Doc 1914:46

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 46.

1 Nr 46.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående stat för veterinärhögskolan m. mgiven Stockholms slott den 14 januari 1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att dels godkänna det i statsrådsprotokollet framlagda förslaget till stat för veterinärhögskolan, att tillämpas från och med år 1915, ävensom de villkor och bestämmelser, som föreslagits för åtnjutande av de i avlöningsstaten för ordinarie befattningshavare vid högskolan upptagna avlöningsförmåner; dels förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år 1915 tillträder ordinarie befattning vid veterinärhögskolan, skall vara pliktig att underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar vid veterinärinstitutet, vilka icke före den 1 november 1914 anmäla, att de vilja övergå till avlöningsstaten för veterinärhögskolan samt underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola vara bibehållna vid dem enligt hittills gällande ordinarie stat för veterinärinstitutet tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som hittills tillkommit dem;

dels medgiva, ej mindre att besparingar, som under ett år uppkomma å anslagsbelopp under den i staten för högskolan upptagna omkostnadsstaten, må användas till bestridande av utgifter under ett kommande år, än även att det belopp, varmed högskolans inkomster Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 27 höft. (Nr 46.) 1

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

utöver statsanslag överskjuta den summa av 12,000 kronor, som vid statsanslagets bestämmande avsetts för bestridande av högskolans utgifter enligt fastställd stat, må efter Kungl. Maj:ts beprövande användas för högskolans behov, dock icke för beredande av ökad ersättning åt befattningshavare, för vilken avlöning finnes uppförd å högskolans stat;

dels ock uppföra det under anslagstiteln »veterinärundervisningen> å ordinarie stat under nionde huvudtiteln upptagna anslaget till veterinärinstitutet under förändrad benämning: veterinärhögskolan, med ett från 81,800 kronor till 174,600 kronor eller sålunda med 92,800 kronor höjt belopp;

kommande vid bifall härtill anslagstiteln »veterinärundervisningen» att i sin helhet höjas med motsvarande belopp eller från 86,200 kronor till 179,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

3 Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EHRENSVÄRD, Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström, friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson, anförde:

Sedan direktionen för veterinärinstitutet i skrivelse den 3 juni 1910 framlagt förslag till ny stat för institutet, över vilket förslag medicinalstyrelsen avgivit utlåtande den 9 november 1910, samt vissa ytterligare framställningar och utlåtanden inkommit, avgav löneregleringskommittén den 26 februari 1913 betänkande angående reglering av löneförhållanden m. m. vid veterinärinstitutet. Över detta betänkande avgåvos utlåtanden den 28 mars 1913 av statskontoret ävensom den 11 april 1913 av medicinalstyrelsen efter hörande av institutets lärarkollegium och direktion.

Därefter beslöt Kungl. Maj:t, på min hemställan, den 18 april 1913 att till Riksdagen avlåta proposition angående stat för veterinärhögskolan m. m. (propositionen nr 268).

Inledning.

4 Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

I sin skrivelse den 30 maj 1913 angående regleringen av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel anförde Riksdagen uti punkten 85 med anledning av berörda proposition följande:

»Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition innehåller förslag till en genomgripande förändring av det nuvarande veterinärinstitutets organisation ävensom fullständig reglering av löneförhållandena vid institutet. Dessa frågor äro synnerligen omfattande och kräva givetvis en grundlig prövning. Då emellertid propositionen inkommit till Riksdagen först den 22 nästlidne april samt Riksdagen under den sedan dess gångna tiden varit upptagen med behandling av åtskilliga andra, delvis ganska omfattande och viktiga frågor och först den 16 innevarande maj blivit i tillfälle att pabörja behandlingen av ifrågavarande ärende, har Riksdagen med hänsyn till den långt framskridna tiden ansett det icke vara möjligt att innevarande år ingå på närmare granskning av de omfattande förändringar beträffande organisation och lönestat för veterinärinstitutet, som i propositionen föreslagits.»

»Då vid nu anförda förhållanden den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna omorganisationen och löneregleringen för veterinärinstitutet icke skulle komma att genomföras med 1914 års ingång, har Riksdagen haft att tillse, till vilket belopp anslag till veterinärinstitutets uppehållande under nämnda år borde anvisas. Enligt vad Riksdagens vederbörande utskott under hand inhämtat från jordbruksdepartementet borde under nyss _ angivna förutsättning det ordinarie anslaget bibehållas oförändrat vid 81,800 kronor och hela anslagstiteln till veterinärundervisningen vid 86,200 kronor. Dessutom skulle på extra stat för år 1914 behöva anvisas dels för ersättande av utav statskontoret under år 1912 förskottsvis bestridd utgift för uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet under år 1912 ett anslag av 15,103 kronor samt för uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet under år 1913, utöver förut beviljade anslag, ett anslag av 17,200 kronor, dels ock för uppehållande av institutets verksamhet under år 1914 samma årsbelopp, som förut beviljats, eller 51,000 kronor samt därutöver till täckande av beräknad brist under år 1914 ett belopp av 16,130 kronor. Inalles skulle alltså de anslag, som erfordras å extra stat för år 1914 uppgå till 99,433 kronor.»

»Riksdagen, som icke haft något att erinra mot de sålunda gjorda beräkningarna, har därför icke i vidare mån bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition än att Riksdagen i anledning av densamma å extra stat för år 1914 till Kungl. Maj:ts förfogande ställt ett anslag av 99,433 kronor att användas till uppehållande av veterinärinstitutets verk-

5 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 46.

samhet, med rätt för Kung]. Maj:t att utav sagda anslag under år 1913 av tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna 17,200 kronor.»

Då sålunda frågan om veterinärinstitutets omorganisation icke vann sin lösning vid 1913 års riksdag, anhåller jag nu att få ånyo anmäla ärendet i syfte att proposition i ämnet måtte avlåtas till Riksdagen innevarande år.

Jag har därvid att anmäla, att under tiden från senaste riksdag i ämnet inkommit dels en skrivelse den 6 oktober 1913 från medicinalstyrelsen med överlämnande av en skrift från föreståndaren för statens veterinärbakteriologiska anstalt, professorn A. M. Bergman, i anledning varav yttranden avgivits av veterinärinstitutets lärarkollegium och direktion, dels en skrivelse den 10 september 1913 från arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, över vilken sistnämnda skrivelse medicinalstyrelsen avgivit utlåtande den 24 oktober samma år och därvid bifogat inhämtade yttranden av veterinärinstitutets lärarkollegium och direktion.

Jag tillåter mig i den följande framställningen i allt väsentligt återgiva den redogörelse jag lämnade till statsrådsprotokollet den 18 april 1913 samt mina då havda uttalanden, allenast med uteslutande av vad som rörde behovet av medel till täckande av brist för år 1912 samt till uppehållande av institutets verksamhet under åren 1913 och 1914, vilket icke längre har betydelse, sedan Riksdagen anvisat nödigt anslag för dessa ändamål. Jag får under framställningens gång tillfälle att närmare omförmäla innehållet i berörda nytillkomna handlingar och yttra mig däröver ävensom redogöra för den behandling, som sedan senaste riksdag ägnats frågan om apotek eller annat läkemedelsförråd vid veterinärinstitutet, och inverkan därav på nu förevarande fråga.

Jag vill då till en början erinra, att å ordinarie stat under nionde huvudtiteln finnes till veterinärundervisningen uppfört ett anslag å 86,200 kronor. Härav äro 4,400 kronor avsedda till veterinärinrättningen i Skara. I detta belopp ifrågasättes nu ingen ändring. Återstoden av anslaget, 81,800 kronor, utgår till veterinärinstitutet. Därjämte hava till uppehållande av detta instituts verksamhet anvisats anslag å extra stat.

I avseende å veterinärinstitutets uppkomst och utveckling intill nuvarande tid tillåter jag mig hänvisa till den utförliga historik, som finnes meddelad i löneregleringskommitténs betänkande. Jag vill nu endast erinra om följande.

Genom beslut vid 1906 års riksdag bestämdes, att veterinärinstitutets dåvarande område, beläget i närheten av Karlaplan i Stockholm,

Nuvarande stat, anslag och stadgar.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

finge föryttras samt att av inflytande försäljningsmedel finge användas dels tillhopa 2,000,000 kronor till återförvärvande av besittningsrätten till lägenheten Kräftriket å Djurgården, inlösen av därvarande byggnader och uppförande därstädes av nya byggnader för institutet och dels

250,000 kronor till inredning av de nya byggnaderna ävensom till inventarier i desamma. De nya byggnaderna blevo färdiga att tagas i bruk i början av hösten år 1911.

Nu gällande stat för veterinärinstitutet antogs av Riksdagen år 1907 och har följande utseende.

1 rektor ..............................................................

1 professor..............................................................

4 professorer..........................................................

1 lektor .................................................................

1 » ..................................................................

1 adjunkt ..............................................................

1 assistent vid den stationära kliniken och polikliniken

1 assistent vid den anatomisk-fysiologiska avdelningen ......

1 assistent vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska

avdelningen ........................................................

1 lärare i kött- och mjölkkontroll ..........................

1 kamrerare ...........................................................

För uppehållande av sekreterargöromål hos direktionen

För uppehållande av bibliotekariegöromål ..................

För undervisning i ridning och körning ....................

1 vaktmästare och konservator .................................

1 » på kemiska avdelningen .....................

1 fodermarsk............................................................

1 port- och telefonvakt ............................................

Betjäning i övrigt ...............................................

Stipendier åt elever................................................

Byggnaders och stängsels underhåll .........................

Till diverse utgifter ...............................................

Summa kronor

Anm. 1. f ör professor kan lönen höjas efter 5 år med 500 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor.

» 2. För lektor och adjunkt kan avlöningen höjas efter 5 år med 500 kronor och efter ytter-

ligare 5 år likaledes med 500 kronor samt efter nya 5 år med ytterligare 500 kronor och efter än ytterligare 5 år ånyo med 500 kronor. Av varje sådant ålderstillägg skola 350 kronor utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar.

» 3. För port- och telefonvakt kan lönen efter 5 år höjas med 100 kronor.

» 4. Därest ordinarie lärare åtnjuter fri bostad, skola & lönen avdragas 500 kronor årligen.

» 5. Därest assistent åtnjuter fri bostad, skola å arvodet avdragas 300 kronor årligen.

» 6. Därest vaktmästare, fodermarsk eller port- och telefonvakt åtnjuter fri bostad jämte

bränsle, skola å lönen avdragas 250 kronor årligen.

7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Enär bostadsavdragen beräknades till inalles 1,800 kronor, bestämdes anslagsbeloppet allenast till förut angivna 81,800 kronor.

För åtnjutande av de i staten för rektor, övriga professorer, lektorer, adjunkt, vaktmästare, fodermarsk samt port- och telefonvakt upptagna avlöningsförmåner godkände Riksdagen vissa villkor och bestämmelser, vilka äro offentliggjorda genom kungörelse den 5 juli 1907. Jag vill nu endast erinra, att dessa villkor innehålla bestämmelser dels därom, att innehavare av lärarbefattningar vid institutet icke äga att utan direktionens medgivande utöva enskild praktik, och dels därom att den, som tillträtt den nya avlöningsstaten, är skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Gällande stadgar för veterinärinstitutet äro utfärdade den 31 januari 1908.

I dessa stadgar (§ 1) angives institutets ändamål vara att såsom fullständig läroanstalt bilda skickliga veterinärer och hovslagare.

För behörighet till professors-, lektors- eller adjunktstjänst vid institutet, vilka tjänster tillsättas av Kungl. Maj:t (§ 15) efter förslag av institutets direktion, erfordras (§ 16): 1) att hava avlagt veterinärexamen, vilken likväl med avseende å lektorstjänst i kemi kan ersättas av medicine kandidat- eller apotekarexamen; 2) att äga för den sökta lärarbefattningen erforderliga kunskaper och skicklighet; 3) att avlägga två offentliga föreläsningsprov och ett praktiskt prov, vilket likasom det ena föreläsningsprovet bestämmes av kollegiet.

Undervisningen vid institutet skall enligt 20 § i stadgarna, sådan denna paragraf lyder enligt kungörelsen den 11 december 1908, bestridas av:

en professor i anatomi och fysiologi med undervisningsskyldighet därjämte i zoologi;

en professor i husdjursskötsel jämte husdjursavel, raslära, stuterikunskap, ytterlära och veterinärrättsvetenskap;

en professor i kirurgi, som tillika förestår den kirurgiska kliniken vid institutet;

en professor i patologi och terapi jämte epizootilära, farmakodynamik, toxikologi och recepturkonst, med åliggande tillika att vara föreståndare för institutets medicinska klinik;

en professor i histologi och patologisk anatomi, med skyldighet tillika att övervaka och leda obduktionerna vid institutet;

en lektor i botanik, fysik, kemi, farmakologi och farmaci, med åliggande tillika att utöva tillsynen över institutets medikamentförråd;

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

en lektor i obstetrik med den undervisningsskyldighet därjämte, som kan bliva honom av direktionen ålagd, samt med åliggande tilllika att, enligt närmare av direktionen på lärarkollegiets förslag utfärdad instruktion, leda institutets ambulatoriska klinik;

en adjunkt för undervisning i hovens sjukdomar samt hovbeslagsläran och dess utövning;

en assistent vid den stationära kliniken och polikliniken;

eu assistent vid den anatomisk-fysiologiska avdelningen;

en assistent vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska avdelningen;

en lärare i kött- och mjölkkontroll; samt

en lärare i bakteriologi.

Lärarkollegiet är medgivet att, efter omständigheterna och om sådant finnes lända till nytta för undervisningen, med direktionens tillstånd fördela läroämnena på annat sätt, dock alltid så, att varje professor bibehålies vid sina huvudsakliga läroämnen.

Därjämte bör, i den mån sig göra låter, undervisning i ridning och körning beredas eleverna.

Såsom lärare i bakteriologi tjänstgör laboratorn vid den veterinärbakteriologiska anstalten (§ 14, enligt kungörelsen den 11 deceim ber 1908).

Professor är skyldig att meddela eleverna undervisning eller praktisk handledning minst aderton timmar varje vecka ävensom att med biträde av vederbörande assistent vårda till hans lärostol hörande samlingar och undervisningsmateriel (§ 22).

Adjunkten åligger att undervisa och öva elever såväl som civila hovslagarlärlingar i det praktiska av hovbeslagskonsten, att hava närmaste tillsyn över institutets smedja, att tillse, att erforderliga verktyg hållas i ordentligt skick, att leda och övervaka skoningen i smedjan, ävensom att under ansvar och ersättningsskyldighet vårda smedjans förråd och inventarier samt redovisa dess inkomster och utgifter (§ 23).

Till biträde vid undervisningen, huvudsakligen vid repetitioner samt vid handledning i de praktiska övningarna, äger lärarkollegium, på förslag av vederbörande professor, antaga några bland de äldsta och skickligaste eleverna (§ 24).

Läsåret räknas från den 15 augusti och indelas i två lästerminer, nämligen höstterminen från och med nämnda dag till den 15 december och vårterminen från och med den 15 januari till den 15 juni. Sjukvården och de praktiska övningarna fortgå dock vid institutet utan avbrott hela året, varför den ledighetstid, som bör tillkomma varje

9 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 46.

lärare, skall så ordnas, att de kliniska och praktiska övningarna kunna

ostörda alla tider fortsättas (§26).

Lärokurserna böra så inrättas, att fullständig veterinärbildning kan meddelas på fyra år; men de elever, som på denna tid ej förvärvat fullgoda kunskaper och skicklighet, kunna därutöver erhålla högst två års förlängning av lärotiden (§27).

Enligt stadgarna (§ 29) skola vid institutet finnas för undervisningen erforderliga, under vederbörande lärares vård ställda hjälpmedel, nämligen:

a) bibliotek, som under rektors inseende ställes under närmaste vård och tillsyn av en av lärarkollegiet därtill utsedd lärare och hålles för begagnande och utlåning tillgängligt på tider och villkor, som bestämmas av lärarkollegiet;

b) anatomisal jämte anatomiskt museum;

c) kemiskt laboratorium jämte samlingar av kemiska och farmakologiska preparater;

d) botanisk trädgård, om lägenhet därtill finnes;

e) samling av kirurgiska instrument och bandager samt av hovbeslag m. m.;

f) ett för veterinärbehov fullständigt medikamentförråd, varifrån jämväl läkemedel må utlämnas för de djur, som erhålla behandling vid institutet;

g) instruktionssmedja med nödiga verktyg och materiel.

Den sjukvård, som för institutets ändamål är förenad med detsamma, omfattar (§30):

a) å institutets sjukvårdsanstalter intagna djur (stationär klinik);

b) de djur, som uppvisas vid institutet och för vilkas behandling upplysningar och råd begäras (poliklinik); samt

c) djur, som genom institutets försorg vårdas utom detsamma (ambulatorisk klinik).

För att antagas såsom elev fordras att hava avlagt sådan examen, som berättigar till inskrivning såsom studerande vid universitet (§ 32).

Samtliga elever äga rättighet att utan avgift erhålla undervisning. De bland dem, som äro utsedda till biträde vid undervisningen och den praktiska handledningen, skola därjämte åtnjuta fri bostad med ljus och ved; och skall det bero på utrymme och tillgångar, åt huru många för övrigt av de två högsta klassernas elever denna förmån må kunna beredas (§ 33).

> Även hovslagarlärlingarna erhålla kostnadsfri undervisning (§ 48).

Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 27 käft. (Nr 46.) 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Med erinran att veterinärläroanstaltens nybyggnader närmade sig sin fullbordan och kunde förväntas komma att tagas i användande under loppet av år 1911, framlade lärarkollegiet i skrivelse den 28 april 1910 förslag till ändrade stadgar för läroanstalten, i förslaget benämnd kungl. veterinärhögskolan, ävensom förslag till examensstadga för högskolan, till stadgar för en särskild under högskolan lydande hovslagarskola samt till ny stat.

Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 juni 1910 överlämnade direktionen de från lärarkollegiet mottagna handlingarna in. m. och då direktionen ansett sig böra i lärarkollegiets förslag göra vissa ändringar och tillägg, överlämnade direktionen tillika för egen del särskilda förslag till stadgar för »kungl. veterinärhögskolan», till undervisnings- och examensstadga för högskolan, till stadgar för en under högskolan lydande hovslagarskola samt till stat för högskolan.

På grund av remiss avgav medicinalstyrelsen den 9 november 1910 utlåtande över de avgivna stadge- och statförslagen, varefter Kungl. Maj:t den 14 december 1910 anbefallde direktionen att inkomma med förslag rörande de allmänna anslag och belopp i övrigt, som kunde vara oundgängligen erforderliga för uppehållande av institutets verksamhet efter samma plan som dittills i de för institutet uppförda nya lokalerna.

I anledning därav och sedan lärarkollegiet den 21 december 1910 ånyo yttrat sig i ärendet, avgav direktionen påföljande dag utlåtande.

Med anledning av sålunda förebragt utredning avlät Kungl. Maj:t till 1911 års Riksdag proposition (nr 142), däri föreslogs, att Riksdagen måtte å extra stat för år 1912

dels till Kungl. Majrts förfogande ställa ett anslag å 51,000 kronor att användas till uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet efter inflyttandet i de för institutets räkning uppförda nybyggnaderna vid lägenheten Kräftriket, med rätt för Kungl. Maj:t att utav sagda anslag under år 1911 av tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna erforderligt belopp,

dels ock anvisa ett belopp av 5,000 kronor till inköp av en för institutets försöksladugård erforderlig nötkreatursbesättning.

Riksdagen, som biföll förslaget om anvisande av 51,000 kronor för uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet samt för inköp av nötkreatur beviljade ett anslag av 3,000 kronor, anförde i den skrivelse av den 30 maj 1911 (nr 9, punkten 27), vari dessa beslut anmäldes hos Kungl. Maj:t, följande.

»Enligt vad i statsrådsprotokollet upplyses, befinna sig veterinär-

11 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

institutets nybyggnader nu så nära sin fullbordan, att institutet antages kunna inflytta i desamma under loppet av innevarande år. På grund av de nya lokalernas omfattning och av vissa andra anledningar har, enligt vad av samma protokoll vidare inhämtas, fråga uppstått om vidtagandet i sammanhang med institutets överflyttning till de nya byggnaderna av väsentliga ändringar i institutets gällande stat, vilken fråga för närvarande är under utredning. Då det emellertid, i avbidan å frågans slutliga avgörande, vore erforderligt att bereda institutet tillgång till bestridande av en del ökade utgifter, som komme att bliva förenade med verksamhetens förläggande till de nya lokalerna, har Eders Kungl. Maj:t för ett provisoriskt ordnande under en tid av ett år av vissa förhållanden vid det nya institutet nu äskat ett för ändamålet avsett extra anslag å i runt tal 51,000 kronor. Detta anslag skulle, ‘jämte de till 11,700 kronor för år beräknade nettoinkomsterna av institutets stall och smedja, användas för nedannämnda särskilda ändamål med följande fördelning:

en lärare å den anatomisk-fysiologiska avdelningen............

en lärare vid den medicinska kliniken ................................

vaktmästare och annan betjäning, nämligen:

en vaktmästare på den patologisk-anatomiska avdelningen, en vaktmästare på den ekonomiska avdelningen, en fodermarsk på den medicinska avdelningen, en sjukvårdare på den kirurgiska avdelningen, en ladugårdsförman, en maskinist samt en verkmästare i hovbeslagssmedjan...........................

4,000: — 3;500: —

9,000: —

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Transport

till avdelningen för husdjursskötsel

» exkursioner.......................................

» avdelningen för bujatrik, obstetrik

och ambulatorisk klinik.............

> avdelningen för hovbeslag och hovsjukdomar ...................................

» avdelningen för kött- och mjölkkontroll ..........................................

» anspannslära ......................................

kr. 13,500: — kr. 16,500: —

» 1,000: —

» 500: —

» 1,500: —

» 1,000: —

500: —

150: — kr. 18,150: —

allmänna anslag:

gas................................................................

vatten ........................................................

elektrisk belysning och drift ...............

bränsle .......................................................

inventariers anskaffande och underhåll

renhållning...............................................

diverse utgifter.......................................

efter avdrag av den i gällande stat uppförda posten för »diverse utgifter» .....................................................

kr. 2,000: — » 1,000: — > 10,000: — » 14,000: —

» 2,000: — » 4.000: —

» 5'000: —

kr. 38,000: —

» 10,000: —

kr. 28,000: —.»

»Vidare har äskats ett extra anslag å 5,000 kronor för inköp av en kreatursbesättning, avsedd att inrymmas i den nybyggda försöksladugården vid institutet, vilken komrne att rymma ett antal av 18 nötkreatur.»

»Såsom förut nämnts, är det begärda anslaget å 51,000 kronor avsett för provisoriskt ordnande av förhållandena vid det nya veterinärinstitutet i avvaktan på att ny stat för institutet må bliva fastställd. Enligt vad de i statsrådsprotokollet omförmälda förberedande utredningarna i ämnet giva vid handen, skulle den nya staten komma att kräva högst avsevärda belopp, mer än dubbla slutsumman av gällande stat. I betraktande härav och då sistnämnda stat av Riksdagen antogs kort efter det anslag för nybyggnaderna beviljats och med hänsyn till det av de utvidgade lokalerna förorsakade ökade medelsbehovet, har Riksdagen ej kunnat undgå att finna det högst anmärkningsvärt, att vid byggnadsanslagets beviljande ej utredning förebragts om kostnaderna för uppe-

13 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 46.

hållandet av verksamheten vid institutet i de nya lokalerna. Då emellertid institutets gamla byggnader äro för trånga för institutets nuvarande behov samt de nya byggnaderna stå så gott som färdiga och verksamhetens förläggande dit kräver, enligt vad utredningen till fullo ådagalägger, betydligt ökade kostnader, torde annat icke vara att göra än att bevilja medel för ändamålet, därvid ett tillmötesgående av de nu föreliggande anslagskraven dock ingalunda är att betrakta såsom ett godtagande på förhand av den ifrågasatta nya staten för institutet.»

»Beträffande de särskilda ändamål, som med ifrågavarande anslag avses, har Riksdagen icke funnit anledning till annat uttalande, än att Riksdagen velat uttala sin förväntan, att största möjliga sparsamhet iakttages vid handhavandet av institutets ekonomi, särskilt vad bränsle och elektrisk ström beträffar. Ty anordningarna för uppvärmning och belysning, ehuru säkerligen från facklig synpunkt tillfredsställande, har Riksdagens vederbörande utskott vid besök å stället funnit vara av den beskaffenhet, att kostnaderna för anstaltens drift kan till avsevärd grad bliva beroende på sättet, huru nämnda anordningar nyttjas. Sålunda syntes byggnaderna vara synnerligen rikligt försedda med värmeelement även å ställen, där det kan ifrågasättas, huruvida uppvärmning är av behovet; och elektriska lampor tycktes flerstädes inom anstalten vara så tätt monterade, att särskild aktsamhet syntes fordras för att undvika slöseri med ljus.»

»Vidkommande slutligen den till anskaffande föreslagna kreatursbesättningen, så har denna till ändamål att lämna eleverna tillfälle att vid institutet praktiskt studera nötkreatursskötseln och den normala dräktigheten med dess symtom samt den normala förlossningen. Antalet djur i besättningen skulle vara aderton. Så stort antal synes emellertid Riksdagen icke erforderligt för att vinna det åsyftade ändamålet, utan torde, för att hålla institutets i alla händelser dryga utgifter för betjäning inom rimliga gränser, institutet väl kunna åtnöjas med ett så stort antal, som kan av en enda man behörigen skötas och mjölkas, d. v. s. omkring tolv djur. Till inköp av en sålunda reducerad besättning torde

3,000 kronor förslå.»

På Kungl. Maj:ts förslag ställde därefter 1912 års Riksdag på extra stat för år 1913 till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag å 68,000 kronor att användas till uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet, med rätt för Kungl. Maj:t att utav sagda anslag under år 1912 av tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna 17,000 kronor.

De beslut, som fattades i ämnet av 1913 års Riksdag, äro ovan återgivna. ___

14 Till löneregleringskommittén överlämnade framställningar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Samma dag, då ovan omförmälda proposition till 1911 års Riksdag avläts av Kungl. Maj:t, eller den 24 mars 1911, beslöt Kungl. Maj:t tillika att till löneregleringskommittén överlämna lärarkollegiets och direktionens förut omnämnda, år 1910 avgivna förslag till nya stadgar och ny stat för veterinärinstitutet in. fl. till ärendet hörande handlingar, därvid kommittén erhöll befallning att angående i dessa handlingar berörda organisations- och löneregleringsfrågor avgiva utlåtande och förslag.

Det torde i detta sammanhang böra erinras, hurusom dåvarande chefen för jordbruksdepartementet till det vid sistnämnda proposition fogade statsrådsprotokollet för den 24 mars 1911 anförde följande.

»De förslag, vilka sålunda nu äro beroende på Eders Kungl. Maj:ts prövning, innebära en i flera avseenden genomgripande omdaning av det veterinära undervisningsväsendet i vårt land. Den ledande tanken i förslagen har varit, att det nya veterinärinstitutet skulle bliva icke blott en utbildningsanstalt för praktiserande veterinärer utan även, i större utsträckning än hittills varit möjligt, ett säte för bedrivande av vetenskaplig forskning. I överensstämmelse med denna tanke hava såväl lärarkollegiet som direktionen vid utarbetande av sina stadgeförslag till grund för desamma i vidsträckt mån lagt de för våra universitet och högskolor gällande stadgar och hava likaledes i de nya förslagen till stat för lärarna upptagit avlöningsförmåner huvudsakligen motsvarande universitetslärarnas.»

»Den omorganisation, som således blivit ifrågasatt, synes mig emellertid vara av den omfattning, att något definitivt beslut i ärendet icke lärer kunna fattas, innan detsamma underkastas en mer allsidig utredning än hittills kunnat medhinnas. Ehuru det sålunda icke lärer vara möjligt att för närvarande fatta någon bestämd ståndpunkt i frågan, synes det mig likväl lämpligt att, under hänvisning till|vad föredragande departementschefen vid framläggande år 1907 av förslaget till nu gällande stat anfört, redan nu framhålla, att med fastställandet av nämnda stat och de i överensstämmelse därmed avfattade stadgarna otvivelaktigt avsetts att giva frågan om organisationen av institutets lärarpersonal och undervisning en i väsentligare hänseenden slutgiltig lösning. Med stöd härav synes mig en mera genomgripande omorganisation av institutet knappast kunna inom den närmaste tiden komma i fråga, därest icke synnerligen tungt vägande skäl finnas föreligga för de föreslagna ändringarna.»

»A andra sidan har redan vid behandlingen av frågorna om institutets nybyggnad och om den nu gällande staten ställts i utsikt, att vissa

15 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

förändringar i organisationen skulle framdeles bliva erforderliga. Sålunda framhölls, att i framtiden dels ämnena anatomi och fysiologi borde skiljas åt dels ock särskild ledare behövde anställas för en klinik för mindre husdjur. Vidare torde det vara påtagligt, att jämväl härutöver i viss mån ökade lärarkrafter skola finnas av nöden för undervisningens behöriga uppehållande vid det nya institutet med dess betydligt utvidgade lokaler och större antal elever ävensom att behovet av vaktmästare och annan betjäning vid det nya institutet kommer att bliva större än vad för närvarande är fallet. Inflyttningen i det nya institutet torde även med nödvändighet föranleda höjning av institutets driftkostnader, såsom för belysning, vatten, uppvärmning m. m., ävensom av utgifterna för institutets särskilda avdelningar.»

»Jämväl beträlfande lärarnas och den övriga personalens avlöningsförhållanden torde vissa jämkningar kunna finnas av behovet påkallade till undvikande av att institutets personal skulle i fråga om löneförmåner komma i sämre ställning än personalen vid andra jämförliga undervisningsanstalter, för vilka avlöningen blivit senare reglerad.»

Vidare överlämnade Kungl. Maj:t den 10 januari 1913 till kommittén en av veterinärinstitutets direktion gjord framställning om extra lönetillägg från och med år 1912 åt nuvarande adjunkten vid institutet Axel Pålman m. m. jämte i ärendet avgivna utlåtanden.

Den 27 januari 1913 anbefallde slutligen Kungl. Maj:t kommittén att avgiva utlåtande över dels en av tre biträdande lärare vid institutet gjord framställning i fråga om avlöningarna för prosektor och laboratorer därstädes, dels ock en framställning från innehavaren av befattningen såsom vaktmästare och konservator vid institutet angående avlöningen för denna befattning m. m., över vilka båda framställningar lärarkollegiet och direktionen avgivit yttranden.

Då jag nu går att i anslutning till kommitténs betänkande redogöra för innehållet i de till kommittén överlämnade handlingarna samt för kommitténs förslag och däröver avgivna yttranden, ävensom att för egen del yttra mig i ämnet, har jag i likhet med kommittén funnit lämpligt att, för vinnande av större överskådlighet, uppdela ämnet på särskilda huvudavdelningar.

16 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 46.

Lärarkollegiet 28/i 1910.

I. Yeterinärhögskolans uppgifter in. m.

I sin förut omnämnda skrivelse av den 28 april 1910 har lärarkollegiet anfört, att de allmänna grunder, som varit bestämmande för kollegiet vid utarbetandet av dess förslag till nya stadgar och ny stat, varit att i- möjligaste mån söka avhjälpa de klagomål, som gång efter annan framställts dels med anledning av den hämmande inverkan på det vetenskapliga arbetet, som de begränsade utrymmesförhållandena, de knappa anslagen och bristen på hjälplärare nödvändigtvis måst föra med sig, dels ock med anledning av den något föråldrade undervisningsplanen, som ej vare sig i fråga om den teoretiska eller den praktiska undervisningen lämnat de studerande den valuta och den utbildning, som obestridligen skulle kunna vinnas med en mera ändamålsenlig anordning av undervisningen.

Det hade framhållits, och det kunde tyvärr icke förnekas, att den vetenskapliga livaktigheten vid institutet, förnämligast av skäl, som redan vore nämnda, ej varit så stor, som önskvärt skulle varit. Det hade alltjämt varit kollegiets strävan att åstadkomma ändring härutinnan. Den första nödvändiga förutsättningen härför vore ju ett nytt institut med alla de ökade möjligheter till forskning och vetenskaplig livaktighet, det kunde erbjuda. Det måste nämligen allvarligt betonas, att en sådan institutions huvuduppgift, vid sidan av utbildningen av veterinärer, måste vara att föra de veterinära vetenskaperna framåt. Ett sådant vetenskapligt arbete måste enligt kollegiets mening anses nödigt, emedan forskning i veterinära ämnen ej förekomme vid annan högskola eller universitet i Sverge; och sådan forskning vore nödvändig ej blott för utrönande av viktiga spörsmål rörande husdjursskötseln utan även för utbildande av lärare vid institutet; i längden ginge det ej an att uteslutande leva på de rön, som gjorts i utlandet.

Överallt utomlands, där veterinärvetenskapen stode högt, yttrar vidare kollegiet, fungerade veterinärskolorna både till namnet och till gagnet som högskolor, intoge vid en del skolor i Tyskland och Schweiz ställning såsom fakulteter vid universiteten eller hade, såsom i Österrike och Ungern, självständig promotionsrätt. Det vore högt på tiden, att också vårt svenska veterinärläroverk toge steget ut och ryckte upp i nivå med skolorna utomlands, och denna tanke hade även vid förslagets utarbetande varit bestämmande för kollegiet. Därför hade kollegiet också, så långt det varit lämpligt och möjligt, låtit de för våra universitet och högskolor gällande stadgar ligga till grund för sina förslag.

17 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

I enlighet med dessa uttalanden har lärarkollegiet i sitt förslag till stadgar för högskolan angivit såsom dess ändamål »att såsom anstalt för undervisning i de till veterinärvetenskapen hörande ämnena utbilda veterinärer ävensom att främja utvecklingen av de vetenskaper, som tillhöra högskolans verksamhetsområde».

I nu gällande stadgar vore såsom läroanstaltens ändamål upptaget jämväl att utbilda hovslagare. En sådan uppgift ansåg kollegiet icke böra tillkomma själva högskolan. Då det emellertid synts lämpligt att vid sidan av högskolan och under dess hägn anordna en särskild undervisningsanstalt för bildande av hovslagare, hade kollegiet upprättat ett särskilt förslag till stadgar för en under högskolan lydande hovslagarskola.

Kollegiet har vidare hemställt om ökade kompetensfordringar för sökande till professors- eller lektorstjänst och framhållit, att detta stode i närmaste överensstämmelse med de strävanden att höja den vetenskapliga nivån vid högskolan, som kollegiet alltjämt vid utarbetandet av det nya stadgeförslaget sökt låta sig angeläget vara att fullfölja, samt måste anses såsom en nödvändig förutsättning för att dessa strävanden skulle kunna förverkligas.

Lärokurserna skulle så anordnas, att veterinärexamen kunde liksom nu medhinnas på fyra år.

För inskrivning såsom elev vid veterinärhögskolan skulle fordras avlagd studentexamen och att den inskrivningssökande vid denna examen eller fyllnadsprövning till densamma erhållit vitsord om minst godkända insikter i biologi samt i matematik å latin- eller realgymnasium ävensom enahanda vitsord i fysik och kemi å realgymnasium.

I sitt stadgeförslag har lärarkollegiet inryckt bestämmelse därom, att rättighet att utgiva och offentligen försvara disputationsavhandling skulle tillkomma vid högskolan utexaminerad veterinär, som ville vinna veterinär doktorsgrad, samt därom att veterinär doktorsgrad skulle få av högskolan genom lärarkollegiet utdelas åt utexaminerad veterinär, vilken vid högskolan fullgjort vederbörligt disputationsprov.

De skäl, som givit anledning till dessa förslag, har lärarkollegiet ansett ligga i öppen dag. Veterinärvetenskapen vore såsom vetenskap betraktad ännu ung, och den hade för sin vidare utveckling behov av all det understöd så i ett som i annat avseende, som kunde beredas den. Den hade för vårt lands vidkommande hittills saknat den mäktiga sporre till forskning, som möjligheten att erhålla doktorsvärdighet givetvis måste anses utgöra.

Det syntes ligga nära till hands, att rätten att promovera borde tillkomma den högskola, där de vetenskapliga uppgifter, på vilka en Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand,. 27 höft. (Nr 46.) 3

Direktionen 3/e 1910.

18 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.

promotion grundade sig, bearbetades och löstes. På den nionde internationella veterinärkongressen i Haag hösten 1909, där frågan om förvärvande av veterinär doktorsgrad bland annat stått på programmet, hade kongressen också enhälligt och på det bestämdaste uttalat sig för behovet av eu självständig promotionsrätt för veterinärhögskolorna.

När den nya veterinärläroanstalten planlagts, hade detta skett även med tanken fästad på att där bereda möjligheten för ett genomfört vetenskapligt forskningsarbete. Detta hade framhållits i motiveringen för de anslag, som krävdes, och denna tanke hade också blivit vid anslagets beviljande av Kungl. Maj:t och Riksdagen behjärtad. Det kunde icke annat än ligga i vårt lands husdjursskötsels stora intresse, att en möjligast livlig vetenskaplig verksamhet komme till stånd inom de viktiga grenar av densamma, en veterinärhögskola hade till uppgift att föra fram, så mycket mer, som det ej här rörde sig om några utgifter för statsverket; och det måste anses såsom ett livsvillkor för den veterinärvetenskapliga forskningen i vårt land, att också den bereddes detta mäktiga stöd, som i så hög grad varit ägnat att föra fram de vid universiteten representerade vetenskaperna.

Därför hade också kollegiet ansett sig böra uppställa denna promoveringsrätt som ett oundgängligt krav vid den omläggning av institutets stadgar, som vore föreslagen, ehuruväl kollegiet nogsamt måste räkna med den högst betydande ökade arbetsbörda, som kunde bliva en följd härav för institutets lärare. Ty det vore tydligt, att dessa vetenskapliga arbeten skulle i regel komma att försiggå på veterinärhögskolan och i mer eller mindre grad intressera och stödjas av de särskilda avdelningscheferna vid högskolan, vilka väl också väsentligast komme att fungera som opponenter.

Då vidare man mer och mer strävade efter att förbättra de praktiskt verksamma veterinärernas ekonomiska ställning och åtskilliga av dem sutte med lika goda villkor som lärarna vid högskolan eller med ännu bättre, måste man också tänka på att sörja för en rekrytering av dessa lärostolar med dugande män; och då det, enligt kollegiets åsikt, vore tydligt, att doktorsgraden komme att bli ett plus i meritförteckningen, som särskilt de sökande till alla de ekonomiskt fördelaktigaste veterinära befattningarna skulle sträva efter att förvärva sig, skulle på så sätt en mera vetenskapligt skolad stab stå till hands även för återbesättandet av högskolans lärarbefattningar.

Direktionen, vars stadgeförslag ej företer någon avsevärd avvikelse från lärarkollegiets förslag, i vad det här ovan återgivits, har i sin

19 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

skrivelse till Kungl. Maj:t den B juni 1910 yttrat, att direktionen, försåvitt den icke gjorde någon anmärkning mot lärarkollegiets uttalanden och förslag, i huvudsakliga delar instämde i kollegiets motivering; och har direktionen vidare angående veterinärinstitutets blivande uppgifter anfört följande.

»Den ledande tanken i stadgeförslagen är, att, sedan institutet inflyttat i sina nya, tidsenliga lokaler, läroanstalten bör, i enlighet med vad som uttalades redan under förberedelserna för byggnadsföretaget, bliva icke blott ett institut för utbildning av veterinärer utan ock en härd för vetenskaplig forskning inom det veterinära kunskapsområdet. Erfarenheten inom och utom landet visar otvetydigt, att det numera icke är möjligt att meddela undervisning vid läroanstalten utan att tillräckligt tillfälle lämnas lärare och mera försigkomna lärjungar att i rikare mån än hittills varit möjligt bedriva verkligt vetenskapliga studier och forskningar. Detta innebär dock endast en utveckling i rätt riktning av vad som redan nu måste anses vara institutets ändamål och tager sig ett naturligt uttryck i den föreslagna benämningen: veterinärhögskolan. »

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 9 november 1910 förklarat sig finna den utveckling, som föreliggande förslag innebure, vara att anse som en given följd av statsmakternas beslut att uppföra ett nytt tidsenligt veterinärinstitut, vars särskilda avdelningar naturligen borde begagnas i undervisningens och veterinärvetenskapernas intresse och icke kunde få stå obegagnade. Medicinalstyrelsen sade sig till fullo instämma i den princip, som i stadgeförslagen kommit till uttryck, nämligen att, sedan institutet inflyttat i sina nya, tidsenliga lokaler, läroanstalten borde bliva icke blott ett institut för utbildning av veterinärer utan ock en anstalt för vetenskaplig forskning inom det veterinära kunskapsområdet.

I det förnyade yttrande, som den 21 december 1910 avgavs av lärarkollegiet, har till en början erinrats, hurusom det nya institutet blivit inrett för ett antal av 120 elever, och upptagits till närmare utredning, huruvida landet verkligen hade behov av ett så stort antal veterinärer, som ett elevantal av 120 årligen skulle tillföra detsamma. Kollegiet har härvid erinrat, att redan i skrivelse av den 7 februari 1906 till chefen för jordbruksdepartementet de av nämnda departementschef tillkallade sakkunniga för yttrande över förslag till nytt institut, med

Medicinalstyrelsen 9/n 1910.

Lärarkollegiet 21/i2 1910.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

stöd av en statistik för 10 år beräknat, att man på 120 elever icke kunde utexaminera mer än omkring 18 om året.

Lärarkollegiet ansåg detta antal helt visst vara det minsta, som borde beräknas för att dels fylla den stora veterinärbrist, som vore rådande, dels rekrytera de genom innehavares frånfälle eller inträdande i pensionsåldern ledigblivna befattningarna, dels besätta de nya platser, som alltjämt skapades och som i en nära framtid med de uppväxande slakthusen och den uppblomstrande hygienen än mera komme att ökas i antal. Nyssnämnda sakkunniga hade framhållit, hurusom vissa landsdelar, särskilt i Norrland, vore ytterst illa tillgodosedda, då på sina ställen ett avstånd av tjugutals mil kunde förekomma mellan veterinärerna. Vid 1910 års början hade, enligt vad kollegiet meddelade, omkring 25 distrikt stått lediga, utan att någon veterinär kunnat erhållas, och det klagades allmänt över denna brist. Kollegiet ansåg det med ett ord vara satt utom allt tvivel, att institutet måste taga emot så många elever, det i sina nya byggnader kunde rymma.

Ett ökat antal elever krävde emellertid med nödvändighet ökade anslag och ökade lärarkrafter, om undervisningen skulle bliva fullt tillfredsställande, och det kunde helt naturligt icke gärna ifrågasättas, att institutet skulle utexaminera undermåliga veterinärer. Fastmer syntes alla skäl och icke minst det ömtåliga förhållandet till främmande makter i fråga om export av våra husdjur med oundgänglig nödvändighet fordra, att våra veterinärers utbildning vore fullgod och jämförlig med den, som vid veterinärhögskolorna i andra kulturländer komme de studerande till del, och att det bereddes institutet möjligheter att bibringa dem en sådan utbildning. Det vore också med tanke härpå, det nya institutet planerats, och hela systemet (paviljongsystem), föreläsningssalar och övningssalar m. m. vore inrättat därefter.

En stor olägenhet med det ringa lärarantalet på det gamla institutet hade varit, att kurserna i vissa ämnen måst fördelas på två år, så att två avdelningar samtidigt nödgats övervara föreläsningarna eller arbeta på laboratorierna. På grund av den menliga inverkan, som denna anordning medfört för undervisningen, hade en ändring härutinnan föreslagits i den nya läroplanen; föreläsningssalar och laboratorier vore ock på det nya institutet inredda för endast en årskurs. För att så skulle kunna ske, måste emellertid lärarnas antal ökas, försåvitt deras undervisningsskyldighet ej skulle fördubblas, vilket ju vore fullkomligt orimligt. Då därför i den nådiga remissen den 14 december 1910 till direktionen förutsattes, att verksamheten skulle i det nya institutet

21 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

drivas efter samma plan som dittills, så vore detta av nämnda skäl och ännu andra, till vilka kollegiet längre fram återkomme, icke möjligt.

Yeterinärinstitutets direktion har i skrivelsen den 22 december 1910 för egen del anfört följande.

I varje läroämne vid veterinärinstitutet hade det till följd av bristande lärarkrafter ålegat en lärare att föreläsa lärokursen i dess helhet. Enär detta i de större och viktigare ämnena icke kunna medhinnas under ett läsår, hade föreläsningarna det ena året omfattat den förra hälften av ämnet och det andra året senare hälften. Då läroplanen varit så anordnad, att veterinärexamen skolat kunna avläggas efter fyra års studier, hade vid början av varje läsår en årsklass elever måst påbörja åhörandet av föreläsningarna i ett ämne av ifrågavarande beskaffenhet, vadan alltså föreläsningarna åhörts av två olika årsklasser samtidigt. Härav hade naturligtvis blivit en följd, att vartannat år en årsklass fått börja åhöra föreläsningarna mitt uti ämnet, utan att förut hava bevistat föreläsningarna om den tidigare, grundläggande delen av ämnet. För att råda bot för detta missförhållande hade läroplanen för det nya institutet anordnats så, att hela lärokursen i varje ämne skulle kunna föreläsas under ett läsår, vilket skulle ske på det sätt, att professorn i ämnet genomginge endast en del av lärokursen och vederbörande hjälplärare under samma tid genomginge återstoden. Därigenom komme varje föreläsning att bevistas av endast en årsklass elever; och med hänsyn därtill vore föreläsningssalar och laboratorier vid det nya institutet tillmätta.

Det förutvarande institutet hade varit avsett för 80 elever, och med hänsyn därtill hade varje år intagits ett tjugutal. Emellertid hade elevantalet under de gångna åren icke stannat vid 80 utan varit avsevärt större, detta tillföljd därav, att årligen åtskilliga elever i de tre första årsklasserna icke kunnat flyttas till nästa årsklass, och att långt ifrån alla eleverna i fjärde årsklassen under läsåret kunnat avlägga examen. Så hade under höstterminen 1910 elevantalet utgjort inalles 95. I genomsnitt hade halva antalet eller 48 elever haft att samtidigt bevista åtskilliga föreläsningar och demonstrationer m. m.

I det nya institutet vore lokalerna avsedda att rymma omkring 40 elever. För att efter hand kunna fylla landets behov av veterinärer, beräknades ett trettital elever behöva intagas årligen. På så sätt skulle elevantalet komma att utgöra 120, men i själva verket komme antalet att bliva högre och beräknades komma att gå upp till omkring 150. Då lokalerna i nya institutet rymde 40 elever, vore det alltså uppenbart,

Direktionen *2/i2 1910.

Lönc-

reglerings-

kommittén

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

att undervisningen där icke kunde drivas efter samma plan som dittills. även om elevantalet icke ökades, och så mycket mindre efter avsedd ökning av elevantalet, då plats skulle erfordras för 75 elever.

En annan olägenhet i det rådande undervisningssystemet hade bestått i svårigheten för läraren att, särskilt i laboratorierna, samtidigt undervisa ett så stort antal elever. Denna svårighet skulle — oavsett bristande utrymme i lokalerna — framträda så mycket skarpare efter institutets förflyttning till dess nya byggnader med ty åtföljande avsevärt ökat antal elever.

Dåvarande avdelningen för anatomi och fysiologi vore avsedd att i nya institutet uppdelas i två från varandra skilda institutioner, för vilka särskilda lokaler funnes inrättade, och den medicinska kliniken skulle delas till en medicinsk klinik för större husdjur och en klinik för smärre husdjur. Dessa förändringar, som nödvändiggjorde inrättandet av en professur i fysiologi och en laboratorstjänst vid nyssnämnda kliniker, medförde uppenbarligen ändringar av den dittills tillämpade läroplanen.

Direktionen ansåg följaktligen, att institutets verksamhet i dess nya lokaler icke skulle kunna uppehållas efter samma plan som dittills.

Löneregleringskommittén har i sitt betänkande till en början framhållit, hurusom de framlagda förslagen innefattade ej allenast en betydande tillökning av den nu för veterinärinstitutet gällande utgiftsstaten och därå upptagen ordinarie personal, utan även en omläggning av stadgarnas bestämmelse om institutets uppgifter. Under det att enligt nu gällande stadgar veterinärinstitutet hade till ändamål att såsom fullständig läroanstalt bilda skickliga veterinärer och hovslagare, skulle nämligen enligt föreliggande stadgeförslag »veterinärhögskolans» ändamål vara att såsom anstalt för undervisningen i de till veterinärvetenskapen hörande ämnena utbilda veterinärer ävensom att främja utvecklingen av de vetenskaper, som tillhöra högskolans verksamhetsområde.

Kommittén har vidare anfört väsentligen följande.

Utbildningen av hovslagare hade sålunda ansetts icke böra tillkomma veterinärhögskolan, varemot hemställts, att vid sidan av högskolan och under dess hägn skulle anordnas en särskild undervisningsanstalt för bildande av hovslagare, för vilken anstalt föreslagits särskilda stadgar.

Även enligt lärarkollegiets och direktionens förslag till examensstadga skulle emellertid undervisning i hovbeslag och i läran om hovens sjukdomar meddelas åt de blivande veterinärerna, i vilkas båda examina

23 Kungl. Maj:ts -Nåd. Proposition Nr 46.

hovbeslagsläran skulle ingå som examensämne. Vidare vore lärare i hovbeslagslära ävensom en assistent och en verkmästare vid hovbeslagssmedjan upptagna å föreslagen stat för veterinärhögskolan.

Kommittén har velat uttala den mening, att det icke skulle vara välbetänkt, om föreståndaren och övrig personal vid institutionen för hovbeslag skulle i förhållande till institutets direktion, lärarkollegium och rektor intaga en särskild mera fristående ställning än föreståndarna och personalen vid de övriga institutionerna.

På dessa och i övrigt anförda skäl har kommittén hemställt, att förslaget om hovslagarskolans utbrytning från veterinärinstitutet och anordnande såsom en i viss mån fristående läroanstalt med särskilda stadgar icke måtte vinna bifall.

Enligt ovan anförda förslag till ändrad bestämmelse angående den ifrågavarande veterinära läroanstaltens ändamål skulle densamma, enligt vad löneregleringskommittén vidare anfört, ej allenast vara en undervisningsanstalt utan även hava till uppgift »att främja utvecklingen av de vetenskaper, som tillhöra högskolans verksamhetsområde».

Det syntes kommittén uppenbart, att, därest undervisningen vid veterinärinstitutet skulle kunna fylla sitt ändamål, densamma borde vara grundad på vetenskaplig forskning. För att detta måtte kunna vara fallet, borde undervisningen handhavas av lärare, vilka var och en inom sitt läro område ej allenast vore väl förtrogna med den vetenskapliga utvecklingen utan även behärskade de vetenskapliga arbetsmetoderna, så att de ägde förmåga att själva göra vetenskapliga iakttagelser och utföra vetenskapliga undersökningar. I sådant syfte hade ock inom det nya institutet ställts till lärarnas förfogande laboratorier och andra materiella hjälpmedel, och det syntes även från undervisningens synpunkt vara önskvärt, att de möjligheter till ökad vetenskaplig verksamhet, som sålunda öppnats, icke måtte lämnas obegagnade.

Då det gällde att i stadgarna fastslå veterinärinstitutets ändamål borde emellertid enligt kommitténs mening ändamålet angivas på ett sätt, som icke innefattade någon principiell avvikelse frän den nuvarande bestämmelsen. Det vore, efter vad kommittén hölle före, undervisningens krav, som borde vara normerande vid bestämmandet av det erforderliga antalet lärarplatser och jämväl andra befattningar vid institutet. Endast om denna ståndpunkt fasthölles, syntes det bliva möjligt att åtminstone till någorlunda skäliga belopp begränsa de i allt fall oväntat dryga kostnader, som institutets verksamhet i de nya lokalerna syntes komma att medföra.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

En jämförelse med motsvarande bestämmelser för universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet syntes i detta sammanhang vara av intresse, helst som dessa bestämmelser för ej lång tid sedan varit föremål för ändringar. Bestämmelsen i universitetsstatuterna. av den 27 november 1908 § 99 om universitetets uppgift likasom även en föreskrift av motsvarande innehåll i stadgarna för karolinska institutet av den 27 november 1908 § 79 omformulerades genom särskilda kungörelser av den 13 augusti 1909 på sådant sätt, att i nyssberörda paragrafer allenast uttalas, att universitetet, respektive karolinska institutet, har att, var inom sitt område, meddela en på vetenskaplig forskninggrundad undervisning ävensom att i samband därmed sörja för den examination, varom i särskilda examensstadgar är förordnat.

Då någon särskild och uttrycklig bestämmelse om skyldighet för universiteten eller för karolinska institutet att inom områdena för deras verksamhet främja den vetenskapliga utvecklingen ej ansetts erforderlig, borde sådan föreskrift kunna undvaras även i veterinärinstitutets stadgar.

Det borde slutligen i detta sammanhang icke lämnas oanmärkt, att en vetenskaplig arbetsuppgift inom det veterinärmedicinska området vore ålagd den veterinärbakteriologiska anstalten, vilken enligt sin instruktion av den 2 oktober 1908 hade till uppgift dels att tillhandagå veterinärförvaltningen med nödiga vetenskapliga undersökningar och andra arbeten inom särskilt angivna områden, dels att, i den mån omständigheterna sådant medgåve, utöva självständig vetenskaplig forskninginom anstaltens verksamhetsområde, dels ock att genom den vid anstalten anställde laboratorn upprätthålla undervisningsskyldigheten i bakteriologi vid veterinärinstitutet.

Frågan om veterinärinstitutets blivande benämning hade av lärarkollegiet och direktionen blivit satt i sammanhang med de nu behandlade frågorna.

Enligt kommitténs mening vore namnfrågan i och för sig av mera underordnad betydelse, om den ock ej vore alldeles utan sina tilläventyrs kommande konsekvenser i anslagsväg. Kommittén ansåge sig dock icke höra i detta avseende göra någon bestämd hemställan.

A ena sidan syntes yrkandet på genomförandet av högskolebenämningen vinna stöd av 1912 års Riksdags beslut om förändring av benämningen »skogsinstitutet» till »skogshögskolan». Å andra sidan syntes de vid nyligen skedda löneregleringar bibehållna namnen karolinska mediko- kirurgiska institutet, tandläkarinstitutet och farmaceutiska institutet ävensom saknaden, enligt kommitténs mening, av verkligt betydelse-

25 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.

fulla skäl för ändring av den hävdvunna benämningen »veterinärinstitutet» tala för dess bibehållande. Kommittén hade ock för sin del såväl i sitt förslag till ny stat som i övrigt i betänkandet använt sistberörda benämning.

Bestämmelserna i den föreslagna examensstadgan hade ansetts icke böra göras till föremål för någon mera ingående granskning av kommittén.

Det hade emellertid ådragit sig kommitténs uppmärksamhet, att enligt de i lärarkollegiets och direktionens skrivelser omförmälda beräkningarna antalet årligen utexaminerade elever upptagits anmärkningsvärt lågt i förhållande till såväl antalet årligen intagna elever som ock antalet av institutets samtliga elever. Under det att antalet årligen intagna elever i det nya institutet beräknats till ett trettital, hade av direktionen antagits, att elevantalet i det hela skulle komma att uppgå till omkring 150. Beträffande antalet årligen utexaminerade elever skulle, enligt eu av lärarkollegiet åberopad beräkning av förut omförmälda sakkunniga, på ett elevantal av 120 icke kunna utexamineras mer än omkring 18 årligen. Enligt samma beräkningsgrund skulle följaktligen den av direktionen senast angivna totalsiffran av omkring 150 elever motsvaras av omkring 22 å 23 utexaminerade veterinärer om året.

Därest under en följd av år såväl antalet nyintagna elever som sammanlagda elevantalet varit konstant, syntes emellertid antalet årligen utexaminerade elever böra understiga de nyintagnas antal allenast med en siffra motsvarande antalet av de elever, som årligen avbröte sina studier utan att hava avlagt veterinärexamen. Då det förefallit kommittén mindre sannolikt, att de i förtid avgångna elevernas antal skulle i allmänhet vara så betydande, som de nyss anförda siffrorna gåve vid handen, hade kommittén tagit kännedom om den statistik, varpå nämnda sakkunniga grundat sin beräkning. Efter granskning av denna beräkning har kommittén uttalat, att antalet av de utexaminerade syntes böra på ett lärjungeantal av 120 bliva inemot 24 årligen och på ett lärjungeantal av 150 närma sig 30 årligen.

Med avseende härå och då ett antal av 18 utexaminerade elever om året ansetts kunna åtminstone någorlunda motsvara landets behov av veterinärer, hade kommittén funnit anledning taga under övervägande, huruvida icke under nuvarande förhållanden, då institutet syntes äga möjlighet att i sina nya byggnader mottaga ett ej oväsentligt större antal elever än vid byggnadernas uppförande beräknats, intagningen Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 27 halt. (Nr 46.) 4

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

av elever och därmed också årskontingenten av utexaminerade veterinärer borde begränsas på annat sätt än genom det utrymme, som kunde beredas inom institutets byggnader.

Därest veterinärinstitutets direktion ålades att exempelvis vart femte år till Kungl. Maj:t inkomma med ej mindre utredning angående landets tillgång på och behov av veterinärer än även förslag till det antal elever, som under vart och ett av de närmast följande fem åren finge mottagas vid institutet, skulle härigenom vinnas möjlighet till icke blott en viss begränsning av kostnaderna för undervisningens uppehållande vid institutet m. m. utan även och framför allt en för veterinäryrkets utövare likasom för landet i det hela önskvärd garanti mot uppkomsten av en alltför stor tillgång till arbetskraft inom det veterinära området. En dylik prövning av den omfattning, vari elever finge mottagas, hade, enligt vad kommittén inhämtat, sedan ett antal år tillbaka ägt rum vid tekniska högskolan och vid skogsinstitutet och syntes även kunna förväntas komma att företagas vid den blivande skogshögskolan.

Det relativt stora antalet av dem, som påbörjat men icke fullföljt studier vid veterinärinstitutet, och av dem, som för sin lärokurs därstädes behövt använda längre tid än fyra år, syntes kommittén utgöra en kraftig maning att tillse, huruvida icke i förhållande till studietidens beräknade längd alltför stora fordringar ställdes på de studerandes arbetsförmåga.

Någon förbättring härutinnan borde väl kunna väntas genom den föreslagna bestämmelsen, att inträde såsom elev vid veterinärinstitutet icke vidare skulle stå öppet för en var, som avlagt studentexamen, utan allenast för dem, som erhållit betyg, utvisande sådana kunskaper i biologi, matematik, fysik och kemi, som ansetts erforderliga för ett fruktbärande studium vid veterinärinstitutet, vilken bestämmelse av kommittén förordades och som stode i överensstämmelse med vad som från och med år 1908 gällde för inträde vid medicinsk fakultet eller karolinska institutet. Vidare hade i förslagen till examensstadga inryckts bestämmelser, åsyftande kontroll över de särskilda ämneslärarnas examensfordringar och reducering av för högt tilltagna fordringar till lämplig omfattning.

För att en tillfredsställande veterinärkurs måtte kunna utan överansträngning i allmänhet medhinnas på den beräknade tiden av fyra år, hade emellertid kommittén funnit erforderligt även hemställa om en förlängning av den tid, varunder föreläsningarna vid institutet årligen skola pågå. — Till denna fråga återkommer jag senare.

27 Kungl. M<xj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

De föreslagna ändrade bestämmelserna angående kompetens för befordran till lärarbefattning vid veterinärinstitutet hava icke givit anledning till någon erinran från kommitténs sida.

Yad angår förslaget om rätt för veterinärinstitutet (eller »veterinärhögskolan») att utdela veterinär doktorsgrad, ansåge kommittén något yttrande från dess sida icke förväntas därom, huruvida vid institutet nu förefunnes och framdeles kunde vara att påräkna den livaktiga och ständigt fortgående vetenskapliga verksamhet, som syntes böra utgöra en förutsättning för promotionsrättens beviljande.

Då emellertid lärarkollegiet i sin framställning i ämnet framhållit, att promotionsrätten skulle för institutets lärare kunna komma att medföra en högst betydande ökad arbetsbörda, syntes anledning förefinnas att antaga, att, därest den ifrågavarande rättigheten bleve institutet beviljad, densamma kunde komma att giva anledning till ökade krav på lärarkrafter från institutets sida. Det syntes vidare sannolikt, att ett medgivande av promotionsrätt åt veterinärinstitutet skulle vara ägnat att framkalla anspråk på motsvarande rättighet för vissa andra bildningsanstalter inom landet och sålunda utgöra första steget till en väsentlig utsträckning av denna, av ålder universiteten förbehållna rättighet, vilken först på senaste tiden medgivits åt karolinska institutet samt Stockholms och Göteborgs högskolor.

Kommittén hade slutligen velat uttala sina tvivel, huruvida det såsom veterinärinstitutets lärarkollegium syntes anse skulle vara önskvärt, att de personer, vilka ämnade uppträda såsom sökande till de ekonomiskt fördelaktigaste veterinära befattningarna i riket, i allmänhet komme att eftersträva veterinär doktorsgrad. Enligt kommitténs åsikt borde nämligen ådagalagd duglighet i veterinäryrkets praktiska utövning i första hand vara avgörande vid tillsättande av sådana befattningar, vilkas innehavare skulle hava till uppgift att utöva veterinärpraktik.

I det yttrande, som veterinärinstitutets lärarkollegium den 19 mars Lärarkollegiet 1913 avgivit med anledning av löneregleringskommitténs betänkande, 19/8 1913har kollegiet i nu förevarande delar anfört, bland annat, följande.

Det hade ingalunda varit kollegiets avsikt, att institutionen för hovbeslag, som vore lika nödvändig för den veterinära utbildningen som någon av de övriga institutionerna, skulle skiljas från institutet, utan endast själva hovslagarskolan, som hade en helt annan uppgift, och för vilken särskilda stadgar alltid måste utfärdas.

Då kommitténs förslag om borttagande av den av kollegiet före-

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

slagna bestämmelsen, att högskolans uppgift, bland annat, vore att främja utvecklingen av de vetenskaper, som tillhörde dess verksamhetsområde, endast syntes grunda sig därpå, att en sådan bestämmelse vore överflödig, hade kollegiet intet att erinra mot att bestämmelsen om institutets ändamål omformulerades till. överensstämmelse med vad som gällde för universiteten och karolinska institutet.

Det hade aldrig varit kollegiets mening, att den föreslagna promotionsrätten skulle fordra ökade lärarkrafter, utan hade kollegiet endast velat framhålla, att den nämnda rättigheten skulle i väsentlig mån kunna bidraga till att hos respektive lärare höja intresset för ett mera vetenskapligt arbete.

Direktionen */* 1913.

Direktionen har i yttrande den 3 april 1913 anfört, att den i de delar, beträffande vilka den anslöte sig till kollegiets uppfattning, inskränkte sig till att i huvudsakliga delar åberopa vad kollegiet anfört.

Frågan om lämpligaste sättet att angiva hovslagarskolans ställning till högskolan vore av huvudsakligen formell art och direktionen vidhölle sitt förslag härutinnan.

Kommitténs uttalade farhåga, att ett medgivande av promotionsrätt åt institutet skulle framkalla anspråk på ökade lärarkrafter, syntes ej böra tillmätas betydelse. De disputationsprov, som kunde förväntas, om promotionsrätten beviljades, kunde icke berättiga till dylikt antagande. Däremot kunde medgivandet av promotionsrätten antagas komma att verka som en särskild drivkraft till intensivare arbete för lärarna därigenom att de, för att kunna lämna de blivande doktorsaspiranterna erforderlig ledning i deras studier, skulle nödgas på helt annat sätt följa med utvecklingen inom sitt ämne, än som under nuvarande förhållanden erfordrades. Det vore också uppenbarligen härpå lärarkollegiet syftat med det uttalande, som närmast syntes hava föranlett kommitténs farhågor i förevarande hänseende. Likaså syntes den omständigheten, att ett bifall till framställningen om promotionsrätt åt institutet skulle kunna föranleda liknande framställningar från andra undervisningsanstalter, enligt direktionens förmenande icke böra avskräcka. Det borde ej kunna bestridas — något som för övrigt erfarenheten från andra områden redan visat — att möjligheten att vinna doktorsgrad inom den veterinära disciplinen skulle verksamt bidraga till att framkalla litterär verksamhet på det veterinära kunskapsområdet i form av avhandlingar i olika veterinära ämnen. Därest dessa avhandlingar, såsom vore avsett vid disputation för doktorsgradens vinnande, komme att befordras till trycket, skulle också de rön och forsknings-

29 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 46.

resultat, som genom avhandlingarna framlades, lättare komma en större allmänhet till godo än nu ofta bleve fallet. Vad man ytterst ville nå med doktorsgraden vore sålunda att söka skapa intresse för vetenskapliga undersökningar beträffande veterinära frågor i större utstickning än vad hittills varit möjligt. Huru viktigt åter det vore, att en inhemsk veterinärlitteratur skapades, framginge därav, att det ej gärna kunde ifrågasättas, att de för tjänstgöring i landets olika delar anställda veterinärerna i större utsträckning skulle hava tid och tillfälle att genom studier av den utländska litteraturens alster följa utvecklingen inom den vetenskap, som läge till grund för deras arbete. Och vad anginge de rön och erfarenheter, som gjordes vid själva institutet, vore ju det närmast till hands liggande medlet att göra dem allmännare kända att tillskapa en inhemsk litteratur med utgångspunkt från institutet. Däremot vore det ingalunda direktionens mening att innehavare av doktorsgrad skulle vid konkurrens om de veterinära befattningarna endast på grund av denna merit tillerkännes företräde framför en icke promoverad. Det antagliga och mest sannolika vore, att den veterinära doktorsgraden ej komme att i det praktiska livet spela större roll än den medicinska visat sig göra. Slutligen ville direktionen i anledning av kommitténs uttalande, att ådagalagd praktisk duglighet i första hand borde vara avgörande vid tillsättande av befattningar, med vilka följde veterinärpraktik, giva tillkänna, att direktionen så tillvida delade kommitténs uppfattning, att direktionen ansåge största hänsyn böra tagas till den praktiska dugligheten, men att direktionen å andra sidan ej heller kunde bortse från den störa betydelse, den vetenskapliga utbildningen både jämväl för det praktiska livet. All vetenskap — förutsatt att det vore verklig sådan — förde till rena praktiska resultat i sista hand och mera ju djupare och grundligaie den vore.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 11 april 1913 icke yttrat sig i nu förevarande ämnen. Styrelsen har emellertid framhållit, att med hänsyn till den korta tid, som stått styrelsen till buds för utlåtandets avgivande, styrelsen icke kunnat avgiva ett i alla delar så fullständigt och ingående yttrande, som styrelsen eljest ansett ömkligt, utan finge i det mesta inskränka sig till att i korthet yttra sig beträffande de punkter, där styrelsen ansett sådant oundgängligen erforderligt. I ett par avseenden, därav icke något berör förhållanden i nu ifrågavarande del av redogörelsen, har styrelsen funnit sig böra intaga eu från veterinärinstitutets direktion avvikande ställning, men i övrigt

Medicinalstyrelsen 11/t 1913.

Departements

chefen.

30 Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 46-

icke funnit anledning till särskild erinran mot vad direktionen hemställt utan förklarat sig instämma i direktionens förslag, i de flesta fall även med gillande av direktionens motiveringar.

De frågor, som berörts i nu förevarande del av ämnet, äro väsentligen stadgefrågor, vilka visserligen hava stor betydelse för att klarlägga ifrågavarande läroanstalts uppgifter och verksamhetssätt och därigenom bilda en utgångspunkt vid bedömande av frågorna om de lärarkrafter, som behöva anställas, samt de anslag, som erfordras. Men de torde icke vara av natur att tarva något beslut av Riksdagen, utom i fråga om läroanstaltens benämning, vilken ju måste fastslås i samband med statens fastställande.

Samma skäl, som år 1912 föranledde mig att hemställa, att skogsinstitutet måtte efter sin omorganisation benämnas skogshögskolan, göra, att jag nu finner mig böra föreslå, att namnet veterinärinstitutet utbytes mot veterinärhögskolan. Läroanstaltens uppgift, sådan denna angivits av såväl löneregleringskommittén som de hörda myndigheterna, samt arten och omfattningen av det arbete, som där bör bedrivas både från lärares och elevers sida, i synnerhet sedan genom nya lokaler och genom höjda anslag de materiella förutsättningarna därför ökats, synas mig utgöra giltigt skäl att i fråga om benämningen likställa veterinärinstitutet med andra högskolor i riket.

Huruvida likställigheten med universiteten och de högskolor, som meddela universitetsbildning, bör sträckas därhän, att jämväl promotionsrätt medgives, torde icke behöva nu avgöras, utan lärer denna fråga kunna undanskjutas, till dess nya stadgar för högskolan skola utfärdas.

Att på det av löneregleringskommittén föreslagna sättet söka rätta högskolans elevantal efter det vid varje tid påräkneliga behovet av veterinärer synes mig särdeles lämpligt. Även förslaget om skärpning av inträdesfordringarna för elev synes mig förtjänt av bifall.

Vad i övrigt i nu omförmälda hänseenden från olika håll anförts föranleder i detta sammanhang icke något annat yttrande från min sida än ett uttalande, att jag anser det vara av största vikt, att högskolan organiseras på sådant sätt, att den kan med utnyttjande av de hjälpmedel för vetenskaplig verksamhet, som stå till buds, på ett fullt tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål att meddela en på vetenskaplig forskning grundad undervisning och sålunda bliva till största möjliga praktiska nytta för landet.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

31 II. Direktionens förslag till stat för yeterinärhögskolan.

Innan jag ingår på en närmare redogörelse för de särskilda förändringar i veterinärinstitutets nuvarande stat, som blivit ifrågasatta, anser jag lämpligt att, för vinnande av större överskådlighet, bär i ett sammanhang införa det av direktionen den 3 juni 1910 avgivna statförslaget.

*) Lektorn å övergångsstat i obstetrik förordnas att uppehålla undervisningen i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) mot ett tilläggsarvode till sin avlöning såsom lektor av 1,000 kronor att utgå av professorslönen. Professuren tillsättes först sedan lektoratet i obstetrik genom nuvarande lektorns avgång indragits.

J) Läraren i hovbeslag åtnjuter en avlöning av 2,000 kronor i lön och 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar eller tillhopa 3,000 kronor, så länge de militära hovslagarkuiserna äro förlagda till högskolan.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46. 33

Lärarrådet vid högskolan vare medgivet att, efter omständigheterna och om sådant finnes lända till nytta för undervisningen, med styrelsens tillstånd fördela läroämnena mellan lärarna, dock alltid så att varje lärare bibehålies vid sina huvudsakliga läroämnen.

För professor kan lönen höjas efter 5 år med 600 kronor.

För lektorn å övergångsstat och läraren i hovbeslag kan avlöningen höjas efter 5 år med 500 kronor ocli efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor samt efter nya 5 år med ytterligare Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 27 käft. (Nr 46.) 5

34 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 46.

500 kronor och etter än ytterligare 5 år ånyo med 500 kronor. Av varje sådant ålderstillägg skola 350 kronor utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar.

För 1 vaktmästare och konservator, 1 fodermarsk på den kirurgiska avdelningen, 1 fodermarsk på den medicinska avdelningen, tillika hundskötare, 1 förman i försöksladugården och 1 verkmästare i hovbeslagssmedjan kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor.

För 1 vaktmästare på den kemiska avdelningen, 1 vaktmästare på den patologisk-anatomiska avdelningen, 1 vaktmästare på den ekonomiska avdelningen, 1 sjukvårdare på den kirurgiska avdelningen, 1 port- och telefonvakt och 1 maskinist kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor.

Prosektor, laboratorer, assistenter, vaktmästare, fodermarskar, sjukvårdare, förman i försöksladugården, port- och telefonvakt, maskinist och verkmästare åtnjuta, förutom den kontanta avlöningen, jämväl fri bostad och värme.

Därest professor, lektor å övergångsstat eller lärare i hovbeslag åtnjuter fri bostad, skola å lönen avdragas 500 kronor årligen.

Det torde böra här anmärkas, dels att i statförslaget avlöningssummor blivit utförda såväl för professorn i läran om nötkreaturens sjukdomar m. m. som för lektorn å övergångsstat, ehuru dessa befattningar enligt anmärkning vid samma statförslag skulle utesluta varandra, och dels att direktionen genom senare framställningar i viss män ändrat sina förslag angående professuren i patologisk anatomi, angående ovanbemälde lektor, angående avlöningen för läraren i hovbeslag, prosektorn och laboratorerna, angående anslag till anatomiska och histologiska avdelningen samt angående de allmänna anslagen.

III. Professorernas avlöningsförmåner, lärarnas tjänstgöringsskyldighet m. in.

Professorer- I sin skrivelse av den 28 april 1910 har lärarkollegiet erinrat, att

löntngsför- 1907 års omreglering av veterinärinstitutets stat professorernas

måner. avlöningsförmåner blivit höjda till likhet med universitetsprofessorernas Lärarkollegiet och intendenternas vid naturhistoriska riksmuseum samt att jag då A i9io. framhållit, att enligt min mening däruti icke läge någon oegentlighet, enär de elever, som undervisades vid veterinärinstitutet, måste, liksom eleverna vid högskolorna, hava avlagt mogenhetsexamen samt vidare kursen vid institutet vore ganska lång, nämligen fyraårig, och slutligen veterinärvetenskapens utveckling under senaste tid gjorde, att den vetenskapliga utbildning, som dåmera krävdes av en professor vid veterinärinstitutet, syntes kunna ungefär jämställas med övriga professorers, svnnerligast om de i det vilande stadgeförslaget ifrågasatta skärpta kompetensvillkor för professur— avhandling, disputationsprov m. m. —-

85 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

vunne Kungl. Maj:ts gillande. Jag hade även ansett en viss betj’delse böra tillmätas den omständigheten, att ifrågavarande professorer vore nödsakade att bo i huvudstaden, varest levnadskostnaderna vore jämförelsevis dyra.

Denna motivering hade, yttrar vidare lärarkollegiet, också vunnit Riksdagens gillande. Emellertid hade vid 1908 års riksdag en ny lönereglering blivit genomförd för universitetsprofessorerna m. fl., och då de motiv, som vid 1907 års riksdag legat till grund för professorernas vid veterinärinstitutet lönereglering i överensstämmelse med övriga professorers, alltjämt förelåge med om möjligt än större tyngd på grund av de ökade krav särskilt på vetenskaplig verksamhet, som vid den nya högskolan med dess större möjligheter för sådan verksamhet helt naturligt komme att ställas på innehavare av professurer därstädes, hade kollegiet ansett sig äga fullt skäl för att hos Kungl. Maj:t göra hemställan om professorslönernas reglering i överensstämmelse med den redan en gång av Kungl. Maj:t och Riksdagen fastslagna principen.

Direktionen och medicinalstyrelsen hava icke haft något att erinra mot lärarkollegiets förslag i fråga om avlöningen för professorerna.

Löneregleringskommittén har anfört, att enligt kommitténs mening professorerna vid veterinärinstitutet borde kunna i avlöningshänseende hänföras till samma kategori som professorerna vid farmaceutiska institutet, för vilka Riksdagen år 1911 på Kungl. Maj:ts förslag fastställt en begynnelseavlöning av 6,400 kronor, därav 4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter fem år. Utan att i princip frånträda denna sin mening, ansåge sig likväl kommittén, med avseende å Kungl. Maj:ts och Riksdagens sammanstämmande beslut år 1912 ifråga om professorer vid den blivande skogshögskolan samt avdelningsföreståndarna vid statens skogsförsöksanstalt, böra för de nu ifrågavarande professorerna — likasom för avdelningsföreståndarna vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet — föreslå en begynnelseavlöning av

7,500 kronor, därav 5,000 lön och 2,500 tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma ett åldertillägg till lönen å 600 kronor efter fem år.

Frågorna om bostadsförmån för vissa professorer vid veterinärinstitutet och om det avdrag å lönen, som bör svara mot denna förmån, komma att här nedan behandlas i sammanhang med motsvarande frågor rörande andra befattningshavare vid institutet.

Löner egleringskommittén.

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

tjänstgörings- ^ detta sammanhang torde böra i korthet redogöras för de bestäm-

skyldighet melser i lärarkollegiets förslag till stadgar för veterinärhögskolan, vilka m- m- skulle bliva normerande med avseende å lärarnas tjänstgöringsskyldighet. Luejiei Läsåret räknades — anför kollegiet — enligt gällande bestämmelser

28/i 1910. från den 15 augusti och indelades i två lästerminer, nämligen höstterminen från och med nämnda dag till den 15 december = 122 dagar och vårterminen från och med den 15 januari till den 15 juni = 151 dagar. Alltså utgjorde hela läsåret sammanlagt 273 dagar. Ferietiden utgjorde sålunda för närvarande 92 dagar, varjämte ferier vid påsk brukat förekomma. Vidare hade vid början och slutet av såväl höst- som vårterminen en viss tid använts till tentamina, något växlande för de olika lärarna och årskurserna allt efter de tenterandes antal. Den hade i medeltal utgjort fyra veckor vid vårterminens slut och fjorton dagar vid höstterminens början samt en till två veckor vid höstterminens slut och lika lång tid vid vårterminens början. Det egentliga, föreläsningar innefattande läsåret hade sålunda hittills brukat pågå i icke fullt sju månader.

Läsåret skulle enligt kollegiets förslag taga sin början den 1 september och omfatta två lästerminer, den ena eller höstterminen från och med nämnda dag till den 22 december och den andra eller vårterminen från och med den 12 januari till den 1 juni. Den övriga tiden av året jämte tre dagar före och tre dagar efter påskdagen skulle vara ferier. Fritagna från föreläsningar skulle dessutom vara de två sista veckorna av vårterminen och den första veckan av höstterminen, vilka tider skulle få uteslutande användas till tentamina och examina. Tjänstgöringarna vid de kliniska och patologisk-anatomiska avdelningarna skulle fortgå under hela året med den fördelning av tjänstgöringen mellan vederbörande lärare, som högskolans styrelse på lärarkollegiets förslag skulle äga att fastställa.

Lärarkollegiet har påpekat, att enligt förslaget höstterminens längd skulle vara 112 dagar och vårterminens 140 dagar samt hela läsåret alltså komma att utgöra 252 dagar eller samma tid, som vore stadgad för tekniska högskolan, ävensom att ferierna skulle utsträckas till 113 dagar förutom en vecka vid påsk. Föreläsningarna skulle komma att pågå under en tid av 224 dagar eller nära 7 l/_> månader, således omkring en halv månad längre än dittills varit fallet.

Varje professor skulle enligt stadgeförslaget under lästerminerna med undantag av de från föreläsningar fritagna tiderna vid vårterminens slut och höstterminens början hålla föreläsning minst fyra timmar i veckan samt leda de studerandes praktiska övningar, allt i enlighet med

37 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

fastställd undervisningsplan. Övriga lärares undervisningsskyldighet skulle bestämmas av styrelsen på förslag av lärarkollegiet.

Löneregleringskommittén har i nu förevarande hänseenden anfört väsentligen följande.

De bestämmelser i såväl de nu gällande som de föreslagna stadgarna, genom vilka professorernas skyldigheter med avseende å undervisningen och i övrigt reglerades, avsåge dels det arbetskvantum, som, för vecka räknat, skulle av varje professor fullgöras, dels ock läsårets

längd. . ,

Mot de föreslagna stadgandena i det förra avseendet har kommittén framställt en erinran, dock utan något yrkande. Jag torde i detta sammanhang ej behöva uppehålla mig därvid.

I det senare hänseendet har kommittén framhållit, att då det nu gällde att i sammanhang med förbättring av professorernas avlöningar fastslå den undervisningsskyldighet, som borde åligga dem, borde man taga till utgångspunkt det i stadgarna fastställda läsåret och icke allenast den del av läsåret, som återstode efter avdrag av de tider, varunder föreläsningarna plägat utan något i stadgarna lämnat medgivande inställas. Och då det visat sig, att ett betydande antal av de studerande antingen alldeles icke eller också endast på väsentligt längre tid än som beräknats kunnat avsluta sina studier vid veterinärinstitutet samt någon utsträckning av studiekursens normala längd utöver fyra år icke syntes böra ifrågakomma, hade kommittén funnit det angeläget, att den nu faktiskt använda årliga föreläsningstiden utsträcktes så, att alltför stark forcering av undervisningen måtte kunna förebyggas och densamma vederbörligen tillgodogöras av de studerande i allmänhet.

Med hänsyn till möjligheten att de s. k. tentamensperioderna, vilka enligt den gjorda framställningen skulle inskränkas från omkring nio veckor till omkring tre veckor, framdeles kunde komma att anses behöva förlängas, hade kommittén, som ansåge en sådan förlängning icke böra inkräkta på undervisningstiden, funnit ändamålsenligt, att då terminernas längd fastsloges i stadgarna, tentamensperioderna icke i dem inbegrepes utan förlädes utanför terminerna.

Höstterminen syntes kommittén kunna taga sin början den 1 september och fortgå till och med den 21 december eller under 112 dagar och vårterminen fortgå från och med den 12 januari till och med den 31 maj eller under 140 dagar. Läsårets sammanlagda längd skulle alltså bliva 252 dagar eller, om påskveckan frånräknades, 245 dagar.

De tider, som kunde erfordras uteslutande för examina och tenta-

Löne-

reglerings-

kommittén.

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

mina vid slutet av vårterminen och början av höstterminen, skulle enligt kommitténs förslag förläggas till sommarmånaderna i omedelbar anslutning till terminerna, vadan alltså professorernas tjänstgöring, frånsett tjänstgöringen vid de kliniska och patologisk-anatomiska avdelningarna, skulle på hösten taga sin början den 25 augusti och på våren avslutas med den 14 juni.

Kommittén har ansett sig böra framhålla, att enligt kommitténs förslag terminerna med tillägg av tentamensperioderna skulle komma att upptaga lika lång tid av året som de nuvarande terminerna eller 273 dagar samt att därvid förlängningen av föreläsningstiden vunnits uteslutande genom minskning av tentamensperiodernas längd.

Kommittén hade vid sina senast omförmälda förslag utgått ifrån, att de studerande skulle vara berättigade att, förutom å de för tentamina särskilt avsedda tiderna, även under pågående termin erhålla tentamen.

\id behandlingen av frågan om lärarnas undervisningsskyldighet har kommittén även yttrat sig om det av direktionen föreslagna tilllägget till staten, att det skulle vara lärarrådet medgivet att, efter omständigheterna och om sådant funnes lända till nytta för undervisningen, med styrelsens tillstånd fördela läroämnena mellan lärarna, dock alltid så, att varje lärare bibehölles vid sina huvudsakliga läroämnen. Av närmare angivna skäl har kommittén förklarat sig anse det föreslagna tillägget icke böra intagas i staten utan bestämmelse i samma syfte i stället meddelas på annat sätt.

Enligt direktionens stadgeförslag skulle en var vid högskolan anställd lärare hava till åliggande att »i sina ämnen» uppehålla undervisningen i enlighet med de instruktioner och den undervisningsplan, som styrelsen fastställt. På det att svårigheter icke måtte vara att befara för uppehållande av undervisningen i de ämnen, vilka enligt undervisnings- och examensstadgan skulle vara föremål för examination vid veterinärinstitutet, men som icke i staten hänfördes till viss lärarbefattning, ansåge kommittén sistnämnda paragraf i stadgarna böra så avfattas, att institutets lärare förpliktades att uppehålla undervisning icke blott i de »huvudsakliga läroämnen», som i staten funnes angivna såsom tillhörande deras befattningar, utan även därutöver i enlighet med fastställda instruktioner och undervisningsplaner; och borde stadgande av motsvarande innehåll införas även i de för ordinarie lärare vid veterinärinstitutet gällande avlöningsvillkoren.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46. 39

Lärarkollegiet har i sitt yttrande över kommitténs förslag i nu förevarande hänseenden allenast uttalat betänkligheter mot förslagen rörande läsårets indelning och föreläsningstidens utsträckning. Kollegiet hade vid sitt förslag till undervisningens organisation och till examensstadga sökt så mycket som möjligt underlätta studierna och möjliggöra deras avslutande inom den föreslagna tiden. Förutom en omgruppering av ämnena hade därför en viss koncentrering och avkortning av kurserna i de flesta ämnen blivit nödvändig. Skulle nu föreläsningstiden förlängas, kunde detta medföra en utsträckning av kurserna i de särskilda läroämnena och sålunda motverka det därmed avsedda ändamålet.

Direktionen har beträffande frågan om lästerminernas längd m. m. anslutit sig till kommitténs förslag. Direktionen hade ej funnit sig övertygad av de skäl, kollegiet anfört för avstyrkande av detta förslag. En förlängning av föreläsningstiden på sätt kommittén ifrågasatt medförde ju icke någon ökning av läsårets längd och syntes ingalunda behöva föra med sig såsom ovillkorlig följd en utsträckning av lärokurserna i de olika ämnena, på sätt kollegiet tycktes vilja göra gällande. Direktionen föreställde sig, att den utsträckta tiden kunde fullt utnyttjas till elevernas fromma genom anordnande av repetitionskurser ävensom föreläsningar på specialområden inom vederbörande lärares ämnen och därigenom eleverna göras delaktiga av de rön och forskningsresultat, lärarna borde i den nya undervisningsanstalten bliva i tillfälle göra i vida större utsträckning än hittills varit möjligt, så mycket mer som institutets ändamål ju vore att meddela en på vetenskaplig forskning grundad undervisning.

I fråga om professorernas avlöning biträder jag det av samtliga i ärendet hörda myndigheter understödda förslaget, att den bestämmes till likhet med universitetsprofessorernas.

Jämväl i övriga nu omförmälda delar ansluter jag mig till löneregleringskommitténs förslag.

IV. Lärarbefattningarna i anatomi, fysiologi, kemi, patologisk anatomi,

histologi och bakteriologi.

Enligt veterinärinstitutets nu gällande stadgar skall av de fem i staten för institutet uppförda professorerna en företräda ämnena anatomi och fysiologi samt en ämnena histologi och patologisk anatomi. Den

Lärarkollegiet 19/s

1913.

Direktionen s/i 1913.

Departements-

chefen.

40 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.

förre har tillika undervisningsskyldighet i zoologi; den senare skall övervaka och leda obduktionerna vid institutet.

En av de två lektorerna skall enligt stadgarna representera ämnena botanik, fysik, kemi, farmakologi och farmaci, med åliggande tillika att utöva tillsynen över institutets medikamentförråd.

Till nu ifrågavarande ämnesgrupp höra även två assistenter, den ene vid den anatomisk-fysiologiska avdelningen samt den andre vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska avdelningen.

Enligt stadgarna skall vid institutet finnas en lärare i bakteriologi. Denna lärarbefattning uppehälles av laboratorn vid veterinärbakteriologiska anstalten, vilken enligt § 8 i instruktionen för denna anstalt den 2 oktober 1908 har att bestrida undervisningen i bakteriologi vid veterinärinstitutet i enlighet med gällande stadgar för nämnda institut och den av institutets direktion fastställda läroplan.

Lärarkollegiet

"1*11910.

Enligt lärarkollegiets förslag skulle den nuvarande professuren i anatomi och fysiologi uppdelas i två professurer, den ena i anatomi samt den andra i fysiologi och kemi.

Assistentbefattningen vid anatomisk-fysiologiska avdelningen skulle ersättas av en prosektorstjänst vid anatomiska avdelningen med arvode av 4,000 kronor jämte fri bostad och värme.

I stället för ovannämnda lektorat skulle inrättas en laboratorsbefattning i kemi, vars innehavare tillika skulle vara föreståndare för ett vid veterinärhögskolan inrättat självständigt apotek. Laboratorn skulle äga åtnjuta, förutom fri bostad och värme, dels ett arvode från statsverket å 2,500 kronor, dels ock i egenskap av apoteksföreståndare ett ytterligare arvode å 1,500 kronor att utgå av inkomsterna från apoteket.

Professorn i histologi och patologisk anatomi skulle bibehållas vid sina läroämnen och biträdas av en assistent vid den patologisk-anatomiska och histologiska avdelningen med arvode av 2,500 kronor jämte fri bostad och värme.

Till motivering av dessa förslag har lärarkollegiet i sin ofta nämnda skrivelse av den 28 april 1910, under åberopande av sina allmänna uttalanden angående lärarkrafternas otillräcklighet och lärarnas betungande med alltför många eller alltför omfångsrika ämnen, anfört följande.

För närvarande hade undervisningen i anatomi och fysiologi att kämpa med ganska stora svårigheter, beroende på att dessa ämnen vore sammanslagna under samma professur. Av professorns fem föreläsningstimmar i veckan användes under hela läsåret två till anatomi och de övriga tre till fysiologi och embryologi. Men med två timmar i veckan

41 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition AV 46.

åtginge två läsår för att genomgå hela föreläsningskursen i anatomi. Därav följde, att vartannat år de nykomna eleverna genast måste åhöra föreläsningar, börjande i kursens mitt och i regel omfattande kärl- och nervsystemet, föreläsningar, av vilka de ej kunde draga den ringaste nytta, då läran om muskler och inälvor, som föregående år förelästs, vore för dem fullkomligt obekant. Jämväl under det påföljande läsåret medförde denna anordning olägenheter.

Även i fysiologi och fysiologisk kemi, de helt säkert viktigaste av de förberedande ämnena i en läkares eller veterinärs utbildningskurs, ansåg lärarkollegiet fullgod undervisning ej kunna lämnas med då befintliga lärarkrafter. I det nya institutet komme antalet studerande att med 50 procent överstiga det dåvarande, och enligt den av kollegiet föreslagna nya läroplanen skulle de ifrågavarande ämnena, i vilka undervisning då meddelades i tredje klassen, redan avslutas under det andra studieåret. Det bleve därför tydligtvis omöjligt för en professor att lämna tillfredsställande undervisning i såväl anatomi som fysiologi. Kollegiet hade därför icke tvekat att hemställa om inrättande av en ny professur i fysiologi, även omfattande undervisning i elementär kemi till den omfattning utöver kursen i kemi för studentexamen, som erfordrades för studiet av medicinsk och farmaceutisk kemi, och kollegiet hade gjort denna hemställan med så mycket större skäl, som vid det nya institutet lokaler funnes för en från anatomien skild självständig fysiologisk institution.

Då det vidare länge varit ett önskemål, att vid institutet, i likhet med vad som vore fallet vid utländska veterinärhögskolor, måtte till fördel för såväl undervisningen som institutets ekonomi finnas ett självständigt apotek, hade kollegiet föreslagit, att laboratorn vid den fysiologiska institutionen, vilken borde hava avlagt apotekarexamen, skulle förestå detta apotek. Redan enligt gällande stadgar skulle ett för veterinärbehov fullständigt medikamentförråd finnas vid läroanstalten.

För assistenten å den anatomiska avdelningen hade kollegiet föreslagit namnet prosektor och för att få någon aspirant till denna särdeles svårtillsättliga plats sett sig nödsakad höja hans arvode till 4,000 kronor. Enligt kollegiets åsikt komme det att falla sig svårt nog ändå att vid »den nuvarande prosektor^» avgång finna lämplig aspirant till platsen, ty ingen veterinär utom högskolan hade tillfälle förvärva sig den såväl teoretiska som tekniska utbildning, som krävdes av en lärare på denna post. En tjänstgöring på densamma kunde svårligen heller i nämnvärd mån meritera till någon annan befattning än till professuren i hithörande ämnen. Därför måste det också genom ett högre arvode än vad som Bihang till Riksdagens protokoll 4914. 1 samt. 27 käft. (Nr 46.) 6

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

vore föreslaget åt assistenterna sörjas för, att det bleve större kontinuitet i befattningen än vad som avsåges med assistentbefattningarna. Kollegiet hade på denna grund ansett arvodet här böra utgå med 4,000 kronor.

Beträffande professorn i patologisk anatomi och histologi framhåller lärarkollegiet, att han visserligen skulle befrias från bakteriologien, vilket ämne lagts på en annan lärare — nämligen laboratorn vid veterinärbakteriologiska anstalten — men att han i stället skulle få på sin lott en del av embryologien m. m., varför han ock allt fortfarande vore i behov av eu assistent.

Direktionen 3/e 1910.

Direktionens förslag till stat skiljer sig i nu förevarande delar från lärarkollegiets till en början därutinnan, att till professuren i anatomi skulle hänföras även ämnet histologi (mikroskopisk anatomi), att följaktligen professorn i patologisk anatomi skulle befrias från ämnet histologi, samt att prosektorn vid anatomiska avdelningen tillika skulle hava undervisningsskyldighet i histologi.

Enligt direktionens mening hörde histologien till sin natur närmast tillsammans med anatomien, och direktionen hade funnit sammanförandet av dessa båda ämnen under samma professur icke böra bliva obehörigt besvärande för dåvarande anatomie professorn, enär han skulle befrias från ämnet fysiologi, och dessutom direktionens förslag ginge ut på att ålägga prosektorn undervisningsskyldighet i histologi. Därest genom den sålunda föreslagna anordningen professorns i patologisk anatomi undervisningsskyldighet ej skulle bliva tillräckligt utnyttjad, har direktionen ansett något av professorns i medicin ämnen, t. ex. epizootiläran, möjligen kunna överflyttas till professorn i patologisk anatomi.

Laboratorn skulle enligt direktionens förslag till stat företräda ej allenast kemien utan även fysiologien. Hans arvode upptogs av direktionen till 4,000 kronor av statsmedel jämte fri bostad och värme, och han skulle icke vara apoteksföreståndare. Direktionen hade nämligen i sitt stadgeförslag upptagit bestämmelse av innehåll, att vid högskolan skulle finnas ett för veterinärbehov fullständigt medikamentförråd, varifrån läkemedel kunde utlämnas för de djur, för vilka vid högskolan söktes vård. Direktionen förklarade sig anse gällande bestämmelse i detta ämne böra tills vidare kvarstå, och att det borde få bero på omständigheterna, huruvida framdeles ett självständigt apotek kunde bliva erforderligt, varom särskild framställning då finge göras. Laboratorn i fysiologi och kemi borde till följd därav icke vara examinerad apotekare utan veterinär. Föreståndare för medikamentförrådet borde den apoteksinne-

43 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

havare anskaffa, som tillhandahölle apoteksvarorna i medikamentförrådet. En nödvändig följd härav bleve, att laboratorns avlöning måste i sin helhet föras på stat.

Den av direktionen föreslagna förflyttningen av ämnet histologi till annan professur medförde såsom sin konsekvens, att den assistent, som skulle biträda professorn i patologisk anatomi, enligt direktionens förslag skulle vara bunden endast vid den patologisk-anatomiska avdelningen och icke, såsom lärarkollegiet föreslagit, vid en gemensam patologisk-anatomisk och histologisk avdelning.

Med avseende å avlöningen för nyssbemälda assistent såväl som för övriga fvra i lärarkollegiets och direktionens statförslag upptagna Medicmaiassistenter har medicinalstyrelsen i sitt utlåtande den 9 november styrelsen °/n 1910 anmärkt, att, då veterinärinstitutet för framtiden borde bliva jämnställt med rikets högskolor och arbetet vid institutet sålunda anordnas i likhet med arbetet vid dessa, styrelsen ansett dylik assistentbefattning kunna likställas med amanuensbefattning vid de medicinska klinikerna och de vetenskapliga institutionerna, vilka sistnämnda tjänster vore avsedda till, bland annat, att bereda studerande, omedelbart efter examens avläggande eller även tidigare, tillfälle till fortsatta studier och vetenskapligt arbete. Den med dessa tjänster förenade avlöningen borde sålunda icke betraktas såsom ett arvode, fullt tillräckligt att giva platsernas innehavare deras levebröd, utan delvis såsom ett understöd vid studiernas fortsättande och fördjupande. Med hänsyn härtill förklarade sig medicinalstyrelsen anse, att arvodet för en var av ifrågavarande fem assistenter borde kunna nedsättas till 1,500 kronor för år. Mot medicinalstyrelsens hemställan i denna del anfördes reservation av föredraganden i ärendet medicinalrådet G. Kjerrulf, som ansåg lägre arvode än 2,500 kronor för år icke böra erbjudas assistenterna.

I en till chefen för jordbruksdepartementet ingiven promemoria Tn*ets från veterinärinstitutets rektor professor J. G. H. Yennerholm har framhållits, att den av medicinalstyrelsen föreslagna sänkningen av assistentarvodena till 1,500 kronor ganska säkert skulle omöjliggöra anskaffandet av assistenter. Även med dåvarande arvoden hade det erbjudit stora svårigheter att förmå veterinärer söka sig till institutet. På klinikerna exempelvis, där arvodet utginge med 3,000 kronor (resp. 2,700 kronor och fri bostad), vore det hart när omöjligt att få någon assistent. Det hade i regel icke varit möjligt att få en assistent att stanna ett år i sänder, och för det dåvarande hade ingen särskild assistent kunnat

Direktionen 2-/i2 1910.

Framställ) ling om förbättrade avlöningsförmåner för prosektor och laboratorer.

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

erhållas, utan en bataljonsveterinär vid positionsartilleriet tjänstgjorde samtidigt som assistent på veterinärinstitutets kliniker.

En mängd distriktsveterinärbefattningar stode lediga, nya förmånligare befattningar öppnades vid slakthusen och assistentbefattningarna hade ingen lockelse för de unga veterinärerna; och så komme det, enligt professor Vennerholms mening, efter allt att döma ännu länge att förbliva. Det kunde — yttrade professorn — endast vara obekantskap med de faktiska förhållandena, som kommit medicinalstyrelsen att likställa assistenterna vid veterinärinstitutet med amanuenserna vid de medicinska klinikerna m. fl. institutioner. Kårerna kunde för övrigt med avseende på sitt antal icke jämföras och den unge veterinären hade för att vinna ordinarie befattning ej behov av någon sådan särskild komplettering, som en assistentbefattning skulle lämna honom tillfälle till. Följden skulle med ett ord bliva den, att veterinärhögskolan komme att stå utan assistenter.

I sitt utlåtande den 22 december 1910 har direktionen förklarat sig icke kunna dela medicinalstyrelsens åsikt, att assistentarvodena borde bestämmas till allenast 1,500 kronor. Assistenterna måste nämligen vara utexaminerade veterinärer; och med den brist på veterinärer, som vore rådande, samt med den därav följande lättheten för de nyutexaminerade veterinärerna att omedelbart finna jämväl gott avlönade anställningar, komme det icke att bliva lätt att ens mot det av direktionen föreslagna arvodet erhålla lämpliga assistenter.

I detta sammanhang torde även böra i korthet redogöras för vad som förekommit i den av tre biträdande lärare vid veterinärinstitutet väckta frågan om förbättring i de föreslagna avlöningsförmånerna för prosektor och laboratorer vid institutet, ehuru av laboratorsbefattningarna endast en tillhör den ämnesgrupp, om vars lärarkrafter nu närmast är fråga.

I en till veterinärinstitutets direktion avlåten skrift hava de tre ifrågavarande lärarna till en början erinrat, att Riksdagen vartdera av åren 1911 och 1912 på extra stat beviljat anslag för uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet samt att enligt den fastställda fördelningen av dessa anslag skulle vid institutet finnas anställda en lärare vid den anatomisk-fysiologiska avdelningen och en lärare vid den medicinska kliniken med årsarvoden av 4,000 kronor för den förre och

3,500 kronor för den senare jämte fri bostad för vardera av dem.

I den ingivna skriften framhålles vidare, hurusom Kungl. Maj:t,

45 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 46.

på framställningar av direktionen för institutet, genom särskilda beslut medgivit, att av tillgängliga medel vid institutet finge, räknat från och med den 1 september 1911, användas 1,000 kronor för år till upprätthållande av en del av rektorns undervisningsskyldighet. Detta belopp hade använts till att utöka assistentens vid klinikerna (kirurgiska kliniken) arvode, så att hans årsinkomst från institutet utgjort 4,000 kronor, men med skyldighet för honom i stället att tjänstgöra som laborator vid kirurgiska avdelningen.

Nämnda två lärarbefattningar å extra stat ävensom den sålunda inrättade laboratorsbefattningen vid kirurgiska klinikan uppehölles för det dåvarande av de tre lärare, apotekaren N. O. Engfeldt samt veterinärerna G. Palmgren och G. Forssell, vilka undertecknat nu ifrågavarande skrift.

I det förslag till ny stat för veterinärinstitutet, som direktionen den 3 juni 1910 överlämnat till Kungl. Maj:t, hade upptagits, bland annat, en prosektor vid den anatomiska avdelningen med undervisningsskyldighet tillika i histologi, en klinisk laborator vid den medicinska kliniken och kliniken för smärre husdjur, en laborator i fysiologi och kemi samt en klinisk laborator vid den kirurgiska kliniken. Enligt förslaget skulle dessa befattningar tillsättas allenast på förordnande för en tid av tre år i sänder och avlöningsförmånerna vore föreslagna att utgå med 4,000 kronor till eu var såsom årligt arvode. Av dessa befattningar vore de tre sistnämnda avsedda att ei'sätta de tjänster, som för det dåvarande innehades av Palmgren, Engfeldt och Forssell.

Ett synnerligen ansvarsfullt arbete vore redan överlämnat åt dem, och enligt det nya statförslaget komme ovannämnda fyra befattningars innehavare att erhålla än mer maktpåliggande och krävande arbete. Därtill komme, att utsikterna till befordran vid institutet för dessa befattningshavare kunde förväntas bliva ytterst ringa och för vissa av dem hart när uteslutna.

Sökandena ansågo, att det såväl för institutet i egenskap av läroanstalt som för blivande innehavare av förberörda fyra befattningar skulle vara uteslutande till fördel, om befattningarna bleve ombildade till ordinarie tjänster och sålunda komme att bestridas under mera betryggande former än, såsom i förslaget ifrågasatts, genom för kort tid utfärdade förordnanden. Samtliga dessa befattningshavares tid och krafter komme enligt det framlagda förslaget att tagas i anspråk i minst lika hög grad, som i allmänhet ägde rum beträffande ordinarie lärare vid andra statens läroanstalter. Det vore under sådana förhållanden endast med billighet och rättvisa överensstämmande, om dem förunnades den förmån

46 Lärarkollegiet 18/i* 1912.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

av en mera oberoende och tryggad ställning, som en ordinarie tjänst innebure, icke minst med hänsyn till därmed förenad rätt till pension.

Avlöningen för dessa fyra befattningshavare syntes böra sättas till enahanda belopp, som i direktionens förslag till stat för institutet ifrågasatts, eller 4,000 kronor, men, i stället för att i staten upptagas som arvode, fördelas i lön och tjänstgöringspenningar samt medföra rätt till två ålderstillägg å 500 kronor i likhet med vad som gällde för laboratorerna vid farmaceutiska institutet.

Över detta förslag har lärarkollegiet den 18 december 1912 avgivit yttrande, däri kollegiet anfört, hurusom av motiveringen till kollegiets förslag till stat med avseende å prosektors- och laboratorstjänsterna tydligt framginge, att dessa lärare visserligen skulle tilldelas en viss undervisningsskyldighet men att de dock vore avsedda att utgöra ett slags biträdande lärare, var och en underordnad en professor såsom chef, med rätt för professorn att reglerande ingripa i den av laboratorn lämnade undervisningen. Denna mening vore inom kollegiet fortfarande den förhärskande.

Det hade därför synts kollegiet lämpligast, att dessa lärarbefattningar tillsattes endast på viss tid, så att en professor icke under hela sin tid skulle behöva vara beroende av eu underlärare, som han ansåge för ämnet mindre lämplig. En viss kontinuitet hade dock ansetts önskvärd, och kollegiet hade därför föreslagit dels ett så högt arvode som 4,000 kronor, dels att laboratorerna till skillnad från assistenterna skulle förordnas för en tid av 3 år. Hade innehavaren av tjänsten vid nämnda tids utgång visat sig förtjänt av ett förnyat förordnande, kunde väl ett sådant i allmänhet antagas bliva utfärdat och tillsättandet på viss tid medförde ju i så fall för innehavaren föga olägenhet. Skulle han däremot hava visat sig för tjänsten mindre lämplig, vore det ju ovillkorligen till fördel för institutet, att ett ombyte kunde ske.

Kollegiet ansåg på den grund för närvarande skäl icke föreligga att tillstyrka bifall till den i skriften gjorda framställningen, i synnerhet som erfarenheten åtminstone icke ännu visat, att de av kollegiet föreslagna åtgärderna för kontinuitetens upprätthållande skulle vara otillräckliga.

Laboratorernas ställning såsom lärare vid institutet vore även i väsentlig grad beroende av lärarbefattningarnas slutliga anordning och i synnerhet därpå, huruvida de av lärarkollegiet förordade assistentbefattningarna komme att beviljas eller ej. Skulle t. ex. laboratorsbefattningarna nu ombildas till fullt självständiga lärartjänster och de begärda assistentbefattningarna kanske icke komma till stånd, så komme

47 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

vederbörande professorer för framtiden att stå lika blottställda på fackmässigt utbildade biträden vid undervisningen och det vetenskapliga arbetet som fordom, och det vore bristen på nödiga hjälplärare, som kollegiet vid upprepade tillfällen framhållit såsom ett av de väsentligaste hindren för ett framgångsrikt arbete vid institutet. En förändring av laboratorsbefattningarna i den riktning, som uti ifrågavarande skrift framhölles, skulle därför under närvarande förhållanden lätt kunna bliva till mera skada än gagn.

Kollegiet hemställde därför, att den gjorda framställningen om laborators- och prosektorsbefattningarnas överförande på ordinarie stat icke måtte bifallas.

Kollegiets nu återgivna yttrande åtföljdes av en reservation, undertecknad av professor Yennerholm, t. f. lektorn i kemi med flera ämnen A. Y. Sahlstedt samt läraren i bakteriologi laboratorn H. G. Magnusson, vilka tillstyrkte sökandenas anhållan, under förutsättning att utnämning till prosektors- och laboratorstjänst skedde på kollegiets förslag först sedan sökanden genom två års förordnande och eventuellt genom avlagda särskilda lärdomsprov fullt styrkt sin kompetens därtill.

Yeterinärinstitutets direktion har i skrivelse den 17 januari 1913 anslutit sig till den av lärarkollegiets majoritet uttalade åsikten i fråga om befattningarnas karaktär och härför åberopat de skäl, lärarkollegiet anfört till stöd för sin uppfattning. Därjämte har direktionen framhållit, att ett bifall till framställningen, i vad den avsåge tjänsternas omändring till ordinarie, skulle föra med sig jämväl den olägenheten, att vid institutet kunde komma att bindas relativt unga och oprövade personer, vilka sedermera måhända visade sig icke äga de för vinnande av vidare befordran vid institutet erforderliga förutsättningarna, och vilka, så fort detta förhållande bleve uppenbart, i sakens intresse borde fortast möjligt söka sig annan verksamhet. Hade emellertid en sådan person blivit bunden vid institutet genom ordinarie anställning, kunde det bliva hart när omöjligt för institutet att, huru önskligt det än vore, bliva befriad från honom. Minoriteten i lärarkollegiet hade visserligen sökt råda bot på denna olägenhet genom att föreslå en viss kortare prövningstid före den fasta anställningen. För att eu sådan prövningstid skulle medgiva ett fullgiltigt omdöme om vad man hade att i vetenskapligt och praktiskt hänseende vänta av vederbörande, måste den emellertid enligt direktionens förmenande göras så lång, att det mål, vartill framställningen syftade, näppeligen komme att vinnas. Sex eller

Reservation.

Direktionen 17/i 1913.

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

nio år vore väl den kortaste prövotid, som borde ifrågakomma, om verklig kompetens till en huvudlärarbefattning därunder skulle kunna ådagaläggas.

Direktionen ansåg det dock ej böra förbises, att förhållanden kunde inträffa, som gjorde det särskilt önskvärt att under längre tid vid institutet kvarhålla en eller annan dylik lärare av mera framstående förmåga och förtjänst, om vilken det med visshet kunde förutses, att han en gång såsom ordinarie lärare skulle komma att tillföra institutet en verklig kraft. För att kunna påräkna detta syntes det icke kunna undgås, att möjlighet måste beredas att tillägga en sådan person i någon mån bättre villkor, än som i allmänhet ansetts böra vara förenade med ifrågavarande tjänster. Direktionen hade i sådant hänseende tänkt sig, att den lämpligaste anordningen skulle vara, om, då efter viss tids tjänstgöring förnyande av förordnandet ifrågakomme, därmed kunde förenas en viss förhöjning av arvodet. Den rätta tidpunkten för arvodesförhöjningen hade synts direktionen inträffa efter sex års tjänstgöring, då erforderlig kännedom om vederbörandes förmåga borde hava vunnits. Förnyat förordnande efter sex års tjänstgöring skulle dock icke ovillkorligen medföra rätt till löneförhöjning, utan denna förmån skulle uteslutande tillerkännas lärare, vilken det skulle vara av alldeles särskilt intresse för institutet att fortfarande hava bunden vid läroanstalten. Förhöjningen syntes ej höra sättas till ett alltför ringa belopp, om det syftemål, som därmed vore avsett att vinnas, verkligen skulle ernås. Det syntes direktionen, som om en höjning i arvodet med 1,000 kronor vore av förhållandena påkallad.

Löneregle-

ringskommit-

tén.

Då löneregleringskommittén gått att yttra sig över nu ifrågavarande delar av ämnet, har kommittén angående de förändringar, som sålunda föreslagits med avseende å lärarbefattningarna inom ämnesgruppen anatomi, fysiologi, kemi, patologisk anatomi, histologi och bakteriologi, först meddelat följande sammanställning av dels den nu gällande, år 1907 av Riksdagen fastställda staten, dels ock den av direktionen föreslagna staten, i vilken sammanställning de nuvarande professors- och lektorsbefattningarna inom ifrågavarande ämnesgrupp upptagas med de undervisningsämnen, som enligt gällande stadgar äro förenade med samma befattningar.

Såsom redan är nämnt, åligger det numera laboratorn vid den veterinärbakteriologiska anstalten att upprätthålla undervisningsskyldigheten i bakteriologi vid veterinärinstitutet.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 46.

49 Gällande stat

År direktionen föreslagen stat

Summa

av-

löning

Anmärk-

ningar

1 professor i anatomi och histologi ...............

1 prosektor vid anato-j miska avdelningen] med undervisnings-] skyldighet tillika histologi ............

1 professor i fysiologi och kemi...............

1 laborator i fysiologi och kemi............

1 professor i patologisk anatomi ............

1 assistent vid patologisk anatomiska avdelningen

Summa kr

7,500

4,000

7,500

4,000

7,500

2,500

1 ålderstillägg å 600 kr. efterj 5 år. — Om bostad åtnju-| tes, avdragas! å lönen 500] kr.

| (Fri bostad och! \ värme.

1 ålderstillägg] å 600 kr. efter 5 år. — Om bostad åtnjutes, avdragas! å lönen 500] kr.

/Fri bostad och] / värme.

1 ålderstillägg] å 600 kr. efter] 5 år. — Om bostad åtnju- ! tes, avdragas] j å lönen 500

l *■

(Fri bostad och \ värme.

33,000

Kommittén har därefter anfört följande.

Att en delning av den nuvarande professuren i anatomi och fysiologi skulle efter veterinärinstitutets inflyttning i sina nya byggnader bliva Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 27 höft. (Nr 46.) 7

Ang. lärarbefattningar i anatomi och histologi.

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

behövlig, hade framhållits redan vid de förberedande arbetena för institutets nybyggnad och för de ändringar i institutets stat, som år 1907 blevo genomförda. Det berättigade i detta krav syntes även hava erkänts i chefens för jordbruksdepartementet till statsrådsprotokollet för den 24 mars 1911 avgivna yttrande och Riksdagen hade för tiden från och med den 1 september 1911 till utgången av år 1913 på extra stat beviljat anslag, vari ingått arvode med 4,000 kronor för år räknat åt en lärare å den anatomisk-fysiologiska avdelningen.

Av lärarkollegiets redogörelse för det sätt, varpå undervisningen i anatomi och fysiologi bedrivits i det gamla institutet, framginge, att bristen pa tillräckliga lokaler därstädes nödgat till ett för undervisningen tvivelsutan synnerligen menligt sammanförande av lärjungar på väsentligt olika stadier av lärokursen. Endast genom en sådan anordning, vilken enligt kommitténs mening icke vidare borde ifrågakomma, både möjliggjorts sådan inskränkning av antalet undervisningstimmar i anatomi och fysiologi, att dessa båda vart för sig omfattande och viktiga ämnen kunnat handhavas av en enda huvudlärare.

Kommittén funne sig fullt övertygad därom, att de ifrågavarande ämnena nu borde särskiljas och förläggas till olika huvudlärare. Ett ytterligare skäl härtill syntes ligga däruti, att det svårligen kunde förutsättas, att vid uppkommande vakanser skulle stå till buds sökande med erforderlig kompetens inom såväl det ena som det andra av ifrågavarande, sinsemellan ej så närliggande ämnen.

Förslaget, att representanterna för anatomien och för fysiologien båda skulle vara professorer, hade icke heller givit kommittén anledning till någon erinran.

Emellertid hade föreslagits, att med vardera av professurerna i anatomi och i fysiologi skulle förenas ytterligare ett läroämne.

lill professuren i anatomi skulle sålunda enligt direktionens förslag överflyttas det nu med professuren i patologisk anatomi förenade ämnet histologi, vilket ämne åter enligt lärarkollegiets förslag skulle bibehållas vid sistnämnda professur.

Histologien hade till och med år 1893 inbegripits i ämnet anatomi samt företrätts av professorn i anatomi och fysiologi, men genom kungörelse den 8 december 1893 skilts från den makroskopiska anatomien och lagts till den då nyinrättade professuren i histologi, patologisk anatomi och bakteriologi. Detta torde hava varit beroende därpå, att professorn i anatomi och fysiologi ansetts vara i behov av lättnad i sin arbetsbörda och att något lämpligare sätt för genomförande av en sådan lättnad icke kunnat utfinnas. Det syntes nämligen ej ens kunna ifråga-

51 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

sättas, att det från undervisningens synpunkt eller eljest skulle medföra någon fördel att, på sätt då skedde, sammanföra histologien med den patologiska anatomien i stället för med den normala makroskopiska anatomien. Kommittén hade också lika med veterinärinstitutets direktion funnit, att histologien borde vid den nu förestående omorganisationen och utvidgningen av institutets lärarkrafter åter förenas med den makroskopiska anatomien.

Det vore ock ett särskilt gynnsamt tillfälle till genomförande av en sådan åtgärd, som nu erbjöde sig, då professorn i anatomi skulle befrias från det stora och med anatomien mindre nära sammanhörande ämnet fysiologi. Ett utbyte av fysiologien mot histologien skulle enligt kommitténs förmenande i och för sig innebära eu minskning i arbetsmängden för professorn i anatomi, vilken dessutom enligt förslaget skulle i stället för den hittillsvarande assistenten i anatomi och fysiologi erhålla till sitt biträde en prosektor.

Kommittén, som ansett sig böra tillstyrka prosektorstjänstens inrättande, hade visserligen icke funnit lämpligt, att prosektorn genom uttrycklig föreskrift i staten tillförbundes att upprätthålla undervisningen i histologi, men kommittén förutsatte, att han i vederbörlig ordning förpliktades att med professorn deltaga i undervisningen i de till professuren hörande ämnen, därvid det likväl syntes böra överlåtas åt direktionen att efter sig företeende omständigheter bestämma det sätt, varpå undervisningsskyldigheten borde fördelas mellan de båda lärarna.

Därest i enlighet med kommitténs förslag .prosektorstjänsten bleve uppförd på veterinärinstitutets stat, syntes en blivande professor i anatomi och histologi icke behöva bliva för hårt betungad med arbete.

Mot kommitténs förslag skulle emellertid kunna anmärkas, att någon begäran om lindring för den nuvarande professorn i histologi och patologisk anatomi icke blivit framställd. Den patologiska anatomien, som i sig innefattade både det makroskopiska och det mikroskopiska studiet av de sjukliga förändringarna i djurkroppen, syntes dock få anses både från den vetenskapliga forskningens och från undervisningens synpunkt vara till omfattning och betydelse förtjänt att fullt jämnställas med den normala makroskopiska och mikroskopiska anatomien.

En olägenhet av histologiens överflyttande till professuren i anatomi skulle måhända kunna anses ligga däruti, att den anatomiska institutionen icke vore försedd med sådan utrustning, som krävdes för anatomiens mikroskopiska studium. Det skulle därför kunna ifrågasättas, huruvida det i längden kunde vara lämpligt, att detta studium

52 Ang. prosektor och laboratorers avlöning.

Klintjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

under professorns i anatomi eller en honom underordnad lärares ledning bedreves inom patologisk-anatomiska institutionen, eller om icke den föreslagna överflyttningen av histologien borde medföra såsom sin konsekvens, att för den anatomiska institutionen måste anskaffas mikroskopisk utrustning och möjligen även bekostas någon förändring av lokalernas anordning och inredning. Då emellertid enligt upplysning, som blivit kommittén meddelad, den praktiska undervisningen i histologi, ehuru förlagd till den patologisk-anatomiska institutionen, under vissa tider plägat stå under närmaste ledning av lärare vid anatomiska institutionen, samt antalet undervisningstimmar i histologi dessutom vore relativt obetydligt, syntes särskilda kostnader för mikroskopisk utrustning å anatomiska institutionen kunna undvikas. I allt fall torde från denna synpunkt hinder icke böra möta för genomförande av en ändamålsenlig fördelning av läroämnena mellan professorerna vid veterinärinstitutet.

Prosektorns avlöning vore — likasom också laboratorernas — i direktionens statförslag upptagen till 4,000 kronor, arvode, jämte rätt till fri bostad och värme. Direktionen hade emellertid sedermera hemställt, att i staten måtte meddelas sådana bestämmelser, att, därest innehavare av prosektors- eller laboratorsbefattning efter förordnande under två treårsperioder befunnes vara av så framstående skicklighet, att det för institutet skulle vara synnerligen önskvärt att fortfarande behålla denne lärare, det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att, på framställning av direktionen, medgiva förhöjning i arvodet med 1,000 kronor.

De skäl, som föranlett lärarkollegiets majoritet och direktionen att avstyrka de tre biträdande lärarnas förslag om prosektors- och laboratorsbefattningarnas uppförande å veterinärinstitutets stat såsom ordinarie, med lön och tjänstgöringspenningar avlönade tjänster, syntes kommittén vara välgrundade; och ansåge därför kommittén att ifrågavarande befattningar — i den mån anslag till deras avlönande funnes böra beviljas — borde vara förenade med arvoden och tillsättas, såsom av vederbörande myndigheter föreslagits, medelst förordnande för tre år åt gången.

Det arvode av 4,000 kronor, vartill prosektorn och laboratorerna skulle bliva berättigade, överensstämde med de arvodesbelopp, som i gällande stat för karolinska institutet funnes upptagna för en klinisk laborator vid serafimerlasarettets kliniska laboratorium, för en laborator vid patologisk-anatomiska instutionen samt för en prosektor. Kommittén,

53 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 46.

som i det följande komme att yttra sig angående direktionens förslag om rätt för ifrågavarande befattningshavare att jämte nämnda kontanta arvode åtnjuta fri bostad och värme, hade icke funnit någon anledning till erinran mot nämnda arvodesbelopp.

Direktionens senast gjorda förslag, att Kungl. Maj:t skulle kunna, under vissa angivna förutsättningar, bevilja laborator eller prosektor, efter sex års förordnande, förhöjning i arvodet med 1,000 kronor årligen, avsåge en anordning, vartill någon motsvarighet icke syntes kunna inom statsförvaltningen påvisas.

Därest å veterinärinstitutets stat, varest för närvarande icke funnes upptagna några andra biträdande lärare än assistenter, nu skulle bliva uppförda prosektor och laboratorer, syntes detta komma att för institutet medföra så avsevärd fördel, att det icke billigtvis borde kunna påfordras, att avlöningen för dessa lärare skulle sättas högre än för nyssnämnda befattningshavare vid karolinska institutet. Anledning härtill syntes så mycket mindre förefinnas, som tillsättning av nämnda befattningar vid karolinska institutet enligt nådigt brev den 10 juni 1909 skulle föregås av en ingående prövning av sökandenas skicklighet såsom vetenskapsidkare och lärare, under det att enligt direktionens stadgeförslag särskilda garantier för motsvarande befattningshavares vid veterinärinstitutet vetenskapliga skicklighet icke skulle förefinnas.

Kommittén har därför förordat lärarkollegiets och direktionens förslag år 1910 angående arvoden åt prosektor och laboratorer.

Enligt lärarkollegiets och direktionens i detta avseende sammanstämmande förslag skulle professorn i fysiologi tillika övertaga ämnet kemi, däri en av institutets båda lektorer för närvarande vore huvudlärare. Lektoratet skulle indragas, men professorn skulle vid sin sida hava en laborator, om vilkens tjänsteställning och åliggande emellertid olika meningar yppats mellan lärarkollegiet och direktionen.

Enligt lärarkollegiets förslag skulle nämligen laboratorn vara examinerad apotekare, förestå ett vid institutet inrättat självständigt apotek och allenast representera det ena av professorns läroämnen, nämligen kemien. Enligt direktionens förslag skulle däremot läkemedel vid institutet tillhandahållas från ett medikamentförråd, vars föreståndare skulle anställas av vederbörande apoteksinnehavare och icke hava någon befattning med undervisningen vid institutet, under det att laboratorn skulle vara examinerad veterinär samt företräda både fysiologien och kemien.

Kommittén hade icke hyst någon tvekan därom, att de båda undervisningsämnena fysiologi och kemi så nära berörde och delvis inginge

Ang. lärarbefattningar i fysiologi och kemi.

54 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 46.

i varandra, att den nya professuren i fysiologi lämpligen borde i sig upptaga även ämnet kemi.

Förslaget, att laboratorn skulle vara apotekare och företräda endast kemien, vilade på den ännu icke existerande förutsättningen, attinstitutet skulle hava till sitt förfogande ett eget apotek. Visserligen hade, enligt vad kommittén inhämtat, veterinärinstitutets nuvarande direktion ingått till Kungl. Maj:t med framställning om rättighet att försälja läkemedel för alla djur, som vore föremål för behandling vid institutets stationära kliniker, polikliniker och ambulatoriska klinik, samt om rätt att till riket införa apoteksvaror; men då denna framställning blivit avstyrkt av apotekarsocietetens direktion, syntes den angivna förutsättningen om eget apotek vid institutet få anses i hög grad oviss. Redan av denna anledning vore kommittén förhindrad att biträda lärarkollegiets förslag om laboratorstjänstens anordnande, vilket för övrigt syntes vara motiverat huvudsakligen genom institutets behov att skaffa sig inkomster och mindre med hänsyn till undervisningens krav.

Ej heller direktionens ovanberörda förslag i nu förevarande avseende syntes emellertid vara av beskaffenhet att kunna av kommittén understödjas. Förslaget hade avgivits innan ännu veterinärinstitutet avflyttat från sina gamla byggnader. Någon för institutet i dess helhet gemensam anordning för läkemedels anskaffande och tillhandahållande hade där ej blivit genomförd, och direktionen torde hava ansett sig sakna anledning att vid uppgörande av sitt statförslag förutsätta, att någon av institutets lärarkrafter kunde behöva disponeras för apoteksgöromål. Efter inflyttningen i det nya institutet hade emellertid i därför avsett rum inom en till medicinska kliniken hörande byggnad anordnats ett för de stationära klinikernas behov avsett läkemedelsförråd, för vilket erforderliga råmaterial, såvitt de vore att hänföra till apoteksvaror, inköptes från vederbörligen privilegierat apotek. Vid detta förråd tillreddes av dess föreståndare, vilken vore examinerad apotekare, läkemedel efter ordination av vederbörande lärare vid de stationära klinikerna, varjämte klinikerna från förrådet erhölle sådana medicinalier, som ansåges böra för sjukvården ständigt finnas till hands. Föreståndaren för förrådet avlönades, enligt vad som meddelats kommittén, med 4,000 kronor om året från det av Riksdagen på extra stat för tiden från och med september 1911 beviljade anslag, 51,000 kronor för år räknat. Nämnda avlöningsbelopp hade ansetts motsvara ett i berörda extra anslag ingående belopp av 4,000 kronor för »en lärare å den anatomisk-fysiologiska avdelningen». De åligganden, som tillhörde sistnämnda lärarbefattning, motsvarande den begärda nya professuren i fysiologi och

55 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

kemi, uppehölles emellertid i själva verket av t. f. lektorn i kemi m. in., vilken vore examinerad veterinär, under det att föreståndaren för medikamentförrådet hade till åliggande att uppehålla den tjänstgöring, som enligt stadgarna ålåge nämnde lektor i kemi.

Därest direktionens i de remitterade handlingarna innefattade förslag nu skulle genomföras, skulle de vid institutet numera vidtagna apoteksanordningarna icke vidare kunna upprätthållas, då nämligen någon föreståndare för läkemedelsförrådet icke komme att finnas tillgänglig. Med hänsyn till det ovissa resultatet av direktionens numera gjorda ansökan om utvidgade rättigheter i fråga om inköp och tillhandahållande av medicin, hade kommittén ansett sig böra undvika att avgiva ett förslag, varigenom en sådan påföljd skulle kunna framkallas; och då först efter det slutliga avgörandet av berörda ansökan en fast grund för bedömandet av behovet av biträdande lärare på nu ifrågavarande område komme att förefinnas, hade kommittén ansett sig icke under nuvarande förhållanden kunna tillstyrka uppförande å ordinarie stat av någon biträdande lärare i fysiologi eller kemi.

Däremot syntes tills vidare böra å extra stat beviljas erforderligt anslag för avlönande av en lärare med laborators ställning, åt vilken skulle anförtros dels föreståndarskapet för det nu vid institutet inrättade läkemedelsförrådet, dels ock den undervisning i kemi, som lämpligen syntes kunna överlämnas åt honom.

Kommittén har därför med avseende å lärarbefattningarna i fysiologi och kemi hemställt, att å staten för veterinärinstitutet måtte uppföras en professor i fysiologi och kemi med avlöning lika med professorn i anatomi och histologi, samt att å extra stat måtte för veterinärinstitutet uppföras ett belopp av 4,000 kronor såsom arvode åt en extra laborator i kemi, tillika föreståndare för institutets medikamentförråd.

Vid behandlingen av frågan om professuren i anatomi och histologi hade, såsom förut nämnts, kommittén på angivna skäl uttalat den meningen, att den nuvarande professuren i histologi och patologisk anatomi borde för framtiden omfatta endast sistnämnda ämne.

Med avseende å den lättnad, som härigenom skulle beredas professurens innehavare, syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke den nuvarande assistentbefattningen vid patologisk-anatomiska och bakteriologiska avdelningarna skulle kunna helt och hållet undvaras. Det syntes emellertid kommittén önskvärt, att de studerande under hela den tid, deras övningar å patologisk-anatomiska institutionen påginge, därstädes måtte

Ang. lärarbefattningar patologisk anatomi.

Ang,

assistenters

avlöning.

Föreståndaren för veterinärbakteriologiska anstalten angående undervisningen i bakteriologi vid institutet.

56 Kung!. Maj-is Nåd. Proposition Nr 46.

hava tillgång till erforderlig ledning och anvisning vid sina arbeten, och det syntes icke skäligen kunna åläggas professorn att, jämte det han uppehölle honom åliggande föreläsningsverksamhet, ensam ansvara för ledningen av övningarna.

Med hänsyn vidare till den patologiska anatomiens stora vikt och då laboratorn vid veterinärbakteriologiska anstalten icke syntes böra berövas det biträde vid undervisningen, som han hittills haft att påräkna av assistenten vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska avdelningen, hade kommittén ansett assistentbefattningen böra bibehållas och fortfarande vara fästad vid såväl den patologisk-anatomiska som den bakteriologiska avdelningen.

I anledning härav hade kommittén haft att taga i övervägande, vilken avlöning skäligen borde tillkomma assistenter vid veterinärinstitutet. Med hänsyn till den tillgång på arbetsförtjänst, som i regel syntes stå de nyexaminerade veterinärerna öppen, hade kommittén ansett, att, därest arvodet skulle bestämmas till lägre belopp än 2,500 kronor, utsikter knappast skulle förefinnas att erhålla kompetenta sökande till dessa assistentbefattningar; och hade därför kommittén, som i det följande komme att behandla frågan om bostäder för assistenter, icke ansett sig böra påyrka någon nedsättning i det från veterinärinstitutets sida föreslagna arvodesbeloppet.

Sedan löneregleringskommitténs betänkande blivit för utlåtandes avgivande remitterat till medicinalstyrelsen, har föreståndaren för statens veterinärbakteriologiska anstalt, professorn A. Bergman i en till nämnda styrelse ställd skrift framlagt ett förslag till ändrad anordning i fråga om undervisningen i bakteriologi vid institutet. Professor Bergman erinrar, att kommittén meddelat, att någon begäran om lindring för den nuvarande professorn i anatomi och histologi ej blivit framställd, men att kommittén, som föreslagit överflyttandet av histologien till annan lärare, funnit skäl till en dylik lindring i den uppfattningen att »den

patologiska anatomien — —--dock lärer fä anses både från den

vetenskapliga forskningens och från undervisningens synpunkt vara till omfattning och betydelse förtjänt att fullt jämnställas med den normala makroskopiska och mikroskopiska anatomien». Att den patologiska anatomien ur båda dessa synpunkter hade minst samma betydelse som de sistnämnda ämnena vore utan tvivel sant, men den patologiska anatomiens omfattning ur undervisningssynpunkt, vilken det väl här mest gällde, kunde ej med fog sägas vara så stor som omfattningen av anatomi och liisto-

57 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 46.

logi. Man måste komma ihåg, att studiet av kroppens normala byggnad (anatomi och histologi) vore grundläggande och förutsatte inlärandet av en viss teknik, av vilken man sedan hade nytta, när man studerade avvikelserna från den normala byggnaden. Att avsevärt utvidga den nuvarande undervisningen i patologisk anatomi vore säkerligen icke rådligt, då det kunde bidraga till förlängning av studietiden vid veterinärinstitutet, och det syntes ej heller vara behövligt, för att den studerande skulle förvärva det mått av kunskap i ämnet, som behövdes för fortsatta veterinära studier och praktisk veterinärverksamhet. Professorns i patologisk anatomi undervisningsskyldighet skulle sålunda, om löneregleringskommitténs förslag oförändrat vunne Riksdagens bifall, bliva väl litet omfattande, men detta kunde hjälpas genom att denne professor i stället för undervisningen i histologi, med 1 timmes föreläsning i veckan på höstterminen och 2 timmar på vårterminen samt 39 timmar övningar, finge övertaga undervisningen i bakteriologi, vilken nu omfattade 2 timmar föreläsningar i veckan under höstterminen, inga på vårterminen och endast 16 timmar övningar. Som syntes, kunde i så fall undervisningen i patologisk anatomi och bakteriologi ändå utvidgas utan att professorns tid bleve mera än nu upptagen av undervisning.

Som bekant tillkomme det för närvarande statens veterinärbakteriologiska anstalt att genom den vid anstalten anställde laboratorn upprätthålla undervisningsskyldigheten i bakteriologi vid veterinärinstitutet. Lärarkollegiet vid veterinärinstitutet hade ursprungligen föreslagit, att den veterinärbakteriologiska anstaltens föreståndare skulle ombesörja den teoretiska undervisningen i bakteriologi vid institutet, under det att en assistent borde leda de praktiska övningarna. Kollegiets ordförande professor Vennerholm hade visserligen ansett det av kollegiets flertal gillade förslaget såsom för veterinärinstitutet förmånligast, men likväl med hänsyn till att medicinalstyrelsens representant inom direktionen där bestämt hävdat som sin uppfattning, att föreståndaren för veterinärbakteriologiska anstalten icke borde ha någon undervisningsskyldighet vid institutet, föreslagit en modifikation så till vida, att undervisningen i bakteriologi skulle kunna uppdragas åt anstaltens laborator. Direktionen för veterinärinstitutet hade förklarat, att den veterinärbakteriologiska anstalten, om den skulle anordnas vid veterinärinstitutet, måste inrättas som en självständig institution, och dess tjänstemän vara helt och hållet befriade från undervisningsskyldighet vid institutet i annan mån, än att föreståndaren skulle låta de äldre veterinäreleverna få en överblick över gången och arten av de på anstalten försiggående arbetena. Medicinalstyrelsen hade framhållit som sin bestämda upp- Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 27 höft. (Nr 46.) 8

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

fattning, att anstaltens tjänstemän borde vara befriade från undervisning vid institutet i annan mån än av direktionen sålunda föreslagits. I propositionen den 9 april 1908 angående inrättande av en veterinärbakteriologisk anstalt hade av departementschefen framlagts professor Vennerholms förslag, men det hade icke skett utan tvekan, vilken tagit sig uttryck i följande ord: »Oaktat goda skäl synas mig föreligga för direktionens åsikt, anser jag dock, att det ej bör vara förenat med någon större risk att gå den medelväg, som institutets rektor professor Yennerholm i sin reservation till lärarkollegiets betänkande förordat, nämligen att uppdraga undervisningen i bakteriologi vid institutet åt en under anstaltens chef tjänstgörande laborator.» Detta hade också blivit Riksdagens beslut. Denna bestämmelse hade alltså framförts med tvekan som ett kompromissförslag.

Professor Bergmans uppfattning vore, att bestämmelsen, att anstaltens laborator skulle upprätthålla undervisningen i bakteriologi vid veterinärinstitutet, icke medfört någon fördel för anstalten. Meddelandet av denna elementära undervisning vore ganska främmande för anstaltens verksamhet i övrigt. Tiden för föreläsningar och övningar vore visserligen icke lång, men om man därtill lade vad som fordrades för förberedelse, tentamina och deltagande i kollegier, så vore den arbetstid, som sålunda ginge förlorad för anstalten, ändå icke alldeles betydelselös, och det vore så med laboratoriearbeten, att nödtvungen frånvaro från desamma kunde, om den komme olägligt, även när det blott gällde kortare stunder, medföra stor tidsspillan. Principen att laboratorn såsom anstaltens tjänsteman utövade självständig verksamhet vid sidan av föreståndaren, ansåge Bergman icke riktig. Det vore ur anstaltens synpunkt mycket önskligt, om laboratorn kunde befrias från nämnda undervisningsskyldighet.

Nu skulle man kunna invända, att, om laboratorn befriades från undervisningsskyldighet, så vore hans avlöning onödigt hög. Det vore dock icke fallet, ty undervisningen hade varit en jämförelsevis liten del av hans verksamhet och kunde icke betraktas som högre kvalificerad än den övriga delen. Hans arbete skulle icke heller minskas utan endast bliva i viss mån av annan art, uteslutande ägnat åt anstalten. Om man därtill toge i betraktande, att han vid åtskilliga tillfällen hade att vara föreståndarens ställföreträdare, så syntes det icke rimligt att sätta hans lön lägre än den nu vore.

Det skulle vidare kunna ifrågasättas, om icke den år 1913 av Riksdagen beslutade assistenten vid veterinärbakteriologiska anstalten kunde vara obehövlig, ifall laboratorn befriades från nämnda undervisnings-

59 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

skyldighet. Men dennas omfattning vore icke så stor, att ökningen i anstaltens arbetskrafter därigenom kunde bli mera än en bråkdel av den ökning, som erhölles genom att en assistent anställdes. Vad Bergman dock bland annat hoppades kunna vinnas genom undervisningsskyldighetens borttagande vore, att mera tid skulle bli övrig för författarverksamhet.

Då Bergman utarbetat sitt förslag till stat för anstalten för år 1913, hade det icke varit bekant, att möjlighet till en tillfredsställande lösning av frågan om den bakteriologiska undervisningens ordnande skulle yppa sig så snart. I annat fall skulle han icke underlåtit att fästa uppmärksamheten på densamma. Men även om så varit, skulle han icke tvekat att framhålla behovet av att assistent anställdes, då detta behov i alla fall vore mycket stort. Sedan dess hade anstaltens verksamhet fortfarande utvecklats. Det vore orimligt, att två tjänstemän skulle kunna räcka till för arbetet, och åtskilligt måste stå tillbaka för löpande göromål. Anställandet av en assistent hade därför varit nödvändigt, även om laboratorn befriades från sin undervisningsskyldighet vid veterinärinstitutet.

En befrielse härifrån förhindrade naturligtvis icke, att tillfälle fortfarande kunde beredas veterinärinstitutets äldre elever att taga del av gången och arten av anstaltens arbeten. Ej heller utgjorde det något hinder för att allt insänt material, som ej behövdes för anstaltens arbeten, fortfarande som hittills kunde ställas till förfogande för undervisningen vid veterinärinstitutet.

Ämnena bakteriologi och patologisk anatomi stode utan tvivel varandra mycket nära, i det att de flesta patologisk-anatomiska förändringar i mer eller mindre grad vore beroende eller påverkade av mikroorganismer. Det vore därför nödvändigt att vid undervisning i ett av dessa ämnen taga hänsyn till det andra. Det skulle således vara ur undervisningssynpunkt fördelaktigt, om professorn i patologisk anatomi finge övertaga ämnet bakteriologi i stället för histologi, och Bergman trodde sig veta, att den mångårige läraren i dessa ämnen vid veterinärinstitutet vore av samma mening.

I löneregleringskommitténs förslag till anställande av en gemensam assistent vid patologisk-anatomiska och bakteriologiska avdelningarna svntes man också kunna se ett medgivande av den nära samhörigheten mellan de båda ämnena. Det kunde emellertid ifrågasättas, om det vore lämpligt, att en person på sa sätt ålades att assistera pa två avdelningar, men denna olägenhet skulle försvinna, om dessa ämnen bleve förenade i en professur.

Nu funnes ett årsanslag å 1,000 kronor för undervisningen i

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

bakteriologi, och i stället för de få rummen på gamla veterinärinstitutet funnes nu en stor institution för undervisningen i patologisk anatomi, bakteriologi och histologi. Statens veterinärbakteriologiska anstalt hade däremot inga undervisningslokaler. Undervisningen i bakteriologi skedde därför på den s. k. patologisk-anatomiska institutionen, föreläsningarna i dess föreläsningssal, övningarna i dess mikroskoperingssal och förberedande arbeten i ett därill reserverat rum. Den patologisk-anatomiska institutionen vore också utrustad med för bakteriologiska arbeten erforderliga rum till smärre försöksdjur och försöksstall. Överflyttandet av bakteriologien till denna institution föranledde alltså ingen svårighet ur lokal synpunkt.

Med stöd av det sålunda anförda har Bergman hemställt, att, i anslutning till förslaget att professorn i histologi och patologisk anatomi vid veterinärinstitutet skulle befrias från sin undervisningsskyldighet i förstnämnda ämne, skyldigheten att undervisa i bakteriologi vid veterinärinstitutet måtte överflyttas från laboratorn vid veterinärbakteriologiska anstalten till professorn i patologisk anatomi vid institutet.

Lärarkollegiet Lärarkollegiet, som vid sitt yttrande över löneregleringskommitténs

/« 1913. förgjag jämväl haft att taga under övervägande professor Bergmans nyssberörda framställning, har vad först beträffar kommitténs förslag att överflytta ämnet histologi från professuren i patologisk anatomi till professuren i anatomi anfört, att därigenom en väsentligt ojämn fördelning av arbetsbördan emellan dessa lärostolar skulle bliva följden. Den i förslaget anförda minskningen i professorns i anatomi undervisningsskyldighet genom att han befriats från fysiologien vore nämligen mera skenbar än verklig, då de timmar, som förut använts för fysiologien, numera upptoges av föreläsningar i anatomi, och 5 timmars föreläsningar i veckan vore dock knappt tillräckligt för att medhinna kurserna i husdjurens anatomi, komparativ anatomi och embryologi. Skulle även ämnet histologi hänföras till nämnda professur, komme den anatomiska undervisningen därigenom att bliva i hög grad lidande. Att ämnet patologisk anatomi vore tillräckligt vidlyftigt och betydelsefullt för att utfylla en persons hela tid och tillfullo taga hans arbetskrafter i anspråk, ville kollegiet ingalunda bestrida, men skulle professorn i nämnda ämne endast meddela undervisning däri och åläggas samma föreläsningsskyldighet som övriga professorer, måste föreläsningskursen i ämnet i väsentlig grad utsträckas, nämligen från nuvarande 107 timmar till 155 timmar. Om också den erforderliga examenskursen därigenom icke behövde ökas, så komme dock de studerandes tid att upptagas av flera

61 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

föreläsningar, då den nu för histologien använda tiden i stället måste utfyllas med föreläsningar i patologisk anatomi.

Skulle histologien likväl hänföras till den anatomiska avdelningen, så ville kollegiet fästa uppmärksamheten på, att det i löneregleringskommitténs förslag för nämnda avdelning upptagna anslaget av 2,300 kronor ej kunde anses tillräckligt. För närvarande vore för den anatomiska avdelningen använt ett belopp av 2,000 kronor, som vore för ändamålet väl behövligt, och sålunda skulle för den histologiska undervisningen återstå endast 300 kronor, vilket tydligen vore otillräckligt. En förhöjning bleve därför nödvändig, och det för den anatomiska och histologiska avdelningen gemensamma årsanslaget syntes icke böra sättas lägre än till 2,800 kronor. Dessutom borde till den första uppsättningen av instrument, glas m. m. anvisas en summa av omkring 2,500 kronor.

Ifråga om löneregleringskommitténs förslag, »att å extra stat må för veterinärinstitutet uppföras ett belopp av 4,000 kronor såsom arvode åt en extra laborator i kemi, tillika föreståndare för institutets medikamentförråd», har kollegiet anfört, att professorn i fysiologi och kemi enligt kollegiets förslag skulle av ämnet kemi endast övertaga undervisningen i den fysiologiska kemien, varemot den propedeutiska kursen ävensom den farmaceutiska kemien skulle överlämnas åt laboratorn. För att erhålla en person med nödig kompetens i båda dessa grenar av ämnet hade kollegiet ansett lämpligt, att laboratorn vore examinerad apotekare. Därigenom vunnes även den fördelen, att han kunde förestå institutets lake medelsförråd, så länge ett sådant funnes. Laboratorns huvuduppgift bleve dock alltid att vara biträdande lärare i kemi, och då befattningen ifråga sålunda, vare sig ett eget apotek komme att ställas till institutets förfogande eller ej, vore oundgängligen nödvändig för ett tillfredsställande ordnande av undervisningen i kemi, vore det i högsta grad önskvärt, att anslaget för avlönande även av nämnda laboratorsbefattning upptoges å institutets ordinarie stat.

Vidkommande frågan om ordnande av undervisningen i bakteriologi har kollegiet anfört, att ett av de väsentligaste skälen för den veterinärbakteriologiska anstaltens förläggande till institutet varit, att för den veterinära undervisningen på bästa möjliga sätt tillgodogöra det rikliga material, som från alla håll insändes till anstalten. Den hittills vunna erfarenheten hade utvisat, att det från institutets sida avsedda ändamålet tillfullo uppnåtts. Skulle undervisningen i bakteriologi nu åter överflyttas till professorn i patologisk anatomi och den organiska föreningen med den veterinärbakteriologiska anstalten sålunda brytas, skulle det enligt kollegiets mening otvivelaktigt vara till skada för undervisningen.

Reservation.

62 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Det måste nämligen alltid betraktas som en fördel, att antalet av de undervisningsämnen, som tillkomme varje lärare, så mycket som möjligt minskades, då respektive lärare därigenom alltid lättare kunde behärska sitt ämne. Då institutet genom den nuvarande anordningen för undervisningen i bakfceriologi hade tillgång till en person, som uteslutande hade att ägna sig åt denna disciplin, läge däruti en så väsentlig fördel, att den vore väl värd att tillvarataga. En förening av två så viktiga ämnen som bakteriologi och patologisk anatomi, som vart och ett för sig fullständigt krävde sin man, på samma person kunde därför ingalunda vara någon fördel varken för undervisningen eller de vetenskapliga arbetena inom dessa ämnen vid institutet.

Av det rikliga material, som insändes till anstalteh, kunde naturligtvis det för undervisningen i bakteriologi behövliga bäst tillvaratagas och sovras av en person, som på samma gång han vore anställd vid anstalten och sålunda hade fullt reda på tillgängligt material även hade att bestrida undervisningen vid institutet och på grund därav väl kände, vad som därför vore för tillfället bäst behövligt. Detsamma gällde även ifråga om det gagn, de studerande vid institutet kunde hava av den medgivna rätten att vid den veterinärbakteriologiska anstalten taga del av gången och arten av där förekommande arbeten. Tydligt vore, att behållningen för de studerande borde kunna bliva väsentligt större, om deras arbeten även där leddes av samme lärare, som förut haft deras undervisning sig anförtrodd och sålunda kände deras kunskaper och kunde undvika tidsspillan genom onödig upprepning av vad de förut kände.

Enligt nuvarande laboratorns uppgift vore den tid, som uteslutande toges i anspråk för undervisningen, jämförelsevis så ringa, att därigenom endast högst obetydligt av hans arbete för anstalten ginge förlorat. Fördelarna för anstalten av att laboratorn befriades från undervisningsskyldigheten i bakteriologi syntes sålunda vara jämförelsevis obetydliga i förhållande till de olägenheter, som brytandet av det hittills rådande sambandet mellan nämnda anstalt och institutet skulle kunna medföra för undervisningen därstädes.

Vid detta kollegiets yttrande var fogad reservation av besiktningsveterinären S. D. Wall, vilken under dåvarande ordinarie professorns i histologi och patologisk anatomi J. Svenssons sjukdom tjänstgjorde såsom hans ställföreträdare. Reservanten, vilken förmälde sig hava i ämnet samrått med professor Svensson och uttala även dennes mening, kunde icke dela kollegiets åsikt, att histologien fortfarande borde vara

63 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

förenad med den patologiska anatomien, utan anslöt sig av närmare angivna skäl till direktionens och löneregleringskommitténs förslag om detta ämnes överförande till den anatomiska professuren.

Direktionen har i sitt yttrande den 3 april 1913 meddelat, att vad kollegiet nu anfört till förmån för histologiens fortsatta förblivande vid den patologisk-anatomiska professuren icke förmått rubba direktionen i dess övertygelse, att den av institutets förra direktion och kommittén intagna ståndpunkten i denna fråga vore den riktiga. Direktionen ville emellertid erinra, att, därest detta förslag komme att vinna statsmakternas godkännande, det för anatomiska och histologiska avdelningen i omkostnadsstaten upptagna beloppet av 2,300 kronor borde höjas till 2,800 kronor, liksom också för nyanskaffning av erforderliga instrument och glas m. in. för samma avdelning syntes behöva för en gång anvisas ett anslag å extra stat av omkring 2,500 kronor.

Med anledning av kommitténs förslag att tills vidare skulle å extra stat uppföras ett arvode av 4,000 kronor till en extra laborator i kemi, tillika föreståndare för institutets medikamentförråd, har direktionen anfört, att den omständigheten, att apotekarsocietetens direktion avstyrkt direktionens framställning i apoteksfrågan, icke kunde föranleda direktionen att frångå sin framställning om uppförande av laboratorsbefattningen å den ordinarie staten. Vilken än utgången av framställningen i apoteksfrågan kunde bliva, kvarstode dock i varje fall behovet av en laborator inom ifrågavarande ämnesgrupp, och avlöningen kunde ej sättas lägre än till nn ifrågasatta 4,000 kronor. Om i enlighet med kommitténs hemställan det erforderliga beloppet komme att anvisas på extra stat och sålunda beviljas för varje år, kunde förordnande å tjänsten ej meddelas för längre tid än ett år i sänder, vilket åter i sin mån skulle bidraga att än ytterligare försvåra rekryteringen till platsen.

Beträffande frågan, huruvida veterinärbakteriologiska anstaltens tjänstemän skulle i någon mån betungas med undervisningsskyldighet vid veterinärinstitutet eller ej, hade, enligt vad direktionen erinrat, å ena sidan framhållits, att dessa tjänstemän borde odelat få ägna sig åt de många viktiga uppgifter, som ålåge anstalten, försåvitt densamma skulle på ett tillfredsställande sätt motsvara det med anstaltens inrättande avsedda ändamålet, medan man å andra sidan ansett, att undervisningen i bakteriologi vid institutet skulle kunna anförtros åt veterinärbakteriologiska anstalten. Redan när frågan om anstaltens inrättande förelåg, hade dessa båda divergerande åsikter varit representerade hos de myndigheter, som haft att yttra sig rörande anstaltens organisation m. m. Lärarkollegiet

Direktionen 3/4 1913.

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

vid institutet hade då liksom nu hyllat den senare åsikten, under det att såväl dåvarande direktionen som medicinalstyrelsen med skärpa förfäktat den förra meningen.

Erfarenheten under de nu gångna åren hade, enligt direktionens mening, till fullo bekräftat riktigheten av den uppfattningen, att den dubbelställning, som laboratorn vid anstalten år 1908 erhöll, skulle vålla avsevärda olägenheter för anstalten och dess för landets husdjursskötsel viktiga arbete; och tilläte sig direktionen i detta avseende hänvisa till den utförliga motivering, dåvarande direktionen i sitt yttrande rörande anstaltens organisation framlade till stöd för sitt då framställda yrkande. Direktionen intoge i denna fråga allt fortfarande samma ståndpunkt och då, genom att professorn i histologi och patologisk anatomi, som före ifrågavarande anstalts inrättande uppehållit undervisningen förutom i dessa ämnen jämväl i bakteriologi, nu skulle befrias från undervisningsskyldighet i förstnämnda ämne, tillfälle förelåge att uti förevarande hänseende få en ändring genomförd i, enligt direktionens åsikt, den enda rätta riktningen, syntes det direktionen synnerligen önskvärt, att sådan ändring nu bleve vidtagen. Att nämnde professor nu återtoge sitt förutvarande ämne bakteriologi torde icke i någon mån behöva bliva betungande för honom, enär undervisningen vid institutet i ämnet vore långt mindre omfattande än i det samme professor nu tillhörande ämnet histologi. Någon svårighet för honom att i fullt nöjaktig utsträckning kunna för sin undervisning draga fördel av det undervisningsmateriel, som kunde erhållas från veterinärbakteriologiska anstalten, behövde enligt direktionens övertygelse icke befaras. Genom ett bifall till detta förslag skulle anstalten bliva i tillfälle att odelat få ägna sina krafter åt fyllandet av den viktiga uppgift, för vilken anstalten uteslutande blivit upprättad. Detta syntes direktionen vara så mycket mera av behovet påkallat, som anstaltens arbetsbörda, såsom man från början kunnat förutse, visat sig vara stadd i så stark tillväxt, att anstalten, så länge de tillgängliga arbetskrafterna skulle vara splittrade på två så skilda verksamhetsfält, som nu vore fallet, svårligen kunde motsvara de fordringar, som ställdes på densamma. På sätt professor Bergman i sin skrivelse framhållit, syntes den föreslagna överflyttningen av undervisningsskyldigheten i bakteriologi icke behöva vålla nämnvärda svårigheter beträffande lokala förhållanden.

Alla omständigheter syntes sålunda direktionen tala för att ett bifall till professor Bergmans framställning skulle, utan att i något hänseende behöva verka störande på undervisningen i bakteriologi, lända den veterinärbakteriologiska anstalten till avsevärd båtnad.

65 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 46.

Mot direktionens uttalande i fråga om undervisningen i bakteriologi Rcservahon■ tiar reservation avgivits av direktionens ordförande, justitieradet P. von Seth ocli ledamoten godsägaren J. A. Scharp, vilka anfört, att de icke kunde biträda flertalets mening, huvudsakligast av det skälet, att de funne det mindre lämpligt, att så kort tid efter det Kungl. Maj:t och Riksdagen fattat sitt beslut rörande anstaltens organisation, föreslå en så avsevärt genomgripande förändring, varigenom anstalten komme att sa gott som lösslitas från institutet såsom veterinärutbildningsanstalt, och detta så mycket mer som de ej heller vore övertygade om, att den ifrågasatta förändringen icke skulle behöva föra med sig vissa svårigheter i lokalt hänseende.

Medicinalstyrelsen har i fråga om laboratorsbefattningen i kemi, som enligt löneregleringskommitténs förslag skulle uppföras å extra l913 stat, men som direktionen velat uppföra å ordinarie stat, förklarat sig icke kunna dela direktionens åsikt. Frågan sammanhängde nämligen med väckt förslag, att laboratorn tillika skulle vara föreståndare för ett för institutet ifrågasatt självständigt apotek, resp. ett medikamentförråd, från vilket medicin kunde utlämnas även till djurägare, vilkas djur, utan att hava varit förda till institutet, dock blivit genom dess ambulatoriska klinik behandlade för sjukdom. Då denna apoteksfråga ännu icke vunnit sin lösning, ansåge sig styrelsen icke kunna för närvarande tillstyrka, att laboratorsbefattningen sattes å ordinarie stat.

Beträffande frågan om ordnandet av undervisningen i bakteriologi, som berörde även veterinärbakteriologiska anstalten och som vore av anmärkningsvärd betydelse, ansåge styrelsen sig böra yttra sig utförligare.

Professuren i patologisk anatomi vid institutet hade från början av dess inrättande omfattat ämnena patologisk anatomi, bakteriologi och histologi. Vid tillkomsten av statens v.eterinärbakteriologiska anstalt hade från professuren i fråga avskilts undervisningsskyldigheten i bakteriologi, och nu skulle, enligt såväl löneregleringskommitténs som direktionens förslag, vilket medicinalstyrelsen biträdde, ytterligare frånskiljas undervisningsskyldigheten i histologi, enär denna sistnämnda skyldighet skulle överflyttas på professuren i anatomi vid institutet.

Sålunda skulle av de tre ursprungliga ämnena återstå endast patologisk anatomi, en ganska väsentlig inskränkning således. Denna inskränkning framträdde så mycket starkare, om man toge i betraktande jämväl den omständigheten, att på den tid professuren omfatta,de de tre angivna ämnena och ända till tiden för veterinärbakteriologiska anstaltens tillkomst det ålegat professurens innehavare att även bereda tuberkulin Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 27 käft. (Nr 46.) 9

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

samt förrätta bakteriologiska och patologiskt-anatomiska undersökningar på alla sådana djurdelar, som för veterinäradministrationens räkning insändes till institutet. I betraktande av denna som sagt ganska väsentliga inskränkning i de ursprungligen med professuren i fråga förenade åliggandena syntes det styrelsen synnerligen välbetänkt att till denna professur återbörda skyldigheten till undervisning i bakteriologi, varigenom en så väl av direktionen som även styrelsen länge hyst önskan omsider skulle vinna uppfyllelse.

Direktionen hade till stöd för sin ståndpunkt i denna del av ärendet bland annat åberopat och hänvisat till ett den 5 december 1907 av dåvarande direktionen för institutet avgivet yttrande rörande denna fråga. Även medicinalstyrelsen funne de i detta yttrande gjorda uttalandena härom synnerligen beaktansvärda och biträdde jämväl vad professor Bergman i förut anförda skrivelse anfört i frågan.

Emellertid hade nu så väl veterinärinstitutets lärarkollegium i sitt ovan anförda yttrande som ock två reservanter inom direktionen hyst en härifrån avvikande mening. Styrelsen ansåge sig emellertid böra göra en sammanfattning av de motskäl, som talade för direktionens och styrelsens sammanstämmande mening i denna del av ärendet.

Mot lärarkollegiets ståndpunkt härutinnan kunde bland annat anföras följande:

l:o) Kollegiet framhölle som en väsentlig fördel, att veterinärinstitutet genom den nuvarande anordningen för undervisningen i bakteriologi hade tillgång till en person, som uteslutande hade att ägna sig åt denna disciplin. Detta vore emellertid icke fallet, ty han måste även lika ofta utföra arbete, hörande till den patologiska anatomiens område och i sin dagliga verksamhet se båda dessa ämnen ur en helt annan synpunkt än undervisningens. Härtill komme, att han framdeles mer och mer måste tänkas bli upptagen av tjänsteresor, varigenom undervisningen skulle bliva lidande. För den veterinära utbildningen ansåge styrelsen det därför ej kunna vara särskilt fördelaktigt, om laboratorn meddelade undervisning i bakteriologi vid veterinärinstitutet. För denna utbildning kunde statens veterinärbakteriologiska anstalt däremot verka genom undervisning vid specialkurser, såsom för länsveterinäraspiranter och äldre veterinärer.

2:o) Kollegiet yttrade vidare, att ett av de väsentligaste skälen för förläggandet av statens veterinärbakteriologiska anstalt till veterinärinstitutet varit, att för den veterinära undervisningen på bästa sätt tillgodogöra det material, som dit insändes. Det egentliga skälet härtill torde dock hava varit förhoppningen, att man skulle kunna spara ut-

67 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

gifter för anstaltens anordnande, i all synnerhet till dess man vunnit erfarenhet om, huru stort behovet av en fristående sådan anstalt vore här i landet. Varken direktionens majoritet eller medicinalstyrelsen hade hyst eller hyste några som helst farhågor för att icke — även om laboratorn ställdes utanför undervisningen vid institutet — det till anstalten insända undersökningsmaterial, som ej behövdes för dess egna arbeten, skulle ställas till förfogande för undervisning vid institutet. Föreskrift härom funnes också lämnad i instruktionen för denna anstalt, och styrelsen hade sig jämväl bekant, att denna föreskrift blivit efterlevd, men att institutet i mycket ringa grad använt sig av denna fördel.

3:o) Beträffande äldre veterinärelevers arbeten på anstalten hade medicinalstyrelsen inhämtat, att dessa brukade vara så anordnade, att var och en finge sig en mindre uppgift förelagd att lösa under ledning av anstaltens tjänstemän. Vid sådant förhållande kunde det ej hava någon nämnvärd betydelse, om denna handledning gåves av laboratorn såsom lärare eller föreståndaren för anstalten, då styrelsen vore övertygad om, att undervisningen i varje fall skulle bliva så god, som tid och omständigheter medgåve.

4:o) Undervisningen i patologisk anatomi omfattade nu, enligt kollegiets uppgift, 107 timmars föreläsningar. Ytterligare utvidgning av detta ämne vore icke tillrådlig, om man ville undvika förlängning av studietiden, och vore ej heller behövlig för att de studerande skulle förvärva det mått av kunskap i ämnet, som erfordrades för fortsatta veterinärstudier och praktisk veterinärverksamhet.

5:o) 155 föreläsningar om året, vilket skulle bliva summan av föreläsningarna i patologisk anatomi och bakteriologi, kunde, även om man toge hänsyn till att obduktioner tillkomme. icke anses vara för mycket, i synnerhet ej då det rörde sig om föreläsning av begränsade kurser. När det nu föresloges ökning av lärarnas löner, syntes en så stor, samtidig minskning av undervisningsskyldigheten, som den ifrågasatta, vara svår att motivera.

Mot reservanternas inom direktionen ståndpunkt kunde bland annat anföras följande:

Angående verkan av bestämmelsen om skyldighet för laboratorn att undervisa i bakteriologi vid veterinärinstitutet hade redan nu så stor erfarenhet vunnits, att den kunde sägas bestämt bekräfta riktigheten av den utav både direktionen och styrelsen uttalade farhågan, att anordningen skulle befinnas olämplig. Olägenheterna med densamma kunde ej tänkas avtaga, utan måste ökas, i mån som anstaltens arbetsfält utvidgades. Av detta skäl och enär ett så gynnsamt tillfälle till en till-

Reservation.

Föreståndaren för veterinär bakteriologiska anstalten 26/o 1913.

68 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46-

fredsställande lösning av frågan om den bakteriologiska undervisningens ordnande sannolikt icke snart komme att åter erbjuda sig, ansåge styrelsen, att detta tillfälle ovillkorligen borde begagnas.

En resumé av de skäl, som talade till förmån för direktionens och styrelsens förevarande hemställan om undervisningens i bakteriologi överflyttande till professuren i patologisk anatomi, tedde sig på följande sätt:

Ur anstaltens synpunkt: Olägenheter: inga. Fördelar: 1) direkt tidsbesparing; 2) laboratorns intresse kunde odelat ägnas åt anstalten.

Ur ordinarie professorns i patologisk anatomi (och histologi) synpunkt: Fördelaktigt både för undervisningen och för honom själv, om undervisningsskyldigheten i histologi utbyttes mot sådan i bakteriologi.

Ur veterinärinstitutets synpunkt: Påstådda olägenheter vore bemötta redan här ovan. Fördelar: 1) bakteriologien stode patologisk anatomi mycket närmare än histologien gjorde det; 2) läraren i patologisk anatomi och bakteriologi kunde odelat ägna sig åt undervisningen, och avbrott däri genom dennes tjänsteresor riskerades icke; B) den föreslagne assistenten i patologisk anatomi och bakteriologi komme att tjänstgöra under en enda chef, varigenom hans arbetskraft kunde bättre utnyttjas.

Ur ekonomisk synpunkt: Överflyttningen skulle icke föranleda någon utgift för statsverket, enär tillräckligt årsanslag för undervisningen i bakteriologi, 1,000 kronor, funnes uppfört å veterinärinstitutets stat och undervisningen skulle komma att meddelas i samma lokaler som nu, nämligen på patologisk-anatomiska avdelningen, vilken med sina 27 rum och försöksstall vore fullt tillräcklig för undervisningen i såväl patologisk anatomi som bakteriologi.

Vid medicinalstyrelsens utlåtande var fogad reservation av föredraganden, medicinalrådet Kjerrulf, som tillstyrkte direktionens förslag att redan nu uppföra laboratorsbefattningen i kemi å ordinarie stat.

Föreståndaren för veterinärbakteriologiska anstalten, förbemälde Bergman, har i eu till medicinalstyrelsen ställd, av denna styrelse med skrivelse den 6 oktober 1913 överlämnad skrift av den 26 september 1913 hemställt att, då propositionen till 1913 års Riksdag icke blivit avgjord, medicinalstyrelsen måtte förnya sin framställning av den 11 april samma år om överflyttande av undervisningsskyldigheten i bakteriologi till professorn i patologisk anatomi. Bergman har särskilt åberopat de stora svårigheter, som visat sig på grund av laboratorns

69 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 46.

undervisningsskyldighet kunna uppkomma i de fall, när tjänstledighet behövdes för anstaltens föreståndare. Tillika har Bergman anfört, att sedan numera professuren i histologi och patologisk anatomi blivit ledig genom förre innehavarens, professor Svenssons frånfälle samt enligt Kungl. Majtts beslut skulle tillsvidare uppehållas endast på förordnande i avvaktan på omorganisationen, tillfället syntes vara synnerligen lägligt för vidtagandet av ändring i nämnda professurs omfattning. Han vidhölle för övrigt sin åsikt att ur undervisningssynpunkt ämnena patologisk anatomi och bakteriologi ej vore större, än att de bekvämt kunde sammanfattas i en professur, och att det skulle vara till stor fördel för undervisningen, om ämnet bakteriologi inginge i denna professur i stället för histologi.

Medicinalstyrelsen har i sin sist omförmälda skrivelse åberopat sitt utlåtande av den 11 april 1913 och framhållit, att de där angivna olägenheterna av laboratorns undervisningsskyldighet under senaste tid trätt allt mera i dagen.

Veterinärinstitutets direktion, som anbefallts yttra sig över sistomförmälda framställning, har inhämtat yttrande av lärarkollegiet, vilket i skrivelse den 15 oktober 1913 förklarat, att sedan kollegiet den 19 mars 1913 avgivit yttrande i frågan, ingenting inträffat, som varit i någon mån ägnat att påverka kollegiets ställning till förslaget. Den erfarenhet, som vunnits av den nuvarande innehavaren av befattningen såsom laborator vid anstalten och lärare i bakteriologi vid institutet, överensstämde, enligt vad som meddelats kollegiet, ingalunda med den av professor Bergman uttalade.

Direktionen har med skrivelse den 15 oktober 1913 överlämnat lärarkollegiets yttrande samt för egen del åberopat vad direktionen och dess särskilda ledamöter förut anfört i frågan.

Med skrivelse den 10 september 1913 till chefen för lantförsvarsdepartementet har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse överlämnat en P. M., vari framhållits vissa önskemål angående veterinärundervisningen m. m. Denna skrivelse har blivit överlämnad till jordbruksdepartementet, varefter yttrande infordrats från medicinalstyrelsen efter direktionens för institutet hörande.

Sjukvårdsstyrelsens önskemål gälla anordningen av undervisningen i husdjurslära och i hovbeslagslära m. m. samt de biträdande

Medicinalstyrelsen 6/io 1913.

Lärarkollegiet 16/io 1913.

Direktionen 16/io 1913.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse 10/9 1913.

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

lärarnas ställning. I de bägge förstnämnda hänseendena skall jag senare återkomma till desamma.

Angående de biträdande lärarna — nämligen enligt statförslaget till 1913 års Riksdag en prosektor, två laboratorer och två assistenter — framhåller sjukvårdsstyrelsen, att dessa tjänster torde vara inrättade för att bereda vederbörande huvudlärare sakkunnigt biträde, vilket visserligen vore behövligt, men de borde ej mindre vara avsedda för att unga män, som avlagt veterinärexamen, skulle få tillfälle att själva utbilda och förkovra sina kunskaper på områden, där de tjänstgjorde. Därföre borde det också vara av synnerlig vikt, att dessa biträdande lärare icke finge kvarstå i sådan befattning mer än viss tid; på det att de icke skulle stänga vägen för andra, som önskade komma i åtnjutande av förmånen att erhålla sådan anställning. Genom lämplig omsättning av innehavare på dessa platser skulle sålunda småningom komma att utbildas en liten stab av på olika områden mera kvalificerade veterinärer ej blott till fromma för veterinärvården i allmänhet utan ock till höjande av veterinärutbildningen och forskningen. Härigenom skulle vidare vinnas den ej minst viktiga fördelen att erhålla lämpliga aspiranter till veterinärbefattningar, som fordrade särskilda kvalifikationer, vilket även komme armén tillgodo, och framför allt syntes hänsyn till detta krav böra tagas för nöjaktig rekrytering av lärarkåren vid högskolan. Fattades den biträdande lärarens uppgift på detta sätt, måste också bestämmelser fastslås, som omintetgjoikle, att en sådan person finge innehava sin anställning mer än viss tid, varvid tre år borde vara maximum.

Något giltigt skäl att i avseende på löneförmåner och tjänsteställning särskilja dessa biträdande lärare i olika klasser ansåge sjukvårdsstyrelsen icke kunna andragas. Kompetensen hos desamma borde anses vara lika, även om de hade förberett sig för olika läroämnen, och den ena posten finge anses vara lika krävande och ansvarsfull som den andra. Det syntes därföre vara både med rättvisa och billighet överensstämmande, att endast en kategori biträdande lärare funnes, och att dessa även i avseende på avlöning likställdes, de måtte sedan bära titel laborator (prosektor) eller assistent. Det syntes också, som om en avlöning av 3,000 kronor borde få anses nöjaktig. Man syntes icke behöva riskera, att med denna löneförmån jämte fri bostad platserna skulle komma att stå obesatta. De tillfällen till fortsatt utbildning, som lämnades på en sådan plats, samt de ökade meriter, som borde åtfölja en anställning såsom biträdande lärare, borde vara lockelser nog.

Berörda önskemål skulle vinnas genom att i staten infördes en

71 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 46.

bestämmelse därom, att biträdande lärare förordnades av styrelsen på förslag av lärarkollegium för en tid av ett år. Den som ansåges lämplig att fortfarande innehava förordnande såsom biträdande lärare, borde kunna få detsamma förlängt för ett år i sänder under ytterligare högst två år.

Lärarkollegiet har i yttrande till direktionen den 11 oktober Lärarkollegiet

O v 111 n 1 Q1 Q

1913 i förevarande hänseende anfört huvudsakligen följande. 110

I vad sjukvårdsstyrelsen anfört i fråga om assistentbefattningar kunde kollegiet i huvudsak instämma och hade detta iakttagits i kollegiets förslag till stat och stadgar för institutet. Däremot ville kollegiet bestrida, att icke giltiga skäl anförts för att i avseende på löneförmåner och tjänsteställning särskilja dessa biträdande lärare i olika klasser, och hänvisade till vad som härom anförts i motiveringen till förslaget om inrättande av prosektors- och laboratorsbefattningar. I de stora ämnen, som många av lärarna vid institutet ensamma företrädde, vore det enligt kollegiets mening fullkomligt omöjligt att meddela en fullt nöjaktig undervisning, för såvitt icke en del därav kunde få anförtros åt biträdande lärare. Den väsentliga skillnaden bleve sålunda den, att åt vissa biträdande lärare måste överlämnas en i viss mån självständig undervisning med tentamensskyldighet. Så hade t. ex. prosektorn att undervisa i en del av anatomien, för att nämnda ämne skulle kunna medhinnas på den begränsade tid, som enligt den nya undervisningsplanen vore anslagen därtill, laboratorn vid den medicinska kliniken hade att ombesörja föreläsningar och tentamina i det viktiga ämnet farmakologi, och laboratorn vid den kirurgiska kliniken hade sig anförtrodd den allmänna kirurgien och operationsläran, förutom det att han måste vara tillräckligt skicklig operatör för att på egen hand utföra även svårare operationer. En viss kontinuitet inom dessa befattningar vore därför oundgängligen nödvändig, för såvitt undervisningen icke skulle bliva i betänklig grad lidande, och hade kollegiet sökt vinna detta genom att för laboratorerna föreslå en något högre avlöning och tillsättande på tre år i sänder. Sjukvårdsstyrelsens uppfattning, att kompetensen för alla biträdande lärare borde vara lika, kunde sålunda endast vara beroende på bristande kännedom om laboratorernas uppgifter. Då det visat sig ytterst svårt att till nämnda laboratorsbefattningar erhålla tillräckligt kompetenta sökande, vadan de flera gånger nödgats besättas med nyss utexaminerade veterinärer, ansåge kollegiet ingalunda den föreslagna avlöningen för högt tilltagen, och en sänkning skulle utan tvivel omöjliggöra besättandet av dessa tjän-

72 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

ster med lämpliga personer, som även vore villiga att under en följd av år tvärstanna på sin post. Ingen fråga rörande omorganisationen vid institutet hade för övrigt varit föremål för en så grundlig utredning som just den om laboratorer och assistenter, och kollegiet vågade bestämt hävda den åsikten, att den av kollegiet föreslagna anordningen, som nu även sedan två år tillbaka prövats, vore den för undervisningen och den veterinära utbildningen i framtiden lämpligaste.

I fråga om sjukvårdsstyrelsens P. M. i allmänhet har lärarkollegiet anfört, att kollegiet visserligen ej ville bestrida, att personer och myndigheter, som hade att närmare taga befattning med veterinärerna vid utövande av deras praktiska verksamhet, kunde vara i viss mån kompetenta att bedöma, i vilka avseenden den veterinära utbildningen bruste, men för att avgöra huru undervisningen lämpligast borde ordnas fordrades först och främst en ingående kännedom om den vetenskapliga utvecklingen inom alla veterinärvetenskapens grenar och dessutom även en tillräcklig erfarenhet rörande de olika ämnenas förhållande till varandra för att rätt kunna bedöma den återverkan, som ändringar i undervisningen i ett avseende kunde utöva även på andra områden. Det förslag, som kollegiet avgivit till omorganisation av undervisningen vid veterinärhögskolan, grundade sig på årslånga arbeten, varunder förslaget i alla detaljer skärskådats från olika synpunkter. Ett ingripande från .utomstående myndigheter, som icke kunde äga tillräckligt omfattande kännedom om förhållandena vid institutet och de krav, som borde ställas på den veterinära utbildningen i alla riktningar, skulle lätt kunna förrycka förslaget i vissa avseenden och förringa verkan av den föreslagna omorganisationen, vilket även, enligt kollegiets mening, tydligt visades av här föreliggande P. M. från sjukvårdsstyrelsen, då alla däri föreslagna förändringar utan undantag skulle medföra väsentliga försämringar i förslaget.

Direktionen 16/io 1913.

Veterinärinstitutets direktion har i utlåtande den 15 oktober 1913 i fråga om sjukvårdsstyrelsens förslag, att samtliga biträdande lärare vid högskolan skulle erhålla lika tjänsteställning och avlöning, endast framhållit, att de skäl, sjukvårdsstyrelsen anfört till stöd för detta förslag, icke i någon mån förmått rubba direktionen från dess i denna fråga förut intagna ståndpunkt.

Beträffande förslaget, att de biträdande lärarna skulle förordnas endast för ett år och att de i varje fall ej skulle få innehava förordnandet längre tid än högst tre år, ansåge sig direktionen utöver vad lärarkollegiet anfört böra framhålla, att det huvudsakligen vore ur de

73 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.

biträdande lärarnas krets, som uppkomna vakanser bland de ordinarie lärarna komme att skola fyllas. Kompetens till ordinarie lärarbefattning skulle emellertid omöjligen kunna vinnas under så kort anställningstid, som den sjukvårdsstyrelsen föreslagit. Ett genomförande av detta förslag skulle säkerligen innebära en allvarlig fara för rekryteringen av de ordinarie lärarkrafterna vid institutet. Direktionen hade ju också just från denna synpunkt på sin tid gjort framställning om vidtagande av åtgärder i syfte att möjliggöra kvarhållandet vid institutet under längre tid av särskilt framstående yngre lärarkrafter.

Enligt sjukvårdsstyrelsens åsikt skulle genom den cirkulation, som uppkomme genom den av styrelsen ifrågasatta anordningen, erhållas lämpliga aspiranter till veterinärbefattningar, som fordrade särskilda kvalifikationer, något som skulle underlätta rekryteringen av jämväl den militära veterinärläkarkåren. Direktionen vore ingalunda övertygad om att den ifrågasatta anordningen vore ägnad att tillföra arméns veterinärläkarkår särskilt kvalificerade krafter, enär dessa nog allt framgent under i övrigt oförändrade förhållanden skulle komma att gå till de vida bättre avlönade civila befattningarna, särskilt de vid slakthusen. För att nå det mål, som sjukvårdsstyrelsen torde avsett att vinna med sina i förberörda P. M. väckta förslag, nämligen att avhjälpa möjligen förefintliga brister i den militära veterinärutbildningen och skaffa mer kvalificerat folk in på den militära veterinärläkarbanan, måste enligt direktionens mening för visso andra utvägar tillgripas, som förde mera direkt till detta mål. Direktionen syftade härvid på särskilda fortsättningskurser och sådana avlöningsförmåner, som kunde locka de mera kvalificerade krafterna över på denna bana.

Direktionen har på det bestämdaste avrått från varje förändring i de av sjukvårdsstyrelsen antydda riktningarna av den i propositionen till 1913 års Riksdag föreslagna organisationen av veterinärinstitutet.

Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 24 oktober 1913 hemställt, Medicmaiatt sjukvårdsstyrelsens skrivelse icke måtte föranleda några ändringar i det framlagda förslaget.

Uti ovan omförmälda ärende rörande inrättandet av ett apotek vid Kungl. Maj.ts veterinärinstitutet har Kungl. Maj:t meddelat beslut den 14 november \Ytctl apoteks- 1913 och därvid bemyndigat medicinalstyrelsen att uppdraga åt någon fråga. lämplig apoteksinnehavare att, under iakttagande av gällande föreskrifter angående medikamentshandel och under den särskilda kontroll, medicinalstyrelsen kunde finna skäligt ytterligare föreskriva, till försäljning Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 27 häft. (Nr 46.) 10

74 Departements-

chefen.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 46.

genom en av styrelsen, efter direktionens för veterinärinstitutet hörande, godkänd föreståndare tillsvidare tillhandahålla ett medikamentförråd för veterinärbehov vid ifrågavarande institut, under förutsättning att institutet mot 'hyra tillhandahåller erforderliga lokaler för medikamentförrådet. Tilllika har Kungl. Maj:t förordnat, att den, som erhåller uppdrag att tillhandahålla ifrågavarande medikamentförråd, skall vara skyldig att, därest institutets direktion sådant påfordrar, enligt vissa föreskrifter inlösa institutets lager av apoteksvaror och dess apoteksinventarier, under förutsättning att de äro fullgoda. Vidare har medgivits, att ifrågavarande medikamentförråd må hållas stängt under den del av dygnet, som medicinalstyrelsen, efter direktionens för institutet hörande, bestämmer. Slutligen har Kungl. Maj:t föreskrivit, att därest en laboratorsbefattning i kemi varder inrättad vid institutet, innehavaren av nämnda befattning skall, såvida han är legitimerad apotekare och eljest hinder icke möter, förordnas till föreståndare för medikamentförrådet.

I anledning av detta Kungl. Maj:ts beslut har institutets rektor uti skrivelse den 28 november 1913 till chefen för jordbruksdepartementet framhållit, att anledningen till att, såsom i propositionen till 1913 års Riksdag föreslogs, sätta ifrågavarande laborator tillsvidare på extra stat numera bortfallit, och har rektorn hemställt, att denne befattningshavare nu måtte upptagas å högskolans ordinarie stat.

Vad löneregleringskommitte'n uti nu ifrågavarande hänseenden föreslagit finner jag mig böra biträda i alla avseenden, utom beträffande frågan om laboratorsbefattningen i kemi, vilken kommit i nytt läge genom Kungl. Maj:ts ovan omförmälda beslut i institutets apoteksfråga. Jag tillstyrker alltså, bland annat, överflyttande av histologien från professuren i patologisk anatomi till professuren i anatomi, förändrande av eu assistenttjänst till prosektorsbefattning vid anatomiska och histologiska avdelningen samt inrättande av en ny professur i fysiologi och kemi. Till de genom histologiens överflyttning erforderliga anslag till den anatomiska avdelningen återkommer jag senare.

Vad beträffar nyssnämnda laboratorsbefattning i kemi följer av Kungl. Maj:ts beslut i institutets apoteksfråga, att visserligen möjlighet bör beredas att vid platsens besättande erhålla en person, som är kompetent att även förestå medikamentförrådet. Hans huvuduppgift förblir emellertid att verka såsom laborator i kemi vid undervisningen i detta ämne vid högskolan och för den händelse icke sådan person skulle erhållas till befattningen, att han kan tillika förordnas till föreståndare för medika-

75 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

mentförrådet, eller eljest hinder skulle möta för en sådan anordning, bör i varje fall full avlöning för honom finnas upptagen å högskolans stat. Men även om han förordnas till sådan föreståndare, synes mig tillräcklig anledning icke föreligga att av sådan orsak minska hans arvode såsom laborator. Enligt vad institutets rektor upplyst, kommer han nämligen att av laboratorsbefattningen bliva fullt lika mycket upptagen som övriga laboratorer av de dem åliggande laboratorssysslor. Medikamentförrådet skulle hållas öppet endast en kortare del av dygnet och arbetena där finge laboratorn, om han förordnades till dess föreståndare, för övrigt sköta på tid, som han hade ledig från sin undervisning vid institutet. Rörelsen å medikamentförrådet vore icke och kunde ej heller antagas bliva av någon större omfattning. Med hänsyn till dessa förhållanden syntes det icke påkallat att beräkna, att laboratorn skulle av sin verksamhet i medikamentförrådet erhålla någon extra inkomst av den betydenhet, att densamma skäligen borde medföra minskning i det arvode, han borde åtnjuta å institutets stat i likhet med övriga laboratorer. På grund av dessa skäl anser jag att en laboratorsbefattning i kemi bör utan några särskilda inskränkningar uppföras å högskolans stat med samma arvode, 4,000 kronor, som övriga dylika befattningar.

Yad angår den från veterinärbakteriologiska anstaltens sida väckta frågan om upphörande av anstaltens laborators undervisningsskyldighet i bakteriologi vid högskolan och denna undervisnings övertagande av professorn i patologisk anatomi, vill jag icke bestrida, att en sådan anordning i och för sig förefaller rätt tilltalande och att den skulle för anstalten medföra fördelar. Jag anser mig dock icke, åtminstone för närvarande, kunna tillstyrka en sådan förändring, förnämligast av det skäl, att jag anser det synnerligen viktigt, att ett intimt samband råder emellan de båda institutionerna, en synpunkt som vid veterinärbakteriologiska anstaltens inrättande gjorde sig starkt gällande. Att detta samband vidmakthålles och stärkes, om undervisningsskyldighet i bakteriologi fortfarande åligger laboratorn, synes mig uppenbart. Härtill kommer, att frågan om ökande av veterinärbakteriologiska anstaltens arbetskrafter varit föremål för prövning av Riksdagen så nyligen som år 1913.

76 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 46.

V. Lärarbefattningarna i medicin (patologi och terapi), kirurgi, husdjurslära, läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) och obstetrik.

Veterinärinstitutets nu gällande stat, jämförd med stadgarna för institutet, upptager inom nu ifrågavarande ämnesgrupp följande lärare:

en professor i husdjursskötsel jämte husdjursavel, raslära, stuterikunskap, ytterlära och veterinärrättsvetenskap;

en professor i kirurgi, som bör förestå den kirurgiska kliniken vid institutet;

en professor i patologi och terapi jämte epizootilära (läran om smittosamma djursjukdomar), farmakodynamik, toxikologi och receptkonst, med åliggande tillika att vara föreståndare för institutets medicinska klinik;

en lektor i obstetrik med den undervisningsskyldighet därjämte, som kan bliva honom av direktionen ålagd, samt med åliggande tillika att, enligt närmare av direktionen på lärarkollegiets förslag utfärdad instruktion, leda institutets ambulatoriska klinik; samt

en assistent vid den stationära kliniken och polikliniken.

LäZ>ukm9oiet Enligt lärarkollegiets förslag till stat för veterinärhögskolan skulle omförmälda tjänstemän motsvaras av följande:

en professor i medicin, tillika föreståndare för den medicinska kliniken och kliniken för smärre husdjur;

en professor i kirurgi, tillika föreståndare för den kirurgiska kliniken för större husdjur;

en professor i husdjurslära;

en lektor i bujatrik (läran om nötkreaturens sjukdomar) och obstetrik, tillika föreståndare för den ambulatoriska kliniken;

en klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet vid den medicinska kliniken;

en klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet vid den kirurgiska kliniken;

en assistent vid den kirurgiska kliniken; en assistent vid den medicinska kliniken; samt en assistent vid den ambulatoriska kliniken.

I lektorns avlöning föreslogs icke någon förändring, men med hänsyn till den föreslagna utvidgningen av hans ämnesområde har av lärarkollegiet i staten upptagits ett särskilt anslag å 2,000 kronor »för

77 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

undervisningen i bujatrik», vilket anslag var avsett att såsom särskilt arvode uppbäras av bemälde lektor.

Angående nu ifrågavarande delar av statförslaget har lärarkollegiet i sin motivering yttrat följande.

Kollegiet hade redan i den utredning, som föregått behandlingen i Riksdagen av den nya högskolans byggnadsfråga, lämnat en översikt över, huru det utomlands ställde sig med fördelningen av de ämnen, som representerades av den nuvarande professorn i patologi och terapi m. m. Av översikten, i vilken uppräknats alla mera kända skolor, framginge, att de ifrågavarande ämnena omhänderhades av minst tre, vanligen fyra till fem, ja sex till åtta lärare. Dessa siffror syntes tillräckligt tydligt visa den oundgängliga nödvändigheten av ökade lärarkrafter för ifrågavarande ämnen.

Den nämnde professorn hade vidare dittills bestxutt chefskapet för både medicinska kliniken för större husdjur (polikliniken och stationära kliniken) och hela hundkliniken (polikliniken och stationära kliniken). Detta system hade många gånger varit rent olidligt. Det hade varit omöjligt för klinikchefen att själv kunna leda båda klinikerna och utnyttja materialet som undervisningsmaterial och framför allt hade det missförhållandet uppstått, att under tiden mellan kliniktiderna de sjuka djurens vård på denna avdelning måst anförtros åt de studerande. Därtill komme, att avdelningen för smärre husdjur fått sin särskilda paviljong vid den nya högskolan, under det medicinska kliniken för större husdjur hade sin. Då emellertid i den förra på grund av bristande anslag ej kunnat inredas någon laboratorieavdelning och då vidare kollegiet sökt att i möjligaste mån begränsa anslagskraven, hade kollegiet ej nu velat föreslå en uppdelning av professuren i patologi i två, utan nöjt sig med att föreslå en laboratorstjänst i stället för en ny professur. Laboratorn skulle alltså subordinera under professorn i patologi eller, som han av kollegiet vore föreslagen att kallas, i medicin; laboratorn skulle emellertid självständigt leda den medicinska stationära kliniken och polikliniken för större husdjur, under det att professorn själv skulle leda den mera frekventerade och vad undervisningsmaterialet beträffade långt mera instruktiva kliniken för smärre husdjur. Laboratorn skulle därjämte övertaga undervisningen i farmakologi, omfattande farmakognosi, farmakodynamik, toxikologi och receptskrivningslära, under det att professorn i medicin skulle fortfarande undervisa i medicin, omfattande klinisk propedeutik samt husdjurens, med undantag av nötkreaturens, speciella patologi och terapi jämte hela epizootiläran.

Undervisningen i nötkreaturssjukdomarna (bujatriken) hade näm-

78 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

ligen kollegiet ansett nödvändigtvis böra förläggas till den lärare, som hade tillfälle till att praktiskt undervisa i detta ämne. Här vore ett fält för den praktiserande veterinären, som för varje år allt mer toge hans intresse i anspråk och satte hans praktiska duglighet på prov. De raska framsteg, vår nötkreatursavel gjort, och de ökade värdena på djuren hade också ökat kraven på våra veterinärer i dessa stycken och kollegiet hade vid utarbetandet av de nya stadgarna ej kunnat undgå att taga nödig hänsyn till de ofta nog från lantbrukskretsar framkomna fordringarna på en möjligast tillfredsställande utbildning av de studerande i fråga om nötkreaturssjukdomarnas rationella behandling. Det hade därför särskilt legat kollegiet om hjärtat att söka få undervisningen rörande nötkreaturssjukdomarna samlad på en hand och hos den lärare, som hade ambulatoriska kliniken sig anförtrodd. Endast han hade nämligen tillfälle till att meddela praktisk undervisning i detta ämne, ty endast på denna klinik förekomma någon nötkreaturspraktik. Dittills hade alltså undervisningen i nötkx-eaturssjukdomarna (frånsett könsorganens sjukdomar) måst bedrivas utan att vederbörande lärare haft tillfälle att på ett enda djur demonstrera de sjukdomar, över vilka han föreläst, och att på detta sätt åstadkomma ett levande och fruktbringande vetande läte sig ej gärna göra.

Men det ämne, det här gällde, vore ganska vidlyftigt och dess omfattning och vikt hade också vid främmande skolor ansetts nödvändiggöra en professur däri. Bujatrik, obstetrik och ambulatorisk klinik vore förenade till en lärostol. Detta skulle även kollegiet ansett fullt berättigat vid den nya svenska veterinärhögskolan, därest kollegiet ej av formella skäl måst bortse från en sådan lösning. Ambulatoriska kliniken omhänderhades nämligen av en av Kungl. Maj:t utnämnd lektor, som helt naturligt ej kunde på de alltid osäkra utsikterna att komma i fråga vid besättandet av en eventuellt ledigförklarad professur i bujatrik m. m. avsäga sig sitt lektorat. Att åter föreslå honom till professor utan att han, på sätt i kollegiets förslag till stadgar vore föreskrivet, meriterat sig därför, hade kollegiet heller icke ansett lämpligt. Då han emellertid lika fullt borde omhänderhava undervisningen i bujatrik och en så betydligt ökad undervisningsskyldighet, som detta ämne innebure, ej syntes utan vederlag kunna åläggas honom, hade kollegiet för det dåvarande ej kunnat på bättre sätt lösa frågan än genom att föreslå ett årligt arvode åt honom av 2,000 kronor.

Med avseende å den kirurgiska kliniken har lärarkollegiet föreslagit, att assistentbefattningen vid den stationära kliniken och polikliniken måtte ombildas till en laboratorsbefattning, och har kollegiet

79 Kunt/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

för detta förslag åberopat följande grunder. Den kirurgiska kliniken för större husdjur hade städse varit mycket betydande. Ett stort antal operationer (600 å 700) förekomme där årligen. En hel del av dessa vore ytterst ansträngande och av den natur, att de ej gärna kunde utföras annat än av en skolad kirurg. Då emellertid den ringa avlöningen åt assistenter på klinikerna gjort, att ingen velat stanna vid sådan befattning över omkring ett års tid, och alltså oupphörliga ombyten ifrågakommit, hade följden blivit den, att vederbörande professor själv måst förrätta alla dessa stora och ansträngande operationer; och då kliniken även i övrigt vore stor och betungande, hade han därigenom nödgats prestera en tjänstgöring, som skulle vara ganska påkostande även för en yngre kraft och som måste bliva det över hövan för den mera till åren komne klinikchefen. Dessa större operationer på djur vore nämligen i hög grad fysiskt ansträngande, icke minst emedan de måste företagas i en för operatören ofta synnerligen tröttande ställning. Det vore naturligt, att häri måste ligga en fara för, att sådana operationer till slut måste avvisas, då klinikchefen helt enkelt icke längre förmådde utföra dem och ingen funnes, som kunde fylla hans plats. Därför vore det nödvändigt, att den förutvarande kliniska assistentbefattningen ombildades till en laboratorsbefattning. För att nödig kontinuitet i laboratorsbefattningen skulle vinnas, borde ej arvodet sättas lägre än 4,000 kronor jämte bostad.

Kollegiet ansåg sig också böra framhålla lämpligheten av, att undervisningen i veterinär statsmedicin hade kunnat övertagas av någon inom den veterinära administrationen anställd person, som hade tillfälle att sätta sig in i detta ämnes praktiska tillämpning, men då kollegiet ej hade sig bekant, huru vederbörande myndighet skulle ställa sig till en sådan lösning, hade kollegiet funnit sig ej böra i detta sammanhang komma med något definitivt förslag härutinnan. Kollegiet har dock betonat, att den nuvarande anordningen med förläggande av ämnet statsmedicin till professuren i husdjursskötsel ej kunde anses vara fullt tillfredsställande, då dessa ämnen icke stode i något direkt samband med varandra och å andra sidan de till undervisning i statsmedicin använda timmarna vore väl behövliga för en fullständigare undervisning i husdjurslära.

Vad angår assistenterna, har lärarkollegiet till en början framhållit, att varje huvudlärare, som skulle arbeta vetenskapligt — i all synnerhet om han sysslade med laboratoriearbete — vore oundgängligen i behov av biträde och att följaktligen assistent eller motsvarande hjälplärare måste finnas på varje avdelning.

80 Reservation.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

På klinikerna hade eleverna dittills i tur och ordning tjänstgjort som assistenter eller jourhavande, såsom det kallats. Detta system hade haft avsevärda olägenheter. På mellantiderna mellan klinikerna hade, särskilt nattetid, allmänheten varit för behandling av en del sjukdomsfall hos särskilt hästar och hundar hänvisad till eleverna, och dessa hade för sina jourtjänstgöringar, som räckt en vecka för varje gång, tagits ifrån föreläsningar och övningar på andra håll, till förfång för dem själva. Denna jourtjänstgöring måste, enligt kollegiets mening, övertagas av utexaminerade veterinärer. Såväl högskolans anseende som djurägarnas intressen fordrade detta, och därför hade föreslagits en assistent på den kirurgiska samt en på den medicinska kliniken och kliniken för smärre husdjur.

Men även på ambulatoriska kliniken krävdes en assistent. På denna klinik förekomme dagligen resor, snart sagt från morgon till kväll, och det skulle för vederbörande klinikchef bliva omöjligt att, då nu hans undervisningsskyldighet blivit föreslagen att ökas med ett så betydande ämne som bujatriken, medhinna att bereda sig på sina föreläsningar och följa med sin vetenskap eller idka självständig vetenskaplig forskning, för den händelse han dag efter dag, såsom för närvarande vore fallet, måste ligga ute på resor. Även om klinikchefens föreläsningsskyldighet ej ökades, gjorde behovet av en assistent sig här gällande med den omfattning, som ambulatoriska kliniken dåmera tagit. Genom en ökning av lärarkrafterna komme ock kliniken helt säkert att ökas ännu mera och då lämna ett rikligt och synnerligen värdefullt material för undervisningen, framför allt i nötkreaturssjukdomar. Nötkreaturen utgjorde nämligen bland de djur, som behandlades på denna klinik, det övervägande flertalet. En ökning av denna klinik kunde också påfordras på grund av det ökade antal studerande, för vilka den nya högskolan vore avsedd. Assistenten kunde taga hand om de mindre maktpåliggande fallen; för att ambulatoriska kliniken skulle kunna vidmakthållas, måste den nämligen omhändertaga även fall av mindre intresse, men där dock sakkunnig hjälp behövdes. De djurägare, som anlitade densamma, hade anspråk därpå och detta med rätta. De vände sig naturligtvis i motsatt fall åt annat håll.

Mot lärarkollegiets förslag om uppförande i staten av en lektor i bujatrik och obstetrik har professorn i medicin K. A. Hj. Dahlström, med instämmande av professorn i husdjursskötsel m. m. E. Th. Nyström, anfört reservation och därvid yttrat, att han i likhet med lärarkollegiet och på de skäl, som kollegiet anfört, ansåge, att upprättandet av en

81 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

särskild professur i bujatrik jämte obstetrik och ambulatorisk klinik vore den lämpligaste, ja den enda riktiga lösningen av frågan om ordnande av undervisningen i nötkreaturssjukdomarna. Boskapsskötseln vore nämligen en av vårt lands viktigaste huvudnäringar, och läran om nötkreaturssjukdomarna måste alltså för utbildning av flertalet veterinärer, nämligen dem, som en gång komrne att på landsbygden ägna sig åt praktisk veterinärverksamhet, vara av den allra största betydelse. Professor Dahlström ansåg ämnet vara fullt lika viktigt som läroämnet fysiologi, vari av lärarkollegiet föreslagits inrättande av en ny professur. Det vore fullkomligt motbjudande att endast och allenast av formella skäl avstå från en lösning, som kollegiet framhållit såsom den bästa möjliga.

Skulle det icke anses lämpligt att i och med den ifrågasatta utvidgade undervisningsskyldigheten för lektorn utan vidare uppflytta honom till professor, så kunde ju lektoratet tills vidare ställas på övergångsstat samt lektorn förordnas att, mot åtnjutande av någon del av anslaget till den föreslagna professuren, upprätthålla undervisningen i till densamma hörande läroämnen.

Direktionens förslag till stat avviker i nu förevarande delar från

lärarkollegiets därutinnan: ......

att i stället för den av kollegiet föreslagne lektorn av direktionen föreslås en professor i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) oc obstetrik, tillika föreståndare för den ambulatoriska kliniken; samt

att den kliniske laboratorn i medicin upptages såsom tjänstgönngsskyldig vid såväl den medicinska kliniken som kliniken för smärre husdjur.

Enligt en direktionens statförlag bifogad not skulle professuren i bujatrik och obstetrik tillsättas först sedan lektoratet i obstetrik genom nuvarande lektorns avgång indragits; och skulle nämnde lektor, vilken av direktionen ansetts böra uppföras å övergångsstat, forordnas att uppehålla undervisningen i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) mot ett tilläggsarvode till sin avlöning såsom lektor av 1,000 kronor att utgå av professorslönen. Det av lärarkollegiet ifrågasatta särskilda anslaget å 2,000 kronor för undervisningen i bujatrik upptages sålunda icke i direktionens statförslag. I sin skrivelse i ämnet förklarar sig direktionen anse den omständigheten, att eu lektor redan funnes, icke behöva utgöra hinder för inrättande på föreslaget sätt av en professur.

Direktionen har vidare funnit det icke vara ändamålsenligt att, såsom lärarkollegiet föreslagit, på förhand stadga viss fördelning av arbetet mellan professorn i medicin, vilken av lärarkollegiet ansetts hora leda kliniken för mindre husdjur, och hans laborator, som skulle själv- Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 27 käft. (Nr 46.) 11

Direktionen 8/e 1910.

82 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

ständigt förestå den medicinska kliniken för större husdjur. Direktionen anser, att professorn i medicin bör i egenskap av föreståndare även för den medicinska kliniken för större husdjur deltaga i ledningen av densamma samt att fördelning av tjänstgöringen mellan professorn och laboratorn bör verkställas efter omständigheterna av styrelsen.

Medicinalstyrelsen, vars uttalanden angående assistentarvodenas 9/n 1910. belopp återgivits i det föregående, har, utom beträffande dessa arvoden, förordat direktionens förslag till stat i de delar, om vilka nu är fråga.

Lärarkollegiet Beträffande dessa delar har lärarkollegiet vidare i sitt yttrande

/u 1910. (jen 2i december 1910 anfört följande.

De åt lektorn i obstetrik och ambulatorisk klinik för undervisningen i bujatrik av lärarkollegiet föreslagna 2,000 kronor måste anses a\ behovet nödvändigtvis pakallade, och kollegiet ansåge sig icke längre kunna sta till svars med att, som dittills skett, den för de studerandes praktiska utbildning så synnerligen viktiga undervisningen i nötkreaturssjukdomarna allt fortfarande skulle bestridas av chefen för den medicinska kliniken, enär på denna klinik knappast någonsin tillfälle gåves att behandla sjuka nötkreatur eller meddela någon klinisk undervisning i detta ämne. Ifrågavarande lärare hade till följd därav även själv förklarat sig ur stånd att på ett tillfredsställande sätt meddela denna undervisning.

Såväl från medlemmar av regeringen som inom riksdagskretsar hade upprepade gånger framhållits behovet av en bättre utbildning av eleverna just i detta för vår husdjursskötsel så viktiga ämne. Det måste också anses vara hög tid på att den lärare, åt vilken den praktiska undervisningen i nötkreaturssjukdomarna vid institutet vore anförtrodd, jämväl finge hand om den teoretiska. Den betydligt ökade undervisningsskyldighet, som därav skulle följa för lektorn i obstetrik och ambulatorisk klinik, syntes ej rimligen kunna åläggas honom utan särskilt vederlag.

För att möjliggöra en sådan förbättring av undervisningen i detta betydelsefulla ämne, vore emellertid därjämte nödvändigt att genom en assistent bereda honom lättnad i hans kliniska verksamhet.

Yad beträffade de bägge andra föreslagna kliniska assistentbefattningarna, så kunde man visserligen icke säga, att de vore oundgängligen nödvändiga för verksamhetens drivande i de nya lokalerna; men de vore det, förså vitt en del beklagliga missförhållanden skulle kunna avhjälpas. Tjänstgöringen vid institutets kliniker påginge dag och natt; sjuka

83 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

hästar fördes mycket ofta till klinikerna kvällar och nätter och oftast då behäftade med sådan sjukdom (kolik), att de måste övervakas natten lång. På dagarna komme, som naturligt vore, en mängd olycksfall m. m. utom kliniktiderna. För att en examinerad veterinär skulle kunna dag och natt stå till buds på institutet, behövdes nödvändigtvis dessa assistenter. I annat fall måste en av eleverna vid institutet övertaga dessa vakter, såsom hittills skett, men institutet stode näppeligen till svars med att åt dessa, icke därtill kompetenta personer överlåta vården av det djurmaterial, som utom kliniktiderna tillfördes dess kliniker. Allvarliga klagomål från allmänhetens sida hade ock av denna anledning gång efter annan ingått.

Kollegiet ansåge sig också böra framhålla, att såväl laborators- som assistentbefattningarna vore av synnerligen stor betydelse, ja oundgängligen nödiga för en tillfredsställande rekrytering av institutets lärarkår.

I sitt utlåtande den 22 december 1910 har direktionen uttalat, att Direktionen direktionen — efter ytterligare omsorgsfull granskning av varje särskild ^ 19UK post i direktionens förslag till ny stat för institutet — kommit till den övertygelsen, att av de däri upptagna anslagen samtliga poster måste anses oundgängligen erforderliga för uppehållande av institutets verksamhet i de för institutet uppförda nya lokalerna, utom för den närmaste tiden anslagen till professuren i bujatrik och obstetrik samt till assistenterna vid den kirurgiska och den medicinska kliniken.

Vad professuren i bujatrik och obstetrik anginge, erfordrades icke dess uppförande på stat, så länge nuvarande lektorn i obstetrik vore i tjänst och för undervisningen i bujatrik erhölle föreslaget arvode. Efter hans avgång kunde emellertid enligt direktionens åsikt en professur i bujatrik och obstetrik icke undvaras.

Assistenterna vid de nämnda klinikerna bleve icke oundgängligen erforderliga för undervisningens uppehållande i institutets nya lokaler, men direktionen ansåge uppenbart, att de bleve det för tillgodoseende av allmänhetens berättigade krav på tillvaratagande av det dyrbara kreatursmaterial, som lämnades i institutets vård.

Löneregleringskommittén har vid behandlingen av förslagen rörande nu ifrågavarande ämnesgrupp ytterligare uppdelat desamma. kommittén.

Yad först beträffar läroämnet medicin, i nuvarande stadgar be- Ang ]ftrnr_ nämnt patologi och terapi, har kommittén erinrat, att direktionens för- befattningar slag innefattade de ändringar i staten, som utvisades av följande sam- 1 mecliun' manställning av den nu gällande och den föreslagna staten:

84 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

I nu gällande stat funnes även upptagen en assistent vid »den stationära kliniken och polikliniken». Då emellertid denne assistent under en följd av år tagits i anspråk uteslutande för den kirurgiska avdelningen, hade kommittén ansett sig böra hänföra honom till de för ämnet kirurgi avsedda lärarkrafterna.

Vid den nu gjorda sammanställningen borde även anmärkas, att i det extra anslag, som för tiden från och med den 1 september 1911 beviljats veterinärinstitutet för uppehållande av dess verksamhet, inginge med 3,500 kronor för år räknat arvode åt en lärare vid den medicinska kliniken.

Behovet av en särskild lärare vid kliniken för smärre husdjur syntes, enligt vad kommittén anfört, hava vunnit erkännande av chefen för jordbruksdepartementet i hans förut omförmälda yttrande till statsrådsprotokollet den 24 mars 1911. Kommittén hade också funnit utredningen i ärendet visa, att föreståndarskapet och undervisningsskyldigheten vid såväl den medicinska kliniken för större husdjur som kliniken för smärre husdjur, vid vilken senare även kirurgisk behandling förekomme, icke skäligen borde åläggas professorn i medicin ensam, utan borde han till sin medhjälpare erhålla en lärare i laborators stallning,

85 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

I överensstämmelse med vad kommittén yttrat rörande fördelningen av tjänstgöringen mellan professorn i anatomi och histologi samt prosektorn ansåge kommittén lämpligt, att såväl professorn som laboratorn i medicin upptoges i staten såsom tjänstgöringsskyldiga vid både den medicinska kliniken för större husdjur och kliniken för mindre husdjur. Genom en sådan anordning skulle det lämnas öppet för direktionen att ordna laboratorns tjänstgöring på sätt för undervisningen befunnes mest ändamålsenligt, allenast med den inskränkning, att professorn i sin egenskap av föreståndare städse skulle bibehålla överinseendet även vid den klinik, dit laboratorns huvudsakliga verksamhet komme att förläggas.

Kommittén hade däremot ansett sig icke kunna tillstyrka förslaget, att till professorns i medicin och den under honom sorterande laboratorns biträde skulle anställas en assistent. Professorn i medicin skulle enligt kommitténs förslag befrias från undervisningsskyldighet i bujatrik, vilket ämne jämte obstetriken skulle hänföras till en nyinrättad professur. Då härtill komme, att undervisningen i medicin, som före inflyttningen till det nya institutet ålegat professorn ensam, enligt kommitténs förslag skulle komma att uppdelas mellan honom och en laborator, syntes anledning saknas att inrätta ytterligare en lärarbefattning i detta ämne.

I veterinärinstitutets nu gällande stat och i den av institutets direktion föreslagna staten upptagas följande för tillgodoseende av läroämnet kirurgi avsedda lärarbefattningar:

Gällande stat

Åt direktionen föreslagen stat

1 professor i kirurgi, före' ståndare för den kirurgiska kliniken ......

1 assistent vid den stationera kliniken och polikliniken ............

Summa kr.

Summa

6,000

3,000

Anmärk-

löning ! nm^ar

0,000

2 ålderstillägg å 500 kr. efter 5 och 10 år. — Om hostad åt njutes, avdragas å lönen 500 kr.

[Om bostad åt- | njutes, avdra' i gas å arvodet 300 kr.

Summa

av-

löning

1 professor i kirurgi, till lika föreståndare för den kirurgiska kliniken för större husdjur

1 klinisk laborator med tjänstgöringsskyldig het vid den kirurgiska

kliniken.................

i assistent vid den kirurgiskn kliniken .....

Summa kr. 14,000

7,500

4,000

2,500

Anmärk-

ningar

1 ålderstillägg å 600 kr. efter 5 år. — Om hostad åtnjutes, avdragas å lönen 500 kr.

I Fri bostad och | värme.

Ang. lärarbefattningar i kirurgi.

86 Ang. lärarbefattningar i husdjurslära, biijatrik ochobstetrik.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Vad anginge den föreslagna nya laboratorstjänsten, ansåge kommittén med hänsyn till den omfattning, rörelsen vid kirurgiska kliniken vunnit, och den ansträngande beskaffenheten av tjänstgöringen därstädes klinikens föreståndare numera vara i behov av en väl skolad lärarkraft, som kunde med honom dela arbetet och ansvaret för såväl undervisningen som sjukvården vid kliniken.

Däremot hade kommittén icke funnit sig övertygad därom, att ytterligare en lärarkraft skulle vara behövlig för den kirurgiska kliniken. Då kirurgisk behandling av smärre husdjur icke ägde rum vid den nu ifrågavarande, endast för större husdjur avsedda, så kallade kirurgiska kliniken utan vid den för smärre husdjur avsedda kliniken, vilken sålunda i själva verket vore en blandad medicinsk och kirurgisk klinik, syntes för den kirurgiska kliniken icke erfordras större lärarpersonal än för den medicinska kliniken för större husdjur och kliniken för smärre husdjur tillsammantagna.

Följande tabell utvisar de förändringar i veterinärinstitutets stat, som av institutets direktion påyrkats med avseende å lärarbefattningar i husdjurslära, läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) och obstetrik:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

87 Gällande stat

Av direktionen föreslagen stat

Summa

professor i husdjurs' skötsel jämte husdjurs' avel, raslära, stuterikunskap, ytterlära och veterinärrättsvetenskap .....................

lektor i obstetrik med den undervisningsskyldighet, därjämte, som kan bliva honom av direktionen ålagd, samt med åliggande tillika att, enligt närmare av direktionen på lärarkollegiets förslag utfärdad instruktion, leda institutets ambulatoriska klinik ...

6,000

Summa kr. 10,000 |

4,000

Anmärk-

ningar

Summa

av-

löning

1 professor i husdjurslära

2 ålderstillägg å 500 kr. efter 5 och 10 år. — Om bostad åtnjutes, avdragas å lönen 500 kr.

4 ålderstillägg å 500 kr. efter 5, 10, 15 och 20 år. — Om bostad åtnju tes, avdragas å lönen 500kr.

7,500

professor i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) och obstetrik, tillika föreståndare för den ambulatoriska kliniken1) ..

1 assistent vid den ambulatoriska kliniken.

Summa kr.

Övergångsstat.

1 lektor i obstetrik, tillika föreståndare för den ambulatoriska kliniken

7,500

2,500

17,500

4,000

Anmärk-

ningar

1 ålderstillägg å 600 kr. eller 5 år. — Om bostad åtnjutes, avdragas å lönen 500kr.

/Fri bostad och \ värme.

4 ålderstillägg å 500 kr. efter 5, 10, 15 och 20 år. — Om bostad åtnju* tes, avdragas å lönen 500kr.

*) Lektorn å övergångsstat i obstetrik förordnas att uppehålla undervisningen i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) mot ett tilläggsarvode till sin avlöning såsom lektor av 1,000 kronor att utgå av professorslönen. Professuren tillsättes först sedan lektoratet i obstetrik genom nuvarande lektorns avgång indragits.

Kommittén har anfört, att beträffande professuren i husdjursskötsel m. m. direktionens förslag innefattade — utom höjning av professorsavlöningen till vad i allmänhet föreslagits för professorerna — ingen

88 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

annan förändring än med avseende å de ämnen, som företrädas av ifrågavarande professur. Ämnet »husdjurslära» syntes emellertid enligt kommitténs mening få anses i sig innefatta samtliga de ämnen, som inginge i den nuvarande professurens benämning, med undantag för veterinärrättsvetenskap. Med hänsyn till vad kommittén föreslagit beträffande professorernas undervisningsskyldighet utgjorde emellertid den omständigheten, att veterinärrättsvetenskapen icke skulle upptagas i den ifrågavarande professurens benämning, intet hinder för att undervisningen i veterinärrättsvetenskap fortfarande komme att åläggas professurens innehavare.

Frågan om den blivande tjänsteställningen för den nuvarande lektorn i obstetrik och föreståndaren för den ambulatoriska kliniken samt om det sätt, varpå behovet av undervisning i bujatrik skulle tillgodoses, hade vid ärendets förberedande behandling varit föremål för olika meningar. Meningsskiljaktigheterna inskränkte sig dock dels till frågan, huruvida med beslut om den ifrågasatta professurens inrättande borde få anstå, till dess den nuvarande lektorn avgått, dels ock till frågan om beloppet av den särskilda ersättningen för undervisningen i bujatrik under den tid, nuvarande lektorn kunde komma att kvarstå vid lektoratet.

Det lede enligt kommitténs mening icke något tvivel, att kännedom om nötkreaturens sjukdomar och erfarenhet i deras behandling vore för flertalet praktiserande veterinärer av så väsentlig vikt, att undervisningen i ämnet borde vid veterinärinstitutet tillgodoses genom upptagande å staten av en lärarbefattning med samma avlöning och kompetensfordringar, som föreslagits för huvudlärarna i de övriga viktigare läroämnena. Innehavaren av denna befattning borde tillika vara föreståndare för den ambulatoriska kliniken och dessutom från det nuvarande lektoratet i obstetrik övertaga detta ämne. Någon anledning att vid den nu förestående omarbetningen och utvidgningen av veterinärinstitutets stat undantaga frågan om organiserandet av lärarpersonalen på det ifrågavarande området och uppskjuta dess avgörande syntes kommittén icke föreligga.

Yad anginge frågan, vilken ställning den nuvarande lektorn i obstetrik borde intaga efter tillkomsten av den nya professuren, borde beaktas, att det icke från något håll blivit ifrågasatt annat, än att beinälde lektor skulle övertaga och under sin återstående tjänstetid fullgöra de skyldigheter, som med avseende å undervisning och examination framdeles skulle åligga innehavarna av professuren. Då så vore fallet, syntes emellertid lektorn icke heller billigtvis böra utestängas från de

89 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

rättigheter med avseende å avlöning, pension och tjänstetitel, som skulle tillkomma innehavare av ifrågavarande professur, utan syntes han böra utan ansökan eller prov från och med tiden för den nya statens trädande i kraft befordras till innehavare av samma professur. Någon rättighet att för åtnjutande av ålderstillägg å professorslönen räkna sig till godo tjänstgöring såsom lektor borde dock icke medgivas honom.

Förslaget att vid ambulatoriska kliniken skulle anställas, jämte professorn, även en assistent hade kommittén ansett sig böra förorda. Föreståndaren för nämnda klinik, vilken, enligt vad kommittén inhämtat, ensam av institutets ordinarie lärare vore av direktionen förbjuden att utöva enskild praktik, syntes redan under nuvarande förhållanden hava en tämligen betungande tjänstgöring. Och om han, jämte sina nuvarande åligganden vid ambulatoriska kliniken samt undervisningen i obstetrik, finge sig ålagt det viktiga ämnet bujatrik samt erhölle professors föreläsningsskyldighet, skulle måhända en inskränkning av den ambulatoriska klinikens verksamhet icke kunna undvikas, därest icke ytterligare en lärarkraft inom professurens ämnesområde bleve beviljad.

Det syntes emellertid kommittén angeläget, att den ambulatoriska kliniken med avseende å det synnerligen värdefulla studiematerial, som vid densamma stode till buds, tillgodosåges på sådant sätt, att någon minskning i omfattningen av dess verksamhet icke behövde befaras.

Vid fördelningen av tjänstgöringen mellan professorn och assistenten borde enligt kommitténs mening tillses, att professorn i största möjliga utsträckning komme att deltaga i undervisningen vid ambulatoriska kliniken och därvid särskilt ägna sig åt sådana fall, som tillhörde bujatrikens område, samt åt första behandlingen av andra vid kliniken förekommande sjukdomsfall.

Kommittén har därför hemställt, att å veterinärinstitutets stat måtte uppföras dels en professor i husdjurslära, dels en professor i bujatrik och obstetrik, dels ock en assistent vid ambulatoriska kliniken.

Statskontoret har i utlåtande den 28 mars 1913, då det syntes tvivelaktigt om, såsom kommittén i strid med fackmyndigheternas förslag antagit, Kungl. Magt skulle finna gott att utan ansökan eller prov från och med tiden för den nya statens trädande i kraft befordra lektorn i obstetrik m. in. till professor i bujatrik in. in., hemställt, i ungefärlig överensstämmelse med direktionen, att i staten måtte inom linjen uppföras en övergångsstat, upptagande förenämnde lektor med nuvarande avlöning jämte ett arvode å 1,000 kronor, så länge han på förordnande uppehölle undervisningen i bujatrik, börande samtliga dessa avlönings- Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 27 höft. (Nr 46.) 12

Statskontoret

1913.

Lärarkollegiet

1918.

Direktionen fl/4 1918.

90 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

förmåner utgå av den i staten upptagna avlöningen för professorn i bujatrik, vilken avlöning i övrigt skulle under tiden besparas.

Lärarkollegiet bar i sitt yttrande den 19 mars 1913 i nu förevarande hänseenden dels framhållit önskvärdheten av att de av kommittén avstyrkta assistentbefattningarna vid klinikerna beviljades, dels ock beträffande undervisningen i bujatrik uttalat sin tillfredsställelse över, att kommittén icke ansett de av kollegiet anförda formella skälen vara av sådan betydelse, att därigenom upprättande av en sådan professur redan nu vore utesluten. Beträffande tillsättandet av professuren så, då den nuvarande innehavaren av lektoratet i obstetrik, enligt kollegiets mening icke ännu styrkt sig vara i besittning av den kompetens, som erfordrades enligt kollegiets av löneregleringskommittén även godkända förslag till bestämmelser för tillsättande av professorstjänster, syntes det kollegiet mindre lämpligt, att han utan vidare uppflyttades till professor, utan borde han dessförinnan sättas i tillfälle att visa, det han verkligen besutte för befattningen i fråga nödiga kvalifikationer. Kollegiet ville därför föreslå, att bemälde lektor måtte tillsvidare förordnas att förestå professuren i bujatrik och obstetrik, och att han såsom ersättning för den betydligt ökade undervisningsskyldighet, som därigenom komme att åläggas honom, måtte beviljas ett extra arvode av 2,500 kronor att utgå från de till avlöning av professuren i bujatrik föreslagna medlen, dock med den begränsning att summan av lektorslönen och arvodet icke finge överstiga de nu föreslagna professorslönerna.

Direktionen har i sitt yttrande den 3 april 1913 beträffande nu ifrågavarande delar av ämnet endast yttrat sig i fråga om professuren i bujatrik och vad därmed sammanhänger. Direktionen kunde ej ansluta sig till kommitténs förslag att utan vidare uppflytta den nuvarande innehavaren av lektorsbefattningen i obstetrik till innehavare av den ifrågasatta nya professuren. Om kommitténs förslag härutinnan godkändes, skulle detta hava till följd, att samtidigt med att man i de nya stadgarna för institutet fastsloge vissa bestämmelser till garanti för att vid professorsbefattningars tillsättande endast fullt kompetenta personer skulle erhållas, man i viss mån måste dispensera från just dessa föreskrifter. Direktionen ansåge det under alla förhållanden olämpligt, om en person, som ej styrkt sin kompetens till en lärarbefattning av så synnerligt stor betydelse för veterinärutbildningen, utan vidare utnämndes till densamma. I förevarande fall hade den lärare, vars uppflyttning till professor ifrågasatts, förut undervisat endast i det ena av de båda ämnen, som skulle

91 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 46.

tillhöra professurens ämnesgrupp, nämligen obstetrik, i vilket ämne han visserligen visat praktisk duglighet men åtminstone för närvarande ej styrkt sin vetenskapliga kompetens. I det andra till professuren hörande ämnet, läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik), vilket vore ett av de viktigaste ämnena inom den veterinära disciplinen och otvivelaktigt utgjorde ifrågavarande lärostols huvudämne, hade han, såvitt direktionen kände, ej haft tillfälle att på något sätt visa sig äga för professur vetenskaplig kompetens. Man borde i förevarande fall icke helt och hållet bortse från att, då det gällde en så framskjuten plats, som den en professor i ett ämne intoge, man ej finge underskatta den teoretiska utbildningen.

Ej heller kunde direktionen biträda lärarkollegiets förslag, enär detsamma, på sätt kommittén enligt direktionens mening fullt riktigt påvisat, skulle leda till inkonsekvens. Det enda riktiga syntes. alltså vara, att professuren på vanligt sätt kungjordes till ansökan ledig och tillsattes på sätt stadgarna härom föreskreve.

Visserligen förutsatte direktionen härvidlag, att det ej borde medföra någon svårighet för nuvarande innehavaren av lektoratet i obstetrik, H. Stålfors, att till fullo ådagalägga sin kompetens till den nya professuren, men å andra sidan kunde direktionen ej undgå att inse möjligheten därav, att en annan på området mera meriterad person kunde komma att anmäla sig som sökande och därvid bliva utnämnd till befattningen. Enär det under sådana förhållanden enligt direktionens mening redan av billighetshänsyn icke syntes kunna ifrågasättas att ålägga lektor Stålfors, som under flera år innehaft lektoratet och under lång tid uppehållit en icke oväsentlig del av den undervisning, som komme att åligga den blivande innehavaren av den ifrågasatta professuren, att tjänstgöra under den nya befattningshavaren och därvid måhända fullgöra en assistents tjänsteåligganden, samt en sådan anordning jämväl kunde befaras komma att leda till slitningar och motsättningar, som kunde inverka menligt på undervisningen inom ifrågavarande ämnesgrupp, funne sig direktionen under förhandenvarande förhallanden böra föreslå, att lektor Stålfors måtte överföras på indragningsstat.

Direktionen hemställde därför, att ifrågavarande professur, som till förtydligande av innebörden av ordet bujatrik syntes böra upptagas i staten under samma rubrik, som direktionen i sitt förslag till avlöningsstat angivit, måtte på i stadgeförslaget föreskrivet sätt omedelbart efter den nya statens ikraftträdande anslås ledig och därefter i enlighet med därom gällande bestämmelser i vanlig ordning tillsättas, samt att nu-

Reservationer.

92 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

varande innehavaren av lektorsbefattningen i obstetrik måtte överflyttas ä indragningsstat.

Mot direktionens uttalande i fråga om professuren i nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) in. m. samt lektoratet i obstetrik hava särskilda reservationer avgivits av direktionens ledamöter professorn E. G. Muller och godsägaren Scharp.

Den förre har förklarat sig i överensstämmelse med direktionens övriga ledamöter anse det vara synnerligen nyttigt och nödvändigt, att en professur i nötkreaturens sjukdomar och obstetrik inrättas vid veterinärinstitutet och att denna professur snarast möjligt tillsättes enligt de nya befordringsgrunder, som skola gälla enligt den nya organisationsplanen. Med avseende på frågan om lektoratet i obstetrik hyste han emellertid en annan uppfattning än direktionen i övrigt. Skulle det inträffa, att den nuvarande lektorn i obstetrik icke erhölle den ovannämnda professuren, så borde lektoratet ställas på övergångsstat och dess innehavare deltaga i undervisningen i det stora och viktiga ämnet, på sätt som av direktionen efter lärarkollegiets förslag bestämdes. Tillsättandet av en assistenttjänst borde under dessa förhållanden uppskjutas. Att den sålunda föreslagna förändringen läte sig genomföra, framginge därav, att den nuvarande lektorn vore skyldig att underkasta sig de förändringar i åligganden, som en omorganisation kunde medföra. Reservanten delade icke direktionens mening, att en sådan anordning kunde befaras komma att leda till slitningar och motsättningar, som kunde komma att inverka menligt på undervisningen inom ifrågavarande ämnesgrupp. Det finge anses vara rektors, lärarkollegiets och direktionens skyldighet att träffa sådana anordningar, att dylika slitningar och motsättningar icke uppstode. Det måste vara en stor fördel för läroverket att i ett så viktigt läroämne erhålla två lärare, av vilka den ene genom sin ådagalagda vetenskapliga kompetens vore i stånd att meddela en mera djupgående och grundlig undervisning, under det att den andre med sin under årens lopp vunna praktiska erfarenhet ävenledes vore väl skickad att vara verksam inom läroområdet. Från ekonomisk synpunkt syntes den föreslagna anordningen vara den billigaste av alla de här föreslagna. Enligt direktionens förslag skulle lönen alltjämt utgå till den på indragningsstat förflyttade lektorn, men därjämte skulle krävas anslag för en assistent. Enligt reservantens förslag vore det senare obehövligt. Jämfört med löneregleringskommitténs och lärarkollegiets förslag syntes den av reservanten föreslagna anordningen vara något dyrare. Men detta vore endast skenbart. Ty

93 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

med hänsyn därtill, att läran om nötkreaturens sjukdomar vore ett synnerligen viktigt läroämne och att en veterinärutbildning i detta ämne lände det allmänna till bästa, vore det tydligt, att ekonomien vida bättre tillgodosåges, i fall två lärare av ovannämnda beskaffenhet meddelade undervisning än i de fall, där undervisningen handhades av icke kompetent person.

Den andre reservanten, godsägaren Scharp, förordade för sin del lärarkollegiets senast avgivna förslag med den ändringen likväl, att lektorns sammanlagda avlöning icke under något förhållande borde få överstiga professorns begynnelseavlöning.

Medicinalstyrelsen har icke kunnat biträda direktionens hemställan, att lektorn i obstetrik, för den händelse han icke bleve utnämnd till professor i läran om nötkreaturens sjukdomar och obstetrik, skulle sättas på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet. Styrelsen ställde sig i detta avseende på samma ståndpunkt som reservanten professor Muller, vilken föreslagit, att den nya professuren skulle omedelbart efter den nya lönestatens ikraftträdande i vanlig ordning anslås ledig till ansökan och hittillsvarande innehavaren av lektoratet i obstetrik sättas på övergångsstat med den tjänstgöringsskyldighet å avdelningen, som kunde komma att uppdragas åt honom.

Medicinalstyrelsen 11 /4

1913.

Reservation mot styrelsens utlåtande i denna del har avgivits av Reservation. medicinalrådet Kjerrulf, som anslutit sig till direktionens mening i fråga om nuvarande lektorns förflyttande till indragningsstat.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har i ovan omförmälda P. Arméförvalt- M. även yttrat sig i fråga om undervisningen i husdjurslära och därvid anfört bland annat följande. '7» lois.

Undervisningen i detta ämne, omfattande så viktiga delar av den veterinära utbildningen som läran om hygien, utfodring, avel och ytterlära m. in., syntes böra vara så anordnad, att den i såväl teoretiskt som praktiskt avseende tillfredsställde alla rimliga fordringar. Om en veterinär icke vore tillräckligt förtrogen med särskilt den praktiska tillämpningen av dessa ämnen, skulle han icke kunna lämna de råd och upplysningar, som i sådana hänseenden önskades av honom, till skada icke blott för hans egen verksamhet utan också för vederbörande djurägare. Det vore också ett känt förhållande, att mången djurägare vore i behov av råd och upplysningar i beröi’da avseenden, och erfarenheten hade även givit vid handen, att veterinären på hithörande område kunde hava ett tacksamt fält att bearbeta. Det torde vidare

94 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 46.

bemärkas, att veterinär utbildning måste förutsättas för vissa lärarbefattningar vid lantbruksinstituten med undervisning i ämnen, hörande till här berörda ämnesgrupp, och dessutom anlitades ett icke obetydligt antal veterinärer för undervisning i lantbruks- och lantmannaskolor. Sålunda måste det ligga stor vikt uppå, att denna gren av den veterinära utbildningen i allmänhet bleve väl tillgodosedd, och icke minst viktigt vore detta för den militära veterinärvården.

Emellertid syntes det icke kunna bestridas, att särskilt på djurbedömningens område, d. v. s. vid den praktiska tillämpningen av ytterläran, det icke vore så väl beställt, som önskvärt kunde vara, vilket inom invigda kretsar icke heller vore något okänt förhållande, även om det icke kommit till offentligt uttryck. Vid en hel del tillfällen hade man också som konsekvens härav fått bevittna, att den veterinära sakkunskapen icke så sällan ställts utom räkningen, där man kunde tycka, att den i stället självskrivet bort vara representerad. Orsaken härtill syntes endast kunna sökas däruti, att veterinärutbildningen på detta område ej varit tillfyllest.

Av den sist utgivna årsberättelsen från veterinärinstitutet syntes man också hava skäl att draga den slutsats, att en ändring härutinnan vore av behovet påkallad. Å sidan 54 hette det nämligen: »för erhållande av praktisk undervisning i ytterlära hava de studerande av 3:e årsklassen, två och två i tur och ordning, deltagit i de vid institutet förekommande besiktningar för köp, och hava under året för nämnda ändamål granskats 148 hästar av olika raser och typer. Sedan de studerande åhört föreläsningarna i ytterlära och deltagit i besiktning av minst 10 hästar, har av var och en avlagts praktiska prov i exteriörbedömning. »

Det borde för en var, som visste med vilka svårigheter det vore förbundet att inhämta kunskaper i ytterlära och färdighet att tillämpa desamma, vara tydligt och klart, att ifrågavarande undervisningsmateriel för 20—30 elever vore alldeles otillräckligt. Visserligen kunde emot detta påstående den invändningen göras, att det icke vore mängden hästar, som härvid vore bestämmande, utan resultatet berodde fastmer av det sätt, varpå besiktningarna komme till utförande och undervisningen vid desamma meddelades. Vid besiktningar för köp syntes det emellertid icke alltid vara så lämpligt eller ens möjligt att kritiskt ingå i detaljer, vilket för undervisningen eljest kunde vara önskvärt. Man kunde väl också utan överdrift påstå, att den studerande, som varit med om endast 10 dylika besiktningar, ej erhållit den grund att bygga på, som erfordrades för att han på egen hand skulle kunna

9,5

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

utföra besiktningar samt bedöma och avgiva utlåtande över djur. Men veterinären måste under studietiden erhålla den övning eller »blick», som erfordrades för bedömande av djur i det friska tillståndet. Huru skulle han eljest kunna reda sig, då han komme ut i det praktiska livet, och då det även gällde att bedöma abnorma tillstånd?

Materiel för sådana övningar syntes emellertid icke behöva saknas. Sådana på klinikerna inställda djur, vilka utan olägenhet kunde framföras för besiktning, borde kunna tagas i anspråk för denna undervisning, liksom också en hel del av de hästar, som fördes till smedjan för skoning, varest det för övrigt funnes en utmärkt lokal för mönstring av hästar. Vidare borde det icke vara uteslutet, att under vissa tider av året tillstånd kunde utverkas, att hästar ställdes till förfogande från i huvudstaden förlagda truppförband.

Att döma av ingivna förslag syntes emellertid fara föreligga, att arbetet på husdjurslärans område av brist på lärarkrafter skulle bliva eftersatt, även sedan nu ett nytt och eljest tidsenligt läroverk tagits i anspråk. Enär meningen väl torde vara, att, utom undervisning i husdj urslära, vetenskaplig verksamhet skulle utövas även på detta område till gagn för veterinärutbildningen och landets husdjursskötsel, syntes det väl icke rimligtvis kunna fordras, att professorn i ämnet skulle kunna omhänderhava detta arbete utan någon skolad medhjälpare. Ett oavvisligt krav syntes åtminstone vara, att biträdande lärare (assistent) anställdes i husdj urslära att biträda vederbörande lärare vid besiktningar och praktiska demonstrationer samt repetitionsövningar med de studerande samt att i övrigt gå till hända med all den hjälp, som erfordrades även för vetenskapligt arbete, om undervisningen i detta ämne skulle kunna drivas på ett fullt tillfredsställande sätt.

Det bör redan här anmärkas, att sjukvårdsstyrelsen på tal om undervisningen i hovbeslagslära in. m. förklarat sig anse det böra tagas under omprövning, huruvida professorn i husdjurslära skulle kunna omhändertaga, hela det uppdrag, som föreslagits skola åligga läraren i hovbeslag, samt ifrågasatt anställandet av en assistent till biträde åt professorn vid denna undervisning.

Veterinärinstitutets lärarkollegium har i sitt yttrande den 11 oktober 1918 härom till en början anfört, att man i allmänhet icke kunde fordra, att undervisningen vid en högskola skulle vara så anordnad, att de studerande därigenom förvärvade sig en fullkomlig utbildning även i praktiskt avseende, och allra minst borde man kunna begära, att

LUrarlcolUrjiet "/io 1918.

96 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

den nyutexaminerade veterinären, redan då han lämnade veterinärhögskolan, skulle besitta tillräcklig praktisk erfarenhet för att uppträda såsom auktoritet inom husdjurslärans alla områden. Skulle de av sjukvårdsstyrelsen i nämnda avseende uppställda fordringarna på de studerandes utbildning i praktiskt avseende kunna tillfredsställas, måste studietiden i väsentlig grad förlängas, då under nuvarande förhållanden icke mera tid kunde upplåtas för den praktiska utbildningen, utan att för mycket inkräkta på den teoretiska undervisningen såväl i liusdjurslära som andra viktiga ämnen.

Särskilt hade framhållits, att vid den praktiska tillämpningen av ytterläran det icke vore så väl beställt, som önskligt kunde vara, då var och eu av de studerande endast fått deltaga i besiktningen av 10 hästar. Att de icke kunnat närvara vid flera än 10 besiktningar vid institutet vore emellertid varken beroende på bristande material eller bristande lärarkrafter utan endast därpå, att elevernas tid icke räckte till. Då det icke läte sig göra att vid de praktiska tjänstgöringarna uppdela de studerande på flera avdelningar, än som för närvarande skedde, emedan antalet inom varje grupp därigenom skulle bli så litet, att verksamheten vid klinikerna icke skulle kunna upprätthållas, och de studerande icke kunde tagas i anspråk för dessa besiktningar under annan tid på dagen än kliniktiden, då deras tid för övrigt vore till det yttersta anlitad för föreläsningar, praktiska övningar och självstudier, hade ingen bättre anordning kunnat träffas, än att bland de tjänstgörande vid klinikerna två och två i tur och ordning uttagits för att deltaga i övningarna för exteriörbedömning. Yarje elev finge sålunda deltaga endast i en tiondel av alla de för undervisningen i exteriör förekommande demonstrationerna. Den av sjukvårdsstyrelsen uttalade åsikten, att det vid besiktningar för köp syntes icke alltid vara så lämpligt eller ens möjligt att kritiskt ingå i detaljer, syntes minst sagt egendomlig, då det enligt kollegiets mening just vore vid dylika besiktningar, som veterinären oförbehållsamt borde uttala sina åsikter, då man väl icke finge förutsätta, att veterinären skulle stå i något slags beroende av hästhandlaren, något som kolle giet hoppades i allmänhet icke må vara fallet, och som allra minst borde kunna insinueras i fråga om lärarna vid institutet. Den uppfattningen att de vid institutet anordnade besiktningarna för köp skulle vara den enda praktiska undervisning, som meddelades de studerande i exteriörbedömning, vore likaledes fullkomligt felaktig. Dessa övningar avsåge först och främst huvudsakligen den normala ytterläran, d. v. s. bedömande av hästen i friskt tillstånd för att för de studerande påpeka de viktigaste olikheterna i kroppsbyggnaden och undervisa dem om de grunder, efter vilka en hästs

97 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

värde borde bedömas. För detta ändamål hade även årligen företagits en exkursion till Strömsholm, där samtliga såväl vid därvarande hingstdepå som ridskola uppställda hästar framvisats (sammanlagt uppgående till omkring 150), varförutom vid samma tillfälle även remontdepån vid Utnäslöt besökts och där befintliga remonter granskats. De studerande hade sålunda haft tillfälle att under lärarens ledning bese icke blott de omnämnda 10 hästarna utan i stället omkring 300 å 400 hästar. Kollegiet ville dock ingalunda påstå, att ens detta material vore tillräckligt att utbilda de studerande till fullt kompetenta domare ifråga om hästbedömning, men de borde dock härigenom, i förening med de kunskaper de för övrigt förvärvat sig genom sina veterinära studier, hava erhållit en god grund att bygga på, för att med tiden, om intresse för saken och nödiga förutsättningar för övrigt förefunnes, utbildas till skickliga djurbedömare, och mera finge man, enligt kollegiets mening, icke begära av undervisningen i denna gren av veterinärvetenskapen. Den som verkligen kände, med vilka svårigheter ett riktigt bedömande av djur vore förenat, den stora och mångsidiga erfarenhet, som därtill erfordrades, och huru ytterst få, som dock kunde utbilda sig till verkligt skickliga djurbedömare, kunde aldrig uppställa den fordran, att veterinären redan under studietiden skulle hava förvärvat sig de härför nödiga förutsättningarna. Det av sjukvårdsstyrelsen i detta sammanhang använda uttrycket, att veterinären under studietiden måste erhålla den »blick», som erfordrades för bedömande av djur, strede också mot vanligt språkbruk, då med »blick» för djur i allmänhet menades en viss naturlig begåvning, som ingalunda kunde förvärvas, lika litet som vem som helst genom övning kunde förvärva sig en artists anlag, och den i nämnda avseende uppställda fordran på veterinärens utbildning vore sålunda fullkomligt orimlig. Den i berörda P. M. vidare framställda frågan: hur veterinären eljest (nämligen om han ej förvärvat sig den »blick», som erfordrades för bedömande av djur i det friska tillståndet) skulle kunna reda sig, då det gällde att bedöma abnorma tillstånd, syntes ange, att sjukvårdsstyrelsen ansåge det lättare att rätt värdesätta ett djur i friskt tillstånd än att påvisa och bedöma möjligen förekommande fel och sjukligheter, vilket dock ingalunda vore fallet. Det vore just bedömandet av djur i friskt tillstånd, som fordrade en uppövad skicklighet och särskild begåvning, som icke av vem som helst kunde förvärvas, men påvisandet av fel och sjukligheter kunde mycket väl inläras, och kännedomen därom borde också av veterinären redan under studietiden inhämtas. Veterinärexamen innebure därför, enligt kollegiets mening, Bihang till Riksdagens protokoll, It) 14. 1 sand. 27 höft. (Nr 46.) 13

98 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 46.

visserligen ingen kompetens till prisdomare eller auktoritet vid bedömande av djur i allmänhet, men däremot ovillkorligen då det gällde bedömande av abnorma tillstånd. Den praktiska undervisning, som erfordrades för inhämtande av härtill nödiga kunskaper och färdighet, meddelades icke så mycket vid de förut omnämnda övningarna i exteriörbedömning utan dels vid den kirurgiska kliniken, dels vid de praktiska övningarna i hovbeslag och för undervisningen i hovens sjukdomar, och det material, som för dessa ändamål funnes tillgängligt, utnyttjades sålunda redan nu tillfullo och kollegiet vågade påstå, att ett på så ingående sätt för nämnda undervisning utnyttjat material knappast torde finnas att tillgå vid någon veterinärhögskola i världen. Den i P. M. framkastade anmärkningen, att materialet för sådana övningar borde tagas i anspråk för undervisningen, kunde sålunda endast vara beroende på bristande kännedom om förhållandet vid institutet. Då det för undervisningens effektivitet givetvis vore en fördel, att den meddelades av speciellt utbildade lärare, syntes det kollegiet otvivelaktigt vara förmånligare, att den praktiska undervisningen i bedömande av fel och sjukligheter anförtroddes åt speciallärarna i ämnet, professorn i kirurgi och läraren i hovbeslag och hovens sjukdomar, hellre än att överlämnas åt professorn i husdjurslära, som endast hade att sysselsätta sig med husdjuren i friskt tillstånd.

En ökning av undervisningen i ytterlära ansåge kollegiet därför ingalunda böra ifrågakomma, då de studerande redan nu erhölle en fullt tillräcklig och på ett synnerligen rikligt material stödd undervisning i de delar av ytterläran, som för den veterinära, och speciellt militärveterinära, utbildningen vore viktigast, och då en utsträckt praktisk undervisning i den normala ytterläran icke kunde ske, utan att därigenom inkräktades på tiden för andra för den veterinära utbildningen viktigare ämnen. Då ytterläran ej heller tillhörde de ämnen, vars betydelse på senare tider stegrats, utan dess värde snarare i väsentlig mån förringats, sedan man vid djurbedömningen allt mer och mer gått ifrån de fordom allmänt tillämpade formalistiska principerna och kommit till insikt om, att ett djurs värde även betingades av helt andra faktorer än den yttre formen, syntes ännu mindre skäl föreligga för en utsträckt undervisning i nämnda ämne. Att undervisningen i ytterlära skulle i någon mån kunna befrämjas genom det av sjukvårdsstyrelsen föreslagna medlet, att besiktningar och praktiska demonstrationer skulle anförtros åt en assistent, ville kollegiet även på det bestämdaste bestrida, i synnerhet då nämnda anordning sammanställdes med den av styrelsen uttalade uppfattningen, att assistenter endast borde till-

99 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

sättas för ett år i sänder. Hur det i så fall skulle kunna bliva tal om någon »skolad medhjälpare», hade kollegiet svårt att förstå, då assistenter, efter den erfarenhet, kollegiet hade, alltid måst sökas bland de nyss utexaminerade veterinärerna.

Att anställandet av en assistent i husdjurslära skulle kunna vara till gagn för att befrämja det vetenskapliga arbetet inom ämnet, ville kollegiet gärna medgiva, men vid uppgörande av förslag till nya stadgar och stat hade kollegiet i allmänhet följt den principen, att de rent veterinära ämnena, som icke vore företrädda vid någon annan vetenskaplig institution, i första hand borde tillgodoses, för att inom dem möjliggöra ett vetenskapligt forskningsarbete. Att ett vetenskapligt arbete vid institutet vore önskvärt även inom husdjurslärans område ville kollegiet gärna medgiva, men huscljursläran hade dock sin förnämsta hemortsrätt vid lantbruksinstituten och en blivande lantbrukshögskola, och det vetenskapliga arbetet vid veterinärhögskolan finge väl antagas i allmänhet mera komma att beröra de grenar av ämnet, som direkt gränsade intill de rent veterinära ämnena, och för en vetenskaplig forskning i dessa delar saknades ingalunda möjligheter vid institutet, utan att någon som helst ändring i de föreslagna anordningarna behövde vidtagas.

Något skäl för påståendet att ett oavvisligt krav syntes vara, att en biträdande lärare (assistent) anställdes i husdjurslära, hade sålunda icke förbragts.

Direktionen har i utlåtande den 15 oktober 1913 instämt med lärarkollegiet. Förslaget att professorn i husdjurslära även skulle övertaga hela det uppdrag, som eljest skulle åligga läraren i hovbeslag m. m., vore enligt direktionens mening redan därför olämpligt, att det säkerligen skulle helt förrycka undervisningen i husdjursskötsel i ensidig riktning. Syftet med den ifrågasatta sammanslagningen av förenämnda båda lärarbefattningar syntes, av sjukvårdsstyrelsens P. M. att döma, vara att bereda ytterläran och särskilt den speciella gren därav, som avsåge hästen, ökat utrymme inom undervisningen och på så sätt söka utbilda skickliga djurbedömare. Om det särskilt för arméns veterinärer visat sig önskligt, att de besutte större insikt och erfarenhet på hithörande område, än som med den nuvarande undervisningen i denna gren av veterinärvetenskapen kunnat bibringas veterinäraspiranterna, nödgades man emellertid enligt direktionens förmenande söka nå detta mål på annat sätt och på andra vägar, än som av sjukvårdsstyrelsen ifrågasatts. Man kunde nämligen ej vid organisationen av en lär o-

Direktionen 15/io 1913.

Medicinalstyrelsen 24/io 1913.

Departements-

chefen.

100 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

anstalt sådan som veterinärhögskolan se endast till det militära specialintresset, utan man måste gå ut ifrån, att veterinärhögskolan icke blott hade till ändamål att utbilda skickliga vårdare av arméns hästuppsättning utan även i minst lika stor utsträckning vore avsedd att tjäna den stora jordbrukande allmänheten genom att sörja för att denna erhölle allsidigt och väl utbildade veterinärer för sina behov, och att högskolans organisation därför måste bliva sådan, att högskolan kunde på ett fullt nöjaktigt sätt fylla jämväl denna sin viktiga uppgift.

Vad sjukvårdsstyrelsen anfört syntes emellertid föranleda framkastandet av den frågan, om ej inrättandet av särskilda fortsättningskurser för militära veterinärer vore av behovet påkallat. Genom dylika kurser skulle ju de militära kraven kunna fullt tillgodoses.

Medicinalstyrelsen har i likhet med lärarkollegiet och direktionen avstyrkt ändring i förslaget i det av sjukvårdsstyrelsen framhållna hänseendet. Medicinalstyrelsen har därvid uttalat, att den av direktionen framkastade tanken på inrättande av särskilda fortsättningskurser för militära veterinärer syntes värd allt beaktande.

Beträffande lärarbefattningarna i medicin, kirurgi och husdjurslära ansluter jag mig i alla delar till löneregleringskonmiitténs förslag. Jag finner alltså icke anledning att på grund av vad arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse anfört i fråga om anordnandet av undervisningen i husdjurslära frångå den ståndpunkt, jag i detta hänseende intog vid ärendets föredragning den 18 april 1913.

Vidkommande ordnandet av undervisningen i läran om nötkreaturens sjukdomar och obstetrik äro numera såväl löneregleringskommittén som alla, vilka därefter yttrat sig i frågan, ense därom, att en professur i dessa ämnen bör upprättas, ävensom att denne professor bör till sitt biträde vid den ambulatoriska kliniken hava en tjänsteman med assistents åligganden. I denna uppfattning instämmer jag till fullo. Vad som vållar svårigheter och framkallat olika meningar är förhållandet mellan denna professur och lektoratet i obstetrik eller snarare huru det skall ordnas med avseende å den nuvarande innehavaren av detta lektorat.

Lärarkollegiet, som i sitt första yttrande icke ifrågasatte inrättandet av en professur, tog då för givet, att den nuvarande lektorn skulle omhänderhava undervisningen i nötkreaturssjukdomarna. Även direktionen yttrade i sitt utlåtande den 22 december 1910, att professurens uppförande å stat icke erfordrades, så länge nuvarande lektorn i obste-

101 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

trik vore i tjänst och för undervisningen i bujatrik erhölle föreslaget arvode. Direktionen ansåg alltså självfallet, att denna undervisning nu skulle anförtros å nuvarande lektorn. Löneregleringskommittén drog ut konsekvensen av dessa uttalanden och ansåg, att då sålunda togs för givet, att lektorn skulle under hela sill återstående tjänstetid uppehålla undervisningen i de till professuren hörande ämnen, han även borde bliva ordinarie innehavare av professuren. Detta förslag har emellertid icke vunnit understöd i något av de därefter avgivna yttrandena och ej heller i någon reservation. Men om fackmyndigheterna alltså äro ense i denna punkt, äro de dock icke överens inbördes i fråga om den utväg, som eljest bör tillgripas. Å ena sidan står lärarkollegiet, som föreslår, att nuvarande lektorn måtte förordnas att tills vidare förestå professuren mot visst arvode utöver sin lektorslön, vilket arvode synes vara avpassat så, att hans avlöning skulle bliva ungefär densamma som professors. Kollegiet vill emellertid icke, att han skall, innan han i den ordning, som kan bliva stadgad, styrkt sin kompetens till professuren, utnämnas till professor. Kollegiet gör alltså en bestämd skillnad mellan den kompetens, kollegiet anser böra fordras av eu ordinarie professor och av en person, som endast på förordnande förestår professuren. En reservant i direktionen ansluter sig, med viss modifikation beträffande arvodesbeloppet, till kollegiets mening. Å andra sidan stå direktionens övriga ledamöter och medicinalstyrelsen, vilka samstämmigt anse, att professuren bör förklaras ledig till ansökan, varvid såväl lektorn som tilläventyrs andra sökande få efter ådagalagd kompetens tävla om platsen. Men full enighet rörande lektorns ställning, för den händelse han icke skulle vid sådan tävlan erhålla professuren, råder icke ens mellan dem, som omfatta sistnämnda mening. Direktionens majoritet samt en reservant inom medicinalstyrelsen vilja sätta lektorn på indragningsstat och frikalla honom från vidare tjänstgöringsskyldighet vid högskolan, under det att en reservant inom direktionen ävensom medicinalstyrelsen förorda, att han skall ställas på övergångsstat och honom åläggas den tjänstgöringsskyldighet, som högskolans styrelse bestämmer, varvid reservanten inom direktionen ansett, att i sådant fall den föreslagne assistenten vid den ambulatoriska kliniken bör kunna undvaras.

Vid övervägande av de olika möjligheter, som kunna erbjuda sig för lösningen av denna fråga, har jag funnit löneregleringskommitténs förslag att låta den nuvarande lektorn utan vidare uppflyttas till professor icke kunna tillrådas gent emot det enhälliga avstyrkande, detta förslag sedermera mött, och de invändningar på grund av hans ännu icke visade vetenskapliga kompetens, som från alla håll med styrka framförts.

102 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Vad beträffar de övriga förslaget), kan jag ej undgå att finna den av direktionens majoritet tillstyrkta utvägen vara såväl konsekvent som ägnad att tillföra läroanstalten den bästa kraft, som för denna lärarbefattning för närvarande står att erhålla. Emellertid skulle ett sådant förfarande, därest den nuvarande innehavaren av lektoratet vid professorsbefattningens tillsättande icke befunnes kompetent för densamma, kunna ur ekonomisk synpunkt bliva ofördelaktigt såväl för statsverket som för lektorn, vilken därigenom bleve avstängd från möjligheten att erhålla hittills ej intjänta ålderstillägg. Att åter, såsom professor Muller i sin reservation ävensom medicinalstyrelsen förordat, ålägga honom att, därest han icke, när professuren förklarats ledig, utnämnes till dess innehavare, tjänstgöra under professorn i en befattning, som eljest ansetts tillräckligt tillgodosedd medelst en assistent, är en anordning, som icke heller synes mig fullt tilltalande och som skulle kunna leda till för undervisningen och samarbetet mindre fördelaktiga förhållanden. I varje fall skulle säkerligen den nuvarande lektorn finna en sådan anordning med hänsyn till hans förutvarande ställning otillfredsställande.

Däremot synes det mig ej uteslutet att närmast i anslutning till det av lärarkollegiet förordade tillvägagångssättet öppna möjlighet för ett mera tillfredsställande ordnande av denna fråga. Jag tänker mig denna anordning sålunda, att lektorn nu sättes på övergångsstat med rätt ej mindre till åtnjutande av lektors nuvarande avlöningsförmåner jämte ett tilläggsarvode för undervisningen i läran om nötkreaturens sjukdomar å 2,500 kronor, dock med den begränsning att lektorns sammanlagda avlöningsförmåner ej må överstiga 7,000 kronor, än även till att, därest han inom viss, av Kungl. Maj:t bestämd tid vederbörligen styrker sin kompetens till den ifrågavarande professuren — vilken professur under samma tid ej bör ledigförklaras — varda utan tävlan utnämnd till dess innehavare. Därest han icke inom den bestämda tiden styrker dylik kompetens, bör professuren anslås till ansökan ledig och lektorn antingen kvarstå å övergångsstat med den tjänstgöringsskyldighet, som kan i så fall varda honom i behörig ordning ålagd, eller ock, efter framställning till Riksdagen, förflyttas till indragningsstat. Genom en sådan anordning, som jag nu förordat, vinner man, att det i hög grad bör ligga i lektorns intresse att snarast möjligt styrka sin professorskompetens. Därest han likväl icke inom föreskriven tid fullgjort sådant villkor, lärer därmed få anses vara tillfyllest ådagalagt, att undervisningens intresse kräver, att professuren anslås ledig till ansökan.

Vid den sålunda förordade lösningen av frågan böra såväl pro-

103 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 46.

fessuren som den föreslagna assistentbefattningen nu uppföras å ordinarie stat men den senare befattningen ej tillsättas, så länge lektoratet kvarstår å övergångsstat, därom anteckning torde böra göras i staten. Vid sådant förhållande torde vid beräkningen av det erforderliga anslagsbeloppet till högskolan assistentarvodet ej för närvarande böra medräknas. Under den tid, då lektorn uppehåller de till professuren hörande göromålen, bör dock till hans biträde anställas en person att bestrida de för assistenten avsedda göromålen. Till gottgörelse åt denne person samt tilläggsarvode åt lektorn lämnar det för professuren i staten upptagna avlöningsbeloppet full tillgång.

VI. Lärarbefattniiigarna i liovbeslagslära, kött- och mjölkkontroll ni. m.

Beträffande nu ifrågavarande läroämnen upptager veterinärinstitutets nu gällande stat, jämförd med stadgarna för institutet, följande lärare:

en adjunkt för undervisning i hovens sjukdomar samt hovbeslagsläran och dess utövning, samt

en lärare i kött- och mjölkkontroll.

I detta sammanhang bör vidare erinras om ett i staten uppfört anslag å 1,200 kronor för undervisning i ridning och körning.

Enligt lärarkollegiets förslag till stat för veterinärhögskolan skulle adjunkten motsvaras av en lärare i hovbeslagslära, tillika föreståndare för hovbeslagssmedjan och hovslagarskolan, med samma avlöningsförmåner som nuvarande adjunkten. Därjämte skulle en befattning såsom assistent vid hovbeslagssmedjan inrättas. Läraren i kött- och mjölkkontroll skulle bibehållas med oförändrat arvodesbelopp och likaså upptager kollegiets förslag fortfarande 1,200 kronor till undervisning i ridkonst och körning.

Kollegiet har anfört, att den föreslagne assistenten vore nödvändig på grund av den under senare år i högst väsentlig mån Ökade verksamheten i smedjan.

Direktionen yttrade i sin skrivelse den 3 juni 1910, att anledningen till att kollegiet för läraren i hovbeslag föreslagit en begynnelseavlöning av endast 3,000 kronor varit, att bemälde lärare haft och hade en icke oväsentlig inkomst genom de militära hovslagarkurserna. Då det emellertid vore ovisst, hur länge dessa kurser komme att vara förlagda till institutet, och inkomsten därav alltså vore för läraren mycket osäker, föreslog direktionen för honom såsom begynnelseavlöning

Lärarkollegiet 28/4 1910.

Direktionen 3/q 1910,

104 Kungl. Maj:ts Nad. Proposition Nr 46.

3,000 kronor att utgå så länge de militära hovslagarkurserna komme att fortfara och därefter 4,000 kronor.

bärarkoiUgM j sitt yttrande den 21 december 1910 har lärarkollegiet anfört, att

12 ’ assistentbefattningen vid hovbeslagssmedjan icke kunde undvaras, för

såvitt undervisningen därstädes och driften i sin helhet skulle kunna skötas på ett tillfredsställande sätt. Hästar komme och ginge i institutets smedja från tidigt på morgonen till kvällen och adjunkten kunde ej rimligtvis åläggas en sådan daglig 12—14 timmars tjänstgöring. Det vore nämligen att märka, att det undervisades på denna avdelning under hela dagen och att när som helst ett fall kunde komma, som krävde särskild behandling av sjukbeslag av olika art.

Kollegiet ville vidare framhålla, att den nämnde adjunktens undervisningsskyldighet på senare åren i hög grad utvidgats och framför allt att ett ökat elevantal särskilt vid de praktiska övningarna i hovbeslag — där läraren måste sysselsätta sig med varje elev särskilt — komme att i väsentlig grad öka hans arbete, varför undervisningen ovillkorligen måste bliva lidande, om icke nödigt biträde kunde anskaffas.

Likaledes borde påpekas, att den på senare tiden betydligt utvidgade och för erhållande av tillräckligt undervisningsmaterial absolut nödiga driften inom smedjan medfört ett väsentligt ökat arbete för adjunkten med räkenskapernas förande.

Framställ- Såsom förut blivit omnämnt, bär veterinärinstitutets direktion i

lärlren Thor- en senare framställning hemställt om extra lönetillägg från och med år besiay m. m. 1912 åt nuvarande adjunkten vid institutet Axel Pålman m. m.

Framställningen föranleddes av Kungl. Maj:ts befallning i generalorder den 12 januari 1912, att förut anbefallda militära hovslagarkurser vid veterinärinstitutet under år 1912 skulle inställas.

I anledning härav anförde direktionen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 januari 1912, bland annat, att sedan omkring 40 år tillbaka militära hovslagarkurser årligen varit anordnade vid veterinärinstitutet, att Pålman, vilken år 1899 tillträtt sin befattning och sedan dess årligen lett ifrågavarande kurser, därav haft en inkomst, som under åren 1906— 1911 överstigit 3,000 kronor årligen, samt att med hänsyn härtill adjunktens begynnelseavlöning vid den från och med år 1908 tillämpade löneregleringen blivit bestämd till allenast 3,000 kronor. Då till följd av nyssnämnda generalorder adjunktens inkomster komme att väsentligen minskas, hemställde direktionen om åtgärder för beredande åt Pålman av ett årligt extra lönetillägg å 1,000 kronor från och med år 1912,

105 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

till dess han från sin tjänst avgått eller genom till äventyrs ånyo vid veterinärinstitutet anordnade militära hovslagarkurser erhållit motsvarande inkomst eller ny lönestat för institutet blivit fastställd.

Efter det berörda skrivelse av direktionen avlåtits, väcktes fråga, att vissa hovslagarelever — till antalet fyra — från Svea ingenjörkår och fälttelegrafkåren skulle erhålla utbildning vid veterinärinstitutet i eu kurs, vilken var avsedd att ledas av Pålman och skulle bereda honom en extra inkomst under år 1912 av 400 kronor, och underrättade direktionen i Skrivelse den 4 mars 1912 härom chefen för jordbruksdepartementet under uttalande att direktionen därav icke funnit anledning att frångå eller ändra sin förut gjorda framställning om extra lönetillägg åt Pålman.

Över direktionens förenämnda framställning till Kungl. Maj:t avgåvos utlåtanden av medicinalstyrelsen och statskontoret.

Sedan därefter direktionen erhållit befallning att i anledning av vissa av statskontoret gjorda uttalanden avgiva utlåtande i ärendet, ingick Pålman den 18 december 1912 till direktionen med en skrift, däri han anförde följande.

Då lönestaten för veterinärinstitutet år 1907 blivit av Riksdagen fastställd, hade avlöningen för läraren i hovbeslag och hovsjukdomar, i anledning därav att till honom utgått ett arvode av 3,200 å 3,400 kronor för de till institutet förlagda militära hovslagarkurserna, blivit satt så lågt som till 3,000 kronor med fyra ålderstillägg å 500 kronor, sålunda motsvarande adjunktsavlöningen vid läroverken. Vid uppgörande av de statförslag, som dåmera vilade hos löneregleringskommittén, hade lärarkollegiet icke haft anledning antaga, att ifrågavarande kurser skulle borttagas från veterinärinstitutet, varför någon förhöjning av lönen ej heller blivit ifrågasatt. Direktionen hade emellertid föreslagit en löneförhöjning med 1,000 kronor för den händelse kurserna skulle upphöra. I enlighet härmed hade också direktionen gjort framställning om retroaktivt utbetalande av detta belopp från och med kursernas upphörande, som inträffat den 14 april 1912.

Då Pålman befarade, att det sålunda i direktionens förslag till

4,000 kronor höjda avlöningsbeloppet kunde komma att fastslås i den blivande ordinarie staten, ville han fästa direktionens uppmärksamhet därpå, att detta lönebelox>p icke kunde anses tillfredsställande vare sig med avseende å platsens vikt och omfattning eller i jämförelse med övriga lärares avlöning. Under årens lopp hade nämligen till den ursprungliga instruktionssmedsbefattningen lagts de veterinärstuderandes undervisning i både hovbeslagslära, hovsjukdomar och anspannslära. Undervisningen Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 97 höft. (Nr 46.) 14

106 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

i sin helhet omfattade tre föreläsningstimmar i veckan under hela läsåret, varigenom befattningen blivit en fullt självständig lärostol, som krävde ett vetenskapligt arbete på samma sätt som de övriga. Vidare hörde till tjänsten undervisningen vid de civila hovslagarkurserna, vilken nu, då två kurser höllos årligen, upptog fyra timmar i veckan under sju månader. Dessutom hade adjunkten sig ålagd ledningen av verksamheten vid hovbeslagssmedjan med anskaffning av material för undervisningen samt för försök och studier för befrämjande av ämnets utveckling. Att den storartade framgång, smedjan haft under de sista åren på det gamla institutet, blivit utnyttjad både i praktiskt och vetenskapligt avseende, därom syntes museets innehåll bära fullgiltigt vittnesbörd. Genom ekonomisk uppoffring hade Palman lyckats att — oaktat genom automobilernas stora utbredning hästarna i Stockholm minskats och oaktat det nya institutets ogynnsamma belägenhet — även efter inflyttningen i det nya institutet hålla klientelet uppe i en för undervisningen nödvändig höjd, eller i det närmaste tre gånger högre än vid tiden för Pålmans anställning.

För den ingalunda obetydliga räkenskapsföringen hade Pålman, sedan direktionen på sin tid avslagit en av honom framställd begäran om arvode åt ett räkenskapsbiträde, även fått vidkännas utgifter.

Av vad Pålman anfört ansåge han framgå, att ifrågavarande lärarbefattning hade lika stor omfattning och vikt som andra självständiga ämneslärarbefattningar, för vilka i de flesta fall professurer vore inrättade.

Om nu tre timmars föreläsningar i veckan för veterinärstuderande skulle anses för litet, ville Pålman fästa uppmärksamheten på, att för de kliniska professurerna en minskning i föreläsningstimmarnas antal från fem till fyra vore föreslagen med hänsyn till klinikerna, vilka upptoge ungefär två timmar dagligen. Den hela dagen räckande tillsynen av skoningen syntes då också kunna fullt uppväga den för Pålmans del två timmar kortare föreläsningstiden, även om härvid icke skulle tagas hänsyn till undervisningen av hovslagarlärlingarna och till räkenskapsföringen.

Utomlands hade denna verksamhet överallt ansetts kräva professur. Det kunde väl då icke vara rättvist och billigt eller uppmuntra till arbete, att ifrågavarande tjänst i Stockholm icke ansåges värd högre avlöning än t. ex. de till inrättande föreslagna underlärarplatserna (laboratorsbefattningarna), som dock i de flesta fall vore övergångsplatser, vilkas innehavare hade alla utsikter att i sinom tid befordras till professorer, under det att läraren i hovbeslag genom sin specialisering snart

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46. 107

nog bleve olämplig att ägna sig åt någon annan gren av veterinärvetenskapen.

Då det efter så många års intensivt arbete för höjande av honom anförtrodd plats måste kännas synnerligen hårt att finna densamma så tillbakasätta i jämförelse med samtliga likartade tjänster, anhöll Pålman, att direktionen ville hos vederbörande föreslå, att lärarens i hovbeslag m. m. avlöning från och med tiden för de militära hovslagarkursernas upphörande måtte höjas med 2,000 kronor i stället för med det av direktionen föreslagna beloppet 1,000 kronor.

Med utlåtende den 19 december 1912 överlämnade direktionen till Kungl. Maj:t Pålmans omförmälda skrift samt anförde för egen del, bland annat, följande.

Att den minskning i inkomst, som genom de militära hovslagarkursernas förflyttning från veterinärinstitutet för Pålman uppkommit under år 1912, allt framgent komme att för honom föreligga, syntes nu få anses avgjort, då Kungl. Maj:t den 18 oktober 1912 förordnat, bland annat, att från och med den 1 januari 1913 arméns hovslagarbeställningsmän skulle utbildas uti vid vederbörande kavalleri- och artilleritruppförband anordnade hovslagarskolor.

Visserligen hade, erinrade direktionen, jämväl bestämts, att kurser för fortsatt hovslagarutbildning hädanefter skulle anordnas vid veterinärinstitutet och att avgiften för varje elev, som deltoge i sådan kurs, skulle utgöra 100 kronor. Då emellertid antalet av dessa elever, som för år 1912 utgjort fyra och för år 1913 likaså torde komma att bestämmas till fyra, vore så ringa, bleve den extra inkomst, som härigenom kunde vara att påräkna för Pålman såsom ledare av dessa kurser, ytterst obetydlig i jämförelse med vad han förut haft genom de militära hovslagarkurserna. Det ställdes till och med i utsikt, att även dessa kurser för fortsatt utbildning vid veterinärinstitutet komme att upphöra, varigenom jämväl denna extra inkomst skulle berövas Pålman.

Den av Pålman gjorda framställningen om höjning av lärarens i hovbeslag avlöning med 2,000 kronor fann sig direktionen böra på det varmaste tillstyrka, såvitt anginge Pålman personligen. Visserligen hade direktionen i sin förut omförmälda framställning om extra lönetillägg åt Pålman ifrågasatt ett belopp av endast 1,000 kronor, liksom ock direktionen i sitt förslag till ny stat av den 3 juni 1910 föreslagit för denne lärare en begynnelseavlöning av blott 4,000 kronor efter de militära hovslagarkursernas upphörande vid institutet. Detta förklarades

Direktionen ls/u 1912.

108 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

emellertid därav, att vid tiden för dessa förslags framläggande det ännu ej varit fullt bestämt rörande de militära hovslagarkursernas ordnande för framtiden. Det både därför vid den tiden icke låtit sig med full visshet beräkna, huru stor den definitiva inkomstminskningen för Pålman skulle komma att bliva. Numera vore förhållandet ett annat. Såsom framginge av vad direktionen anfört, komme Pålman att förlora hela eller i varje fall så gott som hela ifrågavarande inkomst.

Direktionen har i detta sammanhang jämväl upptagit frågan om beloppet av den avlöning, som för framtiden borde tillkomma innehavaren av den lärarbefattning, vilken nu bestredes av Pålman, samt anfört, att det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke även med det av direktionen i förslaget till stat upptagna tillägg å 1,000 kronor avlöningen komme att bliva alltför ringa. Visserligen förlorade i detta hänseende de rent personliga skäl, som framförallt varit för direktionen bestämmande i fråga om framställningen beträffande Pålman, sin huvudsakligaste betydelse. En blivande innehavare av befattningen kunde ju på helt annat sätt än Pålman beräkna sina utsikter och inrätta sig därefter. Men å andra sidan finge icke förbises, att till följd av tillkomsten av det ena offentliga slakthuset efter det andra och den nyss genomförda regleringen av distriktsveterinärernas ställning utsikterna för våra veterinärer till jämförelsevis goda inkomster i praktisk verksamhet numera vore helt andra än då direktionen avgav sitt förenämnda förslag. Om institutet skulle vid besättandet av ifrågavarande befattning kunna med framgång konkurrera om de bättre förmågorna inom veterinärkåren, borde följaktligen avlöningen ej sättas alltför låg. Av synnerlig vikt för bibehållandet vid institutets smedja av ett något så när tillfredsställande klientel vore även, att alltför täta ombyten av föreståndare för densamma undvekes. Det hade med hänsyn till dessa förhållanden synts direktionen vara värt att tagas i allvarligt övervägande, om ej vid en ny lönereglering avlöningen för ifrågavarande befattning borde bestämmas till vad direktionen enligt det förut anförda ansåge böra i varje fall tillerkännas Pålman personligen, eller 5,000 kronor med fyra ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor.

Det torde här böra anmärkas, att genom det numera upphävda nådiga brevet den 21 juni 1904 angående utbildningen av hovbeslagsmanskap vid kavalleriet, ingenjörtrupperna och trängen förordnades,

att för utbildning av hovslagare vid nämnda truppslag skulle årligen anordnas i kommandoväg bestämt antal undervisningskurser, dock högst sex, varav högst tre vid veterinärinstitutet i Stockholm;

109 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 46.

att antalet av de från varje truppförband i kurserna deltagande elever skulle i kommandoväg bestämmas, under iakttagande att antalet elever i varje kurs finge i Stockholm uppgå till högst tolv;

att såsom ersättning för den teoretiska undervisningen vid liovbeslagskurserna i Stockholm skulle utgå, om endast en kurs där årligen anordnades, 1.000 kronor, om två kurser anordnades, 1,500 kronor samt, om tre kurser anordnades, 2,500 kronor; samt

att såsom ersättning för praktisk undervisning i hovbeslag vid utbildningskurserna i Stockholm skulle utgå 25 kronor för varje elev.

Löneregleringskommittén har, med förmälan att kommittén komme att avgiva särskilt utlåtande över förslaget om extra lönetillägg för Pålman personligen, anfört beträffande den avlöning, som i blivande stat för institutet borde upptagas för lär arbefattningen i hovbeslag m. m., att starka skäl syntes tala för en höjning i det nuvarande avlöningsbeloppet.

Till en början hade nämligen upplysning vunnits därom, att den inkomst, som till och med år 1911 under en lång följd av år varit förenad med ledning av de till veterinärinstitutet förlagda kurserna för utbildande av hovslagare för arméns behov och som på senare tiden plägat för år räknat överstiga 3,000 kronor, för vartdera avåren 1912 och 1913 reducerats till ett förhållandevis obetydligt belopp och för framtiden möjligen komme att alldeles upphöra. Vid den lönereglering, som år 1907 genomfördes, syntes ock hänsyn hava tagits till den extra inkomst, som sålunda varit förenad med den dåvarande instruktionssmedsbefattningen.

Även om dylika eller andra likartade kurser skulle komma att framdeles anordnas vid veterinärinstitutet, ansåge emellertid kommittén, att lärarens i hovbeslag avlöning icke borde påverkas av dem. Enligt kommitténs förslag borde det fortfarande ingå i veterinärinstitutets uppgift att utbilda hovslagare, och läraren i hovbeslag, vilken hittills icke ansetts pliktig att utan särskild gottgörelse lämna undervisning åt militära hovslagarlärlingar, borde också hava skyldighet att undervisa ej allenast civila hovslagarlärlingar utan även sådana, som kunde komma att från arméns truppförband i kommandoväg beordras till veterinärinstitutets hovslagarskola. Därest sålunda någon avgift skulle komma att i sammanhang med dylika kommenderingar tillföras veterinärinstitutet, syntes densamma icke böra till någon del få uppbäras av läraren i hovbeslag utan i sin helhet redovisas bland institutets inkomster.

Kommittén ansåge icke heller den i nu gällande stadgar för vete-

Löneregle-

rings-

kommittén.

110 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

rinärinstitutet förekommande och även i direktionens stadgeförslag upptagna bestämmelsen, enligt vilken föreståndaren för hovbeslagssmedjan berättigades att i provision uppbära tio procent av smedjans nettoinkomster, böra bibehållas. Nämnde föreståndare borde ej mindre än föreståndarna för klinikerna vid institutet kunna förväntas även utan särskild provision ägna sitt intresse åt att till gagn för den honom åliggande undervisningen handhava verksamheten vid sin institution på sådant sätt, att densamma vunne allmänhetens förtroende och rörelsen därstädes hölles vederbörligen uppe. Enligt vad kommittén inhämtat, hade den nuvarande adjunktens inkomster av provision å rörelsen vid smedjan under senare år uppgått till omkring 200 å 300 kronor om året eller något däröver och ett år stigit till närmare 700 kronor. Upphörandet av den ifrågavarande lärarens rätt till uppbördsprovision borde enligt kommitténs mening icke för honom medföra befrielse från hans nuvarande skyldigheter i avseende å räkenskapsföringen vid hovbeslagssmedjan.

Med avseende å vad kommittén nu yttrat och då avlöningen för en lärarbefattning, med vilken vore förenad föreståndarskap för en så pass stor institution som hovbeslagssmedjan vid det nya veterinärinstitutet och vars innehavare vore huvudlärare därstädes icke blott i hovbeslag utan även i läran om hovens sjukdomar, icke syntes böra sättas alltför lågt, hade kommittén ansett sig böra hemställa, att avlöningen för ifrågavarande befattning måtte sättas till samma belopp som för de å karolinska institutets stat uppförda laboratorerna i fysiologi och i bakteriologi eller till 5,600 kronor, därav 3,600 lön och 2,000 tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter resp. 5 och 10 år. Samma avlöning funnes även å stat uppförd för en prosektor och två laboratorer inom medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala.

Därest denna avlöning, vilken vad anginge begynnelseavlöningen med 600 kronor överstege det högsta belopp, som av direktionen i sådant hänseende blivit ifrågasatt, skulle bliva fastställd för ifrågavarande lärarbefattning, syntes det icke böra medgivas den nuvarande adjunkten att vid övergång till den nya staten räkna föregående tjänstgöring sig till godo för erhållande av ålderstillägg.

Det begärda anslaget till avlöning åt en assistent i hovbeslagssmedjan hade kommittén icke ansett sig kunna tillstyrka. Sedan den tid, då lärarkollegiets och direktionens förslag i detta avseende framställdes, hade, enligt vad upplyst blivit, frekvensen vid smedjan i följd av det inom huvudstaden alltjämt fortgående ersättandet av hästar med

in

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

automobiler i hög grad minskats. Då härtill komme; att kurserna för utbildande av hovslagarbeställningsmän vid armén numera förflyttats från veterinärinstitutet, och att ej heller de kurser, som avsåge utbildning av instruktörer vid arméns hovslagarskolor, kunde med någon större grad av sannolikhet väntas komma att framdeles äga rum vid institutet, syntes någon ökning av lärarpersonalen vid hovslagarskolan icke vara tillrådlig. Det biträde vid ledningen av de praktiska arbetena vid institutionen och vid den ekonomiska förvaltningen därstädes, varav vederbörande lärare kunde anses vara i behov, syntes bliva honom på nöjaktigt sätt tillförsäkrat, därest en verkmästarbefattning vid hovbeslagssmedjan komme att uppföras å veterinärinstitutets stat.

Beträffande anslagen för en lärare i kött- och mjölkkontroll samt för undervisning i ridkonst och körning hade icke föreslagits någon ändring, och kommittén hade därvid icke något att erinra.

Mot kommitténs förslag, att den till läraren i hovbeslag nu ut- Reservation. gående provision av 10 procent å nettoinkomsten av smedjan skulle upphöra i sammanhang med regleringen av hans avlöning, har reservation avgivits av kommitténs ledamot herr A. Pers, vilken förklarat, att han icke funnit sig övertygad om lämpligheten av en dylik åtgärd.

Det syntes nämligen vara synnerligen angeläget, att det klientel, som nu funnes vid hovbeslagssmedjan, så vitt möjligt uppehölles vid sitt nuvarande omfång. Skedde icke detta, skulle den stort tilltagna smedjan ej komma att utnyttjas mer än till en del. Undervisningen i det ifrågavarande viktiga läroämnet skulle ock komma att bliva lidande vid en svag rörelse i smedjan, såväl vad beträffade eleverna vid institutet som framför allt i fråga om de hovslagarlärlingar, som väl allt framgent komme att här söka sin utbildning.

Det syntes visserligen kunna sägas, att det å tjänstens vägnar ålåge den lärare, som blivit satt på denna post, att ombesörja även denna sida av sin uppgift. Biktigketen härav ville reservanten icke bestrida.

Även hade framhållits, att provision icke borde utgå vid hovbeslagssmedjan, enär dylik provision icke ansetts erforderlig vid övriga kliniker vid institutet. Förhållandena vid dessa kliniker, å ena, och hovbeslagssmedjan, å andra sidan, syntes emellertid icke vara fullt jämförliga. Institutet ägde nämligen vid sjukklinikerna en utrustning särskilt i fråga om anordningar för hanterande av sjuka djur, som ställde dem utom konkurrens med praktiserande veterinärer. Så vore däremot icke fallet beträffande hovbeslag, som, vad friska hästar beträffade,

112 Löneregleringskommittén 16/s 1913.

Statskontoret J8/s 1913.

Lärarkollegiet 19/d 1913.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.

måste bedrivas i tävlan med enskilda yrkesidkare. Då härtill komme, att användandet av automobiler i Stockholm och dess närhet allt mera minskade antalet hästar, syntes denna del av institutets verksamhet fordra en alldeles särskild omsikt för att hållas uppe i allmänhetens bevågenhet.

Av uppgifterna å de inkomster, som berörda provision givit nuvarande innehavaren av ifrågavarande befattning, framginge, att det hela ej rörde sig om några mer betydande belopp. Reservantens mening vore ej heller, att ett bibehållande av provisionen skulle föranleda nedsättning av den utav kommittén föreslagna fasta avlöningen.

Uti det särskilda utlåtande, som löneregleringskommittén den 15 mars 1913 avgivit i fråga om extra lönetillägg åt Pålman personligen, har kommittén, under erinran om sitt förslag rörande avlöning åt läraren i hovbeslag in. in. å den nya staten för institutet, anfört, att kommittén alltså nu hade att utreda frågan, huruvida under tiden från det de vid veterinärinstitutet anordnade kurserna för utbildande av hovslagarbeställningsmän vid armén upphört och till dess ny stat för institutet komme att träda i tillämpning Pålman borde erhålla extra avlöningstillägg i anledning av minskningen i inkomst genom kursernas förflyttning från institutet. Av närmare angivna skäl har kommittén hemställt, att framställningen om dylikt tillägg icke måtte föranleda någon åtgärd.

Statskontoret har förklarat sig dela den av reservanten inom löneregleringskommittén uttalade åsikt, att bibehållandet av den nu till föreståndaren för hovbeslagssmedjan utgående provisionen av 10 procent å nettoinkomsten av smedjan borde bibehållas, enär denna anordning vore till fördel för institutet.

Lärarkollegiet har funnit den av kommittén föreslagna väsentliga förhöjningen i avlöningen för läraren i hovbeslag glädjande och väl motiverad. Kollegiet hade vid uppgörande av sitt förslag till stat ännu icke vunnit kännedom om den minskning i inkomster, bemälde lärare skulle få vidkännas genom upphörandet av de militära hovslagarkurserna. Med hänsyn till denna oväntade och betydliga minskning samt i betraktande av Pålmans allvarliga och framgångsrika arbete under en lång tjänstetid för uppehållande och utvecklande av driften inom hovbeslagssmedjan ansåge kollegiet emellertid det vara i hög grad önskvärt, att Pålman erhölle rätt att vid övergången till ny stat räkna sin föregående tjänstgöring sig till godo för ålderstillägg. Mot bort-

113 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

tagandet av provisionen hade kollegiet intet att erinra, helst som inkomsterna därav i framtiden torde komma att bliva mindre betydande.

Direktionen har, med tillkännagivande att adjunkten Pålman för närvarande intjänat två ålderstillägg, anmält, att Pålman uti en till Kungl. Maj:t ställd, till direktionen ingiven skrift anhållit att, om ej direktionens förslag rörande personligt lönetillägg för honom bifölles, honom måtte tillerkännas rätt att tillgodoräkna sig föregående tjänstetid och att en blivande förhöjning å hans lön måtte få utgå från den 14 april 1912, då de militära hovslagar kurserna upphörde.

Direktionen har för egen del ansett lärarkollegiets förslag att bevilja honom rätt att tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring innebära en rättvis och lämplig utväg att bereda honom sådan avlöning, som direktionen ansåge böra tillkomma honom, och har därför tillstyrkt kollegiets förslag.

vs

*p

I arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses ovan omförmälda P. M. har i fråga om undervisningen i hovbeslagslära anförts, bland annat, att man av det förhållandet, att för läraren i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar föreslagits en begynnelseavlöning, som med 1,900 kronor understege professors, syntes kunna draga den slutsatsen, att lärarbefattningen i dessa ämnen ansetts böra tillmätas en underordnad betydelse, vilket så mycket hellre kunde antagas, som det föreslagits, att innehavaren av densamma icke ens skulle erhålla någon titel. En sådan anordning syntes väl icke vara förenlig med de principer, som borde göra sig gällande vid organisation av en högskola.

Emellertid syntes det icke kunna bestridas, att undervisningen i hovsjukdomar och hovbeslag vore av den största vikt för utbildningav praktiskt dugliga veterinärer. Hältor, orsakade av sjukdomar i hoven, skador i fotens ledgångar, felaktiga benställningar m. in., hörde till de vanligare anledningar, varför veterinär! ingripande erfordrades, och utom annan behandling fordrade de ofta vård genom särskilt beslag, i vilket fall tillämpning av kunskap i hovbeslagslära måste förutsättas. Något skäl varför dessa ämnen skulle sättas tillbaka syntes väl därför icke kunna andragas, utan syntes i stället alla skäl tala för att desamma lades i lika kompetent hand, som övriga tillämpningsämnen. Härigenom skulle också vinnas konsekvens beträffande anordningen av undervisningen i dess helhet.

För övrigt syntes man icke behöva riskera att misstaga sig, om man vågade påstå, att vid framtida vakans någon dugande kraft icke Bihang till, Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. '/7 höft. (Nr 46.) 15

Direktionen

1913.

Armé förvaltningens sjukvårdsstyrelse 10/9 1913.

114 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

skulle befinnas hågad att ställa sig till förfogande, då det gällde eu beställning av här ifrågavarande beskaffenhet.

Emellertid kunde möjligen inrättande av en särskild professur för dessa ämnen icke befinnas lämpligt, även om undervisning i andra ämnen skulle kunna förläggas dit. Vid sådant förhållande syntes det böra tagas under omprövning, huruvida hovsjukdomar, som förut tillhört kirurgien, borde förläggas till detta ämne, eller om professorn i husdjurslära skulle kunna omhändertaga hela det uppdrag, som föreslagits skola åligga »läraren» i hovbeslag m. m. Ämnet kunde nämligen anses äga ett visst samband med ytterläran, enär dit hörde bland annat bedömning av benställningar, hovformer m. in. Vidare vunnes med en sådan anordning, att vederbörande professor finge syssla med ren veterinärvård, speciellt hovsjukdomar, vilket han eljest ställdes alldeles utom. Här finge han också ett gynnsamt tillfälle att bereda de studerande välbehövliga övningar i bedömande av benställningar, hovformer, rörelser m. in. Och förlädes sådana övningar till tider, då vederbörande studerande hade genomgått hovbeslagsläran och ytterläran, eller med andra ord då de vore mera förberedda och mogna att inhämta ifrågavarande kunskaper, skulle dessa också kunna göras mera fruktbärande, en anordning som tvivelsutan skulle vara till stort gagn för utbildningen.

Då vidare föresloges anställande av en verkmästare i skosmedjan, vilken verkmästare borde äga de för ledning av det praktiska arbetet i skosmedjan erforderliga kvalifikationer, skulle blott ett övervakande av detta arbete vara erforderligt, och då dessutom här likaväl som på övriga områden borde anställas biträdande lärare (assistent), syntes, om lättnad eventuellt kunde beredas vederbörande professor i annat avseende, den nu ifrågasatta undervisningen icke behöva bliva särskilt betungande. Assistenten borde kunna biträda icke blott med den undervisning, som erfordrades för hovbeslagsskolan, d. v. s. för den skola, som hade till uppgift att utbilda hovslagare, utan ock med den praktiska undervisningen i hovbeslaget för de studerande. Då vidare anatomi och fysiologi enligt förslaget skulle uppdelas på var sin lärostol, och man under sådana förhållanden borde kunna fordra, att under visningen i hovens anatomi och fysiologi av vederbörande lärare bleve nöjaktigt tillgodosedd, så att dessa delar icke behövde föreläsas om igen i hovbeslagsläran, borde ämnets omfattning kunna inskränkas ej oväsentligt.

Här syntes enligt sjukvårdsstyrelsens mening en sakkunnig utredning vara av behovet påkallad, på det att undervisningen i berörda

Rungl: Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46. 115

ämnen måtte bliva i lika grad tillgodosedd som i övriga tillämpningsämnen.

Med det sålunda anförda både icke avsetts att på något sätt lägga hinder i vägen för att åt den nuvarande innehavaren av adjunktstjänsten i hovbeslagslära m. m. bereda en ur ekonomisk synpunkt värdig ställning, vilken med hänsyn till hans tjänstetid och förtjänstfulla verksamhet måste anses vara fullt berättigad.

Med anledning av dessa sjukvårdsstyrelsens erinringar har institutets lärarkollegium i sitt yttrande den 11 oktober 1913 framhållit, att sjukvårdsstyrelsen, sedan den uttalat att det icke syntes vara förenligt med de principer, som borde göra sig gällande vid organisation av en högskola, att undervisningen i hovbeslag in. m. anförtroddes åt en person med endast titeln »lärare» och med en begynnelselön, som med 1,900 kronor understege en professors löneförmåner, likväl omedelbart därefter föresloge, att dessa ämnen skulle förläggas till professorn i husdjurslära för att skötas av honom med biträde av en assistent och sålunda anförtros åt en person, som för nämnda undervisning icke komme att åtnjuta någon som helst ersättning. Hela undervisningen i dessa, även enligt sjukvårdsstyrelsens åsikt, så viktiga ämnen skulle sålunda komma att ersättas endast med en assistentlön. Att en dylik anordning skulle kunna underlätta platsens besättande eller befrämja undervisningen, vågade kollegiet på det bestämdaste bestrida. Utan tvivel måste undervisningen i hovbeslagslära och hovens sjukdomar bättre tillgodoses genom att överlämnas åt en speciallärare än att anförtros åt professorn i husdjurslära, som redan förut hade så många, stora ämnen att ägna sig åt, vilka icke, med undantag av den jämförelsevis obetydliga del, som anginge hästens ytterlära, hade någon beröring med de till hovbeslagsläran hörande ämnena. Såsom en fördel av en dylik anordning hade även anförts, att professorn i husdjurslära därigenom finge syssla med ren veterinärvård, något som kollegiet däremot vågade påstå skulle vara en väsentlig olägenhet. Professorn i husdjurslära hade endast att företräda den normala husdjursskötseln, och redan för flera år sedan, då det gällde att ordna förhållandena vid den ambulatoriska kliniken, hade kollegiet tydligen bevisat, att det under nuvarande förhållanden vore omöjligt för en person att nöjaktigt följa med den vetenskapliga utvecklingen inom alla för den normala husdjursskötseln viktiga ämnen och på samma gång underhålla sitt vetande i de rent veterinära vetenskaperna, så att han med framgång även kunde ägna sig åt »ren veterinärverksamhet». Något sådant hade

Liirarkollegiet u/io 1913.

116 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

möjligen kunnat låta sig göra för 50 å 60 år tillbaka och vore överensstämmande med forna tiders åsikter, att varje lärare vid veterinärinstitutet skulle kunna omfatta alla för den veterinära utbildningen nödiga discipliner.

Det syntes kollegiet även, att sjukvårdsstyrelsen gjorde sig skyldig till en betydande inkonsekvens, då enligt förut lämnad redogörelse styrelsen först av omsorg för undervisningen i kusdjurslära framhölle, att de tillgängliga lärarkrafterna vore otillräckliga, och sedan kort därpå föresloge, att till nämnda professur även borde förläggas ett helt nytt ämne, som hittills visat sig tillfullo taga i anspråk en för undervisningen däri speciellt utbildad persons hela arbetskraft. En dylik sammanslagning skulle enligt sjukvårdsstyrelsens mening möjliggöras därigenom, att det praktiska hovbeslaget överlämnades åt en verkmästare och endast övervakades av professorn, som dessutom vid de praktiska övningarna i exteriörbedömning skulle biträdas av eu assistent, och därigenom befrias från en så väsentlig del av det arbete, som nu tillkomme honom, att han gott skulle kunna hinna med både att ägna sig åt vetenskaplig forskning (naturligtvis både inom hovbeslagsläran, hovsjukdomar och husdjurslärans alla grenar) och undervisningen i hovbeslagslära, vars omfattning »skulle kunna inskränkas ej oväsentligt», om hovens anatomi och fysiologi icke behövde föreläsas om igen i hovbeslagsläran.

Härtill ville kollegiet anföra att, om professorn också endast skulle övervaka det praktiska hovbeslaget, så fordrades dock därtill fullgod kompetens, vilken den nuvarande innehavaren av professuren knappast kunde antagas vara villig att på äldre dagar förskaffa sig. Om det vid en blivande vakans skulle bliva svårt att under nuvarande förhållanden finna en för lärarbefattningen i hovbeslagslära fullt lämplig person, så skulle det säkerligen bliva väsentligt svårare, för att icke säga absolut omöjligt, att erhålla någon med tillräcklig kompetens både i hovbeslagslära och husdjurslära. Förslaget folie därför på sin egen orimlighet. Uppfattningen att befrielsen från den praktiska undervisningen i exteriörbedömning skulle medföra någon väsentlig lättnad syntes grunda sig på att sjukvårdsstyrelsen ansåge, att hästens ytterlära utgjorde en högst väsentlig del av undervisningen i husdjurslära, vilket ingalunda vore fallet. Att undervisningen i hovbeslagslära skulle kunna inskränkas ej oväsentligt genom uteslutande av hovens anatomi och fysiologi vore likaledes en fullkomligt felaktig uppfattning, som endast kunde bero på bristande kännedom om undervisningens nuvarande anordning. Det hade endast varit så länge under-

117 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.

visningen i hovbeslagslära och anatomi började samtidigt, som det varit nödvändigt att som inledning till hovbeslagsläran mera fullständigt genomgå fotens anatomi, varom de studerande då ännu ej hade någon kännedom, något som däremot med den nuvarande anordningen icke vore nödvändigt och ej heller förekomme.

Direktionen och medicinalstyrelsen hava avstyrkt varje ändring på grund av sjukvårdsstyrelsens framställning. Särskilt har därvid framhållits, att hithörande frågor undergått långvarig och noggrann granskning och att någon ytterligare utredning, vilken skulle föranleda uppskov, icke syntes av behovet påkallad.

Mot löneregleringskommitténs förslag i fråga om uppförande i staten av en särskild befattning såsom lärare i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar, tillika föreståndare för hovbeslagssmedjan och hovslagarskolan, har jag icke någon erinran att göra. Ej heller har jag något att invända mot kommitténs förslag beträffande avlöningen åt denne lärare och jag biträder jämväl kommitténs åsikt, att personligt lönetillägg icke bör på föreslaget sätt åtgå till Pålman. Jämväl anser jag omförmälda provision böra indragas.

Jag anser däremot goda skäl tala för, att rätt medgives Pålman att vid övergång å den nya staten tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring för åtnjutande av ålderstillägg. Hans avlöning skulle därigenom, med inräknande av de bägge ålderstilläggen, uppgå till 6,600 kronor. Jag vill erinra att, därest de militära hovslagarkurserna bibehållits vid institutet och övriga nuvarande bestämmelser ävenledes förblivit gällande, Pålmans tjänsteinkomster kunna beräknas skola hava för närvarande utgjort: avlöning 8,000 kronor, två ålderstillägg 1,000 kronor, inkomst av de militära hovslagarkurserna omkring 3,000 kronor samt provision inemot 300 kronor eller tillhopa omkring 7,300 kronor, varifrån för fri bostad skulle avgå 500 kronor, så att den behållna inkomsten bleve 6,800 kronor. Enligt kommitténs förslag till bostadsavdrag, för vilket jag senare skall redogöra och som jag biträder, skulle för den av Pålman nu bebodda lägenheten å avlöningen avdragas 900 kronor, så att, om han bibehölle denna bostadslägenhet och ålderstilläggen intjänats, hans behållna tjänsteinkomst skulle efter löneregleringen bliva allenast 5,700 kronor. Visserligen är Pålman enligt avlöningsvillkoren skyldig att efter Kung]. Maj:ts bestämmande underkasta sig minskning i extra inkomster till följd av tjänsten, men att nu, då lönen skall regleras, för honom bestämma avlöningsregler, som ännu mer än nyssnämnda jämförelse ut-

Direktionen 16/io 1913 och Medicinalstyrelsen -4/io 1913.

Departements-

chefen.

118 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

visar skalle minska hans inkomster, synes mig icke kunna anses lämpligt eller billigt.

Jag tillstyrker därför, att han må förklaras berättigad att vid övergång å den nya staten för ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring såsom adjunkt.

Angående läraren i kött- och mjölkkontroll samt undervisningen i ridkonst och körning föreslås icke någon ändring i nuvarande förhållanden.

VII. Betjäning.

t

För betjäning vid veterinärinstitutet äro i nu gällande stat upptagna dels avlöningar för en vaktmästare och konservator, en vaktmästare på kemiska avdelningen och en fodermarsk ävensom för en portoch telefonvakt, dels ock för betjäning i övrigt ett anslag å 5,000 kronor.

Lärarkollegiet 28/4 1910.

Lärarkollegiets förslag till stat upptager avlöning till följande betjänte, nämligen:

en vaktmästare och konservator,

tre andra vaktmästare, därav en på den kemiska, en på den patologisk-anatomiska och en på den ekonomiska avdelningen,

två fodermarskar, därav en på den kirurgiska och en på den medicinska avdelningen, den senare tillika hundskötare, en sjukvårdare på den kirurgiska avdelningen, en ladugårdsförman, en port- och telefonvakt, en maskinist samt

en verkmästare i hovbeslagssmedjan;

varjämte föreslås ett ytterligare anslag å 5,000 kronor till drängar och extra betjäning.

Lärarkollegiet har i sin skrivelse av den 28 april 1910, med uttalande att vaktmästare måste finnas på varje avdelning vid veterinärinstitutet, angående de särskilda föreslagna befattningarna yttrat följande.

I anslutning till vad som yttrats angående behovet av en assistent i hovbeslagssmedjan förklarar lärarkollegiet, att i en smedja, där så många elever (24 och vissa tider ända till 50) dagligen skulle undervisas i praktiskt smide och beslag å levande material, måste jämte assistenten finnas en verkmästare, vilken kunde såsom närmaste chef för arbetarna

119 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

övervaka dem och praktiskt instruera lärlingarna. Hans avlöningsförmåner hade, likasom även konservatorns vid anatomiska avdelningen, blivit satta till 1,800 kronor jämte två ålderstillägg samt fri bostad och värme. Av dessa bägge personer måste nämligen krävas en specialutbildning, som icke i samma mån behövde förutsättas hos någon av den övriga vid avdelningarna anställda personalen. Framför allt vore vid ledighet å konservatorsbefattningen denna plats mycket svår att få besatt, och av verkmästaren i hovbeslagssmedjan fordrades icke blott yrkesskicklighet utan en del personliga egenskaper därjämte, som gjorde honom lämplig att undervisa och leda. Enär den dåvarande konservatorn endast med svårighet kunnat förmås att stanna kvar och säkerligen, i händelse höjning i avlöningen icke beviljades, komme att avgå, hade kollegiet ansett nödigt föreslå den ifrågasatta förhöjningen av hans löneförmåner.

Bland betjäningen på stat hade kollegiet upptagit en sjukvårdare på kirurgiska kliniken. En sådan funnes redan, sedan det för något år sedan visat sig nödvändigt anställa ett biträde i stallarna, som hade mera vana och inblick i sjukbehandlingen, än vad stallbetjäningen eljest besutte. Han användes också för uppbörden av alla avgifter för förbandsmaterial och en del medicin, som förbrukades för de kommande och gående patienternas räkning. Därigenom besparades institutet icke så obetydliga utgifter. Det vore i hög grad önskvärt, att en sådan person anställdes på stat. Det läge eljest nära till hands för honom att, så snart han fått vana vid sjukbehandling, söka sig till mera förmånliga platser i större stallar, där personer med sådan utbildning vore eftersökta; och om nya personer gång efter annan måste instrueras, reducerades därigenom betydligt den nytta, man eljest kunde draga av en sådan person.

Med avseende å sitt förslag om uppförande på stat av en fodermarsk på den medicinska kliniken, tillika hundskötare, anförde lärarkollegiet, att om denne fodermarsk gällde vad som vore sagt om sjukvårdaren på kirurgiska avdelningen. Den förutvarande fodermarsken kunde icke tjänstgöra på den medicinska avdelningen; någon beröring finge nämligen icke äga rum mellan den medicinska och den kirurgiska kliniken, alldenstund å den förra funnes av smittosamma sjukdomar (särskilt lungröta) angripna djur, vilkas sjukdomar skulle kunna överföras från stall till stall. Förmannen på den medicinska kliniken syntes dock samtidigt kunna fungera som hundskötare.

Att en maskinist borde finnas, som omhänderhade skötseln av högskolans maskinerier och värmeapparater in. m., och likaså en ladu-

Direktionen 8/e 1910.

Medicinalstyrelsen 8/ii 1910.

120 Kung!. Maj:t.s Nåd. Proposition Nr 46.

gårdsskötare, och att dessa personer ej borde vara tillfälligtvis utan på stat anställda, ansåg lärarkollegiet icke behöva motiveras.

För sjukvårdaren, fodermarskarna, maskinisten och ladugårdsförmannen såväl som för vaktmästarna utom den, som tillika vore konservator, hade lärarkollegiet föreslagit (oberäknat ålderstillägg) avlöningsförmåner av 1,500 kronor jämte fri bostad och värme. För mindre avlöning stode icke gärna pålitligt folk att få. Det vore att märka, att vaktmästarna måste omhänderhava städningen på avdelningarna. De måste därför i regel hava familj, där hustrun kunde ansvara för städningen. Ladugårdsskötaren måste också hava kvinnligt biträde för att kunna ombesörja mjölkningen av korna.

Ekonomivaktmästaren hade — fortsatte lärarkollegiet — dittills tjänstgjort även på den kemiska avdelningen, något som bleve ogörligt vid den nya högskolan och redan medfört många olägenheter. Särskilt på grund av hovbeslagssmcdjans, men även på grund av klinikernas betydande ekonomiska apparat vore ekonomivaktmästaren mycket upptagen; enbart indrivningen av smedjans alla räkningar toge en betydlig tid i anspråk för honom. Han vore också styrelsens och rektorns vaktmästare.

Port- och telefonvaktens avlöningsförmåner hade dittills (oberäknat ålderstillägg) utgjort blott 950 kronor om året jämte fri bostad och värme. Det hade visat sig omöjligt att få en sådan befattningshavare för detta belopp, och därför hade dåvarande port- och telefonvakten också måst tillerkännas extra ersättning för biträde vid telefonvakthållningen. Han måste nämligen hålla biträde, då det vore absolut omöjligt för eu ensam person att dag och natt sköta port och telefon, vilka vore i ständigt bruk. Talrika sjukbesök förekomme nämligen även nattetid. På grund av vad sålunda anförts kunde man rimligtvis icke sätta port- och telefonvaktens avlöningsförmåner lägre än för nyssnämnda vaktmästare.

Vid förslaget om ålderstillägg åt betjänte hade kollegiet utgått från den grundsatsen, att de, vilkas tjänstgöring betingade större skicklighet och vana, borde berättigas till två ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, de övriga till ett sådant ålderstillägg.

Direktionens förslag till stat överensstämmer i nu förevarande delar med lärarkollegiets förslag.

Medicinalstyrelsen har icke haft något att erinra mot lärarkollegiets och direktionens förslag till stat i nu ifrågavarande delar.

121 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Nuvarande vaktmästaren och konservatorn vid veterinärinstitutet Chr. A. Roth har hos direktionen gjort framställning därom, att vid blivande lönereglering för institutet måtte för sökandens tjänst, vilken lämpligen borde benämnas antingen preparators- eller konservatorstjänst, fastställas en kontant avlöning av 2.400 kronor samt att med tjänsten dessutom måtte förenas rätt till fri bostad om tre ruin och kök ävensom rätt till semester under en månad om året.

Över denna framställning hava yttranden till direktionen avgivits av professorn J. P. Lundgren i hans egenskap av föreståndare för anatomiska institutionen samt av lärarkollegiet.

Professor Lundgren har i sitt yttrande meddelat, att då Roth under sin tjänstetid städse ådagalagt ordentlighet och plikttrohet i sitt arbete, funnes för Lundgren ingen anledning att ej tillstyrka Roths framställning om förbättrade avlönings- och bostadsförhållanden. Däremot kunde Lundgren ej finna, att Roths arbete vid institutionen vore av så ansträngande beskaffenhet eller att för övrigt befattningen vore av sådan natur, att åt honom borde beviljas längre semester än de fjorton dagar, han årligen plägat vara ledig. Slutligen har professor Lundgren hemställt, att intet avseende måtte fästas vid Roths begäran att bliva fri från vaktmästartiteln.

Lärarkollegiet har med åberopande av de av professor Lundgren anförda skälen hemställt, att något avseende icke måtte fästas vid den av Roth gjorda framställningen om förlängd semester och om borttagande av titeln vaktmästare. I fråga om avlöningen har kollegiet påpekat, att Roth just genom sin speciella yrkesskicklighet vore i tillfälle att bereda sig icke obetydliga extra inkomster genom att utföra arbeten även för andra avdelningar vid institutet, för vilka arbeten alltid särskild betalning erlades. En tillstyrkan av den begärda löneförhöjningen syntes kollegiet därför lätt kunna hava till följd, att även övriga vaktmästare eller med dem jämförliga betjänte vid institutet komme med samma anspråk, vilket även syntes kunna bliva följden av bifall till den begärda utvidgningen av bostaden. Kollegiet hemställde därför, att icke heller den gjorda framställningen om löneförhöjning eller utvidgning av bostaden måtte till någon åtgärd föranleda.

Direktionen har funnit sig sakna anledning tillstyrka bifall till någon del av framställningen.

Med avseende å den å ordinarie stat uppförda betjäningspersonalen åsyftar direktionens förslag till stat eu väsentlig tillökning såväl i vad angår antalet av denna personal som i fråga om dess avlöning. Detta framgår av följande sammanställning av anslagen till sådan personal ävensom till extra betjäning dels i nu gällande och dels i den av direktionen föreslagna staten.

Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt, 27 käft. (Nr 46.)

Framställning om löneförbättring m. m. för vaktmästaren och konservatorn.

Loncrcgleringskommittén.

122 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Gällande stat

1 fodermarsk

1 port- och telefonvakt

Betjäning i övrigt ......

Summa kr.

1,500

1,200

5,000 i

Anmärk-

j 1 ålderstillägg ! å 100 kr. efter ! 5 år.

101)00

Av direktionen föreslagen stat

Summa

av-

löning

Anmärk-

ningar

1 vaktmästare och konservator

1 »på den ke-

miska avdelningen

1 »på den pa-

tologiskunatomiska avdelningen ...

1 »på den eko-

nomiska avdelnin-

gen .........

1 fodermarsk på den kirurgiska avdelningen ......

1 »på den medicinska avdelningen, tillika hundskötare ......

1 sjukvårdare på den kirurgiska avdelningen

1 förman i försöksladu gården .................

1 port- och telefonvakt.

1 maskinist .............

1 verkmästare i hov beslagssmedjan........

Drängar och extra be tj aning .................

Summa kr

12 ålderstillägg 1,800 < å 100 kr. efter It 5 och 10 år.

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,800

5,000

22,100

1 ålderstillägg å 100 kr. efter 5 år.

2 ålderstillägg! å 100 kr. efter 5 och 10 år.

11 ålderstillägg ; å 100 kr. efter { 5 år.

2 ålderstillägg å 100 kr. efter 5 och 10 år.

] 1 ålderstillägg j å 100 kr. efter J 5 år.

(2 ålderstillägg ! å 100 kr. efter t 5 och 10 år.

Anm. Därest vaktmästare, fodermarsk eller portoch telefonvakt åtnjuter fri bostad jämte bränsle, skola å lönen avdragas 250 kronor årligen.

Anm. Vaktmästare, fodermarskar, sjukvårdare, förman i försöksladugården, port- och telefonvakt maskinist och verkmästare åtnjuta förutom den kontanta avlöningen jämväl fri bostad och värme.

123 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Det är emellertid att märka, hurusom Riksdagen alltsedan år 1911 för uppehållande av veterinärinstitutets verksamhet efter inflyttandet i de nya byggnaderna beviljat anslag på extra stat, varuti inberäknats anslag å 9,000 kronor för avlönande av en vaktmästare på den patologisk-anatomiska avdelningen, en vaktmästare på den ekonomiska avdelningen, en fodermarsk på den medicinska avdelningen, en sjukvårdare på den kirurgiska avdelningen, en ladugårdsförman, en maskinist samt en verkmästare i hovbeslagssmedjan.

Samtliga de till b etjäningsp er sonalen hörande nya befattningar, för vilka direktionen äskat anslag å ordinarie stat, äro sålunda på grund av Riksdagens omförmälda beslut till finnandes alltifrån september månad 1911. Det omförmälda, i extra anslaget ingående beloppet av 9,000 kronor har fördelats med 1,500 kronor till verkmästaren i hovbeslagssmedjan och 1,250 kronor till en var av sex extra betjänte, vilka alla — likasom även verkmästaren — tillika åtnjuta fri bostad och värme.

Löneregleringskommittén har efter inhämtade upplysningar angående ifrågavarande betjäntes åligganden funnit sig böra tillstyrka, att samtliga de föreslagna nya befattningarna må upptagas å ordinarie stat.

Kommittén har anmärkt, att, enligt vad till dess kännedom kommit, städningen å de särskilda institutionerna icke, såsom tillämnat varit, utan särskild ersättning besörjes av vederbörande vaktmästare. Institutets rektor, professor Vennerholm, hade härom upplyst, att det icke låtit sig göra att ålägga vaktmästarna att ansvara för städningen på sina institutioner utan särskild ersättning härför. Ett försök att ordna saken på detta sätt hade nämligen lett till uppsägningar av de bästa bland vaktmästarpersonalen. Professor Vennerholm hade i detta sammanhang erinrat, att exempelvis den patologisk-anatomiska institutionen omfattade 36 rum, vartill komme korridorer och trappor, samt att den anatomiska och den fysiologisk-kemiska institutionen var för sig vore väl så stora. Det hade därför blivit nödvändigt att ordna städningen och rengöringen på annat sätt, dock så, att vissa delar därav bestriddes av vederbörande vaktmästare eller stallpersonal. För städning m. m. utginge därför numera särskild ersättning av 400 kronor årligen, men det vore att märka, dels att häruti inginge också all den betydliga tvätten på avdelningarna av blusar samt handdukar, dels ock att på grund av beskaffenheten av verksamheten vid veterinärinstitutet städningen därstädes, särskilt vad vissa lokaler beträffade, ställde sig annorlunda och besvärligare än i vanliga ämbetslokaler.

Professor Vennerholm hade tillagt, att betjäningen vid veterinärinstitutet i allmänhet hade en ganska lång dagstjänstgöring, vilken för

124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

fodermarskar ock sjukvårdare i stallarna m. fl. varade från klockan 6 f. m. till klockan 9 e. in. samt i ladugården från klockan 5 f. m. till klockan 9 e. m. Vaktmästarna vid avdelningarna vore i regel hela dagarna bundna av sina befattningar och kunde ej som en del vaktmästare i ämbetsverken skaffa sig biinkomster i staden. Maskinisten vore strängt upptagen från tidigt på morgonen till sent på kvällen, och ibland förekomme för honom också nattjänstgöring.

Kommittén har vidare erinrat, att av de elva betjänte, som funnes specifikt upptagna i direktionens statförslag, hade två, nämligen den vaktmästare, som tillika vore konservator, och verkmästaren i hovbeslagssmedjan, ansetts böra i avlöning ställas väsentligt högre än de övriga.

Kommittén, som funnit lämpligt, att de båda nu ifrågavarande befattningshavarna sinsemellan måtte likställas i avlöning, hade ansett sig böra för dem föreslå samma kontanta avlöning, som i karolinska institutets stat funnes upptagen för en preparator, eller 1,650 kronor, därav 900 lön, 600 tjänstgöringspenningar och 150 ortstillägg, jämte två ålderstillägg till lönen, vartdera å 100 kronor, det ena efter fem och det andra efter tio år. Härvid hade kommittén velat erinra, att samma avlöningsbelopp, med undantag allenast för ortstillägget, funnes upptagna dels i staten för universitetet i Uppsala för en preparator vid anatomiska institutionen och för en vaktmästare, tillika preparator, vid mineralogisk-geologiska institutionen, dels ock i staten för universitetet i Lund för en preparator vid anatomisk-histologiska institutionen.

Uad anginge tjänstetiteln för den nuvarande vaktmästaren och konservatorn vid veterinärinstitutet, hade kommittén ansett, att, jämte det vaktmästarbenämningen bibehölles, titeln »konservator» borde i staten utbytas mot »preparator», vilken tjänstebenämning tillkomme nyssnämnda befattningshavare vid universitetens och karolinska institutets anatomiska institutioner.

Beträffande de avlöningstyper, vilka för övriga nio i direktionens statförslag upptagna betjänte borde upptagas å den nya staten för veterinärinstitutet, hade kommittén ansett begynnelseavlöningarna böra fastställas dels till det belopp, 1,500 kronor, som enligt institutets nuvarande stat utgjorde avlöningen för en vaktmästare vid kemiska avdelningen och för en fodermarsk, och dels till 1,200 kronor, som enligt sistnämnda stat utgjorde begynnelseavlöning för en port- och telefonvakt.

Härtill borde emellertid enligt kommitténs mening komma ålderstillägg å 100 kronor till samma antal, som numera plägade beviljas för vaktmästare vid ämbetsverk i Stockholm, eller ett för dem, som hade

125 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

en begynnelseavlöning av 1,500 kronor, och två för dem, vilkas begynnelseavlöning utgjorde 1,200 kronor.

I den högre av dessa avlöningsgrupper syntes böra placeras vaktmästaren på den ekonomiska avdelningen, vilken hade sig anförtrodd en ej obetydlig uppbörd av avgifter för behandling av djur å klinikerna och vid smedjan,

fodermarsken vid kirurgiska avdelningen, som hade ansvaret för klinikens foderförråd och hade under sitt förmanskap ett par från anslaget till »betjäning i övrigt» avlönade drängar,

fodermarsken vid medicinska avdelningen, som jämte ansvaret för foderförrådet och förrådet av förbandsmaterial, vadd m. m. å denna klinik hade sig anförtrodd uppbörd och redovisning för vissa förbrukade förbandsartiklar m. m.,

sjukvårdaren vid kirurgiska avdelningen, som därstädes handhade enahanda uppbörd och redovisning samt verkställde rengöring och mindre reparationer å till kastningsapparater in. in. hörande remtyg o. d.,

ladugårdsförmannen, som ansvarade för skötseln av kreatursbesättningen, verkställde mjölkningen och skötte försäljningen av mjölken, samt maskinisten, vilken ansvarade för skötseln av såväl värmeapparaterna som de i maskinhuset, tvättstugan och reningsverket inrymda maskinerna, förestode den i maskinhuset inrymda reparationsverkstaden, verkställde lagningar å maskiner och ledningar in. m. samt hade till sitt biträde eldare.

I den lägre avlöningsgruppen med 1,200 kronors begynnelseavlöning och två ålderstillägg, vartdera å 100 kronor efter respektive fem och tio år, borde åter enligt kommitténs mening komma

vaktmästarna vid kemiska och patologisk-anatomiska avdelningarna, vilka syntes böra i sin avlöning likställas med motsvarande befattningshavare vid karolinska institutet, samt

port- och telefonvakten, vilkens göromål icke vore av beskaffenhet att förutsätta någon särskild utbildning utöver vad i allmänhet fordrades för vaktmästarbefattningar.

Beträffande port- och telefonvakten hade meddelats, att, då han icke kunnat ensam uppehålla port- och telefonvaktsgöromålen, särskild ersättning måst honom beviljas för biträde vid telefonvakthållningen. Kommittén, som ansåge samtliga erforderliga kostnader för ifrågavarande göromål böra uppföras å avlöningsstat, har hemställt om beviljande av ett särskilt anslag å 200 kronor till biträde vid port- och telefonvaktsgöromålen.

126 Lärarkollegiet 18/« 1913.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Då kommitténs förslag innebnre någon nedsättning i avlöningen för vaktmästaren vid kemiska avdelningen, har kommittén anmärkt, att nuvarande ordinarie innehavaren av ifrågavarande vaktmästarbefattning alltifrån institutets inflyttning i sina nya byggnader tjänstgjort såsom vaktmästare vid ekonomiska avdelningen och att han — under förutsättning att vaktmästarbefattningen vid sistnämnda avdelning bleve upptagen å ordinarie stat med den av kommittén föreslagna avlöningen och att han bleve innehavare av denna befattning — följaktligen icke komme att beröras av nämnda avlöningsminskning.

Även för den vaktmästare, som tillika vore konservator, skulle enligt kommitténs förslag begynnelseavlöningen minskas, men då den nuvarande vaktmästaren och konservatorn innehaft sin tjänst under så lång tid, att han kunde från den nya statens trädande i kraft erhålla båda de för hans tjänst av kommittén föreslagna ålderstilläggen, skulle för honom personligen den nya lönestaten medföra förbättring i avlöningen.

Angående dispositionen av anslaget å 5,000 kronor till »betjäning i övrigt» hade kommittén från veterinärinstitutet inhämtat, att från nämnda anslag utginge avlöningar till en nattvakt, till en hundskötare samt till två drängar vid kirurgiska avdelningens stallar med 1,000 kronor till dem var, till en gårdsdräng, vilken under fem månader av året skötte planteringarna och den yttre renhållningen vid institutet, med 500 kronor samt till en av smederna för biträde vid renhållningen av anatomisalen och obduktionssalen med likaledes 500 kronor.

Då ersättning till eldare icke borde, såsom för närvarande vore fallet, utgå från det till omkostnadsstat hörande anslaget till bränsle, hade kommittén ansett sig böra hemställa om ökning av det nu ifrågavarande anslaget till betjäning med ett belopp, som enligt inhämtade upplysningar syntes kunna bestämmas till 1,800 kronor. Anslaget skulle alltså med förändrad benämning »drängar och extra betjäning» uppföras å veterinärinstitutets nya stat med förhöjt belopp av 6,800 kronor.

Lärarkollegiet har förklarat sig anse det synnerligen ofördelaktigt, om icke åtminstone vaktmästaren vid den kemisk-fysiologiska avdelningen erhölle högre avlöning än kommittén föreslagit, enär dennes sysslor krävde en viss färdighet, som först efter lång övning kunde fullt inläras.

127 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Direktionen kar med anledning av en framställning av adjunkten Pålman hemställt, att den provision av nettovinsten av rörelsen i smedjan, som hittills tillkommit adjunkten, måtte tillerkännas verkmästaren. En sådan anordning skulle vara ett gott medel att underhålla intresset för bibehållande av smedjans klientel i samma omfattning som hittills.

För egen del biträder jag till alla delar löneregleringskommitténs förslag rörande betjäningen. Det föreslagna antalet befattningshavare synes mig vara erforderligt och avlöningarna avvägda efter vad som utgår till jämförliga befattningshavare vid andra verk och myndigheter. Direktionens förslag om provision till verkmästaren kan jag icke understödja.

Vill. Bostäder för lärare och betjänte.

Löneregleringskommittén har i ett sammanhang yttrat sig angående de i statförslagen upptagna bestämmelser för lärare och betjänte i fråga om dels rätt till bostad dels ock skyldighet att för åtnjuten bostadsförmån vidkännas avdrag å avlöningen och därvid till en början redogjort för den tillgång till bostadslägenheter, som förefinnes vid det nya veterinärinstitutet.

I sådant avseende hade kommittén från institutet erhållit upplysning, att såsom bostäder åt tjänstemän och betjänte funnes tillgängliga följande lägenheter:

en lägenhet om 7 rum, kök, serveringsrum och badrum, till vilken lägenhet, för närvarande disponerad av institutets rektor, även hörde ett par hallar och ett gästrum;

en lägenhet om 6 rum, kök, serveringsrum och badrum, nu bebodd av lektorn i obstetrik m. m.;

en lägenhet om 5 rum, kök, serveringsrum och badrum, nu bebodd av adjunkten i hovbeslagslära m. m.;

en lägenhet om 4 rum, kök, serveringrum och badrum, nu bebodd av assistenten vid stationära kliniken och polikliniken;

elva lägenheter om 2 rum och kök, alla bebodda av personer, tillhörande betjäningspersonalen vid institutet;

Direktionen 3A 1913.

Departements-

chefen.

Löneregle-

ringskom-

mittén.

128 Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

lyra lägenheter om 1 rum och kök, likaledes bebodda av betjäningspersonal;

fem dubbletter, av vilka två beboddes av assistenterna vid den anatomisk-fysiologiska avdelningen samt vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska avdelningen, en av en såsom amanuens vid den kirurgiska kliniken tjänstgörande elev och två av jourhavande elever vid medicinska och kirurgiska klinikerna;

femton enkelrum, därav två, belägna inom samma tambur, beboddes av den med extra anslag avlönade läraren vid medicinska kliniken, två av drängarna vid kirurgiska kliniken samt elva av elever, vilka tjänstgjorde såsom amanuenser eller jourhavande.

Därest det av direktionen uppgjorda statförslaget skulle godkännas samt omförmälda bostadslägenheter konmie att innehavas av befattningshavare, motsvarande dem, som för närvarande innehade lägenheterna, skulle alltså institutets rektor ävensom de lärare, som i den nya staten komme att ersätta den nuvarande lektorn i obstetrik in. m. och den nuvarande adjunkten, var för sig få sina i staten angivna kontanta avlöningsförmåner minskade med samma belopp 500 kronor, ehuru deras bostäder uppenbarligen ägde sinsemellan väsentligt olika hyresvärden. Och då avdragsbeloppet i dessa samtliga tre fall uppenbarligen understege bostadslägenheternas verkliga hyresvärden, skulle innehavandet av bostadslägenhet för en var av ifrågavarande tre befattningshavare innebära en påtaglig ekonomisk förmån, vilken, vad särskilt anginge rektor, skulle — oavsett det arvode å 1,000 kronor, som han skulle äga uppbära såsom gottgörelse för rektorsgöromålen — ställa honom i avlöningsavseende väsentligen framför övriga professorer.

Uppenbart vore ock, att, därest den lärare, som å den nya staten komme att ersätta den nu för kirurgiska kliniken disponerade assistenten, skulle få disponera den familjebostad, som nu innehades av nämnde assistent, samt — i enlighet med direktionens statförslag — avdrag härför icke skulle göras å denne lärares avlöning, likställigheten i avlöningshänseende mellan honom och övriga befattningshavare i samma tjänstegrad skulle komma att i avsevärd mån rubbas.

Då statsverket åtagit sig de ej obetydliga kostnaderna för anordnande av bostäder för vissa lärare, likasom för fast anställda betjänte vid veterinärinstitutet, hade detta emellertid uppenbarligen icke skett i syfte att bereda bostädernas innehavare ökade ekonomiska fördelar utan därför, att det ansetts vara för institutets verksamhet gagneligt, att åtminstone en del av dess befattningshavare hade sina bostäder inom institutets område.

129 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Enär familjebostäder funnes att tillgå endast för fyra 'lärare vid institutet, både det därför synts kommittén böra klargöras för vilka av lärartjänsterna vid institutet det kunde anses vara av särskild vikt, att deras innehavare vore boende vid institutet, och enligt kommitténs mening borde innehavarna av dessa lärartjänster hava ej endast rättighet utan även skyldighet att begagna sig av någon av institutets bostadslägenheter.

Att detta i första rummet borde vara fallet med den av professorerna, som vore rektor vid institutet, syntes ligga i öppen dag.

Jämte institutets rektor eller »föreståndare» hade sedan lång tid tillbaka även läraren i hovbeslag varit skyldig att bo vid institutet, och kommittén ansåge detta även framdeles böra vara fallet.

Även beträffande föreståndaren för ambulatoriska kliniken, som för närvarande förfogade över en av bostadslägenheterna, syntes hans lärarverksamhet hava avsevärd fördel av att han hade bostad vid institutet, särskilt av den anledningen, att han där lättare än eljest vore fallet kunde vid tillfällen, då resor skulle företagas, komma i förbindelse med de elever, som skulle medfölja på resorna.

Den fjärde av de för lärare vid veterinärinstitutet avsedda familjebostäderna innehades för närvarande av assistenten vid den stationära kliniken och polikliniken, vilkens befattning i direktionens statförslag närmast motsvarades av laboratorstjänsten vid kirnrgiska kliniken.

Efter inhämtande av upplysningar till ledning för sitt omdöme i nu förevarande hänseende hade kommittén kommit till den uppfattningen, att en av de ifrågavarande bostadslägenheterna borde disponeras antingen av en av professorerna i medicin eller i kirurgi eller av en av laboratorerna i dessa ämnen samt att direktionen borde äga bestämma, vilken av dessa befattningshavare skulle hava sin bostad vid institutet.

Den av bostadslägenheterna, som nu innehades av institutets rektor, borde enligt kommitténs mening alltjämt vara förbehållen åt honom.

Vad anginge de tre övriga av ifrågavarande lägenheter, syntes det icke böra i staten fastslås, att den ene eller andre läraren skulle vara ovillkorligen berättigad till någon viss av dessa lägenheter utan syntes det höra överlåtas åt direktionen att, efter omständigheterna i varje fall, fördela dessa tre bostadslägenheter emellan läraren i hovbeslag, föreståndaren för ambulatoriska kliniken och en av professorerna eller laboratorerna i medicin eller kirurgi, därvid på vederbörande lärares avlöning borde avdragas det hy res värde, som i staten funnes angivet för den lägenhet, han innehade.

Beträffande de grunder, efter vilka uppskattningen av bostads- Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 27 höft. (Nr 46.) 17

130 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

lägenheters hyresvärden borde äga rum, har kommittén erinrat om uttalanden i betänkandet angående reglering av löneförhållanden m. m. beträffande personal vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet in. m.

I de hyresavdrag, som i nu gällande stat blivit fastställda för lärare vid veterinärinstitutet, hade värdet av bostadslägenheternas uppvärmning icke inbegripits. Vid det nya institutet ombesörjdes emellertid uppvärmningen i samtliga lägenheter från de värmecentraler, som avsetts för uppvärmning av respektive byggnader i deras helhet. Av denna anledning hade, enligt vad som meddelats kommittén, vid inflyttningen till det nya institutet för varje bostad, som avsetts för lärare, företagits en uppskattning av den ungefärliga kostnaden för dess uppvärmning, enligt vilken uppskattning institutet sedermera av vederbörande lärare bekommit ersättning för så stor del av det förbrukade bränslet m. m., som ansetts belöpa på hans bostadslägenhet. Under de förhållanden, som vore rådande vid det nya institutet, borde uppenbarligen enligt kommitténs mening vid uppskattningen av bostadsförmåns värde medräknas värdet av det för bostadens uppvärmning förbrukade bränslet och av den förmån, bostadens innehavare åtnjöte därigenom, att bestyren med uppeldningen sköttes genom institutets försorg.

Med avseende härå ansåge kommittén hyresvärdena å de för lärare avsedda familjebostäderna böra bestämmas till följande belopp: den för rektor avsedda lägenheten till 1,500 kronor; den av lektorn i obstetrik m. m. nu bebodda lägenheten till 1,200 kronor; den av adjunkten nu bebodda lägenheten till 900 kronor; samt den av assistenten vid stationära kliniken och polikliniken bebodda lägenheten till 600 kronor.

I betjäningens hyresavdrag inbegrepes, enligt hvad kommittén vidare anfört, redan enligt nu gällande stat även bränsle. Vid det nya veterinärinstitutet uppvärmdes även de för betjäningspersonalen avsedda bostäderna medelst värmeledning, varjämte den ved, som erfordrades för matlagningsändamål, tillhandahölles dem på institutets bekostnad. Kommittén, som härvid allenast funnit sig böra erinra, att vedens sågning och huggning icke borde bekostas av institutet, hade ansett anledning icke förefinnas att avvika från det i regel tillämpade tillvägagångssättet, enligt vilket i Stockholm bostadsförmån jämte bränsle för dylik befattningshavare uppskattades till 250 kronor, som avdroges å avlöningen. Då anledning icke syntes föreligga att tillmötesgå de av nuvarande vaktmästaren och konservatorn framställda anspråken på förbättrad bostad, borde enligt kommitténs mening även å hans avlöning avdragas samma belopp.

131 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Beträffande de befattningshavare, för vilka familjebostäder icke funnes att tillgå vid veterinärinstitutet, borde icke i staten inflyta någon bestämmelse om skyldighet att bo å institutet. I den mån det för behörigt uppehållande av assistentbefattning eller undantagsvis av prosektor- eller laboratorstjänst kunde befinnas önskvärt, att vederbörande befattningshavare vore boende vid institutet, samt bostad, avsedd för ogift person, där kunde beredas honom, syntes likväl hinder härför icke böra möta. För åtnjuten bostadsförmån av denna beskaffenhet ansåge emellertid kommittén något avdrag å avlöningen icke böra ifrågakomma. Givetvis borde med avseende å de nämnda befattningshavarna vid veterinärinstitutet gälla, att de under sådana förhållanden, varom nu vore fråga, borde själva bebo de åt dem upplåtna lägenheterna och icke vara berättigade att upplåta dem åt andra personer.

Statskontoret har endast påyrkat ett förtydligande beträffande bostadslägenheternas betecknande.

Statskontoret 28/3 1913.

Kollegiet har förklarat sig icke hava något att erinra mot förslaget i denna del, vilket även av direktionen lämnats utan anmärkning. direktionen.

Jag finner mig böra biträda löneregleringskommitténs förslag i Departements. nu förevarande avseende med det av statskontoret förordade förtydli- ekefen. gandet.

IX. Styrelse, lärarkollegium, rektor, tjänstemän m. m.

Enligt nu gällande stadgar för veterinärinstitutet utgöres institutets styrelse av en direktion, bestående av ordförande, som utnämnes av Kungl. Maj:t, samt fyra ledamöter, nämligen den ledamot av medicinalstyrelsen, som därstädes föredrager veterinärärenden, och tre i huvudstaden bosatta, för veterinärväsendet nitälskande män, vilka på direktionens förslag därtill förordnas av Kungl. Maj:t. Institutets rektor föredrager ärendena inför direktionen utan att deltaga i besluten. Vid direktionens sammanträden föres protokollet av en därtill av direktionen utsedd lämplig person.

Lärarkollegiet 'Ve 1910.

132 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.

Lärarkollegium utgöres av institutets professorer, lektorer och adjunkt eller vikarie för dessa. Rektor föredrager ärendena och leder överläggningarna i lärarkollegium. Vid kollegiets sammanträden föres protokoll av en bland lärarna, vilken tillika besörjer utgående expeditioner mot det ai'vode, som direktionen bestämmer.

Kungl. Maj:t förordnar på direktionens förslag en av professorerna att vara institutets rektor för tre år i sänder, utan hinder för direktionen att ånyo föreslå den avgående till befattningen.

Direktionen antager, mot fastställt arvode, en kamrerare, vilken vid tillträdandet av sin befattning skall ställa godkänd borgen för

1,500 kronor.

Lärarkollegiet har i sitt stadgeförslag ifrågasatt åtskilliga ändringar i nu angivna hänseenden. Jag torde emellertid härav nu endast behöva omförmäla, att kollegiet föreslagit, att rektor skulle, om han så önskade, erhålla minskning i sin undervisningsskyldighet samt att kamreraren skulle vara skyldig att vid tillträdandet av sin befattning ställa godkänd borgen för ett belopp av 5,000 kronor.

Kollegiet har vidare i sin skrivelse den 28 april 1910 anfört följande. Att rektor skulle äga att, om han så önskade, erhålla minskning i sin undervisningsskyldighet, vore endast ett stadfästande av vad som redan sedan några år praktiserats och vore i överensstämmelse med bestämmelserna vid universiteten och karolinska institutet m. fl. läroanstalter. En sådan bestämmelse syntes för framtiden efter inflyttningen i den nya högskolan bliva än mera av behovet påkallad på grund av de ökade krav, som tvivelsutan där komme att ställas på högskolans rektor.

Den ganska tidsödande och krävande befattningen som bibliotekarie hade dittills enligt kollegiets mening varit över hövan lågt avlönad. Hans arvode hade utgått med 500 kronor, under det att t. ex. karolinska institutets bibliotekarie åtnjöte 1,500 kronor. Det hade synts kollegiet förenat med rättvisa och billighet, att dels bibliotekariearvodet höjdes något (till 700 kronor) dels ock ett anslag av intill 300 kronor bereddes för ett biträde åt bibliotekarien, vilket anslag dock vore avsett att utgå av biblioteksanslaget.

Vidkommande sekreterarbefattningen, så hade dittills till en sekreterare i direktionen utgått 500 kronor och till lärarkollegiets sekreterare 350 kronor. Av flera skäl ansåg lärarkollegiet det emellertid vara lämpligt att sammanslå dessa båda befattningar. Ärenden, som ginge genom högskolans styrelse, förbereddes i regel i kollegiet, och det kunde

133 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

endast vara till fördel, att den, som skulle i styrelsen uppsätta skrivelser över en del där behandlade frågor, varit med redan när de debatterats i kollegiet. Han hade på så vis betydligt lättare att sätta sig in i dem och att på lämpligt sätt avväga motiv o. s. v. Hans arvode för den dubbla befattningen hade ansetts böra utgå med 1,000 kronor. Han komme nämligen att ganska mycket tagas i anspråk.

Vidare hade genom en del nya anordningar med avseende å räkenskapsföringen m. m. vid institutet dess kamrerares tjänsteåligganden kommit att rätt betydligt ökas och än mer bleve detta fallet vid den nya högskolan. Han hade 1—2 timmars daglig tjänstgöring vid institutet utom en del hemarbete, omhänderhade kontrollen över inköpt foder m. m. Kollegiet hade därför sett sig nödsakat föreslå en höjning av hans arvode till 2,000 kronor.

Direktionens förslag till stadgar skiljer sig beträffande nu ifrågavarande delar i vissa avseenden från lärarkollegiets förslag. I fråga om anslagen och deras belopp har emellertid direktionen upptagit kollegiets yrkanden.

Löneregleringskommittén har anfört, att å veterinärinstitutets nu gällande stat samt å direktionens förslag till stat funnes de i följande sammanställning upptagna anslag:

Gällande stat:

1 rektor, arvode.............................. kr. 1,000

För uppehållande av bibliotekariegöro-

mål............................................. » 500

För uppehållande av sekreterargöromål

hos direktionen ........................... » 500

1 kamrerare.................................... » 1,500

Stipendier åt elever ........................ » 4,000

Summa kronor 7,500

Av direktionen föreslagen stat:

1 rektor, arvode ........................... kr. 1,000

För uppehållande av den del av rektors undervisningsskyldighet, från vilken han med hänsyn till rektorsgöro-

målen befrias .............................. » 1,000

1 bibliotekarie .............................. » 700

1 sekreterare .............................. » 1,000

1 kamrerare ................................. » 2,000

Stipendier åt de studerande............ » 4,000

Summa kronor 9,700

Direktionen 3/« 1910.

Lönereg-

leringskom-

mittén.

134 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Kommittén, som icke hade någon erinran mot att rektorsarvodet bibehölles vid sitt nuvarande belopp av 1,000 kronor, hade funnit sig övertygad därom, att vid det nya veterinärinstitutet rektorsgöromålen hade sådan omfattning, att den professor, som erhölle uppdraget att vara rektor, skäligen borde kunna göra anspråk på någon lindring i den honom såsom professor åliggande undervisningsskyldigheten. I lärarkollegiets och direktionens stadgeförslag hade ock intagits en bestämmelse om sådan rätt för rektor, utan att likväl därvid angivits, från huru stor del av sin undervisningsskyldighet rektor av ifrågavarande anledning skulle kunna vinna befrielse. Kommittén hade icke något att erinra mot det anslag å 1,000 kronor för nu ifrågavarande ändamål, som föreslagits till uppförande å veterinärinstitutets stat, men ansåge önskvärt, att den föreslagna bestämmelsen i stadgarna fullständigades i nyss angivet hänseende.

Tillräckliga skäl syntes kommittén icke vara anförda vare sig för höjning av det nuvarande anslaget till bibliotekariegöromål, vilket under en följd av år uppburits av en av institutets ordinarie professorer, eller för det av lärarkollegiet ifrågasatta medgivandet, att till biträde åt bibliotekarien skulle få användas intill 300 kronor av det biblioteksanslag, som upptagits under rubriken »anslag för de särskilda avdelningarna».

Det syntes kommittén ändamålsenligt, att, såsom föreslaget blivit, protokollsföringen vid lärarkollegiets sammanträden och därtill hörande expeditionsgöromål anförtroddes åt samma person, som hade uppdrag att tjänstgöra såsom sekreterare hos styrelsen. Ersättningen utginge för närvarande med 350 kronor från anslaget till diverse utgifter åt den av lärarna, som biträdde kollegiet med ifrågavarande göromål, och med 500 kronor å institutets stat åt direktionens sekreterare. Förslaget att bestämma anslaget för uppehållande av samtliga sekreterargöromålen till 1,000 kronor hade icke givit kommittén anledning till någon erinran.

Då det möjligen kunde befinnas ändamålsenligt att åt någon ordinarie statstjänsteman anförtro sekreterargöromålen, hade kommittén, på det att befogenheten av en sådan anordning icke måtte kunna ifrågasättas, ansett anslaget böra, i överensstämmelse med vad redan nu vore fallet beträffande sekreterarbefattningen hos direktionen, i staten uppföras under rubrik »för uppehållande av sekreterargöromål».

Förslaget om höjning i arvodet för veterinärinstitutets kamrerare från 1,500 till 2,000 kronor syntes vara tillfyllest motiverat genom den

135 Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 46.

betydande omfattning, institutets verksamhet numera vunnit, och kommittén hade icke funnit anledning till annan erinran mot detta förslag, än att anslaget av skäl, likartade med dem, som nyss åberopats med avseende å anslaget för uppehållande av sekreterargöromål, syntes böra uppföras i staten under förändrad rubrik »för uppehållande av kamrerargöromål».

Något åläggande för kamreraren att till säkerhet för honom anförtrodd uppbörd ställa borgen för visst belopp ansåge kommittén icke böra inflyta i stadgarna. På grund av vunnen erfarenhet om olämpligheten av dylika ålägganden för uppbördsman hade desamma även inom förvaltningsgrenar, där de sedan lång tid tillbaka varit brukliga, icke ansetts böra bibehållas vid under senare tider företagna löneregleringar.

Beträffande anslaget å 4,000 kronor till stipendier åt elever hade kommittén icke funnit anledning till erinran mot bibehållande av detsamma, vilket jämväl syntes böra hänföras till avlöningsanslagen.

Lärarkollegiet har vänt sig mot kommitténs avstyrkande av såväl den begärda förhöjningen i bibliotekariens arvode som rätten att använda 300 kronor av biblioteksanslaget till biträde åt honom. Kollegiet ansåge dessa framställningar fullt befogade. Sedan det nuvarande arvodet för bibliotekarien fastställdes år 1906, hade anslaget till biblioteket och därmed nyanskaffningen av böcker och tidskrifter i väsentlig grad ökats och då varje boktitel för katalogisering m. m. måste införas på minst tre, för somliga t. o. m. på fem olika ställen, måste bibliotekariens arbete naturligtvis i samma mån stegras. Om den av kollegiet föreslagna och i betraktande av den på de senare åren inom många av veterinärvetenskapens olika grenar väsentligt stegrade utvecklingen även väl behövliga förhöjningen av biblioteksanslaget fastställdes, syntes redan däruti tillräckligt skäl föreligga för eu höjning även av bibliotekariens arvode. Även utlåningen av böcker och sålunda därav följande expeditionsgöromål hade på senaste åren icke oväsentligt ökats, och då det vore önskvärt, att bibliotekarien kunde få tillfälle att ägna någon tid även åt sådana arbeten som utgivning av ny katalog, komplettering av defekter från äldre tid, bibliografiska studier m. m., ansåge kollegiet ett biträde för utförande av vissa biblioteksgöromäl väl behövligt. Såsom stöd för vad kollegiet sålunda anfört bifogades en tablå över biblioteksverksamhetens utveckling under åren från och med 1896 till närvarande tid, utvisande att såväl antalet nyförvärvade arbeten som utlämnade boklån mångdubblats.

Lärarkollegiet 19/s 1913.

Direktionen */4 1913.

Departe-

mentschefen.

136 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Direktionen har beträffande bibliotekarien och biträdet åt honom instämt i lärarkollegiets uttalanden och framhållit, att genom den ifrågasatta ökningen av bibliotekariens arvode detta skulle komma att stå i rimlig proportion till bibliotekets storlek och vad bibliotekarier vid liknande bibliotek uppbure.

Vad under ifrågavarande avdelning anförts giver mig icke anledning till särskilt yttrande i annat avseende än beträffande bibliotekariens avlöning. Jag vill visserligen på intet sätt bestrida, att med den ställning såsom högskola, som jag anser ifrågavarande läroanstalt böra intaga, och den vetenskapliga livaktighet, som där bör utvecklas, följer behovet av ett välförsett och välordnat bibliotek, vilket i sin tur föranleder ett avsevärt arbete för bibliotekarien. Men för närvarande anser jag någon höjning i arvodet icke oundgängligen erforderlig. Jag vill erinra, att i det förslag till stat för skogshögskolan, jag år 1912 framlade i samband med förslaget till ordnande av den högre skogsundervisningen, bibliotekariens arvode upptogs med samma belopp, 500 kronor, som den nuvarande staten för veterinärinstitutet innehåller.

Jämväl i övriga nu förevarande avseenden biträder jag löneregleringskommitténs förslag.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.

137 X. Löneregleringskommitténs förslag till avlöningsstat för veterinärinstitutet m. m.

Löneregleringskommitténs förslag till avlöningsstat för veterinärinstitutet är i sin helhet av följande lydelse.

138 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Anmärkningar.

1. För professor kan lönen höjas efter 5 år med 600 kronor.

2. För läraren i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar kan lönen höjas efter 5 år med 500 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor.

3. För vaktmästaren och preparatorn samt verkmästaren vid hovbeslagssmedjan kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor.

4. För vaktmästaren vid ekonomiska avdelningen, fodermarskarna, sjukvårdaren vid kirurgiska avdelningen, ladugårdsförmannen samt maskinisten kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor.

5. För vaktmästaren vid kemiska avdelningen, vaktmästaren vid patologisk-anatomiska avdelningen samt port- och telefonvakten kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor.

6. Den av professorerna, som tillika är rektor vid institutet, skall vara skyldig att bebo den för rektor avsedda bostadslägenheten därstädes och skall för densamma ävensom för dess uppvärmning vidkännas avdrag å professorslönen med 1,500 kronor årligen.

7. Professorn i bujatrik och obstetrik, läraren i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar samt den av professorerna eller laboratorerna i medicin eller i kirurgi, beträffande vilken sådant varder av institutets styrelse bestämt, skola var för sig vara skyldiga att bebo den av de för lärare vid institutet avsedda familjebostäderna, som av styrelsen anvisas. För bostaden ävensom för dess uppvärmning skall avdrag göras, för professor och läraren i hovbeslag m. m. å lönen samt för laborator å arvodet, med belopp, motsvarande det beräknade årliga hyresvärdet, utgörande för de särskilda bostäderna resp. 1,200, 900 och 600 kronor.

8. Vaktmästare, verkmästare, fodermarsk, sjukvårdare, ladugårdsförman, maskinist samt port- och telefonvakt skola var for sig efter styrelsens bestämmande vara skyldiga att begagna bostad vid institutet; skolande, därest dylik befattningshavare sålunda får sig anvisad bostad jämte bränsle, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

139 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.

Enligt kommitténs förslag skulle, jämte ordinarie anslag för veterinärinstitutet, å extra stat beviljas ett belopp av 4,000 kronor såsom arvode åt en extra laborator i kemi, tillika föreståndare för institutets medikamentförråd.

Kommittén bar i sitt statförslag även upptagit en omkostnadsstat, slutande å 68,050 kronor, så att staten i sin helhet utvisar en slutsumma av 178,250 kronor. Kommittén har emellertid tillkännagivit, att den med hänsyn till sitt uppdrag icke ansett sig böra till närmare behandling upptaga de frågor, som beröra omkostnaderna, utan i staten infört desamma enligt direktionens härovan införda statförslag den 3 juni 1910, vilken åtgärd sålunda icke vore att uppfatta såsom ett tillstyrkande från kommitténs sida av de då begärda, synnerligen betydande anslagsförhöjningarna. Kommittén har särskilt erinrat, att den förut avstyrkt användandet av 300 kronor av biblioteksanslaget till anställande av ett biträde vid biblioteket samt att den i avlöningsstaten med 1,800 kronor upptagit avlöningar åt eldare, vilka avlöningar förut utgått från bränsleanslaget.

Jag tillåter mig redan nu nämna, att direktionen i senare framställningar ändrat sina yrkanden beträffande ifrågavarande omkostnadsstat.

Kommittén har vidare framlagt förslag till avlöningsvillkor för ordinarie befattningshavare å veterinärinstitutets stat samt till bestämmelser rörande den nya statens trädande i tillämpning.

XI. Anslag till omkostnader.

Utom de anslag, som i det föregående blivit omnämnda, upptager den nu gällande staten för veterinärinstitutet ytterligare anslag å 3,000 kronor till byggnaders och stängsels underhåll samt å 10,000 kronor till diverse utgifter.

Alltifrån veterinärinstitutets inflyttning i sina nya byggnader har, såsom förut nämnts, institutet därjämte fått till sitt förfogande ett särskilt, av Riksdagen på extra stat beviljat anslag, som för varje år till och med år 1913 utgått med 51,000 kronor, vartill komma av 1913 års Riksdag beviljade medel för täckande av uppkommen brist för år 1912 samt för beredande av ökade medel för år 1913. För år 1914 har motsvarande anslag beviljats till belopp av 67,130 kronor. Av det extra anslaget skulle emellertid, på sätt framgår av uppställningen å sid. 11 härovan, bestridas även arvoden till två lärare och vissa betjänte till sammanlagt belopp av 16,500 kronor, så att av anslaget å 51,000 kronor

140 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

återstått till omkostnaderna 34,500 kronor. Med tillägg av de ordinarie anslagen till byggnaders och stängsels underhåll, 3,000 kronor, och till diverse utgifter, 10,000 kronor, samt beräknad nettoinkomst från stall och smedja å 11,700 kronor, uppgingo alltså före 1913 års Riksdags beslut de till omkostnaders bestridande avsedda beloppen inalles till 59,200 kronor. Angående den beräknade fördelningen av detta belopp, dock med undantag av anslaget till byggnaders och stängsels underhåll, tillåter jag mig hänvisa till nyssnämnda uppställning å sid. 11 och 12.

Lärarkollegiet 28/. 1910.

kronor

Lärarkollegiets förslag till stat upptager följande anslag för de särskilda avdelningarna:

Biblioteket.....................................................................................

Anatomiska avdelningen .......................................................

Till inköp av hästar och nötkreatur för dissektioner och

operationsövningar............................................................

Fysiologisk-kemiska avdelningen ............................................

Bakteriologiska avdelningen .............................................

Patologisk-anatomiska och histologiska avdelningen.........

Kirurgiska avdelningen ..................................................

Medicinska avdelningen och kliniken för smärre husdjur

Avdelningen för husdj ursskötsel ..........................................

Exkursioner...........................................................................

Avdelningen för bujatrik, obstetrik och ambulatorisk

klinik..........................................................................

Avdelningen för hovbeslag och hovsjukdomar ..................

Avdelningen för kött- och mjölkkontroll ...........................

Anspannslära .........................................................................

3.500 2,000

2.500 2,000

2,000

1,000

1,000

1,000

1,500

1,000

150 Summa kronor 19,150

Härtill skulle komma med oförändrat belopp anslaget till byggnaders och stängsels underhåll, vilket anslag av lärarkollegiet sammanförts med avlöningsanslagen.

I sin skrivelse den 28 april 1910 har lärarkollegiet framhållit, att kollegiet icke avgivit något förslag beträffande anslag till diverse utgifter, enär utredning därutinnan ännu icke kunnat verkställas.

Institutets rektor har därefter den 26 maj 1910 till direktionen överlämnat utredningar över kostnaderna för gas och vatten, elektrisk belysning samt bränsleåtgång vid det nya institutet samt avgivit förslag till ett allmänt materialanslag för institutet, slutande å ett belopp av 43,400 kronor enligt viss, närmare angiven beräkning.

141 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 46.

I direktionens förslag till stat äro nu ifrågavarande anslag uppdelade i två grupper, den ena med rubriken »anslag för de särskilda avdelningarna» och den andra benämnd »allmänna anslag».

Anslagen för de särskilda avdelningarna skilja sig från de av lärarkollegiet föreslagna motsvarande anslagen allenast därutinnan, att anslaget till bakteriologiska avdelningen, under förändrad rubrik »undervisningen i bakteriologi», av direktionen upptagits till 1,000 kronor i stället för av lärarkollegiet föreslagna 500 kronor samt att med avseende å det av direktionen förordade sammanförandet av ämnet histologi med ämnet anatomi 300 kronor flyttats från patologiskt-anatomiska till anatomiska och histologiska avdelningens anslag.

Sammanlagda beloppet av anslagen för de särskilda avdelningarna skulle alltså enligt direktionens förslag uppgå till 19,650 kronor.

De s. k. allmänna anslagen, bland vilka direktionen med förhöjt belopp av 5,000 kronor upptagit anslaget till byggnaders och stängsels underhåll, skulle i övrigt enligt direktionens förslag till stat komma att motsvara det av rektor föreslagna allmänna materialanslaget. Slutsumman av de allmänna anslagen skulle sålunda enligt direktionens förslag bliva 48,400 kronor.

Direktionen */e 1910.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 9 november 1910 framhållit, att det belopp, vartill anslagen till de olika avdelningarna vid institutet blivit av direktionen upptagna, syntes vara väl högt beräknat samt att, ehuru styrelsen icke vore i stånd att säga, var en minskning lämpligast skulle kunna ske, styrelsen likväl trott, att de särskilda avdelningarnas sammanlagda behov med sparsamhet skulle kunna bliva tillgodosedda med ett belopp 5,000 kronor mindre än det föreslagna. Likaså ansåg medicinalstyrelsen de allmänna anslagen, som av direktionen upptagits till sammanlagt 48,400 kronor, kunna minskas med

5,000 kronor, till dess erfarenhet om behovet vunnits.

Medicinalstyrelsen 8/ii 1910.

I sitt förnyade yttrande den 22 december 1910 har direktionen beträffande de begärda anslagen för de särskilda avdelningarna och de allmänna anslagen uttalat, att direktionen vid noggrant genomgående av varje särskilt anslag kommit till den övertygelsen, att samtliga dessa anslag vore oundgängligen erforderliga för uppehållande av institutets verksamhet i de för institutet uppförda nya lokalerna.

Direktionen ”/it 1910.

I skrivelse den 3 maj 1912 anförde direktionen, att vid upp- Framställgörandet av bokslut för första kvartalet år 1912 det visat sig, att ”'^klZnads-

medel för år 1912.

Framställning om ökade omkostnadsmedel för år 1913.

142 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

samtliga poster bland de s. k. allmänna anslagen med undantag för anslaget till elektrisk belysning och drift tidigare blivit för lågt beräknade. Direktionen beräknade, att för uppehållande under år 1912 av institutets verksamhet i de nya byggnaderna erfordrades, utöver därför redan beviljade anslag, ytterligare ett belopp av 21,300 kronor jämte 1,000 kronor till utfodring av försöksladugårdens kreatursbesättning, för vilket ändamål anslag ej förut beräknats. Direktionen hemställde därför om anvisande till dess förfogande för uppehållande av institutets verksamhet under år 1912 av 22,300 kronor utöver för ändamålet redan anvisade anslag.

Sedan medicinalstyrelsen och statskontoret avgivit infordrade utlåtanden i ärendet, ingav veterinärinstitutets rektor en medelsredogörelse för institutet för tiden 1 september 1911—1 september 1912, av vilken handling bland annat inhämtas,

att under nämnda tid utgifterna för gas, vatten, bränsle, inventarier, renhållning och diverse utgifter överskridit de för samma ändamål anvisade medlen med tillhopa 22,673 kronor 44 öre varjämte ladugårdens drift orsakat en förlust av 863 kronor 52 öre, så att de ökade utgifterna inalles uppginge till 23,536 kronor 96 öre;

att under samma tid å anslaget till elektrisk belysning och drift besparats 4,204 kronor 72 öre, varjämte inkomsterna av stallet och smedjan överstigit härför beräknat belopp med 3,833 kronor 90 öre och å medikamentförrådet uppstått en vinst av 395 kronor 70 öre, vilka belopp tillhopa uppginge till 8,434 kronor 32 öre;

samt att sålunda under verksamhetsåret uppstått en brist i de för institutets allmänna behov anslagna medel å 15,102 kronor 64 öre.

Med anledning av direktionens omförmälda framställning anvisade Kungl. Maj:t den 25 oktober 1912 till direktionens förfogande, mot redovisningsskyldighet, för täckande av berörda brist ett belopp av 15,102 kronor 64 öre. Detta belopp har sedermera ersatts av medel, som anvisats av 1913 års Riksdag.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1912 gjorde direktionen framställning bland annat om tilläggsanslag för år 1913 å 22,300 kronor. Med frånseende av det i institutets stat särskilt upptagna anslaget till byggnaders och stängsels underhåll beräknades därvid de allmänna anslagen till ett sammanlagt belopp av 61,850 kronor, varav 1,000 kronor avsågo kostnader för försöksladugården.

143 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Härtill komme anslag till vissa lärare och betjäning samt till de särskilda avdelningarna med samma summor, som legat till grund för beräknande av det extra anslaget för år 1913, nämligen enligt den å sid. 11 och 12 härovan intagna fördelning tillhopa 34,650 kronor. Dessa omkostnader upptoges alltså till sammanlagt 96,500 kronor. Ifall härifrån droges dels anslaget å ordinarie stat å 10,000 kronor till diverse utgifter, dels beräknade inkomster av stall och smedja, liksom

förut 11,700 kronor, samt dels beräknade inkomster för försäljning av hudar och från medikamentförrådet samt avgifter från institutets personal för gas, vatten, lyse m. m. 1,500 kronor, eller tillhopa 23,200

kronor, återstode 73,300 kronor. Skillnaden mellan detta belopp och det för år 1913 redan anvisade extra statsanslaget å 51,000 kronor, eller sålunda 22,300 kronor, utvisade behovet av tilläggsanslag för år 1913.

Jag tillåter mig erinra, att erforderligt tilläggsbelopp numera blivit av 1913 års Riksdag anvisat för institutets verksamhet under samma år.

Statskontoret har med hänsyn till de växlande utgifter, som vore att motse å de särskilda allmänna anslagen, och med erinran att till karolinska institutet utginge ett s. k. allmänt materielanslag, ifrågasatt, om icke alla de allmänna anslagen borde anses tillsammans utgöra ett enda »allmänt anslag för bränsle, belysning, renhållning in. in.».

Lärarkollegiet har erinrat, att om ämnet histologi hänfördes till den anatomiska professuren, anslaget till denna avdelning borde, såsom kollegiet förut anfört, höjas till 2,800 kronor, samt anfört, att i rubriken »till inköp av hästar och nötkreatur för dissektioner och operationsövningar» borde i stället för orden »hästar och nötkreatur» sättas »djur», enär numera även andra djur, såsom får, användes för sagda ändamål. Beträffande det begärda anslaget å 1,000 kronor till foder åt försöksladugården har kollegiet framhållit, att detta vore tillräckligt endast under förutsättning, att även inkomsterna av ladugården finge användas till ladugårdsdriftens uppehållande.

Beträffande de allmänna anslagen har institutets rektor avlämnat en på bokslutet för år 1912 grundad promemoria, varav inhämtas, att under sistnämnda kalenderår utgifterna under berörda anslagsposter belöpt sig till

Statskontoret 28/3 1913.

Lärarkollegiet 19/s 1913.

Institutets

rektor.

144 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

renhållning .......

diverse utgifter...

gas

vatten

bränsle..................................................

inventariers anskaffande och underhåll .

elektrisk belysning och drift

1,837: 94 2,078: 25 3,549: 23 29,150: 17 1,206: — 5,668: 92 7,343: 78

Summa 50,834: 29

Härtill komme kostnaderna för försöksladugården.

Utgifterna för år 1912 skulle alltså, enligt vad rektor anfört, med omkring 10,000 kronor hava understigit den av direktionen beräknade totalsumman av dessa utgiftsposter för år 1913. Denna minskning förklarades emellertid delvis av att på åtskilliga poster sista kvartalets räkningar för år 1912 ej kunnat inbetalas förr än år 1913. Sålunda hade 4:e kvartalets gasräkning för år 1912 gått till 491 kronor 40 öre, vadan gasen förnämnda år alltså belöpt sig till 2,329 kronor 34 öre; 4:de kvartalets elektriska belysning och drift hade gått till 1,600 kronor 25 öre; hela denna post sålunda till 5,149 kronor 48 öre o. s. v.

Utgifterna å inventarieanslaget hade ställt sig lägre än beräknat varit. Detta berodde dels på att en del inventarier vore inköpta för resterande medel av nybyggnadsanslaget, dels på att all anskaffning på grund av bristande tillgångar måst i möjligaste mån undanskjutas. Denna nödtvungna sparsamhet hade också måst göra sig gällande på andra poster. Så hade renhållningen likaledes rätt avsevärt understigit den beräknade summan. En gårdsdräng, som för renhållningen av ett så stort område som institutets vore en nödvändighet, hade ej kunnat anställas, utan denna syssla hade så gott sig göra låtit fått skötas av stallbetjäningen, vilket kunnat försiggå under den så gott som snöfria vinter som då gått, men ej ginge för sig i längden.

För bränsleanslaget hade redan i 1910 års förslag med ledning av beräkningen av storleken av det nya veterinärinstitutets lokaler något så när tillförlitliga siffror kunnat angivas och den härför anlitade sakkunnige, ingenjören W. Dahlgren, hade anslagit själva bränsleåtgången till 17,000 kronor. Med stöd av denna beräkning, som alltså blott omfattat själva kolförbrukningen, hade också direktionen föreslagit bränsleanslaget till 17,000 kronor (koksen kostade den tiden 0.9 9 kronor per hektoliter). Den under kalenderåret 1912 vunna erfarenheten stämde ganska nära med denna beräkning, i det att koksförbrukningen under året varit 17,300 hektoliter, men vad direktionen helt naturligt ej år

145 Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 46.

1910 kunnat räkna med, var att en kolstrejk i England skulle komma att driva upp kolpriserna med 50 procent, som faktiskt blivit fallet, och koksförbrukningen under år 1912 hade alltså gått löst på 25,107 kronor 10 öre. Härtill komme ved för 983 kronor, stenkol för 224 kronor, diverse såsom slaggkörning, oljor, en del verktyg, trassel, smärre reparationer, som ej kunnat utföras av maskinisten m. m., 1,132 kronor samt slutligen avlöning åt eldare, vilken post i 1912 års medelsredogörelse vore upptagen till 1,704 kronor, men som för framtiden skulle bortgå från bränsleanslaget, om löneregleringskommitténs förslag till avlöning åt betjäning vunne gillande.

Sammanlagt hade bränslekostnaderna för år 1912 belöpt sig till 29,150 kronor 17 öre eller, om eldarnas avlöningar fråndroges, 27,446 kronor 17 öre. Det borde dock också tagas med i beräkningen, att vintern och särskilt eftervintern år 1912 varit ovanligt blid, nästan utan egentlig köld. Denna post vore ju den övervägande största å de allmänna anslagen och kunde aldrig bliva fast utan måste växla med de växlande kolpriserna. Den syntes i alla händelser, enär kolpriserna ej visade någon tendens att falla, böra anslås till minst 28.000 kronor.

Påfallande vore den betydande minskningen i utgifterna för elektrisk belysning och drift mot vad från början hade varit beräknat. Denna skillnad berodde dels på den ytterliga svårigheten i att från början här göra några exakta beräkningar, dels därpå att, i överensstämmelse med de från regering och Riksdag gjorda särskilda anmaningarna till sparsamhet i avseende på denna post, en del inskränkningar i belysningen gjorts, som ej i längden kunde vidmakthållas. Rektor vågade av anförda skäl icke föreslå en sådan sänkning av denna post, som 1912 års erfarenhet skulle visa på, men något borde den kunna sänkas, exempelvis till 8,000 kronor, däri inberäknat en del reparationskostnader, som hittills delvis bestritts av vederbörande leverantör, men som för framtiden, när ansvarstiden nu vore slut, måste bestridas av institutet. Det syntes dock klokast att ej sänka posten för elektrisk belysning och drift under 10,000 kronor, då man ju i detta anslag möjligen kunde hava en välbehövlig regulator för de växlande kolpriserna.

För byggnaders och stängsels underhåll hade åtgått 6,138 kronor 75 öre och tydligt vore, att denna utgiftspost snart nog måste beräknas stiga än ytterligare. I alla händelser borde den ej sättas lägre än av direktionen föreslagits eller 5,000 kronor.

Vad slutligen försöksladugården beträffade, belöpte sig driftsutgifterna för densamma år 1912 efter avdrag av inkomsterna till 1,148 Bihang till Riksdagens 'protokoll 1914. 1 sand. 27 höft. (Nr 46.) 19

Direktionen a/* 1913.

Departements-

chefen.

146 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 46.

kronor 22 öre, vilken summa ju bra nog närmade sig den av direktionen förutsatta, 1,000 kronor. Åtminstone kunde anslaget till ladugården under inga förhållanden sättas lägre än vad sålunda vore föreslaget.

Rektor ansåge alltså, att för nedannämnda anslagsposter borde föreslås följande belopp, nämligen för

Direktionen har beträffande anslagsbeloppen inskränkt sig till att hänvisa till den av rektor sålunda avgivna promemorian samt i övrigt förklarat sig finna det mindre lämpligt att i staten detaljerat upptaga posterna under de allmänna anslagen. Dessa vore nämligen till övervägande del av den natur, att växlingar i prismarknaden samt andra anledningar lätt kunde föranleda behov av jämkningar i de särskilda beloppen. I anslutning härtill ville därför direktionen hemställa, att ett belopp av 68,200 kronor måtte i staten uppföras under rubrik »allmänt anslag för bränsle, belysning, renhållning m. in.».

Tillika har direktionen hemställt om medgivande att använda besparingar, som under ett år kunde uppkomma å anslagen till de särskilda avdelningarna och å det allmänna anslaget, till bestridande av utgifter under ett kommande år i likhet med vad som vore medgivet beträffande lantbruksinstitutet vid Ultuna samt lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.

För åskådliggörande av förhållandena beträffande omkostnadsstaten tillåter jag mig meddela följande sammanställning rörande fördelningen av de därtill hörande anslagsposterna dels enligt de bestämmelser, som meddelats av Kungl. Maj:t i enlighet med uträkning i statsrådsprotokollet år 1911 vid äskandet av det extra anslaget samt Riksdagens skrivelse samma år, dels ock enligt direktionens nu ifrågavarande förslag, sådant detta slutligen fixerats.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

j Direktionens förslag.

148 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 46.

Yad beträffar först anslagen till de särskilda avdelningarna består den ökning med sammanlagt 2,000 kronor, som direktionen föreslår, i jämförelse med nuvarande fördelning dels i en höjning med 1,500 kronor av de anslagsposter, som avse biblioteket och inköp av djur till dissektioner och operationsövningar, dels i en av histologiens överflyttning föranledd ökning med 800 kronor i anslaget till den anatomiska avdelningen, vilken ökning dock delvis motsvaras av en minskning å 300 kronor i anslaget till den patologisk-anatomiska avdelningen. Dessa höjningar och ändringar synas mig befogade, dock att då från biblioteksanslaget icke synes böra avlönas något biträde åt bibliotekarien, vartill beräknats 300 kronor, sagda anslag bör minskas med detta belopp. Jag tillstyrker därför, att anslagen till de särskilda avdelningarna upptagas i staten på det sätt och med de belopp, direktionens förslag innebär, biblioteksanslaget dock endast med 3,200 kronor, varigenom summan av anslagen till de särskilda avdelningarna sänkes till 19,850 kronor.

I fråga om de allmänna anslagen biträder jag statskontorets och direktionens mening, att desamma lämpligen böra sammanföras till en gemensam anslagspost. Det av rektorn och direktionen med ledning av 1912 års utgifter beräknade beloppet, 63,200 kronor, synes mig emellertid kunna tåla någon nedsättning. Det är nämligen först och främst att märka, att, då anslagsposterna sammanslås, en möjligen uppkommande brist å en utgiftspost kan täckas av överskott å en annan. Därjämte lärer det icke vara lämpligt att vid bestämmande av anslag å ordinarie stat beräkna bränsleanslaget på grundvalen av de ovanliga prisförhållanden, som rått under år 1912. Höga pris på inköpt foder under samma år synas även hava bidragit att göra driften i försöksladugården mer förlustbringande än under mer normala förhållanden bör bliva fallet. Härtill kommer, att jämväl den beräknade kostnaden för elektrisk belysning synes kunna tåla någon ytterligare nedprutning. Slutligen är att märka, att i rektors tablå upptagas utgifterna för gas, vatten och elektricitet med sina bruttobelopp, ehuru institutet under år 1912 haft inkomster å tillhopa 1,369 kronor 38 öre genom gottgörelser för användning av dessa tillhandahållna nyttigheter. Med hänsyn till alla dessa omständigheter, och då det är oundgängligt, att största sparsamhet från institutets sida iakttages i fråga om de utgifter, som skola bestridas av dessa anslagsmedel, torde en nedsättning av det av direktionen föreslagna totalbeloppet för det allmänna anslaget till 58,000 kronor icke få anses innebära någon avsevärd risk i fråga om institutets förmåga att bestrida de nödvändiga utgifterna av ifrågavarande natur.

Direktionens framställning om rätt att under senare år använda uppkomna besparingar å avdelningsanslagen och det allmänna anslaget torde böra bifallas och lärer Riksdagens medgivande därtill böra inhämtas.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 46.

149 XII. Förslag till stat m. m. för veterinärhögskolan.

I anslutning till vad jag ovan å särskilda ställen anfört tillåter Departementsjag mig framlägga följande förslag till stat för veterinärhögskolan.

150 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

151 Anmärkningar.

1. För professor kan lönen höjas efter 5 år med 600 kronor.

2. För läraren i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar kan lönen höjas efter 5 år med 500 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor.

3. För vaktmästaren och preparatorn samt verkmästaren vid hovbeslagssmedjan kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor.

4. För vaktmästaren vid ekonomiska avdelningen, fodermarskarna, sjukvårdaren vid kirurgiska avdelningen, ladugårdsförmannen samt maskinisten kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor.

5. För vaktmästaren vid kemiska avdelningen, vaktmästaren vid patologisk-anatomiska avdelningen samt port- och telefonvakten kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor.

6. Lektorn i obstetrik å övergångsstat har, utom sin ovan upptagna avlöning, rätt till 4 ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5, 10, 15 och 20 år, skolande av varje sådant ålderstillägg 350 kronor utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar, samt, så länge han på förordnande uppehåller undervisningen i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik), ett tilläggsarvode av 2,500 kronor, dock att lektorns samtliga avlöningsförmåner, tilläggsarvodet inbegripet, icke må överstiga 7,000 kronor. Nämnda tilläggsarvode utgår av den i staten uppförda avlöningen för en professor i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) m m.

7. Befattningen såsom assistent vid den ambulatoriska kliniken tillsättes först, sedan lektoratet i obstetrik å övergångsstat vid nuvarande innehavarens avgång indragits.

8. Den av professorerna, som tillika är rektor vid institutet, skall vara skyldig att bebo den för rektor avsedda bostadslägenheten därstädes och skall för^ densamma ävensom för dess uppvärmning vidkännas avdrag å professorslönen med 1,500 kronor årligen.

9. Professorn i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) m. m., lektorn i obstetrik å övergångsstat, läraren i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar samt den av professorerna eller laboratorerna i medicin eller i kirurgi, beträffande vilken sådant varder av institutets styrelse bestämt, skola var för sig vara skyldiga att bebo den av de för lärare vid institutet avsedda familjebostäderna, som av styrelsen anvisas. För bostaden ävensom för dess uppvärmning skall avdrag göras, för professor, lektorn och läraren i bovbeslag m. m. å lönen samt för laborator å arvodet, med belopp, motsvarande det beräknade årliga hyresvärdet och utgörande för sexrumslägenhet 1,200 kronor, för femrumslägenhet 900 kronor och lör fyrarumslägenhet 600 kronor.

10. Vaktmästare, verkmästare, fodermarsk, sjukvårdare, ladugårdsförman. maskinist samt port- och telefon vak t skola var för sig efter styrelsens bestämmande vara skyldiga att begagna bostad vid institutet; skolande, därest dylik befattningshavare sålunda får sig anvisad bostad jämte bränsle, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

Jag tillåter mig särskilt framhålla, att, så länge nuvarande innehavaren av lektoratet å övergångsstat på förordnande uppehåller undervisningen i läran om nötkreaturens sjukdomar, komma besparingar att uppstå å den i staten uppförda avlöningen för en professor i samma ämne m. m.

För åtnjutande av de i förestående avlöningsstat för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner torde, i överensstämmelse med vad löneregleringskommittén föreslagit och med tillägg av rätt för läraren i hovbeslag m. m. att för ålderstillägg få tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring såsom adjunkt, böra fastställas följande villkor och bestämmelser, nämligen:

att innehavare av ordinarie befattning vid veterinärhögskolan skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändring i högskolans

152 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.

organisation eller verksamhet eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende vara pliktig att. med bibehållande av den tjänsteställning och den avlöning, han innehar, i enlighet med nya eller förändrade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål;

att lärare vid veterinärhögskolan skola vara skyldiga att uppehålla undervisning icke blott i de huvudsakliga ämnen, som i staten finnas angivna såsom tillhörande deras befattningar, utan även därutöver i enlighet med vederbörligen fastställda instruktioner och undervisningsplaner;

att med ordinarie befattning vid veterinärhögskolan icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid veterinärhögskolan ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, såframt ej, vad angår professor, Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning, högskolans styrelse uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid högskolan, finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att innehavare av lärarbefattningar vid högskolan icke äga att utan styrelsens medgivande utöva enskild praktik;

att tjänstgöringspenningar eller arvode få uppbäras endast för den tid, befattnings innehavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester eller därmed jämförlig ledighet, men skola för den tid, han eljest varit befriad från tjänstgöring, utgå till den, som uppehållit befattningen, där ej, vad arvode beträffar, annorlunda varder av Kungl. Maj:t bestämt;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägg, därest sådant förekommer, men att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller, i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten, utöver tjänstgöringspenningar och i förekommande fall arvode, avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till tjänstinnehavare för tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;

153 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.

att, därest tjänstinnehavare varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att, därest förhöjning av lön efter viss tids fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller därmed jämförlig ledighet, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förrän vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;

att tjänstinnehavare må äga att för rätt till löneförhöjning tillgodoräkna sig ordinarie tjänstgöring i samma eller jämförlig befattning vid veterinärinstitutet före avlöningsstatens för veterinärhögskolan trädande i kraft;

att dessutom befattningshavare, som vid statens för veterinärhögskolan ikraftträdande är anställd såsom extra vaktmästare eller annan likställd befattningshavare vid veterinärinstitutet och antages till ordinarie dylik befattning å den nya staten, äger att för åtnjutande av löneförhöjning räkna sig till godo den tid, han därförinnan innehaft stadig anställning i förenämnda egenskap;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänstålder, som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att en var vaktmästare eller likställd befattningshavare vid veterinärhögskolan må årligen, i den mån sådant kan ske utan kostnad för det allmänna och utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under femton dagar;

att emellertid, där det erfordras för beredande av sådan ledighet, befattningshavare av nyssberörda slag skall vara skyldig att, utan särskild ersättning utöver den honom eljest tillkommande avlöningen, jämte egen tjänst bestrida göromål, tillhörande annan befattning av nämnda slag vid veterinärhögskolan;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, ent- Bihang till Riksdagens protokoll 1914. I samt. 27 käft. (Nr 46.) 20

Departementschefen.

154 Kung!. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 46.

ledigande eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägg utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat; samt

att den, som tillträder avlöningsstaten för veterinärhögskolan, skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstbefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.

XIII. Kostnadsberäkning.

Den ovan av mig tillstyrkta staten slutar på en summa av 196,050 kronor. Hela detta belopp behöver emellertid icke anvisas såsom anslag.

I sådant avseende är till en början att märka, att arvodet till assistenten vid den ambulatoriska kliniken, upptaget till 2,500 kronor, icke behöver för närvarande tagas i beräkning.

Vidare bör iakttagas, att till följd av bostadsavdrag för rektor, tre andra lärare och elva betjänte med de i anmärkningarna till staten angivna belopp statens slutsumma minskas med tillhopa 6,950 kronor.

Dessutom bör vid statsanslagets fastställande hänsyn tagas till de inkomster, som utöver statsanslaget kunna vara att påräkna för högskolan. Löneregleringskommittén har i detta hänseende lämnat nedanstående uppgifter för åren 1908—1911, vilka jag enligt erhållna uppgifter kompletterat med motsvarande siffror för år 1912.

155 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Kommittén har erinrat, att densamma hemställt om upphörande av uppbördsprovision å inkomsterna av smedjan. Vidare har kommittén anfört, att föreliggande stadgeändringsförslag innehölle, att betalning skulle enligt av styrelsen fastställd taxa framdeles erläggas för sjukbehandling och operationer å de stationära klinikerna, vilka förut varit avgiftsfria, samt i viss mån ändrade bestämmelser gälla för ersättningför sjukvård vid den ambulatoriska kliniken. Härigenom skulle beredas vissa inkomstmöjligheter. Kommittén ville icke göra annan erinran häremot; än att det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke taxorna borde fastställas av Kungl. Maj:t. Kommittén har i allt fall ansett det inkomstbelopp, som för bestridande av utgifter enligt stat kunde för framtiden vara att påräkna av institutets verksamhet, böra beräknas så, att det kunde antagas, att lägre inkomstbelopp icke under något år skulle komma att inflyta, och detta även under förutsättning, att någon ersättning för läkaråtgärder vid stationära och ambulatoriska klinikerna icke uttoges av allmänheten.

Även om till följd av den minskade frekvensen vid smedjan någon mera avsevärd inkomst från densamma icke skulle framdeles komma att tillföras institutet, ansåg kommittén det kunna antagas, att rörelsen vid stallarna åtminstone icke skulle komma att avtaga och att denna rörelse också skulle lämna en ej obetydlig inkomst. Inkomsterna av medikamentförrådet vore med avseende å den då ännu oavgjorda frågan om institutets rättigheter i detta avseende tämligen ovissa, och inkomsterna genom försäljning av hudar, kasserade effekter m. m. i regel till beloppet synnerligen obetydliga.

Emellertid har kommittén, som haft att tillgå vissa förberedande uträkningar rörande inkomsterna under år 1912, ansett, att de ifrågavarande inkomsterna kunna antagas sammanlagt årligen uppgå till åtminstone 12,000 kronor. Även jag anser dem böra här beräknas till sistnämnda belopp och vill härvid erinra att genom Kungl. Maj:ts beslut i institutets apoteksfråga någon inkomst för rabatt å medicin icke torde framdeles tillkomma institutet, varemot detta i stället erhåller viss inkomst genom den hyra för apotekslokalen, som vederbörande apoteksinnehavare skall erlägga.

I direktionens stadgeförslag hemställes, att genom högskolans verksamhet uppkomna inkomster skulle få av styrelsen användas för tillfälliga behov, som avse byggnaders och inventariers vidmakthållande eller undervisningens eller studiernas förkovran, men att vad därefter återstode av inkomsterna skulle inlevereras till statskontoret. Löneregleringskommittén har för sin del icke funnit anledning till erinran mot, att

156 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

de av direktionen sålunda föreslagna bestämmelserna må tillämpas på den del av inkomsterna, som överskjuter det belopp av 12,000 kronor, för år räknat, vilket enligt kommitténs förslag skulle avses för bestridande av högskolans utgifter enligt fastställd stat; dock bör enligt kommitténs mening frågan om disposition av sådana överskottsmedel underställas Kungl. Maj:ts prövning samt dylika medel under inga förhållanden få användas till beredande av ökad ersättning åt befattningshavare, för vilken avlöning finnes uppförd å institutets stat.

Direktionen har ansett en dylik bestämmelse ofördelaktig genom nödtvånget att upprätta eljest onödiga och tidsödande bokslut.

Yad kommittén sålunda anfört synes mig välgrundat. Direktionens invändning lärer icke i verkligheten komma att visa sig vara av särdeles stor betydelse, då ju bokslut alltid skall upprättas och frågan om överskottsmedlens disposition väl kan anstå, tills detta skett i början av det påföljande året. Jag anser sålunda den av kommittén uttalade grundsatsen böra tillämpas på det inkomstbelopp, som överskjuter 12,000 kronor, och torde Riksdagens medgivande härtill böra inhämtas.

Om från statens slutsumma, 196,050 kronor, dragés dels förberörda assistentarvode, 2,500 kronor, dels värdet av bostadsavdragen, 6,950 kronor, och dels ovanberörda inkomstbelopp, 12,000 kronor, eller tillhopa 21,450 kronor, återstår såsom behövligt statsanslag ett belopp av 174,600 kronor, vilket motsvarar en höjning av det nuvarande anslaget, 81,800 kronor, med 92,800 kronor.

Jag tillåter mig erinra, att för denna läroanstalts uppehållande under senare år beviljats anslag å extra stat, uppgående för innevarande år till 67,130 kronor.

I fråga om de anslag till veterinärhögskolan m. in., som ifrågasatts att ytterligare äskas å extra stat, tillåter jag mig erinra, att, sedan Kungl. Maj:t numera fattat beslut i frågan om veterinärinstitutets läkemedelsförråd och jag med anledning härav tillstyrkt uppförande i staten av en befattning såsom laborator i kemi, löneregleringskommitténs förslag om ett anslag å extra stat å 4,000 kronor såsom arvode åt en laborator i kemi, tillika föreståndare för högskolans medikamentförråd, icke lärer böra föranleda någon åtgärd.

Tillika erinrar jag, att lärarkollegiet och direktionen, under förutsättning att histologien överflyttas till anatomiska professuren, hemställt om ett anslag å 2,500 kronor för komplettering av utrustningen å den anatomiska institutionen. Löneregleringskommittén, som haft denna fråga under övervägande, har emellertid av angivna skäl ansett särskilda kostnader för mikroskopisk utrustning å anatomiska institutionen kunna undvikas. Jag ansluter mig till sistnämnda mening.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 46.

157 XIV. Departementschefens hemställan.

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå Riksdagen, att

dels godkänna det av mig framlagda förslaget till stat för veterinärhögskolan, att tillämpas från och med år 1915, ävensom de villkor och bestämmelser, som av mig föreslagits för åtnjutande av de i avlöningsstaten för ordinarie befattningshavare vid högskolan upptagna avlöningsförmåner;

dels förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år 1915 tillträder ordinarie befattning vid veterinärhögskolan, skall vara pliktig att underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar vid veterinärinstitutet, vilka icke före den 1 november 1914 anmäla, att de vilja övergå till avlöningsstaten för veterinärhögskolan samt underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt hittills gällande ordinarie stat för veterinärinstitutet tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som hittills tillkommit dem;

dels medgiva, ej mindre att besparingar, som under ett år uppkomma å anslagsbelopp under den i staten för högskolan upptagna omkostnadsstaten, må användas till bestridande av utgifter under ett kommande år, än även att det belopp, varmed högskolans inkomster utöver statsanslag överskjuta den summa av 12,000 kronor, som vid statsanslagets bestämmande avsetts för bestridande av högskolans utgifter enligt fastställd stat, må efter Kungl. Maj:ts beprövande användas för högskolans behov, dock icke för beredande av ökad ersättning åt befattningshavare, för vilken avlöning finnes uppförd å högskolans stat;

dels ock uppföra det under anslagstiteln »veterinärundervisningen» å ordinarie stat under nionde huvudtiteln upptagna anslaget till veterinärinstitutet under förändrad benämning: veterinärhögskolan, med ett från 81,800 kronor till 174,600 kronor eller sålunda med 92,800 kronor höjt belopp;

kommande vid bifall härtill anslagstiteln »veterinärundervisningen» att i sin helhet höjas med motsvarande belopp eller från 86,200 kronor till 179,000 kronor.

158 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däruti statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla samt förordnade, att proposition i ämnet skulle avlåtas till Riksdagen med den lydelse, bil. —---vid detta protokoll utvisar.

Vid protokollet:

Curt Bohtlieb.

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

159 INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning ........................................................................................................................ 3

Nuvarande stat, anslag och stadgar............................................................................ 5

Till löneregleringskommittén överlämnade framställningar .................................... 14

I. Veterinärhögskolans uppgifter m. m. ................................................................ 16

Lärarkollegiet 28/4 1910.................................................................................... 16

Direktionen 3/c 1910 ....................................................................................... 18

Medicinalstyrelsen 9/n 1910 ............................................................................ 19

Lärarkollegiet, 21/12 1910 ............................................................................... 19

Direktionen 22/12 1910........................................................................................ 21

Löneregleringskommittén................................................................................... 22

Lärarkollegiet 1#/3 1913 .................................................................................... 27

Direktionen */* 1913 ........................................................................................ 28

Medicinalstyrelsen 11 fi 1913 ............................................................................ 29

Departementschefen............................................................................................ 30

II. Direktionens förslag till stat för veterinärhögskolan ........................................ 31

IH. Professorernas avlöningsförmåner, lärarnas tjänstgöringsskyldighet m. m..... 34

Professorernas avlöningsförmåner.................................................................... 34

Lärarkollegiet 1910 ................................................................................ 34

Löneregleringskommittén............................................................................... 35

Lärarnas tjänstgöringsskyldighet m. m......................................................... 36

Lärarkollegiet 28/4 1910 ................................................................................ 36

Löneregleringskommittén.............................................................................. 37

Lärarkollegiet ,9/s 1913................................................................................ 39

Direktionen */* 1913 .................................................................................... 39

Departementschefen..................................................... 39

IV. Lärarbefattningarna i anatomi, fysiologi, kemi, patologisk anatomi, histologi

och bakteriologi............................................................................................... 39

Lärarkollegiet **/4 1910 .................................................................................... 40

160 Kungl. Maj:ts Nåd.. Proposition Nr 46.

Sid.

Direktionen 3/e 1010 ........................................................................................ 42

Assistenternas avlöning .................................................................................... 43

Medicinalstyrelsen 9/u 1910 ......... 43

Institutets rektor........................................................................................... 43

Direktionen s*/u 1910.................................................................................... 44

Framställning om förbättrade avlöningsförmåner för prosektor och

laboratorer........................................................................................................ 44

Lärarkollegiet 18/12 1912.............................................................................. 46

Reservation .................................................................................................... 47

Direktionen 17/'i 1913.................................................................................... 47

Löneregleringskommittén.................................................................................... 48

ang. lärarbefattningar i anatomi och histologi ........................ 49

» prosektors och laboratorers avlöning............................................. 52

» lärarbefattningar i fysiologi och kemi ............................................ 53

» » i patologisk anatomi ............................................ 55

» assistenters avlöning............................................................................ 56

Ang, undervisningen i bakteriologi ...................-........................................... 56

Veterinärbakteriologiska anstaltens föreståndare...................................... 56

Lärarkollegiet 19/# 1913 ................................................................................ 60

Reservation .................................................................................................... 62

Direktionen 3/4 1913 ................................................................................... 63

Reservation ................................................................................................... 65

Medicinalstyrelsen u/i 1913 ........................................................................ 65

Reservation .................................................................................................... 68

Veterinärbakteriologiska anstaltens föreståndare 26/9 1913 .................... 68

Medicinalstyrelsen 6/io 1916 ........................................................................ 69

Lärarkollegiet 15/10 1913............................................................................... 69

Direktionen 15/10 1913.................................................................................... 69

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse 10/9 1913 ............................................ 69

Lärarkollegiet n/10 1913................................................................................ 71

Direktionen 16/10 1913.................................................................................... 72

Medicinalstyrelsen 3Vi 0 1916........................................................................ 73

Kungl. Maj:t u/11 1913 ................................................................................ 73

Departementschefen............................................................................................ 74

V. Lärarbefattningarna i medicin, kirurgi, husdjur stura, läran om nötkreaturens

sjukdomar och obstetrik ................................................................................ 76

Lärarkollegiet *®/4 1910 .................................................................................... 76

Reservation ....................................................................................................... 60

Direktionen 31910 ....................................................................................... 61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46. 161

Sid.

Medicinalstyrelsen 9/u 1910 ............................................................................ 82

Lärarkollegiet 31/12 1910................................................................................ 82

Direktionen 33/l2 1910.................................................................................... 83

Löneregleringskommittén............................................................................... 83

ang. lärarbefattningar i medicin ............................................................ 83

* » i kirurgi................................................................ 85

* » i husdj urslära, bujatrik, obstetrik.................... 86

Statskontoret 38/3 1913 ................................................................................ 89

Lärarkollegiet 19/3 1913 ................................................................................ 90

Direktionen 3/4 1913 .................................................................................... 90

Reservationer ................................................................................................ 92

Medicinalstyrelsen n/4 1913 ........................................................................ 93

Reservation ..................................................................................v................ 93

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse 10/9 1913........................................ 93

Lärarkollegiet 11/10 1913........................................................................... 95

Direktionen 15/]0 1913............................................................................... 99

Medicinalstyrelsen 34/10 1913.................................................................... 100

Departementschefen................................................................................... 100

VI. Lärarbefattningarna i hovbeslagslära, kött- och mjölkkontroll m. m......... 103

Lärarkollegiet 28/4 1910 .............................................................................. 103

Direktionen */6 1910 .................................................................................... 103

Lärarkollegiet 31/12 1910.................................. 104

Framställning ang. läraren i hovbeslag m. m......................................... 104

Direktionen 19/]2 1912.................................................................................... 107

Löneregleringskommittén............................................................................... 109

Reservation .................................................................................................... 111

Löneregleringskommittén 15/3 1913 ........................................................... 112

Statskontoret 2s/;i 1913 ................................................................................ 112

Lärarkollegiet 19/s 1913 ............................................................................... 112

Direktionen 3/i 1913 .................................................................................... 113

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse 10/9 1913............. 113

Lärarkollegiet u/,0 1913............................................................................ 115

Direktionen 15/I0 1913............................................................................... 117

Medicinalstyrelsen 34/10 1913................................................................... 117

Departementschefen.................................................................................... 117

VII. Betjäning ............................................................................................................ 118

Lärarkollegiet 38/, 1910................................................................................ 118

Direktionen s/6 1910 ................................................................................... 120

Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 27 käft. (Nr 46) 21

162 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 46.

Sid.

Medicinalstyrelsen °/it 1910 ....................................................................... 120

Framställning ang. vaktmästaren och konservatorn ................................ 121

Löneregleringskommittén................................................................................ 121

Lärarkollegiet 19/3 1913............................................................................... 126

Direktionen 3/4 1913 .................................................................................... 127

Departementschefen....................................................................................... 127

Vin. Bostäder för lärare och betjänte ................................................................... 127

Löneregleringskommittén................................................................................ 127

Statskontoret 28/3 1913 ................................................................................ 131

Lärarkollegiet och direktionen .................................................................... 131

Departementschefen........................................................................................ 131

IX. Styrelse, lärarkollegium, rektor, tjänstemän m. m......................................... 131

Lärarkollegiet 28/4 1910 ................................................................................ 132

Direktionen 3/6 1910 .................................................................................... 133

Löneregleringskommittén................................................................................ 133

Lärarkollegiet 19/3 1913 ................................................................................ 135

Direktionen s/4 1913 ................................................................................... 136

Departementschefen........................................................................................ 136

X. Lönereglering skommitténs förslag till avlöningsstat för veterinärinstitutet

m. .............................................................................................................. 137

XI. Anslag till omkostnader .................................................................................... 139

Lärarkollegiet 28/4 1910 ................................................................................ 140

Direktionen s/6 1910 .................................................................................... 141

Medicinalstyrelsen 9/u 1910 ........................................................................ 141

Direktionen 22/l2 1910.................................................................................... 141

Framställning om ökade omkostnadsmedel för år 1912 ........................ 141

» » » » » > 1913 ........................ 142

Statskontoret 28/s 1913 ................................................................................ 143

Lärarkollegiet ,9/3 1913 .............................................................................. 143

Institutets rektor............................................................................................ 143

Direktionen 3/4 1913 .................................................................................... 146

Departementschefen........................................................................................ 146

XII. Förslag till stat m. m. för veterinärhögskolan................................................ 149

Departementschefen........................................................................................ 149

XIII. Kostnadsberäkning ............................................................................................ 134

Departementschefen....................................................................................... 134

XIV. Departementschefens hemställan........................................................................ 157

STOCKHOLM, ISAAC MARG US' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.