angående sjöför¬ svarets ordnande

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

1 Nr 60.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående sjöförsvarets ordnande; given Drottningholms slott den 14 maj 1914.

Under åberopande av bilagda, utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels beträffande flottan

att ej mindre till bestridande av kostnaderna under åren 1915—1919 för byggande av tre pansarbåtar, två jagare samt undervattensbåtar bevilja ett anslag av 32,000,000 kronor samt därav på extra stat för år 1915 anvisa ett belopp av 6,400,000 kronor, än även medgiva, att Kungl. Maj:t xnå för nämnda anskaffning av krigsfartygsmateriel disponera de av 1911 års riksdag för nyanskaffning av krigsfartygsmateriel beviljade, ännu icke använda medel, 3,880,000 kronor, ävensom av 1912 och 1913 års riksdagar till krigsfartygsmateriel avsatta medel, tillhopa 3,550,000 kronor, eller således sammanlagt 7,430,000 kronor;

dels ock beträffande kustartilleriet

att besluta, att efter genomförd organisation år 1919 den med fasta avlöningsförmåner anställda stampersonalen skall utgöras av

1 chef för kustartilleriet (generalsperson); samt

följande på Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen samt Ålvsborgs och Hemsö kustartillerikårer fördelade personal, nämligen:

2 överstar,

4 överstelöjtnanter,

8 majorer,

28 kaptener av l:a klassen,

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1014. 1 samt. 30 käft. (AV 60.) 1

2 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

24 kaptener av 2:a klassen,

49 löjtnanter,

25 underlöjtnanter,

67 underofficerare av l:a graden,

133 underofficerare av 2:a graden,

253 manskap i l:a lönegraden,

353 manskap i 2:a lönegraden,

425 manskap i 3:e lönegraden,

257 manskap i 4:e lönegraden,

1 regementspastor och 1 fästningspredikant.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Dan. Broström.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

3 Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 14 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot, von Sydow, friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

VENN ERSTEN,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Broström, anhöll att i anslutning till vad hans excellens herr statsministern förut yttrat i frågan om stärkande av rikets försvarsväseude få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om grunderna för sjöförsvarets ordnande samt anförde därvid följande.

Dessa grunder utgöra resultatet av ett närmast sedan år 1906 pågående utredningsarbete, utfört dels av militära myndigheter, dels av kommittéer eller särskilt tillkallade sakkunniga.

Hans excellens herr statsministern har redan omnämnt, hurusom Kungl. Maj:t den 5 januari 1906 närmast med anledning av det förändrade försvarspolitiska läge, vari Sverige genom unionens upplösning kommit, uppdragit åt cheferna för generalstaben och flottans stab att i samråd utarbeta förslag till samfälld plan för rikets försvar, vilket uppdrag blev fullgjort den 18 oktober samma år, då stabscheferna jämväl överlämnade en översikt av de anordningar, som med avseende å berörda förslag borde vidtagas till stärkande under fredens dagar av armén och flottan. Samtidigt avgav chefen för flottans stab förslag till flottans utveckling under perioden 1908—1913 jämte en redogörelse angående åtgärder, som erfordrades för att underlätta flottans uppträdande under krig, förslag till far-

4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

tygens strategiska fördelning under krig och flottans förläggning under fredstid samt detaljberäkningar beträffande personalbehovet vid mobilisering.

Detta förslag kompletterades med ett den 7 december 1907 av chefen för flottans stab utarbetat förslag till flottans utveckling efter 1913, vilket förslag underkastades vidare granskning av marin förvaltningen och chefen för marinstaben i utredning den 7 juli 1908.

Hans excellens herr statsministern har vidare erinrat, hurusom Kungl. Maj:t bemyndigat chefen för sjöförsvarsdepartementet att tillkalla sakkunniga, dels den 14 september 1906 för att biträda med utredning angående erforderliga förändringar i typerna för flottans stridsfartyg, dels ock den 7 december 1906 för att verkställa ytterligare utredning i fråga om vissa av cheferna för generalstaben och flottans stab avgivna förslag rörande anordnande av vissa örlogsetablissement, förstärkande av det fasta försvaret åt sjösidan in. m.

Sedan förstnämnda sakkunniga den 9 januari 1907 avgivit sitt betänkande, och då de på grund av bemyndigandet den 7 december 1906 tillkallade sakkunnigas (»kustförsvarskommissionens») arbete på hösten 1907 närmade sig sin fullbordan (kommissionens betänkande inlämnades den 23 juni 1908), tillsattes den 28 september 1907 en kommitté för granskning och prövning av de avgivna förslagen till anordningar för rikets försvar.

På grund av framställning från nämnda försvarskommitté tillkallades genom nådiga breven den 4 december 1908 och den 15 september 1909 sakkunniga för utredning angående lämplig pansarbåtstyp för svenska flottan, och inlämnade sakkunniga sina betänkanden, de förstnämnda den 27 februari och de sistnämnda den 9 november 1909. Den 27 november 1909 ingav försvarskommittén underdånigt yttrande rörande pansarbåt för svenska flottan, och den 5 december 1910 inlämnade kommittén sitt slutliga betänkande, vilket innefattade bland annat en avdelning rörande sjöförsvaret samt ett hemligt betänkande rörande det fasta kustförsvarets stärkande.

Under här ifrågavarande tid hava även en mångfald andra utredningar blivit gjorda, vilka dels omedelbart berört frågan om sjöförsvarets ordnande i sin helhet och dels därmed ägt större eller mindre samband, såsom rörande sjömanskårens organisation, pensionering av manskap, upprättande av reservstater och ordnande av det militära pensionsväsendet, vidare angående officers- och underofficersbefordran i flottan, skeppsgosseinstitutionen, värnplikts- och inskrivningsväsendet vid flottan, marinförvaltningens organisation, redovisningsväsendet vid marinen, utvidgning eller förflyttning av Stockholms station, säkerhetstjänsten å fästningarna m. in. Någon närmare redogörelse för samtliga dessa utredningar torde här icke behöva ifrågakomma.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

o

Slutligen har, såsom hans excellens herr statsministern jämväl anfört, Kungl. Maj:t under den 1 december 1911 beslutat, att en förnyad utredning av frågan om försvarsväsendets ordnande skulle äga rum; och tillsattes i anledning härav sistnämnda dag de fyra försvarsberedningarna.

Frågorna rörande sjöförsvarets ordnande hava härvid blivit handlagda av andra försvarsberedningen, dock med undantag för frågor rörande marinens värnpliktsväsende, vilka i likhet med övriga värnpliktsfrågor varit hänskjutna till fjärde beredningen.

Försvarsberedningarna blevo i början av februari månad 1914 ajournerade och sedermera genom beslut den 18 nästföljande mars upplösta.

Sedan ministärombyte ägt rum under sistlidne februari månad, framlades av herr statsministern i yttrande till statsrådsprotokollet över civilärenden den 3 mars 1914 grundlinjerna till det program för försvarsväsendets stärkande, som den nya ministären hade för avsikt att tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att föreslå Riksdagen.

I fråga om sjöförsvarets ordnande yttrade herr statsministern sålunda följande:

»Flottan torde, för att fylla sin uppgift vid rikets försvar, såsom hittills böra huvudsakligen bestå dels av pansrade artillerifartyg, vilka till sin storlek måste begränsas så, att de kunna utnyttja våra skärgårdar, dels av torpedfartyg. För denna flottas utbyggande är särskild plan erforderlig.»

»Flottans väsentligaste del är kustflottan. Denna torde för framtiden böra omfatta minst två divisioner pansarbåtar om fyra fartyg vardera. Den första divisionen behöver dock utbyggas med allenast tre nya fartyg, då i densamma kan ingå den under byggnad varande pansarbåten Sverige. Därjämte synes kustflottan böra erhålla fyra divisioner jagare, tillsammans sexton fartyg, samt två divisioner sjögående undervattensbåtar, båda fartygsslagen av kraftigare typ än den nu förefintliga. Och slutligen torde såsom för närvarande ett till två minfartyg böra ingå i kustflottan.»

»Utom kustflottan erfordras lokalstyrkor för att biträda vid försvaret av vissa ur militär eller kommersiell synpunkt särskilt betydelsefulla kustområden. Härför behöver emellertid icke beräknas annat tillskott av nya fartyg än redan under byggnad varande eller beviljade undervattensbåtar; lokalstyrkorna kunna nämligen efter hand förstärkas med en del av de fartyg, vilka på grund av ålder utrangeras ur kustflottan. Under övervägande bör dock tagas i vilken utsträckning ytterligare undervattenstorpedfartyg framdeles böra tillföras dessa styrkor.»

»Det torde även vara erforderligt att organisera en flygfartygsavdelning, vars fartyg böra stationeras på särskilt viktiga platser.»

»Med hänsyn till nödvändigheten att begränsa flottans personal och

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

kostnaderna för materielens vidmakthållande torde en normalplan böra uppgöras för äldre fartygs förläggning i reserv och ^rangering.»

»Den utredning, som inom försvarsberedningarna förebragts, synes hava ådagalagt, att kustförsvarets nuvarande anläggningar behöva i avsevärd mån förstärkas och en befäst replipunkt för flottan anordnas på den norrländska kusten.»

I anslutning till det sålunda angivna programmet hava inom sjöförsvarsdepartementet — med biträde av jämligt nådigt brev den 6 sistlidne mars tillkallade sakkunnige — utarbetats förslag till grunder för sjöförsvarets ordnande.

Sedan ett preliminärt dylikt förslag till grunder för sjöförsvarets ordnande blivit uppgjort, har detsamma, i vad beträffar flottan, under den 2 sistlidne april blivit remitterat för yttrande till marinförvaltningen, chefen för marinstaben, inspektören av flottans övningar till sjöss samt stationsbefälhavarna i Stockholm och Karlskrona. Beträffande grunderna för det fasta kustförsvarets ordnande hava yttranden avgivits av marinförvaltningen, chefen för marinstaben, chefen för kustartilleriet och chefen för fortifikationen. Kostnadsberäkningarna hava för yttrande remitterats till marinförvaltningen. Rörande personalbehovet in. m. har yttrande infordrats från chefen för marinstaben.

I vad angår återgivandet av föregående uttalanden och utredningar hänföra sig de här föreliggande grunderna i allt väsentligt till vad andra försvarsberedningen härom anfört, dock att i de frågor, som av beredningen icke närmare avhandlats eller där ett fullständigande i övrigt ansetts önskvärt, ytterligare redogörelser blivit gjorda.

Jag anhåller nu att få övergå till framställning av de sålunda utarbetade »grunderna för sjöförsvarets ordnande», därvid ärenden av hemlig natur blivit sammanförda till en av två delar, en för flottan och en för kustartilleriet, bestående hemlig bilaga, vilken torde få biläggas detta protokoll för att tillhandahållas vederbörligt utskott.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

7 Grunder för sjöförsvarets ordnande.

A. Flottan.

I efterföljande grunder för sjöförsvarets ordnande, i vad angår flottan, kommer till en början att redogöras för de fartygs slag och fartygstyper, som anses böra förefinnas i flottan, ävensom den storlek och sammansättning, som sjöstyrkorna böra äga.

För att uppsätta och vidmakthålla en sålunda erforderlig flotta måste vissa planer för nybyggnad, överföring, förläggning i materielreserv samt utrangering av fartyg uppgöras, och lämnas här nedan redogörelse för dessa planer, med ett gemensamt namn benämnda »flottplan».

Med flottplanen sammanhänga på det närmaste planerna för materielens förläggning med därtill hörande frågor angående operationsbaser, ävensom för personalens organisation samt för krigsberedskap och övningar.

I den förut åberopade samfällda planen för rikets försvar, som den 18 oktober 1906 avgavs av cheferna för generalstaben och flottans stab, uttalades den uppfattningen, att de med planen ifråga sammanhängande förslagen till arméns och flottans utveckling borde erhålla en tidsbegränsning av 6 år, omfattande perioden 1908—1913.

De skäl som, vad angår flottan, åberopades för en dylik åtgärd, anser jag alltjämt giltiga. Teknikens snabba utveckling på det sjömilitära området gör det hart när fruktlöst att söka överblicka en längre framtidsperiod, och lör egen del finner jag 5 år vara den tid, som bäst lämpar sig för ett efter våra förhållanden avpassat nybyggnadsprogram. Givetvis bör man i flottplanen angiva det mål, till vilket man strävar, och även söka att beräkna de ekonomiska förutsättningarna för att nå detta mål,

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

men planens genomförande kan blott bestämmas för vissa perioder, vilka böra vara så avpassade, att en taktiskt helgjuten organisation uppnås inom loppet av varje period.

I vissa länder hava flottplaner blivit antagna och fastställda i form av lag, men har jag förutsatt att hos oss, där lagstadganden av ifrågavarande slag icke hava tradition för sig, riksdagen näppeligen skulle vilja för en längre tid framåt binda prövningen av dessa anslagsfrågor, vilken prövning ej endast gäller materielen, utan med nödvändighet även måste omfatta den för materielens handhavande erforderliga personalen. Jag har därför icke för avsikt att hemställa, att Eders Kungl. Maj:t nu skulle föreslå Riksdagen att antaga någon flottlag i egentlig mening, utan endast att bevilja de medel, som erfordras för realiserandet av ett femårigt nybyggnadsprogram.

Det är emellertid erforderligt att fullständiga planer för flottans uppsättande och vidmakthållande med tillhörande kostnadsberäkningar framläggas, på det att därigenom en överblick må kunna erhållas över de anslagsbehov, som sannolikt behöva för olika perioder beviljas eller för olika år anvisas.

Det är dessa planer, i vad de röra flottan, som jag nu anhåller att få framlägga.

Vid planernas utarbetande har huvudsyftet varit, att det förut omförmälda, av herr statsministern i yttrande till statsrådsprotokollet den 3 sistlidne mars framlagda sjöförsvarsprogrammet skall kunna bringas till utförande på ett sådant sätt, att den för värnandet av vår kust viktigaste delen av sjövapnet, d. v. s. kustflottan, redan inom de närmaste åren erhåller en sådan sammansättning, att den kan anses ägnad att åtminstone något så när motsvara den uppgift, som sjöstyrkan i fråga har att lösa.

Enligt nyssnämnda program böra även lokalstyrkor avses att biträda vid försvaret av vissa ur militär eller kommersiell synpunkt särskilt betydelsefulla kustområden. Den omfattning, som kan givas dessa lokalstyrkor, bliver, då kustflottans behov i främsta rummet måste tillgodoses, givetvis beroende av den för sjöförsvaret tänkta ekonomiska ramen.

Det visar sig emellertid, att den sammansättning, som lokalstyrkorna kunna beräknas hava uppnått år 1924, och vilken måste ur militär synpunkt betecknas såsom önskvärd, icke kan efter sagda år av dem bibehållas, med mindre den för sjöförsvaret enligt nuvarande förutsättningar påräkneliga ekonomiska ramen efter hand överstiges, och skulle år 1934 det årliga överstigandet hava uppnått en storlek av omkring 680,000 kronor.

Jag har därför låtit utföra en undersökning över den minskning i lokalstyrkornas storlek, som skulle bliva nödvändig för att intill år 1934 hålla sjöförsvarsbudgeten inom nyssnämnda ram, och utvisar resultatet av

9 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

denna undersökning, att av det antal l:a kl. pansarbåtar av nuvarande typ (5 st.), som eljest skulle jämte Fylgia efter år 1924 hava ingått i lokalstyrkorna, 3 st. skulle behöva efter hand överföras till materielreserven.

Det lärer emellertid icke vara lämpligt eller ens möjligt att nu avgöra, huru flottans lokalstyrkor böra vara sammansatta efter år 1924. Det oaktat har jag för ifrågavarande tid uppgjort beräkningar av personalbehov och kostnader vid lokalstyrkorna under förutsättning dels av förminskad dels av bibehållen storlek hos dessa.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 Käft. (AV 60.)

10 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Materielen.

Kap. I.

Allmänna synpunkter.

Andra för- I det preliminära betänkande angående sjöförsvaret, som avgivits

ninge/nTytt-av andra försvarsberedningen, och vilket torde få tillhandahållas vederranden i det börligt utskott, uttalar beredningen följande, i stark sammanfattning här betänkandet, nedan återgivna allmänna synpunkter beträffande sjöförsvarets ordnande.

Beredningen har utgått ifrån att inom sjöförsvaret måste materielen vara den grundläggande faktorn, enär av materielens beskaffenhet och storlek bero såväl personalbehovet som kostnaderna för underhåll och övningar o. d. Frågan om kostnaderna för materielen äger sålunda avgörande betydelse för sjövapnets ställning i riksstaten.

Efter en redogörelse för de planer rörande utvecklingen av flottan, som av myndigheter avgivits under åren 1906 —1911, förklarar beredningen, att då ifrågavarande utredningar och beräkningar icke ansetts innehålla någon närmare motivering, särskilt icke beträffande de militära grunder, enligt vilka de olika planerna uppgjorts, än mindre kunnat giva tillräcklig ledning för bedömande av frågan om de faktorer, som under nuvarande förhållanden böra läggas till grund för uppgörande av en allmän flottplan, hade beredningen föranstaltat om nya utredningar, dels angående den förändrade uppfattning, som kan hava föranletts av de senaste årens utveckling inom sjöväsendet och av erfarenheter vid svenska flottans övningar, dels angående de grunder, efter vilka antalet fartyg av olika slag beräknats i förut uppgjorda planer till nybyggnader för svenska flottan och om dessa eller andra grunders tillämpning numera. För att vinna möjlighet att nedbringa kostnaderna och hålla dem inom en huvudtitel för sjöförsvaret, vilken motsvarade landets ekonomiska bärkraft och dessutom stode i lämpligt förhållande till kostnaden för armén, hade beredningen föranstaltat om ytterligare utredningar, i första hand avseende fartygstyperna. Jämsides med dessa utredningar hade åtgärder vidtagits för verkställande av vissa särskilda undersökningar, som stodo i samband med frågan om fartygstyper och deras användbarhet, nämligen rörande lämplig-

11 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

heten av Dieselmotorer för flottans såväl större som mindre fartyg, rörande kostnaden för 30'5 cm. kanoner, rörande bestyckning och bepansring å flottans pansarbåtar samt rörande militärledernas användbarhet, särskilt för pansarfartyg.

Innan beredningen på grundvalen av sålunda tillgängligt material kunde bilda sig någon bestämd uppfattning angående de planer för fartygsbyggnader inom svenska flottan, som borde ifrågakomma, hade beredningen haft att fastställa vissa normer till ledning för sina beräkningar. Dessa normer innefattade:

grunder för prisberäkningar;

antagande av viss livslängd för fartyg av olika slag; samt

bestämmande av fartygsslag för kustflottan och lokalförsvaret.

Till beredningens undersökning och uttalanden rörande grunder för prisberäkningar anhåller jag att i det följande få återkomma.

Beredningen anför beträffande planen för fartygsbyggnader, att denna bör avse en så lång period att därigenom kan vinnas en överblick över möjligheterna för en fullständig omsättning av flottmaterielen i dess helhet. Marinmyndigheterna hade ansett sig kunna för l:a kl. pansarbåtar räkna med en livslängd i kustflottan av 20 år, och då detta vore den största livslängd, som kunde beräknas för något fartyg i kustflottan, ägnade sig en period av 20 år såsom den omloppstid, vilken lämpligen kunde antagas vid uppgörande av en flottplan. De praktiska förslag till fartygsbyggnader, som på grundvalen av de allmänna riktlinjerna i en flottplan borde framläggas, måste däremot begränsas till en kortare period, under vilken nu beräkneliga priser och nuvarande tekniska förutsättningar kunde antagas i huvudsak förbliva gällande.

Beredningen hade vid bestämmandet av livslängden för olika fartygsslag hållit sig till de av vederbörande militära myndighet givna siffrorna och sålunda i fråga om kustflottan beräknat bland annat för l:a kl. pansarbåtar 20 år samt för jagare och l:a kl. torpedbåtar 16 år.

Detta ansågs emellertid icke utesluta, att i kustflottan kvarhölles fartyg under längre tid, därest så läte sig göra med hänsyn dels till den tekniska utvecklingen och dels det lämpliga förhållandet mellan kustflottans och lokalförsvarets fartyg.

I fråga om fartygsslagen i kustflottan hade beredningen i sina beräkningar för den allmänna planen ansett sig böra utgå från att i kustflottan borde under alla förhållanden finnas l:a kl. pansarbdtar, jagare och l:a kl. undervattensbåtar. Beträffande övriga fartygsslag framhålles bl. a., att med vårt lands begränsade tillgångar det vore nödvändigt att de medel, som kunde bliva att tillgå för fartygsbyggnader, toges i anspråk

12 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

för så få fartygsslag som möjligt. I följd härav och då kryssarens uppgifter i krigstid ansågs lämpligen kunna fördelas å sådana fartygsslag, som i varje fall ändock måste ingå i kustflottan, hade beredningen icke räknat med byggandet av kryssare för flottan. Likaledes hade beredningen — i likhet med 1907 års försvarskommitté, ävensom chefen för marinstaben i yttrande den 17 juli 1913 — icke räknat med byggandet av särskilt för spaningstjänst avsedda fartyg — spanare.

Rörande torpedfartyg inom kustflottan har beredningen, på sätt närmare framgår av den utredning rörande fartygstyper, för vilken längre fram kommer att redogöras, upptagit till behandling olika kombinationer av större jagare, jagare av ungefär nuvarande typ, förstorade l:a kl. torpedbåtar samt undervattensbåtar. Den kombination, som beredningen härvidlag fann hava de mest talande skälen för sig, upptog endast jagare av nuvarande typ, något förbättrad, samt undervattensbåtar, men icke några torpedbåtar, i följd varav nybyggnad av dylika fartyg för kustflottan icke ifrågasattes.

Då det nybyggda minfartyget Clas Fleming kunde beräknas bliva användbart perioden ut, och det icke torde kunna så långt i förväg förutses, huruvida fartyget vid periodens utgång borde ersättas med ett nytt, hade beredningen i planen för fartygsbyggnader icke heller upptagit något minfartyg.

Rörande flottans lokalstyrkor framhålles svårigheten att vinna en tillförlitlig utgångspunkt för prövning av frågan om dessas lämpliga storlek. Beredningen hade dock, i vad anginge pansarbåtar i lokalstyrkorna, kunnat utgå ifrån att härtill skulle avses dels nuvarande 2:a och 3:e kl. pansarbåtar och dels nuvarande l:a kl. pansarbåtar, allteftersom dessa överfördes från l:a till 2:a linjen. Beredningen gör icke något uttalande i frågan huruvida behovet härigenom kan antagas bliva tillgodosett, men anför att marinförvaltningen och chefen för marinstaben i förslag den 7 juli 1908 angående flottans utveckling efter år 1913 — enär icke för det dåvarande kunde angivas den nybyggnad, som erfordrades för att i framtiden vidmakthålla det för lokalförsvaret behövliga antalet 2:a eller 3:e kl. pansarbåtar — hade lämnat nybyggnaden av dylika fartyg ur räkningen.

I fråga om övervattenstorpedfartyg för lokalstyrkorna hade förutsatts att kustflottans l:a kl. torpedbåtar och jagare av nuvarande typer skulle efter fullbordad tjänstgöringstid i första linjen (16 år) övergå till lokalförsvaret. En överslagsberäkning av antalet nu förefintliga torpedfartyg i flottan och deras antagna livslängd gåve vid handen, att ännu tio år härefter ett ej obetydligt antal dylika fartyg vore disponibelt för lokalförsvaret. Emellertid framhålles, att mot 20-årsperiodens slut någon ökning måste inträda i beräknade årliga anskaffningskostnader, betingad

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60. 13

av den dåmera erforderliga kostnaden för nyanskaffning av torpedbåtar för lokalförsvaret.

Vad slutligen anginge undervattensbåtar för lokalstyrkorna, hade beredningen utgått därifrån, att samtliga nu förefintliga samt under byggnad eller beställning varande undervattensbåtar skulle tilldelas lokalförsvaret, vars behov av undervattensbåtar därmed ansåges bliva fullt tillgodosett. På grund härav kunde nybyggnader av undervattensbåtar för den närmaste tiden koncentreras på undervattensbåtar av större typ för kustflottan. Som den för lokalstyrkorna avsedda undervattensbåtsmaterielen vore helt ny eller icke ens färdig, bleve för lång tid framåt någon nybyggnad av undervattensbåtar för lokalförsvaret icke erforderlig. Beredningen hade därför ansett sig kunna lämna kostnaderna för vidmakthållande av lokalförsvarets undervattensbåtar utanför nybyggnadsplanen, och detta så mycket mera som undervattensbåtstekniken alltjämt vore stadd i den starkaste utveckling. Dock erinras att för vidmakthållande av lokalstyrkornas undervattensbåtar emot 20-årsperiodens slut uppstår behov av ett avsevärt tillskott till de årliga nybyggnadskostnaderna.

Med hänsyn till vad sålunda blivit anfört om lokalförsvarets stridsfartyg ansåg beredningen, att flottplanen borde begränsas till kustflottan med ett visst tillägg för specialfartyg.

Beredningen uttalar vidare, att en plan bör uppgöras dels för fartygens överförande från kustflottan till andra linjen — lokalförsvaret eller materielreserv — samt för deras eventuella ^rangering, dels rörande organisationen av denna andra linje.

Beredningens preliminära betänkande angående sjöförsvaret blev i Chefens för anledning av beredningens hemställan remitterat till chefen för manlista- mannsuiben ben och inspektören av flottans övningar till sjöss för inhämtande av inspektörens deras yttranden över det i betänkandet framlagda förslaget till flottplan m. m., och äro sådana yttranden avgivna av marinstabschefen den 12 samt till sjöss av inspektören den 11 januari 1914. yttranden.

Emot beredningens här omförmälda allmänna synpunkter beträffande fartygsslag och fartygs livslängder hava ifrågavarande myndigheter icke haft något att erinra.

Till eu början torde såsom eu utgångspunkt kunna fastslås, att Departeflottans materiel bör, enligt vad hittills varit fallet och såsom även be- chjflns redningen förutsatt, uppdelas i kustflotta och lokalstyrkor (lokalförsvar). yttrande.

1 vad andra försvarsberedningen uttalat rörande här anförda allmänna synpunkter instämmer jag till alla väsentliga delar. Jag anser

14 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

sålunda, att, förutom vad som må erfordras i fråga om specialfartyg, kustflottans nybyggnader böra omfatta l:a kl. pansarbåtar, jagare, l:a kl. undervattensbåtar och minfartyg, varemot torpedbåtar, såsom ock beredningen förutsätter och myndigheterna tillstyrka, icke böra framdeles ingå i kustflottan. Intill dess det för kustflottan avsedda antalet jagare anskaffats, bör dock erforderligt antal torpedbåtar tillhöra kustflottan. Jag förbiser ingalunda det stora värde, som för spaningstjänst särskilt byggda fartyg skulle tillföra kustflottan, men då de ekonomiska skälen nödvändiggöra att nybyggnaderna begränsas till de i första hand viktiga fartygstyperna, har jag, i likhet med andra försvarsberedningen, icke räknat med anskaffning av särskilda för spaningstjänst byggda fartyg. Lokalstyrkornas materiel bör omfatta visst antal av nuvarande l:a kl. pansarbåtar, som upphört att tillhöra kustflottan, ävensom ett antal av de nuvarande mindre pansarbåtarna, jämte övervattenstorpedfartyg — däribland sådana torpedbåtar och jagare, som upphört att tillhöra kustflottan — och de undervattensbåtar, som för närvarande äro förefintliga samt under byggnad eller beställning. Givetvis böra minfartyg också ingå i lokalstyrkorna.

I likhet med beredningen och på de grunder, den anfört, anser jag att nybyggnadsplanen bör begränsas till kustflottan, under det att kostnaderna för vidmakthållande av lokalförsvarets fartygsmateriel genom nybyggnad bör kunna lämnas utanför nybyggnadsplanen, dock under erinran att flygbåtar måste anskaffas för lokalstyrkorna och att mot 20-årsperiodens slut behov uppstår av ett tillskott i nybyggnadskostnaderna för lokalstyrkornas fartyg. Vad pansarbåtar vidkommer, måste sålunda vid denna tid upptagas till prövning frågan, huruvida de nuvarande l:a kl. pansarbåtarna, av vilka dåmera endast ett fåtal ej överskridit den förutsatta åldersgränsen för tjänstgöring i lokalstyrkorna, böra ytterligare kvarhållas eller delvis ersättas genom nybyggnad av särskilda, för lokalförsvaret avsedda mindre pansarbåtar. Vad torpedfartyg vidkommer måste, såsom beredningen anfört, en nyanskaffning komma till stånd vid olika tider av perioden, huvudsakligen mot slutet; huruvida denna nyanskaffning vid sidan av undervattensbåtar jämväl bör omfatta övervattenstorpedfartyg, torde emellertid ej nu kunna avgöras.

Förutom förutnämnda stridsfartyg, nämligen pansarbåtar, övervattenstorpedfartyg, undervattensbåtar och minfartyg, omnämner beredningen även »specialfartyg, verkstadsfartyg, depåfartyg, övningsfartyg för skeppsgossar m. in. dylikt».

Med specialfartyg kommer i det följande att förstås nedan angivna, för en del olika uppgifter inom sjöstyrkorna erforderliga stridsfartyg, nämligen tender till pansarbåtar i kustflottan, flottilj chefsfartyg för torpedbåtar,

15 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

depåfartyg för undervattensbåtar, depåfartyg för flygbåtar samt kanonbåtar.

Till särskilda ändamål erfordras inom sjöstyrkorna, vid sidan av stridsfartygen, även träng fartyg, nämligen: sj ömätningsfartyg, verkstadsfartyg, dykerifartyg, isbrytarfartyg, lasarettsfartyg, sjuktransportfartyg, transportfartyg och vattenfartyg.

Förutom nu nämnda olika slag av stridsfartyg och trängfartyg hava sjöstyrkorna behov av följande båtar in. m., nämligen: flygbåtar, vedettbåtar och pråmar.

Behovet av fartyg inom vissa fartygsslag kan vid mobilisering i stor utsträckning eller uteslutande tillgodoses på det sätt, att förhyrd eller rekvirerad materiel tages i anspråk. Vad stridsfartyg beträffar måste en sådan åtgärd emellertid vara att betrakta såsom en nödfallsåtgärd, vilken endast kan ifrågakomma för minfartyg och kanonbåtar. Sådant förhyrt (rekvirerat) fartyg benämnes i det följande respektive »hjälpminfartyg» och shjälpkanonbåt». Bland trängfartyg och båtar förekomma lasarettsfartyg och vedettbåtar, dels såsom flottans materiel och dels såsom förhyrd (rekvirerad) materiel; i sistnämnda fallet benämnes materielen »hjälplasarettsfartyg» och »hjälpvedettbåt».

Till vissa slag av specialfartyg, trängfartyg och båtar torde en del stridsfartyg kunna överföras, efter det de passerat gränsen för livslängden i kustflotta och lokalstyrka och eventuellt efter vidtagande av vissa förändringar. I denna sin nya tjänst, som ställer mindre krav på materielen än tjänsten såsom stridsfartvg, kunna de kvarhållas visst antal år utöver livslängden. På så sätt kunna torpedkryssare användas såsom tender eller såsom flottiljchefs- eller depåfartyg, jagare såsom kanonbåtar samt torpedbåtar såsom vedettbåtar. Genom dylik åtgärd kunna nybyggnaderna inom ifrågavarande fartygsslag minskas eller helt utgå.

De olika slag av fartyg m. m., som enligt vad ovan anförts inom flottan förekomma för krigsbruk, framgå av efterföljande tablå över benämningar å fartyg och båtar m. m.

16 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

För fredsbruk erfordras förutom här ovan nämnda fartyg in. m. av olika slag en del andra fartyg, såsom övningsfartyg, logements- och kasernfartyg m. fl., till vilka hänsyn emellertid icke behöver tagas i detta sammanhang.

Den av beredningen föreslagna omloppstiden av 20 år för uppgörande av en nybyggnadsplan synes mig lämplig, och kommer denna tid här nedan att räknas från och med år 1915 till och med år 1934. Förslag till fartygsbyggnader böra, såsom beredningen föreslår, inskränkas till kortare perioder, och komma dessa här nedan att utgöra fyra 5-årsperioder, omfattande: l:a perioden 1915—1919, 2:a perioden 1920—1924, 3:e perioden 1925—1929 samt 4:e perioden 1930—1934.

De av beredningen föreslagna livslängderna för fartyg i kustflottan, nämligen för l:a kl. pansarbåtar 20 år samt för jagare och l:a kl. torpedbåtar 16 år, synas böra tillämpas, den förstnämnda jämväl på nuvarande pansarkryssare och minfartyg samt den sistnämnda jämväl på nuvarande torpedkryssare. Livslängden i lokalstyrkorna bör för pansarbåtar, pansarkryssare och minfartyg utgöra ytterligare 10 år samt för torpedkryssare, jagare och l:a kl. torpedbåtar ytterligare 8 år. I följd härav bliver totala livslängden för pansarbåt, pansarkryssare och minfartyg 30 år samt för torpedkryssare, jagare och l:a kl. torpedbåt 24 år; sistnämnda antal år bör jämväl utgöra livslängden för torpedbåtar, vilka under hela sin tjänstetid tillhöra lokalstyrkorna. Den av beredningen förutsatta livslängden för kustflottans undervattensbåtar, vilken framgår av hemliga bilagan till detta protokoll, anser jag lämpligt avvägd, och torde samma totala livslängd jämväl böra beräknas för sådana nu förefintliga eller under byggnad varande undervattensbåtar, som efter att hava tillhört kustflottan överförts till lokalstyrkorna. För sådana undervattensbåtar, som under hela sin tjänstetid tillhöra lokalstyrkorna, torde ävenledes kunna fastställas en livslängd enligt beredningens förslag.

Det torde emellertid få påpekas, att de här förutsatta livslängderna äro avsevärt långa i förhållande till de i utländska mariner antagna. Till stöd för denna uppfattning anhåller jag få anföra marinförvaltningens yttrande den 4 nästlidne april över preliminärt föreslagna grunder till sjöförsvarets ordnande, vari bland annat uttalas, att de förutsatta normallivslängderna i regel äro längre än vad man räknar med inom främmande mariner, för vilka byggnadsplaner blivit uppgjorda, samt att, beträffande särskilt undervattensbåtar, erfarenhet ännu saknades om, huru lång tjänstetid för dem bör beräknas; den angivna livslängden syntes vara hög, icke minst i betraktande av att detta vapen ännu befinner sig i stark utveckling med möjligheter till omdaning.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

17 Tablå över benämningar å fartyg och båtar m. m.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1014. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 3

18 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Den tid, under vilken förut oinnämt kvarhållande såsom specialfartyg m. rn. utöver angiven livslängd kan äga rum, torde icke böra utsträckas längre än till högst 16 år för förutvarande torpedkryssare, jagare och torpedbåtar, varigenom den sammanlagda tid, under vilken dessa fartyg skulle komma till användning, bleve 40 år. Marinförvaltningen har i sitt förut omnämnda yttrande över preliminärt föreslagna grunder för sjöförsvarets ordnande uttalat, att denna förlängda tjänstetid vore högt tilltagen för jagare och torpedbåtar; härvid torde dock få erinras, att den sålunda föreslagna tiden utgör en maximitid, vilken i regel icke torde komma att behöva i sin helhet tagas i anspråk.

Under alla förhållanden får man icke lämna ur sikte, att, där så prövas erforderligt, smärre avvikelser från de här föreslagna principerna i fråga om fartygens livslängd måste göras i ena eller andra riktningen. Dylika avvikelser kunna bliva nödvändiga, bland annat för att vid överföring till lokalstyrka de taktiska förbanden i möjligaste mån må kunna sammanhållas, ökning av livslängden torde emellertid i varje fall böra betraktas som en nödfallsåtgärd.

I detta sammanhang torde få erinras, att begreppen kustjiotta och lokalstyrka ofta blivit likställda med l:a linjen och 2:a linjen, varigenom en förblandning av dessa begrepp och deras betydelse lätt uppstår.

Till undvikande härav komma i det följande begreppen kustflotta och lokalstyrka att hänföras endast till frågan om fartygsmaterielens indelning och förläggning, och kommer fartygsmaterielen sålunda att anses tillhöra antingen kustflottan eller lokalstyrka, vara förlagd i materielreserv eller vara utrangerad och i sistnämnda fall alltså disponibel för försäljning.

Begreppen l:a och 2:a linjen hänföras i stället till frågan om fartygens bemanning, vilken fråga i sin ordning sammanhänger med frågorna om krig sb er edskap och övningar på sådant sätt,

att med l:a linjen förstås de kustflottan eller lokalstyrka tillhörande fartyg, för vilka fullständig bemanning av såväl stam som reserv och värnpliktiga finnes i tjänstgöring, och äro dessa fartyg antingen rustade för övning eller förlagda i beredskap; och

att med 2:a linjen förstås övriga kustflottan eller lokalstyrka tillhörande fartyg, för vilka endast en mindre stambemanning finnes i tjänst, under det att återstående bemanningsbehov är avsett att utfyllas med personal av reserv och värnpliktiga, som inrycker vid mobilisering, och äro dessa fartyg samtliga förlagda i beredskap.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

19 Kap. II.

Till nybyggnad ifrågakommande fartygstyper.

Pansarbåtar.

I fråga om de fordringar, vilka böra ställas på pansarbåtar för Äldre svenska flottan, och de förslag till typer, som på grund härav framställts, ityrfrågan äro utredningar verkställda av 1879 års certkommitté, 1882 års sjöförsvarskommitté, 1892 års certkommitté, 1901 års sjökrigsmaterielkommitté samt åren 1906, 1908 och 1909 tillkallade sakkunnige, ävensom 1907 års försvarskommitté och i statsverkspropositionen till 1911 års riksdag.

För huvudinnehållet i samtliga dessa utredningar med undantag av den sistnämnda redogöres i andra försvarsberedningens preliminära betänkande angående sjöförsvaret sålunda:

>1879 års certkommitté (betänkandet av år 1880) ansåg det såsom ett oeftergivligt krav, att våra pansarfartygs svåra artilleri borde i genomträngningsförmåga och verkan i övrigt kunna 'något så när mäta sig med och motsvara artilleriet och pansaret på de fientliga skepp, mot vilka vi antagligen komma att försvara oss’. Den av kommittén föreslagna kanontypen för pansarbåt (2 5'4 cm. kanon, längd 26 kaliber) beräknades av kommittén kunna genombryta pansaret på varje krigsskepp, som på den tiden tillhörde någon av östersjöstaternas flottor. Farten, som av kommittén föreslogs (13 knop), var i allmänhet något så när jämngod med den hos stormakternas pansarfartyg, även de större, pansaret jämförelsevis svagare.»

»1882 års sjöförsvarskommitté ansluter sig till 1879 års certkommittés förslag och gör det generella uttalande, att våra krigsfartyg med hänsyn till fart och sjöduglighet böra vara så beskaffade, att de 'kunna hastigt förflytta sig till vilken hotad punkt som helst av vår långsträckta kust’ och beträffande pansar och bestyckning så starka, 'att de, där förhållandena icke äro allt för ogynnsamma, förmå att upptaga strid mot fiendens pansarfartyg; de måste kunna utföra den väpnade rekognoscörens roll och när tillfälle därtill yppar sig, angripa fiendens transportflotta, vare sig under vägen eller vid själva landningstillfället’.»

20 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

»1892 års certkommitté synes hava ansett enahanda jämförbarhet erforderlig som de båda föregående kommittéerna, finner grovleken på bestyckningens svåra kanoner tillfredsställande, men fordrar ökat pansarskydd, ökad fart och mera snabbskjutande kanoner för det medelsvåra och lätta artilleriet.»

»Inom 1901 års sjökrigsmaterielkommitté uppställes formeln: överlägsenhet eller likställighet hos fåra pansarfartyg åtminstone i något hänseende gentemot fiendens starkaste och snabbaste fartyg. Kommitténs majoritet framhåller det befogade i en sådan princip, men av ekonomiska skäl och med hänsyn därtill, att deplacementet å våra pansarbåtar, om de skola kunna manövrera i skärgårdarna, måste begränsas till högst omkring 4,000 ton, stannar kommittémajoriteten vid ett förslag, som utan att avse dylik överlägsenhet eller likställighet likväl skulle vara ägnat att höja våra pansarbåtars stridsvärde. Kommittén fann våra dåvarande pansarbåtar vara till fullo jämngoda med 'främmande mariners kustförsvarsfartyg av ungefärligen motsvarande dimensioner’; och med hänsyn till utvecklingen inom andra mariner ansåg kommittén, att våra pansarbåtar borde vara så kraftiga, att de, 'då omständigheterna ej äro allt för ogynnsamma, kunna upptaga och uthärda strid även med fiendens starkaste och snabbaste fartyg, på det att tillfälle skall kunna givas åtminstone en del av vår huvudstyrka att uppnå det offensiva målet’, blockadbrytning och anfall på en transportflotta. En följd härav vore, att ju större antal pansarbåtar som kunde insättas i det offensiva företaget, ju större utsikt förefunnes till framgång. Kommittén framlade under denna motivering förslag till en pansarbåt med programmet: fartökning av minst en halv knop (från 16‘5 till 17), mera utbrett pansarskydd samt ökning av de medelsvåra (15 cm:s) kanonernas antal (från 6 till 8) med bibehållande av det svåra artilleriet vid 2 st. 21 cm. kanoner. Detta program innebar i stort sett bibehållande och befästande av överlägsenhet gentemot de flesta moderna pansarkryssare i fråga om bepansring. I alla övriga hänseenden förelåg underlägsenhet, sålunda gentemot slagskeppen i fråga om bl. a. fart, artilleri och pansar samt gentemot pansarkryssarne i fråga om fart och artilleri. Förslaget, som gav upphov till pansarbåten Oscar II,1 avsåg en typ om 3,950 ton, beräknad att med en ammunitionsutredning kosta 6,225,800 kronor.»

»Två reservanter, herrar Dyrssen och Dahlgren, uppställa kravet: likställighet i fart gentemot slagskeppen (18 knop) samt bibehållande och

1 Pansarbåten Oscar II är rätteligen den typ, som angavs i herrar Dyrssens och Dahl grens i det följande nämnda reservation.

21 Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition nr 60.

befästande av överlägsenheten i bepansring gentemot pansarkryssarna. En reservant, herr Wrangel, fordrade överlägsenhet eller åtminstone likställighet gentemot slagskeppen i fart samt bibehållande och befästande av överlägsenhet gentemot pansarkryssarna i fråga om bepansring, ävensom överlägsenhet eller i varje fall likställighet gentemot pansarkryssare beträffande artilleri.»

Beredningen anför vidare, att 1906 års typsakkunnige i avseende å pansarbåtstyp för den svenska flottan uppställde såsom grundläggande fordringar, att farten skulle vara överlägsen de utländska slagskeppens, samt att bestyckningen skulle dels i effekt vara jämförlig med dessa fartygs så att den på de antagligaste stridsavstånden, 5- å 6,000 meter, måtte kunna genomslå allt det pansar som skyddar slagskeppens artilleri, och dels kunna jämställas med artilleriet på pansarkryssarna inom de allra flesta utländska mariner samt dessutom med sina kraftigaste kanoner kunna på de antagligaste stridsavstånden genomslå dessa fartygs starkaste pansar. I fråga om bepansring framhöllo sakkunnige såsom en oeftergivlig fordran, att vattenlinjepansaret sträcktes till fartygets hela längd, varjämte — 'med hänsyn till de ökade kraven på fartygets förmåga till taktiskt uppträdande mot bl. a. moderna pansarkryssare’ — föreslogs, att pansarets maximitjocklek ökades till 200 mm — från 150 mm på Oscar II. Sakkunnige föreslogo i enlighet härmed en pansarbåtstyp (A) om 7,500 ton med 21 knops fart, bestyckning av 4 st. 28 cm., 4 st. 19'4 cm., 11 st. 10'5 cm. och 4 st. 37 mm. kanoner samt pansarskydd utefter hela vattenlinjen och med en maximal tjocklek av 200 mm. Kostnaden beräknades till 13,450,000 kronor, däri ingick priset för två ammunitionsutredningar, 1,806,000 kronor. Beredningen fortsätter sålunda.

»1908 års pansarbåtssakkunnige hade endast att åvägabringa utredning angående sättet och kostnaderna för uppbringande av farten hos den av 1906 års sakkunniga föreslagna typen (typ A) till 23 ä 24 knop1 samt avgiva alternativa förslag till utveckling av å ena sidan den utav 1901 års kommitté framlagda och av herr Wrangel förordade typen (n:r 3), om 4,800 tons deplaceinent, 18 knops fart samt bestyckning med 4 st, 21 cm. 8 st. 15 cm, 12 st, 57 mm. och 3 st. 37 mm. kanoner, till en beräknad kostnad av 7,762,000 kronor, en ammunitionsutredning häri inbegripen1 2 samt å andra sidan den senast byggda pansarbåten Oscar II. 3 Dessa sak-

1 Denna nya typ betecknades som typ B.

2 Denna nya typ betecknades som typ B, artilleriet hade enligt åt sakkunniga givet direktiv utbytts mot 2 st. 25.4 cm., 4 st. 19.4 cm. samt lämpligt antal 10.6 cm. kanoner, ökad fart.

3 Denna nya typ betecknades som typ B med 2 st. 30.5 cm. kanoner samt medelsvårt och lätt artilleri som å Oscar II.

22 Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

kunniga,. vilka tillsattes på framställning av 1907 års försvarskommitté, nämna ej något om förhållandet mellan svenska pansarbåtar och utländska mariners pansarfartyg (slagskepp och pansarkryssare). Förutsättningen för de sakkunniges ifrågavarande uppdrag var dock, att den relation, som i nämnda hänseende av 1906 års sakkunniga förordats såsom behövlig, ansågs böra allt framgent bibehållas. De sakkunniges tillsättande var sålunda, i enlighet med försvarskommitténs framställning, motiverat därmed att 1909 års pansarbåtsförslag icke längre syntes kunna tillförsäkra denna typ överlägsenhet i fart gentemot utländska mariners slagskepp.»

»1909 års pansarbåtssakkunniges uppdrag var att dels efter vissa, i förordnandet angivna förutsättningar och önskemål utarbeta alternativa förslag till utveckling av förut (av 1908 års pansarbåtssakkunniga) framlagda olika typförslag och dels avgiva yttrande, i vad mån de olika pansarfartygstyper, som efter de givna direktiven bleve framlagda, kunde förväntas bliva i stånd att fylla de uppgifter, som under en strategisk defensiv böra tillkomma svenska flottans sjögående fartyg. I sistnämnda hänseendet och efter eu undersökning rörande stridsfartygsmaterielens, särskilt pansarfartygens (slagskepps och pansarkryssares) utveckling under tiden efter år 1906 (alltså under perioden 1907—november 1909), förklara 1909 års pansarbåtssakkunnige, att då sammansättningen av de utländska marinerna icke undergått någon förändring under nämnda period, så torde samma huvudegenskaper nu som vid periodens början böra fordras av svenska flottans sjögående pansrade fartyg. Sakkunnige tillkännagiva alltså sin anslutning till 1906 års typutredning beträffande de huvudegenskaper, som böra fordras av våra pansarbåtar, samt angiva dessa fordringar sålunda bl. a.: fart, överlägsen nu befintliga eller projekterade slagskepps; artilleribestyckning: kanoner, som i effekt kunna jämföras med de kraftigaste kanoner på utländska slagskepp, och som på antagliga stridsavstånd kunna genomslå dessa kanoners pansarskydd, varförutom artilleriet borde kunna jämnställas med artilleriet på de flesta pansarkryssare samt genomslå dessas kraftigaste pansarskydd; bepansring: hela vattenlinjen skyddad av pansar, vars tjocklek utanför vitala delar av fartyget borde möjliggöra ett taktiskt offensivt uppträdande mot utländska pansarkryssare. Sakkunnige förordade typen F (11,614,800 kronor), under förutsättning att ekonomiska hänsyn skulle omöjliggöra antagandet av en pansarfartygstyp med så hög anskaffningskostnad som typen B (13,700,000 kronor).»*

»1907 års försvarskommitté åberopar i sitt betänkande 1909 års sak- 1

1 Dessa sakkunniga framlade alternativa typer: D1 med 2 st. 25.4 cm. k., D, med 4 st. 25.4 cm. k., Ex med 2 st. 30.6 cm. k. samt E2 och F med 4 st. 28.3 cm.’k.

23 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

kunnigeutlåtande i föreliggande ämne samt betecknar såsom oawisligen nödvändig ’en betydande utveckling av vår senaste pansarbåtstyp’, nämligen: sådan fart och sjöduglighet, att fartygen kunna nå en fientlig armés operations- och förbindelselinje över havet, sådant artilleri, att de kunna därefter gå till anfall, och att de även på de längsta stridsavstånden kunna göra fientliga pansarfartyg skada, samt ett pansar, som nöjaktigt skyddar vattenlinje, artilleri och vitala delar. Ingen typ med lägre stridsvärde än i^-båten finner kommittén sig kunna förorda.»

I typfrågan reserverade sig herr Sidner, som, yttrar beredningen vidare, »finner E-typen vara både för stor och för dyrbar för oss» samt härvid anför, »att i förhållande till stormakternas pansarfartyg bliva de pansarbåtar, vi ha råd att skaffa oss, ändå icke att anse för annat än snabbgående bepansrade, starkt bestyckade, men såsom stöd för vårt rörligaste försvar (jagare, torped- och undervattensbåtar) likvisst behövliga kanonbåtar. Herr Sidner förordar -typen (5,600 ton: 23 knops fart, 2 st. 25,4 cm., 4 st. 19,4 cm. och 7 st. 10,5 cm. samt 2 st. 37 mm. kanoner). Inom den beräknade kostnaden, 9,114,000 kronor, anser reservanten denna typ kunna förbättras.»

I fråga om vad som i statsverkspropositionen till 1911 års riksdag anföres rörande typfrågan anhåller jag att få hänvisa till sagda proposition. I

I typfrågan har andra försvarsberedningen föranstaltat om nedan omförmälta utredningar.

På beredningens hemställan har marindirektören Engström under februari 1913 hållit föredrag inför försvarsberedningarna över ett av honom utarbetat förslag till »svenskt pansarskepp med 30.5 cm. kanoner».

Därefter har beredningen hemställt om utredning genom chefens för marinstaben. försorg angående lämplig pansarbåtstyp för svenska flottan, därvid särskilt borde till skärskådande upptagas dels pansarbåten Sveriges cert, dels nyssnämnda förslag av marindirektören Engström.

Genom skrivelse den 21 juni 1913 avgav chefen för marinstaben den sålunda begärda utredningen i vad den vidkom en jämförelse mellan pansarbåten Sverige och det s. k. »förslaget Engström», för vilken utredning lämnas följande sammanfattning:

»Emot förslaget Engström, vilket avser en pansarbåtstyp om 6,000 tons deplacement, anordnad för eldning med olja såsom normalt bränsleförråd och med 18'5 knops fart, bestyckad med 3 st. 30'5 cm. och 6 st. 15 cm. kanoner jämte ett antal lättare pjäser, anmärkes, att deplacementet beräknats 470 ton för lågt, samt att fartygets djupgående måste ökas med 0*3 meter till 5'9 meter med normalt bränsleförråd, varjämte vissa betänk-

Av andra försvarsberedningen föranstaltade utredningar.

24 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

ligheter uttalas, dels mot systemet med oljeeldning på våra örlogsfartyg under nuvarande förhållanden, så länge icke för ångpanneeldning lämplig brännolja i tillräckliga kvantiteter och till måttligt pris kan framställas inom landet, och dels, ur eldledningssynpunkt, emot inskränkningen av antalet svåra kanoner från 4 till 3. Vidare anmärkes, att den av marindirektören Engström beräknade kostnaden för ifrågavarande pansarbåtstyp, eller 9 miljoner kronor, utom ammunitionsutredning, vore allt för låg och rätteligen borde upptagas till 11,060,000 kronor eller inberäknat kostnaden för IV2 ammunitionsutredning till 12,340,000 kronor. Marinstabschefen sammanfattar jämförelsen mellan typen Sverige och »förslaget Engström» sålunda: 'överlägsenhet, av betydenhet finnes hos förslaget Engström i de svåra projektilernas sprängverkan och genomträngningsförmåga. överlägsenhet av betydenhet finnes hos pansarbåten Sverige i fart, de svåra kanonernas antal, de svåra kanonernas uppställning, de medelsvåra kanonernas antal, manövertornets beskaffenhet samt bränsleförrådets sammansättning.’ Slutligen framhålles, att då numera 30*5 cm. kanonen icke längre vore den kraftigaste artilleripjäs, som användes på slagskepp, utan betydligt kraftigare svåra kanoner å dem införts, så kunde icke längre ifrågasättas att förse fartyg med så begränsat deplacement som våra kustpansarfartyg med svåra kanoner av de grövsta kalibrar som förekomme; och vid sådant förhållande vore det icke tillrådligt, 'att, såsom i förslaget Engström, göra stora uppoffringar i fart m. m. för att kunna utbyta 4 st. 28 cm. kanoner mot 3 st. 30 cm. kanoner’.»

Den begärda utredningen rörande lämplig pansarbåtstyp lämnas av chefen för marinstaben i skrivelse den 17 juli 1913, vilken skrivelse innehåller i ett sammanhang utredning angående jämväl övriga fartygstyper för svenska flottan m. m. För denna utredning lämnas i beredningens preliminära betänkande angående sjöförsvaret en redogörelse, som i vad angår frågan om lämplig pansarbåtstyp innehåller bl. a. följande:

»Marinstabschefen fäster huvudsaklig vikt vid att fartyget erhåller hög fart, men anför tillika, att såsom en grundläggande faktor bör uppställas den fordran, att fartyget i fråga om styrka icke bör äga svagare effektivitet än Sveriges typ. I dessa hänseenden yttras bl. a. följande: 'Det har för svenska förhållanden framställts såsom ett alternativ att bygga mindre pansarbåtar med lägre fart, försedda med svårt artilleri och god bepansring, avsedda att uppträda allenast i skärgårdarna. Detta skulle emellertid medföra en omläggning i de principer, enligt vilka det svenska sjöförsvaret hittills varit och allt fortfarande bör vara organiserat. Det återstår då i stället att tillgripa ett annat alternativ genom att med användande av den hittills följda principen för svenska sjöförsvaret bygga pansarbåtar, som

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

förena god artilleristisk kraft och gott pansarskydd med hög fart, och vilka äga förmåga att med framgång uppträda jämväl på öppen kust. Dessa fartyg äro icke direkt avsedda att med sitt artilleri utgöra den taktiska kraft, med vilken en motståndares slagfartyg i oupphörliga anfall skola oroas och skadas; denna kraft får hos oss fastmera sökas hos torpedfartygen och minorna. Men de skola utgöra det nödvändiga stödet för dessa hjälpvapen, de skola äga ett artilleri, som är av verkan även mot slagskepp, och de skola äga en fart, som gör det för dem möjligt att med framgång insätta sin offensiva kraft mot lättare stridsfartyg och transportfartyg samt att draga sig undan vid ofördelaktiga stridslägen. De skola äga sjöduglighet att med fart kunna röra sig på de öppna kusterna och förflytta sig mellan skärgårdsområdena, varjämte de skola vara så begränsade i storlek, att de kunna röra sig med full säkerhet jämväl i skärgården.’ — Efter en översikt rörande utvecklingen av slagskepp samt uppkomsten av slagkryssartypen inom utländska mariner, vilken utveckling giver vid handen, att samtidigt som det svåra artilleriets kaliber växer, alltmera vikt lägges vid en ökad fart, anföres vidare: 'Under sådana förhållanden anser chefen för marinstaben det icke tillrådligt att för vår flotta bygga pansarbåtar av svagare typ än Sverige. Fastmer bör vid nybyggnad av pansarbåtar för kustflottan övervägas, huruvida icke sådan fartökning kan åstadkommas, att fartyget i detta hänseende bliver överlägset Östersjömakternas senast planerade slagskepp, och önskligt vore, om fartyget i fart kunde mäta sig med deras slagkryssare’.»

På grund av dessa uttalanden anhöll beredningen om marinförvaltningens utredning jämte överslagsberäkningar av anskaffnings- och årliga kostnader, ävensom erforderlig bemanning för bl. a. en pansarbåt av Sveriges typ, men med farten utökad till alternativt 24'5, 28 och 29 knop. Till svar å denna framställning avlämnade marinförvaltningen en utredning den 22 augusti 1913, innehållande överslagsberäkningar angående de olika typerna och utvisande, att kostnaderna skulle ställa sig sålunda: för en pansarbåtstyp med 24'5 knops fart (7,450 ton) 14,759,000 kronor, med 28 knop (8,450 ton) 16,612,000 kronor och med 29 knop (9,300 ton) 17,901,000 kronor, allt med inberäknande av kostnaden för D/2 ammunitionsutredning och 1 torpedutredning.

Beredningen ansåg emellertid, att de önskemål i fråga om utveckling av typen för flottans pansarbåtar, som innefattades i marinstabschefens allmänna typutredning av den 17 juli 1913, skulle föranleda så stora kostnader, att typen ej läte sig genomföras. På grund härav föranstaltades om ytterligare utredningar i typfrågan i syfte att få kostnaderna väsentligt nedbringade. Rörande pansarbåtar har sålunda marinförvaltningen under Rihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 käft. (Nr 60.) 4

26 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

hösten 1913 på beredningens hemställan och förslag verkställt dels beräkning av den kostnad, som en pansarbåt av Oscar II:s typ numera måste anses betinga, dels ock utredning jämte överslagsberäkningar för ytterligare följande alternativa typer med nedan angivna huvudegenskaper:

Alt. I: Pansar av ungefärligen motsvarande styrka som å pansarbåten Sverige; bestyckning 2 st. 30'5 cm. och 6 st. 15 cm. kanoner jämte lämpligt antal lättare pjäser, avsedda att användas mot torpedfartvsr; samt

fart 18 å 19 knop.

Alt. II (Utveckling av alt. I i syfte att genom eu relativt mindre ökning av kostnaderna åstadkomma ökad effektivitet): pansar såsom å alt. I; bestyckning 3 st. 30'5 cm. kanoner och 6 st. 15 cm. kanoner, jämte lämpligt antal antitorpedbåtspjäser; samt

fart 18 å 19 knop.

Alt. III (Modifikation av pansarbåten Sveriges typ, huvudsakligen genom borttagande av övre dubbeltornet med de båda 15 cm. kanonerna, för erhållande av minskat djupgående samt endera minskade kostnader eller ökad fart):

a. Bestyckning 4 st. 28 cm., 6 st. 15 cm., 6 st. 75 mm. och 2 st. 37 mm. kanoner; fart och pansar såsom å Sverige;

b. Bestyckning och pansar såsom å alt. III a samt utökning av farten, i den mån detta kunde ske inom ramen av pansarbåten Sveriges deplacement och kostnader.

Alt. IV: Fart: den högsta möjliga inom ett deplacement av högst

4,000 ton; pansar såsom å Oscar II; bestyckning: 2 st. 21 cm. (45 kal.), 6 st. 15 cm. (50 kal.) och 6 st. 75 mm. kanoner;

Alt. V a och b: Ett kustpansarfartyg med lägre fribord än på våra nuvarande l:a kl. pansarbåtar eller ungefär 3‘5 m. föröver och 1 m. akterut; fart: 16 knop (alt. Va) eller 18 knop (alt. Vb); pansar: från stäv till stäv, midskepps 225 mm., avtunnande mot stävarna; bestyckning såsom å alt. IV.

Alt. VI:

a. Bestyckning: 2 st. 28 cm. samt 8 st. 15 cm. kanoner, placerade i fyra dubbeltorn, jämte lämpligt antal antitorpedbåtspjäser; pansar såsom å Sveriges typ samt fart 18 knop; och

b. Bestyckning och pansar enligt alt. VI a samt fart 20 knop.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

27 Alt. VII:

a. Bestyckning: 4 st. 28 cm. kanoner (45 kal.) uppställda i dubbeltorn, 8 st. 15 cm. kanoner (50 kal.) i kassematt samt 6 st. 75 mm och 2 st. 37 mm kanoner; fart 20 + knop; bepansring: ungefär som å Sverige-typen; deplacement c:a 6,800 ton och djupgående 5'9 meter; samt

b. Bestyckning såsom å alt- VII a med undantag därav att det medelsvåra artilleriet utgöres av 6 st. 15 cm. kanoner (50 kal.) i st. f. 8 st. dylika kanoner; fart 20'2 + knop; bepansring, deplacement och djupgående enligt alternativ VII a.

Alternativ I här ovan utvecklades till två typer: typ I a med omkring 18 knops fart och typ I b med 20 knop. Alternativ II uppdelades till två typer: typ II a med de svåra pjäserna uppställda i ett enkelt och ett dubbeltorn samt typ II b med de svåra pjäserna i tre enkeltorn.

I fråga om anskaffningskostnaderna för de olika alternativ, om vilka utredning och beräkning sålunda verkställts, hade marinförvaltningen ursprungligen räknat med enahanda priser som för den under byggnad varande pansarbåten Sverige utom beträffande pansar, vilket upptagits till väsentligt högre pris än det för Sverige kontraherade.

Beredningen ansåg emellertid på grund av inhämtade upplysningar, att man för den närmaste tiden borde kunna räkna med ett pansarpris, som ungefär motsvarade det för Sverige kontraherade. Med utgångspunkt härifrån har marinförvaltningen på beredningens hemställan beräknat anskaffningskostnaden efter ett andra alternativ.

På förekommen anledning hade marinförvaltningen vidare vid beräkning av anskaffningskostnaden för typerna VII a och b uttalat såsom sannolikt, att någon reducering av de ursprungligen beräknade priserna skulle kunna åstadkommas jämväl beträffande skrov, fast skrovutrustning, inbegripet pansardäck och ythärdat pansar, samt maskineri. Med tillämpning av dessa synpunkter har marinförvaltningen, på beredningens anhållan, beräknat anskaffningskostnaden efter ett tredje alternativ.

Följande tablå, i vilken de ovan angivna tre kostnadsalternativen äro betecknade med Kx, K2 och Ks, angiver de sålunda beräknade anskaffningskostnaderna för ifrågavarande olika fartygstyper:

28 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

ivarsbered Med erinran, att de ekonomiska förutsättningarna äga en avgörande

ningens ut- betydelse vid uppställandet av förslag till nybyggnadsplan för flottan, talande i det verkställer beredningen en undersökning rörande såväl de allmänna ekobetänkandet.11 ondska betingelserna i dylikt hänseende, nämligen frågan om det utrymme, som åt sjöförsvarets huvudtitel må kunna beredas i förhållande till riksstaten i dess helhet och till arméns huvudtitel, som ock de faktorer av ekonomisk innebörd, vilka inom sjöförsvarets egen huvudtitel kunde inverka på nybyggnadsplanen, sålunda sambandet mellan frågan om nybyggnader samt bemannings-, underhålls- och övningskostnader, ävensom kustartilleriets krav samt därjämte åtskilliga avsevärda belopp, som, utan att gälla nybyggnader, avse andra flottans behov av mer eller mindre växlande slag, och vilka årligen upptagas såsom extra ordinarie utgifter.

Beredningen uttalar härutinnan, att en hållpunkt för prövning av frågan om femte huvudtitelns ställning inom riksstaten i dess helhet och i förhållande till arméns huvudtitel icke förelåge på utredningens dåvarande läge, men att första beredningens ekonomiska undersökningar erbjöde en utgångspunkt, därvid konstaterats å ena sidan synnerligen stora framtida behov för de civila huvudtitlarna och å andra sidan begränsade möjligheter till nya inkomstkällor för statsverket.

Beredningen anför vidare, att en jämkning i de civila kraven givetvis kan bliva av nöden med hänsyn till försvarsväsendets behov. Av den statistik över försvarskostnaderna och deras fördelning på lånt- och sjöförsvaret under senaste tre årtionden, som på beredningens föranstaltande blivit utarbetad, framginge, att femte huvudtitelns procentuella andel i dessa kostnader under nämnda period avsevärt stegrats, att procentsiffran under åren 1901 och 1902 undantagsvis uppgått till respektive 33*73 och 32*12, samt att procentsiffran under tiden efter 1901, då kustartilleriet överfördes till femte huvudtiteln, växlat mellan 23'9i år 1905 och 30'56 enligt den av 1913 års riksdag fastställda staten för år 1914. Det torde icke kunna förväntas, att sjöförsvaret skulle bliva tillbörligen tillgodosett med ett belopp, som

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

understege 30 % av de samlade försvarsutgifterna, och erfarenheten kunde även giva stöd för en något högre andel, exempelvis 30'5 eller 31 %.

Det av första beredningen enligt beräkningsalternativet B beräknade årliga »överskottet» för försvarsväsendet i dess helhet för perioden 1915—1923 utgjorde i medeltal — med inräknande av de militära pensionsavgitterna —

92,450,000 kronor i runt tal; medelsilfran för femte huvudtiteln, sedan avdrag gjorts för marinens, till ett medelbelopp av omkring 620,000 kronor uppskattade andel i det militära pensionsväsendet, bleve, räknat efter 30, 30'5 och 31 alternativt 27,115,000, 27,577,250 och 28,039,500 kronor.

Beredningen har vidare gjort en på särskilda undersökningar grundad överslagsberäkning angående dels de antagliga ökningarna av 5:te huvudtitelns ordinarie anslag dels den antagliga medelsilfran av e. o. anslag under samma huvudtitel — utom till fartygsbj^ggnader, ävensom till nyanläggningar och kompletteringar av kustbefästningarna — samt därvid kommit till det resultat, att för flottans personal och reservstater, för utsträckning av övningstiden för flottans värnpliktiga, för flottans övningar, för kustartilleriets personal, underhåll och övningar, samt för det nya flygvapnet skulle erfordras anslagsökningar å sammanlagt omkring 1,624,000 kronor och att de e. o. utgifterna — med angivna undantag — kunde anses under den närmaste tiden komma att uppgå till i medeltal 1,800,000 kronor årligen. Dessa belopp hopsummerades med den ordinarie anslagssumman för 1914, 18,367,198 kronor, och erhölls på detta sätt en slutsumma av 21,791,198 kronor, vilken fråndragits nyssnämnda alternativa summor, som preliminärt antagits för femte huvudtiteln i dess helhet, utom anslagen till handeln. Därvid erhölls en återstod för nybyggnad av krigsfartygsmateriel. uppgående enligt första alternativet till 5,323,802 kronor, enligt det andra till 5,786,052 kronor och enligt det tredje alternativet till 6,248,302 kronor. Dessa alternativa summor minskades med dels en i enlighet med särskilda utredningar preliminärt beräknad summa av 2-4 miljoner kronor till nybyggnad av torpedfartyg och dels 125,000 kronor till specialfartyg, och erhöllos därvid såsom slutlig återstod till

30 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

pansarfartygs byggande alternativa summor av i runda tal 2,799,000 kronor,

3,261,000 kronor, och 3,723,000 kronor årligen.

I själva typfrågan anför beredningen vidare, att redan 1901 års sjökrigsmaterielkommitté ansett en eftergift på de då framställda fordringarna i fråga om våra pansarfartygs beskaffenhet nödvändig, men att 1906 års sakkunnige återupptagit och sökt genomföra dessa krav, och detta under de väsentligt förändrade och försvårade förhållanden, som dåmera uppkommit genom pansarfartygens utveckling inom stormakternas mariner (Dreadnoughttypen). På grundvalen av dessa fordringar och sedan typfrågan undergått ytterligare behandling av 1909 års typsakkunnige, hade sedermera förslaget till pansarbåten Sverige blivit utarbetat, och med denna typ till utgångspunkt hade marinstabschefen i sin allmänna typutredning av den 17 juli 1913 angivit riktlinjer i fråga om lämplig pansarbåtstyp.

För egen del finner beredningen av de beräkningar, som i förevarande hänseende utförts, framgå, att en utveckling av pansarbåten Sverige i angiven riktning icke är för våra förhållanden tillrådlig. Utvecklad till en fart, som motsvarade de nuvarande slagkryssarnas, eller ungefär 28 knop, skulle typen redan genom sin storlek lägga hinder i vägen för fartygets utnyttjande av våra skärgårdar, vartill komme den stora anskaffningskostnaden — c:a 17*9 miljoner kronor. En ökning av farten till jämnstäldhet med eller eventuellt någon överlägsenhet över slagskeppens, eller till 24's knop, innebure — med hänsyn till befintligheten av slagkryssarna — en relativt ringa och för övrigt tvivelaktig vinst, som dessutom kunde förvärvas endast genom en relativt stor kostnadsökning. Under sådana förhållanden, och med hänsyn till de tendenser, som utomlands gjort sig gällande i fråga om slagfartygens fart, har beredningen kommit till den uppfattning, att det icke är möjligt att upprätthålla den principiella fordran i fråga om farten på våra pansarfartyg, som legat till grund för det av 1906 års typsakkunnige uppställda programmet för konstruerande av pansarbåten Sverige, och för de önskemål, som i förevarande hänseende framställts av marinstabschefen, nämligen att farten skulle vara överlägsen de utländska slagskeppens. »Frågan om den fart, våra pansarbåtar nödvändigt måste äga», yttrar beredningen, »bör för den skull prövas i och för sig, frigjord från kravet på överlägsenhet eller jämställdhet med stormaktsmariners slagfartyg såsom ett minimum, men däremot med tagen hänsyn till de förhållanden överhuvud, under vilka våra pansarbåtar kunna komma att uppträda i krig, och till de uppgifter, som därvid kunna bliva dem förelagda, vidare med hänsyn till de svenska farvattnens beskaffenhet samt därjämte till de ekonomiska verkningarna av fartens uppdrivande. Man måste härvid redan från början finna sig till rätta inför den even-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

tuella nödvändigheten, att de svenska pansarbåtarna även i fart bliva underlägsna fiendens moderna slagfartyg; och frågan blir då, huru dessa svenska pansarfartygs fart bör lämpligen avvägas i förhållande till fartygens övriga egenskaper, särskilt artilleri och bepansring, och med tagen hänsyn till de ekonomiska möjligheter, som härutinnan stå vårt land till huds.»

Rörande de allmänna förutsättningarna för de svenska pansarbåtarnas uppträdande i krig anger beredningen såsom sin ståndpunkt, »att pansarbåtarnas uppgift i stort sett är att utgöra stödjefartyg för torpedvapnet, alltså av defensiv natur, men att de dessutom måste äga möjligheter att i vissa fall kunna utföra en taktisk offensiv. Vidare måste pansarbåtarnas uppträdande ske med stöd av skärgårdarna eller kustbefästningar såsom operationsbas; och målet för pansarbåtarnas operationer är närmast att driva undan framskjutna delar av fientlig rekognoscerings- eller blokadstyrka, samt, om möjligt, nå fram och utföra anfall på eu eventuell transportflotta, men däremot icke att i öppen sjö upptaga strid mot fientliga slagfartyg. För att kunna fylla dessa uppgifter måste pansarbåtarna kunna jämte torpedfartygen förflytta sig längs kusten från ett skärgårdsområde till ett annat, där så erfordras och möjligheter för övrigt förefinnas.»

Till belysning av frågan om fartens betydelse för pansarfartygen dels vid utbrytning från skärgårdsområde och utfall till sjöss dels vid förflyttning mellan vissa skärgårdsområden, framlägger beredningen härefter vissa beräkningar, grundade på olika alternativa förutsättningar i fråga om fartens storlek samt anför: »Det är emellertid uppenbart, att ju större farten är, desto större äro också i allmänhet taget möjligheterna för våra pansarfartyg att under ett strategiskt försvarskrig kunna utföra taktiskt offensiva företag mot fienden vid därför i övrigt gynnsamma tillfällen, och vad angår pansarfartygens förflyttning mellan de olika skärgårdsområdena är det likaledes uppenbart att en relativt större fart inskränker den tid, som härför erfordrades, och tillika förminskar faran för fartygen att i händelse av upptäckt bliva upphunna. Men det bör vid prövningen av denna fartfråga också ihågkommas, att fientliga slagfartyg med den högsta farten — slagkryssare — ännu så länge utgöras av ett relativt fåtal och att de säkerligen icke, eller i alla händelser endast med svårighet kunna utnyttja sin höga fart i de farvatten, där utbrytningen eller förflyttningen sker; det torde under sådana förhållanden vara närmast att räkna med slagskeppen, vilkas överlägsenhet i fart är relativt mindre.»

Beredningen anför i detta sammanhang vissa omständigheter, som den anser härvid ytterligare böra tagas i betraktande, så t. ex. att pansarbåtarna vid utbrytning och förflyttning tänkas samverka med föreslagna l:a kl. under-

32 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vattensbåtar av ny, väsentligt förstorad och förbättrad typ, vilkas närvaro i farvattnet utgör ett allvarligt hot mot de fientliga slagfartygen, vidare att vid dylika utbrytningar och förflyttningar fördelarna av initiativ — bland annat full fart då upptäckt sker — kunna påräknas för de svenska pansarfartygen, ävensom att avstånden mellan angränsande skärgårdsområden äro relativt korta, i vilket hänseende särskilt framhålles, hurusom en replipunkt å mellersta Norrlands kust skulle äga en mycket stor betydelse, dels därigenom att den vid eu eventuellt skedd förflyttning av kustflottan dit lämnar flottan direkt skydd vid framkomsten och sålunda utgör en viktig förutsättning för eu dylik förflyttning, dels därigenom att till replipunkten förlagd lokalstyrka kan genom sina operationer underlätta uppnåendet av det skyddande området. »Aven för en sådan förflyttning innebär skillnad mellan de jagande och de förföljande fartygens hastighet icke så synnerligen stor skillnad i tid för tillryggaläggande av den ifrågavarande distansen». »Omtänksamhet i val av tidsmoment för utbrytningen, skickligt gjorda förberedelser och samverkan mellan de olika fartygsslagen — av vilka kustflottans undervattensbåtar utgöra ett ständigt hot mot förföljande större fartyg — utgöra», säger beredningen, »härutinnan faktorer, som äro ägnade att främja en lycklig utgång även vid underlägsenhet i fart. Det är emellertid givet att svenska pansarfartygens fart icke får understiga ett visst minimum, liksom å andra sidan också vissa minimikrav måste uppställas ifråga om bepansring och om artilleristyrka.» Beredningen förklarar, att den för sin del vid sina överväganden i fartfrågan kommit till det resultat, att »det minimum, som härvid överhuvud kan ifrågakomma, är 18 knop, motsvarande den senast byggda pansarbåten Oscar lits högsta fart, vilken också kan fullt utnyttjas vid operationer inom skärgårdarna och på de öppna fjärdarna. Det minimum av pansarskydd, som anses böra ifrågasättas, är i stort sett Sveriges bepansring, vilken förmår motstå fientliga fartygs sekundära artilleri och dessutom bildar något skydd mot dessa fartygs grova artilleri för pansarbåtens vitalare delar. För flertalet av de typer, rörande vilka utredning blivit på beredningens föranstaltande verkställd, har avsetts nämnda bepansring, varvid emellertid ej förbisetts möjligheten av vissa modifikationer. Vad angår minimum av artilleristyrka har beredningen ansett den sekundära bestyckningen böra till art och omfattning huvudsakligen motsvara den sekundära bestyckningen på de senast byggda pansarbåtarna. Det svåra artilleriet bör bestå av kanoner, som på normala stridsavstånd äga genomträngningsförmåga även emot starkt pansar på fientliga större fartyg. Beträffande slutligen pansarfartygens sjöduglighet har beredningen ansett såsom oeftergivligt, att fartygens egenskaper i berörda hänseende äro

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

sådana, att de medgiva fartygens förflyttning mellan olika delar av kusten även vid hårt väder, samt att fartygen vid sådan förflyttning och eljes, där så erfordras, även vid sjöhävning, äga tillräcklig stabilitet för effektiv användning av sitt artilleri.» På våra pansarfartyg borde dock ingalunda ställas det krav, att de skola mäta sig med en stormakts slagfartyg vid strid i öppen sjö, enär en dylik uppgift tydligen icke med vårt lands ekonomiska resurser är möjlig att lösa. »Men även med den begränsning av pansarfartygens uppgifter, som betingas därav att de skola uppträda inom skärgårdarna och att den taktiska offensiven företrädesvis åligger torpedfartygen, för vilka pansarfartygen därvid endast skola utgöra stöd, kan dock, enligt beredningens uppfattning, icke eftergivas det krav på pansarfartygen att de måste föra kanoner, som äga någon verkan även mot de fientliga fartygens starkaste pansar.» »Utan en dylik effektivitet skulle de svenska pansarfartygen i sådan händelse utsättas för risken att nedskjutas på långa stridsavstånd utan möjlighet att kunna göra motstånd. Utrustade med svårt artilleri av den effektivitet, som ovan angivits, erhålla de svenska pansarfartygen i fråga om bestyckningen en given överlägsenhet gent emot fiendens lättare fartyg, och en sådan överlägsenhet måste anses såsom oumbärlig.»

1 enlighet med dessa synpunkter har beredningen för sin del bland de alternativ för pansarbåtstyper, som ansetts böra ifrågakomma, icke upptagit varken Oscar Il-typen eller typerna enligt alternativen IV ,Va och Vb.

Beträffande samtliga dessa typer har nämligen beredningen på nyss angivna skal ansett det svåra artilleriet, -representerat av allenast 2 st. 21 cm. kanoner, vara allt för svagt. Enahanda anmärkning gäller bepansringen å typen Oscar II samt å alternativ IV; och i fråga om alternativ V a och V b (en halvmonitortyp), vilken äger en jämförelsevis mycket god bepansring, har beredningen icke blott ansett det svåra artilleriet vara allt för svagt, utan framför allt haft avgörande betänkligheter emot fartygets allt för ringa sjövärdighet, vilken icke skulle inrymma möjlighet för fartyget att i sjögång göra effektivt bruk av sitt artilleri.

Av övriga ovan beskrivna förslag har beredningen, med det utredningsmaterial den haft att tillgå, likaledes icke ansett sig kunna upptaga de typer, vilkas svåra artilleri skulle bestå av 3 st. 30'5 cm. kanoner (alt. II a och II b). Det förslag, som gav upphov till typ II a, skulle, enligt beredningens mening, varit förtjänt av den största uppmärksamhet om de gjorda beräkningarna i fråga om deplacement och kostnader visat sig kunna bestå. Emellertid innefattade den inom marinstaben verkställda granskning av ifrågavarande förslag allvarliga anmärkningar mot dessa beräkningar, vartill också komme betänkligheter i fråga om vissa viktiga detal- Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sarnl. 30 käft. (Nr 60.) 5

34 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

T a-

utvisande det antal pansarfartyg som, vid de olika alternativa byggnadsanslag

fastställd livslängd i l:a linjen av 20 år,

jer i typen såsom beträffande kanontornens konstruktion, den svaga bepansringen för kassematten, ävensom beträffande den för typen avsedda eldningen med olja, och detta särskilt av det skäl, att de ekonomiska konsekvenserna av ett dylikt eldningssystem syntes svåra att för tillfället överblicka. Förslaget enligt alternativ II b har beredningen åter låtit falla av det huvudsakliga skäl, att anskaffningskostnaderna enligt gjorda överslagsberäkningar ställt sig allt för höga i förhållande till den ökade effektivitet, som skulle vinnas, varförutom vissa betänkligheter mött i fråga om de svåra kanonernas uppställning, vilken icke ansetts medgiva tillräckligt stora skjutvinklar.

hell

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

och med beräknat användande av vissa för fartygsbyggnad reserverade medel, samt en kunna komma att ingå i kustflottan.

Beträffande möjligheten och lämpligheten av att utlämna torpedutrustningen på de blivande pansarbåtarna, varom särskild utredning på beredningens anhållan företagits, har beredningen funnit de av marina myndigheterna anförda skäl emot en dylik åtgärd vara så avgörande, att den ariett frågan böra förfalla.

Återstående i utredningen behandlade pansarbåtstyper hava av beredningen framlagts såsom alternativa förslag till pansarbåtar för den svenska flottan. De uppdelas i två grupper, nämligen dels en grupp med 4 st. svåra kanoner (28'3 cm.) enligt alternativ III a och III b samt VII a och VII b, och dels en grupp om 2 st. svåra kanoner, nämligen antingen 2 st. 28'3

36 Kungl. May.ts nåd. •proposition nr 60.

cm. kanoner, enligt alternativ VI a och VI b, eller ock 2 st. 30‘5 cm. kanoner, enligt alternativ I a och I b.

Rörande den förstnämnda gruppen vore särskilt att märka, att å samtliga typer, som tillhöra denna grupp, med undantag av typen VII a det sekundära artilleriet minskats till 6 st. 15 cm. kanoner mot 8 sådana på pansarbåten Sverige. Denna minskning hade vad typerna III beträffar föreslagits dels för att genom borttagande av det föröver å Sverige-types uppställda dubbeltornet med 2 st. 15 cm. kanoner något minska fartygetdjupgående och deplacement, dels emedan inför beredningen gjorda uttalann den i denna punkt synts giva skäl för den farhåga, att ett dylikt, tämligen högt placerat dubbeltorn skulle komma att minska fartygets sjöduglighet. Den sålunda ifrågasatta minskningen i den medelsvåra bestyckningen hade jämväl medfört någon sänkning i kostnad för typen III a i förhållande till kostnaden för en oförändrad Sverige-typ.

Farten i de sålunda upptagna förslagen varierade från 18 till 23'5 knop.

En översikt över de pansarbåtstyper, som beredningen alltså närmast ifrågasatt, lämnas i en af beredningen uppgjord, nyss företedd tabell.

Beredningen anför vidare, hurusom »till krigsfartygsmateriel» avsatta medel uppginge till 7,430,000 kronor, av vilken summa lämpligen borde tagas 630,000 kronor till modernisering av nuvarande pansarbåtar. Återstoden eller 6,800,000 kronor borde i beräkningarna tillföras de alternativa summor, som på sätt beredningen utvecklat utgöra utgångspunkter för den preliminärt antagna tillgången till pansarbåtsbyggnad, vilken under en 20-årsperiod sålunda skulle utgöra, enligt alt. 1: 62,780,000 kronor, enligt alt. 2: 72,020,000 och enligt alt. 3: 81,260,000 kronor.

Skillnaden mellan det antal fartyg, som vunnes med de mindre fartygstyperna (med två svåra kanoner) och med de större (med fyra såvra kanoner), bleve i det närmaste ett fartyg. Jämfördes de tre olika alternativen för medelstillgång till pansarbåtsbyggnad med de olika typernas kostnad, visade det sig, att — efter marinförvaltningens lägsta kostnadsberäkning — under tjuguårsperioden kunde byggas enligt alternativ 1 ungefär 6 mindre* fartyg eller 5 större, enligt alternativ 2 respektive 7 och 6, samt att enligt alternativ 3 de mindre fartygen nådde upp till eller närmade sig 8 och de större fartygen likaledes närmade sig 7. Härvid vore dock att märka, att i samtliga fall vissa mindre under- eller överskott inträdde.

Samtliga de uppställda alternativen, även efter de lägsta kostnadsberäkningarna, slutade med ett antal pansarfartyg, som vore lågt i jämförelse med de under senaste tid inom kustflottan befintliga. Med inräknande av Sverige skulle enligt de nu uppställda kalkylerna i den blivande kust-

37 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

flottan komma att ingå från 7 till 9 pansarbåtar av de mindre, eller från 6 till 8 av de större typerna.

Enligt beredningens uppfattning kunde emellertid en flottplan, som toge vederbörlig hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna i allmänhet och till de många stora anslagskraven inom femte huvudtiteln, icke avse att med säkerhet inrymma byggande av mer än 5 fartyg av större, förut ifrågasatta typ eller 6 av mindre typ efter de statsfinansiella beräkningar, som förelågo och som icke omfattade mera än ungefär hälften av den tid, på vilken flottplanen vore grundad. Det förutsattes då, att man vid kostnadsberäkningarna för pansarfartyg, om dessa beräkningar skulle vara absolut betryggande, ej kunde utgå från lägre priser än de av marinförvaltningen angivna Ka-priserna. Efter dessa beräkningar skulle nämligen 5 pansarbåtar av större typ kräva en sammanlagd anskaffningssurnma från 62‘425 miljoner (typ VII: b) till 65'760 miljoner (typ III: b) och 6 pansarbåtar av mindre typ betinga en summa av 62*742 miljoner (typ VI: a) till 69*234 miljoner (typ I: b). Fördelade på 20 år gåve dessa summor ett årligt medeltalsbelopp för de 5 större pansarbåtarna från 3,121,250 till 3,288,000 kronor, och för de 6 mindre pansarbåtarna från 3,137,000 till 3,461,700 kronor. Avdroges från dessa årliga medeltalsbelopp , V20 av de reserverade medlen, eller 340,000 kronor, så kvarstode såsom behövliga årsanslag för de 5 större pansarbåtarna från 2,781,250 till 2,948,000 kronor och för de 6 mindre pansarbåtarna från 2,797,000 till 3,121,700 kronor. Det vore sålunda tydligt och framginge även av tabellen, att ett årsanslag enligt budgetsalternativ 1 — efter 30 procent av de antagna totala försvarsutgifterna såsom ram för flottan — icke räckte till för att trygga byggandet av det nämnda antalet av 5 större eller 6 mindre pansarbåtar, annat än om man utginge från de billigaste typerna inom vardera gruppen, samt att anslaget för huvudtiteln i dess helhet följaktligen måste något höjas utöver dessa 30 procent av de totala försvarsutgiftetna, om även de dyrare typerna skulle kunna tagas i beräkning. En årlig anslagssumma av i runt tal 3 miljoner kronor till pansarbåtsbyggnad skulle däremot möjliggöra, att även de dyrare typerna kunde komma i fråga; denna årliga anslagssumma förutsatte, att flottans andel av de antagna samlade försvarsutgifterna höjdes något över 30 procent, men icke att den ginge upp till 30*5 procent. Skulle man åter vilja, efter nu följda kostnadsberäkning, säkerställa byggande inom tjuguårsperioden av ytterligare en pansarbåt, vare sig av de större eller av de mindre, så krävdes härför, med den givna utgångspunkten i fråga om försvarsutgifterna i deras helhet, att flottans andel i dessa utgifter höjdes icke blott till alternativ 2, nämligen 30*5 procent (årsanslag

38 Yttranden av chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjöss.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

till pansarbåtsbyggnad 3,231,000 kronor), utan därutöver i det närmaste till alternativ 3, eller 31 procent (årsanslag till pansarbåtsbyggnad 3,723,000 kronor).

Under sådana förhållanden ansåge beredningen, att såsom årsanslag till byggande av pansarfartyg ej kunde beräknas mindre än i medeltal 3 miljoner kronor utöver de reserverade medlen.

Till de 5 eller 6 pansarbåtarna enligt denna beräkning komme emellertid pansarbåten Sverige, varigenom antalet i kustflottan ökades till respektive 6 eller 7.

Beredningens preliminära betänkande angående sjöförsvaret blev i anledning av beredningens hemställan remitterat till chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjöss för yttrande.

Till svar härå avgå vos yttranden, vilka torde få tillhandahållas vederbörligt utskott. I vad beträffar frågan om pansarbåtstyp innehålla dessa yttranden i huvudsak följande.

Chefen för marinstaben förklarar i sitt yttrande av den 12 januari 1914, att han vid granskning av de utarbetade förslagen till pansarbåtar fäst sig vid det som för minsta kostnaden erbjöde de bästa egenskaperna och därvid kommit till det resultat, att typen VI: b synts vara för våra förhållanden väl avpassad. »I fråga om bepansring står den ej efter någon av de andra typerna. Farten, 20 knop, synes mig vara den högsta, vi kunna utnyttja vid förflyttning inom våra skärgårdar. Även vid förflyttning av kustflottan utomskärs från ett skärgårdsområde till ett annat torde högre fart ej böra förekomma, än vad undervattensbåtarna kunna prestera, enär dessa vid förflyttningar i öppen sjö ej kunna lämnas utan betäckning av såväl artillerifartyg som jagare. Vi kunna ej uppdriva farten på våra pansarfartyg, så att den blir högre än vare sig de nyaste slagskeppens eller slagkryssarnas, utan få finna oss uti att i detta avseende lika som i fråga om bestyckningen taga vad våra ekonomiska förhållanden medgiva. Med högre fart följer större längd och därmed riskeras även en försämring av manöveregenskaperna. Någon sjögående flotta, som kan gå ut och söka batalj med en samlad styrka av Oreadnoughts eller slagkryssare, kunna vi ju icke uppsätta. Våra offensiva företag med pansarbåtarna torde väl huvudsakligen komma att gå ut på, att, när tillfälle erbjuder sig, söka att från ett skärgårdsområde eller en befästad replipunkt oroa en fiende och störa hans förbindelser. I övrigt synes vår taktiska offensiv väl snarast komma att gestalta sig som ett slags guerillakrig, utfört av våra torpedfartyg, stödda av pansarfartygen.»

»Kanonens övertag som stridsmedel till sjöss har fått en svår knäck

39 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

genom den utveckling, som på de allra sista åren kommit torpeden till del, och vilken väl ännu ej nått sin höjdpunkt och varigenom den med all säkerhet komme att i ett sjöslag spela en betydligt större roll än tillförene, bland annat genom att framtvinga en sådan ökning av stridsavstånden, att artilleriets träffsäkerhet och effekt komme att högst avsevärt minskas.»

»De nya kanonerna av grövre kaliber, som nu monteras på nyaste slagskepp och slagkryssare, kunna med god effekt användas på avstånd, på vilka våra 28 cm. kanoner ej kunna anses effektiva. Av vad nu anförts torde kunna dragas den slutsats, att gentemot de stora slagfartygen det ej kan anses spela en avgörande roll om våra pansarbåtar hava 2 eller 4 stycken 28 cm. kanoner. De bliva ändå ej slagfartyg, som kunna bestå i eu artilleriduell med våra sannolika fienders artillerifartyg. Grovt artilleri på våra blivande pansarbåtar måste dock finnas för att tillförsäkra dem full artilleristisk överlägsenhet över större och mindre, fientliga kryssare och andra fartyg, ej hänförliga till slagfartygen, varjämte de i samlad styrka möjligen kunna tänkas med hopp om framgång våga upptaga strid med enstaka slagfartyg eller skydda sig mot sådant under" reträtt. I fråga om medelsvårt artilleri, vilket ju måste tillmätas en avsevärd betydelse, är typen VI: b överlägsen övriga typer med undantag av VII: a, som jämväl har 8 stycken 15 cm. kanoner, vilka dock på grund av sin uppställning i kassematt ej hava så förmånliga bestrykningsvinklar.»

»Torpedutrustningen på samtliga typer är upptagen endast till 2 st. 45 cm. torpedtuber. Med goda resultat användas numera på nyare större fartyg torpeder av 53 cm. kaliber. Det torde ej möta svårigheter eller förorsaka avsevärd höjning i priset att ersätta 45 cm. torpederna med sådana av 53 cm. kaliber.»

»Genom att djupgåendet på VI: b kunnat hållas så lågt som 5's meter kan den framgå i skärgård i alla leder, som kunna befaras av pansarbåtarna av Odentypen och Oscar II.»1

»Endast ett par av de överlämnade förslagstyperna hava förstäv konstruerad för isbrytning. Det synes önskvärt att den typ, som bliver antagen, vid uppgörandet av de definitiva ritningarna, om så utan inkräktande på någon av dess övriga egenskaper låter sig göra, erhåller s. k. isbrytarstäv.»

»För att erhålla två divisioner pansarbåtar erfordras alltså att under ifrågavarande tidsperiod anskaffa 7 stycken, vartill kommer Sverige, som

1 Senare verkställda undersökningar utvisa ett något ökat djupgående för typerna I: a I: b, III: b, VI: a och VI: b, för den sistnämnda till 5‘" meter.

40 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

mycket väl kan ingå i en division med 3 båtar av typen VI: b utan att homogeniteten rubbas. Kalibrarna äro desamma, så att samma skottvidder och effekt kunna uppnås, varigenom inga svårigheter torde uppstå vid divisionens ledning. Enda olägenheten blir att Sverige icke, om tillfälle skulle erbjuda sig, kunde få nytta av sin överlägsenhet i fart.»

Inspektören av flottans övningar till sjöss anför — i yttrande av den 11 januari 1914 — i pansarbåtsfrågan beträffande bestyckningen följande:

»En jämförelse mellan de båda huvudgrupperna av pansarbåtstyper, vilka beredningen omnämner, giver ur artilleristisk synpunkt vid handen följande: Förslagen äro — i stort sett — ungefär jämställda med avseende på medelsvårt och lätt artilleri, men med avseende på det svåra artilleriet, som på artillerifartyg är det viktigaste, hava samtliga fartyg inom den ena gruppen (i det följande benämnd grupp X) två pjäser och i den andra (i det följande benämnd grupp Y) fyra pjäser, under det att pjäsernas kaliber uppgår till 28 å 30'5 cm.»

»Införandet på våra artillerifartyg av kanoner med avsevärt större kaliber än å Oscar II har betingats av det svåra artilleriets starka utveckling utomlands, vilket i förening med fullkomnandet av lavettagen och siktanordningarna haft till följd, att artilleristrider numera måste tänkas kunna försiggå på mycket stora avstånd. Det eldgivningssätt, som därvid i de flesta fall måste tillgripas, är salvelden. Detta eldgivningssätt användes numera överallt inom de ledande marinerna, och det är tydligt, att om man vill använda detsamma, bestyckningen måste hava en sådan sammansättning, att den lämpar sig för salvelds avgivande, varvid ett antal av 2 kanoner är alltför litet för att kunna åstadkomma nära liggande salvor och därmed en riktig uppskattning av eldverkan. Ur eldledningssynpunkt är därför ett antal av fyra svåra kanoner ett ofrånkomligt minimum.»

»I två av förslagen inom grupp X, nämligen I: a och I: b, består den svåra bestyckningen av 30*5 cm. kanoner, vilket medför en fördel över de förslag, som upptaga samma antal 28 cm. kanoner, beroende på att 30’5 cm. kanonen har större genomträngningsförmåga och granatverkan än 28 cm. kanonen, under det att dess skjuthastighet endast obetydligt, om ens något, understiger 28 cm. kanonens. Gent emot förslagen i grupp Y kvarstår emellertid underlägsenheten hos förslagen I: a och I: b. Under samma tid kunna nämligen från förslagen inom grupp Y avlossas fyra 28 cm. skott och från förslagen I: a och I: b två 30*5 cm. skott. En jämförelse mellan mynningsenergi, sprängladdningarnas storlek vilken senare är bestämmande för granatverkan — samt genomträngningsförmåga hos det svåra artilleriet giver följande resultat:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60. 41

Typ I a och ,r

Ib. 6rupp Y'

Summa mynningsenergi............mt. 29,760 47,030

Sprängladdningarnas sammanlagda vikt.....kg. 50 80

Genomträngning vid mynningen........mm. 777 634.»

»Jämförelsen utvisar, att med avseende på mynningsenergi och sprängverkan grupp Y är avgjort överlägsen förslagen i: a och I: b, under det att dessa äro överlägsna i genomträngningsförmåga. Den sistnämnda överlägsenheten hos förslagen 1: a och I: b torde emellertid mer än väl uppvägas av den väsentligt ökade utsikt att kunna träffa, som förefinnes i alla förslag med fyra svåra kanoner gentemot alla förslag med två.»

»Vid den tid, då 30'5 cm. kanonen utgjorde den kraftigaste artilleripjäs, som användes å slagskeppen, var det rätt naturligt, att röster höjdes för att även å svenska pansarbåtar införa denna pjäs. Sedan å stormakternas slagfartyg införts svåra kanoner av ända till omkring 40 cm. kaliber, kan icke längre ifrågasättas, att förse fartyg med så begränsat deplacement, som här avses, med svåra kanoner av största befintliga kaliber. Att nu på våra artillerifartyg övergå från 28 till 30'5 cm. kaliber är därför icke tillrådligt, försåvitt detta måste ske på bekostnad av kanonernas antal å varje särskilt fartyg.»

»Eu jämförelse mellan det antal fartyg, som kan erhållas för en viss summa, är av beredningen gjord i dess betänkande, och visar denna beräkning, att skillnaden i det antal fartyg som kan erhållas av det billigaste alternativet och det som kan erhållas av det dyraste — vid det totala antal fartyg, som beredningen synes förutsätta — är endast omkring ett. Denna vinst i antalet fartyg uppväger på intet sätt den minskning i styrka, som bleve följden av antagandet av någon typ inom grupp X, vilket närmare framgår av nedanstående jämförelse:

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 6

42 Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition nr 60.

»En jämförelse mellan vad som för en viss kostnad i de olika förslagen uppnås med avseende på svårt artilleri giver vid handen, att å de olika ifrågavarande typerna varje svår kanon, oberäknat kostnaden för själva artilleriet, drager följande kostnad enligt beräkningsgrunden K,

»Det faller i denna tabell genast i ögonen, huru ojämförligt mycket fördelaktigare samtliga förslag inom grupp Y ställa sig i förhållande till samtliga inom grupp X. I runt tal erfordras sålunda inom grupp Y per svår kanon endast i medeltal 57 procent av den kostnad, som blir nödvändig i grupp X. Anledningen härtill torde kunna återföras dels till det konstruktivt olämpliga i att uppställa kanoner med så stor kaliber som 28—30’5 cm:s kaliber till ett så ringa antal som två på ett och samma fartyg och dels till det ännu mera olämpliga i att uppställa kanoner med sådan kaliber i enkeltorn, ett förfaringssätt, som veterligen ingen nation numera använder.»

Den nästa synpunkt, ur vilken inspektören granskar de olika förslagen, är farten. 1 detta hänseende yttras bland annat följande:

»För att kunna fylla sin uppgift på eu så vidsträckt kust som den svenska, måste kustflottan äga stor rörlighet och dess fartyg på den grund äga en hög fart. Hög fart möjliggör nämligen för en svagare flotta att uppträda just på den plats och vid den tidpunkt, som erfordras för att utnyttja ett lämpligt tillfälle till anfall, eller för att, då omständigheterna så påfordra, undvika strid. Ju större farten är, desto större äro också möjligheterna för våra fartyg att under ett försvarskrig kunna över huvud taget företaga några operationer. Detta har även bekräftats vid flerfaldiga hos oss utförda krigsövningar och senast vid förra årets stora krigsövning på västkusten.»

»Det föreligger emellertid en betydande skillnad i fart i de olika pansarbåtsalternativ, som av beredningen framlägges, då farten å dessa

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

nämligen varierar från 18 till 2372 knop. En granskning av den utredning, som beredningen lämnat beträffande farten hos grannländernas slagskepp, giver vid handen, att de av de framlagda typerna, vilkas fart närmar sig den lägre av ovan angivna fartgränser, överhuvudtaget icke hava några utsikter att lyckas i sina operationer. De bliva mer eller mindre bundna till ett visst skärgårdsområde och kunna således icke upptaga sin anpart av kustflottans uppgift.»

»Beredningen själv har i sitt betänkande givit en del exempel på den överlägsenhet, som den högre farten förlänar.»

»Just det förhållandet, att farten är hög hos grannländernas slagskepp, bör mana oss att sätta fordringarna i nämnda hänseende högt å våra pansarbåtar; och även om de ej kunna bliva i fart överlägsna eller ens likvärdiga med nutida slagskepp, bör dock under alla förhållanden fartunderlägsenheten göras så ringa som möjligt.»

»På grund av det ovan sagda synes intet av beredningens pansarbåtsförslag, som tillhör grupp X, kunna ifrågasättas såsom typ för vår kustflottas pansarbåtar.»

Inspektören lämnar härefter en utredning angående vissa militära farleder, vilkas användbarhet för pansarbåtar av större typ blivit ifrågasatt. Denna utredning ådagalade, att hänsyn till lederna icke utövar något som helst inflytande på valet mellan typerna av grupp X och grupp Y. Hvad allmänna farleder vidkommer, framhåller inspektören beträffande Kalmarsund, att dess värde såsom farled i krigstid av vissa, närmare angivna skäl är mycket problematiskt, och att det därför torde vara oriktigt att grunda fartygsbyggnadspolitiken på möjligheten att befara Kalmarsund.

Sin granskning av typerna inom grupp X sammanfattar inspektören sålunda:

»Beträffande pansarbåtarna av grupp X kan alltså anföras:

att antalet svåra kanoner på varje typ är för ringa för att en tillfredsställande eldledning och därmed även en rimlig träffverkan skall kunna erhållas;

att samtliga typer ekonomiskt sett äro synnerligen ogynnsamt ställda, i det att å dem för samma kostnad kan av det svåra artilleriet erhållas endast något mer än hälften så stor artilleristisk effekt som å fartygen av grupp Y; ^

att farten hos samtliga dessa typer är alltför låg för att den uppgift, som tillkommer svenska kustflottan, skall hava utsikt att kunna lösas ; samt

44 Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

att överlägsenheten med avseende å farleders brukbarhet hos gruppen X i förhållande till gruppen Y är praktiskt taget ingen.»

»På grund av vad ovan blivit anfört kan jag under inga förhållanden tillstyrka antagandet för svenska flottan av någon av pansarbåtstyperna inom grupp X. Dessa äro till sina egenskaper så underlägsna de motståndare med vilka vi måste räjtna, att de icke kunna anses ägnade att ingiva det för utsikt till framgång i krig erforderliga förtroendet hos personalen. Och detta förhållande komme med stor sannolikhet att i fredstid öka de redan förut stora svårigheterna att hålla bemanningen fulltalig.»

I fråga om typerna inom grupp Y anför inspektören, att av dessa typer synes till en början typen VII: b kunna frånskiljas, enär typerna VII: a och VII: b skilja sig endast däruti, att VII: a utrustats med 8 st. 15 cm. kanoner mot endast 6 st. å VII: b; varemot VII: b besitter en fartöverlägsenhet om blott 0’2 knop samt betingar en något mindre anskaffningskostnad.

En härpå anställd, ingående jämförelse mellan de återstående typer, nämligen III: a, III: b och VII: a sammanfattas sålunda:

»Typen VII: a är med avseende på utrymmet inombords bättre tillgodosedd än typerna III: a och b.»

»Typen III: b besitter en betydlig, typen III: a en avsevärd överlägsenhet i fart över typen VII: a.»

»Med avseende på artillcribestyckningen är typen VII: a överlägsen i vad angår antalet medelsvåra kanoner i bredsida, under det att å III: a och b de medelsvåra kanonerna hava större skjutvinklar.»

»Skillnaden i kostnad mellan typerna III: a och VII: a torde ej kunna tillmätas nämnvärd betydelse; båda dessa typer äro något billigare än typen III: b.»

»Övriga skiljaktigheter i typerna kunna icke utöva väsentligt inflytande på bedömandet av och jämförelsen mellan dem.»

»Då det för den svenska kustflottan är av den största betydelse, att dess rörlighet bliver väl tillgodosedd och att följaktligen farten hos dess pansarbåtar är så hög som möjligt, måste denna egenskap hos typen tillmätas väsentligt större betydelse än övriga ovan angivna omständigheter, vari typerna skilja sig. På denna grund bör typen 111: b givas ett avgjort företräde framför typerna III: a och VII: a.»

Inspektören anför vidare:

»Vid bestämmandet av pansarbåtstyp för svenska kustflottan torde emellertid en viss hänsyn böra tagas till det nu pågående byggandet av pansarbåten Sverige. Detta byggnadsarbete utgör ju i och för sig intet band på nybyggnadsplanen för flottan; men det måste anses vara ur alla

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

synpunkter fördelaktigt, att närmast efter Sverige kommande pansarbåtar bliva så lika detta fartyg, att den erforderliga homogeniteten i det förband de tillsammans bilda icke rubbas. Denna homogenitet kan visserligen icke anses rubbad vare sig av ett par 15 cm. kanoner mindre eller genom en något olika uppställning av det medelsvåra artilleriet. Den beror framför allt på artilleriets kaliber, på pansarskyddet, farten, sjödugligheten och aktionsradien jämte djupgåendet. Men byggandet av pansarbåten Sverige, som nu fortgått i över ett år och som, innan beslut om ny pansarbåt kan fattas, har fortskridit ännu längre, utövar även ett annat inflytande på vår kommande pansarbåtstyp, därigenom att ett fartyg av Sveriges typ kan beställas mer än ett helt år tidigare än ett fartyg av annan typ. Detta, beror därpå, att ritningarna till Sverige äro färdiga, varför anbud på liknande fartyg kunna infordras så orott som omedelbart efter det beslut fattats om deras byggande, under det att anbud på fartyg, till vilka nya beräkningar och huvudritningar måste uppgöras, icke kunna infordras inom kortare tid än ett år och två månader efter beslutets fattande.»

»Den utomordentliga vikt, som ligger därpå att kustflottan snarast möjligt bliver förstärkt med åtminstone en division kraftigare och mera snabbgående pansarbåtar än de nu förefintliga, pekar därför på ett val av Sverige-typen även för de pansarbåtar, som komma att byggas under den närmaste tiden.»

»Då för detta val även tala andra förut anförda skäl ävensom den omständigheten, att av alla ifrågavarande typer ensamt Sverige har 5 st. 15 cm. kanoner i bredsida, och att Sverige i själva verket lärer komma att göra minst 23,5 knop, anses ett sådant val såsom det enda riktiga.»

Inspektören hade, såsom nyss är nämndt, beräknat kostnaden för en pansarbåt av Sveriges nuvarande typ, vilken han förmodade skulle komma att i själva verket 23,5 knop, till 12,600,000 kronor. Då beredningen ansåg att denna siffra icke stod i överensstämmelse med de av marinförvaltningen uppställda olika kostnadsalternativen, lät beredningen anmoda ämbetsverket att häröver avgiva yttrande, och erhöll beredningen till svar, att med K8priserna som utgångspunkt och med reducering i vissa punkter funnes utsikt att hålla kostnaden inom den angivna summan. Beredningen, som ansåg att samma beräkningsgrunder borde tillämpas jämväl på övriga ifrågasatta typer, anhöll nu om marinförvaltningens utredning och yttrande i detta hänseende. I samband därmed begärdes utredning och beräkning efter enahanda grunder dels för en pansarbåt av Sveriges typ men med 23,5 knops fart, dels för en pansarbåtstyp enligt alt. III: b, men med endast 20 knops fart {typ III: c), ävensom för en pansarbåtstyp enligt alt. VI: b, men med farten ökad till 22,5 knop (typ Vite).

Ytterligare utredning rörande pansarbåtstyp■

46 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Dylik utredning har sedermera inkommit, och har marinförvaltningen därvid verkställt omräkning med vissa ändringar av förut angivna priser samt därvid kommit till modifierade Kapriser för samtliga ifrågavarande typer. Dessa priser ligga mellan kostnadsalternativen K2 och Ivs. Emellertid förklarar marinförvaltningen, med hänsyn till prisstegringar in. m., försiktigheten bjuda, att man vid utarbetande av förslag till flottplan grundar beräkningarna på förut angivna Kapriser.

De tablåer, som ämbetsverket i nu nämnd utredning överlämnat, torde på framställning få tillhandahållas vederbörligt utskott. Ämbetsverket har däri i vissa fall gjort några smärre jämkningar även beträffande vissa tekniska data. Nu företedda tabell utgör ett utdrag — beträffande längd, bredd, djupgående, deplacement, fart, bestyckning samt anskaffningskostnad för olika typer — dels ur nyssnämnda tablåer med i dem angivna modifierade K3-priser och dels ur förut av marinförvaltningen till andra försvarsberedningen lämnade tablåer med i desamma upptagna K2-priser.

Särskilt yttrande av marindirektören Richson.

Rörande lämplig pansarbåtstyp har marindirektör Richson på anmodan verkställt särskild utredning och därvid uttalat såsom sin bestämda

1 Uträknad av marindirektör Richson.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

åsikt, att Sverige-typen »bör antagas för åtminstone nästkommande tre pansarbåtar, dock med vissa smärre avvikelser». Han förklarar sig sålunda anse, att med den utökning av deplacementet, nämligen från 6,800 till 7,116 ton, som för den under byggnad varande pansarbåten Sverige nu är beräknad, och med andra vid ritningarnas utarbetande vidtagna förändringar, i viss mån avvikande från 1909 års sakkunnigas förslagsskiss, denna pansarbåt är »ett gott konstruerat fartyg och det bästa man rimligtvis kan begära att få, bärande så stor bestyckning och görande så hög fart». Beträffande denna utredning anhåller jag att få hänvisa till förut nämnd hemlig bilaga till detta protokoll.

De preliminärt föreliggande grunderna till sjöförsvarets ordnande hava, såsom förut nämnts, den 2 sistlidne april remitterats för yttrande heternas till marinförvaltningen, chefen för marinstaben, inspektören av flottans öv- yttranden. ningar till sjöss samt stationsbefälhavarna i Stockholm och Karlskrona, och angavs i remisshandlingen i vad beträffar pansarbåtar, att typen förutsattes vara Sveriges ungefärliga typ, dock försedd med isbrytarstäv samt eventuellt med något förändrad uppställning av det medelsvåra och lätta artilleriet och beräknad till en kostnad av 12.85 millioner kronor.

48 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Departe-1

ments-

chefens

yttrande.

Detta pris, vilket ligger mellan förut angivna K2- och modifierade Ks-priser för typen Sverige, har framgått av gjorda undersökningar, därvid en minskning kunnat påräknas vid ett fortsatt byggande av fartyg enligt viss enhetlig modell.

Myndigheterna ingå i sina avgivna yttranden icke i detta sammanhang

1 något bedömande av typerna, dock att marinförvaltningen, i vars yttrande inspektören instämmer, beträffande typ för pansarbåtar hänvisar till sin den 30 september 1913 ingivna underdåniga skrivelse, vari bland annat hemställdes att pansarbåtar av i huvudsak Sveriges typ så snart ske kunde måtte tillföras flottan. Erforderliga ritningar med specifikationer funnes utarbetade endast för Sveriges typ, medan för utarbetande av för kontrakts avslutande erforderliga ritningar med specifikationer för annan därifrån väsentligen avvikande typ borde beräknas omkring ett år. »Därest Sveriges typ» fortsätter ämbetsverket »i stort sett oförändrad kommer till användning, torde det angivna anskaffningspriset vara tillräckligt, åtminstone därest vissa delar av fartygen kunna utbjudas till fri konkurrens jämväl från utlandet.»

Andra försvarsberedningen hade, när dess arbete upphörde, ej intagit någon definitiv ståndpunkt i fråga om pansarbåtstypen. Av de uttalanden, som förekomma i betänkandet, kan man dock draga den slutsatsen, att beredningen icke kan antagas hava kommit att förorda någon pansarbåtstyp för kustflottan, som betingat ett lägre pris än omkring 10'5 miljoner kronor. För detta pris skulle, enligt vei'kställda beräkningar, erhållas ett fartyg på omkring 5,600 tons deplacement, bestyckat med

2 st. 28 cm., 8 st. 15 cm., 6 st. 75 mm. och 2 st. 37 mm. kanoner, samt görande en fart av 18 knop (typ VI a). Den dyraste bland de på beredningens begäran framställda, i det preliminära betänkandet upptagna 8 olika typer, över vilka beredningen begärt myndigheternas yttrande, skulle betinga ett pris av 13*2 miljoner kronor. Detta fartyg (typ III b) skulle erhålla ett deplacement av 7,050 ton, vara bestyckat med 4 st. 28 cm., 6 st. 15 cm., 6 st. 75 mm. och 2 st. 37 mm. kanoner samt göra en fart av 23'5 knop. I fråga om pansar äro samtliga nu nämnda typer ungefär jämställda. De av beredningen begärda kompletterande utredningar angående kostnader för ändringar i fart för Sverige, typ III och typ VI hade, då beredningens arbete upphörde, ännu icke inkommit.

Typen Sverige i oförändrat skick synes icke hava varit föremål för närmare prövning inom beredningen; i varje fall är typen icke upptagen bland beredningens alternativa, preliminärt framlagda förslag. Emellertid

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

falla huvuddata för detta fartyg — deplacement, djupgående, fart, bestyckning, bepansring och anskaffningskostnad in. m. — inom de gränslinjer i angivna hänseenden, som i berörda förslag finnas utstakade, vårföre typen Sverige synes böra medtagas i jämförelsen mellan typerna.

Innan jag går att framlägga förslag till pansarbåtstyp för kustflottan, anhåller jag att till en början få anföra några synpunkter med anledning av beredningens samt chefens för marinstaben och inspektörens uttalanden.

De principuttalanden, som i andra försvarsberedningens preliminära betänkande gjorts i fråga om fordringarna på svenska pansarfartyg, torde kunna anses i allt väsentligt överensstämma med vad under senare tiden härutinnan från sakkunnigt håll i allmänhet uttalats. Dock synes den av beredningen fastslagna minimigränsen för farten (18 knop) icke vara på något övertygande sätt motiverad i betänkandet eller ens överensstämmande med de av beredningen själv anförda, för en hög fart hos våra pansarbåtar synnerligen talande skälen, varjämte vikten av ett för erhållande av god eldledning lämpat antal svåra pjäser icke synes hava av beredningen till fullo beaktats.

Principerna för den lämpliga pansarbåtstypen torde emellertid numera kunna anses fastslagna så till vida, att dessa fartygs storlek och kostnad allmänt anses böra hålla sig inom de ungefärliga gränserna av omkring 5,600—7,100 ton och 10'5—13'2 miljoner kronor. Det gäller alltså att utröna, vilka egenskaper, som inom dessa gränser med hänsyn till våra militärgeografiska förhållanden kunna giva kustflottan den största möjliga effektiviteten.

Andra försvarsberedningen uppställer härvid alternativ om 5 fartyg av en kraftigare typ eller 6 av en mindre kraftig ty^p (Sverige i båda fallen oräknad).

Göres en jämförelse mellan dessa båda alternativ, finner man att i ena fallet kan erhållas 5 st. 20 till 22,5 knops fartyg, vilka i bredsidan föra 20 svåra och 15 till 25 medelsvåra pjäser; i det andra fallet åter 6 st. 18—20 knops fartyg, vilka i bredsidan föra endast 12 svåra och 18 till 24 medelsvåra pjäser. Under det ganska rimliga antagandet, att den större typens underlägsenhet i antal väsentligen uppväges av dess högre fart, genom vilken utsikterna ökas för fartygen att i rätt tid befinna sig på rätt plats, erhålles alltså för samma kostnad eu avgjord överlägsenhet i stridsvärde med den Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 7

50 Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

större typen, en överlägsenhet, som ytterligare förhöjes därigenom, att förutsättningarna för en god eldledning å denna typ äro betydligt större än å den mindre.

Chefm för marinstaben har, såsom förut omnämnts, i sitt yttrande den 12 sistlidne januari över andra beredningens betänkande förordat en av de mindre typerna, typ VI b. Vissa av honom därvid gjorda uttalanden rörande den fart och den svåra bestyckning, som erfordras för våra pansarbåtar, kan jag ej finna övertygande.

I fråga om farten uttalas sålunda, bland annat, dels att 20 knop synes vara den högsta fart vi kunna utnyttja vid förflyttning inom våra skärgårdar, dels att även vid förflyttning av kustflottan utomskärs från ett skärgårdsomräde till ett annat högre fart ej torde böra förekomma än vad undervattensbåtarna kunna prestera, enär dessa vid förflyttningar i öppen sjö ej kunna lämnas utan betäckning av såväl artillerifartyg som jagare.

Vad det första av dessa skäl angår, så torde det ej möta minsta hinder att på alla de öppna fjärdar, där fartyg av pansar båtarnas storlek kunna begagna en fart av 20 knop, lika väl använda 22,5 knop och ännu högre farter. Då farvattnets beskaffenhet tvingar till fartminskning, bliver man säkerligen i regel tvungen att minska, icke till 20 utan till 5 å 10 knop, men där farvattnet är rent och kursen rak, kan snart sagt vilken fart som helst användas. Såsom exempel på möjligheten att inomskärs använda högre farter, anhåller jag få nämna de allmänna lotslederna Trälhavet—Söderarm, Trälhavet— Landsort och Uddevalla—Pater Noster. Dessa leder, vilkas längd utgör resp. 38, 61 och 37 nautiska mil, torde enligt av generallotsdirektören lämnad uppgift kunna å resp. 85, 90 och 75 % av sin längd befaras av pansarfartyg om 6 ä 7 tusen tons deplacement med den för här ifrågavarande fartyg ifrågasatta högsta farten och även däröver, om så önskas. På motsvarande sätt finnas även militärleder, som helt eller till stora delar kunna befaras med högsta farter.

Vad åter beträffar den åberopade hänsynen till undervattensbåtarnas fart, synes marinstabschefens uttalande härutinnan vila på det antagandet, att artillerifartyg och undervattensbåtar skulle under sina operationer alltjämt vara oskiljaktiga. En dylik förutsättning torde emellertid vara oriktig, ty uppenbart är såväl att den i regel nödvändiga samverkan mellan artillerifartyg och undervattensbåtar kan innebära, att de stundom måste operera på skilda håll och, åtminstone tidtals, gå skilda vägar, som ock att fall kunna inträffa, då artillerifartygen operera utan samverkan med undervattensbåtar. Samverkan mellan artillerifartyg och

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Öl

undervattensbåtar är naturligen icke på ringaste sätt utesluten med högre fartmöjligheter hos de förra än hos de senare. Och om därför en hög fart hos artillerifartygen befinnes önskvärd ur andra synpunkter, bör den omständigheten att undervattensbåtarna hava lägre fart rimligtvis icke få läsrga näsrot hinder i vä<ren för att utrusta artillerifartygen med högre fart. Man skulle eljest frånsåga sig möjligheten att utnyttja den fulla effektiviteten hos de snabbare typerna vid de tillfällen, då dessa ej äro bundna av omedelbar taktisk samverkan med de mindre snabba. Den större farten kan tydligen aldrig vara till hinders för dylik samverkan, tv farten hos det snabbare fartyget kan ju efter behov minskas. Vad särskilt angår behovet att skydda undervattensbåtarna under deras förflyttningar i öppen sjö, så sjmes mig detta icke vara ett tillräckligt talande skål för åtgärden att genom nedbringande av pansarbåtarnas fart öka risken för dessa fartyg att upphinnas och förstöras av överlägsna fientliga stridskrafter. Undervattensbåtarna kunna nämligen genom intagande av undervattensläge ofta undgå förstöring — en utväg som ju ej står den eskorterande pansarbåten till buds.

I fråga om antalet svåra kanoner å våra pansarbåtar anför chefen för marinstaben, att det i betraktande av att 28 cm. kanonen är mindre kraftig än de nya kanoner av ännu större kaliber, som nu monteras å nyaste slagskepp och kryssare, ej kan anses spela en avgörande roll, om våra pansarbåtar hava 2 eller 4 stycken 28 cm. kanoner, »de kunna ändå ej bestå i en artilleriduell med våra sannolika fienders artillerifartyg.» Men såsom skål för att våra pansarbåtar över huvud taget böra erhålla svårt artilleri framhåller chefen för marinstaben, att de höra tillförsäkras full artilleristisk överlägsenhet över större och mindre fientliga kryssare och andra fartyg, ej hänförliga till slagfartygen, varjämte de i samlad styrka anses kunna tänkas med hopp om framgång upptaga strid med enstaka slagfartyg eller skydda sig mot sådant under reträtt. De skäl, som chefen för marinstaben sålunda anfört för anbringande av svår bestyckning å våra pansarbåtar, synas mig emellertid oförenliga med det skäl, som anförts för begränsandet av antalet dylika pjäser till endast två. Ty om man icke anser sig kunna överhuvud taget eftergiva varje krav på effektivitet hos våra pansarbåtars svåra artilleri även gentemot fientliga slagfartyg — och en sådan effektivitet är dock, såsom andra försvarsberedningen i sitt preliminära betänkande framhåller, erforderlig, exempelvis om fientliga större fartyg efter vederbörliga förberedelser söka intränga i skärgårdsområde, eller om våra pansarfartyg i öppen sjö vid utfall eller förflyttning överraskas eller upphinnas av större fientliga fartyg — så kan det aldrig

52 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vara likgiltigt, om av detta artilleri förefinnas pjäser i stort eller litet antal. Tvärt om synes det mig, som om antalet kanoner alltid vore av stor och ofta av avgörande betydelse. En fördubbling av antalet svåra kanoner skulle nämligen ofta nog kunna förvandla en å vår sida förefintlig underlägsenhet till överlägsenhet. Och även vid strid med avgjort överlägsen styrka är det ingalunda betydelselöst, om fienden lider stora eller små förluster, lika litet som fördelen av att nedbringa egna förlusters storlek vid strid med underlägsen styrka är att förbise. Frågan om den bestyckning, som våra pansarbåtar skola erhålla, anser jag jämväl böra ses ur synpunkten av denna bestycknings användbarhet för den taktiska offensiven. Det är då ej tillräckligt, att tillförsäkra sig artilleristisk överlägsenhet gent emot fiendens svagast bestyckade fartyg, utan syftet bör vara att tillförsäkra sig denna överlägsenhet över så många som möjligt av fiendens olika fartygstyper och att, där detta ej kan ske, så långt sig göra låter tillförsäkra våra fartyg möjligheten att, förenade, med framgång bekämpa fientliga fartyg av starkare typ. Härför erfordras såväl att kanonernas kaliber ej är allt för underlägsen motståndarnas som även att antalet kanoner är så stort, att en god eldledning kan erhållas och därigenom möjligheten säkerställes att så ofta och så fördelaktigt som möjligt träffa fienden. Man torde därför ur militär synpunkt alltid böra föredraga en starkare beväpning framför en svagare. Och detta i all synnerhet om, såsom här är fallet, antalet med betydligt svagare beväpning utrustade fartyg skulle, därest samma kostnad beräknas, komma att med endast en enhet överstiga antalet starkare fartyg.

Inspektören av flottans övningar till sjöss har, såsom förut erinrats, i sitt yttrande den 11 januari 1914 över andra försvarsberedningens preliminära betänkande förordat typen Sverige och meddelat, att enligt vad han under hand inhämtat, den under byggnad varande Sverige kunde beräknas uppnå 23's knops fart. Denna förhoppning synes mig emellertid, enligt vad verkställda undersökningar giva vid handen, icke hava stor utsikt att gå i uppfyllelse. Och det synes mig även vara mycket svårt att utan en tidsödande och i kostnadshänseende sannolikt till ogynnsamma konsekvenser ledande omkonstruktion uppdriva ett fartyg med Sveriges dimensioner och linjer till en fart, som nämnvärt överstiger den ursprungligen beräknade av 22'5 knop.

Denna fart torde, som ock förut blivit anfört, i betraktande av slagskeppens nuvarande hastighet få anses vara jämväl ur andra synpunkter ägnad att giva våra pansarbåtar en för deras uppgift tillfredsställande rörlighet. Man måste visserligen, såsom även andra försvarsberedningen framhållit, finna sig till rätta med det förhållandet, att våra pansarbåtars

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

fart ej kan uppdrivas till jämnhöjd med den, som stormaktsmarinernas slagkryssare kunna uppnå. Samma förhållande torde även äga rum gentemot vissa slagskeppstyper. Men å andra sidan måste det givetvis betraktas såsom en angelägenhet av den yttersta vikt, att våra pansarbåtars fartunderlägsenhet i jämförelse med dylika starkare motståndare nedbringas till den minsta möjliga. Och att det då icke blir möjligt att låta farten nedgå till exempelvis 20 knop eller därunder synes mig tydligt.

Vad inspektören av flottans övningar till sjöss uttalat beträffande vissa farleders användbarhet för pansarbåtar av olika typgrupper anser jag vara av stor betydelse för bedömandet av frågan om respektive typers lämplighet, och synes det mig av nämnda uttalanden tydligt framgå, att någon nämnvärd skillnad mellan de ifrågasatta större och mindre typernas framkomlighet i våra skärgårdar icke förefinnes. I alla händelser är denna skillnad uppenbarligen icke av sådan betydelse, att den bör få någon inverkan på valet mellan dessa typer.

Ehuru marinförv ältning en icke blivit hörd angående andra försvarsberedningens preliminära betänkande rörande sjöförsvaret, anser jag mig böra beträffande frågan om lämplig pansarbåtstyp erinra om, att ämbetsverket i upprepade skrivelser och bland annat i september 1913 hemställt om byggande av fartyg av Sveriges typ, varjämte ämbetsverket, i sitt yttrande över nu föreliggande förslag till ^byggnadsplan in. in. i dess preliminära skick, ånyo bänvisat till sina förut gjorda hemställanden om byggande av pansarbåtar av i huvudsak Sveriges typ.

Av de typer för pansarbåtar, som genom de olika utredningarna slutligen framkommit och vilka finnas sammanförda i senast företedda tabell, anser jag på av andra försvarsberedningen anförda skäl att typerna II a, II b, Oscar II, IV, V a och V b icke böra ifrågakomma för anskaffning. På av inspektören av flottans övningar till sjöss anförda skäl anser jag vidare att typen VII b kan frånskiljas. Typerna I a Och VI a anser jag icke heller böra ifrågakomma av det skäl, att farten, 18'o—18's knop, är alltför ringa. Ingen av här nämnda typer har blivit tillstyrkt av någon myndighet.

De återstående typer, vilka sålunda böra prövas och jämföras, äro typerna Sverige, I b, III a, III b, III c, VI b, VI c och VII a, av vilka typen Sverige blivit förordad av marinförvaltningen och inspektören av flottans övningar till sjöss samt typen VI b av chefen för marinstaben. Någon annan än dessa typer har icke av någon myndighet blivit förordad.

o

tf»-

Anm. Siffrorna inom parentes för Sverige motsvarar typen, omkonstroerad för 23'5 knops fart.

Skjnthastigheten har antagits lika med den, som vid skjutningar under artilleristrid med kanoner i moderna lavettage i allmänhet beräknas kunna uppnås, nämligen för svårt artilleri av här ifrågavarande kalibrar 2 skott per kanon och minut samt för medelsvårt artilleri 4 skott per kanon och minut.

Gcnomträngningsförmågan giver ett uttryck för den pansarbrytande verkan.

Sprängladdningarnas vikt samt produkten av anslagshastighet och projektilvikt giva uttryck för granatverkan.

Ballistiska data i övrigt för de kanontyper, som enligt ovan förekomma å här upptagna typer, återfinnas i hemlig bilaga, vilken torde få åtfölja detta protokoll.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

55 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Här företedda tabell utgör en jämförelse mellan nu nämnda typer i de hänseenden, uti vilka sådana olikheter förekomma, vilka synas mig vara av betydelse vid frågans avgörande. Härvid har antagits, att det antal fartyg finnes av de respektive typerna, som kan erhållas för en ungefär lika stor sammanlagd kostnad. (Dessa kostnadssiffror hava sålunda endast betydelse vid jämförelsen i fråga och utgöra naturligtvis icke den summa, som nu bör för nybyggnad avses).

Vad fartygens längd och djupgående beträffar, av vilka båda dimensioner förmågan att manövrera i skärgård huvudsakligen beror, äro samtliga typerna i det närmaste likställda, i det att de mycket fåtaliga leder eller delar av leder, där våra nuvarande pansarbåtar men icke de här ifrågasatta typerna kunna gå fram, med endast ett par undantag äro desamma för alla alternativen. (I samband härmed må erinras, att pansarkryssaren Fylgia är 115 meter lång.) Hänsynen till skärgårdsledernas användbarhet kan sålunda icke utöva något nämnvärt inflytande på typvalet.

Typernas sjöduglighet torde kunna anses vara praktiskt sett densamma. Beträffande de betänkligheter i fråga om Sverigetypens sjöduglighet, vilka inom försvarsberedningarna lära hava yppats, anhålier jag att få hänvisa till marindirektör Richsons uttalande i bifogade hemliga bilaga, varav torde framgå, att skäl för dylika farhågor icke föreligga.

Beträffande farten torde följande synpunkter få framhållas.

Fördelen vid all krigföring såväl till lands som till sjöss av att stridskrafterna äro lättrörliga är allmänt insedd. Med all rätt lägger man till lands stor vikt vid att utveckla truppernas marsch förmåga, av vilken arméernas rörlighet i främsta rummet beror. På motsvarande sätt beaktas inom flottorna värdet av hög fart, enär utsikterna för att kunna ingripa i krigshändelserna på rätt plats och i rätt tid i viss mån kan sägas vara proportionell mot farten.

Den egenskap, som mera än någon annan sätter en säregen prägel på flottans operationer, är rörligheten. Genom denna egenskap har flottan i högre grad än något annat vapen möjlighet att snabbt koncentreras till en hotad punkt. Såväl till lands som till sjöss äger den satsen tillämpning, att betydelsen av rörligheten är än större för den underlägsne än för den överlägsne, enär genom stor rörlighet möjligheter uppstå att i viss mån neutralisera fiendens övervikt i styrka eller numerär. Härpå lämnar krigshistorien i fråga om såväl lantkrig som sjökrig tillfyllestgörande bevis.

Inom de smärre marinerna, där mera plats i regel bör givas åt torpedvapnet i förhållande till artillerivapnet än i de större marinerna och där ar-

56 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

tillerifartygen också i regel måste uppträda i intim samverkan med torpedfartygen, är det med hänsyn till samverkan med övervattenstorpedfartygen av särskild betydelse, att artillerifartygen besitta hög fart. De sistnämnda kunna visserligen icke i smul sjö uppdrivas till samma fart som jagarna, men dessas operationer bliva mindre bundna, i den mån artilleri fartygens fart växer.

Under den förutsättningen, att svenska flottan, såsom i annat sammanhang föreslagits, icke kommer att åtminstone för närvarande erhålla vare sig kryssare eller spaningsfartyg i egentlig mening, samt följaktligen spaningsföretagen i regel måste anförtros åt jagarna, bliver det i alla de fall, då spaningen måste stödjas av kraftiga fartyg, nödvändigt att härtill avse pansarbåtar; på grund härav bliver fordran på hög fart hos dessa oavvislig.

Strid mot en stormaktsflottas slagskepp torde av givna skäl visserligen i regel böra undvikas för svenska flottans artillerifartyg, utom exempelvis i de fall, där motståndarens i striden deltagande fartyg äro till antalet vida underlägsna den svenska styrkans artillerifartyg eller då omständigheterna tvinga till strid. Med fiendens övriga fartyg, såsom pansardäckskryssare, äldre slagskepp eller pansarkryssare, bör däremot strid kunna upptagas, och jämväl härvid är hög fart av den största betydelse för att dels kunna upphinna, tvinga till strid och tillintetgöra underlägsna motståndare, dels kunna intaga och bibehålla taktiskt fördelaktiga lägen under genomkämpandet av en strid, dels slutligen kunna avbryta en strid, som tenderar till ogynnsam utgång.

Hög fart har sålunda synnerlig betydelse för att under ett strategiskt försvarskrig kunna tillgripa taktiskt offensiva företag vid därför gynnsamma tillfällen.

Vid prövning av fartfrågan bör det därför särskilt beaktas att pansarbåtarna erhålla en fart, som medgiver dem att gå till anfall vid de tillfällen, då framgång kan vara att förvänta. Ty även i försvarskriget äro initiativ och anfallsvis de viktigaste villkoren för framgång.

1 ett krig mot en stormakt måste den svenska flottan under sina operationer i stor utsträckning stödja sig på skärgårdarna, och som dessa icke täcka hela kusten, måste förflyttningar kunna utföras längs kusten mellan de olika skärgårdsområdena. Värdet av att härvid kunna utveckla eu hög fart är påtagligt, dels därigenom att tiden för hela förflyttningen inskränkes, dels därigenom att möjligheten att i händelse av upptäckt bliva upphunnen av överlägsna stridskrafter förminskas.

Ovanstående synpunkter synas mig kraftigt styrka fordran på att svenska flottans fartyg i allmänhet och därför också dess artillerifartyg måste be-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

sitta hög fart. Otvivelaktigt vore det härvid önskvärt att flottans artillerifartyg kunde göras snabbare än fiendens alla slagfartyg. Med hänsyn till den utveckling, som slagkryssarna erhållit, synes det emellertid uteslutet att vi skulle med dessa fartyg kunna för pansarbåtarnas vidkommande upptaga någon tävlan i fart, men å andra sidan förekomma dylika kryssare, såsom ock beredningen anfört, till ett jämförelsevis ringa antal.

Det är emellertid ingalunda uteslutet för våra pansarbåtar att i vissa fall kunna upptaga tävlan i fart med utländska slagskepp, enär tendensen — med undantag för Italien — synes vara att för dessa fartyg stanna vid en fart av 21—23 knop. I England har för den senaste slagskeppsklassen farten nedsatts till 21 knop. Om å ena sidan en ökning av våra pansarbåtars fart intill den högre gränsen av för nutida slagskepp gällande farter icke kan åstadkommas, så bör dock under alla förhållanden, såsom jag redan förut anfört, fartunderlägsenheten göras så ringa som möjligt. Att våra nuvarande pansarfartygs fart av högst 18*5 knop är för låg, för att de med utsikt till framgång numera skola kunna fullgöra sådana operationer, som förutsätta utbrytning eller förflyttning längs kusten eller i allmänhet uppträdande till sjöss, torde vara obestridligt. Ej heller en fart av 20—21 knop synes mig i detta hänseende tillfredsställande. Av beredningen i dess preliminära betänkande framlagda beräkningar och tabeller rörande möjligheter för jagade fartyg med olika fart att undkomma jagande, snabbare fartyg, ävensom rörande tillämpningen av nämnda beräkningar med avseende å de farvatten, som omgiva Sveriges kuster, synas mig giva vid handen, att en fart, som håller sig nära den övre gränsen av de å nutida slagskepp förekommande, är den lägsta, som kan ifrågasättas, för att våra pansarbåtar skola kunna på ett framgångsrikt sätt fullgöra på dem ankommande operationer.

De av ovan anförda typer, vilka fylla denna fordran på fart, äro Sverige, typ Illa, typ III b och typ VI c.

Artillerifartygens lämplighet för krigsändamål såväl inom som utom skärgårdarna är naturligen i högsta grad beroende av artilleribe styckning ens sammansättning och uppställning.

Det medelsvåra artilleriets kaliber är i alla här föreliggande förslag densamma, nämligen 15 cm., men med avseende på det antal pjäser, vilka kunna bringas att bära i bredsida, förefinnas avsevärda olikheter. Då, såsom i samtliga förslag är fallet, skillnaden i kaliber mellan det svåra och det medelsvåra artilleriet är högst betydande, måste vid såväl inskjutning som verkningsskjutning vardera pjässlaget ledas för sig, och är det därvid av betydelse, Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 Käft. (Nr 60.) 8

58 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

att antalet bärande pjäser är stort. Det minsta antal i bredsida bärande pjäser, som under sådana förhållanden kan anses tillräckligt, är fyra, och i detta hänseende äro sålunda endast typerna Sverige, VI b, VI c och VII a tillfredsställande. Sverige är i detta hänseende fördelaktigast, och särskilt är att märka, att en kraftig bogeld kan från detta fartyg avgivas. Detta är av stor betydelse dels vid avvärjande av jagareanfall, vilka av taktiska skäl i de flesta fall utföras från denna riktning, dels vid utbrytningar och genombrytningar.

Skiljaktligheterna typerna emellan med avseende på det medelsvåra artilleriet äro emellertid icke av principiell natur, vilket däremot är fallet beträffande det svåra artilleriet, där två skarpt åtskilda grupper av typer ifrågakomma, nämligen den ena med 4 kanoner (Sverige, typ III a, typ III b, typ III c och typ VII a), och den andra med 2 kanoner (typ I b, typ VI b och typ VI c).

Artilleri materiel ens utveckling samt skjutövningar och taktiska övningar inom de ledande marinerna lämna otvetydiga bevis för att artilleristridernas avgörande skede numera kommer att förläggas till mycket långa avstånd, varest det svåra artilleriet utövar ett övervägande inflytande. Den jämförelse mellan antalet svåra kanoner och den artilleristi ska kraft, som kan presteras av en sjöstyrka, sammansatt av det antal fartyg, som för en och samma kostnad kan åstadkommas, vilken jämförelse är given i senast företedd tabell, synes mig redan i och för sig höra vara avgörande med avseende på valet mellan fartyg med 4 eller fartyg med 2 svåra kanoner. Men härtill komma även skjuttekniska förhållanden å varje särskilt fartyg. Dessa utöva ett betydande inflytande på det verkliga resultatet av artilleristriden, vilket kan anses bestå i det antal träffar, som kunna påräknas, och även dessa förhållanden tala till förmån för fartyg med 4 svåra kanoner.

Vid såväl inskjutningen som den därpå följande verkningsskjutningen bör nämligen på stora avstånd sal veld användas, och eftersom i en sjöstrid avstånden i regel hastigt växla, måste en tät följd av salvor kunna avgivas. Förefinnas då endast 2 kanoner, en i varje torn, kommer praktiskt taget dubbelt så lång tid att förflyta mellan salvorna, som om 2 kanoner funnes i varje torn. Från 4-kanonsfartyget bör därför inskjutningen kunna ske ungefär dubbelt så fort som från 2-kanonsfartyget, och under verkningsskjutningen blir den alltid förefintliga svårigheten att rätt bestämma skjutelementen väsentligen mindre på det förra än på det senare lartyget.

Även om icke salveld användes, såsom i riktningar nära långskeppslinjen, i vilka endast ettdera av de svåra kanontornen kan användas, är det

59 KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

för eldens ledning nödvändigt att erhålla tät följd av nedslag, vilket i sin ordning fordrar minst två kanoner i tornet. Det är förut framhållet, hurusom våra pansarbåtar kunna bliva nödsakade att verkställa utbrytningar ur skärgård eller genombrytningar, ävensom — enligt vad chefen för marinstaben framhåller — upptaga strid under reträtt, allt förhållanden, under vilka stäveld kan erfordras. Fartygen måste då vara ordnade härför, men i dylikt läge kan 2-kanonfartyget ofta bringa allenast en enda svår kanon att bära, vilket, som nyss blivit visat, i hög grad äventyrar ej blott inskjutningen utan även verkningsskjutningen för att ej tala om eldens effekt.

I förslaget I b är det svåra artilleriets kaliber 30'5 cm, i övriga nu avhandlade förslag 28'3 cm. Givetvis innebär detta en överlägsenhet för typen I b gentemot övriga typer med två svåra kanoner, och enahanda överlägsenhet skulle även vara tillfinnandes hos ett fartyg med 4 st. 30‘s cm. kanoner gent emot här framställda typer med 4 st. 28'3 cm. kanoner. Men för att 4 st. 30'5 cm. kanoner skola kunna uppställas på ett sjövärdigt fartyg, fordras ett deplacement av omkring 10,000 ton, även om farten icke skall vara högre än 20 knop. Något förslag i denna riktning liar icke blivit framlagt, och redan de typer med 3 st. 30‘5 cm. kanoner, vilka varit under diskussion i beredningen, hava av denna avstyrkts.

Giltigheten av de skäl, som, då frågan om övergång från 2 Do och 25'4 cm. kanoner till grövre kaliber först framkom, anfördes till förmån för införande av kanoner av 30’5 cm. kaliber, är numera väsentligen förminskad. Vid angivna tidpunkt var 30*5 cm. kanonen den grövsta, som förekom å dåvarande artillerifartyg, men under senaste år har kalibern utomlands vuxit, i vissa fall intill omkring 38 cm. kaliber. Kanoner av dylik kaliber kunna givetvis icke jämte erforderligt medelsvårt och lätt artilleri ens till ett så ringa antal som 2 uppställas å pansarbåtar, lämpade för våra förhållanden. Ty även om man reducerar anspråken på både sjöduglighet och fart samt övergår till en monitorliknande typ, fordras ändock ett deplacement av omkring 7,000 ton för att 2 st. 38 cm. kanoner skola kunna uppställas å fartyget, och vidhållas nyssnämnda anspråk, växer deplacementet till 12- å 13,000 ton.

Skillnaden i ballistiska egenskaper för 30*5 och 28'3 cm. kanonerna är icke så stor, som man möjligen skulle föreställa sig. Det bestrukna stycket för viss målhöjd, varav det enskilda skottets träffsannolikhet beror, är sålunda för båda kalibrarna praktiskt sett densamma, överlägsenhet i genomträngningsförmåga och granatverkan hos det enskilda skottet förefinnes visserligen av naturliga skäl hos 30'5 cm kanonen, men om på de ifrågavarande fartygstyperna 30's cm. kanonen icke kan erhålla lika stor längd i kaliber

60 Kungl. Maj:ts nåd. fr oposition nr 60.

som 28'3 cm. kanonen, bliver denna överlägsenhet mycket obetydlig eller förbytt i underlägsenhet. Och då jämförelsen måste göras mellan å ena sidan 2 st. 30'5 cm. kanoner och å andra sidan 4 st. 28'3 cm. kanoner, ställa sig fördelarna, med avseende på inskjutning, verkningsskjutning, sannolikhet att träffa, granatverkan på viss tid samt relativ kostnad så avgjort till 4-kanonsystemets fördel, att någon tvekan i Valet icke har för mig förefunnits. Det är även att märka att ieke i någon marin kanoner med så stor kaliber som 28'3 cm. numera uppställas i enkeltorn.

En kanon klaver för sitt ändamålsenliga utnyttjande en stadig plattform. De deplacement, som av beredningen förutsatts för fartyg med 30'5 cm. kanoner, synes knappast vara tillräckliga för att bilda en sådan lämplig plattform, om sjöduglighet och fart därjämte skola kunna på ett tillfredsställande sätt tillgodoses.

Ett förverkligande av önskemålen att inom ett begränsat fartygsdeplacement inrymma ett tillfredsställande antal svåra kanoner synes för närvarande icke kunna ske genom annan kombination än 4 st. 28'3 kanoner.

En ytterligare synpunkt torde här få framhållas, nämligen att — med hänsyn till pansarbåten Sveriges under tillverkning varande artilleri — en bestyckning av 28'3 cm. kanoner å de nya fartygen även medgiver fördelarna av större enhetlighet i typer, snabbare leverans och ett underlättande av personalens utbildning, vartill kommer att en 28'3 cm. provkanon redan föreligger i det närmaste färdig, medan, därest en annan kaliber väljes, det kan bliva behövligt att ännu en provkanon tillverkas, vilket torde betinga en ungefärlig kostnad inberäknat inskjutningar av 300,000—400,000 kronor.

På grund härav finner jag att de av ifrågavarande typer, som med avseende på sammansättningen av den svåra artilleribestyckningen tillfredsställa fordringarna, äro Sverige, typ III a, typ III b, typ III c och typ VII a.

Det framgår av ovanstående redogörelse, att då en jämförelse göres mellan fartyg av de särskilda typerna, Sverige är jämngod eller överlägsen i alla de hänseenden, där olikhet av betydelse förefinnes, samt att därjämte Sverige är den enda av typerna, som fyller alla de uppställda fordringarna. Jämförelsen mellan de pansarbåtseskadrar av ifrågavarande typer, som för en viss kostnad kunna erhållas, giver vid handen, att Sverige tillhör den grupp av typer, där den artilleristiska kraften är ojämförligt störst och även relativt billigast.

Det torde i denna fråga jämväl böra beaktas, att tiden för anskaffande av en pansarbåt av Sveriges typ, konstruerad för 22‘5 knop, med ej mindre än V/2 år understiger den tid, som erfordras för anskaffande av en pansarbåt av vilken ny typ som helst, beroende på den längre tid, som i senare

61 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

fallet erfordras för konstruktionsarbete och beräkningar samt för leveransens fullgörande. Följande av marindirektören Richson uppgjorda grafiska tablå giver en framställning av dessa förhållanden. Såsom jag i det föregående framhållit, skulle även en betydande tidsutdräkt bliva följden, om typen Sverige, omkonstruerad för 23'5 knop, skulle väljas.

Enligt marinförvaltningens förut åberopade, av andra försvarsberedningen begärda utredning skulle kostnaden för en pansarbåt av Sveriges typ med vissa smärre ändringar uppgå till 12,437,000 kronor med användande av beräkningsgrunden K3, i viss mån modifierad uppåt. Om däremot beräkningsgrunden K2 tillämpas skulle kostnaden för typen Sverige med 22's knop, enligt av marindirektören Richson gjord beräkning, uppgå till 13,387,895 kronor. Emellertid torde en avsevärd minskning i kostnad kunna påräknas, om ett fortsatt byggande av fartyg enligt viss enhetlig modell kan planläggas, och har marinförvaltningen i sitt förut omförmälda yttrande angående nybyggnadsplan in. m. uttalat, att ett anskaffningspris av 12,850,000 kronor vore tillräckligt. Vid ytterligare undersökning av denna fråga har jag funnit, att den i kostnadsberäkningarna uppförda summan för oförutsedda utgifter varit ganska högt upptagen och att den bör kunna minskas med 100,000 kronor, varigenom anskaffningskostnaden stannar vid en summa av 12,750,000 kronor.

I fråga om Sverige-typens konstruktion sdetaljer torde eu del smärre modifikationer vara önskvärda, såsom beträffande stävformen (för erhållande av bättre isbrytningsförmåga), placering och anordning av durkar m. m., och får jag med avseende härå hänvisa till förut omförmälda yttrande av marindirektören Richson rörande lämplig pansarbåtstyp. Dessa detaljförbättringar, vilka givetvis böra vidtagas först efter av marinförvaltningen avgivet förslag, torde emellertid icke föranleda sådana kostnader, att de påkalla en höjning i det för fartyget beräknade anskaffningspriset.

På grund av vad jag sålunda anfört, finner jag Sveriges typ med 22'5 knops fart, med vissa mindre modifikationer vara den för kustflottan för närvarande lämpligaste och sålunda den, vilken bör ifrågakomma till nyanskaffning.

Då i det följande pansarbåtar »av ny typ» omnämnas, avses därmed denna typ.

62 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Framställning av den tid, som åtgår från ett eventuellt riksdagsbeslut för anskaffning av pansarbåt, antingen av en oförändrad Sverige-typ eller för en — ej utarbetad — ny typ, tills plåtslageriet å fartyget kan påbörjas vid leverantörens verkstad.

Ny typ.

Sverige-typ

(smärre modifikationer).

Plåtslageriets

påbörjan.

{Kontraktets underskrift.

( Verkstädernas I anbud inkomna | till marinför- [ valtningen.

JL9-

18-

Plåtslageriet

påbörjas.

Ritarbete, utslag och materialbeställning vid verkstaden.

Tid hos Kungl. Maj:t.

Yl Anbudenä behandling i marinförvalt.

^0 Tid för verkstädernas kostnadsberäkning och deras eventuella subkontrakt.

~ 14 13

=_12 — 11 E_io

9 j

8 '

7 .6 .5 4 3 .2 1

— «o

— tf

— a. o

f Kontraktets [ underskrift.

{Verkstädernas anbud inkomma till marinförvaltningen.

!S

Från Riksdagsbeslutet = Baslinien.

Anm. För en eventuell ny typ åtgår ytterligare, utöver vad som i denna grafiska framställning är angivet, en avsevärt längre tid i förhållande till en Sverige-typ för leveransens fullbordande beroende på att arbetsritningarna å »Sverige» nu äro till största delen utarbetade.

Total tidsskillnad i fartygets färdigställande, från Riksdagsbeslut räknad, minst l1/» år.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

63 Torpedfartyg.

Rörande torpedfartyg hade andra försvarsberedningen begärt chefens CAe/en*^or för marinstaben utredning rörande bland annat följande tre spörsmål: utredning

»Synes någon förändring eller utveckling av de svenska torpedfar- den "h 1913. tygstyperna vara erforderlig, särskilt med hänsyn till de nya torpedfartygstyper, som under senare år införts inom grannländernas mariner?»

»Anses någon inskränkning av antalet typer för torpedfartyg inom svenska flottan böra eller kunna ske?»

»Böra särskilda typer av torpedfartyg vara avsedda för lokalförsvaret och särskilda för kustflottan, eller karl någon typ avses för användning såväl vid lokalförsvaret som i kustflottan?»

Chefen för marinstaben anförde med anledning härav i sin förut nämnda skrivelse den 17 juli 1913 i huvudsak följande:

Jagarna — samtliga tillhörande kustflottan — hava förutom sin väsentliga uppgift, torpedanfall, att medverka vid egen huvudstyrkas skyddande mot anfall av fientliga undervattensbåtar och jagare samt vid utläggandet av såväl offensiva som defensiva mineringar. På grund av den hos oss rådande bristen på direkt för spaning byggda fartyg måste jagarna dessutom kunna utföra spaning samt för sådant ändamål besitta hög fart samt sjöduglighet och ett artilleri, med vilket de lämpligen kunna uppträda mot fientliga" torpedfartyg. Det är sålunda erforderligt att genom högre förskepp eller andra anordningar öka jagarnas sjöduglighet samt att förse dem med två stycken dubbla däckstuber i stället för de nuvarande två enkla. Emellertid är det å andra sidan ett önskemål, att jagarnas storlek begränsas, ej blott på det att de med fördel skola kunna uppträda även i skärgård, utan jämväl med hänsyn till möjligheten att kunna anskaffa tillräckligt antal dylika fartyg.

Vår flottas torpedbåtar kunna icke utan stöd av artillerifartyg, och endast under särskilt gynnsamma förhållanden operera i sjön utanför havsbandet. De kunna ej heller under svåra väderleksförhållanden vid längre förflyttningar i öppen sjö hålla erforderlig fart samt följaktligen icke städse påräknas vara i stånd att åtfölja kustflottans större fartyg vid dessas utbrytning. Torpedbåtarnas verksamhetsområde är alltså i stort sett begränsat till skärgårdarna och havsbandet utanför dessa.

I fråga om övervattenstprpedfartygens fördelning på kustflottan och lokalstyrkorna föreslås, att kustflottans övervattenstorpedfartyg för framtiden skola bestå av uteslutande jagare, medan för lokalstyrkorna skulle

64 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

avses torpedbåtar, men att kustflottans nuvarande torpedbåtar där bibehållas, till dess de uppnått den ålder, att de böra övergå till lokalstyrkorna, och att likaledes kustflottans nuvarande jagare efter hand överföras till lokalstyrkorna. Nybyggnad av torpedbåtar skulle således, vad kustflottan angår, upphöra samt för lokalstyrkornas del tills vidare inställas.

Marinför- Vidare har, på beredningens föranstaltande, marinförvaltningen i ut-

valtmngens redning av den 22 augusti 1913 utarbetat två olika alternativ för förden ss/8 1913 bättrad jagartyp, nämligen en större på omkring 800 ton med 35 knops oliica b(!iter oc^ en mint^re P& omkring 460 ton med samma fart som de nu-

nativ för varande jagarnas, eller omkring 30 knop. I denna utredning förordas, att jagaretyper. säyäl den större som den mindre jagartypen skulle förses med tre dubbeltuber. Anskaffningskostnaden är beräknad till 2,332,000 kronor för den större och 1,541,000 kronor för den mindre typen.

Chefens På grund av chefens för marinstaben ovan anförda förslag, att över-

f°\staben” vattenstorPe(lfartygen för kustflottan skulle för framtiden utgöras endast ytterligare av jagare, hade beredningen av kostnadshänsyn ifrågasatt, huruvida ett den™'™1913 tillräckligt antal sådana fartyg skulle kunna hållas, samt fördenskull ' anhållit, att chefen för marinstaben måtte anmodas att utreda, huruvida icke en modifierad (förstorad) typ för l:a kl. torpedbåt, användbar som torpedfartyg för kustflottan, kunde framställas. Därvid angavs såsom förutsättning, att i den mån spaning behövde anförtros åt kustflottans torpedfartyg, denna tjänst skulle företrädesvis verkställas av jagarna. Med anledning härav verkställde nuvarande marinstabschefen utredning — den 28 oktober 1913 —, vilken berör frågan om lämplig sammansättning av kustflottans samtliga torpedfartyg, således jämväl undervattensbåtar. Till granskning äro där upptagna tre olika typer för övervattenstorpedfartyg, nämligen:

större jagare om c:a 800 tons deplacement och 35 knops fart med 3 st. 45 cm. dubbeltuber, 6 st. 75 mm. kanoner och 4 st. kulsprutor;

jagare om c:a 460 tons deplacement och 32 knops fart1 — den förbättrade s. k. mindre jagartypen — med 3 st. 45 cm. dubbeltuber, 4 st. 75 mm. kanoner och 2 st. kulsprutor; samt

förstorad typ för l:a kl. torpedbåt om 200 tons deplacement (fullt rustad 220 ton) högsta fart med halvt förråd 27 knop, utrustad med

1 Enligt marinförvaltningens ovannämnda skrivelse till andra försvarsberedningen den 22 augusti 1913 kan för ifrågavarande jagare endast påräknas 30 knop.

Kungl. Maj ds nåd. proposition ur 60.

f>5

2 st. 45 cm. dubbeltuber samt en artilleribestyckning om 2 st. 75 mm. korta kanoner och en kulspruta; beräknad att kosta 800,000 kronor.

Dessa tre typer jämte undervattensbåtar äro kombinerade till följande tre olika alternativ:

alt. 1: större jagare, förstorade l:a kl. torpedbåtar och l:a kl. undervattensbåtar;

alt. 2: jagare (av mindre typ), l:a kl. torpedbåtar av förstorad typ och l:a kl. undervattensbåtar; samt

alt. 3: jagare (av mindre typ) och l:a kl. undervattensbåtar.

Inom varje alternativ framläggas tre olika förslag till kustflottans omfattning i vad rör torpedfartyg, baserade på ett årligt nybyggnadsanslag för denna materiel om alternativt 3‘2, 2'8 eller 2‘4 miljoner kronor (alt. a, b och c).

1 sitt preliminära betänkande angående sjöförsvaret har beredningen, Andra formed hänsyn till begränsningen i tillgångar för flottbyggnadsanslaget i dess TingertZ^thelhet, funnit lämpligt att grunda sina beräkningar rörande plan för ny- talande i det anskaffning av torpedfartyg för kustflottan på den lägsta anslagssumman, fåtänkandrt. nämligen på ett. årligt anslag om 2’4 miljoner kronor. I fråga om lämpliga typer för kustflottans torpedfartyg anföres, att med de nya förhållanden, som genom fartygsmaterielens allmänna utveckling numera uppstått och de krav, som i anledning härav måste ställas på torpedfartygen i den svenska flottan, våra nuvarande l:a kl. torpedbåtar varken i avseende å sjövärdighet och bestyckning eller fart äro i stånd att fylla sina uppgifter.

På grund härav anses fortsatt anskaffning av ifrågavarande typ icke vara tillrådlig. Likaledes måste fullgiltiga skäl för vår jagartyps förbättrande, åtminstone i sjövärdighet och bestyckning, anses framlagda i marinstabschefens anförda utredningar, och detta i all synnerhet som några särskilda fartyg för utförande av spanirigstjänst åt kustflottan icke förefinnas eller föreslås och således denna uppgift måste till väsentlig del fullgöras av jagarna.

Rörande den ifrågasatta större jagartypen anfördes, att dessa fartyg på grund av de jämförelsevis dryga nybyggnads- och undei*hållskostnaderna säkerligen icke skulle kunna anskaffas i tillräckligt antal. Härtill ansågs deras storlek kunna medföra vissa olägenheter vid deras navigering inom skärgårdarna. I fråga om den förstorade l:a klass torpedbåtstypen framhållas vissa, i utredningen den 28 oktober 1913 anmärkta brister, bland annat att båtens sjöegenskaper, liksom farten, ansetts otillräckliga för dess användande i öppen sjö, att båten i vad angår tillförlitlighet i torpedskjutning icke stode så synnerligen högt och att den ur artillo- Bihang till senare Riksdagens protokoll 1014. 1 sand. 30 käft. (Nr 60.) 9

66 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

Yttranden av chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjöss.

Särskilt utlåtande av marindirektören Richson.

ristisk synpunkt vore betydligt underlägsen jagarna. Beredningen anför, att då sålunda den ifrågasatta typen, ehuru dess storlek och anskaffningskostnad komrne att nära nog motsvara en fördubbling av den nuvarande l:a klass torpedbåtens storlek och kostnad, likväl icke synes bliva i stånd att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina uppgifter, så måste grundade skäl till betänkligheter mot typens införlivande med vår flotta anses föreligga.

Av de olika alternativen för sammansättning av kustflottans torpedfartyg finner beredningen alternativet 3 c, som avser eu enhetstyp för övervattenstorpedfartygen, ur många synpunkter erbjuda ovedersägliga fördelar samt närmast motsvara de önskemål, vilka framställts av förutvarande marinstabschefen, och jämväl utgöra det alternativ, till vars förmån den nuvarande marinstabschefen givit de övervägande skälen.

Såsom förut är nämnt, hava marinstabschefen och inspektören av flottans övningar till sjöss avgivit särskilda yttranden över beredningens ifrågavarande betänkande, såvitt angår nybyggnadsplan för flottan.

Rörande de framlagda olika alternativen för torpedfartygen i kustflottan förklarar marinstabschefen däri, att alternativet 3 c innebär en i förhållande till två divisioner pansarbåtar lämplig proportion, samt att han i fråga om jagaretypen ej har något att uttala utöver vad han förut därom anfört.

Inspektören av flottans övningar till sjöss förordar likaledes alternativet 3 c.

Vid sina härefter fortsatta förhandlingar i typfrågan beslutade beredningen preliminärt att hos försvarsberedningarna föreslå, att kustflottans övervattenstorpedfartyg skulle bestå av enbart jagare av förbättrad, s. k. mindre typ, utrustad med tre dubbeltuber och beräknad att kosta c:a 1,540,000 kronor.

Marindirektören Richson, som på anmodan underkastat de ifrågavarande båda jagartyperna en teknisk granskning, har sammanfattat resultatet av denna sin undersökning sålunda:

»Mot den 30 knops jagaretyp, sota utarbetats av chefen för kungl. marinförvaltningens ingenjöravdelning och upptagits i marinförvaltningens underdåniga skrivelse den 30 september 1913 angående regleringen av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel för år 1915, och som jämväl, efter vad jag hört, förordats av 1911 års försvarsberednings andra avdelning, har undertecknad ingenting att erinra.»

87 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

»En förbättring uti våra nuvarande jagares sjövärdighet liksom ock uti deras bestyckningshänseende har länge utgjort ett önskemål av flottans målsmän.»

»Inga svårigheter finnas för denna båts byggande inom landet.»

»Däremot, om en jagaretyp på c:a 700 tons deplacement och görande 35 knops fart eventuellt skulle anskaffas, möta vissa svårigheter att konstruera och bygga den första av dylik typ vid våra inhemska varv, åtminstone fager det lång tidsutdräkt, enär vi icke hava den tekniska erfarenheten, som vissa utländska specialvarv för dylika båtar besitta, och vilken erfarenhet många av dem ganska dyrköpt erhållit samt naturligtvis ej kostnadsfritt bortskänka.»

De militära myndigheter, vilka genom ämbetsskrivelse den 2 april anbefallts inkomma med yttrande över nybyggnadsplan m. in. i dess preliminärt utarbetade skick, i vilken utredning jagartypen angavs vara ungefär liknande Hugin men med 3 dubbeltuber och förhöjd back samt dragande en beräknad anskaffningskostnad av l's4 miljoner kronor, hava i avgivna utlåtanden icke i denna fråga gjort några särskilda erinringar.

De krav, som — under förutsättning att särskilda för spaning avsedda fartyg ej anskaffas — måste ställas på kustflottans övervattenstorpedfartyg, torde kunna sammanfattas sålunda: hög fart, stark torpedbes tyckning, goda sjöegenskaper, god manöverförmåga, kraftig artilleri bestyckning, ringa synbarhet och målhöjd samt möjlighet att upprätthålla signalförbindelse; det måste vidare tillses, att kostnaden för dessa fartyg icke ställer sig högre, än att ett tillräckligt antal av dem kunna anskaffas. Fördelarna av en enhetstyp, bland annat ur utbildnings-, övnings- och bemanningssynpunkt samt vid fartygens taktiska användande och vid eventuella reparationer, äro härvid påtagliga. Den av andra försvarsberedningen härutinnan åvägabragta utredningen och de yttranden, som däröver inhämtats, synes mig giva vid handen, att kustflottans övervattenstorpedfartyg böra utgöras av enbart jagare av den angivna s. k. mindre typen.

De förbättringar, som denna typ utvisar jämförd med den nuvarande, bestå huvudsakligen i ökad sjöduglighet samt i en väsentlig förstärkning av torpedbestyckningen, nämligen från 2 enkeltuber till 3 dubbeltuber. Farten skulle bibehållas vid omkring 30 knop, artilleriet skulle, liksom a våra nuvarande senaste jagare, bestå av 4 st. 75 ram. kanoner och 2 st. kulsprutor. Enligt verkställda beräkningar erfordrar en dylik jagare ett

Marin myndigheternas slutliga uttalande

Departe-

ments-

chefens

yttrande.

Undervat-

tensbåtar.

68 Kungl. M aj:ts nåd. proposition nr 60.

deplacement av omkring 460 ton samt drager den en kostnad av omkring 1,541,000 kronor.

På grund av vad jag sålunda anfört, finner jag nu nämnd typ av jagare vara den för kustflottan för närvarande lämpliga och sålunda den typ, vilken bör ifrågakomma till nyanskaffning.

Då i det följande jagare »av ny typ» omnämnas, avses därmed denna typ.

Beträffande undervattensbåtar anhåller jag att få hänvisa till förut nämnd hemlig bilaga till detta protokoll.

jKatigt. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

<i9

Kap. III.

Sjöstyrkomas storlek och sammansättning.

Storleken och sammansättningen av de vid mobilisering samman- Föregående dragna sjöstyrkorna framgå av flottans mobiliseringstabeller, vilka undergå utredningar. återkommande revideringar i anslutning dels till förändringar inom materielen och dels till de årliga övningsplanerna.

De officiella utredningar, som blivit gjorda beträffande erforderligt antal fartyg av olika slag för svenska flottan, äro att finna dels i kommitté- och sakkunnigas betänkande^ dels ock i propositioner till riksdagen, vilka» senare i allmänhet, jämväl upptagit marinförvaltningens årliga förslag till fartygsmaterielens förstärkande jämte motivering därför.

Av de utredningar i berörda hänseende, som under senare tider framkommit, torde särskilt få nämnas betänkanden av 1880—82 års parlamentariska sjöförsvarskoinmitté samt 1892 och 1901 års sjökrigsmaterielkommittéer, 1906 års förslag till samfälld plan för rikets försvar jämte förslag till försvarsväsendets stärkande, avgivna av cheferna för generalstaben och för flottans stab, förslag till flottans utveckling efter 1913, avgivet av marinförvaltningen och chefen för marinstaben den 7 juli 1908, 1907 års försvarskommittés betänkande den 5 december 1910 samt andra försvarsberedningens preliminära betänkande år 1914, till vilket sistnämnda jag anhåller att framdeles få återkomma.

Yad beträffar pansarbåtar har i allmänhet beräknats ett antal av 14 till 16 fartyg i kustflottan, och har efter år 1905 alltid uppställts den fordran, att fartygen skulle vara av en större typ än den yngsta av de nuvarande pansarbåtarna, Oscar II.

Beträffande jagare har i de avgivna betänkandena i allmänhet förutsatts ett antal av åtta till tolv, varvid dock är att märka att ett antal av från 30 till 48 l:a kl. torpedbåtar jämväl beräknats ingå i kustflottan.

70 Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

I flera utredningar förutsättas dessutom spanare (torpedkryssare) till ett antal av omkring' 6 stycken, men hava dessa i senare tider frångåtts, under hänvisning till att deras uppgifter, borde övertagas av jagarna.

Andra för- Andra försvars beredningen har i sitt preliminära betänkande gjort

ningens ytt-eu sammanställning av föregående uttalanden samt dessutom hemställt rande i det om utredning från chefen tör marinstaben i följande spörsmål: betagandet. »på vilka, militära grunder äro i officiella utredningar beräkningarna

över erforderligt antal fartyg av olika slag baserade?

ur vilka synpunkter bär proportionen mellan de olika fartygsslagen blivit bestämd?

har även efter 1908 den militära uppfattning, som tagit sig uttryck i nämnda beräkningar, legat till grund för de marina myndigheternas framställningar angående flottans vidmakthållande och utveckling? samt

höra samma beräkningsgrunder angående det erforderliga antalet fartyg samt proportionen mellan fartygsslagen fortfarande gälla?»

För marinstabschefens utredning den 3 och den 17 juli 1913 i dessa frågor lämnar beredningen i sitt preliminära betänkande angående sjöförsvaret en sammanfattning, i vilken bland annat uttalas, att samtliga föregående utredningar både utgått från den förutsättningen, att vår flotta har att operera i den strategiska defensiven; och därvid hade städse beräkningarna i första hand ansetts böra grundas på flottans viktigaste uppgift, nämligen gentemot fientliga invasionsföretag över havet. Hänsyn hade vidare tagits till landets militärpolitiska läge, kustens utsträckning och geografiska beskaffenhet in. in. dylikt; och dessa förhållanden hade ansetts med nödvändighet påkalla eu uppdelning av flottans stridskrafter i eu kustflotta — så beskaffad att den kunde operera såväl i skärgård som på de öppna kusterna, och i vissa fall vore i stånd att lämna detacherade styrkor till västkusten och Norrland — samt i lokalstyrkor för skärgårdsoperationer inom begränsade områden.

Eu makt, som måste räkna med materiell underlägsenhet gent emot sin motståndare, kunde emellertid icke fixera någon styrka av beskaffenhet att kunna förklaras vara betryggande för alla fall, utan måste i detta hänseende söka åstadkomma vad den förmår. Under alla förhållanden läte sig alltså icke några exakta siffror över behovet av fartyg bestämmas. Lokalstyrkornas behov hade visserligen utan allt för stora svårigheter kunnat angivas med hänsyn till skärgårdens utsträckning, antalet inlopp och antalet minpositioner m in. Däremot hade det ansetts svårare att kunna

Klingl. Maj:t8 nåd. proposition nr 6'0.

bestämma kustflottans styrka. Ofta hade framhållits vikten av att för åstadkommande av enhet och likformighet begränsa antalet olika typer till det minsta möjliga, så att ett större antal fartyg inom varje typ kunde erhållas. Vidare hade ansetts, att fartygen borde såvitt möjligt begränsas till sin storlek, för erhållande av ett större antal. Hänsyn hade också tagits till de taktiska principerna för sjöstyrkornas indelning, och i enlighet härmed hade behovet, i vad antalet beträffar, angivits i divisioner om visst antal fartyg. Slutligen hade icke i något fall kunnat undgås, att de militära grunderna för ifrågavarande beräkningar påverkats av frågan om de ekonomiska möjligheterna för flottans uppsättande och vidmakthållande.

Proportionen mellan fartygsslagen hade bestämts i första hand med hänsyn till det behov av fartyg av olika slag, som för varje särskild uppgift förelegat, därvid emellertid behovet av torpedfartyg i förhållande till behovet av artillerifartyg beräknats olika för kustflottan och för varje särskild lokalstyrka. Räknat efter tontal hade under perioden 1884—1913 procenten dels av torpedfartygens och dels av artillerifartygens deplacement i förhållande till flottans totala deplacement väsentligt ändrats. Så t. ex. utgjorde år 1884 artillerifartygens deplacement 99 * i % och torpedfartygens 0*9 / av totaldeplacementet, år 1894 voro procenttalen resp. 97*3 och 2*7, år 1904 resp. 95*8 och 4*2, år 1909 resp. 88*i och 11*9. För år 1912 angåves procenttalen till resp. 86*6 och 13'4 samt för år 1913 till 87*5 och 12*5. Med undantag för sistnämnda år förekomme för de senaste tio åren en jämnt fortgående ökning av procentsiffran för torpedfartygens deplacement. En jämförelse över det procentuella förhållandet år 1913 mellan artillerifartygens och torpedfartygens deplacement i nedan angivna länder utvisade, att deplacementet för sistnämnda fartygstyper, angivet i procent av totaldeplacementet för samtliga fartyg utgjorde: i Sverige 12*5, i Norge 16*4, i Danmark 18*5, i Holland 15 %, i Ryssland 13*i, i Tyskland 8*3 och i England 8. Det anmäi-ktes vidare, att, i allmänhet taget, procentsiffran för torpedfartygens deplacement under de senaste åren ökats i de mindre marinerna, medan den däremot hållits lägre inom stormaktsmarineima.

Beträffande beräkningsgrunder för erforderligt antal fartyg anför marinstabschefen att samma synpunkter alltigenom gjort sig gällande, och att vid ifrågavarande beräkningar hänsyn i första hand måst tagas till landets militärpolitiska läge, marinernas utveckling inom grannstaterna samt de ekonomiska förutsättningarna. Då chefen för marinstaben för det dåvarande endast hade möjlighet att taga hänsyn till de två förstnämnda av dessa omständigheter, medan den ti*edje var honom obekant, kunde allenast några allmänna uttalanden göras, och hänvisades till de beräkningsgrunder, som angivits i chefens för marinstaben och marin förvaltningens förslag av

72 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

deri 7 juli 1908 rörande flottans utveckling efter 1913, dock att vissa modifikationer däri måste göras beträffande spanare, tillkomst av luftfartyg m. in. Vidare förordades utstakandet av en fartygsbyggnadsplan för eu jämförelsevis lång tid men fastställandet av nybyggnader allenast för vissa kortare perioder.

Kustflottan.

Andra J"6rsvarsberedningens yttranden i det preliminära betänkandet

fråga om

kustflottans sammansättning och de däri ingående far-

tygens uppgifter hade beredningen ansett nybyggnadsplanen böra uppgöras med ledning av den allmänna grundsatsen, att torpedfartygen skulle bilda kustflottans taktiskt offensiva element, medan åter pansarfartygen i övervägande grad skulle tjäna såsom stöd för torped fartygen och således huvudsakligen utgöra det defensiva elementet, dock att pansarfartygen givetvis måste äga en viss, om ock begränsad, offensiv förmåga muff av uppgifterna vore, liksom angivna begränsning

En sådan fördeliv pansarfartygens

offensiva förmåga, betingad av det oundvikliga faktum, att de svenska pansarfartygen — på grund av vårt lands ekonomiska resurser samt i övrigt givna förhållanden — icke kunna utvecklas till sådan styrka, att de med utsikt till framgång kunde uppträda emot stormaktsflottornas största moderna slagfartyg, utan vore och måste förbliva dem underlägsna. Detta förhållande ansåg beredningen hava sin fulla motsvarighet i andra länder, som i avseende å läge samt storlek och resurser i övrigt vore i viss mån jämförliga med Sverige, exempelvis Danmark och Norge ävensom Holland, åtminstone vad angår dess för hemlandet avsedda flotta. Beredningen anför vidare, hurusom utvecklingen av torpedvapnet under de senaste åren hade gjort torpedfartygen allt mera skickade att utföra sin ifrågavarande uppgift. Deras offensiva kraft hade sålunda tillväxt genom torpedens starkt ökade skottvidd och allt större träffsäkerhet. Men det vore i all synnerhet genom undervattensbåtens snabba utveckling, särskilt under den allra sista tiden, som torpedvapnet erhållit ökad användning och större betydelse. Undervattensbåten hade nämligen genom ökat deplacement, högre fart och kraftigare torpedbestyckning vunnit betydligt större självständighet i uppträdandet samt väsentligen ökad offensiv förmåga. Genom en mängd övningar och försök under stormaktsmarinernas manövrar på sista tiden hade ådagalagts, att undervattensbåtar av den moderna större och kraftigare typen förmått att jämväl i hårt väder samt till havs och på långa distanser fullkomligt självständigt och på ett lyckligt sätt utföra angrepp mot slagfartygen. Erfarenheterna vid den svenska flottans övningar på senaste är gåve också ett alltmer gynnsamt resultat i fråga om undervattensbåtarnas

Kung!. Majxts nåd. proposition nr 60.

användbarhet och betydelse. För de nattliga torpedanfallen krävdes emellertid jämväl övervattenstorpedfartyg, och för kustflottans del ägde jagaren härvid uppenbarligen företräde framför torpedbåten genom högre fart, större sjöduglighet och kraftigare bestyckning; vartill komme, att åt jagarna i den svenska flottan tillika kunde och måste anförtros den viktig;! spaningstjänsten.

I fråga om den lämpliga proportionen mellan torpedfartygen och pari sarf artygen kunde tydligen icke någon abstrakt regel uppställas, lika litet som föregående utredningar angående flottplan kunde anses giva någon ledning i detta hänseende.

Inom svenska marinen hade visat sig eu alltjämt fortgående stegring av torpedfartygens sammanlagda tontal i förhållande till pansarfartygens, och enahanda resultat lämnade också en jämförelse mellan anslagssummorna för pansarfartyg, pansarbåtar och pansarkryssare å ena, samt torpedfartyg — minbåtar, torpedbåtar, torpedkryssare, jagare och undervattensbåtar — å andra sidan. Sålunda hade i runt tal räknat bvsrsrts sammanlagt:

under 10-års perioden 1884—1893, pansarfartyg för 8V2 milj. kr.

torpedfartyg för 1*4 milj. kr.

under 10-års perioden 1894—1903, pansarfartyg för 361/-* milj. kr.

torpedfartyg för 9*2 milj. kr. under 10-års perioden 1904—1913, pansarfartyg för 20 milj. kr.

torpedfartyg för 21*5 milj. kr.,

därvid i näst sista summan, 20 miljoner kronor, inräknats anvisade, men tillsvidare reserverade medel.

Torpedfartygens andel i totala nybyggnadskostnaden för pansarfartyg och torpedfartyg hade således stigit från 13*8 % vid slutet av perioden 1884—1893 till 20*2 / vid slutet av den nästpåföljande tioårsperioden och ytterligare till 51*6 % vid slutet av perioden 1904—1913. Sistnämnda procentsiffra kunde visserligen icke anses fullt riktigt återgiva förhållandet mellan pansarfartygens och torpedfartygens verkliga anslagsbehov under senaste tioårsperiod, enär under tiden från och med år 1904 av pansarfartyg blivit byggda endast pansarbåten Oscar II och pansarkryssaren Fylgia, vilket uppenbarligen understeg det normala behovet för dylika fartygs byggande, men procentsiffrans stegring för torpedfartyg under denna period vore i alla händelser påtaglig.

Motsvarande företeelse gjorde sig också gällande inom andra mindre mariner. Under åren omkring 1901—1902 utgjorde sålunda torpedfartygens andel i flottornas totala deplacement: för Norge 7 %, för Danmark 4*2 % och för Holland 3*5 % samt för Sverige likaledes 3*5 %. Aren 190(> Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 höft. (Nr 60.) 10

74 Kungl. Maj:ts nåd. proposition ur SO.

—1907 gåve ungefär samma siffror för Norge och Danmark som åren 1901—1902 samt för Holland 6 Z och för Sverige 4*5 f, men för år 1913 utgjorde den ifrågavarande delen i den norska flottan 16*4 Z, i den danska 18's Z, i den holländska 15 Z samt i den svenska 12*5 Z, medan däremot icke tillnärmelsevis en så stark stegring av torpedf,yrtygens andel i totaldeplaeementet förekomme inom stormaktsmarinerna. Aren omkring 1901—1902 utgjorde sålunda torpedfartygens andel i totaldeplaeementet 4'7 Z i den ryska och 5'7 Z i den tyska samt 3 Z i den engelska marinen. Motsvarande siflxor för år 1913 vore för Tyskland 8*3 och för England omkring 8 Z. Torpedfartygens sammanlagda deplacement i den ryska marinen uppginge visserligen för år 1913 till eu så hög siffra som 13*i f, men detta berodde på att Ryssland ännu icke hunnit ersätta de artillerifartyg, som förlorades under kriget med Japan, utan fördenskull i avvaktan på nybyggnadsprogram låtit under tiden bygga ett jämförelsevis stort antal torpedfartyg.

Det har förut under avdelningen »till nybyggnad ifrågakommande fartygstyper, pansarbåtar» blivit omnämnt, hurusom beredningen alternativt uppställt tre olika årliga anslagsbelopp för pansarbåtsbygge om respektive 2,798,802, 3,261,052 och 3,723,302 kronor, och kunde härigenom under en tjuguårsperiod och med inräknande av de reserverade medlen byggas nedanstående antal fartyg:

med tillämpande av K3-priser

l:a alt. från 4'77 fartyg av den dyraste till 6 fartyg av den billigaste typen

2:a » » 5*47 » » » » » 6*88 » » » » »

3:e » » 6*is » » » » » 7*63 » * » » »

med tillämpande av K,-priser

l:a alt. från 5*io fartyg av den dyraste till 6*53 fartyg av den billigaste typen

2:a » » 5*86 » » » » » 7*49 » » » » »

3:e » » 6*60 » » » » » 8*45 » » » » »

Skillnaden mellan det antal fartyg, som kunde vinnas med de mindre typerna (med två svåra kanoner) och med de större (med fyra svåra kanoner), bleve i det närmaste 1 fartyg. Med tillämpande av K„-priser och med inräknande av pansarbåten Sverige skulle enligt dessa beräkningar i den blivande kustflottan komma att ingå från 7 till 9 pansarbåtar av de mindre typerna eller från 6 till 8 pansarbåtar av de större typerna.

Samtliga de uppställda alternativen slutade, även efter de lägsta kostnadsberäkningarna, med ett antal pansarbåtar, som vore lågt i jämförelse med det under senaste tid inom kustflottan befintliga.

75 Kungl. May.ts nåd. proposition nr 60.

Vid bestämmandet av det medeltalsbelopp, som vore för pansarbåtsbyggnad oundgängligen erforderligt, måste den möjligheten beaktas, att eu jämkning kunde ske i förhållandet mellan torped fartygens och pansarfartygens byggnadssummor, vartill komme den omständigheten, att de sammanlagda försvarsutgifternas totala siffra endast vore preliminärt beräknad.

Beredningen anmärker emellertid, att en överflyttning inom byggnadsanslaget från torpedfartyg till pansarfartyg — vilken i och för sig knappast kunde undgå att väcka betänkligheter med hänsyn till torpedfartygens synnerligen viktiga uppgifter i kustflottan — torde i varje tall endast kunna tillföra pansarfartygsbyggnadeh ett tämligen begränsat belopp. Att inskränka antalet undervattensbåtar i kustflottan under det av beredningen förutsatta, ansåges knappast kunna komma i fråga; nedsättningen i byggnadsbeloppet skulle alltså drabba övervattenstorpedfartygen. Aven om man skulle gå så långt som exempelvis till eu nedsättning av antalet jagare från 16 till 12, skulle detta enligt de antagna priserna ej betyda mera än en överflyttning till pansarbåtsbyggnaden av ungefär 8 miljoner kronor för hela tjuguårsperioden, vilket icke räckte till byggande av ytterligare en pansarbåt ens av den billigaste typen.

Att i alla händelser antalet pansarbåtar i kustflottan måste nedgå icke blott vida under det nuvarande (12), utan även, åtminstone om någon av de större typerna, skulle väljas, under det, varmed man räknade 1911, dä F-typen antogs, funne beredningen oundvikligt. Detta följde av de ökade kostnader för fartygen, som teknikens utveckling, de stegrade anspråken på deras stridsegenskaper samt de hastigt uppdrivna priserna medfört. Minskningen i kustflottans fartygsantal Ange, i den mån det vore möjligt, uppvägas genom lokalförsvarets förbättring, vartill nu materiel komme att förefinnas; det vore också att märka, att i och med organiseringen av lokalstyrkor, till vilka de äldre nuvarande l:a kl. pansarbåtarna överföras, kustflottan torde kunna undgå att göra sådana detacheringar, som avsevärt försvaga densamma, men som under nuvarande förhållanden säkerligen skulle vara nödvändiga. Ett viktigt, stöd för flottan skulle dessutom enligt beredningens förslag bliva de förbättrade kustbefästningarna.

1 enlighet med vad som förut blivit meddelat under avdelningen »pansarbåtar» vore det beredningens uppfattning att eu flottplan, som toge vederbörlig hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna i allmänhet och till de många stora anslagskraven inom 5:e huvudtiteln, icke kunde avse att med säkerhet inrymma byggande av flera än 5 fartyg av större eller 6 fartyg av mindre typ. Till dessa 5 eller 6 pansarbåtar kom emellertid pansarbåten Sverige, varigenom antalet i kustflottan ökades till 6

76 Chefens för

marin-

staben

yttrande.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition ur SO.

eller 7. Beredningen ansåg, att för byggande av pansarfartyg icke kunde beräknas mindre än i medeltal 3 miljoner kronor årligen utöver de reserverade medlen. Lades härtill det antagna årsbeloppet för torpedfartyg och specialfartyg, 2,525,000 kronor, så bleve årsanslaget till nybyggnad sammanlagt omkring 5,525,000 kronor, vilken summa kunde avrundas till i medeltal 5V2 milj. kronor årligen. Beredningen ansåg att ett lägre belopp icke kunde beräknas, om icke flottans effektivitet och därmed dess förmåga att någorlunda tillfredsställande fylla sina viktiga uppgifter i landets försvar skulle allvarligt äventyras.

Vad beträffar torpedfartyg i kustflottan hade redan förut blivit visat, hurusom beredningen preliminärt uttalat sig för eu sammanlagd årlig ^byggnadskostnad av 2*4 miljoner kronor. Denna summa ansågs medgiva upprätthållandet av 16 jagare i kustflottan samt visst antal undervattensbåtar. Det syntes beredningen, som om detta antal av torpedfartyg måste med hänsyn till dessa fartygs betydelsefulla uppgifter och vårt lands militärgeografiska läge i och för sig anses välbehövligt.

Den kustflotta, som beredningen sålunda preliminärt uppställt, innefattade av stridsfartyg (utom specialfartyg):

6 alternativt 7 pansarbåtar (Sverige i båda fallen inräknad),

16 jagare, jämte undervattensbåtar; vartill kom 1 minfartyg (Clas Fleming). 1

1 yttrande den 12 januari 1914 över beredningens preliminära betänkande anför chefen för marinstaben i huvudsak följande.

Någon militär grund för den erforderliga storleken av eu sjöstyrka, som icke är lokalstyrka, kunde svårligen uppställas annat än med hänsyn till viss bestämd motståndare. 1 betraktande av styrkan hos våra sannolika fienders sjöstridskrafter kunna antalet, vad beträffar pansarbåtar, ej sättas till mindre än 2 stridsenheter, d. v. s. divisioner, vilka om möjligt borde räkna 4 fartyg vardera. Divisioner om 3 fartyg vore otvivelaktigt för svaga och hade dessutom den stora nackdelen att icke kunna likt divisionen om 4 fartyg delas i två lika stora grupper. Det senare hade även eu särskild betydelse vid eldgivning mot stora mål, såsom ett modernt slagskepp eller eu slagskeppskryssare. Divisioner om 4 fartyg torde också i så gott som i alla flottor vara den vanliga indelningen utom för torpedfartyg.

Chefen för marinstaben ansåg vidare att med 2 divisioner pansarbåtar skulle den lämpliga proportionen torpedfartyg sammanfalla med det av beredningen framlagda alternativet 3, innehållande 16 jagare samt undervattensbåtar.

77 Kwutjl. Maj tis nåd. 'proposition nr 60.

För att erhålla 2 divisioner pansarbåtar erfordrades, att under den ifrågasatta 20-årsperioden anskaffades 7 fartyg, vartill kom Sverige. Anskaffningskostnaden med den av stabschefen förutsatta pansar!>åtstypen uppgick till 77-812 miljoner kronor, vartill kom kostnaden för torpedfartygen 45*425 miljoner kronor, i allt 128'237 miljoner kronor. Med ett årligt nybyggnadsanslag om ö-5 miljoner kronor, med tillägg av 6‘73o miljoner kronor reserverade medel och med avdrag av 2‘s miljoner kronor för specialfartyg, vore tillsammans 114'230 miljoner disponibla. För att hålla den nu föreslagna styrkan, vilken vore synnerligen knappt tilltagen, erfordrades ett ytterligare belopp av i runt tal 9 miljoner kronor, motsvarande en höjning i årsanslaget av 450,000 kronor.

Om tillgångarna icke kunde medgiva denna höjning av nybyggnadsanslaget och i följd därav en reduktion i fartygens antal måste företagas, borde denna icke drabba jagare och undervattensbåtar, vilkas antal vore synnerligen lågt. Om antalet pansarbåtar därvid minskades med en, skulle uppstå en disponibel summa till ytterligare undervattenbåtsbvggnad. En ringa ökning av det offensiva elementet skulle därmed kunna vinnas, vilken dock ej skulle motsvara den avsevärda förlusten i det defensiva.

Inspektören av flottans övningar till sjöss anför i yttrande den 11 Inspektören» januari 1914 i huvudsak följande. aövningar*

Det framginge av beredningens uttalanden, att försvarsväsendets be- till sjöss hov icke blivit utredda jämsides med de civila huvudtitlarna för att sedan yttrande. jämte dessa reduceras med ledning av inkomstberäkningarna, utan att utgifterna för försvarsändamål, åtminstone preliminärt, begränsats inom den ram, som de civila kraven medgivit. Dock hade den uppfattningen uttalats, att eu jämkning i dessa sistnämnda krav kunde bliva av nöden med hänsyn till försvarsväsendets behov. Det vore emellertid av beredningens uttalanden tydligt, att vid avvägandet av de medel, som böra anslås till försvarsändamål, det hittills endast varit ekonomiska skäl, som gjort sig gällande, och icke militära. Inspektören yttrar vidare:

>1 fråga om femte huvudtitelns förhållande till arméns huvudtitel erinras i betänkandet, hurusom den principiella utredningen angående arméns och flottans inbördes betydelse för landets försvar och de krav i allmänhet, som på grund därav kunna göras gällande för de båda vapnen, givit vid handen, att armén är huvudvapnet i landets försvar, men ock att en krigsflotta är oumbärlig och att för densamma måste krävas en viss effektivitet, ehuru detta krav ej kan ställas så högt och tillgodoses i sådan utsträckning, att därigenom skulle kunna äventyras möjligheten att sörja för vad armén oundgängligen behöver för att fylla sina huvud-

78 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

uppgifter. Härav framgår, att beredningen ansett sjöförsvarets behov böra underordnas ej blott de civila kraven, utan jämväl arméns anslagsbehov.»

»I det följande synes dock beredningen vid fastslåendet av den andel i försvarsbudgeten, som bör tillfalla sjöförsvaret, hava tagit hänsyn ej blott till nyss nämnda, för mig okända principiella utredning utan även och kanske i främsta rummet till den fördelning av anslagen mellan de båda försvarsgrenarna, som under de senaste tre årtiondena blivit hos oss tillämpad.»

»Ett dylikt förfaringssätt torde dock icke i tillräcklig mån säkerställa en rätt lösning av frågan. Ty även om man skulle utgå från den långt ifrån sannolika förutsättningen, att under de senaste decennierna marinens andel i försvarsbudgeten motsvarat dess vikt för försvaret, synes mig vissa nytillkomna skäl starkt tala för en ökning av nämnda andel utöver den högsta av de procentsiffror, vilka av beredningen ifrågasatts d. v. s. 31 %. De huvudsakliga skäl, som enligt mitt förmenande tala för en dylik åtgärd, äro följande.»

»Vid ordnande av ett lands försvarsväsende bör bland annat stor hänsyn tagas till dess militärgeografiska läge samt till militärväsendets beskaffenhet i de länder, med vilka förvecklingar kunna förväntas uppkomma.»

»I förstnämnda avseende har den år 1905 timade unionsupplösningen för oss medfört en förändring, som i hög grad är ägnad att höja anspråken på vårt sjöförsvars effektivitet. Den direkta och indirekta hjälp, som före 1905 kunde påräknas av norska flottan för skyddet av vår västra kust och våra över densamma förmedlade förbindelser med utlandet, står oss nämligen nu ej längre till buds. Detta i förening med svårigheten att i krigstid genom de trånga sund, som förena Östersjön med Kattegatt, samt utmed Skånes och Hallands på skärgård blottade kuster sända erforderliga, sjöstridskrafter till västkusten, nödvändiggör en ständig förläggning därstädes av sjökrigsmateriel, som icke kan med säkerhet påräknas för att vid behov försvara vår östra kust.

Inspektören framhåller att, vad åter anginge militärväsendets beskaffenhet i de länder, med vilka vårt land kunde antagas råka i delo, så kunde i dessa liksom i de flesta andra länder med sjömilitära intressen en allmän tendens till sjöstridskrafternas ökande konstateras, och att avvärjandet av ett invasionsföretag svårligen kunde påräknas, därest vår flotta ej uppbringades till erforderlig styrka, varför det vore av den största vikt, att flottan erhölle en betydande förstärkning och att denna åtgärd vidtoges sä snart ske kunde.

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60..

79 I nspektören fortsätter:

»Detta låter sig emellertid icke göra med de medel, som beredningen tänkt sig skola avses för sjöförsvaret. Att här angiva den siffra, som skulle kunna anses vara för ändamålet erforderlig, låter sig helt naturligt ej göra. Men dess ungefärliga storlek torde likväl kunna bedömas med ledning av det antal fartyg av olika, slag, som här nedan kommer att angivas såsom önskvärt.»

»Skulle arméns berättigade krav omöjliggöra att inom ramen av den tilltänkta försvarsbudgeten på sätt nedan angives förstärka flottan, får jag på det allvarligaste framhålla nödvändigheten av att nämnda budget erhåller den för ändamålet erforderliga höjningen. Denna min uppfattning förestavas ej blott av omsorgen för flottans sättande i stånd att fylla sin uppgift, utan även av övertygelsen att armén, därest så ej sker, icke kan hava någon utsikt att gent emot en stormakts armé fullgöra sin andel i rikets försvar. Man ser ofta den tanken framkastad, även av personer, som otvivelaktigt anse försvaret vara en livsfråga för vårt folk, att vår flotta ej skulle kunna göras så stark att den bleve i stånd att i vissa fall gent emot en stormaktsflotta fylla sin uppgift vid landets försvar. Och av denna premiss dragés sedan den slutsatsen, att vi böra till förmån för armén inskränka vårt sjöförsvar, så att det endast i vissa begränsade avseenden kan hava utsikt att med framgång deltaga i försvaret. En dylik tankegång måste emellertid betecknas såsom ledande till ren försvarsnihilism enligt den kända satsen: det lönar sig ej att underhålla ett försvar, ty vi kunna ändock ej försvara oss mot en stormakt. Då det gäller vårt lantförsvar ser man emellertid eget nog aldrig en dylik uppfattning omfattas av dem, som eljest yrka på att vi skola hålla oss beredda att i händelse av behov försvara vårt oberoende. Och dock vore ett dylikt resonnemang långt mera berättigat i fråga om armén än i fråga om flottan. Ty vårt lantförsvars motståndskraft mot endera av våra stormaktsgrannars arméer är — om fienden har fria händer till sjöss — vida mindre än den skulle vara, om våra östra och södra sjögränser i stället utgjorde eu sammanhängande landgräns till dessa våra grannar. Det är alltså på vår flottas värnkraft, som möjligheten för vår armé att fylla sin uppgift är beroende, och detta till en grad, som sannolikt ej står klar för mer än en mycket långa bråkdel av vårt folk.»

»Att yrka på flottans tillbakasättande för armén, är därför ett åsidosättande av arméns eget intresse. Och den ökning av sjöförsvarsbudgeten utöver den av 2:a försvarsberedningen tänkta ramen, som skulle erfordras för åstadkommande av en flotta, ägnad att utgöra en verklig fara för ett invasionsföretag över havet, vare sig det utföres mot öppen kust eller mot

■so

Knut/!. Maj tfa nåd. proposition nr 60.

skärgård, är så obetydlig, att densamma måste betraktas såsom ej blott för flottan utan också för lantförsvaret väl använda penningar.»

Såsom ett ytterligare stöd för sin uppfattning angående nödvändigheten av att vidga nyssnämnda ram, framhåller inspektören den andel i budgeten, som i andra länder tilldelats sjöförsvaret, och lämnar i efterföljande tabell utredning i detta avseende.

»I denna tabell,» yttrar inspektören, »är angivet medeltalet av marinbudgetens andel i försvarsbudgeten under de 10 senaste åren för Sverige, de (! europeiska stormakterna, Amerikas förenta stater och Japan samt för Spanien och Holland. Anledningen till att icke en del andra stater, som hava sjöförsvar, såsom Grekland, Portugal, Danmark och Norge, medtagits, har varit svårigheten att erhålla uppgifter rörande dem, enär deras budgeter äro så uppställda, att jämförbara siffror äro svåra att erhålla. Av kol. 5 i tabellen framgår att hos stormakterna hava marinbudgeterna under senaste åren vuxit betydligt i förhållande till armébudgeterna och utgör tillväxten för de 6 europeiska stormakterna i medeltal 4'25 %. Denna ökning i anslagen

1 Siffrorna äro beräknade för perioden 1904—12, samt för 1912 i stället för 1913.

" Obs. krigsåret.

Anm. Uppgifterna äro hämtade ar Nauticus för år 1913 och Almanack de Gotha för åren 1905—14.

Kungl. Maj:ts nåd. ■proposition nr 60.

till marinerna har dock i allmänhet icke skett på bekostnad av anslagen till arméerna, utan har hela fövarsbudgeten ökats i större proportion än övriga statsutgifter. För att få en bild av denna senare ökning åro i kol. 7 och 8 försvarsutgifterna angivna per invånare 1904 och 1913. Denna ökning utgör för ovannämnda 6 stormakter i medeltal under de 10 sista åren 4'42 kr. pr invånare.»

»Det har stundom framhållits, att vi vid vårt försvarsväsendes ordnande ej böra uppdraga jämförelser med stormakterna utan med de mindre staterna. Men något bärande skäl härför har mig veterligen icke framställts. Tvärt om synas mig alla skäl tala emot en dylik uppfattning, ej blott i vad angår avvägningen av försvarsbudgeten mellan lånt- och sjöförsvaren, utan även beträffande storleken av de uppoffringar, som varje nation är skyldig sig själv för bevarandet av sin existens. Lånt- och sjökrigen följa nämligen samma lagar för stora som för små nationer, och i de stora länderna är det därför av samma vikt som i de små att mot varandra noga väga de båda försvarsgrenarnas krav. Och ingen anledning synes mig föreligga för att de individer, som tillhöra ett litet folk, skola undgå att bringa lika stora offer för försvaret, som medlemmarna av eu större och starkare nation. Snarare tvärtom, ty ju större farorna äro, desto mera måste man spänna sina krafter för att avvärja dem.»

»Den ofta gjorda invändningen, att länder, som i motsats till Sverige hava kolonier att försvara, skulle av denna anledning tvingas att underhålla större sjöstridskrafter än som eljest vore behövliga, torde ej heller böra tillmätas stor betydelse. Ty dessa kolonier hotas i främsta rummet av respektive hemländers grannar, och koloniernas öde kommer därför i regel att avgöras i hemlandets farvatten och på dess slagfält.»

»Andra försvarsberedningens här ovan citerade uttalande om en krigsfiottas oumbärlighet för vårt land synes mig med stöd av vad nu anförts med fog kunna giva anledning till den erinran, att därav måste följa nödvändigheten av flottans uppbringande till sådan styrka, som betingas — ej av arméns anspråk på budgeten — utan av flottans egen uppgift, vars fyllande ju är ett lika oeftergivligt villkor för landets värnande, som arméns insats i försvaret.»

»Båda försvarsgrenarna äro lika nödvändiga, och den ena av dem kan enligt sakens natur ej fylla den andras uppgifter. Det synes mig då vara riktigast, att flottans, efter moget övervägande och under stark känsla av nödvändigheten att iakttaga all möjlig sparsamhet, framställda krav prövas jämsides med arméns, och att de inskränkningar, som begränsningen av våra tillgångar nödvändiggör, drabba båda försvarsgrenarna lika. Tv i annat fall händer det lätt, att flottans styrka nedbringas under den mini- Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 höft. (Nr 60.) 11

82 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

migräns, som är nödvändig för att något av värde för försvaret skall av vapnet kunna uträttas, en eventualitet, som just skulle inträffa, om andra försvarsberedningens preliminära förslag vunne godkännande. Och den jämförelsevis ringa besparing, som uppkommer genom ett dylikt åsidosättande av flottans oundgängliga krav, kan såsom redan förut antytts ingalunda anses berättiga den risk, som därav förorsakas.»

»Beredningen anför, att den minskning i kustflottans fartygsantal, som skulle erhållas genom den av beredningen ifrågasatta flottplanen, skulle komma att, i den mån det är möjligt, uppvägas genom lokalförsvarets förbättring, vartill materiel kommer att förefinnas i våra äldre l:a kl. pansarbåtar, samt att dessutom de enligt beredningens förslag för bättrade kustbefästningarna skulle komma att utgöra ett viktigt stöd för flottan.»

»Ingendera av de anförda omständigheterna synes mig emellertid ägnad att i nämnvärd grad upphjälpa kustflottans bristfälliga styrka. Ty vid de tillfällen, då kustflottans viktigaste insats i försvaret påkallas, och då alltså dess styrka är som bäst behövlig, kan icke någon effektiv hjälp från våra äldre pansarfartyg vara att påräkna. Och kustbefästningarnas skyddande förmåga kan då ännu mindre göra sig gällande. Det bliver därför huvudsakligen på kustflottan som det kommer att bero, huruvida sjöförsvaret skall kunna fylla sina viktiga uppgifter, och därför bör även denna sjöstyrkas effektivitet i främsta rummet tillgodoses.»

Inspektören erinrar vidare om att »vid sin överslagsberäkning av utgifterna under femte huvudtiteln har beredningen funnit lämpligt att urskilja och först behandla det fasta kustförsvaret, alltså kustartilleriets krav» samt att beredningen uttalat den uppfattningen — i fråga om flottans nybyggnadsplan — att »torpedfartygen skola bilda kustflottans taktiskt offensiva element, medan åter pansarfartygen i övervägande grad skola tjäna såsom stöd för torpedfartygen och således huvudsakligen utgöra det defensiva elementet i kustflottan, dock att pansarfartygen givetvis måste äga en viss, om ock begränsad offensiv förmåga», ävensom att beredningen med stöd av detta uttalande sedermera först beräknat vilka torpedfartyg, som erfordrades, och betecknat vad som sedan återstode såsom disponibelt för byggandet av pansarfartyg.

»Denna beredningens väg för uppbyggandet av vårt sjöförsvar», fortsätter inspektören, »torde emellertid icke vara ägnad att leda till ett gott resultat. Det synes mig nämligen uppenbart, att vid ett dylikt uppbyggande det berättigade kravet på planmässighet måste föranleda, att det väsentliga sättes i främsta rummet, och att det, som är av mindre vikt, först därefter behandlas. Då det torde vara otvivelaktigt, att de rörliga

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

stridskrafterna utgöra krigsmaktens viktigaste del, synes det mig därför nödvändigt, att dessa stridskrafters behövliga styrka bliver utredd, innan de fasta försvarsanstalternas behov behandlas. Och likaså synes det mig av samma anledning vara lämpligt, att beskaffenheten och det erforderliga antalet av pansarfartygen, såsom representerande sjökrigets huvudvapen — kanonen — utredes innan representanterna för hjälpvapnen — torpeden och minan — behandlas.»

Den av beredningen påpekade underlägsenheten hos de pansarfartyg, som vi förmå underhålla, gent emot stormakternas slagskepp kunde, ansåg inspektören, ej kullkasta sjökrigets grundlagar. Att på sätt beredningen tänkt sig tillgodose torpeden före kanonen, skulle kunna jämföras med att på grund av vårt infanteris underlägsenhet i jämförelse med en stormakts infanterimassor låta kavalleriets krav gå framför infanteriets inom vår armé. Men huru mycket kavalleri vi än kunde uppsätta, bleve det sannolikt alltid lika underlägset stormaktens kavalleri, som de torpedfartyg vi förmå bygga bleve till antal underlägsna en stormakts torpedfartyg. Och även om så ej vore fallet, skulle torpedens osjälvständighet såsom vapen ändock förhindra ett huvudsakligen av torpedfartyg sammansatt sjöförsvar att fylla sin uppgift i försvaret av vårt land.

Utgående från nu anförda synpunkter ansåg inspektören det vara riktigast att vid behandlingen av sjöförsvarets behov kustflottans sammansättning först utreddes, och borde därvid pansarbåtsfrågan i första hand avhandlas. Härvid ansåg inspektören, att ehuru typerna och antalet fartyg av varje typ stå i oupplösligt samband med varandra, borde man dock, även om den ekonomiska ramen vore given, börja med att på militära grunder fastslå typerna, emedan ett en gång gjort felaktigt val av dessa ej kunde utan stora kostnader rättas förrän efter mycket lång tid, medan däremot antalet fartyg av varje typ vore mera lätt att lämpa efter sig företeende omständigheter.

Någon militär grund för den erforderliga storleken av en sjöstyrka, som icke är lokalstyrka, ansåg inspektören svårligen kunna uppställas. Dock kunde antalet vad pansarbåtar beträffar i betraktande av styrkan hos andra makters sjöstridskrafter icke sättas mindre än till 2 divisioner om vardera 4 fartyg.

I vissa fall framkom behovet av detachering av pansarfartyg från kustflottan, varför densamma helst borde omfatta även en 3:e division pansarbåtar eller åtminstone V2 sådan division. Detta behov kunde icke anses fyllt, därigenom att lokalförsvaret på vissa håll blivit förstärkt, utan erfordrades härtill fullt effektiva pansarfartyg. Då emellertid kostnadshänsyn trädde hindrande i vägen ansåg sig inspektören nödgad att avstå från att

84 Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

Departe-

ments-

chefens

yttrande.

påyrka en utökning av antalet pansarfartyg utöver 2 divisioner om 4 fartyg vardera, under framhållande att denna styrka vore ett minimum, som icke under några förhållanden borde underskridas, för så vitt icke effektiviteten av den av försvarsberedningen själv såsom oumbärlig betecknade flottan skulle äventyras.

Inspektören ansåg att med 2 divisioner pansarbåtar skulle det lämpliga antalet torpedfartyg sammanfalla med förut angivet alternativ 3, innefattande 16 jagare samt undervattensbåtar.

För den händelse nybyggnadsanslagen för flottan skulle inskränkas till 5,5 miljoner kronor årligen, måste en nedsättning i antalet fartyg äga rum, vilken kunde ske på olika sätt, nämligen så, att kustflottan komine att innefatta

7 pansarbåtar av större typ, 12 jagare och undervattensbåtar eller

6 » » » » 12 » » flera undervattensbåtar

än i första fallet eller

6 pansarbåtar av större typ, 16 jagare och lika många undervattensbåtar som i första fallet.

Dessa alternativ voro uppräknade i den ordning, i vilken de enligt inspektörens uppfattning borde ifrågakomma. Inspektören betonade särskilt som sin åsikt, att 6 pansarbåtar av Sveriges typ vore vida att föredraga framför 8 fartyg av vilken som helst bland typerna I och VI och även framför 7 fartyg av någondera av typerna VII.

Inspektören framhöll slutligen såsom nödvändigt att, sedan den första divisionen pansarbåtar blivit färdig, med det snaraste byggdes ytterligare ett minfartyg.

Vid uppgörandet av en plan för en flotta av den beskaffenhet, att däri för minsta möjliga kostnad erhålles ett vapen, som är i stånd att fylla den särskilda uppgift, som tillkommer detsamma inom ett planmässigt ordnat försvar, utgör tydligen bestämmandet av kustflottans storlek och sammansättning en av de viktigaste angelägenheterna. Därvid måste man efter strategiska och taktiska grunder fastställa ett minimimått under noggrant iakttagande av möjlig sparsamhet.

När andra försvarsberedningen vid avvägandet av kustflottans storlek uttalat, att den av beredningen ifrågasatta minskningen i kustflottans fartygsantal finge, i den mån det vore möjligt, uppvägas genom lokalförsvarets förbättring, antyder detta, att beredningen — ehuru något bestämt uttalande om den inbördes betydelsen och värdet av kustflotta och lokalstyrkor icke blivit gjort — likväl tillmäter lokalstyrkorna jämförelsevis högt värde.

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 60.

85 Lokalstyrkorna sammansättas emellertid till största delen av materiel, som på grund av uppnådd ålder och därav föranledd bristande modernitet ej längre är användbar i kustflottan. Med de långa livslängder, som förutsatts för svenska flottans fartygstyper, kommer lokalstyrkornas materiel att i allmänhet hava nått eu sådan ålder, att den i främmande mariner skulle hava helt och hållet utrangerats. Krigsberedskapen är därjämte lägre hos lokalstyrkorna än i kustflottan, emedan de förras mobiliseringsbesättningar icke kunna tillbörligen sammanhållas under längre tid och emedan övningarna med desamma av ekonomiska skäl endast kunna givas en begränsad omfattning.

I den mån lokalförsvaret skjutes i förgrunden, splittras sjöförsvarets krafter, vilket icke är lämpligt, allra minst för en liten flotta. Den grundläggande strategiska tanken beträffande sjöstridskrafternas fördelning bör tvärtom vara största möjliga samling i eu kraftig och väl övad kustflotta, varigenom sjövapnets värdefulla rörlighet kan utnyttjas.

Detta utesluter å andra sidan förvisso icke behovet av lokalstyrkor inom strategiskt viktiga områden, vilka hos oss sammanfalla med vissa skärgårdsområden. Inom dessa kan på grund av rent lokala förhållanden och det stöd, terrängen lämnar i och för vissa uppgifter, äldre fartygsinateriel komma till en värdefull användning. Därigenom anlitas eu befintlig reserv av sjökrigsinateriel, på samma sätt som organiserandet av landstormstrupper utgör ett anlitande av den reserv, som det levande materialet lämnar i form av äldre årsklasser.

Visserligen kunna det ordnande av lokalstyrkorna och de förbättringar av kustfästningarna, till vilka jag anhåller att i det följande få återkomma, i enstaka fall erbjuda ett tillskott i kustflottans operationsmöjligheter och styrka, vilket särskilt torde bliva händelsen med en befästad replipunkt på Norrlandskusten och en dit förlagd lokalstyrka, men i de flesta krigslägen bliver dock kustflottan för framgången av sina operationer huvudsakligen beroende av sin egen styrka, och rikets försvar till sjöss beror i första hand på kraften, moderniteten och krigsberedskapen hos denna sjöstyrka.

De uttalanden, som beredningen gjort beträffande torpedvapnets utveckling under senare år, synas mig fullständigt riktiga. Men därvid torde böra uppmärksammas, att enahanda förhållande återfinnes inom såväl artillerivapnet som minvapnet. Fartygsartilleriet har på senare år genomgått en utveckling med avseende på både träffsäkerhet, verkningsförmåga och användbarhet på stora avstånd, som är fullt jämförbar med torpedernas, varom såväl materielens beskaffenhet som under stridsmässiga förhållanden utförda skjutningar givit och giva oförtydbai-a bevis. Under

86 Kanyl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

det att torpedens skottvidd vuxit till omkring 8,000 meter, på vilket avstånd emellertid målet för torpedskjutningen ej längre kan utgöras av ett enstaka fartyg utan måste bildas av en samlad sjöstyrka, användes det svåra fartygsartilleriet med fördel mot ensamma fartyg såsom mål på avstånd upp till 12,000 meter ocli än längre. Härtill har kommit, att med slagfartygens betydligt ökade deplacement och förstärkta konstruktion man ej längre såsom förr kan räkna på, att ett dylikt fartyg sättes ur stridbart skick genom verkan av en torpedträff, utan torde härföre i regel krävas minst två. Och vad minvapnet vidkommer, hava på senare tider högt utvecklade typer av minor uppkommit, vilka väsentligt utsträckt den strategiska och taktiska användbarheten hos detta vapen.

Chefen för marinstaben anför att antalet pansarbåtar, med tagen hänsyn till sannolika ffenders sjöstridskrafter, icke kunde sättas till mindre än 2 stridsenheter, omfattande vardera 4 fartyg. Tillsammans med torpedfartygen bildades härigenom eu styrka, vilken vore synnerligen knappt tilltagen.

Inspektören av flottans övningar till sjöss framhåller, att en styrka av 2 divisioner om 4 pansarbåtar utgör ett minimum, som icke under några förhållanden borde underskridas, för så vitt icke flottans effektivitet skulle äventyras.

Andra försvarsberedningen har med olika storlek av nybyggnadsanslaget preliminärt uppställt för den blivande kustflottan alternativt 7—9 pansarbåtar av mindre typ eller 6—8 av större typ. Emellertid stannar beredningen vid de lägsta siffrorna inom varje alternativ, alltså 6 mindre pansarbåtar eller 5 större, i båda fallen utom Sverige.

I strategiskt och taktiskt hänseende äro dessa siffror ej tillfredsställande, och beredningen synes själv ej heller hava varit främmande för en sådan uppfattning, fastän beredningen av sina ekonomiska kalkyler ansett sig hindrad att gå längre. Jag anser det emellertid nödvändigt, att åtminstone anskaffa den såsom ett synnerligen knappt minimum betecknade styrkan av pansarbåtar, Sverige däruti inberäknad, vilken anskaffning icke drager större kostnader, än landets bärkraft medgiver, enligt vad som framgår av finansministerns förut i dag gjorda uttalande..

Vad beträffar torpedfartygen, ansluter jag mig till den av beredningen föreslagna och av marinmyndigheterna tillstyrkta sammansättningen av 16 jagare samt undervattensbåtar, för vilka sistnämnda fartyg finnes närmare redogjort i förut omnämnda hemliga bilaga till detta protokoll.

Till den kustflotta om 8 pansarbåtar, 16 jagare samt undervattensbåtar, som av mig sålunda förordats, bör på grund av vad här förut blivit

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

sagt läggas ett erforderligt antal minfartyg och torde därvid med hänsyn till minvapnets utveckling och betydelse i det moderna sjökriget antalet böra sättas till 2.

Behovet av special- och trängfartyg samt båtar för kustflottan torde få omnämnas i annat sammanhang.

I en kustflotta av den omfattning, som jag nu föreslagit, bliver torpedfartygens andel i totala nybyggnadskostnaden för artillerifartyg, inberäknad Sverige, och torpedfartyg 30 %, vilken siffra väsentligen överstiger den, som enligt andra försvarsberedningens utredning gällde för perioden 1894—1903 eller 20'2 %. Därvid är dessutom att märka, dels att dessa 20'2 % avse hela flottan, således jämväl lokalförsvaret, där torpedvapnet är jämförelsevis kraftigare representerat än i kustflottan, dels att beredningen hänfört torpedkryssarna till torpedfartyg, under det att dessa fartyg fasthellre torde höra hänföras till artillerifartyg. Om i stället torpedkryssarna räknats såsom artillerifartyg, skulle nyssnämnda siffra, 20‘2 % för perioden 1894—1903, sjunka till 10'4 f. Emellertid bör härvid erinras, att just under ifrågavarande period samtliga torpedkryssarna nybyggdes.

Beredningen anför vidare att för perioden 1904—1913 torpedfartygens andel i totala nybyggnadskostnaden för artillerifartyg och torpedfartyg utgjorde 51*6 %, men tillägger att denna procentsiffra icke kan anses »fullt riktigt återgiva förhållandet mellan pansarfartygens och torpedfartygens verkliga anslagsbehov», enär de under perioden ifråga verkställda nybyggnaderna av pansarfartyg »uppenbarligen understeg det normala behovet för pansarbåtars byggande».

Om för denna procentberäkning endast medtagas de nybyggnader, vilka avsett kustflottan, ett beräkningssätt, som synes vara det rätta, då det gäller att utreda nybyggnadsförhållandena inom denna sjöstyrka, sjunker den angivna procenten väsentligt under 5l'e.

För min del anser jag emellertid, att denna procentsiffra icke kan tjäna till ledning vid prövning av frågan om den lämpliga proportionen mellan artillerifartygens och torpedfartygens anslagsbehov. Tv just under den angivna perioden hava samtliga undervattensbåtar, alla jagare utom en, ävensom största delen av de nuvarande torpedbåtarna blivit färdigbyggda, varigenom torpedvapnet kan sägas hava blivit till allra största delen uppsatt under denna period, medan däremot byggandet av pansarbåtar varit undanskjutet i avvaktan på utredning om lämplig pansarbåtstyp.

88 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Uttalanden av militära myndigheter.

Av andra försvarsberedningen förutsatt storlek hos lokalstyrkorna.

Lokalstyrkorna.

över lokalstyrkornas storlek, sammansättning och fördelning förefinnes uttalanden av bland andra chefen för marinstaben i plan den 18 oktober 1906 till flottans utveckling under åren 1908—1913, av marinförvaltningen och chefen för marinstaben i utredning den 7 juli 1908 angående flottans utveckling efter 1913 samt av chefen för marinstaben i utredning den 25 september 1913 angående flottans krigsberedskap in. in.

Det betänkande, som avgivits av 1901 års sjökrigsmaterielkoinmitté, torde vara det första, i vilket en bestämd åtskillnad göres mellan kustflottan å ena och lokalstyrkor å andra sidan.

Lokalstyrkorna skulle därvid fördelas till vissa skärgårdsområden och för deras styrkebehov, i vad angår olika slag av fartyg och dessas antal, framlade kommittén utförlig motivering och detaljerade beräkningar.

Andra försvarsberedningen har rörande detta spörsmål i det preliminära betänkandet uttalat, att svårighet framträtt för vinnande av en tillförlitlig utgångspunkt vid prövning av frågan om lokalstyrkornas lämpliga storlek och sammansättning, då nämligen dessa förhållanden sammanhänga med frågan om kustbefästningarna. Så snart planen för nybyggnader blivit slutbehandlad, hade det emellertid varit beredningens avsikt att upptaga frågorna om lokalstyrkornas organisation in. in.

Såsom framgår av vad förut under »allmänna synpunkter» blivit anfört, har beredningen förutsatt, att lokalstyrkornas behov av fartyg skulle — förutom genom de fartyg, som där redan finnas — tillgodoses genom överföring av fartyg från kustflottan efter i densamma uttjänad livslängd, men framhöll beredningen att mot 20-årsperiodens slut ett avsevärt tillskott i de årliga nybyggnadskostnaderna bleve erforderligt för anskaffning av torpedbåtar och undervattensbåtar för lokalförsvaret. Lokalstyrkornas storlek förutsattes sålunda i första hand bliva beroende på tillgången av materiel samt på de nybyggnads- och överföringsplaner m. in., som bleve utstakade för kustflottan. För beräkning av personalbehovet har emellertid beredningen preliminärt för år 1924 antagit en viss storlek för lokalstyrkorna, vilken återfinnes i förut omnämnda hemliga bilaga till detta protokoll. Med avseende på de platser, till vilka lokalstyrkorna böra avdelas, ansluter sig andra försvarsberedningen helt och hållet till vad kommittéer och militära myndigheter därom förut uttalat. Behovet av en sjöstyrka

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 60.

på Norrlandskusten, vare sig i form av en från kustflottan detacherad avdelning eller en självständig lokalstyrka, har uppmärksammats av 1901 års sjökrigsmaterielkommitté och sedermera vid upprepade tillfällen påpekats av militära myndigheter. Andra försvarsberedningen har också förordat förläggandet av en lokalstyrka till den tilltänkta replipunkten vid Härnösand.

Såsom jag redan förut under »allmänna synpunkter» framhållit, de- Departelar jag beredningens uppfattning att lokalstyrkorna böra tillgodoses genom överföring från kustflottan samt — huvudsakligen i tjugoårsperiodens se- rande. nare del — genom nybyggnad av torpedfartyg. Jag har även anfört, att vid nämnda tid måste tagas under övervägande, huruvida — med hänsyn till det ringa antal pansarbåtar, som vid 20-årsperiodens slut ännu icke passerat gränsen för livslängd i lokalstyrka — särskilda för lokalförsvaret avsedda artillerifartyg då borde anskaffas eller de nuvarande l:a kl. pansarbåtarna i stället borde kvarhållas utöver livslängden. I första hand blir emellertid tillgången på fartygsmateriel för lokalstyrkorna beroende av planerna för överföring från kustflottan.

Under hänvisning till vad jag nyss under rubriken »kustflottan» uttalat rörande det inbördes värdet av kustflotta och lokalstyrkor, finner jag den av beredningen preliminärt förutsatta storleken och sammansättningen av lokalstyrkorna för år 1924 i stort sett tillfredsställande. Beträffande de smärre avvikelser från det av beredningen preliminärt förslag, vilka jag anser böra vidtagas, anhåller jag att få hänvisa till nyssnämnda hemliga bilaga.

Den för 1924 sålunda föreslagna storleken av lokalstyrkorna kan emellertid icke, såsom redan förut framhållits, inom den för sjöförsvaret nu tänkta ramen bibehållas efter sagda år. Den härav betingade reduktionen i antalet pansarbåtar, som tilldelas nämnda styrkor, skulle, såsom ävenledes förut omnämnts, uppgå till 3.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1014. 1 samt. 30 käft. (Nr 60.) 12

90 KungI. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

Andra försvarsberedningens uttalande.

Kap. IV.

Nybyggnad, överföring och ^rangering av flottans fartyg.

Något definitivt förslag till ny byggnadsplan för kustflottan har av andra försvarsberedningen icke blivit framlagt.

I beredningens preliminära betänkande angående sjöförsvaret har emellertid under avdelningen rörande flottans personalstater framhållits behovet av en ökning av dessa stater under tiden till år 1924, och till grund för denna personalberäkning har bl. a. legat en av beredningen preliminärt antagen omfattning av de nybyggnader, vilka intill sagda tid borde vara avslutade. Av de för beredningen verkställda detalj beräkningarna rörande personalbehovet framgår att denna preliminärt avsedda nybyggnad intill ingången av år 1924 skulle omfatta antingen 3 pansarbåtar av större typ eller 4 av mindre typ samt i varje fall 4 jagare och ett mindre antal undervattensbåtar. Enär beredningen vidare utgått från, att den färdigbyggda kustflottan borde omfatta, förutom Sverige och Clas Fleming antingen 5 pansarbåtar av större typ eller 6 av mindre typ samt i varje fall 16 jagare och ett antal undervattensbåtar, skulle nybyggnaden under de 11 år, som sedermera återstå av den antagna 20-åriga omloppstiden för kustflottan, i vad angår pansarbåtar, komma att omfatta antingen 2 större eller 2 mindre dylika. Vad jagare beträffar skulle under ifrågavarande 11 år behöva byggas ej blott de 4, vilka återstå för att jämte nu befintliga 8 och de under 9-årsperioden byggda 4 utfylla det tilltänkta programmet, utan även ersättningar för de jagare, vilka under 11-årsperioden passera gränsen för livslängd i kustflottan, nämligen dels samtliga 8 nuvarande jagare, och dels de, vilka nybyggas intill ingången av år 1919, varvid sannolikt avsågs 2. Tillsammans skulle sålunda under 11-årsperioden byggas omkring 14 jagare. Slutligen skulle av undervattensbåtar behöva byggas dels det antal, som erfordrades för att utfylla programmet,

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

dels ersättning för den eller de, vilka färdigbyggts intill ingången av år 1919. Sammanfattas sålunda de slutsatser, som kunna dragas beträffande försvarsberedningens sannolika preliminära alternativ till nybyggnadsplan, erhålles följande resultat:

I fråga om antalet undervattensbåtar anhåller jag att få hänvisa till förut omnämnd hemlig bilaga till detta protokoll.

Andra försvar sbered ni ngen hade vidare för avsikt att, sedan begärda yttranden inkommit över de alternativ för byggande av krigsfartyg, som beredningen framställt och för vilka förut redogjorts, bestämma sin ståndpunkt i fråga om fartygstyperna och för sin del fixera nybyggnadsplan för flottan, varefter frågorna om lokalstyrkornas organisation, om materielreserv av krigsfartyg, om utrangeringsplan för föråldrade fartyg m. m. skulle upptagits till fortsatt handläggning.

Emellertid hade beredningen vid tidpunkten för avslutandet av sina arbeten icke hunnit utarbeta några definitiva förslag till dylika planer.

Jag delar fullständigt den av beredningen uttalade åsikten om den Departestora betydelsen av att, sedan nybyggnadsplan blivit fastställd, övriga ovannämnda planer jämväl bliva utarbetade, och detta ej minst på grund av yttrande. dessa planers inflytande på den erforderliga storleken av flottans bemanning och därav föranledda kostnader. Också komma i det följande att framläggas ej blott nybyggnadsplan utan även planer för överföring till lokalstyrka och materielreserv samt för ^rangering.

l:a kl. pansarbåtar, torpedfartyg och minfartyg.

Dessa fartygsslag behandlas här i ett sammanhang, enär de utgöra de klasser, inom vilka nybyggnad är avsedd att äga rum.

För att vidmakthålla en färdigbyggd kustflotta, sammansatt av 8 pansarbåtar, 16 jagare och 2 minfartyg samt det antagna antalet undervattens-

92 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

båtar, skalle med de livslängder, som i det föregående angivits, årligen behöva byggas i medeltal:

V20 av 8 pansarbåtar, d. v. s. 2/s pansarbåt;

V16 av 16 jagare, d. v. s. 1 jagare;

V20 av 2 minfartyg, d. v. s. V10 minfartyg; samt viss de! av ovan antydda antal undervattensbåtar.

Vad minfartygen vidkommer, är det tydligt, att eu sådan fördelning av nybyggnaden icke låter sig genomföra. Inom övriga fartygsslag låter detta visserligen sig göra; men att inom vart och ett av dem fördela nybyggnaderna fullständigt jämnt över den 20-åriga omloppsperioden vore riktigt endast under den förutsättningen, att kustflottan tillkommit genom jämnt fördelade nybyggnader. I annat fall är eu jämn fördelning inom varje särskilt slag av fartyg olämplig både ur militär och ekonomisk synpunkt; ur militär synpunkt emedan därigenom svaghetstillståndet hos de för närvarande minst väl tillgodosedda fartygsslagen skulle över hövan uttänjas, ur ekonomisk synpunkt emedan i så fall inom de nu bäst tillgodosedda fartygsslagen överföring från kustflottan till lokalstyrkorna måste ske, innan fartygen uppnått den härför antagna livslängden.

En plan för kustflottans nybyggnader måste därför uppställas med vederbörlig hänsyn till den nu befintliga kustflottan, och planen bör syfta mot jämn nybyggnad inom varje särskilt fartygsslag, endast i den mån så låter sig göra med bibehållande av fordran på att varje vapen blir vederbörligen tillgodosett och att nytillkomna vapen uppsättas så snart ske kan. För kustflottans del innebär detta, att artillerifartyg, övervattenstorpedfartyg och min fartyg måste vederbörligen tillgodoses var för sig och att undervattenstorpedfartyg av för kustflottan lämpad typ snarast anskaffas.

Om kryssare, undervattensbåtar och specialfartyg i detta sammanhang frånräknas, borde av flottans nuvarande fartyg, därest förut angivna livslängder tillämpas, endast följande för närvarande ingå i kustflottan, nämligen

av artillerifartyg: de 9 nyare pansarbåtarna;

av övervattenstorpedfartyg: alla 8 jagarna och 24 av de nyare torpedbåtarna; samt

av minfartyg: Clas Fleming.

Av flottans nuvarande 12 st. l:a kl. pansarbåtar äro nämligen de 3 äldsta, Svea, Göta och Thule, numera så föråldrade, att, ehuru ersättning för dem ej anskaffats, det icke längre kan försvaras att bibehålla

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

dem i kustflottan. Av övervattenstorpedfartyg finnas ytterligare 3 torpedbåtar, som icke passerat gränsen för tjänstetid i kustflottan, men dessa torde icke kunna avvaras i lokalstyrkorna. Och vad minfartvg beträffar är det ena av de nu befintliga, Edda, föråldrat.

Tillämpas på nu omhandlade fartyg de nyssnämnda livslängderna, visar det sig, att av dessa fartyg följande antal pansarbåtar, jagare, torpedbåtar och minfartyg borde hava utgått ur kustflottan vid nedannämnda tider inom den tilltänkta 20-åriga omloppsperioden, nämligen:

vid första periodens början (1915):

3 pansarbåtar; och

1 minfartyg;

vid första periodens slut (1919) ytterligare:

3 pansarbåtar; och

1 jagare;

vid andra periodens slut (1924) ytterligare:

5 pansarbåtar;

2 jagare; och

7 torpedbåtar; samt

vid tredje periodens slut (1929) ytterligare:

1 pansarbåt;

5 jagare; och 1 7 torpedbåtar.

Frånsett minfartyget Clas Fleming, borde alltså samtliga nu färdiga fartyg redan vid tredje periodens slut hava utgått ur kustflottan.

Att så måste bliva förhållandet med övervattenstorpedfartygen är tydligt, emedan livslängden i kustflottan för dylika fartyg med endast 1 år överstiger den sammanlagda längden av dessa tre perioder och därjämte icke något övervattenstorpedfartyg bliver färdigbyggt under det år (1914), som närmast föregår den första periodens första år.

Att under den tredje femårsperioden endast eu pansarbåt och under den f järde perioden icke någon sådan kvarstår i kustflottan, är åter den naturliga följden av att under perioden 1905—1909 endast en pansarbåt, och under perioden 1910—1914 ingen sådan färdigbyggts.

Under antagande att kustflottan i sinom tid skall omfatta 8 pansarbåtar av ny typ i ersättning för flottans nuvarande 12 st. l:a kl. pansarbåtar, bör tydligen var och en av dessa senare successivt ersättas genom 2/a ny pansarbåt. Under förutsättning vidare att kustflottan i sinom

94 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

tid skall omfatta 16 jagare av ny typ i ersättning för nuvarande 8 jagare och 24 torpedbåtar, bör tydligen var och en av de nuvarande jagarna successivt ersättas genom 1 jagare av ny typ och var och en av torpedbåtarna genom 73 jagare av ny typ.

Skulle kustflottans ^byggnadsplan fullständigt ansluta sig till överföring till lokalstyrkor av den nuvarande kustflottans fartyg vid tidpunkter, som betingas av de antagna livslängderna, borde nybyggnaderna rätteligen så bedrivas, att vid de olika femårsperiodernas slut följande fartyg funnes färdiga såsom ersättning för dem, vilka passerat gränsen för livslängd i kustflottan, nämligen:

vid första periodens slut (1919):

4 pansarbåtar (inberäknat Sverige);

1 jagare; och 1 min fartyg;

vid andra periodens slut (1924) dessutom:

37a pansarbåt; och 473 jagare; samt

vid. tredje periodens slut (1929) dessutom:

2/3 pansarbåt; och 102/3 jagare.

Under fjärde perioden hinna vidare de torpedfartyg passera gränsen för tjänstetid i kustflottan, vilka färdigbyggts under de första åren av första perioden, i följd varav under fjärde perioden sålunda borde färdigbvggas:

J OO

1 jagare.

Eftersom vid första periodens slut halva antalet nuvarande l:a kl. pansarbåtar på grund av sin ålder icke längre bör tillhöra kustflottan, torde det vara oundgängligen nödvändigt, att halva antalet pansarbåtar av ny typ vid samma tid hunnit färdigbyggas, detta desto mera som flottans pansarbåtsmateriel på grund av länge uppskjuten förnyelse måste betraktas såsom den relativt svagaste delen av våra sjöstridskrafter. Nybyggnaden under perioden måste därför förutom Sverige omfatta 3 pansarbåtar. Såsom närmare framgår av vad jag i det följande under avdelningen »sjöförsvarets kostnad» kommer att anföra, torde det, för att nybyggnadsanslaget icke må bliva allt för ojämnt, bliva erforderligt att under andra perioden begränsa ’ antalet nybyggda pansarbåtar till 2 och i stället öka antalet till 1 under vardera^ av de båda återstående perioderna.

95 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjöss hava framhållit önskvärdheten av att kustflottans torpedbåtar så fort ske kan ersättas av jagare. Med hänsyn härtill och i betraktande av att några spaningsfartyg icke föreslås till nybyggnad, vore det högeligen önskvärt, att antalet under första perioden nybyggda jagare bleve så stort, att kustflottan vid periodens' slut komme att omfatta 3 fulltaliga jagaredivisioner. Ett sådant påskyndande av jagarebygget torde emellertid avekonomiska skäl icke låta sig genomföra, dock bör under första perioden i stället för 1 jagare byggas 2 dylika, och detta så mycket mera, som avhänsyn till lokalstyrkornas behov antalet torpedbåtar i kustflottan föreslagits att redan nu minskas med 2. Genom sådan nybyggnad skulle dessutom kustflottans ena jagaredivision vid periodens slut komma att bliva sammansatt uteslutande av fartyg, försedda med turbinmaskineri. Det förhållandevis ringa antal jagare, som sålunda vid denna tid kommer att ingå i kustflottan, må i viss män kunna anses kompenserat genom den förstärkning av torpedbestyckningen å flottans nuvarande jagare, varom jag i det följande kommer att yttra mig. Under andra, tredje och fjärde perioderna torde en mindre jämkning av jagarebygget böra företagas för att i sin män bidraga till utjämnande av anslagsbeloppen.

Ekonomiska skäl föranleda slutligen, att byggandet av- ett nytt minfartyget måste uppskjutas till den tredje perioden, på grund varav minfartyget Edda, ehuru redan nu föråldrat, måste kvarhållas i kustflottan till nyssnämnda tid.

Med ovan angivna jämkningar skulle den generella nybyggnadsplanen för kustflottan vid sidan av nu under byggnad varande fartyg komma att omfatta färdigbyggande av följande antal fartyg (förutom undervattensbåtar):

första perioden:

3 pansarbåtar; och

2 jagare:

andra perioden:

2 pansarbåtar; och

4 jagare;

tredje perioden:

1 pansarbåt;

8 jagare; och

1 minfartyg; samt

' Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

fjärde perioden:

1 pansarbåt; och

2 jagare; samt, såsom ersättning för de under första perioden byggda, ytterligare 2 jagare;

eller således tillsammans:

7 pansar båtar;

18 jagare; och 1 minfartyg.

Vad nybyggnadsplanen för kustflottans undervattensbåtar vidkommer, anhåller jag att få hänvisa till förut omnämnda hemliga bilaga till detta protokoll. Av denna framgår, att tyngdpunkten i nybyggnaden av de för kustflottan avsedda undervattensbåtarna förlagts till första och andra perioderna; detta med hänsyn till den stora betydelsen av, att kustflottan snarast möjligt tillföres undervattensbåtar av kraftig och verkligt sjögående typ. Av sådan nybyggnad följer, att ersättning under fjärde perioden måste byggas för de under första perioden färdigbyggda undervattensbåtarna.

Givet är, att nybyggnadernas omfattning under de senare perioderna icke nu bör eller ens kan definitivt bestämmas, enär allt för många härpå inverkande omständigheter kunna undergå förändringar och nya förhållanden kunna tillkomma. Den angivna nybyggnaden under de tre senare perioderna kan fördenskull endast avse att tjäna till ledning vid bedömandet av frågan, huru planen skulle kunna genomföras.

I det föregående har angivits, hurusom av andra försvarsberedningens personalberäkningar framgår den nybyggnad, som av beredningen preliminärt avsetts böra äga rum intill år 1924. Jämföres denna nybyggnad med av mig i det föregående framlagda generella plan för nybyggnad intill utgången av samma år, visar det sig att den sistnämnda omfattar 5 pansarbåtar av Sveriges typ, medan beredningen avsett antingen 4 pansarbåtar av s. k. mindre typ eller 3 pansarbåtar av s. k. större typ, varjämte den nu föreslagna nybyggnaden med 2 jagare och ett visst antal undervattensbåtar överstiger det antal fartyg av dessa slag, som beredningen avsett.

De 26 torpedbåtar, vilka för närvarande ingå i kustflottan, äro alla av l:a klass. De tio älsta av dessa äro bestyckade med 38 cm. torpedtuber, alla övriga med 45 cm. tuber. Enligt förut framställt förslag skulle antalet av kustflottans torpedbåtar nu minskas från 26 till 24. Härigenom skulle emellertid fortfarande 8 av kutsflottans l:a kl. torpedbåtar komma att vara bestyckade med 38 cm. tuber. Med hänsyn till de på senare år betydligt ökade fordringarna på torpedernas skottvidd och sprängladdning

97 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

kunna för tuber av denna kaliber avsedda torpeder icke längre betraktas tidsenliga vid användande i öppen sjö. Då flottans nyare 2:a kl. torpedbåtar äro bestyckade med 45 cm. tuber och i avseende å sjövärdigheten icke nämnvärt underlägsna de äldre l:a kl. båtarna, synes det riktigt att nu utbyta de 8 av kustflottans l:a kl. torpedbåtar, vilka äro bestyckade med 38 cm. torpeder, mot 8 av lokalstyrkornas nyaste, med 45 cm. tuber bestyckade 2:a kl. torpedbåtar. Mot en sådan förändring i kustflottans sammansättning hava marinmyndigheterna i de yttranden, som den 2 sistone april infordrats rörande den tilltänkta nybyggnadsplanen m. m., icke haft något att erinra. Kustflottans torpedbåtar skulle då lämpligen fördelas i 2 flottiljer, vardera om 3 divisioner å 4 båtar. Varje flottilj skulle omfatta 2 divisioner l:a kl. båtar och 1 division 2:a kl. båtar, och skulle vardera flottiljen successivt ersättas genom 1 division jagare.

Hela antalet torpedbåtar uppgår för närvarande till 31 av baki. och 22 av 2:a kl. eller tillsammans 53. De 8 äldsta 2:a kl. torpedbåtarna äro emellertid föråldrade och hava redan år 1915 passerat gränsen för livslängd i lokalstyrka. De böra därför redan nu överföras till vedettbåtar. Av de återstående torpedbåtarna skulle, med den sammansättning av kustflottan, som ovan angivits, återstå 15 av l:a kl. och G av 2:a kl. eller tillsammans 21 för användning i lokalstyrkorna, vilket ungefär motsvarar behovet i dessa sjöstyrkor för närvarande. Vid tidpunkten för uppsättandet av Härnösandsavdeluingen ökas behovet, men har samtidigt tillgången på övervattenstorpedfartyg för dessa styrkor i motsvarande grad ökats genom överföring av jagare från kustflottan. Någon nybyggnad av övervattenstorpedfartyg för lokalförsvaret är således för närvarande icke behövlig.

De torped- och vedettbåtar, vilka ännu äro bestyckade med äldre kulsprutor, höra utbyta denna bestyckning mot 37 mm. kanoner, varav tillgång torde kunna beredas genom utrangering av äldre fartyg.

Överföringen av fartyg från kustflottan till lokalstyrkor måste, sedan nybyggnadsplanen fastställts, ske i anslutning till denna plan. Detta föranleder vissa avvikelser från den i det föregående angivna överföringen, vilken betingades uteslutande av fartygens livslängd. Den detaljerade överföringsplan, som genom dessa jämkningar framkommer, måste dessutom närmare regleras av tidpunkten för varje särskilt fartygs färdigbyggande under 20-årsperioden och torde därför icke kunna i detalj nu bestämmas. Men enär av nybyggnadsplanen framgår, huru många fartyg, som skola vara färdigbyggda vid slutet av varje femårsperiod, kan även bestämmas, huru många och vilka fartyg, som vid sagda tid böra hava överförts till lokalstyrkorna. Denna generella överföringsplan till lokalstyrkor visar sig sålunda (frånsett undervattensbåtar) få följande omfattning och gestaltning:

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1014. 1 sand. 30 höft {Nr 60.) 13

98 Kungl. Majds nåd. proposition nr 60.

under första perioden (förutom Svea, Göta och Thule):

3 pansarbåtar (Oden, Thor, Niord); och 2 jagare (Mode, Magne);

under andra perioden:

4 pansarbåtar (Dristigheten, Äran, Wasa, Tapperheten); och 12 torpedbåtar (Iris, Thetis, Spica, Astrea, N:r 5, b, 9, 10, 11, 12,

14 och 15);

under tredje perioden:

2 pansarbåtar (Manligheten, Oscar II);

4 jagare (Wale, Ragnar, Sigurd, Vidar); och

12 torpedbåtar (Antares, Arcturus, Altair, Argo, Castor, Pollux, Polaris, Perseus, Regulus, Rigel, Vega, Vesta); samt,

under fjärde perioden:

4 jagare (Hugin och Munin samt ersättningarna för Mode och Magne).

Därjämte utgår minfartyget Edda under tredje perioden ur kustflottan men ingår ej i lokalstyrka.

På grund av ovannämnda överföring till lokalstyrkor och i anslutning till vad jag i det föregående anfört beträffande lokalstyrkornas alternativa storlek, skulle av här ifrågavarande fartygsslag (frånsett undervattensbåtar) följande fartyg vid nedanstående tider utgå ur lokalstyrkorna, nämligen:

vid första periodens början:

torpedbåtarna N:r 1, 2, 3, 4, 71, 73, 75 och 77;

under första perioden: pansarbåten Svea;

under andra perioden:

pansarbåtarna Göta, Thule och Oden; och

torpedbåtarna Gondul, Gudur, Komet, Blixt, Meteor, Stjerna, Orkan, Bris, Vind, N:r 79, 81, 83 och 85;

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

under tredje perioden:

pansarbåtarna Thor och Niord; jagarna Mode, Magne och Väte; och

torpedbåtarna Virgo, Mira, Orion, Sirius, Kapella, Plejad, N:r 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 14 och 15; samt

under fjärde perioden: eu l:a kl. pansarbåt; jagarna Ragnar, Sigurd och Vidar; och

torpedbåtarna Iris, Thetis, Spica, Astrea, Antares, Arcturus, Altair, Argo, Castor, Pollux, Polaris och Perseus.

Med i det föregående nämnd minskning av lokalstyrkorna efter år 1924 komma under tredje och fjärde perioderna dessutom att utgå tillsammans 3 st. l:a kl. pansarbåtar av Dristighetens och Arans typer.

2:a och 3:e kl. pansarbåtar.

Flottans samtliga 2:a och 3:e kl. pansarbåtar hava för länge sedan överskridit den högsta livslängd, som angivits för något fartygsslag i kustliotta och lokalstyrkor, i det att innevarande år det yngsta av dessa fartyg är 39 år gammalt och det äldsta 49. På grund av artilleriets utveckling även på mindre fartyg, såsom jagare in. fl., hava på de sista åren dessa fartygs användbarhet för lokalförsvaret nedsatts. Särskilt är detta fallet med 3:e kl. pansarbåtarna. Då ekonomiska skäl icke medgiva ett omedelbart nybyggande av med modern bepansring försedda dylika fartyg, och då under 20-årsperioden ett avsevärt antal av flottans nuvarande l:a kl. pansarbåtar övergår till lokalstyrkorna, torde emellertid någon nybyggnad av mindre, uteslutande för lokalförsvaret avsedda pansarbåtar för närvarande icke böra ifrågasättas.

Ehuru antalet för lokalstyrkor disponibla l:a kl. pansarbåtar under de närmaste åren icke räcker till att fylla behovet av artillerifartyg i samtliga lokalstyrkor, torde i betraktande av 3:e kl. pansarbåtarnas nedsatta stridsvärde några sådana icke längre böra ingå i Stockholmseskadern.

Sedan under andra perioden en del överföringar skett, kunna den återstående 3:e kl. pansarbåten och en av 2:a kl. pansarbåtarna utgå ur lokalstyrkorna; varemot de återstående två 2:a kl. pansarbåtarna måste kvarhållas i lokalstyrka för positionsförsvar under hela 20-årsperioden.

Kryssare.

Flottans kryssare bestå för närvarande av 1 pansarkryssare och 5 torpedkryssare.

100 Kungl. MajUs nåd. proposition nr 60.

Av dessa torde pansarkryssaren Fylgia fortfarande lämpa sig- för spaningstjänsten. Den torde därför böra tillsvidare bibehållas i kustflottan.

Torpedkryssarna torde däremot icke längre lämpa sig för spaningstjänst, huvudsakligen på den grund, att främmande makters lätta kryssare i avseende på såväl fart som anfalls- och försvarsmedel utvecklats till typer, vida starkare än torpedkryssarna.

Såsom i det föregående anförts, lägga emellertid ekonomiska hänsyn för närvarande hinder i vägen för nybyggnad av spaningsfartyg.

Ehuru torpedkryssarna således icke längre böra beräknas användbara för spaningstjänsten, torde de likväl under den ifrågavarande 20-årsperioden vara synnerligen välbehövliga för andra ändamål, varom redogörelse lämnas under avdelningen »specialfartyg».

Under 20-årsperioden kommer icke någon av flottans kryssare att utgå ur lokalstyrkorna.

Specialfartyg.

Tender.

För vissa signalerings- och bevakningsändamål m. m. är ett mindre fartyg av kryssaretyp nödvändigt för kustflottans pansarbåtar såsom tender. Härtill hava hittills använts torpedkryssare, och enligt vad av andra försvarsberedningens personalberäkningar framgår, har beredningen även ansett, att en torpedkryssare i sitt nuvarande skick fortfarande bör användas för denna tjänst, vilket även jag finner vara lämpligt.

Flotti Ij ch efsfar ty g.

I kustflottan ingående torpedbåtsflottiljer bestå av ett antal torpedbåtar samt ett flottilj chefsfartyg. Detta senare utgöres av ett fartyg av kryssaretyp. Flottilj chefsfartygets uppgift är att dels bilda stöd åt torpedbåtarna gent emot angrepp av jagare eller liknande fartyg, dels utföra sådan bevaknings-, utkiks- och signaleringstjänst, som icke kan verkställas av torpedbåtarna. För att kunna fylla ovanstående uppgifter måste flottilj chefsfartyget besitta sjöduglighet samt vara försett ej blott med artilleribestyckning och strålkastare, så att det må kunna upptaga strid mot fientliga jagare eller liknande fartyg, utan även med lämplig signalrigg och kraftig gnistsignalapparat.

101 Kunyl. Maj:t$ nåd. proposition nr SO.

Såsom flottilj chefsfa rtyg hava hittills använts torpedkryssare. Enligt vad av andra försvarsberedningens personalberäkningar framgår, har beredningen ansett, att torpedkryssare i deras nuvarande skick även framdeles höra användas för denna tjänst, vilket jag likaledes finner vara lämpligt.

I den mån kustflottans torpedbåtsflottiljer komma att ersättas av jagaredivisioner, behöva emellertid torpedkryssare ej längre användas såsom flottilj chefsfartyg, enär jagarna själva torde vara i stånd att lika väl som torpedkryssarna fylla de ifrågavarande uppgifterna; dessa torpedkryssare kunna då disponeras för annat ändamål.

För i lokalstyrkor ingående torpedbåtsflottiljer skulle flottilj chefsfartyg även vara önskvärda, men är behovet här mindre skarpt framträdande, och alldenstund torpedkryssarna äro behövliga jämväl för andra ändamål, har något sådant fartyg icke kunnat avses för detta behov.

Depåfartyg för undervattensbåtar.

Beträffande donna materiel anhåller jag att få hänvisa till förut omnämnda hemliga bilaga till detta protokoll.

Depåfartyg för flygbåtar.

I sådana lokalstyrkor, vilkas verksamhetsfält hava betydlig utsträckning, är det nödvändigt, att däri ingående flygavdelning göres rörlig. Den personal, som skall bemanna flygbåtarna, ävensom den för materielens tillsyn erforderliga personalen måste fördenskull beredas inkvartering på ett fartyg. Detta bör vara bestyckat, på det att icke lokalstyrkan själv må allt för mycket bindas av omsorgen om den flyttbara flygbasens och depåfartygets skydd.

Till depåfartyg för flygavdelning kan lämpligen avses fartyg av kanonbåtstyp, och torde härtill flottans nuvarande kanonbåtar lämpa sig, under förutsättning att bestyckningen moderniseras samt en mindre verkstad anordnas.

Nu nämnda behov kan tillsvidare icke anses föreligga för någon annan lokalstyrka än Stockholmseskadern, och torde kanonbåten Skagul lämpa sig för uppdraget i fråga. Någon ombyggnad av fartyget är härför ej erforderlig, men dess nuvarande bestyckning bör ersättas med 2 st. 12 cm. k. av modern typ, varav tillgång finnes.

Andra försvarsberedningen hade, när dess arbete upphörde, icke framlagt något förslag rörande depåfartyg för flygbåtar.

102 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Kanonlåtar.

Flottans nuvarande kanonbåtar äro till antalet 5, nämligen Disa, Rota, Skagul, Skuld och Svensksund.

Av dessa äro de fyra förstnämnda mycket föråldrade, i följd varav de icke längre kunna påräknas vara användbara såsom kanonbåtar.

Rota och Disa hava under en följd av år använts för sjökarteverkets räkning för sjömätningsarbeten under fredstid, vartill de allt fortfarande lämpa sig. Dessa fartyg böra därför överlämnas till sjökarteverket.

I förut nämnd hemlig bilaga till detta protokoll har jag föreslagit, att Skuld och Svensksund skola tagas i anspråk såsom depåfartyg för undervattensbåtar, den förstnämnda efter ombyggnad i ungefärlig likhet med ombyggnaden av depåfartyget Skäggald.

Enligt vad ovan blivit framhållet, bör Skagul disponeras såsom depåfartyg för flygbåtar.

Flottans samtliga kanonbåtar finna sålunda användning för särskilda ändamål. Av förutnämnda hemliga bilaga framgår emellertid, att ett stort behov av kanonbåtar föreligger, vilket vid mobilisering bör fyllas genom förhyrning eller rekvisition av såsom hjälpkanonbåtar lämpliga fartyg enligt vederbörliga mobiliseringsplaner.

I den mån till lokalstyrkor överförda jagare utgå ur dessa styrkor, minskas behovet av hjälpkanonbåtar, därigenom att dessa jagare efter slutad livslängd såsom jagare kunna kvarhållas såsom kanonbåtar, vilket icke torde föranleda några omändringsarbeten eller kostnader.

Trängfartyg.

Sjömätnings fartyg.

För vissa i samband med militärleder och militär sjömätning stående arbeten äro vid mobilisering tvenne sjömätningsfa-rtyg erforderliga i de rustade sjöstyrkorna. Härtill böra lämpligen avses sjökarteverket tillhörande fartyg.

Verkstadsfartyg.

Flottans nuvarande verkstadsfartyg Blenda saknar en del av de för ett verkstadsfartyg erforderliga maskinerna m. m., i följd varav det icke utan avsevärda kostnader kan göras fullt dugligt för sitt ändamål. Sedan kustflottan utrustats med depåfartyg för undervattensbåtar, bliver emellertid behovet av verkstadsfartyg för kustfiottan mindre framträdande; anskaffandet av ett dylikt torde därför kunna uppskjutas, till dess genom för-

Kung], Maj:ts nåd. proposition nr 00.

säljning av utrangerade fartyg medel bliva disponibla för inköp och inredande av ett härför lämpligt fartyg. Detta torde kunna ske under andra perioden. Blenda torde dock tillsvidare erfordras för Stockholms varvs fredsbehov i stället för den föråldrade Rån, vårföre verkstadsfartyget torde böra bibehållas ännu någon tid.

Lasaretts fartyg.

Vid mobilisering erfordras i kustflottan två lasarettsfartyg, av vilka flottan äger ett, nämligen Verdande. Lasarettsinredningen är i behov av utvidgning, men då ekonomiska skäl för närvarande icke medgiva någon sådan, torde fartyget tillsvidare böra bibehållas i kustflottan i sitt nuvarande skick.

För det andra lasarettsfartyget är sörjt på frivillighetens väg, i det att Svenska föreningen Röda Korset förbundit sig, att vid mobilisering ställa ångfartyget Öresund, försett med vederbörlig lasarettsutrustning, till flottans förfogande såsom hjälplasarettsfartyg.

Dykerifartyg, isbry tarf artyg, sjuktransportfartyg, transportfartyg och

vattenfartyg.

Vid mobilisering anskaffas samtliga dessa fartyg genom förhyrning eller rekvisition enligt vederbörliga mobiliseringstabeller.

Övningsfartyg m. fl.

Under förutsättning att ovan angivna dispositioner vidtagas med flottans fartyg, torde för ångfartygen Rån, Alfhild, Gunhild och Kåre någon användning ej längre förefinnas.

Av övningsfartygen för skeppsgossar är Najaden 17 och Jarramas endast 14 år gammalt och båda i gott stånd, i följd varav någon ersättningför dessa fartyg icke bliver erforderlig under 20-årsperioden. De återstående, Gladan och Falken, äro visserligen betydligt äldre, nämligen det förra 57 och det senare 37 år. Gladan har emellertid nyligen undergått grundlig reparation. Någon ersättning för dessa fartyg torde sannolikt icke behöva ifrågakomma förrän eventuellt under 20-årsperiodens senare del.

Logementsfartyget Freja, som är det nyaste av flottans logementsoc.h kasärnfartyg, är behövligt för mineringsskolans övningar in. in.

104 Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Logementsfartygen Saga, Vanadis och Stockholm samt kasärnfartygen Norrköping och Eugenie äro fortfarande behövliga, intill dess ökat kasärnutrymme kan vinnas för flottans personal.

Nu nämnda fartyg äro uteslutande avsedda för fredsbehov.

Båtar och pråmar.

Flygbåtar.

Beträffande flygväsendets betydelse och användbarhet för sjöförsvaret samt den omfattning, som bör givas detsamma, anhåller jag att få hänvisa till förut nämnda hemliga bilaga till detta protokoll.

Av densamma framgår, dels att på teknikens nuvarande ståndpunkt såväl luftskepp som flygmaskiner äro erforderliga för flottans räkning men att, såsom även andra försvarsberedningen framhållit, av ekonomiska skäl någon anskaffning av luftskepp för närvarande icke bör ifrågakomma, dels att, såsom likaledes beredningen funnit, en flygflotta, bestående av flygbåtar, bör anskaffas, men att ekonomiska skäl föranleda, att dennas omfattning inom den närmaste tiden bör begränsas till 6 flygbåtar, sammansatta i 3 flygavdelningar, varav 2 borde avses för Stockholms station och den tredje för den örlogsdepå vid Härnösand, vars upprättande jag i det följande kommer att föreslå.

Andra försvarsberedningen ansåg sig på sakernas dåvarande ståndpunkt icke kunna framlägga definitivt förslag rörande flygflottans organisation, men av det preliminära betänkandet framgår beträffande anskaffningen av flygfartyg, dels att beredningen tänkt sig en nyanskaffning av en flygbåt om året, dels att flygbåtsavdelningen vid Härnösand ansetts böra uppsättas först sedan örlogsdepån vid denna plats blivit färdig.

Några definitiva uppgifter rörande den livslängd, som i främmande mariner beräknas för flygbåtar, hava ej kunnat erhållas, men torde dock kunna antagas, att man i regel ej räknar med längre tid än 2 ä 3 år. Anledningen härtill är den högst betydliga slitning, för vilken båtarnas motorer och övriga materiel är utsatt, samt den snabba utveckling, som detta vapen fortfarande är underkastat. Med en omfattning på flygflottan av 6 båtar skulle en nyanskaffning av endast en båt om året motsvara en livslängd av 6 år. Jag finner denna livslängd för lång, framför allt som hänsyn måste tagas till, att flygningen är förenad med ständig och stor livsfara samt att i följd härav det ej torde vara riktigt att härvid använda mycket sliten och följaktligen mindi'e pålitlig materiel.

105 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

På grund därav anser jag, att flygbåtarnas livslängd tillsvidare icke bör sättas längre än till 3 år, varav följer att den årliga nyanskaffningen bör omfatta 2 båtar. Efter den 3-åriga tjänstetiden böra emellertid så många flygbåtar kvarhållas såsom materiel reserv, att eu båt må kunna härtill avses inom varje flygbåtsavdelning.

Flottan äger för närvarande 4 flygbåtar, av vilka 3 inköpts år 1913 för medel, som erhållits från den Björkqvistska nationalinsamlingen till försvarets stärkande, samt eu år 1914. En av de 3 förstnämnda är emellertid ej fullt lämplig, vilket beror därav att medlens omfattning endast medgåvo att av denna båt själva flygkroppen nyanskaffades, under det att för drivkraft en äldre motor måste tillgripas. Denna flygbåt är därjämte, i olikhet med flottans övriga flygbåtar, blott ensitsig; och enär sålunda någon observationsoffieer icke kan medfölja å flygbåten, lämpar den sig icke för spaningstjänsten. Den fjärde båten inköptes vid Svenska aviatikbolagets likvidation, vårföre den kunde erhållas för det ringa priset av 10,000 kronor, men båten var vid inköpet ej ny. För båda de sistnämnda båtarna bör därföre hel livslängd ej beräknas.

Med en jämn nyanskaffning av 2 båtar om året med början innevarande år skulle flygflottan komma att redan detta år omfatta det erforderliga antalet av 6 fullgoda båtar. Härigenom kommer visserligen den för Härnösand avsedda flygavdelningen att uppsättas, innan örlogsdepån därstädes blivit färdig och sålunda innan några av flottans fartyg blivit permanent dit förlagda. Det är emellertid av mycket stor betydelse, att flygspaning kan utföras från Norrlandskusten, och då vid mobilisering en flygavdelning kan stationeras på lämplig punkt av denna kust, utan att befästningar finnas därstädes, synes mig organiserandet a\ ifrågavarande flygavdelning varken behöva eller böra uppskjutas.

Den här föreslagna organisationen av flygväsendet torde icke kunna sägas vara mycket omfattande, särskilt dä hänsyn tages till den stora anskaffning av flygfartyg, som under senare år ägt rum inom grannstaternas mariner.

Vedettbätar.

Såsom framgår av förut nämnda hemliga bilaga till detta protokoll, är för samtliga sjöstyrkor ett betydande antal med artilleribestyckning in. in. utrustade vedettbätar erforderligt, huvudsakligen för förrättande av minsvepningstjänst.

Alldenstund ett antal vedettbätar redan under fredstid är behövligt för ett flertal ändamål, för vilka båtmateriel eljest måste förhyras, böra torpedbåtar, vilka passerat gränsen för livslängd i fokalstyrka, såsom hittills, Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 höft. (Nr 60.) 14

106 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

avses för denna tjänst, vartill de väl lämpa sig. Tillgången på sådana båtar medgiver dock icke att tillgodose hela antalet vid mobilisering behövliga bestyckade vedettbåtar, vilket för övrigt ur ekonomisk synpunkt vore olämpligt. Antalet vedettbåtar bör därför begränsas till 20, och bör återstoden av behovet vid mobilisering fyllas genom hjälpvedettbåtar, bestående av bogserbåtar, förhyrda eller rekvirerade i enlighet med vederbörliga mobiliseringstabeller.

För bevakningstjänst i vissa skärgårdsområden äro ytterligare en del snabbgående vedettbåtar nödvändiga, vilket behov hittills tillgodosetts genom förhyrning eller rekvisition av bogserbåtar vid mobilisering. Sedan emellertid motorbåtarna numera nått en betydande utveckling och blivit synnerligen lämpliga för ifrågavarande ändamål, böra sådana båtar framdeles härför avses. Anledning finnes antaga, att behovet av dessa hjälpvedettbåtar, vilka icke kunna beräknas bära bestyckning av kanon och på grund härav benämnas hjälpvedettbåtar typ II, till skillnad från de förhyrda bestyckade vedettbåtarna, vilka benämnas hjälpvedettbåtar typ I, helt och hållet kan fyllas på frivillighetens väg. Utredning av denna fråga pågår inom marinstaben.

Pråmar.

För sjöstyrkornas behov är vid mobilisering ett antal pråmar erforderligt för transporter av olika slag in. in. Behovet är avsett att fyllas genom förhyrning eller rekvisition i enlighet med vederbörliga rnobiliseringstabeller.

Materielreserv.

För att flottans krigsberedskap vid eventuella skador eller förluster av fartyg såvitt möjligt må förbliva oförminskad och dess övningar icke må rubbas under den tid, som förflyter intill dess skadan må hava reparerats eller förlusten gottgjorts, bör av de fartyg, som utgått ur sjöstyrkorna, en materielreserv hållas tillgänglig, på vilken det skadade eller förlorade fartygets besättning embarkerar och fortsätter sin utbildning. Under krigstid användes rnaterielreserven för utbildning av ersättningspersonal samt för att, ersätta skadade eller förlorade fartyg, från vilka besättningen eller delar därav räddats.

Materielreserven torde tillsvidare böra omfatta pansarbåtar samt övervattenstorpedfartyg.

Såsom materielreserv för pansarbåtar kan med tillämpning av förut omförmälda generella nybyggnads- och överföringsplaner intill senare delen

Kungl. Majds nåd. proposition nr 60. 107

av andra perioden avses 3 st. 3:e kl. pansarbåtar och därefter 2 st. l:a kl. pansarbåtar.

Med efter år 1924 förminskade lokalstyrkor ökas materielreserven under de båda sista perioderna med 3 st. l:a kl. pansarbåtar.

Såsom materielreserv för övervatlenstorpeclfartyg torde kunna användas dels till kanonbåtar överförda jagare, dels till vedettbåtar överförda torpedbåtar. För det fall att sådan materielreserv vid mobilisering behöver tagas i anspråk, ersättas dessa fartyg av hjälpkanonbåtar och hjälpvedettbåtar. Enligt överföringsplanen uppkommer tillgång på sålunda överförda jagare under tredje perioden och på överförda torpedbåtar vid första periodens början.

Vad angår materielreserv för undervattensbåtar, torde beslut böra fattas först framdeles, då tillräcklig erfarenhet kunnat vinnas rörande slitning och underhåll av dylika fartyg.

Utrangering av föråldrad materiel.

Med tillämpande av här förut angivna planer för nybyggnad och överföring kan, sedan för materielreserv och såsom kanonbåtar eller vedettbåtar erforderliga fartyg och båtar frånräknats, följande materiel, förutom undervattensbåtar och flygbåtar — utrangeras vid nedan angivna tider, nämligen:

under första perioden: l:a kl. pansarbåten Svea;

3:e kl. pansarbåtarna Ulf, Berserk och Sölve; samt ångfartygen Rån, Alfhild, Gunhild och Kåre;

under andra perioden:

l:a kl. pansarbåten Göta;

2:a kl. pansarbåten John Ericsson;

3:e kl. pansai-båtarna Gei’da, Hildur, Folke och Björn; samt torpedbåten N:r 1;

under tredje perioden:

l:a kl. pansarbåtarna Thule och Oden; minfartyget Edda; depåfai-tyget Skäggald; samt

108 Kungl. Maj:fn nåd. proposition nr SO.

torpedbåtarna Gondul, Gudur, Komet, Blixt, Meteor, Stjärna, Orkan, Bris, Vind ävensom N:r 2, 3, 4, 71, 73, 75 och 77;

under fjärde perioden: l:a kl. pansarbåten Thor eller Niord;

torpedbåtarna Virgo, Mina, Orion, Sirius, Kapella, Plejad ävensom N:r 79, 81, 83, 85, 7 och 8; samt

dessutom eventuellt under 2O-årsperioden:

kanonbåten Svensksund; verkstadsfartyget Blenda;

logementsfartygen Saga, Vanadis och Stockholm; kasärnfartygen Norrköping och Eugenie; samt skeppsgossebriggarna Gladan och Falken.

Därest pansarbåten Tapperheten icke kan bärgas, torde jämkningar böra vidtagas i denna utrangeringsplan.

Beträffande utrangering av undervattensbåtar anhåller jag att fä hänvisa till förut nämnda hemliga bilaga till detta protokoll.

Utrangerade fartyg och båtar böra försäljas, sedan från dem avlägsnats dels sådan materiel, som fortfarande med fördel kan användas för marinens räkning, varvid i första rummet torde ifrågakomma visst! artilleri pjäser och strålkastare, dels sådan materiel, vars konstruktion icke lämpligen bör komma till obehörigas kännedom.

Sammanfattning.

I förut näinnd hemlig bilaga till detta protokoll angives under avdelningen »flottans organisationsplan» för första periodens början samt varje periods slut den sammansättning av sjöstyrkorna, som betingas av nu anförda nybyggnads-, överförings- och utrangeringsplaner, och har därvid för järn födelse även upptagits sjöstyrkornas sammansättning för närvarande samt enligt andra försvarsberedningens personalberäkningar för år 1924.

Sagda planer hava, såsom förut omnämnts, i preliminärt utarbetat skick blivit remitterade till yttrande av marinförvaltningen, chefen för marinstaben, inspektören av flottans övningar till sjöss samt stationsbefälhavarna vid flottans stationer i Karlskrona och Stockholm.

Marinförvaltningen anförde beträffande nybyggnadsplanen i huvudsak följande;

Kungl. May.ts nåd. proposition nr h'ö.

109 För landets försvar till sjöss vore det av mycket stor betydelse, att kustflottans organisation och vidmakthållande grundar sig på en för lämplig tid framåt av statsmakterna fastställd plan. Då emellertid flottans beskaffenhet måste bliva beroende av bland annat förhållandena inom våra grannars mariner, vore det tydligt att en dylik plan måste tid efter annan revideras.

Planen för kustflottans sammansättning upptoge såsom slutlig styrka (år 1933) följande stridsfartyg:

8 st. l:a kl. pansarbåtar, ny typ 3 st. torpedkryssare, nu befintliga 16 st. jagare, ny typ l:a klass undervattensbåtar, ny typ 2 st. minfartyg, ny typ samt därjämte trängfartyg och båtar.

Därefter yttrade marin förvaltningfen:

»Enligt Kungl. marinförvaltningens mening upptager denna plan såsom slutmål endast vad som redan nu kan förutses vara oundgänglnren nödvändigt; och anser sig ämbetsverket böra erinra därom, att den viktiga spaningstjänsten numera knappast kan anses vara på ett tillfredsställande sätt tillgodosedd genom enbart jagare och att, om icke ekonomiska skäl utgöra ett bestämt hinder, särskilda spaningsfartyg böra upptagas i planen.»

»Marinkommissionen har uppdelat nybyggnaden för kustflottan i fyra perioder. Med hänsyn till vad ovan blivit anfört och därtill, att krigsfartygsmaterielen undergår eu snabb och i flera avseenden i förväg oberäknelig utveckling, anser Kungl. marinförvaltningen det icke vara tillrådligt att i fråga om nybyggnaderna avgörande träffas för mera än eu period i sänder; i stället bör i god tid före varje periods slut upptagas till prövning, huru nybyggnaderna böra ordnas under nästföljande period.»

»I överensstämmelse härmed anser Kungl. marinförvaltningen, att anskaffningen för en första period av sådan längd, som marinkommissionen förutsatt, redan nu både kan och bör bestämmas, men att vad som för de följande perioderna i planen upptages endast bör anses utgöra eu ledning för huru planen i fortsättningen kan fullföljas.»

»Beträffande l:a kl. pansarbåtar får Kungl. marinförvaltningen erinra därom, att enligt av marinkommissionen angiven beräkningsgrund för tjänstetiden den yngsta av kustflottans pansarbåtar, Oscar II, år 1927 bör utgå ur kustflottan och att sålunda ersättning för samtliga nuvarande pansarbåtar då borde vara beredd. I sammanhang med förenämnda prövning före första periodens slut bör därför jämväl undersökas, vilka särskilda åt-

Ilo

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

garder som böra vidtagas för ett sådant ersättande av den nuvarande pansarbåtsmaterielen, att alltjämt 2 fartyg av ny typ sättas i tjänst för varje 3-tal pansarbåtar, som avföras från kustflottan.»

»Under den av marinkommissionen upptagna första perioden 1914— 1919 kräves alldeles särskilt kraftiga åtgärder för att försätta kustflottan i fullgott skick; i synnerhet gäller detta pansarbåtsmaterielen. Nybyggnadskostnaderna för denna period måste därför bliva större, än om fartygsmaterielen på normalt sätt blivit under årens lopp vidmakthållen.»

»1 anledning av byggnadsplanen för denna period får Kungl. marinförvaltningen erinra därom, att flottans myndigheter under de senaste åren upprepade gånger genom underdåniga skrivelser framhållit nödvändigheten av att åtgärder träffades för att skyndsammast möjligt tillföra flottan fullt moderna och för våra förhållanden lämpade pansarfartyg i stället för de föråldrade pansarbåtar, vilka närmast borde från kustflottan avföras. I sin underdåniga skrivelse den 3 oktober 1912 angående regleringen av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel för år 1914 hemställde Kungl. marinförvaltningen, att 2 pansarbåtar av i huvudsak Sveriges typ så snart ske kunde måtte anbefallas till utförande, varigenom en division om tre ungefärligen lika fartyg skulle erhållas; motsvarande framställning gjordes sedermera i underdånig skrivelse den 30 sept. 1913, utan att i någondera fallet vidare åtgärd blivit vidtagen.»

Marinförvaltningen framhåller vidare, att sedan dess ytterligare tid gått till ända och att våra grannars mariner fortfarande voro stadda i kraftig utveckling, varefter ämbetsverket fortsätter sålunda:

»Våra nya pansarbåtsdivisioner avses numera bestå av 4 fartyg, den för pansarbåtarna beräknade byggnadstiden av 3 år lärer icke kunna, därest nybyggnaden skall ske vid inhemska verkstäder, med säkerhet förväntas vara tillräcklig och ovisshet råder fortfarande om tiden, när pansarbåten Tapperheten kan vara försatt i tjänstbart skick. Därtill kommer att av de 6 pansarbåtar, som intill 1919 böra avföras från kustflottan, icke mindre än 3 redan nu där tjänat ut sin tid. Det synes därför vara ett riksintresse, att flottan så snart ske kan uppbringas till erforderlig styrka och att den första divisionen pansarbåtar av ny typ så skyndsamt som möjligt bliver färdigbyggd.»

»Med hänsyn härtill anser Kungl. marinförvaltningen det vara nödvändigt att 3 pansarbåtar ofördröjligen stapelsättas för att så snart ske kan tillföras kustflottan.»

Under hand hade marinförvaltningen från olika inhemska skeppsvarv ocli verkstäder inhämtat upplysningar om i vad mån dessa vore i stånd att mottaga beställningar å nybyggnad av pansarbåtar av Sveriges typ. Av

in

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO

svaren hade framgått, att någon svårighet att omedelbart påbörja nybyggandet av de 3 pansarbåtar, som planerats för första perioden, icke förefnnnes.

Chefen för marinstaben anför beträffande nybyggnadsplanen i huvudsak följande:

»Anskaffningen av pansarbåtar synes vara tagen i alltför rask följd i början av perioden och med för långa mellanrum i periodens senaste del. Därest anskaffningen skulle äga rum i den föreslagna ordningen skulle vi, när perioden slutar, stå inför samma olägenhet, som nu, d. v. s. att hälften av vår pansarflotta behövde nyanskaffas under eu tid av 4 år, och budgeten under dessa år enbart för nybyggnad av pansarbåtar belastas med 12-85 mill. årligen. Exemplet med den alltför hastiga anskaffningen av Ärantypens båtar bör verka avskräckande. Med fog kan även ifrågasättas om våra inhemska verkstäder skulle under den korta tiden kunna komma ut med att leverera så många fartyg av så stor typ och för det fall att flottans eget varv i Karlskrona så utvidgas att pansarbåtar där skulle kunna byggas, måste fartygsbyggandet ske i en långt jämnare följd än vad sakkunnige tänkt sig. Den arbetarestam, man där skulle uppfostra, måste kunna hållas i jämn sysselsättning, så att eu ny pansarbåt skulle behöva påbörjas, så fort en blivit färdig. Uti byggnadsplan^! saknas påbörjandet av en ny pansarbåt år 1933, för att en ny sådan skall hinna vara färdig att år 1936 ersätta Sverige, som då har stått 20 år i 1. linjen.»

»Anskaffningen av jagare har i stället blivit tillbakasätta Enligt den antagna livslängden av 16 år i 1. linjen borde 1 ny jagare varje år tillföras kustflottan d. v. s. 20 stycken borde hava anskaffats under perioden. Planen upptager endast 17, varjämte en påbörjats avsedd att vara färdig 1935 eller första året efter den ifrågavarande periodens slut. År 1930 erhåller kustflottan sin fulla uppsättning moderna jagare, men först år 1922 en full division sådana. Med de krav på större sjövärdighet för kustflottans torpedfartyg, som de senare åren gjort sig gällande, bör det vara angeläget att tillse att nya typer hastigare anskaffas, så att kustflottan ej dels förlorar i rörelsefrihet genom att åtföljas av ett stort antal små torpedbåtar, som vid föga upprörd sjö ej kunna hålla farten, dels bliver i avsaknad av bevakningsfartyg med bättre sjöegenskaper än de nuvarande jagarnas.»

»Om alltså byggnadsplan^! ändras därhän att vartannat år från och med det innevarande två jagare av ny typ sättas på stapeln skulle från och med 1916 vartannat år tillföras kustflottan 2 moderna jagare. 1918 skulle alltså den första divisionen vara färdig och 1922 den andra. Med bibehållande i övrigt av nu befintliga jagare så länge som de sakkunniga föreslagit skulle kustflottan redan 1924 hava de förutsatta 4 jagardivisio-

112 Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

»ernå i stället för 1928 enligt sakkunnigas förslag. Ett ytterligare skäl för en hastigare anskaffning av jagare av ny typ är, att de skulle tillföra kustflottan ett ytterligare kraftigt offensivmedel, därigenom att de äro bestyckade med 3 par torpedtuber. Med den utveckling torpeden under de sista åren vunnit i avseende på pörte, träffsäkerhet och sprängladdning, är den som stridsmedel ej långt efter det svåra artilleriet och tvingar detta att hålla sig på så stora avstånd, att dess effekt avsevärt förminskas genom svårigheten att vid inskjutning bedöma nedslagen och därav följande osäkerhet i eldledningen. Träff av en torped torde dessutom medföra en effekt, som ej kan åstadkommas av en mängd träffar av både svårt och medelsvårt artilleri.

Inspektören av flottans övningar till sjöss instämmer fullständigt i marinförvaltningens uttalanden, så mycket hellre som inspektören under flera år »vederbörligen framhållit, att ett snart förnyande av vår pansarbåtsmateriel för närvarande utgör flottans viktigaste angelägenhet».

Stationsbefälhavarna vid flottans stationer hava intet väsentligt att erinra mot nybyggnadsplanen, och båda framhålla med skärpa vikten av att nybyggnaden av pansarbåtar påskyndas.

Jag delar fullkomligt marinförvaltningens, inspektörens och de båda stationsbefälhavarnas åsikt, att en kraftig nyanskaffning av pansarbåtar nu är av den högsta vikt, och jag finner de skäl härför, som marinförvaltningen anfört, vara förtjänta av den största uppmärksamhet. Omsorgen om att rikets försvar till sjöss varder tillgodosett i de hänseenden, där det mest försummats, finner jag vara ojämförligt tyngre vägande än chefens för marinstaben uttalade betänkligheter i fråga om flottans nybyggnader efter år 1934, om vilkas omfång och beskaffenhet det för närvarande torde vara alldeles för tidigt att yttra sig. Chefen för marinstaben har för övrigt i dessa sina betänkligheter indirekt framhållit vår nuvarande pansarflottas svaghet, då han säger, att vi i händelse av eu nybyggnad i enlighet med den nu föreslagna planen efter år 1934 skulle »stå inför samma olägenhet som nu, d. y. s. att hälften av vår nuvarande pansarflotta behövde nyanskaffas under en tid av 4 år». Jag kan icke heller finna att, såsom chefen för marinstaben anser, anskaffningen av Arantypens båtar skett allt för hastigt, ej heller att den verkat avskräckande. Något uttalande i den riktningen har mig veterligen förut ej förekommit. Chefens för marinstaben ytterligare betänkligheter rörande svårigheten för de inhemska verkstäderna att under den ifrågasatta tiden kunna leverera det beräknade antalet fartyg synas vederlagda av marinförvaltningens från sagda verkstäder inhämtade upplysningar. Frågan huruvida någon sådan utvidgning bör företagas

113 Kungl. Mäj:ts nåd. proposition nr 60.

av flottans varv i Karlskrona, att pansarbåtar där kunna byggas, är under utredning. Slutligen torde det vara uppenbart att frågan om den ännu icke färdigbyggda pansarbåten Sveriges ersättande lämpligen kan tagas i övervägande, när eu gång tidpunkten nalkas för detta fartygs utgång ur kustflottan.

Den av andra försvarsberedningen preliminärt förutsatta nybyggnaden av pansarbåtar intill år 1924 innebär i så måtto ett påskyndande av pansarbåtsbygget, att intill denna tid ett något större antal pansarbåtar skulle byggas än under den följande 11-årsperioden, vilket förhållande giver vid handen, att även beredningen ansett, att pansarbåtsbygget för närvarande är eftersatt.

Vad jagare vidkommer, hava myndigheterna icke haft något att erinra mot nybyggnadsplanen med undantag av chefen för marinstaben, som funnit byggandet av dessa fartyg vara eftersatt och för sin del förordat, att jagarebygget måtte bedrivas jämnt, så att under hela 20-årsperioden 2 jagare sattes på stapel vartannat år.

Otvivelaktigt hade ett sådant påskyndande av jagarebygget varit önskvärt, huvudsakligen emedan kustflottan därigenom snabbare än enligt nu föreliggande förslag- skulle erhålla ett större antal jagare. Vid bedömande av denna fråga synes emellertid hänsyn böra tagas till att flottans nuvarande jagare äro fullt användbara i kustflottan, särskilt om den förstärkning i torpedbestyckningen bliver utförd, varom proposition till riksdagen förut blivit beslutad. Behovet av jagare för denna sjöstyrka är därföre redan nu praktiskt sett till hälften fyllt. Det fulla antalet jagare i kustflottan torde med ny byggnadsplan ens nu utarbetade form kunna uppnås endast 3 år senare, än om nybyggnaden skulle bedrivas på av chefen för marinstaben förordat sätt. Av vad förut blivit anfört rörande den sannolika fördelningen av nybyggnaderna enligt andra försvarsberedningens förslag framgår, att beredningen jämväl funnit att tyngdpunkten för j ägarebygget i likhet med föreliggande förslag bör förläggas till tiden efter år 1923—1924 samt att beredningens ^"byggnadsplan i detta hänseende avviker ännu mera från marinstabschefens ovan uttalade åsikt än här föreliggande förslag till ^byggnadsplan.

I fråga om nybyggnad av undervattensbåtar har ingen av flottans myndigheter haft något att erinra. Det här föreliggande förslaget överensstämmer i det närmaste med det preliminära förslag, som underställts sagda myndigheter för yttrande, och det synes mig böra framhållas, att enligt föreliggande förslag sjögående undervattensbåtar tillföras kustflottan i det närmaste dubbelt så snabbt som synes hava varit avsett enligt andra försvarsberedningens preliminära personalberäkningar.

Beträffande nybyggnadsplanen för minfartyg, av vilken fartygstyp Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 höft. (Nr 60.) 15

114 Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition nr 60.

andra försvarsberedningen icke förutsatt någon nybyggnad, hava flottans myndigheter icke i detta sammanhang uttalat sig. I sitt utlåtande över beredningens fartygstyper m. m. har emellertid inspektören av flottans övningar till sjöss framhållit behovet av att ett minfartyg tillföres flottan vid sidan av Clas Fleming snarast möjligt, efter det den första pansarbåtsdivisionen färdigbyggts. Jag finner även att så vore önskvärt, men torde dock detta behov böra stå tillbaka för det ännu viktigare anskaffandet av pansarbåtar, jagare och undervattensbåtar.

Jag delar slutligen till fullo marinförvaltningens och inspektörens uppfattning, att anskaffningen av fartyg för perioden till och med år 1919 redan nu både kan och bör bestämmas.

Rörande överföringsplanerna hava marin myndigheterna, utöver sådana erinringar, som hava direkt sammanhang med nybyggnadsplanen, gjort en del smärre erinringar i sina yttranden över det preliminära förslaget till sådana planer, och har vid utarbetandet av nu framlagda definitiva planer tillbörligt avseende fästats vid dessa erinringar.

Yad slutligen angår utrangeringsplanen hava myndigheterna icke haft något att erinra.

På grund av vad jag sålunda anfört, anser jag att de av mig i det föregående framlagda planerna för nybyggnad, överföring och ^rangering av flottans fartyg böra läggas till grund för beräkningar av personalbehov och kostnader m. m.

Kuntjl. Maj:ts nåd. jjroposition nr 60.

115 Kap. V.

Ombyggnad av vissa flottans fartyg in. in.

Modernisering av l:a kl. pansarbåtar.

I detta ärende föreligger från andra försvarsberedningen ett betänkande Aflindra och förslag, vilket torde få tillhandahållas vederbörligt utskott. Innehållet redningen i detta betänkande och förslag är i sammandrag följande. föranstaltad

Då på senare tiden framkommit åtskilliga anmärkningar beträffande M,cnmflr' l:a kl. pansarbåtarna, vilka anmärkningar gå ut på att dessa fartygs stridsvärde, till följd av vissa bristfälligheter, i betänklig grad minskats, ansåg beredningen ätt frågan om möjlig och lämplig modernisering av dessa fartyg borde upptagas till behandling.

" På beredningens framställning bär Kung!. Maj:t genom nådigt brev deri 9 maj 1913 bemyndigat chefen för sjöförsvarsdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga för att i ärendet biträda med utredningen.

Dessa sakkunniga anförde i huvudsak följande.

Svea ansågs på grund av sin ålder ej längre besitta sådant stridsvärde, som berättigade till nedläggande av ytterligare kostnader på detta fartyg. Någon förändring av Göta och dhule borde icke föreslås, förrän beslut fattats, om de skulle tillhöra kustflottan eller lokalförsvaret. A övriga nio pansarbåtar ansågos vissa förbättringar böra vidtagas, avseende i första hand att lätta fartygen från den ökade nedlastning, som de — utom Oscar II — undergått sedan tiden för deras nybyggnad. Följande förslag framställdes av de sakkunniga, nämligen:

ändring av stridstornens tak till en kostnad av...... 36,000 kr.

omkonstruering av kommandobrygga, minskning av överbyggnad in. m. samt dessutom särskilt å Oden, Thor och Niord ändring av master och skorstenar, allt till en kostnad av sammanlagt.............. 403,000 »

116 Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

anordnande av oljeeldning för användning växelvis

koleldning............•.....

trepanering av skorstenarna å Oden, Thor och Niord .

vissa anordningar för skorstensskydd........

ritningsarbete in. in................

utjämning av siffror...............

med

. . 193,000 kr.

. . 60,000 »

. . 29,500 »

. . 38,000 »

. . 6,500 »

Den beräknade kostnaden uppgick sålunda till 766,000 kr.

Fördelat på de olika fartygen utgjorde detta

för vardera av Oden, Thor och Niord 100,000 kronor, eller

tillsammans................... 300,000 kr.

för Dristigheten................... 65,000 »

för vardera av Äran, Wasa, Tapperheten och Manligheten

79,000, eller tillsammans.............. 316,000 »

för Oscar II..................... 85,000 »

Därjämte föreslogs borttagande av torpedbestyckningen å Oden, Thor och Niord, därvid dock tubernas metallvärde ansågs kunna täcka arbetskostnaderna. Sakkunniga förordade även vissa åtgärder till förhöjande av skjuthastigheten hos det svåra artilleriet å samma fartyg, men några särskilda penningemedel ansågs icke i detta sammanhang behöva härför tagas i beräkning, enär en mer än tillräcklig summa kvarstode odisponerad av det anslag å 385,000 kronor, som 1909 års riksdag anvisat till ökande av eldhastigheten å l:a kl. pansarbåtarnas artilleri. I samband med minskningen av pansarbåtarnas överbyggnader måste antingen åt 57 mm. kanonerna beredas andra uppställningsplatser eller ett mindre antal av dessa kanoner jämte tillhörande ammunition avföras från fartygen, därvid besättningsstyrkan i motsvarande grad kunde minskas.

Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava den 11 december

1913 avgivit gemensamt yttrande över sakkunnigas förslag och därvid tillstyrkt de föreslagna åtgärderna med hemställan därjämte, att de smärre jämkningar, som under arbetets gång kunna finnas lämpliga inom angivna kostnader, borde få vidtagas. Arbetena ansågos böra börja redan under 1914 och med Oden, Thor och Niord.

Inspektören av flottans övningar till sjöss, från vilken den 18 mars

1914 yttrande jämväl infordrats, har i skrivelse den 24 samma månad tillstyrkt de föreslagna åtgärderna med vissa konstruktionstekniska jämkningar samt därvid tillika betonat önskvärdheten av att omändringsarbetena

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr SO. 117

utfördes så, att flottans övningar alls icke och dess krigsberedskap i minsta mån bleve lidande.

I sitt preliminära betänkande angående sjöförsvaret uttalar andra försvarsberedningen, att kostnaderna för moderniseringar av äldre pansarbåtar lämpligen borde frårulragas det belopp av kronor 7,430,000, vilket utgjorde summan av de reserverade medlen »till krigsfartygsmateriel». Nämnda kostnader hade beredningen, som med hänsyn till Odens ålder icke ansett att detta fartyg borde ifrågakomma till modernisering, efter några smärre jämkningar upptagit till sammanlagt 630,000 kronor.

Beredningens ovannämnda betänkande och förslag rörande modernisering av l:a kl. pansarbåtar innehåller vidare följande uttalanden.

Beredningen erinrar, att frågan om modernisering av l:a kl. pansarbåtar icke i avsevärd mån inverkar på själva flottbyggnadsplanen, och att ett eventuellt realiserande av ändringsförslagen ej komme att öva något inflytande på frågan om den återstående tjänstetid, under vilken de olika fartygen måste avses för användning i kustflottan och sedermera vid lokalförsvaret.

Vidare anföres, att beredningen funne så mycket större skäl att biträda sakkunnigas förslag att icke några ytterligare kostnader skulle nedläggas på Sveas förbättrande, som fråga uppstått om detta fartygs desarmering, när det inom kort tid utgår ur kustflottan. Och då Göta och Thule, vilka jämväl torde inom kort tid komma att avföras ur kustflottan, redan undergått genomgripande ombyggnad och modernisering, hade beredningen ej heller funnit skål att på dem nedlägga ytterligare kostnader. Vid prövning av frågan, i vad mån fartygens ålder kunde anses berättiga till nedläggande av kostnader för de föreslagna åtgärderna, hade beredningen visserligen hyst någon tvekan beträffande de tre äldsta av ifrågavarande nio pansarbåtar, och särskilt — såsom framgår av vad nyss blivit anfört — rörande pansarbåten Oden, vilken om tre år uppnått åldersgränsen för tjänstgöring i kustflottan. Men då upplyst blivit, att Odens maskineri vore i synnerligen gott stånd och beräknades vara användbart minst lika länge som Thor» och Niords, och då det vidare vore uppenbart, att samtliga de föreslagna ändringarna lika val komme dessa tre fartyg til) godo under tjänstgöring vid lokalförsvaret som i kustflottan, hade beredningen stannat vid den uppfattningen, att dessa tre fartygs ålder icke skäligen bolde förhindra tillstyrkande av deras modernisering i den omfattning, som av sakkunniga föreslagits.

Rörande gången av omändringsarbetena ifrågasatte beredningen, som funne synnerligen angeläget, att de ändringar, som eventuellt beslutades, komme till utförande snarast möjligt, huruvida icke skäl förelåge att börja med de yngre pansarbåtarna, vilkas effektivitet i första hand kunde komma

118 Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 60.

att sättas på prov. I varje fall förutsatte beredningen, att vid utförande av arbetena på de olika fartygen vederbörlig hänsyn toges till den för varje fartyg lämpligaste tidpunkten.

Departc- I likhet med andra försvarsberedningen anser jag skäl icke före-

fens Sytt- ^n,!as att nedlägga ytterligare kostnader på modernisering av pansarbåtarna rande. Svea, Göta och Thule. Såsom föreslaget blivit för pansarbåtarna Oden, Thor och Niord, och av enahanda skäl, som beträffande dessa fartyg anförts, synes emellertid torpedbestyckningen böra borttagas, därvid tubernas metallvärde torde täcka arbetskostnaderna. För att vinna ytterligare tillgång av för andra ändamål erforderliga artilleripjäser, minska personalens numerär samt bringa det lätta artilleriet mera i överensstämmelse med utrymmet å bryggor och överbyggnader böra vidare 2 st. 57 mm. kanoner borttagas från vardera av pansarbåtarna Svea, Göta och Thule.

Såsom framgår av andra beredningens uttalanden, har beredningen hyst en viss tvekan angående lämpligheten att överhuvud taget ändra Oden, Thor och Niord, vilkas omändring drager de största kostnaderna. Vid eu undersökning, huruvida för dessa tre fartyg någon minskning skulle kunna göras, har jag funnit att — med hänsyn till fartygens snara överförande till lokalförsvaret — det kan anses mindre trängande att å dem verkställa den föreslagna bepansringen av skorstenarna. Härigenom undvikes eu viktökning av 15,8 ton samt in besparas 20,000 kronor, allt per fartyg.

Kostnaderna för de föreslagna ändringarna nedgå — därest ej skorstensbepansringen införes — till sammanlagt 706,000 kronor.

Vad i övrigt de föreslagna ändringarna beträffar, synas starka skäl föreligga för deras utförande, särskilt i fråga om minskning av överbyggnaden samt omkonstruering av kommandobryggor in. in., varigenom dels viktbesparing uppstår, dels ock fartygens målytor minskas, samtidigt som torn och artilleri bliva friare och mindre utsatta för att vid eventuella haverier hindras i sin användning. Eu del lätta kanoner måste vid förändringsarbetena avföras frän fartygen, enär lämplig uppställningsplats för dem icke kan erhållas, och bär denna minskning i kanonantalet blivit iakttagen vid beräkningarna över såväl flottans behov och tillgång av artilleripjäser som ock personalbehovet.

Vad beträffar införande av oljeeldning ställer jag mig emellertid av vissa orsaker tveksam.

Genom införande av oljeeldningen erhålles visserligen förutom andra fördelar en betydande viktminskning, men anordningarna hava också sina nackdelar. Numera torde som regel blandad kol- och oljeeldning icke anordnas på så sätt, att ett fartygs samtliga pannor inrättas såväl för kol-

119 Kungl. May.ts nåd. proposition nr 60.

eldning som för oljeeldning, utan anordnas fastmera ett visst antal pannor för enbart koleldning och ett visst — ofta mindre — antal enbart för oljeeldning. Så skulle naturligtvis även kunna göras å här ifrågavarande fartyg, vilket skulle ställa sig billigare än den föreslagna ändringen av alla pannorna, men å andra sidan måste man i så fall vidtaga anordningar för att kunna erhålla olja i tillräcklig mängd inom olika kusttrakter av landet. Ty eljest blottställer man fartygen för risken, att ej kunna gå med fullt antal pannor.

Sålunda sammanhänger denna fråga på det närmaste med frågan om tillförsel till eller framställning i vårt land av brännolja, lämpad för ångpanneeldning.

Denna fråga måste snarast finna sin lösning, då oljeeldning redan nu funnit användning å vissa för flottan nybyggda eller under byggnad varande fartyg.

Om icke anordningar för oljeeldning införas å fartygen, minskas den av mig nyss angivna kostnadssumman från 706,000 kronor med 193,000 kronor till 513,000 kronor. Dessa beräkningar äro uppgjorda med hänsyn tagen även till förändring av pansarbåten Tapperheten. Enär emellertid denna pansarbåt, sedan den i januari 1914 grundstöd i Stockholms skärgård, under alla förhållanden måste efter avslutad bärgning underkastas en så omfattande reparation, att här föreslagna ändringsarbeten däri torde kunna inrymmas, kan från dessa alternativa summor dragas den kostnad, som pansarbåten Tapperhetens omändring skulle kräva, varigenom uppstå resterande kostnadssuinmor på 456,000 kronor, därest anordningar för oljeeldning icke införas, och 627,000 kronor, därest dylika eldning anordnas.

Emellertid har marinförvaltningen i infordrat yttrande över detta ärende uttalat, att vad Oden, Thor och Niord beträffar skulle — därest ej anordningar för oljeeldning införas — eu del av de beräknade fördelarna icke uppnås, enär fartygens djupgående föröver icke kunde erhålla en lämplig proportion till djupgåendet akterut. En följd därav bleve att förändringsarbetena å bryggor och överbyggnad finge givas en något förändrad omfattning, varom utredning påginge.

Vid sådant förhållande kan icke nu bestämmas den omfattning, som förändringsarbetena lämpligen kunna erhålla, men anhåller jag att därtill framdeles få återkomma i samband med förslag rörande täckande av de härför erforderliga kostnaderna.

120 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Ombyggnad av vissa torpedkryssare och kanonbåtar.

Beträffande ombyggnad av vissa torpedkryssare och kanonbåtar anhåller jag att få hänvisa till förut nämnd hemlig bilaga till detta protokoll.

Förändringsarbeten å flottans nuvarande jagare.

I skrivelse den 3 oktober 1913 har marinförvaltningen föreslagit vidtagande av vissa förändringsarbeten å flottans nuvarande jagare.

Dessa arbeten gällde anskaffning och anbringande av dubbeltuber å jagarna Ragnar, Sigurd, Hugin och Munin, installerande av ejektorer för askans avlägsnande ur eldrummen å jagarna Mode, Magne, Wale och Ragnar, anordningar för eldning med flytande bränsle å jagarna Mode, Magne, Wale, Ragnar och Sigurd, anordnande av kombinerad vek- och droppsmörjning å jagarna Wale, Ragnar, Sigurd och Vidar samt åtgärder för tillgodoseende av beboeligheten å samtliga jagare.

Jag tillåter mig att i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj:t redan beslutat att aflåta proposition till riksdagen angående ifrågavarande arbetens utförande, varvid de erforderliga beloppen skulle täckas av medel, som finnas i behåll å anslagen till nybyggnad av jagarna Hugin och Munin.

Utrustning av handelsfartyg för krigsbruk.

Marinför- Marinförvaltningen har i skrivelse den 8 november 1912 angående

"förslag!'11 de viktigaste anslagen till kompletterande av marinens krigsberedskap bland annat anmält, att för utrustning av handelsfartyg för krigsbruk fortfarande förelåge ett behov av 793,495 kronor, och ansåg ämbetsverket, att detta behov med det snaraste borde fyllas.

Emellertid har ämbetsverket anmärkt att, därest utrangering av fartyg kommer till stånd, ifrågavarande behov därigenom korame att nedgå.

Andra för- Andra försvarsberedningen har uppmärksammat detta behov. Enligt

ttl’nir>bgend' va^ av beredningens kostnadsberäkningar framgår, torde dock beredningen hava ansett, att ifrågavarande behov i sin helhet kunde fyllas genom användande av materiel från utrangerade fartyg.

Departe- Genom den utrangering av äldre fartyg, som i det föregående blivit

fen^ytT föreslagen för perioden 1915—1919, kan från dessa fartyg avförd materiel rande, avses för täckande av en stor del av ifrågavarande behov, särskilt i vad

121 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vidkommer artilleripjäser, för vilkas anskaffande skulle erfordrats största delen av ovannämnda summa, eller 575,000 kronor. Genom de i det föregående omförinälda jämkningarna i vissa fartygs bestyckning kan ytterligare en del av behovet täckas. Den bestyckningsplan för handelsfartyg, som i anslutning till ovanstående åtgärder kunnat uppgöras, giver emellertid vid handen, att fastän vissa reduktioner i handelsfartygens bestyckning ansetts kunna vidtagas, det kvarstående behovet icke helt kan täckas, utan erfordras härför ett antal av ytterligare omkring 16 lätta artilleri pjäser.

Emellertid har genom ovan föreslagna åtgärder det angivna anslagsbehovet, vilket i detalj icke nu kan framläggas, så väsentligt reducerats, att återstoden bör kunna inrymmas inom den genomsnittsram för extra ordinarie behov (utom till fartygsbyggnader), varom jag i det följande får tillfälle att yttra mig.

Anskaffning av torpeder.

I sin underdåniga skrivelse den 30 september 1913 med beräkning l?f^

av utgiftsbehoven under femte huvudtiteln för år 1915 anför marinför- förslag. valtningen, att, därest en division av de nu befintliga jagarna, så som ifrågasatt blivit, förses med dubbeltuber i stället för enkeltuber, borde med gällande beräkningsgrund för antalet torpeder per tub eu anskaffning av 24 st. 45 cm. torpeder äga rum. Med en kostnad per torped av 8,500 kronor betingade denna anskaffning en summa av 204,000 kronor.

Vidare bär marinförvaltningen i sin utredning den 8 november 1913 angående de viktigaste åtgärderna för kompletterande av krigsberedskapen hemställt, att ett antal av 69 st. 45 cm. torpeder i reserv måtte med det snaraste anskaffas, på det att torpedreserven måtte bliva uppbringad till önskvärd storlek. Kostnaden för varje torped beräknades till 9,500 kronor, vilket pris för moderna långa torpeder enligt under hand lämnad uppgift icke anses kunna nedbringas.

Anskaffningskostnaden uppgår därigenom till 655,500 kronor.

Marinförvaltningen har sålunda föreslagit eu total nyanskaffning av 93 st. 45 cm. torpeder till en sammanlagd anskaffningskostnad av 759,500 kronor.

Andra försvarsberedningen har uppmärksammat detta behov, men, Andra /ören ligt vad beredningens kostnadsberäkningar utvisa, ansett att anskaffningen vad beträffar reservtorpeder, kunde reduceras till det antal, som kunde erhållas för 500,000 kronor, i följd varav det totala anslagsbehovet upp- Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 käft. (Nr 60.) 16

122 Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

skattades till 704,000 kronor. Denna kostnad ansåg beredningen emellertid kunna inrymmas i den årliga summa av 1,800,000 kronor, som beredningen beräknat för extra ordinarie utgifter utom till nybyggnad av krigsfartyg.

Departe- Enär jag anser det vara av synnerlig betydelse att fullt moderna

ms yttrande.°ch *ör skjutning på långa distanser avsedda torpeder anskaffas, i första hand för jagarna, har jag för avsikt att framdeles föreslå Eders Kungl. Maj;t åtgärder i detta avseende, i samband med förslag till täckande av de för anskaffningen erforderliga kostnaderna.

Anskaffning av minor.

Föregående Chefen för flottans stab anför i sin förut åberopade skrivelse den

utta. anden. ] g oktober 1906, att senaste krigserfarenhet givit vid handen, att minan vore ett vapen, som erhållit en framskjuten plats bland stridsmedlen till sjöss.

1906 års typsakkunniga uttala sig i samma riktning.

1907 års försvarskommitté uttalar i sitt betänkande den 5 december 1910, att en fortsatt utveckling av minvapnet skulle avsevärt stärka vårt sjöförsvar, varför det vore önskvärt, att medel härför under den närmaste tiden bereddes.

Marinför- Marinförvaltningen har i sin underdåniga skrivelse den 30 september

förslag ^rfe» 1913 rörande beräkning av utgiftsbehoven under femte huvudtiteln för ‘" t 1913. 1915 hemställt, att ett visst, till beloppet angivet anslag måtte äskas för anskaffningar för minväsendet, därav 876,400 kronor för anskaffning av minor.

Andra Andra försvarsberedningen har uppmärksammat detta behov. Bered-

beredningen. ningens kostnadsberäkningar giva emellertid vid handen, att beredningen antagit att kostnaden skulle kunna inrymmas i den årliga summan av 1,800,000 kronor, som beredningen beräknat för extra ordinarie utgifter utom till nybyggnad av krigsfartyg.

Departe■ Ett fortsatt anskaffande av minor, varigenom flottans minvapen

chefens kan vidare utvecklas, anser jag i hög grad önskvärt, och anhåller jag yttrande, att framdeles få återkomma till denna fråga i samband med förslag till täckande av de för anskaffningen erforderliga kostnaderna.

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 60.

123 Operationsbaser m. m.

KAP. VI.

Örlogsstationer och örlogsdepåer in. m.

Flottan har för närvarande tillgång till fyra befästade stödjepunk- inledning. ter, nämligen Stockholm, Karlskrona, Göteborg ocli Fårösund. Av dessa innefatta Stockholm och Karlskrona jämväl örlogsstationer med varv.

I Göteborg har för flottans räkning förefunnits en station, som år 1854 förminskades till depå, vilken i sin ordning indrogs år 1870, därvid ett mindre område, benämnt »Nya varvet», vilket för närvarande är upplåtet åt Älvsborgs kustartilleridetachement, förblev i sjöförsvarets ägo.

Vid Fårösund finnas inga anordningar för utförande av reparationer eller fyllande av förråd in. in. och torde dylika ej heller böra ifrågasättas.

örlogsstationer äro sålunda Stockholm och Karlskrona, av vilka den sistnämnda i tekniskt avseende har betydligt större resurser än den förra.

Karlskrona anlades under eu tid, då Sverige vid upprepade tillfällen förde krig i södra Östersjön med Danmark, tyska stater och Polen, och såväl Finska viken som Bottniska viken voro helt svenska farvatten. Karlskrona hade ett förträffligt centralt läge i flottans dåvarande operationsområde.

Förhållandena hava emellertid sedan dess väsentligen förändrats, och Stockholms station har i strategiskt hänseende erhållit större betydelse än stationen i Karlskrona. Därjämte har skyddandet av Norrlands kust kommit att intaga en viktig plats bland våra försvarsproblem, vartill bland annat nämnda landsdels snabba utveckling bidragit.

124 Myndigheters och kom mitteers uttalanden in. in.

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

Vad västkusten beträffar, förefinnas i Göteborg innanför Älvsborgs fästning sådana betydande resurser med avseende på verkstäder och varv, anordningar för komplettering av förråd in. m., att anläggandet av dylika särskilda anstalter för flottan, åtminstone av större omfattning, i allmänhet icke ansetts erforderligt.

På grund av dessa omständigheter har frågan om flottans operationsbaser under senare år huvudsakligen kommit att röra sig om en utvidgning eller förflyttning av flottans station i Stockholm samt om anläggandet av en örlogsdepå för flottan å Norrlandskusten, allt under det att Karlskrona station förutsatts skola fortfarande upprätthållas.

I det följande kommer att lämnas redogörelse för samt i vissa fåll avgivas förslag beträffande örlog sstationerna i Stockholm och Karlskrona samt örlogsdepäer vid Härnösand, och i Göteborg.

Därvid förutsättes, att lokalstyrkorna, vilkas storlek, sammansättning och fördelning framgå av den förut nämnda hemliga bilagan till detta protokoll, skola vara i fredstid förlagda en var till vederbörande station eller depå. Frågan om fredsförläggning av kustflottan, vars storlek framgår av samma bilaga, kommer att här nedan särskilt beröras.

Örlogsstationen i Stockholm.

1 utredning den 8 december 1898 har chefen för flottans stab angivit de strategiska grunder, vilka ansågos böra vara bestämmande för fördelningen av flottans materiel under olika förutsättningar. Denna utredning utmynnade i det uttalandet, att kustflottan borde vara fredsförlagd till Stockholm, under det att lokalstyrkorna borde vara förlagda till huvudorterna inom sina respektive operationsområden. Flottans etablissement i Stockholm ansågs emellertid icke i sitt dåvarande skick tillfredsställa de fordringar i mobiliserings- och varvshänseenden, som måste ställas på ett modernt örlogsetablissement, i anledning varav undersökning borde göras om stationens förflyttning till lämpligare plats.

Med anledning av stabschefens ovan berörda skrivelse tillsattes 1898 eu flottstationskommitté, som i sitt den 31 augusti 1900 inlämnade betänkande förordade stationens förflyttande till Kaknäs vid Lilla Värtan.

I maj 1902 tillkallades sakkunniga för att inom sjöförsvarsdepartementet biträda vid utredning rörande den minskning i anläggningskostnaderna för den tilltänkta stationen, som skulle uppstå därest dit förlädes — förutom Stockholmseskaderns, lotsverkets och sjökarteverkets fartyg

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

in. m. — endast en del av kustflottan och icke hela denna sjöstyrka, såsom ursprungligen avsetts. Enligt dessa sakkunnigas betänkande, som avgavs år 1902, skulle anläggningskostnaderna enligt de nya grunderna nedbringas från omkring 40 till 22 miljoner kronor.

Samtidigt med att dessa sistnämnda sakkunnigas arbeten pågingo, utfördes emellertid utredning av marinförvaltningen, i vad man det vore möjligt att inom stationens områden å Skepps- och Kastellholmarna samt Djurgården inrymma en större del av kustflottan. Flera olika förslag framkommo, medförande olika kostnader, men då många olägenheter voro förbundna med ett bibehållande av stationen, återupptogs den förra planen på stationens förflyttande till annat område. Emellertid hade den s. k. Ladugårdsgärdekommittén i sitt betänkande den 19 maj 1903 föreslagit, att hela norra Djurgården skulle upplåtas till bebyggande, ehuruväl kommittén under vissa förutsättningar undantog ett mindre område vid Lilla Värtan för stationsanläggning.

Med anledning av de stridiga intressen, som mötte, därest flottstationen skulle förläggas till Kaknäs och norra Djurgården upplåtas till bebyggande, tillkallades den 20 februari 1904 sakkunniga för att taga under förnyat övervägande, om ej innanför Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs befästningar funnes annan lämplig plats för förläggande av flottans station. Dessa sakkunniga inlämnade sitt betänkande den 15 juli 1904, varav framgick att undersökningar gjorts på flera ställen såsom Rydboholm, Hägernäs, Viggbyholm, Näsby och Svalnäs vid stora Värtan, Elfvik och Bosön å Lidingön samt Bogesund. Sakkunniga förordade emellertid Hägernäs eller Elfvik. Marinförvaltningen och chefen för flottans stab kunde icke förorda något av dessa förslag, utan ansågo, att alltjämt Kaknäs vore ur militär synpunkt lämpligast.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnades nu tillfälle att yttra sig om de olika förslagen. 1 utlåtande den 30 juli 1904 framhöll detta ämbetsverk, att platsen vid Kaknäs ur byggnadssynpunkt hade bestämda fördelar framför andra förslag.

Härefter hördes ånyo marinförvaltningen, som yttrade, att i ärendet hade förut framhållits de militära skäl, som talade för att betydande delar av våra stridskrafter till sjöss redan i fredstid måste vara förlagda inom Stockholms skärgård, och hade därvid tillika anförts, att förläggning av någon avsevärt ökad materiel, utöver den vid stationen befintliga, icke kunde därstädes äga rum utan omfattande och dyra anordningar, och att stationens område i alla händelser vore för trångt för att därstädes förlägga hela den styrka, som borde för stationen avses, på grund varav förflyttningen av flottans etablissement i Stockholm till annan plats

126 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

i stadens närhet framstode såsom särdeles önskvärd. I fråga om valet av plats anslöt sig marinförvaltningen till Kaknäs-förslaget.

Den 30 juni 1905 avgåvo två av ledamöterna i 1898 års flottstationskommitté förslag till det nya varvets förläggande något nordligare än vad nämnda kommitté i sitt ovan anförda betänkande föreslagit, nämligen vid Lindarängen.

Sedan riksmarskalksämbetet yttrat sig i ärendet, tillkallades 1905 eu arkitekt att uppgöra förslag till stadsplan i anslutning till 1908 års kommittébetänkande och till förslaget av 1905 års sakkunniga. 1 frågan yttrade sig sedermera cheferna för IV arméfördelningen och för fortifikationen samt ånyo riksmarskalksämbetet.

I motion till 1905 års riksdag hemställde herr A. Hedin, att intill dess frågan om ny flottstation i Stockholms närhet blivit avgjord, för densamma erforderliga områden borde reserveras vid fastställande av plan för försäljning av Ladugårdsgärdet.

Den 24 juli 1905 uppdrogs åt vissa sakkunniga att uppgöra plan för stationens förflyttning till Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs, i samband med försäljning av stationens dåvarande områden å Skeppsholmen m. in.

1 eu särskild utredning den 18 oktober 1906 rörande »åtgärder, som erfordras för att underlätta flottans uppträdande under krig», avgiven i anslutning till chefernas för generalstaben och flottans stab förslag till försvarsväsendets stärkande av samma dato, uttalar chefen för flottans stål) att huvuddelen av kustflottans större fartyg borde i fredstid vara förlagda till Stockholms station. Enär de anordningar, som erfordrades för en sådan förläggning, stode i närmaste samband med frågan om en förflyttning av denna station till annan plats, framhölls önskvärdheten av att denna /råga måtte snarast erhålla sin lösning.

År 1907 avlät Eders Kungl. Maj:t proposition till riksdagen angående förflyttning av flottans station i Stockholm till Elfvik å Lidingön.

Vid samma riksdag väcktes motion, att med avslag å propositionen i stället borde upplåtas erforderligt område vid Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs.

Statsutskottet anförde i denna fråga bland annat följande.

1 mer än två århundraden hade den svenska flottans huvudstation varit förlagd till Karlskrona. Det funnes icke mer än eu åsikt därom, att fullgoda skäl på sin tid talade för huvudstationens förläggning till nämnda stad. I våra dagar vore emellertid förhållandena, särskilt de politiska, fullkomligt omgestaltade. Vi ägde icke längre några besittningar på andra sidan Östersjön; och jämväl de flesta andra skäl, vilka en gång talat för Karlskronas lämplighet såsom vår förnämsta örlogsstation, hade under tidernas

Kungl. Maj.-ts nåd. proposition nr 60.

lopp förlorat sin giltighet. Också hade den åsikten allt mer och mer gjort sig gällande, att huvudstyrkan av vår flotta borde vara förlagd till Stockholm eller dess närmaste omgivningar. Denna åsikt ansågs dåmera vara så allmänt omfattad, att ett uppräknande av skälen härför syntes överflödigt, varför utskottet i detta sammanhang endast ville påpeka den omständigheten, att våra moderna krigsfartyg icke behövde riskera, att i likhet med forna tiders segelfartyg av trä bliva instängda av isarna i Stockholms skärgård, utan med tillhjälp av isbrytare kunde hela året om tämligen obehindrat förflytta sig från det ena stället till det andra. Det vore vidare fullt utrett, att flottans station i Stockholm i sitt dåvarande skick icke uppfyllde anspråk, som i avseende å varvsdriften och särskilt i mobiliseringshänseende måste ställas på ett modernt marinetablissement, och att stationen ej heller hade sådana möjligheter till utveckling, att den skulle kunna mottaga den styrka, som av strategiska skäl borde där vara förlagd. En följd härav vore, att frågan om förflyttning av flottans station i Stockholm till annan plats än den nuvarande sedan ett tiotal år tillbaka stått på dagordningen och under denna tid flera gånger varit föremål för utredning av kommittéer och sakkunniga. De platser, som härvid ansetts framför andra böra komma ifråga, vore egendomen Elfvik på Lidingön och Kaknäsområdet på norra Djurgården. Av dessa ställen hade Kungl. Maj:t ansett sig böra föreslå Elfvik såsom plats för ett nytt marinetablissement, varemot uti avgiven motion yrkats flottstationens förläggande till Ivaknäs.

Utskottet hemställde, att Kungl. Maj:ts proposition icke måtte av riksdagen bifallas, men att områden i enlighet med förutnämnda motion borde upplåtas.

Riksdagen avslog emellertid såväl propositionen som motionen.

Ungefär samtidigt härmed eller kort därefter framkommo i broschyrer och i tidningspressen förslag att förlägga flottstationen dels vid Torsby fjärd, dels till Bogesundslandet, dels till Ängnö-Gåsö vid Erstaviken.

Den 21 december 1907 tillkallades sakkunniga, som verkställde utredning rörande flottans stations förläggning jämväl till ovannämnda platser, men liksom flertalet sakkunniga och myndigheter, som förut verkställt utredningar eller yttrat sig i frågan, förordade dessa stationens förläggning till Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs.

Den 1 maj 1908 tillkallades två sakkunniga för att med ledning av föregående utredningar förbereda eu slutlig framställning i frågan till 1907 års försvarskommitté, och lades därvid till grund det av 1906 års sakkunniga framlagda förslaget till station och varvsanläggning vid Lilla Värtan och Lindarängen-Kaknäs.

128 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Sakkunniga för utredning rörande det fasta kustförsvarets ordnande hava i yttrande den 23 juni 1908 anfört, att det oavvisliga behovet av en permanent operationsbas för flottan inom Stockholms skärgård vore till fullo ådagalagt. Flottans nuvarande station i Stockholm motsvarade icke de fordringar, som en permanent operationsbas för flottan måste fylla.

Slutligen har 1907 års försvarskommitté i betänkande den 15 november 1909 och 5 december 1910 anfört bland annat

att en förflyttning av flottans station i Stockholm är av behovet påkallad;

att den nya stationen bör erhålla den omfattning att flottans huvudstridskrafter där kunna förläggas;

att bland de platser för den nya flottstationen, som varit föremål för kommitténs prövning, Kaknäsområdet är att föredraga;

att anläggandet av en ny flottstation vid Kaknäs för närvarande bör äga rum endast under den förutsättning, att kostnaderna för anläggningen kunna täckas genom försäljning i skälig omfattning av mark från Skeppsoch Kastellholmarna samt Galérvarvet, ävensom, därest så skulle för ändamålet erfordras, någon del av norra Djurgården närmast omkring stationsområdet.

Stationsfrågan har sedermera synnerligen ingående behandlats i Kungl. Maj:ts proposition till 1911 års Riksdag, varvid till byggnadsarbeten in. m. för flottans station i Stockholm äskades ett extra anslag av

400,000 kronor. Departementschefen har därvid till statsrådsprotokollet anfört, att det syntes uppenbart, att, därest en förflyttning skulle ske, den nya stationen borde erhålla sin plats vid Kaknäs. Fn dylik förflyttning kunde emellertid icke anses nödvändig, därest den nu befintliga stationen på lämpligt sätt bleve moderniserad och förläggningsplatser för flottans fartyg bereddes i närheten av stationens område. De uppgjorda planerna för dylika anordningar, vilka slutade på en summa av inemot 10,000,000 kronor, voro emellertid då ännu icke i det skick, att de kunde föreläggas Riksdagen.

Under uttalande att, om flottans station skulle kvarbliva å Skeppsholmen, statsmakterna icke borde binda sin handlingsfrihet i fråga om det värdefulla Kaknäsområdet, beviljade Riksdagen äskade 400,000 kronor till vissa, under alla förhållanden erforderliga byggnadsarbeten in. m. å Skeppsholmen.

1 skrivelse den 8 november 1913 har marinförvaltningen avgivit infordrad uppgift rörande de viktigaste kompletterings- och anskaffningsbehov, som ansågs böra, oberoende av eventuell nyanskaffning av krigsfar tygsmateriel, tillgodoses för främjande av krigsberedskapen.

Ämbetsverket har därvid ej upptagit förslag till sådana åtgärder,

129 Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 60.

som kunna bliva erforderliga i samband med fattande av beslut om flottans stations i Stockholm eventuella förflyttning från eller kvarblivande å dess nuvarande plats, men framhåller den stora vikten av att denna fråga så snart ske kan bringas till slutgiltig lösning.

Marinförvaltningen har emellertid i sin underdåniga skrivelse hösten 1913 angående reglering av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel för år 1915 framhållit bland annat, att behovet av ökad möjlighet till dockning av fartyg vid Stockholms varv icke i längden kunde undanskjutas och föreslog dels en utvidgning av den nuvarande Galérvarvsdockan, dels anskaffning av en mindre flytdocka.

Ämbetsverket framhöll härvid bland annat följande.

Behovet av ökade dockningsmöjligheter hade blivit alltmer kännbart i samma mån som den vid Stockholms station förlagda fartygsmaterielen ökades. Under senaste tiden hade tillkommit depåfartyget Skäggald och minfartyget Clas Fleming, och väntades under närmaste tiden även undervattensbåtar tillkomma.

Beträffande storleken av den nu befintliga dockan framhöll marinförvaltningen, att, om det redan under fredstid torde komma att visa sig mycket kännbart, att å ostkusten ej funnes någon docka av sådan storlek, att den under byggnad varande pansarbåten Sverige eller annat i storlek därmed jämförligt fartyg kunde däri dockas, kunde detta förhållande under krigstid bliva ödesdigert för sådant fartygs stridsduglighet, på grund av att eventuellt erhållna skador, som krävde fartygets dockning, ej kunde avhjälpas. Då en ny större docka till följd av ovissheten angående stationens förflyttning ej syntes då böra anläggas å Galérvarvet, ansågs den under närvarande förhållanden mest ekonomiska utvägen vara att lösa dessa spörsmål dels genom att anskaffa en mindre flytdocka för de smärre fartygen (undervattensbåtar in. fl.), varigenom erforderlig dockning av dessa båtar ej skulle hindra den stora dockans användning, dels ock genom att utvidga den nu befintliga dockan till sådan storlek, att fartyg av pansarbåten Sveriges dimensioner kunde däri intagas.

Befintligheten av en större docka i Stockholms hamn syntes även marinförvaltningen från handelssjöfartens synpunkt vara fördelaktig.

Då emellertid en dylik utvidgning av Galérvarvsdockan beräknades kräva en tid av omkring 15 månader, under vilken tid Stockholms varv skulle vara hänvisat till Beckholmsdockorna, vilka äro mycket upptagna av handelsflottans fartyg, syntes det marinförvaltningen riktigast att därmed finge anstå till dess den mindre flytdockan bleve färdig, så att varvet åtminstone för de mindre fartygens dockning ej bleve beroende av Beckholmsdockorna.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 höft. (AV 60.) 17

130 Kungl. Maj:ts nåd' proposition nr 60.

I underdånig skrivelse den 3 april 1914 upptager marinförvaltningen ånyo frågan, men gör där ett förslag om anläggande av en ny torrdocka å flottans varv i Stockholm i stället för nyssnämnda utvidgning av den befintliga dockan och anskaffning av en flytdocka.

Utredningen angående bästa sättet för Galérvarvsdockans utvidgning hade, fortsätter ämbetsverket, preliminärt visat, att kostnaden härför skulle uppgå till omkring 335,000 kronor. Kostnaden för eu mindre flytande docka beräknades till 120,000 kronor. Då sedermera utredningen angående Galérvarvsdockans utvidgning blivit avslutad, hade framgått, att det ingalunda vore tillräckligt att utvidga dockan i avseende å bredden, utan att även dockans tröskel och botten måste sänkas för att ernå erforderligt vattendjup.

Skulle utvidgning av dockan göras i avseende på djupet, vore det fördelaktigast att tilltaga detta så stort, att det bleve tillräckligt för pansarbåten Sverige, även om fartyget vore skadat så att dess djupgående ökats. Den gjorda kostnadsberäkningen förutsatte också 8 meters vattendjup på docktröskeln. Kostnaden för en utvidgning till 20 meters bredd i portöppningen och 8 meters vattendjup jämte nytt pumpverk beräknades till

700.000 kronor. Vid sådant förhållande ifrågasatte nu ämbetsverket, om en dylik utvidgning vore förenlig med god ekonomi. »En ny docka», yttrar marinförvaltningen, »av tillräckliga dimensioner — 125 X 20 X 8 meter — med nytt pumpmaskineri kostar enligt verkställd beräkning

1.100.000 kronor, vartill kommer kostnaden för nytt pumphus, reparation av galérskjul och dess inredning till verkstadsbod för dockan samt nedrivning av vissa galérskjul m. m. för sammanlagt 46,000 kronor, eller tillsammans 1,146,000 kronor. Skulle en sådan docka komma till stånd, torde den förut föreslagna flytdockan ej vara erforderlig. Då man sålunda för eu kostnadsökning av 326,000 kronor kan erhålla två större fasta torrdockor i stället för en stor fast och eu mindre flytande docka, anser marinförvaltningen, att en ny fast torrdocka av ovannämnda dimensioner bör byggas.»

Andra I en för andra försvarsberedningen verkställd utredning angående

beredningen, åtgärder för att åstadkomma en förbättrad krigsberedskap för flottan, har chefen för marinstaben den 12 juni 1913 uttalat, att vad som redan år 1898 anförts i fråga om förläggning av flottans materiel under fredstid alltjämt ägde sin fulla tillämpning.

Frågan om utvidgning eller förflyttning av örlogsstationen i Stockholm var också föremål för andra försvarsberedningens preliminära överläggningar, men hade beredningen icke tagit ståndpunkt till denna fråga, utan — i varje fall tills vidare — lämnat detta ärende utanför den utredning beträffande sjöförsvaret, varmed beredningen sysslade. På grund

131 Kungl. May.ts nåd. proposition nr 60.

härav förekommer icke heller i beredningens preliminära betänkande något uttalande om Stockholms station.

Inspektören av flottans övningar till sjöss har i sitt yttrande över beredningens preliminära betänkande anmärkt, att detta icke innehölle övningar till något i denna viktiga fråga, vilken omedelbart och i samband med övriga försvarsfrågor borde finna sin lösning, och borde erforderliga medel härför gående andinedtagas i beräkningen bland utgifterna en gång för alla, då det gällde rab{°er^„f'

att fördela för försvaret tillgängliga medel. gens preli-

minära betänkande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har frågan om en för- Departeflyttning eller utvidgning av flottans station i Stockholm under de senaste ch^™sSytt- 15 åren varit föremål för omfattande utredningar. rande.

De militära synpunkter, som i allmänhet blivit framförda såsom motiv för en förläggning till Stockholm av större delar utav kustflottan, än vad hittills varit fallet, hava i första hand gällt dels faran för innestängning av de i Karlskrona förlagda baki. pansarbåtarna, dels önskvärdheten av att kustflottans huvudstyrka i fredstid vore förlagd inom det viktiga operationsområde på Sveriges ostkust, som Stockholms skärgård bildar.

Frågan om fartygens fredsförläggning har på sätt och vis kommit i nytt läge genom den ökade krigsberedskap, som under senare år givits åt kustflottans fartyg och vilken krigsberedskap jag ämnar föreslå måtte bliva än ytterligare ökad på sätt framgår av vad jag i annat sammanhang yttrar.

1 krigsberedskap liggande delar av kustflottan, vilka hava sina besättningar och förråd ombord, kunna med fördel vara förlagda även till Karlskrona, då nämligen en förflyttning från Karlskrona till Stockholm vid behov kan utan tidsutdräkt verkställas.

Vad åter beträffar icke rustade fartyg, synas förhållandena ställa sig olika för torpedfartyg och pansarbåtar, vilka sistnämnda fartyg, då de icke äro rustade, synas mig böra vara förlagda till Stockholm.

Den tid, som stått till buds, har icke medgivit en granskning av hela det omfattande material, som föreligger beträffande stationsfrågan, i anledning varav något förslag i ämnet nu icke kan avgivas, men torde dylikt förslag framdeles få underställas Kungl. Maj:ts prövning, vilket emellertid ej lär kunna ske under tiden för den nu sammanträdande riksdagen.

Den närmaste åtgärden i denna fråga synes mig emellertid vara ordnandet av dockningsmöjligheterna i Stockholm.

Kostnaden för en torrdocka därstädes skulle, enligt vad förut blivit anfört, belöpa sig till 1,146,000 kronor, under förutsättning att dockan förlägges till plats å flottans nuvarande område. Med hänsyn till att en-

132 Föregående

uttalanden.

Andra försvarsberedningen.

Departementschefens yttrande.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

ligt in in uppfattning en förnyad utredning om stationsfrågan bör vidtagas anser jag mig icke nu kunna förorda att förlägga den nya dockan till Galérvarvet. Skulle dockan förläggas till annan plats, tillkomma dels kostnader för verkstad och — beroende på läget — eventuellt kostnader för markförvärv.

Den angivna summan av 1,146,000 kronor uttrycker sålunda den minsta kostnaden för ifrågavarande behov, men anser jag att härtill bör läggas en beräknad summa av 250,000 kronor för en mindre verkstadsanläggning in. in. utöver vad som i detta avseende erfordrades för dockan, därest den förlädes till Galérvarvet, och ökas summan sålunda till 1,396,000 .kronor, vilken summa lämpligen bör avrundas till 1,400,000 kronor. Därest dockan kominer att förläggas till plats, som ej tillhör staten, tillkommer kostnad för markinköp, som dock nu svårligen kan beräknas, desto mindre som ett dylikt markförvärv givetvis komme att avse även andra anläggningar än ifrågavarande docka.

Beträffande frågan om täckandet av nyssnämnda kostnad, 1,400,000 kronor, vilken jag anser bör redan nu preliminärt beräknas, anhåller jag att framdeles få återkomma.

J ill frågan om plats för dockan anhåller jag på grund av vad ovan anförts likaledes att framdeles få återkomma.

Örlogsstationen i Karlskrona.

Chefen för flottans stab har i förut åberopad skrivelse den 18 oktober 1906 framhållit, att Karlskrona är nödvändig såsom operationsbas för flottan vid försvaret av södra Sverige.

Ivustförsvarskommissionen uttalar att, ehuru Karlskrona station icke längre är av så stort värde såsom operationsbas som förr, så är dock denna ort i sin egenskap av flottans enda befästade replipunkt å landets södra kust av sådan betydelse för sjöförsvaret, att densamma bör bibehållas.

1907 års försvarskommitté uttalar sig i samma riktning.

Andra försvarsberedningen har i sitt preliminära betänkande rörande sjöförsvaret icke gjort något uttalande angående Karlskrona station.

Som redan av det föregående framgått, kvarstår alltjämt och oberoende av eventuell förflyttning eller utvidgning av Stockholms station behovet av Karlskrona örlogsstation, där fortfarande eu del av flottans stridskrafter torde komma att vara förlagda.

Närmast med anledning av frågan om byggandet av pansarbåtén Sverige uppstod den tanken, att den omfattande varvsanläggning, som förefinnes i Karlskrona, skulle kunna ytterligare utnyttjas, därigenom att

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

varvet genom eu utvidgning sattes i stånd att i större omfattning än hittills åtaga sig nybyggandet av fartyg.

I en motion till 1918 års riksdag upptogs denna tanke och hemställdes dels om en riksdagens skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning, huruvida och i vilken omfattning kronovarvet i Karlskrona kunde ombyggas och utvidgas för att kunna i vidsträcktaste mån tjänstgöra vid nybyggnader av pansarbåtar och andra krigsfartyg, dels att det förslag härom, vartill utredningen kunde giva anledning, måtte för Riksdagen framläggas.

Riksdagen yttrar härom i skrivelse n:r 5 år 1913 följande:

»För att kunna motsvara sina ändamål måste flottans varv vara försedda med ganska stor arbetspersonal, bestående till icke ringa del av yrkesskiekligt folk. Utrustnings- och reparationsarbetena å fartygen äro emellertid av sådan art, att vid vissa tider och tillfällen hela personalen måste därpå koncentreras. Under andra tider åter kan personalen beredas sysselsättning genom utförande av erforderliga ny byggnadsarbeten. Redan ur denna synpunkt torde det sålunda vara lämpligt, att ett av flottans varv inrättas så, att nybyggnad av fartyg där kan med fördel företagas. Då i Karlskrona redan linnes en dyrbar och omfattande varvsanläggning, som tvivelsutan väl lämpar sig för utvidgning, är det tydligt, att detta varv bör komma i fråga för nu åsyftade ändamål. För att emellertid nvbyggnadsarbetena skola kunna utföras på rimlig tid och med goda ekonomiska resultat, är det naturligtvis behövligt, att varvet och verkstäderna försättas i fullt modernt skick och förses med härför erforderliga maskinella anordningar. Härigenom skulle åter den fördelen vinnas, att de behövliga reparationsarbetena kunde mera rationellt, snabbare, billigare och till större omfattning än nu är fallet utföras vid detta varv. Och det synes Riksdagen ganska troligt, att, därest staten äger ett örlogsvarv, inrättat för nybyggnad av alla fartygsslag, det skall vara möjligt för staten att vid förekommande beställningar från enskilda skeppsvarv betinga sig arbetenas utförande för billigare pris än eljest. Även bör beaktas, att nybyggnader under utförande å örlogsvarvet i Karlskrona skulle vara i viss mån skyddade genom förefintliga försvarsanstalter.»

»Riksdagen finner det sålunda ur många synpunkter vara fördelaktigt, om Karlskrona örlogsvarv bleve moderniserat och utvidgat, så att å detta varv nybyggnader av örlogsfartyg av alla för vår flotta behövliga slag kunde utföras.»

»På grund av vad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte föranstalta om erforderlig utredning rörande Karlskrona örlogsvarvs utvidgning och modernisering, i syfte att å varvet må kunna utföras nybyggnader av pansarbåtar och andra krigsfartyg, samt för Riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen må kunna föranleda.»

134 Kun tji. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Myndigheters och kommittéerf uttalanden m. m.

Med anledning härav utverkade jag den 2 sistlidna april Eders Kungl. Maj:ts tillstånd att tillkalla kommitterade för utredning av denna angelägenhet, vilken utredning för närvarande pågår.

Örlogsdepå vid Härnösand.

Behovet av en befäst replipunkt å mellersta Norrlands kust framhålles med skärpa av chefen för flottans stab redan i hans år 1898 avgivna yttrande över 1896 års befästningskommittés betänkande. Ifrågavarande behov vitsordas även i chefernas för generalstaben och flottans stab gemensamma förslag till försvarsväsendets stärkande, avgivet i samband med 1906 års försvarsplan. Chefen för flottans stab yttrar i sin skrivelse den 18 oktober samma år beträffande föreliggande fråga bland annat följande: »För att flottan skall med hopp om framgång kunna gentemot en till sjöss överlägsen motståndare fylla sin uppgift vid landets försvar fordras oundgängligen, att ett tillräckligt antal befästade permanenta operationsbaser med anstalter för utförande av reparationer å fartygen och komplettering av deras förråd anordnas å kusten. Såsom en naturlig fordran i detta hänseende måste anses upprättandet av minst en dylik operationsbas för vardera av våra tre strategiska sjöfronter, nämligen Östersjön, Västkusten och Norrlandskusten.»

Kustförsvarskommissionen har i sitt betänkande den 23 juni, 1908 uttalat, att en permanent operationsbas för flottan bör anordnas vid Angermanälven, samt att densamma tillsvidare bör anläggas i mindre skala, vårföre etablissementet borde inskränkas till att omfatta en mindre depå. De sakkunniga beräknade kostnaderna för varvsanläggningen, inberäknat markinköp men oräknat försvarsanordningarna, till 2,420,000 kronor, vartill kom 485,000 kronor för byggnader in. in., eller i allt 3,005,000 kronor.

1907 års försvarskommitté yttrar i denna fråga, att en sammanställning av gjorda utredningar tydligt påvisar vikten av att en operationsbas så snart ske kan kommer till stånd å Norrlandskusten för att möjliggöra flottans verksamma uppträdande till den norrländska kustens skydd under krigstid. Emellertid framgick det av kustförsvarskommissionens utredning, att en dylik anläggning kräver betydande kostnader, varför med anläggandet av en permanent operationsbas å Norrlandskusten borde tillsvidare anstå, dock att åtgärder borde vidtagas dels för att vid mobilisering en tillfällig operationsbas för torpedfartyg skulle kunna upprättas, dels för att en docka måtte å lämplig plats åstadkommas. En dylik docka i förbindelse med lämplig reparationsverkstad ansåg kommittén skulle kunna tjäna ett

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

dubbelt ändamål, i det att anläggningen under fredstid kunde bliva till stor nytta för handelssjöfarten. På den grund ansågs att anläggningen skulle kunna åvägabringas genom enskild företagsamhet, vilken dock borde stödjas genom subvention av statsmedel.

Andra försvarsberedningen anför i föreliggande fråga följande. Andra

I en på begäran av försvarsberedningen år 1912 verkställd utred~beredningens ning angående möjligheterna för den svenska flottan att ingripa till hind- uttalande rande av fientliga landstigningsföretag mot mellersta eller övra Norrlands ^ ^ra tékust har chefen för marinstaben framhållit, att till stöd för i Bottenhavet tänkandet. uppträdande svenska sjöstridskrafter bör finnas en befäst replipunkt å mellersta Norrlands kust, och i en annan till försvarsberedningen avlämnad redogörelse angående de huvudsakliga fall av landstigningsförsök på Sveriges kuster, som i händelse av visst krigsfall kunde vara att förvänta, har marinstabschefen uttalat, att, »för att operationer med svenska sjöstridskrafter i Bottniska viken skola hava utsikt till framgång erfordras, att till stöd för dem finnes en befästad replipunkt inom Ångermanlands skärgård».

Beredningen, som dessutom inhämtat chefens för generalstaben yttrande samt tagit del av ett av cheferna för marinförvaltningen, marinstaben, kustartilleriet och fortifikationen utarbetat och den 29 september 1913 dagtecknat betänkande om det fasta kustförsvaret, har i sitt preliminära betänkande anfört följande: »Beredningen anser, att behovet av en befäst replipunkt på mellersta Norrlands kust är till fullo ådagalagt, och med den utveckling, som det nutida sjökrigsväsendet tagit, måste detta behov anses hava blivit ännu mera påtagligt än förut. Svårigheterna vid en förflyttning av svenska sjöstridskrafter från mellersta Sveriges skärgårdsområde upp i Bottniska viken hava betydligt ökats; så mycket angelägnare måste det därför vara, dels att inom Bottniska viken finnes en befäst plats, inom vilken en lokalstyrka av flottan kan vara förlagd, åtminstone under den isfria tiden, dels att denna plats kan tjäna som mål och tryggad hamn för en sjöstyrka, som söderifrån vid behov söker förflytta sig till detta vatten. Beredningen har icke förbisett de betänkligheter, som kunna resas mot anläggandet av dessa nya befästningar på grund av de kostnader, som äro förenade ej blott med själva anläggningen, utan också med dess bemanning, men inför de synnerligen viktiga försvarsintressen, som här föreligga, torde betänkligheterna böra falla, om anläggningen utföres på billigaste sätt och även bemanningen anordnas efter så sparsamma grundsatser som möjligt. Vad platsen för den ifrågavarande replipunkten vidkommer, anser beredningen, att då det här gäller framför allt en replipunkt för

136 Departe-

ments-

chefens

yttrande.

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

O

flottan, de skäl, som anförts för Angertnanälvens mynning, måste väga mera än de, som anförts för att välja annan ort.»

På beredningens hemställan hade chefen för marinstaben uppgjort alternativa förslag till örlogsdepå å Norrlandskusten, vilka förslag beredningen dock ansåg böra underkastas granskning i vissa avseenden, framför allt rörande möjligheten att för sjöfartsnäringen under fredstid nyttiggöra den till örlogsdepån hörande dockan, då bristen på en sådan norr om Stockholm gjort sig starkt kännbar för den synnerligen livliga sjöfarten på Norrland. Denna granskning hann beredningen emellertid icke fullborda.

Jag delar i allt väsentligt den mening rörande behovet av en befäst replipunkt för flottan på mellersta Norrlands kust, som i de gjorda utredningarna kommit till synes, och anser att densamma — såsom ock förutsatts i den på beredningens föranstaltande verkställda utredningen — bör förläggas vid Härnösand.

Den granskning, som beredningen icke hann fullborda, har nu blivit inom departementet verkställd, och torde denna granskning, vilken utmynnat uti ett förslag till anordnande av en örlogsdepå vid Härnösand, få tillhandahållas vederbörligt utskott.

Enligt detta förslag skulle örlogsdepån kunna så anordnas, att de delar av densamma, vilka under fredstid endast i mindre grad behöva tagas i anspråk för flottans räkning, kunna avskiljas från den återstående delen av depån, vilken borde avses uteslutande för flottans behov. Den avskilda delen med tillhörande område torde lämpa sig för uthyrning, och torde svårighet ej möta att erhålla lämplig arrendator, varvid arrendesumman kan antagas täcka en del av de med örlogsdepån förenade årliga kostnaderna.

Såsom framgår av den vid detta protokoll fogade hemliga bilagan äro tvenne alternativ för depåns omfattning uppgjorda, och finner jag den planläggning och omfattning, som angivas av det såsom n:r II betecknade, mindre omfattande alternativet lämpliga. Kostnaderna för depåns anläggning, oberäknat markinköp, framgå av nyssnämnda bilaga. Med markinköp beräknas densamma uppgå till högst 1,700,000 kronor. Till frågan om anläggning av den nya depån samt täckande av kostnaderna för densamma anhåller jag att framdeles få återkomma.

Örlogsdepå i Göteborg.

Föregående I sin förut omförmälda skrivelse den 18 oktober 1906 beträffande

yttranden. vissa åtgärder för underlättande av flottans uppträdande under krig, anför

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

chefen för flottans stab bland annat, att behovet av en permanent operationsbas för flottan på västkusten hade trätt fram bland de frågor, som närmast väntade på sin lösning, och att denna operationsbas borde förläggas till Göteborg. Där borde sålunda finnas anordningar för upprättande av förråd av ammunition och annan utredning, som icke kunde i tillräcklig mängd erhållas i Göteborg, ävensom upphalnings- eller förtöjningsplatser för de fartyg, som avsåges bliva förlagda till västkusten.

Kustförsvarskommissionen har i sitt betänkande den 23 juni 1908 uppgjort förslag till fördjupning av hamnen vid Nya varvet i Göteborg, till anordnande av kajer och vågbrytare samt till utförande av en del nybyggnads- och omändringsarbeten m. in., allt till en beräknad kostnad av 3,830,000 kronor.

1907 års försvarskommitté anför i sitt betänkande den 5 december 1910, att det vore av betydelse, att en permanent operationsbas för flottan komme till stånd på västkusten. Men de betydande kostnader, som en dylik station med erforderliga befästningar skulle kräva, ävensom hänsyn till nödvändigheten att i första hand tillgodose det rörliga försvaret och redan befintliga kustpositioner, föranledde kommittén att icke förorda en örlogsstation i Göteborg i överensstämmelse med de gjorda förslagen.

Däremot förordade kommittén att under den närmaste tiden sådana anordningar måtte vidtagas å Nya varvet i Göteborg, att en avdelning torpedfartyg jämte eventuellt erforderligt vakt- eller logeinentsfartyg där kunde under fredstid vara förlagd.

Andra försvarsberedningen har i sitt preliminära betänkande icke avgivit något förslag eller gjort något uttalande beträffande örlogsdepån vid Göteborg.

Med hänsyn till den begränsning, som försvarskostnaderna måste underkastas, anser jag att utgifter för stationerna böra i möjligaste mån inskränkas, på det att det rörliga försvaret och de oundgängligen nödvändiga kustfästningarna må kunna bättre tillgodoses.

De åtgärder, som sålunda böra vidtagas vid Nya varvet i Göteborg, synas mig endast böra avse ett beredande av möjlighet att dit förlägga en lokalstyrka, vars storlek — såsom förut blivit sagt — framgår av den vid detta protokoll fogade hemliga bilagan.

Den uppbördspersonal, som är erforderlig för fartygens tillsyn och vilken bör kommenderas från Karlskrona station, torde kunna beredas inkvartering i å Nya varvet befintliga byggnader, och någon tillsyningspersonal torde ej behöva beräknas, då vakthållningen på platsen Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 18

Andra försvarsberedningen.

Departe-

ments-

chefens

yttrande.

138 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

bestrides av kustartilleriet. Ävenledes torde erforderliga förrådsrum, åtminstone nödtorftligen, kunna beredas inom å Nya varvet befintliga lokaler. Åtgärderna skulle på den grund kunna inskränkas till vissa uppmuddringsarbeten samt förtöjnings- och kolningsanordningar ävensom eventuellt anordnande av oljeförråd m. m.

Verkställda beräkningar giva vid handen, att kostnaderna för de erforderliga arbetena icke äro av större omfattning, än att de böra kunna bestridas inom den genomsnittsram för årligen återkommande extra ordinarie utgifter (utom till fartygsbyggnader), varom jag i det följande får tillfälle att yttra mig.

Vid sådant förhållande anser jag, att frågan om ordnandet av en örlogsdepå i Göteborg, vilken depå torde böra lyda under befälhavaren för den å platsen förlagda kontingenten av kustartilleriets personal, kan lösas utan att särskild kostnad härför nu behöver beräknas.

Tillfälliga replipunkter.

Förenämd6 Chefen för flottans stab har i sin förut omnämnda skrivelse den

u ann en. oktober 1906 upptagit frågan om anordnande av vissa tillfälliga replipunkter, avsedda att underlätta flottans uppträdande under krig.

Jämväl kustförsvarskommissionen framhöll i sitt betänkande den 23 juni 1908 betydelsen av att tillfälliga replipunkter funnes tillgängliga för flottans fartyg.

1907 års försvarskommitté har yttrat sig angående de ifrågasatta replipunkterna men därvid icke gjort något definitivt uttalande. Däremot har kommittén framställt förslag om anskaffning av viss materiel för anordnande av tillfällig replipunkt i Stockholms skärgård.

Andra Andra försvarsberedningen har i sitt preliminära betänkande icke

beredningen, upptagit till behandling frågan angående tillfälliga replipunkter.

Dments- En granskning av de rörande tillfälliga replipunkter framkomna

chefens förslagen, för vilka närmare redogöres i den till detta protokoll fogade yttrande, hemliga bilagan, giver vid handen följande.

Ett anordnande av ifrågavarande replipunkter skulle visserligen kunna betecknas såsom önskvärt, men kan icke — med undantag möjligen för en av dem — anses vara oundgängligen erforderligt. Vad denna replipunkt beträffar, skulle emellertid dess anläggande, enligt vad framgår av den hemliga bilagan, draga högst betydande kostnader.

Den av 1907 års försvarskommitté förordade anskaffningen av viss

139 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

materiel beräknades draga en kostnad av 900,000 kronor. Jag anser denna anskaffning icke oundgängligen nödvändig, desto mer som det kan ifrågasättas, huruvida den föreslagna materielen, vilken drager stor personal med åtföljande avsevärda kostnader, numera kan betraktas såsom praktiskt lämplig.

Med anledning härav anser jag, att något anordnande av meromnämnda tillfälliga replipunkter icke bör i detta sammanhang ifrågasättas och att ej heller nyssnämnd materielanskaffning är av behovet påkallad.

Farledsupprensningar.

I utredning den 18 oktober 1906 hava cheferna för generals talj e n fonden och flottans stab framhållit, att till de åtgärder, som åsyfta att underlätta flottans verksamhet under krig, hörde jämväl upptagandet av vissa kanaler samt utförande av vissa farledsupprensningar för betryggande av flottans operationsfrihet.

Även kustförsvarskommissionen har i sitt betänkande av den 23 juni 1908 upptagit frågan till behandling.

1907 års försvarskommitté framhåller i sitt betänkande den 5 december 1910 betydelsen av farledsupprensningar för flottans operationsfrihet.

Andra försvarsberedningen har uttalat sig för en viss kanalisering i Stock- ,.Andra holms skärgård, men därvid dock förutsatt, att anläggningskostnaderna för beredningen>. ifrågavarande kanal, vilken ansågs komma att fylla en betydelsefull uppgift som allmän kommunikationsled, skulle kunna förräntas genom kanalavgifterna samt att, därest berörda kostnader eller någon del av dem skulle komma att bestridas genom statsanslag, härför i allt fall icke borde anlitas några försvarsmedel.

En redogörelse för de ifrågasatta farledsupprensningarna lämnas i den hemliga bilagan till detta protokoll.

En granskning av förslagen giver vid handen, att farledsupprensningarna hava en påtaglig betydelse för underlättande av flottans operationer. Enär emellertid de farledsupprensningar, som skulle kunna förordas, så när som på en huvudsakligen äro av betydelse för handelssjöfarten, torde desamma icke i detta sammanhang böra avhandlas. Skulle statsunderstöd för dylika arbeten ifrågasättas, torde härför icke böra anvisas medel under försvarshuvudtitel.

Beträffande nyss omförmälda, huvudsakligen ur militär synpunkt viktiga upprensning föreligger förslag i den hemliga bilagan.

Departe-

ments-

chefens

yttrande.

140 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

KAP. VII.

Kustsignalväsendet och kustgniststationer.

Kustsignalväsendet.

För det fortsatta upprättandet av kustsignalväsendet med däidill hörande byggnader och materiel beviljades vid vardera av 1903, 1904 och 1905 års riksdagar 100,000 kronor, samt dessutom vid 1910 års riksdag 51,000 kronor, allt såsom extra ordinarie anslag.

Av denna sammanlagda summa om 351,000 kronor förefinnes ett mindre överskott. Så vitt nu kan överblickas, torde de kompletteringsarbeten, vilka ännu återstå sedan sagda summa tagits i anspråk, icke draga större kostnad, än att denna bör kunna inrymmas inom den genomsnittsram för extra ordinarie utgifter (utom för fartygsbyggnader), varom jag i det följande får tillfälle att yttra mig.

Den för kustsignalväsendets underhåll erforderliga kostnaden är inberäknad i det ordinarie anslaget för flottans nybyggnad och underhåll.

På grund härav torde i detta sammanhang icke några särskilda förslag behöva avgivas eller kostnader ifrågasättas för kustsignalväsendet.

Kustgniststationer.

höljande kustgniststationer förefinnas för närvarande inom landet, nämligen:

marinens gniststation i Stockholm, bemannad av flottan,

» » vid Oscar-Fredriksborg, bemannad av kust-

artilleriet,

» »i Karlskrona, bemannad av flottan,

» » å Gottland, bemannad av flottan,

telegrafstyrelsens gniststation i Göteborg, delvis bemannad av flottan,

samt

järnvägsstyrelsens gniststation i Trälleborg.

141 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Av dessa stationer äro för närvarande de i Karlskrona, Göteborg och i vissa fall Trälleborg öppnade för allmän trafik.

Utredning pågår för närvarande angående erforderliga gniststationer. men torde något anslag under femte huvudtiteln för dylika stationer tillsvidare ej bliva erforderligt.

142 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Personalen.

Kap. Vin.

Grunder för personalberäkningen.

för^eneral Cheferna för generalstaben och flottans stab framhålla i en av dem

staierfoeh den 18 oktober 1906 avgiven »översikt av de anordningar, som med avflottans stab seen(Je på förslaget till samfälld plan för rikets försvar böra vidtagas till rande an- stärkande under fredens dagar av armén och flottan», att förutom den ökning ordningar av flottans personal, som betingas av den av cheferna föreslagna nybyggnaden retsstär- av fartyg, bliver en ökning av vissa personalgrupper jämväl erforderlig till ™Aod19oT fölid av minvapnets föreslagna utveckling och tillkomsten av särskilda an- /10 ’ ordningar för bevakning av sjöstyrkor m. m. samt för tjänstens bestridande

å de föreslagna nya förläggningsorterna för flottans fartyg.

fl^tt™8 stab I sitt samma dag avgivna »förslag till flottans utveckling under

förslag den perioden 1908—1913» bar chefen för flottans stab uttalat, att en hög grad 18/10 av krigsberedskap bos flottan är av den största vikt ej blott ur rent militär synpunkt utan även såsom en garanti för freden. Den betydande kostnad, som vidmakthållandet av en fullständig och hela flottan omfattande krigsberedskap skulle komma att medföra, tvingade dock att så långt sig lämpligen göra låter nedbringa de krav, som ur militär och politisk synpunkt framstå såsom önskvärda, och ansågos härvid följande minimifordringar med avseende å personalfillgången i fredstid böra uppställas, nämligen :

a) stam personalen bör hållas vid sådan styrka, att det antal officerare, civilmilitära tjänstemän, underbefäl och yrkesutbildat manskap, som vid mobilisering erfordras, ständigt finnes i tjänstgöring; samt

b) av värnpliktiga bör alltid ett så stort antal för tjänst ombord avsedda finnas i tjänstgöring, att följande bemanningsbehov av dylik personal når som helst må kunna fyllas, nämligen:

143 Kungl. Maj:ts nåd proposition nr 60.

för samtliga jagare och torpedbåtar: hela behovet,

» kustflottans övriga stridsfartyg: 3A av behovet, samt » lokalstyrkornas övriga stridsfartyg: halva behovet.

Detalj beräkningar över personalbehovet vid mobilisering av flottan åren 1908 och 1913 voro bilagda förslaget, och hade vid dessa beräkningars uppgöranda den principen följts, att kvalitativt svagare bemanningar avsågos för lokalstyrkornas fartyg än för kustflottans fartyg.

I 1907 års statsverksproposition framlade dåvarande chefen för år;s sjöförsvarsdepartementet för riksdagen en i huvudsak på ovannämnda gr un- proposition. der verkställd beräkning över behovet av personal för flottans mobilisering med den materiel, som beräknades vara tillgänglig år 1908.

Uti 1910 års statsverksproposition angavs en icke oväsentlig ökning 1910 års av de dåvarande staterna för flottans personal vara erforderlig för att till-proposition. godose det enligt grunderna i 1907 års statsverkspi’oposition beräknade personalbehovet.

Enär de av 1907 års försvarskommitté verkställda beräkningarna19^7 års förvisat, att kostnaderna för uppsättande av den i 1910 års statsverkspropo- mittés skrisition angivna personalen skulle komma att uppgå till avsevärda belopp, ««i«e de» hemställde kommittén i underdånig skrivelse den 20 oktober 1910 om 10 °

utredning, huruvida behovet av stampersonal från flottan för mobilisering av den vid slutet av år 1911 förefintliga rnaterielen m. m. kunde tillgodoses med de för flottans personal för sagda år fastställda staterna eller i vad mån en ökning av dessa stater vore oundgängligen nödvändig.

Härvid ifrågasatte kommittén, dels huruvida någon del av den enligt nyssnämnda beräkningsgrunder upptagna stampersonalen kunde ersättas av värnpliktiga, sedan dessas övningstid enligt gällande värnpliktslag utsträckts till 300 dagar, och dels huruvida bemanningen för 2:a stridslinjen tillhörande äldre fartyg kunde till någon större del än som hittills blivit beräknat, utgöras av reservpersonal och värnpliktiga, framför allt då den uppgift, som dessa fartyg hade sig förelagd i försvaret, sannolikt komme att minskas i den mån nya fartyg byggdes och 2:a stridslinjen förstärktes med fartyg, överflyttade från l:a stridslinjen.

Chefen för marinstaben, som på grund av försvarskommitténs fram- ^/inltaben ställning anmodats verkställa utredning i berörda fråga, anförde i avgivet utredning yttrande den 29 okt. 1910, att därest staterna skulle uppbringas till den^71”^10^0storlek, som krävdes för att fylla mobiliseringsbehovet av stampersonal,

144 Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

beräknat enligt då gällande grunder, kornme detta att medföra en avsevärd ökning av de årliga kostnaderna för flottans personal. För så vitt det av kostnadshänsyn vore nödvändigt att begränsa den beräknade ökningen av flottans stater, bleve det tydligen erforderligt att verkställa en mindre ändring av grunderna för beräkningen av stambemanningen å vissa flottans fartyg m. m. Av verkställda utredningar i detta syfte framginge, att en minskning av de särskilda fartygsbesättningarnas numerär väl icke i regel vore tillrådlig, men att en omläggning mellan antalet stampersonal å ena sidan samt reservpersonal och värnpliktiga å den andra i vissa fall torde kunna ske utan att flottans krigsberedskap i avsevärd grad nedsattes eller materielens ändamålsenliga betjänande äventyrades.

Beträffande det av försvarskomraittén ifrågasatta utbytet av stampersonal mot värnpliktiga anförde chefen för marinstaben, att enligt erfarenheten från de två år, under vilka den till 300 dagar förlängda tjänstgöringstiden för de värnpliktiga tillämpats, syntes de å sjömanshus inskrivna värnpliktiga hava hunnit förvärva sådan utbildning, att de borde kunna ingå i stället för en mindre del av den dittills beräknade stampersonalen, huvudsakligen å en del äldre fartyg i 2:a stridslinjen, å handelsfartyg avsedda för krigsbruk, vid sjöpositioner, för tjänsten å stationerna m. m.

Vad anginge användandet av reservpersonal å fartygen till större utsträckning än gällande grunder för personalberäkningen förutsatte, anfördes, att då staterna icke uppginge till det beräknade beloppet, fartygen icke heller kunde erhålla den befäls- och underbefälspersonal av stammen, som grunderna angåve. Det syntes därför vara oundgängligen nödvändigt att stambefälets numerär ökades, även om det kunde tillrådas att, därest så av kostnadsskäl befunnes nödvändigt, gällande beräkningsgrunder så tillvida modifierades, att reservbefäl till något större utsträckning komme att ingå i stället för stamofficerare å vissa stridsfartyg. Härför krävdes likväl en omläggning av reservbefälets utbildning, vilken redan förut av chefen för marinstaben framhållits såsom önskvärd.

Sammandrag av verkställda detaljberäkningar, utarbetade med iakttagande av de ovan angivna inskränkningarna i stambemanningen, voro bifogade utredningen.

I den mån nya pansarfartyg tillfördes flottan ansåg chefen för marinstaben slutligen, att det borde vara möjligt att även verkställa någon minskning av stambemanningen å de äldsta i 2:a linjen kvarstående l:a kl. pansarbåtarna.

1907års för- I sitt den 5 december 1910 avgivna underdåniga betänkande för-

mitUs°ut- ordade 1907 års försvarskommitté, efter att hava uttalat sig rörande vikten talande.

145 Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition nr 60.

av en hög grad av krigsberedskap hos flottan samt rörande grunderna för beräkning av behovet av stampersonal:

Datt det enligt chefens för marinstaben utredning den 29 oktober 1910 såsom oundgängligen erforderligt beräknade behovet av stampersonal för mobilisering av den nuvarande flottan tillgodoses, varvid det av kostnadsskäl är lämpligt att förefintliga brister fyllas endast så småningom och under ett flertal år; samt

att den för nytillkommen fartygsmateriel erforderliga stampersonalen, med avdrag för den minskning i personalbehovet, som uppkommer därigenom, att fartyg överflyttas till 2:a linjen eller utrangeras m. m., upptages å stat från början av det år, under vilket den nytillkomna fartygsinaterielen beräknas bliva färdig.»

Chefen för marinstaben avgav — med underdånig skrivelse den 25 sept,

1918 — infordrad »utredning och förslag till plan för flottans krigsberedskap utredning och övningar jämte tillhörande kostnadsberäkningar» och med hemlig un-*” 8 derdånig skrivelse samma dag »utredning angående frågor om flottans krigsberedskap och inobiliseringsplaner, som beröra planen för flottans övningar», i det följande benämnd »utredning angående mobilisering».

I den första av dessa utredningar påvisar marinstabschefen det nära sambandet mellan personalorganisationen och personalens numerär å ena sidan, samt flottans övningar, krigsberedskap och inobiliseringsplaner å den andra, och hade därför utredningarna kommit att omfatta jämväl frågan om personalbehovet.

För att i största möjliga mån nedbringa kostnaderna för personalen och sålunda begränsa ökningen av flottans stater hade inom marinstaben verkställts vissa beräkningar, vilka voro bifogade förenämnda »utredning angående mobilisering».

Härvid hade i första hand besättningslistan för varje särskilt fartyg reviderats, varvid tagits under omprövning icke blott huruvida respektive besättningars numerär kunde minskas, utan även huruvida eu omläggning mellan antalet stampersonal å ena sidan samt antalet reservpersonal och värnpliktiga å den andra kunnat ske. Dessa reviderade besättningslistor hade under föregående års sjöexpeditioner varit överlämnade till vederbörande fartygschefer för yttranden. Av utredningen hade framgått, att någon minskning i numerären i allmänhet icke kunde ske, men att däremot en omläggning mellan å ena sidan antalet stampersonal och å den andra antalet reservpersonal och värnpliktiga i en del fall borde kunna vidtagas, ehuru dock med stor tvekan under nuvarande korta övningstid för de värnpliktiga och endast under förutsättning, att utbytet gällde de å sjö- Biltang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 käft. (Nr 60.) 19

146 Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

man,shus inskrivna och att de värnpliktiga finge kvarstå å ett och samma fartyg under hela sin vapenövningstid, samt att de utbildades endast för den befattning, de vid strid vore avsedda att bestrida.

Vad beträffade det föreslagna utbytet av stamofficerare mot reservofficerare, kunde ett sådant genomföras endast under förutsättning att utbildningen till och av reservofficerare bleve avsevärt mera effektiv än tillförene.

Någon större reduktion i behovet av stampersonal enbart genom utbyte i besättningslistorna för de särskilda fartygen av stam mot reserv eller mot å sjömanshus inskrivna värnpliktiga hade dock icke kunnat ernås. Chefen för marinstaben hade därför tagit under omprövning, huruvida icke dittills gällande grunder för beräkning av personalbehovet vid mobilisering och behovet av i ständig tjänstgöring varande stampersonal skulle kunna jämkas i syfte att nedbringa sistnämnda behov.

Dittills hade bemanningsbehovet i fråga om stampersonal beräknats lika för såväl rustade som icke rustade fartyg. Någon skillnad mellan de f. d. stamanställda värnpliktigas och övriga värnpliktigas tjänstgöring vid mobilisering hade icke kunnat göras, så länge anställningstiden inom sjömanskåren var jämförelsevis kort. Sedan emellertid denna tid utsträckts till omkring 4 år, hade manskapet därunder som regel erhållit sådan yrkesutbildning, att det efter avgången från sjömanskåren, åtminstone under de närmast därpå följande åren, kunde beräknas tjänstbart i de befattningar, det senast innehaft ombord. Flottan erhölle därför numera genom rådande manskapsorganisation eu jämförelsevis god reserv av f. d. stamanställda.

Genom att på sätt närmare angivits i meromnämnda »utredning angående mobilisering» indela materielen med hänsyn till olika beredskapsgrader och låta de f. d. stamanställda ingå i stället för en del av i besättningslistorna upptagna korpraler och meniga av stammen å sådana fartyg, som enligt den i utredningen omhandlade organisationsplanen1 (av vilken normalplanen för flottans krigsberedskap och övningar utgjorde eu del) vore avsedda att rustas och bemannas först vid mobilisering, kunde eu motsvarande minskning i behovet av nämnda kategorier stampersonal erhållas.

Med tillämpning av ovannämnda grunder hade inom marinstaben verkställts en särskild utredning beträffande mobiliseringsbehovet av personal för den materiel in. m., som beräknades vara i tjänst åren 1915 och 1916. Av denna framgick, att om behovet av yrkesutbildat manskap, beräknat enligt då gällande besättningslistor och beräkningsgrunder, jämfördes med behovet enligt de reviderade besättningslistorna och beräkningsgrunderna, utgjorde det senare behovet omkring 500 beställningar mindre inom sjömanskåren, därvid i båda fållen icke medräknats det antal stam-

147 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

rekryter av däcksavdelningen, som behöver ingå i sjömanskåren för att inom densamma erhålla det erforderliga antalet yrkesutbildade av nämnda avdelning.

Andra försvarsberedningen har i sitt preliminära betänkande angå- Andra ende sjöförsvaret uttalat den uppfattningen, att frågan om ökning av {gledninflottans personal borde bedömas icke med hänsyn endast till behovet av gers dylik personal under närmast kommande år, utan måste flottans personal- "Sltt behov prövas på grundvalen av de planer dels för nybyggnad, dels för prdinunåra överföring från kustflottan till lokalstyrkorna och dessas organisation samt an nn r dels för slutlig ^rangering av föråldrade fartyg, som beredningen angivit såsom erforderliga. Det av de marina myndigheterna angivna behovet av ökningar kunde av beredningen ej prövas efter sådana grunder, då dylika planer ej förelåge. Beredningen hade emellertid ansett sig icke kunna underlåta att undersöka frågan om flottans personalbehov i den utsträckning, som på utredningens dåvarande stadium varit möjlig, och hade i detta syfte beräkningar blivit verkställda angående personalbehovet för flottans mobilisering vid en tidpunkt, som läge ungefär mitt i den av beredningen förutsatta omloppstiden för den ifrågasatta nybyggnadsplanen, eller år 1924. Härvid hade förutsatts dels vissa alternativ av nybyggnad för kustflottan intill sagda år, dels lokaleskadrar för vissa orter, dels förläggning av vissa fartyg i materielreserv och dels slutligen ^rangering av alla de fartyg, som överskridit den för varje fartygsslag fastställda levnadsåldern.

Vid beräkningen hade för kustflottan upptagits en personal, i huvudsak efter de grunder för besättningsstyrkorna, som angivits i chefens för marinstaben ovan anförda utredning den 25 september 1913; för fartygen i lokalstyrkorna åter hade avsetts en bemanning, i vilken stammen — såväl officerare som underofficerare och manskap — i möjligaste mån blivit begränsad (såsom för dylika fartyg också antytts i stabschefens anförda utredning) och ersatt med reserver samt, i fråga om manskapet, med värnpliktiga. Därjämte hade i förhållande till stabschefens beräkningar vissa reduktioner gjorts i vad anginge staber, stationer och varv. Ersättningspersonal — för sjuka, frånvarande o. s. v. — hade beräknats efter 10 %.

Enligt hittills gällande grunder för personalberäkningen hava de Deparieolika fartygsbesättningarnas sammansättning bestämts med hänsyn därtill, defens huruvida ifrågavarande fartyg ingått i kustflottan eller lokalstyrka, och yttrande. bemanningsbehovet har därvid beräknats lika för såväl rustade som icke rustade fartyg.

148 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Jag anser den av chefen för marinstaben i utredningarna den 25 september 1913 föreslagna omläggningen av grunderna för personalberäkningen, varigenom personalbehovet i fredstid bestämmes med hänsyn till fartygens beredskapsgrad, vara synnerligen väl motiverad, då därigenom dels bemannandet av under fredstid rustade fartyg säkerställes, och dels den stora reserven av f. d. stamanställd personal med jämförelsevis god utbildning bättre utnyttjas än vad hittills kunnat ske.

Enär behovet av stampersonal enligt de av chefen för marinstaben föreslagna beräkningsgrunderna, vilka synas böra för framtiden tillämpas, i väsentlig mån bliver beroende av normalplanen för flottans krigsberedskap och övningar, får jag hänvisa till vad om denna plan i det följande sägs.

Behovet av stampersonal bör vidare, såsom av andra försvarsberedningen påpekats, beräknas i anslutning till de för en längre följd av år uppgjorda planerna för flottans utveckling. Sedan sådana planer numera blivit utarbetade, hava, med ledning av dessa och de på dem grundade normalplanerna för flottans krigsberedskap och övningar, verkställts beräkningar över behovet av stampersonal för åren 1919, 1924 och 1934. Som jag förut anfört hava vid de nu verkställda personalberäkningarna uppställts två alternativa förutsättningar, nämligen att lokalstyrkorna även efter år 1924 bibehållas vid den storlek, som de uppnått sistnämnda år, eller att de för undvikande av kostnadsökning nedsättas, Det under förstnämnda förutsättning beräknade ökade personalbehovet är infört i den sista kolumnen uti tabellerna över personalbehovet. Under andra förutsättningar stannar personalbehovet vid den för år 1924 angivna siffran.

Vid beräkningarna hava i huvudsak tillämpats de i chefens för marinstaben ovannämnda hemliga utredning intagna detalj beräkningarna, i vilka likväl vidtagits några mindre reduktioner beträffande personalbehovet för lokalstyrkor, stationer och varv.

Rörande de sålunda tillämpade beräkningsgrunderna får jag i övrigt hänvisa dels till ovannämnda hemliga utredning och dels till de för åren 1919, 1924 och 1934 nu verkställda beräkningarna, vilka, likaledes av hemlig natur, torde få tillhandahållas vederbörligt utskott.

Chefen för marinstaben har i avgivet yttrande rörande de nu tilllämpade grunderna för personalberäkningen anfört, att tiden ej medgivit en detaljerad granskning av beräkningarna ay personalbehovet, men synas desamma efter de uppgjorda förutsättningarna ej giva anledning till anmärkningar.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

149 Kap. IX.

Stampersonalen.

Andra försvarsberedningen har i sitt förutnämnda preliminära be- Andra tänkande anfört, att de av beredningen verkställda personalberäkningarna {°r*dningivit till resultat, att även med de av beredningen vidtagna reduktionerna gens yttskulle år 1924 förefinnas en brist huvudsakligen på officerare, marin- p^iminåro ingenjörer och underofficerare, nämligen efter olika byggnadsalternativ6e<ä'nfcan<7<-<. från 33 till 43 officerare, 3 till 4 mariningenjörer samt 59 till 94 underofficerare och underofficerskorpraler. Däremot hade beräkningarna visat, att behovet av stammanskap icke skulle kräva någon ökning utöver nuvarande antal.

Förklaringen till att en dylik personalbrist — vilken om den täcktes genom nya beställningar skulle förorsaka en årlig kostnad, enligt olika nybyggnadsalternativ växlande mellan 297,000 och 410,000 kronor i runt tal — måste beräknas för år 1924, ehuru kustflottan antagits då räkna ett betydligt mindre antal fartyg än nu, ansåg beredningen till någon del ligga i att för de nytillkomna fartygen måste avses större besättningsstyrka än för de nuvarande, men i synnerhet däld att lokalstyrkorna vid sagda tidpunkt krävde en vida större bemanning än de nuvarande lokalstyrkorna. Beredningen framhöll emellertid, att organisationen av lokal styrkorna, som uteslutande grundade sig på nu befintliga eller beviljade fartyg, vore av största vikt, i all synnerhet som kustflottans fartygsantal måste nedgå, och att organisationen i fråga icke finge äventyras av brist på bemanning, även om denna bemanning organiserades med största möjliga sparsamhet, och icke alla de fartyg, som kunde finnas i andra linjen, avsåges att bemannas.

Beredningen anförde vidare, att de gjorda beräkningarna, vilka givetvis vore grundade på alltför många ovissa och okända faktorer för att kunna betraktas som verkligt normerande, icke avsåge att i och för sig utgöra grund till en bemanningsplan för flottan. Men å andra sidan vore de utförda med så stor försiktighet, att det genom dem konstaterade behovet

Departe-

ments-

chefens

yttrande.

150 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

av förstärkning i flottans personal svårligen kunde förväntas i verkligheten komma att i någon väsentligare grad nedgå, än mindre försvinna. Det hade ej låtit sig göra att för den senare delen av 20-årsperioden verkställa lika ingående beräkningar, enär under denna tid måste tänkas tillkomma oekså ny materiel i lokalförsvaret, vars beskaffenhet icke kunde förutses. Men så långt som efter föreliggande utgångspunkter kunde bedömas, antoges bemanningsbehovet för flottan även under den senare delen av tjuguårsperioden komma att hålla sig ungefär vid samma siffra.

De nu verkställda detalj beräkningarna för åren 1919, 1924 och 1934 visa behovet av en betydande ökning av officers-, underofficers- ocli sjömanskårerna samt en mindre ökning av mariningenjörkåren. För de tre förstnämnda kårerna erfordras den största ökningen under första perioden.

Den av andra försvarsberedningen givna förklaringen rörande det av beredningen beräknade behovet av personalökning torde äga sin fulla tillämplighet även på hår föreliggande beräkningar. Till vad beredningen härutinnan anfört torde emellertid ytterligare böra fogas, att redan nu en betydande brist i mobiliseringsbehovet av stampersonal förefinnes. Alla tidigare verkställda personalutredningar enligt de hittills tillämpade beräkningsgrunderna hava påvisat förefintligheten av en sådan brist, och enahanda resultat lämnar den av chefen för marinstaben enligt de omlagda beräkningsgrunderna verkställda utredningen. Den nu befintliga materielen kommer visserligen under loppet av de olika nybyggnadsperioderna för kustflottan att överflyttas från denna sjöstyrka till lokalstyrkorna, och såsom ovan antytts hava utöver de av chefen för marinstaben föreslagna personalbesparingarna ytterligare reduktioner i det för dessa styrkor beräknade bemanningsbehovet nu vidtagits. De sålunda åstadkomna besparingarna inträda emellertid först så småningom, allteftersom kustflottans nuvarande fartyg överföras till lokalstyrkorna, och de kunna under alla omständigheter ej bliva av den omfattning, att de förmå täcka eller i betydligare grad minska den nu befintliga personalbristen. Utöver den personalökning, som kan bliva erforderlig för nytillkommande materiel, fordras sålunda en omedelbar ökning jämväl för täckande av den nu förefintliga bristen, och torde i detta förhållande anledningen böra sökas till att särskilt under första perioden en betydande personalökning visar sig erforderlig.

Andra försvarsberedningen har i sina personalberäkningar för år 1924, såsom ovan anförts, vidtagit en del reduktioner i det personalbehov, som i chefens för marinstaben ovannämnda utredningar angivits såsom förefintligt för vissa av lokalstyrkornas fartyg samt för staber, stationer

151 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

och varv. Av beredningens handlingar framgår, att dess personalberäkningar endast äro att betrakta som överslagsberäkningar, och att reduktionerna icke torde hänföra sig till vissa bestämda befattningar ombord eller i land. De nu på mitt föranstaltande gjorda reduktionerna i personalbehovet, vilka i stort sett uppgå till samma omfattning som de av beredningen beräknade, stödja sig på noggranna detalj beräkningar och torde därför utgöra en pålitlig grund för uppskattandet av det framtida personalbehovet. Det är vidare att märka, att i den av beredningen angivna bristen för år 1924 icke upptagits den för flygflottan avsedda personalen, vilken, vad stampersonal vidkommer, av beredningen i annat sammanhang upptagits till 10 officerare och 10 underofficerare eller underofficerskorpraler. Beredningen har även räknat med en pansarbåtstyp, som drager mindre stambemanning än den i nu föreliggande flottplan föreslagna typen. Resultatet av beredningens överslagsberäkningar har sålunda blivit ett lägre behov av stampersonal år 1924 än det nu beräknade. Vad särskilt sjömanskåren beträffar har beredningen icke i sitt preliminära betänkande förutsatt någon ökning av denna kår. Emellertid bär en sådan ökning vid nu verkställda beräkningar visat sig erforderlig, och torde förklaringen till denna skiljaktighet till en del möjligen ligga däri, att beredningen ej beräknat en så stor årlig rekrytkontingent som enligt, chefens för marinstaben på statistiska uppgifter stödda utredning visat sig erforderlig för vidmakthållandet, under hittills rådande förhållanden, av sjömanskårens yrkesutbildade personal.

Beredningen antager, att bemanningsbehovet för flottan även under senare delen av tjuguårsperioden skulle hålla sig vid ungefär samma siffra, som den för år 1924 beräknade. Några närmare beräkningar häröver synas emellertid ej hava hunnit utföras, innan beredningens arbete upphörde.

Beträffande personalbehovet inom de olika kårerna anhåller jag att i underdånighet få anföra följande, varvid uttalandena rörande personalbehovet efter år 1924 hänföra sig till de behov, som beräknats för oförminskade lokalstyrkor.

Officerskåren.

Det beräknade officersbehovet för de olika åren är sammanfört i följande tabell, i vilken för jämförelse även införts 1914 års stat.

152 Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Av tabellen framgår, att en ökning av 70 officerare är erforderlig under första perioden. Under andra perioden erfordras en ökning av ytterligare 11 officerare och under tredje och fjärde 5-årsperioderna sammanlagt ytterligare 11 officerare. En så stor ökning av kåren som med 70 nya officersbeställningar under de närmaste fem åren torde emellertid av rent praktiska skäl ej kunna genomföras, enär det då bleve nödvändigt att öka ett par årsklasser sjökadetter i en grad, som sedermera skulle komma att inverka förryckande på befordringsutsikterna för de olika årsklasserna av officerare. Det synes därför vara lämpligt att fördela ökningen av officerskåren mera jämnt under hela den ifrågavarande tidsperioden, varvid likväl hänsyn bör tagas till att den mest trängande officersbristen bör avhjälpas under den första 5-årsperioden.

Av denna anledning har tagits under övervägande, huruvida sjökadetterna i sjökrigsskolans äldsta årsklass icke böra beräknas såsom eu tillgång, vilken vid mobilisering kan ersätta ett antal stamofficerare. Härvid bör emellertid beaktas, att dessa sjökadetter ej kunna anses vara fullt utbildade till officerare förrän omedelbart före officersutnämningen. Under större delen av sista utbildningsåret kunna de därför icke anses besitta sådan kompetens, att de kunna ersätta stamofficerare på de viktigare av de befattningar, som dessa äro avsedda att vid mobilisering bestrida, och det torde ej heller vara tillrådligt att i personalberäkningarna förutsätta, att subalterngradernas ersättningspersonal skall i allt för stor utsträckning erhållas från denna personalkategori, enär ersättningspersonalen jämväl

153 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

skall kunna lämna ersättning för officerare med vida högre kompetens än en nyutnämnd officer kan besitta, såsom exempelvis torped- och undervattensbåtchefer. Kadetterna i sjökrigsskolans högsta klass, vilka enligt gällande bestämmelser äro avsedda att vid mobilisering konstitueras till underlöjtnanter i stammen, hava också hittills varit avsedda att finna sin huvudsakliga användning vid utbildande av ersättningspersonalen på stationerna samt för att möta sådana oförutsedda behov, som vid mobilisering alltid korpma att uppstå.

Då det emellertid, såsom förut påpekats, ej låter sig göra att utan utomordentliga åtgärder uppbringa officerskåren till erforderlig styrka under den närmaste femårsperioden, och då en mera jämn ökning av kåren synes önskvärd, har det varit nödvändigt att under de båda första perioderna beräkna ett antal konstituerade sjökadett^’ för fyllandet av en del officersbeställningar vid mobilisering. Härigenom har behovet av stam officerare kunnat nedbringas till 347 år 1919 och 365 år 1924, och skulle sålunda officerskårens ökning under första perioden omfatta 53 nya beställningar, under andra perioden ytterligare 18 och under tredje och fjärde perioderna ytterligare sammanlagt 21. Den sålunda förutsatta ökningen under första perioden torde enligt verkställd beräkning utan svårighet kunna tillgodoses genom sjökadettkårens rekrytering med 20 å 25 kadetter pr år.

Med tillämpning av dessa reduktioner erhåller den ovan anförda tabellen följande utseende för de olika åren:

v /

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 20

154 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Underofficerskåren.

Det beräknade behovet av underofficerare för de olika åren är sammanfört i följande tabell, i vilken för jämförelse även införts 1914 års stat.

Den största ökningen infaller här, såsom förut påpekats, på den första perioden, under det att ökningen under vardera av de därpå följande tre 5-årsperioderna i stort sett blir ungefär lika. Beträffande ökningen inom underofficerskåren bör i övrigt särskilt framhållas, att den nya pansarbåtstypen kräver ett avsevärt större antal underofficerare än de nuvarande typerna, vilket förhållande utgör en ytterligare förklaring utöver de förut angivna till den stora ökningen av personalbehovet inom underofficerskåren.

Beträffande fördelningen av lönerna mellan flaggunderofficerare och underofficerare av 2:a graden har en mindre ändring i hittills tillämpad proportion vidtagits. Enligt 1906 års riksdagsbeslut har i staten för flottans underofficerskår varit intagen en bestämmelse, att underofficers av 2:a graden löneförmåner må utgå till högst 10 kockar eller hovmästare inom sjömanskåren, och dessa löner hava i personalberäkningarna lagts till det beräknade behovet av underofficerare. Antalet löner inom underofficerskåren har hittills varit fördelat med till flaggunderofficerare och 2h till underofficerare av 2:a graden, men då det synes oegentligt att de 10 för personal inom sjömanskåren avsedda lönerna skola ingå i denna allmänna fördelning, har i ovanstående tabell antalet löner för underofficerare av 2:a graden beräknats lika med dubbla antalet löner för flaggunderofficerare, ökat med 10.

Sjömanskåren.

Det beräknade behovet av manskap inom sjömanskåren för de olika åren är sammanfört i följande tabell, i vilken för jämförelse även införts 1914 års stat.

Kuugl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

155 Även här infaller, såsom förut påpekats, den största ökningen under den första perioden, medan ökningen under vardera av de tre följande 5-årsperioderna håller sig ungefär lika, växlande mellan 125 och 150 man. Antalet löner i 2:a lönegraden är lika med det beräknade mobiliseringsbehovet av korpraler och l:a kl. sjömän. Proportionen emellan antalet löner i 3:e och 4:e lönegraderna är densamma, som av chefen för marinstaben beräknats för år 1916.

Jag har förut anfört, att andra försvarsberedningen vid beräkningen av sjömanskåren» erforderliga styrka icke synes hava tagit tillräcklig hänsyn till den betydande årliga rekrytkontingent, som erfordras för vidmakthållandet av sjömanskårens numerär. I chefens för marinstaben ovannämnda utredningar tinnes en på statistiska grunder verkställd beräkning över det antal med kontrakt antagna rekryter, som under hittills rådande förhållanden visat sig erforderligt för att fylla behovet av yrkesutbildat manskap inom däcks- och maskinavdelningarna. Med en beräknad sjömanskår av 4,317 man år 1915 och 4,638 man år 1916 har rekrytbehovet beräknats till 567 man under förstnämnda och 631 man under sistnämnda år, utgörande c:a 18 / av antalet underofficerskorpraler samt yrkesutbildade korpraler och meniga inom de båda angivna avdelningarna. Försvarsberedningen åter synes hava räknat med en årlig rekrytkontingent av endast c:a 200 man, vilket antal endast utgör knappa 6 % av antalet yrkesutbildade, sålunda blott omkring Vs av den rekrytkontingent, som chefen för marinstaben ansett nödigt beräkna.

Då befordringsförhållandena genom den ifrågasatta ökningen av underofficerskåren torde komma att ställa sig väsentligt gynnsammare, än vad nu är fallet, och då förlängningen under vissa förutsättningar av tjänstgöringstiden för ett antal yrkesutbildade, å sjömanshus inskrivna värnpliktiga,

156 Kungl. Mcij:ts nåd. proposition nr 60.

varom jag framdeles kommer att vidare yttra mig, karl förväntas medföra en förbättring i tjänstgöringsförhållandena för det yrkesutbildade manskapet, torde det vara berättigat att antaga, att den under de närmaste åren erforderliga rekrytkontingenten skall något nedgå. Jag anser det dock ej tillrådligt att beräkna en lägre rekryteringskontingent än 15 % av antalet yrkesutbildat manskap, och hava därför rekrytkontingenterna för de olika åren upptagits till omkring 560, 610 och 660 man, vilka siffror sedan jämkats för erhållande av slutsummor på närmaste tiotal.

Mariningenjörkåren.

Marinförvaltningen har i skrivelse den 30 oktober 1913 med förslag till beräknande av utgifterna å vissa femte huvudtitelns anslag för år 1915, på skäl som närmare anföras i statsverkspropositionen den 14 sistlidne januari, hemställt om en ökning av mariningenjörkåren med 2 verkstadsingenjörer, 1 elektroingenjör och 1 artilleriingenjör, vilka avsågos för tjänstgöring: artilleriingenjören i marinförvaltningen, 1 verkstadsingenjör å Karlskrona varv samt 1 verkstadsingenjör och elektroingenjören å Stockholms varv. Utöver denna personalökning, vilken jag anser vara väl motiverad och på den grund erforderlig, hava de nu verkställda beräkningarna för åren 1919 och 1924 givit vid handen behovet av en ökning av ytterligare 3 mariningenjörer och 1 rnariningenjörsstipendiat vid den egentliga mariningenjörsdetaljen eller samma behov, som upptagits i marinförvaltningens nyssnämnda skrivelse. För år 1934 har, därest lokalstyrkorna förbliva oförminskade, beräknats ett ytterligare behov av 2 mariningenjörer.

Marinintendenturkåren.

De enligt hittills tillämpade grunder nu verkställda personalberäkningarna hava ej påvisat behovet av någon ökning av marinintendenturkåren för år 1919; däremot har en mindre ökning visat sig erforderlig för åren 1924 och 1934. Jag har dock ej ansett det lämpligt att vid kostnadsberäkningarna taga hänsyn till detta ökade behov, då frågan om marinens redovisningsväsende och särskilt rörande möjligheten att därvid använda mindre kvalificerade och billigare arbetskrafter för närvarande är under utredning.

Övriga kårer och stater.

Personalberäkningarna hava icke påvisat något behov av personalökning inom andra kårer och stater än de förut nämnda.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

157 KAP. X.

Reservpersonalen.

organisa-

tion.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser utgöres flottans reserv- Reservpersonal av: ZZT<lS!

a) pensionerad personal, som enligt grunderna för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar är tjänstskyldig;

b) reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter i flottan;

c) officerare och underofficerare samt personal av mariningenjör- och marinintendenturkårerna, vilka antingen före uppnådd ålder, som berättigar till fyllnadspension, erhållit avsked med tillstånd att i reserven kvarstå, eller ock blivit utnämnda i flottans reserv;

d) marinläkare, förordnade i flottans reserv; samt

e) lots- och fyrinrättningarnas personal.

Till reserven räknas jämväl:

f) reservofficersaspiranter, och

g) personal, som vid mobilisering blivit konstituerad eller anställd i flottans reserv.

Reservpersonalen är tjänstskyldig vid krig eller större rustningar.

För den pensionerade personalen upphör tjänstskyldigheten vid flottan vid fyllda 70 år för flaggman, kommendör, marinöverdirektör och tjänsteman vid inarinintendenturkåren, för övriga vid 65 års ålder.

Till reservunderlöjtnanter i flottan utnämnas yngre sjökaptener efter genomgången ettårig utbildning såsom reservofficersaspiranter. Sådan reservofficer är tjänstskyldig till det år han fyller 40 år och skall under sjätte året efter utnämningen till reservofficer genomgå en repetitionsövning av högst 6 månaders längd. jTill reservlöjtnant utnämnes reservunderlöjtnant, som fullgjort repetitionsövning och varit reservofficer i 8 år.

158 Kungl. Majits nåd. proposition nr SO.

Personal, som erhållit avsked före uppnådd pensionsålder med tillstånd att i reserven kvarstå eller utnämnts i flottans reserv, är tjänstskyldig:

officerare och underofficerare till fyllda 55 år,

mariningenjörer......» » 60 år,

marinintendenter.....» » 65 år.

Till mariningenjör i reserven utnämnes den, som efter slutad utbildning till mariningenjör och därefter följande tvåårig tjänstgöring icke vinner anställning vid stammen. Sådan mariningenjör är tjänstskyldig till fyllda 40 år.

Till marinunderintendenter i flottans reserv utnämnas ynglingar, som genomgått särskild utbildning såsom reservmarinintendentsaspiranter. Marinunderintendent i flottans reserv är skyldig att under fjärde året efter inträdet i reserven genomgå eu 6 månaders repetitionsövning och kan därefter befordras till marinintendent av 2:a gr. Tjänstskyldigheten upphör vid fyllda 40 år.

Marinläkare av 2:a gr. och marinläkarestipendiat kunna efter slutad anställning i stammen förordnas i marinläkarkårens reserv. För marinläkare i reserven upphör tjänstskyldigheten under det 55:e levnadsåret.

Marinens rullor för år 1914 upptaga följande antal officerare och

underofficerare i flottans reserv.

a) Pensionerad personal:

Officerare............... 14.

Underofficerare.......... 112.

b) Reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter:

Tjänstskyldiga vid flottan........163.

» » kustartilleriet..... 57.

c) Personal, som före uppnådd pensionsålder erhållit avsked med tillstånd att i reserven kvarstå eller utnämnts i flottans reserv:

Officerare............... 58.

Underofficerare............. 18.

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

159 Upprättandet av reservstater och ändring av pensioneringsgrunder vid

marinen.

Under förra hälften av år 1908 hade särskilda kommitterade för armén och särskilda för marinen avgivit betänkanden, dels rörande införande av fast avlönat reservbefäl vid armén, dels om förtidspensionering av officerare och underofficerare vid marinen. Då dessa betänkanden befunnos i vissa avseenden skiljaktiga från varandra, uppdrog Eders Kungl. Maj:t, den 20 november 1908 åt en kommitté att söka åstadkomma sammanjämkning av desamma och avgiva förslag till bestämmelser i ärendet.

Den 3 mars 1909 avgåvo dessa kommitterade »Betänkande och förslag angående upprättandet av reservstater vid armén och marinen».

Vad marinen beträffar innefattade detta förslag dels bestämmelser angående bildandet av en särskild reservstat, dels föreskrifter om avgång på grund av otjänstbarhet, dels slutligen ändringar i pensioneringsgrunderna för marinen.

Enär marinens civilmilitära kårer jämförelsevis nyligen omorganiserats, varvid jämväl föreskrifter meddelats om upprättandet av reserver, ansågo kommitterade, att resultatet av omorganisationen borde avvaktas innan nya förslag framlades. Med anledning härav gällde kommitterades förslag till reservstat endast officers- och underofficerskårerna.

För denna reservstats bildande föreslogs viss tjänste- eller levnadsålder för övergången från stammen till reservstaten (minst 15 tjänsteår och 35—50 levnadsår, beroende av tjänstegraden), viss tjänstgöringsskyldighet i fredstid (högst 42 dagar vartannat år intill fyllda 40 år, därefter vart tredje år) samt viss lön (utgående för varje grad med ett av levnadsåldern vid överflyttningen beroende belopp; denna lön, som förblev oförändrad jämväl vid befordran, skulle vid avgång från reservstaten utgå såsom pension).

I fråga om det vid mobilisering för marinen erforderliga antalet officerare och underofficerare beräknade kommitterade detsamma till 8 regementsofficerare, omkring 50 kaptener och omkring 50 underofficerare. Av dessa borde 25 procent av officerarna och 80 procent av underofficerarna avses för kustartilleriet. Med hänsyn till stampersonalens ringa numerär ansågs dock att endast 8 regementsofficerare, 28 kaptener och subalternofficerare samt 24 underofficerare skulle kunna överföras under loppet av 12 år.

Kostnaderna beräknades under l:a året uppgå till 8 000 kronor

Kommitterades betänkande och f örslag den */» 1909 angående upprättandet av reservstater vid armén och marinen.

160 Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

och skulle därefter komma att ökas med samma belopp per år för att efter 12:e året med genomförd reservstat uppgå till 97,000 kronor.

Föreskrifterna om avgång på grund av otjänstbarhet avsågo att kunna från aktiv stat avlägsna dem, som där upptoge platser utan att vara tjänstbara och utan att enligt nuvarande bestämmelser kunna därifrån skiljas. Sålunda yrkade de kommitterade, att var och en, som är otjänstbar och anses obotlig, skulle vara skyldig att inom viss tid avgå med pension.

Ändringarna i pensioneringsgrunderna för marinen åsyftade att sänka den till pension jämte fyllnadspension berättigande levnadsåldern för kaptener, subalternofficerare och underofficerare av 2. gr. från 55 år till den i armén för motsvarande grader stadgade av 50 år.

över 19G9 över det av 1909 års kommitterade utarbetade förslaget om reserv-

terades^för-stater hava yttranden avgivits av följande marinens myndigheter: marinslag avgivna förvaltningen i utlåtanden den 28 sept. 1909, chefen för marinstaben i P. M. yttranden. ^en jg sept. 1909, direktionen för flottans pensionskassa i betänkande den 22 sept. 1909 och fullmäktige i flottans pensionskassa i sin berättelse den 3 nov. 1909. Dessa yttranden gälla huvudsakligen förslaget om reservstat vid marinen, mot vilket förslag inga väsentliga erinringar framställas.

1907 års 1907 års försvarskommitté anförde i betänkande den 5 dec. 1910,

iommitté. att upprättandet av en tjänsteduglig reservstat vid marinen borde medgiva någon begränsning av den erforderliga ökningen av antalet officerare och underofficerare å aktiv stat, varigenom kostnaderna för personalen skulle kunna i någon mån nedbringas. Därjämte ansågs bildandet av en reservstat möjliggöra en föryngring av officers- och underofficerskårerna å aktiv stat.

Kommittén ansåg även att frågan om avlägsnande från aktiv stat av otjänstbara officerare och underofficerare inom den närmaste tiden borde bringas till avgörande. Däremot kunde kommittén icke gilla de föreslagna ändringarna i pensioneringsgrunder för marinen.

Mot kommitténs uttalanden i reservstatsfrågan reserverade sig viceamiral Sidner, enär han ansåg kostnaden för stor i förhållande till vad som ernåddes.

1910 års mi- I betänkande och förslag angående ordnande av det militära pen-

tionskom- sionsväsendet av den 31 maj 1912 framlades i samband med förslag till mittés betän- gemensam militär pensionslag för armén och marinen yrkanden om ändring 1 marinens pensioneringsgrunder i överensstämmelse med vad 1909 års kommitterade föreslagit.

161 Kungl. Ma.j:ts nåd. proposition nr 60.

Fullmäktige i flottans pensionskassa hemställde i fråga om nyss- Fullmäknämnda pensionslag i sin berättelse den 14 mars 1913 tans pen-

att frågan om pensionsreglering för tjänsteinnehavare vid marinen måtte göras till föremål för fullständig utredning, innan pensionslagen den'*/»' toges under slutlig omprövning, och 1913-

att frågan om förtidspensionering och upprättande av reservstater för marinen måtte i samband med frågan om pensionsreglering för marinens personal föras till en slutlig, snar lösning.

Andra försvarsberedningen har i sitt pi’eliminära betänkande angående sjöförsvaret bl. a. hemställt, att beredningarna redan då måtte ningen^ututtala sig för att en reservstatsorganisation för flottan och kustartilleriet i talande. huvudsaklig överensstämmelse med de av 1909 års kommitterade föreslagna grunder med det snaraste påbörjas; och blev denna hemställan godkänd vid plenarsammanträde med försvarsberedningarna.

Såsom av de verkställda utredningarna angående personalbehovet Departeframgår, har för nedbringande av stam personalens numerär en omläggning chefesns blivit gjord mellan å ena sidan antalet stampersonal och å den andra an- yttrande. talet reservpersonal och värnpliktiga. Härigenom har reservpersonalens betydelse för flottans bemanning i avsevärd grad stegrats. Särskilt är detta förhållandet med officerare och underofficerare i reserven. Åtgärder synas mig därför böra vidtagas för att denna reservpersonal skall bliva i stånd att motsvara de fordringar, som vid mobilisering komma att ställas på densamma.

Såväl andra försvarsberedningen som de myndigheter, vilka granskat det av 1909 års kommitterade framlagda förslaget till upprättande av reservstat vid marinen, hava uttalat sig för ett antagande av detsamma.

Vid den ytterligare utredning och granskning, som 1909 års kommittéförslag i reservstatsfrågan nu undergått inom lånt- och sjöförsvarsdepartementen, hava emellertid framställts en del erinringar mot nämnda förslag, vilka föranlett vidtagandet av ändringar i grunderna för reservstaternas upprättande. Det med ledning av dessa grunder utarbetade förslaget till reservstater vid marinen avviker i vissa delar så avsevärt från 1909 års förslag, att jag icke anser mig böra underställa Kungl. Maj:t det nu omarbetade förslaget förr än myndigheterna yttrat sig över detsamma. Sedan dessa yttranden inkommit, torde fullständigt förslag i ärendet komma att uuderställas Kungl. Maj:ts prövning för att därefter framläggas för riksdagen.

Redan nu tror jag mig dock kunna säga, att det med hänsyn till Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 21

162 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr■ 60.

rådande brist på stampersonal icke låter sig göra att före år 1916 påbörja upprättandet av reservstat vid flottan.

Av skäl, som 1909 års kommitterade framhållit, och i betraktande av svårigheten att i förväg bedöma huru bildandet av reservstater kommer att ställa sig, är i det nu uppgjorda förslaget, liksom i 1909 års förslag, det första upprättandet av en reservstat vid flottan begränsat till en femårsperiod med en beräknad kostnad av omkring 30,000 kronor vid periodens slut. Fullt genomförd beräknas flottans reservstat erfordra ett årsanslag av omkring 1)0,000 kronor.

Merotnnämnda 1909 års kommitterade hava jämväl föreslagit andra åtgärder än bildandet av reservstater för ökandet av reservpersonalen och tillgodoseendet av önskemålet att kunna åstadkomma föryngring av officers- och uriderofficerskårerna, nämligen genom att sänka pensionsåldern för vissa grader, borttaga de s. k. respitären och föreskriva obligatorisk avgång på grund av otjänstbarhet.

Ehuru jag finner nämnda åtgärder mycket beaktansvärda, anser jag dock att de böra komma till utförande först i samband med den av kommitterade den 31 maj 1912 föreslagna militära pensionslagen och därav betingad pensionsreglering; särskilt torde härvid böra iakttagas nödvändigheten att sänka pensionsåldern för underofficerare, på det att behovet av reservunderbefäl må nöjaktigt kunna tillgodoses.

Reservlöjtnanter ocli reservunderlöjtnanter.

niarinstaben Chefen för marinstaben har i sin förut omförmälda skrivelse den 25

skrivelse den sept. 1913 beträffande flottans krigsberedskap och övningar bl. a. anfört, j6/9 1913 att i de inom marinstaben då reviderade besättningslistorna hade av kostförandrin- nadsskäl reservofficerare upptagits i vissa sådana befattningar å stridsfar- 9befätet8eut~ ty£en’ som hittills avsetts att bestridas av stamofficerare. En dylik åtgärd badning, kunde emellertid tillrådas endast under förutsättning, att utbildningen till och av reservofficer gjordes avsevärt mera effektiv än vad den för närvarande är. Sedan länge hade erfarenheten givit vid handen, att den nuvarande reservofficersutbildningen är behäftad med avsevärda brister, vilka med hänsyn till reservofficersinstitutionens ökade betydelse med det snaraste borde avhjälpas.

Med anledning härav och på grund av nådigt brev den 3 febr. 1911 har chefen för marinstaben efter samråd med inspektören av flottans övningar till sjöss och chefen för kustartilleriet i skrivelse av samma 25 sept. avgivit ett på nu gällande vapenövningstid för de värnpliktiga

163 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

grundat förslag till sådana ändringar i reservbefälets organisation, som betingas av en förbättrad utbildning.

Härvid framhåller marinstabschefen beträffande reservofficersaspiranternas antagning och utbildning dels nödvändigheten av att uti nådiga kungörelsen angående antagning, utbildning och pensionering av reservbefäl för flottan såsom fordringar för att kunna bliva antagen till aspirant jämväl införa att i allmän tjänst vid flottan såsom matros hava fullgjort värnpliktig åliggande tjänstgöring i fredstid och att därunder hava genomgått föreskriven underbefälsutbildning samt erhållit minst betyget godkänd i tjänstbarhet, dels att aspiranternas såväl teoretiska som praktiska utbildning i största möjliga mån borde försiggå ombord, varjämte i fråga om undervisningens omfång noga borde tillses, att endast sådant, som är oundgängligen nödvändigt för reservofficerens tjänst, läres.

För att flottan genom en sådan förbättrad utbildning av reservofficersaspiranterna skall kunna tillföras reservoffieerare fullt användbara å de poster, för vilka de vid mobilisering avses, ansåg chefen för marinstaben det även nödvändigt, att en omläggning av reservofficerarnas tjänstgöring komme till stånd.

Enligt den nuvarande organisationen permitterades den nyblivne reservofficeren omedelbart efter slutad aspirantut.bildning för att därefter först under loppet av 6:e året fullgöra en repetitionsövning av 6 månaders varaktighet. En följd härav vore, dels att reservofficeren icke under någon del av den tid, han är anställd såsom reservofficer, är fullt kompetent att fullgöra honom tillkommande tjänstgöring å stridsfartyg, dels att han vid den ålder av omkring 30 år, då han är skyldig undergå repetitionsövning, vanligen erhållit sådan anställning vid handelsflottan, att fullgörandet av repetitionsövning vållar honom stora olägenheter.

Stabschefen påvisade ävenledes, att om reservofficerare skola avses att vid mobilisering fylla vissa poster ombord å flottans stridsfartyg, måste med hänsyn till de krav, som numera ställas på flottans krigsberedskap, reservofficerare under hela året finnas i tjänstgöring till ett antal, motsvarande behovet för de fartyg, som enligt krigsberedskapsplanen under fredstid skola hava fulltaliga mobiliseringsbesättningar.

Detta behov skulle till större delen kunna tillgodoses och nyssnämnda olägenheter med nuvarande repetitionsövning undvikas, om den nyutnämnde reservofficeren ålades att i stället för repetitionsövning fullgöra ett års tjänstgöring såsom reservofficer omedelbart etter aspiranttjänstgöringen. Härigenom skulle icke allenast vinnas, att under fredstid mobiliseringsbemannade fartyg erhölle fullt kompetenta reservofficerare, utan även att för stridsfartyg, vilka bemannas först vid mobilisering, behovet av reservoffi-

164 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

cerare skulle kunna uttagas bland dem, som nyligen varit i tjänstgöring såsom sådana. Äldre reservofficerare skulle användas såsom befäl å förhyrda, bevärade och obevärade handelsfartyg.

Vidare omnämnde marinstabschefen, att från reservsofficershåll uttalats önskan, att reservofficer i flottan, såsom vid armén är fallet, måtte kunna befordras till kaptens grad, samt föreslog att vid omläggning av reservofficersutbildningen hänsyn härtill borde tagas och att såsom villkor för dylik befordran borde uppställas dels viss tjänstetid såsom reservofficer, dels fullgörandet under loppet av 6:e—10:e året efter utnämningen av eu repetitionsövning om 6 månaders varaktighet.

På grund av att medelåldern vid avläggande av sjökaptensexamen numera vore något över 25 år ansåg stabschefen att åldern, inom vilken anställning såsom reservofficersaspirant må erhållas, borde höjas med ett år ävensom, för att göra det möjligt för alla att vinna kaptens befordran, att reservofficerarnas tjänstgöringsskyldighet borde utsträckas till utgången av det år, varunder 45 års ålder uppnås.

Beträffande avlöningen framhöll marinstabschefen, att beklädnadspenningarna för reservofficer vid flottan borde höjas till samma belopp som för reservofficer vid armén eller 500 kr., varav 300 kr. borde utbetalas vid inträdet i tjänstgöring såsom reservofficersaspirant och 200 kronor vid utnämningen till reservofficer.

Slutligen ansåg chefen för marinstaben, att åtgärder borde vidtagas för att göra aspiranttjänsten mera lockande, för vilket ändamål rederibolag, som erhåller statsunderstöd, rederilån eller andra förmåner, skulle vara skyldigt att giva företrädesrätt för flottan tillhörande reservofficerare till vissa befattningar å nämnda företag tillhörande fartyg.

Vad beträffar kustartilleriets reservofficerare ansågo chefen för marinstaben och chefen för kustartilleriet, att behovet av till artilleritjänst utbildade reservofficerare lämpligen bör tillgodoses genom att anställa och till reservofficerare utbilda ynglingar, som avlagt studentexamen eller viss annan högre examen. Dessa ynglingar skulle vid vardera kustartilleriregementet givas en speciell, för deras blivande tjänstgöring vid kustpositionernas artilleribestyckning lämpad utbildning.

För fyllandet av behovet av till mintjänst utbildade 1’eservofficerare skulle däremot nuvarande bestämmelser i huvudsak gälla.

Chefen för kustartilleriet ifrågasatte dessutom att här ifrågavarande reservpersonal icke skulle såsom för närvararande är fallet utnämnas till reservofficerare i flottan utan, i likhet med vad numera äger rum med motsvarande personal vid armén, till officerare i flottans eller kustartilleriets reserv.

165 Kuriffl. Majds nåd. proposition nr 60.

I underdånig skrivelse den 29 april 1913 hava representanter för Jjvemka svenska underofficersförbundet gjort anhållan om bland annat en under- cersf&rlu.nsökning i vad mån och i vilken utsträckning underofficer må kunna be- v?iges 4 fordras till högre befattning, exempelvis reservofficer. jsj.?.

Denna skrivelse remitterades i vad densamma rörde marinen dels till marinens myndigheter, dels till sakkunniga för utredning angående befordran till och inom underofficerskåren vid flottan.

Chefen för underofficers- och sjömanskårerna i Karlskrona har i för

skrivelse den 23 sept. 1913 gjort ett särskilt uttalande beträffande ers-och möjligheten av underofficers befordran till reservofficer. Häri framhöll sjömanskånämnda chef, att frågan om underofficerares befordran till stamoffi- Karlskrona cerare nyligen varit föremål för en kommittéutredning, varför skäl ej d£$*!fgJ3 ansågs föreligga att nu upptaga denna fråga till förnyad utredning, i synnerhet som god tillgång på kompetent personal för rekrytering av såväl officers- som underofficerskårerna förefunnes. Nu gällande grunder för befordran till officer vore dessutom så demokratiska att en var välfräjdad ung man, oberoende av börd och samhällsställning, kunde vinna officers grad vid flottan, om lian genomginge sjökrigsskolan och bestode provet i slutlig tävlan sjökadettcrna emellan. Att sänka kravet på officersutbildningen endast för att tillgodose underofficerarnas önskan att kunna bliva officerare, kunde ej vara förenligt med ett tillgodoseende av statsintressena så länge stamofficerare kunde i tillräckligt antal erhållas på den hittills brukliga vägen.

Att däremot från skeppsgossekåren utgångna matroser sattes i tillfälle att bliva reservofficerare ansåg sig merberörda chef på det kraftigaste böra tillstyrka, enär såväl reservofficersinstitutionen som skeppsgosse- och sjömanskårerna härigenom skulle skörda vinst. Antalet sökande till skeppsgossekåren skulle säkerligen härigenom komma att ökas, då genom utbildningen vid densamma utan några kostnader en bättre social ställning skulle kunna uppnås. Gallring av de sökande kunde till följd därav ske strängare, varigenom kårens rekrytering komme på ett högre plan. Aven efter inträdet i tjänsten komme strävan att göra sig berättigad att bliva reservofficer att egga till arbete och iakttagandet av ett gott uppförande, som antagligen sä skulle höja andan och dugligheten inom såväl skeppsgosse- som sjömanskårerna, att underofficerskårens rekrytering därav finge gagn.

Realiserandet av detta förslag skulle i huvudsak kunna tillgå sålunda, att det varje år i kommandoväg bestämdes, att ett visst antal f. d. skeppsgossar, vilka för 4 år sedan karlskrevos, skulle med bibehållande av sina löneförmåner under de följande 2 åren permitteras för att

166 Kunal. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Sakkunnigas för utredning angående befordran till och inom flottans underofficerskår betänkande den 20/n 1913.

därunder bliva i tillfälle att vid rikets navigationsskolor samt genom idkandet av sjöfart skaffa sig sjökaptensbrev och därigenom enligt gällande författningar bliva kompetenta att antagas till reservofficersaspiranter.

Förslaget skulle sålunda innebära att premiera de bästa och dugligaste inom sjömanskåren och för dem underlätta och möjliggöra tagandet av sjökaptensexamen, varigenom marinens manskap med avseende å möjligheten att bliva reservofficerare likställdes med kofferdiflotta!^.

De av såväl officerare som underofficerare bestående sakkunniga för . utredning angående befordran till och inom flottans underofficerskår framhöllo i ett till deras betänkande den '20 december 1913 fogat enhälligt yttrande i denna fråga, att, vad underofficers befordran till reservofficer beträffar, vore det föga sannolikt att flottans underofficerare skulle finna någon fördel vara förenad med möjligheten att efter genomgången kompletterande utbildning utnämnas till officerare i reserven. Flottans underofficerare uppnådde nämligen underofficersgraden vid en i jämförelse med arméns underoffcerare betydligt hög levnads- och tjänsteålder. På grund av denna relativt höga ålder samt med hänsyn till att reservofficerarna under fredstid icke erhölle någon avlöning och dessutom åtnjöte avsevärt mycket lägre pension än underofficerarna, skulle de, som lämnade sin anställning såsom underofficerare vid flottan för att ingå såsom reservofficerare, riskera att förlora sina inkomster och sin pension såsom underofficer utan att i stället erhålla något annat än den obetydliga reservo fficerspensioncn. Deras framtida, utkomst bleve sålunda helt beroende av möjligheterna för erhållandet av civilanställning, och näppeligen torde någon underofficer vara hågad att avstå från sin i fråga om inkomsterna säkra ställning för att gå en oviss framtid till mötes. Svårigheter skulle dessutom uppstå att bereda underofficerare vid alla yrkesavdelningarna lämpliga befattningar såsom reservofficerare.

Sakkunniga ansågo däremot, att det av chefen för underofficers- och sjömanskårerna i Karlskrona väckta förslaget att bereda korpraler vid sjöinanskåren möjlighet att erhålla utbildning till reservofficerare vore värt beaktande och framlade grundlinjer för en dylik utbildning.

Försvarsbe- Angående dessa delar av marinens reservpersonalfråga hava försvars-

redningarna beredningarna icke gjort något uttalande.

ITlbCl UllU-

Med den utsträckta användning av reservofficerare å stridsfartyg och kustpositioner, som bemanningsplanerna numera upptaga, finner jag det oundgängligen nödvändigt, att utbildningen av dessa reservoffice

lande.

Departe-

ments-

chefens

yttrande.

rare så omlägges, att de

ö„, —*—n'-

högre grad än hittills sättas i stånd att inhämta

Ö O

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

de kunskaper och erhålla den övning, som erfordras för skötandet av tjänsten i nämnda befattningar.

För att kunna fullt utnyttja den i det föreliggande förslaget till värnpliktslag utsträckta tjänstgöringstiden ävensom för att åstadkomma en förenkling i organisationen synes mig härvid i första hand böra ordnas så, att flottans och kustartilleriets reservofticerare såväl under utbildningen till reservofficer som efter erhållen utnämning äro åtskilda från varandra samt ingå i respektive flottans och kustartilleriets personalorganisationer och icke, såsom för närvarande är förhållandet, alla tillhöra flottan, oaktat en del av dem i händelse av tjänstgöring inkallas till kustartilleriregementena.

Förslag till närmare bestämmelser angående de för kustartilleriet avsedda reservoffieerarna kommer jag att avgiva i samband med förslaget till det fasta kustförsvarets ordnande.

I fråga om flottans reservofficerare anser jag, vad rekryteringen av desamma beträffar, att av skäl, som sakkunniga för utredning angående flottans underofficerares befordringsfråga förebragt, underofficerares befordran till reservofficerare ej bör ifrågasättas.

Lämpligare synes mig denna rekrytering kunna genomföras genom att bland i tjänstgöring varande värnpliktiga sjökaptener och styrmän på frivillighetens väg uttaga erforderligt antal reservofficersaspiranter för utbildning till reservofficerare.

Det av chefen för underofficers- och sjömanskårerna i Karlskrona framlagda förslaget, att bereda möjlighet för ett mindre antal korpraler att erhålla utbildning till reservofficer, finner jag värt beaktande. Dels emedan myndigheterna ännu ej yttrat sig över detsamma, dels på grund av att dess eventuella genomförande är en administrativ åtgärd, som ej medför några särskilda kostnader, anser jag mig emellertid här ej böra närmare beröra reservofficerarnas rekrytering på nämnda sätt.

Enligt verkställda beräkningar skulle reservofficersbehovet för flottan under perioden 1919—1934 uppgå till 160 å 170 officerare. För närvarande upptaga rullorna 163 sådana officerare, av vilka omkring 100 anses påräkneliga inom 14 dagar efter utgången mobiliseringsorder. För utbildningen vid flottan hava under åren 1888—1900 årligen antagits 10 reservofficersaspiranter. Efter sistnämnda år har staten upptagit 20 dylika beställningar, vilka dock icke alltid kunnat besättas.

Statistiken utvisar, att avgången under reservofficersaspirantutbildningen kan beräknas till 15 % och årliga avgångsprocenten därefter till 1,5 %. Då medelåldern vid utnämningen till reser\ officer varit mellan 24 och 25 år, skulle sålunda reservofficersorganisationen, om årligen 20 reservoffieersaspiranter antoges och reservofficerarna vore tjänstskyldiga till ut-

168 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

gången av det år, då 45 års ålder uppnås, beräknas lämna en rullförd tillgång av omkring 300 reservofficerare. Då i regel omkring 67 % av dessa torde kunna påräknas såsom disponibla vid mobilisering, skulle genom antagning av det nu i stat upptagna antalet av 20 reservofficersaspiranter årligen, behovet av reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter för flottan bliva tillgodosett, även om medelåldern vid utnämningen till reservofficer skulle ökas till mellan 25 och 26 år.

Genom att såsom villkor för antagning till reservofficersaspirant uppställa helt eller delvis fullgjord värnpliktstjänstgöring eller förutvarande stamanställning under viss minimitid komma avsevärda förbättringar att ernås i reservofficersaspiranternas utbildning. Än bättre bliver denna utbildning genom att, såsom i chefens för marinstaben skrivelse den 25 sept. 1913 angående reservofficersutbildningen föreslagits, reservofficer omedelbart efter utnämningen till reservunderlöjtnant fullgör ett års tjänstgöring i eu följd, varför jag anser det synnerligen lämpligt, att denna tjänstgöring fuilgöres i stället för nu föreskriven repetitionsövning under 6:e året efter reservofficersutnämningen.

Den föreslagna ändrade utbildningen av reservofficersaspiranter och reservofficerare är grafiskt framställd i följande tablå, varav framgår huru reservofficersaspiranter, uttagna bland värnpliktiga sjökaptener och styrmän, skulle komma att utbildas. Efter att hava fullgjort 3U av tjänstgöringstiden (375 dagar) avgå de till aspiranter antagna sjökaptenerna från sin°värnpliktstjänstgöring för att den 1 oktober samma år antagningen ägt rum påbörja en ett-årig aspirantutbildning, under det att de styrmän, som förklarat sig ämna efter avlagd sjökaptensexamen söka anställning som reservofficersaspiranter, hemförlovas till den 1 oktober påföljande år, då de av dem, vilka avlagt sjökaptensexamen, börja aspirantkursen, under det att de, som till denna tid ej kunnat avlägga nämnda examen, fullgöra återstående 1U av dem åliggande värnpliktstjänstgöring på tid, som av Konungen bestämmes.

För dem, som först efter fullgjord värnpliktstjänstgöring avlägga såväl styrmans- som sjökaptensexamen och därefter antagas till reservofficersaspiranter, omfattar aspirantutbildningen likaledes endast en ett-årig kurs med därpå följande ett-årig tjänstgöring såsom reservofficer.

Den önskan, som från reservofficershåll enligt chefens för marinstaben uttalande lärer förefinnas, att reservofficer vid flottan måtte, såsom vid armén är fallet, kunna befordras till kaptens grad, synes mig böra beaktas. I likhet med chefen för marinstaben anser jag att såsom vilkor för dylik befordran bör uppställas dels 18 års tjänstetid såsom re-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

169 Tablå utvisande gången av utbildningen för reservofficersaspiranter och reservunderlöjtnanter,

«) antagning till reservofficcrsaspirant.

servofficer, dels fullgörandet av en 6 månaders repetitionsövning under loppet av 6:e—10:e året efter utnämningen till reservofficer.

Med hänsyn till dels att medelåldern för avläggande av sjökaptensexamen sannolikt hädanefter kommer att höjas och dels att viss tids stamanställning eller fullgjord värn pliktstjänst kan komma att uppställas såsom villkor för erhållande av anställning såsom reservofficersaspirant, torde det för att ej försvåra rekryteringen bliva erforderligt att höja åldersgränsen, inom vilken anställning såsom reservofficersaspirant må erhållas, från nuvarande 26 år till 27 år.

För möjliggörandet av att även sådana reservofficerare, som antagits till reservofficersaspiranter efter 22 år, må kunna vinna kaptensbefordran, och då flottan å en del poster med fördel kan använda reservofficerare, som med ett eller annat år överskridit 40-årsåldern, anser jag i likhet med chefen för marinstaben att reservofficerarnas tjänstgöringsskyldighet bör utsträckas till utgången av det år, varunder 45 års ålder uppnås.

För att göra reservofficerstjänsten begärlig, anser jag det lämpligt, att de förmåner, som för närvarande utgå till reservofficersaspiranter, bibehållas. Beklädnadsersättning synes mig ock, såsom chefen för marinstaben föreslagit, böra utgå med 500 kronor, därav 300 kronor böra utgå vid inträdet i tjänstgöring såsom reservofficersaspirant, sedan styrkt blivit, att föreskrivna persedlar blivit behörigen anskaffade, och 200 kronor vid utnämning till reservofficer.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 satnl. 30 käft. (Nr 60.) 22

170 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Till underlättande av reservofficersrekryteringen synes mig att såsom villkor för erhållandet av rederilån, statsunderstöd eller andra förmåner till rederibolag eller annat enskilt företag inom sjöfartsnäringen bör uppställas fordran å företrädesrätt för flottan tillhörande reservofficerare till vissa befälsbefattningar å dess fartyg.

De årliga kostnaderna för flottans reservofficersorganisation efter de föreslagna förändringarnas genomförande skulle ställa sig enligt följande:

1 res.off.asp., dagavlöning å 3 kr. eller för år . . kr 1,095

beklädnadsersättning för en gång . » 300 = 1,395

19 res. off.aspiranter............ = 26,505

S:a = 27,900

1 res.und.löjtn. under l:a tjänstgöring

7 res.und.löjtnanter under d:o.............== 7,350

S:a = 45,440

Eller tillsammans kronor = 73,340 Nuvarande anslaget är..............= 37,200

ökning = 36,140

Enär antalet av såväl reservofficersaspiranter som reservofficerare i tjänstgöring ej kan med säkerhet angivas, bör det för nyssnämnda kostnader erforderliga anslaget upptagas såsom förslagsanslag.

De ökade kostnaderna föranledas dels genom beklädnadsersättningens höjande till 500 kr., dels genom införandet av den ettåriga l:a tjänstgöringen i st. f. 6 månaders repetitionsövning, dels slutligen genom den 6 månaders repetitionsövning, som bestämts för dem, vilka önska bliva befordrade till kapten.

Genomförandet av de föreslagna ändringarna kan ej påbörjas förr än med de reservofficersaspiranter, som börja tjänstgöra den 1 oktober

171 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

1915, varför det ovan angivna anslaget av 73,340 kronor ej behöver upptagas förr än i 1916 års stat.

De förändringar i reservofficersorganisationen vid flottan, som ovan föreslagits, skulle enligt en sammanfattning av det därvid anförda, innebära följande:

att flottans och kustartilleriets reservofficerare organiseras var för sig och ingå i resp. vapens personalorganisationer;

att flottans reservofficerare rekryteras genom antagning till reservofficersaspiranter av sjökaptener, som fullgjort minst 360 dagar av dem åliggande värnpliktstjänstgöring;

att för flottan årligen på nyssnämnt sätt antagas högst 20 reservofficersaspiranter;

att åldersgränsen, inom vilken antagning till reservofficersaspirant må äga rum, höjes till fyllda 27 år;

att reservunderlöjtnant omedelbart efter erhållen utnämning fullgör ett års tjänstgöring i en följd;

att reservlöjtnant efter 18 års tjänstetid såsom reservofficer och fullgjord 6 månaders repetitionsövning under 6:e—10:e året må kunna utnämnas till kapten;

att reservofficerarnas tjänstgöringsskyldighet utsträckes till och med det år, varunder 45 års ålder uppnås; samt

att det belopp, med vilket beklädnad sersättning utgår, höjes till 500 kronor.

Pensionering av f. d. stamofficerare kvarstående i reserven och av i reserven utnämnda stamutbildade officerare och underofficerare.

Chefen för marinstaben har i underdånig skrivelse den 29 september Chefens för 1913 framhållit, att sjöförsvaret kan hava minst lika stor nytta av oflice-mag^ivelse% rare, vilka efter avlagd officersexamen utnämnts till underlöjtnanter i den “/» 1913. flottans reserv, som av dem, vilka direkt utbildats för anställning i reserven, för så vitt den förstnämnda kategorien i likhet med den senare bereddes tillfälle att genom tjänstgöring såsom officer underhålla sin förvärvade utbildning.

Då det icke torde förefalla osannolikt att i reserven utnämnd underlöjtnant skulle vilja underkasta sig dylik tjänstgöringsskyldighet, om med sådan skyldighet förenades några motsvarande ekonomiska fördelar samt möjlighet till befordran, ansåg chefen för marinstaben det vara önskvärt och billigt att officer, utnämnd i flottans reserv, vilken fullgör repetitions-

172 Departe-

ments-

chefens

yttrande.

Kangl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

övning efter samma grunder som för reservofficer är föreskrivet, vid genomgåendet av repetitionsövning erhölle avlöning i likhet med officer av stammen med samma tjänstegrad samt vid uppnådda 55 års ålder pension med 300 kronor om året.

Chefen för marinstaben ansåg även, att officer eller underofficer av stammen, vilken före uppnådd pensionsålder erhållit avsked från innehavande tjänst med tillstånd att i reserven kvarstå, borde, därest han kvarstår till 55 års ålder, erhålla någon pension. Det torde nämligen, säger chefen för marinstaben, icke kunna förnekas att dylik officer eller underofficer genom att inträda i reserven bereder vapnet tillgång vid mobilisering av en förstärkning, som kan vara till ganska stor nytta. Vid avgörandet av nämnda fråga, vilket chefen för marinstaben ansåg böra ske i samband med den s. k. förtidspensioneringen, borde jämväl tagas under omprövning, huruvida sådana officerare för vinnande av befordran upp till kaptens grad borde åläggas att fullgöra viss tids tjänstgöring under fredstid.

Antalet av de officerare, vilka efter avlagd officersexamen utnämnts till underlöjtnanter i reserven, var vid 1914 års ingång 21 med utnämningsår fr. o. m. 1882 t. o. in. 1913. Med tillämpande av de år 1911 utfärdade nya bestämmelserna för sjöofficersutbildningen torde antalet på nyssnämnda sätt i reserven utnämnda officerare komma att bliva mycket ringa, varför någon anledning ej synes mig nu föreligga att upptaga den av chefen för marinstaben föreslagna frågan om repetitionsövning och pension för dessa officerare.

Vad beträffar de officerare och underofficerare, som avgå före uppnådd pensionsålder, har det hittills visat sig, att de i allmänhet övergå till reserven. Kommer reservstat att bildas, torde antalet av dem, som på sådant sätt avgå, komma att minskas.

Genom värnpliktslagens bestämmelser finnes dessutom möjlighet, att för flottan vid mobilisering disponera de officerare och underofficerare, som kunna vara av värde för tjänsten, och vilka avgå utan att inträda i reserven.

Något behov finner jag därför icke föreligga att genom särskild pension förmå här ifrågavarande personal att vid avskedstagande före uppnådd pensionsålder ingå i reserven.

De av chefen för marinstaben i ovannämnda skrivelse den 29 september 1913 gjorda förslagen om pensionering och repetitionsövning för vissa f. d. stamanställda officerare anser jag mig sålunda icke kunna biträda.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

173 KAP. XI.

De yärnpliktiga.

Vid de årliga inskrivningarna tilldelas flottan enligt 1901 års värnpliktslag:

a) alla å sjömanshus inskrivna maskinister och eldare samt av övriga å sjömanshus inskrivna värnpliktiga de, som tolv månader eller därutöver varit inmönstrade till sjöfart; samt

b) andra värnpliktiga, vilka anses vara för flottan behövliga, till det antal, som Konungen prövar erforderligt.

På grund av bestämmelserna under b) inskrives årligen till tjänst vid flottan eller kustartilleriet ett bestämt antal värnpliktiga från arméns inskrivningsområden. De vid flottan inskrivna äro avsedda dels för tjänst ombord på flottans fartyg (till sjötjänst inskrivna), och dels för tjänst huvudsakligen på flottans stationer och varv (till stationstjänst inskrivna). Dessa sistnämnda utgöras dels av yrkesmän, till största delen avsedda för stationernas (företrädesvis varvens) verkstäder, och dels av militärarbetare. Därjämte hava under en del år, för att reglera tillgången å värnpliktiga, under a) icke upptagna, å sjömanshus inskrivna värnpliktiga tilldelats flottan, och inskrivas dessa liksom övriga å sjömanshus inskrivna till allmän tjänst vid flottan.

Tjänstgöringstiden för flottans vapenföra värnpliktiga är 300 dagar och för de icke vapenföra, efter den år 1912 genomförda ändringen av värnpliktslagen, 182 dagar. Tjänstgöringen fullgöres som regel i en följd; endast för ett mindre antal till sjö- eller stationstjänst uttagna värnpliktiga är tjänstgöringen uppdelad i en första tjänstgöring om 200 dagar och en repetitionsövning om 100 dagar.

Inryckningstiderna hava under de senare åren varit:

för till allmän tjänst inskrivna omkring den 5 november första året; och

för till sjötjänst inskrivna omkring den 20 februari andra året.

Nuvarande

bestämmel-

ser.

174 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

För de till stationstjänst inskrivna hava inryckningstiderna varit något olika under olika år; flertalet har under de sista åren inryckt till tjänstgöring omkring den 15 oktober och 1 april.

Flottans värnpliktiga indelas i avdelningar och yrkesgrenar efter enahanda grunder som sjömanskåren, och utbildningen är i huvudsak inriktad på att bibringa dem sådana kunskaper och färdigheter, att de vid mobilisering kunna bestrida sådana enklare befattningar ombord, som kräva ett visst mått av yrkesfärdighet och omdöme. Värnpliktiga, som vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen, eller vid maskinavdelning annan examen än maskinistexamen av 3:e klass, utbildas till underbefäl.

Uttagning av värnpliktiga till flottan.

Chefens för Chefen för marinstaben framhåller i sin meromnämnda utredning

Utredning1 den 25 september 1913, att ett nutida stridsfartyg icke genast vid utrustden n!ti9l3. ningen, utan först sedan dess besättning erhållit tillräcklig samövning, kan anses vara i stridsdugligt skick. För att flottan skall kunna bereda landet avsedd trygghet mot neutralitetskränkningar och överrumplande anfall är det därför nödvändigt att en del av flottans fartyg ständigt hållas i hög grad av krigsberedskap. Vid bestämmande av det antal värnpliktiga, som årligen skola inskrivas i flottan, måste därför hänsyn tagas icke blott till mobiliseringsbehovet, utan även till att det antal värnpliktiga ständigt hålles i tjänstgöring, som erfordras för genomförandet av en planmässigt ordnad krigsberedskap.

Fn jämförelse mellan antalet vid mobilisering påräkneliga värnpliktiga inom de klasser, som enligt gällande mobiliseringsplaner inkallas vid mobilisering, och det inobiliseringsbehov av värnpliktiga, som beräknats för under åren 1915 och 1916 befintlig materiel med tillämpning av de nya beräkningsgrunderna för bemanningsbehovet, hade utvisat, att mobiliseringsbehovet av värnpliktiga enligt dessa grunder praktiskt taget är lika med det antal, som beräknas inställa sig vid mobilisering.

Däremot hade de av stabchefen verkställda beräkningarna påvisat, att behovet av värnpliktiga för upprätthållande av den krigsberedskap, vari flottan förutsattes vara förlagd enligt de för åren 1915 och 1916 uppgjorda normalövningsplanerna, ej till fullo motsvarades av den årligen vid flottan vapenövade kontingenten värnpliktiga.

Någon ökning av det antal värnpliktiga, som årligen inskrives i flottan, bleve därför erforderlig, och hemställde stabschefen på den grund

175 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

dels om sådan ändring i § 25 mom. 1 a) värnpliktslagen, att jämväl värnpliktiga, som varit inmönstrade till sjöfart under kortare tid än 12 månader men längre än 3 månader, även om de icke äro eldare, skola utan särskild hemställan inskrivas i flottan och dels att antalet årligen till sjötjänst inskrivna värnpliktiga måtte ökas med omkring 425 man.

De nu verkställda personalberäkningarna utvisa, att mobiliseringsbehovet av värnpliktiga jämväl med hänsyn till den föreslagna flottplanens omfattning alltjämt torde kunna fyllas genom inskrivning av samma antal värnpliktiga som hittills.

Genom vissa indragningar och andra åtgärder, som framgå av den vid detta protokoll fogade hemliga bilagan, har fredsbehovet av värnpliktiga för upprätthållande av flottans krigsberedskap kunnat något nedbringas under det av stabschefen beräknade antalet. Behovet motsvaras i de nu gjorda beräkningarna ungefärligen av det antal värnpliktiga, som enligt hittills gällande bestämmelser årligen tilldelats flottan. Under förutsättning att nu gällande värnpliktslag ej vore avsedd att ändras, skulle alltså ej någon ytterligare uttagning till flottan behöva ifrågasättas, utan årskontingenternas storlek kunde då, i likhet med vad hittills skett, regleras endast med tillhjälp av den årskontingent sjömanshusinskrivna värnpliktiga, som f. n. ej skall ständigt tilldelas flottan.

Då emellertid i det nu framlagda förslaget till ny värnpliktslag förutsatts, att inträdet i värnpliktsåldern skall äga rum ett år tidigare än nu, synes det vara nödvändigt att förutsätta, att den till flottan årligen inskrivna, sjömanshusen tillhörande värnpliktskontingenten i framtiden kommer att minskas, dels därigenom att flottan går miste om alla dem, som inskrivas å sjömanshus först under det år, då 20 års ålder uppnås, och dels därigenom att ett färre antal man än förut vid tiden för inskrivningen uppnått den för ovillkorlig inskrivning i flottan erforderliga sjötiden.

För att säkerställa den för flottan erforderliga årskontingentens storlek torde därför särskilda åtgärder böra vidtagas, och det synes mig då riktigast att härför i första hand taga i anspråk den del av den sjöfarande befolkningen, som enligt nu gällande värnpliktslag icke under alla förhållanden skall tilldelas flottan, genom att sänka den för ovillkorlig inskrivning i flottan för andra än maskinister och eldare nu bestämda sjötiden. Då någon statistik ej föreligger över det antal å sjömanshus inskrivna dylika ynglingar, som vid inträdet i 20-årsåldern hava mindre än 12 månaders sjötid, synes det mig nödvändigt att härvid gå tillväga med en viss försiktighet och sålunda ej ifrågasätta, att hela denna kontingent

Departementschefens yttrande.

176 Kungl. Majtts nåd. proposition nr 60.

ständigt skall tilldelas flottan. I stället har i det nu framlagda förslaget till värnpliktslag den för ovillkorlig inskrivning vid flottan av nu ifrågavarande värnpliktiga erforderliga sjötiden bestämts till 6 månader, varjämte införts en bestämmelse, att övriga å sjömanshus inskrivna värnpliktiga tilldelas flottan enligt bestämmelser, som Konungen meddelar. Härigenom bibehålies en möjlighet att, på sätt hittills skett, reglera flottans årskontingent av värnpliktiga med ledning av det resultat, som framgått ur inskrivningarna inom sjörullföringsområdena.

Värnpliktsålderns inträde.

Departe- För flottans vidkommande förefinnes ur synpunkten av behovet vid

chefenl8'ytt- mobilisering ingen anledning att sänka tiden för värnpliktsålderns inträde. rande. Enär det emellertid varken ur inskrivnings- eller rullföringssynpunkt

torde vara lämpligt, att de värnpliktigas fredstjänstgöring vid flottan tager sin början senare än vid hären, och då det visat sig vara eu allmän önskan bland de värnpliktiga att få börja sin värnpliktstjänstgöring så tidigt som möjligt, torde för flottan liksom för hären böra lagstadgas, att värnplikten skall inträda med det kalenderår, under vilket den värnpliktige fyller tjugu år.

Utbildningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga.

Chefens för I utlåtande den 31 oktober 1900 framhöll dåvarande chefen för

^utlåtande flottans stab vid redogörelsen för de synpunkter, som ansågos tala för en den 31/io 1900. utsträckning av övningstiden för flottans värnpliktiga till ett år, bland annat:

att en av de viktigaste åtgärderna för åstadkommande av en hastig mobilisering av flottan vore, att övningstiden under fredstid för de värnpliktiga utsträcktes, så att beväring funnes i tjänstgöring hela året, samt att en utsträckning av övningstiden komme att främja utbildningen även av stampersonalen och medgiva förverkligandet av det ur såväl utbildnings- som krigsberedskapssynpunkt viktiga önskemålet att hava en del fartyg rustade året om.

Därjämte anfördes, att någon minskning av den i nådiga propositionen till 1900 års riksdag såsom behövlig vid ingången av år 1902 upptagna stampersonalen icke kunde ifrågasättas, med mindre övningstiden för de flottans värnpliktiga, som äro inskrivna å sjömanshus, utsträcktes till två år. En dylik utsträckning av övningstiden skulle vålla långt mindre

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60. 177

olägenhet för de å sjömanshus inskrivna än för landets övriga värnpliktiga.

Cheferna för generalstaben och flottans stab anförde i sitt den 18 Cheferna^ oktober 1906 avgivna förslag till försvarets stärkande bland annat, att vad^stJ^och chefen för flottans stab år 1900 framhållit angående utsträckning av öv-flottans stab ningstiden till två år för de flottans värnpliktiga, som äro inskrivna å■ ,s*ai90o" sjömanshus, fortfarande hade full giltighet, och att en dylik åtgärd allt framgent borde uppställas såsom önskemål för ett tillfredsställande ordnande av flottans bemanningsfråga, i vad densamma rör de för tjänstgögöringen ombord avsedda värnpliktiga.

Då stabscheferna emellertid ansågo, att ökningen av tjänstgöringstidens längd borde ske gradvis, föreslogo de likväl, att övningstiden vid flottan för den period, deras förslag avsåg (1908—13), skulle utsträckas till ett år, varigenom utbildningen kunde förbättras och den ständiga tillgången av värnpliktiga i händelse av behov kunde medgiva såväl en skyndsam klargöring av åtminstone en del av flottan vid vilken tid av året som helst, som ock att ett visst antal fartyg ständigt kunde hållas rustade.

Beträffande utbildningen av flottans värnpliktiga anför generalskom- Generalskommissionen, att den intet har att erinra mot vad stabscheferna sålunda "utlåtande föreslagit. dcntl v>1907.

1907 års försvarskommittc förordade, att tjänstgöringstiden för fl°ttans samtliga värnpliktiga, med undantag av militärarbetare, under den mitte. närmaste tiden måtte utsträckas till 365 dagar. I

I chefens för marinstaben förut åberopade utredning den 25 september ^^tabell 1913 angående flottans krigsberedskap och övningar anföres, att vad år utredninn 1900 av" dåvarande chefen för flottans stab uttalats angående utsträck-dcn 55 9191:: ningen av övningstiden numera vore i än högre grad eftersträvansvärt, och därför borde uppställas som önskemål för ett tillfredsställande ordnande av flottans bemanningsfråga, i vad densamma rör de för tjänstgöring ombord avsedda värnpliktiga.

Därest det av ekonomiska eller andra skäl ansåges, att en sådan utsträckt övningstid icke nu borde genomföras, hemställde stabschefen, att övningstiden för flottans till allmän tjänst och till sjötjänst inskrivna värnpliktiga måtte ökas från den nu bestämda av 300 dagar till 360 dagar.

Att tjänstgöringstiden föreslagits till 360 dagar i stället för jämnt ett år berodde därpå, att i de fall där, såsom förhållandet är vid flottan,

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 höft. (Nr 60.) 23

178 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

tjänstgöringen fullgöres i en följd, det är fördelaktigt om den äldre årsklassen hunnit rycka ut, innan den nya årsklassen inrycker. I annat fall skulle man bliva nödsakad att under ett par dagar bereda inkvartering i land på flottans stationer för en hel årsklass värnpliktiga med därav uppstående kostnader och övriga olägenheter. De fem mellanliggande dagarna skulle, om tjänstgöringstiden bestämmes tilll 360 dagar, användas till förberedelser för den nya årsklassens mottagande samt för hemtransport av de utryckande och för hämtning av de inryckande, varvid i allmänhet samma marschbefäl kunde användas för såväl hemtransporten som hämtningen.

Stabschefen anför vidare, att den tid, som erfordras för att utbilda en rekryt eller värnpliktig, så att han kan finna sig till rätta ombord och sköta de mest enkla befattningar, d. v. s. vara mobiliseringsbar, icke lärer kunna sättas lägre än 3 månader.

Enär enligt'' de reviderade besättningslistor, som bifogats nyssnämnda utredning, en del värnpliktiga avsetts att ingå i befattningar, som kräva såväl viss yrkesfärdighet som även omdöme, vore det med hänsyn till den nu ifrågasatta korta övningstiden nödvändigt, att de värnpliktiga redan från tjänstgöringens början ombordkommenderades, på det att de snarast möjligt måtte bliva tnobiliseringsbara i vissa befattningar, och så att vederbörande fartygsbefäl måtte för nyssnämnda befattningar kunna uttaga de mest. lämpliga.

Genom att på samtliga fartyg låta såväl till allmän tjänst som sjötjänst inskrivna värnpliktiga ingå i besättningslistorna ungefärligen i proportion till årskontingenternas storlek (2 : 1) samt låta inryckningstiderna för de båda kategorierna värnpliktiga förskjuta sig omkring 3 månader, skulle man vinna att under varje tid av året minst Vs av antalet ombord tjänstgörande värnpliktiga vore mobiliseringsbara.

Inryckningen för till allmän tjänst inskrivna borde såsom nu äga rum i början av november, vilken tidpunkt ur såväl flottans som de värnpliktigas synpunkt visat sig lämplig. Dessa värnpliktiga skulle i början av januari hava hunnit erhålla sådan förberedande rekrytutbildning, att fartygen då kunde lämna flottans stationer för att under de tre sista veckorna av januari, innan den strängaste vintern inträtt, utföra vinterövningar under gång. Dylika övningar vore av stor betydelse icke blott för personalens härdning och utbildning, utan även för materielens hållande i för dess användning vintertid erforderligt skick.

För till sjötjänst inskrivna, vilka nu inrycka omkring den 20 februari, ansågs inryckningen böra äga rum ett par veckor tidigare eller i början av februari. Dessa värnpliktiga skulle, sedan fartygen efter nvslutandet av vinterövningarna under gång återkommit till flottans statio-

179 Kung!. Maj:ls nåd. proposition nr 60.

ner och den årsklass till sjötjänst inskrivna, som då fullgjort sin tjänstgöring, utryckt, embarkera och erhålla sin första rekrytutbildning, så att de i slutet av april, då kustflottan åter lämnar stationerna, skulle vara mobiliseringsbara i lägre befattningar ombord.

Yrkesutbildningen för de värnpliktiga avsågs att i huvudsak äga rum för till allmän tjänst inskrivna under månaderna maj—juni och för till sjötjänst inskrivna efter juni månads slut.

Då de till allmän tjänst inskrivna i början av november utryckt, skulle de viktigare bland de av dem bestridda posterna övertagas av till sjötjänst inskrivna, vilka stått ombord under nio månader. Då därefter i början av februari de till sjötjänst inskrivna utryckt, skulle de poster, de bestritt, övertagas av de till allmän tjänst inskrivna, som under de tre månader, de varit i tjänstgöring, visat sig bäst hava tillgodogjort sig utbildningen. Besättningslistorna skulle i samband därmed, såsom förut nämnts, kompletteras med nyinryckta, till sjötjänst inskrivna värnpliktiga.

Fjärde för svar sberedningen, som föranstaltat om särskilda utredningar rörande frågan om de värnpliktigas tjänstgöringstid, föreslår i ett av beredningen avgivet preliminärt yttrande, att övningstiden för de värnpliktiga vid flottan måtte utsträckas till 360 dagar samt, därest ej särskilda omständigheter föranledde undantag därifrån, fullgöras i en följd.

Den tjänstgöringstid för de värnpliktiga, som för närvarande är lagstadgad i en del främmande länder, framgår av nedanstående tabell:

Fjärde försvartberedningens utlåtande.

Departementschefens yttra » de.

180 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

Såsom synes av denna tabell har man inom de större nationerna i allmänhet tillämpat värnpliktsprincipen i mycket stor utsträckning, varigenom såväl krigsberedskaps- som utbildningskraven kunnat på ett tillfredsställande sätt tillgodoses. Stammanskapets numerär har härigenom kunnat nedbringas och möjligheten att från de värnpliktigas led rekrytera såväl reservunderbefälet som stammanskapet har avsevärt ökats. Den för fluktuationer på arbetsmarknaden in. in. känsliga rekryteringen av stammanskapet har man på så sätt lyckats i avsevärd grad säkerställa. Samtidigt hava kostnaderna för personalen kunnat begränsas, och de värnpliktiga hava under övningstiden beretts tillfälle att inhämta kunskaper och färdigheter, av vilka de under sin borgerliga verksamhet kunna hava väsentlig nytta.

Med den korta övningstid, som hos oss hittills kommit flottans värnpliktiga till del, hava nyss angivna, med den längre tjänstgöringstiden följande fördelar, endast i ringa män kunnat uppnås.

Under eu stor del av året är för närvarande vår flottas krigsberedskap alltför svag, och den knappa utbildningstiden har nödvändiggjort ett för starkt forcerat arbete med därav följande mindre goda resultat, varjämte över huvud taget tiden måste anses vara för knappt tillmätt för bibringande av tillräcklig vana och säkerhet vid hanterandet av nutidens invecklade sjökrigsmateriel.

Att ensamt genom en annan fördelning av nuvarande övningstid avhjälpa den brist i flottans krigsberedskap, som för närvarande förefinnes, låter sig ej göra, något som de på föranstaltande av fjärde försvarsberedningen verkställda utredningarna även tydligt givit vid handen. Det är ej heller möjligt att inom ramen av den nuvarande övningstiden för de värnpliktiga åstadkomma ett mera tillfredsställande utbildningsresultat, i följd varav eu utsträckning av övningstiden är nödvändig för att under varje tid av året ett tillfredsställande antal någorlunda utbildade värnpliktiga skall finnas i tjänstgöring.

Den i ovan åberopade yttranden förordade utbildningstiden av två år för de å sjömanshus inskrivna skulle säkerligen underlätta lösningen av flottans bemanningsfråga. Jag anser mig dock i likhet med fjärde ^valberedningen böra föreslå, att tjänstgöringstiden för huvuddelen av flottans samtliga vapenföra värnpliktiga nu måtte utsträckas från 300 till 360 dagar. Därvid böra inryckningstiderna liksom tjänstgöringsförhållandena ordnas på sätt chefen för marinstaben i sin ovan åberopade utredning den 25 september 1913 föreslagit. De sålunda föreslagna inryckningstiderna, vilka i det närmaste överensstämma med de nuvarande, hava såväl ur militär som social synpunkt vi sill sig lämpliga.

181 Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Följande grafiska bild utvisar, huru tjänstgöringen i så fall skulle bliva fördelad för de båda huvudkontingenterna värnpliktiga, som inrycka vid flottan, nämligen de i allmän tjänst och i sjötjänst inskrivna.

Allmän tjänst Sjötjänst

För att med den övningstid, som nu föreslagits, kunna säkerställa flottans behov av yrkesutbildat manskap, anser jag det emellertid — i betraktande av de stora vakanser, som i regel förefinnas inom sjömanskåren — vara nödvändigt att, då dessa vakanser nått en viss storlek, kunna under högst ett år låta en del av de sjömanshusinskrivna värnpliktiga kvarstanna i tjänst, och kommer jag att denna dag hos Eders Kungl. Maj:t hemställa att till Riksdagen göra härav betingad framställning.

Värnpliktigt underbefäl.

I samband med frågan om tillvaratagandet för arméns vidkommande av tillgången å befälsämnen inom de värnpliktigas led, föreslog generalskommissionen bland annat, att värnpliktig, som avlagt maskinist-, styrmans- eller högre examen vid navigationsskola, skulle, sedan han blivit inskriven, vara skyldig att för utbildning att föra befäl tjänstgöra under fredstid i sammanlagt 500 dagar, vilken tjänstgöring skulle fullgöras av till flottan (med undantag av till fästningstjänst) inskrivna i en följd med början under andra året.

Generalska mmissionens utlåtande den «/n 1907.

182 Kunctl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Chefen för flottans stab har i sitt uti generalskommissionens utlåtande intagna särskilda yttrande icke gjort någon erinran emot detta kommissionens förslag.

190? års 1907 års försvårskommitté framhåller, att, även om det kunde vara

kommitté, önskvärt för utbildning av sådana värnpliktiga, vilka avlagt ovannämnda examina vid navigationsskola, att fastställa övningstiden till av generalskommissionen föreslagna 500 dagar, så kunde kommittén likväl ej biträda förslaget om dylik utsträckning av övningstiden för dessa värnpliktiga, då kommittén ansett sig förhindrad att godtaga förslaget rörande samma tjänstgöringstid för vissa studerande värnpliktiga.

mmnsti'be * chefens för marinstaben förut åberopade utredning den 25 september

'"utredning*'1913 anföres bland annat, att tillgången på värnpliktigt underbefäl i fredsden 23 91913. tid icke förslår att täcka behovet för den krigsberedskap, vari flottan förutsattes vara förlagd enligt de för åren 1915 och 1916 uppgjorda normalövningsplanerna.

Chefen för marinstaben anför därjämte, att då någon ökning av det antal dylika värnpliktiga, som ärligen inskrives, knappast är att påräkna inom den närmaste tiden, så vore det av vikt, att särskilda åtgärder vidtoges för att för tjänstgöring i fredstid erhålla det antal värnpliktigt underbefäl, som erfordras för genomförande av den föreslagna planen för flottans krigsberedskap och övningar, enär i annat fall en motsvarande ökning av stambehovet skulle uppstå. Under sådant förhållande vore givetvis det enda rationella att utsträcka vapenövningstiden för sjökaptener, styrmän och maskinister, så att två årsklasser av ifrågavarande värnpliktiga ständigt vore i tjänstgöring.

Fjärde Fjärde försvarsberedningen har icke upptagit till prövning frågan

beredningen.0,11 värnpliktigt underbefäl vid flottan, men uppräknar bland de fördelar, som en till ett år utsträckt övningstid för flottans värnpliktiga skulle medföra, större möjlighet att utbilda därför lämpliga värnpliktiga till reservunderbefäl, för vilket ändamål den nuvarande övning-stiden visat siar för knapp.

Diparte- För att kunna nedbringa de stamanställdas antal och därjämte vid

chefens mobilisering hava tillgång till erforderligt antal underbefäl med tillfredsyttrande. ställande utbildning torde det vara nödvändigt, att övningstiden för här ifrågavarande värnpliktiga så utsträckes, att underbefälsutbildade värnpliktiga kunna komma till större nytta ombord å stridsfartygen, än nu är

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

möjligt, och att de året runt kunna bidraga till upprätthållande av erforderlig krigsberedskap.

Om icke tillgång på åtminstone någorlunda utbildat värnpliktigt underbefäl ständigt tinnes, kan det bliva nödvändigt att å de i krigsberedskap liggande fartygen vid mobilisering utbyta en del av stamunderbefälet mot inryckande värnpliktiga, som under sin fredstjänstgöring erhållit utbildning såsom underbefäl. Ett sådant ombyte av underbefälspersonal under den för flottan viktiga period, som inträder vid mobilisering, innebär givetvis en svaghet och måste betecknas såsom olämpligt.

Det är sålunda ett väl befogat krav, att de värnpliktiga vid flottan, som avses för utbildning till underbefäl, erhålla så lång övningstid, att de under minst ett års tid kunna användas i nämnda egenskap.

Den kortaste tid, som erfordras för att utbilda ifrågavarande värnpliktiga, så att de kunna användas i vissa enklare underbefälsbefattningar, torde vara omkring fem månader. Om därför övningstiden för dessa värnpliktiga — i likhet med vad fallet är för vissa andra värnpliktiga, såsom studenter in. fl. — utsträcktes till 500 dagar, kunna ifrågavarande värnpliktiga, sedan den första grundläggande utbildningen är avslutad, under omkring ett år bekläda en del underbefälsposter ombord å fartygen, samtidigt som de vidareutbildas för att bättre bliva i tillfälle att fylla redan innehavande befattningar och för att så småningom bliva kompetenta för mera prövande poster, vilka kunna komma att åt dem vid krigstillfälle efter fullgjord fredstjänstgöring eller eljest anförtros.

Här ifrågavarande värnpliktiga torde höra inrycka till tjänstgöring, sedan samtliga kurser i navigationsskolorna äro avslutade, eller omkring den 15 juni, och fullgöra sin tjänstgöring i en följd.

Värnpliktiga ingenjörer, intendenter och läkare m. fl.

1 samband med frågan om utsträckning av tjänstgöringstiden för inom sjöflottans värnpliktiga har vid därom inom sjöförsvarsdepartementet verk~ partementét ställd utredning tagits under övervägande, huruvida icke en utsträckning ^verkställd av övningstiden till 500 dagar för vissa vid högskola studerande värn- wtredn,n9 pliktiga skulle i beaktansvärd mån kunna bidraga till att fylla flottans såväl mobiliserings- som fredsbehov av personal med viss, för flottan användbar yrkeskunskap.

Till den yrkeskunskap, som på nu nämnt sätt skulle kunna tillgodogöras flottan, kan räknas sådan, som förvärvas vid vissa avdelningar

184 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

inom tekniska högskolan eller inom Chalraerska institutet, vid handelshögskolan och vid medicinsk fakultet.

Genom att lämpa de olika tjänstgöringstiderna efter studieplanerna vid respektive läroanstalter samt genom att bereda de värnpliktiga tillfälle att under största delen av sin tjänstgöringstid utbildas i eller utöva sitt eget yrke eller därmed besläktat sådant, kunna samtidigt de värnpliktiga själva tillföras ej obetydliga fördelar.

Inom sjöförsvarsdepartementet hava med anledning härav utarbetats nedanstående förslag till värnpliktstjänstgöring för sådana, flottan tilldelade värnpliktiga, som bedriva studier vid nu nämnda läroanstalter och vilka böra utbildas till värnpliktiga ingenjörer, intendenter och läkare.

Beträffande sagda förslag hava, förutom chefen för marinstaben samt marinöverdirektören, marinöverintendenten och medicinalstyrelsen, jämväl rektorerna för tekniska högskolan och handelshögskolan anmodats yttra sig, envar i vad angår det eller de förslag, som beröra området för hans tjänsteverksam het.

Värnpliktiga ingenjörer.

Värnpliktig, vilken är inskriven vid någondera av fackskolorna för skeppsbyggeri, maskinbyggnad och mekanisk teknologi eller elektroteknik vid tekniska högskolan eller motsvarande fack i högre kursen vid Chalmerska institutet, och som tilldelas flottan, borde enligt nyssnämnda förslag huvudsakligen utbildas för tjänstgöring såsom varvsingenjör.

Utbildningen borde, i enlighet med vad härmed företedd tabell utvisar, fullgöras med militärutbildning i omkring etthundratjugu dagar och därpå omedelbart följande fackutbildning i tvåhundrafyratiofem dagar under första och andra åren samt facktjänstgöring i etthundratrettiofem dagar efter avlagd examen vid tekniska högskolan, dock senast under sjunde året.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

18ö

j l:a året, dock efter de l 2 första årskurserna j vid tekniska hög- j |

skolan(ellerdäremot jFackntbildning å iångrese- Faekutbild-

Militärutbildning.

svarande vid Chalmerska institutet)

Efter avlagd examen vid tekniska högskolan eller Chalm erska institutet (dock senast under 7:c året).....

fartyg.

a)

B) Facktjänstgöring.

Fackutbildning å långrcsefartvg

Jbi

Stimma

:>0ö

a) = utnämning till underofficerskorpral.

b) = vid mobilisering kan konstitucring till mariningenjör i reserven äga rum.

Genom en så anordnad tjänstgöring under fredstid skulle den värnpliktiges yrkeskunskap vid krigstid kunna komma flottan till godo. Därjämte kunde dessa värnpliktiga under utbildningstiden fylla ett visst krigsberedskapsbehov, samtidigt som de själva erhölle utbildning inom eget yrke.

Då mariningenjörens verksamhet tarvar långt driven specialutbildning och även fordrar kunskap i befälsföring m. m., torde icke, såsom föreslagits beträffande värnpliktiga läkare, varom mera i det följande, någon avkortning på utbildningstiden böra ifrågakomma.

Dessa värnpliktiga ingenjörer skulle i ersättning härför i högre grad än de värnpliktiga läkarna erhålla vidare-utbildning inom eget yrke under övningstiden, varav de förvisso kunna hava väsentlig nytta såväl för avläggande av examen som vid utövande av sin borgerliga verksamhet.

Icke vapenför värnpliktig borde enligt förslaget ej kunna inskrivas för utbildning till ingenjör. Redan inskriven sådan värnpliktig, som förklarades icke vapenför, borde fullgöra sin värnplikt som ritare vid ingenjördepartement.

I avgivet yttrande över nu omförmälda förslag har chefen för marinstaben uttalat, att han anser, att fackutbildningen bör sluta i april efter Bihang till senare Riksdagens jirotokoll 1914. 1 saml. 90 käft. {Nr 60.) 24

186 Kungi. Maf.ls nåd. proposition nr 60.

avslutad expedition å långresefartyget, samt att de återstående 45 dagarna av den första tjänstgöringen böra överflyttas till facktjänstgöringen efter avlagd examen vid tekniska högskolan eller Chalmerska institutet. Om detta skulle befinnas olämpligt, kunde möjligen tjänstgöringen avkortas med nämnda 45 dagar. I övrigt fann chefen för marinstaben tjänstgöringstiderna vara lämpliga.

Marinöverdirektören har i huvudsak intet haft att erinra mot förslaget, och rektorn för tekniska högskolan finner förslaget vara synnerligen väl avpassat med avseende på studierna vid högskolan.

Värnpliktiga intendenter.

i det »betänkande rörande utbildning för anställning vid marinintendenturkåren och organisationen av kårens reserv», som den 23 juli 1911 avgivits av inom sjöförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga, har föreslagits, att utbildningen till intendent vid stammen och i reserven skulle delvis grundas på genomgången kurs vid handelshögskolan.

Den speciella intendenturutbildningen vid flottan hade man tänkt sig ordnad för dem, som söka anställning vid stammen, med två 3-månaders elevkurser, förlagda till sommartiden, en före inträdet i och en mellan de båda läsåren vid handelshögskolan, samt en 1-årig aspirantkurs efter med godkända betyg genomgången handelshögskola; samt för dem, som söka anställning i reserven, enahanda utbildning som för stammen angivits, dock att endast en 3-månaders elevkurs borde erfordras.

Den speciella intendenturutbildningen före utnämning till marinintendent beräknades sålunda enligt, sagda förslag till 18 månader för dem, som utbildades för tjänstgöring vid stammen, samt 15 månader för dém, som utbildades för reserven. Av de för stamutbildningen föreslagna 18 månaderna avsågos 3 för tjänstgöring vid kustartilleriet.

Genom att anordna tjänstgöringen för sådan värnpliktig, som vunnit inträde vid eller eventuellt genomgått handelshögskolan, i huvudsak i enlighet med vad nu anförts, dock med endast en tjänstgöringstid före avlagd examen vid sagda högskola, skulle avsevärda fördelar kunna tillföras såväl flottan som den värnpliktige.

Enligt vad nedanstående grafiska bild angiver, skulle tjänstgöringen lämpligen kunna anordnas för här ifrågavarande värnpliktiga med militäroch fackutbildning under etthundrafem dagar under första året eller efter avlagd avgångsexamen vid handelshögskolan samt med fackutbildning och facktjänstgöring under trehundranittiofem dagar efter avlagd avgångsexamen vid handelshögskolan.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

187 Värnpliktsår. j Jan.

Febr.

Mars

April

Maj Juni Juli I Ang.

Sept. j Okt. Nov. j Dec.

Summa

l:a året eller efter avlagd examen vid handelshögskolan .

Efter avlagd examen vid handelshögskolan, dock senast under 4:e året . . . .

A.) Militärutbildning och fackutbildning...... . . ] 105

B.) Fackutbildning och facktjänstgöring

a)

Militärutbildning och fackutbildning, om ej fullgjord enligt A.).

b)

M95.

Summa ! 500

a) = utnämning till underofficerskorpral.

b) = vid mobilisering kan konstituering till marinintendent i reserven äga rum.

Genom att anordna tjänstgöringen på detta sätt skulle flottan vid mobilisering tillföras erforderligt antal intendenter, varjämte under fredstid tillgång skulle beredas på arbetskrafter, lämpliga1 för utförande av mindre krävande intendenturgöromål, och de värnpliktiga själva skulle erhålla eu utbildning, varav de kunde draga nytta vid utövandet av sin borgerliga verksamhet.

Redan inskriven sådan värnpliktig, som förklarades icke vapenför, borde överföras till skrivbiträde.

Chefen för marinstaben har i sitt yttrande över detta förslag anfört, att utbildningen för ifrågavarande värnpliktiga bör inriktas på tjänstgöring i land vid stationerna, särskilt vid räkenskapskontoren. Mot den i förslaget upptagna alternativa fördelningen av tjänstgöringstiden har stabschefen icke haft något att erinra.

Marinöverintendenten anför, att han ej kan biträda den i förslaget uttalade åsikten, att flottan genom tillkomsten av nu ifrågavarande värnpliktiga skulle vid mobilisering tillföras erforderligt antal intendenter, enär dessa värnpliktiga icke skulle erhålla den utbildning och förvärva den erfarenhet i tjänsten, att de kunde fylla samma uppgifter, som de enligt sakkunnigas förslag utbildade reservmarinintendenterna skulle hava fyllt. Dessa senare skulle nämligen vara skyldiga att omedelbart efter utnämning till marinunderintendent tjänstgöra ett år vid marinintendenturkåren

ISS

Kung!.. \laj:ts nåd. proposition nr 60.

samt att under fjärde kalenderåret efter inträdet i reserven på kallelse inställa sig till repetition sövning under en ticl av tre månader.

Vad beträffar det gjorda uttalandet, att flottan genom tillkomsten av som värnpliktiga under 500 dagar utbildade intendenter skulle erhålla förstärkning under fredstid i antalet intendenturtjänstemän, anser marinöverintendenten, att dessa värnpliktiga, på grund av den ringa fackliga utbildningen och begränsningen av deras verksamhetsområde, icke kunna fylla plats såsom intendent. Emellertid vill marinöverintendenten ej hava sagt, att icke tillkomsten av värnpliktiga, som under sin utbildningstid vid marinen få ägna sig åt intendenturgöromål, kan medföra en inskränkning i de utgifter, som nu utgå för anställande av extra biträden å räkenskapskontoren.

Han anser därför, att ur sådan synpunkt förslaget till utbildning av värnpliktiga med 500 dagars tjänstgöringsskyldighet i fredstid till intendenturtjänst vid flottan är av viss betydelse.

Rektorn för handelshögskolan anför, att med avseende på den åt de värnpliktiga givna fackutbildningen det synes, som det inom sjöförsvarsdepartementet utarbetade förslaget i allt väsentligt motsvarade de yrkanden på vederbörlig utbildning, som i sakkunnigebetänkandet den 23 juli L911 framställdes. Sedan detta betänkande, vari även rektorn hade tillfälle att medverka, avgivits, hade veterligen ingå omständigheter inträffat, som rubbat dessa grunder. Under sådana omständigheter hade rektorn självfallet inga betänkligheter mot att fortfarande anbefalla en motsvarande utbildningsform.

Rörande värnpliktstidens förläggning anför rektorn, att förslaget erbjuder en nära nog idealisk lösning av det svåra problemet att med varandra förlika de civila studierna och den militära utbildningen. Tidpunkten för värnpliktstjänstgöringens avslutning, d. v. s. slutet av oktober månad, vore dock ganska olämplig för dem, som skola söka praktisk anställning.

Värnpliktiga läkare in. il.

Värnpliktig, vilken tillhör medicinsk fakultet och idkar medicinska studier, borde enligt det i sjöförsvarsdepartementet upprättade förslaget fullgöra huvuddelen av sin värnpliktstjänstgöring först efter avslutandet av vissa högskolestudier och under det första värnpliktsåret tjänstgöra endast en kortare tid, under vilken den militära utbildningen lämpligen borde bibringas honom.

Härigenom skulle icke blott flottan vinna fördelen av att ur de värnpliktigas led kunna erhålla personal, utrustad med kunskaper i läkar-

Kiingl. Maj:ts nåd. proposition nr 60. 189

yrket, utan skulle dessutom åt ifrågavarande värnpliktiga beredas förmånen att under huvuddelen av värnpliktstiden erhålla vidare-utbildning i och tjänstgöring inom eget yrke.

Då de kunskaper, som dessa värnpliktiga besitta, under huvuddelen av deras tjänstgöringstid skulle komma flottan till godo, syntes det vara både rättvist och lämpligt, att de, i likhet med motsvarande värnpliktiga vid hären, tillerkändes någon avkortning i den sammanlagda tjänstgöring, som föreslagits för studenter m. fl.

Tjänstgöringstiden för här ifrågavarande läkare borde på den grund bestämmas till 455 dagar; och föreslogs att nämnda tjänstgöring skulle fullgöras i enlighet med vad följande tabell utvisar, med militärutbildning i nittio dagar under första året samt fackutbildning och facktjänstgöring i trehundrasextiofem dagar i eu följd under tjänstetiden i beväringens första uppbåd.

Värnpliktsår.

Febr.

Mars

A) Militärutbildning

l:a året

B) Fackutbildning och facktjänstgöring

Under något av åren 4—It (rättighet tidigare, om stipulerade villkor fyllda)

Fackutbildning

C) Avkortning i tjänstgöringstiden

Summa

a) = utnämning till marinläkarestipendiat över stat.

Under militärutbildningstiden skulle dessa värnpliktiga huvudsakligen utbildas ombord och där bland annat bibringas någon kännedom om tjänsten i olika befattningar, för att därav kunna draga nytta vid ett senare utövande av läkareyrket inom marinen, genomgå de sjömilitära grunderna in. m. och något vänjas vid sjölivet. Inryckningen till denna tjänstgöring borde ske i början av sommaren, sedan respektive utbildningskurser för medicine studerande avslutats.

Sedan den värnpliktige avlagt medicine kandidatexamen samt med godkända betyg fullgjort föreskriven tjänstgöring för medicine licenciat-

190 Kungl. Afaj:ts nåd. proposition nr 60.

examen vid Serafimerlasarettets medicinska (4 månader) och kirurgiska (4 månader) kliniker, skulle han åter inrycka till tjänstgöring vid flottan för fackutbildning i nittio dagar och facktjänstgöring under återstående tvåhundrasjuttiofem dagar.

Under hela året skulle på så sätt ett antal värnpliktiga finnas i tjänst, vilka när som helst, om så erfordrades, även under fackutbildningen, kunde tjänstgöra såsom läkare å flottans fartyg, stationer eller sjukhus, något som ur krigsberedskapssynpunkt vore av väsentlig betydelse.

Under fackutbildningen skulle de värnpliktiga läkarna, lämpligast vid flottans sjukhus i Karlskrona, meddelas sådan undervisning, som lämnas i den marinläkarkurs, vilken vart annat år under senare tider varit anordnad.

Sagda marinläkarkurs ansågs — om här ifrågavarande värnpliktstjänstgöring infördes — kunna indragas. Om kommendering till sådan kurs erfordrades för äldre marinläkare, borde densamma anordnas i samband med fackutbildningskursen för värnpliktiga läkare. De till kursen anslagna medlen syntes i stället böra användas för bestridande av* de för fackutbildningen erforderliga omkostnader.

O O

Vid inryckningen till den andra tjänstgöringen skulle den värnpliktige läkaren utnämnas till marinläkarstipendiat över stat och erhålla underlöjtnants värdighet.

Redan inskriven sådan värnpliktig, som blir- förklarad icke vapenför, överföres till skrivbiträde.

Marinläkarkårens rekrytering ansågs huvudsakligen böra ske från dessa värnpliktigas led. Vid lika kompetens i övrigt syntes sökande, som fullgjort ovanstående värnpliktstjänstgöring, böra äga företräde framför annan, varjämte bland kompetensvillkoren för anställning såsom marinläkare av 2:a graden borde fordras genomgången marinläkarkurs.

Chefen för marinstaben och medicinalstyrelsen hava icke haft något att anföra mot detta förslag.

De förslag till utbildning för värnpliktiga ingenjörer, intendenter och läkare, för vilka jag nu redogjort, synas mig ur flere synpunkter beaktansvärda. Genom en i huvudsak på föreslaget sätt anordnad tjänstgöring och utbildning kan marinen draga fördel av de yrkeskunskaper, som dessa värnpliktiga besitta, samtidigt som de värnpliktiga själva dels under tjänstgöringen bliva i tillfälle att inhämta kunskaper och erhålla praktisk erfarenhet, varav de kunna hava avsevärd nytta vid utövande av sin borgerliga verksamhet, och dels i minsta möjliga grad bliva hindrade i sina studier.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

191 För utbildning av värnpliktiga ingenjörer, intendenter och läkai-e synes mig sålunda tjänstgöringstiden lämpligen böra utsträckas med 140 dagar utöver den tjänstgöringstid, som är avsedd att tillämpas för huvuddelen av flottans värnpliktiga, eller till 500 dagar, dock med rätt för Konungen, att, för den händelse så skulle anses önskvärt, avkorta densamma med högst 45 dagar.

Aven för flottan i övrigt tilldelade värnpliktiga studenter och med dem likställda torde, i likhet med vad som föreslagits inom hären, tjänstgöringstiden böra utsträckas till 500 dagar, att fullgöras av vid högskolor studerande på sätt Konungen närmare förordnar, och av övriga i en följd.

Icke vapenföra värnpliktiga.

Enligt 1901 års värnpliktslag voro de icke vapenföra värnpliktiga mi ars skyldiga att under fredstid tjänstgöra i samma antal (lagar, som de vapen- värnplikuföra värnpliktiga. Antalet tjänstgöringsdagar varierade sålunda mellan 240 och 365 allt efter den lagstadgade tiden för arméns olika vapenslag och för flottan.

Chefen för marinstaben anför i eu den 2 januari 1912 till chefen för Chef ms för sjöförsvarsdepartementet avgiven V. P. M. angående ifrågasatt minskningb™aynp0j, av tjänstgöringstiden för icke vapenföra värnpliktiga bland annat att, under angående förutsättning, att av militärarbetare kunde erhållas ett så stort antal, som minskning för handräckning m. fl. sysslor krävdes, intet hinder mötte att för denna göringstiden kategori minska tjänstgöringstidens längd till omkring ett halvt år, men för icke att, då redan nu det för marinen uttagna antalet understege det behov, den* /1912. som lämpligen borde tillgodoses genom användning av militärarbetare, kornme med minskning av tjänstgöringstiden att följa krav på uttagning av ökat antal militärarbetare till marinen.

Vad beträffar övriga icke vapenföra värnpliktiga, av vilka, i motsats till militärarbetarna, fordras viss yrkeskunskap, anförde vidare stabschefen, att desamma under tjänstgöringstiden funne användning på sådana tjänstgöringsplatser, som måste vara besatta under hela den tid, de vapenföra värnpliktigas tjänstgöring påginge. I fråga om dylika värnpliktiga skulle det givetvis vara till synnerligt men för tjänsten vid marinen, om icke vapenföra värnpliktiga, som bestrede sådana befattningar, mitt under fartygens expeditioner skulle utrycka från tjänstgöring.

I chefens för marinstaben förut åberopade utredning den 25 september chefens för 1913 framhölls rörande tjänstgöringstiden för icke vapenföra, att ur krics- ^r‘:’lts.te"{

ning den 86'» 1913.

Be väring sbefälhavarens i Stockholm årsrapport 191S.

Fjärde för■ svarsberedningen.

Departementschefens yttrande.

192 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr BO.

beredskapssynpunkt det vore av synnerlig vikt, att lika stor rnanskapsstvrka funnes i tjänstgöring under hela året. De icke vapenföra vid flottan användes oftast å poster, som. med hänsyn till tjänstens behöriga gång icke kunde stå vakanta. Då dessa värnpliktiga utryckte, måste i deras ställe kommenderas vapenföra. Genom den på grund av 1912 års riksdagsbeslut vidtagna förkortningen av de icke vapenföras tjänstgöringsskyldighet under fredstid uppstode sålunda vid de tider, då de icke vapenföra utryckte, minskad tillgång å vapenföra för sådan tjänstgöring, till vilken endast vapenföra kunde kommenderas.

Beväringsbefälhavaren i Stockholm anför i sin årsrapport för 1913, att den nyligen verkställda nedsättningen i tjänstgöringstiden för icke vapenföra måste anses på det högsta beklaglig. Största delen av de]) värnpliktiga ekonomipersonalen måste, på grund av sagda förkortade tjänstgöringstid, under pågående sjöexpeditioner avpolletteras och ersättas. Såväl avgången som ersättningskravet medför naturligtvis störa olägenheter, då samövningsarbetet ombord störes och ny ekonomipersonal, om sådan kan erhållas (i annat fall får vapenfört manskap från däcksavdelningen uttagas), skall utbildas.

Beväringsbefälhavaren framhåller vidare, att de icke vapenföra skrivbiträdena och militärarbetarna för närvarande inrycka med ungefär halva antalet vardera gången i oktober och i april. De genomgå endast 14 dagars rekrytutbildning och få sedan påbörja sin egentliga tjänstgöring, omfattande handräckningsarbeten m. in. under 168 dagar. Under en del av året förefinnes sålunda icke tillgång på för arbetena erforderliga sådana värnpliktiga.

För att råda bot på här anförda missförhållande föreslår beväringsbefälhavaren, att tjänstgöringstiden för flottan tilldelade icke vapenföra värnpliktiga måtte utsträckas till ett år.

Fjärde försvarsberedningen har icke yttrat sig angående tjänstgöringstiden för icke vapenföra vid flottan.

De icke vapenföra vid flottan tjänstgöra dels

a) i befattningar, vilka kräva viss yrkesutbildning, såsom kockar, hovmästare, förrådsmän, skrivbiträden, sjukvårdare, bagare, skräddare, skomakare, vapensmeder, maskinarbetare m. fl., samt

b) dels såsom militärarbetare, vilka icke behöva besitta eller utbildas till någon särskild yrkesfärdighet.

För dessa tvenne kategorier ställa sig givetvis tjänstgöringsförhållandena avsevärt olika.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

193 De under a) nämnda användas till stor del ombord å fartygen, där de bekläda vissa poster, fordrande icke blott yrkeskunskap, utan även sjövana och utbildning speciellt för innehavande befattning. Att, såsom nu till följd av den kortare fredstjänstgöringen för de icke vapenföra är erforderligt, under pågående expedition utbyta dessa ombord tjänstgörande yrkesmän mot vapenföra värnpliktiga, är givetvis mycket olägligt i många hänseenden. Dels är själva utbytet mången gång svårt att verkställa på under expedition varande fartyg, dels störes utbildningsarbetet ombord och dels minskas den stridande personalens antal, enär det ersättande manskapet i allmänhet måste uttagas bland de vapenföra.

Vad åter de under b) nämnda militärarbetarna beträffar, förefinnes beträffande desammas fredstjänstgöring endast det önskemålet, att ett tillräckligt antal sådana värnpliktiga städse måtte finnas i tjänst på stationerna.

Genom att uppdela årskontingenten militärarbetare i tvenne hälfter, av vilka den ena inrycker på hösten och den andra på våren, söker man för närvarande att tillgodose stationernas behov härutinnan under hela året. Likvisst förekommer en tid på året, då icke några sådana värnpliktiga finnas tillgängliga för utförande av förefintliga handräckningsgöromål in. m., utan måste härför vapenföra värnpliktiga användas.

Skälet härtill är, att de nyinryckta militärarbetarna måste under en viss minimitid, vilken blivit satt till 14 dagar, bibringas en nödtorftig första militär utbildning. Att låta militärarbetarna under denna tid även utföra diverse arbeten, vilket skulle kunna ske genom att minska tiden per dag för den militära övningen, men samtidigt öka utbildningstidens dagantal, låter sig knappast göra vid flottan, där på en del håll manskapet måste finnas tillstädes under hela arbetsdagen.

Dessutom är det å stationerna tillgängliga antalet militärarbetare alltför ringa för att fylla behovet. Om man bortser från varven, är det erforderliga antalet militärarbetare vid flottans stationer för närvarande omkring 275, men uppgår antalet av desamma högst till omkring 250.

Chefen för marinstaben angiver i en skrivelse till chefen för sjöförsvarsdepartementet den 15 mars 1912 flottans behov av militärarbetare vara 435. I denna siffra ingå emellertid omkring 160 man, avsedda för den å varven befintliga s. k. sjöreserven m. in., vilket behov icke är inräknat i nyssnämnda siffra 275.

Det nu flottan tilldelade antalet militärarbetare motsvarar sålunda icke behovet.

Genom att utsträcka fredstjänstgöringen till ett år för samtliga flottans icke vapenföra värnpliktiga skulle givetvis olägenheterna av den korta tjänstgöringstiden för de under a) nämnda avhjälpas, samtidigt som det Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 käft. (Nr 60.) 25

194 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

nuvarande antalet av på en gång i tjänstgöring varande militärarbetare skulle fördubblas och på så sätt behovet av dylika värnpliktiga bliva fullt tillgodosett.

Emellertid torde här anförda omständigheter icke få utgöra anledning att för flottan tilldelade, icke vapenföra värnpliktiga införa en längre tjänstgöringstid än för övriga icke vapenföra värnpliktiga. Genom att utsträcka tjänstgöringstiden med två ä tre månader för de icke vapenföra vid flottan, skulle likvisst vissa fördelar stå att erhålla. Oaktat alltså en till ett år utsträckt tjänstgöringstid för flottan tilldelade icke vapenföra värnpliktiga synes mig vara önskvärd, får jag likväl hemställa, att tjänstgöringstiden för desamma bestämmes till tvåhundrafyratio dagar eller till densamma, som vid hären är föreslagen att införas.

Visserligen bliva icke härigenom ovan anförda missförhållanden beträffande de under a) nämnda yrkesmännen avhjälpta, men genom denna utsträckta tjänstgöringstid kunna dock de olägenheter, som bero av militärarbetarnas nuvarande korta övningstid, till sina verkningar förminskas.

Om nämligen inryckningstiderna för flottan tilldelade militärarbetare så läggas, att de båda kontingenterna samtidigt äro i tjänst under de månader, då örlogsvarven äro mest upptagna av arbeten, eller vår och höst, torde genom en utsträckning av tjänstgöringstiden från 182 till 240 dagar en rätt avsevärd fördel vinnas i jämförelse med nuvarande förhållanden.

Genom att bestämma inryckningstiderna ungefär på sätt följande grafiska bild utvisar, skulle det önskemålet nås, att under de tider, då behovet av arbetsmanskap å varven är störst, det dubbla antalet militärarbetare skulle finnas i tjänstgöring. En avsevärd del av dessa kunde då avses för varvsarbete.

Vad tjänstgöringstiden för icke vapenföra studenter, sjökaptener, styrmän in. fl. beträffar, anser jag, att den av chefen för lantförsvarsdepartementet anförda motiveringen, vad angår vid hären tjänstgörande icke vapenföra studenter m. fl., jämväl äger tillämplighet på flottan.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Övergångsbestämmelser.

195 De större förändringar beträffande värnpliktens fullgörande vid fiol- Departetan, som skulle föranledas av det nu föreliggande förslaget till ny värn- chefens pliktslag, Omfatta yttrande.

dels sänkning av värnpliktsålderns inträde från det år, under vilket den värnpliktige fyller tjuguett år, till det, under vilket han fyller tjugu år;

dels utsträckning av övningstiden för huvuddelen av de vapenföra värnpliktiga från 300 till 360 dagar, för övriga vapenföra till 500 dagar samt för icke vapenföra från 182 till 240 dagar.

Med hänsyn till den ökade krigsberedskap och förbättring av utbildningen, som det föreliggande förslaget medför, är det av synnerlig vikt, att övergången till de nya bestämmelserna tager sin början, så snart ske kan, och genomföres på kortast möjliga tid.

Vid ordnande av denna övergång måste man emellertid tillse, att övningsprogrammet för flottan icke i alltför hög grad störes samt att antalet i tjänst varande värnpliktiga icke må vid något tillfälle överstiga det antal, som kan anses vara möjligt att utbilda.

Beträffande sättet för övergången till den föreslagna värnpliktstjänstgöringen göra sig därför följande önskemål gällande.

Den i början av innevarande år såsom årsklass 1914 inskrivna årskullen 1893 bör fullgöra tjänstgöringen enligt nu gällande bestämmelser.

Med hänsyn till den förut framhållna betydelsen av en hastig övergång till den föreslagna värnpliktstjänstgöringen, bör densamma tillämpas till sin fulla utsträckning från och med årskullen 1895. Denna årskull bör såsom årsklass 1915 inskrivas i ordinarie tid år 1915.

övergångsbestämmelserna kunna följaktligen begränsas till att huvudsakligen gälla endast årskullen 1894, varvid lämpligen de sjömanshus tillhörande böra inskrivas vid ordinarie inskrivning vintern 1915 samt de rullföringsområde tillhörande på hösten 1914. De båda årsklasser, som tillhöra sjömanshus och som avses att inskrivas under nästkommande år, torde till åtskillnad sinsemellan böra benämnas 1915 äldre (1915 ä.) och 1915 yngre (1915 y.), liksom den årsklass, som tillhör rullföringsområde och som redan är inskriven, bör, såsom chefen för lantförsvarsdepartementet föreslagit, benämnas 1914 äldre (1914 ä.) till åtskillnad från den, som avses att inskrivas i höst och som lämpligen bör kallas 1914 yngre (1914 y.).

Att anordna en extra inskrivning kommande höst för de å sjömanshus inskrivna, som tillhöra årskullen 1894, i likhet med vad som föreslå-

196 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

gits för de rullföringsområde tillhörande, torde icke låta sig göra. Desamma borde nämligen i så fall redan i november i år inrycka till tjänstgöring. Då här är fråga om yrkessjömän, vilka till ett stort antal icke befinna sig inom landet och till vilka underrättelserna om den extra inskrivningen och förändrade inryckningsåldern knappast i tid kunna nå, bliver det nödvändigt att låta övergången beträffande dessa värnpliktigas tjänstgöring försiggå senare.

Den kontingent av årsklassen 1914 y, som inskrives vid flottan, bör begränsas till en tredjedel av sin vanliga storlek. Densamma bör inrycka till tjänstgöring vid flottan i februari 1915.

År 1915 skulle alltså vid inskrivningen inom sjörullföringsområde tvenne årskullar, nämligen 1894 års och 1895 års, inskrivas i allmän tjänst såsom årsklasserna 1915 ä och 1915 y. Den del av årsklassen 1915 y, som tilldelas flottan, torde böra uppdelas på tvenne ungefär lika stora kontingenter, av vilka den ena bör inrycka samtidigt med 1915 ä i början av november 1915 och den andra vid samma tid påföljande år.

Vid uppdelningen av årsklassen 1915 y i två hälfter enligt ovanstående skulle man tillvägagå på följande sätt.

De värnpliktiga erhålla frihet att välja mellan inryckningstiderna november 1915 och november 1916 — dock att ungefär halva antalet beordras till vardera av dessa inryckningstider. Då mer än hälften av de inställda värnpliktiga, tillhörande den allmänna tjänsten, bruka personligen närvara vid inskrivningen, så torde riktigast vara att huvudsakligen bland de vid inskrivningen personligen närvarande uttaga det antal av årskullen 1895, som skall inrycka redan vid 20 års ålder eller i november 1915, och låta dem, som inskrivas utan personlig närvaro och vilka det, på grund av deras yrkes natur, är förenat med svårighet att underrätta om den sänkta åldern för fullgörande av tjänstgöringen under fredstid, inrycka i november 1916. Dessa senare inrycka sålunda till tjänstgöringen vid nu lagstadgad ålder och på vanlig tid, en omständighet, som i hög grad är ägnad att underlätta övergången till en lägre ålder vid inryckningen.

Under tiden november 1915—oktober 1917, sålunda under 2 år, kommer på så sätt en och en halv årsklass tillhörande den allmänna tjänsten att vara i tjänst vid flottan. Personalstyrkan blir härigenom under övergångstiden i förhållande till den sannolika befäls- och underbefälstillgången rätt stor. För att minska denna olägenhet bör det underbefäl av manskapet, för vilket tjänstetiden utgår i höst eller nästkommande höst, genom goda rekapitulations- eller avskedspremier tillförsäkras särskilda förmåner, därest de taga förnyad anställning.

197 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Följande grafiska bild visar hur övergången beträffande huvudkontingenterna, de till allmän tjänst och de till sjötjänst inskrivna, är avsedd att utföras.

19 15.

19 16.

19 17.

19 18.

■3 ö o,« a o S

ö Ja H V* .^»'3 &o'q,-h > o 3 jö £ ^3 P p ö §> ■* ® ®

kl. 1914 ä. .

220 m. av kl. 1914 y

d t* d

5 o « p. s 5 P p co pd o <a

kl. 1915 ä Va kl. 1915 y

kl. 1915

-1250

-625

kl. 1916- Va kl. 1915 y-

kl. 1916

"}= till allmän tjänst inskrivna värnpliktige. } = > sjötjänst » »

kl. 1917-

kl. 1917

För sjökaptener och styrmän samt maskinister av l:a och 2:a klass inträder den nya övningstiden med årsklassen 1915 ä samt för ingenjörer, intendenter och läkare ävensom för studenter och med dem likställda med årsklassen 1914 y, och inrycka samtliga dessa värnpliktiga sommaren 1915 till tjänstgöring.

Vad de icke vapenföra beträffar, synes den till 240 dagar utsträckta tjänstgöringstiden för desamma snarast möjligt böra inträda.

Under den kommande vintern och därpå följande sommar torde arbetena å flottans varv i avsevärd grad komma att ökas till följd av vissa ombyggnadsarbeten å fartygen. Härav följer att de redan nu stora be-

198 Kungl. Majits nåd. proposition nr 60.

hoven därstädes av personal för handräckningsgöromål än ytterligare komma att ökas. För att tillgodose desamma, synes det önskvärt att låta den föreslagna förlängda tjänstgöringstiden för de icke vapenföra inträda snarast möjligt, d. v. s. från och med årsklassen 1914 y.

Genom att låta samtliga militärarbetare m. fl. tillhörande 1914 ä., vilka redan blivit inskrivna, inrycka till tjänstgöring instundande höst och samtliga militärarbetare, tillhörande årsklassen 1914 y, i februari 1915, skulle härigenom stationerna och varven kunna erhålla en högst värdefull hjälp för fullgörande av erforderliga handräckningsgöromål.

Militärarbetarna, tillhörande årsklassen 1915, uppdelas, i likhet med vad som hittills ägt rum, i två hälfter, av vilka den ena inrycker till tjänstgöring under senare delen av år 1915 och den andra i februari år 1916.

Med hänsyn till det alltjämt förefintliga, stora behovet av skrivbiträden inom de militära expeditionerna bör jämväl den föreslagna, ökade tjänstgöringstiden för icke vapenföra sjökaptener, styrmän och maskinister av l:a och 2:a klass tillämpas från och med årsklassen 1915 ä och för icke vapenföra studenter m. fl. från och med årsklassen 1914 y.

Genom att anordna övergången på sätt ovan angivits, kommer det nya värnpliktssystemet att vara infört vid flottan från slutet av år 1915. Några extra inryckningar under övergångstiden behöva ej anordnas.

I november 1917 äro den nya övningstiden och de nya tjänsteförhållandena fullständigt införda.

Beträffande värnpliktiga, vilka vid hittills verkställda inskrivningsförrättningar erhållit uppskov med inskrivningen eller tjänstgöringen, så ock beträffande värnpliktiga, vilka äro födda 1893 eller tidigare och vilka med laga förfall varit från inskrivningsförrättning eller från tjänstgöring frånvarande, bör vad i värnpliktslagen av den 14 juni 1901 § 27 stadgas, fortfarande tillämpas.

Huru tjänstgöringsförhållandena vid flottan under övergångsperioden 1915—1917 liksom efter här föreslagna värnpliktssystems genomförande komma att gestalta sig, framgår närmare af följande grafiska bilder.

Chefen för marinstaben har jämväl i de avseenden, som av mig icke särskilt omförmälts, yttrat sig över de nu föreslagna bestämmelserna angående värnpliktiga och har mot desamma icke haft något att erinra, utöver vad i vissa anseenden blivit omförmält.

Tjänstgöringsförhållandena vid flottan under övergångsperioden 1915—1917.

År 1915.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

År 1916,

Tjänst.

Årsklass, j Jan. ' Febr. j Mars. ; April.

Maj. Juni. Juli. \ Ang. Sept. Okt. Nov.

-1 |-i--- —..... .

Dec.

Allmän tjänst

Sjötjänst (endast 220 man) och vapen- ]\ föra i stationstjänst. .

Sjökaptener, Btyrmän, maskinister av l:a och 2:a klass........

Ingenjörer ,

Intendenter

Läkare...............

Övriga studenter och med dem likställda, vapenföra och icke vapenföra

Icke vapenföra.

29. (icke vi

-H

-lr

aipenföraj utrycka) 27. 29. (icke valpenföra utrycka) 27.

28.

(eventhellt)

JO. (icke vapenföra utrycka)

r i - t —t— i— - -

10. (icke vapenföra utrycka) 28,

_

15.

15.

28.

15.

15.

15.

13.

29.

2Ö.

16. ! I 29.

- .----------

15. 14.

15. (icke vapenför^ utrycka) 28. 15. (icke vapenföra utrycka) 28.

'I 1------------

15.

29.

15.

200 Kungl. May.ts nåd. proposition nr 60.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 håjt. (Nr 60.)

År 1017.

*) Läkare kunna tidigast under 1918 fullgöra sin 2:a tjänstgöring om 365 dagar (2 jan.—3 jan.).

Övergången verkställd med år 1917 (med undantag för läkare).

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 60.

Genomförda tjänstgöringsförhållanden vid flottan.

b©

O

to

Kiingl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

203 Krigsberedskap och övningar.

KAP. XII.

Genom nådigt brev den 9 juni 1911 anbefalldes chefen för marinstaben att efter samråd med inspektören av flottans övningar till sjöss "utredningar inkomma med underdånigt förslag till beräknande av medelsbehoven för ej mindre anslaget till flottans övningar än även anslaget till sjöbevärin-<c” 9 gens vapenövningar samt beklädnad och ersättning därför.

På grund härav har chefen för marinstaben, såsom redan förut omförmälts, med underdånig skrivelse den 25 september 1913 avgivit,

dels »utredning och förslag till plan för flottans krigsberedskap och övningar jämte tillhörande kostnadsberäkningar» (»förslag till normalövningsplan»),

dels hemlig »utredning angående frågor om flottans krigsberedskap och mobiliseringsplaner, som beröra planen för flottans övningar» (»utredning angående mobilisering»).

Dessa utredningar, som äro synnerligen omfattande och åtföljda av eu mångfald bilagor och tabeller, torde på framställning få tillhandahållas vederbörligt utskott.

Chefen för marinstaben framhöll i sin förstnämnda, icke hemliga utredning, att, enär planerna för flottans övningar numera stode i ett särdeles intimt samband med krigsberedskapen och de av densamma beroende mobiliseringsplanerna, det för ernående av önskvärd planmässighet i sjöförsvarets effektivitet vore nödvändigt, att samtliga dessa frågor behandlades gemensamt. Med hänsyn härtill och på i skrivelsen närmare anförda skäl hade marinstabschefen vid utarbetandet av den anbefallda övningsplanen ansett sig jämväl böra taga frågan om flottans krigsberedskap och mobilisering under behandling.

Marinstabschefen anför vidare, att händelsernas numera snabba och oftast oberäkneliga utveckling under politiska förvecklingar hade hos alla andra nationer nödvändiggjort ökad krigsberedskap av försvarsmedlen, i första hand örlogsflottan såsom landets första försvarslinje, och hade

204 Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

nämnda krav sålunda tillgodosetts icke blott med hänsyn till snabb mobilisering, utan även därigenom att en del av flottan efter en bestämd plan hölles ständigt rustad och indelad i mobiliseringsförband samt bemannad med stridsdugliga besättningar. Nästan samtliga utländska mariner hade numera större delen av sina stridsfartyg ständigt rustade, och de flesta sjömakter hade sina rustade sjöstyrkor i sådan krigsberedskap, att de utan dröjsmål kunde upptaga strid, närhelst så erfordrades. Även icke rustade fartyg hölles som regel i viss grad av krigsberedskap med reducerad besättning ombord, omfattande i första hand befäl, underbefäl och specialutbildat manskap, och avsedda att bilda kärnan till den besättning, som vid mobilisering embarkerade.

I betraktande av den höga grad av krigsberedskap, vari stormakterna hölle sina sjöstridskrafter, vore det särskilt ur neutralitetsförsvarets synpunkt av synnerlig vikt för ett mindre land att hava största möjliga del av sitt sjöförsvar i sådan beredskapsgrad, att det när som helst kunde vara i stånd att med kraft möta ett överraskande företag mot dess kust. Av alldeles särskild vikt vore detta för ett land av Sveriges geografiska beskaffenhet. Skärgårdarna erbjöde sjöförsvaret ett ovärderligt stöd och skydd om de vore försvarade, men de vore å andra sidan en källa till allvarlig fara, om en eventuell fiende genom överrumpling kunde sätta sig i besittning av och spärra viktiga utfartsleder och därigenom redan från operationernas början innestänga en större eller mindre del av vår flotta. Genom de goda ankarsättningar, som på många håll funnes inom skärgårdarna, den relativa lättheten att bevaka och försvara desamma samt deras belägenhet i närheten av de områden, som sannolikt bleve krigsskådeplatser vid eventuella konflikter emellan stormakterna, ökades sannolikheten för neutralitetskränkning, därest icke vårt sjöförsvar vore tillräckligt starkt och krigsberett.

En bland de viktigare uppgifter, som vid krigiska förvecklingar tillkomme svenska flottan, vore att hindra en fiende att störa härens försättande på krigsfot och dess strategiska uppmarsch. Genom de moderna, snabba kommunikationsmedlen och genom lättheten att över oförsvarade farvatten transportera trupper hade möjligheten till överraskande krigsföretag för sådana ändamål i hög grad ökats. Någon säkerhet mot dylika företag föreflinnés endast därest en stridsduglig sjöstyrka ständigt hölles rustad och bemannad.

I mariner, såsom den svenska, där personalorganisationen grundade sig på användandet av såväl stam som värnpliktiga, och där de senare inginge i fartygsbesättningarna i stort antal samt beklädde jämförelsevis krävande befattningar, vore fartygens stridsduglighet direkt beroende av att erforderligt antal utbildade värnpliktiga funnes tillgängligt.

205 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Erfarenheten hade nogsamt givit vid handen, att stor obenägenhet förefunnes att under fredstid inkalla värnpliktiga för säkerhetstjänst. Då härtill komme att fartyg, bemannade med nyinkallade värnpliktiga, först efter någon tids samövning vore stridsdugliga, vore det — om man ville undvika att de stora kostnader, som vore nedlagda på vårt sjöförsvar, i farans stund skulle vara bortkastade — nödvändigt att redan i fredstid vid flottan funnes tjänstgörande det antal inobiliseringsbara värnpliktiga, som erfordrades för säkerhetstjänst mot överraskande krigsföretag.

“Med hänsyn till ovannämnda förhållanden vore en ständig och hög krigsberedskap hos flottan av största vikt för fredens och neutralitetens bevarande och för avvärjande av krigiska överrumplingar.

Betingelserna för en hög grad av krigsberedskap vore att till sin storlek och sammansättning väl avvägda fartygsförband ständigt vore rustade med fulltaliga och samövade besättningar samt att icke rustade fartyg snabbt och säkert kunde färdigställas, d. v. s. utrustas och bemannas med disciplinerade och väl utbildade besättningar.

De ständigt rustade fartygsförbandens såväl materiella sammansättning och styrka som stridsvärde i övrigt vore direkt beroende av bland annat övnings- och utbildningsplanerna. På grund härav måste vid dessas uppgörande hänsyn tagas till vidmakthållandet av flottans krigsberedskap. övningarna måste därför till stor del göras beroende av krigsberedskapens krav.

Det snabba och säkra färdigställandet vid mobilisering av icke rustade fartygsförband vore beroende bland annat av planerna för flottans mobilisering. Av särskild vikt vid dessas utarbetande vore att största möjliga överensstämmelse åvägabringades mellan sammansättningen av de olika sjöstyrkorna och av fartygens bemanning under fredstid och vid mobilisering. Erfarenheten hade nämligen tydligt givit vid handen, att förändringar i fartygsförbandens indelning och ledning liksom även ombyten i fartygsbesättningarna vid mobilisering ofta blivit ödesdigra på grund av därigenom uppkommande brist å samövning och samhörighet. Mobiliseringsplanerna måste därför tjäna som underlag vid övningsplanernas utarbetande.

Chefen för marinstaben har i sin förenämnda »utredning angående mobilisering» framhållit, att på grund av det intima samband som inom en flotta råder mellan materiel, personal och övningar, måste dess organisation uppgöras med hänsyn härtill. Marinstabschefen förutsätter sålunda, att de planer, som äro av mera stadigvarande karaktär i nämnda hänseenden, och i huvudsak underkastade förändringar endast vid tillkomst eller

206 Kungl. Ma.j:ts nåd. proposition nr 60.

avgång av fartygsmateriel, innefattas i en s. k. organisationsplan, för vars uppgörande planerna för nybyggnad, överföring och utrangering av fartyg läggas till grund.

En viktig del av denna organisationsplan utgöres av »normalplanen för flottans krigsberedskap och övningar» {normalövningsplanen).

En närmare redogörelse för organisationsplanen lämnas i den förut omförmälda hemliga bilagan till detta protokoll.

Oundvikliga växlingar i materielens färdigställande och i personaltillgången, ävensom en del andra omständigheter, inverka emellertid på såväl organisationsplanen i sin helhet som särskilt på normalövningsplanen. Denna plan kan fördenskull endast tjäna till ledning för de årliga övningsplanerna, vilka måste uppgöras med hänsyn till de förhållanden i ovannämnda hänseenden, som äro rådande under varje särskilt övningsår.

I anslutning härtill har chefen för marinstaben i sitt ovannämnda förslag till norrnalövningsplan framhållit, att en sådan plan måste med hänsyn till dess beroende av krigsberedskapen och planerna för flottans mobilisering grunda sig på vissa kända faktorer, av vilka de viktigaste vore: materielen, dess storlek, användning och indelning, organisationen av stations- och varvstjänsten, personalens numerär,

rådande personalorganisation, särskilt manskapsorganisationen, varjämte hänsyn jämväl borde tagas till utbildningens allmänna organisation.

I den mån dessa faktorer underginge förändringar borde även normalövningsplanen undergå jämkningar.

Innan eu sådan övningsplan kunde uppgöras, måste sålunda dels planer för materielens användning och indelning såväl vid mobilisering som under fred, d. v. s. sjöstyrkornas organisation, vara upprättade, dels stations- och varvstjänsten vara ordnade så, att en säker och snabb övergång från freds- till krigsfot ernåddes, varjämte behovet av personal såväl vid mobilisering som under fred måste vara utrett med hänsyn till nämnda förhållanden.

De av chefen för marinstaben för åren 1915 och 1916 föreslagna övningsplanerna voro på grund av uppdragets art uppgjorda under förutsättning att nuvarande förhållanden rörande övningstidens längd och personaltillgången enligt gällande stater vore rådande. Emellertid anföres tillika, att det under sådana förhållanden icke läte sig göra att åstadkomma en övningsplan, genom vilken de betänkliga brister, som vidlådde nuvarande övningsplan, bleve helt avhjälpta.

De principer, enligt vilka det av chefen för marinstaben avgivna

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60. 207

förslaget till övningsplan uppgjorts, hade därför måst inskränka sig till att åsyfta:

att redan i fredstid såvitt möjligt sammansätta och taktiskt indela de rustade sjöstyrkorna i överensstämmelse med gällande mobiliseringsplaner;

att giva dessa sjöstyrkor en mera stabil organisation än hittills, så att de vore sammandragna även under de tider av året, då fulltaliga mobiliseringsbesättningar ej funnes i tjänstgöring, i och för åstadkommande av permanent fartygsförvaltning och bättre kontinuitet i kommenderingarna;

att därför i första hand sammanhålla de fartyg, vilka i fredstid skulle bilda kustflottan och å vilka besättningarna, oberoende av klimatiska förhållanden, kunde vara einbarkerade, till en ständigt rustad sjöstyrka, d. v. s. en permanent kustflotta;

att hava övriga fartyg, som skulle ingå i den under fredstid rustade kustflottan, under vintern — då besättningarna icke lämpligen kunde vara embarkerade — förlagda i 2:a beredskap med besättning kommenderad samt indelade i taktiska förband, varunder jagare och torpedbåtar med tillhörande flottiljchefsfartyg inginge i torpedberedskap och undervattensbåtar med tillhörande depåfartyg i undervattensbåtberedskap;

att bereda ovannämnda i kustflottan och beredskaper ingående fartygsbesättningar övning under gång till sjöss vintertid under en kortare tid (c:a 3 veckor);

att till den utsträckning personaltillgång, förläggning och övriga omständigheter medgåve, hava jämväl övriga stridsfartyg, som under året skulle vara rustade och mobiliseringsbemannade, förlagda i 2:a beredskap med besättning kommenderad;

att så ordna befälsförhållandena, att dessa såvitt möjligt bleve lika i fred som krig, samt slutligen

att den i land tjänstgörande personalen icke blott skulle vara mobiliseringskommenderad å icke rustade fartyg in. fl. poster, utan även att varje fartygsbesättning härunder tid efter annan skulle bibringas övning med den materiel, för vilken den vore avsedd.

En schematisk framställning1 av chefens för marinstaben förslag till övningsplan för åren 1915 och 1916 återfinnes i den förut omnämnda vid detta protokoll fogade hemliga bilagan.

För genomförande av den föreslagna planen har chefen för marinstaben föreslagit en del åtgärder, av vilka följande, vilka direkt beröra övningarna, särskilt torde böra framhållas.

Av de fartyg, vilka under året avsåges ingå i kustflottan, borde samtliga l:a kl. pansarbåtar samt jämväl övriga fartyg, under den tid de

208 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vore rustade och icke avsåges för särskilda skoländamål, sammanhållas till en permanent organiserad kustflotta under ständigt befäl av inspektören av flottans övningar till sjöss i egenskap av högste befälhavare; dock att, därest det för beredande av tillfälle till övning ansåges erforderligt, annan befälhavare över kustflottan tillfälligtvis kunde förordnas under de egentliga eskaderövningarna.

Sådana anordningar borde vidtagas, antingen genom anskaffande av verkstadsfartyg eller genom anordnande av provisoriska verkstäder i land vid vinterförläggningsplatserna för i kustflottan ingående rustade l:a kl. pansarbåtar, att 2:a kl. eldarna under sin kommendering å sagda fartyg måtte kunna genomgå verkstadskurs.

Särskilda inkvarterings- och övningslokaler borde anordnas vid vardera stationen för torped- och undervattensbåtberedskapernas personal under den tid, den på grund av klimatiska förhållanden icke lämpligen kunde vara embarkerad.

Mobiliseringsövningar borde tid efter annan anordnas med å stationerna tjänstgörande fartygsbesättningar — i den mån så kunde ske å de fartyg eller å fartyg av samma typ, varå personalen vore mobiliseringskommenderad — i ändamål att vidmakthålla och pröva yrkesskickligheten hos nämnda personal. I

för- ■edytt-

I fråga om ordnandet av flottans övningar har andra försvarsberedningen icke framlagt utredning eller förslag utan endast anfört följande:

I nära sammanhang med planen för flottans fartygsbyggnader stode viktiga punkter i flottans organisation, nämligen rörande bemanning, övningar och underhåll.

Sättet för ordnandet av dessa angelägenheter inverkade sålunda i väsentlig grad på beloppet av årskostnaderna för flottan i dess helhet. På utredningens dåvarande stadium hade emellertid beredningen icke kunnat upptaga dessa organisationsfrågor till slutlig behandling. De vore nämligen i sin ordning beroende av fartygsmaterielens storlek och sammansättning, och säkra hållpunkter för beräkningar härutinnan stode icke till buds, förrän själva typfrågan blivit slutligen prövad.

För samtliga organisationsfrågor rörande kustflottan vore det dessutom av genomgripande vikt, huru bemannings- och övningsförhållandena m. m. dylikt bleve ordnade för fartygen i andra linjen, samt vilken plan som fullföljdes beträffande såväl överföring av fartyg från kustflottan som ock slutlig utrangering av föråldrade och förslitna fartyg. I dessa hänseenden vore nämligen hittills icke några fasta regler uppställda.

Någon utredning för uppgörandet av en dylik plan, vilken uppen-

209 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

barligen är av största vikt för flottplanen i dess helhet, hade vid tiden för beredningsarbetets upphörande icke skett.

Jag anhåller till en början få framhålla, att Riksdagen i skrivelse Departeden 30 maj 1912 beträffande denna fråga uttalat, att den ansåge det vara av stor vikt, att tillräckliga medel avsåges för flottans övningar, ^ på det att personalens utbildning och flottans krigsberedskap måtte kunna som sig bör vidmakthållas, samt att likasom den hittills gällande övningsplanen i sina huvuddrag framlades för 1901 års riksdag, huvuddragen av den reviderade planen borde, innan den vunne tillämpning, föreläggas riksdagen i samband med beräkning över de kostnader, som av densamma komme att föranledas.

Det torde numera även hos oss blivit en allmänt omfattad mening, att eu av de viktigaste förutsättningarna för att de kostnader, som nedlagts på flottan, skola kunna vid inträffande fredsbrott komma landet till godo, utgöres av ändamålsenligt planerade och omsorgsfullt utförda övningar med den flytande materielen. Utan dylika övningar bliver även den bästa materiel av ringa värde, under det att väl övade besättningar ofta kunna med relativt små medel tillkämpa sig goda resultat.

Den åsikten torde även alltmer hava stadgats, att endast den del av örlogsflotta!!, som under fredstid är rustad och bemannad med samövade besättningar, kan omedelbart vid ett krigsutbrott upptaga strid. Den övriga delen kan först efter eu längre tids samövning ingå i aktiva förband.

Chefen för marinstaben har i sin ovannämnda den 25 september 1913 avgivna utredning och förslag framlagt de grunder, enligt vilka flottans krigsberedskap och övningar böra ordnas.

Bland nämnda grunder anhåller jag att särskilt få framhålla den med hänsyn till krigsberedskapen föreslagna indelningen av fartygsmaterielen i två huvudgrupper, av vilka den ena avses att omfatta sådana i såväl kustflottan som lokalstyrkor ingående fartyg, vilka jämlikt organisationsplanen och den därpå grundade normalplanen för flottans krigsberedskap och övningar böra innehava högsta möjliga krigsberedskap och därav betingad tillgång på ständigt tjänstgörande, fulltaliga och övade eller under övning varande mobiliserings besättningar, under det att den andra huvudgruppen avses att omfatta sådana, ovannämnda sjöstyrkor tillhörande fartyg, vilka till följd av erforderlig reparation eller översyn icke äro rustade, eller som på grund av dem tillkommande uppgifter vid mobilisering icke med nödvändighet behöva vara klara omedelbart vid ett krigsutbrott och på den grund äro avsedda att i största möjliga utsträckning bemannas med re- Biliang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 käft. (Nr 60.) 27

210 Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

servpersonal samt f. d. stamanställt manskap och övriga vid mobilisering inryckande värnpliktiga.

Redan förut har av mig framhållits de väsentliga besparingar i fråga om stampersonalens numerär, som möjliggöras genom tillämpningen av marinstabschefens planer för flottans krigsberedskap och övningar. Jämväl i övrigt synas mig dessa planer vara i hög grad ägnade att för minsta möjliga kostnad åstadkomma ej blott en relativt effektiv krigsberedskap utan även säkerställa personalens för flottans krigsduglighet så nödvändiga övning i materielens handhavande. Dessa planer anser jag därför böra i huvudsak följas vid utarbetandet av den normalplan för flottans krigsberedskap och övningar, som betingas av den nya flottplanen och den därav beroende organisationsplanen samt den utsträckta vapenövningstiden för de värnpliktiga. En schematisk framställning av den föreslagna normalövningsplanen återfinnes i den hemliga bilagan till detta protokoll.

Då emellertid nämnda normalplan i väsentlig mån måste bliva beroende av de förändringar beträffande fartygsmaterielen, som tid efter annan ifrågakomma, hava organisations- och övningsplaner utarbetats i anslutning till de olika fartygsbyggnadsperioderna och får jag beträffande dessa planer hänvisa till nämnda hemliga bilaga.

De i samband med övningsplanen utarbetade personalberäkningarna torde på framställning böra tillhandahållas vederbörligt utskott.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

211 B. Kustartilleriet.

Enär det förslag till vårt fasta kustförsvars ordnande, som härmed underställes Eders Kungl. Maj:ts prövning, till stor del är av hemlig natur, kan jag icke här lämna en fullständig redogörelse för detsamma utan anhåller i underdånighet att få hänvisa till den plan för det fasta kustförsvarets ordnande, som framlägges i del II, kustartilleriet, av förut omnämnda hemliga bilaga, vilken vidfogas detta protokoll för att tillhandahållas vederbörligt utskott.

Kustbefästningarna och deras materiel.

Kap. XIII.

Nyanläggningar och nyanskaffningar.

Till grund för ordnandet av vårt nuvarande fasta kustförsvar ligger d huvudsakligen det förslag, som på sin tid avgavs av 18137 års befästningskommitté. Detta förslag var utan tvivel ägnat att avhjälpa de mest framträdande bristerna hos det fasta kustförsvaret. Men redan i ett yttrande, som chefen för flottans stab år 1898 avgav över befästningskommitténs förslag, framhålles, att det icke tillgodosåg vare sig kravet på tryggandet av vår flottas utlöpande ur och inlöpande i örlogshamnarna eller behovet av ytterligare stödjepunkter för våra sjöstridskrafter.

Dessa krav och behov ligga till grund såväl för de framställningar, vilka den 18 oktober 1906 av cheferna för generalstaben och flottans stab i deras förslag till försvarsväsendets stärkande avgåvos i samband med 1906 års försvarsplan, som ock för den synnerligen omfattande, hemliga plan för det fasta kustförsvarets ordnande, vilken framlades den 23 juni 1908 av tillkallade sakkunniga (kustförsvarskoinmissionen).

I stabschefernas nämnda förslag till försvarsväsendets stärkande framhållas såsom i hög grad önskvärda vissa åtgärder, åsyftande att öka

.Idre utredningar.

212 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

effektiviteten av flottans verksamhet under krig, nämligen i fråga om det fasta kustförsvaret:

förstärkande av det fasta försvaret åt sjösidan vid Stockholm, Karlskrona och Göteborg, skyddandet genom befästningar åt sjösidan av det föreslagna örlogsetablissementet å mellersta Norrlands kust samt anordnandet av sjöbefästningar för tryggandet av en replipunkt för flottan vid Alands hav ävensom utveckling av minvapnet.

1 underdånig skrivelse av samme den 18 oktober 1906 har marinstabschefen redogjort för de förhållanden, vilka betinga nämnda åtgärder ävensom för åtgärdernas planläggning in. in.

kustförsvarskommissionens hemliga betänkande innefattar utredning av frågorna om operationsbaser för flottan — permanenta operationsbaser och tillfälliga replipunkter — farledsupprensningar, det fasta kustförsvarets ordnande jämte minvapnets utveckling, för det fasta kustförsvaret erforderlig personal, dess förläggning och beklädnad in. in. ävensom kostnaderna. Den av kustförsvarskommissionen uppgjorda planen var avsedd att genomföras under loppet av 28 år, uppdelade i två huvudperioder, den första om 18 år — indelad i två skeden, det första om 12, det andra om 6 år samt den andra perioden om 10 år. Sammanlagda kostnaden för planens genomförande är av kommissionen beräknad till omkring 111*5 milj. kronor.

över kustförsvarskommissionens utredning har 1907 års' försvarskommitté avgivit yttrande i hemligt betänkande den 5 december 1910, varav en sammanfattning ingår i kommitténs icke hemliga betänkande av samma dag. Rörande kustförsvarskommissionens plan i dess helhet till det fasta kustförsvarets ordnande yttrar kommittén, att därest de av kommissionen utarbetade förslagen upptoges i oförändrat skick, skulle inom ramen av det belopp, omkring 8*4 milj. kronor, som enligt kommitténs finansiella utredning kunde avses för arbeten å rikets kustbefästningar under perioden 1912—1919, icke ens de viktigaste bland de föreslagna åtgärderna kunna komma till utförande under nämnda period. Med åberopande härav framlägger kommittén ett av cheferna för kustartilleriet och fortifikationen uppgjort förslag till förbättrande av det fasta kustförsvaret inom ovan angivna kostnadsram.

Andra för- Andra försvarsberedningen, som haft att behandla frågan om det fasta

kustförsvarets ordnande i dess helhet, har därvid funnit nödigt föranstalta anstaltande om en ny utredning av hithörande förhållanden i syfte att åstadkomma eu 0ridning.vida starkare begränsning av kostnaderna än som är förenlig med kustförsvarkommissionens förslag. För sådant ändamål har beredningen i skrivelse den 14 februari 1913 anhållit om utredning dels angående kustbefästnin-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

garnas nuvarande tillstånd, effektivitet och krigsberedskap samt de åtgärder, som måste anses oundgängligen nödvändiga för att med minsta möjliga kostnad avhjälpa eventuella brister i nämnda hänseenden, dels rörande sättet för anordnande av en replipunkt för flottan å mellersta Norrlands kust.

Med anledning härav har chefen för sjöförsvarsdepartementet i skrivelse den 1 mars 1913 anmodat chefen för kustartilleriet, chefen för fortifikationen, chefen för marin f örvaltningen och chefen för marinstaben att gemensamt verkställa den begärda utredningen. Denna utredning, vilken i det följande 'korteligen benämnes »chefernas utredning», är av hemlig natur och torde tillhandahållas vederbörligt utskott. Efter eu inledande redogörelse för kustfästningars betydelse i allmänhet samt för olika anfallssätt mot dylika ävensom för deras allmänna anordning framhålla cheferna, hurusom de sista årtiondena hava att uppvisa en betydande utveckling inom kustfästningskrigsväsendet. Så har fartygspansarets motståndskraft kunnat fördubblas, i samband varmed det svåra fartygsartilleriets genomträngningsförmåga måst uppdrivas, vilket i sin tur medfört en ofantlig ökning av detta artilleris skottvidd. Den rörliga bestvckningen bär under tidsperioden utvecklats i sådan grad, att pjäsernas stridsvärde mångdubblats. Undervattensbåtar, flygskepp och flygmaskiner hava kommit i användning och blivit alltmera fullkomnade samt äro nu faktorer, som ej kunna lämnas ur räkningen. För att kustfästningarna skola bliva tidsenliga, och kunna fylla de krav, som i planerna för rikets försvar anvisas dem, erfordras alltså, att de underkastas en genomgripande omdaning, vilket icke kan ske utan betydande utgifter.

För att belysa vårt fasta kustförsvars tillstånd lämna cheferna vidare en beskrivning på befästningarna, bedöma deras effektivitet och krigsberedskap under olika förutsättningar samt framställa förslag till de åtgärder, som de anse oundgängligen nödvändiga för att avhjälpa bristerna i nämnda hänseenden.

Efter denna i detalj utförda granskning framhålla cheferna, hurusom kustfästningarna i många väsentliga hänseenden ingalunda kunna fylla dem ålagda uppgifter. Detta förhållande betecknas såsom oroväckande, enär eu till sjöss överlägsen fiende lätt kan avskära vår flottas förbindelser, varigenom kustens flankering omöjliggöres, vilket i sin ordning skulle i hög grad menligt inverka även på försvaret av rikets landgräns.

Under sådana förhållanden hava cheferna angivit kustfästningarnas skyndsamma förstärkande såsom den för närvarande allra viktigaste angelägenheten beträffande rikets försvar. På grund av de stora kostnader, som det fasta kustförsvarets fullständiga omdaning kräver, förutsätta cheferna ej, att samtliga av dem framställda krav kunna tillgodoses under de allra närmaste åren, utan gruppera kraven i en viss ordningsföljd efter deras inbördes vikt.

214 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Cheferna förklara sig hava vid framställande av sina förslag inskränkt sig till oundgängligen nödvändiga åtgärder samt eftersträvat så enkla anordningar och så billiga konstruktioner, som kunna förenas med fordran på full effektivitet.

Ett fullständigt genomförande av chefernas förslag skulle enligt verkställda beräkningar kräva en kostnad för en gång av omkring 34 232 000 kr.

Förslag till Väsentliga delar av chefernas utredning kommo andra försvarsbered-

svarsbeied- ningen till hända den 1 november 1913. På grundvalen av denna utredning ningens be- utarbetade beredningen ett preliminärt förslag till det fasta kustförsvarets tänkande. ornande, vilket förslag ingår i beredningens förut omnämnda preliminära förslag angående sjöförsvaret. Sedan chefernas utredning inkommit i fullständigt skick den 12 januari 1914, upptog beredningen omedelbart denna fråga till förnyad behandling, därvid beredningens preliminära förslag diskuterades och kompletterades, jämväl under medverkan av sakkunnige.

På grundvalen av dessa beredningens ytterligare förhandlingar i ämnet samt i överensstämmelse med därvid preliminärt fattade beslut blev inom beredningens sekretariat utarbetat »förslag till andra försvarsberedningens betänkande angående det fasta kustförsvarets ordnande». Förslaget var emellertid icke fullständigt färdigtryckt när beredningen den 10 februari 1914 ajournerade sina sammanträden. Beredningens förhandlingar blevo sedermera icke återupptagna, och förslaget i fråga är icke underställt beredningens slutliga prövning.

I förslag: till andra försvarsberedningens betänkande framhålles, att kustbefästningarna äro i stort behov av att förstärkas samt att eu befäst replipunkt vid Härnösand är av allra största betydelse för flottans deltagande i försvaret av övre och mellersta Norrland.

Vidare anföres följande.

»Emellertid har det för beredningen varit uppenbart, att de förslag, som av cheferna blivit framlagda, redan av ekonomiska skäl icke kunna i sin helhet tillstyrkas, enär ett så stort belopp som det, varmed sagda förslag slutar, en summa av över 34 milj. kronor — vilken därtill, på grund av sakens natur, borde utgå inom möjligast korta tid — uppenbarligen icke kan avses ensamt för kustbefästningarna. En mycket betydande reduktion måste alltså äga rum. Med fasthållande av huvudgrunderna för chefernas förslag har beredningen därför sökt att, under medverkan av sakkunniga, uppgöra ett reducerat förslag.»

»En grundsats vid uppgörandet av detta reducerade förslag har varit, att förstärkande av de för försvaret jämförelsevis mindre betydelsefulla kustbefästningarna måst åsidosättas och ansträngningarna samlas på att

215 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

sätta de viktigaste kustpositionerna i gott stånd eller åtminstone giva dem en kraftig förstärkning.»

»För landets försvar är det en angelägenhet av utomordentlig betydelse, att förstärkningsåtgärder bliva med största möjliga skyndsamhet vidtagna. Den tid som för ett genomförande av beredningens förslag erfordras, torde, enligt vad beredningen vid samråd med sakkunnige inhämtat, redan av tekniska skäl icke kunna beräknas lägre än till fyra eller fem år. På förut anförda skäl anser beredningen sig böra framhålla vikten av att arbetet i fråga så planlägges och bedrives, att kustbefästningarna inom sagda tid om möjligt äro i det skick, som beredningens förslag åsyftar.»

Genomförandet av ifrågavarande förslag till det fasta kustförsvarets ordnande angives kräva en kostnad för en gång av 12 803 400 kronor, vilken uppgift dock delvis grundar sig på approximativa beräkningar.

Över förslag till andra försvarsberedningens betänkande angående det Myndig}^ fasta kustförsvarets ordnande hava följande myndigheter avgivit yttrande: terranden'

chefen för kustartilleriet i skrivelse till chefen för sjöförsvarsdepartementet, den 12 mars 1914;

chefen för marinstaben i underdånig skrivelse den 21 mars 1914;

chefen för fortifikationen i underdånig skrivelse den 4 april 1914; samt

marinförvaltningen i två skrivelser till chefen för sjöförsvarsdepartementet, den ena av den 26 mars och den andra av den 15 april 1914.

Chefen för kustartilleriet har i sin nämnda skrivelse gjort följande allmänna uttalande:

»Ifrågavarande förslag torde kunna sägas vara ägnat att inom ramen av nyss angivna kostnader på ett planmässigt och klokt sätt någorlunda nöjaktigt tillgodose de mest trängande kraven inom vårt fasta kustförsvar. Jag anser mig därför böra i allo tillstyrka upptagandet av beredningens förslag.»

»Emellertid förefinnes enligt min åsikt vissa behov i fråga om vårt fasta kustförsvar, vilka, ehuru de icke kunnat inrymmas inom beredningens kostnadsram, likväl äro av den vikt, att de, såvitt någon möjlighet därtill gives, böra tillgodoses redan under de närmaste åren.»

Chefen för marinstaben anser sig böra i huvudsak tillstyrka beredningens förslag, men angiver därutöver vissa krav i fråga om det fasta kustförsvaret, som enligt hans åsikt böra tillgodoses. Jämväl de ytterligare behov, som enligt vad ovan nämnts av chefen för kustartilleriet framställts, tillstyrker marinstabschefen med vissa undantag, men tillägger, att de av chefen för kustartilleriet föreslagna åtgärderna dock endast böra komma till utförande i den mån medel härför kunna avses utan åsidosättande av andra viktigare försvarsintressen.

216 Kuncjl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Chefen för fortifikationen yttrar: »Liksom chefen för kustartilleriet anser jag andra försvarsberedningens förslag till det fasta kust försvarets ordnande vara ägnat att, så vitt ske kan inom däri angivna kostnader, tillgodose de mest trängande behoven inom det fasta kustförsvaret.» Han anser dock, att sä vitt möjligt härtill böra komma de försvarsanstalter, som chefen för kustartilleriet föreslagit, dock med frånräknande av vissa bland dem.

Marinförvaltningen anför i sin skrivelse den 26 mars 1914, att ämbetsverket granskat beredningens förslag »under förutsättning att de medel, som under de närmaste åren kunna avses för stärkande av det fasta kustförsvaret, äro begränsade till ungefärligen det belopp, som av beredningen blivit upptaget.»

Såsom principuttalande anför ämbetsverket, »att andra försvarsberedningens förslag — dock med vissa närmare angivna tillägg — synes i stort sett omfatta de anordningar för det fasta kustförsvarets stärkande, som böra ofördröjligen och i främsta rummet komma till utförande. Det är emellertid uppenbart, att då beredningens förslag icke lämnar tillfälle till granskning i detalj av alla de föreslagna anordningarna, väsentliga ändringar — i fråga om kastbatterierna in. m. även beträffande deras belägenhet — kunna visa sig erforderliga vid ett slutligt utförande.»

I sin skrivelse den 15 april 1914 granskar marinförvaltningen de i förslaget till andra försvarsberedningens betänkande lämnade kostnadsberäkningarna och kommer till det resultatet, att den beräknade summan, 12 806 460 kronor, bör höjas till 13 169 290 kronor.

Det fasta kustförsvarets uppgifter äro: dels att skydda örlogshamnarna med deras för sjöstridskrafternas vidmakthållande oumbärliga anstalter, att möjliggöra egna fartygs inlöpande i och utlöpande ur desamma ävensom att i övrigt stödja flottans operationer genom att försvara vissa med hänsyn härtill viktiga hamnar' och farleder; dels att mot anfall från sjösidan trygga ur andra synpunkter viktiga platser vid kusten såsom landets huvudstad, mera betydande sjöhandelsstäder samt i övrigt särskilt sårbara eller för neutralitetskränkning utsatta platser.

Utomlands har på senare tid allt större uppmärksamhet ägnats åt det fasta kustförsvaret. Jag tillåter mig i detta hänseende erinra om att storartade nya befästningsanläggningar äro under utförande på Englands ostkust, att det fasta försvaret vid Tysklands redan förut kraftigt befästade nordsjökust helt nyligen i väsentlig grad förstärkts samt att även vår östra granne för närvarande utför omfattande befästningsanläggningar vid sin östersjökust.

Förhållandevis ännu tydligare framträder en ökad omsorg om det fasta kustförsvaret hos sådana stater, som med avseende på folkmängd och ekonomiska resurser äro mera jämnställda med vårt land.

Kungl. Maj;ts nåd. proposition nr 60.

217 När beslut år 1909 fattades i Danmark rörande dess försvarsväsende, beviljades till fullständigande av Köpenhamns befästningar åt sjösidan 11 milj. kronor samt till övriga kustbefästningar, avsedda att skydda Själlands kuster och bilda stödjepunkter för flottan, 5 milj. kronor.

Dessa siffror utgöra ett talande bevis för vad det fasta kustförsvaret anses betyda för Danmark.

Aven i Norge tillmätes det fasta kustförsvaret särdeles stor vikt, och till stärkande av detsamma hava under senare år avsevärda extra anslag beviljats. Kustbefästningar finnas för närvarande anlagda vid Kristianiafjorden, Kristiansand, Bergen, Trondhjemsfjorden och Ofoten.

I Holland har frågan om det fasta kustförsvarets ordnande varit föremål för omfattande utredningar, och år 1913 beviljades till fullständigande och förstärkande av kustbefästningarna inom moderlandet över 18 milj. kronor.

Uppenbart torde vara, att det fasta kustförsvaret är ägnat att spela en jämförelsevis viktig roll för vårt land, vilket på grund av nödvändigheten att begränsa sjöstridskrafterna måste i huvudsak inskränka sig till tryggandet av egna kuster. För att i någon mån närmare belysa detta skall jag tillåta mig att helt allmänt beröra vissa synpunkter i fråga om det fasta kust försvarets betydelse för vårt land.

Det är påtagligt, att flottans permanenta operationsbaser utgöra en nödvändig betingelse för upprätthållandet av dess stridsduglighet. En dylik operationsbas, dvs. en örlogsstation med dess varv är emellertid ytterst sårbar. Förråd av reservmateriel och ammunition m. m. samt verkstäder, slipar och dockor ävensom under utrustning eller reparation varande fartyg låta sig nämligen — i saknad av skydd — lätt förstöras. Stora värden kunna härvid gå förlorade och en under krigets lopp obotlig skada åstadkommas. Allmänt erkännes även såsom självklart, att örlogshamnar måste vara tryggade genom ett fast försvar av tillräcklig motståndskraft. Alldeles särskild betydelse äger detta för vårt land. Dels måste vi nämligen räkna med en till sjöss väsentligt överlägsen motståndare, som ingalunda behöver använda hela sin kraft gent emot vår flotta, och redan av detta skäl, förefinnes stor sannolikhet för att våra viktigaste kustfästningar skola bliva utsatta för allvarliga anfall; dels och framför allt torde vår flotta, så länge hon uppträder i de för fientliga fartyg svårnavigabla skärgårdarna, näppeligen behöva mot sin vilja inlåta sig i strid och svårligen kunna innestängas. Till följd härav är det stor sannolikhet för att fienden, i syfte att komma vår flotta till livs, riktar

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 höft. (Nr 60.) 28

218 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

ett anfall mot de för vidmakthållandet av hennes stridsduglighet oumbärliga operationsbaserna.

Det är emellertid icke tillfyllest, att örlogsstationerna med deras varv äro tryggade mot att förstöras av fienden. För en underlägsen flotta som vår är det jämväl av vital betydelse, att de fasta försvarsanordningarna tillförsäkra henne möjlighet att inlöpa i och utlöpa ur sina örlogshamnar eller med andra ord att en effektiv blockad av desamma kan förhindras. Härför erfordras, att varje dylik hamn äger flera befästade lopp samt att befästningarna äro försedda med ett kraftigt och långskjutande artilleri, som förmår hålla fientliga fartyg på avstånd.

Enär våra pansarbåtar i allmänhet icke med utsikt till framgång torde kunna upptaga strid i öppen sjö med fiendens vida starkare fartyg, är det givetvis förenat med vanskligheter för vår flotta att förflytta sig förbi delar av kusten, vilka sakna skärgård. I all synnerhet blir detta fallet, om farvattnet utanför sådana delar av kusten är så trångt, att förflyttningen, i händelse att överlägsna fientliga sjöstridskrafter uppträda därstädes, måste erhålla karaktären av en genombrytning. Inom varje genom dylika trängre farvatten avskild del av vår kust erfordras därför med nödvändighet minst en befästad stödjepunkt för flottan.

Vad slutligen beträffar vårt fasta kustförsvars betydelse i de hänseenden, som icke stå i omedelbart samband med flottans verksamhet, så inskränker jag mig till att erinra om, dels att tryggandet av huvudstaden åt sjösidan och därmed även av huvudinloppet till Mälaren är en angelägenhet av yttersta vikt för rikets försvar i dess helhet, dels att Göteborg såsom en ytterst viktig importhamn ävenledes är i behov av att skyddas genom tillräckligt kraftiga kustbefästningar.

Vårt land erbjuder stora naturliga betingelser för skapande av ett fast kustförsvar, som förmår fylla sina uppgifter. En jämförelse med förhållandena i andra länder torde allra bäst vara ägnad att belysa detta.

1 första rummet framträder därvid den omständigheten, att flerstädes utomlands kusten är alldeles öppen. I dylika länder har man nödgats befästa ett stort antal platser vid kusten för att bereda flottan erforderlig operationsfrihet och stödja densamma i händelse av motgång. De vidlyftiga skärgårdar, som täcka stora delar av Sveriges kust, erbjuda däremot rika möjligheter för vår flotta att bibehålla sin rörelsefrihet och skänka henne ett naturligt stöd. Vi kunna därför nöja oss med ett jämförelsevis ringa antal befästade platser i trots av våra kusters betydande längd.

Vid många utländska örlogsstationer äro de lokala förhållandena i

O C>

hög grad ogynnsamma. Naturliga hamnar saknas flerstädes, och dyrbara

219 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vågbrytare måste anläggas för beredande av nautiskt skydd. I andra fall åter utgöres hamnen av en mer eller mindre öppen havsbukt med endast ett inlopp, vilket vanligen har så betydande bredd, att det icke effektivt kan spärras medelst minor och stängsel. Vid hamnar, där starkt utpräglat tidvatten råder, försvåras eller oinöjliggöres redan av detta skäl anordnandet av effektiva minspärrningar. På grund härav är det i stället nödvändigt att till skydd mot forcering av slagfartyg äga en talrik bestyckning av svåra kanoner. Dylika erfordras jämväl till avsevärt antal för att hindra bombardering av de ofta nära invid öppna havet belägna varvsetablissementen, och ej sällan måste för samma ändamål befästningar byggas på konstgjord grund ute i sjön.

Den svenska kusten åter är rik på naturliga hamnar, och skärgården erbjuder i allmänhet stora fördelar vid anordnandet av ett fast försvar. På de flesta platser vid vår kust, där ett dylikt försvar finnes eller ifrågasatts, är det möjligt — tack vare skärgård — att giva befästningslinjen ett åt sjösidan tämligen framskjutet läge. Härmed vinnes, dels att nämnda linje kommer att omfatta flera vitt skilda lopp, varigenom en fientlig blockad i hög grad försvåras, dels att avståndet från befästningarna till skyddsföremålet (varvsetablissement m. m.) blir betryggande gent emot en bombardering av detsamma från sjösidan. Förefintligheten av skärgård innebär även andra viktiga fördelar med hänsyn till det fasta försvaret, nämligen att fullt effektiva minspärrningar vanligen låta sig med lätthet anordnas i de lopp, som leda genom befästningslinjen, om dennas läge väljes med avseende fästat härå, samt att farvattnet framför befästningarna vid varje särskilt lopp ofta medgiver endast ett ringa antal fartyg att samtidigt deltaga i striden.

Under här nämnda fördelaktiga omständigheter kunna befästningarna göras väsentligt enklare och givas en vida mindre talrik bestyckning, än då det gäller att försvara en nära invid havsbandet, belägen, mer eller mindre öppen redd. Visserligen kräves, att varje befästad plats vid kusten, som skall äga någon mera betydande styrka, är försedd med ett svårt artilleri, tillräckligt kraftigt för att kunna försätta fiendens slagfartyg ur stridbart skick, men under hos oss förekommande, gynnsamma lokala förhållanden är det tillfyllest med ett tämligen ringa antal moderna svåra artilleripjäser.

Kustbefästningar hava vid strid mot slagfartyg flera högst betydande fördelar på sin sida. Avståndsmätningen kan utföras väsentligt noggrannare från kustbefästningar än från fartyg, och artilleri pjäsernas riktande låter sig likaledes verkställas med vida större precision från den fasta uppställningsplatsen i land än från den rörliga plattform, som ett far-

220 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

tyg erbjuder. Mot slagskeppens stora skrov har kustbefästningarnas noggranna eld fullt tillfredsställande träffsannolikhet på alla förekommande stridsavstånd, och även de starkaste slagfartyg förmå icke uthärda mer än ett fåtal träffar från svårt artilleri inom avstånd, där det primära pansaret genomtränges. Särskilt är kastelden farlig för den anfallande. I detta hänseende må nämnas att moderna 30's cm. haubitser genomslå de kraftigaste pansardäck på alla avstånd från 17 000 m. ända ned till på omkring 3 000 in. Pansardäckens jämförelsevis ringa inotståndsförmåga är eu naturlig följd därav, att slagfartyg förnämligast måste byggas för strid mot sina gelikar och huvudvikten därför läggas på skyddet mot flackbaneld. Kustbefästningarnas betongvallar och bergväggar äga däremot sådan tjocklek, att de praktiskt taget äro osårbara för fartygseld. Befästningarnas pansartorn erbjuda mycket obetydliga mål, mot vilka fartygsartilleriet icke uppnår ens någorlunda nöjaktig träffsannolikhet förr än på små avstånd, och ännu svårare att träffa äro kanoner i sj afsänkande lavettage, enär desamma visa sig över vallen endast ett fåtal sekunder för värjo skott. Vidare är att märka, att kastbatterier, vilka enligt vad nyss angivits äro ytterst farliga för fienden, själva kunna anläggas så, att de av terrängen fullständigt skyddas mot beskjutning från fartyg.

I fråga om artilleristrid mellan fartyg och kustbefästningar bör ytterligare en viktig omständighet beaktas. Då ett fartyg tvingas att draga sig ur striden till följd av att dess flytbarhet eller rörelseförmåga hotas, torde därvid dess artilleri ännu till icke ringa del vara brukbart. En befästning åter kan i allmänhet icke genom beskjutning bringas till tystnad med mindre än att dess artilleri pjäser demonteras. Anfallskraften hos en sjöstyrka avtager sålunda vida snabbare än kustbefästningarnas försvarskraft.

Försvaret av inloppen gent emot opansrade fartyg (torped- och småfartyg in. fl.) vilar på befästningarnas medelsvåra och lätta kanoner jämte flytande stängsel med undervattensbåtnät, där sådana erfordras. De lätta kanonerna, vilkas förnämsta uppgift är att hindra minspärrningarnas undanröjande, kunna ofta med fördel givas tillbakadragna uppställningsplatser, så att de icke äro åtkomliga genom beskjutning från fartyg förrän på små avstånd. Under vattnet byggda torpedbatterier, vilka själva icke kunna oskadliggöras genom fartygseld, äro ett särdeles verksamt medel till förhindrande av att större fientliga fartyg ens kortvarigt uppträda på så nära håll, att de förmå tysta befästningarnas medelsvåra och lätta kanoner. Torpedbatterierna hava därjämte till uppgift att i förening med minspärrningarna utgöra det egentliga skyddet mot en omedelbar forcering av slagfartyg.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

221 På grund av här antydda samverkan mellan olika försvarsmedel och särskilt till följd av de betydande fördelar, som kustbefästningar äga vid en artilleristrid mot slagfartyg, är det under gynnsamma lokala förhållanden möjligt att med måttliga kostnader giva en vid kusten belägen plats ett fast försvar av sådan styrka, att detsamma förmår motstå anfall av en stormaktsflotta.

Slutligen är att märka, att vid sådana platser där skärgård finnes, befästningsanläggningar på fastlandet ofta kunna undvikas, och samtliga viktigare fasta försvarsanstalter i stället förläggas till öar, som erbjuda goda betingelser för avvärjande av anfall av lantstridskrafter. Härigenom är det möjligt att väsentligt begränsa anläggningskostnaderna för en kustfästning, under det att samtidigt dess förmåga att självständigt försvara sig i hög grad ökas.

Av det hittills anförda torde framgå icke blott att ett välordnat fast kustförsvar är av största betydelse för rikets försvar i dess helhet, utan även att vårt land äger särdeles goda naturliga förutsättningar för skapandet av ett fast kustförsvar, som väl förmår fylla sina uppgifter.

De utredningar rörande vårt fasta kustförsvar, för vilka jag i det föregående redogjort, utvisa emellertid, att detsamma för närvarande lider av betänkliga brister, vilkas snara avhjälpande är ett trängande krav. Cheferna för marinförvaltningen, marinstaben, kustartilleriet och fortifikationen hava i sin förut omnämnda utredning den 29 september 1913 enats om det uttalandet, att kustfästningarnas skyndsamma förstärkande måste betecknas såsom »den för närvarande allra viktigaste angelägenheten beträffande rikets försvar». I förutnämnda förslag till andra försvarsberedningens betänkande yttras i fråga om behovet av det fasta kustförsvarets stärkande: »För landets försvar är det en angelägenhet av utomordentlig betydelse att förstärkningsåtgärder bliva med största möjliga skyndsamhet vidtagna».

De fyra nyssnämnda cheferna hava — i överensstämmelse med den uppgift som blivit dem tilldelad — framlagt ett förslag till fullständigt ordnande av vårt fasta kustförsvar. Andra försvarsberedningen däremot, som hållit sig inom en strängt begränsad kostnadsram, har såsom grund för sitt förslag uppställt, att ansträngningarna måste samlas på att sätta våra viktigaste kustfästningar i gott stånd eller åtminstone giva dem eu kraftig förstärkning. Därjämte har beredningen föreslagit anläggandet av en befäst replipunkt för flottan på mellersta Norrlands kust, men anser i stället att Fårösunds kustposition kan indragas.

Samtliga myndigheter, som avgivit yttrande över beredningens förslag, hava i allo tillstyrkt detsamma. Myndigheterna hava visserligen,

222 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

utöver vad beredningen upptagit, föreslagit en del förstärkningar, vilka synts dem böra komina till utförande redan under de närmaste åren, men ingen myndighet har uttalat den åsikten, att ifrågavarande förstärkningar borde sättas före något av vad beredningen upptagit.

Den plan för vårt fasta kustförsvars stärkande under de närmaste åren, som framlagts i förslag till andra försvarsberedningens betänkande, tinner jag vara väl avvägd. Frågan om indragning av Fårösunds kustposition torde dock tills vidare böra lämnas öppen av skäl, som närmare angivas i förutnämnda hemliga plan för det fasta kustförsvarets ordnande.

I förslag till andra försvarsberedningens betänkande angående det fasta kustförsvarets ordnande beräknas engångsutgifterna för befästningsanläggningar m. m. uppgå till ett sammanlagt belopp av 12 803 460 kronor. Vissa dithörande kostnadsberäkningar angivas emellertid såsom approximativa. Marin förvaltningen, som granskat beredningens kostnadsberäkningar, har kommit till det resultatet, att nyssnämnda belopp bör höjas till 13 169 290 kronor. Denna summa torde på skäl, som anföres i förutnämnda hemliga bilagan, kunna minskas med 65 000 kronor. I övrigt synes försiktigheten bjuda, att ämbetsverkets kostnadsberäkningar läggas till grund för Kungl. Maj:ts äskanden. Jag anser alltså, att till genomförande av den plan för det fasta kustförsvarets stärkande, som upptages i förslag till andra försvarsberedningens betänkande, böra beräknas engångsutgifter till ett sammanlagt belopp av 13 104 290 kronor.

De ytterligare förstärkningar av det fasta kustförsvaret, som myndigheterna föreslagit, skulle med tillämpning av marinförvaltningens kostnadsberäkningar motsvara följande alternativa ökningar i engångsutgifterna, I

nämligen

enligt chefens för kustartilleriet förslag........ 4 144 595 kr.

enligt chefens för marinstaben förslag......... 2819 090 »

enligt chefens för fortifikationen förslag........ 1 906 840 »

enligt marinförvaltningens förslag,

alternativ A.................. 2 648 840 »

alternativ B.................. 1 876 540 »

om endast sådana förstärkningar medräknas, som föreslagits av samtliga myndigheter

marinförvaltningen enligt alternativ A...... 1 906 840 »

marinförvaltningen enligt alternativ B...... 1 535 840 »

I fall med hänsyn till våra ekonomiska förhållanden någon möjlighet därtill förefunnits, skulle jag på skäl, som närmare angivas i förutnämnda

223 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

hemliga plan för det fasta kustförsvarets ordnande, ansett mig böra tillstyrka medtagandet av sådana förstärkningar, som av samtliga myndigheter (marinförvaltningen enligt alternativ A) föreslagits. Härigenom skulle emellertid hava betingats en ökning i engångsutgifterna för det fasta kustförsvarets stärkande av 1 906 840 kronor utöver förut angivna belopp, 13 104 290 kronor, eller tillsammans 15 011 130 kronor.

Finansiella hänsyn tvinga mig att högst väsentligt nedbringa sistnämnda belopp, allra helst som inom ramen av de medel, som kunna bliva tillgängliga för engångsutgifter för det fasta kustförsvarets ordnande, utrymme jämväl torde böra beredas för vissa här nedan närmare angivna krav.

Utöver de nyanläggningar och nyanskaffningar, som upptagas i förslag till andra försvar sbered ningens betänkande och vilka såsom nyss anförts betinga en engångskostnad av 13 104 290 kronor, tinner jag mig kunna, av vad som myndigheterna föreslagit, medtaga allenast ytterligare en artilleripjäs till visst batteri inom Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning. Härför kräves eu ökning i engångsutgifterna av 371 000 kronor.

I förslag till andra försvarsberedningens betänkande angives såsom erforderligt för eldledningsanordningar vid nuvarande kustbefästningar ett belopp av 360 700 kronor, vilken kostnad i nämnda förslag förutsatts kunna bestridas genom extra anslag inom ramen av den vanliga budgeten. Behovet av dessa eldledningsanordningar är ytterst trängande men då i förslaget till 1915 års stat utrymme icke lärer kunna beredas för ifrågavarande utgiftspost, anser jag det nödvändigt att i detta sammanhang för eldledningsanordningar vid nuvarande kustbefästningar avses ett belopp av 180 000 kronor, motsvarande den andel, som bör utgå under år 1915. Jag tinner detta vara desto mera befogat som ifrågavarande eldledningsanordningar åtminstone delvis hava karaktären av nyanläggningar och nyanskaffningar. Återstående kostnad eller 180 700 kronor torde däremot, på sätt i förslag till andra försvarsberedningens betänkande förutsattes, böra, så snart ske kan, bestridas inom ramen av den vanliga budgeten.

På grund av en särskild framställning från marinförvaltningen och chefen för marinstaben, vilken icke varit föremål för försvarsberedningarnas granskning, synes mig vidare ett belopp av 93 400 kronor böra upptagas för anordnande av minförsvar i övre Norrland.

Jag anser alltså, att till nyanläggningar och nyanskaffningar för det fasta kustförsvarets stärkande bör under åren 1915—1919 avses ett sammanlagt belopp av 13 748 690 kronor.

224 Kungl. Maj:t8 nåd. proposition ur 60.

Beträffande den närmare motiveringen härför anhåller jag att få hänvisa till förutnämnda hemliga plan för det fasta kustförsvarets ordnande.

Till frågan om anvisande av det till ifrågavarande nyanläggningar och nyanskaffningar erforderliga beloppet torde jag få återkomma i sammanhang med anmälan rörande användande av värnskattemedlen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

225 Kap. XIV.

Kompletteringar in. m.

Andra försvarsberedningen har verkställt en grundlig utredning rörande sådana behov, vilka förutsatts skola under åren 1915—1919 tillgodoses genom extra anslag inom ramen av den vanliga budgeten, samt däröver upprättat en sammanställning. Denna sammanställning upptager bland annat anordningar för eldens ledning, ändring av permanenta inineringar, kompletteringar av telefonnätet, anordnande av expeditionslokaler för fästningsstaben i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, förflyttning av vissa kanoner samt ändring av batterier, nybyggnader för inkvarteringsändamål i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, ändring av bestrykningsvinkeln för vissa kanoner, upphandling av eldhandvapen,^ beklädnad, övningsmateriel och förläggningsinventarier samt anläggning av vissa provisoriska befästningar. Kostnaderna härför äro beräknade till 1 746 600 kronor. Beredningen har funnit dessa sålunda ifrågaställda kompletteringar och anordningar vara av sådan betydelse, att de böra snarast möjligt komma till utförande.

Förutom nu angivna specificerade behov har beredningen ansett erforderligt att jämväl andra kompletteringskrav tillgodoses, vilka beräknats draga en kostnad av 1 356 400 kronor, i följd varav alltså sammanlagda kostnaden för kompletteringar in. m. under tidsperioden 1915—1919 kunde förutsättas komma att uppgå till 3 103 000 kronor.

De av andra försvarsberedningen specificerade kompletteringarna m. in. sammanhänga med beredningens förslag till nyanläggningar och nyanskaffningar och kunna alltså ej uteslutas utan att planen i sin helhet rubbas. Jag anser i likhet med beredningen, att dessa krav snarast möjligt böra tillgodoses. Beträffande kostnaderna för tillgodoseende av samtliga behövliga kompletteringar in. m. under tidsperioden 1915—1919 anhåller jag att få återkomma härtill vid behandling i ett sammanhang av kustartilleriets kostnader.

Förslag till andra försvarsberedningens betänkande.

Departe-

ments-

chefens

yttrande.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (Nr 60.) 29

226 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Personalen.

Kap. XV.

Grunder för personalberäkningen.

Chefernas

utredning. j sjn utredning angående det fasta kustförsvarets ordnande meddela

cheferna, att inom kustartilleriet redan nu en betydlig brist på befälspersonal är rådande, en brist, som givetvis i hög grad kom me att ökas, därest kustfästningarna gåves den förstärkning, som cheferna föreslagit. För att i möjligaste mån minska behovet av personalökning har i utredningen förutsatts, att reservstater uppsättas och pensionsåldern för kompaniofficerare och underofficerare sänkes samt att de s. k. respitåren borttagas, att kustartilleriets reservofficersinstitution omorganiseras i avsikt att dels höja reservofficerarnas användbarhet, dels bereda ökad tillgång på reservofficerare, att en del i kustpositionerna nu ingående materiel utrangeras, samt att fredsmineringar i största möjliga utsträckning användas i stället för krigsmineringar. Slutligen erinras om att, för den händelse tjänstgöringstidens längd för kustartilleriets värnpliktiga avsevärt ökas utöver nuvarande 300 dagar, stammanskapets numerär torde kunna minskas. Förslag till I förslaget till andra försvarsberedningens betänkande framhålles, att

andra för- tjänstgöringstiden för kustartilleriets värnpliktiga förutsatts skola utsträckas ningens be- till 365 dagar, varigenom, i trots av tillkomsten av den nya krigsmateriel, tänkande. som beredningens förslag till kustbefästningarnas förstärkande skulle medföra, en minskning av stammanskap kunnat föreslås. Vidare anföres följande. »Beredningen har låtit sig angeläget vara att jämväl beträffande kustartilleriets personal i övrigt begränsa den erforderliga ökningen, så långt som varit förenligt med tillbörligt tillgodoseende av försvarets effektivitet. Sålunda har genom de till beredningens förfogande ställda sakkunniga före-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

tagits en genomgripande revidering av de utav cheferna framlagda krigsbesättningslistorna, ej blott föreslagna nya, utan jämväl för nuvarande befästningar. I de sålunda framkomna nya krigsbesättningslistorna hava företagits betydande jämkningar och nedsättningar». »Ökningen har i alla händelser blivit mycket betydande, men torde emellertid enligt beredningens mening icke kunna nedbringas under vad i nämnda krigsbesättningslistor angives.»

De myndigheter, som avgivit yttrande över förslag till andra försvarsberedningens betänkande, hava icke framställt någon erinran mot de grunder för beräkning av personalbehovet, som i nämnda förslag tillämpats.

De inom andra försvarsberedningen uppgjorda, detaljerade krigsbesättningslistor, som åtfölja huvudexemplaret av förslaget till beredningens betänkande, hava inom departementet underkastats en omsorgsfull granskning. Därvid har anmärkts, att den för kustfästningarnas sjöbevakning avsedda personalen blivit alltför knappt beräknad. Emellertid torde nämnda brist kunna avhjälpas genom att s. k. motorbåtsflottiljer organiseras, vilket på visst håll redan skett på frivillighetens väg. Mot beredningens krigsbesättningslistor, som synas vara uppgjorda med all möjlig sparsamhet, har jag sålunda intet att erinra.

Såsom i föregående kapitel anförts, hava vid beräkning av engångskostnaderna för det fasta kustförsvaret upptagits utöver beredningens förslag bl. a. anskaffande av ytterligare en artilleripjäs till visst batteri inom Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning samt anordnandet av minförsvar i övre Norrland. Härav föranledas motsvarande tillägg till de av beredningen uppgjorda krigsbesättningslistorna.

Myndigheternas yttranden.

Departementschefens yttrande.

228 Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Kap. XVI.

Stampersonalen.

Förslag till andra försvarsbered-

I förslag till andra försvarsberedningens betänkande anföres följande. »Uppenbart är, att en ökning av krigsbesättningen medför en mot-

ningens be- svarande ökning av fredsstyrkans numerär. Den sammansättning av kustan an e' artilleriets fredsstyrka, som sålunda följer av beredningens förslag till det

fasta kustförsvarets stärkande

framgår av nedanstående tabell:

»I fråga om övergångstiden bör den av beredningen föreslagna stamorganisationen givetvis vara genomförd inom den tid av högst fem år, som beräknats åtgå för kustbefästningarnas stärkande enligt beredningens förslag. Med hänsyn till den redan nu rådande befälsbristen vid kustfästningarna och det svaghetstillstånd, som denna brist innebär, finner emellertid beredningen uppenbart att behovet av stampersonal vid kustartilleriet bör fyllas, så snart det lämpligen ske kan, på det att nämnda svaghetstillstånd icke onödigtvis må förlängas. Beredningen hemställer alltså, att kustartilleriets stamorganisation i nedan angivna ordning genomföres och bringas till överensstämmelse med den av beredningen föreslagna slutstaten.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60. 229

»Vad officers- och underofficerspersonalen angår, föreligger redan nu, innan de av beredningen förordade nya försvarsanstalterna kommit till utförande, nedan angivna brist, beräknad enligt beredningens krigsbesättningslistor:

2 regementsofficerare,

7 kaptener,

37 subalternofficerare och

16 underofficerare,

f. d. stam- och reservpersonal häri inberäknade.»

»Vad det stamanställda manskapet beträffar, har beredningen utgått ifrån att den minskning i antalet stamanställda, som föreslås, skyndsamt bör genomföras under åren 1915 och 1916, under det att den inbördes förskjutning mellan de olika löneklasserna, som åsyftar en ökning av lista och 3:dje lönegraderna på 2:dra och 4:de lönegradernas bekostnad, ej anses kunna genomföras på kortare tid än 5 år.»

Angående kommendantsbefälet i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs

230 Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

fästning yttras i förslaget till andra försvarsberedningens betänkande följande. »För närvarande är detta befälsförhållande ingalunda ändamålsenligt ordnat. Kommendantsbefälet under fred och krig är nämligen avsett att utövas av olika personer, ett förhållande, som är ägnat att äventyra krigsberedskap och planmässighet samt försvaga ansvarskänslan hos vederbörande befälhavare. Beredningen, som (i särskild bilaga) närmare uttalat sig om denna kommendantsfrågas tillfälliga och slutgiltiga lösning, föreslår nu en provisorisk anordning sålunda, att kommendantsbefälet för såväl krigs- som fredstid uppdrages åt innehavaren av fredskommendanturen. Genom en dylik anordning komrrie icke någon särskild kostnad för kommendantsbefattningens upprätthållande att för den närmaste tiden krävas.»

Slutligen innehåller förslaget till andra försvarsberedningens betänkande i fråga om indelningen av kustartilleriets personal följande uttalande.

»Kustartilleriets personal är för närvarande, med undantag av chefen för vapnet, indelad i tvenne regementen sålunda:

Vaxholms kustartilleriregemente, bestående dels av huvudstyrka i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning för bemanning av försvarsanstalterna i nämnda fästning och i Hörningsholms kustposition, dels av Fårösunds kustartilleridetachement för bemanning av Fårösunds kustposition; samt

Karlskrona kustartilleriregemente, bestående av dels huvudstyrka i Karlskrona fästning för bemanning av försvarsanstalterna därstädes, och dels Alvsborgs kustartilleridetachement för bemanning av Älvsborgs fästning.»

»Detachementen, som stå under befäl av detachementsbefälhavare, lyda under vederbörande regementschef, vilket är en nödvändighet, så länge de ej äga erforderliga organ för bestridande av truppförbandets olika tjänstegrenar såsom intendentur, sjukvård m. m. Detachementsorganisationen är emellertid mycket tung; den kräver en onödigt tidsödande och vidlyftig skriftväxling och kan dessutom ej upprätthållas under krig, i den händelse förbindelserna skulle bliva avbrutna. Med anledning härav, och då icke något hinder förefinnes för att meddela kustartilleriförbanden inom Hemsö och Älvsborgs kustpositioner en självständig förvaltning, anser beredningen, att dessa kustartilleriförband ej böra bibehållas såsom detachement utan göras till självständiga kårer. Genomförandet av en dylik organisation skulle icke föranleda någon som helst ökning av kostnader.»

»Beredningen har alltså ansett sig böra föreslå, att kustartilleriets personal, med undantag av vapenchefen, fördelas på 4 truppförband, nära-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

ligen Vaxholms kustartilleriregemente och Karlskrona kustartilleriregemente samt Hemsö kustartillerikår och Älvsborgs kustartillerikår.»

Marinförvaltningen kan för sin del icke tillstyrka den av beredningen framlagda lösningen av frågan om kommendantsbefälet i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning utan föreslår, att chefen för kustartilleriet gives i uppdrag att vara kommendant även under fredstid i nämnda fästning. Vidare påvisar marinförvaltningen, att i fråga om stabschefsbefattningen i Karlskrona fästning olikhet råder mellan beredningens förslag och ett förslås: till reglemente för marinen del IV, varöver ämbetsverket den 18 juni 1913 avgivit infordrat yttrande. I övrigt förklarar sig marinförvaltningen icke hava något att erinra i fråga om vad beredningen föreslagit beträffande slutstat för kustartilleriet, kustartilleriets stamorganisation samt indelning av kustartilleriets personal i två regementen och två kårer.

Övriga myndigheter, som yttrat sig över förslag till andra försvarsberedningens betänkande, hava icke framställt någon erinran mot de delar av nämnda förslag, som upptagas i detta kapitel.

I fråga om kustartilleriets stampersonal innebär förslaget till andra försvarsberedningens betänkande den principiella ändringen av nuvarande organisation, att underlöjtnantsgraden ersatts med dels ett mindre antal fänriks-(officersaspirants-)beställningar, dels ett antal löjtnantsbeställningar och att i samband härmed beställningar såsom löjtnant av 2:a klass införts. Denna organisationsförändring, som av försvarsberedningarna torde avsetts att genomföras inom krigsmakten i dess helhet, har icke kunnat förordas. Med avseende på skälen härtill anhåller jag att få hänvisa till vad chefen för lantförsvarsdepartementet i detta ärende anfört. Jag vill endast erinra om att ifrågavarande ändring av beredningens förslag icke medför någon ökning av kostnaderna.

De tillägg till andra försvarsberedningens krigsbesättningslistor, som, enligt vad jag i föregående kapitel anfört, blivit gjorda, betinga en ökning av kustartilleriets fredsstyrka med 1 kapten av 2:a klassen, 1 löjtnant, 1 underofficer av l:a graden och 3 underofficerskorpraler samt eu ökning av årskonti ngen ten värnpliktiga med 10 vapenföra. Däremot har det varit möjligt att undvika en motsvarande ökning av antalet stamanställda korpraler och meniga genom vidtagandet av den förändringen, att icke, såsom fallet är för närvarande, ett antal av de för fast anställt manskap i stat anvisade lönerna avses för kustartillerikadetter, utan skulle dessa kadetter i stället åtnjuta avlöningsförmåner i likhet med värnpliktiga.

Myndig-

heternas

yttranden.

Depar-

tements-

chefens

yttrande.

232 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Kustartilleriets fredsstyrka bör, personal för Fårösunds kustposition ej inberäknad, sålunda erhålla följande sammansättning.1

Mot den plan för stampersonalens uppsättande, som angives i förslag till andra försvarsberedningens betänkande, har jag, utöver vad som följer av det nyss anförda, intet att erinra. Uppsättningsplanen bör enligt min mening erhålla följande utseende.1

1 Härtill komma liksom enligt 1914 års stat 1 regementspastor och 1 fästningspredikant.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

233 Beträffande ordnandet, av komrnendantsbefälet i Vaxholms och Oscar- Fredriksborgs fästning finner jag mig böra förorda den provisoriska lösning, som angives i förslaget till andra försvarsberedningens betänkande och vilken samtliga myndigheter med undantag av marinförvaltningen lämnat utan erinran. En dylik provisorisk lösning låter sig nämligen omedelbart genomföras, vilket är av stor betydelse med hänsyn till fästningens krigsberedskap, samt kräver ingen särskild kostnad och föregriper på intet sätt frågans slutgiltiga ordnande. Marinförvaltningens förslag åter betingar uppförandet inom fästningen av bostadshus och expeditionslokaler för chefen för kustartilleriet, varigenom ett dröjsmål om minst ett par år torde uppkomma, samt föregriper dessutom avgörandet av ett annat viktigt ärende, vilket ännu icke varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning, nämligen angående föreslagen utvidgning av chefens för kustartilleriet tjänsteåligganden.

Den föreslagna indelningen av kustartilleriets personal i två regementen och två kårer, Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen samt Älvsborgs och Hemsö kustartillerikårer, får jag tillstyrka; dock bör Hemsö kustartillerikår givetvis icke organiseras, förr än befästningsanläggningarna inom Hemsö kustposition börja bliva färdiga.

Vad slutligen beträffar förut omförmälda, av marinförvaltningen påvisade olikhet mellan beredningens förslag och ett inom sjöförsvarsdepartementet utarbetat förslag till reglemente för marinen, del IV, så kommer givetvis detta förhållande att beaktas, då reglementsförslaget blir föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

*

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. {Nr 60.)

234 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Nuvarande

organisa-

tion.

Kap. XVII.

Reservpersonalen.

Kustartilleriets reservpersonal, som är tjänstskyldig vid krig och större rustningar, består av:

a) pensionerad personal, som enligt grunderna för pensionering av flottans och kustartilleriets befäl och underbefäl med vederlikar är tjänstskyldig vid kustartilleriet;

b) officerare och underofficerare, vilka antingen före uppnådd ålder, som berättigar till fyllnadspension, erhållit avsked med tillstånd att i reserven kvarstå eller ock blivit utnämnda i kustartilleriets reserv; samt

c) reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter i flottan, tjänstskyldiga vid kustartilleriet.

Till reserven räknas jämväl:

d) reservofficersaspiranter; samt

e) personal, som vid mobilisering blivit konstituerad eller anställd i kustartilleriets reserv.

För den pensionerade personalen upphör tjänstskyldigheten, beträffande generalsperson och överste vid 70 år och beträffande övriga vid 65 år.

Av de reservofficersaspiranter, vilka antagas vid flottan, avses årligen 6 för kustartilleriet. Efter avslutad ettårig utbildning vid sistnämnda vapen utnämnas dessa i likhet med de vid flottan utbildade reservofficersaspiranterna till reservunderlöjtnanter i flottan. Sådan reservofficer år skyldig att kvarstå i reserven till och med det år, varunder han fyller 40 år, samt att under sjätte året efter utnämningen till reservunderlöjtnant genomgå en repetitionsövning vid kustartilleriet av högst 6 månaders längd. Reservunderlöjtfiant, som fullgjort denna repetitionsövning och minst 8 år varit anställd såsom reservofficer, utnämnes till reservlöjtnant. De reservofficerare, som utbildas vid kustartilleriet, avses antingen för artilleritjänst eller för mintjänst.

Vid kustartilleriet tjänstskyldiga reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter äro vid mobilisering avsedda att tjänstgöra dels såsom befälhavare för mindre viktiga batterier och sjöförposter, dels i mindre krävande befattningar vid andra batterier och vid minspärrningar.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

235 Reservstatspersonal.

Under avdelning Flottan har jag redogjort för 1909 års kommitté- ^årsförslag angående reservstater vid armén och marinen ävensom för övriga chefens yttranden och kommittébetänkanden angående denna fråga. yttrande.

Såsom jag i annat sammanhang anfört, har den ytterligare utredning och granskning, som 1909 års kommittéförslag i reservstatsfrågan nu undergått inom lånt- och sjöförsvarsdepartementen, föranlett vidtagandet av en ”del ändringar i nämnda förslag, på grund varav jag icke anser mig böra underställa Eders Kungl. Maj:t det nu omarbetade förslaget, förr än myndigheterna yttrat sig över detsamma. Sedan dessa yttranden inkommit, torde fullständigt förslag i ämnet komma att underställas Kungl. Maj:ts prövning för att därefter framläggas för riksdagen.

Reservofflcerare.

De sakkunniga, vilka jämlikt nådiga brevet den 7 december 1906 tillkallats för verkställande av utredning angående det fasta kustförsvaret, uttalande. ansågo i likhet med vad dåvarande chefen för kustartilleriet uti sin inspektionsrapport för år 1905—1906 föreslagit, att antagning och utbildning av reservofficerare för artilleritjänst vid kustartilleriet borde ordnas efter huvudsakligen samma grunder, som tillämpas vid armén. Beträffande reservofficerare för mintjänst vid kustartilleriet ansågo ovannämnda sakkunniga det vara nödvändigt att fortfarande rekrytera dessa bland sjövant folk.

Chefen för marinstaben anför i skrivelse den 25 september 1913yatt^&a£ han såväl som chefen för kustartilleriet biträder det av 1906 års sakkunniga skrivelse den framlagda förslaget. I fråga om förändringar i bestämmelserna om antag- “/• 1913ning m. in. av kustartilleriets till mintjänst avsedda reservofficerare hänvisar mannstabschefen till vad som av honom anförts i fråga om reservofflcerare vid flottan. För detta marinstabschefens förslag har förut redogjorts.

Vidare anför chefen för marinstaben, att vid kustartilleriet utbildad reservofficersaspirant bör utnämnas till reservofficer i kustartilleriet i stället för såsom nu i flottan samt tillerkännas en beklädnadsersättning av 500 kronor, i sammanhang varmed dagavlöningen i ungefär motsvarande grad borde minskas.

Utbildningen av reservofflcerare till artilleritjänst borde enligt chefens för marinstaben mening omfatta en tid av 20 månader. Även dessa reserv-

236 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

officerare ansägos böra erhålla beklädnadshjälp till ett belopp av 500 kronor. Reservofficer utbildad till artilleri tjänst skulle vart fjärde år undergå 50 dagars repetitionsövning, som borde äga rum på sådan tid att deltagande uti regementsövningarna möjliggjordes.

Båda kategorierna reservofficerare borde vara tjänstskyldiga till utgången av det år varunder 45 års ålder uppnås. Enligt förslaget berättigades reservofficer från och med 55 års ålder till erhållande av en årlig pension av 300 kronor.

I likhet med ovan nämnda sakkunniga samt cheferna för marinstaben och kustartilleriet finner jag det lämpligt att av kustartilleriets reservofficerare, de som avses för artilleritjänst rekryteras bland ynglingar, som avlagt studentexamen eller viss annan examen, under det att de, som avses för mintjänst, fortfarande uttagas bland sjökaptener. Vidare anser jag, att den utbildning, som nu bestås kustartilleriets reservofficerare, är otillräcklig.

Vad först beträffar de för mintjänst avsedda reservofficerarna har i det förslag till reservofficersinstitutionens omläggning, som chefen för marinstaben i samråd med chefen för kustartilleriet framlagt, utbildningen till reservofficer föreslagits att omfatta 300 dagars värnpliktstjänstgöring samt 365 dagars aspirantkurs eller sammanlagt 665 dagar. Sedan värnpliktstjänstgöringens längd för sjökaptener i förslaget till ny värnpliktslag upptagits till 500 dagar, skulle alltså aspirantkursens längd kunna minskas till 165 dagar utan att den föreslagna sammanlagda utbildningstiden avkortas. Då emellertid utbildningen till reservofficer i artilleri tjänst, för vilken jag senare kommer att redogöra, ej lämpligen kan utsträckas utöver 590 dagar och då jag ej finner, att några särskilda skäl tala för att utbildningen till reservofficer i mintjänst sättes längre, anser jag att aspirantkursens längd bör kunna inskränkas till 90 dagar.

Med begagnande av de beräkningsgrunder, som kommit till användning vid bestämmandet av flottans behov av reservofficersaspiranter, kan kustartilleriets årskontingent av reservofficersaspiranter beräknas till 4.

I likhet med vad jag föreslagit beträffande flottans reservofficerare böra även de av kustartilleriets reservofficerare, som avses för mintjänst, omedelbart efter avslutad utbildning tjänstgöra såsom officerare under ett års tid. Utbildningen av reservofficer i mintjänst torde böra ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med nedanstående tablå.

Kungi. Maj-.ts nåd. proposition nr 60.

237 Ovanstående innebär, att sjökapten eller styrman, vilken såsom värnpliktig undergår utbildning vid kustartilleriet, skall fullgöra 500 dagars tjänstgöring, fördelad på en första tjänstgöring om 458 dagar och en repetitionsövning på 42 dagar. För nu nämnd värnpliktig, som önskar bliva reservofficer redan i fredstid, tillkommer, beträffande styrman dock först efter avlagd sjökaptensexamen, en särskild aspirantkurs av omkring tre månader. Sådan värnpliktig utnämnes efter avslutad värnpliktstjänstgöring och aspirantkurs till reservofficer samt fullgör omedelbart därefter ett års tjänstgöring, varefter någon vidare obligatorisk tjänstgöring under fredstid ej förekommer.

Sjökapten, vilken fullgjort 500 dagars värnpliktstjänstgöring men ej genomgått aspirantkurs, må vid mobilisering konstitueras till reservofficer.

Beträffande reservofficers utnämning till kapten och villkoren för dylik befordran, höjandet av åldersgränsen, inom vilken anställning såsom reservofficersaspirant må erhållas, utsträckandet av reservofficers tjänstskyldighet till 45 år samt reservofficers företrädesrätt till erhållande av anställning å statsunderstödda eller andra förmåner åtnjutande rederiers fartyg ävensom vissa andra förslag hänvisas till vad jag anfört beträffande flottans reservofficerare.

Vidare anser jag, att beklädnadsersättning, såsom chefen för marinstaben föreslagit, bör tillkomma kustartilleriets för mintjänst avsedda reservofficerare efter samma grunder som vid armén dvs. med 500 kronor, varav 300 kronor böra utgå vid inträdet i tjänstgöring såsom reservofficersaspirant, sedan styrkt blivit att föreskrivna persedlar blivit behörigen anskaffade, och 200 kronor vid utnämning till reservofficer. I sammanhang härmed bör emellertid reservofficersaspirants dagavlöning minskas från 4 kronor och 50 öre till 3 kronor och 50 öre.

Vad åter beträffar kustartilleriets för artilleritjänst avsedda reservofficerare, böra de, såsom av tillkallade sakkunniga samt av cheferna för marinstaben och kustartilleriet föreslagits, antagas och utbildas efter huvud-

238 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

sakligen samma grunder som vid armén. Dessa reservofficerares utbildning bör ordnas ungefär på sätt följande tablå utvisar.

Av de ynglingar med högre allmänbildning, vilka årligen inkallas för fullgörande av 500 dagars värnpliktstjänstgöring vid kustartilleriet, äga de, som önska fortsätta utbildningen till reservofficerare, vid första tjänstgöringens slut därom göra anmälan; för dessa tillkommer då en reservofficerskurs av omkring tre månader. Efter repetitionsövningen under 3:e året utnämnas de i reservofficerskursen godkända till reservofficerare. Övriga värnpliktiga, som fullgjort 500 dagars tjänstgöring, tillhöra under sin återstående värnpliktstid vederbörlig klass och av dessa äro de, vilka i erforderlig grad tillgodogjort sig utbildningen, avsedda att vid mobilisering konstitueras till reservofficerare. Den årliga uttagningen av ynglingar med högre allmänbildning för undergående av 500 dagars värnpliktstjänstgöring bör uppgå till 24.

Efter officers utnämningen böra de för artilleri tjänst avsedda reservofficerarna vara skyldiga att så länge de kvarstå i reserven fullgöra repetitionsövningar i ungefär samma utsträckning, som för armén kommer att bestämmas. I likhet med de till mintjänst utbildade böra jämväl dessa reservofficerare kunna under vissa förutsättningar vinna kaptensbefordran. Ävenledes bör denna personal såväl under utbildning som tjänstgöring tillerkännas i stort sett samma förmåner som vid armén.

I överensstämmelse med vad chefen för kustartilleriet ifrågasatt, anser jag, att det bör tagas under övervägande, huruvida ej reservofficer vid kustartilleriet — såväl för artilleri- som för mintjänst avsedd — bör utnämnas till underlöjtnant (löjtnant, kapten) i kustartilleriets reserv.

De årliga kostnaderna för kustartilleriets reservofficersorganisation, sedan densamma blivit fullt genomförd, kunna beräknas till omkring 26 000 kronor eller till 11 000 kronor mera än vad nuvarande organisation kostar.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

239 KAP. XVIII.

De värnpliktiga.

Vapenföra.

Utbildningstiden för kustartilleriets värnpliktiga bestämdes genom beslut av statsmakterna år 1901 till 300 dagar. Denna tid är för närvarande fördelad på en första tjänstgöring under andra värnpliktsåret, bestående av rekrytskola i 216 dagar från mitten av januari till mitten av augusti och regementsövningar omedelbart efter rekrytskolans slut i 42 dagar från mitten av augusti till slutet av september samt en repetitionsövning under fjärde värnpliktsåret om 42 dagar under samma tid som regementsövningarna.

1901 års värnpliktslag.

Cheferna för generalstaben och flottans stab anföra i sitt förslag till Chefernas värnpliktslag den 18 oktober 1906 i fråga härom följande. ^staben^ch

»Vad beträffar den del av flottans värnpliktiga, som uttages till fäst- flottans stab ningstjänst och fullgör sin fredstjänstgöring vid kustartilleriet, förefinnes, {^rnpliktspå grund av behovet av ökad tid vid inlärandet av de färdigheter, som lag den 19/u erfordras för skötande av kustpositionernas i ständig utveckling stadda 1906'

materiel, och nödvändigheten att städse hålla kustpositionerna i en hög grad av stridsberedskap, samma krav på utsträckt värnplikt som för flottans övriga värnpliktiga. Med ett års övningstid kunde dessa önskemål i avsevärd mån uppfyllas, vilket däremot icke, vad särskilt beträffar krigsberedskapen, låter sig göra med den nu föreskrivna övningstiden av tre hundra dagar.»

»Av chefen för kustartilleriet har framhållits önskvärdheten att, om ovannämnda värnpliktigas övningstid utsträckes till trehundrasextiofem dagar, fördela denna tid på samma sätt, som enligt nu gällande värnpliktslag är föreskrivet för rytteriet in. fl. truppslag, i vilket fall under den tid, då repetitionsövningarna pågå, tre årsklasser beväring kunde deltaga i desamma. Härigenom skulle nämligen möjlighet beredas att under

240 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Generalskommissionens utlåtande den 21/i2 1907.

1907 års försvarskommitté.

nämnda övningar bemanna kustpositionerna på ett sätt, som i någon mån motsvarar de vid mobilisering inträdande förhållanden. Ehuruväl chefens för kustartilleriet åsikt om önskvärdheten av att övningarna å kustpositionerna bliva så instruktiva som möjligt bör till fullo beaktas, skulle likväl genom införande av flera repetitionsövningar kustfästningarna komma att bliva fullständigt blottade på värnpliktiga under viss del av året och därigenom komma att under nämnda tid befinna sig i ett svaghetstillstånd, som icke kan anses förenligt med den viktiga uppgift, som tillkommer desamma.»

»Utbildningstiden torde därför även för den del av flottans värnpliktiga, som uttages till fästningstjänst och fullgör sin fredstjänstgöring vid kustartilleriet, böra fördelas uti en första tjänstgöring om trehundratjugotre dagar med början under första eller andra året samt en repetitionsövning om fyrtiotvå dagar under fjärde året. Repetitionsövningen bör helst förläggas till den tid på året, då beväring icke finnes inkallad till första tjänstgöring. Därigenom tillgodoses på möjligast bästa sätt kravet på krigsberedskap.»

Generalskommissionen har intet att erinra beträffande vad stabscheferna sålunda anfört rörande utbildningstiden för flottans i fästningstjänst inskrivna värnpliktiga.

1907 års försvarskommitté anför i frågan följande.

»De skäl, som av chefen för flottans stab framlagts för utsträckning av tjänstgöringstiden för flottans till fästningstjänst inskrivna värnpliktiga till 365 dagar, anser kommittén vara fullt giltiga. Genom en dylik utsträckning skulle icke blott kustpositionernas krigsberedskap bättre tillgodoses, än vad nu är fallet, utan även den värnpliktiga personalens utbildning väsentligen främjas.»

»I likhet med chefen för flottans stab anser kommittén, att tjänstgöringen för dessa värnpliktiga bör fördelas på en första tjänstgöring om 323 dagar, med början under första eller andra året, samt en repetitionsövning om 42 dagar under fjärde året. För att ytterligare främja såväl kustpositionernas krigsberedskap som personalens utbildning kan det befinnas lämpligt, att inryckning till den första tjänstgöringen sker i två omgångar; i annat fall synes den första tjänstgöringen böra taga sin början omkring den 10 november första året. Då en sådan förläggning av repetitionsövningarna, att två årsklasser beväring kunna deltaga i desamma, givetvis bör främja utbildningen, torde icke hinder böra uppställas för en sådan förläggning av övningstiden.»

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

velse den 1911.

Chefen för kustartilleriet har i underdånig skrivelse den 21 april Chefens för 1911 härutinnan anfört följande. iJrietundcr-

»Det torde emellertid vara uppenbart, att kravet på krigsberedskap dåniga skritillgodoses ännu bättre, om, samtidigt med övningstidens utsträckning till 365 dagar, den första tjänstgöringen uppdelas i två omgångar, ty om förhållandena ordnas i enlighet med chefens för flottans stab här ovan återgivna uttalande, så skulle åtminstone under den första månaden efter de värnpliktigas inryckning till den första tjänstgöringen krigsberedskapen vara alldeles otillfredsställande på grund av de i tjänst varande värnpliktigas otillräckliga utbildning.»

»Genom uppdelning av de värnpliktigas första tjänstgöring i två omman dessutom undvika den för utbildningen synnerligen

gångar skulle

stora olägenheten att förlägga repetitionsövningarna till sådan tid på året, då beväring icke finnes inkallad till första tjänstgöring, en olägenhet, vars betydelse av förre chefen för kustartilleriet skarpt framhållits, då han uttalade önskvärdheten av att tre årsklasser beväring deltogo i repetitionsoch regementsövningar.»

»Med blott en årsklass beväring kunna regementsövningarna aldrig få krigsmässig natur och genom brist på krigsmässiga övningar skulle givetvis även krigsberedskapsgraden i hög grad lida.»

»För inryckning får jag i underdånighet föreslå följande dagar nämligen inryckning

till första tjänstgöring

ena omgången den 9 november l:a året andra » »31 januari 2:a året

till repetitionsövning den 17 augusti 4:e året.»

»Orsaken till att nämnda inryckningsdagar ansetts vara de lämpligaste, är följande:

Den fördelning av de första tjänstgöringsperioderna, som för vinnande av största möjliga krigsberedskap är mest fördelaktig, vinnes därigenom, att tiderna för de båda omgångarna värnpliktigas inryckningar till första tjänstgöring bliva så långt åtskilda som möjligt, emedan de kontingenter värnpliktiga, som under vissa tider äro ensamma tjänstgörande, i så fall vid dessa tiders början komma att vara så mycket och så likartat utbildade som möjligt. I överensstämmelse härmed borde den tid av 42 dagar, då den ena omgången eller kontingenten icke är tjänstgörande, infalla mitt under den andra omgångens eller kontingentens första tjänstgöringstid.»

»För utbildningen är däremot önskvärt, att tiderna för nämnda inryckningar komma att förläggas så nära varandra som möjligt, emedan Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 höft. (Nr 60.) 31

242 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

gemensamma skolor då kunna för dem anordnas, och i varje fall böra båda omgångarna deltaga i regementsövningarna samt vid dessas början hava erhållit största möjliga utbildning.»

»I enlighet härmed och alldenstund med nuvarande bestämmelser samtliga vapenföra värnpliktiga utrycka vid regementsövningarnas slut, är det tydligen lämpligt, att den ena kontingenten rycker ut vid slutet av regementsövningarna.»

»Då den för närvarande bestämda tiden för regementsövningarna icke synes böra nämnvärt rubbas, skulle alltså den ena kontingenten rycka ut i slutet av september, vadan dess inryckning borde förläggas i mitten av november första året.»

»För den andra kontingenten bör inryckningstiden väljas så, att fordringarna på krigsberedskap och på bästa möjliga utbildning båda i så hög grad som möjligt bliva tillgodosedda. Detta bör bliva fallet, om inryckningen- sker i mitten av februari och utryckningen vid årets slut. Då det emellertid icke kan vara lämpligt att kvarhålla en kontingent värnpliktiga över julen i fall blott några få tjänstgöringsdagar återstå, synes utryckningen böra ske den 20 december, och blir sålunda omkring den 1 februari andra året den lämpligaste tiden för inryckningen.»

»På det att den vid julen kvarvarande kontingenten måtte hava hunnit bibringas sådan utbildning, att den vid och under den närmaste tiden efter den andra kontingentens utryckning nödtorftigt må kunna utföra vakt, piket och handräckning, bör den dock inrycka omkring 6 veckor tidigare. I enlighet härmed bör tiden för dess inryckning bliva omkring 10 november. Utryckning kommer i så fall att ske omkring 28 september, vårföre regementsövningarna då böra upphöra.»

Fjärde för- Fjärde försvarsberedningen har i fråga om de värnpliktigas vid kust-

SV<ningend' artilleriet utbildning i P. M. angående övningstiden vid specialvapnen uttalat, att med nuvarande övningstid för de värnpliktiga dessa ej hava ansetts kunna bibringas de färdigheter, som måste krävas av obefordrat manskap.

Med avseende på krigsberedskapen säger sig beredningen ej hava anledning till erinran mot den av chefen för kustartilleriet förordade fördelningen av övningstiden.

Vidare anför beredningen, att då »den meniga stammens antal vid kustartilleriet är väsentligen beroende av den hänsyn till krigsberedskapen, som i brist under en del av året av tillgång till värnpliktiga måst tagas, gör den av chefen för kustartilleriet sålunda förordade fördelningen av övningstiden det möjligt, att minska antalet nödig stam vid kustartilleriet. Enligt för beredningens räkning härutinnan verkställd beräkning

"243

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

skulle sålunda minskning kunna ske i gällande stater med 212 tredje- och fjärdeklassens kustartillerister. Häremot borde årskontingenten värnpliktiga ökas med omkring 80, en siffra, som dock, liksom årskontingentens storlek över huvud vid detta vapenslag, slutligen är beroende på det antal årsklasser, som vid mobilisering ställes till förfogande vid första uppbådet.»

»Då härigenom skulle besparas omkring 144 000 kronor, samt kostnaden för tjänstgöringstidens utsträckning för de värnpliktiga till ett år — vilket betingar en kostnad av omkring 90 000 kronor jämte den förutsatta ökningen av värnpliktskontingenten skulle belöpa sig till omkring 136 000 kronor, skulle förestående förslag medföra eu besparing av minst omkring 8 000 kronor.»

Beredningen föreslår, att övning stiden för de värnpliktiga vid kustartilleriet utslräckes med 65 dagar från 300 till 365 dagar, varav 323 dagar böra utgöra en första tjänstgöring och återstoden en repetitionsövning, samt att den första tjänstgöringen fördelas i två omgångar.

På grund av vad sålunda anförts, och med hänsyn till den stora betydelsen& av såväl god utbildning för kustartilleriets vapenföra värnpliktiga som tillfredsställande krigsberedskap vid kustpositionerna, tillstyrker jag, att för huvuddelen av kustartilleriets värnpliktiga övningstiden utsträckes till 365 dagar med en första tjänstgöring om 323 (lagar, som tager sin början under första eller andra året, och en repetitionsö\ ning om 42 dagar under fjärde året. En dylik förlängning av övningstiden för de värnpliktiga möjliggör, som ovan redan anförts, en minskning av kustartilleriets stammanskap, om ock minskningen på grund av det ökade behov av kustartilleripersonal, som det fasta kustförsvarets förstärkande medför — ej bliver så betydande som fjärde försvarsberedningen förutsatt,

Av kustartilleriets vapenföra värnpliktiga uttages ett visst antal föi befäls- och underbefälsutbildning ävensom för utbildning i intendenturtjänst m. m. Beträffande sådana vapenföra värnpliktiga, som a\ses att utbildas till befäl, anhåller jag att få hänvisa till vad därom i föregående kapitel anförts.

Icke vapenföra.

För de icke vapenföra värnpliktiga var tjänstgöringstiden enligt 1901 års värnpliktslag lika lång som för de vapenföra, således 300 dagar, och fördelades till eu början på samma sätt som för dessa. Från och med år 1905 lirigo militärarbetarna och från och med år 1912 samtliga icke vapenföra dock fullgöra sin tjänstgöring i en följd, fördelad på två omgångar.

Departe-

ments-

chefens

yttrande.

1901 års värnpliktslag.

1912 års ändring i värnplikts lagen.

Chefens fc kustartille niet skrivelse den 1 1912.

Chefens för kustartilleriet inspektionsrapport 1911—1912.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Genom beslut av statsmakterna bestämdes år 1912, att icke vapenför . värnpliktig skall för sin utbildning tjänstgöra under fredstid i sammanlagt etthundraåttiotvå dagar. Denna tjänstgöring fullgöres vid kustartilleriet i en följd, varvid kontingenten fördelas i två omgångar.

Ir . 1 underdånig skrivelse den 1 juni 1912 anför chefen för kustartille-

riet bland annat följande.

»Kustartilleriets behov av militärarbetare uppginge, under förutsättning av att dessas tjänstgöring i fredstid bestämdes till 182 dagar, till <61 stycken (motsvarande, efter avdrag av 14 dagars militärutbildning, 168 X 761 = 127,848 arbetsdagar). Därest det icke skulle låta sig göra att få så många militärarbetare tilldelade kustartilleriet, att det som behövligt uppgivna antalet arbetsdagar uppnåddes, kunde det dåvarande antalet (286 X 304 = 86,944 arbetsdagar) icke underskridas, utan att det i sådant fall skulle bliva nödvändigt att i ännu större utsträckning än dittills använda stammanskap och vapenföra värnpliktiga till handräckningsarbeten in. in. Denna omständighet skulle utöva ett synnerligen menligt inflytande på utbildningen, då det toges i betraktande, att under senast förflutna övningsår en så avsevärd del av övningstiden som i medeltal 26 dagar per man tagits i anspråk för dylika ändamål.»

Vapenchefen anför vidare, att »de huvudsakliga anledningarna till kustartilleriets stora behov av militärarbetare vore den spridda förläggningen, . som medför vida större behov av handräckningspersonal än vid förläggning på endast en plats, vidare områdenas vidsträckthet, medförande väsentligt ökade krav på den yttre renhållningen in. in. samt mäno-den av förråd.»

Chefen för kustartilleriet anför i sin inspektionsrapport för övningsåret 1911—1912 följande. r

•ju >>(ienom afkortning av de icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöringstid har det redan under det nu tilländalupna Övningsåret, ehuru därunder avkortningen inskränkt sig till 30 dagar mot för framtiden 118, visat sig, att stammanskapet och de vapenföra värnpliktiga i stor utsträckning måst tagas ifrån övningarna för utförande av handräckningsarbeten. Följden liar givetvis också blivit sämre utbildning än förut.

Att råda bot för detta synnerligen svåra missförhållande, som bliver ännu mycket större, då från och med nästa år minskningen i denna tjänstgöringstid uppgår till 118 dagar, är icke möjligt med mindre, än att kustartilleriet, såsom jag i underdånig skrivelse n:r 316/1912 föreslagit, erhåller väsentligt ökat antal militärarbetare.»

245 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Samma chef yttrar i motsvarande rapport för övningsåret 1912—CAe/ews/ör 1913 rörande samma fråga följande. rietinspek-

»Såsom var att vänta, framhållas i flera till mig ingivna rapporter de stora svårigheter med avseende å trupputbildningen, som förorsakas därav, att till skolor och kurser kommenderat manskap i vidsträckt mån måste tagas i anspråk för handräckningstjänst.»

Chefen framhåller vidare, att en ökning av kustartilleriets militärarbetarkontingent är i högsta grad önsklig.

Utöver vad som förut yttrats ifråga om flottans icke vapenföra värn- DePorte-

# j o t/ i nie?itscri6-

pliktiga, torde följande vara att anföra. fens ytt-

Vad chefen för kustartilleriet erinrat beträffande bristen på militär- rande. arbetare, finner jag beaktansvärt. Då denna brist kommer att bliva än mer kännbar, därest mina förslag till en ny kustposition i Norrland och till nyanläggningar i de nuvarande fästningarna bifallas, men någon mer avsevärd ökning av antalet militärarbetare för kustartilleriet ej torde kunna påräknas, synes det mig lämpligt, att även för kustartilleriets icke vapenföra värnpliktiga övningstiden bestämmes till tvåhundrafyrtio dagar, samt att kontingenten inkallas i två omgångar.

Därjämte böra inryckningstiderna så läggas, att de båda omgångarna förskjuta varandra under de månader, då behovet av handräckningspersonal är som störst, eller under månaderna juli, augusti och september.

Tjänstgöringsförhållanden.

De värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden under åren 1915—1918 D^^tse' samt efter övergångstidens slut, torde i stort sett böra ordnas i enlighet chefens med efterföljande diagram. yttrande.

De vapenföra värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden vid kustartilleriet under övergångsåren

1915—1918.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Anm. 1. - betecknar hel årsklass utom studentor och likställda.

2. — — » ena delen av en i två avdolningar indelad årsklass utom studenter och likställda.

3. ---------- > hel årsklass av studenter och likställda.

4. ä. betecknar äldre, y. betecknar yngre.

5. Övergången är verkställd från och med år 1919.

6. Ovanstående förslag är endast ungefärligt.

7. De angivna tiderna avse den verkliga tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar oberäknade.

rf».

-j

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

De icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden vid kustartilleriet under

övergångsåren 1915—1917.

00 Anm. 1. 2.

3.

4. 6. 7.

- betecknar bel årsklass.

---» ena delen av en i två avdelningar indelad årsklass.

ä. > äldre, y. betecknar yngre.

Övergången är verkställd från och med år 1917.

Ovanstående förslag är endast ungefärligt.

De angivna tiderna avse den verkliga tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar oberäknade.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

249 De värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden vid kustartilleriet efter

övergångstidens slut.

Värn-

Summa

dagar

(utom under b),

i. Vapenföra värnpliktiga

1. året

och l.kstl

Studenter

Icke vapenföra värnpliktiga.

Anm. 1. . betecknar hel årsklass.

2. ___> ena delen av en i två avdelningar indelad årsklass.

3. Ovanstående förslag är endast ungefärligt.

4. De angivna tiderna avse den verkliga tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar oberäknade.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 4914. 1 sand. 30 höft. (Nr 60.) 32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

250 C. Sjöförsvarets kostnad.

Kap. XIX.

Flottan.

Ordinarie anslag.

Anslagens De ordinarie anslagen under rikstatens femte huvudtitel hava —

rande upp- bortsett från de ordinarie anslagen till handeln — varit uppförda dels ställning, gemensamt för flottan och kustartilleriet, dels särskilt för flottan och särskilt för kustartilleriet. Till de förra höra anslagen under huvudrubrikerna »departementet», »överstyrelsen», »undervisningsverken» och »diverse»; till de senare åter anslagen under huvudrubrikerna »avlöning för flottan och kustartilleriet, ersättningar m. m.», »intendenturen», »nybyggnad och underhåll» samt »övningar».

Andra försvarsberedningen synes i sitt förslag till betänkande angående det fasta kustförsvarets ordnande hava förutsatt, att vissa av de gemensamma anslagen under femte huvudtiteln framdeles skulle uppdelas mellan flottan och kustartilleriet, och har sålunda i sina beräkningar över kustartilleriets ordinarie kostnader upptagit dessa anslag särskilt för kustartilleriet. De sålunda uppdelade anslagen hänföra sig samtliga till huvudrubriken »diverse» och äro, med undantag av anslaget till »diverse behov», av förslagsanslags natur.

mentsche Flertalet av de för flottan och kustartilleriet för närvarande gemen-

fenYytt- samma anslagen äro av sådan natur, att deras uppdelning mellan marirande. nens båda huvudgrenar svårligen låter sig göra. Detta gäller särskilt samtliga anslag under de tre första av nyssnämnda huvudrubriker. Av de ordinarie anslagen under huvudrubriken »diverse» torde visserligen en del vara av sådan art, att det låter sig göra att fördela dem emellan flottan

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 60. 251

och kustartilleriet, och beträffande flertalet av de av andra försvarsberedningen uppdelade anslagen har en sådan fördelning också verkställts i liggaren över de i riksstaten uppförda anslag å femte huvudtiteln. Då det emellertid ej låter sig göra att uppdela samtliga de under huvudrubriken »diverse» upptagna anslagen på sätt beredningen synes hava tänkt sig beträffande vissa av dem, anser jag det lämpligt att, såsom hittills skett, samtliga de under denna huvudrubrik upptagna anslagen även framdeles uppföras i riksstaten gemensamt för flottan och kustartilleriet. I bifogade översiktstabell över kostnaderna för sjöftmsvaret har jag likväl upptagit de av beredningen fördelade anslagen särskilt för flottan och särskilt för kustartilleriet, på det att en bättre jämförelse med de av beredningen beräknade kostnaderna för sjöförsvaret måtte kunna vinnas.

Under huvudrubriken »övningar» hava hittills för flottan varit uppförda två anslag, nämligen reservationsanslaget till »flottans övningar» och förslagsanslaget till »sjöbeväringens vapenövningar samt beklädnad och ersättning därför».

I statsverkspropositionen den 14 januari 1914 föreslogs, att från förslagsanslaget till »sjöbeväringens vapenövningar samt beklädnad och ersättning därför» skulle till anslaget till »flottans övningar» överföras den del av förstnämnda anslag, som varit beräknad utgå till sjöbeväringens vapenövningar, och att anslaget till flottans övningar skulle i riksstaten för år 1915 uppföras under den förändrade benämningen »flottans övningar och krigsberedskap», men med bibehållen natur av reservationsanslag.

Då jag anser de sålunda föreslagna åtgärderna vara lämpliga, har jag vid beräkningarna över flottans årliga ordinarie kostnader låtit verkställa den sålunda föreslagna överföringen och i den nyssnämnda översiktstabellen över kostnaderna för sjöförsvaret uppfört det sålunda förändrade anslaget under benämningen »flottans krigsberedskap och övningar», vilken förändrade benämning föreslagits av chefen för inarinstaben.

I nyssnämnda proposition föreslogs vidare, att den återstående delen av förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenövningar samt beklädnad och ersättning därför måtte i riksstaten för år 1915 uppföras under den ändrade benämningen »sjöbeväringens avlöning och beklädnad in. m.» Departementschefen anförde emellertid till protokollet, att enär anslaget efter den föreslagna överföringen icke vidare avsåge att fylla något övningsändamål, dess rätta plats inom huvudtiteln ej syntes vara under huvudrubriken »övningar». Vissa av de olika utgifter, vilka fortfarande komme att med anslaget bestridas, torde, med hänsyn till utgifternas natur,

252 Kungl. Ma,j:ts nåd. proposition nr 60.

rätteligen böra upptagas under huvudrubriken »avlöning för flottan och kustartilleriet, ersättningar rn. m.», andra under »intendenturen» och andra åter under »diverse». Utan en närmare utredning och utan vederbörande myndigheters hörande syntes dock icke lämpligt att företaga en dylik fullständig uppdelning av anslaget, vilket därför utan större olägenhet ansågs kunna tillsvidare kvarstå på sin nuvarande plats i huvudtiteln.

I likhet med dåvarande departementschefen anser jag en fullständig uppdelning av nämnda anslag vara ändamålsenlig, enär en bättre översikt över utgifternas natur därigenom vinnes. Då emellertid en fullständig utredning härom ej nu kunnat verkställas, och då det synes lämpligt att beträffande de nu gjorda kostnadsberäkningarna kunna vinna så stor överskådlighet som möjligt beträffande vidtagna ändringar, har jag tillsvidare upptagit anslaget på hittillsvarande plats i huvudtiteln under benämningen »sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. in.»

Beträffande de särskilda anslagen anhåller jag att i övrigt få anföra följande.

Avlöning för flottans kårer och stater.

Andra för- I sitt preliminära betänkande angående sjöförsvaret anför bered-

svarsbered- ningen, att det genom de verkställda undersökningarna rörande behovet 1randTi \et av stampersonal vore ådagalagt, att en brist i flottans bemanning komme betänkandet förefinnas, även om under det närmaste årtiondet nybyggnaden av krigsfartyg, på grund därav att kostnaderna för varje fartyg ökats, begränsades till ett tämligen lågt antal enheter, och ansåge beredningen sig ej böra upptaga den ökade årskostnad, som för fyllande av denna brist komme att erfordras, till lägre belopp än omkring 300,000 kronor. På femte huvudtitelns ordinarie anslag till flottans kårer och stater ansågs alltså böra räknas med en stegring, som motsvarade detta belopp. Till denna stegring komme ytterligare det belopp, som beräknats för upprättande av reservstater för marinen enligt 1909 års sakkunnigas förslag. Det hade vid utredningen visat sig, att en tillgång av befäl och underbefäl på reservstat skulle avsevärt nedbringa kostnaderna för mobiliseringbehovets fyllande, och vid beräkningarna vore en sådan tillgång förutsedd. Då detsamma gällde för kustartilleriet, och då 1909 års sakkunniga verkställt sin utredning och angivit kostnaderna för flottan och kustartilleriet gemensamt, upptoge jämväl beredningen dessa kostnader gemensamt. De blevo av 1909 års sakkunniga beräknade att uppgå till omkring 50,000

253 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

kronor, sedan reservstaten blivit fullt genomförd, vilket dock icke skulle ske förrän efter 12 år.

Med förmälan att andra försvarsberedningen till behandling förehade Chefens för

frågan om möjligheten att nedbringa vakanserna vid flottans sjömanskår, ^ivelse den anhöll beredningen i skrivelse till dåvarande departementschefen, att che- 16/« 1914. fen för marinstaben måtte anmodas att skyndsamt verkställa utredning

och beräkning:

dels rörande de kostnader, som skulle föranledas därav att det utav kårchefen i Stockholm i skrivelse den 5 februari 1913 till stationsbefälhavaren framställda, av marinstabschefen och marinförvaltningen i skrivelse den 25 september samma år tillstyrkta förslag rörande nya lönetillägg bleve genomfört;

dels ock angående den ökning i rekryteringskostnader, som kunde antagas uppstå vid tillämpning av vad berörda myndigheter i sin nyssnämnda skrivelse föreslagit i fråga om antagning av rekryter.

Genom remiss den 5 sistlidne februari anmodades chefen för marinstaben att skyndsamt inkomma med i denna skrivelse begärd utredning och beräkning, och överlämnades av stabschefen den sålunda infordrade utredningen och beräkningen genom skrivelse till chefen för sjöförsvarsdepartementet den 15 sistlidne april.

Stabschefen har i denna skrivelse föreslagit följande löneförbättringar m. m.:

beträffande officerskåren:

yrkesarvoden för undervattensbåtpersonal och flygpersonal; beträffande underofficerskåren:

portionsersättningens ingående i lön och dagavlöning;

ökade inlcvarteringsbidrag för gifta; och

yrkesarvoden för undervattensbåtpersonal och flygpersonal; samt beträffande sjömanskåren :

ökning i lön för manskap i l:a lönegraden;

y> i lönetillägg;

» i inkvarteringsbidrag för gifta;

» i rekryteringskostnader; och

yrkesarvoden för undervattensbåtpersonal, flygpersonal och artillerimatroser.

Stabschefens kostnadsberäkningar visa behovet av en kostnadsökning av omkring 360,000 kronor.

I sitt yttrande över de för den nya flottplanens genomförande verk- ^parte-

ställda kostnadsberäkningarna erinrar marinförvaltningen, att ämbetsverket Jffi „tt.

rande.

254 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vid upprepade tillfällen och senast i sin underdåniga skrivelse den 30 september 1913 framhållit behovet av den mariningenjör-och marinintenden tur kårerna tillhörande personalens förstärkning. Då marinförvaltningen icke kände grunderna för den förelagda beräkningen, kunde ämbetsverket icke uttala sig om, huruvida omförmälda behov blivit vid beräkningens uppgörande behörigen tillgodosett.

Såsom framhållits i samband med personalbehovet har det av marinförvaltningen uppgivna behovet av ökning i mariningenjörkåren beaktats; vad åter marinintendenturkåren beträffar, är jag, såsom även förut framhållits, med hänsyn till pågående utredningar angående marinens förvaltningsväsende, för närvarande icke i tillfälle att bedöma, huruvida några ökade anslagsmedel för denna kår äro erforderliga.

De av marinstabschefen föreslagna löneförbättringarna och ökningen av rekryteringskostnaderna inom sjömanskåren hava vid beräknandet av kostnaderna under ifrågavarande anslag icke ansetts böra tillämpas. Marinstabschefens förslag har remitterats till marinförvaltningen för yttrande, men har sådant yttrande på den korta tid som stått till ämbetsverkets förfogande icke hunnit avgivas.

Det synes mig emellertid olämpligt att vidtaga så genomgripande ändringar, utan att spörsmålet om en lönereglering för marinens personal fullständigt utredes, och har jag för avsikt att i sinom tid hos Kungl. Mapt hemställa om verkställandet av en dylik utredning. Därvid bör naturligen ej endast frågan om eventuella löneförbättringar i vissa fall utan även möjligheten av besparingar i andra avseenden komma under bedömande. Utredningen torde jämväl böra avse vinnande av förenkling i de nuvarande, onekligen rätt invecklade avlöningsbestämmelserna för marinen.

I fråga särskilt om yrkesarvoden anhåller jag få erinra, att undervattensbåtpersonalen redan nu åtnjuter ett dylikt arvode, utgående från anslaget till flottans övningar i form av sjötillägg, och torde detta, så vitt nu kan bedömas, vara väl avvägt under förutsättning, att övningarna vid detta vapen utsträckas till den omfattning, som förutsattes i den av mig förut omförmälda normalplanen för flottans övningar.

Beträffande flygpersonalen anser jag det vara nödvändigt, att ett yrkesarvode snarast tilldelas jämväl denna personal, och bör detta enligt min uppfattning utgå enligt samma beräkningsgrunder och med ungefär samma belopp (för år räknat) som för motsvarande personal vid armén. Jag anser emellertid att detta arvode vid flottan bör erhålla formen av sjötillägg i likhet med vad fallet är beträffande motsvarande yrkesarvode för undervattensbåtpersonalen, och att det sålunda bör utgå från anslaget

Kungl. Majds nåd. proposition nr tlO.

till flottans övningar. Den härför erforderliga kostnadsökningen är också nu beräknad under sistnämnda anslag.

Anslaget till avlöning för flottans kårer och stater är för nedannämnda år beräknat till följande belopp, varvid den första för år 1934 angivna summan hänför sig till förminskade och den sista till oförminskade lokalstyrkor.

år 1919 kr. 6,216,884, utvisande eu ökning från år 1914 med kr. 374,592 » 1924 » 6,428,837, » » > » » » » » 586,545

iqq.l » 6,428,837, .» » » » » » » » 586,545

| » 6,778,008, » » » » » » » » 935,716

Då andra försvarsberedningen angivit den erforderliga ökningen av ifrågavarande anslag för år 1924 till en summa, ej lägre än 300,000 kronur, torde särskilt böra framhållas:

att beredningen under nämnda anslag ej upptagit avlöningsförmånerna för den för flygflottan avsedda stampersonalen, vilken beräknats till 10 officerare och 10 underofficerare eller underofficerskorpraler;

att beredningen ej ansett sig böra räkna med någon höjning av sjömanskårens numerär;

att beredningen särskilt upptagit kostnaden för organiserandet av eu reservstat, vilken kostnad nu hänförts till detta anslag och till följd avifrågasatta ändrade beräkningsgrunder för avlöningen upptagits till högre belopp än som av beredningen förutsatts; samt

att det varit nödvändigt att beräkna en avsevärd ökning av kostnaderna för reservofficerarnas första tjänstgöring och repetionsövning på grund av den omläggning av reservofficerarnas utbildning och tjänstgöring, beträffande vilken jag under avdelningen om reservpersonalen framlagt förslag.

I övrigt betingas de ökade kostnaderna av den ökning av stampersonalen, utöver den av beredningen beräknade, som nu visat sig erforderlig, och för vilken jag förut redogjort.

I anslutning till vad som föreslagits i statsverkspropositionen den 14 januari 1914 anser jag, att anslaget till avlöning för flottans kårer och stater hädanefter bör i riksstaten upptagas såsom förslagsanslag och minskas med 5 % av det beräknade beloppet. Anslaget har också på sådant sätt uppförts i översiktstabellen över kostnaderna för sjöförsvaret.

Dåvarande departementschefen anförde i samband med denna fråga, att det vid en omläggning av avlöningsanslaget från reservationsanslag till förslagsanslag bleve nödvändigt att för behov, vilkas tillgodoseende ej

25(5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

kunde eller borde uppskjutas, och för vilka femte huvudtitelns allmänna besparingar hittills anlitats, uppföra anslagsökning på annan titel. Marinförvaltningen hade föreslagit, att denna ökning skulle tillföras enbart anslaget till extra utgifter, nu 12,500 kronor, och beräknas till 87,500 kronor, vadan detta anslag skulle uppföras med ett belopp av 100,000 kronor. Med stöd av verkställd beräkning anslöt sig departementschefen till marinförvaltningens uppfattning angående beloppet, 87,500 kronor, för ifrågavarande ökning under annan titel. Men då en betydande del av härmed avsedda utgifter utgöres av kostnader för utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen och instruktioner m. in. dylikt, syntes det ändamålsenligt att för dessa kostnader, som innefatta arvoden för utarbetning samt utgifter för tryckning in. in., och vilka enligt beräkning uppgå till årligt belopp av omkring 25,000 kronor, uppföra ett särskilt ordinarie anslag å sistnämnda belopp. 1 anslutning härtill skulle anslaget till extra utgifter höjas till 75,000 kronor.

Då jag anser de av dåvarande departementschefen föreslagna anslagsökningarna erforderliga och till sin storlek väl avvägda, har jag låtit upptaga dem i de nu verkställda kostnadsberäkningarna.

Slutligen anhåller jag få erinra, att Kungl. Maj:t med anledning av skrivelse från 1911 års riksdag genom nådigt brev den 9 juni 1911 anbefallt chefen för marinstaben att efter samråd med inspektören av flottans övningar till sjöss, samtidigt med uppgörande av i nämnda kungl. brev omförmält förslag till beräknandet av kostnaderna för flottans övningar in. m., taga under övervägande, huruvida och i vad mån gällande bestämmelser för sjöavlöning, diet- och mässpenningar samt servisbidrag kunde utan olägenhet vare sig för rekrytutbildningen eller i annat avseende, i syfte att nedbringa kostnaderna, förändras beträffande flottans personal vid kommendering ombord å fartyg, vilket jämlikt för vederbörande befälhavare utfärdad instruktion vore avsett att under större delen av expeditionen vara för övningar förtöjt vid flottans station inom ett avstånd av 2 km. från stationsbefälhavarens ämbetslokal, under de dagar fartyget varit förtöjt vid land eller dykdalb.

I meromnämnda den 25 september 1913 avgivna underdåniga utredning och förslag till plan för flottans krigsberedskap och övningar jämte tillhörande kostnadsberäkningar har marinstabschefen av anförda skäl på det kraftigaste avstyrkt, att någon minskning vidtages i de förmåner, som för närvarande tillkomma flottans personal vid kommendering ombord å fartyg.

De av marinstabschefen härutinnan anförda skälen synas mig giva vid handen, att det möter vissa svårigheter att minska de förmåner, som för närvarande åtnjutas av personalen ombord. På grund av vad jag

257 Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

förut anfört i fråga om en fullständig utredning om löneförhållandena för marinens personal, anser jag mig emellertid nu icke kunna göra något ytterligare uttalande i förevarande ämne.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

Andra försvarsberedningen, som ej ansett behov av någon ökning i sjömans- och skeppsgossekårernas numerär föreligga, har ej heller förutsatt något behov av att öka anslaget till beklädnad för dessa kårer. Då emellertid vid nu verkställda beräkningar en ökning av sjömanskårens numerär visat sig erforderlig, har det även varit nödvändigt att beräkna eu motsvarande ökning av beklädnadsanslaget.

Marinförvaltningen har i sitt yttrande över kostnadsberäkningarna rörande ifrågavarande anslag framhållit, att desamma uppgjorts efter något lägre enhetspris än de i marinförvaltningens motsvarande beräkningar använda; skillnaden vore likvisst icke större, än att anslagets slutsumma kunde anses tillräckligt noggrann för ett överslag av anslagsberäkningen. Visserligen torde för manskapets personliga vinterutrustning något ökade krav komma att ställas på anslaget, men kunde dessa krav åtminstone under den närmaste tiden tillgodoses, om härtill finge användas besparingar, som å anslaget funnos eller komme att uppstå.

Med hänsyn härtill har jag ansett anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna för nedannämnda år böra beräknas till följande belopp, varvid den första för år 1934 angivna summan hänför sig till förminskade lokalstyrkor och den sista till oförminskade lokalstyrkor.

år 1919 kr. 530,000, utvisande en ökning från 1914 med kr. 42,200

» 1924 t> 545,900, » » » » » » » 58,100

. iqoJ » 545,900, » » » » » » » 58,100

| » 572,400, » » » » » » » 84,600

Naturaunderhåll åt personal vid flottan.

De grundläggande faktorer, varav nämnda anslag regleras, utgöras, förutom av antalet portionsnj utande, av antalet tjänstgöringsdagar och dessas fördelning ombord eller i land samt av medelportionspriset.

Antalet portionsnj utande beräknas vad stampersonalen beträffar med hänsyn till gällande stater samt i fråga om sjöbeväringen med ledning av

Departementschefens yttrande.

Departe-

mentsche-

fens

yttrande.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 höft. (Nr 60.) 33

258 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

antalet tjänstgöringsdagar under sistförflutna året. Förhållandet mellan antalet portionsdagar ombord och i land regleras av antalet rustade fartyg och sjöexpeditionernas längd, d. v. s. av den tillämpade övningsplanen. Portionspriset slutligen blir förnämligast beroende av gällande spisordning och varupriser.

Antalet tjänstgöringsdagar för sjöbeväringen har beräknats under förutsättning, att tjänstgöringstiden under fredstid för de värnpliktiga utsträckes till vad därom i särskild proposition med förslag till ny värnpliktslag denna dag föreslagits samt med ledning av det antal värnpliktiga, som beräknas skola vapenövas under ifrågavarande år.

En på grundvalen av nu upprättad normalövningsplan gjord beräkning har givit vid handen, att förhållandet mellan antalet tjänstgöringsdagar i land och ombord uppgår till vad nedanstående tabell utvisar, varvid för ernående av jämförelse även angives det av marinförvaltningen med hänsyn till nuvarande förhållanden beräknade dagantalet.

Såsom härav framgår äro de på normalövningsplanen grundade talen nära överensstämmande med de av marinförvaltningen föreslagna. På grund av de svårigheter, som förefinnas att med någon större grad av säkerhet beräkna ifrågavarande förhållandetal, anser jag att de av marinförvaltningen angivna talen i tillämpliga delar böra läggas till grund för kostnadsberäkningarna för naturaunderhållet i fråga om underofficers- och sjöm an skårerna samt beväringen.

* Angiver medelportionspriset ombord.

** » > i land.

259 KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

För reservofficersaspiranter och skeppsgossar torde i betraktande av för dem föreslagna övningar de nu uträknade förhållandetalen böra läggas till grund för anslagets beräknande efter år 1915.

Hittills har vid anslagets beräknande medelportionspriset ombord upptagits till 88 öre per man och dag, under det att marinförvaltningen under senare åren beräknat en höjning av detsamma till 93 öre vara erforderlig.

Marinförvaltningen har i sitt yttrande över kostnadsberäkningarna även påpekat, att dessa uppgjorts under förutsättning av andra medelportionspris än de av marinförvaltningen vid motsvarande beräkning använda, men ansett att skillnaden torde bero på de motiv för denna beräkning, som i föregående statsverksproposition (den 14 januari 1914) angivits.

Med hänsyn till ifrågasatta åtgärder för att under vissa förhållanden erhålla bättre ekonomi vid utspisningen ombord, anser jag, att av marinförvaltningen föreslagen höjning i portionspriset ombord icke för närvarande bör beaktas, vadan i kostnadsberäkningarna medelportionspriset beräknats enligt hittills gällande grunder.

Anslaget till naturaunderhåll åt personal vid flottan är för nedannämnda år beräknat till följande belopp, varvid den första för år 1934 angivna summan hänför sig till förminskade och den andra till oförminskade lokalstyrkor.

år 1919 kr. 2,120,191, utvisande en ökning från 1914 med kr. 369,047

» 1924 » 2,166,164, » » » » » » » 415,020

1Q„.I » 2,166,164, » » » » » » 415,020

* | » 2,272,304, » » > » » » » 531,160

Flottans nybyggnad och underhåll.

Anslaget till flottans nybyggnad och underhåll är i riksstaten för Förutvaranår 1914 uppfört med ett belopp av 2,728,500 kronor. Detta anslag till flottans under de senare åren undergått en del höjningar, vilka föranletts, förutom nybyggnad av stegrade arbetslöner och materialpriser, dels av att ny materiel till- och^drr' kommit, dels av att till ifrågavarande anslag överförts fartygens ut- och avrustningskostnader, vilka förut bestritts av anslagen till flottans övningar samt till sjöbeväringens vapenövningar m. m., dels ock av att semester numera beredes varvens daglönare.

Anslaget tyngdes år 1910 av överbetalning, vilken under de senare åren utjämnats, varvid emellertid marinmyndigheterna upprepade gånger

260 Statsverkspropositionen flen **/: 1914.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

framhållit, att denna utjämning endast kunnat möjliggöras genom att åtskilliga angelägna underhållsarbeten under tiden undanskjuta.

Till förstärkning av anslaget anvisades av 1912 års riksdag ett extra ordinarie anslag av 150,000 kronor; och för år 1913 har Kungl. Alaj:t, sedan marinförvaltningen anmält, att de till förfogande för varvschefen i Stockholm ställda medlen av ifrågavarande anslag icke bleve för sitt ändamål tillräckliga, uppdragit åt marinförvaltningen att av omhänderhavande medel till varvschefens förfogande ställa ett belopp av högst

100.000 kronor, samtidigt som ämbetsverket erhöll uppdrag att snarast inkomma med ytterligare utredning om orsaken till att de ifrågavarande medlen visat sig otillräckliga. Sådan utredning har numera avgivits av marinförvaltningen med skrivelse den 3 sistlidne mars; och torde jag få återkomma därtill vid redogörelsen för anslagsbehoven under femte huvudtiteln för år 1915.

I skrivelse den 3 oktober 1912 har marinförvaltningen hemställt om äskande av eu ökning av anslaget med 404,500 kronor. Kungl. Maj:t begärde emellertid vid 1913 års riksdag en ökning av allenast 66,500 kronor, vilken ökning blev beviljad av riksdagen.

I skrivelse den 30 september 1913 har vidare marinförvaltningen, med åberopande av utredningar och anslagskrav av varvscheferna vid flottans stationer, gjort framställning, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen äska förhöjning av anslaget med 390,984 kronor. Därjämte har ämbetsverket i hemlig skrivelse samma dag hemställt, att ett särskilt belopp av omkring

120.000 kronor måtte tagas i beräkning bland utgifterna under femte huvudtiteln såsom behövligt för underhåll av accumulatorbatterier å undervattensbåtar, varvid ämbetsverket emellertid anmält, att utredning i sistberörda ämne påginge, och att därför tillsvidare beloppet ej kunde med säkerhet uppgivas. I

I statsverkspropositionen den 14 januari detta år har dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet anfört bland annat, att med nu vid vai'ven tillämpade planer för bestridande av underhållet av fartyg och ^)oeliader samt för andra utgifter, som skola gäldas av ifrågavarande anslag, detta tenderade att successivt och ständigt stegras. Myndigheternas framställningar hade hittills endast gått ut på vinnande av betydliga höjningar av anslaget. Efter departementschefens mening torde emellertid uppmärksamheten i stället böra riktas på uppsökandet av åtgärder till nedbringande av underhållskostnaderna. Vid prövning av den plan för sjöstridskrafternas organisation, som torde komma att framläggas på grundvalen av försvarsberedningarnas arbeten, borde även tagas i övervägande omfatta

261 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

ningen av de nödiga underhållskostnaderna. Därvid torde icke vara uteslutet, att dessa kostnader genom vidtagande av åtgärder, vilka kunde förutsättas ingå såsom led i den nya organisationen, kunde beräknas lägre än myndigheterna nu gjort. Såsom tänkbara sådana åtgärder framhöll departementschefen en planmässig utrangering av äldre fartyg, vilken borde komma att väsentligt lätta ifrågavarande anslag, då detta nu syntes tryckas avsevärt just genom underhållet av föråldrade fartyg, ävensom förläggning i materielreserv av vissa fartyg, som icke ansåges böra utrangeras, varigenom deras underhållskostnad antoges komina att högst betydligt reduceras.

Med anledning av vad departementschefen sålunda anfört, föreslogs i statsverkspropositionen, att anslaget till flottans nybyggnad och underhåll för år 1915 skulle upptagas till oförändrat belopp eller till 2,728,500 kronor.

I sitt preliminära betänkande angående sjöförsvaret har andra försvarsberedningen berört frågan om anslaget till flottans nybyggnad och underhåll samt därvid förklarat sig icke hava funnit skäl förebragta för att på detta anslag behöva räkna med den av marinförvaltningen yrkade höjningen; anslaget vore nyligen ökat med ett belopp av 240,000 kronor, som till anslaget överförts för bestridande av ut- och avrustningskostnader för flottans fartyg. Enligt vad marinförvaltningen meddelat hade denna summa räckt till för ändamålet, samt lämnat ett, om ock ringa, överskott, nämligen omkring 15,000 kronor; det kunde vidare ifrågasättas, huvuvida icke dessa kostnader möjligen komme att något minskas — utan att sådan minskning behövde uppvägas av ökade underhållskostnader — nämligen för det tall att fartyg hållas rustade året om. I övrigt har beredningen i sitt preliminära betänkande i detta ämne yttrat följande: »För flertalet

av nuvarande pansarbåtar kommer beredningen att föreslå vissa mindre ombyggnader, i samband varmed en översyn av fartygen lärer komma att ske, som bör minska deras underhållskostnad. Den planmässiga utrangering av äldre fartyg, som beredningen här ovan förutsatt såsom ett led i organisationen av våra sjöstridskrafter, bör komma att väsentligt lätta underhållsanslaget, som nu torde tryckas avsevärt just genom underhållet av föråldrade fartyg, och den ifrågasatta förläggningen av vissa fartyg, som icke fullständigt utrangeras, i materialreserv, varigenom deras underhållskostnad högst avsevärt reduceras, bör verka i samma riktning. Under ovan förutsatta höstberedskap torde även en del arbeten å fartygen kunna utföras av manskapet, vilket i sin mån medverkar till lättande av underhållsanslaget. Genom försäljning av utrangerade fartyg böra vissa medel kunna inkomma, som, om så befinnes nödigt, med riksdagens medgivande

Andra försvarsberedningens uttalande i det preliminära betänkandet.

262 Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

kunna användas till ytterligare förstärkning av underhållsanslaget. Slutligen torde, om nybyggnaden av krigsfartyg för kustflottan kommer att av ovan antydda skäl stanna vid ett mindre antal enheter än hittills, även detta komma att verka till lättnad för underhållskostnaderna. Av dessa skäl anser sig beredningen icke böra räkna med någon höjning av anslaget till flottans nybyggnad och underhåll.»

Beredningen hade emellertid, när dess arbeten upphörde, icke framlagt någon närmare utredning rörande nybyggnads- och underhållsanslagets storlek för kommande år.

Det är helt naturligt, att ett anslag av här ifrågavarande art, under i övrigt likartade förhållanden, måste växa i den mån ny materiel tillkommer och nya krav i övrigt uppstå.

Andra försvarsberedningen har anfört, att om nybyggnaden av krigsfartyg för kustflottan kommer att stanna vid ett mindre antal enheter än hittills, detta kommer att lätta underhållskostnaderna. Det torde dock härvid böra anmärkas, att underhållskostnaden icke beror enbart av antalet fartyg utan även, bland annat, av dessas storlek, och att de typer för såväl pansarbåtar som undervattensbåtar, vilka beredningen preliminärt ifrågasatt, äro betydligt större än de nuvarande. Beredningen har vidare förutsatt, att av de medel, som kunna inflyta genom försäljning av utrangerade fartyg, ett visst belopp, om så befinnes nödigt, med riksdagens medgivande bör kunna användas till förstärkning av underhållsanslaget. Såsom jag i det föregående anfört, finner jag nu nämnda, påräkneliga medelstillgång böra anlitas till inköp eller inredning av vissa specialfartyg, ävensom under 20-årsperiodens senare del för att bidraga till anskaffningen av fartyg för lokalstyrkorna.

Att anslaget under nu rådande förhållanden är knappt tillmätt, synes mig framgå därav, att under de senaste åren betydande extra belopp vid två särskilda tillfällen behövt anvisas, samt att för gottgörande av den 1910 förefintliga överbetalningen åtskilliga underhållsarbeten måst undanskjutas.

I likhet med förutvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet finner jag det fördenskull vara angeläget, att sådana organisatoriska åtgärder vidtagas, som kunna verka till lättande av anslagsbehovet. Härvid torde i främsta rummet böra ifrågakomma ^rangering av föråldrade fartyg samt förläggande av vissa äldre fartyg i materielreserv. Sådana åtgärder äro också förutsatta i det förslag till nybyggnads-, överförings- och utrangeringsplaner, som i det föregående av mig framlagts.

På grundvalen av dessa planer och med tillämpning av de utav

263 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

marin förvaltningen hittills beräknade enhetspriserna för varje särskilt fartygs underhåll, har inom sjöförsvarsdepartementet verkställts beräkning av de erforderliga underhållskostnaderna för åren 1915, 1919, 1924 och 1934. Denna utredning, som bland annat även omfattar flygbåtarnas underhåll, har givit följande resultat.

För år 1915 har härigenom vunnits en minskning av omkring

127,000 kronor i det av marinförvaltningen i skrivelse den 30 september 1913 angående behov under femte huvudtiteln upptagna totala anslagsbehovet, med inberäknande av den särskilda kostnaden för accumulatorbatterier till undervattensbåtar.

Den föreslagna utsträckningen av övningstiden för de värnpliktiga och därmed sammanhängande övningsplan föranleda, att vissa av flottans fartyg böra för det kommande beräknas vara rustade för övning längre tid årligen än hittills. I likhet med andra försvarsberedningen anser jag, att detta förhållande kan komma att medföra en minskning ej blott i underhållskostnaderna, i det att eu del underhållsarbeten, vilka nu försiggå på varven, kunna utföras av fartygens besättningar, utan även i de årligen erforderliga ut- och avrustningskostnaderna. Med anledning härav tiar jag ansett, att en reduktion bör kunna göras i hittills beräknade enhetspriser för underhållet av de fartyg, vilka huvudsakligen koinme att beröras av en eventuell utsträckning av övningstiden, nämligen l:a kl. pansarbåtar i kustflottan. På grund av den i det föregående omnämnda normalplanen för flottans krigsberedskap och övningar torde emellertid en icke oväsentlig minskning kunna göras även i enhetspriserna lör de 1 :a kl. pansarbåtar och jagare, vilka ingå i lokalstyrkorna. Vidare har en betydande reduktion i underhållskostnaderna för undervattensbåtarnas accumulatorbatterier kunnat bei'äknas, sedan marinförvaltningen numera uppgjort entreprenadkontrakt rörande detta underhåll. Med anledning av nu

264 Kung!. Mcij:ts nåd. proposition nr 60.

anförda omständigheter har inom sjöförsvarsdepartementet uppgjorts en ny beräkning över anslagsbehovet, vilken visar följande resultat.

Resultatet visar en ökning utöver anslagets nuvarande belopp, vilken ökning dock endast långsamt tilltager.

I sitt yttrande över kostnadsberäkningarna framhåller marinförvaltningen, efter att hava påpekat vissa olikheter mellan egna och i sjöförsvarsdepartementet verkställda beräkningar, att ämbetsverket, med tanke på de brister i underhållet av den äldre fartygsmaterielen, som framhållits i dess skrivelse den 30 september 1913, känt sig tveksamt inför de ifrågasatta reduktionerna. Under hand hade det blivit upplyst, att man ansett sig kunna nedbringa beloppen för fartygens underhåll dels genom att fartygen komme att vara på expedition längre tid i ett sträck än hittills, dels genom att en del underhållsarbeten skulle komma att verkställas av besättningarna, varigenom kostnaderna för dagsverken nedbringades. Det vore sannolikt att dessa omständigheter skola bidraga att nedbringa underhållskostnaderna; i huru bög grad vore dock svårt att på förhand överskåda, och det vore därför möjligt att de föreslagna beloppen av anslaget till flottans nybyggnad och underhåll kunde komma att under nu berörda förhållandena visa sig tillräckliga, varför ämbetsverket ansåg sig icke böra göra någon erinran mot desamma.

Marinförvaltningen ansåg sig dock böra påpeka, att den av ämbetsverket disponerade delen av ifrågavarande anslag, nämligen 150,000 kronor, antagits skola inbegripa jämväl kostnaden för vidmakthållande av flottans mobiliseringsbehov av stenkol. Rörande förändrat anordnande av denna angelägenhet påginge emellertid vissa underhandlingar, och vore det ej ute-

265 Kungl. Majds nåd. proposition nr SO.

slutet att dessa såsom resultat kunde medföra krav på höjning av omförmälda kostnad. Huruvida summan kunde anses tillräcklig för mötande av en sådan eventualitet, kunde marinförvaltningen i ärendets nuvarande läge icke bedöma.

På grund av vad jag sålunda anfört, anser jag att anslagen för åren 11)19, 1924 och 1934 kunna upptagas till de belopp, som erhållits genom senast anförd beräkning av anslagsbehovet. Med hänsyn till vad marinförvaltningen i ärendet anfört, anser jag att något ytterligare nedbringande, utöver vad nu blivit föreslaget, av de belopp, vilka sagda år böra beräknas för underhållet av flottans materiel, icke kan äga rum. En successiv höjning av anslaget till flottans nybyggnad och underhåll torde sålunda bliva erforderlig, och är anslaget för nedannämnda år beräknat till följande belopp, varvid den första för år 1934 angivna summan hänför sig till förminskade och den sista till oförminskade lokalstyrkor:

ar

kr. 3,108,100, utvisande en

» 3,250,800, » »

» 3,278,500, » »

» 3,317,500, » »

ökning

från år 1.914 med kr. 379,600 » » » » » 522,300

» » » » » 550,000

» » » » » 589,000

Till anslagets belopp år 1915 anhåller jag att få återkomma i annat sammanhang.

Flottans krigsberedskap och övningar.

Marinförvaltningen har i skrivelse den 30 oktober 1913 hemställt om en förhöjning av anslaget till flottans övningar med 800,000 kronor och till sjöbeväringens vapenövningar in. m. med 340,109 kronor. Denna hemställan grundade sig på av chefen för marinstaben den 25 september 1913 avgiven underdånig utredning och förslag till plan för flottans krigsberedskap och övningar med tillhörande kostnadsberäkningar. I

I sitt preliminära betänkande angående sjöförsvaret har beredningen anfört bland annat följande. Förutom den ökning av i runt tal 239,000 kr., som beräknades för de värnpliktigas övningar under förutsättning att av beredningen fattat beslut om tillstyrkan av utsträckningen av de värnpliktigas övningstid från 300 till 360 dagar vunne bifall, fann beredningen det vara påtagligt att en viss ökning av flottans övningsanslag vore erforderlig, om övningarna skulle kunna bedrivas på ett fruktbringande sätt och om flottans krigsberedskap, såsom tvivelsutan vore högst angeläget, Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 käft. (Nr 60.) 34

Myndigheternas förslag 1913.

Andra försvarsberedningens pre liminSra betänkande

26(5 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

skulle kunna höjas. Beredningen anförde vidare, att eu närmare prövning av anslagsbehoven för flottans övningar måste, liksom förhållandet vore med övriga anslag av liknande art, genomföras i samband med av beredningen förut omnämnda blivande planer för nybyggnad, lokalstyrkors organisation och utrangering av föråldrade fartyg.

Beredningen hade emellertid ansett sig böra — frånsett ovannämnda anslagshöjning i sammanhang med den utsträckta övningstiden för de värnpliktiga — räkna med en höjning av kostnaderna för flottans övningar med ungefär 300,000 kronor.

Departe- Jag anhåller till eu början få erinra, att kostnaderna för flottans

'fen^ytt- övningar hittills hava utgått av två anslag, så att stampersonalens övningsrande. kostnad bestritts av reservationsanslaget till flottans övningar, och sjöbeväringens övningskostnad av förslagsanslaget till sjöbevåringens vapenövningar in. in.

Av skäl som jag förut anfört hava samtliga kostnader för flottans övningar nu beräknats att utgå från ett gemensamt anslag av reservationsanslags natur, benämnt anslaget till »flottans krigsberedskap och övningar».

Beräknandet av detta anslags storlek grundar sig på den uppgjorda normalövningsplanen.

Dagkostnaderna äro i allmänhet beräknade något lägre än vad marinstabschefen förutsatt i sin ovannämnda utredning den 25 september 1913, enär han där räknat med en i förhållande till kostnadsstatistiken större säkerhetsmarginal än vad erfarenheten under senare åren givit vid handen vara erforderlig. I allmänhet hava nu de i årets övningsplan tillämpade dagkostnaderna använts.

Den jämförelsevis stora ökning i anslagsbehovet, som beräknas uppkomma under de närmaste åren, är bland annat beroende av att anslaget sedan länge varit allt för knappt, varigenom de av myndigheterna såsom nödvändiga föreslagna övningarna måst inskränkas i brist på medel. Ehuru detta medfört olägenheter, särskilt ur krigsberedskapssynpunkt samt för vidmakthållande av tjänstedugligheten bland sådana kårer, som äro fulltaliga, hava dock dessa inskränkningar på grund av det förefintliga stora antalet vakanser inom sjömanskåren icke medfört alltför stora svårigheter.

Skulle emellertid — såsom är att hoppas — manskapsbristen nedgå, blir det oundgängligen nödvändigt, att tillräckliga medel finnas disponibla för personalens övande.

Anslaget till flottans krigsberedskap och övningar, vari bland annat även ingå övningar med flygbåtar, är för nedannämnda år beräknat till

Kungl. Majds nåd. proposition nr 60.

följande belopp, varvid den första för år 1934 angivna summan hänför sig till förminskade och den sista till oförminskade lokalstyrkor.

För år 1919 till 3,680,000 kronor » » 1924 » 3,800,000 »

‘ » 3,809,000

»

| » 3,900,000

samt

Sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. m.

Med hänvisning till vad jag förut anfört i fråga om överförande till anslaget till flottans krigsberedskap och övningar av övningskostnaden för de värnpliktiga samt om här förevarande anslags uppdelning under andra huvudrubriker, får jag jämväl erinra, att i det förslag till värnpliktslag, varom beslut fattats i särskild proposition denna dag, föreskrifter ifrågakomma dels om de värnpliktigas utbildningstid och dels om deras underhåll och förmåner i beväringen, vilka föreskrifter utöva inflytande på ifrågavarande anslag.

Med tillämpning av nyssnämnda föreskrifter och under förutsättning av att antalet vid flottan tjänstgörande värnpliktiga icke undergår någon annan ändring, än som betingas av den ökning i antalet till allmän tjänst inskrivna, som enligt vad statistiken utvisar torde bliva en följd av sjöfartens utveckling, är anslaget till sjöbeväringens avlöning och beklädnad för nedannämnda år beräknat till följande belopp, varvid den första för år 1934 angivna summan hänför sig till förminskade och den sista till oförminskade lokalstyrkor.

För år

» »

» »

1919 till 624,512 kronor

1924 » 624,512 »

1Q„.I » 624,512 » samt

iyrf4j » 647,552 »

Departementschefens yttrande

Övriga ordinarie anslag.

Övriga ordinarie anslag hava i huvudsak upptagits med samma belopp, som i statsverksproposition den 14 sistlidne januari angående regleringen fens vitav utgifterna under riksstatens femte huvudtitel blivit av dåvarande depar- 'andetementschefen angivna såsom erforderliga för år 1915.

Vissa anslag under huvudrubriken »diverse» hava av skål, som nyss anförts, tillfälligt uppdelats emellan flottan och kustartilleriet för att erhålla bättre jämförelse med andra försvarsberedningens kostnadsberäkningar.

De sålunda uppdelade anslagen äro följande: »rese- och trakt amen tspeu-

268 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

ningar», »sjukvård för marinen», »uppvärmning, belysning, renhållning samt tvätt- och badinrättningar», »skrivmaterialier och expenser in. m.», »tryckningskostnader» och »diverse behov».

Extra ordinarie anslag.

Krigsfartygsmateriel-

Såsom i det föregående anförts, har anskaffningskostnaden för nedanstående till nybyggnad föreslagna fartygstyper beräknats till följande be-

lopp, nämligen:

l:a kl. pansarbåt, ny typ...... 12,750,000 kr.

jagare, ny typ........... 1,541,000 »

minfartyg, typ Clas Fleming..... 2,500,000 »

Det förelagda flottprogrammet erfordrar, då Sverige och Clas Fleming räknas såsom tillgång, följande nybyggnader under perioden 1915— 1934 med därav föranledd kostnad, nämligen:

7 l:a kl. pansarbåtar........ 89,250,000 kr.

18 jagare............. 27,738,000 »

undervattensbåtar.......... 15,600,000 »

1 minfartyg............ 2,500,000 »

eller tillsammans.......... 135,088,000 kr.

Om från denna summa dragés till krigsfartygsmateriel reserverade medel eller...... 7,430,000 kr.

återstår.................. 127,658,000 kr.

vilken summa motsvarar ett årligt nybyggnads-

anslag av i medeltal............ 6,382,900 »

Detta belopp, vilket torde böra avrundas till 6,400,000 kronor, utgör sålunda den årliga medelkostnaden under den kommande 20-årsperioden för kustflottans nybyggnader.

Enligt • föreslagen plan skulle den totala nybyggnadskostnaden fördela sig på följande sätt under de fyra femårsperioderna:

3 <

i> v.

Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition nr SO.

första perioden:

nybyggnad av 3 pansarbåtar..... 38,250,000 kr.

» »2 jagare....... 3,082,000 »

» » undervattensbåtar . . 3,900,000 »

eller tillsammans.......... 45,232,000 kr.

vilket med avdrag av till krigsfartygs-

materiel reserverade medel . . . . 7,430,000 >

reduceras till........... 37,802,000 kr.

andra perioden:

nybyggnad av 2 pansarbåtar..... 25,500,000 kr.

» >4 jagare....... 6,164,000 »

» » undervattensbåtar . . .___5,850,000 >

eller tillsammans.......... 37,514,000 kr.

tredje perioden:

nybyggnad av 1 pansarbåt...... 12,750,000 kr.

» >8 jagare....... 12,328,000 »

» » undervattensbåtar . . . 1,950,000 »

> »1 min fartyg.....__2,500,000 »

eller tillsammans.......... 29,528,000 kr.

fjärde perioden:

nybyggnad av 1 pansarbåt...... 12,750,000 kr.

» >4 jagare....... 6,164,000 »

» » undervattensbåtar . ._._3,900,000 »

eller tillsammans.......... 22,814,000 kr.

Det anslagsbelopp, som i medeltal årligen blifver erforderligt för nybyggnader åt kustflottan, utgör sålunda:

under l:a perioden......... 7,560,400 kr.

» 2:a » 7,502,800 »

j 3:e » 5,905,600 »

» 4:e » 4,562,800 »

270 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Fördelningen av de årligen erforderliga kostnaderna visar alltså en höjning under de två första perioderna av omkring 1 ,i« och l,io miljoner kronor utöver det avrundade medeltalet för hela 20-årsperioden samt en nedgång under de två sista av omkring 0,49 och 1,84 miljoner kronor under samma medeltal. Denna fördelning är en naturlig följd dels av tillkomsten av de sjögående undervattensbåtarna, vilka snarast möjligt böra tillföras kustflottan, dels av nödvändigheten att under periodens första del påskynda ersättandet av de nuvarande pansarbåtarna och sålunda råda bot för det under en lång period av år uteblivna stapelsättandet av dylika fartyg, en period, vars längd närmar sig pansarbåtarnas halva livslängd i kustflottan.

För att till fullo upphäva följderna härav hade, såsom jag förut anfört, rätteligen erfordrats, att under första och andra perioderna, förutom Sverige, 61/.s pansarbåtar blivit färdigbyggda i stället för i nvbyggnadsplanen föreslagna 5, varigenom eu ökad kostnad skulle föranletts under dessa perioder av 17 miljoner kronor eller i medeltal årligen 1,70 miljoner kronor. Nybyggnadsanslaget hade då under de båda första perioderna stigit till omkring 9,25 miljoner kronor om åi'et, under det att det årliga medeltalet för hela 20-årsperioden, såsom ovan visats, utgör i avrundat tal 6,40 miljoner. De nu föreslagna anslagsbeloppen för kustflottan, nämligen i runda tal under första perioden 7,56 och under andra perioden 7,so miljoner kronor, utgöra sålunda en ekonomisk medelväg till hävandet av den nuvarande pansarflottans efterblivenhet.

Sedan de reserverade medlen enligt ovan frånräknats, utgör anslagsbehovet under första perioden 37,802,000 kronor. Ett årligt nybyggnadsanslag av 6,400,000 kronor giver för l:a perioden eu tillgång av 32,000,000 kronor. Till frågan om täckande av det återstående behovet, 5,802,000 kronor, anhåller jag att framdeles få återkomma.

För den händelse samma nybyggnadsanslag av 6,400,000 kronor skulle årligen anvisas under hela 20-årsperioden, kommer under andra perioden en brist att förefinnas, vilken under tredje perioden minskas för att under fjärde perioden utjämnas och övergå till överskott enligt följande tablå:

Kung!.. Maj:ti nåd. proposition nr 60.

271 De under andra och tredje perioderna förefintliga bristerna kunde täckas genom förskottsanvisningar. Överskottet vid 2 O-årsperiodens slut skulle ej blott täcka härav föranledda ränteförluster, utan jämväl lämna en avsevärd summa övrig för bidrag till bestridande av i det följande omförmälda kostnader för byggande av fartyg, avsedda för lokalstyrkorna.

Marinförvaltningen, inspektören av flottans övningar till sjöss samt de båda stationsbefälhavarna hava i sina yttranden över nybyggnadsplanen i dess preliminära skick kraftigt betonat behovet av att de tre pansarbåtar, vilka föreslagits till nybyggnad under första perioden, redan under innevarande år sättas på stapel, och har marinförvaltningen med instämmande av inspektören anfört tungt vägande militära skal för en sådan åtgärd. Chefen för marinstaben har icke gjort något direkt uttalande beträffande den närmare tidpunkten för stapelsättandet av varje särskild pansarbåt utöver vad som må framgå av hans i det föregående anförda åsikt, att pansarbåtsbygget i början av 20-årsperioden enligt den preliminära nybyggnadsplanen vore taget i för raskt tempo, en åsikt, vilken jag, såsom förut anförts, icke delar.

Otvivelaktigt är det av stor vikt, att alla beslutade nybyggnader så skyndsamt som möjligt bringas till utförande, och vad särskilt nybyggnaderna under första perioden vidkommer, talar pansarbåtsmaterielens nuvarande efterblivenhet starkt för ett påskyndande så långt görligt är av varje särskilt fartygs färdigbyggande under perioden. Jag anser även att man bör sträva efter att under innevarande år sätta på stapel, förutom undervattensbåtar, två pansarbåtar och en jagare.

I betraktande av de växlande förhållandena på arbetsmarknaden, vilka svårligen låta sig överskåda för någon längre tid framåt, finner jag det emellertid ej lämpligt, att inom varje nybyggnadsperiod binda den närmare tidpunkten för varje särskilt fartygs stapelsättande till på förhand bestämd tid, utan torde det vara att föredraga, att dessa åtgärder regleras genom Kungl. Maj:ts försorg, på det att såväl nödvändigheten av fartygens skyndsamma färdigbyggande som fordringarna på största möjliga planmässighet och ekonomiska fördel måtte kunna vinna beaktande.

Inom varje femårsperiod kommer medelsbehovet för täckande av nybyggnadskostnaderna att år från år växla, allt efter som arbetena fortskrida. Att på förhand bedöma vilka belopp, som varje år behöva utbetalas, låter sig icke nu göra, emedan dessa belopp bliva beroende dels på den närmare tidpunkten för fartygens stapelsättande, dels på betalningsvillkoren i leveranskontrakten, dels även på varvens och verkstädernas leveransförmåga vid olika tider.

272 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

Under antagande exempelvis av att de för varje fartyg erforderliga nybyggnadsmedlen behöva tagas i anspråk efter jämn fördelning under fartygets byggnadstid samt att, förutom undervattensbåtar, sättas på stapel år 1914 2 pansarbåtar och 1 jagare, år 1916 1 pansarbåt samt år 1917 1 jagare, erhålles följande resultat för åren 1913—1919 med avseende på brist vid årets början och överskott vid dess slut, nämligen:

Med särskilda medel avses i denna tabell de medel, vilka under perioden bliva erforderliga utöver de reserverade medlen och det årliga nybyggnadsanslaget.

Tabellen visar att, med det gjorda antagandet rörande fördelningen av medelsbehovet för varje särskilt fartyg, brister uppkomma under åren 1916, 1917 och 1918, vilka under år 1919 komma att utjämnas. Tydligtvis kunna bristernas storlek icke nu angivas, men de torde i varje fåll med säkerhet icke komma att uppgå till den årliga medelsanvisningen. På grund härav kunna bristerna täckas genom att med riksdagens medgivande under det löpande året viss del disponeras av det för närmast följande år anvisade beloppet. Givetvis torde genom Kungl. Maj:ts försorg riksdagen varje år böra underrättas om arbetenas fortskridande.

Andra försvarsberedningen har vid sina beräkningar över användandet av nybyggnadsanslaget utgått från den förutsättningen, att i medeltal 125,000 kronor årligen skulle utgå till flottans specialfartyg. Jag hav förut föreslagit, att behovet av specialfartyg skulle fyllas genom anlitande av befintliga fartyg — i några fall efter vissa förändringar — ävensom längre fram genom inköp av ett verkstad sfartyg. Till frågan om täckande

273 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

av kostnaderna för de av ifrågavarande förändringsarbeten, som närmast böra komma till utförande, anhåller jag att framdeles få återkomma.

Kostnaderna för senare erforderliga förändringsarbeten samt för inköp av ett verkstadsfartyg beräknas kunna täckas genom medel, som inflyta genom försäljning av fartyg eller genom extra ordinarie utgifter inom den vanliga budgetens ram. På grund härav inräknas icke några medel för specialfartyg i det enligt ovan angivna nybyggnadsanslaget.

I likhet med andra försvarsberedningen förutsätter jag, såsom förut nämnts, att kostnaderna för anskaffning av flygbåtar hållas utanför nybyggnadsanslaget, och anser jag att dessa kostnader böra kunna bestridas genom extra ordinarie anslag inom den vanliga budgetens ram.

Såsom av andra försvarsberedningen framhållits och såsom även av mig förut anmärkts, uppstår under senare hälften av 20-årsperioden behov av medel för komplettering av lokalstyrkornas torpedfartyg. Vid periodens slut uppstå eventuellt även behov av medel för byggande av mindre pansarfartyg. Beloppet av dessa medel, vilket svårligen nu kan beräknas, torde under alla förhållanden kunna antagas hålla sig inom en relativt begränsad ram. För att bidraga till behovets täckande torde bland annat kunna tagas i anspråk dels nyss nämnda överskott å nybyggnadsmedel under 4:e perioden, dels sådana medel, som inflyta vid försäljning av utrangerade fartyg.

Övriga extra ordinarie anslag.

Enligt den beräkning över extra ordinarie anslag under femte huvudtiteln, som verkställts av 1907 års försvarskommitté, hava dessa anslag — frånsett såväl handeln som nybyggnad av fartyg, nybyggnadsarbeten å kustfästningar och vissa åtgärder för beklädnad och förläggning av marinens personal, vilka antogos icke skulle ifrågakomma under den period, som avsågs i kommitténs plan för försvarets utveckling — under åren 1901—1910 uppgått till i medeltal 1,913,000 kronor om året. På grund av en överslagsberäkning angående det belopp, som borde för åren 1912—1919 upptagas för motsvarande extra ordinarie utgifter, anförde kommittén, att dessa utgifter torde kunna inrymmas under ett anslag av i medeltal 2 miljoner kronor om året.

Andra försvarsberedningen anför, att ifrågavarande anslag i riksstaten för de år, vilka följt efter avlämnandet av sagda försvarskommittés betänkande, uppgått till följande belopp, nämligen:

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 käft. (AV 60.) 35

Verkställda

beräknin-

gar.

Andra försvarsberedningens uttalande.

274 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

År. Kronor.

1911 ............. 1,701,264

1912 .............2,129,518

1913 ............. 1,959,765

1914 ............. 4,553,473

Summa 10,344,020

Beredningen anmärker, att i denna summa ingå dels extra ordinarie utgifter för täckande av förskott och beredskapsåtgärder för neutralitetsskydd till ett belopp av i runt tal 2,260,000 kronor, dels ett i 1912 års riksstat upptaget extra ordinärt byggnadsanslag å 400,000 kronor för flottans station i Stockolm och dels särskilt stora anslag (inalles 587,500 kronor) enligt riksstaten för år 1914 till flottans station och varv i Karlskrona.

Beredningen har jämväl verkställt en överslagsberäkning över de belopp av motsvarande art, vilka kunde förväntas under närmaste tid inverka på huvudtiteln, varvid som underlag tjänat dels marinförvaltningens hösten 1913 avgivna skrivelse angående anslagsbehoven under femte huvudtiteln, dels en särskild utredning, vilken genom nådigt brev den 22 juli 1913 infordrats från marinförvaltningen och ställts till beredningens disposition. I sagda nådiga brev hade marinförvaltningen anmodats att skyndsamt inkomma med uppgifter rörande de viktigaste kompletterings- och anslagsbehov, vilka ämbetsverket ansåge böra tillgodoses, för att marinen inom ramen av nuvarande organisation och, vad flottan anginge, oberoende av eventuell nyanskaffning av krigsfartygsmateriel, vore i full krigsberedskap. Ifrågavarande uppgifter, vilka skulle avse behoven under en tid av fyra år framåt, borde upptagas i sådan ordningsföljd, att behov, som ur försvarssynpunkt gjorde sig mindre gällande, skulle sättas efter behov, som ur samma synpunkt gjort sig mera gällande.

De anslagsbehov, som framginge genom dessa båda skrivelser, utgjorde sammanlagt 15,044,733 kronor. Marinförvaltningen hade emellertid i sina beräkningar upptagit en del behov, vilka enligt beredningens förslag skulle komma att tillgodoses genom åtgärder, för vilka kostnaden blivit av beredningen uppförd under andra rubriker. Beredningen verkställde därför en granskning av de särskilda beloppen i sagda båda skrivelser och uppdelade därvid behoven i 3 kategorier, av vilka den första ansågs behövlig oavkortad oeh den andra ansågs kunna reduceras. Minskningen bedömdes till 30 % av det sammanlagda beloppet av behoven inom denna andra kategori. Den tredje kategorien ansågs — huvudsakligen av ovan angiven anledning — kunna helt och hållet utgå. Härigenom erhölls en

275 Kungl. Maj:ts nåd. -proposition nr 60.

reducerad summa av 8,454,000 kronor. Beredningen fördelade denna summa på 5 år och fann därigenom i medeltal ett belopp av 1,690,800 kronor behövligt. Detta belopp avrundades uppåt till 1,800,000 kronor, med vilken summa beredningen ansåg sig kunna räkna. I sitt förslag till betänkande angående det fasta kustförsvarets ordnande, har för kustartilleriets räkning för perioden 1915—1919 upptagits en årlig summa för ifrågavarande utgifter av 620,000 kronor, vadan sålunda för flottans räkning under sagda tid komrne att återstå 1,120,000 kronor.

Den av beredningen vid dess beräkningar gjorda reduktionen i anslagens belopp under perioden 1911—1914 finner jag fullt befogad i vad vidkommer utgifter för täckande av förskott samt åtgärder för neutralitetsskydd. Däremot torde icke de summor, vilka avsetts för byggnadsarbeten m. in. å stationerna böra fråndragas, åtminstone icke med hela sitt belopp. Dessa utgifter hava visserligen karaktär av engångsutgifter,^ men detta är fallet med flera andra av här ifrågavarande extra ordinarie utgifter. Medeltalet av anslagen under perioden 1911—1914, som med beredningens samtliga reduktioner visar sig utgöra l,779,04o kronor, kommer, om de ifrågavarande behoven för stationerna medtagas, att stiga till 2,021,005 kronor, vilken siffra väl överensstämmer med den av 1907 års försvarskommitté beräknade, eller 2,000,000 kronor.

Vad åter angår beredningens beräkning över kommande behov av ifrågavarande art må påpekas, att den av marinförvaltningen på grund av nådiga brevet den 22 juli 1913 avgivna utredningen, i enlighet med ifrågavarande brevs ordalydelse, omfattar endast de viktigaste behov, vilka ansetts böra tillgodoses för betryggandet av flottans och kustartilleriets krigsberedskap, under det att inom här ifrågavarande anslag hittills jämväl inrymts sådana behov för stationerna, som icke direkt sammanhänga med krigsberedskapen. Det är påtagligt, att icke obetydliga behov redan finnas och även under de närmaste åren måste uppstå för stationerna, helst då man tager i betraktande att under en avsevärd tid anslaget till flottans nybyggnad och underhåll utgått med ett belopp, som väsentligen understigit vad myndigheterna anmält vara behövligt.

Dessutom förefinnas vissa andra anslagskrav, vilka av beredningen icke eller endast delvis upptagits och vilka jag anser böra täckas o-enom här avhandlade medelsanvisningar, såsom anskaffande av kanoner i reserv, anskaffande av flygbåtar, komplettering av kustsignalväsendets materiel, vissa arbeten vid Nya varvet i Göteborg, förändring av eu kanonbåt till depåfartyg för undervattensbåtar förändring av torpedbåtar, till

Departementschefens yttrande.

276 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

vedettbåtar, anskaffning av utrustningsmateteriel för handelsfartyg till krigsbruk in. m.

På grund av vad nu blivit anfört, anser jag försiktigheten bjuda att räkna med en något högre siffra än den, som av beredningen föreslagits. Jag anser därför att ifrågavarande extraordinarie utgifter böra i beräkningen av sjöförsvarets kostnad upptagas till 1,900,000 kronor.

/

'

\

278 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Översiktstabell utvisande beräknade ordinarie och extra ordinarie kostnader för flottan

för sjöförsvarets ordnande» för åren 1915,

I. Ordinarie anslag.

A. Departementet | I

, I Gemensamma för flottan och J

B. Överstyrelsen \ kustartilleriet. i

C. Undervisningsverken \ \

D. Avlöning för flottan m. m.

Avlöning för flottans kårer och stater.......

Ersättning för rustning och rotering.......

E. Intendenturen.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna . . . Naturaunderhåll åt personal vid flottan......

F. Nybyggnad och underhåll.

Flottans nybyggnad och underhåll........

G. Övningar.

Flottans krigsberedskap och övningar.......

Sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. m. . . .

K. Diverse.

Ålderstillägg..................

Ersättning åt officerare, ingenjörer och intendenter under anställning eller kommendering utrikes . . Resestipendium åt läkare vid marinläkarkåren . . .

Rese- och traktamentspenningar..........

Flyttningshjälp.................

Sjukvård för marinen..............

Uppvärmning, belysning, renhållning samt tvätt- och

badinrättningar................

Skrivmaterialier och expenser m. m.........

Utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen

och instruktioner m. m.............

Tryckningskostnader...............

Diverse behov..................

Extra utgifter.................

Summa flottans ordinarie anslag

II. Extra anslag1.

Till krigsfartygsmateriel.............

Övriga extra anslag, gemensamma för flottan och kustartilleriet.................

Summa extra anslag

Summa summarum

1 Med avdrag av kustartilleriets av 2:a försvarsberedningen angivna andel under rubriken Diverse.

v

279 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

(delvis även för kustartilleriet), dels enligt 1914 års stat (anvisning), dels enligt »Grunder 1916, 1917, 1918, 1919, 1924 och 1934.

280 Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

Förslag till andra f örsvarsberedningens betänkande.

Myndig-

heternas

yttranden.

Departementschefens yttrande.

KAP. XX.

Kustartilleriet.

Ordinarie anslag.

Beträffande ordinarie anslag för kustartilleriet meddelas i förslaget till andra försvarsberedningens betänkande, att beredningen anställt en beräkning över de kostnader, som dess förslag till det fasta kustförsvarets ordnande skulle medföra. Beräkningen avser åren 1915—1923. Av denna beräkning framgår, att det ordinarie anslagsbehovet för år 1923 och följande år skulle uppgå till 3 885 250 kronor och överstiga 1914 års anslag, 3 432 736 kronor, med 452 514 kronor. Kostnadsökningen komme att inträda successivt, med höjning för varje år under angivna period.

Resultatet av andra beredningens beräkningar — kostnaderna för kustartilleriets reservstat likväl oberäknade — äro sammanförda i omstående tablå, i vilken för jämförelses skull kustartilleriets ordinarie anslag för år 1914 tillika angivits.

Marinförvaltningen anför i sitt yttrande över förslaget till andra beredningens betänkande, att den behövliga ökningen uti anslaget för underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel efter år 1919 eller möjligen redan tidigare sannolikt torde komma att visa sig större än vad inom försvarsberedningen blivit förutsatt. Övriga myndigheter hava ej framställt några erinringar beträffande de föreliggande beräkningarna över kustartilleriets ordinarie kostnader.

Beträffande den beräkning över kustartilleriets ordinarie kostnader, som framställts i förslaget till andra försvarsberedningens betänkande, har jag intet att erinra. Som ovan redan anförts har jag upptagit beredningens förslag till det fasta kustförsvarets stärkande, men därjämte föreslagit dels viss förstärkning av artilleribestyckningen i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning som drager en årlig kostnad av 5 500 kronor, dels ock anordnande av minförsvar i övre Norrland, medförande en ökning i ordinarie kostnader av 22 300 kronor. Härjämte medför den föreslagna förlängningen av tjänstgöringstiden för vissa värnpliktiga ökade

281 Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 60.

årliga kostnader. Således drager ökningen av tjänstgöringstiden för de icke vapenföra värnpliktiga från 182 till 240 dagar en kostnad av 27 500 kronor och den förlängda tjänstgöringen för studenter och likställda från 365 till 500 dagar en kostnad av 4 700 kronor. Nu ifrågaställda ökningar i de ordinarie anslagen komma alltså, sedan förhöjningarna nått sin slutliga storlek, att uppgå till sammanlagt 60 000 kronor.

A andra sidan äro de föreslagna bestämmelserna för värnpliktigs åtnjutande av penningtillskott, ägnade att minska de inom beredningen beräknade årliga kostnaderna med 21 200 kronor. Desslikes kommer den tilltänkta reservofficersorganisationen att vara billigare än den, varmed förut räknats. Frånsett år 1916 komma dock minskningarna ej att uppväga ökningarna.

Nedanstående tabell angiver för åren 1915—1923 ordinarie kostnader dels enligt förslag till beredningens betänkande, dels för kustartilleriets reservstat, dels för de av mig föreslagna ökningarna utöver beredningens förslag, dels ock beräkning över kustartilleriets samtliga ordinarie kostnader.

Tabell utvisande ordinarie kostnader för kustartilleriet.1

översiktstabell, utvisande en detaljerad beräkning av de särskilda anslagen för kustartilleriet lämnas i det följande. 1

1 Häri ingå icke några kostnader för Fårösunds kustposition; skulle nämnda kustposition bibehållas, så ökas kustartilleriets ordinarie kostnader med omkring 100,000 kronor årligen.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 30 Käft. (Nr 60.) 36

282 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

T a-

utvisande ordinarie kostnader för kustartilleriet dels enligt 1914 års stat, dels

Medeltal ökning åren 1915—1923 i runt tal 367,000 kronor.

1 Kostnaderna för reservstaten oberäknade.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

b 1 å

för åren 1915—1923 enligt förslag till andra försvarsberedningens betänkande.

284 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

m i

Oversikts-

utvisande ordinarie kostnader i kronor för kustartilleriet dels enligt 1914 års

*) Då några beräkningar över kustartilleriets kostnader ej finnas för åren efter 1923, hava i kolumnen *) Då dessa anslag ej äro fördelade mellan flottan och kustartilleriet uti statsverkspropositionen, hava ’) Häri ingå icke några kostnader för Fårösunds kustposition; skulle nämnda kustposition bibehållas,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

tabell

stat dels enligt plan för sjöförsvarets ordnande för åren 1915—1919 och 1924.')s)

>1924 års stat> upptagits motsvarande siffror för år 1923.

desamma för år 1914 angivits enligt av Kung! Maj:t verkställd fördelning.

ökas kustartilleriets ordinarie kostnader med omkring 100,000 kronor årligen.

286 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Förslag till andra för- S vars beredningens betänkande.

Departe-

ments-

chefens

yttrande.

Extra ordinarie anslag.

Engångsutgifter.

I förslag till andra försvarsberedningens betänkande äro engångs-

o o o o

utgifterna för nyanläggningar och nyanskaffningar beräknade till 12 803 460 kronor. I förslaget anföres beträffande dessa engångsutgifter följande.

»Ekonomisk möjlighet att utan undanskjutande av andra viktiga försvarsbehov utföra de omfattande nybyggnader och kompletteringar, som även detta, så starkt reducerade förslag upptager, kan emellertid, enligt beredningens uppfattning, icke åvägabringas annorledes än på så sätt, att det erforderliga beloppet uttages av de medel, vilka beräknas skola anskaffas genom den föreslagna, för nu ifrågakominande stora engångsutgifter till försvarsändamål avsedda värnskatten. Angivna kostnader för det fasta kustförsvarets förstärkande skulle under sådana förhållanden icke komma att tynga femte huvudtitelns normala stat under den utbyggnadsperiod, som beredningens beräkningar avse. Karaktären av dessa anslagskrav synes också väl överensstämma med en dylik anordning. De här ifrågavarande åtgärderna, vilka samtliga avse en genomgripande komplettering och omdaning av äldre fästningar ävensom nyanläggning av sådana befästningar, som på grund av nya förhållanden befinnas erforderliga, äro sålunda obestridligen av natur att kräva extra ordinära mått och steg för erforderliga medels anskaffande vid en tidpunkt då åtgärderna i fråga måste sättas i verket.»

»I detta sammanhang anser sig beredningen, med hänsyn till vikten av att kustbefästningarnas iståndsättande i möjligaste mån påskyndas, böra framhålla såsom högeligen angeläget, att erforderliga medel kunde göras disponibla så tidigt, att arbetet kunde påbörjas under år 1914.»

»Beredningen hemställer alltså, att för kompletteringar, förstärkningar och nyanläggning av kustbefästningarna i huvudsaklig överensstämmelse med beredningens förslag måtte avses ett belopp av i runt tal 12's milj. kronor att utgå av den extra ordinära värnskatten.»

Såsom jag i annat sammanhang anfört, anser jag, att den i förslaget till andra beredningens betänkande angivna totalsumman för nyanläggningar och nyanskaffningar bör höjas med 945 230 kronor till 13 748 690 kronor. I likhet med andra försvarsberedningen anser jag det fasta kustförsvarets krav brådskande, vadan beloppet bör utgå under perioden 1915 — 1919. En beräkning av de engångsutgifter för kustartilleriet, som uppstå

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

till följd av föreslagen sänkning utav värnpliktsåldern för kustartilleriets värnpliktiga från 2l:a till 20:e året, giver en kostnadssumma av 810 200 kronor, fördelad på åren 1915—1918.

Kustartilleriets anslagsbehov av engångsutgifts natur fördela sig på olika år enligt nedanstående ungefärliga överslagsberäkning, i vilken fördelning jämkningar dock förutsättas kunna ifrågakomma:

1 Häri ingå’ icke några kostnader för Fårösunds knstposition; skulle nämnda kustposition bibehållas, så ökas engångsutgifterna för nyanläggningar och nyanskaffningar med omkring 225,000 kronor

Övriga extra ordinarie anslag.

Beträffande normala extra ordinarie anslag anföres i förslag till andra Förslag till försvarsberedningens betänkande följande. andra för-

»Beredningen har funnit nödigt att till sin utredning rörande kust- ningens bebefästningarnas stärkande anknyta en överslagsberäkning av det belopp, tänkande. varmed de vanliga extra ordinarie utgifterna för kustartilleriet — således oavsett det härförut angivna engångsanslaget — kunna förväntas under den närmaste tiden och efter normala förhållanden inverka på femte huvudtitelns storlek.»

»En dylik beräkning, omfattande de extra ordinarie anslagen på femte huvudtiteln — utom för handeln — blev på sin tid verkställd av 1907 år försvarskommitté. Kommittén lät för sådant ändamål uppgöra en statistik över nämnda anslag för åren 1901—1910. Av denna statistik, i vilken anslagen i fråga uppdelades i tre grupper, en för flottan, en för kustartilleriet samt en för flottan och kustartilleriet gemensamt, framgår att de extra ordinarie kostnaderna under nämnda period uppgått, inom andra gruppen — enbart kustartilleriet — till sammanlagt 14 860 840 kronor eller i medeltal till omkring 1 486 000 kronor årligen samt för flottan och kustartilleriet gemensamt till sammanlagt 2 788 922 kronor, eller i medeltal till omkring 279 000 kronor för år. 1 förstnämnda summa,

14 860 840 kronor ingå dock vissa kostnader, som icke kunna anses hän-

288 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

förliga till normala utan fastmera till jämförelsevis mera sällan återkommande utgifter nämligen för befästningsarbeten å Alvsborgs fästning och för torpedbatteriet i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning. Fråndraga dessa kostnader, skulle i förevarande grupp — kustartilleriet enbart — återstå en medeltalssiffra av omkring 707 000 kronor årligen. Även denna summa torde emellertid för erhållande av en ungefärlig medeltalssiffra, böra ytterligare minskas, enär beloppet innesluter en del poster av mera tillfällig natur, såsom för nybyggnader m. m. Kustartilleriets andel i den kostnadssumma, som i statistiken upptages inom den tredje gruppen — flottan och kustartilleriet gemensamt — föranleder en mindre höjning av ifrågavarande summa. Beloppet av denna andel kan dock ej nu närmare beräknas.»

»Såsom material för en ny överslagsberäkning av det normala extra ordinarie anslagsbehovet för kustartilleriet har beredningen haft till sitt förfogande dels marinförvaltningens skrivelse av den 30 september 1913 angående beräkningen av utgifterna å femte huvudtiteln för år 1915, dels samma ämbetsverks skrivelse av den 8 november samma år med beräkning av utgifterna å nämnda huvudtitel för fyra år framåt och dels chefernas härförut anförda utredning av den 29 september 1913. Härvid har på grund av särskild utredning, som verkställts av beredningens sakkunniga biträden, till en början frånskilts de i marinförvaltningens nämnda skrivelser angivna behov, som röra enbart flottan. Beträffande övriga poster, vilka avse enbart kustartilleriets angivna behov, har beredningen tagit i övervägande frågan, i vad mån dessa, sålunda framställda krav äro av beskaffenhet att kunna anses behöva tillgodoses under förut angivna femårsperiod — åren 1915—1919 — samt därvid verkställt följande gruppering, nämligen i dels sådana behov, som ansetts behöva och komma att fullt tillgodoses, dels sådana, som efter utredning torde kunna reduceras, och dels behov, som icke ansetts böra fyllas åtminstone ej under den ifrågavarande 5-årsperioden».

»Denna undersökning och prövning har givit till resultat, att kostnaden inom den först angivna gruppen skulle belöpa sig till 2 574 000 kronor, samt att de inom andra gruppen upptagna krav, vilka ansetts kunna reduceras till 70 %, efter denna reduktion skulle medföra en kostnad av 529 000 kronor och att således på kustartilleriet under perioden i fråga skulle erfordras normala extra anslag till sammanlagt belopp av 3 103 000 kronor, — utöver de av beredningen föreslagna engångsutgifterna —, eller i medeltal omkring 620 000 kronor årligen, vilket belopp emellertid på grund av sakens natur endast är att betrakta såsom ungefärligt.»

Såsom i kapitel XIV anförts har beredningen funnit vissa specifi-

Kungl. Majds nåd. proposition nr CO.

cerade extra ordinarie anslagskrav vara av sådan betydelse, att de böra snarast möjligt komma till utförande.

I detta sammanhang, och på skäl, som av ovanstående framställning torde framgå, har beredningen framhållit vikten av att anslagskraven för flottan och kustartilleriet icke sammanblandas, utan hållas åtskilda, såväl i marinförvaltningens framställningar som i statsverkspropositionen. Därigenom skulle enligt beredningens mening ej blott välbehövlig översiktöver de särskilda anslagsbehoven för de båda olika delarna av marinen erhållas utan ock den militära statistiken i hög grad underlättas.

I sitt yttrande över förslag till andra försvarsberedningens betänkande har marinförvaltningen bifogat en sammanställning rörande de kompletteringar m. m. för det fasta kustförsvarets ordnande och vidmakthållande, som av ämbetsverket anses böra i första hand komma till utförande under de närmaste åren. Kostnaderna för dessa kompletteringar har beräknats uppgå till 3 299 154 kronor, vilken kostnadssiffra ämbetsverket dock endast betecknat såsom approximativ.

Övriga myndigheter, som avgivit yttrande rörande förslaget till andra försvarsberedningens betänkande, hava ej haft någon erinran i berörda hänseende.

Med stöd av den föreliggande utredningen hyser jag den uppfattningen, att de nödvändigaste anslagskraven för det fasta kustförsvarets ordnande och vidmakthållande under femårsperioden 1915—1919 skulle kunna tillgodoses för det i förslaget till andra beredningens betänkande angivna beloppet av 3 103 000 kronor — utöver de förut omnämnda erforderliga engångsutgifterna. Jag anser alltså, att för extra ordinarie anslag av här ifrågavarande natur bör för kustartilleriet under närmaste fem

o Ö

år räknas med en medelsiffra av omkring 620 000 kronor.

Vad i förslag till andra försvarsberedningens betänkande framhållits rörande skarpare åtskillnad av flottans och kustartilleriets anslagskrav finner jag beaktansvärt.

Myndig-

heternas

yttranden

Departe-

ments-

chefens

yttrande.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 käft. (tVr 60.) 37

290 Kungl. Maj it» nåd. proposition nr 60.

Kap. XXI.

Sammanställning av beräknade årliga kostnader för sjöförsvaret.

De utgifter under femte huvudtiteln, utgifterna för handeln frånräknade, vilka enligt nu framlagda grunder för sjöförsvarets ordnande beräknas bliva erforderliga för vart och ett av åren 1915—1919 samt för åren 1924 och 1934, äro sammanställda i följande tabell.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

292 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

Departe-

ments-

chefens

hemställan.

De kostnader, vilka i denna tabell upptagits såsom gemensamma för llottan och kustartilleriet (kol. 3), äro av den art, att en uppdelning ej lämpligen kan ske. Ifrågavarande kostnader utgöras av ordinarie anslag till departementet, överstyrelsen och undervisningsverken samt extra ordinarie anslag av tillfällig natur.

I de ordinarie anslagen till flottan (kol. 4) äro jämväl inräknade kostnader för vid kustartilleriet tjänstgörande civilmilitär personal, alldenstund denna personals avlöning bestrides av anslaget till avlöning för flottans kårer och stater.

Extra ordinarie anslag för utvidgningar och nyanläggningar för kustartilleriets fasta försvarsanstalter (kol. 5) äro icke upptagna, enär dessa anslag äro avsedda att huvudsakligen täckas genom särskilda medel.

För år 1934 äro kostnaderna för flottan angivna dels med förminskade och dels med oförminskade lokalstyrkor.

För åren 1924 och 1934 äro kostnaderna för kustartilleriet upptagna till samma belopp som för år 1923.

På grund av vad jag förut anfört får jag hemställa, att Eclers Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen

dels beträffande flottan

att ej mindre till bestridande av kostnaderna under åren 1915—1919 för byggande av tre pansarbåtar, två jagare samt undervattensbåtar bevilja ett anslag av 32,000,000 kronor samt därav på extra stat för år 1915 anvisa ett belopp av 6,400,000 kronor, än även medgiva, att Kungl. Maj:t må för nämnda anskaffning av krigsfartygsmateriel disponera de av 1911 års riksdag för nyanskaffning av krigsfartygsmateriel beviljade, ännu icke använda medel, 3,880,000 kronor, ävensom av 1912 och 1913 års riksdagar till krigsfartygsmateriel avsatta medel, tillhopa 3,550,000 kronor, eller således sammanlagt 7,430,000 kronor;

dels ock beträffande kustartilleriet att besluta, att efter genomförd organisation år 1919 den med fasta avlöningsförmåner anställda stampersonalen skall utgöras av

1 chef för kustartilleriet (generalsperson); samt

293 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr SO.

följande på Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen samt Älvsborgs och Heinsö kustartillerikårer fördelade personal, nämligen:

2 överstar,

4 överstelöjtnanter,

8 majorer,

28 kaptener av l:a klassen,

24 kaptener av 2:a klassen,

49 löjtnanter,

25 underlöjtnanter,

67 underofficerare av l:a graden,

133 underofficerare av 2:a graden,

253 manskap i l:a lönegraden,

353 manskap i 2:a lönegraden,

425 manskap i 3:e lönegraden,

257 manskap i 4:e lönegraden,

1 regementspastor och 1 fästningspredikant.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, eu vid detta protokoll fogad bilaga utvisar.

Ur protokollet: R. Sundin.

294 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 60.

INNEHÅLL.

Sid.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 angående sjöförsvarets ordnande .... i Utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärendeu för den 14 maj 1014 Inledande anförande......................... 3

Grunder för sjöförsvarets ordnande.

A. Flottan.

Materielen.

Kap. I. Allmänna synpunkter...................... 10

Kap. II. Till nybyggnad ifrågakommande fartygstyper ........... 19

Pansarbåtar........................ 19

Torped fartyg ....................... 63

Kap. III. Sjöstyrkornas storlek och sammansättning............. 69

Kustflottan........................ 72

Lokalstyrkorna....................... 88

Kap. IV. Nybyggnad, överföring och utrangeriug av flottans fartyg...... 90

l:a kl. pansarbåtar, torpedfartyg och minfartyg......... 91

2:a och 3:e kl. pansarbåtar................. 99

Kryssare......................... 99

Specialfartyg .......................100

Trängfartyg........................102

Övningsfartyg m. fl.......................103

Båtar och pråmar........ 104

Materielreserv.......................106

Utrangering av föråldrad materiel...............107

Sammanfattning......................108

Kap. V. Ombyggnad av vissa flottans fartyg m. m.............115

Modernisering av l:a kl. pansarbåtar.............115

Ombyggnad av vissa torpedkryssare och kanonbåtar.......120

Förändringsarbeten å flottans nuvarande jagare ........120

Utrustning av handelsfartyg för krigsbruk...........120

Anskaffning av torpeder............. 121

Anskaffning av minor...................122

Kung!. Maj ds veld. proposition nr 60. 295

Operationsbaser m. m. Sid.

Kap. VI. Örlogsstationen ocli örlogsdcpåcr in. in..............123

Örlogsstationen i Stockholm.................124

Örlogsstationen i Karlskrona ................132

Örlogsdepå vid Härnösand..................134

Örlogsdepå i Göteborg...................136

Tillfälliga replipunkter...................138

Farledsupprensningar....................139

Kap. VII. Kustsignalväsendef och kustgniststationcr.............140

Personalen.

Kap. VIII. Grunder för persoualberäkningen................142

Kap. IX. Stampersonalen........................149

Officerskåren.......................151

Underefficerskåren.....................154

Sjömauskåreu.......................154

Mariningenjörkåren ....................156

Marinintendonturkåren...................156

Övriga kårer och stater...................156

Kap. X. Reservpersonalen.......................157

Upprättandet av reservstater och ändringar av poesioneringsgruiuier

vid marinen.....................159

Reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter . . . ........162

Tablå utvisande gången av utbildningen för reservofficersaspiranter

och reservunderlöjtnanter................169

Pensionering av f. (i. stamofficerare, kvarstående i reserven, och av

i reserven utnämnda stamutbildade officerare och underofficerare 171

Kap. XI. De värnpliktiga........................173

Uttagning av värnpliktiga till flottan.............174

Värnpliktsåldcrns inträde..................176

Utbildningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga.......176

Värnpliktigt underbefäl...................181

Värnpliktiga ingenjörer, intendenter och läkare in. fl.......183

Värnpliktiga ingenjörer.................184

Värnpliktiga intendenter................186

Värnpliktiga läkare m. fl.................188

Icke vapenföra värnpliktiga.................191

Övergångsbestämmelser...................195

Kap. XII. Krigsberedskap och övningar..................203

290 Knngl. Maj ds nåd. proposition nr SO.

B. Kustartilleriet.

Kustbefästningarna och deras materiel. sid.

Kap. XIII. Nyanläggningar och nyanskaffningar...............211

Kap. XIV. Kompletteringar in. in......................225

Personalen.

Kap. XV. Grunder för personalberiikningen................22G

Kap. XVI. Stampersonalen........................228

Kap. XVII. lteservpersonalen.......................234

Kap. XVIII. De värnpliktiga........................239

C. Sjöförsvarets kostnad.

Kap. XIX. Flottan..............'*.............250

Ordinarie anslag.....................250

Avlöning av flottans kårer och stater...........252

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerua.......257

Naturaunderhåll åt personal vid flottan.....i ... . 257

Flottans nybyggnad och underhåll............259

Flottans krigsberedskap och övningar...........265

Sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. m.........267

Övriga ordinarie anslag.................267

Extra ordinarie anslag...................268

Krigsfartygsmateriel..................268

Övriga extra ordinarie anslag..............273

Kap. XX. Kustartilleriet........................280

Ordinarie anslag.....................280

Extra ordinarie anslag..................286

Engångsutgifter....................286

Övriga extra ordinarie anslag..............287

Kap. XXI. Sammanställning av beräknade årliga kostnaden för sjöförsvaret . . . 290

Departementschefens hemställan........292

Stockholm 1914. Kungl. Boktryckeriet, P. A Norstedt & Söner.