angående provisorisk lönereglering för viss personal vid marinen

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

1 Nr 158.

Kungl. May.ts nådiga proposition till riksdagen angående provisorisk lönereglering för viss personal vid marinen; given Stockholms slott den 23 mars 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att till provisorisk lönereglering för viss personal vid marinen, i enlighet med de i statsrådsprotokollet angivna grunder, på extra stat för år 1918 bevilja ett förslagsanslag av 1,607,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Dan. Broström.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 134 höft. (Nr 158.)

2 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

Marinförvaltningens skrivelse den 14 december 1916.

Knngl. Majits uppdrag till marinförvaltningen den 13 januari 1917.

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg, Statsråden: Hasselrot, von Sydow, friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Broström anförde härefter:

I skrivelse den 14 december 1916 framlade marinförvaltningen förslag rörande tillfällig löneförbättring från och med år 1917 för viss personal under femte huvudtiteln. I detta förslag ingick sådan löneförbättring för, bland andra, civila befattningshavare i sjöförsvardepartementet och marinförvaltningen.

Då Kungl. Maj:t, enligt vad som framginge av statsverkspropositionen till innevarande års riksdag, hade för avsikt att föreslå avlåtande av proposition till riksdagen angående beredande av krigstids hjälp m. m. under år 1917 åt befattningshavare och pensionslagare, anbefalldes marinförvaltningen den 13 sistlidna januari att verkställa utredning och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till provisorisk lönereglering

3 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

från och med år 1918 för den personal, som omhandlades i ämbetsverkets berörda framställning den 14 december 1916, med undantag av civila befattningshavare i sjöförsvarsdepartementet och marinförvaltningen.

Till åtlydnad härav har nu marinförvaltningen med skrivelse den 5 innevarande mars överlämnat utredning och förslag uti ifrågavarande hänseende samt därvid anfört huvudsakligen följande.

Enligt det åt marinförvaltningen den 13 sistlidna januari givna uppdraget skulle från utredningen undantagas civila befattningshavare i sjöförsvarsdepartementet och marinförvaltningen. I sin omlörmälda skrivelse den 14 december 1916 hade ämbetsverket till den personalgrupp, under vilken nämnda befattningshavare inginge, jämväl hänfört extra biträde och vaktmästare i marinstaben, vaktmästare vid. sjökrigshögskolan, lektor, lärare, vaktmästare och portvakt vid sjökrigsskolan, rektor och lärare vid skeppsgosseskolan, lärare vid marinintendentskolan, advokatfiskal i Karlskrona och vaktmästare vid marinintendenturkåren, marinens ecklesiastikstat, sjökar teverkets civila personal, inspektören för navigationsskolorna samt föreståndare och lärare vid nämnda skolor ävensom föreståndare och assistent vid nautisk-meteorologiska byrån.

Ämbetsverket hade ansett den begärda utredningen icke vara avsedd att omfatta nu nämnd personal.

Vad befattningshavare på reservstat beträffade, vore deras tjänstgöring inskränkt till särskilda perioder. Avlöningen för denna personal hade blivit bestämd så sent som år 1914. Under sådana förhållanden syntes någon avlöningsreglering för densamma nu ej behöva ifrågakomma.

I fråga om personal, tillhörande marinens reserver, torde en provisorisk lönereglering ej höra omfatta densamma med hänsyn till den inskränkta tjänstgöringsskyldighet, som ålåge denna personal. Visserligen hade personalen i avsevärd omfattning måst tagas i anspråk för neutralitetsskyddet, men om detta förhållande skulle anses böra föranleda någon högre gottgörelse, torde den böra utgå i någon annan form än den, varom nu vore fråga.

Det förslag, marinförvaltningen sålunda hade att avgiva, syntes därför böra komma att omfatta officerare, underofficerare och manskap vid marinen, befattningshavare vid marininqenjörkären, marinintendenturkåren och marinläkarkåren, flottans poliskår, marinstabens bibliotekarie, sjörullfäring sbefälhavare och sjörullföring sbiträden samt musikdirektörerna vid flottans stationer.

Marinförvaltningene skrivelse den 6 mars 1917.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

Då något tillägg i marinens befattningshavares löneförmåner i allmänhet icke ägt rum sedan början av 1900-talet, syntes en löneförbättring vara oundgängligen nödvändig. Av statistisk utredning, därav ämbetsverket haft tillfälle taga del, framginge,

att livsmedel samt bränsle och lyse, vilka varor utgjorde tillsammans 47,9 % av årsutgifterna för ett normalhushåll, fördyrats under åren 1901—1904 med 1 %, åren 1904—1913 med 17 å 21 % och till år 1916 med 65 å 88 allt i medeltal.

att kostnaderna för beklädnadsvaror, som utgjorde 10,9 % av årsutgifterna, stigit beträffande andra beklädnadsvaror än skodon under åren 1.901—1910 med minst 41 £, åren 1910—1913 med 35 % och åren 1913 1916 med 123 % samt beträffande läder och skodon under

åren 1901—1910 med 13 2, åren 1910—1913 med minst 35 % och åren 1913—1916 med minst 62 %\ samt

att bostadshyror, som utgjorde 19 % av årsutgifterna, inom ett antal för ifrågavarande ändamål representativa samhällen stigit under åren 1904—1914 med 29 %.

Härav syntes med all önskvärd tydlighet framgå, att den avlöning, som varit lämpad efter tidsförhållandena för 10 å 15 år tillbaka, ingalunda. kunde vara tillräcklig att i den omfattning, som avsetts, fylla de verkliga behoven. Åven sådana avlöningsförmåner, som reglerats för blott några få år sedan, stode i uppenbart missförhållande till vad som nu erfordrades. De statistiska uppgifterna talade för en kraftig ökning av avlöningsförmånerna, om med dessa skulle kunna upprätthållas samma levnadsförhållanden som före dyrtidens inträdande. Räknat från år 1901 hade redan till år 1913 prisen å livsmedel, bränsle och lyse stigit med omkring 20 %, beklädnadsvaror med över 80 % och bostadshyror med nära 30 måhända däröver. I medeltal motsvarade detta en ökning av något över 30 % av ovan angivna delar av ett normalhushålls årsutgifter.

Det vore uppenbart, att de avlöningsbelopp, som i början av 1900talet kunde anses skäliga, numera icke vore tillräckliga för bekostande av förnödenheter och bestridande av andra utgifter i samma omfattning som under då rådande prislägen. Såväl härav som av i övrigt allmänt kända förhållanden måste en avlöningsförbättring anses oundgängligen nödvändig. Denna löneförbättring syntes böra komma befattningshavare av alla löneklasser till godo.

Visserligen kunde tjänstemännen i högre grader icke anses vara för sin existens i lika stort behov av hjälp mot dyrtiden som vissa andra officerare samt underofficerarna, men det torde icke kunna för-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

nekas, att billighet och rättvisa krävde, att även de tjänstemän, som tillhörde de högsta löneklasserna, erhölle kompensation för penningvärdets fall. Vid löneregleringen i början av 1900-talet höjdes för de två högsta löneklasserna allenast dagavlöningen med en krona. Att allt fortfarande trots penningvärdets fortsatta fall bibehålla ifrågavarande avlöningsförmåner vid oförändrat belopp syntes icke vara välbetänkt. Det borde ihågkommas, att dessa beställningshavare i statens tjänst nedlagt ett långvarigt och intensivt arbete samt ådagalagt framstående duglighet och skicklighet, innan de uppnått berörda löneklasser, ävensom att deras beställningar medförde ett betydande ansvar. De högre beställningarna vore jämförelsevis få och innehades till dess så hög ålder uppnåtts, att något särskilt förvärv efter avgången från stat knappast kunde tänkas. Det kunde icke vara annat än för samhället välbetänkt och gent emot den enskilde rättvist, att den större förtjänsten och dugligheten i statens tjänst likaväl som inom den privata verksamheten värdesattes genom en avlöning, som icke blott täckte de oundgängliga dagliga behoven utan även lämnade möjlighet till besparing. Ett motsatt förfaringssätt skulle utan tvivel i längden beröva staten de dugligaste krafterna.

Under senare tider hade beskattningen av de högre inkomsterna stegrats genom inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten, ett förhållande, som även borde beaktas. För de högre löntagarna vore ekiperingen dyrbar, och deras befälsställning medförde även särskilda utgifter, som ej kunde helt undvikas. På statsverkets utgifter inverkade ej en löneförbättring för de högre officerarna i avsevärd mån på grund av deras fåtalighet.

Den provisoriska lönereglering, vartill marinförvaltningen hade att avgiva förslag, torde kunna avse antingen en avlöningsförhöjning, motsvarande den fördyring av levnadskostnaderna i allmänhet, som efter senaste lönereglering inträtt, frånsett den dyrtid kriget medfört, eller ock en avlöningsförbättring, som motsvarade icke blott nämnda stegring utan därjämte den ökning i levnadskostnader kriget förde med sig, i den mån denna kunde anses komma att göra sig gällande under år 1918. Marinförvaltningen hade funnit sig böra stanna vid det första av dessa alternativ dels på den grund, att den provisoriska lönereglering, som nu föresloges, i sinom tid och efter en närmare utredning torde böra övergå i en ordinarie lönereglering och dels av den anledning, att den dyrtidshjälp, som kunde bliva erforderlig under år 1918, knappast läte sig tillförlitligen redan nu beräkna.

För att återställa det förhållande mellan avlöning och levnads-

6 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

kostnader, som uppstod, då nu utgående avlöningsförmåner bestämdes för marinens personal, skulle, enligt vad de statistiska siffrorna gåve vid handen, en avsevärd löneförbättring krävas, även om man endast toge hänsyn till den prisstegring, som inträtt före krigets utbrott. Emellertid syntes någon sannolikhet icke finnas för, att de pris på varor och förnödenheter, vilka gällde före kriget, någonsin skulle återkomma. Men om så vore, komme missförhållandet mellan avlöningen och levnadskostnaderna att för den närmaste framtiden än ytterligare stegras.

Marinförvaltningen hade dock icke ansett sig kunna helt lägga de statistiska siffrorna till grund vid beräknandet av löneförbättringen. Men för att i möjligaste mån tillgodose de mest framträdande behoven hade marinförvaltningen tillagt vissa befattningshavare en proportionsvis högre löneförbättring än andra.

I propositionen nr 60 vid 1914 års senare riksdag angående sjöförsvarets ordnande yttrade statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet beträffande ett den 15 april samma år av chefen för marinstaben avgivet förslag till vissa förbättringar i avlöningen för flottans kårer och stater, att det syntes olämpligt att vidtaga så genomgripande ändringar som de av stabschefen då föreslagna, utan att spörsmålet om en lönereglering för marinens personal bleve fullständigt utrett, samt att vid en sådan utredning ej endast frågan om eventuella löneförbättringar i vissa fall utan även möjligheten av besparingar i andra avseenden borde komma under bedömande, varjämte utredningen jämväl borde avse vinnande av förenklingar i de nuvarande onekligen rätt invecklade avlöningsbestämmelserna.

Sedermera hade av tillkallade sakkunniga för verkställande av förberedande utredning rörande lönereglering för marinens personal den 19 januari 1916 avgivits betänkande och förslag i berörda avseende. Vid sådant förhållande hade marinförvaltningen icke ansett sig nu kunna taga hänsyn till alla de frågor, som kunde stå i samband med genomförandet av en definitiv lönereglering. De belopp, som marinförvaltningen föresloge för den provisoriska löneregleringen, hade ämbetsverket emellertid sökt att så avpassa, att däri icke kunde föreligga något hinder för genomförandet av en definitiv lönereglering. Av samma skäl vore beloppen för avlöningsförbättringen så valda, att vad av den sammanlagda årsavlöningen ansåges böra utgå i förskott för månad skulle kunna jämnt delas i 12 delar.

Den löneförbättring inom de särskilda löneklasserna, som marinförvaltningen föresloge, framginge av bifogade tablåer (Bil. A och B) och utgjorde, vad den militära personalen beträffade:

Kung!.. May.ts Nåd. Proposition Nr 158.

för amirals- och generalsperson .........................................

» kommendör och överste...................................................

» kommendörkapten av 1. graden och överstelöjtnant

» d » 2. » » major ..............

>> kapten av 1. klassen.........................................................

» » » 2. » ......................................................

» löjtnant....................................................................................

» underlöjtnant (fänrik).........................................................

» flaggunderofficer (ej maskinist).......................................

» underofficer av 1. graden vid kustartilleriet ...........

» » )) 2. » » flottan (ej maskinist)

» » » » » » kustartilleriet ...........

» underofficerskorpraler........................................................

» försörjningspliktiga korpraler .......................................

Härjämte hade på här nedan anförda skäl för underofficerare vid flottan, vilka icke åtnjöte bostad in natura, föreslagits ett extra tillägg av 180 kronor för underofficerare å annan ort än Stockholm och 240 kronor för underofficerare vid Stockholms station, allt för år och befattningshavare.

I vad mån, utöver den av marinförvaltningen föreslagna löneförbättringen, särskilt krigstidstillägg för år 1918 kunde bliva behövligt, vore, såsom redan antytts, svårt att nu beräkna. Under senaste tiden inträffade utrikespolitiska förhållanden kunde tänkas medföra en fördyring av levnadskostnaderna, vida överstigande den nuvarande. Redan nu motsvarade fördyringen ett väsentligt högre procenttal än marinförvaltningen ansett sig kunna beräkna såsom avlöningsförhöjning. Skulle detta förhållande komma att än mer stegras, syntes ytterligare åtgärder bliva av nöden. Frågan därom torde emellertid böra upptagas till prövning vid 1918 års riksdag i samband med andra liknande krav.

Med avseende å den föreslagna löneförbättringen vilie marinförvaltningen särskilt framhålla följande.

Allt efter som levnadskostnaderna stege och därmed svårigheterna att få inkomsterna att räcka till ökades, vore det nödvändigt tillse, att avlöningsbeloppen noggrannt avpassades efter de verkliga behoven.

Det torde vara allmänt erkänt, att de i förhållande till levnadsbehoven svagast avlönade vore att finna inom kaptens-, löjtnants- och underofficersgraderna.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

Vad anginge underlöjtnanter (fänrikar), syntes dessa vara i behov av löneförbättring i mindre mån än övriga officerare. Visserligen vore avlöningen låg och kostnaden för ekiperingen jämförelsevis hög, men dels komme de vid unga år till anställning på stat och dels kunde de tämligen snart vänta befordran, varjämte de torde vara mindre betungade av försörjningsplikt.

För löjtnanter ställde sig förhållandena redan annorlunda. En stor del av dessa torde under den tid, de tillhörde denna löneklass, bilda familj, därest ekonomiska förhållanden icke lade hinder i vägen därför. Efter bestridandet av militära ekiperings- och andra med tjänsten förenade kostnader kunde avlöningen icke vara tillräcklig för de högre utgifter, som följde med bildandet av familj. Löjtnanterna hade ock vid denna tid åtskilliga år varit tjänstemän på stat med ständig tjänstgöring. Med hänsyn jämväl till deras ansvarsfulla befattningar med skyldighet att handhava en dyrbar materiel under svåra förhållanden och såsom instruktörer för den värnpliktiga ungdomen syntes det ock vara önskvärt, att de bereddes en avsevärdare höjning i avlöningsförmånerna.

Vad nu anförts angående löjtnanter ägde sin tillämplighet jämväl beträffande kaptener av 2. klassen. Med avseende å kaptener av 1. klassen tillkomme, att en del av dessa tjänstemän måste vid 55 års ålder avgå från beställning på stat, varefter de finge sina inkomster väsentligt reducerade. Detta vore ett statens krav, oberoende av deras egen önskan. Under den period, som för dem, vilka icke vunne vidare befordran, utgjorde avslutningen på deras aktiva statstjänst, borde de vara fullgott avlönade. Efter avskedet vore de pliktiga att kvarstå i vederbörlig reserv intill fyllda 65 levnadsår, med tjänstgöringsskyldighet vid inträffande mobilisering och i krig. Dessa förhållanden hade marinförvaltningen ansett jämväl böra beaktas vid beräknandet av det avlöningsbelopp, som kunde anses skäligen böra tillkomma dessa tjänstemän.

Enligt vad marinförvaltningen inhämtat, hade arméförvaltningen föreslagit löneförbättringen för överstelöjtnant till 910 kronor och för major till 750 kronor. För åvägabringande av likhet i avlöningsbeloppen hade marinförvaltningen föreslagit samma belopp för motsvarande grader.

Beträffande underofficerarna, till vilka även hänförts sådana underofficerare, som förordnats att i egenskap av månadslönare tjänstgöra å flottans varv och därför uppbure sin avlöning å varvens stat, hade löneökningen föreslagits något större för flaggunderofficerare vid flottan och underofficerare av l:a graden vid kustartilleriet i jämförelse med

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

övriga underofficerare med hänsyn till de förras mera ansvarsfulla befattning och deras levnadsomständigheter i allmänhet.

Vid armén hade underofficerarna i allmänhet bostad in natura mot ett avdrag å lönen, som icke motsvarade gällande hyrespris. I några få fall hade jämväl underofficerarna vid flottan bostad in natura. De, som ej hade sådan bostad, åtnjöte inkvarteringsbidrag, vilket utginge vid Stockholms station med 300 kronor för flaggunderofficerare och 240 kronor för underofficerare av 2:a graden samt vid Karlskrona station med 240 kronor för flaggunderofficer och 180 kronor för underofficer av 2:a graden, allt för år räknat. Då dessa belopp väsentligt uuderstege kostnaderna för bostadsliyra, torde underofficerare vid flottan, vilka saknade bostad in natura, böra erhålla ett särskilt tillägg i sina avlöningsförmåner. Detta tillägg syntes icke böra sättas lägre för år och befattningshavare än till 240 kronor vid Stockholms station och 180 kronor vid Karlskrona station. Härigenom skulle flottans underofficerare komma att i avlöningshänseende bliva mera likställda med arméns personal än nu vore fallet.

I fråga om manskapsklassen skilde sig denna i många fall med avseende på sättet för löneförmånernas utgående från vad som i allmänhet vore förhållandet för manskapspersonal vid armén. Vid armén torde nämligen endast i sällsynta fall förekomma, att personer, vilka icke uppnått underofficers grad, bildat familj. Följden bleve, att manskap vid armén i allmänhet åtnjöte sitt underhåll in natura och på grund därav icke torde komma i fråga vid förslag till löneförbättring på grund av dyrtiden. Annorlunda vore förhållandet med de till manskapsklassen hörande underofficerskorpralerna vid flottan och kustartilleriet samt en del korpraler vid flottan. Dessa voro i regel familjeförsörjare, i följd varav det synts ämbetsverket föreligga fullgoda skäl att i förslaget till löneförbättring jämväl medtaga såväl marinens underofficerskorpraler, vilka med hänsyn till sin tjänstgöring skulle kunna jämnställas med sergeanter av 2:a klassen vid armén, som flottans gifta eller eljest försörjningspliktiga korpraler. Lönetillägget hade ansetts böra sättas för underofficerskorpral till 380 kronor och för korpral till 320 kronor.

Beträffande marinens civilmilitära personal, som upptoges i tablån Bil. A, hade denna tillagts en avlöningsförbättring till enahanda belopp som den militära personalen av den tjänstegrad, vilken svarade mot den tjänsteklass, vartill den civilmilitära befattningshavaren vore att hänföra, dock att med avseende å specialingenjörerna en utjämning föreslagits, på sätt framginge av nyssnämnda tablå.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 184 käft. (Nr 158.)

10 Kungl. Majts Nåd. Proposition Nr 158.

Med avseende å flottans poliskår hade marinförvaltningen i skrivelse den 8 november 1916 angående förslag till beräknande av utgifterna å vissa femte huvudtitelns anslag för år 19.18 föreslagit ett tillfälligt lönetillägg för åren 1917 och 1918, vilket lönetillägg ämbetsverket ansett icke böra sättas lägre för år än till 500 kronor för poliskommissarie och överkonstapel samt 450 kronor för konstapel; och hölle marinförvaltningen fortfarande före, att flottans poliskår borde erhålla en tillfällig löneförbättring med angivna belopp.

Av den personal, som åtnjöte avlöning i form av arvoden under femte huvudtiteln, hade marinförvaltningen ansett följande befattningshavare böra erhålla provisorisk lönereglering, nämligen: marinläkare av 2:a graden, marinläkarstipendiater, sjörullföringsbefälhavare, sjörullföringsbiträden, bibliotekarien vid marinstaben samt musikdirektörerna vid flottans stationer.

De växande svårigheterna för marinläkarkårens rekrytering gjorde det till en plikt för marinförvaltningen att föreslå en höjning av det årliga arvodet för marinläkare av 2:a graden ävensom av marinläkarstipendierna. Det förra utgjorde endast 1,800 kronor och ett vart av de senare 900 kronor. Visserligen hade det icke varit avsett, att dessa belopp skulle ens tillsammans med anvisat dagarvode under tjänstgöring utgöra nu nämnda läkares och stipendiaters huvudsakliga bärgning, utan statsverket hade allenast velat med dem tillförsäkra sig rätten att vid behov inkalla befattningshavarna till tjänstgöring. Men det hade visat sig, att sådan inkallelse, som givetvis under de senare åren förekommit i oberäknad utsträckning till följd av flottans mobilisering, medfört så avsevärda hinder och ekonomiska uppoffringar för nu ifrågavarande personal, att rekryteringen av marinläkarkåren syntes kunna äventyras, om icke olägenheterna av inkallelserna till tjänstgöring bleve åtaiinstone ur ekonomisk synpunkt i någon mån avhjälpta. För sådant ändamål hade marinförvaltningen ansett sig böra föreslå, att det årliga arvodet åt marinläkare av 2:a graden måtte höjas med 600 kronor från 1,800 kronor till 2,400 kronor och varje stipendium med 300 kronor från 900 kronor till 1,200 kronor.

Sjörullföringspersonalens arvode utgjorde för dag räknat:

för sjörullföringsbefälhavaren i Stockholm ................... 6 kronor

» sjörullföringsbefälhavare i landsorten ..................... 5 »

» sjörullföringsbiträden i Stockholm ........................ 3 » 50 öre

» » i landsorten .......................... 3 »

11 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 158.

För befälhavarna torde denna avlöning skäligen böra höjas med 1 krona om dagen. För sjörnllföringsbiträdena syntes dagarvodet böra höjas med 50 öre om dagen. Den sålunda föreslagna förhöjningen kunde väl anses låg, men marinförvaltningen hade ansett sig höra taga hänsyn dels därtill, att biträdenas arvoden redan förut blivit höjda i större proportion än officerarnas samt reglerade senare än avlöningen för officerare och underofficerare på stat, dels till sannolikheten därav, att jämväl pensionstagare i allmänhet, till vilka ifrågavarande personal i regel vore hänförlig, komme i åtnjutande av någon extra hjälp mot dyrtiden, därest denna fortfore jämväl ett kommande år. Den föreslagna avlöningsförbättringen utgjorde ungefär 15 till 20 procent av de nu utgående arvodena.

Likställd med sjörullföringsbefälhavarna vore bibliotekarien i marinstaben. Befattningen såsom bibliotekarie innehades nämligen av en pensionerad officer. Vid sådant förhållande både marinförvaltningen ansett nämnde befattningshavare böra komma i åtnjutande av en löneförbättring efter enahanda grunder som sjörullföringsbefälhavarna eller med 1 krona för dag.

Vid flottans stationer anställda musikdirektörer, nämligen en vid Karlskrona och en vid Stockholms station, vore anställda medelst kontrakt och uppbure en avlöning vid Karlskrona station av 2,000 kronor och vid Stockholms station av 1,800 kronor. Ifrågavarande personal torde kunna jämnställas med musikfanjunkare vid armén. Under förutsättning att dessa erhölle föreslagen löneförbättring, syntes musiklärarna böra få åtnjuta motsvarande ökning i sina avlöningsförmåner. Denna ökning hade ansetts böra sättas till 650 kronor.

I avlöningen för vissa beställningar inginge även ålderstillägg. Marinförvaltningen hade icke trott sig böra i detta förslag, som allenast avsåge en provisorisk lönereglering, ingå i något bedömande av, huruvida dessa ålderstillägg skulle behöva höjas, och följaktligen ej heller beräknat någon tillfällig löneförbättring på dessa belopp, utan ansett, att de beställningshavare, som uppbure ålderstillägg, skulle erhålla samma löneförbättring som andra i samma löneklass.

Beträffande utbetalningen av den föreslagna provisoriska löneförbättringen åt officerare och underofficerare samt manskap på stat torde samma0 föreskrifter böra gälla som i fråga om den dem tillkommande lön, d. v. s. att löneförbättringen utginge månadsvis med Vis av årsbeloppet. i förskott för månaden. Detsamma borde även gälla civilmilitär personal med lön på stat.

12 KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr lo 8.

Vad åter anginge den avlöningsförbättring, som komme att utgå till sådana befattningshavare, vilkas kontanta avlöning utginge i form av arvode eller stipendium, torde den böra utgå enligt samma bestämmelser, som gällde arvode eller stipendium.

Marinförvaltningen ansåge alltså, att angående utbetalningen av den avlöningsförbättring, som för marinens personal kunde i anledningav förevarande förslag bliva bestämd för år 1918, borde föreskrivas, att löneförbättringen för officerare och underofficerare samt civilmilitär personal med lön på stat skulle utbetalas månatligen i förskott efter avlöningsmånadens ingång;

att beträffande sådana befattningshavare, som uppbure avlöning i form av arvode, men med belopp, fördelat i lön och dagavlöning-, skulle i förevarande avseende gälla detsamma som om personal med lön; samt att löneförbättringen för andra arvodestagare och stipendiater skulle utgå enligt samma bestämmelser, som gällde för arvodet eller stipendiet.

Den av marinförvaltniugen föreslagna löneförbättringen uppginge enligt Bil. B till en kostnad av:

för officerare vid flottan................................................. kronor 287,185: —

» underofficerare vid flottan ....................................... » 376,771:55

» underofficerare å månadslönarstaten.................... » 23,442: 10

» underofficerskorpraler och vissa korpraler vid

flottan .......................................................................... >, 371,120: —

» officerare, underofficerare och underofficerskorpraler vid kustartilleriet ................................. » 307,715: 10

» befattningshavare vid mariningenjörkåren......... -» 50,195: —

» befattningshavare vid marinintendenturkåren. » 63,835: —

» befattningshavare vid marinläkarkåren............. ?> 32,085: —

» viss personal med arvode ....................................... » 24,650:_

» avlöningstillägg till underofficerare, som ej

innehade fri bostad.............................................’ » 144,960:_•

Summa kronor 1,681,958: 75

Detta belopp överstege något den summa, som av Kungl. Maj:t för ändamålet förslagsvis upptagits i 1917 års statsverksproposition. eller 1,500,000 kronor.

Då den provisoriska löneregleringen givetvis måste bliva av konstant natur, syntes det härför erforderliga beloppet lämpligen böra uppföras på ordinarie stat. Då Kungl. Maj:t emellertid i årets statsverks-

13 Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

proposition härför begärt ett extra förslagsanslag för år 1918, torde ändring däri icke kunna för detta år ifrågasättas.

Under åberopande av vad marinförvaltningen sålunda anfört har ämbetsverket hemställt, det Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen medgiva att, i enlighet med ovan angivna grunder, för år 1918 Ange utgå: dels följande förhöjning i avlöningen:

till den i tablån Bil. A upptagna personalen med de belopp för år, vilka angåves i samma tablå,

till flottans poliskår med 500 kronor för poliskommissarie och överkonstapel samt 450 kronor till konstapel årligen,

till marinläkare av 2:a graden med 600 kronor^för år, till marinläkarstipendiater med 300 kronor för år, till musikdirektör vid flottans stationer med 650 kronor för år; dels följande förhöjning i dagavlöningen:

till sjörullföringsbefälhavare och bibliotekarien vid marinstaben med 1 krona, och

till rullföringsbiträden med 50 öre;

dels ock avlöningsförhöjning, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, till annan avlöningstagare, som enligt nu nämnda grunder kunde anses berättigad till sådan förhöjning, som ovan angåves.

Därjämte har marinförvaltningen tillstyrkt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för genomförande av den sålunda föreslagna provisoriska löneregleringen å extra stat för ar 1918 bevilja ett förslagsanslag av 1,682,000 kronor.

Enligt vad som framgår av ett vid marinförvaltningens berörda skrivelse den 5 innevarande mars fogat utdrag av ämbetsverkets protokoll för samma dag, yttrade marinöverdirektören under ärendets behandling i marinförvaltningen följande:

»Då kungl. marinförvaltningen den 14 december 1916 avgav förslag till tillfällig löneförbättring från och med år 1917 för viss personal under femte huvudtiteln, framhöll jag, att löneförbättringen, i vad den avsåge befattningshavare tillhörande den egentliga mariningenjörkåren, borde efter dåvarande beräkningsgrunder upptagas till belopp, som angivas i bilagan till mitt yttrande enligt det vid ärendets behandling i ämbetsverket förda protokollet (Bil. G). Dessa belopp överstego den av kung], marinförvaltningen då föreslagna löneförbättringen för ifrågavarande personal.

Härvid betonade jag dock att, även om statsmakterna funne skäligt tillerkänna befattningshavare vid mariningenjörkåren en tillfällig löneförbättring till belopp, som angivits i berörda bilaga för den egentliga

Särskilt yttrande av marinöverdirektören.

14 Departements-

chefens

yttrande.

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

mariningenjörsdetaljen och enligt kungl. marinförvaltningens förslag för specialingenjörerna, de befarade svårigheterna att hålla mariningenjörkåren vid fulltalig numerär, vilka jag såsom chef för kåren framhållit i underdånig skrivelse den 7 december 1916, ingalunda kunde anses undanröjda.

Den nu föreslagna provisoriska löneregleringen innebär en nästan genomgående reducering av de belopp, vilka jag då betecknade såsom otillräckliga. Detta, såväl som ock vad senare kommit till min kännedom, ger mig anledning att på det kraftigaste betona vad jag förut i saken framhållit.

Jag finner det därför vara en bjudande nödvändighet, att en mera effektiv och definitiv lönereglering i vad avser mariningenjörkåren med det allra snaraste varder genomförd.»

Under de senast gångna åren hava tid efter annan framställningar om avlöningsförbättringar gjorts av olika grupper av marinens personal. Det lärer ock vara ovedersägligt, att behovet av en lönereglering för marinens, liksom för arméns personal, efter hand allt starkare framträtt. Den i marinförvaltningens berörda skrivelse den 5 innevarande mars åberopade statistiken beträffande kostnaderna för de viktigaste förnödenheter och varor samt bostadshyror under tiden från början av 1900-talet, då det stora flertalet av nu gällande löneregleringar för marinens personalkategorier genomfördes, till krigets början giver vid handen, att den under nämnda tid inträdda höjningen av levnadskostnaderna torde kunna uppskattas till omkring SO %.

Vid sådant förhållande kunde väl den följdriktigaste utvägen synas vara att redan nu söka åvägabringa en definitiv reglering av avlöningarna för marinens personal. Häremot tala emellertid flera samverkande omständigheter. Till en början måste betydande svårigheter möta för att under denna tid, då levnadskostnaderna på grund av det pågående kriget och de åtgärder, som därav föranletts, förete synnerligen starka^stegringar och oregelbundenheter, kunna finna tillförlitliga normer förj en sådan lönereglering. Det torde också kunna tagas för givet, att en definitiv lönereglering skulle ställa större krav på statskassan än som denna i betraktande av andra av tidsförhållandena med nödvändighet påkallade betydande statsutgifter lämpligen kan bära. Man får icke heller förbise, att en dylik lönereglering för med sig ändrade grunder för personalens pensionering, som i sin ordning betinga ökning av kostnaderna även i detta hänseende.

Finner jag if alltså av nu angivna skäl, att frågan om en definitiv lönereglering för marinens personal icke för närvarande bör upptagas till prövning, synes mig å andra sidan, att en provisorisk lösning av

15 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

denna personals avlöningsförhållanden icke längre bör undanskjutas. Det lärer nämligen med hänsyn till föreliggande omständigheter få anses oundgängligen nödvändigt, att man på denna väg, som enligt min mening för närvarande är den enda framkomliga, söker åstadkomma en utjämning för ifrågavarande personal av förhållandet mellan de nuvarande, redan från början relativt lågt bestämda avlöningsbeloppen och levnadskostnaderna, sådana de tedde sig före krigets början. För staten är det att anse såsom ett viktigt intresse att bereda statstjänarna möjlighet att i görligaste mån upprätthålla den levnadsstandard, som vid nu gällande löneregleringars genomförande varit för dem avsedd; och från den enskilde statstj än arens synpunkt måste det framstå såsom ett fullt berättigat krav, att åtgärder i sådant syfte snarast möjligt vidtagas.

Mot den av marinförvaltningen uppdragna gränsen med avseende å den personal, varå ifrågavarande lönereglering är avsedd att tillämpas, har jag icke något att erinra. Beträffande vidare de av ämbetsverket angivna grunderna för förslaget, för vilka i det föregående redogjorts och varav en sammanfattning föreligger i Bil. A°) och B, finner jag desamma i allmänhet väl avvägda. Marinförvaltningen har, på sätt förut nämnts, icke ansett sig helt höra lägga de statistiska siffrorna till grund för beräkningen av löneförbättringen, men särskilt sökt att i möjligaste mån tillgodose de ekonomiskt svagast ställda och av den inträdda prisstegringen följaktligen hårdast drabbade personalgrupperna. I sådant syfte hava kaptener, löjtnanter och underofficerare tillagts en relativt större löneförbättring än övriga personalkategorier. Därjämte hava av angivna skäl de till manskapsklassen hörande underofficerskorpralerna vid flottan och kustartilleriet ävensom gifta eller eljest försörjningspliktiga korpraler vid flottan ansetts böra komma i åtnjutande av den föreslagna löneförbättringen. I övrigt är att märka, att. marinförvaltningen funnit en begränsning uppåt i fråga om befattningshavares avlöningsbelopp för åtnjutande av löneförbättring principiellt oriktig och följaktligen ansett löneförbättringen böra utgå till personalen jämväl i de högsta tjänstegraderna.

Endast i ett avseende finner jag mig icke kunna biträda marinförvaltningens förslag. I förslaget tillägges den i Bil. A upptagna civilmilitära personalen en avlöningsförbättring till enahanda belopp som den militära personalen av den tjänstegrad, vilken motsvarar den tjänsteklass, vartill den civilmilitära befattningshavaren är att hänföra,

*) De i Bil. A angivna, nu utgående inkvarteringsbidragen avse Karlskrona station. Personalens särskilda förmåner under sjötjänstgöring äro i Bil. A icke upptagna.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

dock att med avseende å specialingenjörerna eu viss utjämning förordats. Vad inariningenjörkåreu beträffar, äro emellertid lönerna för de befattningshavare inom denna kår, vilka tillhöra den egentliga mariningenjörsdetaljen, bestämda till högre belopp än för befattningshavare i motsvarande militära tjänstegrad. Såväl med hänsyn härtill som i betraktande av de för närvarande starkt uppåtgående konjunkturerna inom den enskilda skepps- och maskinbyggnadsindustrien, vilka innebära en beaktansvärd fara för mariningenjörkårens behöriga rekrytering, anser jag mig böra förorda den av marinöverdirektören i hans förut berörda yttrande för befattningshavare, tillhörande den egentliga mariningenjörsdetaljen, föreslagna, i Bil. C angivna ökade löneförbättringen.

På sätt framgår av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 13 sistlidna januari, bilagt innevarande års statsverksproposition, uttalade jag vid nämnda tillfälle, att jag hade för avsikt att föreslå avlåtande till innevarande års riksdag av proposition angående provisorisk lönereglering för viss personal vid marinen, men att ärendet ännu icke förelåg i det skick, att det då kunde underställas Kungl. Maj:ts prövning; och har Kungl. Maj:t enligt förenämnda statsrådsprotokoll, på min hemställan, föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition angående beviljande av anslag för ifrågavarande ändamål, Kungl. Maj:t kunde komma att till riksdagen avlåta, för ändamålet bland de extra förslagsanslagen å femte huvudtiteln för år 1918 beräkna ett belopp av 1,500,000 kronor. Jämlikt marinförvaltningens ifrågavarande förslag skulle kostnaderna för den provisoriska löneregleringen uppgå till 1,681,958 kronor 75 öre. Till detta belopp lärer böra läggas eu summa av 9,185 kronor, utgörande den merkostnad, som skulle uppkomma vid bifall till den av marinöverdirektören gjorda och av mig biträdda framställningen om ökad löneförbättring för de till den egentliga mariningenjörsdetaljen hörande befattningshavarna. Sammanlagda kostnadsbeloppet skulle alltså utgöra 1,691,143 kronor 75 öre. Emellertid synes, på sätt ägt rum vid bestämmandet av beloppet av flottans och kustartilleriets avlöningsanslag för åren 1915, 1916 och 1917 eller allt sedan dessa anslag omlades till förslagsanslag, nyssnämnda summa kunna minskas med viss procent utan att anslagsbeloppet kan befaras komma att överskridas; och synes denna procent, i likhet med vad för nämnda tre år tillämpats beträffande flottans avlöningsanslag, lämpligen böra bestämmas till 5 %. Det belopp, som för ifrågavarande ändamål nu bör av riksdagen äskas för år 1918, torde alltså kunna bestämmas till i avrundat tal 1,607,000 kronor. Härigenom uppkommer visserligen en merkostnad av 107,000 kronor utöver det i statsverkspropositionen för ifrågavarande ändamål beräknade beloppet, 1,500,000 kronor. Nämnda

17 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

summa, 107,000 kronor, torde få täckas från de medel å sammanlagt 1,500,000 kronor, som enligt propositionen nr 95 A till innevarande års riksdag ansetts böra reserveras till mötande av stegrade utgiftskrav under de olika huvudtitlarna.

De närmare föreskrifter, som, utöver förut angivna grunder, må bliva erforderliga med avseende å ifrågavarande provisoriska lönereglering, torde,, efter det riksdagen fattat sitt beslut i ämnet, utfärdas av Kungl. Maj:t.

I eu till riksdagen den 16 innevarande mars avlåten proposition har Kungl. Maj:t gjort framställning om anvisande av medel för beredande av krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare i statens tjänst. Därest denna framställning vinner riksdagens bifall, kommer jämväl marinens personal i åtnjutande av dessa förmåner, i den mån den uppfyller de för desammas utgående uppställda villkor. Dessa förmåner äro nämligen avsedda att under vissa förutsättningar komma samtliga statstjänare till godo såsom en bisträckning för den under kriget uppkomna höjningen i levnadskostnaderna. Huruvida det må befinnas lämpligt att jämväl till 1918 års riksdag avlåta framställning om beredande av enahanda eller liknande förmåner åt statstjänare under nämnda år, beror givetvis av omständigheter, vilka för närvarande icke kunna bedömas. Jag anser mig emellertid i detta sammanhang böra framhålla, att det nu föreliggande förslaget om provisorisk lönereglering för viss personal vid marinen för år 1918, vilket avser att bereda denna personal en kompensation för den före kriget inträdda prisstegringen, är fullt fristående i förhållande till en eventuell framställning till 1918 års riksdag rörande krigstidstillägg och krigstidshjälp under samma år.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att till provisorisk lönereglering för viss personal vid marinen, i enlighet med de av mig tillstyrkta grunder, på extra stat för år 1918 bevilja ett förslagsanslag av 1,607,000 kronor.

Till vad departementschefen sålunda hemställt täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, Bil. D vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Norblad.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 134 käft. (Nr 158.)

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

Bilaga A.

Tablå, utvisande för marinens personal nu utgående avlöningsförmåner

Kttngl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 158.

1‘*

och av marin förvaltningen föreslagen löneförbättring.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

Bilaga B.

Tablå, utvisande kostnaderna för av marinförvaltningen föreslagen

löneförbättring.

Flottans officerskår.

Flaggman ...c,................................................

Kommendör.................................................

Kommendörkapten av l:a graden.........................

» » 2: a » ..........................

Kapten av l:a klassen ......................................

» » 2:a » ......................................

Löjtnant ........................................................

Underlöjtnant ..................................................

Flottans underofficerskår.

Flaggunderofficer (maskinist) .............................

» (ej maskinist) ..........................

Underofficer av 2:a graden (maskinist) .................

» » » » (ej maskinist) ..............

Underofficerare å månadslönarstat.

Flaggunderofficer (varvsmaskinist) .......................

Flaggunderofficer...............................................

Underofficer av 2:a graden (varvsmaskinist)...........

» » » » .................... ...........

Underofficerskorpralcr och vissa korpraler vid flottan.

Underofficerskorpral (l:a lönegraden)....................................

Korpral (2:a lönegraden), gift eller änkling med minderårigt barn

Kustartilleriet.

Chef .............................................................................

Överste

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 158.

23 Bilaga C.

Tablå, utvisande av marinöverdirektören föreslagen löneförbättring för befattningshavare inom mariningenjörkåren (med undantag av specialingenjörerna).

\