angående inköp av övre och nedre klosterträdgården i Vadstena
Kutigl. Maj:tx Nåd, Proposition Nr 135.
1 Nr 135.
Kungl. Majds nådiga proposition till riksdagen angående inköp av övre och nedre klosterträdgården i Vadstena; given Stockholms slott den 10 mars 1016.
Under åberopande av Iblanda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen medgiva,
att för inköp av gårdarna och tomterna litt. OR och UR av Munketrädgården inom Klosterkvarteret i Vadstena jämte byggnaderna å dessa gårdar och tomter må av allmänna besparingarna å anslagen under riksstatens åttonde huvudtitel användas ett belopp av 50,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
K. G. Westman.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 114 käft. (Nr 135.)
2 Kutig!. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 135.
Inköp av övre och nedre klosterträdgården i Vadstena.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den I0 mars 1916.
Närvarande:
Statsråden: Hasselrot, von Sydow, friherre Beck-Friis, Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Föredragande departementschefen, statsrådet Westman yttrade:
Av det gamla Birgittinerklostrets i Vadstena forna område med där nu befintliga byggnader äger staten nunneklostret och tillhörande trädgård, klosterkyrkan med klosterkyr kogården samt munkklostret jämte en mindre del av den därtill hörande trädgården. Ifrågavarande byo-^nader hava av staten upplåtits till användning för olika praktiska ändamål. Större delen av vad som fordom bildade munkarnas trädgård är däremot i enskild ägo och utgör två bebyggda fastigheter, kallade övre och nedre klosterträdgården.
I underdånig skrivelse den 2 november 1915 har vitterhets-, historieoch antikvitetsakademien, med anledning av ett utav riksantikvarien väckt förslag,. gjort framställning därom, att dessa nu i enskild hand befintliga fastigheter, gårdarna och tomterna litt. OR och UR av Munketräd-
lunigl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 135.
gärden inom Klosterkvarterct i Vadstena stad, måtte inköpas för statens räkning; och har akademien tillika hemställt, att, i händelse köpet komnie till stånd, föreskrift måtte lämnas, att ändringar inom det gamla klosterområdet., vare sig de gällde byggnaden eller trädgården, ej finge ske utan akademiens hörande.
Riksantikvariens förslag i ämnet innchalles i eu till akademien avlåten promemoria, varvid fogats, jämte andra handlingar, dels ett utdrag ur Vadstena stadsplan, upptagande klosterområdet, dels ock kopia av en utav vice koramissionslantmätaren G. W. Mtinning år 1897 upprättad »Karta över eu del av f. d. Munketrä,dgården Lätt. OR och UR uti Wadstena stad» jämte till kartan hörande beskrivning. Berörda utdrag ur stadsplanen torde för att underlätta uppfattningen av det följande få såsom bilaga åtfölja detta protokoll.
1 sin nämnda promemoria har riksantikvarien anfört följande.
Det vore ej ofta, som enskilda svenska mäns och kvinnors verksamhet varit av den betydelse, att de även utanför Sveriges gränser under århundraden påverkat sinnena.' Så vore likväl förhållandet med den heliga Birgitta. Desto mer vore därför allt, som stode i samband med hennes verksamhet, väl värt att med pietet bevaras och omsorgsfullt vårdas. Visserligen folie hennes livsgärning såsom stiftariuna av klostersamfund inom etc område, som nutiden vore benägen att underskatta, men för sin tid hade klostren varit av utomordentlig betydelse, och vår moderna kultur stode i stor tacksamhetsskuld till dem. Birgittinerklostren utgjorde ingalunda något undantag härifrån. Utom det i Vadstena av Birgitta grundade moderklostret hade dylika till Brigittinerorden hörande institutioner funnits i följande länder: Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Holland, England, Belgien, Frankrike, Spanien, Portugal, Österrike och Polen.' Vad nu särskilt Vadstena kloster beträffade hade det utgjort en centralpunkt för dåtidens andliga liv i Sverige. Dess bibliotek både omfattat omkring 4,000 volymer, vilket ju för medeltiden maste anses vara ett högst betydande antal; bär hade. för så vitt riksantikvarien hade sig bekant, anlagts det första tryckeriet i Sverige, bär hade delar av bibeln för första gången översatts på svenska, härifrån hade utgått flera andliga upphyggelseskrifter avfattade pa vart modersmål. Munkarna och nunnorna hade varit föregångare i allehanda konstfärdigheter och slöjd. Huru högt klostret skattats av samtiden framginge bland annat såväl av de vallfärder, som under dess blomstra)gstid dit företagits från nar och fjärran, som ock därav, att förnäma män och kvinnor sökt sina gravplatser inom klostrets helgade murar; de hade väl ansett, att ett heligare rum än detta ej funnes inom Sveriges gränser.
Att under senare delen av medeltiden de mäktige här i landet hållit flera möten i Vadstena, torde hava berott icke på staden» betydelse utan fastmer på Birgittinerklostrets stora anseende, ty dessa möten hade sammanfallit med klostrets blomstringstid.
Kloster verksamheten vore inom vårt land ett minne blott; desto angelägnare vore det då, att ej alla minnen av denna verksamhet utplånades. I främsta rummet gällde det därför att rädda vad som numera återstode av Birgittinerklostret i Vadstena, den främsta klosteranläggningen i Sverige.
Det område, som den gamla minnesrika klosteranläggningen omfattat, funnes än i dag markerat genom en till största delen kvarstående medeltida mur, den sa kallade klostermuren. Av det forna klosterområdet ägde staten nunneklostret och den därtill
4 Knngl. Maj ds A ad. Proposition Nr 135.
börande trädgarden, klosterkyrkan med klosterkyrkogården samt munkklostret med en mindre del av den därtill hörande trädgården. Av dessa byggnader vore för närvarande nunneklostret med tillhörande trädgård upplåtet till Vadstena hospital såsom sjukhus för kvinnliga patienter; klosterkyrkan disponerades, mot underhållsskyldighet av Vadstena städs och S:t Pers församlingar; munkklostret användes av ÖstergötfandJ lans landsting till vardanstalt för obotligt sjuka. Av munkarnas trädgård hade större delen tidigare avsondrats till enskild man, och funnes å denna del flera boningshus m in. Klostermuren kvarstode ännu till största delen kring detta område, fastän delvis inbyggd såsom vägg mot gatan i en del där uppförda byggnader. Detta senare område tillhörde nu E. O. Rengstrands stamhus.
Från kulturhistorisk synpunkt sett vore det i hög grad önskvärt, att det »anda muromslutna klosteromradet i dess helhet komme i statens ägo, ty dä fornnnnnesvarden vore ett erkänt statsintresse, borde ju deu omständigheten, att staten vore ägare till klosteranlaggnmgarna, vara en garanti för att dessa ej ytterligare vandaliserades. Komme däremot det Kengstrandska området att fortfarande vara i enskild ago, innebure detta en synnerligen stor risk. Enligt uppgift av ordföranden i Vadstena städs byggnadsnämnd både under de senare åren hyrorna i Vadstena visat tendens otydlig grad stiga, och eu dylik hyresstegring följdes i regel av ökad byggnadsverksamhet, basom av den bitogade planskissen framginge, sträckte si»- den Kengstrandska tomten intill klosterkyrkogården och så nära intill kyrkan, att enskild byggnadsverksamhet mycket väl kunde bliva utövad på ett sådant sätt, att både intrycket av kyrkan och den historiska platsen i övrigt kunde tänkas taga väsentlig skada darav. I händelse av stegrad byggnadsverksamhet inom samhället' borde onektigen de Kengstrandska tomterna med sina stora trädgårdsområden bliva ganska begärligt Nar de nu i, följd av dödsfall skulle byta ägare, förelåge därför obestridiiöen möjligheten, att enskild person kunde förvärva dem i spekulationssyfte för att ur egendomarna draga högsta möjliga inkomst, och fara vore för handen, att detta kunde ske pa ett satt, som skulle lända klosteranläggningen såsom historiskt minnesmarke EU obotlig . skada. Denna anläggning vore dock ett av våra allra märkligaste medeltida minnesmärken.
Da Birgittmerklostret i Vadstena varit av största betvdelse för vårt lands utveckling, da gynnsamma omständigheter gjort, att det väsentligaste av denna klosteran aggning ännu tunnes hvar, munkklostret visserligen påbyggt och nunneklostret med till större delen andrad inredning, och då slutligen fara förelåge, att själva klosteromradet kunde bliva ytterligare vandaliserat och därigenom eventuellt verka storande pa omgivningarna, hade det synts riksantikvarien vara hans ämbetsplikt att söka förekomma^ detta, vilket på ett fullt tryggande sätt torde kunna ske endast genom statens återförvärvande av den nu i enskild ägo befintliga delen av klosteomradet.
Riksantikvarien meddelar vidare, att han i nu angivna syfte tratt i förbindelse med innehavarna av den staten ej tillhöriga delen av klosterområdet, nämligen E. O. Rengstrands stamhus, och i övrigt sökt att för ett eventuellt köp utreda frågan. Resultatet av denna utredning vore följande:
t-. Munkträdgården avsöndrade området hade av en Kengstrand år 1851
forvarvats genom ett med krigskollegiet verkställt byte mot stadsjord vid Tvcklinge
5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 135.
till samma värde, llengstrand hade samma år erhållit lagfart på området. Detta utgjordes enligt den av Miintzing upprättade kartan av fastigheterna gården och tomten litt. Ull samt gården och tomten litt. OR av Munketrädgården inom klosterkvarteret, kallade övre och nedre klosterträdgården.
Övre klostergården hade en areal av 7,172,4 g kvm. och vore med byggnader senast taxerad till ett belopp av 29,000 kronor samt intecknad till 12,500 kronor, varav belånats 9,000 kronor. Nedre klostergården hade en areal av 5,111,33 kvm. och vore med byggnader senast taxerad till 22,000 kronor. Eu nu obelånad inteckning å 5,500 kronor vilade på fastigheten. Sammanlagda taxeringsvärdet utgjorde alltså 51,000 kronor. Stärbhuset hade, sedan det lyckats riksantikvarien att nedbringa anspråken, förklarat sig vilja sälja hela området med byggnader och allt för ett pris av 65,000 kronor, och stode dess anbud intill den 1 juni 1916.
Att under nuvarande tryckta tider komma med ett förslag, att staten skulle inköpa sagda område för det begärda priset, syntes riksantikvarien mindre lämpligt, men om saken kunde bedrivas så, att det för staten endast bleve en penningplacering, där staten åtnjöte minst 5 procent på de medel, staten nedlagt, vore ju frågan bragt i ett sådant läge, att det väl ej ens under dessa tider kunde anses vara någon uppoffring från statens sida. Riksantikvarien hade därför genom antikvarien Janse vänt sig till personer, som kunde av en eller annan anledning vara intresserade för denna fråga, och på sådant sätt lyckats åvägabringa, att tre personer med sällspord offervillighet åtagit sig att av köpeskillingen betala ett belopp av tillhopa 15,000 kronor, vadan staten skulle erhålla området med byggnader för 50,000 kronor, alltså för ett pris, som något understege taxeringsvärdet. Den nettoinkomst i medeltal per år, som egendomarna under senare år givit, utgjorde enligt stärbhusets i utdrag bifogade räkenskaper 2,927 kronor 66 öre, vilken summa närmade sig 6 procent på den av staten eventuellt betalade köpeskillingen.
För den händelse egendomarna skulle anses behöva genomgå reparation, hade riksantikvarien anmodat en byggmästare i Vadstena att utreda kostnaderna för en dylik. Byggmästaren i fråga, som vore nära förtrogen med förhållandena på orten och där åtnjöte ett gott anseende, vadan hans beräkningar borde vara fullt tillförlitliga, hade för reparation av båda egendomarna, på sätt framginge av en jämväl bifogad handling, kommit till en summa av 12,783 kronor eller i runt tal 13,000 kronor.
Att den på egendomarna nedlagda kostnaden väl förräntade sig, framginge av en vid riksantikvariens promemoria fogad, av byggmästaren uppsatt beräkning av hyrornas storlek efter reparationen, vilken beräkning genomgåtts av ordföranden i Vadstena stads byggnadsnämnd och blivit av honom bestyrkt. Den upptoge bruttoinkomsten till 5,690 kronor, under det att den med nuvarande hyror beräknade inkomsten utgjorde 4,050 kronor, under förutsättning att alla lägenheterna vore uthyrda, vilket de på sista åren dock ej varit, förmodligen på grund av bristande underhåll.
Skatterna och brandstodsavgifterna för de båda gårdarna hade, i medeltal för de tre sista åren, utgått med sammanlagt 327 kronor 62 öre. Då staten varken betalade skatt för eller brandförsäkrade sin egendom, borde denna summa fråndragas omkostnaderna, vilka för de tre sista åren uppgått till i medeltal 811 kronor 50 öre, vadan statens årliga omkostnader bleve ej fullt 500 kronor. Lädes härtill hyran för två rum åt en vicevärd och två rum åt gårdskarlar, en för övre och en för nedre gården, vilken hyra efter 100 kronor för varje rum utgjorde 400 kronor, skulle alltså av den beräknade bruttoinkomsten, 5,690 kronor, uppstå en nettovinst av 4,790 kronor
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 135.
Detta gjorde 7,6 procent på sammanlagda beloppet av inköpssumman och reparationskostnaderna, 63,000 kronor.
Då således enligt förestående utredning erbjöde sig ett tillfälle att till ett pris, som understege taxeringsvärdet och i övrigt vore' så lågt, att den köpeskilling, staten eventuellt nedlade, väl förräntade sig, för statens räkning förvärva det enda av Birgittinerklostrets gamla muromslutua område, som befunne sig i enskild ägo, föresloo-e riksantikvarien, till förekommande av att detsamma utnyttjades i spekulationssyfte till fördärv för det gamla minnesmärket och de omgivande minnesrika byggnaderna, att vitterhetsakademien måtte ingå till Kungl. Maj:t med underdånig anhållan, att Kungl. Maj:t ville i nådig proposition av 1916 år riksdag äska ett anslag å 50,000 kronor för inköpandet av ifrågavarande fastigheter.
Sedan akademien, såsom jag redan nämnt, överlämnat ärendet till Kungl. Maj:t, har riksantikvarien i en till ecklesiastikdepartementet ingiven skrift meddelat, att den del av köpeskillingen, 15,000 kronor, som skulle tillskjutas av enskilda personer, funnes tillgänglig att av vitterhetsakademien lyftas, så snart ifrågavarande inköp beslutits.
På grund av nådig remiss har kammarkollegium i ärendet låtit höra magistraten i Vadstena samt inhämtat underdåniga, respektive den 15 och den 20 december 1915 dagtecknade utlåtanden av domkapitlet i Linköping och Kungl. Ma j ris befallningshavande i Östergötlands län, varjämte kollegium den 30 december 1915 avgivit eget utlåtande i ärendet.
Magistraten har vid sitt yttrande fogat ett av två sakkunniga personer den 8 december 1915 avgivet intyg, utvisande att dessa sakkunniga uppskattat ifrågavarande fastigheter till ett sammanlagt värde av 70,000 kronor, och har magistraten för egen del förordat det ifrågasatta inköpet.
Aven domkapitlet och Kungl. Maj:ts befallningshavande hava tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen.
Kammarkollegium har beträffande det av riksantikvarien i hans förenämnda promemoria uppgivna, av krigskollegium på sin tid föranstaltade jordbyte, varigenom ifrågavarande del av munkträdgården avhänts Kungl. Maj:t och kronan, anfört följande:
Detta jordbyte grundade sig på av Kungl. Maj:t i nådigt brev den 26 januari 1849 lämnat tillstånd. Åtgärden hade föranletts därav, att kurhusinrättningen i Vadstena gjort hemställan om att inrättningen måtte få till promenadplats för däri intagna patienter åt sig upplåten berörda till kurhuset angränsande trädgård, vilken i förening med åtskilliga andra Vadstena krigsmaushuskassa tillhöriga lägenheter då innehades å arrende av radmannen O. U. Rengstrand. Till vinnande av det med ansökningen avsedda ändamalet hade det förslaget underställts Kungl. Maj:t, att Rengstrand skulle av den utav honom arrenderade munkträdgården, vars sammanlagda areal uppgivits utgöra 4 tunnland 2 kappland, utan nedsättning i arrendebeloppet i övrigt till inrättningen avstå viss del av trädgården om en sammanlagd ytvidd av 1 tunnland 201/2 kappland mot det att han, å ena sidan, erhölle full ägande- och dispositionsrätt till den återstående delen av trädgarden, innehållande 2 tunnland 13 */0 kappland, varå Reng-
7 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 135.
strand, ehuru utan vederbörligt tillstånd, låtit uppföra byggnader av sten, men, å andra sidan, skulle såsom ytterligare vederlag härför till krigsmanshuskassau avlämna till värde, efter av lantmätare verkställd uppmätning och gradering, fullt motsvarande åkerjord, belägen intill Tycklingen. Enligt uttrycklig bestämmelse skulle ock Rengstrand genom det föreslagna bytet bekomma full ägande- och dispositionsrätt till den gamla stenmuren, som lydde till den del av trädgården, han genom bytet erhöll, och på tre sidor omslöte densamma.
Vad sålunda föreslagits hade blivit av Kungl. Maj:t genom berörda nådiga brev godkänt.
Vidkommande själva saken finge kollegium, som funne starka skäl tala för önskvärdheten av att ifrågavarande fastigheter av kronau återförvärvades, i underdånighet hemställa, att därest den förevarande framställningen vunne Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, köpets avslutande måtte uppdragas åt Kungl. Maj:ts befallningshavande, som torde höra tillika ombesörja fångets lagfarande för kronans räkning ävensom i sinom tid för Kungl. Maj:ts övervägande anmäla frågan om fastigheternas framtida förvaltning.
Slutligen har överintendentsämbetet uti infordrat underdånigt utlåtande den 1 februari 1916 anfört, att ämbetet ansåge det högeligen önskvärt, att ifrågavarande område återförvärvades åt statsverket, varjämte ämbetet beträffande kostnaderna härför yttrat:
Ämbetet hade — efter att hava genom hos ämbetet tjänstgörande arkitekt på platsen vunnit närmare kännedom om detta ärende — funnit de av riksantikvarien i ämnet uppgjorda beräkningarna riktiga. Ifrågasättas1 kunde dock, huruvida man vid beräknandet av de årliga utgifterna borde räkna med anställandet av mer än en gårdskarl. Å andra sidan torde emellertid den gamla klostermuren fordra mer årligt underhåll, än den under de senare åren fått. Till förverkligandet i sin helhet av riksantikvariens förslag och beräkningar erfordrades emellertid, att hos riksdagen äskades medel såväl till inköp av ifrågavarande område, 50,000 kronor, som till reparationer, 13,000 kronor. Om mindre avseende fästes vid att den ifrågasatta statsutgiften skulle bliva en ur ekonomisk synpunkt fördelaktig penningplacering, torde anslaget kunna inskränkas till allenast inköpskostnaden, 50,000 kronor, alldenstund de föreslagna reparationsåtgärderna icke kunde betraktas såsom omedelbart behövliga för byggnadernas bestånd, åtminstone icke beträffande byggnaderna å nedre klosterträdgården.
Såsom riksantikvarien i sin promemoria på ett övertygande sätt ådagalagt, är det ett kulturhistoriskt intresse av största vikt, att den del av det gamla Birgittinerklostrets område, som år 1851 kom i enskild ägo, nu återförvärvas av staten. Det kan eljest befaras, att ifrågavarande fastigheter, övre och nedre klosterträdgården, komma att utnyttjas på ett sätt, som kan störande inverka på omgivande byggnader, framför allt på klosterkyrkan. Därjämte bör särskilt beaktas, att till dessa fastigheter hör en rätt stor del av den medeltida mur, som omslöt den minnesrika klosteranläggningen.
De ekonomiska förhållandena äro för närvarande visserligen icke Så-
ll epartementsehefen.
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 135.
dana, att de medgiva utgifter, som skulle kunna undanskjutas. Jag skulle därför, huru behj är tans värt syftet med det ifrågasatta inköpet än måste anses vara, hava tvekat att nu göra någon framställning i ärendet, därest detta icke förelåge i sådant skick, att förvärvet synes kunna ske utan uppoffring från statens sida.
Genom enskilda personers offervillighet har en del av köpeskillingen redan blivit täckt; för det återstående beloppet, 50,000 kronor, vilket är något lägre än fastigheternas sammanlagda taxeringsvärde, kräves anvisande av statsmedel. Enligt vad den verkställda utredningen giver vid handen, torde emellertid fastigheterna i sitt nuvarande skick kunna beräknas lämna en inkomst av omkring 3,000 kronor för år, d. v. s. 6 procent av de för inköpet erforderliga statsmedlen. Efter vidtagande av en del reparationer till en beräknad kostnad av omkring 13,000 kronor anses fastigheterna kunna lämna en årlig behållning av omkring 4,800 kronor, motsvarande 7,6 procent av sammanlagda inköps- och reparationskostnaderna, 63,000 kronor. I ena liksom i andra fallet skulle sålunda det kapital, som staten komme att nedlägga i fastigheterna, lämna en fullt tillfredsställande avkastning.
Ehuru jag sålunda är beredd att förorda, att de för inköpet erforderliga medlen ställas till förfogande, synes det mig dock böra undvikasatt för ändamålet kräva anslag å riksstaten. Ifrågavarande belopp, 50,000 kronor, torde i stället böra med riksdagens medgivande få utgå från allmänna besparingarna å anslagen under riksstatens åttonde huvudtitel. Dessa besparingar uppgingo vid 1914 års slut enligt rikshuvudboken till ett sammanlagt belopp av 111,813 kronor 8 öre och hava sedermera enligt approximativ uppgift ökats till 127,715 kronor 66 öre vid 1915 års slut.
Till bestridande av kostnaden för de ifrågasatta reparationerna, vilka, såsom nämnt, beräknats kräva ett belopp av omkring 13,000 kronor, torde inflytande hyresinkomster lämpligen böra användas. Skulle det på grund av särskilda omständigheter visa sig önskvärt, att vissa reparationsarbeten komma till utförande, innan ännu hyresmedlen därtill lämna tillgång, torde det erforderliga beloppet kunna tills vidare förskjutas av tillgängliga medel.
De vid fastigheterna häftande inteckningarna böra givetvis, därest köpet kommer till stånd, snarast möjligt dödas.
I händelse av riksdagens bifall till det föreslagna inköpet torde jag få vid ett kommande tillfälle yttra mig om fastigheternas framtida användning och förvaltning samt sättet för deras bevarande.
Då det avgivna försäljningsanbudet icke är bindande längre än till den 1 juni 1916, är det angeläget, att ärendet dessförinnan bringas till slutligt avgörande.
9 Kungl. Maj As Nåd. Proposition Nr 135.
Med åberopande av vad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva.
att för inköp av gårdarna och tomterna litt. OR och UR av Munketrädgården inom Klosterkvarteret i Vadstena jämte byggnaderna å dessa gårdar och tomter ma av allmänna besparingarna å anslagen under riksstatens åttonde huvudtitel användas ett belopp av 50,000 kronor.
Till denna departementschefens av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
C. Wilh. Hagman.
Bihang till riksdagens protokoll IDIG. 1 sand. 111 höft. (Nr 135.)
o
Utdrag ur
Vadstena stadsplan
visande klosterområdet.
Det med. grönt vrarkeradr vig är WL inköp föreslaget område. Det vnö/i, utmärker medeltida, klostermur.
Nunne-
klostret
Klosterkyrkan
Munlckl
t \\$L
Litt. OR.
om. STAB. LIT. ANST. STOCKH.