilkas tjänster då för första gången uppfördes å ordinarie stat, bereda en såsom skälig ansedd lönetursrätt för deras föregående tjänstgöring såsom extra ordinarie lärare. Motsvarande bestämmelse inflöt bland de vid 1899 års nya stat för institutet fogade avlöningsvillkor. Genom denna stat förändrades två av de fyra adjunktstjänsterna till lektorat, varjämte för de kvarvarande adjunktstjänsterna uppfördes tre ålderstillägg; och med tillämpning av berörda avlöningsvillkor hade de av sökanden Ullberg omförmälda lektorerna A. G. Timberg och E. V. E. Petersson, vilka innehaft de båda till lektorat förvandlade adjunktstjänsterna, genom nådiga brev respektive den 9 november 1900 och den 15 mars 1901 för lönetur å sina lektorstjänster fått tillgodoräkna sig sin föregående adjunktstjänstgöring. Sedermera hade genom kungörelse den 6 juni 1902 ifrågavarande bestämmelse undergått förändring i syfte att bereda tjänstinnehavare vid ettdera av instituten vid Ultuna eller Alnarp viss lönetursrätt för tjänstgöring vid det andra institutet, och på grund av den sålunda förändrade bestämmelsen hade den av Ullberg likaledes omförmälde, dåvarande lektorn J. A. Sjöström för lönetur å sin lektorstjänst vid Ultuna fått tillgodoräkna sig tjänstgöring såsom extra lärare vid Alnarp. År 1905 genomfördes lönereglering vid institutet, avseende att bringa den ordinarie lärarkårens löneförmåner i jämnställdhet med lärarnas vid de allmänna läroverken, och i anslutning härtill infördes också bland avlöningsvillkoren ovanberörda, från avlöningsvillkoren för läroverkslärarna hämtade bestämmelse an-

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

gående ålderstillägg för ordinarie adjunkt, som befordras till lektor. Såsom ovan nämnts, hade emellertid jämnsides med denna bestämmelse kvarstått det gamla stadgandet om lönetursrätt för tjänstgöring, som till omfånget varit jämförlig med den nya befattningen. . Då sistnämnda stadgande vore av mera generell natur i förhållande till den år 1905 införda nya bestämmelsen angående lönetursrätten för adjunkt, som befordrades till lektor, vilken bestämmelse avsåge fall, som, därest berörda specialstadgande icke funnes, skulle kunna hänföras under den generella bestämmelsen, torde också få anses uppenbart, att från sistberörda bestämmelses tillämpningsområde numera vore undantagna alla de fall, å vilka specialstadgandet kunde göras gällande. Enligt 1905 års avlöningsvillkor vore Ullberg således icke berättigad till den påstådda lönetursrätten och, såsom framginge av departementschefens ovannämnda anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1911, hade icke avsetts att bereda innehavarna av de vid samma års Riksdag inrättade två nya lektorstjänst erna några lönetursförmåner utöver vad dem enligt nyssnämnda avlöningsvillkor t illkom me.

Ullbergs lektorstjänst omfattade emellertid fullständigt samma ämnen som den förutvarande adjunktstjänsten, och enligt rektors vid institutet av Ullberg åberopade intyg vore den med tjänsten förenade undervisningsskyldigheten såväl i fråga om art som omfattning densamma som vid adjunktstjänsten. Såsom av ovannämnda statsrådsprotokoll framginge, hade också denna adjunktstjänst ansetts böra ombildas till lektorat, även oavsett inrättandet av fortsättningskurserna. Med hänsyn till dessa omständigheter och då tjänsten alltså i verkligheten vore densamma före som efter 1911 års omorganisation, kunde det icke förnekas, att starka billighetsskäl talade för beredande åt Ullberg av den sökta lönetursrätten. Statskontoret liar härvid särskilt framhållit, att hans ställning i förevarande hänseende vore fullkomligt likartad med ovanbemälde lektorerna Timbergs och Peterssons, och att det icke torde förefinnas någon skälig anledning, varför Ullberg i avseende å rätt till ålderstillägg skulle vara sämre ställd än dessa.

Statskontoret har därför hemställt om avlåtande av proposition till Riksdagen om rätt för Ullberg att för erhållande av ålderstillägg å sin lektorstjänst tillgodoräkna sig hela den tid, han varit ordinarie adjunkt vid institutet, och sålunda från och med år 1912 åtnjuta avlöning i fjärde lönegraden med 5,500 kronor.

Med hänsyn till avfattningen av gällande avlöningsvillkor, finner jag väl, lika med lantbruksstyrelsen och statskontoret, Ullberg icke vara Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. <13 höft. (Nr 94.) 2

Departements-

chefen.

10 Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 94.

berättigad att för erhållande av ålderstillägg å lektors tjänsten räkna sig till godo hela sin föregående adjunktstjänstgöring. I enlighet med denna min uppfattning hemställde jag också vid föredragning den 28 november 1912 inför Eders Kungl. Maj:t av Ullbergs ifrågavarande ansökning, att Eders Kungl. Maj:t måtte i anledning av densamma förklara Ullberg berättigad att från och med år 1912 åtnjuta jämte begynnelselönen allenast ett första ålderstillägg eller tillsammans 4,500 kronor; och blev denna min hemställan av Eders Kungl. Maj:t bifallen. Emellertid anser jag i likhet med statskontoret, att starka billighetsskäl och särskilt Ullbergs likställighet med lektorerna Timberg och Petersson, vilka förut blivit tillförsäkrade en motsvarande rätt, tala för beredande åt Ullberg av den sökta förmånen; och får jag därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgiva,

att Ullberg må för erhållande av ålderstillägg å sin lektorstjänst tillgodoräkna sig hela den tid, han varit ordinarie adjunkt vid lantbruksinstitutet vid Ultima.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen avlåtas.

Ur protokollet: Gösta Alstermarh.

STOCKHOLM, XSAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.