med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i förordningen angående försäljning av brännvin den 9 juni 1905
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 233.
1 Nr 233.
Kungl, Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i förordningen angående försäljning av brännvin den 9 juni 1905; given Stockholms slott den 3 juli 1914.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 1, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i förordningen angående försäljning av brännvin den 9 juni 1905.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Vennersten.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 158 höft. (Nr 233.) 1
2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 233.
Förslag-
en
förordning om ändrad lydelse av 1, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i för ordningen angående försäljning av brännvin den 9 juni 1905.
Härigenom förordnas, att 1, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i förordningen angående försäljning av brännvin den 9 juni 1905 skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
1. Försäljning av brännvin delas i partihandel och detaljhandel. Med partihandel förstås försäljning till den, vilken äger tillverka brännvin eller innehar rättighet till detaljhandel därmed, så ock försäljning i belopp om minst 250 liter till den, som till avsalu bedriver rening av brännvin. All annan handel är detaljhandel. Sådan handel må äga rum antingen till avhämtning (utminutering) eller till förtäring på stället (utskänkning).
2. Med brännvin — — — brännvin.
3. Utöver — — — stadgat.
4. Angående---av Kungl. Maj:t.
5. Angående de villkor, varunder den, som äger tillverka brännvin eller till avsalu bedriver rening därav, må i belopp, ej understigande 250 liter, för vetenskapligt, medicinskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål eller för apoteksbehov försälja sprit, innehållande minst 85 volymprocent alkohol, därom gäller vad Kungl. Maj:t förordnar.
3 §•
Vid utminutering vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet en liter, och får vad sålt blivit icke i mindre belopp utlämnas eller mellan flera
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 233. 3
köpare fördelas; ej heller får något av det sålda förtäras på försäljningsstället.
5 §•
1. Ej — — — — detta mom.
2. Innehavare av rättighet till försäljning av brännvin må ej å annan ort än den, där han utövar sin försäljningsrättighet,
mot efterkrav för köpeskillingen eller genom ombud till annan än innehavare av dylik forsäljningsrättighet utlämna brännvin eller
vid personligt besök eller genom ombud hos annan än innehavare av sådan rättighet till salu utbjuda brännvin eller upptaga beställningar därå.
6 §•
1. Rättighet----utövande.
2. Detaljhandel — — — — stället.
3. Rättighet —---förmäles.
4. Apotekare må ej annorledes än som delägare eller styrelseledamot i bolag, som nyss är nämnt, tilldelas rättighet till detaljhandel med brännvin. Sådant må dock å apotek säljas dels för medicinskt ändamål på behörig läkares recept, dels ock, därest det innehåller minst 85 volymprocent alkohol, efter skriftlig rekvisition till föreståndare för självständigt apotek; börande recept och rekvisition kvarlämnas och förvaras å det apotek, från vilket försäljningen sker.
I avseende å försäljning av sådana läkemedel, som innehålla brännvin, gäller vad medicinalförfattningarna föreskriva. .
15 §.
1. Bolag--—--fördel.
2. Har bolag, i syfte att för personer, som missbruka brännvin, verksamt förhindra åtkomsten därav, vid utminutering anordnat noggrann kontroll till vilka personer och till vilken mängd försäljning i varje särskilt fall äger rum, må Kungl. Maj:t, på ansökan av bolaget, förordna, att kommun, där bolaget är bildat, samt, om så prövas nödigt, jämväl sådana därtill gränsande eller närbelägna kommuner, varest rätt till utminutering ej är upplåten, tillsvidare skola anses såsom bolagets kontrollområde beträffande de slag av brännvin, kontrollen omfattar.
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 233.
Förordnande, som nu sagts, må ej meddelas, med mindre bolaget förbinder sig att, där någon hos bolaget anhåller att få inköpa viss varusort av brännvin, som av bolaget ej hålles i lager men inom riket förekommer i handeln, och till säkerhet för betalningens fullgörande nedsätter det belopp, bolaget kan fordra, söka till skäligt pris anskaffa varan, såvida utminutering till ifrågavarande person enligt de av bolaget tillämpade grunder må äga rum.
Till fastställt kontrollområde må innehavare av rätt till utminutering icke till annan än den, som äger rätt till detaljhandel, försända de slag av brännvin, kontrollen omfattar.
Över kontrollområdena skall hos kontrollstyrelsen föras särskild förteckning.
3. Vid utminutering må bolag icke hålla mer än ett försäljningspris å eu och samma varusort av brännvin, oavsett om större eller mindre myckenhet försäljes. Vad sålunda är stadgat äger dock ej tillämpning, då sprit, som innehåller minst 85 volymprocent alkohol, försäljes för vetenskapligt, medicinskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål eller för apoteksbehov.
Bolag må icke inköpa fastighet eller inom redan förvärvad fastighet vidtaga annan mera omfattande förändring än den, som påkallas av fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga utövande, utan samtycke av kontrollstyrelsen, sedan stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga samt å landet kommunalstämman avgivit yttrande.
Bolag må icke förhyra andra lägenheter än dem, vilka äro behövliga för den rörelse, som bolaget självt utövar; icke ingå hyreseller andra affärsavtal med enskilda styrelseledamöter i bolaget, ej heller låta avlöningen vare sig till styrelsen eller till de hos bolaget anställda personer vara beroende på omsättningen av brännvin, vin eller maltdrycker eller utgå med viss del av vinsten.
4. Bolags---— — — — — — — — — — — bolaget.
5. Bolags — — — — — — — — — — — kontrollstyrelsen.
6. Granskning--—--------förordnat.
7. Revisorerna — — — — — — — — — — — — — säte.
8. Om — — — — — — — — — — — — — föreskrifter.
9. Bolag--— — — — — — — — — — — — utgång.
40 §.
Idkar någon detaljhandel med brännvin vid tillfälle, då försäljningsrätten ej får utövas, eller å annat ställe, än därtill uppgivet är,
eller förbryter sig någon mot vad i 5 § 2 mom. är stadgat om
5 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 233.
brännvins utlämnande eller utbjudande till saju eller om upptagande av beställningar därå,
eller tillåter den, som icke är berättigad till utskänkning, att, då han genom utminutering säljer brännvin, något av det sålda på försäljningsstället förtäres eller avhämtas i mindre belopp, än han är berättigad föryttra,
eller försänder någon brännvin i strid mot stadgandet i 15 § 2 mom., eller förbryter sig den, som till detaljhandel med brännvin berättigad är, mot 29 § 3 eller 6 mom. eller mot 30 §,
böte första gången från och med trettio till och med sextio kronor samt andra gången från sextio till och med etthundratjugu kronor och vare dessutom andra gången sin rätt till detaljhandel förlustig.
Utövar den, som erhållit rättighet till utskänkning enligt 16 § 2 eller 3 mom., densamma annorledes än i dessa moment är medgivet eller utan att iakttaga de inskränkningar därvid, som i övrigt kunna hava blivit föreskrivna av Kungl. Maj:ts befallningshavande, vare underkastad enahanda ansvar, som nyss är sagt.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1914.
6 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 233.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 juli 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG, Statsråden: Hasselrot, von Sydow, friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet Vennersten anförde:
Med biträde av särskilda sakkunnige, vilka jag med Eders Kungl. Maj:ts tillstånd tillkallat, bedrives för närvarande inom finansdepartementet med all kraft arbete för att om möjligt kunna för innevarande års riksdag framlägga förslag till en fullständigt reformerad lagstiftning i nykterhetsfrågan. Denna lagstiftning lärer emellertid, på sätt jämväl nykterhetskommittén i sitt den 5 sistlidne januari avgivna förslag förutsatt, ej kunna träda i kraft förrän efter någon tid. I avvaktan härå synes man ej kunna undanskjuta en del frågor på brännvinsförsäljningslagstiftningens område, vilka enligt min uppfattning äro av beskaffenhet att kräva en omedelbar lösning. Sedan de sakkunnige
7 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 233.
härutinnan upprättat ett förslag, över vilket yttranden inhämtats av kommerskollegium, kontrollstyrelsen och socialstyrelsen, går jag nu att inför Eders Kungl. Magt redogöra härför.
Som bekant hava under senare tiden vissa bolag i fråga om utminutering av brännvin och andra spirituösa drycker uppställt olika slag av kontrollföreskrifter. Gemensamt för de åsyftade föreskrifterna är att de skola bereda bolagen tillfälle att vinna och bevara kännedom om till vem de i varje särskilt fall sälja och myckenheten av det försålda. Genom den kontroll, som på detta sätt utövas, erhålles möjlighet att på ett verksamt sätt förhindra kända alkoholmissbrukare från att hemköpa spirituösa drycker. Å vissa håll har kontroll av nu berörda art stadgats att gälla jämväl vid försäljning från sådan spirituosahandlande, som fått rätt till utminutering från bolag till sig överlåten.
Sådana anordningar vid försäljningen som de av mig antydda finnas, i vissa hänseenden olikartade, för närvarande genomförda i flera av de kommuner, där rätt till brännvinsförsäljning upplåtits, såsom Göteborg, Jönköping, Stockholm, Södertälje, Alingsås och Uppsala. Under den närmaste tiden har man, enligt vad jag erfarit, för avsikt att tilllämpa enahanda anordningar jämväl i åtskilliga andra städer.
De sålunda genomförda reformerna hava, såvitt erfarenheten hittills giver vid handen, visat sig medföra en betydande nedgång i bolagens utminutering ävensom en väsentlig minskning i fylleriförseelsernas antal. I fråga om verkningarna härutinnan i Stockholm och Göteborg tillåter jag mig åberopa de uppgifter, som finnas intagna i tabeller, vilka torde få såsom bilaga fogas vid protokollet; jag erinrar här endast därom, att kontrollsystemet börjat tillämpas i Stockholm i slutet av februari månad detta år och i Göteborg den 1 oktober 1912.
Jämväl å andra orter, där kontrollföreskrifterna tillämpats, hava desamma visat sig medföra gynnsamma resultat.
Om det ock ännu torde vara för tidigt att uttala något slutgiltigt omdöme angående det nya försäljningssystemets betydelse i nykterhetsavseende, lära i allt fall redan de vunna erfarenheterna tillräckligt motivera, att systemet av lagstiftaren ägnas allt stöd, som erfordras för dess effektiva tillämpning. En förutsättning för systemets effektivitet är emellertid — jag frånser tillsvidare från frågan om restriktivbestämmelser angående införsel från utlandet av brännvin — att antingen kontrollbestämmelserna föreskrivas skola gälla för all försäljning inom riket eller ock systemet kringgärdas med sådana skyddsbestämmelser, att en försäljare, som ej infört detsamma, icke må kunna till sina verkningar neutralisera de fördelar, som genom dess införande å andra håll
8 Kung!. Maj:ts Nöd. Proposition Nr 233.
kunna vinnas. Jag syftar i sistnämnda avseende främst på angelägenheten att hindra personer, som med tillämpning av ovannämnda kontrollföreskrifter blivit av bolaget i sin hemort avstängda från att inköpa brännvin, att från annan försäljare i riket få sig brännvin efter rekvisition tillsänt. Sedan försäljningssystemet blivit genomfört i större omfattning, hava visserligen överenskommelser om samverkan träffats mellan några bolag, som tillämpa detsamma, men andra försäljare, som ej tillämpa reformen, hava låtit i betydande utsträckning försända brännvin även till personer i kommun, där kontroll vid försäljningen är anordnad. En stor del av denna försändning har givetvis skett till personer, som, ehuru oförhindrade till inköp i hemorten, ej velat underkasta sig där tillämpade kontroll föreskrifter. Men enligt vad man med visshet kan antaga, hava också avsevärda kvantiteter skickats till sådana, som på grund av missbruk blivit avstängda från köprätt. Härigenom hava givetvis de ansträngningar, som för att förhindra sådana alkoholmissbrukare att inköpa brännvin gjorts av bolaget i deras hemort, blivit utan avsedd effekt.
Jämväl från en annan synpunkt skulle olägenheterna av en sådan fri försändning, jag ovan berört, lätteligen kunna visa sig. I den mån kontroll kommer att i allmännare omfattning tillämpas även vid försäljning från innehavare av överlåtna spirituosarättigheter, skulle nämligen den fria försändningen av brännvin från ort till annan komma att medföra, att sådana enskilda rättighetsinnehavare, för vilkas försäljning kontroll vore stadgad, försattes i en ekonomiskt synnerligen oförmånlig ställning, i det att de ginge miste om den del av sin förutvarande kundkrets, som för att undgå kontrollföreskrifterna efter rekvisition förskaffade sig spirituösa från andra försäljare i riket.
De omständigheter, som ovan av mig anförts, påkalla enligt min uppfattning, utan avvaktan å en mera genomgripande reform av försäljningslagstiftningen, ett omedelbart ingripande från lagstiftarens sida till stöd för de kommunala bolagens nykterhetssträvauden. \ad som enligt min åsikt nu bör i detta hänseende från statsmakternas sida vidtagas är följande. Jag har tänkt mig, att ett bolag, som tilllämpade försäljningsreformen, skulle hos Kung!. Maj:t kunna anhålla om fastställande av ett visst kontrollområde för försäljningen. Detta område skulle naturligtvis i främsta rummet omfatta den kommun, där bolaget bildats, men jämväl kunna utsträckas till sådana angränsande eller närbelägna kommuner, där rätt till utminutering ej upplåtits. Sedan kontrollområde blivit fastställt, skulle försändning av brännvin,
9 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 233.
vars försäljning underkastats kontroll, vid stadgat ansvar ej få ske till köpare, boende inom området, med undantag för försändning till dem, som innehade rätt till detaljhandel med brännvin.
För att icke härigenom förhindra köpare att till skäligt pris erhålla sådana särskilda slag av spritdrycker, som förekomma i den allmänna handeln, har jag ansett som en förutsättning för bifall till en anhållan av angivna art böra uppställas, att sökandebolaget åtager sig att söka från andra försäljare i riket anskaffa de olika märken, varom köpare gör anhållan. Givetvis skulle härvid gälla samma restriktioner, som bolaget i allmänhet vid sin försäljning tillämpar, såväl i avseende å mängden av vad som till en och samma person må säljas som ock i fråga om avstängning över huvud från spritinköp.
Emot den sålunda föreslagna anordningen hava de hörda myndigheterna icke haft någon saklig erinran att framställa. Särskilt har kommerskollegium betonat, hurusom därigenom den förlust helt och hållet skulle avlägsnas, som innehavare av överlåtna försäljningsrättigheter, vilka underkastats kontrollbestämmelserna, nu lida genom konkurrens från annat håll.
Jag vill härefter övergå till behandlingen av en annan försäljningssystemet berörande fråga, som jämväl enligt min uppfattning redan nu synes böra upptagas till behandling. Jag syftar härvid på rätten att fritt försälja brännvin i poster om 250 liter och därutöver.
Beträffande denna fråga tillåter jag mig åberopa följande, som nykterhetskommittén i sitt betänkande anfört angående denna fria försäljningsrätt:
»Enligt gällande brännvinsförsäljningsförordning är all handel med spritdrycker till en rnäugd av 250 liter och däröver fri. Vid försäljning till annan än den, som innehar rätt till detaljhandel med brännvin, får emellertid egentligt brännvin icke utlämnas på kärl, innehållande mindre än 250 liter. Ehuruväl den nämnda gränsen synes vara tämligen hög och sålunda böra förebygga missbruk, torde en icke obetydlig partiförsäljning äga rum, som faktiskt icke är annat än eu maskerad minutförsäljning. Såsom framgår av åtskilliga av myndigheternas till kommittén överlämnade yttranden, tillgår det sålunda, att efter sammanskott av flere personer en av dem verkställer rekvisitionen av partiet, varpå detsamma fördelas bland dem. Stora svårigheter synas möta att uppdaga dylik salning av parliiuköpt spirituösa, och om också salningen uppdagas, är det ofta nog svårt att åstadkomma bevisning. Åstad- Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 153 höft. (Nr 233.) 2
10 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 233.
kommes bevisning- och blir den, som verkställt salningen, sakfälld, lära ofta nog de ådömdn böterna och utdömd försäljningsavgift ungefär betäckas av vinsten på köpet. Vid inköp i parti erlägges nämligen ingen försäljningsavgift, varför inköpspriset av spritdrycker i parti ställer sig betydligt billigare än priset vid inköp utminuteringsvis. Till vilka missbruk den nuvarande partiförsäljningsrätten leder, framgår exempelvis av de från länsmännen i Göstriugs härad och Lycksele södra distrikt inkomna yttrandena.
I huru stora mängder dylik partiförsäljniug sker till direkt konsumtion, kan för närvarande ej utrönas.»
Kommittén har i sitt betänkande föreslagit, att partihandel med brännvin ej skulle få äga rum till andra än återförsäljare, samt till stöd härför anfört följande:
»Vad partihandeln beträffar, synes syftet med hittills gällande bestämmelser hava varit att möjliggöra försäljning från tillverkare till återförsäljare, men icke till direkt konsumtion. Till stöd för denna uppfattning kan anföras vad föredragande departementschefen yttrade till statsrådsprotokollet den 25 februari 1885, då fråga förelåg om höjande av då gällande lägsta försäljningsmängd för partihandel:
’Då med lagstiftningen angående försäljning av brännvin åsyftas dels att med en aceisavgift träffa förbrukningen av denna vara, dels att genom stränga ordningsföreskrifter motverka missbruket av rusdrycker, följer härav, att denna lagstiftning har till egentligt föremål endast sådan handel, varigenom brännvinet övergår i konsumentens hand, varemot den handel, som förmedlar brännvinets övergång från producenten till brännvinshandlanden eller från den ene handlanden till den andre, enligt sakens natur måste falla utom området för ifrågavarande lagstiftning. I denna måste således göras en åtskillnad mellan den handel, som avser att omedelbart betjäna förbrukningen, och den, som kan rubriceras som engroshandel, en åtskillnad, som tydligen endast kan äga rum på det sätt, att en viss försäljningskvantitet bestämmes som den gräns, under vilken försäljningen skall vara underkastad de lagstadgade avgifterna och ordningsföreskrifterna. Vid vilket belopp denna gräns bör sättas, är en helt och hållet praktisk fråga. Nu gällande lagstiftning har satt gränsen vid ett belopp av 15 kannor, så att all försäljning av brännvin till belopp icke understigande nämnda kvantitet är fri ej mindre från avgift än även från de för brännvinsförsäljningen stadgade strängare ordningsföreskrifterna, ehuru till förekommande av missbruk handeln med brännvin till belopp understigande 100 kannor
11 Kung!. Moj.ts Nåd. Proposition Nr 233.
o-jorts beroende av vissa kon trollföreskri flor. Det synes otvivelaktigt, att den sålunda bestämda gränsen blivit satt vid ett allt för lågt belopp.
I de fall, då vid brännvinshandel mindre parti än 100 kannor avyttras, förefaller det nämligen mycket antagligt att därmed mera avses konsumentens förseende på eu gång med hans förbrukmngsbehov ior eu längre tid, än att transaktionen är av engroshandels natur.
I en av Göteborgssystembolagens förtroendenämnd den 28 maj 1912 av o-i ven underdånig framställning har påyrkats, att partihandelsminimum skulle höjas till förslagsvis 600 liter, så att partiförsäljningen direkt till förbrukaren om möjligt måtte upphöra; denna bestämmelse borde emellertid icke gälla ifråga om försäljning till den, som innehade rättighet till detaljhandel med spritdrycker, eller till deri, som bevisligen använde dylika drycker för tekniska eller likartade ändamål. .
Enligt kommitténs mening skulle jämväl en dylik betydande höjning av partihandelsminimum icke giva tillräcklig garanti, att icke spritdrycker försåldes partivis direkt till konsumenter. Om man vill vinna samma syfte som förtroendenämnden, eller upphörandet av partiförsäljmng direkt till förbrukaren, ernås detta bäst genom att föreskriva, att partihandel med spritdrycker ej får äga rum till andra än återförsäljare. Genom en dylik bestämmelse uppdrages mellan engroshandeln och minuthandeln eu tydlig gräns, som möjliggör friare förmer för den loma genom bortfallandet av nu gällande parti försäljmngsminimuin, men samtidigt förhindrar, att spritdrycks försälj ning äger rum från spritdryckstillverkarna och andra partiförsäljare till direkt konsumtion.))
Jag delar i detta avseende kommitténs uppfattning, och vill jag i detta sammanhang erinra, att någon anmärkning mot kommittéförslaget i denna del ej blivit framställd av någon av de myndigheter, vilkas utlåtanden däröver inhämtats. Eu särskild anledning att redan nu vidtaga uti ifrågavarande avseende erforderliga ändringar i gällande b ränn vin sförsii lj ni ngslagsti ftn in g finner jag däri, att den fria partihandeln ej synes stå i god överensstämmelse med ovan av mig berörda kontrolltöreskritter. Om dessa komma att på ett mera effektivt sätt tillämpas, skulle givetvis också frestelsen att genom salning anskaffa brännvin i belopp om -•> liter eller däröver i avsevärd grad förökas. Jag vill jämväl hänvisa till att vid innevarande års båda riksmöten i enskilda motioner förslag i det av mig nu antydda syfte blivit framställt. ^
I enlighet med ovanstående vill jag föreslå sådan ändring av 1 8 i gällande brännvinsförsäljningsförordning, att med partihandel skulle avses försäljning till den, som äger tillverka brännvin, innehar ratt till
12 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 233.
detaljhandel därmed eller till avsalu bedriver rening därav. All annan handel skulle anses som detaljhandel. Att, såsom nu, vid partihandel upptaga fordran på minsta tillåtna försäljningsbelopp anser jag, i likhet med kommittén, ej vidare erforderligt. Då rening av brännvin till avsalu emellertid kan bedrivas av envar, som därom gör anmälan, har det dock för att förhindra bestämmelsens kringgående synts säkrast att vid försäljning till sådan person bibehålla den nu stadgade minsta försäljningsmängd. Som det fortfarande synes böra stå tillverkare och renare av brännvin Öppet att för vetenskapligt, medicinskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål eller för apoteksbehov försälja sprit, dock i belopp om minst 250 liter, har i ett nytt 5 mom. till samma § föreslagits, att Kungl. Maj:t skulle äga att utfärda föreskrifter, under vilka villkor en dylik försäljning skulle få ske. Då, enligt vad jag inhämtat och kontrollstyi elsen jämväl vitsordat, för ifrågavarande ändamål lämpligen bör medgivas försäljning av sprit, som håller en alkoholhalt ända ned till 85 volymprocent, skulle sprit av denna styrka komma att avses i nämnda öreskrifter. Ifråga om övriga av nu nämnda förslag föranledda ändringar i förordningen torde någon särskild motivering ej anses erforderlig.
Ej heller mot förslaget i denna del hava av de hörda myndigheterna framställts någon saklig erinran.
Genom de åtgärder, jag i ovannämnda båda hänseenden föreslår, synas mig de väsentliga brister i gällande lagstiftning avlägsnas, vilka föi sv åt a den effektiva tillämpningen av ifrågavarande reform vid försäljning av brännvin. Val förbiser jag icke att, såsom också socialstyrelsen i sitt yttrande erinrar, så länge möjligheten även för avstängda personer att från utlandet fritt importera spirituösa står öppen, reformen mke blir fullt effektiv, men att i detta sammanhang vidtaga härför erforderliga lagändringar synes mig icke möjligt. Åven torde det, såsom socialstyrelsen framhåller, med fog kunna antagas, att den import av brännvin, som från utlandet kan äga rum till kontrollområde, i allt fall icke kommer att åtminstone i någon större utsträckning gå till personer för vilka man på grund av deras omåttliga förtäring av starka drycker velat försvåra eller förhindra åtkomsten av sådana.
Sedan föredragande departementschefen uppläst det förslag till förordning om ändrad lydelse av 1, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i förordningen angående försäljning av brännvin, som i enlighet med nu angivna grunder upprättats, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga samma förslag.
13 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 233.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Magt Konungen lämna nådigt bifall; och skulle nådig proposition i ämnet av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar, till riksdagen avlåtas.
Ur protokollet: Einar Hennings.
14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 233.
Tabell 1. Aktiebolaget Göteborgssystemets i Göteborg försäljning ar renat brännvin
Minuthandeln
1) Från den 2 maj 1913 lår å bolagets egna utskänkningsställen serveras endast cn sup brännvin till en
Tabell 2. Antalet fylleriförscelser i Göteborg uppdelade med hänsyn till
1j I denna summa är inbegripet antalet för fylleri dömda personer, vilka berusat sig av brännvin, in-
15 Kanal. Matos Nåd. Proposition Nr 233.
3 Bilaga.
i liter a 39 procent före och efter minuthandelsreformens genomförande.
matportion för 10 öre mot förut 2 supar.
hur den anhållne sist intagit förtäring åren 1912, 1913 och 1914.
köpt utom Göteborg. År 1912 torde sådana inköp icke hava förekommit i nämnvärd grad.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 233.
Tabell 3. Spirituosaförsäljningen i liter å systembolagets i Stockholm
ställen åren 1912—1914.
__(1912 och 1913 A.-B. Göteborgssystemet, 1914 A.-B. Stockholmssystemet).
nings-
Månad
Minuthandeln
1914 Ökning 4 , „ Minsk- '— ning — i
I procent
Total
Utskänkningen
1914 Ökning +,
! Mö"*-
! ning — |
I procent
Total
:
Januari......
Februari ...
Mars .........
April .........
Maj...........
Juni .........
Juli............
Augusti......
September...
Oktober.....
November ... December . Summa
357,900
351,700
376,117
381,939
390,015
390,841
357,663
397,552
376,637
417,449
423,200
498,935
373,800
362,300
420,624
400,952
415,147
355,223
388,973
416,906
411,548
447,405
428,755
571,230
428,400 421,555 ') 245,634 193,344 199,051 157,000
8) + 54,600 3) 4 59,255 s) — 180,990 ") — 207,608 3) — 216,096 s) — 198,223
4,719,948 4,998,863
+ 15 4 16
— 42
— 52
— 52
— 56
62,100 62,400 61,581 65,838 69,628 00,481 65,753 71,335 79,690 82,567 “) 42,305 42,693
42.200 47,368 53,477 47,153 46,063 47,799 51,519 54,709 61,908 50,810 51,580
766,371 597,786
47,550
42,900
62,428
58,335
68,457
03,282
4 4,350 4 700
+ 15,060 + 4,858 4 21,304 4 17,219
+ 10
+ 2 -f- 32 + 9 + 45 4 37
,\ Z. ■ “■ *’2C febrl914 få spritdrycker icke inköpas annat ån mot uppvisande av motbok.
J *!• °rm- deuna ,mänad »trädde avsevärda prisförhöjningar å mat och brännvin.
) körsäljningen å de överlåtna minuthandelsrättigheterna, vilken icke är inbegripen i ovanstående
ifrÄT ^ ^ 19U Und6r iammri 95’°°° >’ febrSari 114’000 J- — 147,000 raPpril l90 000 t ocb
Tabell 4. Jämförande tablå över fylleriförseelserna i Stockholm åren 1912 1914.
till innehavare^av 'motbok ^ 19U försäl™ av brä™ a lagets egna utminuteringsställen endast
— "—ssnsÄSw» sässs smsää
aXOCKUOlAl, isAAC MAKCUä* BOKTHVCKKKl-AKTlEbULAG, 1914.