angående pension åt myntgravören vid mynt- och justering sverket J. A. Lindberg
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 57.
Nr 57.
Kunyl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående pension åt myntgravören vid mynt- och justering sverket J. A. Lindberg; given Stockholms slott den 11 februari 1916.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag vill Kung!. Magt härmed föreslå riksdagen medgiva,
att myntgravören vid mynt- och justeringsverket, vice professorn vid akademien för de fria konsterna Johan Adolf lund borg må från och med månaden näst efter den, under vilken han erhåller avsked från mvntgravörsbefattningen, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av tvåtusenfemhundra kronor, att utgå av sjunde huvudtitelns reservationsanslag till bestridande av de med mynt- och justeringsverkets drift förenade kostnader.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungi. Maj:t förbliver riksdagen med all kung!. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Vennersten.
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 57.
6 Utdrag av protokollet över Jinansärenden, lidllet inför Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 februari
1916.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena Wallenbeug, Statsråden: Hasselbot, von Sydow, friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke.
VeNN ERSTEN,
Westman,
Broström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde:
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 september 1915 har myntdirektören hemställt, att myntgravören vid mynt- och justeringsverket, vice professorn vid akademien för de fria konsterna Johan Adolf Lindberg måtte, sedan han avgått från sin befattning vid mynt-och justeringsverket, erhålla eu årlig pension av 3,000 kronor.
Till stöd härför har myntdirektören anfört, bland annat, att Lindberg, som vore född den 4 september 1839, sedan år 1886 varit anställd i statens tjänst, först såsom tillförordnad lärare i antikritning och därefter soin extra lärare vid konsthögskolan, samt från och med den 1 januari 1898 såsom myntgravör vid myntverket. Beträffande den förra av dessa Lindbergs verksamhetsfält hänvisade myntdirektören till de utmärkta
7 KungI. May.ts nåd. proposition Nr .57.
vitsord, Lindberg enligt av akademien för de fria konsterna utfärdat, handlingarna i ärendet bifogat intyg erhållit. 1 fråga om Lindbergs verksamhet som myntgravör hade densamma varit över allt beröm. Då Lindberg numera uppnått en ålder av 76 år, syntes han med skäl kunna göra anspråk på att komma i tillfälle att få njuta den ro från tjänstemannaverksamheten, som en tjänsteman i centralt ämbetsverk med lön ansåges vara berättigad att komma i åtnjutande av vid fyllda 67 år. Emellertid vore myntgravören, vid det förhållande att han uppbure endast arvode, icke skyldig att verkställa några inbetalningar för sin egen pensionering och ägde han för den skull ingen rättighet att vid sitt avskedstagande göra anspråk på någon statspension. Men då Lindbergs företrädare å mynt* gravörsbefattningen, myntgravören Lea Ahlborn, tilldelats dylik pension, syntes det ej föreligga något skäl, varför Lindberg ej skulle beredas samma förmån.
I avlöning hos mynt- och justeringsverket hade Lindberg från och med år 1910 uppburit ett årligt arvode av 2,500 kronor jämte särskild gottgörelse för de arbeten, som för myntverkets räkning av Lindberg utfördes, därvid dock Lindberg själv finge ersätta de av honom vid nämnda arbete använda biträden. Lindbergs medelinkomst från myntverket för åren 1910—1914 hade enligt gjorda beräkningar uppgått till för år 7,457 kronor, därav arvode 2,500 kronor och ersättning för särskilda arbeten, efter avdrag för gottgörelse till biträden, 4,957 kronor. Myntdirektören ansåge det vara uppenbart, att pensionsbeloppet för Lindberg ej kunde sättas lägre än vad som motsvarade det honom tillkommande arvodet å 2,500 kronor. Men Lindberg hade, såsom redan nämnts, även varit lärare vid konsthögskolan, i vilken egenskap han sedan år 1886 stått till disposition och fortfarande så gjorde, och vore hans verksamhet vitsordad genom det härovan åberopade intyget. Lindberg kunde därför hava anspråk på att vid pensionsbeloppets bestämmande avseende även skulle tagas till denna hans lärareverksamhet. Med hänsyn härtill hemställde myntdirektören, att pensionen måtte bestämmas till 500 kronor högre belopp, än vad som motsvarade det fastställda arvodet, eller således tillhopa 3,000 kronor.
På grund av remiss har akademien för de fria konsterna den 30 oktober Akademien 1915 avgivit utlåtande i ärendet och därvid på det varmaste förordat den^fönsterna*1 gjorde framställningen. Vad särskilt anginge Lindbergs verksamhet såsom lärare vid konsthögskolan erinrade akademien, att Lindberg för densamma erhållit de mest utmärkta vitsord. Visserligen hade hans tjänst icke så ofta behöft tagas i anspråk för den direkta undervisningen i konsthög-
X
Kung1. Maj:ts nåd. proposition Nr .57.
Stats-
kontoret.
Departementschefen
skolan, men, såsom i myntdirektörens skrivelse framhållits, hade Lindberg under närmare trettio år alltid stått till disposition och, när han inkallats i tjänstgöring, alltid på ett högst framstående sätt fullgjort sina åligganden. Då dessutom Lindbergs utmärkta förmåga såsom utövande konstnär vid fyrfaldiga tillfällen kommit svenska staten till godo, syntes även hans konstnärsgärning böra tagas i betraktande och väga till hans förman, när frågan om pension för honom skulle prövas och avgöras.
Statskontoret, som i utlåtande den 20 november 1915 jämväl yttrat sig i ärendet, har till en början i fråga om de avlöningsförmåner, Lindberg såsom myntgravör av staten åtnjöte, framhållit, att den särskilda ersättningen för utförda arbeten, vilken givetvis varierade ganska betydligt efter arbetenas omfattning, syntes böra jämställas med vad en ordinarie tjänsteman åtnjöte under form av tjänstgöringspenningar. Det fasta arvodet å 2,500 kronor skulle då motsvara lönen för en ordinarie tjänsteman. För en sådan utgjorde lönens belopp pensionsunderlag och erhölles i pension, om föreskrivet antal tjänstår, i regel 35, förelåge. Då Lindberg såsom myntgravör räknade endast inemot 18 år i statens tjänst, vore det ju för att ändock skulle kunna för honom föreslås ett pensionsbelopp, motsvarande hela fasta arvodet, givet, att hänsyn måste tagas till hans lärareverksamhet vid konsthögskolan. Att därutöver låta denna verksamhet, som icke syntes hava utövats under de sist förflutna tio åren, och för vilken i alla händelser något årsarvode icke av Lindberg åtnjutits efter ingången av år 1900, inverka på pensionsbeloppet, syntes statskontoret icke överensstämma med de principer, som hittills kommit till tillämpning i frågor om beredande av pension åt i statens tjänst anställda extra befattningshavare. På grund härav och med erinran, att Lindberg icke behöft erlägga några pensionsavgifter, ville statskontoret, som funne goda skäl föreligga för att hos riksdagen göra framställning i ärendet och i övrigt icke hade något att erinra mot myntdirektörens framställning, dock ifrågasätta, huruvida pensionsbeloppet borde sättas högre än till 2,500 kronor, motsvarande det fasta arvodet.
Aven jag delar myndigheternas uppfattning, att Lindberg, som visserligen ej är berättigad till pension, dock är väl förtjänt av att komma i åtnjutande av sådan förmån och att billigheten kräver, att man söker bereda honom densamma. Vad själva pensionsbeloppet angår, anser jag mig, hur beaktansvärda de i ärendet framhållna synpunkterna för en pension till belopp överstigande det fasta arvodet än må vara, dock av
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 57.
orsaker, som statskontoret anfört, ej kunna, förorda, att pensionsbeloppet sattes högre an till 2,500 kronor.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,
att myntgravören vid mynt- och justeringsverket, vice professorn vid akademien för de fria konsterna Johan Adolf Lindberg rnå från och med månaden näst efter den, under vilken han erhåller avsked från myntgravörsbefattningen, under sin återstående livstid åtnjuta eu årlig pension av tvåtusenfemhundra kronor, att utgå av sjunde huvudtitelns reservationsanslag till bestridande av de med mynt- och j usteringsverkets drift förenade kostnader.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Christian Lovén.
Bihang till riksdagens protokoll lt)16. 1 samt. 47 Käft. (Nr 57.)