angående pension ä allmänna indragning sstaten åt skrivbiträdet vid femte arméfördelningens stab, fanjunkaren i Upp¬ lands infanteriregementes reserv Sven Fredrik Stolpe

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 76.

5 Nr 76.

Kungl. May.ts nådiga proposition till riksdagen angående pension ä allmänna indragning sstaten åt skrivbiträdet vid femte arméfördelningens stab, fanjunkaren i Upplands infanteriregementes reserv Sven Fredrik Stolpe; given Stockholms slott den 19 mars 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen medgiva,

att skrivbiträdet vid femte arméfördelningens stab, fanjunkaren i Upplands infanteriregementes reserv Sven Fredrik Stolpe må från och med år 1916 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 850 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

B. B. E. Mörcke.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 76.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 mars 1915.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg, Statsråden Hasselrot,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Mörcke anförde härefter:

»Uti skrivelse den 30 november 1914 har chefen för femte arméfördelningen hemställt, att skrivbiträdet vid arméfördelningens stab, fanjunkaren i Upplands infanteriregementes reserv Sven Fredrik Stolpe måtte från och med år 1916 komma i åtnjutande av pension å allmänna indragnin gsstaten.

Vid framställningen hava fogats två särskilda läkarintyg. Av det ena framgår, att Stolpe lider av en dubbelsidig kronisk mellanöronkatarr jämte perforation av vänstra trumhinnan med åtföljande betydlig hörselnedsättning och svåra susningar, att med all sannolikhet inga utsikter förefinnas, att denna åkomma skall nämnvärt förbättras utan tvärtom snarare försämras, samt att denna sjukdom i betydlig grad nedsätter Stolpes arbetsförmåga. Enligt det andra intyget lider Stolpe

7 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 76.

aX. fetthjärta av den beskaffenhet, att hans förmåga att arbeta och själv bidraga till sin bärgning är i hög grad nedsatt.

Av bifogad tjänsteförteckning framgår, att Stolpe, som är född den 16 oktober 1854, under åren 1872—1880 varit anställd vid Västgöta regemente,^ därav de två sista åren såsom sergeant, och att han från och med år 1900 tjänstgjort i sin nuvarande befattning. Sedan september 1904 har han dessutom varit anställd såsom underofficer i Upplands infanteriregementes reserv. Vidare har Stolpe under åren 1880—1900, enligt uppgift från arméfördelningschefen, varit tillfälligt skrivbiträde vid arméfördelningsexpeditionen ävensom ombesörjt utskrift av en hel del militära kommittéers betänkanden och förslag.

Rörande Stolpes inkomst av hans nuvarande befattning har arméfördelningschefen meddelat, att, Stolpe åtnjuter ett arvode av 2 kronor 50 öre om ^ dagen samt fri bostad, vilken förmån värderats till 400 kronor om aiet, samt att denna inkomst, tillhopa 1,312 kronor 50 öre om året, är vad Stolpe och hans jämnåriga hustru egentligen hava att existera på.

Då Stolpe således under avsevärda tidsperioder varit anställd i statens tjänst och under den tid, han innehaft befattning vid arméfördelningens stab, på ett hedrande, plikttroget och i allo gott vitsordat sätt skött sina åligganden, ansåge arméfördelningschefen sig böra på det varmaste förorda, att honom bereddes den pension, varav han nu, då krafterna började tryta, kunde anses hava gjort sig förtjänt.

Då av de bifogade läkarintygen framginge, att Stolpes arbetsförmåga till följd av sjukdom vore betydligt förminskad och att med all sannolikhet icke några utsikter förefunnes, att Stolpes sjukdom skulle kunna förbättras, har armé förvaltning ens sjukvårdsstyrelse ansett sig böra tillstyrka bifall till den gjorda framställningen.

Uti avgivet utlåtande har statskontoret med hänsyn till föreliggande omständigheter förklarat sig anse billigt, att någon pension bereddes Stolpe, då han sannolikt inom kort tid icke längre kunde bibehållas vid sin syssla. Beloppet syntes skäligen böra bestämmas till 850 kronor ungelär motsvarande två tredjedelar av vad han uppburit i avlöning, däri inberäknat värdet av den honom tillkommande förmånen av fri bostad. Statskontoret har därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Stolpe finge från och med månaden näst efter den, under vilken han bleve entledigad från sin syssla, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 850 kronor.

8 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 76.

I betraktande av Stolpes långa och val vitsordade tjänstgöring anser jag, i likhet med vederbörande myndigheter, billigheten fordra, att då Stolpe till följd av ålder och sjukdom snart torde bliva ur stånd att med eget arbete försörja sig, pension beredes honom av allmänna medel. I fråga om pensionsbeloppet har jag icke något att erinra mot vad statskontoret härutinnan föreslagit. Då Stolpes förordnande såsom skrivbiträde upphör med innevarande år, torde, på sätt armefördelningschefen föreslagit, pensionen böra utgå från och med år 1916.

I anslutning till vad sålunda anförts, får jag hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att skrivbiträdet vid femte arméfördelningens stab, fanjunkaren i Upplands infanteriregementes reserv Sven Fredrik Stolpe må från och med år 1916 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 850 kronor.»

Till denna departementschefens, av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: C. E. Odhner.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1915.