angående vissa ändringar i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar m. m.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 109.

1 Nr 109.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående vissa ändringar i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar m. m.; given Stockholms slott den 13 maj 1914.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att dels besluta de ändringar i avlöningsreglementet den 15 november 1907 för tjänstemän vid statens järnvägar, som framgå av det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till nådig kungörelse i ärendet;

dels medgiva, att övergångsbestämmelser rörande tillämpningen av de nya avlöningsbestämmelserna må, i enlighet med vad i statsrådsprotokollet närmare omförmäles, av Kungl. Maj:t utfärdas;

dels ock antaga i statsrådsprotokollet närmare omförmäld ändringav 1 och 2 §§ i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Oscar von Sydon-.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 74 käft. (Nr 109).

2 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

Omorganisation av järnvägsstyrelsen.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Kungi. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms slott den 13 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg, Statsråden Hasselrot, von Sydow, friherre Becic-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sj^dow anförde:

I skrivelse den 5 februari 1914 har järnvägsstyrelsen avgivit förslag till vissa jämkningar i styrelsens organisation.

Enligt detta förslag skulle i styrelsens stat upptagas dels ytterligare en överdirektör och souschef, dels tio byråchefer i stället för såsom nu femton föredragande byrådirektörer, här ej medräknad den på styrelsens stat icke uppförda chefen för militärbyrån. Därjämte innebär förslaget en del med omorganisationen sammanhängande förändringar beträffande vissa befattningar inom styrelsen, särskilt uppflyttande till sekreterare av de notarier, vilka vid förfall för byråcheferna i egenskap av deras närmaste män skola inträda såsom föredragande och ledamöter i styrelsen. Slutligen innebär förslaget, oberoende av omorganisationsfrågan, inrättandet av två nya notariebefattningar.

3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

Innan jag går närmare in på förslaget, tillåter jag mig erinra, att frågan om ändringar i järnvägsstyrelsens organisation var föremål för behandling vid 1913 års riksdag. I den till riksdagen avlåtna propositionen i ämnet, nr 5, återfinnes å sid. 3—32 en kortfattad historisk översikt av styrelsens utveckling, vartill jag i detta sammanhang torde få hänvisa.

Nyssnämnda proposition föranleddes närmast av ett utav järnvägsstyrelsen i underdånig skrivelse den 23 augusti 1912 framställt förslag. Detta avsåg, att i styrelsens stat skulle upptagas sex sektionschefer och tolv byrådirektörer i stället för såsom nu femton föredragande byrådirektörer, däri ej medräknad den på styrelsens stat icke uppförda byrådirektören vid militärbyrån, och att därutöver i staten skulle upptagas en byrådirektörsbefattning i stället för den nuvarande ombudsmansbefattningen. Därjämte föreslog styrelsen vissa ändringar beträffande de notarier, vilka vid förfall för byrådirektörerna i egenskap av deras närmaste män inträda såsom föredragande och ledamöter i styrelsen.

Den förändrade indelningen enligt styrelsens då framlagda förslag, jämförd med den nuvarande, framgår av följande sammanställning:

Nuvarande förhållanden. Föreslagna föredragande.

Administrativa sektionen.

2 byrådirektörer. 1 sektionschef.

1 ombudsman. 2 byrådirektörer.

Bansektionen.

4 byrådirektörer. 1 sektionschef.

4 byrådirektörer.

Maskinsektionen.

1 sektionschef.

3 byrådirektörer.

Driftsektionen.

3 byrådirektörer, därav den å sty- 1 sektionschef.

relsens stat ej upptagne byrå- 3 byrådirektörer, därav den å stydirektören å militärbyrån. relsens stat ej upptagne byrå-

direktören å militärbyrån.

3 byrådirektörer.

Historik.

Järnvägsstyrelsens förslag 1912.

4 Kung!. Ma j ds Nåd. Proposition Nr 109.

3 byrådirektörer.

1 byrådirektör. Summa 17 personer.

Taxesektionen.

1 sektionschef.

2 byrådirektörer.

Förrädssektionen.

1 sektionschef. Summa 20 personer.

Den nuvarande överdirektörsbefattningen skulle bibehållas oförändrad.

Åliggandena för sektionscheferna, vilka skulle förestå de föreslagna större enheterna inom styrelsen, administrativa, ban-, maskin-, drift-, taxe- och förrådssektionerna, skulle enligt styrelsens förslag vara följande.

Sektionscheferna skulle föredraga ärenden av mera viktig eller mera principiell natur samt för lättande av chefens och souschefens arbete i största möjliga utsträckning utöva den chefen och souschefen tillkommande beslutanderätten i fråga om de till sektionen hörande ärenden.

De skulle vidare medverka och närvara, då byrådirektör inför chefen eller souschefen föredrog de till byrådirektörs handläggning anförtrodda ärendena. Denna medverkan kunde lämpligen anordnas så, att sektionschef före dylik föredragning i allmänhet bereddes tillfälle att taga del av den av byrådirektör verkställda utredningen i förekommande ärenden eller åtminstone av det i ärendet uppsatta förslag till beslut, där ej i särskilt fall eu enkel redogörelse av byrådirektör för ärendets beskaffenhet kunde anses tillfyllest.

Behovet av samverkan inom varje av berörda huvudområden eller sektioner skulle härigenom fyllas på ett fullt tillfredsställande sätt.

Samverkan mellan de olika sektionerna skulle åstadkommas i första hand genom chefen och souschefen samt för övrigt genom samråd mellan enstaka sektionschefer och genom olika slag av gemensamma sammanträden inför chefen och souschefen.

Sektionscheferna skulle vidare utöva inspektionsverksamhet enligt stadgandet i § 23 i nuvarande instruktion, var och en rörande sitt verksamhetsområde.

De övriga föredragandena skulle under den bibehållna benämningen byrådirektör dels hava föredragniugsskyldighet i övrigt antingen inför

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 109.

chefen, respektive souschefen eller inför sektionschefen, dels utan föredragning avgöra vissa mindre ärenden, för vilkas behandling bestämda normer utarbetats. De skulle således mestadels handlägga ärenden av mera löpande natur eller ärenden, vid vilkas behandling deras särskilda detaljkunskap vore till gagn.

Av de skäl, järnvägsstyrelsen anförde till stöd för sin berörda framställning, torde, då sektionssystemet nu icke är föremål för behandling, här allenast behöva erinras om motiveringen beträffande byrådirektörerna. Skälen i denna del voro i korthet följande. I fråga om de fördelar, som den nuvarande organisationsformen medfört, framhölls i främsta rummet, att genom införande av systemet med ett jämförelsevis stort antal föredragande hade i avseende å snabbhet i ärendenas handläggning åstadkommits en väsentlig förbättring i de förutvarande förhållandena. Med det fåtal föredragande, som förefanns under föregående organisationsform, stegrades nämligen alltjämt svårigheterna att med den ständigt fortgående ökningen av antalet ärenden inom skälig tid behandla och slutföra de föreliggande förvaltningsuppgifterna såväl av löpande natur som sådana, vilka ankommo på styrelsens eget initiativ.

Fördelen av större snabbhet i ärendenas handläggning måste emellertid tillskrivas jämväl den ökning av det antal kvalificerade arbetskrafter, som från och med år 1908 ställdes till styrelsens förfogande.

Med det nuvarande systemet hade vidare vunnits fördelen av viss besparing i arbetskraft genom förskjutning av föredragningsskyldigheten till byrådirektören, vilken förut allenast haft att genom utredningar bereda ärendena till föredragning och avgörande. Denna förskjutning av föredragningsskyldigheten hade visserligen i någon mån medfört förskjutning till byrådirektörens närmaste man av skyldigheten att bereda ärendena till avgörande, men åtminstone inom vissa områden hade genom reformen åstadkommits beredning och omedelbar föredragning av samma person, nämligen den efter reformen nu direkt inför chefen, respektive souschefen föredragande byrådirektören.

I en del fall kunde därjämte den förändrade anordningen hava medfört någon fördel i avseende å det sakliga avgörandet av en föreliggande fråga, om än härvid de mera allmänna och betydande ärendena borde undantagas. För de få föredragande, som förut funnos och av vilka en var hade en mängd skiftande förvaltningsfrågor att behandla, var det ej möjligt att ägna varje fråga, som av dem skulle företagas till avgörande, den detaljerade granskning, som vederborde.

De nuvarande föredragande byrådirektörerna med sina betydligt inskränktare verksamhetsområden hade däremot mera tillfälle att ingående

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

granska de faktorer, som kunde inverka vid avgörandet av varje fråga inom detta område, vilket förhållande kunde hava bidragit till en mera noggrann och på detaljkännedom grundad prövning av de föreliggande frågorna.

De med den nuvarande organisationen förenade olägenheterna angåvos vara, dels att chefen och souschefen voro så mycket upptagna av behandling av detaljfrågor, att därigenom de större och allmänna frågorna i viss mån undanskymdes, dels svårigheten att åvägabringa fullt tillfredsställande enhetlighet i ärendens behandling och samverkan inom styrelsen, dels den stora svårigheten att anordna erforderlig inspektion av linjeförvaltningen, dels slutligen den med den nuvarande organisationsformen och den ställning, byrådirektör enligt denna intager, ej minst i avlöningshanseende, förenade svårigheten att tillförsäkra styrelsen erfarna arbetskrafter, varmed sammanhängde svårigheten att genomföra tjänstebyte mellan ledamöter i styrelsen och distriktsförvaltning, när sådant i tjänstens intresse krävdes.

I fråga om dessa förhållanden kom styrelsen, på de närmare angivna skäl, som återfinnas å sid. 48—51 i nämnda nådiga proposition, till den slutledning, att genom antagande av sektionssystem skulle den av alla erkända fördelen med det omedelbara föredragningssättet vinnas, på samma gång som man i allo undanröjde de påvisade olägenheterna med nuvarande styrelseform. Styrelsen utvecklade närmare, hurusom bättre samverkan mellan byråer inom samma huvudområde krävdes, vilket allenast ett sektionssystem kunde avhjälpa, att detta system träffade den rätta medelvägen att låta sakkunskapen komma till sin rätt, att förslaget icke kunde inverka på distriktsförvaltningarnas befogenhetsområden med deras nu vunna styrka och fasthet, att med förslagets antagande funnes större möjlighet att avlyfta ärenden från chefen för att lätta hans arbetsbörda, att något ofruktbart arbete icke läge därutinnan, att i det jämförelsevis mindre antal ärendesgrupper, i vilka beslutanderätten skulle bibehållas hos chefen, frågan behandlades från flera och andra synpunkter, än som i regel kunde väntas av den, som ägde sin huvudsakliga sakkunskap inom visst begränsat område, samt att genom detta förslag inspektion över linjeförvaltningarnas respektive huvudområden bäst tillgodosåges.

Vad därefter angår lönerna föreslogs för sektionscheferna ett arvode av 8,000 kronor jämte 2,000 kronor såsom ersättning för bostad och bränsle. I stället för denna ersättning skulle sektionschef kunna erhålla bostad in natura om 7 rum och kök.

I avseende å byrådirektörernas löneförhållanden framhöll styrelsen, hurusom det vid besättande av ledig byrådirektörsbefattning kunde be-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109. 7

faras, att med byrådirektörs nuvarande ställning och avlöningsvillkor platsen icke bleve besatt med en sådan arbetskraft, som tjänsten krävde. Redan vid organisationsfrågans behandling inom riksdagen (år 1907) hade också av åtskilliga talare betonats, att det bleve omöjligt att med den föreslagna avlöningen åt byrådirektörer vinna välbehövligt utbyte mellan personer i styrelsen och på linjen och sålunda ernå den växelverkan dem emellan, som för verkets förvaltning innebure en så stor fördel. I regel utgjorde väl avlöningen, anförde styrelsen, eu måttstock på en befattningshavares ställning. Enligt den nuvarande organisationsformen innehade byrådirektör emellertid avlöningsvillkor, som vore vida underlägsna dem, hans ämbetsställning motiverade.

Styrelsen påpekade tillika, att detta missförhållande kunde komma att medföra betänkliga verkningar i avseende å rekryteringen av byrådirektörskåren. En god befordringsordning borde syfta därhän att i styrelsen i olika grader samla de bästa krafter som funnes. Byrådirektörsbefattningarna borde från denna synpunkt sett erbjuda så goda löneförmåner, att jämväl avdelningsföreståndare å linjen kunde utan ekonomisk uppoffring motse en förflyttning till styrelsen såsom byrådirektör. Sådan ställningen nu vore, kunde man ej ens med visshet förvänta, att ban- eller maskiningenjör, respektive trafikinspektör, ville mottaga eu tilltänkt förflyttning till byrådirektör. Såsom byrådirektör hade nämligen en sådan linjetjänsteman under nuvarande förhållanden mycket små utsikter att vinna befordran inom styrelsen.

Styrelsen anförde slutligen i detta avseende, att, därest ändring i de bestående förhållandena icke vidtoges, de flesta byråer förr eller senare komme att förestås av de yngre och mindre erfarna bland dem, som över huvud taget kunde ifrågakomma till en byrådirektörsbefattning. Den bästa fackkunskapen, de bästa förmågorna ginge ut på linjen och vände icke åter till styrelsen, vilket allt innebure, att generaldirektören och souschefen komme att, om icke snar förbättring vunnes, vid ledningen av förvaltningen hava såsom sina närmaste män därtill mindre kvalificerade personer, än som skulle kunnat stå till buds, därest byrådirektörernas avlöningsförhållanden stode i riktigare proportion till linjetjänstemännens.

Byrådirektörsarvodet skulle enligt styrelsens förslag utgöra lägst 6,000 och högst 6,900 kronor jämte 1,800 kronor såsom ersättning för bostad och bränsle. Jämväl byrådirektör skxille i stället för nämnda ersättning kunna erhålla bostad in natura om 6 rum och kök.

I fråga om ombudsmannen erinrade styrelsen, att denne tjänsteman enligt det förslag, som framlades av den för utredning av frågan om

B

Kung1. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 109.

styrelsens omorganisation år 1906 av Kungl. Maj:t tillsatta kommittén, skulle i rättegångs- och andra mål efter erhållet uppdrag utföra styrelsens talan samt, då sådant påkallades, i mål angående tjänstefel, vilka av styrelsen handlades, verkställa utredning och avgiva utlåtande.

I den instruktion för styrelsen, som i anledning av omorganisationen år 1907 utfärdades, erhöll emellertid ombudsmannen den vidgade befogenheten och det ökade ansvaret att icke allenast utreda bestraffningsmålen utan även såsom ledamot i styrelsen föredraga dessa mål, vilka skulle avgöras i annan ordning än andra inom styrelsen förekommande ärenden, nämligen genom omröstning mellan de i beslutet deltagande med utslagsrätt för ordföranden vid lika antal röster.

Med hänsyn till denna utvidgning av ombudsmannens verksamhetsområde och till hans enligt instruktionen givna ställning såsom föredragande och deltagande i besluten i dessa frågor, vilka äro av synnerligen grannlaga natur, fann styrelsen skäl föreslå hans uppflyttning i högre tjänsteställning.

Men även i fråga om avlöningen ansåg styrelsen rättvisa och billighet kräva en förbättring. En stor del av de rättegångar, för vilkas rätta utförande han är närmast ansvarig, äro av mycket vidlvftig och invecklad art, och rättstvisterna äro ofta av stor ekonomisk innebörd.

På grund av det anförda och då det torde vara synnerligen svårt att binda eu praktiskt erfaren jurist vid denna befattning, om löneförmåner och tjänsteställning äro ofördelaktiga, fann styrelsen, att ombudsmannen, som hade att handlägga och föredraga bestraflhingsärenden och rättegångsärendeu, borde erhålla byrådirektörs tjänsteställning och avlöningsförmåner.

1 fråga om notarierna anförde styrelsen, att, vad anginge de nuvarande icke tekniska byråerna, frånsett militärbyrån, rörande vars notarie ingen ändring ifrågasattes, förefunnes följande antal innehavare av notariebefattningar, nämligen å administrativa och kamerala byrån gemensamt eu notarie, å trafikbyrån en notarie, å tid tabellsbyrån två notarier samt å en var av de tre taxebyråerna en notarie, inalles 7 notarier.

En var notarie å ifrågavarande icke tekniska byråer (å tidtabellsbyrån den ene av där anställda notarier) vore byrådirektörens närmaste man, och ålåge det honom i denna egenskap i främsta rummet att tillhandagå byrådirektören vid beredning av byrån tillhörande ärenden, att vid förfall för byrådirektören förrätta dennes tjänst och att vara arbetsledare å byrån (eller inom tidtabellsbyrån respektive avdelning därav). 1 likhet med vad som är fallet med de nuvarande byrådirektörerna och byråingenjörerna ålåge dem således maktpåliggande och ansvarsfullt ar-

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

bete. Åven. inom det nya sektionssystemet skulle dessa notarier bibehålla sin ställning såsom den föredragande byrådirektörens högra hand och medhjälpare. De skulle fortfarande hava att utföra kvalificerat arbete och vid förfall för den föredragande byrådirektören inträda i hans ställe och därvid tilläggas föredragningsskyldighet.

Likasom i fråga om byrådirektörsgruppen förelåge även här ett behov att åt styrelsen tillförsäkra erfarna arbetskrafter. Då notaries avlöning för närvarande vore avsevärt lägre än trafikinspektörernas å linjen, kunde ofta vara att befara vissa olägenheter vid rekryteringen av dessa såsom byrådirektörernas närmaste män fungerande befattningshavare.

För att häva dessa olägenheter och bereda ifrågavarande befattningshavare en mot deras arbete och ansvar mera svarande ställning fann styrelsen, med här nedan angivna undantag, förändring av ifrågavarande notariers ställning och avlöningsvillkor vara av behovet påkallad.

Inom tidtabellsbyrån ville styrelsen icke ifrågasätta någon ändring i den ena av ifrågavarande notariebefattniugar.

Med det förslag, som styrelsen framställt rörande taxesektionen, skulle vidare å denna sektion ej finnas mer än två byrådirektörer, och borde följaktligen där ej ifrågakomma mer än två befattningshavare med ställning såsom byrådirektörens närmaste man.

Styrelsen föreslog alltså, att i stället för fem av de nuvarande notariebefattningarna skulle inrättas fem nya befattningar, nämligen en å administrativa sektionen, två å driftsektionen och två å taxesektionea, med avlöning i likhet med närmaste högre grupp i löneskalan, inom styrelsen kamreraren med flera, och å linjen bau- och maskiningenjör samt trafikinspektör av II klass, och således, ersättning för bostad och bränsle Oberäknad, lägst, 5,700 kronor och högst 6,600 kronor. För att bättre karaktärisera ställningen såsom respektive föredragande byrådirektörers närmaste män, ansågos innehavarna av dessa befattningar böra benämnas sekreterare.

Likställighet syntes ock böra beredas de blivande sekreterarna med byråingenjörer av I och II klass i avseende å tiden för rätt och skyldighet att avgå ur tjänsten.

Styrelsens nu återgivna förslag skulle i sin helhet medföra en ökad årlig kostnad av 58,500 kronor.

Sex reservanter inom styrelsen framlade ett annat förslag, enligt vilket skulle anställas en ytterligare överdirektör och souschef samt viss löneförbättring beredas byrådirektörerna och vissa andra tjänstemän. Detta förslag skulle medföra en ökad årlig kostnad av 40,800 kronor.

Bihang Ull senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 74 käft. (Nr 109.) 2

Reservanternas förslag 1912.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

Reservanterna föreslogo en anordning, som enligt deras mening vore ägnad att giva en riktigare bild av omfattningen av styrelsens förvaltande verksamhet, än vad som med den nuvarande ordningen vore fallet. Vissa byråers arbetsområden syntes nämligen reservanterna vara av den art, att de icke kunde anses tillhöra styrelsens allmänna förvaltande verksamhet i samma mening som övriga byråer. Detta gällde bankonstruktionsbyrån, bangårdsbyrån, byrån för elektrisk drift och militärbyrån. Dessa byråer vore specialbyråer, vilkas arbete rörde sig inom strängt begränsade områden. Detsamma var i viss män fallet även med maskininspektionsbyrån, beträffande vars verksamhet för övrigt gällde, att någon föredragning av ärenden i styrelsen från vederbörande byrådirektörs sida endast i ringa mån förekomma. Vad anginge militärbyrån vore densamma ju en del av generalstabens kommunikationsavdelning, vilken av vissa skäl lagts under järnvägsstyrelsen, och dess särställning utmärktes därigenom att byråns föreståndare vore en generalstabsofficer, som icke åtnjöt avlöning å järnvägsstyrelsens stat. Såsom gemensamt för samtliga dessa fem byråer framhöllo reservanterna, att byråerna icke hade någon nämnvärd beröring med personalen å linjen och den dagliga driften.

hör utmärkande av den särställning, som intoges av omförmälda byråer i förhållande till de förvaltande byråerna i egentlig mening, vilkas föreståndare borde erhålla byråchefs titel och ställning, föreslogo reservanterna, att föreståndarna för ifrågavarande byråer skulle bibehållas vid benämningen byrådirektör men upphöra att vara ständiga ledamöter i styrelsen.

Reservanterna framhöllo vidare i fråga om den nye överdirektören, att det redan vid den nya organisationens trädande i kraft befunnits nödvändigt för generaldirektören att bestämma, att souschefen skulle i stället för generaldirektören avgöra alla till de åtta rent tekniska byråerna — öanbyrån, bankonstruktionsbyrån, bangårdsbyrån, telegrafbyrån, maskinbyrån, förrådsbyrån, maskininspektionsbyrån och byrån för elektrisk drift — hörande ärenden, med undantag allenast beträffande de ärenden, i vilka expedition skulle avlåtas till Kungl. Magt. Under de gångna åren har arbetet inom styrelsen således varit ordnat så, att byrådirektörerna för nämnda åtta byråer haft föredragning inför souschefen utom i särskilt viktiga ärenden, som ansetts erfordra inhämtande av generaldirektörens mening och beslut i frågan. Generaldirektören har således själv direkt handlagt ärenden tillhörande övriga byråer, d. v. s. administrativa byrån, kameralbyrån, trafikbyrån, tidtabellsbyrån, militärbyrån, persontaxebyrån samt inrikes och utrikes godstaxebyråerna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

11 Enligt reservanternas förslag skulle den nuvarande överdirektören fortfarande utöva samma verksamhet som hittills i fråga om de tekniska byråerna, medan den nya överdirektören skulle utöva samma funktion i fråga om de icke tekniska byråerna.

Såsom skäl för sitt förslag anförde reservanterna i huvudsak följande.

Den överklagade bristeji på sammanhållning inom styrelsen ansåge reservanterna mera göra sig gällande i fråga om förhållandet mellan byråer tillhörande olika huvudområden, »sektioner», än mellan byråer tillhörande samma sektion. Berörda brist skulle därför bättre avhjälpas genom en ny överdirektör än genom sektionschefer. Var och en av överdirektörerna kunde på tillfredsställande sätt sörja för sammanhållning mellan de större områden, som skulle stå under hans överinseende, och bådas nära samverkan med generaldirektören borde göra det lätt för denne att åstadkomma sammanhållning mellan de två överdirektörerna.

Enligt reservanternas uppfattning skulle styrelsens förslag att lägga tyngdpunkten av sammanhållningen i händerna på sektionschefer rent av kunna medföra en fara för, att den gamla motsättningen mellan de olika avdelningarna, som ju till följd av styrelsens uppdelning i byråer rätt väsentligt utplånats, skulle ånyo växa fram och vinna styrka. En sådan motsättning vore icke att befara, om sammanhållningen lades i händerna på, förutom generaldirektören, två överdirektörer.

Vad beträffade sektionschefernas uppgift att föredraga ärenden av viktigare art och av principiell natur, anförde reservanterna, att enligt deras uppfattning dylika tjänstemän icke på tillfredsställande sätt skulle kunna besörja föredragningen av frågor av nyssnämnda art, enär de icke kunde representera den tillräckliga sakkunskapen å respektive sektioners hela arbetsfält.

Från beslutanderättens synpunkt vore det enligt reservanternas åsikt mera till verkets fromma, att nämnda rätt utövades av, förutom generaldirektören, två överdirektörer, än att densamma delades på — förutom generaldirektören och överdirektören — sex sektionschefer. Beslutanderätten i viktigare ärenden borde nämligen delas på så få händer som möjligt, vartill komme, att med sektionschefer den faran förelåge, att beslutanderätten komme att utövas så, att respektive sektionschefer medvetet eller omedvetet komme att söka främja sina respektive fackområden.

Mot styrelsens förslag kunde också göras den invändningen, att detsamma icke komme att avhjälpa de med det s. k. överdirektörssystemet förbundna olägenheterna av dubbelföredragning med ty åtföljande dubbelarbete och tidsförlust. Därest nämligen sektionschefens närvaro vid byrådirektörernas föredragning skulle vara av någon verklig bety-

12 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

delse i fackligt hänseende, måste naturligtvis sektionschefen, likaväl som den föredragande byrådirektören, studera ärendet och bilda sig en uppfattning om detsamma, innan det föredroges. Och helt säkert komme detta studium att tillgå så, att den byrådirektör, som handlagt ärendet, bleve anmodad att inför sektionschefen referera detsamma och redogöra för de skäl, varpå byrådirektören grundat sin åsikt i frågan, d. v. s. ett slags föredragning komme att äga rum även inför sektionschefen. Och även om sektionschefen skulle på egen hand studera frågan, innan den av byrådirektören föredroges för generaldirektören, kvai*stode ju i alla fall dubbelarbetet. Detta arbetssätt komme givetvis att förorsaka tidsutdräkt.

Vad behovet av ökad inspektion beträffade, skulle reservanternas förslag lämna generaldirektören mera tid till inspektion, varjämte de båda överdirektörerna på grand av sin ställning vore väl skickade att utöva inspektion.

Grundtanken i reservanternas förslag vore att icke skapa några mellanled mellan den verkliga sakkunskapen och den beslutande myndigheten, utan att låta sakkunskapen direkt framträda inför chefen, varigenom dubbelarbete kunde undvikas och största möjliga snabbhet i ärendenas handläggning vinnas, samt att, då det visat sig, att verkets chef omöjligen kunde sammanhålla den stora mängden av ärenden, uppdela den beslutande myndigheten under generaldirektörens överinseende på flera personer, dock så få som möjligt.

Såsom skäl för högre avlöning till byrådirektörerna anförde reservanterna dels vad styrelsen anfört, dels ock att byrådirektörerna i fråga om såväl befogenhet som arbetsområden och vikten av förekommande ärenden vore fullt jämförliga med byråchefer i centrala verk, varför de i avlöningshänseende borde likställas med dylika tjänstemän.

Vad beträffar ombudsmannen, hemställde reservanterna, att han måtte i avlöningshänseende likställas med arkitekten, matematikern och föreståndaren för kontrollkontoret.

I fråga om sekreterarna hemställde reservanterna att, då enligt deras förslag samtliga de tre taxebyråerna skulle bibehållas såsom självständiga byråer och då byrådirektörernas närmaste man å alla dessa byråer borde erhålla seki'eterares ställning, sex sekreterare änster borde inrättas i stället för de av styrelsen föreslagna fem.

Departements- Vid föredragning i statsrådet av järnvägsstyrelsens ovan återgivna yttrande framställning framhöll föredragande departementschefen, bland annat, att 1913. han i likhet med styrelsen ansåg förhållandena f. n. icke påkalla någon ändring i den år 1907 fastslagna gränsskillnaden mellan styrelsens och distriktsförvaltningarnas olika behörighetsområden, ävensom att styrelsens

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

organisation kunde ändras och omläggas, utan att detta behövde inverka på linjeförvaltningens anordnande. Om det också vore möjligt, att en del omläggningar och förenklingar i linjeförvaltningen vore önskvärda, hade den nuvarande organisationen varit i verksamhet under så kort tid, att stadgad erfarenhet om densamma näppeligen ännu kunde anses vunnen. Och framför allt, de lämpligaste riktlinjerna för eventuella ändringar syntes ännu icke kunna fullt överskådas. Departementschefen erinrade också om, att stor enighet rådde vid 1907 års riksdag om lokalförvaltningarnas organisation. Visserligen hade inom riksdagen vid ett par tillfällen, åren 1911 och 1912, förslag om utredning angående förändrad organisation av järn vägsförvaltningen i dess helhet framkommit, men å andra sidan hade andra kammarens tillfälliga utskott nr 3 vid 1912 års riksdag uttalat, att någon allmän omläggning av 1907 års organisation icke syntes vara av behovet påkallad.

Under framhållande att de mest framträdande olägenheterna i styrelsens nuvarande organisation vore, dels att styrelsens chef icke vore tillräckligt befriad från detaljfrågors handläggning, dels ock att avlöningen till byrådirektörerna vore alltför låg, uttalade departementschefen, att det syntes honom icke oundgängligt och knappast heller fullt lämpligt att, såsom styrelsen föreslagit, för åstadkommande av mera tillfälliga förbättringar av nuvarande förhållanden övergiva vissa huvudgrunder för 1907 års organisation, som haft till syfte att icke skapa något mellanled mellan den verkliga sakkunskapen och den beslutande myndigheten, utan låta sakkunskapen direkt framträda inför chefen och såmedelst undvika dubbelarbete och befordra största möjliga snabbhet i ärendenas handläggning, för att i stället antaga en organisation, som i viss mån innebure en återgång till det system, som gällde före år 1908. Departementschefen vore visserligen böjd antaga, att man 1907 gått väl så långt i avseende å ärendesuppdelning, och vore ingalunda blind för att därigenom vissa brister vidlådde 1907 års organisation i avseende å enhetlighet och sammanhållning av ärendena i styrelsen. Men att vid de mera tillfälliga förbättringar av nuvarande förhållanden, som han ansåge böra ifrågasättas, uppgiva grunden i viktiga avseenden för det nuvarande byrådirektörssvstemet, syntes honom icke oundgängligt och knappast heller fullt lämpligt. Det kunde vara en kanske nära framtid förbehållet att ytterligare granska och överväga dessa grunder, när järnvägsorganisationen i sin helhet bleve underkastad en ingående överarbetning, något vartill den i alla avseenden rätta tidpunkten då icke ännu syntes vara inne.

På sålunda angivna skäl syntes det departementschefen lämpligast att i huvudsak ansluta sig till reservanternas förslag, vilket byggde på den nuvarande organisationen.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

Kung). Maj:ts prop. till 1913 år» riksdag.

Kungl. Maj:t framlade därefter för 1913 års riksdag ett förslag, vars olikhet med nuvarande förhållanden samt järnvägsstyrelsens och reservanternas respektive förslag framgår av följande tabell:

*) Sektionschef kan i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla bostad in natura om 7 rum och kök.

2) Inberäknat den till byrådirektör uppflyttade ombudsmannen. Chefen för militärbyrån är, såsom ej uppförd å järnvägsstyrelsens stat, ej medräknad i dessa tabeller. Byrådirektör kan i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla bostad in natura om 6 rum och kök.

8) Byråchef kan i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla bostad in natura om 6 rum och kök.

J5

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr loff.

I anledning av nämnda proposition väckte vid 1913 års riksdag herrar E. Hage och C. Winberg i andra kammaren en motion i ämnet (nr 278).

Beträffande den föreslagna nya överdirektörsbefattningen anförde motionärerna, att järnvägsstyrelsen icke ansett behov därav föreligga. Motionärerna ansågo, att man ovillkorligen måste ställa sig ytterst betänksam mot förslaget om att tillskapa en ny överdirektörsbefattning under nuvarande förhållanden, då frågan om en genomgripande omorganisation av statsbaneförvaltningen med all säkerhet måste på allvar upptagas under den närmaste tiden.

Med avseende å förslaget att öka byrådirektörernas löner och förändra befattningarna i fråga till byråchefsbefattningar anförde motionärerna, att man mycket väl kunde medgiva, att en viss oegentlighet uppstått därigenom, att dessa föredragande byrådirektörer tilldelats lägre avlöning än avdelningscheferna på linjen, men detta missförhållande varken borde eller kunde rättas genom att öka samtliga dessa byrådirektörers löner, utan borde enligt motionärernas uppfattning kunna lämpligare ordnas på det sätt som överrevisorerna, andra kammaren och, i princip, även järnvägsstyrelsen uttalat sig för, nämligen att ett visst antal byråer, sammansloges under ledning av en byråchef, vilken sedan tilldelades tillräcklig arbetskraft för arbetets utförande. Endast på det sättet vore det enligt motionärernas mening möjligt dels att få mera koncentration och enhetlighet i arbetet, dels ock att motarbeta en allt för långt driven ärendesuppdelning inom styrelsen. Genom en sådan anordning kunde man också säkerligen åstadkomma, att för sådana chefsbefattningar kunde påräknas fullt kvalificerade personer, då deras lön kunde sättas något högre än den, som utginge till avdelningscheferna på linjen. Åvenså kunde man möjligen tänka sig, att vid en sådan omorganisation ett visst behov komme att föreligga för att i stället för byrådirektörerna, som då givetvis borde bortfalla, framskapa de nu ifrågasatta sekreterarbefattningarna, som emellertid vid det föreliggande förslaget däremot ej borde bifallas.

Vad som därjämte talade mot att utan vidare höja samtliga byrådirektörers löner var enligt motionärernas åsikt den omständigheten," att järnvägarnas överrevisorer i sin berättelse över 1909 års förvaltning framhållit såsom sin mening, att åtminstone två av byråerna hade att uppvisa ett arbete av så ringa omfattning, att de utan olägenhet borde kunna indragas och göromålen överföras till andra byråer med närliggande verksamhetsområde.

I övrigt anmärkte motionärerna, att frågan icke blivit före dess överlämnande till riksdagen prövad av särskilda sakkunniga, på sätt

Motion i andra kammaren vid 1913 års riksdag.

IG

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

riksdagens andra kammare år 1912 vid behandlingen av en förevarande ämne berörande motion uttalat såsom önskvärt.

På sålunda och i övrigt anförda skäl kommo motionärerna till den uppfattningen, att de av Kungl. Maj:t föreslagna åtgärderna med avseende å järnvägsstyrelsens organisation och sammansättning icke alls vore ägnade att avhjälpa de brister, som mera allmänt blivit framhållna, men i stället vore ägnade att på ett betänkligt sätt framskapa ännu större svårigheter vid en eventuell genomgripande omläggning av statsbaneförvaltningen, som enligt motionärernas åsikt borde och måste komma till stånd snarast möjligt. På grund därav hemställde motionärerna, att Kungl. Maj:ts proposition icke måtte vinna riksdagens bifall.

StaUutskotteta yttrande vid 1913 års riksdag.

Statsutskottet erinrade, att generaldirektörens arbetsbörda sedan 1907 års omorganisation i synnerligen avsevärd grad vuxit med det alltjämt växande trafikarbetet, och erkände angelägenheten av att lätta den generaldirektören påvilande arbetsbördan samt befria honom från handläggning i detalj av åtskilliga smärre ärenden.

Jämväl beträffande byrådirektörernas avlöningsförmåner fann utskottet förhållandena vara av beskaffenhet att påkalla ändring. Utskottet fann också fog föreligga för de anmärkningar, som framställts i avseende å svårigheterna att få tillräckligt kvalificerade tjänstemän till vissa av de viktigare notariebefattningarna ävensom i avseende å svårigheten att i allo uppnå enhetlighet i ärendenas behandling.

I sistnämnda avseende liksom givetvis i främsta rummet ur synpunkten att lätta generaldirektörens arbetsbörda ansåg statsutskottet, att Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avsåge tillsättande på förordnande av ytterligare eu souschef, vore synnerligen välbetänkt. Genom fördelande mellan denne och den förutvarande souschefen av avgörandet i ärenden av relativt mindre omfattning och betydelse sålunda, att den ene skulle handlägga ärenden av i huvudsak mera teknisk art, under det att den andre skulle behandla frågor inom de adminstrativa och driftsområdena, syntes det bliva möjlighet dels för generaldirektören att själv mera odelat ägna sig åt de inom järnvägsförvaltnmgen förekommande större ärendena, dels ock för souscheferna att vardera inom sitt område sörja för gott samarbete mellan de olika byråerna ävensom genom samråd sinsemellan bidraga till upprätthållande av större enhetlighet vid ärendenas handläggning såväl i styrelsen som med avseende å distriktsförvaltningens arbete med driftens skötsel ute å linjerna.

Gent emot järnvägsstyrelsens förslag anmärkte utskottet, att, då man hade att inom en snar framtid vänta förslag till departementalreform, i samband varmed helt visst åtskilliga frågor rörande styrelsens

17 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

verksamhetsområde samt formerna för denna verksamhet borde upptagas till utredning, syntes ej tidpunkten nu vara inne att till behandling upptaga frågan om en mera genomgående omorganisation av järnvägsförvaltningen, utan borde, enligt utskottets mening, de rubbningar beträffande formerna för styrelsens verksamhet, som kunde erfordras för att avhjälpa de därmed förknippade olägenheter, begränsas till att bliva de minsta möjliga, på det att därigenom en eventuell, mera genomgripande reform ej måtte föregripas. I sådant avseende syntes Kungl. Maj:ts förslag ej giva anledning till någon erinran. Då den nye souschefen liksom den nuvarande allenast kunde komma att tillsättas på förordnande under vissa år, syntes anställandet av en sådan icke vara ägnat att förhindra en framtida förändring av styrelsens organisation, även om souschefssystemet skulle befinnas böra övergivas.

I anledning därav, att i den förenämnda motionen i fråga om den föreslagna nya överdirektörsbefattningen gjorts gällande, att järnvägsstyrelsen ansett behov därav ej föreligga, anförde utskottet, att det ej kunde biträda denna uppfattning, då det syntes utskottet uppenbart, att styrelsen i detta avseende gått väsentligt längre än Kungl. Maj:t, i det styrelsens förslag i den nye överdirektörens ställe upptoge sex sektionschefer utan att därför stryka mer än tre byrådirektörsbefattningar. Utskottet anförde vidare, att motionärernas tanke, att antalet byråer vore för stort och att vissa byråer borde sammanslås under ledning av en person ej varit utskottet främmande, ehuru utskottet icke tilltrodde sig att i fråga om någon eller några av styrelsens byråer för det dåvarande framställa ett sådant förslag. Emellertid uttalade utskottet den uppfattningen, att genom tillsättande på föreslaget sätt av ytterligare en souschef skulle beredas möjlighet till att framdeles någon eller några nu självständiga byråer kunde inrangeras som avdelningar i andra dem närstående byråer, så att en minskning så småningom skulle kunna ernås i byråernas antal.

Beträffande slutligen vad av motionärerna anförts därom, att förevarande fråga icke blivit före dess överlämnande till riksdagen prövad av utom järnvägsstyrelsen stående sakkunniga, betonade utskottet, att det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget ej kunde sägas innebära en omorganisation utan allenast en löneförbättring för vissa av st}T:elsens personal jämte ett tillsättande endast på förordnande av en ytterligare tjänsteman hos styrelsen.

Då utskottet sålunda fann förhållandena inom järnvägsstyrelsen påkalla åtgärder för avhjälpande av de överklagade olägenheterna och vidare ansåg Kungl. Maj:ts förslag väl ägnat att avhjälpa dessa olägen-

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 74 höft. (Nr 109.) 3

18 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 109.

Riksdagens benlut ftr 1913.

Motiv för återupptagande av frågan.

Omorganisation nödvändig för styrelsearbetets ändamålsenliga bedrivande.

heter samt dessutom ej vara av beskaffenhet att kunna verka föregripande på eventuellt kommande reformer inom järnvägs förvaltningen, förordade utskottet alltså detta förslag.

Sex ledamöter av utskottet avgåvo emellertid reservation mot utskottets förslag. De uttalade den uppfattningen, att de med järnvägsförvaltningens organisation förenade olägenheterna ej skulle bliva på ett tillfredsställande sätt avhjälpta genom Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag och att de av Kung!. Maj:t föreslagna förändringarna vore av beskaffenhet att i större eller mindre grad verka föregripande på den genomgående reform av statsbaneförvaltningen i dess helhet, som vore erforderlig. De anmärkte slutligen, att frågan ej blivit vederbörligen prövad även av utom järnvägsstyrelsen stående sakkunniga.

Första kammaren biföll utan votering Kungl. Maj:ts förslag, men andra kammaren avslog detsamma med 109 röster mot 42. I gemensam'votering föll förslaget med 164 röster mot 149.

Järnvägsstyrelsens framställning den 5 februari 1914.

Järnvägsstyrelsen anför i sin nu föreliggande skrivelse till en början, att frågan om järnvägsstyrelsens organisation enligt dess mening är av den art, att den icke kan avföras från dagordningen, förrän densamma lösts, om än detaljerna kunna ordnas på det ena eller andra sättet. Alla de skäl, som anförts för förändring av de nuvarande förhållandena, stå kvar såsom giltiga, och inga motskäl kunna bortskymma det faktum, att en ändring är nödvändig.

Det är nödvändigt, säger styrelsen, att genom särskild anordning lätta generaldirektörens arbetsbörda; nödvändig är ock en anordning för undanröjande av den förut berörda faran för flykten från styrelsen till linjen vidkommande de av frågan berörda tjänstemännen. Genom den förstnämnda anordningen tages ett steg i rätt riktning för vinnande av erforderlig snabbhet i avgörandet av frågorna samtidigt som generaldirektören beredes tillfälle att ägna sin tid mera åt de viktigare och initiativkrävande ärendena. Beträffande den senare anordningen framhåller styrelsen vikten av, att den grundval, varpå avgörandet skall läggas, eller ärendenas beredning genom de föredragande är sådan, att de uppkommande förvaltningsfrågorna vinna sin rätta lösning. Brister det i detta avseende, nås ej det mål, man vill vinna, huru väl man än må sörja för tillfyllestgörande anordningar i förstnämnda hänseende. Do högsta tjänstemännen inom styrelsen, å vilka lägges det huvudsakliga arbetet för ärendenas bringande till avgörande, böra beredas sådana av-

19 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

löningsförmåner, som motsvara tjänstens ansvar och arbetsbördans storlek, varigenom också vinnes, att de vid inträffande ledigheter inom motsvarande grader å linjen kunna utan ekonomiska uppoffringar avstå från en förflyttning till linjen, som eljest skulle stå dem till buds. Endast härigenom torde flykten från styrelsen enligt dess mening kunna hejdas. Åven beträffande ombudsmannen och vissa notarier anser styrelsen behövligt, att de utan dröjsmål erhålla sådana avlöningsförmåner, att styrelsen kan beräkna att å dessa tjänster få behålla eller från linjen förvärva verkligt dugande krafter. Enahanda uppfattning gör styrelsen, på sätt här nedan närmare angives, gällande i fråga om byråingenjörer av I klass.

Med anledning av den av reservanterna i statsutskottet vid 1913 års riksdag uttalade åsikten, att en ändring av styrelsens organisation borde uppskjutas till dess tiden vore mogen för en omorganisation av hela verket, berör järnvägsstyrelsen därefter frågan, huruvida en omorganisation av styrelsen bör ställas i beroende av en liknande åtgärd beträffande linjeförvaltningen. Styrelsen framhåller därvid till en början, att den föreslagna ändringen i olikhet mot sektionssystemet icke utgör en omorganisation i egentlig mening eller en omvälvning av nuvarande förhållanden. Vidare påpekar styrelsen, att det ovillkorligen måste anses råda stor skillnad mellan behovet av att avhjälpa de rådande olägenheterna inom styrelsen och det påstådda behovet av en omorganisation av hela verket, och framhåller därvid särskilt, att överrevisorerna, som tidigt upptäckt bristerna i styrelsens organisation, icke vid sin sakkunniga och noggranna prövning av statens järnvägars förvaltning framställt någon anmärkning mot linj eförv ältning ens organisation.

Förhållandena tyda enligt styrelsens uppfattning således bestämt därpå, att behovet av omorganisation av linjeförvaltningen ännu icke är på långt när så trängande som behovet av ett avhjälpande av de anmärkta bristerna inom styrelsen. Den förstnämnda frågan behöver däremot tydligen mogna ännu några år.

Styrelsen kommer alltså till den uppfattningen, att, då behovet av att avhjälpa ovan berörda brister, i vad rör styrelsen, är trängande, det icke kan vara lämpligt att sammankoppla dessa båda frågor så, att antingen den icke mogna frågan om linj eförvalt aingens omorganisation skall förhindra avhjälpandet av en uppenbar brist i anordningarna inom styrelsen eller ock att undanröjandet av denna senare skall framtvinga en ännu icke nödvändig omorganisation av linjeförvaltningen, vilken fråga dessutom enligt styrelsens mening ännu icke kan på ett tillfredsställande sätt överblickas och därför f. n. måste anses vara för tidigt väckt.

Omorganisatiou av styrelsen oberoende av omorganisation av linjeförvaltningen.

20 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr JO!).

Grundlin- Med hänsyn till de linjer, efter vilka styrelsens nu framlagda förslag

jerna för gr upprättat, anför styrelsen, att de, som tidigare inom styrelsen för-

stijvalsavis utt x / «/ * ' '—' %j

föreliggande fäktat införandet av ett verkligt sektionssystem, fortfarande ansåge rätta förslag, lösningen ligga i antagandet av ett sådant system. Då emellertid det av Kungl. Maj:t för 1913 års riksdag framlagda förslaget jämväl enligt dessa ledamöters åsikt skulle medföra en väsentlig förbättring av styrelsens organisation och då i frågans nuvarande läge ringa utsikt syntes finnas att nu vinna framgång för sektionssystemet, hade även anhängarna inom styrelsen av detta system ansett sig böra biträda det av styrelsen nu förebragta förslaget, vilket i huvudsak upprättats på grundvalen av Kungl. Majds ovannämnda förslag av år 1913 men med hänsyn tagen jämväl till den av statsutskottet ifrågasatta åtgärden att sammanslå vissa byråer.

Detaljerat Styrelsen övergår därefter till förslagets detaljer och erinrar då förslag', först, beträffande frågan om en ny souschef sbefattning, om vad reser-

Kg souschef, van tern a inom järnvägsstyrelsen mot 1912 års förslag framhållit, nämligen att generaldirektören redan vid den nya organisationens trädande i kraft måst överlämna till souschefens handläggning vissa av de löpande ärendena' och att då valdes eu sådan arbetsuppdelning, att till den sistnämnde lades ärenden inom den tekniska sidan av verket. I anslutning härtill yttrar styrelsen följande:

»Trots denna överflyttning av chefens beslutanderätt har det redan under den förutvarande generaldirektörens tid börjat visa sig förenat med allt större och större svårigheter för generaldirektören att kunna medhinna behandlingen av alla de löpande ärenden, som kvarstodo att föredragas inför honom, och att det oaktat få tid att ägna sig åt de stora frågorna. Den tablå över antalet inom järnvägsstyrelsen under åren 1895, 1900 och 1906—1911 behandlade ärenden, vilken såsom bil. E medföljde järnvägsstyrelsens underdåniga skrivelse den 23 augusti 1912 angående styrelsens omorganisation (Kungl. Maj:ts proposition nr 5 den 21 februari 1913 sid. 149), utvisar för perioden 1908—1911, att antalet ärenden, tillhörande de icke tekniska byråerna, vuxit från 8,122 (1908) till 10,827 (1911). Denna ökning har fortgått jämväl under år 1912. Visserligen utvisar den tablå, som finnes intagen (sid. 17) i överrevisorernas underdåniga berättelse för år 1912, ett något mindre tal 10,500, men denna minskning är endast skenbar och beror, såsom ock framgår av vid uppgiften fogade noter, därpå, att en stor del ärenden numera icke diarieföras, varförutom vissa slag av ärenden, av vilka vart och ett förut diarieförts under skilda nummer, numera för bättre överskådlighets skull diarieföras under ett och samma, många ärenden omfattande num-

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 109.

mer. Nu skulle visserligen kunna sägas, att ökningen egentligen liänför sig till de s. k. mindre ärendena. Men en stor dol av dessa avgöras av generaldirektören, och en ökning av dessa ärenden ökar således också hans arbete.

Man bör ock ihågkomma, att, medan souschefen vid den gjorda arbetsfördelningen endast haft att handlägga de mera löpande ärendena å de tekniska byråerna och att sörja för samverkan mellan dessa byråer — vilket i allt fall måste betraktas som en betydande arbetsbörda — chefen haft att handlägga, förutom de löpande ärendena å de icke tekniska byråerna, jämväl de viktigare ärendena å samtliga byråer, varförutom han haft att sörja för samverkan mellan icke blott de icke tekniska byråerna inbördes utan jämväl mellan dessa och de tekniska.

Om denna arbetsbörda kommit redan den förutvarande chefen att starkt känna behovet av förändring i de bestående förhållandena, så måste samma arbetsbörda vara överhövan stor för den nye chefen, som icke, i likhet med den avgångne, varit i tillfälle att följa med och växa in i den nya organisationen och som ännu icke hunnit förvärva den mångsidiga utbildning inom järnvägsväsendets olika grenar, som den avgångne chefen redan besatt vid sitt .övertagande av chefsskapet för statens järnvägar, ökad hjälp vid handläggningen av de löpande ärendena har också av den nye chefen framhållits såsom ett trängande behov och har även av Kungl. Maj:t ansetts så nödvändigt, att Kungl. Magt funnit sig böra provisoriskt gå i författning därom genom att förordna en därför lämplig tjänsteman att tills vidare jämte souschefen biträda chefen vid utövningen av hans ämbete. För att emellertid icke föregripa riksdagens prövning av frågan om lämpligaste sättet att ordna denna viktiga fråga och för att icke utan riksdagens medgivande ådraga statsverket några ökade utgifter har Kungl. Maj:t, i förhoppning att frågan inom kort skall vinna sin lösning, låtit detta förordnande omfatta endast tiden intill den 1 april 19141), varjämte vederbörande ålagts att fortfarande utöva sin ordinarie befattning. Han har icke heller av Kungl. Maj:t tillerkänts någon ersättning för sitt i följd av förordnandet ökade arbete. Emellertid låter sig behovet av ökat bistånd åt chefen vid ledningen av det stora verket icke avhjälpa genom ett dylikt förordnande på en kortare tid. Åven om man utginge från det orimliga antagandet, att verkets vidare utveckling skulle stanna av, är det av nöden att befria chefen från handläggningen av det stora antalet löpande ärenden, för att han skall få tillfälle att ägna ett noggrann! studium åt de för verket i dess helhet viktigare frågorna. Så mycket

b Sedermera har förordnandet förnyats för tiden intill den 1 augusti 1914 (se vidare sid. 54).

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

nödvändigare är det då att inför den oundvikliga ökningen av såväl löpande ärenden som stora .frågor tillse, att chefens ai’betsbörda lättas. De löpande ärendena ökas naturligen fullkomligt automatiskt med det allt jämt växande järnvägsnätet — såväl statens som det enskilda — ävensom med trafikens oupphörliga tillväxt. Och av de större frågor, som i en närmare framtid vänta sin lösning, torde endast behöva påminnas om de viktiga och kostsamma arbeten, som pågå och förestå för de viktigare linjernas anpassande i bantekniskt och trafiktekniskt avseende efter den allt intensivare trafik, som växer fram å dessa linjer, däri inbegripna de stora bangårdsfrågor, som vänta på sin lösning.

Andra dylika stora frågor äro byggandet av nya statsbanelinjer, frågorna om statens järnvägars elektrifiering, om utvecklingen av våra förbindelser med utlandet, om införandet av ny taxa såväl för statens järnvägars egen trafik som för samtrafiken, om omläggningen av reglerna för denna samtrafik, om de såväl för personalen som för statens järnvägars ekonomi så viktiga lönefrågorna, frågorna om förhandlingsordning O. S. V.

Allt antyder ock, att dylika stora frågor icke äro något särskilt utmärkande för nuvarande tidsperiod, utan att med statens järnvägars fortsatta utveckling alltjämt komma att föreligga synnerligen viktiga och vittomfattande frågor, som kräva chefens personliga insats i arbetet för deras lösning.

Motståndarna till Kungl. Maj:ts förslag vid 1913 års riksdag hava gent emot det då framlagda förslaget, i vad det avsåg inrättandet av en ny • souschefsbefattniug, anfört, att de ej kunnat övertygas om, att en ny souschef skulle kunna i avsedd grad bidraga till skapandet av erforderlig enhetlighet inom styrelsen.

Härvid torde böra erinras, att det förnämsta skälet för inrättandet av en ny souschefsbefattning icke är enhetlighetens befordrande utan nödvändigheten av att befria chefen från det betydande arbete, som ligger däri, att han har att jämte alla större frågor behandla de löpande ärendena inom ett antal byråer, enär ej lämpligen alla löpande ärenden på alla byråer kunna läggas till en souschef.

I jämförelse härmed är det i och för sig nog så krävande arbetet för åstadkommande av enhetlighet inom styrelsen mindre betungande. För åstadkommande av samverkan mellan t. ex. den tekniska och den icke tekniska delen av verket, för den händelse en sådan uppdelning kan befinnas lämplig, bör chefens tid förslå, sedan han befriats från handläggningen av löpande ärenden.

Inrättandet av en ny souschefsbefattning kommer att lämna generaldirektören mera tid övrig för inspektion, än som för närvarande är

23 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

fallet. Anställandet av en ny sonschef bereder också möjlighet för ett ändamålsenligare ordnat inspektionsväsen. Den gångna tiden har visat lämpligheten av, att generaldirektören vid sina inspektioner åtföljdes av sin närmaste man, varigenom tillfälle bereddes till överläggningar på inspektionsplatsen, men denna anordning har haft till följd, att det under dylika inspektionsresor icke i styrelsen funnits såsom ställföreträdare för generaldirektören någon befattningshavare, som kunde sägas vara fullt förtrogen med hans planer och uppfattning och som i hans ställe kunde avgöra även relativt betydelsefulla frågor. Denna olägenhet skulle bliva avhjälpt i och med inrättandet av en ny souschefsbefattning, då en person i souschefs ställning även under chefens och den ena souschefens frånvaro skulle finnas kvar i styrelsen såsom chefens ställföreträdare.

Man skulle då så ordna, att den av souscheferna medföljde chefen, vilken vore mest berörd av de angelägenheter, som under resan särskilt avsåges att undersöka eller inspektera.

Icke heller lär väl den farhågan vara befogad, att tillskapandet av en ny souschefsbefattning skulle kunna undanskjuta en fullständig undersökning rörande behövligheten av en omorganisation av statsbaneförvaltningen i dess helhet. Skulle en dylik undersökning befinnas vara behövlig, så kan en ny souschefsbefattning icke anses lägga något hinder i vägen därför. Styrelsens organisation kan lika väl efter som före inrättandet av en ny souschefsbefattning anpassas efter en ändrad linjeförvaltnings krav.

En ny souschef skulle givetvis lika väl som den nuvarande tillsättas på förordnande, tilläventyrs på kortare tid än denne, och kunde, såsom statsutskottet vid 1913 års riksdag föreslog, vid sitt tillsättande förpliktas att vid en eventuell omorganisation tjänstgöra i annan lämplig befattning.

Här må slutligen framhållas, att det nu föreliggande förslaget lika litet som det för förra årets riksdag framlagda inverkar på eller äger samband med den av departementalkommittén väckta frågan om de centrala verkens inorganiserande i statsdepartementen.»

Styrelsen övergår härefter till frågan, om och i vad man det vore indragning av möjligt att indraga några byråer för åvägabringande av större enhet- tydlighet såväl i arbetet inom styrelsen som i förhållandet utåt linjen och till allmänheten. Därvid framhåller styrelsen emellertid, att antalet högre tjänstemän inom järnvägsstyrelsen icke kan minskas, vadan eu indragning av byråer icke kan medföra annan verkan, än att antalet byråer och föredragande minskas och att vissa befattningar, med vilka nu är förenat ledamotskap i styrelsen, icke vidare skulle hänföras till denna

24 Telegraf-

byrån.

Maskininspek-

tionsbyrån.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

kategori, varmed också skulle följa, att deras innehavare icke skulle komma i åtnjutande av samma löneförbättring, som bör tillkomma ledamöterna i styrelsen.

Den undersökning, styrelsen föranstaltat för utredande av berörda spörsmål, bar först och främst riktat sig på de två byråer, nämligen telegrafbyrån och maskininspektionsbyrån, angående vilka överrevisorerna uti sin årsberättelse för år 1909 ifrågasatt, huruvida de icke skulle kunna indragas. Såsom järnvägsstyrelsen också framhållit i en promemoria, som utarbetats med anledning av en inom andra kammaren år 1911 väckt motion, nr 276, däri motionärerna, bland annat, föreslogo indragning av nu ifrågavarande byråer, intaga dessa byråer en viss undantagsställning i förhållande till de andra byråerna, i det för dem — särskilt maskininspektionsbyrån — ifrågakommer ett omfattande inspektionsarbete. Denna byråernas arbetsriktning innebär också, att, ehuru den totala arbetsbördan är nog så ansenlig, deras egentliga styrelsearbete likväl är mindre omfattande än de andra byråernas. Står man således inför ett krav på minskning av byråernas antal, anser styrelsen det ej kunna förnekas, att det mindre omfånget av dessa byråers styrelsearbete gör svårigheterna att inordna sistnämnda arbete å någon annan byrå mindre än i fråga om andra byråer.

Beträffande sättet för dessa omändringars genomförande yttrar styrelsen sålunda:

»En indragning av telegrafbyrån skulle kunna ske på det sättet, att den såsom en avdelning fördes tillsammans med byrån för elektrisk drift, vilken sålunda bildade nya byrå därefter lämpligen torde böra benämnas elektrotekniska byrån. Då emellertid telegrafbyråns arbetsområde är av mycket självständig art, särskilt vad beträffar inspektionsarbetet å linjen, kan en särskild 'ledare av detta arbete icke undvaras, varför föreståndaren för den nuvarande telegrafbyrån bör på elektrotekniska byrån bibehållas vid sin nuvarande ställning med tjänstegrad såsom byrådirektör och benämnas »telegrafdirektör» samt hava viss föredragningsskyldighet.

Beträffande möjligheten av att kunna inordna maskininspektionsbyrån under någon annan byrå skulle detta lämpligast kunna ske genom att sammanföra densamma med maskinbyrån, inom vilken den sålunda skulle bilda en avdelning. Dessa båda byråers arbetsområden sammanfalla i många avseenden med varandra. Den största delen av maskininspektionsbyråns arbete består nämligen i att vid enskilda leverantörers verk-

25 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

städer kontrollera tillverkningen för statens järnvägars räkning av rullande materiel ock andra effekter, för vilka konstruktionsarbetena utförts å maskinbyrån och för vilka tillverkningsbestämmelser uppgjorts av maskinbyrån i samarbete med maskininspektionsbyrån. Särskilt ledare för kontrollarbetet är emellertid nödvändig. Dels med hänsyn till att detta arbete är av från det övriga å maskinbyrån förekommande skiljaktig art samt dessutom av krävande och grannlaga natur och dels med hänsyn därtill, att den kontroll av de enskilda järnvägarna och deras rullande materiel, som författningsenligt tillkommer järnvägsstyrelsen, utövas av föreståndaren för den nuvarande maskininspektionsbyrån, är det nödvändigt, att även denne bibehålies vid sin tjänstegrad såsom byrådirektör, varvid han lämpligen bör benämnas »maskininspektör» med viss föredragningsskyldighet.

Söker man efter möjligheter att indraga än flera byråer, faller tanken Taxebyråema. på de tre taxebyråerna. Dessa byråer äro verkliga förvaltningsbyråer och var för sig så stora, att de lämpligast böra förestås av var sin chef, och särskilt är att märka, att det under de kommande åren dessa byråer åliggande arbetet för genomförandet av de under omarbetning varande nya person- och godstaxorna i inrikes trafik ävensom för tariffernas med utlandet omarbetning i anslutning till de nya inrikes tarifferna kommer att tungt belasta samma byråer.

Emellertid synes åtminstone ett försök kunna göras att sammandraga dessa tre byråer till två. Det vore måhända därvidlag principiellt riktigast att till den ena byrån lägga all persontrafik och till den andra all godstrafik. Då emellertid de båda nuvarande godstaxebyråernas nuvarande och i synnerhet kommande arbete är mera omfattande än persontaxebyråns — åtminstone vad beträffar de större ärendena — skulle arbetsbördan för en godsbyrå, omfattande både inrikes och utrikes godstrafik, säkerligen bliva allt för stor, för att förekommande frågor skulle kunna lösas med den på samma gång noggrannhet och snabbhet, som är erforderlig. Den bästa lösningen synes därför vara att till den ena byrån föra all inrikes trafik — både person- och godstrafik — och till den andra all trafik med utlandet — både person- och godstrafik. Härigenom skulle arbetet bliva mera jämnt fördelat mellan de båda byråerna. Naturligen kräves det, att båda dessa byråer samarbeta, för att de i den inländska trafiken gällande principerna i möjligaste mån skola bliva tillgodosedda jämväl i den utländska trafiken, men skillnaden i detta avseende mellan de nuvarande och de blivande förhållandena skulle endast bliva, att det samarbete, som redan nu är erforderligt och som

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 74 höft. (Nr 109.) 4

De bantekniska byråerna.

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

också på tillfredsställande sätt försiggår i fråga om inrikes- och utrikes godstrafik, utsträcktes till att gälla jämväl inrikes- och utrikes persontrafik.

För att göra det möjligt för cheferna för de två nya taxebyråerna att på tillfredsställande sätt behärska de ökade arbetsområdena, är det emellertid nödvändigt, att eu var av dem vid sin sida erhåller två tjänstemän med de kvalifikationer, som erfordras för de tjänstemän, som i förut ingivna förslag benämnts »sekreterare». Av dessa skulle den ena förbereda person- och den andra godstrafikärendena. Förändringarna i avseende å personalen å de tre nuvarande taxebyråerna kunna således icke gå ut på annat, än att en byrådirektörsbefattning slopas och förvandlas till en sekreterarbefattning.

A en var av de båda taxebyråerna skulle således finnas anställda en byråchef och två sekreterare.

Vid prövning av möjligheten av sammanförande av byråer inom det bantekniska området, måste man ihågkomma, att jämte de tre ordinarie byråerna å detta område, vilka hava att behandla bantekniska ärenden för de trafikerade banorna, nämligen banbyrån, bankonstruktionsbyrån och bangård sbyrån, finnes en till styrelsen knuten extra byrå, den s. k. byggnadsbyrån, vilken handlägger de till statens järnvägsbyggnader hörande ärenden.

I fråga om dessa byggnader tillkommer det styrelsen att i enlighet med den för styrelsen gällande instruktionen och i övrigt meddelade föreskrifter låta utföra de nya järnvägsbyggnader, som för statens räkning kunna förekomma, samt att därvid utöva ledningen av och tillsynen över järnvägsbyggnaderna.

Handläggning och föredragning av järnvägsbyggnadsärenden ombesörjes enligt 1907 års instruktion av en överingenjör, när sådan finnes förordnad, och har dylikt förordnande av Kungl. Maj:t meddelats för en tid av fem år i sänder, senast genom nådigt brev den 10 oktober 1913.

Den personal, som i övrigt inom styrelsen särskilt erfordras för behandling av frågor rörande nya statsbanor, förordnas av styrelsen, respektive överingenjören och bildar med överingenjören som närmaste chef byggnadsbyrån. Denna byrå ingår för närvarande icke i järnvägsorganisationen såsom en ordinarie byrå, och beträffande byråns personal — med undantag av överingenjören — äger styrelsen att bestämma löneförmåner och övriga anställningsvillkor.

27 Kung!. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 109.

I detta sammanhang torde böra i korthet erinras om bygga adsbyråns uppkomst och i samband därmed järnvägsbyggnadsärendenas behandling inom styrelsen före år 1908.

Jämlikt nådiga instruktionen för styrelsen med underlydande distriktsförvaltningar den 15 oktober 1897 tillkom det styrelsens banavdelning att handlägga ärenden angående nya järnvägsanläggningar för statens räkning, och ålåg det överdirektören för denna avdelning att bereda samt inför generaldirektören föredraga, respektive själv avgöra dessa ärenden. Redan samma år fann emellertid Kungl. Maj:t i anledning av riksdagens beslut om anläggning av statsbanorna Krylbo—Örebro och Boden— Yttermorjärv jämlikt nådigt brev den 22 december 1897 skäligt bestämma, att hos styreisen finge tills vidare anställas en byrådirektör med åliggande att tillhandagå överdirektören för banavdelningen vid beredningen av alla järnvägsbyggnaderna rörande ärenden. Därmed var grunden lagd till den blivande järnvägsbyggnadsbyrån, som sedermera genom nådigt brev den 4 november 1898 på förslag av styrelsen med hänsyn till ökningen av arbetet med järnvägsbyggnadsärenden utvidgades med anställande av en byråingenjör, en notarie och en revisor. Dessa tjänstemän förordnades till en början i regel endast för två år i sänder.

Sedan 1898 års riksdag beslutat anläggning av och anvisat medel till byggande jämväl av statsbanorna Göteborg—Skee samt Gällivare— Riksgränsen, hade statens järnvägsbyggnadsverksamhet erhållit en sådan omfattning, att det ansågs bliva förenat med mycket stora svårigheter för en och samma person att samtidigt handhava ledningen av banavdelningens och järnvägsbyggnadsavdelningens angelägenheter. På därom gjord underdånig framställning förordnade därför Kungl. Maj:t den 2 september 1898, att en särskild tjänsteman, benämnd överingenjör, skulle anställas med åliggande att inom styrelsen bereda samt dels i vederbörande överdirektörs ställe hos styrelsen föredraga och i övrigt handlägga, dels ock själv avgöra ärenden, som anginge nya järnvägsbyggnader, ävensom närmast under styrelsen leda och övervaka statens järnvägsbyggnaders arbeten. Denna överingenjör, som förordnades för två år i sänder, fick sin verksamhet närmare fastställd genom nådigt brev den 25 november 1898.

Jämlikt nådigt brev den 19 maj 1899 uppdrogs åt överingenjören vid statens järnvägsbyggnader att även handlägga frågor rörande omgestaltningen av bangårdsförhållanden i och invid Göteborg och Stockholm, och den 17 juni 1903 lämnade Kungl. Maj:t samma uppdrag beträffande nya bangårdsanordningar i Hälsingborg, Lund och Malmö;

Byggnads-

hjelp.

Historik.

Byggnads-

byråns

verksamhet.

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

och hava dessa ärenden handlagts av överingenjören, intill dess de genom 1907 års instruktion överflyttades till den då inrättade bangårdsbyrån.

Genom beslut den 31 maj 1906 förordnade Kungl. Maj:t, att från överingenjörens verksamhetsområde skulle undantagas handläggning av ärenden, som anginge undersökningar och utredningar beträffande den ifrågasatta s. k. inlandsbanan, samt att en särskild tjänsteman finge anställas vid järnvägsbyggnaderna med åliggande att med den befogenhet, som förut tillkommit överingenjören, handlägga nyssnämnda ärenden. Denna tudelning av överingenjörens åligganden ägde bestånd till den 31 oktober 1908, då den upphörde samtidigt med det förordnande gavs för överingenjören enligt 1907 års instruktion.

Slutligen må anmärkas, att styrelsen den 30 november 1908, på grund av den omfattning göromålen å byggnadsbyrån tagit, beslutat uppdela dessa göromål på två byrådirektörer, en för administrativa och en för tekniska ärenden, vilken uppdelning fortfarande äger rum.

Personaluppsättningen å byggnadsbyrån under tiden 1899—1913, i vad den avser befattningar av sådan grad, att motsvarande befattningar inom järnvägsstyrelsen bestämmas av Kungl. Maj:t och riksdagen, framgår av bifogade tablå (Bil. A).

Rörande avlöningsförmånerna till i tablån upptagen personal hänvisas till bifogade sammanställning (Bil. B), av vilken framgår den årliga kostnaden, under sådan förutsättning, att byråns tjänstemän varit anställda i ordinarie tjänst vid statens järnvägar samt var för sig uppnått högsta lönegrad.

Enligt bestämmelserna i gällande arbetsordning för järnvägsstyrelsen har byggnadsbyrån till huvudsaklig arbetsuppgift att handlägga ärenden om undersökningar och andra förarbeten rörande nya statsbaneanläggningar, om anläggning av sådana banor ävensom om bestridande av kostnader för undersökningsarbetena samt om anvisande av medel för nya anläggningars utförande. Frågor om jordförvärv och jordbyten samt försäljning av fast egendom beträffande nya statsbanebyggnader skola jämväl beredas av byrån.

Till belysande av byggnadsbyråns verksamhet under åren 1899— 1913 har järnvägsstyrelsen låtit uppgöra en tablå över de nettokostnader, för vilka nya statsbanebyggnader eller undersökningar härför utförts, (Bil. C). Denna tablå utvisar, att sammanlagda beloppet av dessa kostnader uppgår till 103,224,218 kronor 50 öre °) eller i medeltal för år till ej fullt 7,000,000 kronor. Häruti ingå kostnaderna för de i sin helhet

*) Kostnaden för 1913 approximativt beräknad.

29 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

färdigbyggda statsbanorna Krylbo—Örebro, Boden—Morjärv, Göteborg— Skee, Gällivare—Riksgränsen, Morjärv—Lappträsk, Östersund—Ulriksfors, Bastuträsk—Skellefteå—Kallhoimen, Lappträsk—Veittijärvi ävensom de ännu helt eller delvis under byggnad varande statsbanorna Järna— Norrköping, Älfsby—Piteå, Ulriksfors—Volgsjön, Veittijärvi—Karungi— Matarengi, Sveg—Brunflo, varjämte hit räknats järnvägen Gällivare— Porjus, bangårdsanordningarna i och invid Stockholm samt undersökningarna för den s. k. inlandsbanan.

Enligt den av järnvägsstyrelsen i januari 1911 utarbetade och till Kungl. Maj:t överlämnade planen för bedrivande av statens järnvägsbyggnader för tiden 1912—1918 skulle under denna tid för nya statsbanebyggnader erfordras i runt tal 8,000,000 kronor för varje år. Efter sistnämnda år skulle enligt denna plan arbetena bedrivas å inlandsbanan och en tvärbana mellan denna och norra stambanan med ett anslag för de närmast följande tre åren av i medeltal ungefär 7,000,000 kronor för år. Under tiden torde dock krav på andra i planen i fråga icke förutsedda nya statsbanor komma att uppstå, vadan det torde finnas skäl för antagandet, att även efter sistnämnda år statens järnvägsbyggnader under åtskilliga år framåt komma att kräva omkring 8,000,000 kronor årligen.

Emellertid har under de senaste åren fråga uppstått, huruvida det icke vore ur flera synpunkter fördelaktigt, att till järnvägsbyggnad savdelningen överflyttades jämväl planläggning och utförande av nya bangårdar eller större ombyggnader av sådana samt dubbelspår och andra större nybyggnader vid de trafikerade statsbanorna. I detta avseende torde böra omnämnas, att överrevisorerna i sin senast avgivna berättelse vidrört denna fråga och förklarat, att den torde förtjäna att utan dröjsmål göras till föremål för närmare utredning.

Enligt den utredning, som järnvägsstyrelsen med underdånig skrivelse den 27 november 1913 till Kungl. Maj:t avlämnat beträffande anslagsbehov för nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade banor under tioårsperioden 1914—1923, beräknas kostnaderna för nybyggnader av större omfattning komma att utgöra för

broar....................................................

d ubbelspå rsbyggnad er...................

ombyggnad av större bangårdar nya ångfärjelägen ..........................

kronor 1,000,000 » 25,560,000

» 58,328,800

» 1,800,000

Summa kronor 86,688,800

eller i medeltal omkring 8,700,000 kronor om året.

30 Bankonstruk-

tiombyrån.

Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 109.

Förutsätter man, att byggnadsbyråns befattning med anläggningar av nya statsbanor blir av ovan angivna beskaffenhet och därjämte antager, att byggnadsbyråns verksamhet utvidgas så, att byrån även kommer att utföra större arbeten för nya byggnader och anläggningar vid de redan trafikerade statsbanorna, torde kostnaden för de arbeten, som skulle komma att handhavas av byggnadsbyrån, komma att årligen uppgå till ungefär 16,000,000 kronor; och även om dessa belopp väsentligen reduceras, blir i allt fall byggnadsbyrån, i synnerhet med den omläggning av dess verksamhet, som här föreslås, av så stor omfattning, att dess sättande på ordinarie stat måste anses väl motiverat.

Genom att införa byggnadsbyrån som en ordinarie byrå inom styrelsen skulle beaktansvärda fördelar kunna vinnas. Det blir i sådant fall möjligt att dels indraga två nu självständiga byråer, bankonstruktionsoch bangårdsbyrån, och dels uppdela alla bantekniska ärenden i tvänne grupper, den ena omfattande banans bevakning och underhåll samt normala utveckling, den andra omfattande de större nybyggnadsfrågorna. Denna gruppering är ock ur rent organisatorisk synpunkt den lämpligaste.

Frånskiljer man från banbyråns verksamhetsområde de större nybyggnadsärendena, skulle till nämnda byrå kunna överflyttas de ärenden, som enligt gällande instruktion handläggas av bankonstruktionsbyrån, och sistnämnda byrå skulle sålunda helt uppgå i banbyrån.

Flera skäl synas tala för vidtagande av en sådan anordning. Vad sålunda beträffar den gren av bankonstruktionsbyråns verksamhet, som avser åstadkommande av standardkonstruktioner, är det mycket lämpligt, att dessa läggas till den byrå — banbyrån — där erfarenheterna från driften av bananläggningarna löpa in och kunna tillgodogöras. Vad beträffar dess verksamhet för åstadkommande av specialkonstruktioner i och för banbyråns, bangårdsbyråns och byggnadsbyråns byggnadsbehov, är det likaledes tydligt, att arbetena lättare kunna inriktas till att anpassa sig efter arbetsplanerna och till att tjäna de mer eller mindre brådskande behoven, om de ledas av den ena av de tvänne byråföreståndare, som hava intresse av arbetsprodukterna, än som nu av en särskild person, vilken för ett rätt expedierande har att väl samarbeta med ej mindre än tre andra och förstå deras synpunkter vid sina dispositioner.

Sammanslås på detta sätt ban- och bankonstruktionsbyråerna, skulle den sistnämnda byråns särskilda föreståndare försvinna och dess tvänne avdelningar för broar in. m. samt för signal- och säkerhetsanläggningar med var sin byråingenjör av I klass samt övriga personal ingå som

KlingI. Maj: is Nåd. Proposition Nr 109.

underavdelningar av banbyrån, vilken byrå därefter med den där förut befintliga byråingenjören av I klass för banärenden skulle erhålla tre särskilda underavdelningar under en sammanhållande byråchef.

Vad angår bangårdsbyrån, synas de ärenden, som där handläggas, lämpligen böra ånyo överflyttas till byggnadsbyrån.

Frånsett några mindre bangårdsärenden, beträffande vilka den avdelning, byrån kommer att bilfla i byggnadsbyrån, naturligtvis efter samråd mellan byråchefen för banbyrån och överingenjören vid byggnadsbyrån, måste tillhandagå banbyrån med uppgörande av ritningar o. d., är bangårdsbyråns verksamhet övervägande av nydanande art, fallande helt och hållet inom byggnadsbyråns arbetsområde, varest såväl för projekterande av som särskilt för beräknandet av kostnaden för anläggningarna måste finnas särskilt kvalificerade arbetskrafter med samlad erfarenhet om moderna arbetsmetoder, arbetspriser m. m.

Efter bangårdsbyråns inflyttande i byggnadsbyrån skulle sistnämnda byrå uppdelas på en avdelning för projekterande och utförande av nya bangårdar och för större ombyggnader av äldre dylika och en för projekterande och utfilande av nya statsbanor, dubbelspår samt andra större nybyggnader vid de trafikerade banorna. Dessa avdelningar skulle under överingenjören såsom chef för byrån och med nuvarande tjänsteställning förestås av var sin överingenjörsassistent med nuvarande byrådirektörs tjänstegrad. Denna ställning bör tillkomma dem, dels på grund av vikten av det arbete dem underställda avdelningar komma att utföra, dels därför att de måste äga förmans ställning gent emot de arbetsledande ingenjörerna å arbetslinjerna. De måste också hava motsvarande löneförmåner för att staten i den skarpa konkurrensen med den privata ingenjörsverksamheten må kunna förvärva och behålla det bästa möjliga av den kvalificerade fackkunskapen.

Den nu å byggnadsbyrån anställda byrådirektören för administrativa ärenden torde, vid bifall till förevarande omorganisationsförslag, icke vidare behöva bibehållas i denna egenskap. En del av de göromål, som det nu tillhör honom att bereda och föredraga inför överingenjören, torde nämligen, i händelse byggnadsbyrån sättes på ordinarie stat, komma att, enligt gällande instruktion och arbetsordning för järnvägsstyrelsen, överflyttas till annan byrå. Sålunda torde det bliva kameralbyrån, som under nu angivna förutsättning skulle komma att handlägga frågor om pension till arbetare och övrig personal vid statens järnvägsbyggnader ävensom de vid granskning av statens järnvägsbyggnaders räkenskaper

Bangårds-

byrån-

Den nya byggnadsbyrån.

32 Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 109.

framställda revisionsanmärkningarna; och likaledes lärer det enligt instruktionen tillkomma styrelsens ombudsman att utföra och bevaka styrelsens talan i de rättegångsärenden, som beröra statens järnvägsbyggnader.

Det torde dock icke låta sig göra att alldeles slopa ifrågavarande befattning. Utom de rent tekniska ärenden, som det skulle tillhöra de båda överingenjörsassistenterna å byggnadsbyrån att en var inom sitt område handhava, förekommer å byrån på grund av den direkt i byggnadsarbetet ingripande verksamheten en del ärenden av mera kameral och juridisk natur, som röra byråns verksamhet i dess helhet och därför icke lämpligen böra eller kunna behandlas av vederbörande överingenjörsassistent, enbart i vad hans avdelning vidkommer. Dit höra exempelvis en del personalfrågor, bokförings- och registreringsärenden samt frågor om byggnadscentralförrådet, arbetarmatrikeln m. m. Vidare kan erinras om sådana ärenden rörande jordförvärv och jordbyten samt försäljning av fast egendom, varmed byggnadsbyrån har att taga befattning och vilka i många fall äro av mycket omfattande beskaffenhet. Den principen måste nämligen även här följas, liksom vad beträffar den tekniska delen av byråns verksamhet, att byggnadsbyrån först efter färdigt resultat överlämnar nyanläggningarna till drift och handhavande av järnvägsförvaltningens därför avsedda organ, och markförvärvsfrågorna böra därför vara av byggnadsbyrån fullt klarställda, innan de förvärvade områdena överlämnas till disposition av samma organ. Det torde vidare kunna antagas, att dessa senare ärenden efter tidpunkten för bangårdsbyråns sammanslagning med byggnadsbyrån snarare komma att till- än avtaga i antal och betydenhet. Vid sådant förhållande torde det anses nödvändigt, att erforderligt biträde beredes överingenjören vid handläggning av dessa och andra liknande frågor. Det synes därför lämpligt att i stället för den nuvarande administrativa byrådirektören å byggnadsbyrån anställa en tjänsteman med åliggande att biträda överingenjören vid handläggning av ärenden av ovan angivna art ävensom att leda och övervaka de kamerala göromålen å byggnadsbyrån.

Denna tjänsteman, som, för att rätt fylla sin uppgift, måste äga både teoretisk och praktisk juridisk utbildning, synes, med hänsyn såväl till arten av de åligganden, som skulle tillhöra honom, som ock till hans förmansställning i förhållande till byggnadsbyråns ej tekniska befattningshavare, böra i tjänste- och avlöningshänseende jämställas med den kategori av tjänstemän, till vilken föreslagits, att ombudsmannen skulle uppflyttas. Då denna tjänsteman skulle i huvudsak övertaga nuvarande notariens åligganden, skulle en tjänsteman i notarieställning ej

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

vidare erfordras å byggnad sbyrån. Tjänstemannen ifråga torde böra benämnas sekreterare och ombudsman.

Bilagda schema (bil. D) angiver, vad angår byråingenjörsbefattningarna av I klass och därmed jämställda eller högre befattningar, sammansättningen av de bantekniska byråerna inom styrelsen dels enligt nu gällande bestämmelser, dels enligt här föreliggande förslag.

Med den ifrågasatta omgestaltningen av de bantekniska byråerna och byggnadsbyråns uppförande såsom ordinarie byrå skulle avsevärda fördelar vinnas icke blott, såsom ovan framhållits, med hänsyn till åstadkommande av bättre och enklare organisation av styrelsens verksamhet på det bantekniska området utan även beträffande linjearbetet.

I sistnämnda avseende må särskilt anmärkas, att distriktsförvaltningarnas arbete med projekterande och utredningar samt utförande av större nybyggnader och anläggningar skulle komma att väsentligen underlättas. När hälst behov av dylika större nya byggnader och anläggningar uppstode å ett distrikt, skulle vederbörande förvaltning kunna inskränka sig till att därom göra anmälan hos styrelsen, vilken det sedan skulle tillkomma att genom sin byggnadsbyrå verkställa alla undersökningar och utredningar samt att därefter i samråd med distriktsförvaltningen uppgöra nödiga förslag och sedan gå i författning om arbetenas utförande.

Om de å distrikten förekommande nybyggnadsarbetena av större omfattning överflyttas till bvggnadsbyrån och utföras genom dess byggnadsbefäl, kommer detta givetvis att fördelaktigt återverka på det arbete i övrigt, som ombesörjes av banbefälet vid ett distrikt. Detta arbete skulle efter en dylik överflyttning huvudsakligen komma att omfatta personalens rätta användning, inspektion av banan, dess bevakning och underhåll med därtill hörande mera regelbundet återkommande byggnadsarbeten av mindre omfattning. Särskilt skulle därigenom tid vinnas för utövande av den banbefälet åliggande inspektionsskyldigheten, vilken, enligt vad erfarenheten visat, banbefälet under nu förhanden varande förhållanden icke kan i önskvärd omfattning fullgöra på grund därav, att dess tid för mycket upptages av utrednings- och expeditionsarbete. Arbetet å respektive bansektioner kommer att bliva mera jämnt fördelat, och sektionernas längd kan bättre avpassas, om de onormala tillskotten i arbetsbördan undanröjas, därigenom att alla erforderliga större nybyggnader och anläggningar å distrikten komma att utföras under överinseende och ledning av byggnadsbyrån och dess byggnadsbefäl i stället för av vederbörande banbefäl.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 74 höft. (Nr 109.) 5

Fördelarna för linjearbetet med de föreslagna ändringarna inom det bantekniska området.

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

Möjligheten av indragning i övrigt.

Det torde för övrigt praktiskt taget ej vara möjligt att genomgående upprätthålla den speciella kompetens hos banbefälet, som erfordras för planläggning, organisation och utförande av större nybyggnadsarbeten, synnerligast som på detta område tekniken är stadd i hastig utveckling och arbetskonjunkturerna för övrigt äro växlande. Det synes därför även ur denna synpunkt vara bättre att anställa särskild, under byggnadsbyrån hörande personal för utredning och planläggning av ifrågavarande byggnadsarbeten samt att, där byggnadsarbetenas omfång så kan anses föranleda, upprätta tillfälliga byggnadssektioner för dessa arbetens utförande. Särskilt framhålles den möjlighet till utbyte av tjänstemän mellan bantjänsten och järnvägsbyggnaderna, som härvidlag skulle erbjuda sig; och skulle man därigenom å ena sidan för ifrågavarande byggnadsarbeten kunna erhålla de lämpligaste befälskrafterna och å andra sidan bereda järnvägsbyggnadernas befälspersonal tillfälle att under tjänstgöring vid statens trafikerade järnvägar få nödiga insikter i banans underhåll och att sålunda även ur denna synpunkt och med hänsyn till driftens krav kunna bedöma ändamålsenligheten av sättet för banbyggnadsanläggningarnas utförande.

Genom byggnad sbyråns inordnande i styrelsens organisation såsom en ordinarie byrå skulle vidare ernås en fullt enhetlig och fullständig disposition av byggnadscentralförrådet.

Slutligen skulle därigenom även möjlighet vinnas att i någon mån skaffa statens järnvägsbyggnaders tjänstemän en tryggare ställning genom den jämnare arbetstillgång, som skulle uppstå, då jämväl byggnadsarbeten för statens trafikerade banor komme att uppdragas åt byggnadsbyrån.

Genom att förbättra den vid statens järnvägsbyggnader anställda personalens ställning torde också yppa sig möjlighet till lättare rekrytering av samma personal ävensom att för den förvärva och där kvarhålla väl kvalificerade ingenjörer och övrig befälspersonal.

Ytterligare indragning av byråer inom styrelsen kan ej lämpligen ifrågakomma.

Det kan ej tänkas, att förrådsbyrån med sin särställning inom styrelsens arbetsområde skall kunna indragas inom annan byrå. Överrevisorerna hava gång efter annan framhävt denna förrådsbyråns särställning, och styrelsen själv har i sina organisationsförslag 1912 betonat vikten av självständig föredragande av förrådsärenden.

Då de frågor, som handläggas inom administrativa och kamerala byråerna, ofta beröra förvaltningen i sin helhet, skulle ju den tanken

35 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

ligga nära till hands, att dessa två byråer lämpligen borde sammanslås. Vid närmare prövning visar sig dock detta icke möjligt. Styrelsen har redan haft tillfälle att angiva sin ståndpunkt härutinnan, i det styrelsen vid avgivandet av underdånigt utlåtande den 26 november 1913 över departementalkommitténs betänkande betonade, att även med den av kommittén förordade utflyttning av ärenden från kameralbyrån till andra centrala verk det icke vore möjligt sammanslå dessa två byråer. Styrelsen hade låtit verkställa granskning av registraturen och utfärdade föreskrifter för femårsperioden 1908— 1912 och därefter i utlåtandet sammanfört de särskilt framträdande ärenden, som påkallat byrådirektörs direkta handläggning och ansenligt tagit hans tid i anspråk, därvid för de särdeles stora ärendena angivits vederbörande sidantal. Och uttalade styrelsen, att enligt styrelsens bestämda uppfattning man skulle genom den ifrågasatta sammanslagningen vidkommande ifrågavarande verksamhetsområde återkomma till den betänkliga situation, som förelåg före omorganisationen 1907, då i saknad av tillräckligt antal kvaliflcerade arbetskrafter de stora frågorna ej kunde företagas till utredning och avgörande, utan arbetet i stort sett inskränkte sig till löpande ärenden. Återgång till detta borde ej få äga rum. Vad styrelsen sålunda uttalat vidhåller styrelsen i alla delar.

Vad angår de trafiktekniska byråerna, trafikbyrån och tidtabellsbyrån, har den förstnämnda byrån redan nu ett så betydande arbetsfält, att det under inga förhållanden kan ifrågakomma att ytterligare betunga denna byrås arbetsbörda. Enligt den utredning, styrelsen lämnade vid avgivande 1912 av sitt organisationsförslag, har även tidtabellsbyrån, vilken byrås benämning är vilseledande och på grund av arten av verksamheten därstädes synes böra utbytas mot »tidtabells- och vagnbyrån», ett avsevärt antal ärenden av större vikt under sin handläggning, och vad slutligen militärbyrån angår, kan denna byrå med dess allvarliga uppgift att handlägga ärenden för statens järnvägars användande för militära ändamål såväl i fred som i krig givetvis icke ifrågasättas till indragning. Indragning av någon av nu berörda byråer kan således ej äga rum.»

Järnvägsstyrelsen yttrar sig härefter om avlöningsförmånerna för de här ifrågavarande befattningshavarna och anför därvid följande.

»Vad angår löneförmånerna för här ovan omhandlade befattningar, torde för den nya souschefen böra bestämmas samma arvode som för den nuvarande. Arvodet till denna utgår med 12,000 kronor för år, varifrån skaLl, för beredande av en årlig pension åt honom av 6,000

Avlönings-

förmåner.

36 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 109.

kronor, avdragas ett årligt belopp av 360 kronor. Vad anställningstiden beträffar, torde det böra bero på Kungl. Maj:ts prövning för vilken tid den nya souschefen skall förordnas. Enligt nu gällande bestämmelser förordnas souschefen första gången för en tid av sex år och för tre år, om förordnandet förnyas.

Vidkommande överingenjören torde förordnande för honom böra som hittills utfärdas för tidsperioder av fem år. Med hänsyn till vikten av denna befattning och angelägenheten av att för densamma kunna erhålla eu man med full kännedom om den moderna såväl tekniska som ekonomiska utvecklingen på nybyggnadsområdet samt till hans i jämförelse med föreståndare för byrå givna särställning såsom direkt dirigerande arbetet å linjen bör arvodet vara detsamma som nu utgår, eller 12,000 kronor för år. Frågorna om den pension, som bör utgå till överingenjören samt om de avgifter, som av honom böra härför erläggas, torde lämpligen böra ordnas på samma sätt som för souschef.

Vad vidare angår byrådirektörernas, ombudsmannens och vissa notariers löneförhållanden, torde de av styrelsen i dess förslag år 1912 anförda och av Kungl. Maj:t och statsutskottets majoritet godkända skälen för en ökning av dessa befattningshavares avlöningsförmåner vara av den beskaffenhet, att det måste anses vara både med klokhet och rättvisa förenat att icke uppskjuta en förbättring av samma förmåner. Vid ärendets behandling i statsrådet underströk också föredragande departementchefen de av järnvägsstyrelsen i fråga om byrådirektörerna anförda skälen, i det han bl. a. anförde följande:

'Den svaga avlöningen för byrådirektöreraa, ännu mera kännbar genom att dessa ha sin stationsort i Stockholm med dess höga levnadskostnader och genom att för ett flertal av byrådirektörsbefattningarna erfordras teknisk utbildning, vadan konkurrens också råder med den enskilda industrien, där liknande eller högre löner ofta betalas på även mindre ansvarsfulla befattningar, har också medfört, att byrådirektörerna, när tillfälle givits, sökt sig ut till distrikten. Överrevisorerna, som vid flera tillfällen uppmärksammat detta förhållande, yttra också i sin berättelse för år 1910 följande:

'Under tiden sedan överrevisorerna avgåvo sin berättelse för år 1909 hava tvänne byrådirektörer lämnat järnvägsstyrelsen för att övertaga tjänstebefattningar på linjen. Ehuru järnvägsstyrelsen härigenom gått miste om dugliga krafter, vore härom måhända ingenting att säga, därest de ifrågavarande fallen vore att ause som undantagsfall. Men så är nog icke händelsen, utan torde dessa fall böra tillmätas symptomatisk betydelse. Vore organisationen väl avvägd, borde statens järnvä-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

gars mest dugande tjänstemän eftersträva plats inom järnvägsstyrelsen. De relaterade fallen antyda en strävan i motsatt riktning från styrelsen till linjen, vilken strävan till men för statsbanorna kan befaras leda till järnvägsstyrelsens försvagande.’

Styrelsen yttrar vidare:

»I sin underdåniga framställning av den 23 augusti 1912 framhöll styrelsen, att nödvändigheten att tillförsäkra styrelsen erfarna arbetskrafter å olika områden krävde, att ett utbyte av personal ägde rum mellan linjen och styrelsen.

Nedanstående tablå över nu gällande arvoden för tjänstemän, beträffande vilka tjänsteutbyte kan tänkas ske, visar de svårigheter, som under nuvarande avlöningsförhållanden förefinnas att för arbetet inom styrelsen erhålla lämplig personal från linjen. För att i förevarande avseende vinna full jämförelse mellan styrelsens och linjens tjänstemän har i tablån icke medtagits ersättning för bostad och bränsle respektive däremot svarande uppskattning av förmånen av bostad in natura, emedan denna ersättning eller värdering varierar efter olika platsers dvrhetsgrad. 1 fråga om denna jämförelse är att märka, att ifrågavarande linjetjänster åtminstone i vissa fall torde ställa sig mera begärliga än motsvarande befattningar i styrelsen till följd av den större självständighet och omväxling, som tjänstgöringen i dessa grader å linjen erbjuder, mot vad förhållandet är i styrelsen.

Arvoden

38 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 109.

Vad först angår de icke tekniska tjänsterna, framgår av tablån i fråga, att det väl är fördelaktigt för en notarie respektive byrådirektör att bliva trafikinspektör respektive avdelningsföreståndare å linjen, men däremot är det ej sannolikt, att en trafikinspektör av 1 klass med den självständiga ställning, tjänsten innebär, önskar mottaga en byrådirektörsbefattning och att än mindre en avdelningsföreståndare kan tänkas vilja mottaga en byrådirektörsbefattning.

På enahanda sätt förhåller det sig inom det tekniska området, i det att det alltid är förmånligt för en byråingenjör av 2 klass respektive byrådirektör att bliva förflyttad till motsvarande tjänst å linjen, men föga möjlighet torde finnas att få ban- och maskiningenjörer respektive banoch maskindirektörer att övertaga mot deras befattning svarande poster i styrelsen.

Ovan angivna svårigheter att förvärva duglig linjepersonal för styrelsearbetet torde bliva i viss mån avhjälpta, om, såsom nedanstående tablå utvisar, vissa notarietjänster förändras till sekreterartjänster och arvodet för dem sålunda blir lägst 4,200 kronor och högst 5,100 kronor, om arvodet för byråingenjör av 1 klass sättes lägst 4,800 kronor och högst 5,700 kronor samt om de i vissa byrådirektörers ställe föreslagna byråchefer uppföras med ett arvode av lägst 6,000 kronor och högst 6,900 kronor.

Arvoden

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

39 Efter fastställande av en sådan löneskala, som i förestående tablå angives, skulle det icke möta någon svårighet att, om så befunnes vara ur tjänstens synpunkt önskvärt, förflytta en trafikinspektör av 2 klass till styrelsen såsom sekreterare, d. v. s. byråchefs närmaste man. Likaledes skulle därigenom möjlighet beredas att såsom byråingenjör av 1 klass placera, förutom ban- och maskiningenjörer av 2 klass med erfarenhet från linjetjänsten, även de med byråingenjören lika avlönade banoch maskiningenjörerna av 1 klass, vilka — till skillnad från trafikinspektörer av 1 klass, som hava samma slags tjänstgöring som trafikinspektörer av 2 klass — genom sin placering på distriktsexpeditionerna ernå en för styrelsens behov värdefull utbildning; och slutligen skulle av den föreslagna förändringen följa, att en trafik-, ban-, respektive maskindirektör kunde utan ekonomisk uppoffring mottaga förflyttning till befattning såsom byråchef i styrelsen. För sistnämnda befattningshavare har i enlighet med det förut avgivna förslaget härom, där så anses lämpligt, ansetts böra ifrågakomma förmånen av fri bostad.

För de två överingenjörsassistenterna på byggnadsbvrån har införts en ny arvodesklass, nämligen 5,400—6,300, liggande mellan byrå ingenjörs av 1 klass och byråchefs. Att för dessa tjänstemän erfordras en relativt hög avlöning, beror på deras ställning i befälföringshänseende samt på vikten av deras arbete och angelägenheten att kunna erhålla de bästa krafter på området. Den särställning i tjänstehänseende, som innehaves av maskininspektören och telegrafdirektören eller de förutvarande byrådirektörerna för maskininspektionsbyrån och telegrafbyrån, talar för, att enahanda avlöning bör tillerkännas dessa tjänstemän.

Avlöningens belopp har styrelsen så nära som möjligt sökt anpassa efter den avlöning, som kommerskollegiikommittén föreslagit för byrådirektörerna i kommerskollegium. En jämförelse mellan de tjänster, som skulle innehavas av byrådirektörerna i kommerskollegium och dem, som skulle förvaltas av ovannämnda, av järnvägsstyrelsen till en slutlön av 8,100 kronor föreslagna tjänstemän, visar ock en nära överensstämmelse i fråga om arten och vikten av ifrågavarande befattningar. Liksom byrådirektör i kommerskollegium skola järnvägsstyrelsens berörda tjänstemän hava att i regel självständigt öva viss inspektionsmvndighet liksom de ock böra erhålla i uppdrag att inom vissa gränser själva avgöra samt i övrigt till avgörande inför vederbörande beslutande föredraga de till ifrågavarande tjänstemäns verksamhetsområden hörande ärenden.

För sekreteraren och ombudsmannen på byggnadsbyrån har avsetts samma lönevillkor som för ombudsmannen, vilket motiveras med hans likartade verksamhet och utbildning samt hans ställning som förestån-

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

Förändring av byråingenjörsbefattning å maskinbyrån.

Förslagets

ekonomiska

innebörd.

dåre direkt under överingenjören för byggnad sbyråns kamerala och administrativa arbeten.

1 samband med den här föreslagna löneregleringen har styrelsen ansett sig böra hemställa om inrättandet av ytterligare en byråingenjörsbefattning av 1 klass å maskinbyrån, varvid samtidigt skulle indragas en byråingenjörsbefattning av 2 klass. Denna hemställan har föranletts av behovet att åt den tjänsteman, som har den omedelbara ledningen av maskinbyråns arbeten med lokomotivkonstruktioner om hand, bereda en mot arbetets krävande natur svarande ställning och avlöning. Hithörande arbeten bestå dels uti uppgörandet av förslag till nya lokomotivtyper, dels i utarbetandet i detalj av alla erforderliga arbetsritningar. Vidare är att märka, att befattningen såsom lokomotivkonstruktör vid inträffande ledighet är svår att fylla, emedan tillgången till kompetenta aspiranter är ringa. Det är därför behövligt, att platsen erhåller en sådan avlöning och tjänstegrad, att verkligt kompetenta personer, jämväl utom verket, kunna finna med sin fördel förenligt att vid inträffande ledighet eftersträva platsen samt där kvarstanna.

Det är sålunda enligt styrelsens åsikt fullt motiverat, att lokomotivkonstruktören å maskinbyrån erhåller byråingenjörs av 1 klass tjänsteställning. Styrelsen har fördenskull i sitt förslag utbytt en byråingenjörsbefattning av 2 klass å maskinbyrån mot en dylik av 1 klass.

Förslagets ekonomiska innebörd belyses närmare av bilagda tablå (Bil. E), angivande för jämförelse dels kostnaden i lägsta och högsta löneklasserna för nuvarande antal byråpersonal jämlikt § 3 i nådiga instruktionen av den 31 december 1907 ävensom därmed jämförlig personal vid nuvarande byggnadsbyrån dels kostnaden — i lägsta och högsta klass — för motsvarande personal enligt de nya lönesatserna i det föreliggande ändringsförslaget.

Av tablån framgår, att förslaget, då hänsyn tages till högsta löneklasserna, ställer sig 30,300 kronor dyrare än motsvarande i gällande avlöningsstat och att sålunda uppstår en mindre kostnadsökning, än det för förra årets riksdag framlagda förslaget innebar eller 36,300 kronor. I jämförelse med de fördelar, som genom förslaget skulle vinnas för en affär av statsbanedriftens stora och alltjämt växande omfattning, torde berörda ökning böra anses relativt obetydlig.

Trots tillkomsten av en ny souschef har antalet ifrågavarande tjänstemän minskats från 53 till 52, under det att antalet byråer med föredragande föreståndare nedbringats från 17 till 12. Den omständigheten,

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109. 41

att nya kvalificerade arbetskrafter med bär nedan angivna särskilda undantag sålunda ej föreslagits, framhäver med all tydlighet, att här — i motsats mot vad sektionssystemet innebär — icke gäller någon egentlig omorganisation utan en av förhållandena påkallad ändring av nu gällande avlöningsbestämmelser.

Byråerna och därunder lydande, här berörda tjänstemäns gruppering dels enligt nuvarande organisation, dels enligt föreliggande förslag framgår av bilagorna F och G.

Berörda minskning av byråernas inom det bantekniska området antal kan företagas endast under förutsättning, att den nuvarande jämvägsbyggnadsbyrån införes bland de ordinarie byråerna. Skulle så ej kunna ske, måste under alla förhållanden bangårdsbyrån bibehållas, och ifrågasättas kan blott, att bankonstruktionsbyrån skulle kunna klyvas samt bro- och bankonstruktionerna föras till banbyrån och växel- och signalsäkerhetskonstruktionerna till bangårdsbyrån. Både bankonstruktionsoch bangårdsbyrån kunna under inga förhållanden införas i den redan under nuvarande förhållanden ansträngda banbyrån. Järnvägsbyggnadsbyrån kommer emellertid då att ändock få bibehållas, visserligen icke som ordinarie, men dock som den trettonde byrån. Dess nuvarande och blivande arbete kan nämligen ej heller på några villkor läggas varken till banbyrån eller bangårdsbyrån. Tvärtom måste man såsom en förutsättning för att kunna klyva bankonstruktionsbyrån på ovan antytt sätt i stället tänka sig, att järnvägsbyggnadsbyrån även som extra avsevärt utökas, emedan arbetsområdet för densamma — ehuru icke ordinarie byrå — måste för att lätta banbyråns och i synnerhet distriktsförvaltningarnas arbetsbörda tillökas med de större nybyggnadsarbetena vid de trafikerade järnvägarna, i likhet med vad som skedde t. ex. med 1902 års beslutade bangårdsanordningar i och invid Stockholm. I

I anslutning till vad vid senaste löneregleringen för statsbanepersonalen ägde rum, synes rättvisa och billighet fordra, att de nya avlöningsbestämmelserna för de av förslaget berörda befattningar inom nuvarande byråer å ordinarie stat må omedelbart efter bestämmelsernas trädande i kraft varda i sin helhet gällande för dessa befattningshavare, såsom om bestämmelserna varit tillämpade under vars och ens tjänstetid såsom ordinarie i nu innehavande byrådirektörs, byråingenjörs av I klass, ombudsmans eller notariebefattning, dock ej för längre tid tillbaka än till tiden för senaste löneregleringens trädande i kraft eller den 1 januari 1908, i vilket avseende övergångsbestämmelser böra efter riksdagens medgivande av Kungl. Maj:t utfärdas.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sarnl. 74 käft. (Nr 109.) 6

övergångs-

bestämmelser.

42 Kungl. Maj:fs Nåd. Proposition Nr 109.

Behovet av två nya notarier utan samband med föreliggande ändringsförslag.

Då, såsom förut anförts, behovet av den nja souschefsbefattningen är trängande, synes böra stadgas, att densamma må tillsättas redan under år 1914 vid den tidpunkt, Kungl. Maj:t kan Unna lämplig.»

Styrelsen förmäler sig därefter vidhålla sitt förut avgivna förslag, att föreståndaren för kontrollkontoret benämnes överkontrollör.

Utöver vad styrelsen sålunda anfört om inrättandet av en ny souschefsbefattning, om omplacering och fördelning av de inom styrelsen befintliga kvalificerade arbetskrafterna samt om vissa erforderliga löneförbättringar framhåller styrelsen, att utan samband med nu återgivna ändringsförslag i fråga om styrelsens organisation föreligger omedelbart behov av ökad arbetskraft såväl å trafikbyrån som ock, såsom en följd av den föreslagna trafikstadgans antagande, å den nya inrikes taxebyrån.

I sin underdåniga skrivelse den 23 augusti 1912 anförde styrelsen v id sin redogörelse för sektionschefssystemet beträffande trafikbyrån, bland annat, följande:

»Å denna byrå handläggas, bland annat, ärenden, som röra säkerhets- och signalanordningarna samt tjänstgöringsreglementen för enskilda järnvägar, utförandet av tjänsten å stationer och tåg, anordningar för besörjandet av godsbefordringen och trafiken vid de stora helgerna och andra tillfällen av större trafikstegring, de ofta svårlösta frågorna rörande begagnande av föreningsstationer och ett stort antal personalärenden, häribland frågor om utbildning av den till trafikavdelningen hörande personalen. Med järnvägsnätets — såväl statens som de enskilda järnvägarnas — utsträckning har omfattningen av byråns verksamhet i avsevärd grad tilltagit. Att märka är vidare, att byrådirektören å trafikbyrån kanhända mer än annan ledamot av styrelsen är upptagen av samråd med linjebefälet.»

Med avseende å fördelningen och föredragningen av de ärenden, som sålunda angivits huvudsakligen påvila trafikbyrån, föreslog styrelsen i nyssnämnda skrivelse följande:

»Sektionschefen ••

Föredrager ärenden rörande befordran, avsked och entledigande av personal, personalinstruktioner, organisationsärenden rörande stations- och tågtjänsten, ärenden rörande allmänna grunder för begagnande av gemensamma stationer, trafikerande av ångfärjeleder, avlönings- och kostnadsstaten för trafikavdelningen, denna sektion berörande ärenden rörande trafiksäkerheten å statens järnvägar, ärenden rörande tjänstgöringsreglementen å enskilda järnvägar, öppnande för trafik av nya bandelar, besörjandet av trafiken vid de störa helgerna och andra tillfällen av stor trafikökning, saklig granskning av trafikavdelningens utgifter.

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 109.

43 En byrådirektör;

Föredrager personalärenden i övrigt, ärenden rörande anordningar för besörjande av person- och godstrafik i allmänhet, fribefordran för järn vägspersonal, allmänna villkor och bestämmelser om trafikering av håll- och lastplatser samt sidospår, benämning å stationer, håll- och lastplatser, begagnande av gemensamma stationer i övrigt, förhållandet till postverket i vad rör trafiktjänsten, ordningsföreskrifter, åtgärder för hämmande av smittosamma sjukdomar, allmänna bestämmelser rörande undersökningar vid oregelmässigheter under transporter,, affärsrörelse inom järnvägens område».

Härjämte föreslog styrelsen, att å trafikbyrån skulle såsom byrådirektörens närmaste man finnas en sekreterare.

I nu föreliggande skrivelse framhåller styrelsen vidare i ämnet:

»Detta förslag till ärendenas fördelning med hänsyn till föredragningen vilar visserligen på sektionschefssystemet, men då icke ett enda av de uppräknade ärendena faller utom den nuvarande trafikbyråns verksamhetsområde, är denna fördelning av föredragningsskyldigheten i och för sig icke beroende på den ena eller andra principen. Tydligt torde emellertid i varje fall vara, att den arbetsbörda, som sålunda påvilar trafikbyrån, är stor. Erfarenheten ger också stöd åt det nu anförda, i det att styrelsen redan under de gångna åren sett sig nödsakad att genom inkallande för längre eller kortare tider av kvalificerade tjänstemän från linjen anskaffa erforderliga dylika arbetskrafter, varjämte styrelsen funnit nödvändigt att tidvis uppdraga åt byråns ordinarie notarie att föredraga vissa ärenden.

Med åberopande av detta förhållande och med hänvisning till bilagan G, varav disproportionen mellan trafikbyråns och övriga byråers föreslagna tillgång på kvalificerade arbetskrafter tydligt framträder, får styrelsen hemställa, att vid genomförande av styrelsens ovan framlagda förslag eu ny befattning av notariegrad tilldelas trafikbyrån.

Vidkommande erforderlig ny arbetskraft å inrikes taxebyrån i samband med trafikstadgans antagande må erinras, att, såsom framhållits i styrelsens underdåniga betänkande av den 26 april 1912 angående ny trafikstadga, överflyttningen av ersättningsmålen från trafikdirektörerna till styrelsen nödvändiggör anställandet av en ny notarie å den nuvarande inrikes godstaxebyrån. Denna notarie skulle givetvis enligt den nya ordningen placeras å inrikes taxebyrån.»

På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i nådig propositon till innevarande års riksdag föreslå riksdagen att dels besluta erforderliga ändringar i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar samt i lagen den 4 juli 1910 angående

Styrelsens

hemställan.

44 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 109.

Beseryation till jfirnyägrsstyrelsensrörslag’.

rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar, i vilka avseenden järnvägsstyrelsen jämväl avgivit förslag, dels medgiva, att övergångsbestämmelser må enligt vad ovan omförmälts av Knngl. Maj:t utfärdas.

Från den av järnvägsstyrelsen sålunda uttalade meningen var en ledamot, byrådirektören Billing, skiljaktig.

Billing var en av reservanterna mot järnvägsstyrelsens år 1912 framlagda förslag till omorganisation och vidhåller nu sin då uttalade mening, att den nu gällande organisationen, som grundar sig på det s. k. byrådirektörssystemet, gått i rätt riktning och att de nuvarande olägenheterna kunna avhjälpas genom en sådan utveckling av detta system, att en ny överdirektörsbefattning inrättas, samt genom höjning av byrådirektörernas löneförmåner.

Sedan nämnda tidpunkt har intet inträffat, säger reservanten, som rubbat hans åsikt, att sakkunskapen skall direkt framträda inför den beslutande myndigheten (chefen eller souschefen), om onyttigt dubbelarbete skall kunna undvikas och största möjliga snabbhet i ärendenas handläggning vinnas. Då det nu visat sig nödvändigt att lätta chefens arbetsbörda, bör enligt reservantens mening beslutanderätten ytterligare uppdelas genom tillsättande av en ny souschef och överlämnande till byråföreståndarna av vidsträcktare befogenhet att avgöra en del ärenden, men däremot böra icke skapas några mellanled mellan den verkliga sakkunskapen och den beslutande myndigheten.

Reservanten utvecklar sin mening sålunda.

»Det av majoriteten nu biträdda förslaget är visserligen avvikande från det av styrelsen den 23 augusti 1912 framlagda, men till en del är likväl bibehållet sistnämnda förslag, det s. k. sektionschefssystemet. Om man nämligen närmare ser till, på vilka områden indragning av byråer föreslagits, framträder tydligt, att denna indragning blivit ojämnt fördelad. Under det att på trafik- och taxeområdet endast en byrå är föreslagen till indragning, skulle på det tekniska området indragas icke mindre än fyra byråer, därav tre på banavdelningen. Frånsett byggnadsbyrån, som förut funnits som extra byrå, skulle på detta område komma att bibehållas endast en byrå (banbyrån) i stället för nuvarande fyra byråer (banbyrån, bankonstruktionsbyrån, bangårdsbyrån och telegrafbyrån). I detta avseende skiljer sig förslaget således icke mycket från sektionschefssystemet av år 1912.

Visserligen är därvid förutsatt, att telegrafbyrån skulle som en underavdelning flyttas in under byrån för elektrisk drift, som skulle ombildas till eu elektroteknisk byrå, men detta oaktat, och fastän en del

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109. 45

av banbyråns nuvarande arbetsbörda skulle läggas till byggnadsbyrån, skulle, vid genomförande av förslaget att på banbyrån sammanhopa en sådan massa olikartade frågor, kravet på sakkunskapens framträdande direkt inför den beslutande komma att bliva åsidosatt och ett onyttigt dubbelarbete med åtföljande olägenheter bliva följden.

Samma olägenheter skulle även bliva följden av den löreslagna sammanslagningen av telegrafbyrån och byrån för elektrisk drift.

Visserligen handlägger telegrafbyrån för närvarande vissa ärenden, som beröra byråns för elektrisk drift arbetsområde, såsom t. ex. en del belysningsfrågor, men å andra sidan förekomma vid telegrafbyrån än flera frågor, som hava nära samband med bankonstruktionsbyråns avdelning för signal- och säkerhetsväsende. Till telegrafbyråns verksamhetsområde hör vidare handläggning av alla ärenden rörande telegrafoch telefonväsendet vid statens järnvägar, och dessa frågor fordra en speciell sakkunskap av sådan omfattning, att densamma icke rimligtvis kan vara till finnandes hos den för handläggning av ärenden rörande elektrisk järnvägsdrift speciellt anställde föredraganden. Dessutom synes det uppenbart, att bankonstruktionsbyråns avdelning för signal- och säkerhetsväsende i jämförelse med dess behov av samarbete med banbyrån har ett minst lika stort behov av intimt samarbete med trafikbyrån, som handlägger övriga ärenden rörande säkerhetstjänsten. Aven i fråga om telegrafbyrån förefinnes behovet av intimt samarbete med trafikbyrån i åtskilliga ärenden beträffande linjetjänsten.))

Reservanten uttalar sålunda sina betänkligheter att på sätt styrelsen föreslagit organisera banbyrån och elektrotekniska byrån. \ id en reduktion av antalet byråer skulle det enligt reservantens mening varit riktigare, att i fråga om det bantekniska området företaga indragningen på ungefär följande sätt.

Frånsett bangårdsbyrån, som föreslagits att åter sammanföras med byggnadsbyrån, skulle av de återstående tre bantekniska byråerna, banbyrån, bankonstruktionsbyrån och telegrafbyrån, kunna bildas endast tvänne byråer: den ena genom att till banbyrån, vars arbetsbörda skulle i väsentlig grad lättas genom vissa större byggnadsärendens överflyttning till byggnadsbyrån, överföra bankonstruktionsbyråns avdelning för broar och bankonstruktionsärenden, och den andra genom att sammanslå bankonstruktionsbyråns avdelning för signal- och säkerhetsväsende med större delen av telegrafbyrån och därav bilda en byrå lör telegraloch signalväsende. Därvid borde till sistnämnda byrå även höra alla å telegrafbyrån nu handlagda ärenden angående belysning på bangårdar och stationer. En förutsättning för här berörda byråsammanslagning

Den föreslagna omorganisationens allmänna innebörd.

4o Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

skulle naturligtvis vara, att fullt kvalificerad person finnes att sätta som chef för den nya byrån för telegraf- och signalväsende med nödig sakkännedom i alla dithörande frågor. Reservanten anser det vara större utsikt att finna en sålunda kvalificerad person än att kunna påräkna en arbetskraft med erforderlig sakkunskap såväl på området för elektrisk järnvägsdrift som i fråga om telegraf- och telefonväsende.

Skulle förslaget om byggnadsbyråns införande bland ordinarie byråerna icke komma att förverkligas och på grund därav bangårdsbyrån bibehållas, anser reservanten hinder därigenom icke möta att genomföra nyssnämnda ombildning av banbyrån, bankonstruktionsbyrån och telegrafbyrån till två byråer, enär i så fall en del bantekniska ärenden torde utan olägenhet kunna från banbyrån och bankonstruktionsbyrån överflyttas till bangårdsbyrån.

Beträffande antalet ledamöter och föredragande i järnvägsstyrelsen framhåller reservanten, att i ett verk med så stor omfattning som statens järnvägar antalet föredragande måste bliva betydligt större än i andra centrala verk inom landet och att man i detta avseende rätteligen bör anställa en jämförelse med utländska statsbaneförvaltningar. Reservanten gör här också en jämförelse med det för innevarande års riksdagframlagda förslaget om omorganisation av patent- och registreringsverket.

På sålunda anförda skäl uttalar reservanten såsom sin mening, att järnvägsstyrelsen icke bort föreslå så stor minskning av antalet byråer som skett, utan att minskningen bort ske med endast fyra byråer genom indragning av maskininspektionsbyrån, sammanslagning av taxebyråerna till två i stället för tre, bangårdsbyråns sammanslagning med byggnadsbyrån samt bankonstruktions- och telegrafbyråernas omgestaltning till en b}^rå för telegraf- och signalväsendet på sätt ovan antytts.

Departementschefens yttrande.

Vid avlåtande av proposition i ämnet till 1913 års riksdag upptogs av föredragande departementschefen först till besvarande frågan, huruvida eu allmän revision av 1907 års järnvägsorganisation vore påkallad och i så fall lika trängande i fråga om linjeförvaltningen som beträffande järnvägsstyrelsen. På anförda grunder fann departementschefen organisationsfrågan för det dåvarande ej böra i hela dess vidd upptagas till omprövning och inskränkte sig därför till att, i enlighet med vad styrelsen hemställt, föreslå endast de mest behövliga ändrin-

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

garna i själva styrelsens organisation och avlöningsförhållandena inom densamma. Inom riksdagen gjordes emellertid från en del håll gällande, att frågan om statsbaneförvaltningens organisation borde i sin helhet med det snaraste komma under omprövning och att partiell ändring i de avseenden, propositionen innehöll, dessförinnan ej borde genomföras. Spörsmålet härom föreligger till besvarande i första hand jämväl nu. Därvid är till en början att märka, att, såsom framgår av ärendets behandling vid 1913 års riksdag, endast en mening torde råda därom, att styrelsens nuvarande organisation icke fungerar tillfredsställande, och en ganska stadgad uppfattning har framkommit angående brister, som närmast böra avhjälpas. Beträffande linjeförvaltningen däremot äro meningarna betydligt mera delade. I varje fall torde det kunna sägas, att några klara riktlinjer för dess ombildande ej föreligga. Åven de, som vid 1913 års riksdag bestämt framhöllo behovet av ändring i linjeförvaltningens organisation, inskränkte sig till yrkandet på denna frågas utredning genom en kommitté. Frågan är då, huruvida det ovedersägligen trängande behovet av vissa jämkningar i styrelsens sammansättning och förbättring av löneförmånerna för en del av dess tjänstemän skall av statsmakterna lämnas utan beaktande, ända tills den ingående undersökning och utredning hinner bliva verkställd, som med nödvändighet måste föregå framläggandet av ett förslag till allmän revision av statsbaneförvaltningen. Detta synes mig icke skäligen kunna eller böra ifrågasättas, därest den behövliga partiella reformen kan genomföras fristående för sig. Och att så kan ske, finner jag uppenbart. De förslag, jag har för avsikt att framlägga, äro nämligen icke av den betydelse vare sig i organisatoriskt eller ekonomiskt hänseende, att de skulle kunna anses föregripa en blivande utredning av organisationsproblemet i dess helhet eller innebära hinder för genomförande av en tilläventyrs sedermera såsom behövlig ansedd allmän förändring av både styrelsen och linjeförvaltningen eller endera.

De önskemål, åt vilka järnvägsstyrelsens framställning i ämnet av år 1912 gåvo uttryck, gingo i korthet ut på lättande av generaldirektörens arbetsbörda genom hans befriande från handläggning av detaljfrågor samt i sammanhang därmed möjliggörande för generaldirektören att i önskvärd omfattning verkställa inspektion, åstadkommande av erforderlig enhetlighet och samverkan vid ärendenas behandling i styrelsen samt vidtagande av åtgärder i ändamål att bereda styrelsen större möjlighet att förvärva och bibehålla fullt kvalificerade arbetskrafter, i främsta rummet å

48 Kungl. Maj:ts Nåd. 'Proposition Nr 109.

ledamotsposterna inom styrelsen. I sin nu föreliggande framställning har järnvägsstyrelsen ytterligare understrukit behovet därav, att utan vidare dröjsmål något åtgöres för avhjälpande av berörda brister och olägenheter i organisationen. Alla skäl, som anförts för en förändring av de nuvarande förhållandena, äga enligt styrelsens mening fortfarande sin fulla giltighet, och inga motskäl kunna bortskymma det faktum, att eu ändring i de av styrelsen angivna hänseenden är nödvändig. Jag erinrar i detta sammanhang, att överrevisorerna vid statens järnvägar i sin i september 1913 avgivna berättelse för år 1912 uttalat en förhoppning, att dröjsmålet med järnvägsstyrelsens omorganisation måtte bliva av möjligast korta varaktighet. Med påpekande därav att det förut hänt, att byrådirektörer lämnat styrelsen för att övertaga tjänstebefattningar å linjen, vilket icke ansetts såsom undantagsfall utan såsom utslag av en strävan hos styrelsens tjänstemän att söka sig från styrelsen till tjänstgöring på linjen, samt att denna omständighet, som befarats leda till styrelsens försvagande, syntes antyda, att den förefintliga organisationsformen vore otillfredsställande och tarvade förbättring, hava överrevisorerna tillika omförmält, att under år 1912 ännu en byrådirektör, nämligen byrådirektören på förrådsbyrån avgått från styrelsen till befattning på linjen. Då hos chefen för förrådsbyrån, vilken har statens järnvägars upphandling till många miljoners värde årligen sig anförtrodd, fordras omfattande kommersiella insikter, som endast undantagsvis torde vara hos järnvägsmän till finnandes i den för upphandlingsväsendets behöriga skötsel erforderliga utsträckning, borde enligt överrevisorernas mening ombyte av innehavare av ifrågavarande befattning förekomma endast när tvingande skäl förelåge. Överrevisorerna hava därför framhållit vikten därav, att vid en blivande omorganisation byrådirektören för förrådsbyrån tillmättes sådan avlöning, att kompetent person funne med sin fördel förenligt att kvarstå vid denna maktpåliggande befattning.

Anledningen därtill, att det för 1913 års riksdag framlagda förslaget ej vann bifall, lärer, såsom framgår av ärendets behandling inom riksdagen, ej heller hava varit den, att en motsatt uppfattning rått om behovet av förändring av styrelsens organisation och löneförhållandena inom densamma. Skälen därtill torde vara att söka i andra omständigheter. Den förnämsta anledningen till förslagets fall synes nämligen hava legat däri, att i förslaget ej beaktats det från åtskilliga håll framhållna önskemålet, att en centralisering av arbetet inom styrelsen borde vidtagas genom indragning eller sammanslående av vissa utav styrelsens många byråer. Detta önskemål har, såsom framgår av järnvägsstyrelsens

49 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

förevarande framställning, nu vunnit beaktande. Därmed torde också det otvivelaktigt viktigaste skälet emot genomförandet av den begärda förbättringen av styrelsens organisation hava helt och hållet bortfallit.

Den sålunda uttalade uppfattningen om önskvärdheten av större koncentration och enhetlighet vid ärendenas behandling inom styrelsen har för visso goda grunder för sig. Den erfarenhet, som numera vunnits angående verkningarna av 1907 års organisation, torde nämligen hava givit vid handen, att denna organisation innebär en uppdelning av ärendena på olika byråer, som går längre än en fullt sakkunnig behandling av dem med nödvändighet kräver. Denna uppdelning lärer också visat sig hava i viss mån försvårat den för uppnående av ett gott arbetsresultat erforderliga samverkan vid ärendenas handläggning. Styrelsens förslag av år 1912 innebar visserligen i någon mån tillgodoseende av önskemålet beträffande arbetets centralisering inom styrelsen. Förslaget, som var byggt på det s. k. sektionsehefssystemet, kan emellertid i viss mån sägas hava innefattat ett övergivande av grundtanken i 1907 års organisation och ett närmande till det dessförinnan använda systemet med särskilda överdirektörer såsom chefer för var sin av de olika avdelningar, vari järnvägsförvaltningen då var uppdelad (det s. k. överdirektörssystemet). 1907 års organisation (det s. k. byrådirektörssvstemet) går ut därpå, att genom anställandet av ett större antal särskilda föredragande inom styrelsen mellanled mellan den verkliga sakkunskapen och den beslutande myndigheten skall undvikas och i stället sakkunskapen framträda direkt inför chefen; med en sådan anordning har man avsett att i största möjliga mån undvika dubbelarbete och åstadkomma större snabbhet i ärendenas handläggning. Den omständigheten, att styrelsens nyssnämnda förslag innebar ett avvikande från de sedan år 1907 bestående huvudgrunderna för organisationen, föranledde vid avlåtandet av 1913 års proposition i ämnet dåvarande departementschefen att icke förorda styrelsens förslag utan i stället den då framlagda reservationen, som byggde på den nuvarande organisationsformen. Då det nu närmast endast gäller att avhjälpa de brister, som vidlåda denna, synes det icke heller mig kunna för närvarande ifrågasättas att frångå huvudgrunderna för den bestående organisationen. Vad som i ämnet förekom vid 1913 års riksdag giver ej heller anledning därtill. Den partiella omorganisationsfråga, som nu föreligger, bör alltså efter min mening lösas med bibehållande av det nu rådande byrådirektörssystemet.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 74 höft. (Nr 109.) 7

50 Järnvägsstyrelsens förslag ur organisationssynpunkt.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 109.

Järnvägsstyrelsens förslag innebär, såsom av den föregående redogörelsen framgår, i organisatoriskt hänseende i främsta rummet dels anställande av ytterligare en överdirektör, dels ock en minskning av byråernas antal från 17 (med inräknande av den allenast på extra stat uppförda byggnadsbyrån) till 12, därvid är att märka, att chefen för en av dessa, militärbyrån, icke är uppförd å styrelsens stat utan å generalstabens. Sålunda föreslår järnvägsstyrelsen sammanslagning av telegrafbyrån och byrån för elektrisk drift till en elektroteknisk byrå, å vilken förutvarande byrådirektören å telegrafbyrån skulle placeras såsom avdelningschef med titel telegrafdirektör. Vidare föreslås, att maskininspektionsbyrån sammanföres med maskinbyrån och att nuvarande byrådirektören å maskininspektionsbyrån placeras såsom avdelningschef och maskininspektör på den nya maskinbyrån. I samband därmed skulle å maskinbyrån inrättas en byråingenjörsbefattning av första klass utöver den nu befintliga, men skulle i stället en av de nuvarande byråingenjörsbefattningarna av andra klass indragas. De tre taxebyråerna, persontaxebyrån, inrikes godstaxebyrån och utrikes godstaxebyrån, skulle sammanslås till två byråer, en inrikes taxebyrå och en utrikes taxebyrå. Av de tre hittillsvarande byrådirektörsbefattningarna å dessa byråer skulle en förändras till sekreterarbefattning å endera av de bägge nya byråerna. Banbyrån, bankonstruktionsbyrån, bangårdsbyrån och byggnadsbyrån skulle sammanslås till två byråer, banbyrån och byggnadsbyrån. Av den sistnämnda skulle enligt järnvägsstyrelsens förslag handläggas, förutom de ärenden, som nu höra dit, dels bangårdsbyråns ärenden, dels ock vissa byggnadsärenden, som för närvarande handläggas å banbyrån eller av distriktsförvaltningama. Till banbyrån skulle, med bibehållande av dess nuvarande ärenden i övrigt, tillika hänföras de å bankonstruktionsbyrån nu handlagda ärendena. I personalhänseende skulle den ifrågasatta anordningen beträffande dessa fyra sistnämnda byråer medföra, att två befattningar bortfölle, nämligen byrådirektörsbefattningen å bankonstruktionsbyrån och notarietjänsten å byggnadsbyrån, att i stället för byrådirektören å bangårdsbyrån samt byrådirektören för tekniska ärenden å byggnadsbyrån anställdes två överingenjörsassistenter å den nya byggnadsbyrån samt att byrådirektören för juridiska ärenden å byggnadsbyrån ersattes med en sekreterare och ombudsman. Beträffande benämningen å cheferna för byråerna föreslår styrelsen, att den skulle bliva byråchef i stället för byrådirektör; vidkommande chefen för byggnadsbyrån skulle ändring dock icke göras, utan skulle denne fortfarande benämnas överingenjör.

Vidare innebär järnvägsstyrelsens förslag, såsom av redogörelsen därför framgår, uppflyttning till sekreterare av sex notarier, som hava

51 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

att i egenskap av byråchefs närmaste man vid förfall för honom inträda såsom föredragande i styrelsen. Slutligen innefattar förslaget, såsom jämväl omnämnts, oberoende av omorganisationen, inrättande av två nya notariebefattningar, en å trafikbyrån och en å inrikes taxebyrån.

Följande tabell torde, med bortseende från sistnämnda två notariebefattningar, åskådliggöra verkningarna i personalhänseende av den utav styrelsen föreslagna byråindelningen:

Nuvarande organisation:

Telegrafbyrån:

byrådirektör ................................. 1

byråingenjör I kl......................... 1

Byrån för elektrisk drift:

byrådirektör .................................. 1

byråingenjör I kl.......................... 1

Summa 4

Maskinbyrån:

byrådirektör .................................... 1

byråingenjör I kl............................ 1

notarie................................................ 1

byråingenjörer II kl...................... 2

Maskininspektionsbyrån:

byrådirektör ................................... 1

byråingenjör II kl......................... 1

Summa 7

Persontaxebyrån:

byrådirektör .................................... 1

notarie................................................ 1

Föreslagen organisation:

Elektrotekniska byrån:

byråchef............................................. 1

telegrafdirektör .............................. 1

byråingenjörer I kl......................... 2

Summa 4

Maskinbyrån:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

Anställande av ytterligare en överdirektör och sonschef.

32 Nuvarande organisation: Inrikes godstaxebyrån:

byrådirektör ................................... 1

matematiker .................................. 1

notarie............................................... I

Utrikes godstaxebyrån:

byrådirektör .................................... 1

notarie............................................... 1

Summa 7

Banbyrån:

byrådirektör ................................... 1

arkitekt ............................................. 1

byråingenjör I kl............................ 1

notarie ...*........................................ 1

Bankonstruktionsbyrån:

byrådirektör .................................... 1

byråingenjörer I kl...................... 2

» II » .................... 2

Bangårdsbyrån:

byrådirektör ..........

byråingenjör I kl..

Byggnadsbyrån:

överingenjör..........

byrådirektörer ......

byråingenjör I kl., notarie......................

2 1 1

Summa 16

Föreslagen organisation: Utrikes taxebyrån:

byråchef............................................ 1

sekreterare ...................................... 2

Summa 7

Banbyrån:

byråchef............................................. 1

arkitekt............................................ 1

byråingenjörer I kl..................... 3

notarie................................................ I

byråingenjörer II kl.

Byggnadsbyrån:

överingenjör .................................. 1

överingenjörsassistenter............... 2

sekreterare och ombudsman ...... 1

byråingenjörer I kl...................... 2

Summa 14

Vidkommande först frågan om anställande av ytterligare en överdirektör och souschef må erinras, att enligt nu gällande bestämmelser överdirektören och souschefen avgör alla till de åtta å ordinarie stat uppförda rent tekniska byråerna (banbyrån, bankonstruktionsbyrån, bangårdsbyrån, telegrafbyrån, maskin byrån, förrådsbyrån, maskininspektions-

Kling1. May.ts Nåd. Proposition Nr 109. 53

byrån och byrån för elektrisk drift) hörande ärenden med undantag allenast för ärenden, i vilka expedition skall avlåtas till Kungl. Maj:t, och de särskilt viktiga ärenden, som anses erfordra inhämtande av generaldirektörens mening och beslut i frågan. Generaldirektören handlägger således nu själv ärenden tillhörande övriga byråer (administrativa bvrån, kamerala byrån, trafikbyrån, tidtabellsbyrån, militärbyrån, de tre taxebyråerna samt den å extra stat uppförda byggnadsbyrån). Den verksamhet i fråga om sammanhållning och enhetlighet, som den nuvarande överdirektören utövar, är sålunda i främsta rummet inriktad på de tekniska byråerna. Om en ny överdirektörsbeställning inrättas, skulle denne nye överdirektör erhålla en uppgift i fråga om flertalet av de icke tekniska byråerna motsvarande den, som den hittillsvarande överdirektören utövar vidkommande de tekniska byråerna. Inrättandet av ytterligare en överdirektörsbeställning skulle sålunda medföra en av behovet synnerligen påkallad, högst väsentlig lättnad i generaldirektörens arbetsbörda, i det handläggningen av de löpande ärendena å de icke tekniska byråerna skulle avlyftas från honom och erforderlig tid beredas generaldirektören för behandling av de stora, initiativkrävande frågorna inom jämvägsförvaltningen. Detta är det huvudsakliga syftet med inrättandet av en ny överdirektörsbeställning. Härutöver äro emellertid åtskilliga påtagliga fördelar förenade med detta förslags genomförande. Sålunda måste enhetlighet och samverkan vid behandling av ärendena å de icke tekniska byråerna d. v. s. ärenden, som beröra trafik- och taxeväsendet, i avsevärd mån befordras genom denna anordning. En annan icke oväsentlig fördel ligger däri, såsom i 1913 års proposition framhölls av dåvarande departementschefen, att de icke tekniska ärendena få en representant i den högsta ledningen inom styrelsen. Slutligen må framhållas, att inrättandet av ytterligare en överdirektörsbeställning icke blott för generaldirektören möjliggör en mer omfattande inspektionsverksamhet utan även, att han å sina inspektioner kan åtföljas av vederbörande överdirektör, utan att styrelsen behöver sakna ställföreträdare för generaldirektören. Jag anser mig av dessa skäl böra varmt förorda förslaget.

Vad avlöningen beträffar, vilken av järnvägsstyrelsen föreslagits till samma belopp, som gäller för den nuvarande souschefen eller 12,000 kronor, synes mig däremot ej vara något att erinra. Då den nye överdirektören liksom den hittillsvarande kommer att tillsättas allenast på vissa år, bör hans anställande icke förhindra en framtida, mera genomgripande omreglering av järnvägsförvaltningen. Med hänsyn till en dylik omorganisation torde emellertid förordnandet för den nye överdirektören böra avse kortare tid, än som gäller för den nuvarande överdirektören eller sex år. Därjämte torde, på sätt 1913 års statsutskott ifrågasatt, i

Byråindel-

ningen.

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

förordnandet böra inryckas bestämmelse om skyldighet för den nyo överdirektören att vid en eventuell omorganisation tjänstgöra i annan lämplig befattning.

I detta sammanhang ber jag få erinra därom, att, såsom av styrelsens framställning framgår, Kungl. Maj:t funnit nödigt att till lättande av generaldirektörens arbetsbörda tillsvidare förordna en därför lämplig tjänsteman att jämte souschefen biträda chefen vid utövningen av hans ämbete. Den sålunda förordnade tjänstemannen, en av byrådirektörerna inom styrelsen, handlägger enligt provisoriskt träffade bestämmelser i generaldirektörens ställe ärenden hörande till sex byråer, nämligen trafikbyrån, tidtabellsbyrån, militärbyrån och de tre taxebyråerna, varjämte han fortfarande utövar sin ordinarie befattning. Generaldirektören handlägger således själv, såsom nu provisoriskt är ordnat, ärenden hörande till administrativa byrån, kameralbyrån och byggnadsbyrån. Det för nyssnämnda byrådirektör uti ifrågavarande hänseende sist meddelade förordnandet omfattar tiden intill utgången av nästkommande juli månad, men är det min avsikt att föreslå fortsatt förordnande för samme person till årets slut; den 1 januari 1915 skulle nämligen, på sätt här nedan av mig hemställes, de i denna proposition föreslagna ändringarna i styrelsens organisation träda i kraft. Av skäl, som framgå av styrelsens ovan återgivna framställning, har Kungl. Maj:t hittills icke tillerkänt den sålunda förordnade byrådirektören någon ersättning för hans i följd av förordnandet ökade arbete. Den ersättning, som härför bör tillkomma honom, torde emellertid skäligen böra bestämmas till enahanda belopp, för år beräknat, som här ovan föreslagits såsom avlöning för den nye överdirektören, och ämnar jag upptaga frågan härom till slutlig behandling, sedan riksdagen prövat föreliggande omorganisationsförslag.

Vad därefter angår den av järnvägsstyrelsen föreslagna byråindelningen, för vilken jag här ovan redogjort, synes mig densamma i stort sett vara ägnad att på ett lyckligt sätt tillgodose det inom riksdagen uttalade önskemålet att, med bibehållande av den ledande principen i styrelsens nuvarande organisation, till befrämjande av enhetligheten i ärendenas behandling minska antalet byråer. Detta är enligt förslaget minskat med icke mindre än 5 eller från 17 till 12.

Byrådirektören Billing har i sin reservation uttalat den uppfattningen, att järnvägsstyrelsens förslag innebär en avvikelse från nämnda princip, vilken, såsom ovan framhållits, går ut därpå att sakkunskapen skall utan mellanled framträda direkt inför den beslutande myndigheten. Enligt reservantens mening skulle nämligen genomförandet av styrelsens förslag komma att medföra en alltför stor sammanhopning av ärenden

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100. 55

på den nya banbyrån, varaf onyttigt dubbelarbete skulle bliva en nödvändig följd. Reservanten anser därjämte, att telegrafbyråns sammanslagning med byrån för elektrisk drift ej heller är förenlig med förenämnda princip. Reservanten förordar för sin del, att banbyrån, bankonstruktionsbyrån och telegrafbyrån sammanföras till två byråer, en banbyrå och en byrå för telegraf- och signalväsendet; till den förra skulle enligt reservanten överföras bankonstruktionsbyråns avdelning för broar och bankonstruktionsärenden, och den andra skulle bildas genom sammanslutning av bankonstruktionsbyråns avdelning för signal- och säkerhetsväsendet med telegrafbyrån. Till sistnämnda byrå skulle enligt reservanten höra jämväl alla å telegrafbyrån nu handlagda ärenden angående belysning på bangårdar och stationer.

Vad först angår reservantens huvudanmärkning, att med det föreliggande förslaget sakkunskapen ej omedelbart skulle få göra sig gällande, vill jag erinra, att inom de flesta av styrelsens byråer förekomma ärenden av sinsemellan så olika beskaffenhet, att för deras sakkunniga behandling fordras alldeles olika specialutbildning hos de tjänstemän, som närmast syssla med deras beredning. Vederbörande byråchef kan däremot ej behöva i detalj besitta samma sakkunskap som nämnda tjänstemän för att kunna föredraga ärendena. Kravet på sakkunskap får ej drivas till ytterlighet. Styrelsen skulle då få ett ännu större antal föredragande byråföreståndare, än som nu finnas och som styrelsen själv med hänsyn till därmed förknippade olägenheter nu strävar att minska. Enligt min mening har styrelsen i sitt förslag följt principen att sammanföra endast med varandra likartade eller sammanhängande ärenden till grupper, som, så långt det praktiskt sett är erforderligt, kunna av en person behärskas.

Vad beträffar reservantens förslag om placeringen av telegrafbyråns ärenden, synes detsamma icke alldeles stämma överens med hans förut uttalade åsikter om sakkunskapens framträdande vid föredragningen, i det han vill sammanföra ärenden angående växel- och signalsäkerhetsanläggningar, som huvudsakligen fordra insikter i väg- och vattenbyggnadskonst samt mekanik, med telegraf- och telefonärenden i stället för att låta dessa senare, såsom styrelsen föreslagit, tillhöra den elektrotekniska byrån, med vars huvuduppgift telegraf- och telefonärendena torde mera höra samman. Jag vill i detta avseende allenast tillägga, att, enligt vad jag inhämtat, bankonstruktionsbyrån i fråga om säkerhetsanläggningar mera sällan behöft samråda med telegrafbyrån men däremot ofta nog med banbyrån och bangårdsbyrån, detta på den grund att säkerhetsanläggningarnas planerande nära sammanhänger med spåranordningarna och fordrar ingående kännedom om spårsystemens

56 Kung}.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

användning och trafikens skötsel, frågor som ligga fjärran från telegrafbyråns nuvarande verksamhetsområde men mycket nära beröra banbyråns och bangårdsbyråns. Vidare har det påvisats, att planläggningen av säkerhetsanläggningarna icke erfordrar någon i telegraf- eller telefonväsendet speciellt utbildad personal. Vid åtskilliga utländska järnvägar är visserligen förhållandet, att telegraf- och telefonväsendet samt signalsäkerhetsväsendet äro sammanförda å en byrå inom järn vägsförvaltningen, men anledningen därtill torde vara, dels att en elektroteknisk byrå där ursprungligen ej funnits eller ännu ej finnes, dels ock att föredraganden för växel- och signalsäkerhetsärenden, som där ofta äro av större omfattning än telegraf- och telefonärenden, mycket väl medhinner att handlägga jämväl sistnämnda ärenden. Enligt vad jag inhämtat hos järnvägsstyrelsen, har den inom styrelsen rådande anordningen, enligt vilken ifrågavarande olika slag av ärenden handläggas å skilda byråer, hittills icke medfört några påvisbara olägenheter. Slutligen förtjänar framhållas, att i och med införande av elektrisk drift å olika bandelar ärendena å telegrafbyrån torde erhålla ett ytterligare samband med ärendena å byrån för elektrisk drift. De för elektrisk drift använda starkströmsledningama torde nämligen kunna komma att föranleda rubbningar i svagströmsledningarna för telegraf och telefon, om ej vissa säkerhetsåtgärder vidtagas. Ansvaret för dessa och för allt övrigt, som sammanhänger med den elektriska driften, torde därför böra läggas på en och samma byrå. För övrigt torde man, i olikhet med reservanten, med fullt fog kunna antaga, att chefen för den föreslagna nya elektrotekniska byrån, vilken chef bör vara en erfaren starkströmstekniker, tillika alltid skall äga erforderlig sakkunskap att handlägga telegraf- och telefonärenden. Av det anförda torde framgå, att praktiska skäl tala för den av styrelsen föreslagna grupperingen av ifrågavarande ärenden. Till elektrotekniska byrån böra då jämväl höra de nu å telegrafbyrån handlagda ärendena rörande elektrisk belysning.

Ehuru jag sålunda för min del funnit järnvägsstyrelsens organisationsförslag, i dess helhet betraktat, förtjänt att förordas till antagande, har jag dock på en punkt stannat i tvekan om lämpligheten att följa detsamma. Jag syftar därvid på förslaget att uppföra byggnadsbyrån på ordinarie stat. Visserligen kan icke förnekas, att goda skäl finnas, som tala för bifall till styrelsens framställning även i detta avseende. Det har av styrelsen framhållits, att byggnadsbyråns uppförande å ordinarie stat skulle möjliggöra frånskiljande av de större nybyggnadsarbetena vid färdiga, banor från de organ, som nu hava att handlägga ärenden angående det ordinarie banunderhållet, samt dessa byggnadsarbetens sammanförande med

57 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

arbetena för nya banlinjer under en ledning å byggnadsbyrån. Man skulle således i stället för två byggnadsorgan erhålla ett, varigenom givetvis vunnes större enhetlighet i ledningen. Arbetsuppgiften för byggnadsbyrån skulle genom denna omändring bliva jämnare, vilket å sin sida skulle medföra ett bättre utnyttjande av arbetskrafterna. Slutligen skulle med byggnadsbyråns uppförande å ordinarie stat vinnas, att kompetent arbetskraft lättare skulle stå att erhålla, då eu fastare anställningsform erbjödes. Arbetskraften skulle då sannolikt också ställa sig något billigare, än när den anlitas såsom extra.

Alla dessa synpunkter behjärtar jag visserligen till fullo, men det torde kunna ifrågasättas, huruvida frågan om lämpligaste sättet att anordna ledningen av statens järnvägsbyggnader, om man ser saken i hela dess vidd, kan anses hava varit föremål för den ingående utredning och det allsidiga övervägande, att tiden nu kan sägas vara inne för ett definitivt avgörande av densamma. Mig synes detta näppeligen vara fallet. Jag vill i detta sammanhang erinra om de sinsemellan mycket avvikande meningar angående det lämpligaste sättet för järnvägsbyggnadsärendenas handläggning, som tid efter annan och nu senast i en inom andra kammaren vid innevarande års första riksdag väckt motion (nr 67) kommit till synes. Därtill kommer, att de påtalade brister, som vidlåda den nuvarande organisationsformen för järn vägsförvaltningen, synas mig kunna avhjälpas utan att i sammanhang därmed frågan om byggnadsärendenas definitiva placering behöver upptagas till prövning.

För egen del håller jag alltså före, att frågan om byggnadsbyråns försättande på ordinarie stat ej för närvarande bör upptagas till avgörande. Detta torde emellertid icke behöva utgöra hinder för att i enlighet med styrelsens förslag sammanföra ny byggnadsarbetena vid färdiga banor med arbetena å nya banlinjer. Åven om byggnadsbyrån bibehålies å extra stat, kan, efter vad jag vid överläggning med chefen för styrelsen övertygat mig om, till nämnda byrå förläggas såväl nuvarande bangårdsbyråns ärenden som ock de större nybyggnadsarbeten vid de trafikerade banorna, vilka för närvarande handläggas dels av banbyrån dels av distriktsförvaltningarna. Därigenom skulle arbetsuppgiften för distriktsförvaltningarna och bansektionsbefälet lättas och utjämnas, i det att de förra mera odelat skulle få ägna sig åt sin uppgift beträffande trafikens skötsel samt baningenjörerna och dem underlydande personal skulle beredas nödig tid att utföra de för trafiksäkerheten så viktiga inspektionerna, vilka nu ofta måste eftersättas för arbetet med de stora nybyggnadernas beredande och utförande. I denna riktning har för övrigt uttalande gjorts av såväl den s. k. Malmslättskommissionen som statens järnvägars överrevisorer. Arbetsuppgiften för byggnadsbyrån skulle ock genom den före-

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 74 höft. (Nr 109.) 8

Andrad tjänsteställning och avlöning för vissa befattningshavare.

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

slagna omplaceringen av ärendena, på sätt ovan antytts, göras mera jämn i och med det, att till byrån överflyttades jämväl de mera regelbundet återkommande utvidgningsarbetena vid färdiga banor, varigenom byggnadsledningen bleve mera oberoende av de under olika år mycket ojämnt beviljade anslagen till nya banor. Med sålunda vunnen jämnare arbetstillgång skulle följa större möjlighet att rekrytera och bibehålla en erfaren befäls- och arbetarkår för samtliga nybyggnad sarbetens beredande och utförande. Genom enhetligheten i byggnadsledningen skulle vidare vinnas ett fullständigare tillvaratagande av erfarenheterna från tidigare utförda arbeten och därav följande större säkerhet i uppgörandet av kostnadsberäkningar för nyanläggningar och genom personalens användning växelvis vid byggandet av nya banor och vid de nybyggnadsarbeten, som nu hänföras till banunderhållet, skulle kunna åstadkommas bättre utbildning av personalen och hos denna samlas större och mera mångsidig erfarenhet i hithörande frågor. Genom sålunda vunnen ökad erfarenhet .skulle vid byggandet av nya banlinjer frågor rörande dessas framtida drift och underhåll redan från byggnadsarbetets början kunna på ett bättre och mera ändamålsenligt sätt tillgodoses.

\ id genomförande av vad sålunda föreslagits, bör bangårdsbyrån inordnas under byggnadsbyrån såsom eu självständig bangårdsavdelning. Den nu å bangårdsbyrån tjänstgörande byrådirektören bör fortfarande uppföras å ordinarie stat samt genom bestämmelse i instruktionen placeras såsom chef för bangårdsavdelningen och sålunda komma att ersätta den ene av de utav järnvägsstyrelsen föreslagna två överingenjörsassistenterna å byggnadsbyrån. Den nu å bangårdsbyrån befintlige byråingenjören av I kl. bör likaledes fortfarande vara uppförd å ordinarie stat med placering å den nya byggnadsbyråns bangårdsavdelning. Till övriga byggnadsbyrån vidkommande frågor torde jag få återkomma härnedan i samband med förslagets granskning ur löneteknisk synpunkt.

Beträffande de förändringar, järnvägsstyrelsen föreslagit i fråga om vissa tjänstemäns tjänsteställning och avlöningsförmåner, märkes först frågan om byraföreståndarnas ställning och avlöning. Enligt styrelsens förslag av år 1912, till vilket den kungliga propositionen i detta avseende anslöt sig, skulle avlöningen, inberäknad ersättning för bostad och bränsle, till dessa tjänstemän utgöra lägst 7,800 och högst 8,700 kronor eller samma belopp, vartill ban-, maskin- och trafikdirektörernas avlöning uppgår med inräknande av ersättning för bostad och bränsle å dyraste levnadsort. En höjning av lönerna för byrå föreståndarna inom styrelsen synes mig vara av förhållandena ovillkorligen påkallad, därest icke de bäst kvalificerade förmågorna skola föredraga linjetjänstgöringen eller

59 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

enskild tjänst, och styrelsen sålunda få åtnöjas med mindre kvalificerade personer. Efter allt vad under ärendets föregående behandling och nu av styrelsen därutinnan anförts torde skälen härför icke ånyo behöva närmare utvecklas. Jag vill emellertid tillägga, att under år 1913 återigen två byrådirektörer sökt sig ut till mera givande befattningar å linjen, och innevarande år har en byrådirektör mottagit anställning i enskild järnvägs tjänst.

V ad det föreslagna lönebeloppet angår, framkom vid nästlidet års riksdag icke någon direkt invändning däremot. Då distriktscheferna åtnjuta en avlöning av 10,000 kronor samt avdelningscheferna å linjen en avlöning av högst 8,700 kronor, skulle med den för byråföreståndarna i styrelsen nu föreslagna avlöningen vinnas, att allenast distriktschefsbefattningarna men ej barn-, maskin- och trafikdirektörsbefattningarna bleve från avlöningssynpunkt mera begärliga för byråföreståndarna, ett önskemål, som måste uppställas såsom en minimifordran, därest de ständigt framhållna olägenheterna med avseende å byrådirektörernas flykt från styrelsen till linjen och därav följande försvagande av styrelsen skola kunna något så när avhjälpas. Dessa olägenheter torde därmed visserligen icke vara fullt avhjälpta. Med hänsyn till de höga levnadskostnaderna i Stockholm kan det nämligen synas lockande för byråföreståndarna att söka sig ut även till sådana befattningar å linjen, vilkas innehavare hava samma löneförmåner som de själva. Men givetvis skulle en dylik förhöjning medföra större möjligheter för järnvägsstyrelsen att behålla dugande krafter. Jämför man avlöningen för ledamöter i statens andra affärsdrivande verk, exempelvis generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen, utgår denna med en begynnelseavlöning av 8,000 kronor och en slutavlöning av 9,000 kronor och således med högre belopp än nu föreslagits för byrådirektörerna i järnvägsstyrelsen. I och för sig torde det vara föga förenligt med billighet och rättvisa, att ledamöterna av järnvägsstyrelsen, vilkas arbetsbörda, på sätt styrelsen påvisat, är synnerligen stor och stadd i oavbruten tillväxt, skola avlönas med lägre belopp än ledamöterna i närmast motsvarande verk. Därtill kommer konkurrensen med den enskilda industrien, som ofta bjuder högre avlöning. Ur flera synpunkter vore det följaktligen önskvärt att, på sätt reservanterna inom järnvägsstyrelsen vid framläggandet av 1912 års förslag hemställde, bestämma byrådirektörernas löner till högre belopp än de nu föreslagna 7,800—8,700 kronor, men å andra sidan synes det mig icke kunna ifrågakomma att gå utöver vad i propositionen till 1913 års riksdag och nu av järnvägsstyrelsen föreslagits. I andra centrala verk än de ovan nämnda utgör avlöningen för ledamot 8,100 —8,700 kronor, således samma slutbelopp som i förevarande avseende löreslagits. Med tillerkännande av den nu föreslagna förhöjda avlö-

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

ningen synes det mig lämpligt att i enlighet med den i 1913 års proposition gjorda hemställan utbyta benämningen byrådirektör mot byråchef. I likhet med dåvarande departementschefen anser jag, såsom redan antytts, att i någon mån ökad garanti för kvarhållande av dugliga krafter inom stjurelsen skall vinnas genom att sålunda göra de föredragande ledamöterna jämväl till namnet likställda med byråchefer i statens andra centrala verk. Vid löneregleringens genomförande bör vidare tillses, att byråcheferna jämväl i avseende å bostadsförmån fullt likställas med avdelningschefer å linjen, något som i sin mån — oavsett bostadsförmånens olika värde på olika orter — kan bidraga till genomförandet av det önskvärda tjänsteutbvtet mellan dessa funktionärer.

Beträffande avlöningen för byråingenjörerna av l:a klass, vilken avlöning för närvarande utgår med lägst 5,700 kronor och högst 6,600 kronor, har järnvägsstyrelsen föreslagit en höjning till 6,600 respektive 7,500 kronor, likaledes i ändamål att underlätta förvärvandet av duglig personal för dessa viktiga tekniska befattningar. Ehuru jag till fullo inser de svårigheter, som kunna uppstå för järnvägsstyrelsen liksom för övriga tekniska verk, då det gäller att i konkurrensen med de enskilda företagen söka förvärva fullgoda arbetskrafter, finner jag mig likväl icke kunna understödja styrelsens förslag i denna del. Det kan nämligen icke frånkommas, att sådan höjning av lönerna för innehavarna av de tekniska tjänsterna närmast under byråcheferna kommer att medföra en viss olikformighet i löneskalan, som icke utan skäl kan befaras verka mindre lyckligt gent emot andra kategorier tjänstemän och därför måhända i fråga om samarbetet inom verket skulle kunna medföra olägenheter. Det är jämväl att märka, att styrelsen i sin framställning av år 1912 icke hemställde om någon dylik löneförhöjning. Jag finner mig på nu anförda skäl ej kunna tillstyrka styrelsens nu föreliggande framställning i denna del.

Om den hittillsvarande avlöningen för byråingenjörerna av l:a klass bibehålies, synes mig icke skäl föreligga att såsom nya befattningshavare anställa en telegrafdirektör och en maskininspektör, vilka enligt styrelsens förslag jämte de å den tillämnade byggnadsbyrån upptagna två överingenjörsassistenterna skulle utgöra en löneklass för sig med en avlöning av lägst 7,200 kronor och högst 8,100 kronor. Inrättandet av dessa befattningar torde av styrelsen ansetts följa såsom en konsekvens av den föreslagna löneförhöjningen för byråingenjörerna av l:a klassen, och har följaktligen skälet för befattningarnas tillskapande bortfallit i och med nämnda byråingenjörers bibehållande vid nu gällande avlöning. Då den här ifrågasatta löneförhöjningen ej kan anses direkt motiverad av den föreslagna omorganisationen, synes anledning saknas att ej bibehålla

61 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

byrådirektörs benämning och hittillsvarande avlöning för de föredragande, vilka, på sätt av det ovan anförda framgår, å vederbörande nya byrå skola handlägga de ärenden, som förut tillhört telegrafbyrån respektive masldninspektionsbyrån.

Vad därefter angår befattningshavarna å den nya byggnadsbju-ån, har järnvägsstyrelsen, såsom ‘förut nämnts, föreslagit, att dessa skulle utgöras av, förutom överingenjören och chefen för byrån, två överingenjörsassistenter, en sekreterare och ombudsman samt två byråingenjörer av första klass. I sammanhang med själva organisationsfrågans behandling har jag redan föreslagit, att den nu å bangårdsbyrån tjänstgörande byrådirektören skulle placeras såsom chef för bangårdsavdelningen inom byggnadsbyrån och sålunda ersätta en av de utav styrelsen föreslagna överingenjörsassistenterna. Någon anledning att ändra vare sig benämningen eller avlöningen för denna tjänsteman torde vid sådant förhållande ej föreligga. Övriga tjänstemän å byrån skulle enligt mitt förslag såsom hittills avlönas å extra stat. Jag anser mig dock böra nämna, att såväl med hänsyn till likställigheten mellan chefen för bangårdsavdelningen och överingenjörens närmaste man för handläggning av ärenden angående nya bananläggningar och dubbelspår som ock av ovan anförda avlöningstekniska skål, torde nuvarande byrådirektörsbefattningen för tekniska ärenden å byggnadsbyrån böra bibehållas med byrådirektörs avlöning och sålunda ersätta den andre av de två föreslagna överingenjörsassistenterna. Likaledes torde förslaget att omändra byrådirektörsbefattningen för juridiska ärenden å byggnadsbyrån till en sekreterar- och ombudsmanstjänst med byrådirektörs avlöning eller 6,600—7,500 kronor innebära olägenheter av samma art, som ovan angivits beträffande den föreslagna telegrafdirektörsbefattningenm.fi. Det förefaller mig därför lämpligare, att ifrågavarande tjänsteman benämnes enbart sekreterare, allra hälst en stor del av de nu å byggnadsbyrån förekommande rent juridiska ärendena, enligt vad styrelsen föreslagit, skulle överflyttas till administrativa byrån. Av anförda skäl torde hans arvode böra sättas lika med övriga sekreterares.

Befattningshavarna å byggnadsbjnrån hava, med undantag för överingenjören, hittills förordnats av järnvägsstyrelsen. Lämpligt synes emellertid vara att, till beredande av en bättre ställning och större likställighet med de å ordinarie stat uppförda tjänstemännen å motsvarande befattningar, de i nämnda stat ej upptagna byrådirektören och sekreteraren å byggnadsbjrrån erhålla förordnande av Kungl. Maj:t.

Järnvägsstyrelsens i samband med omorganisationen gjorda framställning om inrättande av en byråingenjörsbefattning av första klass å maskinbyrån i stället för en av byråingenjörsbefattningarna av andra klass biträder jag på de av järnvägsstyrelsen anförda skäl.

62 Vissa notariebefattningars uppflyttande till sekreterarbefattningar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

Styrelsen har vidare föreslagit förändrad tjänsteställning för vissa av de hos styrelsen anställda notarier.

Redan i underdånig skrivelse den 28 maj 1902 angående lönereglering vid statens järnvägar meddelade styrelsen, att inom densamma ifrågasatts, huruvida icke ändring i staten över fasta arvoden borde ske beträffande bl. a. vissa notariebefattningar, men ansåg styrelsen för det dåvarande tiden icke vara inne att i detta ämne framlägga difinitivt förslag. Vid framläggandet av 1912 års omorganisationsförslag fann styrelsen emellertid förhållandena påkalla, att det sålunda redan år 1902 väckta förslaget ånyo upptoges till behandling, och har styrelsen nu åter framlagt förslag i samma riktning.

Frånsett militärbyrån, rörande vars notarie ingen ändring är ifrågasatt, finnes å övriga icke tekniska byråer följande antal innehavare av notariebefattningar, nämligen å administrativa och kamerala byrån gemensamt en notarie, å trafikbyrån en notarie, å tidtabellsbyrån två notarier samt å en var av de tre taxebyråerna en notarie, inalles 7 notarier. Anledningen till att å tidtabellsbyrån finnas två befattningshavare av denna grupp beror därpå, att inom denna byrå göromålen äro fördelade i två olika grupper, nämligen tidtabells- och vagnfördelningsärenden, och beträffande varje av dessa båda grupper har så förfarits, att vederbörande notarie närmast under byrådirektören bereder tidtabells- respektive vagnfördelningsärenden.

Med beaktande av nu angivna förhållande i fråga om de båda notarierna å tidtabellsbyrån är varje notarie å ifrågavarande icke tekniska byråer byrådirektörens närmaste man, och åligger det honom i denna egenskap, såsom framgår av den för styrelsen utfärdade arbetsordning, i främsta rummet att tillhandagå byrådirektören vid beredning av byrån tillhörande ärenden, att vid förfall för byrådirektören förrätta dennes tjänst och således i dylika fall fullgöra å honom vilande föredragningsskyldighet samt att vara arbetsledare å byrån eller inom tidtabellsbyrån respektive avdelning därav. Likasom de nuvarande byrådirektörerna och byråingenjörerna åligger notarierna således maktpåliggande och ansvarsfullt arbete, och föreligger även i fråga om dem ett behov att åt styrelsen tillförsäkra erfarna arbetskrafter. Såsom förhållandet nu är, eller att notaries avlöning är avsevärt lägre än trafikinspektörernas å linjen, kan det ofta vara att befara vissa olägenheter vid rekryteringen av dessa såsom byrådirektörernas närmaste män fungerande befattningshavare.

För att häva berörda olägenheter och bereda ifrågavarande befattningshavare en mot deras arbete och ansvar mera svarande ställning

63 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

finner jag i likhet med styrelsen förändring av ifrågavarande notariers ställning och avlöningsvillkor vara av behovet påkallad.

Inom tidtabellsbyrån finnas, såsom nämnt, två notarier, som båda tjänstgöra såsom byrådirektörens närmaste man och som sålunda båda vid förfall för denne inträda såsom ledamöter och föredragande var för sitt område. I detta sammanhang ber jag få anmäla, att notarien å tidtabellsbyrån A. Allander i en till civildepartementet ingiven skrift av den 10 mars 1914 hemställt, att vid avlåtande av nådig proposition angående omorganisation av styrelsen måtte tagas i övervägande, huruvida icke två sekreterarbefattningar borde inrättas å nämnda byrå, i styrelsens förslag benämnd tidtabells- och vagnbyrån. Dennas två avdelningar äro, anför Allander, sinsemellan av väsentligt olika beskaffenhet.

Enligt styrelsens nu föreliggande förslag skulle å den blivande tidtabells- och vagnbyrån allenast en notariebefattning uppflyttas till sekreterarbefattning, och skulle den andra notariebefattningen å byrån fortfarande finnas kvar såsom en sådan befattning.

Den nye sekreteraren skulle därvid komma att bereda ärendena för den ena avdelningen och notarien att erhålla motsvarande åligganden för den andra. Sålunda komme sekreteraren att förestå antingen tidtabells- eller vagnavdelningen.

Allander uttalar i sin skrift den uppfattningen, att anordningen, vilketdera av dessa alternativ än väljes, torde komma att medföra påtagliga olägenheter. Att den ene av i verkligheten sidoordnade arbetsledare skulle komma att intaga en lägre tjänsteställning, anser Allander redan i och för sig vara en inkonsekvens. Om notarien ej skulle komma att gå miste om viktiga befordringsmeriter, måste han förordnas som sekreterare vid förfall för denne. Emellertid skulle den i tjänsten främste bokhållaren på sekreterarens avdelning därigenom gå miste om alla förordnanden i högre befattning, såvida han icke i stället förordnades att upprätthålla notariebefattningen. Om dessa korsförordnanden följdriktigt genomfördes, måste tjänstemännen i fråga tillfälligtvis flytta över från den ena avdelningen till den andra, en åtgärd, som, då göromålen å de bägge avdelningarna äro mycket olikartade, tydligen vore olämplig.

Både på grund av den nu berörda svårigheten för innehavaren av den ifrågavarande notariebefattningen att förvärva befordringsmeriter och på grund av den relativa sänkning notariebefattningarna i allmänhet komma att undergå enligt styrelsens förslag, bleve det enligt Allanders

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

mening antagligen svårt att, om styrelsens förslag vunne gillande, till den här ifrågavarande notariebefattningen erhålla tjänsteman med erforderlig kompetens. Befattningen komme nämligen att bliva mindre lockande än en byråassistentbefattning, medan förhållandet vore motsatt med de nuvarande notariebefattningarna å tidtabellsbyrån.

Genom inrättande av två sekreterarbefattningar å tidtabells- och vagnbyrån skulle de nämnda olägenheterna bliva undanröjda och den nuvarande arbetsfördelningen förbliva orubbad. Inrättades icke två sådana befattningar, anser Allander det med hänsyn till betydelsen och omfattningen av arbetet på vagnavdelningen böra stadgas, att sekreteraren skall vara placerad på denna avdelning.

Allanders framställning vilar tydligen på den förutsättningen, att tjänstemännens rätt till förordnanden och samlande av meriter skall gå före den praktiska arbetsfördelningen. Det synes mig emellertid icke lämpligt, att vid tillfällen, då sekreteraren tjänstgör som byråföreståndare, notarien, som är placerad å den andra avdelningen, med nödvändighet skall förordnas såsom sekreterare och samtidigt förestå den avdelning inom byrån, som ordinarie sekreteraren eljest sköter. Sakkunskapen måste i första hand tillgodoses, och intet hinder torde finnas, att bokhållaren på sistnämnda avdelning förestår densamma, utan att han därför behöver räkna meriter annat än som notarie. Finnes sekreterarförordnande böra meddelas, finnes intet hinder, att ordinarie notarien erhåller detta, men det oaktat sitter kvar å sin vanliga avdelning. Vissa notariers uppflyttning till sekreterare sker huvudsakligen i syfte att i konkurrensen med de bättre avlönade tjänstemännen å linjen kunna behålla de goda krafterna i styrelsen. Från saklig synpunkt torde det vara likgiltigt, på vilkendera av ifrågavarande byrås två avdelningar den såsom byråchefens närmaste man fungerande sekreteraren tjänstgör. Jag finner emellertid Allanders framställning icke föranleda ändring i vad styrelsen i den delen föreslagit.

I stället för sex av de nuvarande notariebefattningarna skulle följaktligen inrättas sex nya befattningar, nämligen en gemensam å administrativa och kamerala byråerna, en å trafikbyrån, en å tidtabells- och vagnbyrån samt tre å taxebyråerna. Vad angår avlöningen åt dessa befattningshavare, böra de, på sätt styrelsen föreslagit, skäligen likställas med närmaste högre grupp i löneskalan inom styrelsen, nämligen kamreraren, byråingenjörer av I klass in. fl., och å linjen ban- och maskiningenjör samt trafikinspektör av II klass, och således, inberäknat ersättning för bostad och bränsle, avlönas med lägst 5,700 kronor och högst 6,600 kronor. För att bättre karaktärisera ställningen såsom den före-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

dragande byrådirektörens närmaste man, torde innehavarna av dessa befattningar, såsom ock av styrelsen föreslagits, böra benämnas sekreterare.

Likställighet synes böra beredas de blivande sekreterarna med byråingenjörer i avseende å tiden för rätt och skyldighet att avgå ur tjänsten med pension.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att, såsom av det ovan anförda framgår, en sjunde sekreterarbefattning skulle tillkomma på det sättet, att en av de hittillsvarande byrådirektörerna å taxebyråerna skulle förflyttas till en sekreterarbefattning å en av de nya taxebyråerna.

Styrelsens föreliggande förslag inrymmer vidare förändring i avseende å ombudsmannens ställning och avlöningsvillkor. Då 1906 års löneregleringskommitté föreslog avlöningen för ombudsmannen, motiverades detta med hänsyn till beskaffenheten och omfattningen av den verksamhet, han då utövade. Därvid framhölls särskilt, att det tillkomme ombudsmannen, sedan han erhållit styrelsens fullmakt, att föra talan i ett mål, att på eget ansvar författa alla inlagor i rättegången, anskaffa utredning m. m., och att innehavaren av sagda befattning borde äga ett ej obetydligt mått av praktisk-juridisk utbildning för att på ett tillfredsställande sätt kunna ombesörja de med en ombudsmansbefattning hos ett verk av den ekonomiska omfattning som statens järnvägar förenade göromål. Vid avgivande av sitt förslag rörande ombudsmannen, vilket förslag godkändes vid omregleringen, hade kommittén utgått därifrån, att ombudsmannen såsom dittills skulle, såsom instruktionen stadgade, i rättegångs- och andra mål efter erhållet uppdrag utföra styrelsens talan samt, då sådant påkallades, i mål angående tjänstefel, vilka av styrelsen handlades, verkställa utredning och avgiva utlåtande.

I den nådiga instruktion, som i anledning av omorganisationen år 1907 utfärdades, erhöll emellertid ombudsmannen den vidgade befogenheten och det ökade ansvaret att icke allenast utreda bestraffningsmålen utan även såsom ledamot i styrelsen föredraga dessa mål, vilka skulle avgöras i annan ordning än andra inom styrelsen förekommande ärenden, nämligen genom omröstning mellan de i beslutet deltagande med utslagsrätt för ordföranden vid lika antal röster.

Med hänsyn till denna utvidgning av ombudsmannens verksamhetsområde och hans enligt instruktionen givna ställning såsom föredragande och deltagande i besluten i dessa frågor, vilka äro av synnerligen grannlaga natur, finner jag i likhet med styrelsen skäl föreslå hans uppflyttning i högre tjänsteställning.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 74 höft. (Nr 109.) 9

Ombudsmannen å administrativa byrån.

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

övergångsbestämmelser m. m.

Men även i fråga om avlöningen har jag funnit rättvisa och billighet kräva en förbättring. En stor del av de rättegångar, för vilkas rätta utförande han är närmast ansvarig, äro av mycket vidlyftig och invecklad art, och rättstvisterna äro ofta av stor ekonomisk innebörd. I detta hänseende må exempelvis nämnas, att av de under de senare åren förekommande rättstvisterna av större ekonomisk betydelse närmare ett 20-tal avsett ersättningsanspråk till belopp av omkring 10,000 kronor och därutöver. I ett fall, nämligen i en rättegång med Hälsingborgs stad angående bättre rätt till markområde, har staden själv uppskattat tvisteföremålet till ett värde av en miljon kronor. I mål mot Växjö— Alvesta järnvägsaktiebolag kan tvisteföremålets kapitalvärde beräknas till inemot 800,000 kronor och i tre andra fall avser tvisten utfående av belopp växlande mellan 100,000—150,000 kronor.

Dylika exempel äro ej att anse såsom säregna för en viss period, utan ligger i sakens natur, att inom ett verk av så stor omfattning rättstvister av betydande ekonomisk innebörd alltjämt måste uppstå, vilka endast genom rättegång eller kompromiss kunna avgöras.

På grund av det anförda och då det torde vara synnerligen svårt att binda en praktiskt erfaren jurist vid denna befattning, om löneförmåner och tjänsteställning äro ofördelaktiga, anser jag mig böra tillstyrka, att ombudsmannen, som skulle hava att handlägga och föredraga bestraffningsärenden och rättegångsärenden, erhåller byrådirektörs tjänsteställning och avlöningsförmåner.

På sätt styrelsen uttalat, torde det vara rättvist och billigt, att, i anslutning till vad vid senaste löneregleringen för statsbanepersonalen ägde rum, de nya avlöningsbestämmelserna för de av förslaget berörda befattningshavarna omedelbart efter bestämmelsernas trädande i kraft varda i sin helhet gällande för dessa befattningshavare, såsom om bestämmelserna varit tillämpade under vars och ens tjänstetid i nu innehavande befattning, dock ej för längre tid tillbaka än tiden för senaste löneregleringens trädande i kraft eller den 1 januari 1908; i vilket avseende övergångsbestämmelser böra, efter riksdagens medgivande, av Kungl. Maj:t utfärdas.

För beredande av en översikt över de särskilda organisationsförslagens verkningar i personalhänseende ber jag att få hänvisa till en tablå, vilken torde få biläggas protokollet såsom bilaga H.

Den ekonomiska innebörden av nu framlagt förslag till ändringar inom järnvägsstyrelsen framgår av den härvid fogade bilagan I.

Följande tablå utvisar olikheten i ekonomiskt hänseende mellan järnvägsstyrelsens och Kungl. Maj:ts förslag.

67 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

Järnvägsstyrelsens förslag upptager, såvitt i detta avseende är i fråga: högsta avlöning åt 2 överingenjörsassistenter, 1 maskininspektör och 1 telegrafdirektör å 8,100 kronor 32,400:

högsta avlöning åt en ombudsman och sekreterare » 7,500: —

» » »12 byråingenjörer av l:a klass

å 7,500.............................................................................. » 90,000: —

Summa kronor 129,900: —

Här förordade förslag upptager i stället, inberäknat den delvis å extra stat uppförda byggnadsbyrån, för vars tjänstemän här beräknats avlöning efter enahanda grunder, som enligt förslaget gälla för motsvarande ordinarie befattningshavare:

högsta avlöning åt 4 byrådirektörer å 7,500 kronor 30,000: —

)> » » en sekreterare........................ » 6,600: —

» » »12 byråingenjörer av l:a

klass å 6,600.......................................................................... ” 79,200: —

Summa kronor 115,800: —

Kungl. Maj:ts förslag innebär alltså, jämfört med järnvägsstyrelsens förslag, en kostnadsminskning av 14,100 kronor.

Medtagas allenast de å ordinarie stat uppförda befattningshavarne, får Kungl. Maj:ts förslag i denna del följande utseende: högsta avlöning åt 3 byrådirektörer å 7,500 kronor » » »11 byråingenjörer av l:a

klass å 6,600 ......................................................................... »

Summa kronor

Järnvägsstyrelsens förslag i motsvarande del upptager i högsta avlöning åt 1 överingenjörsassistent, 1 maskininspektör och 1 telegrafdirektör å 8,100 kronor

högsta avlöning åt 11 byrå ingenjörer av l:a klass å 7,500: — ................................................................ *

22,500: —

72,600: —

95,100: — stället:

24,300: —

82,500: —

Summa kronor 106,800:

Skillnaden i denna del utgör följaktligen 11,700 kronor.

Tager man endast hänsyn till de å ordinarie stat uppförda befattningshavarne utgör skillnaden mellan järnvägsstyrelsens och Kungl. Maj:ts förslag emellertid 34,800 kronor.

Nu gällande lönestat i dess helhet slutar å 347,700 kronor, järnvägsstyrelsens förslag å 378,000 kronor samt Kungl. Maj:ts förslag å 363,900 kronor.

Med hänsyn tagen enbart till högsta ifrågakommande avlöning innebär här framlagt förslag i dess helhet en kostnadsökning av allenast 16,200 kronor utöver nu gällande lönestat, under det järnvägsstyrelsens

Två nya notariebefattningar.

^8 Kungl. Maj:t Nåd. Proposition Nr 109.

förslag medför en ökning i angivna hänseende av 30,300 kronor eller således inemot dubbla beloppet.

Härtill kommer i bägge fallen den till 11,400 kronor uppgående högsta kostnaden för de två utan sammanhang med omorganisationsförslaget ifrågasatta notarierna, beträffande vilka jag nu går att yttra mig.

Oberoende av omorganisationsförslaget har järnvägsstyrelsen, såsom nyss nämnts, föreslagit inrättandet av två nya notariebefattningar, en å trafikbyrån och en å inrikes taxebyrån.

Vad först angår behovet av ökade arbetskrafter å trafikbyrån har jag till kompletterande av vad järnvägsstyrelsen i sin underdåniga framställning anfört från styrelsen införskaffat en del uppgifter angående byråns arbetsbörda in. m., och torde därav följande böra här omnämnas.

De ärenden, som det tillkommer byrådirektören å trafikbyrån att bereda till föredragning eller, efter beredning å annan byrå, taga ställning till, kunna indelas i följande huvudgrupper:

FöiTaltningsbestämmels er.

Organisation, beredes av administrativa byrån,

Indelning i trafiksektioner,

Stationsklassifikation,

Tillhandahållandet av trycksaker, skriv- och ritmaterialier, Personalinstruktioner,

Ordningsföreskrifter,

Åtgärder till hämmande av smittosamma sjukdomar,

Omfattningen av trafiken vid olika platser,

Förhållandet till postverket i avseende å trafiktjänsten,

Kostnadsstat,

Bokföring å trafikavdelningen,

Statistik, speciell för trafikbyrån,

Föreningssta ti on er,

Affärsrörelse inom järnvägarnas område.

Personalärenden.

Personalbestämmelser, beredes delvis av administrativa byrån,

Avlöningsstat,

Aylöningsbestämmelser, beredes av kameralbyrån,

Fribilj ettsbestämmelser.

Driften.

Signal- och säkerhets ordning ärna,

Instruktioner rörande tåg- och växlingstjänst,

Byggnader och anläggningar avseende driften, beredas av banbyrån m. fi.

Tågens sammansättning, utrustning och expediering,

Åtgärder vid olyckshändelser,

Telegramtrafik.

G9

Kungl. Maj:ts Nåd. 'Proposition Nr 109.

Persontransportärenden.

Åtgärder för resande- och resgodstrafiken vid de stora helgerna,

Byggnader och anläggningar, som avse personbefordringen, beredas av banbyrån m. fl.

Konstruktion av person- och resgodsvagnar, beredas av maskinbyrån^

Åtgärder för personbefordringens utförande såsom biljettvisering, sjukvagnstransporter, resandes orientering å stationerna, sovvagnstrafik, förvaring av reseffekter, tillvaratagna effekter.

Tilläggsbestämmelser till trafikstadgan i avseende å personbefordringen, beredas av persontaxebyrån.

Godstransportärenden.

Godsbefordring,

Godst ågstidtabe 11,

Byggnader och anläggningar, som avse godstrafiken, beredas av banbyrån m. fl.

Konstruktion av godsvagnar, beredas av maskinbyrån,

Bokföring av i trafik använda godsvagnar,

Tilläggsbestämmelser till trafikstadgan i avseende å godstransporter, beredas av inrikes godstaxebyrån.

Förhållandet till tullverket, i vad angår trafiktjänsten.

Av de här angivna ärendegrupperna hava de med kursiverad stil utmärkta tillförts byrån från och med år 1908 och de med spärrad stil angivna visserligen redan före 1908 tillhört byråns handläggning men ej förrän efter ingången av nämnda år varit föremål för mera permanent bearbetning.

Med ingången av år 1908 har trafikbyrån däremot upphört att taga befattning med ärenden rörande restitution av biljettlösen (utom i visst fall) och biljettprisnedsättningar, vilka ärenden visserligen till antalet voro högst betydande men i avseende å innebörden av så enkel natur, att de mera kvalificerade tjänstemännen ej behövde taga befattning därmed. Vidare har från och med samma år till distriktsförvaltningarnas handläggning överlämnats ett antal ärenden, som avse den löpande trafikförvaltningen.

Antalet diarieförda ärenden utgjorde:

år 1902 ....... 3,230

» 1904......... 4,304

d 1906......... 3,843

» 1908......... 2,037

» 1910......... 2,536

d 1912......... 2,088

(Minskningen beroende på zontariffens genomförande, i följd varav antal biljettrestitutionsärenden nedgick.

(Utbrytning av tidtabellsbyrån och ändrad ären-

j defördelning.

JEn stor del fribiljettärenden diarieföras nu- | mera ej.

70 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

Ehuru ärendena sålunda till antalet minskats under ovan angivna 10-årsperiod, har dock de mera kvalificerade tjänstemännens arbetsbörda under tiden vuxit betydligt. Medan nämligen de till distriktsförvaltningarna och taxebyråerna överlämnade ärendena kräft jämförelsevis ringa arbete, hava en stor del av de 1908 från administrativa byrån övertagna och likaledes en stor del av de byrån redan tillhörande, men först efter 1908 mera permanent bearbetade ärendena visat sig kräva både kvalificerad bearbetning och mycken tid.

Under denna byråns utveckling i kvalitativt hänseende har dess uppsättning av tjänstemän med högre ställning än bokhållare hela tiden utgjorts av allenast en byrådirektör och en notarie.

Av ifrågavarande två tjänstemän har enligt från 1908 gällande instruktion och arbetsordning byrådirektören varit föredragande, medan notarien haft att i egenskap av byrådirektörens närmaste man vara arbetsledare å byrån och därvid såväl sakligt som formellt granska alla av byråns övriga tjänstemän uppsatta förslag till beslut samt att, där ej byrådirektören lämnat anvisningar rörande ärendenas behandling, meddela sådana åt de underordnade tjänstemän av bokhållares eller kontorsskrivares grad, som haft att i första hand bearbeta var sitt arbetsområde.

Det har visat sig, att denna personaluppsättning i stort sett icke medgiver behandling av mer än de löpande göromålen. Antalet balanserade ärenden har nämligen år från år stegrats. Sålunda balanserades

från år 1909..................... 196 ärenden,

» » 1910..................... 204 » därav 40 större

y> » 1911.................... 215 » » 50 »

» » 1912................. 250 » » 56 »

» » 1913..................... 270 » » 54 »

För att motverka denna balans har såväl byrådirektören som notarien plägat utföra hemarbete.

I syfte avhjälpa personalbristen å trafikbyrån har järnvägsstyrelsen till tjänstgöring å byrån under kortare eller längre tider inkallat linjetjänstemän. Vidare har under viss tid, nämligen 5—21 november 1910 byrådirektören för beredning av ärenden rörande trafikdirektörsmötet och kostnadsstaten beviljats befrielse från övriga tjänstegöromål, vilka under tiden bestritts av notarien. Slutligen har under annan tid, nämligen den 1 mars—23 juni 1913, notarien, med. befrielse från skötandet av de till notarietjänsten hörande löpande göromålen, vilka under tiden

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 109.

ombesörjts av en byråassistent, haft i uppdrag att handlägga vissa större arbeten rörande godstransporterna m. fl. ärenden, och ålåg det honom därvid jämväl att föredraga vissa ärenden. En liknande anordning har jämväl vidtagits från den 1 februari år 1914 att gälla tillsvidare till årets utgång.

Av vad sålunda blivit upplyst torde framgå, att tillgången å arbetskrafter å trafikbyrån ej svarar mot byråns arbetsbörda, att behovet av ökade arbetskrafter är permanent och att någon åtgärd måste vidtagas till åstadkommande av ändring i förhållandena. Som dessa nu äro å byrån, är det uppenbarligen förenat med svårighet för dess personal att medhinna göromålen. Desto mindre blir för avdelningsföreståndaren å denna byrå någon tid övrig till inspektion och personligt samarbete med linjebefälet, en sida av hans verksamhet, som ej får förbises. Den stora arbetsbördan kan dessutom lätt föranleda därtill, att ärendena icke alltid bliva så omsorgsfullt genomarbetade som vederbör. Då således efter min uppfattning synnerligen goda skäl tala för inrättandet av en notariebefattning å trafikbyrån, tillstyrker jag järnvägsstyrelsens förslag härutinnan.

Beträffande behovet av ökad arbetskraft å inrikes taxebyrån har järnvägsstyrelsen såsom skäl härför åberopat, att i och med den nya trafikstadgan handläggningen av ersättningsmålen överflyttats från trafikdirektörerna till styrelsen.

Den nya trafikstadga, som den 24 januari 1914 blivit av Kungl. Magt fastställd, innehåller i § 93 mom. 5 andra stycket, bland annat, följande:

»Ansökning om ersättning för förlust eller minskning av eller skada å gods eller för överskridande av leveransfrist kan efter sökandens eget val ingivas å antingen avsändnings- eller bestämmelsestationen och skall vara ställd till samt avgöras av, om vederbörande station tillhör statens järnvägar, styrelsen för dessa järnvägar----».

I det underdåniga betänkande av den 26 april 1912, varmed järnvägsstyrelsen överlämnade förslag till ny trafikstadga, anförde styrelsen i denna del följande:

»Vad beträffar de i andra stycket av mom. 5 omförmälda frågorna om ersättning för förlust av eller skada å gods, har styrelsen i fråga om statens järnvägar föreslagit den ändring i det nuvarande förfaringssättet, att, medan dessa frågor nu i första instans avgöras av trafikdirektörerna, desamma enligt förslaget skola avgöras i första hand av styrelsen själv. Härför tala enligt styrelsens förmenande flera skäl. Till en början torde böra nämnas önskvärdheten att genom dessa måls förläggande till styrelsen få större enhet i målens behandling än förut. För

72 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

närvarande händer esomoftast, att mål av samma beskaffenhet avgöras på olika sätt å olika distrikt, och då dessa mål icke i någon instans komma under styrelsens prövning, har styrelsen icke något tillfälle att i detta avseende ingripa reglerande. Visserligen skulle man ju kunna tänka sig, att styrelsen i nyssnämnda syfte skulle från distrikten infordra redogörelse för olika måls behandling, men häremot talar att utarbetandet av dylika redogörelser skulle förorsaka distriktsförvaltningarna ett icke obetydligt arbete, varjämte en rent teoretisk prövning inom styrelsen av mål, i vilkas handläggning styrelsen saknar praktisk erfarenhet, icke torde föra med sig så stor nytta, att den skulle kunna motivera det arbete, som anordningen i fråga skulle förorsaka. Vikten av en enhetlig behandling av nu ifrågavarande mål torde dessutom i och med ett eventuellt införande av de föreslagna nya ersättningsreglerna bliva väsentligt större än hittills. Såsom förut framhållits, är nämligen enligt de nya reglerna avgörandet mera grundat på vad som kan anses rimligt och billigt i varje särskilt fall. De nya bestämmelserna lämna således mera än de nu gällande spelrum för den subjektiva uppfattningen hos den dömande, och detta förhållande talar enligt styrelsens åsikt för, att avgörandet inom järnvägsförvaltningen av dessa mål bör ligga i en hand.

För en sådan enhetlig behandling i första instans talar också den omständigheten, att någon enhetlighet icke heller kan förväntas uppkomma genom behandlingen i högre instans, så länge denna, såsom hittills varit fallet och även för framtiden föreslås, skall utgöras av skiljenämnder. Aven deras domslut gå nämligen ofta nog i olika riktningar, och någon prövning av dessa domslut är ju icke tillåten. Om styrelsen däremot själv handlägger dessa ärenden i första instans, torde den enhetlighet i tillämpningen av gällande föreskrifter, som därigenom ernås, kunna öva inflytande även på skiljenämndernas behandling av ersättningsmålen.

Ett annat viktigt skäl för dessa ärendens samlande hos styrelsen är, att styrelsen, utan praktisk erfarenhet i tillämpningen av trafikstadgans föreskrifter angående ersättningsfrågor, saknar tillfälle att bedöma, i vad mån de givna föreskrifterna äro lämpliga samt om och i vilken riktning de behöva undergå ändring. Visserligen erhåller styrelsen i ett och annat fall kännedom om trafikanternas önskningar i dessa avseenden, och från distrikten inkomma jämväl emellanåt framställningar om behovet av ändring av ett eller annat stadgande, men dessa mera tillfälliga erfarenheter om det sätt, varpå de givna föreskrifterna verka, kunna givetvis icke bilda ett tillräckligt fast underlag för ett allsidigt och säkert bedömande av, huruvida ifrågavarande föreskrifter fortfarande stå i överensstämmelse med rättvisa och billighet.

73 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

Den överflyttning av dylika ärenden till styrelsens handläggning, som styrelsen på nu angivna skäl ansett sig böra föreslå, medför emellertid, att arbetskrafterna å styrelsens inrikes godstaxebyrå måste förstärkas. Under år 1909 utgjorde antalet av trafikdirektörerna avgjorda ersättningsmål 712, och av dessa rör det stora flertalet gods i egentlig mening och faller således inom nyssnämnda byrås verksamhetsområde. Arbetet med utredning av så många mål, vilka icke sällan äro ganska invecklade, kan icke läggas på byråns nuvarande personal. 1 fråga om såväl antalet ärenden över huvud taget som antalet större ärenden är denna byrå redan nu att räkna till de mest omfattande byråerna inom styrelsen, och härvid torde likväl böra ihågkommas, att under den nu pågående taxerevisionen de största och mest arbetskrävande taxefrågorna icke kunnat prövas av styrelsen, utan måst överlämnas till behandling av taxelcommittén. Byråns redan nu stora och säkerligen allt mera växande arbetsbörda gör det således nödvändigt att för handläggningen av ersättningsmål anställa åtminstone en ny tjänsteman ävensom att denne är så kvalificerad och så förtrogen med dylika ärenden, att byrådirektören icke själv behöver genomgå alla detaljer i ärendet utan kan inskränka sin prövning av målen till att granska själva rättsfrågan. En så kvalificerad, erfaren och pålitlig tjänsteman torde icke kunna påräknas vilja inträda i byråns tjänst, om icke åt honom kan erbjudas eu notaries ställning, lön och övriga förmåner. Frågan om ytterligare ökning av byråns personal torde kunna anstå, till dess styrelsen fått någon erfarenhet om antalet och beskaffenheten av de inkommande ersättningsmålen.

Den kostnadsökning, som blir eu följd av den ifrågasatta nya notariebefattningen, torde likväl inom kort komma att uppvägas, därigenom att ersättningsmålens överflyttande från trafikdirektörerna till styrelsen medför besparing av arbetskraft inom linjeförvaltningen. Dessa ärenden handläggas nu av tjänstemän å trafikdirektörsexpeditionerna; vid de svårare målens beredning inhämtas distriktssekreterarens eller biträdande jurists mening. Styrelsen tilltror sig icke kunna utlova, att någon nu befintlig tjänst till följd av ifrågavarande måls överflyttande till styrelsen skall kunna indragas. Men givet är, att den arbetsminskning å trafikdirektörsexpeditionerna, som denna överflyttning medför, skall verka så, att med ökning av dessa expeditioners personal skall kunna anstå längre, än som annars bleve fallet, och detta torde medföra en besparing, som mer än väl uppväger den nu ifrågasatta kostnadsökningen.»

Den sålunda anförda motiveringen torde vara tillräcklig att påvisa behovet av den föreslagna nya notariebefättningen å inrikes t axel) vrån, vadan jag kan inskränka mig till att förorda styrelsens förslag i denna del.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 74 käft. (Nr 109.) 10

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

Slutligen ber jag få erinra därom, att enligt 1907 års omorganisation av järnvägsstyrelsen de då befintliga telegrafinspektorsbefattningarna skulle efter hand indragas samt de med dessa befattningar förenade göromålen överflyttas å telegrafingenjörer, allt efter som sistnämnda slags tjänster bleve tillsatta. Då det numera icke finnes kvar någon telegrafinspektör i tjänst, torde dessa befattningar icke vidare böra upptagas i avlöningsreglementet.

Departe- På grand av vad sålunda förekommit och anförts, får jag — under

chefens anmälan att jag ej funnit anledning till erinran mot järnvägsstyrelsens hemställan, förslag, att föreståndaren för kontrollkontoret benämnes överkontrollör, samt med erinran, att de särskilda bestämmelser, vilka äro erforderliga med avseende å övergång till den nya staten, som torde böra träda i tillämpning den 1 januari 1915, torde vara av beskaffenhet att kunna av Kungl. Maj:t fastställas, på sätt som skett vid 1897 och 1907 års löneregleringar — hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå riksdagen att

dels besluta de ändringar i avlöningsreglementet den 15 november 1907 för tjänstemän vid statens järnvägar, som framgå av bifogade förslag till nådig kungörelse i ärendet;

dels medgiva, att övergångsbestämmelser rörande tillämpningen av de nya avlöningsbestämmel serna må, i enlighet med vad ovan sagts, av Kungl. Maj:t utfärdas;

dels ock antaga följande ändring av 1 och 2 §§ i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar:

§ i.

Rätt till pension enligt denna lag tillkommer med nedan stadgade undantag dels var och en, vilken vid lagens trädande i kraft är delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, dels ock var och en, som efter lagens trädande i kraft varder anställd i ordinarie tjänst vid statens järnvägar.

Från denna lags tillämpning undantages:

a) sådan personal vid statens järnvägar, som antingen vunnit delägarrätt i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning på grund av nådiga reglementet för pensionsinrättningen den 6 september 1872 och icke

75 Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 109.

behörigen anmält sig vilja genom erläggande av de i förnyade nådiga reglementet den 3 november 1882 för samma pensionsinrättning bestämda högre avgifter bereda sig förbättrad pensionering eller ock uppbär avlöning enligt äldre lönestat än den från 1908 års ingång gällande;

b) den, som har delägarrätt i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning på grund av nådiga reglementet för pensionsinrättningen den 3 november 1882 och, därest han jämlikt bestämmelsen i § 6 c) i samma reglemente skulle före den 1 januari 1916 bliva pensionsberättigad, inom tre månader från lagens trädande i kraft eller, om han vid sistnämnda tidpunkt kvarstår på äldre stat än den från 1908 års ingång gällande och sedermera vinner befordran, inom tre månader från det befordran vunnits hos järnvägsstyrelsen anmäler, att bestämmelsen i § 6 c) i pensionsreglementet må å honom vinna tillämpning;

c) generaldirektören och chefen för statens järnvägar samt överdirektör och souschef.

§ 2-

Pensionsrätt tillkommer

a) den, som till följd av olycksfall i statens järnvägars tjänst eller eljest till följd av sjukdom, vilken han genom utövning av sådan tjänst ådragit sig, icke vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller av järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt fördenskull erhåller avsked eller entledigas;

b) den, som, efter minst 10 års tjänstgöring i ordinarie anställning vid statens järnvägar, antingen till följd av kroppskada eller sjukdom i andra fall än under a) sägs eller ock till följd av väsentligen minskad arbetsförmåga icke vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller av järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt fördenskull erhåller avsked eller entledigas;

skolande för rätt till pension enligt a) eller b) oförmågan att vidare behörigen sköta befattningen vara styrkt med i behörig ordning avfattat läkarbetyg, utfärdat, vad den till fri läkarvård berättigade personalen angår, av vederbörande järnvägsläkare; och

76 Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 109.

c) den som vid avgång från tjänsten uppnått här nedan för samma tjänst stadgade levnadsålder, under förutsättning tillika att vederbörande under minst tio år innehaft anställning i ordinarie statstjänst, därav åtminstone de fem sista åren i statens järnvägars tjänst.

Nämnda levnadsålder utgör för:

lokomotivförare och kvinnlig tjänstinnehavare sextio år, banmästare av l:a och 2:dra klass, bangårdsmästare, tågmästare, konduktör, stationsförman, lokomotiveldare, vagnskötare, banvakt och stationskarl sextiotre år;

övriga tjänstemän vid distrikten samt byråchef, byrådirektör, överkontrollör, sekreterare och byråingenjör av l:a och 2:a klass sextiofem år samt

manliga befattningshavare i järnvägsstyrelsen, med undantag av de här ovannämnda, sextiosju år.

Vid beräkning av tjänstår skall avdrag göras för den tid, under vilken ledighet från tjänsten ägt rum av annan anledning än semester, enskilda angelägenheter eller svag hälsas vårdande under sådana omständigheter, att jämlikt § 5 i det för tjänstemän vid statens järnvägar gällande avlöningsreglemente fullt arvode i dylika fall åtnjutes, sjukdom, offentligt uppdrag eller resa, som med vederbörligt tillstånd företagits till egen utbildning.

Tjänsteman, som vid uppnående av den här ovan stadgade levnadsålder icke kan räkna tio tjänstår och alltså icke då är berättigad till erhållande av pension, må icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan, även om han på grund av stadgandet i § 3 här nedan tillätes att kvarstå i tjänsten efter nämnda levnadsålders inträde.

Till denna departementschefens, av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

Kung!, May.ts Nåd. Proposition Nr 109.

77 Förslag

till

nådig kungörelse angående vissa ändringar i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar

den 15 november 1907.

§ I-

Mom. 1. Till generaldirektören och chefen för statens järnvägar utgår i årligt arvode 20,000 kronor.

Till en var av de två överdirektörerna och souscheferna utgå arvoden med 12,000 kronor.

Mom. 2. Generaldirektör är berättigad att från och med månaden näst efter den, under vilken han uppnått 65 levnadsår, under sin återstående livstid av trafikmedel uppbära eu årlig pension av 6,000 kronor. Generaldirektör, som, innan han uppnatt 65 levnadsår, antingen på grund av sjukdom eller därigenom, att han efter utgången av den tid, för vilken han förordnats, icke erhåller förnyat förordnande, eller ock eljest utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning utan att på grund av tjänstefel hava förverkat densamma, är berättigad att i pension uppbära ett årligt belopp av 6,000 kronor för tiden, intill dess han uppnått 65 års ålder. Skulle generaldirektör före utgången a\ den tid, erhållet förordnande avser, befinnas vara av sjukdom oförmögen till vidare nöjaktig tjänstgöring, skall han vara underkastad skyldighet att avgå mot åtnjutande av pension enligt nu angivna bestämmelser. Såsom pensionsavgift skall å det för generaldirektör bestämda arvodet eller den honom under tiden, intill dess han uppnått 65 år, tillkommande pension avdragas ett årligt belopp av 360 kronor, som skall inbetalas till den i 19 § av lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

järnvägar omförmälda fond; skolande ovannämnda pensionsbelopp gäldas efter de i 20 § av samma lag angivna grunder.

\ ad sålunda är stadgat om generaldirektör, gäller jämväl om överdirektör.

Mom. 3. Övriga vid statens järnvägar anställda tjänstemän tillkommer arvode enligt bestämmelserna i § 2 av detta avlöningsreglemente.

Mom. 4. Till en var av två järnvägsfullmäktige må utgå arvode efter 5,000 kronor för år.

Mom. 5. Till en var av tre överrevisorer må utgå ett årligt arvode av 2,500 kronor.

Mom. 6. Arvode, med undantag av det till generaldirektören, till överdirektör, till järnvägsfullmäktig och till överrevisor utgående, som överstiger 3,900 kronor, fördelas till två tredjedelar i lön och en tredjedel i tjänstgöringspenningar. Av arvode till belopp av 3,900 kronor och därunder intill 2,100 kronor utgöra tre fjärdedelar lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningar samt av arvode å 2,100 kronor och därunder fyra femtedelar lön och en femtedel tjänstgöringspenningar.

§ 2.

l:o) Till annan tjänsteman i styrelsen än generaldirektör och överdirektör utgår avlöning dels såsom arvode och dels, där bostad in natura icke åtnjutes, i form av ersättning för bostad och bränsle, allt enligt följande stat med däri i förekommande fall angivna högsta och lägsta belopp för år räknat. Där ersättning för bostad och bränsle icke är i staten med visst oföränderligt belopp angiven, utgår samma ersättning med 40 procent av arvodet med den i staten bestämda begränsning. Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

„ Till“gfarToda ansca siaom inkomst ock må förty icke ens till någon del uppbäras

av tjänsteman, da han ej tjänstgör.

80 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

2:6) Då Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrivare avlönas efter beting på det sätt, att han erhåller betalning, i den mån han verkställer arbete, vara styrelsen utsatt visst pris. Så avlönad kontorsskrivare skall för utförandet av sådana arbeten, vilka icke lämpligen kunna på nämnda sätt gottgöras, erhålla betalning för timme enligt pris, som styrelsen fastställer.

3:o) Tjänsteman vid distrikten och centralverkstaden åtnjuter arvode enligt följande stat med däri angivna lägsta och högsta belopp för år räknat.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

81 Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 74 käft. Nr (109). 11

82 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

Anm. 1. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, Ican erhålla ett tilläggsarvode efter högst 300 kronor om uret.

Anm. 2. Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del upp* häras av tjänsteman, då han ej tjänstgör.

§ 3.

Antalet av nedanstående befattningar utgör

i styrelsen;

............................10 milkontrollör

............................ 3

byråchefer ................................

byrådirektörer.................................

överkontrollör................................

arkitekt ............................................

matematiker ....................................

ombudsman.....................................

sekreterare ....................................

kamrerare och föreståndare för

kammarkontoret ........................

förste aktuarie och föreståndare för statistiska kontoret............

distriktschefer.....

bandirektörer .....

maskindirektörer

och föreståndare

för milkontoret........................... 1

1 revisor och föreståndare för re-

1 visionskontoret.......................... 1

1 förste kontrollörer ........................ 3

1 byråingenjörer av l:a klass ...... 11

7 kassör.............................................. 1

registrator ..................................... 1

1 notarier............................................. 7

byråingenjörer av 2:a klass ...... 5

1 förrådsförvaltare............................. 1

kontrollörer....................................... 5

vid distrikten och central verkstaden:

........................ 5 traiikdirektörer................................. 5

........................ 5 baningenjörer av l:a klass......... 5

....................... 6 maskiningenjörer av l:a klass... 5-

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 109. 83

Antalet övriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmes för varje år av Kungl. Maj:t.

§ 7.

För åtnjutande av de med befattning förenade avlöningsförmåner gälla följande allmänna bestämmelser:

l:o) Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande instruktion givna bestämmelser utan ock den utvidgade eller förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen enligt stat tillkommande arvode; ägande den, som i följd av befattnings indragning eller förändring förflyttas till annan befattning med ringare avlöningsförmåner, erhålla, förutom vid förflyttningen innehavande arvode, jämväl från den tid, han i sin förra befattning skulle hava kommit i åtnjutande av förhöjning i arvode, dylik arvodesförhöjning.

Likaledes skall tjänsteman vara skyldig underkasta sig dels, efter vederbörande överordnade myndighets bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda stadgade.

2:o) Med befattning vid statens järnvägar må icke förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med befattning vid statens järnvägar förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad

84 Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 109.

angår verkets chef, överdirektör, distriksehef, byråchef, byrådirektör eller överkontrollör Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning, järnvägsstyrelsen uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses hinderlig för fullgörande av tjänstgöringen vid statens järnvägar, finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.

Över alla av styrelsen i ovannämnda hänseenden meddelade beslut skall förteckning föras hos styrelsen.

3:o) Avlöning må ej utgå till tjänsteman för tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall.

Därest tjänsteman varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall den del av hans avlöning, som icke av styrelsen prövas böra användas till befattningens uppehållande, under tiden innehållas, såvida ej styrelsen finner skäligt låta honom uppbära något därav.

§ 9.

l:o) Förmånen av fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken behövligt, tillkomma dels byråchef, förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen, dels följande tjänstemän av högre grad vid distrikten, nämligen: distriktschef, ban-, maskin- och trafikdirektör, ban-, maskin- och telegrafingenjör, trafikinspektör, överinspektör, maskininspektor, byråassistent, stationsinspektor, underinspektör, expeditionsföreståndare för biljettexpedition, förste stationsskrivare å station av 2:dra eller 3:dje klass ävensom dylik tjänsteman å station av högre klass, som tjänstgör antingen å stationsinspektors expedition och regelbundet användes i yttre tjänstgöring eller å biljettexpedition, dels samtliga tjänstemän av lägre grad vid distrikten med undantag av lokomotivförare, tågmästare, ogift manligt kontorsbiträde samt gift manligt kontorsbiträde, som icke regelbundet användes i yttre tjänstgöring, konduktör, eldare, vagnskötare och kvinnligt kontorsbiträde.

Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus tillkomma jämväl nu ej nämnda tjänstemän vid distrikten ävensom de tjänstemän, i fråga om vilka, på sätt ovan angivits, undantag stadgats beträffande förmånen att erhålla inkvartering in natura.

2:o) Med fri bostad är förenad förmånen av fritt bränsle enligt stat, som av styrelsen fastställes.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

3:o) Tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, äga uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller 40 procent av arvodet allt efter den ort, där vederbörande är placerad, i enlighet med de grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas; dock med iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning ej må överstiga:

a) å station, där ersättningen utgår med 40 procent:

för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök, kronor 2,000

» 3) » » »

33 3) 3) 33 33

3) 3) 3> » 3)

» 33 33 3) 33

3) 33 33 33 3)

6 33 3) 33 3) 1,800

5 33 3) 3) 33 1,500

4 33 3) 33 3) 1,100

3 33 33 3) 33 850

2 33 !3 3) 33 650,

skelande dock för kvinnlig kontorsskrivare, eldare, portvakt vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnskötare samt tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare högsta ersättningen utgöra 400 kronor.

b) ä övriga stationer:

för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök, kronor 1,700

3) 3) 3)3) »63)3)3) 33

3) 33 3> 33 3) 5 3) 33 33 33

1,500

1,200

33 33

33 33

3) 33

33 3>

33 33

33 33

» 4 33 » » 33

33 3 » 33 3) 33

33 2 33 » 33 3)

550,

skolande dock för kvinnlig kontorskrivare, eldare, portvakt vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnskötare samt tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare högsta ersättningen utgöra 350 kronor.

4:o) Ersättning för bostad och bränsle anses tillhöra lönen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

86 Bil. A.

Uppgift

å viss personal, som använts a kungl. järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå under åren 1899—1913.

*) Tjänsten bestridd av ordinarie tjänsteman vid de trafikerade statsjärn vägarn a t. o. m. den *°/e 06, sedan t. f. t. o. m. don 31/io 08, därefter ånyo av sådan ordinarie tjänsteman.

Fr. o. m. 1/i 06 t. o. m. sl/io 08.

***) Sedan 1909 handhavas revisionsgöromålen av revisorn inom järnvägsstyrelsen.

Uppgift

Bil. B,

å kostnaden under åren 1899—1913 för nedannämnda tjänstemän vid kungl. järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå samt å sådan kostnad per år enligt nuvarande bestämmelser för samma tjänstemän, under förutsättning att de varit ordinarie vid statens järnvägar och i högsta löneklass, och vad överingenjören angår, av nu innehavande arvode.

*) Jämto inkvartoringsoreättniiig in natura.

**) » » » » för tiden l/i—s%.

f) Inboräknat dyrtidstillägg.

y.

—i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

88 Bil. C.

i

Nettokostnader

vid statens järnvägsbyggnader under åren 1899—1911.

Kuygl. 3faj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

89 Bil. D.

De bantekniska byråernas organisation.

Enligt nu gällande bestämmelser.

Banbyrdn.

Byrådirektör.

Byråingenjör I. klass för banprenden.

Generaldirektören.

Bankonstruktiansbyrdn. Bangdrdsbyrdn.

Byrådirektör. Byrådirektör.

By råingenjör Byråingenjör Byråingenjör

I. klass för I. klass för I. klass,

bro- pell båll- växel- och sigkonstruktions- nalsäkerhet.s-

ärenden. anläggningar.

Byggnadsbyrdn.

Överingenjör.

Byrådirektör för tekniska ärenden.

Byrådirektör för juridiska ärenden.

Byråingenjör.

Pråligt järnvägsstyrelsens förslag.

Generaldirektören.

Banbyräp. Byggnadsbyrdn.

Byråchef. Överingenjör.

Byråingenjör Pyråingenjör Byråingenjör I. klass för ban- I. klass för bro- I. klass för växel ärenden. och bankonstruk- och signalsäker

tioner. betsanlägg-

ningar.

Byråingenjör Byråingenjör

I. klass. I. klass.

Överipgenjörsassistent för nya linjer och dubbelspår.

Överingenjörsassistent för bangårdsärenden.

Sekreterare och ombudsman.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 74 käft. (Nr 109). 12

90 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 109.

Bil. E.

Nu gällande lönestat.

l) Ersättning för bostad och bränsle.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

*) Ersättning för bostad och bränsle.

Ö2 Kirngi. Mäj:t$ Nåd. Proposition Nr 109.

1) Ersättning för bostad och bränsle.

s) Avlöningen för befattningshavare ä denna å extra stat upptagna byrå är upptagen till samma belopp som för motsvarande befattningar vid statens trafikerade järnvägar. Enligt de av styrelsen tillämpade grunder sfetllie i de fall, då befattningarna uppehållas av personer, feom icke äga ordinarie anställning vid Statens järnvägar, avlöningen utgå med följande belopp, inberäknat ortstillägg) nämligen:

lägst högst

byrådirektör ...................... 7,140 8,§20

byråingenjör ............................... 6,030 7,710

notarie ..................................... 4,740 6,420

ÉuHgl. Nåd. Preposition Nr 109.

93 Lönestät enligt järnvägsstyrelsens förslag.

SotiSchef (ny).

1. Administrativa byrdn:

Byråchef..............................

Ombudsihäh .........................

Sekreterare............:.............

Registrator...........

2. Kameralbyrdn:

Byråchef. kassör

3. Banbyrdn:

Byråchef. Arkitekt .

Byråingénjörer, I. kl. ..

Notarie ....................

Byråingenjörer, II. kl..

4. Byggnadsbyrdn: Gréringehjdr .....................

Överingehjörsassistenter

Byråingenjöfer, I. kl...................

Sekreterare och oifihudsman ..........

Transport

Ersättning för bostad och bränsle.

2 Byråchef kan i stället för ersättning för bostad oeh bränsle erhålla bostad in natura om 6 rum och kök.

94 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

*) Ersättning för bostad och bränsle.

2) Byråchef kan i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla bostad in natura om 6 rum och kök. 8) Oberoende av omorganisationen föreslås här en ny notarietjänst.

Kungl. May.ts Nåd. Fr oposition Nr 109.

95 Transport

10. Militärbyrån:

Chef .........................................

Notarie ...................................,.

11. Inrikes taxebyrdn:

Byråchef....................................

Matematiker .............................

Sekreterare ................................

3)

12. Utrikes taxebyrån:

Byråchef....................................

Sekreterare................................

Summa

1) Ersättning för bostad och bränsle.

2) Byråchef kan i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla bostad in natura om 6 rum och kök. s) Oberoende av omorganisationen föreslås här en ny notarietjänst.

Skillnad mellan minimilönernas summa enligt nu gällande lönestat och enligt järnvägsstyrelsens förslag 33,540 kronor. » » maximilönernas » » » » » » » » » 30,300 »

General-

direktör

96 Kung!. J\Iaj:ts Nåd. Preposition Nr 109.

]STuvarai}cte organisation.

Byrådirektör.3)

" Administrativa

byrån’

'Ombudsman ' \

41-"'“T

Kameralbyrån

Banbyrån

,"^rkiteS^—

Byrånig. I’ kl.

J. . .111.1 i i IUI.I JJ

Bankonstruktlons-

byrån

■P

ByrUhk I1 ii.1 ~ j

Byråing. I‘ kl.

Bangårdsbyrån

I IJ ■Mi||||"—"| 11III.IJ

Telegrafbyrån

Byråing I kl. I

—»hbit i i.Uu.p1

Byråing. I^t. |

Sous-18 chef

Maskinlnspektions-

byrån

10 Byrån för elektrisk drift

Byråing. 1 kl. |

MH. F.

■J^^lyråing^I IJkl^j

Notarie

Notarie

Notarie

Notarie

Notarie

Över-

ingenjör

Trafikbyrån

Notarie

Notarie

Bygg- teKnnåda-

byrån Byrådirektör filur, ärenden

Utrikes godstaxebyrån

Inrikes godstaxebyrån

Persontaxebyrån

TldtabellBbyrån

Militärbyrån

*) 17 byråer — 53 personer, frånsett generaldirektören och överdirektören.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

97 Enligt järnvägsstyrelsens föreliggande förslag.

Byråchef.1)

Bil. G.

Banbyrån

b

Arkitekt

Byråiiig. I kl.

banärenden

Byråing. I kl. växlar o, signaler Byråing. I kl. iro o.bankonstrukt.

Registrator

Sekreterare

Kassör

Administrativa

byrån.

Kameralbyrån

Notarie

Byråing. II kl.

Byråing. II kl.

Överlng. assistent

bangårdsärenden

Overlng. assistent nya linjer

Sekreterare och Ombudsman

Maskininspektör

Byråing. I kl.

Byråing. I kl.

Byråing. I kl.

Byråing. I kl.

Byråing. I kl.

Telegrafdirektör

Byråing. I kl.

Byråing. I kl.

Sekreterare

Notarie

Notarie

Notarie

Notarie

Utrikes taxebyrån

Byråing. II kl.

Notarie

Sekreterare

Sekreterare

Byråing. I kl.

Byråing. I kl.

Inrikes taxebyrån

Elektroteknlska

Byrån.

Sekreterare

Militärbyrån

Chef:

Generalstabsofficer

Byggnadsbyrån

Chef:

Överingenjör

Byråing. II kl.

Byråing. II kl.

Notarie

Matematiker

Sekreterare

Sekreterare

Tidtabells- och vagnbyrån

') 12 byråer — 52 personer, inberäknat den nya souschefen, men frånsett såväl generaldirektören och den nuvarande överdirektören som de inom de streckade linjerna utmärkta två nya notarierna, vilkas anställande ej beror på den omplacering och fördelning av arbetskrafter, förslaget i övrigt innebär.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 74 käft. (Nr 109.) 13

98 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 109.

Bil. H.

Översikt

över eu del av järnvägsstyrelsens personal enligt nuvarande organisation, enligt järnvägsstyrelsens organisationsförslag och enligt Kungl. Maj:ts förslag i anslutning till bil. F och G till järnvägsstyrelsens framställning; omfattande jämväl byggnadsbyrån.

*) Chefen för militärbyr&n Ur medräknad.

a) Av dessa äro överingenjören, 2 byrådirektörer, 1 byråingenjör av l:a klass och 1 notarie å byggnadsbyrån å extra stat; summa å ordinarie stat 50.

3) Härtill komma oberoende av omorganisationen två nya notarietjänster.

4) Dessa äro samtliga, även befattningshavarna å byggnadsbyrån, å ordinarie stat.

B) Av dessa äro överingenjören, 1 byrådirektör, 1 byråingenjör av l*.a klass och 1 sekreterare å byggnadsbyrån å extra stat; summa å ordinarie stat 50.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

99 Bil. 1.

Organisation och avlöningar enligt Kung!. Maj:ts förslag.

J) Ersättning för bostad och bränsle.

2) Byråchef kan i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla bostad in natura om 6 rum och kök. 8) Denna byrå är enligt detta förslag fortfarande upptagen å extra stat med undantag av den därunder såsom särskild underavdelning upptagna bangårdsavdelningcn, vilken bibehålies å ordinarie stat och till vilken höra en av de 2 byrådirektörerna och en av de 2 byråingenjörerna av I kl.

100 Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 109,

*) Ersättning för bostad och bränsle.

a) Byråchef kan i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla bostad in natura om 6 rum och kök.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109,

*) Ersättning för bostad och bränsle.

s) Byråchef kan i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla bostad in natura om 6 rum och kök.

Skillnad mellan minimilönernas summa enligt nu gällande lönestat och enligt detta förslag 19,440 kronor.

» > maximi > »>>» > »» » > 16,200 »

I denna översikt äro, för vinnande av likhet med bil. F och G, ej medräknade generaldirektören och den nuvarande överdirektören, ej heller de två nya notarierna å trafikbyrån och inrikes taxebyrån (se not under bil. G).