angående fastställande av postverkets stat för driftkostnader år 1915

Kungl. Ma]As Nåd. Proposition Nr 2.

1 Nr 2.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående fastställande av postverkets stat för driftkostnader år 1915; given Stockholms slott den 14 januari 1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av protokollet över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen

dels medgiva, att maskinisten Frans Albert Frithjof Malmberg må från och med månaden näst efter den, under vilken han efter uppnådda 62 levnadsår och sedan styrkt blivit, att han är oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta maskinisttjänsten, erhåller entledigande från nämnda befattning, äga att under sin återstående livstid å postverkets pensionsstat uppbära ett årligt understöd av 1,500 kronor;

dels ock att godkänna bifogade förslag till postverkets stat för driftkostnader för år 1915 samt bestämma postverkets anslag till driftkostnader för år 1915, förslagsvis, till 24,690,000 kronor, att utgå direkt av postmedlen.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederböiande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll tf) 1.4. L smal. / hafl. (Kr 2.)

2 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Haris Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari 1914-

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensyärd, Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström, friherre Adeeswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Den av Kungl. Maj:t och Riksdagen fastställda staten för postverkets driftkostnader under år 1914 upptager följande slutsummor:

Avlöningsstaten

Övergångsstaten ........................

Pensioner.................................

Postbefordran.......................

Omkostnader ......................

Oförutsedda utgifter Avkortningar och restitutioner Avsättning till förnyelsefond

13,799,000 29,350 421,745 7,142,500

2,638,000

25,000 12,405

240,000

eller tillhopa kronor 24,308,000

kronor

i)

»

»

»

»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

3 I skrivelse den 25 september 1918 har nu generalpoststyrelsen avgivit förslag- till stat för driftkostnader för år 1915.

Jag har därvid att först behandla

A. Avlöningar.

Beträffande anslagen till

1. Uencralpoststyrelsen

så äro i 1914 års stat upptagna följande anslagsbelopp:

Ordinarie löner och tjänstgöringspenningar............... kronor 420,650: —

Ortstillägg ............................................................................. » 23,750: —

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning in. in. » 55,000: —

Summa kronor 499,400: —

Rörande de särskilda anslagstitlarna under ifrågavarande stat för år 1915 anför nu generalpoststyrelsen följande:

Ordinarie löner och tjänstgöringspenningar.

På grund av bestämmelserna i det från år 1914 gällande nya avlöniugsreglemente för tjänstemän vid postverket samt till följd av invänta ålderstillägg kommer visserligen en del löneförhöjningar från år 1915 att utgå till några hos styrelsen anställda tjänstemän. Men då, å andra sidan, genom inträdande förändringar i anledning av avgång bland den nuvarande personalen samt därav föranledda befordringar eller omplaceringar utgifterna för löner och tjänstgöringspenningar åt styrelsens tjänstemän kunna antagas komma att från sagda tid i motsvarande mån minskas, torde, försåvitt styrelsen kan bedöma, det i 1914 års stat upptagna anslaget till löner och tjänstgöringspenningar för det nuvarande antalet ordinarie personal i styrelsen bliva tillräckligt även för år 1915.

Emellertid har generalpoststyrelsen av skäl, som av styrelsen närmare utvecklas, ansett sig böra hemställa, att å avlöning sstaten för styrelsen måtte för är 1915 uppföras ytterligare dels en manlig förste postexpeditörstjänst och en manlig postexpeditörstjänst, dels ock fem kvinnliga biträdesbefattningar.

4 Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 2.

Manlig förste postexpeditör.

Såsom biträden åt de å styrelsens andra byrå tjänstgörande två medelsrevisorerna finnas för närvarande anställda två tjänstemän, eu ordinarie och en biträdande postexpeditör.

På grund av postverkets oavbrutna utveckling ökas givetvis medelsrevisionsarbetet allt mer och mer. Genom den ökning i postpersonalens antal, som undan för undan äger rum, genom nyinrättande av såväl järnvägs- som landsvägs- och sjöpostföringslinjer, genom öppnande av nya fasta och ambulanta postanstalter m. m. utökas naturligen räkenskaperna, vilket i sin mån har återverkan på medelsrevisionens arbetsbörda.

En omständighet, som härvidlag måste tillmätas synnerlig vikt och betydelse, är det stegrade ansvar, som efter den nya organisationen påvilar den personal, som är anställd å styrelsens medelsrevisionskontor. På grund av den i samband med den nya organisationen i betydlig mån utvidgade befogenhet för särskilt distriktsförvaltningarna i avseende å utbetalningar och beslut i övrigt uti ekonomiska frågor måste nämligen, anser styrelsen, centralförvaltningen ställa större fordringar å medelsrevisionens personal i avseende å såväl sakkunskap som kvalifikationer i allmänhet, än förut varit fallet.

De två medelsrevisorerna kunna icke, såsom ligger i sakens natur, i detalj övervaka de delar av granskningsarbetet, som måste anförtros åt den biträdande personalen. Jämväl denna bör därför intaga en fullt självständig ställning i förhållande till de tjänstemän, vilkas beslut denna personal i viss mån har att självständigt och på eget ansvar granska. Av den biträdande personalen kräves fördenskull icke blott siffervana och posta! erfarenhet utan, framför allt, även förmåga att självständigt kunna med stöd av gällande författningar bedöma vid medelsrevisionen uppstående frågor. Det är alltså ur kontrollsynpunkt angeläget, att jämväl biträdena besitta en på längre tjänstetid och därunder förvärvad större postal erfarenhet grundad tillfyllestgörande sakkännedom.

Styrelsen betonar också uttryckligen, att det särskilt efter den nya organisationen är angeläget för att revisionsarbetet skall bliva fullt effektivt, att arbetet å medelsrevisionskontoret utföres ej blott uteslutande av tjänstemän på ordinarie stat hos styrelsen utan även av tjänstemän, å vilka kunna ställas större fordriugar, än man i allmänhet kräver beträffande postexpeditörer.

På grund av vad sålunda anförts, uttalar generalpoststyrelsen såsom sin åsikt, att det icke längre kan utan våda uppskjutas, att såsom biträde åt vardera medelsrevisorn an ställes en manlig förste postexpeditör.

5 Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 2.

Genom lämpliga omplaceringar av tjänstemän inom styrelsen torde emellertid, enligt vad styrelsen upplyser, den ifrågasatta förändringen kunna inskränkas till att föranleda allenast uppförande av ytterligare en manlig förste postexpeditörstjänst hos generalpoststyrelsen.

Beträffande behovet av ytterligare en manlig postexpeditör anför vidare styrelsen, att i samband med den omorganisation av styrelsen, som verkställdes vid ingången av år 1910, anställdes å styrelsens första byrås trafikavdelning från nämnda tidpunkt en sekreterare, en notarie, en förste postexpeditör och eu kvinnlig postexpeditör, varjämte två amanuenser, med tjänstgöringsskyldighet 3 V a timmar dagligen samt med avlöning å övergångsstat, anvisades tjänstgöring å avdelningen i fråga.

Av dessa amanuenser avgick den ene, efter att hava åtnjutit tjänstledighet under år 1910, i början av år 1911 ur postverkets tjänst, och den andre har för annan tjänstgöring under årens lopp varit tjänstledig i stor utsträckning.

Med anledning härav och för att medhinna de avdelningen åliggande göromål hava där använts dels under hela tiden från och med år 1910 en extra postexpeditör med full tjänstgöring och dels, såsom vikarie för den andra amanuensen, ytterligare en extra postexpeditör, ävenledes med full tjänstgöring.

Detta oaktat har det emellertid, för att icke över hövan anstränga personalen å avdelningen, visat sig vara nödvändigt för ärendenas behöriga gång att därjämte anlita tillfällig biträdeshjälp med 7 timmars arbetstid per dag i stor utsträckning, nämligen:

år 1910 under 180 dagar,

» 1911 » 353

» 1912 » 270 )> samt

» 1913 » 404 » .

Till handläggning å avdelningen förekomma, bland annat, ärenden rörande inrättande av nya postkontor, poststationer, postkupéer, postföringar å landsväg och sjöledes, lantbrevbäringar och s. k. förstadseller lådbrevbäring, ordnandet i övrigt av de med den inrikes posttraliken sammanhängande frågor rörande poststationer, postbefordring å järnväg, å landsväg eller sjöledes, kartslutsutväxling med främmande postanstalter, postföring sjöledes mellan Sverige och utrikes orter samt ärenden rörande reglering av poststationsföreståndarnas löneförhållanden.

Såsom ligger i sakens natur är ett stort antal av de å trafikavdel-

Manlig

postexpeditör.

6 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 2.

ningen behandlade ärendena av synnerligen viktig beskaffenhet samt kräva omfattande förarbeten och utredningar.

Genom trafikavdelningens försorg utgives eu gång om året förteckning å de fasta postanstalterna i riket samt två gånger varje år tidtabeller för järnvägsposterna, vilka båda arbeten äro särdeles tidsödande samt fordra stor noggrannhet.

Vidare utarbetas å avdelningen månatliga cirkulärmeddelanden angående förändringar med avseende å postföringen å järnväg, å landsväg och sjöledes samt lantbrevbäringarna, varjämte med mellanrum av vissa år postkartor utgivas genom avdelningens försorg.

Ett annat synnerligen viktigt och maktpåliggande arbete, som åligger trafikavdelningens personal, är verkställandet av alla de fortlöpande annotationer och förandet av de liggare rörande olika grenar av den egentliga posttrafiken, som äro av oavvisligt behov påkallade för den centrala ledningen och dess uppsikt över disponerandet av de i omkostnadsstaten uppförda posttrafikanslagen, uppgående till mellan 9 å 10 miljoner kronor.

För ett rationellt ordnande av arbetet å trafikavdelningen, vilket är av den art, att detsamma icke lämpligen bör anförtros åt tillfällig och i följd därav mindre övad personal, är det, enligt generalpoststyrelsens åsikt, angeläget, att snarast möjligt å styrelsens första byrå anställes ytterligare en ordinarie manlig postexpeditör.

m kvinnliga Generalpoststyrelsen erinrar vidare, hurusom styrelsen i avgivet biträden, ^låtande deri SO september 1910, omförmält i proposition nr 3 till 1912 års Riksdag, hemställt, att vissa hos styrelsen anställda kvinnliga s. k. kontorsbiträden måtte varda uppförda i postverkets avlöningsstat för år 1913 och därigenom komma i åtnjutande av en tryggare ställning. Styrelsen ansåg sig då icke böra ifrågasätta uppförandet å stat av mer än 25 dylika biträden under förmenande, att genom ändrade anordningar de återstående biträdena, huvudsakligen de å postanvisningsrevisionen tjänstgörande s. k. sortererskorna, vilkas arbete vore mindre kvalificerat, i en framtid möjligen kunde bliva obehövliga. Jämlikt det av 1912 års Riksdag på Kungl. Maj:ts framställning fattade beslut uppfördes sedermera genom nådigt brev till generalpoststyrelsen den 29 juni 1912 i postverkets stater för år 1913 25 kvinnliga biträdesbefattningar. Poströrelsens snabba utveckling och det i samband därmed stående ökade arbetet särskilt på vissa områden inom generalpoststyrelsen hava emellertid givit vid handen, säger styrelsen, att en ökning av det i stat

Kung}. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

i

uppförda antal kvinnliga biträden erfordras. Såsom stöd för denna sin åsikt anför styrelsen följande.

Av de nuvarande 25 kvinnliga biträden hava 4 hittills varit placerade till tjänstgöring å styrelsens 11 byrå såsom kontrollanter vid tillverkning av frimärken, frankokuvert, brevkort och kortbrev samt sparmärken och kvittenskuponger.

De göromål, som dessa kontrollanter hava att fullgöra, äro både ansvars- och betydelsefulla. Frimärksintendenten, under vilkens inseende kontrollen äger rum, är givetvis icke i tillfälle att dagligen mer än en eller annan gång i detalj övervaka kontrollanterna i deras arbete. Detta måste också därför betraktas såsom ett i ej ringa mån självständigt sådant.

Kontrollanterna åligga, bland annat, att tillse:

att de vanliga frimärkena samt sparmärkena och kvittenskupongerna blivit tryckta på vederbörligt papper;

att kvittenskupongerna blivit försedda med riktiga valörsiffror;

att frimärken och kortbrev samt sparmärken och kvittenskuponger blivit med tillräcklig gummibestrykning försedda;

att stycketalet frimärken, sparmärken och kvittenskuponger å varje blad, såväl fullgott som makulerat, är fulltaligt;

att tryckets renhet och färgerna å frimärken, frankokuvert, brevkort och kortbrev samt å sparmärken och kvittenskuponger äro i överensstämmelse med vederbörande normalprov;

att det till frankokuvert, brevkort och kortbrev använda papper är i full överensstämmelse med vederbörande normalprov såväl i avseende å färg som tjocklek; samt

att frankokuverten, brevkorten och kortbreven hava den i vederbörande kontrakt bestämda storlek.

Det' är uppenbart, säger styrelsen, att det måste taga ej ringa tid för kontrollanterna att sätta sig in i kontrollarbetets olika detaljer, så att de kunna prestera ett ur alla synpunkter fullt tillfredsställande arbete. Därför ligger det vikt uppå, att de personer, som tjänstgöra såsom kontrollanter, kvarstå i sådan egenskap, så att ombyte av kontrollanter må i största möjliga utsträckning kunna undvikas. Ty eljest torde den enhetlighet i kontrollen, som givetvis är nödvändig för arbetets behöriga gång, kunna komma att äventyras samt ojämnheter och olägenheter uppstå, vilka det måste vara synnerligen angeläget för postverket att undvika. Den lina gravyren å de nya frimärkena har ock gjort kontrollanternas arbete vida mera ansträngande och maktpåliggande än förut.

8 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

Ävenledes bör, enligt styrelsens förmenande, då det ju här rör sig om årliga värden, vilka allenast beträffande frankotecken uppgå till så höga belopp som exempelvis år 1912 till 22,502,796 kronor, kontrollanternas arbete anses så ansvarsfullt, att för detsammas utförande lämpligen bör i största möjliga utsträckning anlitas ordinäre arbetskraft.

Enligt en av styrelsen meddelad tabell har frankoteckenstillverkningen för nedannämnda år uppgått till

Såsom av ovanstående tabell framgår, har sålunda tillverkningen av frankotecken, särskilt frimärken, i avsevärd grad ökats år från år.

Vad beträffar år 1913 har erfarenheten visat, att, med så rationellt ordnande av arbetet, som varit möjligt, och med allt skäligt utnyttjande av personalens arbetskraft under så gott som hela året, måst för frimärkskontrollen anlitas, förutom ovannämnda f}Ta ordinarie kvinnliga biträden, ytterligare fyra extra kvinnliga biträden.

Då den successiva ökningen av frankotecknen, enligt vad styrelsen meddelar, torde för åren 1914 och 1915 kunna beräknas till minst 4 %, anser styrelsen, huru frimärkstillverkningen och kontrollen av densamma än ordnas, för densammas behöriga fullgörande för framtiden icke kunna beräknas mindre utan snarare större antal kontrollanter än det förutnämnda, 8 stycken.

Vid sådant förhållande skulle det visserligen, enligt generalpoststyrelsens uppfattning, vara riktigast att redan nu hemställa om inrättandet, i och för kontrollen av frimärkstillverkningen, utav fyra nya ordinarie kontrollantbefattningar, men har styrelsen ansett sig för denna gång böra inskränka sig till att endast ifrågasätta två dylika befattningar.

Såsom biträde åt förrådsforvaltaren vid postverkets persedelförråd är enligt för styrelsen fastställd arbetsordning för närvarande anställd eu manlig postexpeditör. Dessutom har under en följd av år anlitats

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 2.

ett kvinnligt biträde, vilket emellertid hittills icke varit nppfört å stat. Å persedelförrådet tjänstgöra även tre vaktmästare.

Beträffande persedelförrådets verksamhet upplyser styrelsen, att genom detsamma tillhandahållas postanstalterna i all huvudsak alla de för posttjänsten erforderliga inventarier, persedlar, effekter och förbrukningsartiklar, exempelvis satin, kommiss, boj, hamptyg, kassaskåp, kassakistor, brevlådor, blankettskåp, sorteringsfack, möbler, linoleummattor, vågar, vikter, brevväskor, kärrpostväskor, signalhorn, revolvrar, bindgarn, lack, brevstämplar, sigill och plomberingsmateriel.

Utgifterna för upphandlingar och reparationer genom persedelförrådets försorg belöpte sig enligt styrelsens uppgift till

år 1910 ........................... 371,855 kr.

» 1911 ........................... 324,616 »

» 1912 ........................... 357,300 »

Antalet från persedelförrådet avsända försändelser — varje försändelse vanligen innehållande flera olika slag av effekter — utgjorde

år 1910 .............................. 9,904 st.

» 1911 ......... 10,663 »

» 1912 .............................. 11,344 »

I mån av poströrelsens utveckling ökas naturligtvis också göromålen å persedelförrådet.

Styrelsen upplyser, att för arbetets behöriga ordnande å persedelförrådet befunnits nödvändigt att åt det kvinnliga biträdet överlåta, bland annat, följande göromål: bokföring av ingående rekvisitioner och förbrukningsartiklar, upprättande av reversal beträffande avgående expeditioner av dylika artiklar, bokföring av ingående reversal å till förrådet gjorda inlevereringar från postanstalterna, expedierandet av samtliga värdeförsändelser och utgående reversal samt övriga expeditioner ävensom ombestyrandet av det å förrådet förekommande reuskrivningsarbete.

Då, på grund av vad ovan sagts, enligt styrelsens förmenande stadigvarande behov föreligger av en kvinnlig arbetskraft å persedelförrådet, anser styrelsen, att för förrådets räkning bör å ordinarie stat uppföras en ordinarie kvinnlig biträdesbefattning.

Jämväl å generalpoststyrelsens avdelning för revision av inrikes postanvisningar har, enligt vad styrelsen meddelar, uppstått behov av ökning i den nuvarande ordinarie arbetskraften. Därom anför styrelsen följande.

Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 1 käft. 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Vid inrikes postanvisningsrevisionen, som det sedan november 1909 åligger att, förutom granskningen av inrikes postanvisningsräkenskaperna, även handlägga reklamationsmål rörande inrikes postanvisningar samt i förekommande fall utfärda duplettanvisningar, anställdes från och med år 1910 i sammanhang med poststyrelsens omorganisation en arbetspersonal, bestående av 1 revisor och 8 postexpeditörer på ordinarie stat samt 9 kvinnliga kontorsbiträden och IG sorteringsbiträden på extra stat. Av de 9 kontorsbiträdena ålåg en att föra diarium över inkomna reklamationer samt handlägga dem, de övriga att med tillhjälp av adderingsmaskiner verkställa granskning av postkontorens räkenskaper över utbetalade postanvisningsbelopp.

På grund av det ständigt växande antalet postanvisningar måste redan följande år, som visade en ökning av 13 %, den extra personalen förstärkas med 2 kontorsbiträden och 2 sorteringsbiträden. Det ena kontorsbiträdet var avsett att deltaga i behandlingen av reklamationsmålen, vilkas antal under år 1911 uppgick tdl 6,323 mot 4,226 under år 1910. Denna personalförstärkning erhölls i juni 1911.

Med denna arbetsstyrka sökte revisionen uppehålla arbetet även under år 1912, ehuru detta år uppvisade eu ökning i antalet postanvisningar av 11 Va % mot nästföregående år.

Under november 1912 måste dock revisionspersonalen åter erhålla förstärkning, men detta på grund av nya göromål, som då tillkommo.

De å gemensamma avier utkvitterade postanvisningar hade nämligen hittills i likhet med övriga utbetalade postanvisningar av postkontoren sorterats i grupper efter avsändningskontor och förtecknats före insändande till revisionen. Därigenom blev ej revisionen i tillfälle att övertyga sig om att nämnda postanvisningar av respektive adressater utkvitterats, varför beträffande dessa anvisningar så ändrades, att de av postkontoren insändes i den ordning de å avierna upptogos. Det tillkom då för revisionen, sedan dessa postanvisningar jämförts med avierna och dessa kontrollsummerats, att gruppsortera och förteckna dem. För dessa nya göromåls utförande förordnades då ytterligare två kontorsbiträden.

Styrelsen meddelar vidare, att, sedan på grund av Kung]. Maj:ts och Riksdagens ovannämnda beslut nio av kontorsbiträdesbefattningarna vid inrikes postanvisningsrevisionen från och med år 1913 överflyttats på ordinarie stat, den nuvarande arbetsstyrkan vid nämnda revision utgöres av 1 revisor, 8 postexpeditörer och 9 kvinnliga biträden på ordinarie stat samt 4 kontorsbiträden och 18 sorteringsbiträden på extra stat.

11 Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

De inrikes postanvisningarnas antal har utgjort

år 1910 ......................... 7,304,614 st.

» 1911 ......................... 8,204,379 »

» 1912...................... 9,138,610 »

samt uppgick under år 1913 för tiden januari—augusti till 6,265,326 mot 5,769,894 för samma tid år 1912, således en ökning av 87-' %.

Antalet reklamationer för tiden 1 januari—8 september år 1913 utgjorde 4,803 mot 4,054 för motsvarande tid år 1912. ökningen uppgår här ända till 19 %.

Styrelsen finner därför, att för revisionen av inrikes postanvisningar böra ytterligare anställas åtminstone två ordinarie kvinnliga biträden.

Emot vad generalpoststyrelsen anfört i fråga om upptagande å avlöningsstaten för styrelsen år 1915 av ovan berörda nya tjänster har jag intet att erinra, då styrelsen synes hava anfört fullgiltiga skäl för sitt förslag och detta synes vara en direkt följd av postverkets utveckling.

Ett bifall till generalpoststyrelsens förevarande hemställan kan beräknas föranleda en ökning i det förut för år 1914 beräknade erforderliga anslaget till ordinarie löner och tjänstgöringspenningar åt styrelsens personal ................................................................................ kr. 420,650: —

med avlöningar till:

1 manlig förste postexpeditör...................... kr. 3,200: —

1 manlig postexpeditör .................................... J> 2,000; —

och 5 kvinnliga biträden, 1,250 kr. till en

var,............................................................ » 6,250: — kr. 11,450: —

Summa kr. 432,100: —

Den verkliga kostnaden för förenämnda förste postexpeditör och postexpeditör, tillhopa 5,200 kronor, beräknas emellertid av styrelsen komma att uppgå till allenast 2,200 kronor, enär å anslaget till vikariatsersättning m. m. beträffande distrikts- och lokalförvaltningarna komma att inbesparas 3,000 kronor, utgörande arvoden till 2 manliga extra postexpeditörer.

Här efteråt intagna tabell utvisar, huru lönestaten för generalpoststyrelsen åren 1914 och 1915 ställer sig vid bifall till min hemställan.

Departementschefen.

Sammanfatt-

ning.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Ökning 11,450 kronor.

Ortstillägg och hyresbidrag.

Beträffande därefter hittillsvarande anslagstitel »ortstillägg» anför generalpoststyrelsen, att, då av ifrågavarande anslag utgå ej blott de vissa tjänstemän hos styrelsen tillkommande ortstillägg utan även, på grund av § 13 i avlöningsreglementet, i förekommande fall hyresbidrag till de tjänstemän, som förordnas bestrida befattning å annan ort än stationsorten, styrelsen anser lämpligt, att anslaget, som hittills endast upp-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

tagits såsom »ortstillägg», i staterna hädanefter upptages under titel »ortstillägg och hyresbidrag».

Någon ändring i anslagets belopp har generalpoststyrelsen emellertid ansett sig icke behöva ifrågasätta, utan torde anslaget för år 1915 kunna upptagas med samma belopp som i den för år 1914 fastställda staten, eller 23,750 kronor.

I fråga om

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m. anför styrelsen följande.

Ifrågavarande anslag är i 1913 års stat upptaget till förslagsvis 46,400 kronor. Utgifterna å detsamma beräknades emellertid, såvitt vid tiden för statförslagets avgivande kunde bedömas, uppgå till 67,400 kronor. Denna ökning, som emellertid i verkligheten endast är skenbar, härleder sig huvudsakligen därav, att, i samband med poströrelsens alltjämt skeende utveckling, behov av ökad tillfällig arbetskraft å olika områden inom styrelsen uppstått. Särskilt har, såsom ovan anförts, den ständigt fortgående stegringen av postanvisningsrörelsen nödvändiggjort anlitande av ökat antal extra biträden vid postanvisningsrevisionen. Styrelsen framhåller emellertid också, att styrelsen, i brist på extra tjänstemän hos styrelsen, numera är hänvisad till att såsom vikarier i anledning av semester m. in. anlita extra tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna, samt att till dessa tjänstemän ersättning utbetalas av förevarande anslag genom styrelsens kassa, vilket ju endast innebär en motsvarande minskning å vederbörande anslag för distrikts- och lokalförvaltningarna.

Styrelsen har, på sätt nyss relaterats, i föreliggande statförslag hemställt om uppförande å stat av ett mindre antal ordinarie kvinnliga befattningar hos styrelsen. Vid bifall härtill skulle visserligen utgifterna under nu ifrågavarande anslag i viss mån kunna nedbringas. Men för tillgodoseende av de krav, som den ökade poströrelsen medför samt med särskilt avseende fästat därå, att år 1913 utgifterna å anslaget komma att med över 20,000 kronor överstiga det fastställda beloppet, har styrelsen ansett sig böra hemställa, att anslaget i fråga, som för år 1914 är upptaget till 55,000 kronor, för år 1915 höjes med 5,000 kronor och sålunda fastställes till 60,000 kronor.

Emot vad styrelsen föreslagit i fråga om ändring av anslagstiteln »ortstillägg» samt angående höjning av anslaget till »arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m.» har jag intet att erinra.

Departements-

chefen.

14 Posttjänstemännens förenings framställningar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Jag ber allenast att i detta sammanhang få meddela, att den av mig i sistlidet års proposition rörande nytt avlöningsreglemente för postverket m. in. omförmälta utredning av dyrortsfrågan synes kräva så lång tid, att ändring i gällande bestämmelser ej av denna anledning torde kunna komma till tillämpning under år 1915.

Vid bifall till ovanstående förslag skulle slutbeloppen å avlöningsstaten för generalpoststyrelsen för år 1915 bliva följande:

ordinarie löner och tjänstgöringspenningar ....................... kr. 432,100: —

ortstillägg och hyresbidrag..................................................... » 23,750: —

arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning in. m. . » 60,000: -

Summa kr. 515,850: —,

vilket i förhållande till samma anslag för år 1914, sammanlagt 499,400 kronor, innebär en förhöjning i anslagen av tillhopa kr. 16,450: —.

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.

Ordinarie löner och tjänstgöring spenning ar.

Anslaget till ordinarie löner och tjänstgöringspenningar — däri även inbegripen ersättning jämlikt § 8 avlöningsreglementet i form av tillägg till tjänstgöringspenningarna åt vissa postvaktmästare och postiljoner för bestridande av viktigare göromål — åt de vid distrikts- och lokalförvaltningarna anställda tjänstemännen är i staten för år 1914 upptaget till sammanlagt kronor 9,004,600.

Styrelsen meddelar nu att, så vitt för närvarande kan bedömas, detta belopp blir tillräckligt även för år 1915.

På grund av avlöningsförhöjningar och i följd av jämkningar i anledning av vissa tjänsters besättande med nya innehavare skulle med enahanda antal tjänstemän som för år 1914 utgifterna för distrikts- och lokalförvaltningarnas tjänstemän för år 1915 enligt verkställda beräkningar komma att uppgå till kronor 9,035,400.

Generalpoststyrelsen meddelar emellertid i detta sammanhang, att styrelsen för posttjänstemännens förening till generalpoststyrelsen inkommit med framställning om följande avlöningsändringar, nämligen:

dels att avlöningen till postmästare av klass 1 A och 1 B måtte förhöjas, i vartdera fallet med 500 kronor, till en slutavlöning av 7,500 respektive 7,000 kronor,

dels att begynnelselönen för manlig postexpeditör, nu bestämd till 1,800 kronor, måtte bestämmas till 2,200 kronor, samt att ändring måtte vidtagas beträffande tiden för avlöningsförhöjnings intjänande,

15 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 2.

dels om sådan ändring beträffande avlöningen till de kvinnliga tjänstemännen, att avlöningsförhöjning, som utgör 200 kronor, måtte få åtnjutas efter 2, i stället för, såsom nu, efter 3 år,

dels ock att kvinnliga förste postexpeditörer, vilkas slutavlöning nu utgör 2,500 kronor, och kvinnliga postexpeditörer, som i slutavlöning uppbära 2,100 kronor, måtte tillerkännas en ytterligare avlöningsförhöj ning av 300 kronor att utgå 3 år efter det vederbörande intjänt 2,500 respektive 2,100 kronors avlöning, och att samtidigt det nu i vissa fall till kvinnliga postexpeditörer utgående särskilda avlöningstillägget å 100 kronor måtte indragas.

Styrelsen för föreningen har därvid tillika hemställt, att manlig postexpeditör, som antagits till e. o. postexpeditör före utgången av år 1909, måtte lå utgå från en begynnelseavlöning av 2,400 kronor,

att lönen för kvinnliga posttjänstemän bestämmes i samma förhållande till hela avlöningen som det, vilket gäller i fråga om lön och avlöning för manlig posttjänsteman,

att ortstillägg för kvinnliga posttjänstemän måtte utgå efter enahanda grunder, som gälla för manliga tjänstemän av högre grad, samt att samtliga förändringar må för tiden från och med den dag, för tillämpning från och med vilken de antagas, verka som om de varit gällande från och med ingången av år 1910.

För egen del påpekar generalpoststyrelsen, att alla dessa krav äro ett rent återupprepande av vad föreningen hemställde föregående år samt att, såsom framgår av generalpoststyrelsens förslag till postverkets stat för driftkostnader för år 1914, de, jämlikt nådigt brev den 23 augusti 1912, särskilt tillkallade sakkunniga förklarat sig vid behandling hos generalpoststyrelsen år 1912 av då föreliggande framställningar från nämnda förenings sida vara av den meningen, att, då avlöningsstaten för tjänstemän av högre grad blivit fastställd så sent som från 1910 års början i samband med den då genomförda fullständiga omorganisationen av postverket, några ändringar i själva lönestaten ej nu borde ifrågakomma. Vid sådant förhållande fann generalpoststyrelsen, som i huvudsak delade denna de sakkunnigas åsikt, icke heller skäl att för sin del ifrågasätta någon ändring i de egentliga avlöningsskalorna.

Därjämte erinrar styrelsen, att på dess i samråd med de sakkunniga gjorda hemställan i det avlöningsreglemente, som fastställts att tillämpas från 1914 års början, vidtagits vissa ändringar, som medfört avsevärda förbättringar i posttjänstemännens av högre grad avlöningsförmåner.

Generalpost-

etyrelsen.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Genom de sålunda inträdda ändringarna hava också vissa av de utav posttjänstemännens förening nu ånyo framlagda önskemålen förverkligats

1 den mån, vartill förhållandena ansetts böra föranleda. Styrelsen avstyrker därför den nu gjorda framställningen.

Departements• Då Kungl. Maj:t och Riksdagen år 1913 behandlat samtliga de

chefen. nu framställda spörsmålen och därefter inga nya omständigheter tillkommit, som kunna vara av beskaffenhet att böra verka ändring i den ståndpunkt, statsmakterna intagit till desamma, anser jag mig icke kunna förorda föreningens framställning.

Därefter övergår styrelsen till frågan om postkontorens klassificering.

Omkiassifice- Styrelsen erinrar därvid, att i sammanhang med postverkets om-

ring av post- organisation från 1910 års början genomfördes ny klassindelning av kontoren. p08tk.ontoren jnom riket. \ enlighet med postkommissionens förslagbestämdes antalet postkontorsklasser till 6 med benämning 1 A, 1 B,

2 A, 2 B, 3 och 4.

I postverkets stat för år 1913 äro upptagna

Jämlikt nådigt brev den 27 augusti 1909 har Kungl. Maj:t bestämt postkontorens fördelning' inom de olika klasserna från och med år 1910 ävensom anbefallt generalpoststyrelsen att vart femte år upprätta och underställa Kungl. Maj:ts prövning förslag till allmän omreglering av den sålunda fastställda klassindelningen.

Då en dylik omreglering, såsom ligger i sakens natur, torde komma att påkalla förändring i avseende å antalet postkontor inom de olika klasserna, vilket antal bestämmes av Kungl. Maj:t och Riksdagen gemensamt, har generalpoststyrelsen ansett sig böra redan nu i samband^ med förevarande statförslag verkställa erforderlig utredning för en omklassificering av postkontoren från 1915 års början.

Framställning Postmästarföreningen har till generalpoststyrelsen ingivit en frammBst.fr°Br- Gällning i ämnet, utmynnande däruti

eningen.

Kung1. Mctj.is Nåd. Proposition Nr 2. 17

dels att eu ytterligare ny postkontorsklass med benämning postkontor av klass 1 samt med fast årsavlöning till vederbörande postmästare, som med 500 kronor överstiger avlöningen till postmästare av klass 1 A, måtte inrättas, ,

dels ock att i staten för år 1915 måtte upptagas följande antal postmästare

Detta förslag innebär alltså uppflyttning av icke mindre än 97 postkontor, d. v. s. 39 % av hela antalet.

Generalpoststyrelsen erinrar, att vid den klassificering av postkontoren, som genomfördes från och med år 1910, följande faktorer lades till grund, nämligen:

1) antalet avgångna oassurerade portopliktiga försändelser samt nummerexemplar av abonnerade tidningar vid postkontoret;

2) antalet avgångna oassurerade postsaksförsändelser ävensom postförskottsförsändelser och postanvisningar vid postkontoret och underlydande poststationer;

3) antalet avgångna rekommenderade försändelser och oassurerade paket vid postkontoret;

4) antalet avgångna assurerade försändelser vid postkontoret;

5) avgångna assurerade försändelsers angivna värde vid postkontoret;

6) antalet ankomna värdeförsändelser vid postkontoret;

7) antalet utbetalade postanvisningar vid postkontoret och underlydande poststationer;

8) inbetalade postanvisnings- och prenumerationsmedel vid postkontoret och underlydande poststationer;

9) utbetalade postanvisnings- och tidningsmedel vid postkontoret och underlydande poststationer;

10) övriga utgivna medel vid postkontoret (utom medelsleveranser);

11) postkontorets egen uppbörd för frankotecken och utgivarekorsband, underlydande poststationers med flera frankoteckensuppbörd ävensom influtna befordrings- med flera avgifter för tidningar och lösenuppbörd;

12) antalet underlydande personal vid postkontoret; samt

13) antalet underlydande poststations- och ångbåtspostexpeditionsföreståndare samt lantbrevbärare och postförare.

Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 1 käft. 3

Generalpost-

styrelsen.

18 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Postmästarföreningen har i sin förberörda skrivelse dels föreslagit vissa smärre jämkningar beträffande ovan angivna faktorer och dels påyrkat, att vid den nya klassificering, som skall äga rum, hänsyn jämväl bör tagas till följande ytterligare faktorer:

1) avgifter för registrering och fackavläggning m. m.;

2) tullavgifter och pensionsavgifter;

3) antalet avgångna och ankomna poster;

4) antalet mottagna tidningsrekvisitioner och ingångna tidningsreversal;

5) antalet ankomna nummerexemplar av abopnerade tidningar; och

6) antalet ankomna inkasseringsuppdrag och postförskott.

För egen del anför generalpoststyrelsen, att styrelsen anser skäl för närvarande icke föreligga för inrättande av en ny, högre postkontorsklass.

Beträffande grunderna för klassificeringen är generalpoststyrelsen av den åsikt, att de av postkommissionen föreslagna, från 1910 års början antagna grunderna äro tillfredsställande.

Den utredning för klassificeringen på grundval av 1912 års statistik, som hos styrelsen nu verkställts, har också givit vid handen, att, även om vid klassificeringen hänsyn tages till de av postmästarföreningen föreslagna nya faktorerna, detta icke skulle komma att verka till förändring i avseende å slutresultatet i fråga om de olika postkontorens klassificering.

Vid sådant förhållande har generalpoststyrelsen ansett anledning icke förefinnas att vid nu förevarande klassificering frångå de förut tilllämpade principerna.

Posttrafiken har givetvis under den senast tilländagångna regleringsperioden ökats i väsentlig mån. Den noggranna utredning, som genom styrelsens föranstaltande verkställts rörande ökningen av varje å regleringen verkande faktor, har utvisat, att den totala trafikökningen för samtliga postkontor i genomsnitt motsvarar 39 %. Denna genomsnittliga ökning, som torde få anses utmärka poströrelsens naturliga ökning under perioden, synes generalpoststyrelsen emellertid icke skäligen böra få hava inverkan vid omklassificeringen av postkontoren. Ty om sa skedde, komme detta att hava till följd, att inom samtliga postkontorsklasser utom den första en genomgående uppflyttning, motsvarande 39 % av postkontorens antal eller alltså inemot 100 postkontor, skulle äga rum. Klassificeringen komme under sådana omständigheter i verkligheten att leda till en omfattande lönereglering för postmästarekåren. Därest en sådan lönereglering anses påkallad, torde densamma emellertid lämpligen böra äga rum i annan ordning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

19 Generalpoststyrelsen anser det därför riktigt, att vid nu förevarande omreglering av postkontorens fördelning inom de olika klasserna fordringarna på ett postkontor för att kunna hänföras till viss klass skärpas med ett tal motsvarande medeltrafikökningen under perioden eller 39 %. Genom ett dylikt tillvägagångssätt kommer omregleringen att bliva vad den rätteligen bör vara, nämligen allenast en rättvis reglering av de förskjutningar mellan postkontoren inbördes, som under perioden ägt rum genom att poströrelsen vid vissa kontor ökats högst avsevärt, under det att rörelsen vid andra postkontor ökats endast obetydligt.

Vidare anser generalpoststyrelsen det rättvist, att uppflyttning eller nedflyttning av postkontor sker endast i det fall, att postkontorets rörelse i någon nämnvärd mån överstiger eller understiger det maximieller minimital, som blivit satt som gräns mot näst högre eller lägre postkontorsklass. Slutligen bar generalpoststyrelsen ansett sig böra framhålla, att regleringen naturligen icke kan leda till löneminskning för nuvarande postmästare vid postkontor, som tilläventyrs komma att genom regleringen nedflyttas till lägre klass.

Eesultatet av den utav styrelsen enligt ovan anförda principer nu verkställda utredning för omreglering av postkontoren, för vilken styrelsen närmare redogjort i en till Kungl. Maj:t avlåten särskild skrivelse i ämnet, blir, att sammanlagt 24 postkontor uppflyttas till högre klass, nämligen:

2 postkontor av klass 1 B uppflyttas till 1 A

4 » » » 2 A » » 1 B

1 » » )) 2 B och 1 av klass

3 uppflyttas till 2 A

2 » » » 3 och 1 av klass

4 uppflyttas till 2 B samt

13 » » » 4 » » klass 3,

ävensom 3 postkontor nedflyttas, nämligen 1 från klass 2 A till 2 B, 1 från klass 2 B till 3 och' 1 från klass 3 till 4.

Generalpoststyrelsen har därför hemställt, att i postverkets stat för år 1915 uppföres följande antal postkontor inom de olika klasserna, nämligen :

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Skrift från poetmastarföreningens styrelse.

Ett genomförande av postkontorens omklassificering i överensstämmelse med generalpoststyrelsens förslag skulle enligt styrelsens beräkning å vederbörande anslag för år 1915 medföra en ökning i utgifterna för avlöning åt postmästare med sammanlagt 10,600 kronor, utgörande, enligt vad nu kan beräknas, de avlönings förhöjningar, som skulle tillgodokomma de nuvarande innehavarna av de till uppflyttning avsedda postkontor genom vederbörande kontors placering i högre klass, sedan från det sålunda erhållna beloppet avdragits skillnaden mellan de faktiska avlöningarna till de nuvarande postmästarna å de 3 postkontor, som vid omklassificeringen skulle nedflyttas i klass, och vilkas avlöningar överflyttas å övergångsstaten, samt de avlöningar, av vilka nytillträdande postmästare å de nedflyttade postkontoren böra beräknas komma i åtnjutande.

Slutligen framhåller styrelsen, att behovet av ytterligare fullständiga fasta postanstalter utöver det i staten fastställda på senare tiden alltmer och mer framträtt, vadan tillgodoseendet därav icke torde kunna uppskjutas för någon längre tid framåt. Generalpoststyrelsen har emellertid ansett sig icke nu böra avgiva något förslag härutinnan, då generalpoststyrelsen, på grund av nådigt uppdrag den 9 december 1910 för närvarande har under utredning frågan om möjligheten att genom förenklingar i organisationsformen för postkontor kunna bliva i tillfälle att i större utsträckning än hittills varit fallet till allmänhetens bekvämlighet inrätta fullständiga postanstalter, utan att statsverket behövde vidkännas alltför stora uppoffringar för ändamålet.

I detta sammanhang tillåter jag mig meddela, att postmästarföreningens styrelse i en till mig ingiven skrift ytterligare utvecklat de skäl, som synas föreningen tala till förmån för de av föreningen hävdade synpunkter i fråga om principerna för postkontorens klassificering. Föreningsstyrelsen anför däri, bland annat, följande:

»Ändamålet med postkontorens omklassificering borde tvivelsutan vara att postmästarne, som gent emot styrelsen ansvara för postkontorens skötsel, erhålla avlöning, som står i direkt relation till det därmed förenade ansvar, och för detta ansvar hava vederbörande sökt finna en exponent genom att värdesätta de olika grenarne av postkontorens rörelse. Stiger denna rörelse eller sjunker den, bör således detta under alla omständigheter inverka på postkontorets klassifikation, därvid naturligtvis de respektive klassernas gränser icke böra tilltagas alltför snäva. Att, såsom generalpoststyrelsen gjort, eliminera bort den allmänna medeltrafikökningen — av Kungl. styrelsen beräknad till icke mindre än 39 % — och låta endast de fall, där exceptionell trafikökning ägt rum, bliva föremål för omklassificering, torde, enligt föreningsstyrelsens förmenande, icke kunna bringas i samstämmighet med de av statsmakterna tidigare godkända principer för postkontorens klassificering.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 21

Om denna av styrelsen nu föreslagna princip — den allmänna trafikökningens eliminering — skulle godkännas, synes bliva för all framtid fastslaget, att vid framdeles skeende klassificering av postkontoren ingen som helst hänsyn skulle tagas till den av det allmänna uppsvinget i landet föranledda utvecklingen av poströrelsen. En dylik åskådning lärer dock måhända icke kunna synas förenlig med rättvisa och billighet.

Vid en följdriktig tillämpning av den av postmästarföreningen förfäktade princip måste givetvis i allmänhet inträffa, att under årens lopp en småningom skeende uppflyttning i högre klass äger rum och likaledes att i den hittills varande högsta klassen hopas postkontor av högst olika storlek. Intill en viss gräns kan ett dylikt förhållande möjligen fortgå, men rättvisan synes dock kräva, att innehavarne av de synnerligen ansvarsfulla posterna såsom chefer för rikets största postkontor erhålla en avlöning, som står i någorlunda rimligt förhållande till ansvaret. I vår tid med dess stora koncentration av handel och industri till de stora städerna med därav följande oerhörda ökning i poströrelsen är det därför av allra största vikt icke blott för postverket utan även för den korresponderande allmänheten, att dessa chefsposter förses med rättvist avvägda avlöningar. Den omständigheten, att i 1909 års klassifikation man funnit nödvändigt att skapa början till en högre klass, än de^nuvarande 1 A, genom att tillerkänna postmästarne vid postkontoren Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1 särskilda tilläggsarvoden, tyder på, att man redan då icke var främmande för tanken på en blivande ny högre klass. Hade, som fallet är i åtskilliga främmande länder, här i landet funnits en för samtliga statstjänstemän gemensam avlöningsskala, hade — därom är föreningen övertygad — Kungi. generalpoststyrelsen icke kunnat tveka att nu föreslå uppflyttandet, på grund av rörelsens påvisade ojämförliga ökning, till en befintlig högre avlöningsklass av rikets största postkontor.

Säkerligen bör härvid jämväl den betydande arbetsökning, som otvivelaktigt kan väntas uppkomma genom de nya uppgifter, vilka under den närmaste tiden komma att varda postmästarne ålagda, framför allt de redan från och med nästa år tillkommande bestyren med och kontrollen över postkontorens och underlydande poststationers medelsutbetalningar på grund av den allmänna pensionslagens tilllämpning, icke lämnas ur räkningen vid postkontorens nu förestående, för 5 år i sänder gällande klassindelning.»

Därefter har styrelsen i en till mig ingiven promemoria ytterligare utvecklat sin ståndpunkt och anfört, bland annat, följande:

»I sin skrivelse till herr statsrådet har nu postmästarföreningen — efter att hava omnämnt, hurusom grunderna för postkontorens klassificering vid den sist verkställda klassificeringen på förslag av postkommissionen fullständigats till att omfatta jämväl vid postkontor ankomna försändelser, vilka förut icke tagits i betraktande — anfört, att föreningen »med aktgivande härå i sin framställning till generalpoststyrelsen ansett sig böra i och för postkontorens klassificering intaga de ytterligare faktorer, som, bland andra, med hänsyn till efter senaste klassifikation tillkomna nya uppgifter för postverket, synts föreningen böra inverka på klassificeringen.»

Generalpost*

styrelsen.

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Med anledning härav må först framhållas, att av de utav postmästarföreningen föreslagna nya faktorerna allenast en är av den beskaffenhet, att densamma kan sägas utgöra en efter senaste klassifikation tillkommen ny uppgift för postverket, nämligen den under 6) härovan upptagna inrikes inkasseringsrörelsen, vilken tillkommit år 1909. Då emellertid ifrågavarande faktor är av den ringa betydenhet att densamma för samtliga postkontor i riket belöper sig till allenast 7 poäng — till jämförelse må nämnas, att för varje postkontor, även i de lägre klasserna, erfordras minst 100-tals poäng — kan medtagandet eller uteslutandet av densamma icke vara av någon som helst betydelse för klassificeringen.

Vad de övriga av postmästarföreningen föreslagna faktorerna beträffar, ingår antalet ankomna postförskott redan för närvarande i klassifieeringsgrunderna, avgifter för registrering och fackavläggning ävensom tull- och pensionsavgifter äro högst obetydliga och representera sammanlagt, de förra endast 119 och de senare endast 5 poäng och tidningsrörelsen finnes redan för närvarande, ehuru i annan ordning, medtagen bland gällande grunder förpostkontorens klassificering.

Postmästarföreningen klagar därefter över att generalpoststyrelsen, med hänsyn till den allmänna ökning i posttrafiken, som uppkommit sedan sista regleringen, ansett skäligt att vid nu förevarande omklassificering öka fordringarna på postkontorens rörelse inom resp. klasser med ett medeltrafikökningen motsvarande tal, och anför föreningen, att, om den av styrelsen sålunda föreslagna principen godkändes, »det syntes bliva för all framtid fastslaget, att vid framdeles skeende klassificering av postkontoren ingen som helst hänsyn skulle tagas till den av det allmänna uppsvinget i landet föranledda utvecklingen av poströrelsen.»

Postmästarföreningen förmenar alltså, att omklassificeringen av postkontoren bör användas såsom lönereglering för postmästarkåren och postmästarnas löner göras beroende av de allmänna konjunkturerna i landet med därav föranledda växlingar i posttrafiken.

En dylik lönereglering sprincip torde dock icke kunna godkännas. Därest densamma tänkes utsträckt till att omfatta, förutom postmästarna, jämväl motsvarande befattningshavare i andra verk, skulle principen innebära, att kontorsförvaltarna i verk med i stort sett stillastående rörelse aldrig erhölle lönereglering, under det att motsvarande befattningshavare i verk, vilka, såsom postverket, kraftigt utvecklas, vid varje förekommande omklassificering erhölle en omfattande lönereglering. Och beträffande de särskilda verken skulle principen vidare leda till att ifrågavarande tjänstemän under tider av allmänt uppsving erhölle en avsevärd löneförhöjning, varemot de under tider av ekonomisk depression icke skulle erhålla någon löneförhöjning alls.

Vad nu postverket beträffar, har generalpoststyrelsen i sina ovan åberopade underdåniga skrivelser framhållit, att eu reglering enligt de av postmästarföreningen förfäktade principerna skulle, tack vare poströrelsens allmänna tillväxt under regleringsperioden, leda till en genomgående uppflyttning av postkontoren inom samtliga klasser utom den högsta, motsvarande 39 % av hela antalet postkontor eller samma %, varmed trafiken i genomsnitt under perioden ökats. Omklassificeringen skulle alltså i verkligheten innebära en omfattande lönereglering för postmästarkåren.

En dylik klassificeringsprincip skulle emellertid även i andra avseenden leda till betänkliga konsekvenser. Enär postkontoren i högsta klassen icke hava

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 23

möjlighet till ytterligare uppflyttning, skulle — såsom postmästarföreningen i sin skrivelse till herr statsrådet ock medgivit — följden av en enligt postmästarföreningens princip utförd omklassificering bliva att inom högsta klassen inom kort komme att hopas postkontor av högst olika storlek och så småningom en stor del av rikets postkontor. För att icke klassificeringen av postkontoren skulle bliva helt och hållet meningslös samt postmästarna vid de nuvarande postkontoren i högsta klassen icke alltför mycket missgynnas, återstode alltså icke annat än att undan för undan inrätta nya högre postkontorsklasser med högre avlöning än de förutvarande, vilket naturligen i sin ordning skulle hava till följd att postmästarnes löner omsider icke komme att stå i rimligt förhållande till de för övriga tjänstemän vid postverket gällande avlöningar.

I sin skrivelse till herr statsrådet har postmästarföreningen vidare såsom skäl för inrättandet av en ny högre postkontorsklass anfört, att den omständigheten, att postmästarna vid huvudpostkontoren i rikets tre största städer, nämligen Stockholm I, Göteborg I och Malmö I, från 1910 års början tillerkänts särskilda tilläggsarvoden av resp. 500, 400 och 300 kronor per år, tyder på, att man redan vid denna tidpunkt icke var främmande för tanken på en ny högre klass. Emellan ifrågavarande tre postkontor och övriga postkontor av högsta klassen förefinnes emellertid en högst betydlig skillnad med avseende å såväl rörelsens omfattning som vederbörande postmästares ansvar. Sålunda uppgår, enligt den nu verkställda utredningen, sammanlagda poängantalet för postkontoret Stockholm I till 3,732, för postkontoret Göteborg I till 1,618 och för postkontoret Malmö I till 1,485, under det att icke vid något av de övriga nuvarande postkontoren av klass I A poängantalet uppgår till 700 utan i allmänhet belöper sig till endast 5 å 600. Även är det givetvis förenat med avsevärt större ansvar att bekläda postmästaretjänsten vid berörda huvudpostkontor i rikets tre största städer med dess många underavdelningar än att vara postmästare vid något annat postkontor i riket.»

Utöver vad styrelsen sålunda anfört i sin ovan omförmälta skrivelse och i sistberörda promemoria har jag icke mycket att tillägga. Jag vill allenast än en gång betona, att det av postmästarföreningen framlagda regleringsförslaget innebär, såsom föreningen själv synes vidgå, en ny lönereglering för postmästarna, vilken emellertid knappast ännu torde vara av ett mera framträdande behov påkallad och i varje fall ej kan ske i nu ifrågavarande ordning. Postkontorens klassifikation bör i stället endast avse att utgöra eu rättvis reglering av de förskjutningar mellan postkontoren inbördes, som uppstå under regleringsperioden genom den olika hastigheten i rörelsens tillväxt å skilda platser. Beträffande föreningens anmärkning om blivande arbetsökning för postmästarna till följd av folkpensioneringen, så kommer ju denna ökning att drabba samtliga postmästare och frågan om gottgörelse därför torde få prövas i annat sammanhang än det nu förevarande.

Förutom de principiella synpunkter, som jag- nu berört, har styrelsen i sin skrivelse med statförslaget för år 1915 icke upptagit andra delar av

Departementschefen.

24 Ökning ay antalet kontrollörer och förste postexpeditörer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

klassificeringsfrågan än. antalet postkontor inom de olika klasserna, och synes mig styrelsen härvid hava förfarit i överensstämmelse med den av 1907 års kommitté föreslagna, år 1909 godtagna grundsatsen, att själva klassindelningen av respektive postkontor ej skulle prövas vid statens fastställande. Denna fråga torde jag därför framdeles få anmäla för Kungl. Maj it. Skulle vid det slutliga avgörandet befinnas, att någon reduktion i styrelsens förslag till uppflyttning lämpligen borde ske, inverkar detta ej på annat sätt å staten, än att det lör högre klass beräknade anslaget ej till fullo användes, varemot postkontor i lägre klass då skulle förekomma till större antal än det i staten upptagna, vilket i sin helhet medför besparing å staten.

Av postkommittén framhölls, att nedflyttning av postkontor till lägre klass ej borde verkställas förr än vid postförvaltares avgång. I enlighet härmed har styrelsen uppfört avlöningarna för de nuvarande postmästarna å de till nedflyttning föreslagna tre postkontoren på övergångsstaten, till vilken avdelning jag i detta hänseende hänvisar.

Generalpoststyrelsen meddelar därefter, att postmästarföreningen i anslutning till sitt förslag rörande omklassificering av postkontoren jämväl gjort framställning, att i staten för år 1915 måtte uppföras ej mindre än 7 nya kontrollörstjänster och 36 nya förste postexpeditörstjänster. Generalpoststyrelsen framhåller, att postmästarföreningen härvid synes hava strängt fasthållit vid anställande å vart och ett av de postkontor, vilka ifrågasatts till uppflyttning i de högsta klasserna, av det antal tjänstemän av högre grad' i ledareställning, som vid den nya organisationsformens genomförande från och med år 1910 i allmänhet placerats vid postkontor av klasserna 1 och 2. Vid bifall till generalpoststyrelsens förslag, som innebär en väsentligt mindre uppflyttning av postkontor, än som av postmästarföreningen påyrkats, kommer givetvis behovet av antalet kontrollörer och förste postexpeditörer att i och för sig minskas i förhållande till postmästarföreningens förslag. Men icke heller detta minskade antal säger sig generalpoststyrelsen kunna utan vidare tillstyrka. Generalpoststyrelsen har nämligen ansett det vara sin plikt att vid avgivande av förslag till nya tjänster av den kategori, varom nu är fråga, noga undersöka och tillse, huruvida och. i vilken utsträckning det må vara av oundgängligt behov påkallat att vid vart och ett av de postkontor, som skulle uppflyttas till de högsta klasserna, anställa tjänstemän av kontrollörs- och förste postexpeditörsgrad. Efter den'ingående utredning, som styrelsen i sådant hänseende

25 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

verkställt, har styrelsen kommit till det resultat, att styrelsen, vad beträffar kontrollörer, funnit sig åtminstone tills vidare icke böra föreslå uppförandet på stat av mer än 1 ny kontrollörstjänst.

Anslaget till avlöningar åt kontrollörer skulle genom tillsättande av ytterligare en kontrollör med en beräknad avlöning av 4,600 kronor ökas med detta belopp.

För år 1915 beräknas avlöningarna för nuvarande antalet kontrollörer, 52 st., uppgå till 260,000 kronor. Avlöningarna för samma år till 53 kontrollörer skulle alltså belöpa sig till 264,600 kronor.

Den verkliga kostnadsökningen för den nya kontrollörstjänsten kommer emellertid, enligt vad generalpoststyrelsen upplyser, endast att 11PP&a till 1,400 kronor. Genom att de, som i succession vinna befordran till förste postexpeditörer, respektive postexpeditörer, komma att åtnjuta lägre avlöning än de befordrade, kan nämligen besparing beräknas uppstå dels i anslaget till förste postexpeditörer med 700 kronor, dels ock å anslaget till postexpeditörer, med 1,000 kronor, vartill kommer inbesparing av avlöning till en extra manlig postexpeditör, 1,500 kronor.

Vad åter angår förste postexpeditörsbefattningar erinrar generalpoststyrelsen, att styrelsen i sitt förslag till postverkets stater för år 1914 framhållit, bland annat, att erfarenheten visat, att vid ett eller annat postkontor av klasserna 1 och 2 A skulle kunna utan större olägenhet undvaras en av de förste postexpeditörer, som därstädes vore placerade, under det att i stället vid några postkontor av klass 3 och även vid enstaka postkontor av klass 4 kunde framstå behov av anställande av eu dylik tjänsteman, samt att det fördenskull, lör ett rationellt ordnande av postkontorens skötsel, vore nödvändigt, att generalpoststyrelsen ägde rätt att, utan hänsyn till postkontors klass, placera förste postexpeditör vid vilket postkontor som helst, där behov av sådan mellan gradstjänst förefunnes. Denna av generalpoststyrelsen uttalade åsikt har av såväl Kungl. Maj:t som Riksdagen lämnats utan anmärkning.

Då generalpoststyrelsen i detta sammanhang gått att verkställa en fullständig undersökning rörande behovet av förste postexpeditörer utefter hela linjen, med hänsyn därvid tagen till de såväl upp- som nedflyttningar inom postkontorsklasserna 1 och 2, som skulle bliva en följd av omklassificeringen från år 1915, har det visat sig vara ett trängande behov att anställa förste postexpeditör å vissa platser, där dylik tjänsteman förut ej funnits. Sålunda är det exempelvis, enligt generalpoststyrelsens åsikt, synnerligen angeläget, särskilt efter inrättandet av automobiltrafik för posttransporternas inom huvudstaden verkställande, Bihang till Riksdag em protokoll 1914. I sand. 1 htift. 4

26 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 2.

att såsom förman för posttransportväsendet i sin helhet i Stockholm anställa en förste postexpeditör. För sin del har styrelsen kommit till den uppfattning att, på grund av omflyttningar bland personalen samt vidtagande i övrigt av andra lämpliga anordningar, det ökade behovet av förste postexpeditörer må kunna tills vidare begränsas till 5 nya dylika befattningar.

Generalpoststyrelsen hemställer därför, att i staten för år 1915 måtte uppföras anslag till ytterligare 5 manliga förste postexpeditörer vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar.

Antalet manliga förste postexpeditörer vid distrikts- och lokalförvaltningarna är i staten för år 1914 upptaget till 147. Hela antalet manliga förste postexpeditörer vid ifrågavarande förvaltningar skulle i 1915 års stat alltså bliva 152.

Om kostnadsökningen för de 5 nya förste postexpeditörstjänsterna beräknas till 18,400 kronor och från detta belopp avdrages 700 kronor i anledning av inrättandet av en ny kontrollörstjänst, erliålles det belopp, 17,700 kronor, vartill ökningen å anslaget sålunda skulle belöpa sig.

Den verkliga ökningen för de nya tjänsterna torae emellertid, anmärker styrelsen, då de tjänstemän, som komme att befordras, beräknas såsom postexpeditörer uppbära avlöning med tillhopa 16,900 kronor, utgöra 800 kronor, vartill dock bör läggas skillnaden i avlöning till 5 extra postexpeditörer, som i succession befordras till ordinarie, med 3,500 kronor. Hela kostnaden för de nya tjänsterna skulle sålunda utgöra 4,300 kronor.

Skillnaden mellan det avlöningsbelopp, som för de föreslagna 5 nya förste postexpeditörerna beräknas i 1915 års stat............... kronor 17,700

samt den verkliga kostnaden för tjänsterna ............ » . 4,300

eller kronor 13,400

utgöres av inbesparade arvoden till 5 extra tjänstemän kronor 7,500

minskade avlöningar till 5 postexpeditörer, i enlighet med vad här nedan i fråga om ökning av antalet postexpeditörer närmare beröres, ................................................. »_5,900

kronor 13,400.

Anslaget till manliga förste postexpeditörer, 147 st., är i 1914 års stat upptaget till 609,000 kronor, men torde utgifterna med hänsyn till inträffade förändringar i personalen nu kunna beräknas för samma år uppgå till 595,800 kronor. För år 1915 skulle utgifterna med samma antal tjänstemän som för år 1914 uppgå till..................... kronor o96,500.

Läggas härtill de beräknade avlöningarna för de föreslagna 5 nya förste postexpeditörerna........................... » 17,700.

skulle alltså anslaget för år 1915 böra sättas till... kronor 614,200.

I

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 27

I postverkets stat för år 1913 äro för distrikts- och lokalförvaltningarna upptagna sammanlagt

830 postexpeditörer, manliga samt 260 » , kvinnliga eller

tillhopa 1,090 st.

På generalpoststyrelsens förslag uppfördes i 1914 års stat 25 nya postexpeditörstjänster, vilka alla, med hänsyn till dem, som beräknats då stå närmast i itur att befordras till ordinarie, skulle vara manliga. Antalet vid nämnda förvaltningar anställda postexpeditörer kommer sålunda, enligt staten, att från 1914 års ingång uppgå till 1,115, därav

855 manliga och

260 kvinnliga.

De nya tjänsterna i sista årens stater hava tillkommit icke blott för att tillgodose behovet av ordinarie arbetskraft för mötandet av den alltjämt fortgående tillväxten i posttrafiken utan även för att, i enlighet med av Kungl. Maj:t och Riksdagen godkänd grundsats, kunna hålla extra ordinarietiden för postexpeditörer nere vid omkring fem år.

Styrelsen säger nu, att, därest i överensstämmelse med ovan anförda grundsats extratiden skall kunna hållas nere vid omkring nämnda tid, erfordras, på sätt nedan närmare utvecklas, jämväl för år 1915 ökning av antalet ordinarie postexpeditörer.

Styrelsen för posttjänstemännens förening har i särskild skrivelse till generalpoststyrelsen i sådant hänseende hemställt om 40 nya tjänster.

Den 1 september 1913 utgjorde, enligt vad generalpoststyrelsen upplyser, antalet extra postexpeditörer 432. Av dessa anser styrelsen emellertid, såvitt nu kan bedömas, endast omkring 320 behöva medtagas vid beräkning av extra postexpeditörers överflyttning på ordinarie stat.

Dessa hava anställts i verket i följande ordning:

Det beräknas, att av dessa extra postexpeditörer omkring 14 bliva befordrade före 1913 års utgång i succession efter avgångna postexpe-

Ökning av antalet postexpeditörer.

28 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 2.

ditörer. Ytterligare 30 komma att med 1914 års ingång vinna ordinarie anställning till följd av att i staten för sistnämnda år uppförts 5 nya förste postexpeditörs- och 25 njrn postexpeditörstjänster. Årsavgången bland postexpeditörerna under år 1914 kan beräknas till omkring 45.

Intill utgången av samma år kunna alltså 89 extra postexpeditörer antagas hava befordrats, d. v. s. alla till och med år 1908 antagna, 35 st., samt 54 av dem, som anställts under år 1909. Vid 1914 års utgång skulle sålunda såsom obefordrade kvarstå dels de återstående 38 extra postexpeditörerna från år 1909, vilkas extra ordinarietid då skulle uppgå till 5 år 7 månader, dels ock alla senare än år 1909 antagna. Om nu dessa förstnämnda tjänstemän skulle beredas befordran endast i mån av vanlig avgång, skulle extratiden för flertalet av dem utsträckas till 61 2 å 7 år.

Vid sådant förhållande har generalpoststyrelsen funnit sig böra ifrågasätta, att jämväl för år 1915 en ökning av antalet ordinarie postexpeditörer må äga rum.

Såsom generalpoststyrelsen förut framhållit, har den alltjämt fortgående överflyttningen av göromål från tjänstemän av högre till lägre grad, samtidigt med att arbetstiden utsträckts och gjorts mera effektiv, föranlett, att antalet tjänstemän av högre grad alltsedan år 1908 varit i ständigt sjunkande. Så utgjorde år 1908 antalet tjänstemän av högre grad, ordinarie och extra med fast placering, 1,741 st. mot endast 1,623 år 1912. Av dessa senare voro 97 extra postexpeditörer med fast placering.

Generalpoststyrelsen anför nu, att genom det successiva överförandet på ordinarie stat av extra postexpeditörer med fast placering, samtidigt med att totalsumman av fast anställda tjänstemän av högre grad, ordinarie ocli extra, sålunda minskats, den tidpunkt nu inträtt, då generalpoststyrelsen stode inför nödvändigheten att, såvida extratiden för tjänstemän av högre grad ej skall alltför mycket överskrida förenämnda, av statsmakterna såsom skälig ansedda tid av 5 år, föreslå anställande av ordinarie postexpeditörer, åt vilka, åtminstone i början av deras ordinarietid, ej kan anvisas fast placering.

Med hänsyn till postverkets ständigt växande behov av arbetskrafter såväl för verkets allmänna drift som för beredande av personalförstärkning i erforderliga fall, semester och tjänstledigheter m. m., måste emellertid, framhåller styrelsen, givetvis under alla förhållanden finnas ständig användning för ett avsevärt antal tjänstemän av högre grad, även om de icke äro bundna vid viss placering. Det lider icke något tvivel, att

29 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

det icke av dessa kan utkrävas oavbruten tjänstgöring för fyllande av ovannämnda behov av arbetskrafter, vilket behov naturligen måste betraktas såsom varande av ordinarie natur.

Det vill därför synas generalpoststyrelsen, som om icke någon betänklighet ur ovan berörda synpunkt borde kunna resas mot att nu å ordinarie stat anställa ett ökat antal postexpeditörer. Tvärtom håller generalpoststyrelsen före, att för tillgodoseende av verkets behov av arbetskrafter så bör äga rum. Särskilt å sådana orter, där utöver den fast anställda personalen arbetskrafter ständigt erfordras för uppehållandet av förstärknings- och vikariatstjänstgöring, exempelvis i Stockholm, Göteborg och Malmö, kunna lämpligen stationeras ett stort antal ordinarie postexpeditörer utan fast arbete å viss postexpeditörstjänst.

Därest generalpoststyrelsens förslag om anställande av ytterligare dels 1 kontrollör dels ock 5 förste postexpeditörer bifalles, skulle motsvarande antal extra tjänstemän i succession komma att befordras till ordinarie. Då vidare under »1. Generalpoststyrelsen» föreslagits uppförande å stat av ytterligare en förste postexpeditör, manlig, och en postexpeditör, manlig, vilka också i sista hand torde komma att ersättas med extra postexpeditörer, skulle alltså i staten för år 1915 under »2. Distrikts- och lokalförvaltningarna» behöva upptagas 30 nya postexpeditörstjänster för att av de den 28 maj 1909 anställda 92 extra postexpeditörer de 38, vilka komma att kvarstå obefordrade vid 1914 års utgång, måtte, för att likställas med sina kurskamrater, kunna beredas ordinarie anställning från 1915 års början. Detta antal nya postexpeditörstjänster, 30 st., anser styrelsen jämväl stå väl överens med verkets behov av arbetskrafter.

På grund av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen hemställt, att i 1915 års stat måtte uppföras 30 nya postexpeditörstjänster, därvid med hänsyn till de kvinnliga extra postexpeditörer, som bliva i tur till befordran, omkring tio böra vara kvinnliga, dock med enahanda rätt, som förut tillförsäkrats generalpoststyrelsen att — till förebyggande av orättvisa i avseende a befordran av de manliga och kvinnliga extra postexpeditörerna ■ få verkställa erforderlig jämkning av det i staterna uppförda antalet manliga och kvinnliga postexpeditörstjänster under villkor, att sammanlagda antalet icke må överskridas.

Hela antalet postexpeditörer skulle alltså från 1915 års ingång utgöra 1,145, därav

875 manliga och

270 kvinnliga.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Överflyttning på ordinarie stat av ifrågavarande 30 extra tjänstemän — 20 manliga och 10 kvinnliga — komme, då en var av de manliga, jämlikt § 4 i särskilda bestämmelserna till avlöningsreglementet av den 20 juni 1913, skulle erhålla en begynnelseavlöning av 2,200 kronor samt en var av de kvinnliga komme att erhålla 1,500 kronor i sådan avlöning, att öka anslaget till manliga och kvinnliga postexpeditörer med respektive 44,000 kronor och 15,000 kronor eller med tillhopa 59,000 kronor.

]>å emellertid de extra postexpeditörer, som vinna befordran till ordinarie i succession efter de av generalpoststyrelsen för distrikts- och lokalförvaltningarna föreslagna nya tjänstemän (en kontrollör och fem förste postexpeditörer) i fast avlöning komma att uppbära mindre belopp än de befordrade, bör förenämnda ökning i anslaget till manliga postexpeditörer, 44,000 kronor, minskas dels med 1,000 kronor i anledning av tillsättandet av en ny kontrollörstjänst, dels ock med 5,900 kronor i anledning av uppförandet av ytterligare 5 nya förste postexpeditörstjänster. Anslaget bör sålunda nedsättas till 37,100 kronor.

Anslaget till postexpeditörer är i staten för år 1914 upptaget till sammanlagt 3,011,500 kronor, men torde, såvitt nu kan beräknas, på grund av äldre postexpeditörers befordran eller avgång samt ersättande med nybefordrade utgifterna å' anslaget komma att belöpa sig till endast 2,940,700 kronor. För år 1915 skulle utgifterna å anslaget med samma antal tjänstemän som för år 1914 uppgå till:

Vid bifall till generalpoststyrelsens förevarande framställning om överförande å ordinarie stat av 30 extra postexpeditörer komme anslaget att ökas

för de manliga .. ■» » kvinnliga

2,514,100 kronor

499,600 »

eller tillhopa 3,013,700 kronor

för de manliga med » )> kvinnliga »

kr. 37,100 och » 15,000.

I staten för år 1915 skulle sålunda upptagas avlöning till

875 manliga postexpeditörer med......... kr. 2,551,200

270 kvinnliga » » ......... » 514,600

vadan anslaget i dess helhet alltså skulle

O ____

komma att utgöra

kr. 3,065,800.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

31 Styrelsen framhåller emellertid, att den verkliga kostnaden för överförande å ordinarie stat av 32 nya postexpeditörer (2 i generalpoststyrelsen och 30 vid distrikts- och lokalförvaltningarna) med en avlöning av 63,400 kronor (4,400 kionor för generalpoststyrelsen och 59,000 kronor för distrikts- och lokalförvaltningarna) emellertid torde, då dessa tjänstemän såsom extra kunna antagas uppbära tillhopa 45,000 kronor — 1,500 kronor till en var manlig och 1,200 till en var kvinnlig — böra uppskattas allenast till 18,400 kronor.

Mot vad styrelsen föreslagit i fråga om ökning av antalet kontrollörer och förste postexpeditörer har jag intet att anmärka.

Jag vill allenast erinra om följande. Av 1907 års postkommission framhölls såsom angeläget, att kontrollörer skulle kunna placeras vid ett flertal av de större postkontoren i riket eller i allmänhet vid postkontoren av klasserna 1 A och 1 B. Vid de största av dessa skulle påfordras anställande av flera kontrollörer. Mot detta uttalande framställdes varken i propositionen eller i Riksdagens skrivelse någon invändning.

Beträffande de manliga förste postexpeditörerna hemställde kommissionen, att d}dika tjänstemän måtte placeras vid postkontor av första och andra klass ävensom vid sex ej särskilt angivna postkontor inom tredje klassen. Föredragande departementschefen ansåg dock, att sådana tjänstemän icke borde avses för postkontor av tredje klass. I sistlidet års proposition angående nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket samt fastställande av postverkets stat för driftkostnader framhölls emellertid, att det för ett rationellt ordnande av postkontorens skötsel visat sig nödvändigt att utan hänsyn till klass kunna placera förste postexpeditörer, där behov av sådan befattning framträtt, naturligtvis med begränsning av det i staten fastställda antalet tjänstemän. Mot detta uttalande framställdes i Riksdagen ej någon anmärkning.

Då såväl kontrollörer som förste postexpeditörer äro avsedda att utöva förmanskap för vissa avdelningar, och kontrollörerna särskilt att omhänderhava redovisningen samt dessa omständigheter ej direkt sammanfalla med de ovan angivna grunderna för klassindelningen, är det tydligt, att en viss olikhet kan framträda mellan klassindelningen och behovet av nämnda tjänstemän.

1 motsats till postmästarföreningen, som i sitt förslag huvudsakligen synes hava följt klassindelningen, har nu generalpoststyrelsen, enligt vad av densamma meddelats, sökt undersöka behovet av nämnda befattningshavare för varje särskilt postkontor, diir sådana kunna ifråga-

Departements-

chefen.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Ökning av an. talet förste postvaktmästare och förste postil joner.

sättas, och därvid kommit till det resultat, att en kontrollör och fem förste postexpeditörer skulle erfordras, alltså en mycket avsevärd reduktion från det av föreningen föreslagna antalet 7 kontrollörs- och 36 förste postexpeditörstjänster. Längre i nedprutning torde ej vara lämpligt att gå.

Mot styrelsens förslag om inrättande av ytterligare 30 postexpeditörstjänster kan möjligen den invändning riktas, att förslaget avser att uppföra på ordinarie stat flera postexpeditörer än som med säkerhet kunna påräkna fäst placering. Emellertid torde denna invändning icke befinnas avgörande för frågan. Vad man bör fasthålla är, såsom framhölls av föredragande departementschefen vid postverkets lönereglering år 1909 och även av mig vid föregående tillfällen betonats, att icke flera ordinarie tjänster inrättas än som motsvaras av ett stadigvarande behov av arbetskrafter. Däremot synes det icke ur verkets synpunkt vara något hinder, att en ordinarie tjänsteman måste sysselsättas med tjänstgöring å olika platser under olika delar av året. För tjänstemannen själv medför detta förhållande naturligtvis en viss olägenhet, men det synes ej böra föranleda den ytterligare försämringen i hans ställning, att han kvarhålles vid den extra ordinaries lägre avlöning och mera osäkra anställning. Då härtill kommer, att, om icke den av styrelsen föreslagna ökningen komme till stånd, åtskilliga personer skulle få gå såsom extra ordinarie postexpeditörer ända till 2 år utöver den tid, som ansetts lämplig och skälig, eller 5 år, har jag anslutit mig till styrelsens förslag.

I staten för år 1910 blevo, på förslag av postverkets löneregleringskommission och i enlighet med generalpoststyrelsens hemställan, 450 av de tjänstemän av lägre grad, som då innehade uppdrag tills vidare att bestrida viktigare göromål, från nämnda års ingång uppförda på ordinarie stat såsom förste postvaktmästare och förste postiljoner. Antalet ordinarie förste postvaktmästare och förste postiljoner upptogs i staten för år 1911 till samma antal som för år 1910, eller 450. På generalpoststyrelsens hemställan har emellertid sedan dess antalet av dessa å ordinarie stat uppförda tjänstemän ytterligare ökats. Sålunda blevo uppförda i staten

33 Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Den 1 september 1913 utgjorde, enligt vad styrelsen upplyser, antalet postvaktmästare och postiljoner, som i egenskap av t. f. förste postvaktmästare och förste postiljoner bestridde sådana göromål, som i regel handhavas av förste postvaktmästare eller förste postiljoner, 252. Förenämnda tillförordnade hava erhållit sina uppdrag.

2 st.

1 j>

5 » 35 »

31 »

år 1904 18 st.

» 1905 50 »

» 1906 37 »

» 1907 52 »

» 1908 21 j)

år 1909 » 1910 x. 1911 » 1912 » 1913

Generalpoststyrelsen meddelar nu, att av dessa bliva vid tillsättandet från och med 1914 års ingång av de i staten för sistnämnda år upptagna 30 nya befattningar av ifrågavarande slag 30 befordrade till ordinarie, varjämte ytterligare 12 kunna på grund av avgång genom dödsfall eller dylikt bland de ordinarie förste postvaktmästarne och förste postiljonerna beräknas bliva före utgången av år 1914 överflyttade på ordinarie stat. Vid 1915 års början torde sålunda omkring 210 kvarstå såsom tillförordnade. Tjänstetiden såsom tillförordnade skulle således för åtskilliga av dessa komma att bliva avsevärt längre än den tid, som kan anses erforderlig för prövandet av vederbörandes lämplighet för befordran till ordinarie förste postvaktmästare eller förste postiljon, försåvitt sådan befordran med hänsyn till poströrelsen kan finnas behövlig.

Generalpoststyrelsen erinrar, att styrelsen på senare tiden i allt större utsträckning använt ifrågavarande befattningshavare till mera maktpåliggande göromål. Det ligger emellertid i sakens natur, att det överflyttande av göromål från tjänstemän av högre grad, som härav blir en följd, icke kan genomföras annat än så småningom och i den män lämplig användning kan beredas för dem av dessa tjänstemän, vilka skulle ersättas av tjänstemän av lägre grad. Ej sällan inträffar givetvis i ett så stort verk som postverket, att tjänstemän av högre grad till följd av sjuklighet eller andra orsaker måste anvisas enklare göromål än som egentligen borde tillkomma dem, och detta kan naturligen i åtskilliga fall medföra, att en önskvärd överflyttning av göromål måste anstå. Styrelsen har dock sin strävan inriktad på att, med nödigt aktgivande å alla på frågan inverkande omständigheter, allt fortfarande liksom hittills söka överflytta mera maktpåliggande göromål till förste postvaktmästare och förste postiljoner.

Hihany till Riksdagens protokoll 1914. I sand. I käft.

34 Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Det torde därför ur postverkets synpunkt få anses önskvärt, att ett ökat antal av de tillförordnade dylika tjänstemännen efter Land överflyttas på ordinarie stat. Såsom framhållits redan i styrelsens statförslag för åren 1913 och 1914, är styrelsen av den uppfattning, att ett sådant överflyttande varje år bör ske — allt givetvis under förutsättning att verkets behov sådant kräver ävensom att en lämplig proportion bibehålies mellan ordinarie och tillförordnade förste postvaktmästare och postiljoner.

På grund av vad sålunda anförts hemställer generalpoststyrelsen, att i 1915 års stat antalet förste postvaktmästare och förste postiljoner ökas med 50 och sålunda höjes från 590 till 640.

Generalpoststyrelsen anmäler i detta sammanhang, att i en till styrelsen inkommen skrivelse av den 25 augusti 1913 Svenska postmannaförbundet också hemställt, att generalpoststyrelsen vid uppgörande av förslag till postverkets stat för driftkostnader för år 1915 måtte förorda, att 50 av de nuvarande t. f. förste postvaktmästarna och postiljonerna bliva befordrade till ordinarie förste postvaktmästare eller förste postiljoner.

Ett bifall till generalpoststyrelsens hemställan skulle, då årsavlöningen till en var av de sålunda uppflyttade torde kunna beräknas komma att utgå med 1,700 kronor, medföra en höjning av anslaget till förste postvaktmästare och förste postiljoner med omkring 85,000 kronor.

Då emellertid genom ifrågavarande tjänstemäns befordran minskning kan beräknas uppstå

dels i anslaget till ordinarie postvaktmästare och postiljoner med skillnaden mellan de befordrades beräknade avlöning, 1,400 kronor, vid befordringstillfället, sammanlagt 70,000 kronor, jämte tillägg till tjänstgöringspeuningarna enligt § 8 i avlöningsreglementet, tillhopa 9,600 kronor, samt beräknad minimiavlöning, 1,200 kronor, för de i succession befordrade extra postiljoner........................................................ kr. 19,600: —

dels ock i anslaget till extra tjänstemän med ........... kr. 52,500: —

eller tillhopa med ..................................................................... kr. 72,100: —

kommer den verkliga kostnaden för de 50 nya förste postvaktmästarna och förste postiljonerna sålunda enligt generalpoststyrelsens beräkning att utgöra allenast 12,900 kronor.

Anslaget till förste postvaktmästare och förste postiljoner, i staten för år 1914 upptaget till 1,135,300 kronor, skulle, såvitt nu kan beräknas, till följd av invänta ålderstillägg samt avgång och befordringar

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr S.

bland personalen, med samma antal tjänstemän som för år 1914 590 st.,

för år 1915 komma att uppgå till ................................ kr. 1,138,200: —

Vid bifall till generalpoststyrelsens hemställan om uppförande å sistnämnda års stat av 50 nya förste postvaktmästare och förste postiljon?!- skulle anslaget för samma år höjas med........................................................ »_85,000: —

och sålunda utgöra kr. 1,223,200: —

Generalpoststyrelsen upplyser, att den 1 september 1913 förefunnos — förutom 369 extra postiljoner — sammanlagt 250 biträdande postvaktmästare eller biträdande postiljoner.

Av dessa 250 tjänstemän hava

1 antagits under år 1905

3 » )> » 1906

2 » » » 1907

4 » » » 1908

Under sista delen av år 1913 beräknades av förenämnda biträdande

postiljoner bliva befordrade

dels på grund av avgång bland de ordinarie ............................... 12,

dels ock i succession efter de i 1914 års stat uppförda nya 30

förste postvaktmästare och förste postiljoner............................................. 30.

På grund av avgång genom dödsfall eller befordran torde under år 1914 kunna beräknas i succession komma att befordras ytterligare 40.

Vid 1914 års utgång skulle sålunda hava befordrats.................... 82»

och alltså såsom obefordrade kvarstå 168 biträdande postiljoner samt hela antalet eller 369 extra postiljoner.

Förenämnda vid 1914 års utgång såsom obefordrade kvarstående biträdande postiljoner torde i avseende å tjänstetid såsom extra tjän-

7 antagits under år 1909 53 » » » 1910

180 » » » 1911

36 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

sten)än få anses hava att räkna sig till godo omkring 4 år, eller således den tid, som enligt av Kungl. Maj:t och Riksdagen gillade principer skulle erfordras för vinnande av ordinarie anställning. Härtill kommer, att de, innan de blivit biträdande postvaktmästare eller postiljoner, varit i ständig tjänstgöring hos postverket åtminstone sedan år 1909.

Emellertid hava ej mindre än 100 av de 369 extra postiljonerna numera erhållit fast placering. Utom dessa 100 är det åtminstone ett 40-tal, som i avseende å såväl reservanställniug som faktisk tjänstgöring äro fullt likställda med de 180 biträdande postvaktmästare eller biträdande postiljoner, som erhöllo sina förordnande under år 1911.

Under sådana förhållanden har det svnts generalpoststyrelsen vara med rättvisa och billighet förenligt att utöver de 168 ordinarie tjänster, som, enligt vad ovan sagts, skulle erfordrats, jämväl nyinrättas ett ytterligare antal ordinarie tjänster. I anledning härav och då enligt generalpoststyrelsens åsikt en ökning av den ordinarie personalen med 200 postvaktmästare och postiljoner kräves jämväl med hänsyn till posttrafikens ökning, anser generalpoststyrelsen, att 200 av ifrågavarande extra tjänstemän böra från och med år 1915 överflyttas på ordinarie stat.

Att en så väsentlig ökning i antalet postvaktmästare och postiljoner nu föreslås, beror därpå, att generalpoststyrelsen med hänsyn till den korta extratiden för största delen av de tjänstemän, som stodo i tur till befordran under år 1914, icke ansåg sig kunna hemställa om desammas överförande å ordinarie stat. Den för år 1915 ifrågasatta ökningen i antalet ordinarie postvaktmästare och postiljoner motsvarar sålunda endast det av poströrelsens utveckling betingade behovet för åren 1914 och 1915 av ytterligare ordinarie arbetskraft.

Därest generalpoststyrelsens förslag om ökning med 50 nya förste postvaktmästare och förste postiljoner bifalles, skulle emellertid, då därigenom motsvarande antal biträdande postvaktmästare eller biträdande postiljoner och extra postiljoner med fast placering i succession komme att befordras till ordinarie, det i staten för år 1914 upptagna antalet 1,740 postvaktmästare och postiljoner för år 1915 behöva ökas med 150, om vilket antal Svenska postmannaförbundet också gjort framställning.

Generalpoststyrelsen har därför hemställt, att antalet ifrågavarande tjänstemän i staten för år 1915 måtte fastställas till fS90.

Överflyttning på ordinarie stat av ifrågavarande 150 extra tjänstemän komme, då en var av dem finge såsom ordinarie uppbära en avlöning av 1,200 kronor, att enligt styrelsens beräkning öka anslaget till avlöning åt postvaktmästare och postiljoner med 180,000 kronor. Med

37 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

beräkning därav att arvodena till dessa tjänstemän, därest de kvarstode som extra, utgöra tillhopa 157,500 kronor, antager styrelsen likväl, att ökningen på avlöningsstaten i dess helhet kommer att belöpa sig till endast 22,500 kronor.

Anslaget till post vaktmästare och postiljoner, för år 1914 upptaget till 2,490,600 kronor, skulle, på grund av intjänta ålderstillägg samt avgång och befordran bland personalen, med samma antal som för år 1914, i stateu för år 19J 5 uppgå till........................ kronor 2,526,100:—.

Vid bifall till generalpoststyrelsens förenämnda framställning om anställande av 150 nya postvaktmästare och postiljoner skulle anslaget komma att

ökas med............................................................... » 180,000: -

och uppgå till........................................................... kronor 2,706,100: —

Genom överförande å ordinarie stat av 50 t. f. förste postvaktmästare respektive postiljoner och nytillsättande i dessas ställe av 50 postvaktmästareoch postiljonsbefattningar skulle anslaget, såsom

förut nämnts, minskas med ........................................ » 19,600: —

samt sålunda för 1915 böra sättas till ............ kronor 2,686,500: —

Beträffande generalpoststyrelsens förslag till ökning av antalet förste postvaktmästare och förste postiljoner med 50 erinrar jag, att styrelsen i sitt statförslag för år 1914 anförde, att styrelsen alltsedan år 1910 sökt bibehålla den proportionen mellan ordinarie och t. f. förste postvaktmästare, respektive förste postiljoner, att omkring ä/3 av samtliga tjänstemän av lägre grad med uppdrag att bestrida viktigare göromål varit uppförda å ordinarie stat, under det 1 s åtnjutit tillägg till tjänstgöringspenningarna enligt § 8 i avlöningsreglementet. Vid bifall till styrelsens nu framlagda förslag skulle man erhålla 640 ordinarie tjänstemän med dylikt uppdrag, under det 160 kunde beräknas bestrida sådana göromål på förordnande, alltså en proportion av 4:1. Då förslaget således innebär en avvikelse från hittills använda normer, kunde det ifrågasättas, om ej en reduktion däri borde kunna ske. Då kostnadsökningen på grund av styrelsens förslag likväl ej beräknas uppgå till mer än 12,900 kronor, och det naturligtvis är önskvärt att låta ett stadigvarande arbete motsvaras av ordinarie anställning, har jag ansett mig böra tillstyrka styrelsens förslag.

Åven beträffande ökningen av antalet ordinarie postvaktmästare och postiljoner kunde det ifrågasättas, om ej styrelsen gått väl långt. Såsom regel

Departements'

chefen

38 Samman-

fattning.

Kungl. Maj-is Nåd. Proposition Nr 2.

har hittills ansetts böra gälla, att tjänstetiden såsom biträdande postvaktmästare och postiljon i allmänhet skulle begränsas till 4 år. Enligt de uppgifter styrelsen meddelat skulle av nuvarande tjänstemän i nämnda kategorier — i förbigående framhålles, att extra postiljonerna äro yngre — samtliga till och med år 1910 antagna och 12 av de under år 1911 antagna kunna påräkna befordran under tiden till och med utgången av år 1914 utan ökning av antalet ordinarie. Därjämte skulle ytterligare 50 vinna befordran, om mitt nyssberörda förslag till ökning av antalet förste postvaktmästare och förste postiljoner med samma siffra vinner bifall. Under sådana förhållanden synes det mig tämligen visst och har vid förfrågan i styrelsen jämväl vitsordats, att åtskilliga av dem, som komma att befordras till ordinarie, om 150 n}ra sådana tjänster inrättas, icke innehava den tjänstetid, som hittills ansetts såsom den normala för vinnande av ordinarie anställning. Då emellertid den nu föreslagna ökningen i viss mån sammanhänger med, att sistlidet år ingen framställning skedde om ökning av ifrågavarande tjänster, samt styrelsen intygar, att jämväl posttrafikens tillväxt påkallar höjning av nämnda befattningars antal, biträder jag styrelsens förslag. Men jag bär ansett mig böra framhålla ovanberörda synpunkter för att förekomma, att den åtgärd, jag sålunda för denna gång anser kunna godkännas, för framtiden må utan vidare betraktas såsom ett prejudicierande avsteg från den hittills antagna regeln om uppnådda 4 års tjänstetid såsom villkor för ordinarieskap, en regel, som grundar sig på en ingående undersökning av 1907 års postkommission och som ej utan utredning om de ekonomiska verkningarna synes böra helt övergivas.

Enligt vad förut närmare utvecklats, skulle, därest min hemställan om ökning i antalet kontrollörer, förste postexpeditörer, postexpeditörer, förste postvaktmästare och förste postiljoner samt postvaktmästare och postiljoner bifalles, detta föranleda en ökning i det förut för år 1915 beräknade, eljest erforderliga anslaget till ordinarie löner och tjänst-

görilöspenningar ............................................................. kronor 9,035,400: —

med för 1 kontrollör....................................................... » 4,600: —

» 5 förste postexpeditörer.................................. » 17,700: —

» 30 postexpeditörer................................................ >' 52,100: —

» 50 förste postvaktmästare och förste postiljoner ............................................................... » 85,000: —

j> 150 postvaktmästare och postiljoner ............... >_160,400: -

Summa kronor 9,355,200: —

39 Kung!.. Maj.is Nåd. Proposition N:r 2.

Till denna summa bör läggas den genom postkontorens föreslagna omklassificering uppkomna ökningen i avlöningsbeloppen för vissa postmästare kronor 10,600: —

Slutbeloppet av de löner och tjänstgöringspenningar, som för år 1915 beräknas komma att utgå till de vid distrikts- och lokalförvaltningarna

placerade tjänstemännen, skulle sålunda utgöra...... » 9,365,800: —

Detta innebär en förhöjning med 361,200 kronor i förhållande till motsvarande belopp för år 1914, 9,004,600 kronor.

Fördelningen av denna förhöjning på de olika befattningsinnehavarna framgår av efterföljande tabell.

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Från summan, 361,200 kronor, bör dock för fastställandet av det belopp, som utgör den verkliga kostnadsökningen, dragas de besparingar i arvoden till extra tjänstemän, som skulle uppkomma vid bifall till förestående förslag om inrättandet av nya tjänster, nämligen:

Totalökningen utgör således i verkligheten allenast 97,200 kronor.

Ortstillägg och hyresbidrag.

Ifrågavarande anslag, som förut benämnts endast ortstillägg, torde av skäl, som angivits vid behandlingen av motsvarande anslag för generalpoststyrelsen, från och med år 1915 i staterna upptagas under titel »ortstillägg och hyresbidrag».

Anslaget är i staterna upptaget

år 1912 till................................................................. kronor 624,600: —

» 1913 » ................................................................... » 750,000: —

Utgifterna å anslaget utgjorde år 1912

för den ordinarie personalen ................................... » 693,600: — och

» » extra » » 97,400: —

eller tillhopa kronor 791,000: —

samt torde, enligt vad vid tiden för statförslagets avgivande kunde beräknas, komma att för år 1913 uppgå

för den ordinarie personalen till............................ kronor 736,000: — och

» » extra » » .............................. » 91,000: —

eller tillhopa kronor 827,000: —.

41 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

I staten för år 1914 är anslaget upptaget till ett

belopp av......................................................................................... kr. 880,000: —

vartill, såvitt nu kan beräknas, utgifterna också komma att uppgå.

För år 1915 skulle enligt av generalpoststyrelsen verkställda beräkningar härtill komma följande ökade belopp:

dels de förhöjningar i ortstillägg till ordinarie tjänstemän, som föranledas av bestämmelserna i § 7 i avlöningsreglen i entet....................................................................

dels ock till hyresbidrag ett belopp av i runt tal

Vid bifall till förslagen om inrättande av nya befattningar, nämligen en kontrollörstjänst samt 5 förste postexpeditörs- och 30 postexpeditörstjänster, 50 förste postvaktmästare- och postiljonstjänster samt 150 postvaktmästare- och postiljonstjänster, torde utgifterna för ortstillägg komma att för år 1915 ytterligare ökas med omkring .......................................................................................

Ortstillägget skulle sålunda för år 1915 böra sättas till........................................................................................... kr. 930,000: —

vilket innebär en förhöjning av 50,000 kronor i det för år 1914 fastställda anslaget.

Förestående beräkningar äro, enligt vad generalpoststyrelsen påpekat, verkställda med hänsyn till nu gällande bestämmelser i avseende å beräknandet av ortstillägget beträffande såväl grunderna för ortstillläggets utgående som även de olika orternas gruppering i dyrorts-hänseende.

15,000: — 15,000: —

20,000: —

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning in. m.

Under denna titel ingå följande utgifter:

a) arvoden till extra tjänstemän med fäst placering och till sådana extra tjänstemän utan fast placering, som, ehuru de stå till verkets förfogande, ej innehava tjänstgöringsuppdrag;

b) dispositionsanslag för tillgodoseende av vare sig mera stadigvarande eller tillfälligare behov av personalförstärkning;

c) anslag för beredande av semesterledighet och sabbatsledighet åt tjänstemän;

Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 haft.

(5

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

d) vikariatsersättning i anledning av sjukdomsfall m. m. för tjänstemän, ordinarie eller extra; av detta anslag utgår också ersättning åt vikarie för tjänsteman, som inkallats till undervisningskurs.

Generalpoststyrelsen erinrar, att enligt nu gällande genom nådigt brev den 30 december 1911 fastställda grunder till avlöning för extra personal vid postverket äger extra postiljon att vid tjänstgöring åtnjuta arvode, begynnande med 900 kronor och stigande efter två år till 960 kronor ävensom, i förekommande fall, ortstillägg, utgående enligt förut gällande regler med 180, 120 eller 60 kronor, allt efter placering å olika dyrorter.

Då extra tjänsteman, ehuru han står till verkets förfogande, ej erhållit tjänstgöringsuppdrag, utgår till honom, om han är extra postexpeditör, en krona om dagen och, om han är extra postiljon, 50 öre om (lagen.

Genom kungörelsen den 20 juni 1913 angående avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket har avlöningen till nuvarande tjänstemän av lägre grad från 1914 års ingång ökats.

För postvaktmästare och postiljoner har sålunda begynnelseavlöningen förhöjts från förut 1,100 kronor till 1,200 kronor och slutavlöningen från 1,400 till 1,650 kronor.

Generalpoststyrelsen meddelade i förevarande skrivelse av den 25 september 1913, att styrelsen med anledning härav vore betänkt på att till Kungl. Maj:t ingå med förslag till ökning av de extra postiljonernas avlöning. Framställning i sådant syfte hade ock till styrelsen gjorts av postmannaförbundet. Vid beräkningarna beträffande nu ifrågavarande anslag hade styrelsen därför tagit hänsyn till en dylik eventuell förhöjning.

På sätt förut framhållits, har antalet extra postexpeditörer med fast placering under de senare åren stadigt nedgått. För avlöning till dylika tjänstemän torde icke för år 1915 erfordras mer än ett belopp av i jämt tal .............................................................................. kr. 15,000: —

vartill för s. k. expektansarvoden till extra postexpeditörer bör för samma år beräknas ett belopp av » 2,000: —

Antalet biträdande postiljoner samt extra postiljoner med fast placering utgjorde 350 den 1 september 1913.

Visserligen torde på grund av trafikens tillväxt och den fortgående överflyttningen av göromål från tjänstemän av högre till tjänstemän av lägre grad en ökning av antalet ifrågavarande tjänstemän erfordras under åren

Transport kr. 17,000: —

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

43 Transport kr.

1914 och 1915. Men då vid bifall till förslaget om inrättande av 50 nja förste postvaktmästare- och förste postiljonsbefattningar samt 150 postvaktmästare och postiljonstjänster 200 biträdande postiljoner och extra postiljoner komma att överföras på ordinarie stat, torde antalet extra postiljoner med fast placering under år 1915 komma att uppgå till väsentligt mindre antal än vad i statförslaget för år 1914 beräknades för sistnämnda år eller 390. Avlöningarna till extra postiljoner med fast placering, som för år 1914 beräknades till 374,400 kronor, torde därför för år 1915

kunna upptagas till allenast .............................................. »

Expektansarvodena till extra postiljoner beräknas

för år 1915 uppgå till......................................................... »

Dispositionsanslaget, vilket för år 1914 beräknats till 150,000 kronor, anser general poststyrelsen kunna

för år 1915 bibehållas vid samma belopp........................ )>

Anslaget för semesterledighet, vilket för år 1914 beräknats till 250,000 kronor, torde, med hänsyn till tillkomsten av nya befattningar, böra efter verkställda uträkningar förhöjas med 15,000 kronor och sålunda

sättas till....................................................... »

Anslaget till sabbatsledighet torde för år 1915 kunna hållas nere vid det för år 1914 beräknade belopp

eller............................................................................................ »

Vikariatsersättning en, som i staten för år 1914 beräknats till ett belopp av 215,000 kronor, synes, med hänsyn, bland annat, till de ökade arvoden, som generalpoststyrelsen beräknat komma att utgå för extra postiljoner — jämväl dem utan fast placering — böra för år 1915 upptagas till ...................................................... »

Summa kr.

Såsom generalpoststyrelsen framhållit vid behandling av frågan om anslagen till kontrollörer, förste postexpeditörer och postexpcditörer skulle å förevarande anslag inbesparas:

17,000: —

220,500: — 6,000: -

150,000: —

265,000: — 125,000:

245,000: - ,028,500: —

Transport kr. 1,028,500:

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Departements-

chefen.

Transport kr. 1,028,500: —

dels arvoden till 6 extra postexpeditörer, som skulle befordras till ordinarie i succession efter föreslagna: 1 ny kontrollör och 5 nya förste expedi-

törer med......................................................... kr. 9,000: —

dels arvoden till ytterligare 32 extra postexpeditörer, som befordrats till ordinarie — 2 i generalpoststyrelsen och 30 vid distrikts- och lokalförvaltningarna ............................................... » 45,000: —

eller sålunda tillhopa .............................................................

Anslaget i dess helhet till »Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m.» skulle sålunda för år

1915 belöpa sig till..................................................................

vilket belopp synes böra utjämnas till 975,000 kronor, innebärande en minskning i förhållande till anslaget för år 1914, 1,150,000 kronor, av 175,000 kronor.

Mot styrelsens förslag beträffande anslagen till ortstillägg och hyresbidrag samt arvoden till extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m. har jag intet att erinra. Beträffande ortstilläggens sannolika bibehållande jämväl under år 1915 vid nuvarande reglering hänvisar jag till vad jag därom yttrat under avdelningen om generalpoststyrelsen. Ifråga om det återstående anslaget må omnämnas, att Kungl. Maj:t på framställning av styrelsen genom beslut den 19 december 1913 fastställt följande ändrade grunder för extra postiljonernas avlöning.

Extra postiljon äger åtnjuta arvode begynnande med ettusentjugu kronor för år. Detta arvode må, efter förloppet av två år, räknade från och med året näst efter det, under vilket vederbörande antagits till extra postiljon, förhöjas till ettusenåttio kronor för år, varjämte såsom villkor för erhållande av arvodesförhöjning gäller, att vederbörande under mer än fyra femtedelar av perioden med gott vitsord bestritt hel dagstjänstgöring vid postverket, dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit ledighet för fullgörande av värnplikt.

Generalpoststyrelsen äger i enstaka fall, där förhållandena sådant påkalla, tillerkänna extra postiljon högre arvode än efter de allmänna grunderna, dock icke utöver 1,200 kronor för år, varjämte extra postil-

54,000: — 974,500: —

45 Kling1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

jon, tjänstgörande å järnvägs-, ångbåts- eller landsvägslinje, dessutom äger uppbära traktamente i enlighet med vad i sådant hänseende är eller kan varda särskilt stadgat.

Extra postiljon, som tjänstgör å ort, där de allmänna levnadskostnaderna äro särskilt höga, äger uppbära ortstillägg, utgående med 180, 120 eller 60 kronor, allt för år räknat, allteftersom orten tillhör grupp 1, grupp 2 eller grupp 3 (A eller B) enligt av Kungl. Maj:t för beräknande av ortstillägg till den ordinarie personalen vid postverket fastställd gruppindelning av stationsorterna.

Extra postiljonen sålunda tillerkänd avlöning må uppbäras oavkortad endast för den tid, vederbörande verkligen tjänstgjort.

Under de närmare villkor, styrelsen äger bestämma, äger extra postiljon med fast placering, vilken av sjukdom hindras att bestrida sin befattning, under högst sex månader uppbära två tredjedelar av det honom tillerkända arvodet samt därutöver, i förekommande fall, tre fjärdedelar av det honom vid tjänstgöring tillkommande ortstillägg; ankommande det på Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, om och till huru stor del arvode må till sådan extra postiljon under sjukdom utgå jämväl under längre tid.

Extra postiljon, som, oaktat han ställt sig till verkets förfogande, icke är beordrad till tjänstgöring, må uppbära 67 öre för dag.

Därjämte äger extra postiljon vid tjänstgöring åtnjuta uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst belopp, enligt av styrelsen närmare fastställda bestämmelser, samt åtnjuta läkarvård och medikamenter på postverkets bekostnad i enlighet med bestämmelser, som gälla för övriga därtill berättigade tjänstemän.

Summan av samtliga under avlöningar till distrikts- och lokalförvaltningarna förekommande anslag är i staten för år 1914 fastställd

till .............................................................................................. kr. 11,034,600: —

Läggas härtill ovan av styrelsen föreslagna förhöj ningar, nämligen:

å anslaget till löner och tjänstgöringspenningar...... » 361,200: —

och å anslaget till ortstillägg och hyresbidrag............ » 50,000: —

men från summan härav................................................... kr. 11,445,800: —

dragés föreslagen nedsättning i anslaget till arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning in. m............ »

Sammanfatt-

ning.

175,000: —

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

komma samtliga under avlöningar till distriktsocli lokalförvaltningarna förekommande anslag att för

år 1915 utgöra.................................................................... » 11,270,800: —

innebärande en förhöjning i förhållande till år 1914 av 236,200 kronor.

3. Övriga anslag.

Generalpoststyrelsen anför härutinnan rörande

Arnoden till poststationer.

Anslaget är i staten upptaget

för år 1912 till.................................................................. kr. 2,000,000: —

» » 1913 » .................................................................. » 2,050,000:

och » » 1914 » ................................................................. » 2,150,000: —

Utgifterna å anslaget hava för år 1912 uppgått till 1,770,144

kronor samt beräknas för år 1913 uppgå till i runt tal 1,830,000

kronor.

Antalet poststationer ökades under år 1912 från 3,065 till 3,105 och har intill den 1 september 1913 ökats med ytterligare 22 till 3,127.

Stegringen i utgifterna under åren 1914 och 1915, till följd av inrättandet av nya poststationer å sådana orter, där behov av förbättrade postförhållanden erfordras, samt arvodesförliöjningar till föreståndare för poststationer, som ej äro belägna vid järnväg, synes kunna beräknas till sammanlagt 200,000 kronor för båda åren.

Härtill komma emellertid för år 1915 de förhöjningar, som bliva en följd av den reglering, som med 1915 års ingång skall äga rum beträffande avlöningarna vid poststationer, som äro förenade med vid järnväg belägna trafikstationer och handhavas av trafikstationernas föreståndare.

Avlöningsreglering för järnvägspoststationerna, omfattande numera 5-årsperiod, verkställdes under år 1909 för tillämpning under 1910—1914.

Under år 1914 skall sålunda allmän reglering av arvodena till med järnvägsstation förenad poststation ånyo äga rum, att tillämpas för tiden 1 januari 1915—31 december 1919. 1 denna reglering torde komma

att ingå allenast de poststationer, som trätt i verksamhet före 1913 års ingång och rörande vilka alltså erforderlig statistik för bedömande av poströrelsens omfattning föreligger.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

47 Den senaste omregleringen medförde en kostnadsökning av omkring 10 %. Med beräkning att nästa reglering skulle komma att medföra en kostnadsökning av i runt tal 120,000 kronor, skulle alltså utgifterna å anslaget komma att uppgå till omkring 2,150,000 kronor.

Generalpoststyrelsen bar därför ansett sig icke för år 1915 behöva ifrågasätta någon förhöjning i anslaget för år 1914, 2,150,000 kronor.

Arvoden åt frimärksfförsäljare.

För år 1913 torde utgifterna å anslaget, som i staten för detta år upptagits till 75,000 kronor, komma att uppgå till 68,000 kronor. Jämväl i staten för år 1914 är anslaget fastställt till 75,000 kronor, och torde detta belopp vara tillräckligt för bestridandet av de å anslaget förekommande utgifter.

Visserligen skulle, såsom generalpoststyrelsen i skrivelse den 23 oktober 1912 med förslag till utgifter till kapitalökning beträffande postverket för år 1914 närmare utvecklat, genom användande i postverket av frimärksautomater en minskning i postverkets kostnad för frimärksförsäljningen vinnas. Men då frågan om automaters anskaffande vid statförslagets avlåtande änmi icke var slutligt avgjord och då den antydda besparingen i allt fall endast är att förvänta framdeles så småningom, har generalpoststyrelsen ansett sig icke nu kunna föreslå någon nedsättning i det för år 1914 fastställda anslaget till arvoden åt frimärksförsäljare, utan hemställer, att anslaget måtte sättas för år 1915 till samma belopp som för år 1914 eller till 75,000 kronor.

Gratifikationer in. rn. åt tjänstemän.

Anslaget har i staterna för vart och ett av åren 1912, 1913 och 1914 varit upptaget till 20,000 kronor.

Generalpoststyrelsen har ej funnit anledning att för år 1915 ifrågasätta någon ändring i detta anslagsbelopp.

Understöd in. m. åt personer, som äro eller varit anställda vid postverket

eller anlitats i dess ärenden.

Jämväl ifrågavarande anslag torde för år 1915 böra sättas till enahanda belopp, som linnes upptaget i staten för år 1914, eller 20,000 kronor.

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Departements-

chefen.

Samman-

fattning.

Emot styrelsens förevarande förslag har jag intet att anmärka. Jag vill allenast erinra, att, på sätt jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet angående utgifter för kapitalökning för postverkets behov omförmält, det av 1913 års Riksdag anvisade anslaget för inköp av frimärksautomater numera blivit ställt till styrelsens förfogande.

Totalsumman för anslagen under »3. Övriga anslag» skulle således för år 1915 komma att uppgå till 2,265,000 kronor eller samma belopp som för år 1914.

Anslagen i sin helhet under »A. Avlöningar» äro i

staten för år 1914 upptagna till ............................ kr. 13,799,000: —

De av generalpoststyrelsen nu föreslagna höjningarna i anslagen utgöra:

till generalpoststyrelsen ............... kr. 16,450: —

och till distrikts- och lokalförvaltningarna ............................................. » 236,200: — » 252,650: —

Anslagen till avlöningar för år 1915 skulle enligt

denna beräkning komma att sluta å ett belopp av kr. 14,051,650: —

B. Övergångsstat.

1. Generalpoststyrelsen.

Beträffande övergångsstaten för generalpoststyrelsen anmjiler styrelsen, att några ändringar i de för år 1914 fastställda beloppen icke påkallas. Slutsumman skulle således för år 1915 utgöra 10,300 kronor.

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.

På grund av postkontorens omklassificering från 1915 års början har generalpoststyrelsen ansett böra å övergångsstat upptagas 1 postmästare av klass 2 A med en avlöning av 6,<)00 kronor, ytterligare 1 postmästare av klass 2 B med en avlöning av 5,500 kronor samt ytterligare 1 postmästare av klass 3 med en avlöning av 5,000 kronor, varemot den å 1914 års övergångsstat upptagna postmästaren av klass 3 med avlöning av 5,000 kronor samtidigt bör avföras från övergångsstaten. Av denna anledning höjes övergångsstaten med 11,500 kronor.

49 Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Styrelsen anmäler vidare, att före 1914 års utgång två av de å sagda års övergångsstat upptagna postmästarna äro berättigade att avgå med pension, nämligen en av de tre postmästarna av klass 2 B med en avlöning av 5,500 kronor samt en av de två postmästarna av klass 4 med avlöning av 3,400 kronor. På grund härav bör övergångsstaten minskas med 8,900 kronor.

Övergångsstaten, för år 1914 upptagen till 66,850 kronor, anser styrelsen således böra ökas med 2,600 kronor och bestämmas till 69,450 kronor.

De i övergångsstaten beträffande distrikts- och lokalförvaltningarna »under A. upptagna avlöningar» beräknas av styrelsen böra å ena sidan ökas med tillhopa 15,100 kronor, utgörande avlöningar till en postmästare av klass 2 B (avlöning 5,500 kronor), en manlig postmästare av klass 3 (avlöning 5,000 kronor) och en manlig postmästare av klass 4 (avlöning

4,600 kronor), men å andra sidan minskas med 12,700 kronor, utgörande avlöning till en postmästare av klass 3 (avlöning 5,000 kronor) samt en manlig och en kvinnlig postmästare av klass 4 (avlöning 4,600 respektive 3,100 kronor). De under »A. upptagna avlöningar», uppgående för år 1914 till 58,300 kronor, skulle således för år 1915 komma att ökas med 2,400 kronor och således för sistnämnda år utgöra 60,700 kronor.

Mot styrelsens förevarande förslag har jag ingen invändning.

Slutsumman av övergångsstaten för distrikts- och lokalförvaltningarna, i 1914 års stat upptagen till 19,050 kronor, skulle i följd av ovan angivna ändringar, på sätt närmare framgår av förslaget till stat för postverkets driftkostnader år 1915 för samma år belöpa sig till 19,250 kronor.

Ltigges härtill anslaget för generalpoststyrelsens övergångsstat ............................................................................. 10,300 »

skulle anslaget å övergångsstaten i dess helhet, för år

1914 upptaget till 29,350 kronor, för år 1915 uppgå till 29,550 kronor.

Departements-

chefen.

Detta innebär en ökning av 200 kronor i senast fastställda anslag.

Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning medgav 1913 års Riksdag, att för tillförordnade förste postvaktmästaren Ernst Vilhelm Nyberg finge för tiden från och med den 1 januari 1914 å postverkets övergångsstat uppföras en personlig verkmästarbefattning med avlöning av 4,200 kronor jämte ålderstillågg å 400 kronor efter 3 års tjänstgöring.

Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 1 käft. 7

Angående inlösen av två E. V. Nyberg meddelade patent.

50 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

med skyldighet för Nyberg, bland annat, att låta postverket, utan hinder av patent, tillgodogöra sig alla av honom gjorda uppfinningar inom postväsendet.

I sitt förslag till postverkets stat för driftkostnader år 1914 anförde generalpoststyrelsen i sammanhang med frågan om inrättandet av ifrågavarande verkmästarbefattning, bland annat: »En synnerligen

viktig uppfinning har Nyberg gjort i och med konstruerandet av eu frimärksautomat, varå han erhållit patent. Denna automat, som är avsedd till försäljning av 5- och 10-öres frimärken till allmänheten, härvid skedda avprovningar befunnits tillfredsställande, och om anslag varder beviljat för inköp av frimärksautomater, varom generalpoststyrelsen i särskild skrivelse gjort framställning, är Nybergs automat eu bland dem, som i främsta rummet komma i fråga att förvärvas för postverket.»

Emellertid har styrelsen sedermera hos Kungl. Maj:t hemställt om bemyndigande att med Nyberg träffa avtal om inköp för ett beloj^p av

6,000 kronor av två Nyberg meddelade patent, det ena av den 31 oktober 1912 angående anordning vid frimärksautomater och dylikt samt det andra av den 28 november 1912 angående myntspärranordning vid myntprovare, vilken sistnämnda uppfinning likaledes vore avsedd att användas vid frimärksautomater.

Då det måste anses tvivelaktigt, huruvida icke nyssnämnda anordningar ingå bland de uppfinningar, vilka Nyberg enligt de för verkmästarbefattningen stadgade villkor vore skyldig låta postverket tillgodogöra sig, har jag ansett förhållandet böra för Riksdagen omförmälas, innan beslut i ärendet meddelas.

Frånsett frågan om anordningarnas lämplighet, varpå jag för närvarande ej torde behöva ingå, har jag funnit mig böra inhämta upplysningar från styrelsen, huruvida särskilda skäl förelåge för att tillerkänna Nyberg omförmälta gottgörelse, vilken tolkning än borde givas åt avlöningsvillkoret, och har jag i anledning härav erhållit följande upplysningar.

När Nyberg påbörjade arbetena med sin automat, vilka pågått ett flertal år, hade han anställning som maskinist vid posthuset i Malmö. Denna befattning tog honom helt i anspråk under tjänstgöringstiden. Allt arbete, som Nyberg offrat på uppfinningen och dess utarbetande, har alltså måst ske under den tid, då han eljest varit fri från posttjänsten.

Det oaktat har Nyberg icke medhunnit själv uträtta allt med uppfinningen sammanhängande mekaniskt arbete, utan har härför måst an-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

lita och själv avlöna biträde av yrkeskunnig arbetare. Kostnaden härför har, enligt av Nyberg meddelad uppgift, uppgått till 1,800 kronor.

Därjämte har Nyberg måst vidkännas en sammanlagd utgift av 1,300 kronor för verkstadshyra, materialier, verktyg, målning, modeller m. m.

Nybergs kostnader för de av honom uttagna två särskilda patenten hava av honom beräknats till 641 kronor 50 öre.

Då Nyberg icke haft till förfogande eget rörelsekapital, har han måst hos andra personer upplåna de medel, som erfordrats för bestridande av samtliga dessa utgifter. Nybergs räntekostnader för ifrågavarande lån hava, enligt vad han själv upplyst, uppgått till sammanlagt 475 kr. 54 öre.

Vid de förhandlingar, som föregingo generalpoststyrelsens förslag om inrättande av omskrivna personliga verkmästarbefattning, hava också såväl generalpoststyrelsen som Nyberg utgått därifrån, att de förmåner, vilka Nyberg skulle komma att uti ifrågavarande befattning åtnjuta, icke skulle på något sätt vara vederlag för det arbete eller de kostnader, Nyberg haft under tiden innan han vunne sagda anställning, lika litet som Nyberg skulle vara förbunden att icke före befattningens tillträdande göra ett fritt bruk av dittills erhållna patent.

Styrelsen antager, att Nyberg när som helst genom att på mekanisk verkstad eller annan person överlåta nyttjanderätten till sina ovanberörda patent skalle kunna bereda sig ersättning för hittills havda kostnader och arbete.

Nybergs frimärksautomat har visat sig enkel och tillförlitlig samt billig i tillverkning. Av anställda prov har generalpoststyrelsen kommit till den uppfattning, att Nybergs automat för närvarande är den automat, som framför andra bör komma till användning inom svenska postverket. För postverket är det fördenskull synnerligen angeläget att förvärva sig rätten inom landet till de Nybergska patenten. Ett sådant förvärv kan ske på två sätt, nämligen antingen så, att till uppfinnaren betalas ett visst belopp för värjo tillverkad automat, eller ock så, att Nyberg erhåller eu summa för en gång vid rättigheternas överlåtande på postverket. Av dessa två alternativ finner styrelsen det senare vara att föredraga, i all synnerhet som det pris, uppfinnaren därvid betingar sig, måste anses mycket moderat.

Enligt det av styrelsen med Nyberg upprättade förslagskontrakt om överlåtelse på postverket av rätten inom landet till omskrivna patent skulle Nyberg erhålla en ersättning i ett för allt av 6,000 kronor. De utgifter, vilka Nyberg, som tidigare nämnts, haft för utarbetandet av sin uppfinning, hava uppgått till sammanlagt 4,217 kronor 4 öre. Häri-

52 Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 2.

från böra dock dragas 2,000 kronor, utgörande till Nyberg utbetalad gottgörelse för 8 st. inköpta automater. Den ersättning, som således skulle komma att utgå till Nyberg för hans eget arbete med uppfinningen, som av honom beräknats till omkring 2,800 timmar, skulle belöpa sig till allenast 3,782 kronor 96 öre, vilket belopp styrelsen anser mycket rimligt.

De omständigheter, som styrelsen sålunda åberopat, tala, enligt min mening, för att särskild gottgörelse, oavsett den, som kan anses ligga i inrättandet av verkmästarbefattningen, beredes Nyberg. Det synes mig ganska visst, att, om ovanberörda förhållanden varit klarlagda vid tiden för avlöningsvillkorens för Nyberg fastställande, man icke skulle formulerat dem så, att de kunnat avses omfatta jämväl nu ifrågavarande uppfinningar. Fastmera torde man nöjt sig med att draga den nytta av Nybergs mekaniska begåvning, som kan komma till synes under hans tjänstetid å befattningen.

Jag anser således hinder ej böra möta för bifall till styrelsens framställning.

C. Pensioner.

Anslagen under vederbörande pensionsstater äro för år

1912 fastställda till ........................................................... kr.

266,165: —

De verkliga utgifterna under sagda anslag för samma år hava belöpt sig till ..................................................... »

Förevarande anslag hava i staterna upptagits till

för år 1913 .......................................................................... »

)) » 1914 ......................................................................... »

303,057: —

312,755: — 421,745: —

Såsom generalpoststyrelsen vid avgivandet den 24 oktober 1912 av 1914 års statförslag framhållit, hade dittills vid beräknandet av pensionsstaten endast tagits hänsyn till de vid statförslagets avgivande inträdda förändringar, varigenom den i förslaget angivna utgiftssumman för postverkets pensionärer kommit att visa ett betydligt lägre belopp än vad dessa utgifter sedermera i verkligheten uppgått till.

Enär de beräknade utgifterna givetvis borde, så vitt möjligt, överensstämma med de blivande verkliga utgifterna, ansåg generalpoststyrelsen riktigt, att utgifterna å pension sstaten upptoges med det belopp, vartill desamma kunde antagas komma att uppgå under budgetåret.

53 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Fördenskull lät generalpoststyrelsen verkställa en beräkning å antalet av de tjänstemän inom postverket, vilka antoges komma att avgå med pension under återstående delen av år 1912 ävensom under åren 1913 och 1914.

Med användande av denna beräkningsgrund antogs vid tiden för avgivande av statförslaget för år 19 L4 (oktober 1912) utgifterna till pensioner åt postverkets tjänstemän komma att uppgå till

för år 1913 .............................................. kr. 382,725: —

» » 1914 ................................................ » 420,845: —

vilket sistnämnda belopp genom tilldelande av understöd åt biträdande postexpeditören Emma Boström med 900 kronor ökades till 421,745 kronor.

Styrelsen anmälde emellertid i sin förevarande skrivelse, att de verkliga utgifterna för år 1913 komme, så vitt då kunde bedömas, att, på sätt framgår av nedanstående kalktd, uppgå till allenast kr. 365,080.

Den sammanlagda summan av de i oktober 1912 medgivna pensioner och understöd utgjorde ............................................. kr. 324,120: —

Härtill anser styrelsen böra läggas: dels de pensionsbelopp, som under tiden från avgivandet av 1914 års statförslag intill 1913 års utgång utbetalats eller komma att utbetalas ej mindre till 26 tjänstemän, vilka på grund av särskilda nådiga brev redan tillerkänts pension eller understöd, än även till 10 tjänstemän, vilka beräknas avgå före 1913 års utgång, därvid för varje tjänsteman allenast medtagits så stor del av pensionsbeloppet, som

under sagda tid verkligen kommer att utgå .................. kr. 51,955: —

dels ock de i senaste pensionsstat ej inberäknade understöd, vilka enligt Kungl. Maj:ts nådiga brev den 20 juni 1913 blivit tillerkända följande personer, nämligen

f. d. postföraren O. J. Ferm..................... kr. 300: —

och f. d. lantbrevbäraren J. N. Litb.............. » 120: —

kr. 420: —

varav för år 1913 belöpande del utgör................................ » 350: —

Från den härigenom uppkomna summan.................. kr. 376,425: —

böra avdragas de pensionsbelopp, vilka skolat utgå till de efter avgivandet av senaste statförslaget avlidna postfunktionärer.......................................................................... » 11,345: —

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

De verkliga utgifterna å pensionsanslaget skulle således för år 1913, så vitt nu kan bedömas, komma

att belöpa sig till ....................................................................... kr. 365,080: —

Vid avgivandet av 1914 års statförslag kunde, såsom tidigare framhållits, utgifterna för posttjänstemäns

pensionering under år 1913 beräknas till........................... » 382,725 :—

Då de verkliga utgifterna härför, enligt ovanstående beräkning, komma att, såvitt nu kan bedömas, uppgå

allenast till...................................................................................... » 365,080: —

kommer för år 1913 den besparing i utgifterna, vilken uppstått på grund av dödsfall bland pensionärerna eller på grund av att vederbörande erhållit särskilt tillstånd att kvarstå i tjänsten efter uppnådd pensionsålder,

att belöpa sig till ........................................................................ » 17,645: —

eller 4,61 procent av det beräknade pensionsbeloppet.

På sätt i 1914 års statförslag angivits, har den besparing i utgifterna, som beräknats uppkomma på grund av dödsfall bland pensionärerna eller av annan anledning, utgjort:

samt beräknades för år 1912 till 2,2 procent. Genomsnittsprocenten för ifrågavarande år blir sålunda 3,54. Då pensionsbeloppen emellertid efter genomförandet av 1910 års lönereglering för postverkets tjänstemän blivit väsentligen höjda och möjligen skulle bliva ytterligare höjda för tjänstemän av lägre grad, ansåg sig generalpoststyrelsen böra för år 1914 beräkna minskningen i summan av samtliga pensioner och understöd på grund av dödsfall till 5 procent.

På grund härav och då enligt ovanstående utredning de av samma anledning nedgående pensionsbeloppen för år 1913 kunna beräknas uppgå till 4,61 procent, har generalpoststyrelsen ansett lämpligt i nedanstående beräkningar beträffande de pensionsbelopp, som komma att utgå under åren 1914 och 1915, räkna med ett avdrag av 5 procent icke blott för år 1914 utan även för år 1915.

55 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 2.

För erhållande av det belopp, till vilket pensionsutgifterna för år 1914, för så vitt nu kan förutses, komma att verkligen uppgå, bör till

det för år 1913 ovan angivna beräknade beloppet ......... kr. 365,080: —

läggas dels beträffande de år 1913 avgångna tjänstemäns pensioner skillnaden mellan de tjänstemännen för helt år tillkommande pensionsbelopp och den del därav, som under år 1913 utbetalats, dels ock det pensionsbelopp, som enligt verkställd utredning kommer att utgå till de tjänstemän, vilka antagas skola avgå med pension under år 1914, tillhopa utgörande ... kr. 53,090: —

Från den härigenom uppkomna slutsumman ............ kr. 418,170: —

bör dragas den besparing i utgifterna, som beräknas uppstå på grund av dödsfall bland pensionärerna, utgörande 5 % & sagda summa................................................. » 20,908: —

Återstoden............................................................................. kr. 397,262: —

utgör sålunda de av styrelsen beräknade verkliga utgifterna för år 1914.

Styrelsen framhåller vidare, att för att vid pensionsstatens beräkning för år 1914 erhålla ett belopp, som så nära som möjligt komme att överensstämma med det verkliga utgiftsbeloppet, har i statförslaget för nämnda år beträffande de postfunktionärer, vilka beräknades avgå med pension under åren 1913 och 1914, allenast medtagits de pensionsbelopp, som skulle komma att utbetalas till var och en av dessa tjänstemän under större eller mindre delen av sagda år. Fn var av ifrågavarande tjänstemän för återstoden av året tillkommande pensionsbelopp måste sålunda tillföras nästkommande års pensionsstat. Vid beräknandet av pensionsstaten för år 1915 bör fördenskull det för år 1914 erforderliga anslaget ............................................................................... kr. 397,262: —

på grund bärav ökas med........................................................ » 39,265: —

Härtill böra jämväl läggas de pensionsbelopp, vilka, enligt vad nu kan förutses, komma att under år 1915 utbetalas till de funktionärer, vilka antagas komma att

avgå med pension under sistnämnda år ............................ » 18,565: —

Summa kronor 455,092: — Från denna summa bör dragas den på grund av dödsfall bland pensionärerna uppkomna besparing i utgifterna, eller 5 procent å sist angivna slutsumma med » 22,754: —

Utgifterna å pensionsstaten skulle enligt denna beräkningsgrund komma att för år 1915 belöpa sig till ... eller i jämt tiotal kronor .....................................................

» 432,338: — 432.340: —

56 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Understöd åt maskinisten F. A. F. Malmberg.

Emellertid tiar generalpoststyrelsen vidare anmält, att i en till styrelsen ställd skrift maskinisten vid centralpostiiuset i Stockholm Frans Albert Frithjof Malmberg anhållit, att styrelsen måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning om beredande åt honom av pension till belopp av

1,600 kronor för år.

På grund härav anför styrelsen följande:

Malmberg, som är född den 13 juli 1852 och avlade maskinistexamen vid navigationsskolan i Stockholm den 29 mars 1876, antogs genom kontrakt den 26 juli 1877 till maskinist inom dåvarande posthuset vid Rödbodtorget samt har sedan dess alltjämt bestritt dylik befattning inom postverket.

Malmberg erhöll vid sitt tillträde till befattningen en kontant avlöning av 1,200 kronor för år. År 1880 höjdes avlöningen till 1,600 kronor, varvid samtidigt ålades Malmberg vissa skyldigheter såsom vice värd för posthuset vid Rödbodtorget, samt år 1888 till 1,800 kronor med anledning av ökade göromål till följd av anläggandet av elektrisk kraftstation inom samma posthus. För hela denna anläggning var Malmberg ansvarig maskinist. När det nya posthuset vid Vasagatan på hösten år 1903 togs i anspråk, förlädes Malmbergs tjänstgöring dit, och från denna tid fick han ock åtnjuta en till 2,000 kronor förhöjd årlig avlöning, med vilket sistnämnda belopp den fortfarande utgår. Därjämte har Malmberg under hela den tid, han tjänstgjort i postverket, åtnjutit fri bostad, sedan år 1903 bestående av 3 rum och kök jämte fri ved och lyse, vilka naturaförmåner måste värderas till minst 400 kronor. Malmbergs inkomst från postverket torde sålunda i sin helhet få beräknas till 2,400 kronor för år.

I egenskap av maskinist vid centralposthuset F Stockholm har Malmberg till huvudsakligaste åliggande att ansvara för och sköta den i posthuset befintliga värmeledningen med tillhörande ångpannor, utöva tillsyn över ventilationsanordningarna och över de för belysning, drift av fläktar, hissar och tryckeri- med flera maskiner avsedda elektriska anläggningar. Malmberg har vidare att utöva förmanskap över den vid posthuset anställda eldarpersonalen, tre man, samt att i förekommande fall verkställa mindre reparationer å de under hans uppsikt ställda anläggningarna.

Under sin långa tjänstetid har Malmberg, som ej varit berättigad till semester, åtnjutit tjänstledighet endast omkring 5 månader, huvudsakligen på grund av sjukdom. Den tjänstgöringstid, som av Malmberg fordrats, har under den kallare årstiden icke understigit 10 timmar

57 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

dagligen, och Malmberg har städse fullgjort sina åligganden på ett omsorgsfullt och plikttroget sätt och till styrelsens fulla belåtenhet.

Enligt vad som upplysts, äger Malmberg en till 10,000 kronor taxerad, inom Nacka församling av Stockholms läu belägen mindre lägenhet, å vilken dock häftar en skuld av 7,000 kronor, varför behållna inkomsten av denna fastighet blir synnerligen liten. Härförutom äger Malmberg, såvitt generalpoststyrelsen kunnat inhämta, ej några tillgångar.

Emellertid har Malmbergs arbetsförmåga och kroppskrafter på senaste åren betydligt nedsatts på grund av ålder, vartill även kommit sjuklighet. I ett av medicine doktor Carl Flensburg den 5 september 1913 utfärdat läkarbetyg intygas, att Malmberg »lider av kärlförkalkning och kronisk reumatism, varför Malmbergs arbetskraft på grund av dessa sjukdomar är i beaktansvärd grad nedsatt, samt att ett fortsatt kvarstående på hans plats skulle vara för hans hälsa menligt». Till följd härav synes Malmberg, som nu uppnått mer än 61 års ålder och som på grund av sjukdomen endast med svårighet kan fortskaffa sig, bliva nödsakad att snart nog frånträda sin befattning som maskinist i postverkets tjänst. Hans ålderdom skulle då ställa sig synnerligen mörk, om lian icke kunde beredas någon pension, varigenom han kunde försörja sig, sin hustru och en av honom beroende minderårig sonson.

Generalpoststyrelsen anser, att en person, som på förut nämnt sätt under mer än 36 år tjänat postverket, icke bör lämnas utan stöd, då ålder och sjuklighet göra, att hans arbetsförmåga icke kan utnyttjas såsom förut varit fallet.

Enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907 skulle, därest Malmberg varit anställd på ordinarie stat, pensionsunderlaget för honom beräknas till 2,'3 av förenämnda 2,400 kronor eller till 1,600 kronor.

Da Malmberg emellertid icke uppnått den för pensions åtnjutande i allmänhet stadgade lovnadsålder av 65 år, anser generalpoststyrelsen, att understödsbeloppet till Malmberg bör sättas något lägre och beräknas efter 62 levnadsår och 36 tjänstår och således utgå med 08/ioo av

1,600 kronor eller 1,568 kronor, vilken summa emellertid lämpligen bör avrundas nedåt till 1,560 kronor.

På grund härav anser generalpoststyrelseu, att maskinisten Frans Albert Frithjof Malmberg bör från och med månaden näst efter den, under vilken han efter uppnådda 62 levnadsår erhåller entledigande från Bihang till Riksdagens protokoll 191i. 1 sand. 1 käft. 8

58 Statskontoret.

Departementschefen•

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

sin befattning i postverkets tjänst, under sin återstående livstid av postmedlen få uppbära ett årligt understöd av 1,560 kronor.

I infordrat utlåtande av den 13 december 1913 har statskontoret anfört följande:

»Av vad som blivit i ärendet upplyst framgår, att sökanden, på grund av det sätt, varpå han är anställd hos postverket, icke är berättigad till någon pension. För den händelse Eders Kungl. Maj:t skulle finna frågan om sökandens oförmåga av fortsatt tjänstgöring tillräckligt utredd, synas dock starka billighetsskäl föreligga för att nu bereda pension åt sökanden, som i 36 år varit anställd hos postverket och med goda vitsord utfört honom därstädes anförtrodda arbeten.

Yad pensionsbeloppet beträffar, synes detsamma av generalpoststyrelsen hava blivit väl högt beräknat, ty därvidlag bör tagas hänsyn ej mindre till den omständigheten, att sökanden vid den tidpunkt, då avsked för honom från befattningen är avsett att äga rum, icke kommer att hava uppnått högre levnadsålder än 62 år, under det att den för pensions erhållande erforderliga levnadsåldern för med sökanden jämförliga befattningshavare i allmänhet utgör 67 år, än även därtill, att sökanden för vinnande av pension icke nödgats underkasta sig erläggande av pensionsavgifter.

Vid sådant förhållande anser statskontoret, att den pension för maskinisten vid centralposthuset i Stockholm Frans Albert Frithjof Malmberg, vars utgående av postmedlen Eders Kungl. Maj:t kan komma att i nådig proposition föreslå Riksdagen medgiva, bör till beloppet icke överstiga ettusenfemhundra kronor.»

Styrelsens hemställan om beredande av pension åt Malmberg, som i över 36 år varit anställd i postverkets tjänst, ehuru väl ej i egentlig posttjänst, finner jag behjärtansvärd. Såsom statskontoret antytt, kan en viss tvekan råda angående Malmbergs oförmåga till fortsatt tjänstgöring. I anledning härav synes mig böra bestämmas, i likhet med vad som skedde beträffande en av 1913 års Riksdag medgiven pension till en postfunktionär, att pensionen skall utgå först sedan styrkt blivit, att Malmberg är oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta maskinistbefattningen.

Yad beloppet av pensionen beträffar, anser jag visserligen i likhet med generalpoststyrelsen, att Malmbergs befattning snarare är jämförlig med dem, för vilka en pensionsålder av 65 levnadsår är bestämd, än med de tjänster, som för pensionsrätt kräva en levnadsålder av 67 år. Jag jämför då Malmberg såsom maskinist så väl med postvaktbetjänte som med vissa tekniska befattningshavare vid vattenfallsverken, vilka vid 1913 års Riksdag upptogos i pensionslagen. Med hänsyn emellertid därtill, att Malmberg icke erlagt några pensionsavgifter, anser jag

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

det av statskontoret förordade beloppet, 1,500 kronor, vara lämpligen avvägt.

Emot vad styrelsen i övrigt anfört i fråga om anslaget till pensioner har jag intet att erinra.

Pensionsstaten har ovan beräknats till................. kronor 432,340: —

Skulle årligt understöd, såsom ovan föreslagits, beviljas maskinisten F. A. F. Malmberg med ........... » 1,500: —

komme pensionsstaten att sluta på ett belopp av kronor 433,840: —

vilket innebär en ökning av senast fastställda pensionsstat, 421,745 kronor, med 12,095 kronor.

Summan av de utgående pensionerna är i staten uppdelad på följande personalgrupper:

1) Tjänstemän, som erhållit avsked;

2) Tjänstemän med flera, som i följd av skada under tjänstutövning eller annan orsak tillerkänts årligt understöd;

3) Avlidna tjänstemäns med fleras änkor och barn.

För år 1914 var för gruppen 2) upptaget ett belopp av.................................................................................. kronor 7,895: —

För år 1915 skulle till sagda belopp läggas dels de genom förenämnda nådiga brev den 20 juni 1913 tillerkända understöd till

f. d. postföraren O. J. Ferm....... kronor 300: —

» » lantbrevbäraren J. N. Lith... » 120: — » 42O:

dels det genom Kungl. Maj:ts nådiga brev den 20 juni 1913 biträdande postexpeditören Emma Oscara Katarina Boström medgivna årliga understöd av 900

kronor........................................................................................ » 900: —

vilket belopp i staten för år 1914 ingår i beloppet under grupp 1), som utgöres av pensioner i egentlig mening,

dels ock, vid bifall till generalpoststyrelsens förestående hemställan om årligt understöd åt F. A. F.

Malmberg,.................................................................................. » 1,500: -

Summa kronor 10,715: —

Sammanfatt-

ning.

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Från denna summa bör avdragas understöd åt numera avlidna f. d. biträdande postexpeditören Anna M. Hammarstrand, född Flycht,........................................ kronor 900: —

Beloppet till tjänstemän med flera, som i följd av skada under tjänstutövning eller av annan orsak tillerkänts årligt understöd, skulle sålunda för år 1915 belöpa sig till ......................................................................... » 9,815: —

I understöden till avlidna tjänstemäns med fleras änkor och barn bar, enligt vad styrelsen upplyser, icke någon förändring inträtt, vadan för år 1915 härför bör upptagas enahanda belopp som för år 1914 eller 2,500 kronor.

Pensionsstaten för år 1915, ovan beräknad till 433,840 kronor, torde sålunda fördelas på följande sätt:

1) Tjänstemän, som erhållit avsked, .................... kronor 421,525: —

2) Tjänstemän med flera, som i följd av skada under tjänstutövning eller av annan orsak tillerkänts

årligt understöd,.................................................................. » 9,815: —

3) Avlidna tjänstemäns med fleras änkor och barn » 2,500: —

Summa kronor 433,840: —

D. Postbefordran.

(Förslagsanslag.)

Postbefordran å järnväg.

Från anslaget till postbefordran å järnväg bestridas utgifter till statens och enskilda järnvägar för posttransporter samt kostnader dels för underhåll av statsjärnvägarnas postvagnar (med undantag av axlar och hjul) och för ändringar å desamma, som vidtagas på begäran av generalpoststyrelsen, dels för anskaffande och underhåll av inredningar i postkupéer å enskilda järnvägar, dels ock för postkupéers uppvärmning, belysning och städning.

Anslaget har, enligt vad styrelsen erinrar, under vart och ett av de senare åren höjts med 100,000, 150,000 å 200,000 kronor samt är i staten för år 1914 upptaget till 4,400,000 kronor.

Utgifterna å detta anslag stiga givetvis år från år ganska väsentligt.

År 1912 utgjorde järnvägslinjernas längd 14,143 kilometer och torde under år 1913 komma att uppgå till 14,193 kilometer. Antalet

61 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

postförda kilometer å järnväg Lava under år 1912 ökats med 424,370 kilometer eller från 28,340,079 kilometer år 1911 till 28,764,449 kilometer år 1912. Ökningen under år 1913 torde komma att utgöra omkring 600,000 kilometer.

Enligt vad som beräknas, komma att under loppet av år 1914 öppnas järnvägspostföringslinjer med en sammanlagd längd av inemot 500 kilometer.

Före utgången av år 1915 lärer därutöver enligt uppgifter, som generalpoststyrelsen erhållit från järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, följande nya järnvägslinjer, å vilka postbefordran torde komma att anordnas, att upplåtas för allmän trafik, nämligen:

Statsbanelinj er :

Nyköping—Norrköping med en längd

Brunflo—Hackås » » »

Ulriksfors—Hoting » » »

H oting—Dorotea » » »

Ålvsby — Piteå » » »

Karungi—Matarengi » b »

av

»

»

»

x>

59 kilometer 32 »

52 »

22 »

52 »

45 »

Enskilda järnvägslinjer:

Tingstäde—F årösund Åkersnäs—Kullsberg Vimmerby—Hällefors Berga—Lillsj odal—F agerhult Fornåsa -Motala Uppsala—Gimo Lindfors—Bosjön Grönskåra—F agerhult

med eu längd av

» b >i »

i» b » »

» b » »

» » )i ))

» v )> »

» » » »

» i> »

30,92 »

5,25 B

26.50 »

47,09 »

14.50 B

51,75 ))

28,70 »

10, oo b

tillhopa 476,71 kilometer

Styrelsen framhåller nu, att samtliga ovannämnda järnvägslinjer, med en sammanlagd längd av ej mindre än omkring 480 kilometer, möjligen icke i beräknad tid bliva färdiga, men att det dock torde kunna antagas, att flertalet av desamma komma till användning för postbefordran före utgången av år 1915.

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Ehuruväl utgifterna å detta anslag torde komma att stiga avsevärt under såväl år 1914 som år 1915, har generalpoststyrelsen likväl, vid det förhållande att utgifterna under de sista åren kunnat begränsas, så att hela de anvisade anslagsbeloppen icke behövt tagas i anspråk, funnit sig icke för år 1915 böra föreslå någon förhöjning i anslaget, utan hemställer, att anslaget för år 1915 fastställes till samma belopp som för år 1914 eller förslagsvis 4,400,000 kronor.

Postbefordran å landsväg jämte lokala transporter.

Ej heller i anslaget för detta ändamål, för år 1914 upptaget till

2,100,000 kronor, har generalpoststyrelsen ansett sig för år 1915 behöva ifrågasätta någon förhöjning.

Antalet postförda kilometer å landsvägspostlinjer, vilket år 1911 utgjorde 12,806,418 kilometer, har under år 1912 ökats med 310,843 till 13,117,261 kilometer. Ökningen för år 1913 antager styrelsen kunna beräknas till omkring 320,000 kilometer.

Postföringslegan har under år 1911 i medeltal utgjort för åkande post 11,4 öre, för gång- och roddpost 9,7 öre samt för lantbrevbärare 10,1 öre per kilometer. Under år 1912 utgjorde medellegan respektive 11,4, 10,0 och 10,2 öre per kilometer.

Antalet lantbrevbärare uppgick år 1912 till 2,018, varav 460 av första klass och 1,558 av andra klass. Motsvarande antal utgör för närvarande 2,061, därav 470 av första och 1,591 av andra klass.

Ehuru generalpoststyrelsen, så vitt görligt, försöker hålla postföringslegorna nere vid så låga belopp som möjligt, hava dessa legor å en del linjer länder år 1913 stigit rätt betydligt.

På grund härav och med särskild hänsyn därtill att generalpoststyrelsen har sin strävan inriktad på att söka i all skälig mån tillgodose landsbygdens behov av förbättrade postförbindelser, säger sig styrelsen visserligen hava att emotse en betydande stegring i utgifterna för landsvägspostföringen i allmänhet, men då anslagen för ändamålet för de föregående åren visat sig ej behöva tagas fullt i anspråk, hemställer styrelsen, på sätt ovan omförmälts, att anslaget i fråga för år 1915 sättes till samma belopp som för år 1914 eller förslagsvis 2,100,000 kronor.

Kung}. Majds Nåd. Proposition Nr 2.

63 Postbefordran sjöledes.

Samtliga anslag till postbefordran sjöledes torde för år 1915 även böra sättas till samma belopp, som fastställts för år 1914, eller sålunda för postbefordran:

2)

3)

4)

5)

6)

emellan

emellan

emellan

emellan

emellan

samt

emellan

Sveriges fastland och Gottland... till

övriga inrikes orter...................... »

Sverige och Tyskland..................... »

Sverige och Danmark .................. »

Sverige och Finland (Ryssland). . »

kronor 75,000 » 140,000

» 273,500

» 15,000

» 25,000

Sverige samt Storbritannien och

Amerika ........................................................i»

Summan av samtliga anslag under postfordran

lunda för år 1915 belöpa

sig- till 542,500 kronor.

» 14,000: —

sjöledes skulle så-

Transitersättning åt främmande postverk.

Den vederbörande länder enligt internationella postfördrag tillkommande årliga ersättning för transiterande brevpostförsändelser grundar sig på en vart sjätte år upprättad statistik. Som generalpoststyrelsen i sitt förslag till postverkets stater för driftkostnader år 1914 anförde, upprättades i november 1907 statistik avseende åren 1908 —1913, varjämte i maj 1913 tillkommit en ny statistik, som sålunda kommer att gälla för åren 1914—1919. Generalpoststyrelsen bär emellertid icke ännu från internationella postbyrån i Bern erhållit uppgift å de belopp, som svenska postverket enligt den nya statistiken årligen under sistnämnda tidsperiod i transitersättning skall erhålla från eller erlägga till respektive utländska postverk. Skuld såld o t för Sverige torde dock, enligt vad generalpoststyrelsen i sitt förslag till stater för år 1914 närmare beräknat, komma att uppgå till omkring 100,000 kronor. Generalpoststyrelsen har fördenskull hemställt, att förevarande anslag måtte för år 1915 bestämmas till enahanda belopp som det för år 1914 fastställda eller till 100,000 kronor.

Vad generalpoststyrelsen sålunda anfört ifråga om anslag under »D. Postbefordran», föranleder icke någon erinran från min sida.

Anslagen under nämnda titel skulle sålunda för år 1915 komma att att i sin helhet utgå med oförändrade belopp eller 7,142,500 kronor.

Departements-

chefen.

64 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

E. Omkostnader.

(F örslagsanslag.)

Felräkning spenning ar.

Någon ändring i senast fastställda anslag anser generalpoststyrelsen ej erforderlig, vadan beloppet för år 1915 föreslås till 75,000 kronor.

Ersättning för tjänsteresor i allmänhet.

Anslaget till ersättning för tjänsteresor är i postverkets stater upptaget

för år 1913 till ............................................................. kronor 85,000: —

» » 1914 )) .............................................................. » 90,000: —

Utgifterna uppgingo år 1912 till i runt tal 83,000 kronor och torde för år 1913 kunna beräknas belöpa sig till 88,000 kronor.

De inspektionsresor, som generalpoststyrelsens chef och ledamöter samt postverkets distriktschefer eller deras närmaste män åligga att företaga i syfte ej blott att öva inseende och kontroll i fråga om postarbetet i allmänhet utan även för utredande av den korresponderande allmänhetens postala behov ävensom för undersökning eljest av förhållanden, som äro av vikt för postverket, anser styrelsen böra tillmätas en mycket stor betydelse.

Allteftersom poströrelsen i olika grenar tillväxer, ökas givetvis också behovet av inspektion och kontroll samt i följd därav jämväl kostnaderna för inspektionsförrättningarna.

Generalpoststyrelsen anser därför, att anslaget i fråga för år 1915 bör sättas till förslagsvis 95,000 kronor, vilket innebär en ökning av

5,000 kronor i senast fastställda anslag.

Traktamente för tjänstgöring i postkupé eller å landsväg spostlinje.

Anslaget till ifrågavarande traktamenten har, med hänsyn till den numera genomförda omläggning av bestämmelserna angående traktamentersättningen, för år 1914 förhöjts med 60,000 kronor och fastställts till 300,000 kronor.

65 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

I den mån nya järnvägslinjer öppnas för trafik och posternas storlek ökas samt till följd därav erfordras anställande av större personal inom järnvägsposten, komma givetvis utgifterna under titeln att ökas.

Med hänsyn härtill anser generalpoststyrelsen, att ifrågavarande anslag borde för år 1915 bestämmas till förslagsvis 310,000 kronor, innebärande en förhöjning av 10,000 kronor i förhållande till anslaget för år 1914.

Överliggningslokaler åt tjänstemän, tjänstgörande i postkupé eller ä landsväg spostlinje.

Generalpoststyrelsen anser sig för år 1915 icke behöva ifrågasätta någon förhöjning i det för år 1914 fastställda anslaget, 60,000 kronor.

Uniformsbeklädnad.

Ej heller beträffande anslaget under denna titel, för år 1914 fastställt till 360,000 kronor, torde erfordras någon förhöjning.

Sjukvård m. m.

Anslaget till sjukvård är i postverkets stater upptaget:

för år 1912 till .............................................................. kronor 25,000: —

» » 1913 » ............................................................. » 33,000: —

» » 1914 » x> 40,000: —

Utgifterna å detta anslag, därav bestridas kostnaderna för sjukhus- och sanatorievård, läkarebehandling, medikamenter in. m. åt därtill berättigad personal vid postverket, hava uppgått år 1912 till ........ » 32,121: —

och kunna för år 1913 beräknas uppgå till omkring » 36,000: —

Generalpoststyrelsen hemställer, att anslaget för år 1915 upptages till förslagsvis 45,000 kronor eller således en förhöjning av 5,000 kronor.

Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 Käft.

66 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Underv isning skurser.

Anslaget till dylika kurser anses av styrelsen för år 1915 kunna fastställas till samma belopp som för år 1914 eller 33,000 kronor.

Hyror för postlokaler.

Anslaget till hyror för postlokaler har i staterna fastställts:

för år 1912 till » » 1913 »

» » 1914 »

kronor 365,000: — » 395,000: —

» 435,000: —

Utgifterna för år 1912 uppgingo i runt tal till » och kunna för år 1913 beräknas komma att uppgå till omkring......................................................................... »

301,700

365,000: —

Ehuruväl behov av större postlokaler, särskilt med anledning av pakettrafikens alltjämt fortgående tillväxt, enligt vad generalpoststyrelsen meddelar, gör sig alltmer och mer gällande och styrelsen därför ser sig nödsakad att anskaffa rymligare och tidsenligare postlokaler å åtskilliga orter, framhåller styrelsen, att styrelsen likväl fortfarande såsom hittills skall söka att i görligaste mån begränsa statsverkets utgifter för ändamålet.

Generalpoststyrelsen anser sig fördenskull icke behöva nu hemställa om någon ökning i anslaget utan föreslår, att detsamma för år 1915 fastställes till samma belopp som för år 1914 eller 435,000 kronor.

Postlokalers uppvärmning, belysning och städning.

Ifrågavarande anslag är i postverkets stater för vart och ett av åren 1912, 1913 och 1914 upptaget till 370,000 kronor.

Utgifterna å anslaget utgjorde för år 1912 321,195 kronor.

För år 1913 torde de emellertid kunna beräknas komma att uppgå till omkring 382,000 kronor.

I förslag till postverkets stat för driftkostnader år 1914 redogjorde generalpoststyrelsen för den omläggning, som vidtagits i avseende å

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

belysningsanordningarna inom postverket. Genom denna omläggning hava kostnaderna för elektrisk strömförbrukning nedbringats från 130,000 kronor, vartill utgifterna uppgingo under belysningsåret 1909—1910, till

93,000 kronor för belysningsåret 1911—1912. Enligt de beräkningar, generalpoststyrelsen nu låtit verkställa, hava utgifterna i detta hänseende för året 1912—1913 nedgått till 87,000 kronor. Sedan numera metalltrådslampor av lägre ljusstyrka än 25 normalljus kunna framställas, torde genom användande, där så lämpligen kan ske, av dylika lampor utav 16 och 10 normalljus strömkostnaderna för belysningsåret 1913— 1914 kunna ytterligare något nedbringas. Men det är givet, att kostnaderna därefter komma att stiga i den män postkontorslokalerna utvidgas eller elektrisk belysning anordnas vid sådana postanstalter, där tidigare för belysning använts gas eller fotogen. Någon minskning i belysningskostnaderna för år 1915 i förhållande till år 1914 torde sålunda icke kunna beräknas. Snarare torde man få räkna med någon förhöjning i dessa utgifter.

Beträffande kostnaderna för postlokalernas uppvärmning och städning visa desamma under de senare åren en alltjämt fortgående stegring. Så föranleda givetvis anskaffande av rymligare postlokaler ökade utgifter i detta hänseende. Prisen å kol och ved hava stigit, varjämte ersättningen till de personer, som ombesörja städning och renhållning inom postlokalerna, på flera håll måst ökas på grund av höjda arbetspriser. Med hänsyn härtill anser sig generalpoststyrelsen böra för år 1915 föreslå, att förenämnda anslag höjes med 20,000 kronor och sålunda fastställes till 390,000 kronor.

Tillverkning av frankotecken.

Detta anslag är i staterna fastställt:

kronor 240,000: —

» 240,000: —

)) 160,000: —

» 160,000: —

» 175,000: —

» 215,000: —

för år 1909 till » » 1910 » » » 191.1 »

» » 1912 » » » 1913 »

» » 1914 »

Ehuruväl frankoteckenstillverkningen naturligen år från år stigit, hava likväl utgifterna å anslaget kunnat i väsentlig mån begränsas. Sålunda hava utgifterna utgjort enligt vad styrelsen upplyser:

68 Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 2.

för år 1909 ............................................................................. kronor 195,147: —

b » 1910............................................................................ » 182,720: —

» » 1911 .......................................................................... » 141,974: —

För år 1912 uppgingo utgifterna till..................... )) 223,890: —

samt hava för tiden 1 januari—15 augusti 1913 utgjort 120,500 kronor och beräknas för hela året 1913 uppgå till 210,000 kronor.

Antalet och värdet å från postverkets frimärksförråd åren 1910— 1912 utsända frankotecken framgå av efterföljande av generalpoststyrelsen meddelade tablå:

Med en beräknad ökning av frankoteckensåtgången under åren 1914 och 1915 av 4 procent för vartdera året, skulle utgifterna å anslaget komma att uppgå till omkring 219,000 kronor år 1914 och 228,000 kronor för år 1915.

Anslaget torde därför böra för år 1915 sättas till förslagsvis 230,000 kronor. Detta innebär en förhöjning av 15,000 kronor i förhållande till anslagsbeloppet för år 1914.

Blankett- och cirkulärtryck, skrivmaterialier in. in. Detta anslag är i postverkets stater upptaget

för år 1910 till

» » 1911 » .

» » 1912 » .

» » 1913 » .

» )) 1914 d .

kronor 380,000 » 420,000

» 475,000

» 450,000

» 400,000

Utgifterna hava utgjort under år 1910 465,047 kronor, men nedbringades år 1911, oaktat poströrelsen för samma år torde, med ledning

Kling!. Maj:ts Nåd. "Proposition Nr 2.

av postverkets inkomster, kunna anses hava ökats med minst 6 procent, genom vissa av styrelsen vidtagna åtgärder till allenast 305,018 kronor.

För år 1912 hava utgifterna belöpt sig till ...... kronor 364,352: —

samt kunna för år 1913 anses komma att uppgå till t> 390,000: —

Med hänsyn därtill att utgifterna å anslaget under de senare åren visat sig kunna begränsas så, att utgifterna väsentligt understigit de anslagna beloppen, ägde nedsättning rum i anslaget för år 1914 till det belopp, vartill utgifterna å anslaget beräknades i verkligheten komma att uppgå.

För mötande av de ökade utgifter, som givetvis i mån av poströrelsens utveckling och därav förorsakad större förbrukning av blanketter och dylikt årligen äro att emotse, anser styrelsen emellertid, att anslaget för år 1915 bör förhöjas med enahanda belopp, omkring 25,000 kronor, vartill utgiftsökningen för år 1913 i förhållande till 1912 belöpt sig; och har styrelsen alltså föreslagit, att anslaget för år 1915 bestämmes till 425,000 kronor.

Förbrukningsartiklar.

Under detta anslag avföras kostnaderna för anskaffandet av, bland annat, postpåsar och säckar, lack, bindgarn, påssaxar, blyplomber till försegling av påsar in. m.

Anslaget är i postverkets stater fastställt

för år 1912 till ..........................................

» )> 1913 » ...........................................

)> » 1914 » ...........................................

Utgifterna å anslaget utgjorde år 1912 samt beräknas för år 1913 uppgå till

kronor 170,000: —

» 180,000: —

» 190,000: —

» 152,677: —

» 160,000: —

Postverkets jämförelsevis stora behov av postpåsar och postsäckar tillverkas i all huvudsak genom fångvårdens försorg. Jämlikt nådigt brev den 20 juni 1913 skall postverket för ifrågavarande tillverkning till fångvården erlägga utom, såsom förut, allenast gottgörelse för materialier, som fångvården tillsläpper, en ersättning motsvarande viss del av det bokförda arbetsvärdet, nämligen beloppet av de arbetspremier, som för arbetet tillgodoförts fångarna, och därjämte en tiondel av arbetsvärdet. Härigenom kommer givetvis postverkets utgifter å anslaget att i någon mån ökas.

70 Departements-

chefen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Emellertid anser generalpoststyrelsen sig icke behöva för år 1915 ifrågasätta någon ökning i det för år 1914 anvisade anslaget 190,000 kronor.

Telefonavgifter och telegramporto.

För år 1915 synes någon förböjning i det för telefonavgifter och telegramporto i staten för år 1914 fastställda anslag, 35,000 kronor, icke vara erforderlig.

Diverse utgifter.

Anslaget till diverse utgifter — varav bestridas fraktkostnader för möbler och andra inventarier, kostnad för uppsättning eller nedtagning av skyltar, brevlådor och dylikt, målning av tidbrickor, annonseringskostnader, utgifter för kalendrar och böcker samt för prenumeration å tidningar ävensom ett flertal andra utgifter av olika slag, vilka icke äro av beskaffenhet att böra avföras å andra anslag — är i postverkets stater upptaget:

Generalpoststyrelsen anser fördenskull, att anslaget för år 1915 bör fastställas till 45,000 kronor, vilket innebär en förhöjning av 10,000 kronor i senast fastställda anslag.

Mot vad generalpoststyrelsen under anslagen till omkostnadsstaten föreslagit har jag icke funnit något att anmärka. Beträffande särskilt frågan om den ersättning, postverket har att erlägga till fångvårdsstyrelsen för genom dess försorg tillverkade förbrukningsaijtiklar, har jag redan vid anmälan den 14 januari 1913 av generalpoststyrelsens förslag till stater för postverket för år 1914 påpekat, att nämnda ersättning torde komma att höjas, vilket, såsom ovan anmärkts, numera skett.

71 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. Här ovan har föreslagits höjning av anslaget:

till ersättning för tjänsteresor i allmänhet med............ kronor 5,000: —

» traktamenten för tjänstgöring i postkupé eller å

lands vägspostl inj e.................................................. » 10,000: —

» sjukvård m. m................................................................. » 5,000: —

» postlokalers uppvärmning, belysning och städning » 20,000: —

» tillverkning av frankotecken ...................................... » 15,000: —

» blankett- och cirkulärtryck, skrivmaterialier m. m. )> 25,000: —

» diverse utgifter............................................................... » 10,000: —

Summa kronor 90,000: —

Genom dessa ändringar kommer alltså omkostnadsstaten att ökas från 2,638,000 kronor är 1914 till 2,728,000 kronor för år 1915. Anslagsökningen för år 1914 i förhållande till år 1913 uppgick till 117,000 kronor.

F. Oförutsedda utgifter.

Under detta anslag avföras vissa mera tillfälliga utgifter, såsom kostnader, föranledda av tjänstemäns från postverkets distrikts- och lokalförvaltningar inkallande för deltagande hos styrelsen i reglementsmed flera arbeten, gottgörelser av olika slag, utbetalade med stöd av särskilda nådiga beslut, m. m.

Anslaget har i staterna för åren 1912 och 1913 upptagits till 15,000 kronor samt höjdes för år 1914 till 25,000 kronor.

För år 1915 har generalpoststyrelsen ansett sig icke behöva ifrågasätta någon förhöjning i sistnämnda belopp.

G. Avkortningar och restitutioner.

(Förslagsvis.)

De utgifter, som belasta detta anslag, nämligen ersättningar för bortkomna eller skadade värdeförsändelser, anmärkningsprovision samt avkortningar och restitutioner av postavgifter i allmänhet, äro, såsom ligger i sakens natur, särdeles växlande under olika tidsperioder. De uppgingo under år 1912 till omkring 13,700 kronor.

Samman-

fattning.

72 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

I staten för år 1914 äro samma utgifter förslagsvis upptagna till 12,405 kronor.

För vinnande av jämn slutsumma å staten föreslår styrelsen, att desamma för år 1915 bestämmas till förslagsvis 14,460 kronor.

H. Avsättning till förnyelsefond.

För avsättning till postverkets förnyelsefond bar av Kungl. Maj:t och Riksdagen beräknats:

dels 11 h procent av värdet på postverkets i bruk tågna fastigheter,

dels ock 5 procent av värdet å postverkets inventarier.

Fastigheternas värde kommer, så vitt nu är känt, att vid 1913 års utgång uppgå till.......................................................... kronor 7,240,200: —

Under år 1914 bliva inga nybyggnader för postverket färdiga.

Däremot torde de nya posthusen i Norrköping och Uddevalla under år 1915 komma att tagas i bruk.

Fastigheternas värde anses vid 1915 års utgång hava ökats dels med de för nämnda posthusbyggnader avsedda anslag av respektive 400,000 och

240,000 kronor eller tillhopa... kronor 640,000: —

dels ock med de under åren 1914 och 1915 nedlagda kostnader för sådana ändringar å i bruk tagna fastigheter, som öka desammas värde, för båda åren beräknade tillhopa till...... » 50,000: —

eller således tillhopa med............................................... »_690,000:

Sammanlagda värdet av postverkets vid 1915 års utgång i bruk tagna fastigheter skulle sålunda belöpa sig till ................................................................... kronor 7,930,200:

1,5 procent härå utgör kronor 118,953 eller i runt tal 120,000 kronor.

Värdet av postverkets inventarier uppgick vid 1912 års utgång ................................................................................ kronor 2,038,000: —

till

Kungl. Maj:ts Nåd. 'Proposition Nr 2.

73 Till inköp av inventarier är för år 1913 anvisat ett belopp av............................................................

och för år 1914................................................................

kronor 266,000: —

» 240,000: —

Vid 1914 års slut skulle postverkets inventarier således hava ett värde av..................................... kronor 2,544,000: —

Bifalles den under utgifter för kapitalökning denna dag gjorda hemställan om anslag till inköp av inventarier för år 1915 till ett belopp av 300,000 kronor, skulle värdet av postverkets inventarier år 1914, 2,544,000 kronor, ökas under år 1915 med » 300,000: —

Värdet av postverkets inventarier kan alltså vid 1915 års slut beräknas komma att uppgå till kronor 2,844,000: —

5 procent å detta värde utgör 142,200 kronor eller i avrundat tal

145,000 kronor.

Sammanlägges den förut för år 1915 beräknade kostnaden för posthusens underhåll.............................................................. kronor 120,000: —

med här ovan för samma år beräknade utgifter för

underhåll av inventarier.................................. » 145,000: —

erhålles det belopp, som bör för år 1915 avsättas

till förnyelsefond, ...................................................... » 265,000: —

innebärande en ökning av 25,000 kronor i förhållande till 1914 års anslag.

Mot vad styrelsen föreslagit beträffande anslagen till oförutsedda Departements utgifter, avkortningar och restitutioner samt avsättning till förnyelsefond chefen-

har jag intet annat att erinra, än att på grund av det av mig föreslagna beloppet av Malmbergs pension anslaget till avkortningar och restitutioner bör för statens utjämnande upptagas till förslagsvis 14,460 kronor, vilket innebär en ökning i förhållande till föregående år med 2,055 kronor.

Vid bifall till det av mig sålunda framlagda förslag erhåller postverkets stat för driftkostnader för år 1915 den lydelse bifogade förslag till stat utvisar (Bilaga 1). De särskilda anslagssummorna komma att i förhållande till år 1914 ställa sig på sätt närmare framgår av efterföljande tabell:

Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 höft.

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

A. Avlöningar.

1. Generalpoststyrelsen.

Ordinarie löner och tjänstgöringspenningar.....

Ortstillägg och hyresbidrag........................

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m...........................................

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna. Ordinarie löner och tjänstgöringspenningar ....

Ortstillägg och hyresbidrag.........................

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m............................................

3. Övriga anslag.

Arvoden till poststationer ..........................

» åt frimärksförsäljare.......................

Gratifikationer m. m. åt tjänstemän...............

Understöd åt personer, som äro eller varit an- Btällda vid postverket eller anlitats i dess

ärenden, ............................................

Summa

Ökning

B. Övergångsstat.

1. Generalpoststyrelsen..............

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna ...

Summa

C. Pensioner. ....................

D. Postbefordran.

Postbefordran å järnväg .............................

» å landsväg jämte lokala transporter .............................

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kung].

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels medgiva, att maskinisten Frans Albert Frithjof Malmberg må från och med månaden näst efter den, under vilken han efter uppnådda 62 levnadsår och sedan styrkt blivit, att han är oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta maskinisttjänsten, erhåller entledigande från nämnda befattning, äga att un deism återstående livstid å postverkets pensionsstat uppbära ett årligt understöd av 1,500 kronor,

dels ock att godkänna bifogade förslag till postverkets stat för driftkostnader för år 1915 samt bestämma postverkets anslag till driftkostnader för år 1915, förslagsvis, till 24,690,000 kronor, att utgå direkt av postmedlen.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

77 Bilaga 1.

Postverkets stat för driftkostnader dr 1915.

Kronor.

432,100

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Ortstillägg och hyresbidrag, förslagsvis.........

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. in., förslagsvis ...........................

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna,

( för-

6 postdirektörer... (7,000—8,000 kr.) ■jslags-

i vis

11 postmästare av

klass 1 A ...... (5,500—7,000 » )

23 postmästare av

klass 1 B ...... (5,000—6,500 » ) »

6 överkontrollörer (5,000—6,500 » ) »

15 postmästare av

klass 2 A ...... (4,600-6,000 » )

7 förste kontrollö-

rer ............... (4,600—6,000 » )

28 postmästare av

klass 2 B ...... (4,200—5,500 » )

86 mästare (manli& (3.800-5,000 » )|

av klass ikvinn-J(2j900_3 40() „ }j »

53 kontrollörer...... (3,800— 5,000 » ) »

87 mllre (3.500-4,600 » )

mästare av klass | kvinn-

}(2,700-3,:

,100 » 1

4 ...... 1 lig

j 152 förste postexpe-

ditörer,manliga (3,200—4,200 .. ) >

I 27 förste postexpeditörer, kvinnliga............... (1,900—2,500 » )

875 postexpeditörer,

manliga......... (1,800-3,800 ») »

| 270 postexpeditörer, .

kvinnliga ...... (1,500—2,100 kr.) \ slags-

vis

16 biträden, kvinnliga............... (1,250—1,650 » ) »

Kronor.

») 77,200

614,200

67,900 2,551,200 514,6Q0

24,800

23,750

60,000

515,850

*) Häri innefattas även särskilda arvoden till 3 postmästare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

640 förste postvaktmästare och för- '

ste postiljoner.. (1,500—1,950 » ) »

1,890 postvaktmästare

ock postiljoner (1,200—1,650

resp. 1,890 » ) »

Ortstillägg och hyresbidrag............... »

| Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. in., förslagsvis ...........................

3. Övriga anslag.

Arvoden till poststationer, förslagsvis.........

» åt frimärksförsäljare, » .........

Gratifikationer in. m. åt tjänstemän eller andra personer, som äro anställda vid postverket eller anlitas i dess ärenden,............

Understöd m. m. åt personer, som äro eller varit anställda vid postverket eller anlitats i dess ärenden, .......................................

Transport

Kronor.

1,223,200

2,686,500

9,365,800

2,150,000

75,000

20,000

20,000

11,270,800

2,265,000

14,051,650 —

14,051,650 —

BO

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 2.

Transport

B. Övergångsstat.

1. Generalpoststyrelsen.

Personligt avlöningstillägg åt byråchefen C. Å Hasselrot,

förslagsvis...............................................................

9 tjänstemän i l:a graden, förslagsvis ...........................

Personlig verlanästarbefattning för E. V. Nyberg, förslagsvis .................................................................

Krön or.

4,000

34,000

4,200

9,100

14,051,650

10,300

10,300

14,051,650;-

Kung1, Maj:ts Kärl, PropsiUon Kr 2.

81 Transport

Uppbörds- och frimärksprovision, förslagsvis ...................

C. Pensioner.

(Förslagsanslag.)

Tjänstemän, som erhållit avsked, .................................

Tjänstemän med flera, som i följd av skada under tjänstutövning eller av annan orsak tillerkänts ärligt understöd.

Avlidna tjänstemäns med fleras änkor och barn...............

D. Postbefordran.

(Förslagsanslag.)

Postbefordran å järnväg ............................................

» å landsväg jämte lokala transporter............

» sjöledes:

emellan Sveriges fastland och Gottland.......................

» övriga inrikes orter.......................................

» Sverige och Tyskland ....................................

» » » Danmark ...(...............................

» » » Finland......................................

» » » Storbritannien och Amerika ..........

Transitersättning åt främmande postverk ........................

E. Omkostnader.

(Förslagsanslag.)

Felräkningspenningar................................................

Ersättning för tjänsteresor i allmänhet.........................

postlinje...........................................................

»vorliggningslokaler åt tjänstemän, tjänstgörande i

kupé eller å landsvägspostlinje, .............'.............

Träl

Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 höft.

82 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Stockholm, K. L. Beckmans boktryckeri, 1914.