angående fogande av ett nytt moment till § 13 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.
5 Nr 235.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående fogande av ett nytt moment till § 13 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor; given Stockholms slott den 3 juli 1014.
Under åberopande av bilagda utdrag av protokollet över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen besluta,
att till § 13 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor skall fogas ett nytt så lydande moment:
9. Den här ovan i mom. 1 och 5 medgivna tullrestitution eller befrielse från tullavgift äger rum jämväl vid utförsel med paketpost ; skolande utförseln i detta fall verificeras på sätt av Konungen särskilt förordnas.
samt att ifrågavarande bestämmelse skall träda i kraft å tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Vennersten.
6 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 235.
Riksdagens
skrivelse.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 juli 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg, Statsråden: Hasselrot, von Sydow, friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet Vennersten anförde härefter.
I skrivelse den 17 maj 1913, däri riksdagen anmält, att riksdagen antagit av Kungl. Maj:t framlagt förslag rörande vissa ändringar i förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara, vilka ändringar avsåge, bland annat, att rätt till tullrestitution enligt nämnda författning skulle kunna medgivas även i det fall, att vara återutfördes med paketpost, har riksdagen tillika anhållit, att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga förslag i syfte att rätt till sådan tullrestitution, som omförmäldes i § 13 mom. 5 i gällande tulltaxeförordning, måtte kunna beviljas jämväl, då vara återutfördes med paketpost; och har riksdagen i detta hänseende anfört, att enahanda skäl, som talade för den ovan berörda, av riksdagen medgivna,
7 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 235.
utvidgningen av området för restitutionsförfarandet enligt förordningen den 13 december 1912, syntes böra föranleda en liknande utsträckt tilllämpning av tullrestitution enligt § 13 i tulltaxeförordningen, för vilket ändamål emellertid syntes erfordras ändring i sistnämnda författning.
Generaltullstyrelsen, som på grund av nådig befallning yttrat sig rörande riksdagens ifrågavarande anhållan, bar, såvitt nu är i fråga, anfört följande:
»Det begärda ändringsförslaget har i riksdagens ovannämnda skrivelse angivits avse sådan tullrestitution, som omförmäles i § 13 mom. 5 i gällande tulltaxeförordning. Då enligt detta författningsrum de närmare villkoren för tillgodonjutande av denna restitutionsrätt — och sålunda även formerna för godsets utförsel och dennas verificering — bestämmas av Eders Kungl. Maj:t, skulle det visserligen kunna ifrågasättas, huruvida icke på grund härav den av riksdagen avsedda rätten till restitutionsgodsets utförsel med paketpost skulle kunna utan ändring av tulltaxeförordningen beredas vederbörande exportörer genom medgivande av Eders Kungl. Maj:t i särskilda fall, då sådant lämpligen kunde ifrågakomma.
Generaltullstyrelsen har emellertid, oavsett formuleringen i riksdagens skrivelse, ansett sig böra taga under övervägande, huruvida icke utförsel med paketpost skulle kunna medgivas även beträffande restitutionsgods, som avses i andra delar av § 13 tulltaxeförordningen än mom. 5. Därvid har styrelsen funnit denna förmån jämväl böra medgivas beträffande de i mom. 1 av ifrågavarande paragraf omförmälda varor, särskilt på grund därav, att för dessa restitutionsrätt även kan beviljas enligt mom. 5, såsom i andra stycket av detta inom. är angivet. De varor, för vilka restitutionsrätt är medgiven i mom. 2 och 3 av sagda paragraf, äro däremot till sin beskaffenhet sådana, att möjligheten eller åtminstone lämpligheten av deras utförsel med paketpost torde få anses utesluten. Då styrelsen sålunda funnit sig böra hemställa, att rätt till återutförsel med paketpost medgives även i fråga om det i § 13 mom. 1 avsedda restitutionsgodset, angående vars utförsel och sättet för dennas verificering bestämmelser nu finnas meddelade i tulltaxeförordningen, har styrelsen avfattat sitt förslag i form av en särskild bestämmelse i § 13 av denna förordning, avsedd att efter nuvarande mom. 8 införas såsom ett nytt mom. 9 —
Generaltullstyrelsen har vidare angivit vad som vore att i administrativ väg iakttaga, därest det omförmälda förslaget vunne bifall. Härtill torde jag i sinom tid få återkomma.
I fråga om det av generaltullstyrelsen uppgjorda förslaget har generalpoststyrelsen i infordrat utlåtande förklarat sig icke hava något att erinra mot detsamma.
Generaltullstyrelsens förevarande förslag anser jag mig böra förorda med iakttagande allenast av en obetydlig jämkning i redaktionellt av-
Generaltull-
styrelsen.
Generalpost-
styrelsen.
Departements-
chefen.
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.
seende; och torde bestämmelsen i fråga böra träda i kraft snarast möjligt å tid, som av Kungl. Maj:t fastställes.
Departementschefen hemställde härefter, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta,
att till § 13 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor skulle fogas ett nytt så lydande moment:
9. Den här ovan i mom. 1 och 5 medgivna tullrestitution eller befrielse från tullavgift äger rum jämväl vid utförsel med paketpost; skolande utförseln i detta fall verificeras på sätt av Konungen särskilt förordnas.
samt att ifrågavarande bestämmelse skulle träda i kraft å tid, som av Kungl. Maj:t bestämdes.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition av den lydelse, bilagan litt. . . . vid detta protokoll utvisar, till riksdagen avlåtas.
Ur protokollet: Einar Hennings.