angående vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar m. m.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Nr 174.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar m. m.; given Stockholms slott den 4 april 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att dels besluta de ändringar i förnyade avlöningsreglementet den 30 juni 1916 för tjänstemän vid statens järnvägar, som framgå av det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till nådig kungörelse i ämnet;

dels, vid bifall härtill, besluta, att de i Kungl. Maj:ts proposition den 9 mars 1917 angående tillfälligt lönetillägg åt viss personal vid statens järnvägar föreslagna bestämmelser om tillfälligt tillägg till ersättningen för bostad och bränsle åt eldare med flera tjänstemän vid statens järnvägar jämväl skola äga tillämpning beträffande vagnreparatör, elektrisk underreparatör, signalunderreparatör samt ledningsreparatör;

dels ock antaga i statsrådsprotokollet närmare omförmäld ändring av 2 § i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 14S höft. (Nr 174.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman, Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I skrivelse den 30 november 1916 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag om inrättande av åtskilliga nya befattningar vid statens järnvägar. I samma skrivelse hemställes om viss ändring i avlöningsreglementets bestämmelser angående ersättning för bostad och bränsle.

I detta sammanhang ber jag även få anmäla en skrivelse från järnvägsstyrelsen av den 13 april 1916, däri hemställan gjorts om inrättande av ytterligare en ordinarie baningenjörstjänst av 2:a klass, avsedd åt den såsom baningenjör tjänstgörande befattningshavaren vid den numera av staten förvärvade Mora—Vänerns järnväg.

Vidare har styrelsen i skrivelse den 10 februari 1917 i samband med väckt fråga om uppdelning av baningenjörsbefattningarna för linjetjänsten i befattningar av l:a och 2:a klass gjort hemställan om uppförande å ordinarie stat av ytterligare en del tjänster.

3 Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 174.

Därjämte torde bär få behandlas eu järnvägsstyrelsens skrivelse av den 20 januari 1917, däruti styrelsen framställt förslag om inrättande av en del nya tjänster i samband med ifrågasatt avskiljande från maskinavdelningen av verkstads- och förrådstjänsten vid statens järnvägar.

Ytterligare ber jag få anmäla järnvägsstyrelsens skrivelse av den 16 februari 1917 med förslag till viss ändring av avlöningsreglementets bestämmelser angående grunderna för arvodesförhöjning.

Slutligen torde i nu förevarande sammanhang böra upptagas ett av 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl. verk i skrivelse den 6 mars 1917 framlagt förslag rörande omreglering av postarvodet till vissa stationsföreståndare vid statens järnvägar.

Det är ett anmärkningsvärt stort antal nya högre befattningar, som av järnvägsstyrelsen i dess förevarande framställningar ifrågasatts. Emellertid hava under senare år statens järnvägar varit stadda i eu utomordentligt forcerad utveckling, varunder verkets arbetsuppgifter förstorats och komplicerats på ett sätt, som i stor utsträckning kräver förstärkning av arbetskrafterna för järnvägsdriftens planmässiga ledning, för så vitt det våldsamt stegrade trafikarbetet skall på ett för statsförvaltningen och allmänheten tillfredsställande sätt kunna avvecklas.

Man synes, enligt min uppfattning, kunna utgå från, att det antal högre befattningar, som efter föregående kommittéutredning fastställdes vid den år 1907 beslutade organisationsreformen vid statens järnvägar, var i stort sett rätt avpassat efter storleken av övrig personal och då ungefär rådande trafikomfattning. Emellertid finner man vid en undersökning, att antalet högre befattningar kommit att efter hand bliva allt mindre i förhållande till såväl det starkt växande antalet underställd personal som även — och detta i än högre grad — till de stigande trafikinkomsterna. Detta framgår med all tydlighet av tre inom järnvägsstyrelsen uppgjorda statistiska tabeller (1—3), vilka torde få såsom bilagor 2—4 bifogas protokollet.

Vad angår uppgifterna i tabellerna 1 och 2, får jag emellertid framhålla, att det särskilt i fråga om de ledande befattningarna i styrelsen skulle vara ganska missvisande att jämföra desamma endast med antalet underställd personal i styrelsen. Till flertalet av dessa högre befattningar i styrelsen hava nämligen lagts arbetsuppgifter av största betydelse för verkets planmässiga ledning, ehuru antalet underställd personal, vars arbete skall direkt ledas och fördelas, kan vara helt obetydligt. Därtill kommer, att en del nytillkomna högre tjänstemän be-

I. Allmänna synpunkter i fråga om behovet av ökat antal högre befattningar vid statens järnvägar.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

sörjer funktioner inom styrelsen, vilka med förut tillgänglig personal måst mer eller mindre undanskjutas. Under beaktande härav synas mig tabellernas uppgifter tydligt giva vid handen, dels att antalet högre tjänstehavare i styrelsen — t. o. in. notariegrad — icke på långt när ökats i proportion till vare sig antalet underställd personal i styrelsen eller till antalet linjepersonal, dels ock att antalet högre befattningshavare vid linjeförvaltningen — t. o. m. sektionsbefäl — icke heller undergått en ökning, som kan anses stå i skäligt förhållande till antalet underställd linjepersonal.

Vidkommande därefter uppgifterna i tabellen 3 torde, under förutsättning av oförändrade taxor, bruttoinkomsterna av en järnväg kunna anses utgöra ett gott uttryck för det under olika år uträttade trafikarbetet vid densamma. Förhållandet mellan högre befattningshavare och intjänt bruttoinkomst under olika år anger därför ock i viss mån storleken av det arbete och det ansvar, som under olika tider vilat på de högre befattningshavarna. Av det i tabellen 3 sammanförda siffermaterialet i nu angivna avseenden framgår, å ena sidan att bruttoinkomsten på varje högre befattningshavare stigit i utomordentligt hög grad, men å andra sidan även att en ökning av arbete och ansvar skett för dessa tjänstemän i en omfattning, som knappast kan anses vara lämplig eller riktig.

De i tabellerna 1—3 gjorda jämförelserna avse åren 1908—1916 jämte approximativt beräknade uppgifter för år 1917. Om än, såsom synes vara att antaga, efter upphörande av nuvarande kristiden någon nedgång skulle komma att äga rum i den för närvarande exceptionellt stora trafiken, lär dock denna nedgång enligt min uppfattning icke bliva av den omfattning, att personantalet kan i mera väsentlig grad minskas från sin nuvarande storlek. Under sådana förhållanden torde givetvis med en allt jämt skeende utveckling av trafiken synnerligen krävande arbetsuppgifter komma att även framgent föreligga särskilt för tjänstemännen i ledande ställning vid statens järnvägar.

Det har också synts mig vara av största intresse att om möjligt verkställa en tillförlitlig jämförelse mellan antalet högre befattningshavare vid de svenska statsbanorna samt vid utländska järnvägar och har jag därför vänt mig till järnvägsstyrelsen för erhållande av uppgifter härutinnan.

Under framhållande av att en dylik jämförelse, huvudsakligen på grund av olikhet i förvaltningarnas organisation, i fråga om de flesta utländska järnvägar stöter på synnerligen stora svårigheter har styrelsen till mig överlämnat en av styrelsen verkställd undersökning av

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

antydd art mellan å ena sidan statens järnvägar och å den andra de bayerska statsbanorna och de större franska Jinjenäten, vilka var för sig befunnits någorlunda jämförliga med de svenska statsbanorna. Resultatet av undersökningen har av styrelsen för överskådlighetens skull sammanställts i en tabell, vilken såsom bilaga 5 torde få bifogas protokollet. Av undersökningen framgår, att såväl de bayerska statsbanorna som de franska linjenäten arbeta med ett relativt avsevärt större antal ledande tjänstemän än vad statens järnvägar göra.

De i förberörda avseenden verkställda undersökningarna och utredningarna hava därför bibragt mig den uppfattningen, att det antal nya högre befattningar, som av järnvägsstyrelsen nu begäres, om än i och för sig betydande, dock icke är större än vad som kan anses vara påkallat av trafikrörelsens och administrationens utveckling. Det synes mig ock vara nödvändigt, att statens järnvägar i tillräcklig grad utrustas med tjänstebefattningar för arbetets planmässiga ledning, enär i motsatt fall bristen på tillräckliga arbetskrafter kan befaras komma att menligt inverka såväl på själva trafikarbetet som på det rent järnvägsfinansiella utbytet från statens järnvägar.

Jag ber därefter först att till behandling få upptaga det av järnvägs- H. Nya ordistyrelsen i nyssnämnda skrivelse den 30 november 1916 framlagda för- "fn^ar^ifrå slaget om nya ordinarie befattningar. gasatta i

Förslaget upptager

inom styrelsen:

järnvägsstyrelsens skrivelse den 30/n 1916.

å administrativa byrån: en sekreterare och två aktuarier, de båda sistnämnda avsedda den ena såsom biträde åt matematikern och den andra för statistiska kontoret,

å banbvrån: en byråingenjör av l:a klass och två byråingenjörer av 2:a klass,

å byggnadsbyrån: en ombudsman,

å maskinbyrån: en byråingenjör av l:a klass och en byråingenjör av 2:a klass,

å elektrotekniska byrån: två byråingenjörer av 2:a klass, å trafikbyrån: en sekreterare och en notarie, å tidtabells- och vagnbyrån: en notarie, å inrikes taxebyrån: en byrådirektör och en notarie samt å utrikes taxebyrån: en expeditionsföreståndare.

A. Styrelsen.

Administrativa byrån. 1. En sekreterare.

6 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 174.

vid distrikten:

fem maskiningenjörer av l:a klass, varvid samtidigt nuvarande antalet maskiningenjörer av 2:a klass föreslås minskat med fyra,

sex trafikinspektörer av l:a klass, avsedda en för var och en av de fem trafikdirektörsexpeditionerna och en för Stockholmssektionen, varvid samtidigt av nuvarande trafikinspektörstjänster av l:a klass fyra skulle förändras till trafikinspektörstjänster av 2:a klass, en byråassistent å Stockholmssektionen, tre maskininspektorer samt en stationsinspektor av 3:e klass.

I samband med nu föreliggande framställning ber jag även att få till behandling upptaga väckt fråga om förändrade benämningar för järnvägsstyrelsens överingenjörsassistenter och matematiker.

Innan jag redogör för styrelsens skäl för anställande av en sekreterare å administrativa byrån, ber jag att få i korthet erinra, huru vid 1907 års omorganisation av järnvägsstyrelsen de administrativa och kamerala ärendenas handläggning ordnades.

I sammanhang med berörda omorganisation av j ärnvägsstyrelsen uppdelades den förut varande administrativa avdelningen i 2 byråer, administrativa byrån och kameralbyrån, vardera med en byrådirektör, men med en notarie gemensam för båda byråerna. Under byrådirektören å administrativa byrån skulle lyda statistiska kontoret och ombudsmannen; under byrådirektören å kameralbyrån kammar- och revisionskontoren samt kassören.

De kommitterade, som uppgjorde förslag till järnvägsstyrelsens omorganisation, hade tillstyrkt uppförande å administrativa avdelningens stat av, förutom en avdelningschef och hans närmaste man, byrådirektören, ytterligare en notarie utöver den förut befintliga. I samband med bortfallande av avdelningschefsbefattningen blev emellertid icke heller förslaget om anställande av ytterligare en notarie av statsmakterna godtaget.

Vid frågans behandling i statsrådet yttrade föredragande departementschefen — efter att hava framhållit, hurusom i allmänhet genom överflyttning av ärenden till distriktsförvaltningarna en icke oväsentlig lättnad borde uppstå i styrelsens arbetsbörda — följande:

För att nu övergå till frågan om personalökningen å de olika avdelningarna, så torde, vad först angår administrativa avdelningen, det vara nödvändigt att med indragningen av avdelningschefsbefattningen låta avdelningen sönderfalla i två byråer,

t

Kung1. Maj:ts Nåd Proposition Nr 174. 7

vardera med en byrådirektör. Å den ena av dessa byråer skulle handläggas rena förvaltnings- och författningsärenden m. m. och å den andra byrån frågor av mera ekonomisk art, såsom kameral-, kassa- och revisionsärenden. Under byrådirektören å den förstnämnda byrån skulle lyda statistiska kontoret och ombudsmannen; under byrådirektören å andra byrån kammar- och revisionskontoret samt kassören.

Inrättas sålunda å administrativa avdelningen en ny byrådirektörsbefattning, torde den av kommitterade föreslagna nya notarietjänsten icke för närvarande erfordras. I kommitterades förslag om nya tjänstebefattningar å denna avdelning skulle alltså endast den förändring äga rum, att den föreslagna notarietjänsten utbytes mot en byrådirektörsbefattning.

Departementschefens uppfattning godkändes av Kungl. Maj:t och vann även riksdagens gillande. I stället för av kommitterade föreslagna två nya arbetskrafter (1 avdelningschef och 1 ytterligare notarie) erhölls sålunda allenast en arbetskraft (1 byrådirektör å kameralbyrån).

Vid 1914 års omorganisation förändrades den för de båda nyssnämnda byråerna gemensamma notariebefattningen till en sekreterarbefattning.

I sin förevarande skrivelse den 30 november 1916 anför nu järnvägsstyrelsen :

Det har visat sig, att arbetet å administrativa byrån och kameralbyrån under senare år alltmera stegrats. Att med fullt jämförbara siffror erhålla en tydlig bild av ökningen av dessa två byråers arbete från åren före omorganisationen 1908 till åren efter densamma är knappast möjligt, enär dels samtidigt med omorganisationen omläggning av diarieföringen ägde rum, dels tillika med tillämpning av grundsatsen, att intet ärende skulle avgöras av högre tjänsteställe än ärendets valör krävde, avgörande av ärenden av mera löpande natur förlädes till distriktsförvaltningarna och styrelsen fick att avgöra ärenden av mera betydande art eller principiell innebörd. Med fullt jämförbara siffror kan åter visas stegringen under den tid den nya omorganisationen omfattar, såsom följande från överrevisorernas berättelser hämtade tabell närmare angiver:

redan närmaste åren efter omorganisationen nödvändigt att förlägga tyngdpunkten av den för båda byråerna gemensamma sekreterarens arbete å kameralbyrån, medan till biträde å administrativa byrån extra arbetskrafter måst anlitas, och utvecklingen

*) Siffrorna för hela året 1916 äro enligt från järnvägsstyrelsen sedermera lämnat meddelande för administrativa byrån 670 och för kameralbyrån 2,278, tillhopa 2,948.

8 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

med ärendenas ökning har gått därhän, att sedan tvenne år tillbaka berörda tjänstemans tjänstgöring är helt förlagd till ku moral by rån. A administrativa byrån har åter — genom upprepade av distriktsförvaltningarna begärda distriktssekreterarförordnanden för administrativa byråns extra tjänstemän — växlande, jämförelsevis oprövade krafter måst tagas i anspråk till biträde åt byråchefen, vilken därvid mer än vederbort måst taga del i och kontrollera detaljer i arbetet. Detta har givetvis verkat hämmande för önskvärd snabb behandling av föreliggande ärenden och spörsmål.

I anledning av det anförda har i förevarande förslag upptagits en ny sekreterare, avsedd för administrativa byrån.

Departements- Av järnvägsstyrelsens redogörelse för stegringen av arbetet å adminiehefen. gtrativa byrån och kameralbyrån framgår, att denna stegring varit mycket ■ betydande efter den med 1908 års ingång genomförda omorganisationen av järnvägsförvaltningen. Till komplettering av styrelsens härutinnan lämnade uppgifter må här meddelas, att under det nyssnämnda år enligt överrevisorernas berättelse diarieförda ärenden för administrativa och kameralbvrån voro 272 respektive 431, motsvarande tal i medeltal för de tre sistförflutna åren utgjorde 561 respektive 1,708. Det synes mig ock uppenbart att, sedan sekreterarens verksamhet måst helt förläggas till kamerala byrån, den administrativa byråchefen, i saknad av ordinarie kvalificerad arbetskraft såsom biträde, fått mer än vederbort ägna sin tid åt kontroll av detaljer i arbetet. Detta har givetvis verkat menligt på handläggningen av administrativa byrån påvilande ärenden. Här må ock erinras, att till denna byrå, som huvudsakligen har att handlägga ärenden, som röra förvaltningen i allmänhet eller järnvägsstyrelsen i dess helhet, äro förlagda ärenden av ofta no g särdeles omfattande art. I sådant avseende tillåter jag mig omnämna tid efter annan föreliggande förslag till ändring i gällande nådiga instruktion för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar och de för dessa myndigheter utfärdade arbetsordningar, allmänna bestämmelser berörande personalen, de årligen återkommande förslagen till arvodes- och kostnadsstater, ärenden rörande inköp av enskild järnväg, såsom exempelvis förra året Mora—Vänerns järnväg, ävensom trafikering eller arrendering av enskild järnväg, ärenden rörande koncession å enskild järnväg, ärenden rörande föreliggande lagförslag på skilda områden med flera dylika ärenden av mera allmän natur.

Jag finner på grund av det anförda fullgiltiga skäl föreligga för att byråchefen å administrativa byrån må erhålla till biträde vid handläggningen av denna byrås mångskiftande allmänna ärenden en befattningshavare i sekreterares tjänstegrad och avlöningsvillkor.

2. En aktuarie Beträffande behovet av en aktuarie såsom biträde åt matematikern åTmatema- anfdr styrelsen i sin skrivelse den 30 november 1916 följande:

tikern.

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Dot svenska järnvägsväsendets utveckling har till ledning vid förvaltningen framkallat en ingående och synnerligen omfångsrik statistik över järnvägsväsendets mångskiftande förhållanden.

Allt efter som det statistiska materialet sväller ut, lämnar det ock ökade medel till mera djupgående beräkningar över förvaltningsåtgärdernas ekonomiska verkningar, t. ex. i inkomsthänseende för beräkning av taxeändringars betydelse, i utgiftshänseende för beräkning av möjliga besparingar. Redan för över tio år sedan framträdde behovet av en särskild tjänstemannabefattning med uppgift för innehavaren att utföra och leda, utredningar rörande järn vägsekonomiska förhållanden. En sådan ordinarie befattning, matematikerbefattningen, infördes genom 1907 års nådiga instruktion. I 1914 års nådiga instruktion, genom vilken befattningen flyttades från taxebyråerna till administrativa byrån, gavs åt densamma en centralare ställning och ökade arbetsuppgifter. Matematikerns åligganden, sådana de anges i nuvarande arbetsordning, äro:

»att tillhandagå styrelsen och dess byråer med utredningar rörande järnvägs- ■ekonomiska förhållanden ävensom matematiska utredningar av försäkringsteknisk och ■därmed jämförlig natur, och

att med uppmärksamhet följa företeelserna inom de järn vägsekonomiska områdena samt taga initiativ till och väcka förslag om sådana anordningar och förenklingar, som kunna åvägabringa besparingar eller eljest befinnas lämpliga.»

Efter den nya instruktionens ikraftträdande har åt innehavaren av matematikertjänsten uppdragits att verkställa ett större antal utredningar i statistiska och järn vägsekonomiska ärenden.

Till den första gruppen av ärenden höra bl. a. givna uppdrag att medverka vid omläggning av den officiella publikationen »allmän järn vägsstatistik» och av publikationen »statens järnvägars månadsstatistik, för tjänstebruk», ävensom att erganisera och genomföra en fortlöpande statistik över ett flertal för statsjärnvägarnas ekonomi viktiga förhållanden, såsom transporter av tjänstegods, lokomotivens användning m. m.

Till den andra ärendesgruppen höra bl. a. matematikern ålagda ekonomiska utredningar rörande statsjärnvägarnas beräkningsbara inkomster och utgifter under kommande år, rörande ifrågasatta taxeändringars inverkan såväl för staten som för enskilda järnvägar, rörande lokomotiv- och vagnbristen och därmed sammanhängande frågor samt rörande byggnad av nya bansträckor inom statsbanenätet eller beviljande av koncession för enskilda järnvägar.

För att biträda vid dessa utredningar har matematikern sedan början av år 1915 haft till sitt förfogande en personal av 6 å 7 tjänstemän, varibland en extra tjänsteman med universitetsutbildning inom den matematiska ämnesgruppen.

Någon minskning i matematikerns arbetsuppgifter torde icke vara att förvänta, fastmer är det vid inträdd trafikstegring att med säkerhet motse, att allt flera och ■allt mera komplicerade ekonomiska frågor av största räckvidd skola behöva utredas ur ekonomisk-statistisk synpunkt, innan styrelsens avgörande lämpligen bör träffas.

Styrelsen finner det därför med hänsyn till omfattningen och arten av matematikerns arbetsuppgifter, liksom ock med hänsyn till vikten av att en kompetent vikarie må finnas, då matematikern tages i anspråk för visst större utredningsarbete, angeläget, att en ny ordinarie befattning upprättas för en assistent till matematikern.

I förslaget har därför upptagits en aktuariebefattning såsom biträde åt matematikern med notaries avlöningsvillkor, för vilket biträde bör föreskrivas samma kompetensvillkor som för matematikern, eller högskoleexamen, i vilken matematik ingår som ämne.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 käft. (Nr 174.)

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Såsom av det nyss anförda framgår, bar, sedan matematikerbefattchefen. ningen år 1908 inrättades, hans verksamhetsområde utvidgats att omfatta statens järnvägar i dess helhet berörande ekonomiska frågor, under det verksamheten förut varit mera begränsad till taxefrågor och innehavaren av befattningen enligt 1907 års nådiga instruktion, såsom benämningen ock giver vid handen, varit avsedd att huvudsakligen vara ett sakkunnigt biträde åt järnvägsstyrelsen i spörsmål, där matematisk sakkunskap måste anlitas. De matematikern åliggande ökade arbetsuppgifterna hava. föranlett, att han alltsedan början av år 1915 måst biträdas av en extra mot särskilda avlöningsförmåner anställd person med den akademiska utbildning, som enligt instruktionen medför kompetens till matematikerbefattning.

Då det med statsjärnvägarnas alltjämt fortgående utveckling med säkerhet torde kunna motses, att allt derå och allt mera komplicerade järnvägsekonomiska frågor komma att kräva utredning ur ekonomiskstatistisk synpunkt, lär enligt min mening allt framgent behovet av ett biträde med högre fackutbildning till matematikern komma att föreligga. Det synes mig då vara av vikt, att ifrågavarande befattning ställes på ordinarie stat, så att kontinuitet erhålles och styrelsen icke genom täta personalombyten går miste om i järnvägsstatistiska frågor skolade krafter. Härmed vinnes ock den avsevärda förmånen, att vikarie för matematikern finnes vid förfall för denne tjänsteman eller då han, vilket allt oftare med verkets utveckling torde inträffa, måste tagas i anspråk för större uppgifter, som kräva hans arbetstid odelad.

3. Ändrad I samband härmed tillåter jag mig framhålla, att den benämning,,

för^matema- som för matematikern för närvarande finnes fastställd, ingalunda giver rtikernma det råtta uttrycket för hans verksamhet och tjänsteställning. Som följd av den ökning i hans tjänsteåligganden, som av förestående redogörelse framgår, torde han enligt gällande instruktion i tjänsteställning vara att jämställa med de honom för närvarande även i avlöningshänseende likställda byrådirektörerna i järnvägsstyrelsen. Jag finner mig därför, i enlighet med vad av generaldirektören och chefen för statens järnvägar ifrågasatts, böra i detta sammanhang föreslå, att ifrågavarande tjänstehavare tilldelas benämningen byrådirektör.

4. En aktuarie för statistiska kontoret.

Rörande den föreslagna aktuariebefattningen för statistiska kontoret innehåller järnvägsstyrelsens ifrågavarande skrivelse den 30 november 1916 följande:

11 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 174.

Det statistiska kontoret åliggande arbetet har under det sista decenniet i hög grad ökats. Järnvägsstyrelsens underdåniga berättelse om statens järnvägstrafik innefattade år 1904 29 spalter text och 1Ö9 sidor tabeller (4:o); år 1914 omfattade motsvarande publikation 86 spalter text och 236 sidor tabeller. Omfånget av allmän järnvägsstatistik var år 1903 9 spalter text och 90 sidor tabeller (4:o); 1912 års publikation inneslöt 78 spalter text och 301 sidor tabeller (4:o). För år 1913 utarbetades i avvaktan på förestående omorganisation en preliminär statistik för de enskilda järnvägarna, omfattande 172 sidor tabeller (8:o). Sedan järnvägsstyrelsen den 14 oktober 1914 beslutat ändring i uppställningen av allmän järnvägsstatistik, erhöll styrelsen på underdånig framställning tillstånd att utgiva 1913 års berättelse enligt i "huvudsak samma uppställning som tillämpats för den preliminära statistiken. Berättelsen för år 1914, varav första delen utkommit i preliminär avfattning, kommer att erhålla den uppställning, som fastställdes med ledning av avgivet kommittéutlåtande, och beräknas komma att omfatta cirka 100 sidor text och 500 sidor tabeller (4:o). De stora ökningarna i berättelsernas omfång härröra från den genomgripande omorganisation, som järn vägsstatistiken undergått åren 1905—1907 och 1915- 1916. Utom sagda publikationer utarbetas från och med år 1904 å kontoret årligen en -detaljerad redogörelse för godstrafiken å statens järnvägar, som emellertid icke varje dr tryckes, men som vid publicerande under senare år omfattat 165 sidor (4.o). Vidare sammanställas å kontoret dels manatliga järnvägsstatistiska meddelanden (ar 1915 239 sidor (8:o), varav 30 sidor text), dels månadsstatistik för tjänstebruk [år 1915 336 sidor (8:o)], vilka senare publikationer datera sig från åren 1912 respektive 1913. Månadsstatistiken har under år 1916 omlagts och utvidgats, så att den hädan- ■efter kommer att omfatta cirka 840 sidor (8:o) per år.

I samband med denna statistikens utveckling har personalen å det statistiska kontoret i hög grad ökats. Den ordinarie personalen utgjordes år 1906 utom föreståndaren av 4 bokhållare, 8 manliga och 3 kvinnliga kontorsskrivare samt en vaktmästare, inalles 16 personer. År 1916 omfattar kontorets ordinarie personalstat utom föreståndaren 2 förste bokhållare och 3 bokhållare, 14 manliga och 19 kvinnliga kontorsskrivare, 2 manliga kontorsbiträden samt 1 vaktmästare, inalles 42 personer, vartill komma 9 extra ordinarie eller extra tjänstemän.

Slutligen må nämnas, att kontoret i vida högre grad än förr anlitats för meddelande under hand av diverse statistiska upplysningar samt utförande av mer eller mindre omfattande statistiska utredningar av tillfällig karaktär.

Under denna starka utveckling har icke tillkommit någon ny ordinarie befattning, avsedd för person med högre statistisk utbildning, utan utövas ledareskapet dör statistiken enligt den ordinarie arvodesstaten av föreståndaren med biträde av förste bokhållare och bokhållare. I underdånigt utlåtande av den 12 mars 1907 i anledning av löneregleringskommitténs betänkande, däri inrättande av förste bokliållarbefattningar föreslagits, yttrade emellertid styrelsen, att den endast med tvekan ansåg kontorets behov av att erhålla befattningshavare, fullt kompetenta att närmast under föreståndaren utöva ledningen av olika delar av det vidlyftiga och maktpåliggande arbetet å kontoret, kunna tillgodoses genom de föreslagna förste bokhallarbefattningarna.

Vid en jämförelse mellan karaktären av de ledande befattningarna under respektive föreståndare vid å ena sidan statistiska centralbyrån och de statistiska bvråerna i kommerskollegium och socialstyrelsen och a andra sidan statistiska kontoret visar det sig, att förstnämnda verk av ifrågavarande befattningshavare kräva högre statistisk utbildning och att åt dem givits ställning av förste aktuarie eller

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Departements

chefen.

aktuarie. Någon tjänstegrad, likartad med det statistiska kontorets förste bokhållare, finnes icke. Går man till en jämförelse mellan arbetsledarförhållandena vid järnvägsstyrelsens statistiska kontor och vid annan mera omfattande förvaltningsstatistik, visar det sig, att vid generaltullstyrelsens statistiska kontor, som har att sammanställa månads- och årsuppgifter rörande rikets handel för vidare bearbetning och publicering genom kommerskollegium, utom förste aktuarien finnas för arbetsledningen 3 aktuarier, varvid personalen i övrigt (cirka 70 personer, varav flertalet manliga extra kammarskrivare, som avvakta annan anställning) står på extra stat, och att vid generalpoststyrelsen, vars statistik omfattar (år 1914) endast 273 sidor (8:o), finnes en förste aktuarie vid en personal i övrigt av endast 4 personer.

Järnvägsstatistiken, som har att allsidigt belysa det mångskiftande järnvägsväsendet, torde få anses vara av mera komplicerad natur än varje annan förvaltningsstatistik. På grund av det omfattande uppgiftsmaterialet blir statistiken lätt synnerligen dyrbar, såvida icke vid dess utarbetande förenklade räknemetoder i största möjliga utsträckning komma till användning och i övrigt en klok begränsning av det statistiska arbetet i detalj genomföres.

På anförda skäl har styrelsen ansett skäligt, att närmast under förste aktuarien och såsom närmaste man och ställföreträdare för denne bör vara inom kontoret anställd en tjänstehavare av aktuariegrad.

Närmast skulle det åligga honom att under förste aktuariens överinseende leda arbetet med uppgörande av allmän järn vägsstatistik.

Alltsedan omorganisationen av allmän järnvägsstatistik (från och med 1904 års berättelse) har närmaste ledningen av denna utövats av akademiskt utbildad extra tjänsteman. I tjänstehänseende underställda honom äro sex kontorsskrivare, varjämte som tillfälliga anlitats en å två personer med akademisk utbildning.

Till stöd för järnvägsstyrelsens hemställan om en aktuariebefattning å statistiska kontoret har, såsom av det anförda framgår, åberopats dels nödvändigheten av att såsom förste aktuariens närmaste man och ställföreträdare anställes en tjänsteman med akademisk utbildning, dels ock särskilt behovet av att erhålla en ordinarie, kvalificerad ledare av arbetena med utarbetande av allmän järnvägsstatistik, varmed även järnvägsstatistiska meddelanden sammanhöra.

De stora krav på statistiskt och järnvägsekonomiskt omdöme, som måste ställas på ledaren av allmän järnvägsstatistik, vars primäruppgifter på grund av oregelbundenheter i bokföringen för de olika enskilda järnvägarna m. m. äro sinsemellan ytterst olikartade, hava alltsedan år 1904 nödgat järnvägsstyrelsen att för ledningen av nämnda arbeten anställa en — stundom två — akademiskt utbildade extra ordinarie tjänstemän. Saknaden av ordinarie befattning har emellertid helt naturligt framtvungit upprepade ombyten av ledare, något som givetvis menligt inverkat på arbetets lugna utveckling. Då erfarenheten sålunda under mer än tio år visat nödvändigheten av att nämnda arbeten ledas av akademiskt utbildad tjänsteman och det ej kan vara lämpligt, att denne förblir i avsaknad av ordinarie anställning, synes mig styrelsens

13 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

hemställan om denna nya tjänstebefattning vara starkt motiverad. En jämförelse med andra statens verk, där statistik utarbetas, finner jag ock, i likhet med järnvägsstyrelsen, giva vid handen, att icke vid något av dessa verk den kvalificerade arbetsledningen är relativt så fåtalig som å järnvägsstyrelsens statistiska kontor. Järnvägsstatistiken är dock av särdeles komplicerad natur, och det måste anses vara ett viktigt intresse även ur besparingssynpunkt, att genom direktiv från arbetsledningens sida dess utarbetande sker efter teoretiskt och praktiskt riktiga grunder. En betydligt ökad garanti för att så blir fallet erhåller man givetvis, om den högre kvalificerade arbetsledningen vid statistiska kontoret förstärkes på av styrelsen föreslaget sätt eller genom uppförande av en aktuariebefattning för detta kontor å ordinarie stat. Jag tillstyrker därför styrelsens förslag härutinnan.

Till förstärkning av den ordinarie arbetskraften å banbyrån föreslår järnvägsstyrelsen inrättande av en byråingenjörsbefattning av l:a klass samt två byråingenjörsbefattningar av 2:a klass. Till stöd för behovet av eu byråingenjörsbefattning av l:a klass anför styrelsen:

En betydelsefull grupp av ärenden å banbyrån innefattar frågor rörande konstruktioner, som hava avseende å spåröverbyggnader, nämligen utarbetandet av lämpliga konstruktioner för till spåröverbyggnaden hörande delar, såsom räler och spårväxlar med tillhörande detaljer, samt utförandet av härför nödvändiga utredningar och undersökningar. Denna gren av konstruktionsarbetet inom järnvägsstyrelsen är av särdeles stor betydelse och kräver en högskolebildad person, som odelat kan ägna sin tid häråt. Det bör nämligen bemärkas, att denna konstruktionsdetalj står i synnerligen intimt samband med trafiksäkerheten liksom med underhållet av, förutom själva spåröverbyggnaden, i ännu högre grad den rullande materielen. Den hastighet, varmed vissa tåg numera framföras genom en del stationer, eller full linjehastighet av tillsvidare 90 km. i timmen, nödvändiggör den största uppmärksamhet beträffande konstruktionen av de växlar, vilka därvid passeras. Förutom den synpunkten, att de erhålla den kraftigaste och ändamålsenligaste konstruktionen, så att, försåvitt i mänsklig förmåga står, möjlighet till urspåring i desamma är utesluten, tillkommer, att konstruktionen bör så utföras, att den rullande materielen i minsta mån påfrestas. Tager man härjämte hänsyn till växelkonstruktionernas anpassande till möjligheten att lämpa spåranordningarna å bangård på förmånligaste sätt genom särskilda konstruktioner av växlar med svaga växelkurvor i spår, där hastigt gående tåg framföras, eller av växlar med skarpare korsningar i spårknippen avsedda för uppställning och rangering eller dylikt för utnyttjande i möjligaste mån av tillgängligt utrymme, vartill kommer att specialkonstruktioner erfordras i en hel del fall med hänsyn till för viss plats lämpad spåranordning m. m. dylikt, torde otvetydigt framgå det stora behovet av en dylik person inom styrelsen. Denna kommer även att åläggas att med uppmärksamhet följa den snabba utvecklingen inom detta arbetsområde, som utomlands gör sig gällande. Rön, som på området göras, kunna nämligen^ hava nog så genomgripande inflytande ej mindre som led i styrelsens allt fortgående strävanden att främja trafiksäkerheten å statsbanorna, än även på möjlig-

Banbyr&n. 5. En byråingenjör av l:a klass.

14 Departements-

chefen.

6. Två byråingenjörer av 2:a klass.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

heten för styrelsen att hålla kostnaderna för underhållet av bana och rullande materiel inom måttliga gränser.

En sådan expert, för vilken arvodet icke kan sättas lägre än för byråingenjör av l:a klass, såvida styrelsen vill påräkna en för tjänsten kvalificerad person, anser styrelsen därför icke kunna undvaras inom centralförvaltningen för ett så betydande järnvägsnät, som statsbanorna numera bilda. Arbetet kan icke heller med fördel uppdragas åt någon av byråns övriga byråingenjörer av l:a klass, då dessas arbetskrafter äro fullt utnyttjade för beredningen av byrån i övrigt tillkommande ärenden.

I förevarande förslag har av anförda skäl upptagits en byråingenjör av l:a klass, avsedd för banbyrån.

De av järnvägsstyrelsen anförda skälen för inrättande av en byråingenjörsbefattning av l:a klass å banbyrån för handhavandet av konstruktionsarbetet beträffande räler och spårväxlar med tillhörande detaljer finner jag fullt bärande. Det synes mig nämligen vara uppenbart, att denna konstruktionsgren är av utomordentligt stor betydelse för trafiksäkerhetens vederbörliga tillgodoseende ävensom att lämpliga konstruktioner härutinnan i mycket hög grad inverka minskande på förslitningen av den rullande materielen genom att denna materiels jämna gång vid numera förekommande stora hastigheter i växlar och korsningar blir vederbörligen tillgodosedd.

Jag ber tillika få bringa i erinran, att 1912 års järnvägskommission angående trafiksäkerheten i sitt betänkande även ägnat fragan om växlar och korsningar särskild uppmärksamhet. Kommissionen anför sålunda, bland annat, följande:

De punkter på ett tågspår, där växlar med tillhörande anordningar äro inlagda, äro givetvis alltid i viss mån mera ömtåliga och i avseende pa trafiksäkerheten mindre pålitliga än spåret i övrigt. Höga fordringar måste därför ställas på växlarna, och deras hållbarhet måste vara mycket stor. Särskilt stark är påfrestningen i växlar, som passeras av tåg med mycket stor hastighet. Det är därför av synnerlig vikt, att framför allt växlar i huvudtågväg äro av bästa konstruktion och förfärdigade av yppersta material.

På grund av vad i ämnet anförts och med hänsyn till vikten av ätt en särskilt kvalificerad person får odelat ägna sin tid åt handläggningen och studiet av hithörande frågor, biträder jag styrelsens ifrågavarande framställning.

Vidkommande de två nya byråingenjörerna av 2:a klass å banbyrån avser järnvägsstyrelsen den ene såsom medhjälpare åt byråchefens närmaste man och ställföreträdare, medan den andre skulle bliva medhjälpare åt arkitekten. Styrelsen anför härom:

Med 1907 års nådiga avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar tillfördes styrelsen tjänstemannakategorien byråingenjör av 2:a klass. Av i detta

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

avlöningsreglemente upptagna sex sådana befattningshavare voro två avsedda för den dåvarande bankonstruktionsbyrån, numera inordnad under banbyrån, och do övriga för maskinbyrån, maskininspektionsbyrån och förrådsbyrån. A banbyrån ökades däremot icke do överordnade funktionärernas antal med hänsyn därtill, att en del ärenden samtidigt utflyttades från styrelsen till distriktsförvaltningarnas handläggning.

Det dröjde dock icke längre än till år 1911, förrän till banbyrån för förstärkning av byråns tekniska arbetskrafter måste inkallas en baningenjör av 2:a klass.

Om det även icke ur antalet å byrån diarieförda ärenden, eller 587 år 1908, 602 år 1911 och 676 år 1915, kan utläsas någon avsevärdare anhopning av ärenden å banbyrån, har dennas arbetsbörda i alla händelser icke, på sätt år 1907 förmodades, lättats utan tvärtom varit stadd i en jämn ökning sedan detta år, då byråns, med undantag av den i år tillkomne lantmätaren, ännu bestående personaluppsättning bestämdes.

Då styrelsen emellertid anser det mindre lämpligt att på sätt här skett allt fortfarande fylla ett permanent behov av arbetskraft genom tillfälliga beordringar, hemställer styrelsen, att å banbyrån måtte få anställas ytterligare en byråingenjör av 2:a klass för övertagande av de göromål, som plägat uppdragas till nyssnämnde baningenjör.

Arkitekten, som inom sitt område jämväl biträder å byggnadsbyrån, åligger att uppgöra ritningar samt material- och entreprenad förslag till nya husbyggnader ej blott vid de trafikerade statsbanorna utan även vid nya statsbaneanläggningar, samt till förändringar av befintliga byggnader, ävensom att företaga inspektionsresor till orter, där byggnadsföretag pågå eller planeras.

Den oavbrutna trafikökningen har i synnerhet under de senare åren framtvingat en mängd nybyggnader, utvidgningar och förändringar av statsbanornas mångahanda anläggningar, och ytterligare ny- och omdaningsarbeten torde komma att i mycket stor utsträckning erfordras för trafikens nöjaktiga besörjande. Dessa arbeten avse icke blott betydande bangårdsutvidgningar, dubbelspårsanläggningar, förstärkningar av spåröverbyggnaden m. m., utan även avsevärda husbyggnadsarbeten, såsom ny- och ombyggnader av stationshus, uppförande av expeditionsbyggnader, utvidgningar och flyttningar av verkstadsanläggningår, uppförande av boställshus för personalen m. fl. oundgängliga arbeten.

Redan nu har arkitekten tidtals varit så överhopad med arbeten, att det icke kunnat undvikas, att husbyggnadsföretag en och annan gång icke kunnat igångsättas vid därför avsedd tidpunkt eller att byggnadarbete måst bedrivas med mindre skyndsamhet än som varit önskligt. Till ledning vid bedömandet av denna arbetsbörda tillåter sig styrelsen meddela, att år 1911 utgåvos inemot 1,600,000 kronor för husbyggnadsarbeten — kostnaderna för underhåll av byggnader häri icke inräknade — enbart vid de trafikerade statsbanorna. År 1914 voro motsvarande utgifter uppe i nära 2,400,000 kronor, och för de närmaste åren torde utgifterna för husbyggnadsarbeten komma att uppgå till mycket avsevärda belopp.

Har sålunda redan förelegat behov för arkitekten av en kvalificerad medhjälpare, framstår detta behov nu såsom oavvisligt.

År 1906 voro fem biträden anställda å arkitektkontoret, för närvarande sysselsättas icke mindre än elva. Arkitekten kan icke medhinna att själv i detalj leda arbetet å kontoret och samtidigt såsom den specielle fackmannen ägna de från kontoret utgående förslagen den från arkitektsynpukt erforderliga omvårdnaden, än mindre blir någon avsevärd tid honom övrig för lösande av nya, krävande arkitektoniska uppgifter. Styrelsen har därför också nödgats att tid efter annan medgiva

16 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

arkitekten en viss lättnad från de dagliga bestyren med övervakandet och ledandet av arbetet å kontoret för att sätta honom i tillfälle att odelat få ägna sig åt projekt av särskilt stor omfattning. Styrelsen tillåter sig i detta sammanhang nämna endast ett sådant arbete, nämligen ombyggnaden av stationshuset i Malmö. Problemlösningen blir i detta och liknande fall så mycket svårare som arkitekten samtidigt som han har att taga hänsyn till att största möjliga sparsamhet iakttages med statsverkets medel även bör se till att byggnadsarbetet sedermera kan utföras utan störande inverkningar å den pågående trafiken. Andra krävande uppgifter förestå honom, såsom nya stationshusbyggnader i Stockholm, Göteborg m. fl. platser, och skulle i något fall anses lämpligt att utlysa till allmän tävlan om förslag till någon större byggnad, torde statens järnvägars arkitekt i alla händelser såsom expert på för järn vägsändamål avsedda byggnader komma att påläggas ett drygt arbete för förslagens granskning.

En ny tjänst å banbyrån är därför erforderlig. Styrelsen anser sig dock icke böra för närvarande ifrågasätta en byråingenjörsbefattning av l:a klass, utan vill för fjällande av det föreliggande behovet inskränka sig till att hemställa om en byråingenjörsbefattning av 2:a klass.

Styrelsen anser sig i detta sammanhang böra såsom sin mening uttala, att ett eventuellt upprättande av en föreslagen ny »Byggnadsstyrelse» icke kommer att avlyfta någon del av det arbete, som nu påvilar arkitekten, enär det ifrågasatta samarbetet med nämnda byggnadsstyrelse är av en sådan natur, att det med största sannolikhet i stället kommer att öka arbetet inom banbyråns arkitektavdelning, ett förhållande sålunda, som icke minskar behovet av inrättandet av nu föreslagna tjänst därstädes.

Från och med år 1915 eller det år, då till banbyrån även hänfördes bankonstrnktionsärenden, åligger banbyrån enligt gällande instruktion handläggningen av ärenden rörande följande ämnen: förvaltningen av och hushållningen inom bantjänsten; personalens vid banavdelningen utbildning och tjänstgöring; bevakningen av banan; underhållet av banan med därtill hörande byggnader och anläggningar; vården av statens järnvägars fasta egendom i övrigt; konstruktion, kontroll och leveransbesiktning av broar, spåröverbyggnad, större husbyggnader samt signal- och säkerhetsanordningar m. m. samt utförandet av nya byggnader och anläggningar vid de trafikerade järnvägarna, allt i den mån dessa ärenden icke tillhöra byggnadsbyråns, maskinbyråns eller elektrotekniska byråns handläggning.

Till banbyråns verksamhetsområde äro vidare från ingången av år 1917 från förrådsbyrån överflyttade ärenden rörande upphandling av överbyggnader till broar samt av apparater för signal- och säkerhetsanordningar.

Rörande ordnandet av arbetet inom byrån har jag inhämtat, att arkitekten, de å byrån anställda tre byråingenjörerna av l:a klass och lantmätaren förestå var sin avdelning och därmed handlägga var sin grupp av ärenden inom byrån. Såsom medhjälpare vid ledandet av arbetet inom avdelningen erhöllo två av förenämnda gruppföreståndare, nämligen de båda byråingenjörema av l:a klass, som handlägga,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

den ene ärenden rörande konstruktioner och arbeten i järn och betong samt den andre ärenden rörande signal- och säkerhetsanordningar, redan vid styrelsens omorganisation år 1908 var sin byråingenjör av 2:a klass. Det ansågs nämligen nödvändigt, att, förutom gruppföreståndaren, funnes åtminstone en tjänsteman, av vilken fordrades högre teknisk examen vid svenskt eller främmande läroverk.

Järnvägsstyrelsen hemställer nu, att till två av de övriga gruppföreståndarnas förfogande, nämligen arkitektens och den byråingenjörs av l:a klass å byrån, som handlägger ärenden rörande administrativa och kamerala frågor samt tekniska ärenden, i den mån dessa icke tillhöra någon av de övriga ärendesgrupperna inom byrån, måtte ställas med högskolekompetens utrustade byråingenjörer av 2:a klass.

Vad arkitekten beträffar, synes mig styrelsen till fullo hava påvisat behovet av att denne tjänsteman i nödig omfattning befrias från övervakandet av det dagliga arbetet å sin avdelning för att bliva i tillfälle att i större utsträckning än vad nu varit möjligt ägna sina krafter åt skapande uppgifter inom den i och med statsbanornas utveckling allt mer ökade byggnadsverksamheten vid statens järnvägar. Jag delar även den mening, styrelsen i sin framställning uttalat, att en eventuell'omorganisation av överintendentsämbetet icke torde få något som helst inflytande på ifrågavarande anordning, då statens järnvägar med säkerhet även framgent lära vara i behov av en arkitektsavdelning med för sina uppgifter väl kvalificerade tjänstemän, även om denna avdelning i vissa frågor skulle komma att få samverka med den ifrågasatta nya byggnadsstyrelsen. Jag tillstyrker alltså inrättandet av den för lättande av arkitektens arbetsbörda ifrågasatta nya byråingenjörsbefattningen av 2:a klass.

Enligt för järnvägsstyrelsen gällande arbetsordning ledes och övervakas arbetet inom varje byrå av, jämte byråchefen, en dennes närmaste man och ställföreträdare. Uppdraget att vara byråchefens närmaste man och ställföreträdare å banbyrån är anförtrott den byråingenjör av l:a klass å byrån, som handlägger ärenden rörande administrativa och kamerala frågor samt tekniska ärenden, i den mån dessa icke tillhöra arkitekten, lantmätaren eller annan byråingenjör av l:a klass. I sådan egenskap tillkommer honom att övervaka, att samtliga byrån tillhörande ärenden beredas med all möjlig skyndsamhet samt att uppgifter m. m., vilka skola utgå från byrån, bliva expedierade inom föreskrivna tider. Denne byråingenjör av l:a klass är således tilldelat ett arbete, från vilket övriga motsvarande tjänstemän inom byrån äro befriade. Då de tekniska frågor, som tillkomma denne tjänsteman att bereda, med statsbanenätets utsträckning alltmer hopat sig, har det emellertid, såsom

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 höft. (Nr 174.) 3

18 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Byggnads-

byrån.

7. Förändrad benämning för överingenjörsassistenterna.

framgår av järnvägsstyrelsens framställning, sedan derå år tillbaka befunnits nödvändigt för honom att till hjälp vid behandling av sistnämnda frågor — i likhet med arkitekten och övriga byråingenjörer av l:a klass å byrån — hava en kvalificerad arbetskraft till sitt förfogande, varför en baningenjör av 2:a klass från linjen under längre tid varit inbeordrad till sådan tjänstgöring. Erfarenheten har sålunda visat, att här föreligger ett konstant behov av ökad kvalificerad arbetskraft, ett behov, som icke lär komma att upphöra, särskilt om man beaktar omfånget av de nyanläggningar, som planlagts och delvis beslutats och vilka beröra banbyråns arbetsområde. Jag har därför icke heller något att erinra mot järnvägsstyrelsens framställning i denna del.

Innan jag redogör för styrelsens hemställan om inrättande av en ombudsmansbefattning å byggnadsbyrån, ber jag få till behandling upptaga väckt fråga om ändrad benämning för de två överingenjörsassistenterna å nämnda byrå.

I en den 17 april 1916 avlåten proposition föreslog Kungl. Maj:t riksdagen, bland annat, att å ordinarie stat uppföra vissa befattningar inom byggnadsbyräns nybyggnadsavdelning. Sålunda skulle den då å extra stat uppförda byrådirektörsbefattningen å nämnda avdelning överflyttas å ordinarie stat med samma avlöningsförmåner som voro bestämda för de redan å ordinarie stat befintliga byrådirektörerna å byggnadsbyråns bangårdsavdelning samt å elektrotekniska och maskinbyråerna, d. v. s. arvode av 4,800—5,700 kronor, vartill komme ersättning för bostad och bränsle med 1,800 kronor. Järnvägsstyrelsen hade emellertid i den framställning, som låg till grund för den kungl. propositionen, föreslagit en höjning av arvodet för samtliga byrådirektörer i styrelsen till 5,400—6,300 kronor. Detta förslag fann Kungl. Maj:t, i enlighet med min hemställan, ej skäl att biträda. I anledning av en inom riksdagen väckt motion beslöt riksdagen emellertid, att de båda byrådirektörerna å byggnadsbyrån skulle erhålla byråchefs avlöning. Till grund för detta riksdagens beslut låg huvudsakligen den omständigheten, att ifrågavarande byrådirektörer såsom föreståndare för var sin avdelning inom byggnadsbyrån i vissa hänseenden intoge en annan ställning i organisationen än övriga byrådirektörer. För att tydligt markera den ställning, som avdelningscheferna för byggnadsbyrån intoge, ansåg riksdagen lämpligt att giva dem annan benämning än byrådirektör, i vilket avseende riksdagen upptog benämningen överingenjörsassistent.

På sätt av ifrågavarande befattningshavare hos generaldirektören och chefen för järnvägsstyrelsen framhållits, torde det emellertid ej kunna

19 Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

lörnekas, att den sålunda antagna benämningen mindre väl lämpar sig lör praktiskt bruk. Å andra sidan torde dessa befattningshavare, som äro avdelningschefer å eu och samma byrå, ej böra tilldelas benämningen byråchefer. På grund härav anser jag lämpligast, att de fortfarande bibehållas vid benämningen byrådirektörer, därvid emellertid, för att markera deras olika ställning i avlöningshänseende i jämförelse med övriga byrådirektörer i styrelsen, den fullständiga benämningen torde böra upptagas till »byrådirektör och överingenjörsassistent». Enligt vad jag förvissat mig om, biträdes denna min uppfattning av generaldirektören och chefen för järnvägsstyrelsen.

Jag övergår därefter till styrelsens framställning om inrättande av en ombudsmansbefattning å byggnadsbyrån; och ber jag därvid till en början få lämna en kort redogörelse för huru de juridiska och administrativa ärendena, handlagts å denna byrå alltsedan tiden för 1914 års omorganisation.

Före år 1915 voro å den då på extra stat uppförda byggnadsbyrån anställda en byrådirektör och en notarie för handläggning av administrativa ärenden av angivna beskaffenhet.

Enligt det omorganisationsförslag, som järnvägsstyrelsen framlade i underdånig skrivelse den 5 februari 1914, skulle den förutvarande bangårdsbyrån inordnas i byggnadsbyrån, vilken samtidigt skulle uppföras å ordinarie stat. Till byggnadsbyrån skulle även överflyttas en del ärenden, som förut tillkommit banbyrån, såsom dubbelspårsanläggningar och andra större arbeten vid den färdiga banan.

Beträffande den å byggnadsbyrån anställda byrådirektören för administrativa ärenden yttrade styrelsen i skrivelsen den 5 februari 1914, att denne vid bifall till det framlagda omorganisationsförslaget icke vidare syntes behöva bibehållas i denna egenskap. En del av de göromål, som det förut tillhörde honom att bereda och föredraga inför överingenjören, borde nämligen, i händelse byggnadsbyrån sattes på ordinarie stat, komma att, enligt gällande instruktion och arbetsordning för järnvägsstyrelsen, överflyttas till annan byrå. Sålunda syntes det bliva kameralbyrån, som under angivna förutsättning skulle komma att handlägga frågor om pension till arbetare och övrig personal vid statens järnvägsbyggnader ävensom de vid granskning av statens järnvägsbyggnaders räkenskaper framställda revisionsanmärkningarna; och likaledes syntes det enligt instruktionen tillkomma styrelsens ombudsman att utföra och bevaka styrelsens talan i de rättegångsärenden, som berörde statens järnvägsbyggnader. Det läte sig dock icke göra att alldeles slopa ifrågava-

8. En ombudsman.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

rande befattning. Utom de rent tekniska ärenden, som det skalle tillhöra de båda avdelningscheferna å byggnadsbyrån att envar inom sitt område handhava, förekomme å byrån på grand av den direkt i byggnadsarbetet ingripande verksamheten en del ärenden av mera kameral och juridisk natur, som rörde byråns verksamhet i dess helhet och därför icke lämpligen borde eller kunde behandlas av vederbörande avdelningschef, enbart i vad hans avdelning vidkomme. Dit hörde exempelvis en del personalfrågor, bokförings- och registreringsärenden samt frågor om byggnadscentralförrådet, arbetarmatrikeln m. in. Vidare kunde erinras om sådana ärenden rörande jordförvärv och jordbyten samt försäljning av fast egendom, varmed byggnadsbyrån hade att taga befattning och vilka i många fall vore av mycket omfattande beskaffenhet. Den principen måste nämligen även här följas, liksom vad beträffade den tekniska deleu av byråns verksamhet, att byggnadsbyrån först efter färdigt resultat överlämnade nyanläggningarna till drift och handhavande av järnvägs förvaltningens därför avsedda organ, och markförvärvsfrågorna borde därför vara av byggnadsbyrån fullt klarställda, innan de förvärvade områdena överlämnades till disposition av samma organ. Det kunde vidare antagas, att dessa senare ärenden efter tidpunkten för bangårdsbyråns sammanslagning med byggnad sbyrån snarare komme att till- än avtaga i antal och betydenhet. Vid sådant förhållande syntes det nödvändigt, att erforderligt biträde bereddes överingenjören vid handläggning av dessa och andra liknande frågor. Det syntes därför lämpligt att i stället för den dåvarande administrativa byrådirektören å byggnadsbyrån anställa en tjänsteman med åliggande att biträda överingenjören vid handläggning av ärenden av ovan angivna art, ävensom att leda och övervaka de kamerala göromålen å byggnadsbyrån.

Denna tjänsteman, som, för att rätt fylla sin uppgift, måste äga både teoretisk och praktisk juridisk utbildning, syntes, med hänsyn såväl till arten av de åligganden, som skulle tillhöra honom, som ock till hans förmansställning i förhållande till byggnadsbyråns ej tekniska befattningshavare, böra i tjänste- och avlöningshänseende jämställas med den kategori av tjänstemän, till vilken styrelsen föreslagit att ombudsmannen skulle uppflyttas. Då denna tjänsteman skulle i huvudsak övertaga den förutvarande notariens åligganden, skulle en tjänsteman i notarieställning ej vidare erfordras å byggnadsbyrån. Tjänstemannen ifråga borde benämnas sekreterare och ombudsman.

För denne tjänsteman föreslog styrelsen samma lönevillkor som för ombudsmannen, vilket motiverades med hans likartade verksamhet och utbildning samt hans ställning såsom handläggande direkt under överingenjören byggnadsbyråns kamerala och administrativa ärenden.

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 174. 21

Järnvägsstyrelsens förslag om byggnadsbyråns uppförande å ordinarie stat blev av skäl, för vilka jag icke här torde behöva redogöra, ej genomfört vid 1914 års riksdag. Emellertid inflyttades bangårdsbyrån i byggnadsbyrån, varjämte till sistnämnda byrå jämväl överflyttades de förut berörda ärendena från banbyrån. Vid behandling av styselsens förslag att omändra byrådirektörsbefattningen å byggnadsbyrån till en sekreterar- och ombudsmanstjänst med byrådirektörs avlöning framhöll jag för Kungl. Maj:t, att berörda förslag syntes mig innebära vissa avlöningstekniska olägenheter. Det föreföll mig därför lämpligare, att ifrågavarande tjänsteman benämndes enbart sekreterare, allra helst en stor del av de förut å byggnadsbyrån förekommande rent juridiska ärendena, enligt vad järnvägsstyrelsen föreslagit, skulle överflyttas till administrativa byrån. Arvodet borde sättas lika med övriga sekreterares.

Kungl. Maj:ts i enlighet med mitt sålunda gjorda uttalande avgivna förslag i ämnet bifölls sedermera av riksdagen.

1 underdånig skrivelse den 27 oktober 1915 angående byggnadsbyråns uppförande å ordinarie stat m. m. framställde järnvägsstyrelsen förslag, att sekreteraren å byggnadsbyrån skulle erhålla samma avlöning som styrelsens ombudsman samt benämnas sekreterare och ombudsman. Styrelsen anförde härför i huvudsak samma skäl som år 1914. Särskilt underströk styrelsen att, även om byggnadsbyrån berörande pensions-, revisions- och rättegångsärenden handlades centralt inom annan byrå, till denne sekreterares och ombudsmans handläggning förekomme ärenden, bland annat, rörande'jordförvärv och jord byten samt försäljning av fast egendom, i många fall av mycket omfattande beskaffenhet.

Vid förslagets behandling i statsrådet den 17 april 1916 fann jag mig, i likhet med år 1914, icke kunna biträda förslaget och detta huvudsakligen av motsvarande avlöningstekniska skäl, som enligt min mening talade mot av styrelsen ifrågasatt löneförhöjning till byråingenjörer av l:a klass. En dylik höjning av lönerna för innehavarna av de tekniska tjänsterna närmast under byråcheferna komme att medföra en viss olikformighet i löneskalan, som kunde befaras verka mindre lyckligt gent emot andra kategorier tjänstemän och därför måhända i fråga om samarbetet inom verket skulle kunna medföra olägenheter. Det syntes mig vidare kunna ifrågasättas, huruvida icke — trots det att med överflyttandet till byggnadsbyrån av vissa förut på banbyrån vilande byggnadsarbeten stora markförvärvs- och andra äganderättsfrågor utan gensaga tillkommit — efter 1914 års organisation sändring från handläggning på byggnadsbyrån ändock utbrutits administrativa, kamerala och i viss mån även rent juridiska ärenden i sådan omfattning, att för

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

liandhavandet av de å nämnda byrå fortfarande förekommande ärenden av antydd art knappast torde krävas en befattningshavare med byrådirektörs avlöning. Icke keller syntes mig tillräckligt bärande skäl finnas för att giva ifrågavarande befattning å byggnadsbyrån en högre plats å löneskalan än de med densamma i avlöningshänseende likställda sekreterar- och ombudsmanstjänsterna vid distrikten.

Det av mig i anslutning till min sålunda angivna uppfattning framlagda förslaget att i samband med byggnadsbyråns uppförande å ordinarie stat för denna byrås del endast upptaga en sekreterarbefattning med avlöningsförmåner lika med övriga tjänstemän av denna kategori vann Kungl. Maj:ts och sedermera även riksdagens godkännande.

Jag ber nu få redogöra för vad järnvägsstyrelsen i sin skrivelse den 30 november 1916 anför i ämnet. Styrelsen yttrar:

Det administrativa och juridiska arbetet å byggnadsbyrån har på senaste tiden tillväxt i en omfattning, som man år 1914 icke ansåg sig kunna antaga. Förstärkning av den för dessa göromål avsedda personalen har därför visat sig vara oundgängligen nödvändig.

Jämlikt den för järnvägsstyrelsen gällande arbetsordning har sekreteraren å byggnadsbyrån att enligt överingenjörens närmare bestämmelser antingen själv handlägga eller biträda byrådirektörerna vid handläggning av ärenden rörande:

1) jordförvärv samt jordbyten eller försäljning av fast egendom vid statens j ärn vägsbyggnader;

2) bestämmelser beträffande avlönings- och andra förhållanden för arbetare vid statens järnvägsbyggnader;

3) avlöning under tjänstledighet;

4) extra ersättningar, såsom för förflyttning m. m. till personalen vid nya statsbanebyggnader;

5) ärenden i allmänhet av administrativ eller kameral natur berörande statens järnvägsbyggnader, som icke enligt arbetsordningen handläggas å annan byrå.

Den överflyttning till byggnadsbyrån från banbyrån av ledningen av dubbelspårsanläggningar och andra större arbeten vid den färdiga banan, vilken skett med 1915 års ingång, har medfört, att ärendena angående markförvärv och vad därmed sammanhänger kommit att kräva en allt större del av sekreterarens å byggnadsbyrån arbetstid. Detta beror delvis därpå, att en centralisering av markförvärvsfrågorna vidtagits i syfte att vinna en snabbare och mera enhetlig behandling av dessa frågor. Arbetsökning har ock inträtt därigenom, att det befunnits lämpligt, att sekreteraren, som har att ombesörja lagfart å mark för nya banor, vilken förvärvats genom vederbörande landstings försorg, redan vid expropriationsförfarandet och de markförvärvet eljest förberedande åtgärderna bevakar statens järnvägars rätt och intressen.

Bangårdsbyråns inflyttande i byggnadsbyrån har även i hög grad ökat det administrativa och juridiska arbetet å sistnämnda byrå. För genomförandet av de på senare tid i allt större omfattning bedrivna bangårdsombyggnaderna kräves i allmänhet förvärvande av mark. De underhandlingar, som i sådant syfte inletts med kommuner, enskilda järnvägsbolag m. fl., hava emellertid, då sekreteraren varit upptagen av andra honom åliggande göromål, till stor del måst utföras av chefen för bangårdsavdelningen utan juridiskt biträde, på grund varav den juridiska prövningen väsent-

23 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

ligen blivit uppskjuten till slutbehandlingen av dessa ärenden. Med hänsyn till den stora betydelsen av att handläggningen av dessa frågor, som ofta röra sig om betydande värden, skötes på bästa möjliga sätt, bör redan från början juridiskt skolad arbetskraft stå till förfogande vid underhandlingarnas inledande och fortsatta bedrivande.

Att stort behov av ökad arbetskraft för handläggning av administrativa och juridiska ärenden å byggnadsbyrån förefinnes, torde av det föregående hava inhämtats.

Framhållas bör emellertid ock, att den bortflyttning till andra byråer av göromål, som tidigare påvilat byggnadsbyrån, så gott som uteslutande avsett mindre ärenden, vilkas handläggning kräver mindre tid, medan däremot de mera betydande ärendena kvarstannat å byggnadsbyrån.

Behovet av ytterligare arbetskraft å byggnadsbyrån för handläggning av administrativa och juridiska göromål kan ej tillgodoses utan att en ny tjänsteman anställes å byran. I samband härmed bör en arbetsfördelning mellan den nuvarande sekreteraren och den nya tjänstemannen äga rum på sådant sätt, att åt den senare uppdrages att såsom ombudsman handlägga å byggnadsbyrån förekommande ärenden av juridisk och administrativ natur, medan de egentliga sekreterargöromålen åläggas den nu befintliga befattningshavaren.

Den nya ombudsmannen skulle från nuvarande sekreteraren övertaga jordförvärvsärendena, som äro av rent juridisk art. Dessa ärenden, vilkas tillväxt ovan påvisats, skulle komma att utgöra huvudparten av ombudsmannens göromål. Vidare bör ombudsmannen biträda vid underhandlingarna i bangårdsfrågor samt utföra de rättegångar, som med anledning härav kunna uppkomma. Nu berörda åligganden komma med säkerhet att helt taga i anspråk ombudsmannens tid.

Sekreteraren skulle handlägga övriga å byggnadsbyrån förekommande ärenden av administrativ och kameral art, såsom uppsättning av skrivelser, beredning av instruktions-, personal- och arbetsfrågor m. m. Man måste emellertid räkna med, att jämväl denne tjänsteman behöver anlitas för bedrivande av de i regel synnerligen tidskrävande underhandlingarna i bangårdsfrågor och vad därmed äger samband, då det måste förutsättas, att ombudsmannen, som i stor utsträckning måste vistas å tjänsteresor, ej kan medhinna samtliga honom åliggande göromål. Att jämväl sekreterarens arbetskraft kommer att i full utsträckning tagas i anspråk, därom lider intet tvivel.

Det torde i detta sammanhang böra påpekas, att omfattningen av arbetet å byggnadsbyrån under de senaste åren föranlett en uppdelning av sekreterargöromålen såtillvida, att sekreteraren huvudsakligen ägnat sig åt de rent juridiska uppgifterna, medan för utförandet av de egentliga sekreterargöromålen anlitats tillfällig arbetskraft.

Avlöningsförmånerna för den nya ombudsmannen å byggnadsbyrån höra tillmätas i enlighet med vad som gäller för ombudsmannen å administrativa byrån.

Enligt vad styrelsen framhållit, har förslaget om inrättande av Departementaen ombudsmansbefattning å byggnadsbyrån föranletts av den ökning i chefen' det administrativa och juridiska arbetet å byrån, som efter år 1914 inträtt och varigenom en förstärkning av den för dessa göromål avsedda arbetskraften visat sig oundgängligen nödvändig. Denna arbetsökning sammanhänger, enligt vad styrelsen påpekat, dels med den överflyttning till byggnadsbyrån från banbyrån av ledningen av dubbelspårsanläggningar och andra större arbeten vid den färdiga banan, vilken skett

24 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

med ingången av år 1915, dels ock med bangårdsbyråns inordnande såsom en avdelning i byggnadsbyrån.

Utöver vad styrelsen i sin förevarande framställning anfört och åberopat till stöd för föreliggande förslag har jag emellertid ansett mig böra från styrelsen infordra en del ytterligare upplysningar rörande arten och omfattningen av de göromål, som skulle tillkomma ombudsmannen å byggnadsbyrån. För dessa torde jag nn få i korthet redogöra.

Den föreslagna nya befattningshavaren, av vilken skulle fordras samma teoretiska kompetens, som enligt gällande instruktion lör järnvägsstyrelsen är föreskriven för ombudsmannen å administrativa byrån, skulle få till uppgift att uteslutande handlägga de ärenden av juridisk natur, som förekomma å byggnadsbyrån. I första rummet skulle han sålunda övertaga handläggningen av ärenden rörande jordförvärv samt jordbyten eller försäljning av fast egendom vid statens järnvägsbyggnader. Ifrågavarande ärenden avse jordförvärvsfrågor och vad därmed sammanhänger rörande såväl nya statsbanor som större nyoch ombyggnader vid de trafikerade statsbanorna, såsom dubbelspårsanläggningar samt större omgestaltningar eller nybyggnader av bangårdar. Hit hör exempelvis ombesörjande av expropriation eller förvärv i annan ordning av mark, erforderlig för något av nyss angivna ändamål, utförande och bevakande av styrelsens talan i dylika eller andra mål rörande jordförvärv, jordbyten eller jordförsäljningar samt vidtagande av lagfarts-, intecknings- eller andra rättsliga åtgärder i förekommande fall beträffande dessa jordfrågor. Det skulle vidare åligga ombudsmannen å byggnadsbyrån att deltaga i handläggningen av sådana frågor angående villkoren för enskilda järnvägars inledande å statens järnvägars stationer, som äga samband med eller betingas av större omgestaltningar eller nybyggnader av bangårdar; och skulle det därvid tillkomma honom att bland annat utreda förefintliga jordfrågor, uppsätta eller från juridisk synpunkt granska förslag till överenskommelser, som kunna därav betingas, ävensom i övrigt i dessa ärenden lämna det rättsliga biträde, som erfordras.

Genom de åligganden med avseende å markförvärvsärenden och vad därmed står i samband, som enligt styrelsens avsikt skulle uppdragas åt den ifrågasatta nya befattningshavaren å byggnadsbyrån, skulle sålunda i själva verket ske en uppdelning av ombudsmannens å administrativa byrån göromål inom styrelsen så till vida, att den föreslagna nya tjänstemannen skulle övertaga ombudsmannens å administrativa byrån 'befattning med de viktigaste och utan gensägelse det största antalet

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 174.

jordfrågor, som iiro föremål för styrelsens behandling. Styrelsen har därvid ansett det både lämpligt och nödvändigt, att ifrågavarande tjänsteman skulle med den befogenhet och det ansvar, som tillkomma ombudsman, handlägga dessa och övriga åt honom anförtrodda ärenden. Ombudsmannen å byggnadsbyrån skulle således efter erhållande av styrelsens fullmakt föra styrelsens talan i de expropriations- och övriga mål, som angå byggnadsbyråns verksamhetsområde, och därvid på eget ansvar författa alla inlagor och anskaffa erforderlig utredning m. m.

De ärenden, som enligt det nu anförda skulle komma att övertagas av den ifrågasatte ombudsmannen, äro vidare, enligt vad styrelsen för mig framhållit, till stor del av mycket vidlyftig och invecklad art samt ofta av stor ekonomisk innebörd. Särskilt gäller detta i de flesta fall om de expropriationsmål och övriga rättegångar, för vilkas rätta utförande han skulle vara närmast ansvarig. I detta hänseende har styrelsen såsom ett exempel velat framhålla, att bland de under år 1916 av sekreteraren å byggnadsbyrån handlagda ärenden av större ekonomisk betydelse frågan om expropriation av mark för dubbelspåret mellan Linköping och Mjölby avsåg ersättningsanspråk från jordägarnas sida till belopp av omkring 200,000 kronor.

Av den sålunda lämnade redogörelsen för en blivande ombudsmans å byggnadsbyrån åligganden synes mig otvivelaktigt framgå, att han skulle få enahanda göromål som styrelsens ombudsman och samma verksamhet utåt som denne. I frågans förändrade läge och med stöd av ■de två senaste årens erfarenhet av den nuvarande ordningen för de juridiska och administrativa ärendenas handläggning å byggnadsbyrån, samt då, enligt vad jag inhämtat, det jämväl är av behovet påkallat att lätta den betydande arbetsbörda, som åvilar ombudsmannen å administrativa byrån, finner jag mig böra frångå mina förut havda betänkligheter i frågan och i stället förorda styrelsens förevarande, från dess föregående framställningar något avvikande förslag om inrättande av en ombudsmansbefattning å byggnadsbyrån. Då det vidare torde bliva svårt att, såsom nödvändigt är, kunna fästa en skolad och även praktiskt erfaren jurist vid den föreslagna nya befattningen aunat än genom erbjudande av tämligen fördelaktiga löneförmåner och tjänsteställning, biträder jag även styrelsens uppfattning, att den nye ombudsmannen bör i antydda avseenden likställas med ombudsmannen å administrativa byrån.

Då de arbetsuppgifter, som enligt det anförda skulle komma att anförtros åt den nye ombudsmannen, med all säkerhet torde helt kräva dennes tid, finner jag ock, i likhet med styrelsen, det vara nödvändigt

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt 148 höft. (Nr 174.) 4

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

att bibehålla den nuvarande sekreteraren för behandling särskilt av de rent administrativa och kamerala ärendena å byggnadshyrån.

Maskinbyrån. 9. En byråingenjör av l:a klass.

Beträffande den ifrågasatta nya byråingenjörsbefattningen av l:a klass å maskinbyrån yttrar järnvägsstyrelsen i sin framställning föl—

Å maskinbyrån finnas för närvarande, oavsett inspektionsavdelningen, två byråingen jörsbefattningar av l:a klass och en by råingen jörsbefattning av 2:a klass. Av de förstnämnda är den ena avsedd för byråchefens assistent och närmaste man och den andra för föreståndaren för lokomotivkonstruktionsavdelningen. Vagnkonstruktionsavdelningen förestås av en byråingenjör av 2:a klass. Vid omorganisationen år 1908 blev maskinbyråns förutvarande enda byråingenjörsbefattning förvandlad till byråingenjörsbefattning av l:a klass, varjämte två byråingenjörsbefattningar av 2:a klass tillkommo, avsedda för föreståndarne för resp. lokomotiv- och vagnkonstruktionsavdelningarna, och var det därvid avsikten, att byråingenjören av l:a klass skulle jämte byrådirektören hava överinseendet över samtliga konstruktionsarbeten. Vid järnvägsstyrelsens omorganisation år 1915 blev emellertid den ena av de båda bvråingenjörsbefattningarna av 2:a klass förändrad till byråingenjörsbefattning av l:a klass, vilken förändring motiverades med det stora ansvar, som påvilar föreståndaren för lokomotivkonstruktionsavdelningen. Denne byråingenjör av l:a klass sköter nu lokomotivkonstruktionerna självständigt direkt under byråchefen. Sedan denna nya befattning tillkommit, har sålunda den förutvarande byråingenjören av l:a klass att jämte sina övriga göromål övervaka endast den del av byråns konstruktionsarbeten, som icke beröra lokomotiv. Det har emellertid med den ständigt ökade mängden och omfattningen av de ärenden, som skola handläggas av den såsom byråchefsassistent tjänstgörande byråingenjören av l:a klass, visat sig ogörligt för denne att medhinna övervakandet av de förenämnda konstruktionsarbetena, varför den å ifrågavarande konstruktionsavdelning tjänstgörande byråingenjören av 2:a klass fått alltmera självständigt handlägga desamma, och hava icke förty ett antal viktiga ärenden, såsom utarbetande av tekniska instruktioner och diverse teoretiska beräkningar m. in., sedan flera år måst anförtros åt en å byrån tjänstgörande underingenjör.

Det är emellertid av stor vikt, att även vagnkonstruktionsavdelningen (i genomsnitt 12 tekniska tjänstemän) skötes av en därtill fullt kvalificerad tjänsteman, och kan man ej beräkna att på denna post få behålla en sådan med de avlöningsförmåner, som tillkomma en byråingenjör av 2:a klass, utan bör han i likhet med lokomotivkonstruktören hava byråingenjörs av l:a klass tjänsteställning med föredragningsskyldighet direkt inför byråchefen.

Den byråingenjörsbefattning av 2:a klass, som skulle bliva ledig, därest nu ifrågasatta byråingenjörsbefattning av l:a klass kommer att inrättas, blir emellertid fortfarande välbehövlig å avdelningen ifråga. Föreståndaren för denna avdelning har nämligen att jämte konstruktions- och ritningsarbetena, i vad gäller vagnar, leda och övervaka en hel del liknande arbeten för diverse maskinella anordningar såsom kolbryggor och traverser m. m. Dessa sistnämnda arbeten bava på senare år svällt ut till betydande omfattning. A byrån handlägges jämväl ett stort antal viktiga frågor angående maskinavdelningens byggnader. För att kunna åstadkomma enhetlighet vid behandlingen av dithörande ärenden, vilka med nuvarande tillgång på arbetskraft måst fördelas på flera händer, är välbehövligt att nämnda arbeten med diverse ma-

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

skinella anordningar och byggnader sammanföras för att handläggas av eu härför särskilt anställd tjänsteman, vilken lämpligen bör erhålla tjänsteställning såsom byråingeniör av 2:a klass.

Av anförda skälen har i förslaget upptagits en byråingenjörsbefattning av l:a klass, avsedd för maskinbyrån.

De ärenden, som av den föreslagna nya byråingenjören skulle själv- Departement»ständigt beredas och föredragas inför byråchefen, äro enligt styrelsens chefen' framställning konstruktion av och förberedande arbeten för upphandling av alla slags vagnar samt utarbetandet av material- och tillverkningsbestämmelser härför. Behovet av denne byråingenjör finner jag vara av järnvägsstyrelsen till fullo styrkt, och synes mig denne, med hänsyn till den ställning, han skulle erhålla såsom föreståndare för vagnkonstruktionsavdelningen närmast under byråchefen, böra i likhet med den nuvarande föreståndaren för lokomotivkonstruktionsavdelningen tilldelas byråingenjörs av l:a klass avlöningsförmåner.

Utom konstruktion av lokomotiv och vagnar utföres å maskinbyrån, såsom av det förut anförda framgår, jämväl konstmktion av allehanda maskinella utrustningar för maskinavdelningens anläggningar, såsom kol- och vattenstationer, ångcentraler, vändskivor, traverser etc., varjämte till ver kningsbestämmelser härför meddelas samt planläggning i viss mån äger rum av maskinavdelningens nybyggnader. Då dessa ärenden, enligt vad jag övertygat mig om, äro dels av den betydelse, att deras handläggning fordrar byråingenjörs kvalifikationer, och dels av den omfattning, att de lämna full sysselsättning för sin man, anser jag mig icke heller kunna förorda indragning av den hittills för vagnkonstruktionsarbetena använde byråingenjören av 2:a klass, utan torde denna byråingenjörsbefattning, såsom styrelsen föreslagit, böra kvarstå å maskinbyråns stat samt avses för den tjänsteman, som enligt styrelsens plan hädanefter skulle ensam i första hand handlägga nyssberörda konstruktionsarbeten m. m.

I fråga om behovet av ytterligare en byråingenjör av 2:a klass å io- En byr&maskinbyrån yttrar därefter styrelsen: ^nTkiLs.7

I enlighet med vad som härovan blivit berört har det visat sig nödvändigt att anförtro en grupp viktiga arbeten å maskinbyrån, nämligen utarbetandet av tekniska instruktioner och diverse teoretiska beräkningar m. m. åt en å byrån tjänstgörande underingenjör, ehuruväl arbetena i fråga äro av den art, att ett sakkunnigt handläggande av desamma med nödvändighet förutsätter byråingenjörs kvalifikationer, d. v. s. väsentligen högre sådana än som fordras av en underingenjör. Ifrågavarande arbeten hava därtill under årens lopp fått ett allt större omfång och taga numera fullt ut sin man i anspråk. För att man under alla omständigheter må kunna påräkna en tillfredsställande och planmässig behandling av dessa arbeten erfordras, att

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Departements-

chefen.

Elektro-

tekniska

byrån.

11. Två byråingenjörer av 2:a klass.

Departements

chefen.

i och för desammas utförande inrättas en befattning med motsvarande förutsättningar, nämligen en by råingen jörsbefattning av 2:a klass.

Bland de ärenden, som hittills tillkommit den såsom assistent åt byråchefen tjänstgörande byråingenjören av l:a klass att handlägga, intaga de, som innefatta utarbetandet av tekniska instruktioner samt teoretiska beräkningar och utredningar ett så stort rum, att för deras behöriga handläggning biträde av lägre tjänsteman måst anlitas, och taga de dennes tid fullt i anspråk. Styrelsens uppfattning, att dessa ärenden, som i många fall beröra trafiksäkerheten och driftsekonomin, äro av den vikt och betydelse, att de böra handläggas av en mera kvalificerad tjänsteman, d. v. s. en tjänsteman, som efter avlagd högre teknisk examen förvärvat sig praktisk erfarenhet inom hithörande område, finner jag riktig och tillstyrker därför styrelsens förslag i denna del.

Järnvägsstyrelsen har även, såsom förut nämnts, framställt förslag om inrättande av två ordinarie byråingenjörsbefattningar av 2:a klass å elektrotekniska byrån. Till stöd härför anför styrelsen följande:

Å elektrotekniska byrån handläggas bland annat ärenden rörande elektriska anläggningars ekonomi. Denna byrå har sålunda att alltjämt tillse, att statens järnvägars behov av elektrisk energi blir anskaffat på billigast möjliga sätt samt att allt elektriskt inaskineri och övriga elektriska anordningar, som komma till användning, bliva utförda så att minsta möjliga kostnad uppstår. Det arbete, som härav blivit en följd, tar år från år ökats, beroende på den alltjämt ökade användningen av elektrisk drivkraft vid statens järnvägar.

För utförande av detta arbete, som dels utgöres av utredningar, beräkningar och konstruktioner samt dels av provningar och kontroll, kräves emellertid särskild utbildning, enär de elektriska anordningar, vilka vid statens järnvägar komma till användning, i många fall, särskilt i fråga om allt som rör elektrisk järnvägsdrift, äro av alldeles speciell natur. Då dessutom här ifrågavarande arbeten till stor del utföras på olika platser i landet, måste de därmed sysselsatta ingenjörerna självständigt och på eget ansvar utföra desamma. Arbetets beskaffenhet är således sådan, att det bör fullgöras av byråingenjörer, men då därför erforderliga befattningar saknats, har det hittills måst utföras av underingenjörer. Dessa hava således byråingenjörs åligganden och ansvar, men endast underingenjörs lön, ett förhållande som ej bör få fortfara med hänsyn till vikten av att hava tillgång till kompetent personal för dessa arbeten. Det har också visat sig, att till följd av de avsevärt bättre löneförmåner, vilka i enskild tjänst åtnjutas för sådant arbete, ej mindre än sex vid statens järnvägar anställda elektriska ingenjörer under de senaste åren lämnat denna sin anställning för att hos privata järnvägar och affärsföretag fortsätta i liknande, men för dem ekonomiskt mera lönande befattningar.

Med hänsyn till vad som ovan anförts har styrelsen ansett sig böra upptaga på styrelsens stat två byråingenjörsbefattningar av 2:a klass vid elektrotekniska byrån.

Såsom styrelsen påpekat, skulle de ifrågasatta nya byråingenjörerna närmast hava att utföra det arbete — bestående av utredningar, konstruktioner, kontroll m. m. — som sammanhör med de elektrotekniska

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174. 29

byrån enligt arbetsordningen tilldelade uppgifter att övervaka att statens järnvägars behov av elektrisk drift anskaffas på billigast möjliga sätt samt att allt elektriskt maskineri och övriga elektriska anordningar, som komma till användning, bliva utförda så att minsta möjliga kostnad uppstår. Inom denna gren av järnvägsförvaltningen, som, i den mån elektrisk drift alltmer kommer att införas vid statens järnvägar, har att motse allt vidare arbetsfält, kräves givetvis speciell såväl teoretisk som praktisk utbildning, vartill kommer, att de härmed sysselsatta ingenjörerna av i styrelsens framställning anförda skäl hava att självständigt och på eget ansvar fullgöra en stor del av ifrågavarande arbeten. Det ligger då givetvis också vikt uppå, att viss kontinuitet uti handläggningen av förevarande ärenden kan erhållas. Senare tiders erfarenhet har emellertid, såsom styrelsen meddelat, givit vid handen, att i konkurrens med de enskilda järnvägarna och den privata industrien över huvud taget sådan kontinuitet ej stått att viuna, i det att under de senaste åren ett flertal vid statens järnvägar anställda elektriska ingenjörer övergått i enskild tjänst av nyss antytt slag; och enligt vad styrelsen i dagarna meddelat mig har ännu en elektrisk ingenjör av samma anledning begärt avsked ur statens järnvägars tjänst. Enligt vad jag inhämtat hava dessa ingenjörer vid övergång från statens järnvägar till enskild tjänst omedelbart fått sina löneförmåner förbättrade med ända till 30—75 procent, vilka förmåner sedermera än ytterligare ökats.

Det synes mig under sådana förhållanden nödvändigt, att förbättring med det snaraste och på sätt styrelsen föreslagit sker av de med nu ifrågavarande arbeten sysselsatta elektroingenjörernas avlöningsförmåner, hälst beskaffenheten av deras sysselsättning, enligt vad styrelsen framhållit, är sådan, att den bör fullgöras av tjänsteman i byråingenjörs och icke såsom nu i underingenjörs ställning.

Vid genomförande av styrelsens nu föreliggande förslag skulle ifrågavarande elektroingenjörer uppflyttas å löneskalan från en avlöning, inklusive ersättning för bostad och bränsle, av 3,360—4,700 kronor såsom underingenjörer till en avlöning av 4,620—5,700 kronor. Denna löneförhöjning är visserligen i och för sig rätt avsevärd, men torde utan tvivel vara fullt nödvändig i betraktande därav, att årsavlöningen för de med ifrågavarande tjänstehavare i enskild tjänst jämställda numera varierar mellan 5,000 och 10,000 kronor.

För trafikbyrån begär styrelsen inrättandet av ytterligare en sekreterar- och en notariebefattning. Till stöd härför anför styrelsen följande:

Trafikbyrån.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

12. En sekre- Inom trafikbyrån handläggas en mångfald ärenden angående den egentliga

terare. trafik t jans tens skötsel och utveckling samt angående trafikavdelningens talrika per-

sonals anställning, befordran, tjänstgöring och utbildning.

För att byråchefen på ett tillfredsställande sätt må kunna lösa sin arbetsuppgift måste han kunna erhålla de å byrån förberedda ärendena framlagda för sig på sådant sätt, att han utan vidare bearbetning kan föredraga respektive avgöra desamma. Det är emellertid omöjligt både med hänsyn till ärendenas art och omfattning att fordra av den enda för närvarande å byrån placerade sekreteraren, att han skall kunna medhinna granskningsarbetet av å byrån uppsatta skrivelseförslag och andra förekommande utredningar samt beträffande viktigare ärenden själv uppsätta skrivelseförslag och verkställa utredningar samtidigt som av honom måste fordras en stor grad av initiativ, utan vilket en byrå, åtminstone av den art, trafikbyrån inom styrelsen representerar, mister den ledning inom trafiktjänsten, som är nödvändig för ernående av ett lyckligt trafikresultat.

För att under sådana förhållanden giva byråchefen det stöd, han vid ärendenas beredning behöver, har vidtagits den anordningen att uppdela behandlingen av trafikbyråns ärenden i tvänne grupper, varav den ena gruppens arbeten närmast ledas av byråns sekreterare och den andra av byråns notarie. Ärendenas fördelning inom de båda grupperna är i huvudsak verkställd sålunda.

Sekreterarens grupp.

Personalärenden: personalens utbildning, anställning och befordran.

Kostnads- och arvodesstat för trafikavdelningen.

Gemensamt begagnande av stationer, håll- och mötesplatser samt sidospår. Personalinstruktioner.

Allmänna ordningsföreskrifter å stationerna.

Trafikavdelningens årsberättelse.

Saklig granskning av trafikavdelningens räkenskaper.

Hotell- och restaurangrörelsen vid statens järnvägar och annan affärsrörelse inom statens järnvägars område.

Postgöromål vid stationerna.

Bokföring å trafikavdelningen.

Redigering av styrelsens ordersamling Serien B.

Granskning av från distriktens trafikavdelning inkomna tjänster apporter.

Stationernas klassificering och allmänna grunder för personaluppsättning på olika tjänsteställen.

Ärenden rörande hushållningen inom trafiktjänsten.

Notariens grupp.

Övervakande av drifttjänsten:

Tågens utrustning och expediering samt godstågens sammansättning.

Ärenden rörande tågledningen samt kontroll å utförandet av tåg-, växlings-, ångfärje- och automobilrörelsen.

Åtgärder mot trafikstockningar.

Åtgärder vid olyckshändelser.

Åtgärder till hindrande av smittosamma sjukdomar.

Persontransportärenden:

Biljettvisering, resandes orientering å stationerna, förvaring av reseffekter och tillvaratagna effekter ävensom sovvagnstrafik och sjukvagnstransporter, i den mån sådana bestämmelser tillhöra trafikbyråns handläggning.

31 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

Tullbehandling av resgods.

Den allmänna ordningen å persontågen.

Bedömande ur trafiksynpunkt av lämpligheten av konstruktion av person- och resgodsvagnar.

Godstransportärenden:

Allmän organisation.

Transportplaner för ilgods.

* » färska varor, varm- och kylvagnsgods.

» » fraktstyckegods.

> » vagnslastgods.

* » s- k- massgods (betor, träkol, kalk, malm o. d.) och övriga åt-

gärder för denna trafiks besörjande.

Godstågslägenheter.

Instruktioner för godstrafikens skötsel.

Tullbehandling av gods.

Kontroll å godstågens belastning och över godstransporternas utförande.

Bedömande ur trafiksynpunkt av lämpligheten av konstruktion av godsvagnar. Desinfektion av godsvagnar.

Omlastning av gods mellan normal- och smalspåriga banor.

Bokföring av godsvagnar.

Framställningar och klagomål från allmänheten, som röra person-, gods- och telegrambefordring.

Ärenden angående saknat och övertaligt gods (gemensamt för såväl statens som enskilda järnvägar).

Byggnader och anläggningar.

Undersökningar angående bangårdarnas användande och utnyttjande och bestämmelser angående spårs och spårgruppers huvudsakliga användande å de större stationerna. Bedömandet av behovet av nya byggnader och bangårdsanläggningar, dubbelspår och mötesplatser för trafikarbetets tillgodoseende samt granskning ur trafiksynpunkt av ritningar till husbyggnader och bangårdsanläggningar.

Ärendena äro sålunda i stort uppdelade på sådant sätt, att personal-, ekonomiska, instruktions- och allmänna förvaltningsärenden lagts på sekreteraren och ärenden rörande den rörliga trafiktjänsten — den s. k. drifttjänsten i inskränkt betydelse — på notarien. 1

Som av ovanstående ärendesgruppering framgår, äro de ärenden, som beredas av notarien, icke i något avseende av mindre vikt än de, som sekreteraren bereder. De kräva en ingående kännedom om statens järnvägars olika linjers och stationers trafikkapacitet samt en grundlig utbildning i att på lämpligaste sätt kunna utnyttja lokomotiv- och godsvagnparken. Dessutom vill styrelsen framhålla, att de av notarien förberedda transportplanerna och godstagstidtabellerna äro av en synnerligen stor ekonomisk betydelse för statens järnvägar, enär av dem bero i första hand materialens rationella utnyttjande och arbetets planläggning å de större stationerna. Samtidigt kräver detta arbete en ingående kännedom om allmänhetens behov och önskningar beträffande såväl person- som godstrafiken. Styrelsen vill härvidlag endast erinra om, att inom notariens område falla sådana allmänheten nära berörande ärenden som livsmedelstransportemas ordnande, varm- och kylvagnsangelägenheter, i den omfattning dessa ärenden handläggas å trafikbyrån, planläggning av masstransporter, såsom exempelvis träkols- och bettransporter, ordnandet av styckegodstrafiken o. s. v.'

32 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

I anledning av den vikt, styrelsen sålunda tillmäter nu ifrågavarande tjänst, anser styrelsen, att densamma borde omhänderhavas av en tjänsteman med sekreterares tjänsteställning. Styrelsen föranledes härtill såväl av hänsyn till att med befattningen äro förenade lika viktiga göromål som med övriga sekreterarbefattningar inom styrelsen som även till önskemålet att åt byråchefen å trafikbyrån bereda den lättnad i de löpande göromålens behandling, som kan åstadkommas därigenom att han, i likhet med vad som redan är genomfört beträffande styrelsens taxebyråer, vid sin sida som föreståndare för de båda ärendesgrupperna inom byrån erhåller tjänstemän med sekreterares kvalifikationer och befogenhet.

Styrelsens strävan att för ifrågavarande tjänstgöring kunna anställa en högre tjänst än för närvarande utgör ett led i styrelsens önskan att kunna tillgodose ledningen av den viktiga drifttjänsten med väl kvalificerade tjänstemän. Den ökade utgift, som härigenom åsamkas statsverket, är helt obetydlig i jämförelse med de ekonomiska intressen såväl för statens järnvägar som dess trafikanter, som tjänsten

är avsedd att bevaka. .... ,..

Genom inrättandet av den föreslagna nya sekreterareansten a trafakbyran bär dock icke den nuvarande notariebefattningen obehövlig. I den plan för en fastare organisation av trafikbyrån, som i korta drag framlagts i sammanhang med motiveringen för en sekreterartjänst å byrån, ingår även notarietjänst å vardera av

byråns tvänne avdelningar. „ , ,

Bibehållandet av den nuvarande notarietjänsten, som skulle behallas a transportavdelningen, påkallas till en del av den betydande ökningen i antalet löpande ärenden som komma under beredning å denna avdelning. Styrelsen tillåter sig i detta avseende nämna, att under år 1912 å hela trafikbyrån diariefördes 2,088 ärenden, under det att för år 1915 antalet enbart till nämnda avdelning inkomna ärenden uppgick till 3,256, i vilket antal de många s. k. samrådsärendena dock icke medräknats. För beredning av detta stora antal ärenden är det behövligt, att sekreteraren har tillgång till en mera kvalificerad tjänsteman än bokhållare.

Det vore dessutom avsett att till denna sekreterarens närmaste man skulle kunna överlämnas beredningen och föredragningen för byråchefen av en del av byråns ärenden vid tillfällen, då sekreteraren mera odelat behöver ägna sin tid åt förekommande större och viktigare ärendens beredning.

Ennot •. Beträffande behovet även av en ny notarietjänst, vilken vore avsedd placeras

' på förvaltningsavdelningen, får styrelsen till en början framhålla samma synpunkter, som förut anförts beträffande notarietjänsten å transportavdelningen, nämligen behovet för sekreteraren att till närmaste man hava en kvalificerad tjänsteman att biträda vid beredningen av ärendena och till vilken vid behov skulle kunna överlämnas beredningen och föredragningen för byråchefen av vissa avdelningens ärenden. Särskilt vore avsikten, att den nye notariens arbetsområde skulle omfatta personal- och instruktionsärenden. Ifråga om personalärendena är det särskilt ärenden angående personalens undervisning och utbildning, som kräva en fortgående och ingående behandling. Den stora utvecklingen av statens järnvägar och den intensivare tagrörelsen nödvändiggör en allt omsorgsfullare utbildning av personalen, på det att densamma må mäkta fylla de stora fordringar på insikter i olika grenar av ett omfattande arbetsområde och på självständig handlingsförmåga i förekommande fall, som stallas på järnvägsmän i högre som i lägre grader. Undervisningens och utbildningens ordnande på ett fullt tillfredsställande sätt är fördenskull en synnerligen viktig angelägenhet. Med personalens undervisning och utbildning sammanhänger ock instruktionsväsendet, som för närvarande på grund av bristande arbetskrafter icke kunnat

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 33

nydanas i den utsträckning, som styrelsen anser nödvändigt. För att personalens undervisning och utbildning skall kunna bedrivas på ett fruktbringande sätt, är det angeläget, att personalen har tillgång till instruktioner och föreskrifter, anpassade efter tidens krav.

Då det är givet, att för båda dessa maktpåliggande befattningar krävas tjänstemän, som med ingående kännedom om linjetjänsten å såväl befälsexpeditioner som även å stationer och tåg förena förmåga av initiativ och självständigt arbete, anser styrelsen, att dessa arbetsuppgifter icke kunna anförtros åt tjänstemän med lägre tjänstegrad och löneförmåner än notarie.

Förslaget upptager alltså en ny ordinär e notarie, avsedd för trafikbyrån.

Av styrelsens redogörelse framgår, att å trafikbyrån förekommande ärenden till följd av sin skilda natur för handläggning fördelas på två olika avdelningar, den ena — förvaltningsavdelningen — så att säga riktad inåt verket, handläggande personalärenden, ärenden rörande skoloch instruktionsväsendet samt inre trafikekonomiska ärenden och dylikt, och den andra — transportavdelningen — som har att handlägga de allmänheten nära berörande ärendena angående särskilt godstransporternas planläggande och utförande. Den nuvarande sekreteraren har huvudsakligen på grund av arbetets omfång men även på grund av dess art måst tagas i anspråk såsom föreståndare enbart för förvaltningsavdelningen, under det att notarien erhållit i uppdrag att förestå transportavdelningen. r

Det synes mig emellertid med tydlighet framstå som ett befogat önskemål från järnvägsstyrelsens sida, att organisationen av trafikbyrån bringas till mera enhetlighet och fasthet. Den av järnvägsstyrelsen i dess motivering lämnade redogörelsen för de grupper av ärenden, som handläggas å trafikbyrån, synes mig till fullo klarlägga vikten och betydelsen av båda avdelningarnas arbeten. Till belysande av arbetets omfång kan jag ytterligare nämna, att, enligt till mig lämnad uppgift, å trafikbyrån diarieförts år 1915 4,386 och år 1916 12,070 ärenden. Av dessa ärenden har visserligen eu större del angivits vara sådana, tillhörande de s. k. transportbyråerna för trafikens ordnande, vilka ärenvar för sig* äro av omfattande natur, men dock kräva snabb handläggning och ställa stora krav på tjänstemännens ordningssinne, reda och sunda omdöme.. I nämnda antal äro däremot icke inräknade de till trafikbyråns avdelning för godsreglering ingångna anmälningar angående övertaligt respektive saknat gods, vilka anmälningar uppgingo till ett antal av 9,424. ö ffö s

Pa grund av det anförda tillstyrker jag styrelsens förslag om ytterligare en sekreterare å trafikbyrån såsom föreståndare för transportavdelningen, liksom jag också med hänsyn till arbetets omfattning å denna

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 148 käft. (Nr 174.) 5

Departements-

chefen.

En sekreterare.

34 En notarie.

Tidtabellsoch vagnbyrån. 14.'fe En notarie.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

avdelning ansluter mig till styrelsens förslag att vid inrättande av denna nya sekreterarbefattning bibehålla den nuvarande notarie tjänsten å samma avdelning.

Vad därefter angår den ifrågasatta notarien å trafikbyrån skulle denne tjänsteman, med placering å förvaltningsavdelningen, närmast hava att handlägga personal- och instruktionsärenden. Det är uppenbart, att statens järnvägars trafikavdelnings personal måste hava ingående kännedom ej blott om alla föreskrifter rörande trafiktjänsten utan även om en mångfald bestämmelser berörande banavdelningen och maskin avdelningen samt tullverket, postverket och telegrafverket. Och det är då naturligen av mycket stor betydelse, att ärenden rörande utbildningen och undervisningen av ifrågavarande personal bliva behandlade av fullt kvalificerad tjänsteman, d. v. s. en tjänsteman, som besitter omfattande kunskaper om de olika bestämmelserna och deras tolkning samt äger stor erfarenhet i ordnandet av undervisningskurser och i beredande av frågor i samband med antagandet av elever i desamma. Vad nu sagts om vikten av trafikpersonalens rationella undervisning och utbildning gäller givetvis i lika hög grad om materialet härför, d. v. s. instruktionsväsendet, dess utveckling och revidering. Personalinstruktionernas planmässiga ordnande vid trafikavdelningen och nämnda instruktioners anpassande — genom utfärdande av erforderliga ändringar och nya bestämmelser — efter de krav, som trafikens alltjämt pågående utveckling, ökning i intensitet och utsträckning till allt vidare områden påfordra, utgöra givetvis även ett arbetsområde, vars skötsel förutsätter, förutom grundlig kännedom i omförmälda föreskrifter, stor initiativkraft och god omdömesförmåga samt måste på grund härav anses vara synnerligen krävande.

Efter min uppfattning tala därför synnerligen bärande skäl för inrättande av den nya notariebefattningen å trafikbyrån, och får jag alltså tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag härutinnan.

Rörande behovet av en notarie å tidtabells- och vagnbyrån yttrar därefter styrelsen i förevarande skrivelse den 30 november 1916 som följer:

Tidtabells- och vagnbyråns arbetsbörda har år efter år ökats. Sålunda utgjorde antalet diarieförda ärenden 1913 1,210, 1914 1,460, 1915 1,859, och år 1916 har antalet redan den 30 september uppgått till 2,008, och torde antalet under hela året komma att uppgå till omkring 2,700.

Förvisso beror en stor del av arbetsbördans ökning på de till följd av kriget rådande säregna trafikförhållandena, men man torde kunna antaga, att efter fredsslutet arbetet aldrig kommer att återgå till den omfattning, det hade före krigsutbrottet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

35 Erfarenheten har visat, att den å byrån anställda personalen icke på långt när är tillräcklig för att utföra det arbete, som åligger byrån, utan har extra personal måst beordras från distrikten och milkontoret.

Likväl har arbetet till stor del måst utföras å övertid. Sålunda har hela antalet övertidstimmar under ett år fr. o. m. den 1 september 1915 utgjort 7,400, av vilka omkring 2,000 komma på byråchef, sekreterare och notarie.

Ehuru, såsom av ovanstående framgår, byråns krafter i synnerlig grad ansträngts, hava egentligen endast de rent löpande göromålen medhunnits, under det att instruktions- och nydaningsarbeten, vilka arbeten äro av den natur, att de till större delen böra handläggas av kvalificerad personal, måst i allmänhet uppskjutas. Ej heller har tid funnits för byråchefen eller annan tjänsteman å byrån att i behövlig utsträckning företaga resor å distrikten.

Såsom exempel på arbeten av sådan natur, att deras handläggning bör anförtros åt kvalificerad personal och som inom den närmaste framtiden böra handläggas utöver den löpande arbetsbördan, kunna nämnas: tidtabeller för nya och övertagna järnvägar; nya tidtabeller för ifrågasatta förbindelser med England och Kyssland; omläggning av tidtabeller för förbindelserna med Tyskland; tidtabellsomläggningar, betingade av införande i större utsträckning av motorvagnar; väntetider vid föreningsstationer; nya bestämmelser rörande personvagnssamtrafiken i Sverige, Norge och Danmark; ändringar i bestämmelser rörande disposition av personvagnsparken; resgodsplaner; modifiering av godsvagnssamtrafiksbestämmelserna; handledande instruktion för behandling av utländska och främmande svenska järnvägars vagnar och lastningstillbehör; bestämmelser angående enhetliga beteckningar för samtliga svenska järnvägars vagntyper samt ändring av godsvagnsfördelningsbestämmelserna efter de krav, som gjort sig kända särskilt under nu rådande säregna trafikförhållanden. Därtill kommer ett icke obetydligt förberedande arbete rörande järnvägarnas användning för militärt behov.

Av det anförda torde framgå den oundgängliga nödvändigheten av ökning av tjänstemännens antal icke blott inom bokhållar- och kontorsskrivargraden utan även inom kategorien högre kvalificerad personal.

För närvarande tjänstgöra å tidtabells- och personvagnsavdelningen en sekreterare och å godsvagnsavdelningen en notarie, vilka var för sin avdelning närmast under byråchefen bereda ärendena ävensom leda arbetena å resp. avdelningar.

Ärendenas fördelning inom de båda grupperna är i huvudsak verkställd sålunda:

A tidtabells- och personvagnsavdelningen:

Ärenden rörande tillgodoseendet av persontrafikbehovet såväl i allmänhet som vid trafikstegringar.

Kungliga personers resor ävensom andra resor, som påkalla särskilda åtgärder av styrelsen.

Utkast till bearbetning och fastställande av tidtabell för statens järnvägars ordinarie personförande tåg och godståg samt i den tryckta tjänstgöringstidtabellen upptagna extratåg, främmande järnvägars tåg å statens järnvägar samt färjor och automobiler ävensom ändringar i den fastställda tidtabellen.

Ärenden angående väntetider.

Ärenden angående direkt eller indirekt anslutning med tågförbindelser i utlandet. Ärenden angående anslagstidtabellen och andra statens järnvägars tidtabellspublikationer ävensom övriga tidtabellspublikationer och tidtabellsanslag.

Ärenden angående tjänstgöringstidtabellen samt bihang till densamma.

36 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Framställningar och klagomål från allmänheten, som röra person- och resgodsbefordringen inom ramen för byråns arbetsområde.

Bedömande ur tidtabellssynpunkt av bangårdsanläggningar, dubbelspår och mötesplatser.

Transportplaner för resgods.

Ärenden angående tågens sammansättning med avseende på personvagnar, däri inbegripna sovvagnar.

Kontroll över personvagnsparkens rationella utnyttjande.

Överenskommelser med främmande järn vägsförvaltningar angående genomgående personvagnar.

Fördelning av personvagnar mellan trafiksektionerna.

Åtgärder vid personvagnsbrist, som icke falla inom annan byrås arbetsområde. Förslag till nyanskaffning av personvagnar.

Bedömande ur trafiksynpunkt av konstruktion av person- och resgodsvagnar.

S j ukvagnstransporter.

Ut- och avrustning av miiitärvagnar.

Utlåning av personvagnar till främmande järnvägar.

Ärenden rörande posttransporter, i vad de avse tåglägenheter och vagnutrymmen, samt utarbetande av månatliga uppgifter över posttransportkostnaderna. Ärenden rörande hyra för personvagnar i svensk och utländsk samtrafik.

Å godsvagnsavdelningen:

Fördelning av vagnar mellan trafiksektionerna.

Kontroll över godsvagnsparkens rationella utnyttjande, i vad densamma icke faller inom trafikbyråns arbetsområde.

Åtgärder vid vagnbrist, som icke falla inom annan byrås arbetsområde.

Förslag till nyanskaffning av vagnar och lastningstillbehör samt ärenden angående nya vagnars utsläppande i trafik.

Ärenden rörande reservering av vagnar.

Tillhandahållande av specialvagnar för byggnadscentralförrådet.

Ut- och avrustning av träkolsvagnar m. fl. vagnar.

Utlåning av vagnar och lastningstillbehör till främmande järnvägar och enskilda personer.

Ärenden angående användning av trafikanter tillhöriga godsvagnar.

Förhyrning av vagnar och lastningstillbehör.

Ärenden rörande förkomna, skadade eller fördröjda presenningar eller andra lastningstillbehör, i den mån dessa ärenden icke skola handläggas å maskinbyrån. Överenskommelser med främmande järn vägsförvaltningar angående ömsesidigt begagnande av vagnar samt kontroll över dessa överenskommelsers tillämpning. Ärenden rörande hyra för vagnar och presenningar i svensk och utländsk samtrafik. Bedömande ur trafiksynpunkt av konstruktionen av godsvagnar.

Klagomål från allmänheten, som röra tillhandahållandet av godsvagnar.

Övervakandet av godsvagnparkens revision.

Å tidtabells- och personvagnsavdelningen har arbetet sedan flera år tillbaka — även under tiden före krigsutbrottet — varit av sådan omfattning, att sekreteraren, trots det att han utfört ett betydande arbete å tid utöver den ordinarie tjänstgöringstiden, icke medhunnit honom påvilande arbeten. Då arbetsbördan alltjämt blir större och av alltmer krävande natur, synes det styrelsen vara en bjudande nödvändighet, att å denna avdelning inrättas en notariebefattning för att därigenom möjliggöra att

37 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

till sekreterarens biträde erhålla en så kvalificerad tjänsteman, att till honom kunde anförtros arbeten av mera maktpåliggande art, det vill säga arbeten som kräva självständig uppfattning, förmåga av initiativ och förmåga att på egen hand verkställa mer djupgående utredningar.

Vad beträffar godsvagnsavdelningen erfordras jämväl inom denna avdelning för behörig beredning av de enligt nu gällande arbetsordning avdelningen påvilande ärenden ökning av antalet högre kvalificerad personal. Ökning av göromålen inom denna avdelning har under senare åren varit stor ej blott i kvantitativt avseende, utan arbetet har också kvalitativt blivit allt mer och mer krävande och ansvarsfullt.

Vid prövning av frågan om ytterligare erforderlig kvalificerad personal inom berörda avdelning har emellertid även fråga uppkommit huruvida viss denna avdelning berörande ändring i fördelningen av ärenden inom styrelsen läte sig verkställas, och i avbidan på utredning i sistberörda ämne har ansetts lämpligt böra anstå med prövning av förberörda fråga.

Beträffande förevarande byrå inskränker sig alltså nu styrelsen till att föreslå en ny notariebefattning, avsedd för dess tidtabells- och personvagnsavdelning.

Enligt vad styrelsen framhåller, har arbetet för den å tidtabells- Departementsoch vagnbyrån placerade sekreteraren ökats i den omfattning, att han ohefensedan flera år tillbaka, trots det att han ntfört ett avsevärt arbete å övertid, icke kunnat i önskvärd utsträckning själv verkställa erforderliga viktiga utredningar. Detta förhållande har således icke uppstått i och med kristiden utan har jämväl därförut förefunnits. Än ytterligare har emellertid sekreterarens arbetsbörda tillväxt från och med år 1915, i det att hans arbetsområde då ökades med personvagnsavdelningen.

En blick på de sekreteraren .enligt förut nämnda redogörelse åliggande göromålen synes mig ock giva stöd åt den uppfattningen, att hans arbetsbörda är i behov av att lättas. Sålunda är det sekreteraren, som har att bereda och i första hand ansvara för det omfattande och synnerligen ansvarsfulla tidtabellsarbetet, som i sig innefattar icke blott en ingående granskning och omsorgsfull bearbetning i detalj av från allmänheten framkomna önskemål och från järnvägsmyndigheter insända förslag utan även ett, ofta år i förväg, förberedande arbete rörande förbindelsernas ordnande med utlandet och inom Sverige å nya statsbanelinjer. Sekreteraren har därjämte att förberedande handlägga alla övriga ärenden å byrån, bland vilka må såsom de viktigaste nämnas ärenden rörande de detaljerade och synnerligen vidlyftiga planerna för avveckling av persontrafiken vid de stora helgerna och vid andra trafikstegringar, de i fredstid ofta mycket omfattande planerna för större sällskapsresor, de för tågens tidtabellsenliga gång viktiga bestämmelserna angående väntetider, planer för transport av resgods, planer för tågens sammansättning av personvagnar och kontroll över desammas rationella utnyttjande samt överenskommelser med främmande in- och utländska järnvägsförvaltningar angående ömsesidigt begagnande av personvagnar.

38 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Inrikes taxibyrån. 15. En byrådirektör.

Till biträde vid beredning av denna mångfald av viktiga ärenden synes mig sekreteraren synnerligen väl behöva den kvalificerade arbetskraft, som skulle erhållas genom inrättande av den föreslagna nya notarietjänsten. Jag tillstyrker därför styrelsens förslag i nu angivna hänseende.

Beträffande behövligheten av en byrådirektör å inrikes taxebyrån samt de funktioner, som närmast skulle åvila denne befattningshavare, anför styrelsen i skrivelsen den 30 november 1916 följande:

På grund av bestämmelse i den av Kungl. Maj:t den 24 januari 1914 fastställda järnvägstrafikstadgan, vilken trädde i kraft den 1 mars 1915, hava från och med samma tid ärenden angående förlust av eller skada å gods, som överlämnats till järnvägstransport, vilka ärenden förut avgjorts av trafikdirektörerna, överflyttats till styrelsens avgörande och handlagts å inrikes taxebyrån. Då styrelsen i sitt den 26 april 1912 avgivna betänkande angående ny trafikstadga uttalade sig om berörda ärendens överflyttning till styrelsen, framhölls bland annat, att arbetskrafterna å inrikes godstaxebyrån — numera inrikes taxebyrån — måste förstärkas, i händelse dessa ärenden dit överflyttades. Med anmälan att de av trafikdirektörerna under år 1909 avgjorda ersättningsmålen utgjorde 712, uttalade styrelsen, att vid nyssnämnda byrå borde ytterligare anställas en notarie såsom biträde åt chefen för byrån vid handläggningen av dessa ärenden. Frågan om ytterligare ökning av byråns personal ansågs emellertid höra anstå, till dess styrelsen fått någon erfarenhet om antalet och beskaffenheten av de inkommande ersättningsmålen. I enlighet med anförda uttalande anställdes från och med år 1915 å inrikes taxebyrån en notarie för handläggning av ifrågavarande ersättningsmål.

Till att börja med avgjordes ifrågavarande ärenden av byråchefen utom i viktigare fall, då föredragning inför generaldirektören eller vederbörande överdirektör ägde rum, men det visade sig snart, att de inkomna ärendenas antal blev alltför stort för att byråchefen skulle kunna medhinna att handlägga alla dessa ärenden utan att eftersätta handläggningen av byråns övriga ärenden, som i och för sig betydligt vuxit i antal. Styrelsen uppdrog därför under november månad 1915 åt den notarie, vilken biträdde vid beredningen av dessa ärenden, att i enlighet med av byråchefen meddelade bestämmelser självständigt avgöra vissa grupper av dylika ärenden. Då emellertid de inkomna ärendenas antal alltjämt ökades i sådan grad, att desamma icke hunno avverkas, i den män de inkommo, vidtog styrelsen under början av år 1916 den åtgärden att till tjänstgöring i styrelsen inkalla en distriktssekreterare, vilken erhöll ungefär enahanda befogenhet att avgöra ärenden, som enligt vad ovan meddelats, tillagts den för dessa ärenden anställda notarien. Genom de av styrelsen sålunda vidtagna åtgärderna hava — trots att antalet inkomna ärenden alltjämt varit mycket stort — de balanserade ärendena icke ökats, utan något minskats.

Förutom nyssnämnda två tjänstemän biträda vid behandlingen av ifrågavarande ärenden sex manliga tjänstemän.

Till upplysning om den stora ökningen av ärenden av nu ifrågavarande slag meddelas nedanstående tablå:

39 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Uppgift å antalet ersättningsärenden under nedan angivna tider.

Inkomna till trafikdirektörerna: Inkomna till styrelsen:

år 1910............................................ 923

» 1911............................................. 921

» 1912............................................ 1,272

» 1913............................................ 1,657

8 1914............................................. 1,787

januari—februari 1915.................... 401

Till jämförelse meddelas, att inrikes ärendena, utgjorde

under mars—december 1915.....

» januari—oktober 1916.....

mars—december 1915..................... 3,400

januari—oktober 1916.................. ... 5,391.

taxebyråns ärenden, frånräknat ersättnings-

......... 3,055

......... 3,227

Då inrikes taxebyrån år 1915 bildades av den förutvarande inrikes godstaxebyrån och en del av persontaxebyrån, kan någon direkt jämförelse mellan arbetsmängden, frånräknat ersättningsärendena, under år 1915 och arbetsmängden åren närmast dessförinnan icke göras. Om emellertid de år 1915 inkomna ärendena rörande persontrafik läggas till inrikes godstaxebyråns ärenden under åren 1913 och 1914 erhållas följande jämförelsetal, utvisande arbetsmängdens ökning:

är 1913................................................................................. 2,590

» 1914................................................................................. 3,370

s 1915................................................................................. 3,666

Den betydande ökningen i antalet ersättningsärenden — större än man för några år tillbaka kunnat beräkna — torde hava sin grund, förutom i den större möjlighet att erhålla ersättning, som trafikstadgan medgiver, i den under åren 1915 och 1916 rådande stora godstrafiken, under vars ombesörjande, ofta med oövad personal, det icke kunnat undvikas, att en hel del gods förkommit eller skadats.

Visserligen är det väl att antaga, att trafiken kommer att undergå någon minskning efter krigets slut, men den minskning av ersättningsärendenas antal, som detta kan medföra, torde i icke oväsentlig grad så småningom neutraliseras genom ökad trafik och därigenom ökade ersättningsärenden på grund av tillkomsten av nya statsbanelinjer samt statens övertagande av enskilda järnvägar.

Den betydande omfattning, som ersättningsärendena numera tagit och som, såsom ovan framhållits, kan beräknas att fortfara, torde göra det nödvändigt att nu vidtaga åtgärder för att från byråchefen för inrikes taxebyrån avlyfta den dagliga handläggningen av dessa ärenden. Det torde föreligga så mycket större skäl härför, som ett sådant avskiljande av ärenden från inrikes taxebyråns, oavsett dessa ärenden, stora arbetsbörda skulle komma att medverka till en skyndsammare handläggning av dessa ärenden och på så vis komma vederbörande reklamanter till godo.

Att åter förlägga avgörandet av dessa ärenden till distrikten bör icke ifrågasättas, då syftet med desammas överflyttande till styrelsen var att åstadkomma enhetlighet vid desammas avgörande, vilket givetvis icke kan vinnas, om de avgöras av fem olika trafikdirektörer. Under den tid dessa ärenden avgjorts i styrelsen har

40 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

det också visat sig vara lämpligt att ärendena avgöras centralt, icke blott för ernående av ovannämnda syftemål, utan också med hänsyn till önskvärdheten av att styrelsen får erfarenhet av i vilka avseenden ändringar eller tillägg kunna vara behövliga i den nya trafikstadgan; varförutom den avsevärda fördelen vinnes, att man inom styrelsen får erfarenhet angående tillämpningen av en hel del av bestämmelserna angående godstransporterna. En överflyttning av ärendena till distrikten skulle dessutom avsevärt betunga trafikdirektörerna, under det att styrelsens strävanden gå ut på att så mycket som möjligt avskilja från deras arbetsområde allt, som icke direkt sammanfaller med trafikens skötsel.

Om ersättningsärendena sålunda fortfarande böra avgöras i styrelsen, torde det vara lämpligast att å inrikes taxebyrån, organisera en särskild avdelning för handläggning av ersättningsärenden under en särskild föreståndare i den ställningen, att åt honom kan överlämnas att, visserligen efter direktiv och under överinseende av byråchefen å inrikes taxebyrån, självständigt avgöra ersättningsärenden och, där så befinnes önskligt och erforderligt, anförtros föredragningsskyldighet i styrelsen. Föreståndaren för den sålunda föreslagna avdelningen, vilken, enligt vad nyss angivits, skulle erhålla enahanda ställning inom styrelsen som maskinbyråns inspektionsavdelning och elektrotekniska byråns telegraf- och belysningsavdelning, torde, i likhet med vad som är fallet beträffande föreståndarna för nyssberörda avdelningar, böra benämnas byrådirektör och erhålla samma löneförmåner som dessa.

• Såsom av järnvägsstyrelsen framhållits, har antalet ärenden angående förlust av eller skada å gods, som överlämnats till transport å statens järnvägar, under de senare åren avsevärt ökats. Under det att antalet sådana ärenden år 1914 utgjorde 1,787, uppgick det under år 1916 till 6,740. De beviljade ersättningsbeloppen uppgingo, enligt vad jag inhämtat, under år 1916 till sammanlagt omkring 140,000 kronor, mot under år 1914 endast omkring 48,000 kronor. Om än denna betydliga ökning till antal och belopp av ersättningsärendena delvis kan tillskrivas den på grund av kriget avsevärt stegrade godstrafiken, så lärer man dock kunna förvänta, att antalet sådana ärenden jämväl efter krigets slut skall vara synnerligen stort. Då byråchefen för inrikes taxebyrån, som har att handlägga dessa ärenden, oavsett desamma har en betydande arbetsbörda, synes det mig därför vara väl motiverat att, såsom av styrelsen föreslagits, åtgärder vidtagas för att från byråchefen avlyfta den dagliga handläggningen av dessa ärenden. Emot styrelsens förslag att en särskild avdelning för ersättningsärenden organiseras vid inrikes taxebyrån med en särskild föreståndare har jag så mycket mindre något att erinra som ett sådant avskiljande av ärenden givetvis medför en för vederbörande reklamanter mycket önskvärd större snabbhet i ärendenas behandling. Såsom av styrelsens redogörelse framgår, har styrelsen redan provisoriskt organiserat den föreslagna nya avdelningen under föreståndarskap av en från linjen inkallad distriktssekreterare, vilken allt sedan februari månad 1916 handlagt nu

41 Kungl. ]\faj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

ifrågavarande ärenden. Då ifrågavarande provisoriska anordning visat sig funktionera väl, i det att, trots att antalet inkomna ärenden alltjämt varit mycket stort, de balanserade ärendena icke ökats utan tvärtom något minskats, synes det mig angeläget att denna anordning så snart som möjligt erhåller fast form genom tillsättande av en föreståndare för avdelningen på ordinarie stat. Att denna tjänsteman tilllägges byrådirektörs tjänsteställning och avlöningsförmåner torde vara väl befogat, då han skulle hava föredragningsskyldighet i styrelsen samt rätt att självständigt avgöra ärenden, vilka ofta äro av ganska invecklad beskaffenhet och röra sig om ganska betydande belopp. Härtill kommer, att han skulle vara förman och arbetsledare för den jämförelsevis talrika personal — för närvarande 12 tjänstemän — som biträder vid beredningen av dessa ärenden.

Den notarie, vilken för närvarande närmast under den för tjänstgöring i styrelsen inkallade distriktssekreterarens ledning är sysselsatt med handläggningen av ifrågavarande skadeersättningsärenden, avser styrelsen, såsom förut nämnts, att få behålla, enär å den föreslagna avdelningen för ärenden av antydda art vore erforderligt att, förutom byrådirektören, hava åtminstone en tjänsteman med högre kvalifikationer och tjänsteställning. Ifrågavarande notarie skulle då tjänstgöra såsom byrådirektörens närmaste man och ställföreträdare samt biträda särskilt vid beredning av de större och viktigare ärendena. Eventuellt skulle tilläggas honom rätt att avgöra viss grupp av ärenden.

Då en sådan anordning synes mig vara välbetänkt, biträder jag styrelsens förslag jämväl i denna del.

Järnvägsstyrelsen har även härutöver gjort framställning om ökning av ie. den kvalificerade arbetskraften å inrikes taxebyrån, i det styrelsen ifrågasätter inrättandet av ännu en notariebefattning å denna byrå. Härom anför styrelsen:

Då den nuvarande organisationen av järnvägsstyrelsen genomfördes, sammanslogos de förutvarande tre taxebyråerna till två. Beträffande denna anordning framhöll järnvägsstyrelsen i sin underdåniga skrivelse den 5 februari 1914, att taxebyråerna vore verkliga förvaltningsbyråer och var för sig så stora, att de lämpligast borde förestås av var sin chef samt att det särskilt vore att märka, att under de kommande åren det dessa byråer åliggande arbetet för genomförandet av de under omarbetning varande nya person- och godstaxorna komme att tungt belasta samma byråer. Trots detta syntes det dock styrelsen, att åtminstone ett försök skulle kunna göras att sammandraga de tre byråerna till två. Den gångna tiden har ådagalagt, att järnvägsstyrelsens tvekan att tillstyrka sammanslagningen var väl befogad. Ärendenas antal å inrikes taxebyrån, i och för sig ovanligt stort, har nämligen, som ovan anförts, vuxit i avsevärd grad. En stor del av de ärenden, som sålunda tillkommit,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 148 höft. (Nr 174.) 6

En notarie.

42 Departements-

chefen.

Utrikes taxebyrån. 17. En expeditioneföreståndare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

har varit av synnerligen krävande art. På grand av den på byrån vilande stora arbetsmängden ha svårigheter yppat sig att med tillräcklig snabbhet behandla de inkommande ärendena. Detta har till en stor del haft sin orsak däri, att byråchefen icke till sitt förfogande haft tillräckligt antal kvalificerade tjänstemän, vilka självständigt kunnat utföra erforderliga utredningar, bereda de större och mera krävande ärendena samt biträda byråchefen i ledandet av byråns arbeten. För närvarande äro å byrån anställda två sekreterare och en notarie. Då notarien har varit avsedd att handlägga skadeersättningsärenden och jämväl framdeles är erforderlig för dessa ärenden, så återstå endast två sekreterare för handläggning av byråns övriga ärenden. Då dessa tjänstemäns tid till stor del tages i anspråk för att närmast under byråchefen, den ene å persontrafiksavdelningen och den andre å godstrafiksavdelningen, leda byråns arbeten och ansvara för dessas behöriga gång, att granska alla koncept, som uppsättas av övriga tjänstehavare, samt att lämna alla erforderliga anvisningar för ärendenas behandling, har icke tillräcklig tid återstått för beredning av de större ärendena. Särskilt har detta visat sig vara fallet i fråga om godstrafiksavdelningen, varå den huvudsakliga delen av byråns arbeten handlägges, varför behovet av förstärkning av de kvalificerade arbetskrafterna gjort sig särskilt gällande beträffande denna avdelning.

Det synes därför styrelsen nödvändigt att å godsavdelningen anställa en kvalificerad tjänsteman såsom biträde åt sekreteraren vid handläggning av de större och mera krävande arbetena, och har styrelsen därför föreslagit inrättandet av en notariebefattning å inrikes taxebyrån.

På grund av rubbningarna i det ekonomiska livet under kristiden bar inrikes taxebyrån haft ett mycket maktpåliggande arbete under de senare åren, särskilt därigenom att såväl statens som de enskilda järnvägarnas taxor måst flera gånger undergå förändringar. Åven när lugnare förhållanden inträda, torde det emellertid vid den allmänna tillväxten av trafikrörelsen och särskilt under de närmaste åren med hänsyn till den förestående omarbetningen av statens järnvägars taxa — en omarbetning, som jämväl torde medföra förändringar av de enskilda järnvägarnas taxor — vara att förvänta, att arbetet å byrån fortfarande bliver så krävande, att behovet av den ifrågasatta nya kvalificerade arbetskraften allt fortfarande gör sig gällande. Mot styrelsens förslag i denna del har jag därför intet att erinra.

För styrelsen har slutligen äskats inrättande av en expeditionsföreståndarbefattning å utrikes taxebyrån. Rörande denna tjänst, avsedd för föreståndaren för statens järnvägars resebyrå i Stockholm, anför styrelsen i sin förberörda skrivelse den 30 november 1916 följande:

Uppbörden vid statens järnvägars resebyrå har en betydlig omfattning. Den utgjorde år 1915 i runt tal 1,308,000 kronor och översteg sålunda den vid Göteborgs statsbanestation, som samma år uppgick till 1,209,000 kronor. Vid sistnämnda station förestås biljettexpeditionen av en expeditionsföreståndare. Omfattningen av arbetet vid resebyrån är därjämte stadd i stark utveckling: uppbörden under första

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 174. 43

halvåret 1916 visar gent emot samma tid år 1915 en stegring av i det närmaste 50 %, vilket tyder på att uppbörden för hela året 1916 torde komma upp i samma nivå som vid Malmö biljettexpedition och därefter endast överträffas av Stockholms centralstation. Därjämte är att märka, att arbetet vid resebyrån är av mera skiftande natur än vid nämnda biljettexpeditioner och delvis kräver särskilda förutsättningar. Byrån skall nämligen icke allenast ombesörja biljettförsäljningen utan även tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar beträffande resplaner och dylikt för resor såväl inom som utom Sverige, vilket givetvis ställer särskilda krav på framför allt föreståndarens kunskaper och erfarenhet. Av honom kommer även att fordras, att han följer utvecklingen av reserouter m. m. i utlandet och med hänsyn därtill tager initiativ till utvidgning av byråns verksamhet.

Med anledning härav är erforderligt att till föreståndare för byrån erhålla en person med så goda kvalifikationer som möjligt, för vilket ändamål styrelsen i förevarande förslag upptagit en expeditionsförestån dåre, avsedd för utrikes taxebyrån. Då ifrågavarande tjänsteman i avseende å tjänsteställning är likställd med expeditionsföreståndare å biljettexpedition vid distrikt, torde, i likhet med vad som gäller ifråga om sistnämnda tjänsteman, förmånen av fri bostad böra tillkomma även den nu föreslagna expeditionsföreståndaren inom styrelsen.

Arbetet å statens järnvägars resebyrå är, som synes, statt i stark utveckling. En jämförelse av uppbörden av biljetter år 1916 å följande stationer å ena sidan och resebyrån å den andra är i förevarande avseende synnerligen belysande. Denna uppbörd utgjorde:

för Stockholms centralstation.......................................... kronor 6,511,477: 79

» statens järnvägars resebyrå ................................... » 1,988,456: 66

» Malmö centralstation................................................. » 1,966,382: 60

» Göteborgs statsbanestation....................................... » 1,558,065: 25

1 Då normala förhållanden en gång inträda i samfärdseln de olika länderna emellan, torde detta säkerligen komma att medföra en väsentlig stegring av den trafik med utlandet, som resebyrån kan betjäna, och alltså en ytterligare stegring av dess arbete. Därest byrån skall fylla sitt syftemål att jämte handhavandet av biljettförsäljningen vara ett organ för att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar om den lämpligaste anordningen av resor i såväl in- som utlandet, kräves det givetvis framför allt, att byråns föreståndare skall hava ingående kännedom om kommunikationsmöjligheterna till lands och sjöss såväl in- som utrikes ävensom om hotell väsendet inom vårt eget land och främmande länder. Med hänsyn till arbetets art och nödvändigheten av att en föreståndare för byrån jämväl tager initiativ för främjande av byråns utveckling, har därför enligt min mening en dylik föreståndare minst en fullt lika krävande ställning som en expeditionsföreståndare å större biljettexpedition vid distrikt, och synas mig fördenskull fullgoda skäl

Departements-

chefen.

44 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

B. Distrikten.

18. Ifrågasatta nya sektionBföreståndartjänster inom distriktens maskinavdelning.

föreligga för inrättandet av en expeditionsföreståndarebefattning vid resebyrån, beträffande avlöningsförmåner likställd med föreståndare för biljettexpedition vid distrikt.

Jag övergår nu till styrelsens förslag om nya sektionsföreståndarbefattningar inom distriktens maskinavdelning. Styrelsen anför i detta ämne i sin skrivelse den 30 november 1918 följande:

Inom styrelsen har till behandling förelegat fråga om uppdelning av de i linjetjänst varande ban- och maskiningenjörsbefattningar i tjänster av l:a och 2:a klass likasom nu är förhållandet med motsvarande tjänster inom trafikavdelningen eller trafikinspektörerna.

Styrelsen är dock icke i tillfälle att nn fatta ståndpunkt i det uppkomna spörsmålet i vad angår baningenjörerna å linjen, utan vill här endast anmäla, att styrelsen efter vidare utredning är betänkt på att taga denna fråga under förnyad handläggning.

Vad åter angår maskiningenjörstjänsterna synas redan nu efter den i ärendet verkställda utredningen förhållandena påkalla ovan berörda uppdelning av dessa tjänster.

Antalet befintliga befattningar, som avse maskinavdelningens linjetjänst och som äro av den art, att för deras inrättande erfordras jämväl riksdagens bifall, har, bortsett från den från och med år 1917 för speciellt ändamål inrättade elektroingenjörsbefattningen, sedan år 1908 ökats med endast en, nämligen med en maskiningenjör av 2:a klass. Belysande för trafikens utveckling sedan nämnda tid äro följande siffror:

Följden av denna starka trafikstegring har blivit dels att de tekniska tjänstemännen få i stor utsträckning utföra arbeten, som kräva högre kvalifikationer än vad som skäligen kan fordras av vederbörande tjänstemän i deras nuvarande tjänsteställning, dels att behov uppstått av nya befattningar. Det har därför för styrelsen framstått som en nödvändighet, att tjänsteställningen för vissa befintliga tjänstemän höjes till en tjänstegrad, som bättre motsvarar det med befattningen förenade ansvaret, samt att framställa förslag om vissa nya befattningars inrättande.

Vidkommande först frågan om inrättandet av ett antal maskiningenjörsbefattningar av l:a klass, så har spörsmålet om maskinsektionernas utsträckning blivit aktuellt på grund av tillkomsten av två nya trafiksektioner. Regeln är, att maskinoch trafiksektioner sammanfalla, men undantag finnas, nämligen 1 och 2 samt 4 och

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

17 maskinsektionerna, vilka var och en omfatta två trafiksektioner, och vidare 11 och 12 maskinsektionerna, som omfatta större delen av 11 och 12 trafiksektionerna.

När nu trafiken och därmed även göromålen ökas, ligger den utvägen nära till hands att dela upp dessa dubbla maskinsektioner till att motsvara var och en endast en trafiksektion. Härigenom skulle sektionsföreståndaren givetvis erhålla ökad möjlighet att övervaka tjänsten inom sin sektion. Men skäl finnas även, som tala för ett bibehållande av de stora maskinsektionerna. Huvudskälet härför är, att lokomotiv och personal kunna bättre utnyttjas inom en större maskinsektion på den grund, att lämpligare turer kunna anordnas och föreståndaren har större frihet att göra omplaceringar efter trafikens fluktuationer. Ett annat skäl är det rent ekonomiska: det är givetvis förenat med rätt stora kostnader att inrätta nya maskinsektioner med därmed följande nya tjänster, expeditionslokaler och bostäder. Om man emellertid skall bibehålla och vidare utveckla det nuvarande systemet med stora maskinsektioner, är det nödvändigt med hänsyn till trafikens betydande utveckling att föreståndarna för dessa sektioner tilldelas en tjänsteställning, som motsvarar det med befattningen förenade ansvaret, samt att erforderlig avlastning i deras arbetsbörda åstadkommes genom anställande av kvalificerade biträden, särskilt för den viktiga inspektionstjänsten.

I samband härmed har styrelsen till prövning upptagit frågan, huruvida ytterligare sammanslagning av befintliga maskinsektioner lämpligen kan företagas. Styrelsen har därvid kommit till den uppfattning att, under förutsättning av bifall till förslaget om inrättande av maskiningenjörstjänster av l:a klass, nuvarande 7 och 8 maskinsektionerna (Malmö och Hälsingborg) kunna sammanslås till en. Denna sammanslagning kan nu lämpligen företagas, sedan 8 maskinsektionen minskats därigenom, att sträckan Halmstad—Göteborg från och med år 1915 blivit tilldelad II i stället för III distriktet. Däremot anses ytterligare sammanslagningar icke kunna ifrågasättas, antingen på grund därav, att de befintliga maskinsektionerna redan äro så stora, att eu fördubbling vore olämplig, eller ock på grund av de för en sammanslagning olämpliga j ärnvägsgeografiska förhållandena.

Maskiningenjörer av l:a klass böra i enlighet med vad ovan anförts anställas i nedan angiven utsträckning.

I distriktet. Föreståndaren för l:a och 2:a maskinsektionen förändras till maskiningenjör av l:a klass.

II distriktet. Föreståndaren för 4:e och 17:e maskinsektionen förändras till maskiningenjör av l:a klass.

III distriktet. 7:e och 8:e maskinsektionerna, vilka för närvarande förestås vardera av en maskiningenjör av 2:a klass, sammanslås till en, som till föreståndare erhåller en maskiningenjör av l:a klass. Den nuvarande maskiningenjörsbefattningen å 8:e maskinsektionen (Hälsingborg) bör, i händelse av de båda nuvarande maskinsektionernas sammanslagning till en, ersättas med én maskininspektor.

IV distriktet. Föreståndaren för ll:e och 12:e maskinsektionerna förändras till maskiningenjör av l:a klass.

V distriktet. Föreståndaren för 15:e maskinsektionen förändras till maskiningenjör av l:a klass. Denna maskinsektion motsvarar visserligen endast en trafik-

46 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Skiljaktig mening av järnvagsfullmäktigsuppleanten A. Ekman.

Departements-

chefen.

sektion, men med hänsyn till sektionens storlek, starka trafik- och svåra klimatiska förhållanden bör den jämställas med övriga maskinsektioner av baklass.

Genom inrättandet enligt ovanstående av fem maskiningenjörsbefattningar av l:a klass kunna lika många maskiningenjörsbefattningar av 2:a klass indragas, varjämte ännu en sådan befattning blir ledig därigenom, att nuvarande föreståndaren för 8:e maskinsektionen indrages och ersättes med en maskininspektor. Emellertid finnas två maskinsektioner, den 6:e och den 13:e, vilka förestås av maskininspektorer, under det samtliga övriga maskinsektioner förestås av maskiningenjörer. En sådan anordning med maskininspektorer såsom föreståndare för maskinsektioner kunde anses tillräcklig år 1908, då nuvarande organisation trädde i verksamhet, på grund av trafikens jämförelsevis ringa omfattning. Förhållandena hava emellertid sedan dess i hög grad förändrats. Vad särskilt beträffar 6:e maskinsektionen, som för närvarande omfattar linjen Laxå—Charlottenberg, är dessutom att märka, att Mora—Vänerns järnväg, som övergår i statens ägo från och med år 1917, kommer att, vad angår maskinavdelningen, åtminstone tillsvidare tilldelas 6:e maskinsektionen. Vidkommande 13 maskinsektionen så har denna å ena sidan minskats därigenom, att linjen Gällivare—Luleå tillagts 15 maskinsektionen, men å andra sidan har sektionen ökats genom tillkomsten av de nybyggda bandelarna Morjärv—Karungi—Övertorneå samt Karungi—Haparanda. Om båda de ifrågavarande maskinsektionernas föreståndare förändras till maskiningenjörer av 2:a klass, komma samtliga maskinsektionsföreståndare att erhålla maskiningenjörs grad och erhålla sålunda samma tjänstegrad som föreståndarne för ban- och trafiksektionerna. Då det givetvis är olämpligt att maskinsektionsföreståndarne hava lägre tjänstegrad än övriga sektionsföreståndare, med vilka de hava att i tjänsten samarbeta, är även av denna anledning den ifrågasatta förändringen av behovet påkallad.

Om dessa två maskiningenjörsbefattningar av 2:a klass bliva inrättade, så erfordras härför två av de på grund av tillkomsten av maskiningenjörsbefattningar av l:a klass ledigblivna sex maskiningenjörsbefattningarna av 2:a klass. Sålunda bliva fyra dylika befattningar överflödiga och kunna indragas.

Innan jag går att framlägga min egen ståndpunkt i frågan, ber jag få meddela, att vid frågans behandling inom styrelsen järnvägsfullmäktigsuppleanten, ledamoten av riksdagens andra kammare Axel Ekman till styrelsens protokoll uttalat skiljaktig mening. Ekman yttrade:

Då av överläggningen inom järnvägsstyrelsen angående framställning till Kungl. Maj:t om inrättande av ett antal maskiningenjörsbefattningar av första klass framgått, att, därest en sådan framställning vinner bifall, det kan inträffa att framställningar om inrättande av befattningar med motsvarande tjänstegrad inom andra områden av verket framkomma, och då någon utredning ej verkställts rörande i vilken utsträckning sådana lika befogade framställningar anses kunna vara att förvänta, har jag åtminstone för närvarande ej ansett mig kunna biträda järnvägsstyrelsens beslut rörande framställningen till Kungl. Maj:t om inrättande nu av ett antal maskiningenjörsbefattningar av första klass.

I förevarande skrivelse den 30 november 1916 har sålunda järnvägsstyrelsen till behandling upptagit och jämväl fattat definitiv ståndpunkt till frågan om en uppdelning av de i linjetjänst varande maskin-

Kung!. Ma j ds Nåd. Proposition Nr 174.

ingen]örsbefattningar i tjänster av l:a och 2:a klass, likasom nu är förhållandet med motsvarande tjänster inom trafikavdelningen eller trafikinspektörerna. Det resultat, styrelsen härvid kommit till, har biträtts av samtliga de i överläggningen deltagande utom järnvägsfullmäktigsuppleanten Ekman. Den reservation, denne anfört, är emellertid, såvitt jag av dess nyss anförda lydelse kan finna, ej riktad mot behövligheten av de ifrågavarande befattningarna och ej heller mot den beträffande desamma anförda motiveringen, utan synes uteslutande hava förestavats av farhåga för, att ett bifall skulle medföra vissa konsekvenser beträffande andra områden inom verket. Sedd i och för sig kan enligt min uppfattning en sådan farhåga givetvis synas fullt befogad. Jag tror emellertid, att i frågans nuvarande läge dylik farhåga ej vidare behöver hysas. De ifrågavarande befattningarna äro avsedda för föreståndarna å vissa särskilt krävande maskinsektioner. Jämväl beträffande ban- och trafiksektionerna gäller givetvis, att vissa sektioner äro mera krävande än andra, och skulle väl därför den närmast liggande konsekvensen av ett bifall till förslaget om maskiningenjörsbefattningar av l:a klass vara anspråk på liknande anordning beträffande ban- och trafikavdelningarna. Å den sistnämnda avdelningen är emellertid denna anordning redan — alltsedan omorganisationen 1908 — rådande, varför man ej torde behöva räkna med några i princip nya sådana anspråk, i vad rör denna avdelning. Vidkommande banavdelningen föreligger åter i styrelsens senare avlåtna skrivelse den 10 februari 1917, till vars behandling jag i det följande återkommer, full utredning uti ifrågavarande avseende, varför man nu synes kunna överblicka de konsekvenser, förslaget skulle kunna medföra. Framhållas må nämligen, att sektionsföreståndarna i befogenhetsavseende utgöra en grupp för sig, vadan en förändring av dessa befattningshavares ställning ej lärer kunna påverka personalen utanför denna grupp.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att den ifrågasatta uppdelningen av maskiningenjörerna å linjen i två klasser icke medför, såsom befarats, vittgående konsekvenser. Däremot synas mig de skäl, styrelsen anfört för en dylik uppdelning, synnerligen vägande, och biträder jag därför styrelsens förslag härutinnan.

Beträffande då först de i styrelsens skrivelse den 30 november 1916 föreslagna fem nya maskiningenjörerna av l:a klass har styrelsen påvisat, hurusom antalet befintliga befattningar, som avse maskinavdelningens linjetjänst och som äro av den art, att för deras inrättande erfordras jämväl riksdagens bifall, sedan år 1908 ökats med endast en, nämligen eu maskiningenjör av 2:a klass. A andra sidan har den procentuella ök-

48 Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

ningen av antal lokomotiv, lokomotivkilometer ock vagnaxelkilometer utgjort från ock med 1908 till ock med 1915 respektive 15, 42 ock 44.

Redan dessa siffror framkäva enligt min uppfattning kekovet av att tjänsteställningen för sektionsföreståndare, som närmast under avdelningsföreståndare kära ansvaret för trafikens rätta skötsel, anpassas efter vad som kan anses motsvara det med kefattningen förenade ansvaret.

Den av styrelsen föreslagna uppdelningen av maskinavdelningens linjekefäl i befattningar av l:a ock 2:a klass synes mig ock fullt motiverad. Det är naturligt, att lämpligaste uppdelningen av linjetjänsten måste ske efter trafikgeografiska grunder, ock måste då en del sektioner kliva mera krävande än andra. Det synes då också rättvist, att det större arketet ock det ökade ansvaret motsvaras av en kögre tjänsteställning. Genom ett sådant särskiljande av sektionsföreståndarna gives även styrelsen större möjligket att kunna placera de mera dugande på de mera krävande platserna. Denna princip är jämväl, enligt vad jag nyss antytt, erkänd i den nuvarande organisationen vad keträffar trafikavdelningen, där de mera krävande sektionerna förestås av trafikinspektörer av l:a klass, de mindre krävande av trafikinspektörer av 2:a klass.

Teoretiskt sett skulle man ju visserligen kunna tänka sig den av styrelsen antydda utvägen att dela upp de nuvarande dukkla maskinsektionerna till att motsvara var ock en endast en trafiksektion. På de av styrelsen angivna såväl trafiktekniska som ekonomiska skäl finner jag dock mindre ändamålsenligt att i stället för vad som av styrelsen föreslagits genomföra en sådan anordning.

På grund kärav ock med kiträdande av styrelsens mening ifråga om dels sammanslagning av nuvarande 7 ock 8 maskinsektionema (Maimö ock Hälsingkorg), dels ock — då arketet å de två sektioner, som nu förestås av maskininspektorer, synes kava nått den omfattning, att dessa sektioner enligt anförda principer nu köra förestås av maskiningenjörer av 2:a klass — anställande av föreståndare av maskiningenjörs grad för alla sektioner, ansluter jag mig alltså i allo till st}nelsens ifrågavarande förslag om inrättande av fem nya maskiningenjörsbefattningar av l:a klass samtidigt med indragning av fyra dylika befattningar av 2:a klass.

För att göra ifrågavarande förslag om uppdelning av maskiningenjörerna på linjen mera överskådligt har järnvägsstyrelsen på min anmodan uppgjort en tablå rörande nuvarande ock ifrågasatta sektioners föreståndare, kilometerantal, antal lokomotiv ock personal, vilken tablå torde få såsom bilaga 6 fogas till detta protokoll.

Till uppgifterna i nämnda tablå ber jag endast få foga en kommentar i fråga om 11 ock 12 maskinsektionerna. Dessa sektioner kava, enligt vad tablån utvisar, i jämförelse med de maskinsektioner, som i

4!)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

övrigt föreslagits höjda till första klass, ett relativt litet antal lokomotiv och personal. Sektionerna äro emellertid särskilt krävande av den anledningen, att all övergångstrafik mellan de i landets södra och norra delar utgrenade järnvägsnäten måste den vägen fram. Därmed förknippade svårigheter hava särskilt under senaste tid kommit till synes, och har man nödgats från andra håll ditlåna ej mindre än ett 20-tal lokomotiv med personal för vidmakthållande av nämnda, på senaste tid särskilt omfattande genomfart. Då även för framtiden måste förutses säsongtrafik på ifrågavarande bandelar, måste man också räkna med att denna tidvis skeende ökning av sektionsföreståndarnas arbete skall.framgent förekomma.

Vad därefter angår förslaget om fem nya trafikinspektörsbefattningar av l:a klass med placering å trafikdirektörsexpeditionerna ber jag först få erinra, att denna fråga redan tidigare varit uppe på dagordningen.

I sitt yttrande över det den 6 mars 1907 avgivna underdåniga kommittébetänkandet angående förändrad organisation av järnvägsstyrelsen och därunder lydande förvaltningar berörde styrelsen även spörsmålet om ställföreträdare för trafikdirektörerna och framhöll därvid vikten av, att en dylik alltid funnes å trafikdirektörsexpeditionen. Styrelsen förutsatte, att detta krav icke kunde anses vara tillgodosett därmed, att en person, vilkens verksamhet i allmänhet avsåge trafiken å en viss sektion, tillfälligtvis inkallades att såsom ledamot i distriktförvaltningen utöva det viktiga föreståndarskapet för trafikavdelningen. Styrelsen ansåg det vara alldeles nödvändigt, att ställföreträdaren skulle hava en ingående kännedom såväl om de ärenden, vilka för tillfället förelåge till behandling, spm ock om de allmänna grunder, som tillförne i förekommande fall tillämpats å distriktet. För att således åstadkomma nödig kontinuitet och icke minst för att allmänheten även i trafikdirektörens frånvaro skulle kunna påräkna lika sakrika och tillförlitliga råd och upplysningar som eljest, föreslog styrelsen, att å varje trafikdirektörsexpedition borde lika som å ban- och maskindirektörsexpeditionerna anställas såsom trafikdirektörens närmaste man och ställföreträdare en befattningshavare av högre grad än de trafikdirektörerna underlydande trafikinspektörerna. Härtill syntes styrelsen de föreslagna trafikinspektörerna av l:a klass väl lämpa sig.

Detta styrelsens förslag vann emellertid icke beaktande från statsmakternas sida. Föredragande departementschefen yttrade — efter att hava behandlat den ifrågasatta uppdelningen av ban- och maskiningenjörsbefattningarna i två klasser — ifråga om järnvägsstyrelsens förslag om Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 143 höft. (Nr 174.) 7

19. Fem trafik inspektörer av l:a klass å trafikdirek törsexpeditionerna.

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

anställande av trafikinspektörer å trafikdirektörsexpeditionerna såsom biträden åt trafikdirektörerna, att det visserligen icke kunde förnekas, att en dylik anordning skulle kunna bidraga till ökad kontinuitet vid avdelningens skötsel och även från andra synpunkter kunde vara till fördel, men att å andra sidan genom anställandet inom distriktsförvaltningen av en särskild befattningshavare såsom föreståndare för trafikavdelningen en så väsentlig förbättring torde inträda ifråga om handhavandet av denna avdelnings angelägenheter, att han icke ansåge sig då böra upptaga styrelsens förslag uti förevarande hänseende.

Denna departementschefens uppfattning delades av såväl Kungl. Maj:t som riksdagen.

Efter erinran om den utgång, styrelsens förslag härutinnan sålunda rönte år 1907, yttrar nu styrelsen i sin skrivelse den 30 november 1916 följande:

Då förslag nu åter väckes om att å trafikdirektörsexpeditionerna placera trafikinspektörer av l:a klass såsom trafikdirektörernas närmaste man och ställföreträdare, sker det på den grund, att den förflutna tiden alltmera tydligt visat det riktiga i styrelsens åsikt. Den år för år starkt ökade trafiken har för trafikdirektörerna medfört, att deras tid huvudsakligen blivit upptagen av frågor, som sammanhänga med den löpande trafiktjänsten, och den tid, som stått dem till buds för överläggningar och inspektion, har blivit alltmera kringskuren. Trafikdirektörernas viktigaste åligganden, nämligen att följa de allmänna ekonomiska förhållandena inom distriktet, sätta sig i förbindelse med trafikanter för att lära känna deras behov och önskningar, söka åstadkomma förenklingar och förbättrade anordningar ifråga om trafiken samt vidtaga eller föreslå åtgärder, som famna frambringa ny trafik eller upparbeta den redan befintliga, ävensom att genom inspektion och på annat sätt övervaka, att tjänsten inom avdelningen behörigen skötes, hava sålunda i alltför hög grad måst eftersättas för den löpande expeditionstjänsten. Detta sedan länge kända uppenbara missförhållande har styrelsen försökt avhjälpa genom att lätta trafikdirektörernas arbetsbörda å expeditionerna. Sålunda har handläggningen av de tidsödande ersättningsmålen för skadat och förkommet gods flyttats från trafikdirektörerna till en särskild avdelning inom styrelsen. Men alla ansträngningar i denna riktning hava visat sig otillräckliga, och med den stigande trafiken, som ställer ökade krav på ledning och inspektion, hava olägenheterna blivit allt mera kännbara.

Det är också givet, att, då enligt den gällande ordningen en av distriktets trafiksektionsföreståndare tidvis skall kastas in på trafikdirektörens arbetsområde, intet gott resultat kan vinnas. Dels är ju denne ej förtrogen med alla de löpande göromålen å trafikdirektörsexpeditionen och äger ej heller närmare kännedom om förhållandena å distriktets övriga trafiksektioner, dels lider arbetet inom den berörda trafiksektionen av att föreståndaren tidtals ryckes bort från ledningen, och givet är även, att inspektionen inom trafiksektionen i alltför hög grad inskränkes genom trafikinspektörens skyldighet att under trafikdirektörens frånvaro vikariera för denne. Det bör även här beaktas, att flera av de trafiksektioner, som drabbas av dessa olägenheter, just äro de mest maktpåliggande och mest svårskötta trafiksektionerna.

Öl

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

De arbetsuppgifter, som de nu föreslagna trafikinspektörerna skulle tilldelas, vore sålunda att vara trafikdirektörens närmaste man och ställföreträdare samt att i sådan egenskap dels biträda trafikdirektören vid utövningen av dennes tjänst, dels ock fullgöra de trafikdirektörens åligganden, som denne på grund av tjänstledighet, tjänsteresa eller eljest vore förhindrad att själv utföra. Närmast under trafikdirektören skulle han förestå trafikdirektörsexpeditionen samt leda och ansvara för där förekommande arbeten ävensom ordnandet och vården av expeditionen tillhörande handlingar. Då det måste anses vara av särskild vikt, att denne tjänsteman är förtrogen med förhållandena inom distriktet, bör han också för sådant ändamål och på order av trafikdirektören tid efter annan företaga inspektionsresor å distriktet.

Styrelsen har föreslagit, att ifrågavarande trafikinspektörsbefattningar skola vara av l:a klass, dels för att bereda deras innehavare samma tjänsteställning och avlöningsförmåner som motsvarande befattningshavare vid ban- och maskindirektörsexpeditionerna, dels för att genom erbjudande av den högre avlöningen kunna draga dugliga och för uppdraget väl lämpade personer till dessa ansvarsfulla och krävande befattningar. I samband härmed må erinras, att vid omorganisationen av statens järnvägar år 1907 gjordes uppdelning av trafikinspektörsbefattningarna i tvenne klasser med den motivering, att med hänsyn till dels vikariatet för trafikavdelningsföreståndare, som ålåge de till distriktens huvudstationer gränsande trafiksektionerna, dels även göromålens större omfattning och den mera svårskötta trafiken å vissa av de nämnda sektionerna och vissa andra sektioner det måste anses riktigt, att föreståndarne för ifrågavarande sektioner erhölle en högre tjänstegrad med högre ordinarie arvode än de övriga. Trafikinspektörsbefattningar av l:a klass inrättades därför i Stockholm (2 st.), Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Norrköping, Östersund och Luleå samt av 2:a klass å de övriga sektionerna. Av nu befintliga 17 trafikinspektörsbefattningar äro 8 av l:a och 9 av 2:a klass, varvid dock bör bemärkas, att trafikinspektörsbefattningen av l:a klass i Norrköping överflyttats till Kiruna och den å sistnämnda plats befintliga trafikinspektörsbefattningen av 2:a klass samtidigt överflyttats till Norrköping, beroende på omreglering av ifrågavarande trafiksektioner. Så har Norrköpingssektionen något minskats, under det att Ki runasektionen nästan fördubblats. Därigenom att innehavarna av de nu föreslagna trafikinspektörsbefattningarna av l:a klass komma att tjänstgöra såsom närmaste män och vikarier åt trafikdirektörerna, bortfaller visserligen för föreståndarna för de till distriktens huvudstationer gränsande trafiksektionerna det första av de skäl, som föranledde, att dessa trafikinspektörsbefattningar erhöllo högre tjänstegrad och arvode än övriga. Det andra av de skäl, som föranlett den högre klassificeringen av dessa befattningar, nämligen göromålens större omfattning och den mera krävande trafiken, äger dock fortfarande giltighet beträffande vissa av de nuvarande l:a klass trafiksektionerna, och någon lättnad i dessa trafikinspektörers arbetsbörda är icke att vänta genom de föreslagna trafikinspektörsbefattningarna å trafikdirektörsexpeditionerna. Närmare angivet har styrelsen därför tänkt sig, att av de nuvarande trafiksektionerna av l:a klass första, fjärde, sjunde och femtonde sektionerna skulle bibehållas vid l:a klass, under det att de nuvarande föreståndarna av l:a klass för andra, åttonde, tionde och trettonde skulle sänkas till 2:a klass. I enlighet med gällande bestämmelser skulle, i den mån förflyttning ej kunde verkställas, nuvarande innehavare av ifrågavarande trafikinspektörsbefattningar av l:a klass bibehållas i innehavande avlöningsförmåner. För andra sektionen gäller härvid dels det skäl att vikariatet för trafikdirektören bortfaller, dels ock att sektionen minskats med tillkomsten av Stockholmssektionen, för åttonde sektionen gäller, att denna sektion minskats i och med tillkomsten av sjuttonde sektionen,

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Departements-

chefen.

varjämte slutligen för tionde och trettonde sektionerna gäller uteslutande det skal, att vikariatet för trafikdirektören bortfaller.

Slutligen må här erinras dels att styrelsens föreliggande förslag icke kan medföra några konsekvenser på motsvarande områden inom ban- och maskinavdelningarna, enär ju inom dessa avdelningar redan enligt gällande organisation äro inrättade biträden av motsvarande grad åt ban- och maskindirektörerna, dels att genom den föreslagna sänkningen av vissa trafikinspektörsbefattningar av l:a klass skulle i staten uppkomma en ökning av dessa tjänster med allenast en ny ordinarie trafikinspektör av l:a klass, frånsett den här nedan av särskilda skäl påkallade nya trafikinspektören för Stockholmssektionen.

För den händelse styrelsens förevarande förslag om inrättande av trafikinspektörsbefattningar å trafikdirektörsexpeditionerna icke bifalles, förfaller med hänsyn till det anförda förslaget om sänkning av trafikinspektörsbefattningarna å andra, tionde och trettonde sektionerna från l:a till 2:a klass.

Först ber jag få nämna, att järnvägsfullmäktigsuppleanten A. Ekman uti sin förutnämnda reservation förklarat, att han varit tveksam även beträffande inrättandet under nu rådande förhållanden av de ifrågasatta fem trafikinspektörsbefattningarna av l:a klass.

För erhållande av ytterligare material till bedömande av behovet av ökad kvalificerad arbetskraft å trafikdirektörsexpeditionerna har jag från styrelsen införskaffat följande uppgifter rörande dels trafikerad banlängd den 1 januari och antal ordinarie personal vid trafikavdelningen åren 1908, 1914 och 1917, dels storleken av vissa irafikfaktorer under åren 1908, 1914 och 1915.

Trafikerad banlängd, kilometer.

Antalet ordinarie personal vid trafikavdelningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 53

Antal tusen vagnaxelkilometer pr bankilometer.

Antal tusen godstonkilometer pr bankilometer.

Av ifrågavarande siffror torde tydligt framgå, att trafikökningen varit utomordentligt stor. Trafikdirektörernas arbetsbörda har givetvis ökats i samma mån, och då ett stort antal av de ärenden, som handläggas av nämnda tjänstemän, äro av komplicerad natur och därför kräva avsevärd tid, hava, enligt vad jag förvissat mig om, trafikdirektörerna, i saknad av kvalificerade arbetsbiträden, själva måst i detalj deltaga i dessa ärendens behandling och på grund därav ej i önskvärd utsträckning medhunnit utöva det ledande arbetet å och den nödvändiga inspektionen av sina distrikt.

Vid nu antydda förhållanden finner jag goda skäl tala för järnvägsstyrelsens förslag i förevarande avseende, enligt vilket trafikdirektörerna, i likhet med de övriga avdelningsföreståndarna, till biträde vid expedit!onsarbetet skulle erhålla kvalificerade tjänstemän av trafikinspektörs grad såsom ställföreträdare och ledare av expeditionsarbetet.

Härigenom skulle även realiseras de önskemål, styrelsen i sitt underdåniga utlåtande i anledning av betänkande, avgivet av 1912 års järnvägskommission angående trafiksäkerheten, framhållit därutinnan, att trafikinspektörernas expeditionsarbete borde lättas, så att ifrågavarande tjänstemän bereddes möjlighet att ägna mera tid åt inspektion av säkerhetstjänsten. Sådan lättnad i arbetet skulle enligt styrelsens nämnda uttalande ske därigenom, att en del av de ärenden, som trafikinspektörerna hade att handlägga — såsom ärenden angående utredning och planläggning av trafiken i allmänhet — överfördes till trafikdirek-

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

törsexpeditionerna. Detta kunde emellertid, såsom styrelsen tillika påpekade, ej genomföras, innan nämnda expeditioner för handläggning av dessa och övriga ärenden av mer krävande natur erhölle en tjänsteman, som till tjänsteställning och kvalifikation vore nära jämnställd med de tjänstemän, som förut handlagt desamma, eller trafikinspektör av l:a klass.

På grund av det anförda, tillstyrker jag därför styrelsens förslag om inrättandet av ifrågavarande trafikinspektörstjänster av l:a klass.

Likaså biträder jag styrelsens framställning att, vid bifall härtill, föreståndarbefattningarna av l:a klass å andra, åttonde, tionde och trettonde trafiksektionerna sänkas till 2:a klass. Förslaget i dess helhet innebär sålunda, såsom styrelsen påpekat, i realiteten ökning i staten av allenast en ny ordinarie trafikinspektör av l:a klass bland föreslagna fem nya trafikinspektörstjänster.

20. Ed trafikinspektör av l:a klass och en byråassistent å Stockholmssektionen.

Rörande behovet av en trafikinspektör av l:a klass och en byråassistent å Stockholmssektionen anför styrelsen i förberörda skrivelse den 30 november 1916 följande:

Under ett flertal år tillbaka bava för en rationell skötsel av trafiken på Stockholmsstationerna förefunnits vissa svårigheter, huvudsakligen på grund därav, att gränsen mellan två trafiksektioner dragits vid Stockholms central, varigenom dels denna station kommit att åtminstone i vissa hänseenden sortera under två trafikinspektörer, dels övriga Stockholmsstationer kommit att tillhöra två olika trafiksektioner. Det ligger i sakens natur, att detta förhållande även med iakttagande av allt möjligt samarbete mellan vederbörande trafikinspektörer icke kan vara lyckligt för ett enhetligt skötande av en så stor och viktig trafik, som den huvudstaden berörande.

Det bör också i detta sammanhang framhållas, att båda ifrågavarande trafikinspektörer hade att förestå synnerligt maktpåliggande linjesträckor, alldeles oavsett Stockholmsstationerna, varför helt naturligt deras intresse icke kunde odelat ägnas Stockholmstrafiken, utan måste delas även mellan de övriga linjernas skötande.

Med den storartade utveckling, som trafiken tagit under de senaste åren, måste denna ovan angivna olägenhet framträda än skarpare.

Det visade sig ock slutligen vid besörjandet av hösttrafiken 1915, att svårigheterna stigit till en sådan höjd, att en omläggning av ledningen av trafiken på Stockholmsstationerna krävdes omedelbart. Styrelsen såg sig därför nödsakad att utan dröjsmål få till stånd en annan indelning av de Stockholmsstationerna berörande trafiksektionerna.

Vid en första undersökning framstod det genast som omöjligt att överföra skötseln av samtliga Stockholmsstationerna till någon av de berörda trafiksektionerna på grund av att båda dessa trafiksektioner även utan de i dem ingående Stockholmsstationerna uppvisade ett tillräckligt arbetsområde, vilket ock framgår av nedanstående sammanställning av vissa faktorer för dels Stockholmsstationerna (Stockholmssektionen), dels återstående delen av första respektive andra trafiksektionen, sedan de dessa sektioner tillhörande Stockholmsstationerna frånräknats, dels första respektive

55 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

andra trafiksektionen med tillägg för vardera av Stoekholmsstationernas faktorer, dels ock slutligen motsvarande faktorer för en nyreglerad trafiksektion (sextonde) av arbetsammaste storlek och art.

*) Stationernas exponenter utgöra summan av exponenterna för de trafikfaktorer, som medtagits i det å trafikbyrån uppgjorda förslaget för klassificering av stationerna.

Styrelsen måste därför tänka sig den lösningen att utbryta Stockholmssektionen från de nuvarande trafiksektionerna och förena dessa stationer under ett särskilt, med trafikinspektörerna jämställt och direkt under trafikdirektören lydande befäl.

Det framstod ock vid närmare undersökning av vikten och omfattningen av den nya trafikinspektörens arbetsområde, att denne måste för ernående av full rättvisa jämställas med trafikinspektörerna av första klass.

Styrelsen erinrar härefter att, efter en av styrelsen i skrivelse den 6 november 1915 i ämnet gjord framställning, Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 19 i samma månad bemyndigat styrelsen att förordna lämplig tjänsteman att från och med den 1 december 1915 tillsvidare och så länge styrelsen på grund av trafikförhållandena funne sådant erforderligt med trafikinspektörs befogenhet handhava trafikledningen å bandelarna Hagalund —Stockholms centralstation—Nyboda, Tomteboda —Värtan, Albano—Stockholms östra station, Karlberg—Norrtull, Söder Mälarstrand—Stockholm Stadsgården, Tanto—Stockholms södra station och Nyboda—Enskede, allt i den mån styrelsen icke, med hänsyn till trafikens å nämnda bandelar samband med trafiken å till desamma anslutande järnvägslinjer, ansåge trafikledningen å förenämnda bandelar höra fortfarande åligga trafikinspektörerna vid första och andra trafiksektionerna av statens järnvägar.

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

I samma brev medgav även Kungl. Maj:t, att den tjänsteman, som erhölle förenämnda förordnande, finge, mot avstående av egna avlöningsförmåner, åtnjuta avlöningsförmåner, motsvarande dem, som tillkomme trafikinspektör av första klass i lägsta "lönegraden.

Med förmälan, att styrelsen till följd härav förordnat en trafikinspektör med stationering i Stockholm att från och med den 1 december 1915 och tills vidare vara föreståndare för nyss angivna bandelar ävensom att den nya sektionen av styrelsen benämndes Stockholmssektionen, anför därefter styrelsen:

Styrelsen hade vid tiden för sin hemställan, enligt vad av framställningen närmare framgår, tänkt sig denna anordning möjligen av provisorisk natur. Trafikens utveckling och det gångna årets erfarenhet har emellertid redan visat, att denna anordning varit av utomordentlig nytta för skötseln av trafiken på Stockholm och att en återgång till den äldre organisationen ej längre är tänkbar.

Den enhetliga ledning av samtliga Stockholmsstationerna, som åstadkommits med den nya anordningen, har varit av genomgripande betydelse, då härigenom dels vunnits samarbete mellan stationer och expeditioner i Stockholm för allmänhetens tidsenliga expediering, dels personal obehindrat kunnat överflyttas från en station till en annan allt efter uppstående olika behov av arbetskrafter, dels bangårdar och spårutrymmen kunnat utnyttjas på ett betydligt mera effektivt sätt, dels ock slutligen trafik, allt efter växlingar i densamma, kunnat för undvikande av stockningar hänvisas från ep station till en annan. Dessutom har på grund av det mindre arbetsområdet det blivit möjligt för trafikinspektören över Stockholmsstationerna att dels mera i detalj övervaka arbetet inom sektionen, dels träda i mera intimt samarbete med trafikanterna till ömsesidig nytta och förståelse. Den påtagliga fördelen av den nya anordningen framgår bl. a. därutav, att det varit möjligt att, som framgår av nedanstående tabeller, ombesörja en väsentligt större trafik år 1916 än motsvarande månader år 1915, utan att några som helst stockningar år 1916 förekommit.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

57 Tabell I.

Antal avsända och emottagna expeditioner av fraktstyckegods.

Medelprocent ältning = 11 %.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 148 käft. (Nr 174.)

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Tabell IL

Till- och avkopplade godsvagnar.

Medelprocent ökning = 17.9.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 174.

59 Tabell III.

Till- och avkopplade vagnar i Tomteboda.

Under de åtta första månaderna 1916 hava expedierats 55,219 vagnar mera än föregående år.

Styrelsen tillåter sig vidare nämna, att då den nya sektionen inrättades, överflyttades till densamma godsvagnsfördelningen å, förutom den egna sektionen, såväl l:a som 2:a trafiksektionen. Denna anordning har visat sig synnerligen lämplig på den grund, att beordring av vagnar mellan de tre sektionerna, som omfatta 56 stationer, kan äga rum snabbare och enklare än förut var fallet, då vagnförflyttning mellan trafiksektionerna fick ske först efter order från styrelsen. En påtaglig fördel med anordningen är dessutom att vid rekvisition, som skyndsamt måste tillgodoses, av viss bestämd typ av godsvagn den begärda typen lättare kan anskaffas, enär uppgiften över flera stationers tillgång på godsvagnar, specificerad i olika vagntyper, finnes samlad på en hand.

På grund av det anförda anser styrelsen, att den provisoriska Stockholmssektionen bör snarast inrättas permanent och att därför till föreståndare för densamma bör anvisas en trafikinspektörstjänst av Pa klass ävensom en byråassistent.

Såsom förut erinrats, har järnvägsstyrelsen genom nådigt brev den Departements- 19 november 1915 med hänsyn till de då rådande svåra trafikförhål- chefenlandena bemyndigats förordna en trafikinspektör med stationering i Stockholm att från och med den 1 december 1915 och tillsvidare handhava trafikledningen å linjerna Hagalund—Stockholms central—

Nyboda, Tomteboda—Värtan, Albano—Stockholms östra station, Karlberg—Norrtull, Söder Mälarstrand—Stockholm Stadsgården, Tanto—Stockholms södra station samt Nyboda—Enskede. Av styrelsens redogörelse framgår, att genom inrättandet av ifrågavarande provisoriska befattning

60 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 174.

21. Tre maskininspoktorer.

och sammanförandet av samtliga stationer i Stockholm under en och samma trafikinspektör samt den därigenom inträdda möjligheten av ett lättare genomförande av lämpliga trafikanordningar vissa missförhållanden ur trafiksynpunkt, särskilt beträffande gods- och vagnslasttrafiken, blivit hävda. De trafikstockningar, som sedan ett flertal år tillbaka gång på gång inträffat vid Stockholmsstationerna särskilt vid tidpunkter för högtrafik och som vållat klagomål och ersättningsyrkanden i stor utsträckning från trafikanter samt förorsakat statens järnvägar omfattande kostnader, hava sålunda ej vidare behöft förekomma. Genom uppdelningen av första och andra trafiksektionerna har även trafikinspektörernas vid dessa trafiksektioner arbetsbörda minskats i behövlig grad och därigenom möjlighet beretts ifrågavarande tjänstemän att i större utsträckning utöva den dem åliggande inspektion av sina trafiksektioner.

På grund härav och då dessutom, såsom styrelsen närmare påvisat, Stoekholmstrafiksektionen vad beträffar trafik och personalantal är fullt jämförlig med de största av de övriga trafiksektionerna, finner jag mig böra tillstyrka styrelsens förslag om uppförande på ordinarie stat av en trafikinspektörsbefattning av l:a klass för Stockholms trafiksektion.

Under sådana förhållanden är givetvis även den av styrelsen begärda byråassistenten å Stoekholmstrafiksektionen behövlig. Denne skulle nämligen, såsom vid alla övriga trafiksektioner är fallet, tjänstgöra såsom trafikinspektörens närmaste man och ställföreträdare.

Styrelsen ifrågasätter, såsom förut nämnts, i skrivelsen den 30 november 1916 även inrättandet av tre nya maskininspektorsbefattningar. Härom yttrar styrelsen:

Förutom den maskininspektor, som enligt ovanstående bör ersätta nuvarande maskiningenjör av 2:a klass i Hälsingborg, erfordras fyra nya maskininspektorsbefattningar, vilka äro avsedda att placeras i Stockholm, Göteborg, Ange och på Svartön.

Stockholm. Denna befattning är avsedd uteslutande för vagntjänsten å Stockholmssektionen. Med den omfattning, som persontrafiken erhållit, och med hänsyn till personvagnarnas alltmera komplicerade utrustning är det nödvändigt, att synnerlig omsorg ägnas åt tillsynen av personvagnsmaterielen. Detta kräver ifråga om Stockholm, som beröres av en mycket stor del av personvagnsparken, särskilt kvalificerat befäl. Inrättandet av högre befäl för detta ändamål skulle vara till gagn även ur den synpunkt, att en dylik person givetvis finge leda alla de provningar och försök ifråga om personvagnar, som företagas på styrelsens order och beträffande vilka man sålunda kunde påräkna att erhålla fullt sakkunnigt utlåtande.

För närvarande äro dylika utlåtanden baserade på iakttagelser av vagnunderbefälet, vagnmästare och vagnförmän, vilka icke alltid sitta inne med tillräcklig kompetens i detta hänseende.

Göteborg. Denna maskininspektorsbefattning är avsedd för föreståndaren för lokomotivstationen. Maskinsektionsföreståndaren i Göteborg har numera en sektion,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

som omfattar två trafiksektioner, don 4:e och den 17:e. Dot är därför behövligt, att han blir avlastad genom anställandet av relativt självständigt kvalificerat befäl vid Göteborgs lokomotivstation. Dylikt befäl finnes redan nu såväl i Stockholm som i Malmö.

Ange. Denna befattning är avsedd för föreståndaren för lokomotivstationen därstädes samt såsom närmaste befäl över linjerna Ange—Långsele och Ange—Sundsvall. Den 10:e maskinsektionen, till vilken dessa linjer, höra, har numera en betydande utsträckning på grund av tillkomsten efterhand av nya delar av Inlandsbanan.

Det blir därför snart icke möjligt för maskinsektionsföreståndaren att medhinna en effektiv inspektion över hela sektionen. En avlastning i detta hänseende är därför erforderlig. Därtill kommer dels att Ange lokomotivstation är stadd i ständig tillväxt, dels att Ange numera är säte för trafikinspektören vid 1 l:e trafiksektionen, varför det även ur dessa synpunkter är önskvärt att där erhålla kvalificerat befäl.

Svartön. Denna befattning är avsedd för lokomotivstationsföreståndaren. Efter förändringen av 15:e maskinsektionen till att omfatta linjen Riksgränsen—Luleå har Svartöns lokomotivstation kommit på stort avstånd från maskinsektionsföreståndaren i Kiruna, vilken dessutom behöver avlastning med hänsyn till sektionens storlek och starka trafik. Svartöns lokomotivstation är dessutom i och för sig betydande med avsevärt antal lokomotiv och stor personal, nämligen 47 lokomotiv och 69 lokomotivpersonaler.

Antalet erforderliga nya maskininspektorsbefattningar utgör således fem, men om två dylika befattningar bliva lediga därigenom att föreståndarna för 6:e och 13:e maskinsektionerna förändras till maskiningenjörer av 2:a klass, blir ökningen av antalet maskininspektorsbefattningar endast tre.

För underingenjörs- och maskininspektorsbefattningar är samma Departementsteoretiska kompetens föreskriven, nämligen avlagd teknisk examen åt- chafenminstone från teknisk elementarskola. På grund av det vid maskinavdelningen befintliga relativt ringa antalet ingenjörsbefattningar i maskininspektorsgraden och däröver vinner emellertid en underingenjör först efter mångårig tjänst befordran till maskininspektorsbefattning.

Därav följer, att man hos en maskininspektor kan påräkna ingående praktisk erfarenhet och mångsidighet inom arbetsområdet, så mycket mera som, efter vad jag inhämtat, underingenjörernas tjänstgöring är anlagd på att förskaffa dem grundlig och mångsidig praktisk utbildning.

En maskininspektor har jämlikt gällande arbetsordning viss befogenhet att självständigt ordna och leda arbetena inom det under honom ställda arbetsområdet samt att föra befäl över dess personal. Genom att sålunda åt en maskininspektor anförtro eu del av det arbete, som tillkommer en maskinsektionsföreståndare, vinnes en verklig: avlastning: i den sistnämndes åligganden, och har man å andra sidan icke förty grundad anledning gå ut ifrån, att det sålunda utbrutna arbetet blir sakförståndigt skött.

De befattningar av maskininspektors grad, som styrelsen nu föreslagit, äro, såsom av styrelsens framställning framgår, avsedda för arbets-

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

områden inom maskinsektionerna av mera krävande natur, för vilkas behöriga skötande erfordras personer med stor praktisk erfarenhet.

Befattningen i Stockholm är avsedd som befäl för vagn tjänsten närmast under sektionsföreståndaren. I Stockholm är eu mycket stor del av personvagnsrörelsen koncentrerad, där utrustas de genomgående persontågen och företages största delen av de provningar och undersökningar å personvagnsmaterielen, som av styrelsen av olika anledningar beordras. Det torde därför givetvis vara behövligt att där för materielens skötsel hava kvalificerat befäl, som med ingående kännedom om vagnsmaterielens användning kan självständigt bedöma och leda provningar och arbeten av nyss antydd art, så att sektionsföreståndaren må befrias från detaljsaker, som nu inkräkta på hans tid till förfång för ledningen av sektionen.

Maskininspektorerna i Göteborg, Ange och Svartön äro avsedda som föreståndare för där belägna lokomotivstationer.

Föreståndarskapet för Göteborgs lokomotivstation är mycket maktpåliggande. Lokomotiv och personal skola tillhandahållas åt tre linjer, varav huvudlinjen med mycket stark trafik. Där är för närvarande också förlagt det avsevärda antalet av 94 lokomotiv och 444 man personal. Det arbete och ansvar, som tydligen äro förenade med skötseln av dessa stora värden i materiel, synas mig väl kräva en maskininspektors kvalifikationer och torde då lokomotivstationsföreståndaren även böra hava maskininspektors tjänsteställning.

Av samma skäl som vid Göteborg synes mig även Svartöns lokomotivstation böra förestås av maskininspektor. Där äro för närvarande förlagda 38 lokomotiv och 443 man personal. Antalet lokomotiv är således mindre än i Göteborg, men stationen är å andra sidan belägen på avsevärt avstånd från sektionsföreståndaren, varför lokomotivstationens föreståndare är hänvisad till att i stor utsträckning handla på eget ansvar med avseende på disposition och underhåll av anförtrodd materiel.

Den föreslagna maskininspektoren i Ange skulle utom direkt befäl över Ange lokomotivstation jämväl under den i Östersund boende sektionsföreståndaren föra befälet över linjerna Ange—Sundsvall och Ange— Långsele. Som sådan kommer han att få sig underställda sammanlagt 32 lokomotiv och 331 man personal. Dessa äro fördelade på flera stationer, vilket försvårar skötseln, varjämte samarbetet med trafikledningen erfordrar ett självständigt disponerande av dragkraften å de nämnda linjerna. Maskinbefälet i Ange lär därför givet kräva maskininspektors kvalifikationer, och bör befattningen då också vara förenad med maskininspektors tjänsteställning.

Förutom den maskininspektor, som enligt vad förut nämnts bör ersätta nuvarande maskiningenjören av 2:a klass i Hälsingborg, erfordras

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 63

alltså fyra maskininspektorer. Då emellertid genom den föreslagna förändringen av föreståndarne för sjätte och trettonde maskinsektionerna till maskiningenjörer av 2:a klass två maskininspektorsbefattningar bliva lediga, blir antalet erforderliga nya maskininspektorsbefattningar allenast tre. Beträffande två utav dessa innebär förslaget, enligt vad styrelsen meddelat, egentligen blott en förändring av motsvarande underingenjörsbefattningar, vilka senare alltså komme att utgå ur staten.

På grund av det anförda finner jag dessa tre nya befattningar behövliga, och då kostnaden för desamma är relativt obetydlig i jämförelse med de därmed förenade fördelarna, tillstyrker jag deras inrättande.

Styrelsen har även framlagt förslag om upptagande i styrelsens stat 22. En staav ytterligare en stationsinspektorsbefattning av 3:e klass, avsedd för “Ä' Mora station a den med 1917 års ingång i statens ägo övergångna Mora—Vänerns järnväg. Rörande detta förslag ber jag få erinra, att styrelsen förut ställt detsamma i utsikt, nämligen i sin skrivelse den 28 september 1916 angående arvodesstat vid statens järnvägar för år 1917.

Styrelsen hemställde därvid, bland annat, att innehavaren av station sinspektorsbefattningen vid Mora station måtte få konstitueras till stationsinspektor å 4:e klassens station A — detta av den anledning, att antalet befattningar av sistnämnda slag bestämmes av Kungl. Maj:t. Styrelsen anmärkte emellertid, att med hänsyn till Mora stations trafikvärde denna rätteligen vore att hänföra till 3:e klassens stationer, vadan förslaget i denna del utgjorde en av förhållandena påkallad övergångsform, men att rättelse härutinnan komme att av styrelsen i vederbörlig ordning föreslås.

I anslutning härtill anför nu styrelsen i sin skrivelse den 30 november 1916:

För Mora station hava införskaffats trafikfaktorer, upprättade i enlighet med de principer, som omförmälas i styrelsens underdåniga skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 mars 1916 angående omklassificering av stationerna vid statens järnvägar. Enligt dessa principer erhåller stationen exponenttalet 211, vilket jämställer stationen med de i trafikhänseende största 3:e klassens stationerna vid statens järnvägars förutvarande bandelar. Stationen, som är belägen i köping med stor folkmängd, är föreningsstation till Gävle—Dala järnväg.

Enligt av styrelsen gjord utredning kan Mora station i trafikvärde Departements jämställas med de i trafikhänseende största* 3:e klassens stationer vid che,enstatens järnvägars förutvarande bandelar. Denna utredning är verkställd enligt de grunder, vilka styrelsen framlade i sin skrivelse den 24 mars 1916 med förslag till omklassificering av stationerna vid statens järnvägar. För . dessa grunder redogjorde jag utförligt inför Kungl. Maj:t den 17 april 1916 vid behandling av frågan om vissa ändringar i

C. Ekonomisk innebörd av styrelsens förslag den »o/n 1916.

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar m. m.; och tillåter jag mig för korthetens skull, att hänvisa till denna redogörelse. Då nu styrelsen enligt dessa grunder, vilka, såsom jag vid nyssnämnda tillfälle yttrade, synas mig — i den mån jag kunnat bilda mig ett omdöme i frågan — rationella och ägnade att leda till en så rättvis uppskattning som möjligt av stationerna, kommit till det resultat, att Mora station bör hänföras till station av 3:e klassen, finner jag mig böra tillstyrka styrelsens i anslutning härtill gjorda förslag om uppförande å styrelsens ordinarie stat av ytterligare en stationsinspektorsbefattning av nyssnämnda klass.

Den ekonomiska innebörden av de nu berörda förslag, styrelsen framlagt i sin ifrågavarande skrivelse den 30 november 1916, framgår av följande av styrelsen lämnade översikt. Styrelsen har därvid räknat efter avlöningen i lägsta lönegraden.

65 Kung]. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

Styrelsen liar slutligen i sin skrivelse den 30 november 1916, utan direkt samband med förslaget om de i skrivelsen om förmälda nya tjänstebefattningar, framhållit behovet av viss ändring av § 9 i avlöningsreglementet i fråga om ersättning för bostad och bränsle åt vagnreparatörer m. fl.

Styrelsen erinrar därom, att i samband med bestämmelsen i nådiga brevet den 30 juni 1913, i enlighet varmed möjlighet bereddes att tilldela tjänstemännen i de lägsta avlöningsgrupperna en bostad av två rum och kök, Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse samma dag föreskrev, att nyssnämnda paragraf i avlöningsreglementet skulle erhålla följande ändrade lydelse:

3:6) Tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, äga uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller 40 procent av arvodet allt efter den ort, där vederbörande är placerad, i enlighet med de grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas; dock med iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning ej må överstiga:

a) å station, där ersättningen utgår med 40 procent:

för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök .......................................... kr. 2 000

* * » » » 6 » » » .......................v................. » p800

* * » » » 5 > » » ........................i................. » 1,500

* » » » » 4 > » » ......................................... » i 100

* » »j>»3»»» .......................................... » 850

* » »»»2»»» .......................................... 2 05O)

skolande dock för kvinnlig kontorsskrivare, eldare, portvakt vid verkstad, maskinoch pannskötare, vagnskötare samt tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare högsta ersättningen utgöra 400 kronor.

b) å övriga stationer:

för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök .......................................... kr. 1,700

» » » » » 6 » > » » 1^500

* * » » » 5 » » » » 1,200

» » » » »4»»» .......................................... » 900

8 » » » »3»»» ........................................ » 700

» » » » » 2 » » » » 550,

skolande dock för kvinnlig kontorsskrivare, eldare, portvakt vid verkstad, maskinoch pannskötare, vagnskötare samt tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare högsta ersättningen utgöra 350 kronor.

Härigenom bestämdes alltså — fortsätter styrelsen — att, förutom kvinnliga kontorsskrivare, portvakt vid verkstad och samtliga befattningshavare inom lägsta avlöningsgruppen med undantag av vaktmästare, följande befattningshavare inom närmast högre avlöningsgrupp, nämligen Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 käft. (Nr 174.) 9

D. Ändringar i avlöningsreglementets bestämmelser angående ersättning för bostad och bränsle, ifrågasatta i järnvägsstyrelsens skrivelse den 30/ii 1916.

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

eldare, maskin- och pannskötare samt vagnskötare skulle såsom högsta ersättning för bostad och bränsle erhålla 400 respektive 350 kronor. Emellertid hava sedermera tillkommit följande nya befattningar, som i avlöningshänseende äro likställda med de sistnämnda, nämligen enligt beslut av 1915 års riksdag vagnreparatör, elektrisk underreparatör och signalunderreparatör samt enligt beslut av 1916 års riksdag ledningsreparatör.

Järnvägsstyrelsen anser nu, att innehavarna av dessa nya befattningar böra i avseende å liyresersättningens storlek vare likställda med de nyss omförmälda, för vilka maximum i sådant avseende fastställts till 400 respektive 350 kronor, och hemställer därför om ändring av § 9 i avlöningsreglementet i sådan riktning.

Då styrelsens ifrågavarande förslag endast är en naturlig följd av föregående beslut om de nya befattningarnas inrättande och deras då givna plats å löneskalan, har jag intet att erinra mot berörda förslag.

I detta sammanhang vill jag erinra, att Kungl. Maj:t i proposition den 9 mars 1917 föreslagit riksdagen, bland annat, medgiva, att i de fall, då den enligt § 9 i avlöningsreglementet bestämda ersättningen för bostad och bränsle till följd av i samma reglemente stadgad begränsning utgår med lägre belopp än de för respektive ortsgrupper bestämda procenttalen 20, 25, 30, 35 eller 40 procent av arvodet, må för åren 1917 och 1918 utgå ett tillfälligt tillägg till samma ersättning med

för eldare, portvakt vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnskötare samt tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare ett belopp, motsvarande skillnaden mellan den sålunda begränsade ersättningen, å ena sidan, och, å andra sidan, samma ersättning, beräknad till fullt det procenttal av vederbörandes arvode, som finnes bestämt för den ort, där tjänstemannen är stationerad; samt

för annan tjänsteman med 100 kronor, varvid för dylik tjänsteman dock skall iakttagas, att det sammanlagda beloppet av den enligt avlöningsreglementet utgående ersättningen för bostad och bränsle samt nu ifrågavarande tillägg till samma ersättning icke må, allt efter den ort, där vederbörande är placerad, överskrida stadgat procenttal av arvodet.

Vid en ändring av avlöningsreglementet i av mig nyss angiven riktning torde de bestämmelser om tillfälligt tillägg till ersättningen för bostad och bränsle, som i nämnda proposition föreslagits i fråga om eldare, portvakt vid verkstad med flera tjänstemän, böra givas tillämpning jämväl beträffande vagnreparatör, elektrisk underreparatör, signalunderreparatör och ledningsreparatör; och lärer riksdagens medgivande härtill i nu förevarande sammanhang böra inhämtas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

67 I sitt utlåtande den 31 mars 1916 i fråga om bl. a. statsinköp av Mora—Vänerns järnväg meddelade styrelsen, bland annat, att styrelsen beträffande tjänstehavare i befälsställning, som skulle komma att övergå i rån den enskilda järnvägens till statens järnvägars tjänst och vilkas befattningar kunde anses likvärdiga med sådana befattningar vid sistnämnda järnvägar, för vilkas inrättande riksdagens medgivande erfordrades, både för avsikt att inom kort framställa förslag i särskild skrivelse.

Denna skrivelse avläts den 13 därpå följande april. Uti densamma anförde styrelsen, att styrelsen vid granskning av den personalförteckning, som för omförmälda ändamål av bolaget tillhandahållits styrelsen, ansett lämpligt då begränsa sitt förslag om den mera formella ändring i avlöningsreglementet, som sålunda ställts i utsikt, att avse allenast den tjänstehavare i befälsställning, beträffande vilken det redan då kunde bedömas, att han skulle efter dessa järnvägslinjers inkorporering i statsbanenätet erhålla fullt enahanda göromål som i den enskilda järnvägens tjänst, nämligen innehavaren av baningenjörsbefattningen vid ifrågavarande järnvägslinjer. Då järnvägen hade en längd av 287 kilometer, krävdes efter inkorporeringen bibehållande av baningenjörsbefattningen för tillbörligt övervakande av banans bevakning och underhåll.

Vad anginge övriga tjänstehavare i högre befälsställning — bolagets trafikchef uppnådde, såsom redan i utlåtandet den 31 mars 1916 anmälts, under år 1916 pensionsåldern — hade däremot ansetts skäligt avvakta viss tids erfarenhet rörande dessa tjänstehavares lämpliga placering i statens järnvägars tjänst under de med övertagande av järnvägens drift förändrade förhållandena, innan förslag avlämnades rörande dessa tjänstehavares inpassande i statsbanetjänst. Det vore ju ej heller uteslutet, att förhållandena kunde komma att så utveckla sig, att under berörda övergångstid samtliga dessa tjänstehavare kunde erhålla ledigblivande tjänstebefattningar vid statens järnvägar, svarande mot deras nuvarande tjänster, vare sig efter ansökning i vanlig ordning eller genom förflyttning — eventuellt i samband med viss omreglering av vederbörandes befälsområden — och skulle ju för sådant fall ytterligare ändring i avlöningsreglementet ej behöva föranledas av järnvägens förvärvande för statens räkning.

Styrelsen hemställde därför om sådan ändring i § 3 av avlöningsreglementet, att antalet däri omförmälda baningenjörer av 2:a klass måtte ökas med en.

Sedan numera Mora—Vänerns järnväg genom statsmakternas beslut införlivats med statsbanenätet, bör givetvis även styrelsens ifrågavarande hemställan tagas under omprövning. Och då innehavaren av baningenjörsbefattningen vid de i den förutvarande Mora—Vänerns järnväg ingående bandelar har enahanda göromål och ansvar, som i allmänhet

in. itiin-

ingcnjiirsbefattning av 2:a klass, ifrågasatt i järnvägsstyrelsens skrivelse den ls/41916.

63 IV. Nya ordinarie befattningar, ifrågasatta i järnvägsstyrelsens skrivelse den 10/j 1917.

Skrift från statens järnvägars banoch maskiningenjörsförening.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

åligga en sektions föreståndare vid statens järnvägar, har jag intet att erinra mot att för antytt ändamål å styrelsens ordinarie stat upptages ytterligare en baningenjörsbefattning av 2:a klass.

Såsom jag förut nämnde vid behandling av styrelsens förslag om nya sektionsföreståndartjänster inom distriktens maskinavdelning, meddelade styrelsen i detta sammanhang, att till behandling även förelegat fråga om uppdelning av de i linjetjänst varande baningenjörsbefattningarna i tjänster av l:a och 2:a klass, men att styrelsen icke vore i tillfälle att då fatta ståndpunkt i detta spörsmål, utan ville styrelsen endast anmäla, att styrelsen efter vidare utredning vore betänkt på att taga denna fråga under förnyad behandling.

I anledning därav har statens järnvägars ban- och maskiningenjörsförening i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 29 december 1916 bland annat framhållit det enligt föreningens mening synnerligen angelägna i att inrättandet av ett antal baningenjörsbefattningar måtte komma till stånd.

Föreningen yttrar härom.

Föreningen anser sig kunna inskränka sig till att framhålla en enda men så mycket mer betydelsefull synpunkt, nämligen den sedan länge rådande svårigheten för statsbanorna såväl att i sin tjänst kvarhålla ingenjörer av tillräcklig erfarenhet och kompetens, som ock att tillfredsställande rekrytera ingenjörskåren. Anledningarna till nämnda svårigheter kunna ju vara flera, men en orsak synes särskilt påtaglig, nämligen att befordringsmöjligheterna äro för ringa och att de tekniska tjänstemännens ställning icke skäligen kan anses motsvara uppdrag och ansvar. Det torde enligt föreningens förmenande, med hänsyn till den alltjämt fortgående utvecklingen av statens järnvägars verksamhet och betydelse, icke få äventyras, att brist kommer att uppstå på kvalificerat tekniskt befäl.

Föreningen håller före, att en bidragande åtgärd av betydelse för nämnda missförhållandens avhjälpande vore inrättandet av nya befattningar inom ban- och maskiningenjörsgraden, och får föreningen som sin åsikt framhålla, att det kan medföra vådor undanskjuta denna åtgärd.

Föreningen anhåller, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning ifråga om behovet av nya baningenjörstjänster av l:a klass vid statens järnvägar ävensom framlägga förslag om inrättande av — förutom nya maskiningenjörsbefattningar enligt järnvägsstyrelsens förslag — nya baningenjörsbefattningar.

Framställningen remitterades till järnvägsstyrelsen för utlåtande, vilket utlåtande av styrelsen avgivits den 10 februari 1917 och endast innefattar en hänvisning till vad styrelsen i särskild skrivelse av samma dag anför i ämnet, en skrivelse, för vilken jag nu torde få redogöra.

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 174. 69

I denna skrivelse av den 10 februari 1917 har järnvägsstyrelsen, såsom jag redan antytt, gjort hemställan om inrättandet av en del nya baningenjörsbefattniugar av l:a klass åt sektionsföreståndare.

Under erinran om vad styrelsen i angivna avseende anmält i sin skrivelse av den 30 november 1916 förklarar styrelsen, att det visserligen icke varit styrelsens ursprungliga avsikt att redan i sammanhang med frågan om nya tjänster, vilka styrelsen förutsatt skulle föreläggas till 1917 års riksdag, framdraga även denna fråga, men sedan utredning i ämnet emellertid numera hunnit slutföras, hade styrelsen dock av vissa skäl ansett lämpligt att så gorå. På grund av de av järnvägsfullmäktigsuppleanten A. Ekman vid behandlingen av frågan om inrättande av nya maskiningenjörstjänster av l:a klass anförda betänkligheterna beträffande de konsekvenser, inrättandet av dessa föreslagna tjänster kunde medföra, ansåge nämligen styrelsen det vara av betydelse för bedömandet av redan förut förebragta förslag, att klarhet beträffande dessa befarade konsekvenser vunnes. Stj^relsen erinrar därjämte om ban- och maskiningen jörsföreningens framställning i ämnet och förklarar sig styrelsen vilja desto hellre stödja ifrågavarande personalgrupps intresse och önskemål, som de sammanfalla med vad styrelsen efter föreliggande utredningsresultat ansåge riktigt och lämpligt att själv föreslå.

Styrelsen yttrar härefter:

Styrelsen har under senare år med början redan år 1911 eftersträvat största möjliga överensstämmelse mellan ban-, maskin- och trafiksektionerna, enär styrelsens åsikt varit, att därmed avsevärda administrativa fördelar skulle vara att vinna. Den reglering av bansektionernas längder, som härav blivit en följd, har bestått dels i sammanslagning av tvenne bansektioner till en och dels, där på grund av lokala eller andra förhållanden detta befunnits lämpligare, i uppdelning av en sektion i två eller flera angränsande. Bland nuvarande 27 stycken baningenjörer av 2:a klass tjänstgöra efter sålunda hitintills försöksvis gjorda förändringar av sektionsindelningen nu endast 22 stycken såsom sektionsföreståndare. Här bilagda tvänne kartor*) angiva ban-, maskin- och trafiksektionernas omfattning år 1908 respektive den indelning, som tillämpas från och med den 1 januari 1917. Därvid är att observera, att under mellanperioden, innan styrelsen i större utsträckning vidtog reglering av bansektionernas längder på grund av nytillkomna bandelar norr om Morjärv, ytterligare en bansektion tillkommit, vilket haft till följd, att antalet bansektioner, som år 1908 utgjorde 26 stycken, ökats till 27 stycken.

De fördelar, som vinnas genom geografisk likformighet av ban-, maskin- och trafiksektionerna, där sådan kan ordnas, bestå i underlättat samarbete de respektive sektionsföreståndarne emellan, bland annat därigenom att de kunna beredas gemensam placeringsort. Därjämte vinnes vid de längre bansektionerna bättre överskådlighet samt bättre utnyttjande av expeditionspersonal jämte relativt lägre expeditionskostnader.

*) Dessa kartor äro ej bifogade detta protokoll.

Järnvägssty relsens skrivelse den 10 februari 1917.

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Särskilt i de fall, då sammanslagning skett av förutvarande två sektioner, torde det utan vidare vara lätt att inse, huru vederbörande bansektionsföreståndare fått sitt tjänsteområde vidgat och sitt ansvar och arbete i proportion härmed ökat. Det är visserligen att anteckna, att han i samband härmed måst givas flera och mera kvalificerade biträden än tidigare med den kortare sektionen, men dock icke gå många, som erfordras å två enkla bansektioner. Föreståndaren för en sålunda utvidgad sektion har följaktligen fått en något annan tjänsteställning än den tidigare intagna såsom föreståndare för den enkla sektionen, vid vilken han själv personligen måst handhava även enklare expeditions- och linjearbete, och ligger häri grundmotiv för inrättande av baningenjörsbefattningar av l:a klass för dylika sektion sföreståndare.

Antalet bansektioner, vilka på grund av utvidgning nu anses av järnvägsstyrelsen böra förestås av baningenjörer av l:a klass, är åtta stycken. För bedömandet av den ökade arbetsbördan vid dessa sektioner får styrelsen i underdånighet hänvisa till nedanstående

Tablå

utvisande kostnader och personal å nedanstående bansektioner dels år 1908 och dels från och med den 1 januari 1917, i senare fallet med användande av tillgängliga siffror för år 1915.

Till jämförelse får styrelsen därjämte hänvisa till nedanstående tablå med motsvarande uppgifter för de bansektioner, vilka fortfarande vore avsedda förestås av baningenjörer av 2:a klass. På grund av dessa sektioners längd och geografiska läge anser styrelsen, att åtminstone tillsvidare dessa sektioner i huvudsak böra bibehållas i nuvarande utsträckning. Det bör emellertid bemärkas, att- för 1, 14, 6 och 13 bansektionerna vissa särskilda förhållanden äro eller varit rådande vid den tidpunkt, från vilken uppgifterna för år 1915 i tabellen hänföra sig, som göra siffrorna vilseledande, i det för 1 bansektionen Stockholms bangårdsombyggnad och för 14 och 6 bansektionerna dubbelspårsbyggnader samt för 13 bansektionen Nässjö bangårds utbyggnad ingå i de höga siffrorna, för vilka arbetens utförande särskild arbetsledning är eller varit organiserad. De höga siffrorna för 1915 för dessa sektioner motivera sålunda icke i och för sig en höjning av sektionsf örestån darens ställning. Den i tabellen angivna 18 bansektionen har såsom ny sektion tillkommit från och med den 1 januari 1917.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

71 Tablå

utvisande kostnader och personal å nedanstående bansektioner dels år 1908 och dels från och med den 1 januari 1917, i senare fallet med användande av tillgängliga siffror för år 1915.

Såsom järnvägsstyrelsen tidigare i detta sammanhang omnämnt, blir anordningen ekonomiskt fördelaktig, och såsom framgår av här bilagda tablå*) uppstår en årlig besparing av i runt tal 55,200 kronor.

Därjämte vill styrelsen förorda de föreslagna nya befattningarna med hänsyn till rekryteringssvårigheterna, vilka även av statens järnvägars ban- och maskiningenjör sförening i dess ovannämnda underdåniga skrivelse framhållits. Styrelsen har icke, trots särskilda åtgärder under de senare åren, varit i stånd nyanställa ingenjörskrafter i erforderlig omfattning. Svårigheterna att under nuvarande förhållanden konkurrera med enskilda är mycket stor, och har styrelsen måst konstatera, att åtskilliga ingenjörer lämnat sina anställningar vid statens järnvägar för att övergå i enskild tjänst. Styrelsen har redan tidigare .i sin underdåniga skrivelse av den 30 november 1916 angående inrättande av nya ordinarie befattningar vid statens järnvägar berört detta ifråga om elektroteknici. För maskinavdelningens vidkommande emotser styrelsen därutinnan gynnsamma följder av sitt förslag i sina skrivelser av den 30 november 1916 och den 20 januari 1917 angående maskiningenjörer av l:a klass såsom sektionsföreståndare och verkstadsföreståndares placering i samma tjänste-

*) Denna tablå är såsom bilaga 7 fogad till detta protokoll.

72 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

ställning. För banavdelningens vidkommande har styrelsen även förhoppning att ovan föreslagna välbehövliga höjning i tjänsteställning för vissa baningenjörer skall visa sig fördelaktig.

Genom den föreslagna förlängningen av bansektionerna minskas givetvis behövligt antal sektionsföreståndare. Såsom styrelsen tidigare meddelat och genom tablåer åskådliggjort, skulle sålunda nu fem stycken baningenjörer av 2:a klass bliva övertaliga. Under den gångna tiden, varunder försök med längre bansektioner prövats, har emellertid för dessa övertaliga baningenjörer förelegat god användning vid andra arbetsuppgifter och har för övrigt behovet att lösgöra arbetskrafter för andra ändamål varit bidragande orsak till styrelsens åtgärder i berörda hänseende.

Stora pågående ombyggnads- och utvidgningsarbeten hava nämligen kraft sakkunnig arbetsledning, där det varit av stort värde för att icke säga ofrånkomligt att hava tillgång till personer fullt vuxna såväl byggnadsföretagens tekniska detaljer som i lika grad deras administrerande under pågående trafikrörelse. Som exempel härpå må nämnas bangårdsombyggnaderna i Stockholm samt förekommande dubbelspårsanläggningar. Det därvid föreliggande arbetsledarebehovet skulle icke hava kunnat fyllas med utifrån tillfälligt anställda. Det har därför varit till stor fördel, att vid och genom de tillfälliga bansektionsutvidgningarna baningenjörer gjorts disponibla för dylika uppdrag.

Sådan som banavdelningens vid statens järnvägar allmänna organisation är ordnad, möter det emellertid för närvarande icke hinder att i samband med beslutet om inrättandet av åtta stycken baningenjörsbefattningar av l:a klass såsom sektionsföreståndare indraga såväl motsvarande åtta befattningar av 2:a klass som ytterligare fem stycken eller inalles tretton stycken dylika befattningar. Dessa senare fem stycken befattningar böra dock tillsvidare bibehållas och endast indragas i den mån de ordinarie innehavarne avgå och detta av följande skäl.

Såsom styrelsen i underdånig skrivelse den 31 oktober 1916 angående behovet av nya byggnader och anläggningar för år 1918 m. m. meddelat, har styrelsen på anmodan av Kungl. Maj:t under årets lopp vidtagit en utredning av behovet av nya byggnader och anläggningar vid statens järnvägar för tioårsperioden 1918— 1927. Av ifrågavarande utredning, som styrelsen med anledning av rådande osäkerhetstillstånd beträffande pris ansett så osäker, att den icke officiellt bör nu framläggas, utan att därmed bör anstå till dess mera normala förhållanden åter inträda, framgår, att högst betydande belopp, enligt förevarande beräkningar uppgående till i runt tal 350,000,000 kronor, ställas i utsikt såsom erforderliga för nybyggnader och anläggningar under nämnda tidsperiod vid statens trafikerade järnvägar. För alla dessa arbetens ändamålsenliga ledning och förvaltning erfordras dugande och för dessa speciella uppdrag erfarna och tränade arbetskrafter. Styrelsen har på så sätt för närvarande full användning för de fem baningenjörerna av 2:a klass, vilka icke utnyttjas såsom bansektionsföreståndare, och emotser enligt ovan under en följd av år samma behov.

I anslutning härtill hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att besluta, att åtta stycken nya baningenjörsbefattningar av l:a klass såsom sektionsföreståndare inrättas; samt att samtidigt tretton stycken baningenjörsbefattningar av 2:a klass indragas, varav dock fem stycken endast i den mån ordinarie innehavare på grund av avgång ur tjänst eller med anledning av befordran frånträder sin befattning som baningenjör av 2:a klass.

73 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

Den utvidgning av bansektionerna, som skulle följa av antagande av Departementsdet föreliggande förslaget, har redan i viss omfattning provisoriskt till- chefenlämpats under de senare åren, och har erfarenheten visat, att därmed äro förenade avsevärda fördelar. Med ett definitivt genomförande av förslaget skulle sålunda främst vinnas en så långt möjligt genomförd geografisk likformighet av ban-, maskin- och trafiksektionerna. Givetvis kommer »

härigenom bansektionsföreståndarna att beredas större möjlighet till intimt och fruktbärande samarbete med de övriga sektionsföreståndarna, varjämte större enhetlighet och planmässighet kan åvägabringas i fråga om ban tjänstens handhavande. Härtill kommer, att genom sammanslagning av sektioner ernås bättre möjlighet att utnyttja särskilt expeditionspersonalen.

Enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle en förhöjning i klassavseende äga rum beträffande åtta sektionsföreståndare eller dem, vilka äro placerade i Örebro (4 och 5 sektionerna), Göteborg (10 och 16 sektionerna), Falköping (7 och 8 sektionerna), Lund (11 och 12 sektionerna), Hälsingborg (15 sektionen), Storvik (17 och 18 sektionerna), Luleå (24 sektionen) och Kiruna (26 och 27 sektionerna).

Den av styrelsen framlagda utredningen synes mig även giva fullt stöd för det berättigade i styrelsens krav i detta hänseende. Härför tala även de synpunkter i ämnet, som framförts av ban- och maskiningenjörsföreningen. Särskilt torde de av nämnda förening framhållna och av järnvägsstyrelsen vitsordade svårigheterna att under nuvarande förhållanden konkurrera med enskilda affärsföretag icke böra underskattas.

Trots särskilda åtgärder under de senare åren har på förevarande område inom statsbaneförvaltningen icke varit möjligt nyanställa ingenjörskrafter i erforderlig omfattning, liksom man måst konstatera, att åtskilliga ingenjörer lämnat sina anställningar vid statens järnvägar för

att övergå i enskild tjänst. Ett genomförande av styrelsens förslag om

höjning i tjänsteställning för vissa baningenjörer, som tjänstgöra såsom sektionsföreståndare, torde åter komma att visa sig fördelaktigt beträffande möjligheterna för rekryteringen och alltså utjämna de antydda

svårigheterna.

På grund av det anförda tillstyrker jag styrelsens förslag att å styrelsens ordinarie stat uppföra ytterligare åtta baningenjörsbefattningar av l:a klass. Likaså biträder jag styrelsens i sammanhang härmed gjorda hemställan om indragande av tretton av de nu å samma stat uppförda baningenjörsbefattningarna av 2:a klass. Dock finner jag, i huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens förslag, att en omedelbar indragning bör ske endast av åtta befattningar, medan återstående fem

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 148 käft. (Nr 174.) 10

74 V. Nya ordinarie befattningar, ifrågasatta i järnvägsstyrelsens skrivelse den 2% 1917.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

böra indragas först i mån av ledigblivande av befattningar utav ifrågavarande slag — detta med hänsyn till behovet att hava tillgång till arbetsledare, som äro fullt vuxna sin arbetsuppgift, för de stora nybyggnads- och utvidgningsarbeten vid statens järnvägar, som för närvarande pågå och, av styrelsens förberörda tioårsutredning att döma, än mer framdeles torde bliva erforderliga. Den sålunda avsedda successiva reduceringen i antalet baningenjörsbefattningar av 2:a klass torde även lämpligen, såsom ock järnvägsstyrelsen föreslagit, böra få sitt uttryck i avlöningsreglementet genom en not till det i § 3 angivna antalet baningenjörsbefattningar av 2:a klass.

Jag övergår härefter till behandling av järnvägsstyrelsens förberörda skrivelse den 20 januari 1917, däruti styrelsen framlagt förslag om inrättande av vissa nya befattningar i samband med ifrågasatt skiljande från maskinavdelningen av verkstads- och förrådstjänsten vid statens järnvägar.

I förevarande skrivelse framhåller järnvägsstyrelsen inledningsvis, hurusom styrelsen redan länge haft sin uppmärksamhet riktad på angelägenheten av att i möjligaste utsträckning avlasta arbetsbördan för avdelningsföreståndarna och sektionsbefälet å linjen samt bereda dem mera tid åt sina respektive egentliga arbetsuppgifter vid trafikens skötsel.

Rörande de åtgärder, som av styrelsen i antytt syfte vidtagits, yttrar styrelsen:

Dessa åtgärder hava givetvis icke varit av den natur, att de i stort sett inverka å de olika behörighetsområdena för styrelsen och för distriktsförvaltningarna, vilkas gränsskillnad enligt 1907 års organisation vilar på den grundsats, att förvaltningens ledning skall ankomma på styrelsen och den dagliga skötseln ligga hos förvaltningarna. De utgöra endast vissa om än synnerligen viktiga detaljer dels i förhållandet mellan styrelsen och lokalförvaltningarna dels i organisationen av de senares arbetsformer.

Genom vissa organisatoriska åtgärder har sålunda bandirektörernas resp. baningenjörernas arbete med planerande och utförande av större nya byggnader och anläggningar vid de trafikerade linjerna lättats, så att dessa tjänstemän erhållit en mera avrundad arbetsbörda och beretts större möjlighet att ägna sig åt banbefälets egentliga uppgift eller handhavandet av de på banavdelningen ankommande göromålen för trafikens skötsel.

Vad trafikavdelningen angår, har, såsom framgår av styrelsens underdåniga utlåtande den 29 september 1914 över Malmslättskommissionens betänkande, styrelsen alltjämt sin uppmärksamhet riktad å angelägenheten av att särskilt för vinnande av mera effektiv inspektion bereda lättnad i vissa avseenden för trafikbefälet. Nya trafiksektioner hava ock för ändamålet inrättats och föreligga förslag till ytterligare ökande av deras antal, varjämte förslag att erhålla ökad och kvalificerad personal till biträde inom trafikdirektörsexpeditionerna av styrelsen i underdånig skrivelse den 30 november 1916 avgivits. För trafikinspektörsexpeditionerna har tillgång till sådan personal erhållits genom Kungl. Maj:ts fastställande av styrelsens förslag till arvodesstat för år 1917.

Inom det rent administrativa området innefattar ett led i de antydda strävandena, avseende ändring i lokalförvaltningarnas arbetsformer, ifrågasatt förslag om

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

vissa ändrade former för verkställande av utredningar och hållande av förhör rörande olyckshändelser och förseelser samt behandlingen av bestraffningsärenden, i vilket ämne styrelsen den 16 oktober 1916 uppdragit åt särskilda sakkunniga att företaga utredning och avgiva förslag.

Slutligen har, vad maskinavdelningen angår, styrelsen den 28 januari 1916 uppdragit åt särskilda sakkunniga att med biträde i erforderliga fall av representanter från den privata verkstadsindustrien verkställa utredning angående lämpligheten att särskilja verkstadsdriften och förrådstjänsten från maskinavdelningen i övrigt samt inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Nyssnämnda sakkunniga för utredning angående verkstadsdriftens och förrådstjänstens eventuella avskiljande från distriktets maskinavdelning i övrigt hava den 19 oktober 1916 till styrelsen inkommit med betänkande i ämnet. Detta betänkande har styrelsen vidfogat sin förenämnda skrivelse den 20 januari 1917.

Jag ber nu först att i korthet få redogöra för ifrågavarande betänkande, i vad detsamma berör behovet av sådana nya tjänster, för vilkas inrättande erfordras såväl Kungl. Maj:ts som riksdagens bifall, och ansluter jag därvid min redogörelse i huvudsak till ett av järnvägsstyrelsen i nyssnämnda skrivelse gjort referat i ämnet.

Verkstadsdriften.

Rörande verkstadsdriften framhålla de sakkunniga, att verkstadsdriftens frånskiljande från maskinavdelningen i övrigt torde medföra, förutom lättnad i maskindirektörens arbetsbörda, även väsentliga reella fördelar ej blott för verkstadsdriftens utan även för maskinavdelningens i övrigt vidkommande. I sådant avseende namnes förenkling och tidsbesparing i verkstadsärendenas behandling, överflyttande å rätt person av ansvaret för det inre verkstadsarbetets ordnande, en större möjlighet att få behålla kvalificerade tekniska tjänstemän i verkstäderna och möjlighet till mera rationell verkstadsbokföring.

Vidare betonas, att genom frånskiljandet skulle tillgodoses det länge närda önskemålet om verkstädernas inordnande under eu central ledning med uteslutande uppgift att ordna och övervaka verkstadsdriften.

Större ekonomisk behållning av denna drift skulle utvinnas, än vad nu vore förhållandet, i det att centralledningen ägde bättre möjlighet att överblicka arbetet och fördela detsamma mellan verkstäderna ej blott till undvikande i möjligaste mån av stockningar eller uppehåll, utan även med nödig hänsyn till de skilda verkstädernas större eller mindre förmåga att utföra olika specialarbeten.

Viktiga iakttagelser och gynnsamma arbetsmetoder vid en verkstad skulle lättare komma de andra verkstäderna till godo liksom bättre möjlighet ernås att tillgodogöra sig för statens järnvägars verkstäder tekniska och administrativa förbättringar och förenklingar inom den enskilda verkstadsindustrien. Mera ingående skulle kunna bedömas verkstadsföreståndarnas framställningar rörande ökat behov av arbetsmaskiner och lämpligt utbyte av maskiner verkställas.

Likaså skulle bättre överblick vinnas över behovet av nya verkstadsanläggningar ävensom av om- och tillbyggnader av äldre sådana samt av innebörden i spörsmål rörande verkstädernas personalärenden och genom mera ingående inspektion ernås ett mera ordnat övervakande av verkstädernas rationella skötsel.

Sakkunnigas betänkande den 19 oktober 1916.

Fördelar och olägenheter med verkstadsdriftens frånskiljande.

Fördelar.

76 Kung!. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 174.

Olägenheter.

Lämpligheten att särskilja verkstadsdriften.

Huvudverkstädernas organisation.

Under chefen för centralverkstaden.

Under särskild chef.

Under särskild byrå.

Såsom befarade olägenheter av frånskiljandet framhålla de sakkunniga huvudsakligen, att framställningar från maskinbefälets sida om skyndsamma reparationer av rullande materiel icke skulle röna nödigt beaktande hos verkstadsföreståndarna, och att maskindirektören funne sig nödsakad att i största möjliga omfång anordna även större reparationsarbeten å rullande materielen i lokomotivstallarna och driftverkstäderna samt att svårighet skulle yppa sig att rekrytera lokomotivpersonalen.

De befarade olägenheterna vore dock, efter vad de sakkunniga närmare påvisa, icke av så vittgående natur, att de icke genom lämpliga åtgärder och föreskrifter antingen helt och hållet kunde avhjälpas eller åtminstone inskränkas till mindre väsentlighet, och då däremot de angivna fördelarna, som kunde vinnas med ett sådant frånskiljande, vore så betydligt övervägande, tveka de sakkunniga icke att uttala sig för lämpligheten av att förvaltningen av de större verkstäderna skiljes från maskindirektörernas verksamhetsområden.

Såsom ytterligare stöd för riktigheten av denna uppfattning anföra de sakkunniga, att flera utländska järnvägsförvaltningar sedan längre eller kortare tid haft verkstadsdriften skild från maskinavdelningen i övrigt, utan att detta veterligen visat sig vara till olägenhet. Detta vore förhållandet exempelvis vid de tyska statsbanorna, de danska statsbanorna, japanska statsbanorna och amerikanska järnvägsförvaltningar.

I organisatoriskt avseende förorda de sakkunniga, att huvudverkstäderna efter avskiljandet från maskinavdelningen icke bliva kvarstående inom distriktsorganisationen utan ställas under en gemensam ledning.

Vid första påseendet synes det då kunna ifrågasättas, att ledningen borde anförtros åt någon av verkstadsföreståndarna, vilken då därjämte skulle utöva chefskapet över egen verkstad.

Därvid kunde synas som om chefens för centralverkstaden åliggande vore av den omfattande art, att han borde äga förutsättning för att i förvaltningshänseende kunna handhava ledningen av samtliga huvudverkstäderna, och den rika erfarenhet, som vunnes vid centralverkstaden, syntes ock göra honom skickad att stå i spetsen för denna ledning.

Med denna anordning syntes dock kunna befaras, att hans föreståndarskap för centralverkstaden kunde komma att allt för mycket eftersättas, och att han icke skulle med fullt opartisk blick komma att överskåda samtliga verkstäders tillstånd och behov, varjämte bristande samarbete med styrelsen kunde befaras.

Mot såväl denna anordning som anordningen att huvudverkstädernas ledning lades i händerna på en särskild verkstadschef med säte i Stockholm kunde invändas, att sakkunskapen inom verkstadsdriften icke bleve tillbörligen representerad i styrelsen vid behandling av ärenden rörande verkstäderna och att i flera fall kunde föranledas dubbelarbete särskilt beträffande förslag till nya byggnader och anläggningar. De med en sådan anordning kvarstående olägenheterna skulle visserligen kunna undvikas genom att verkstadschefen erhölle befogenhet att direkt föredraga verkstadsärendena inför generaldirektören, överdirektör eller i plenum, samt att han vidare ägde anlita byråernas medverkan i och för utredningar och dylikt. De sakkunniga hade emellertid funnit, att denna anordning skulle alltför mycket bryta mot statens järnvägars nuvarande organisationsform, varför de ansett sig icke böra förorda densamma.

På grund härav föreslå de sakkunniga, att huvudverkstäderna vid avskiljandet från maskinavdelningen bleve ställda under överinseende av en byråchef, föreståndare för en i styrelsen nyupprättad byrå, benämnd verkstadsbyrån. Därigenom kunde fördelen av att verkstädernas intressen bleve tillfredsställande företrädda i styrelsen vinnas under fullständig anslutning till bestående organisationsformer. I fråga om nämnda byråchefs avlöningsförhållanden framhålla de sakkunniga, hurusom till verkstadsbyråns

77 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

föreståndare måste väljas en person med framstående duglighet, ävensom nödvändigheten av, att han bekläddes med större befogenhet än den, som tillkomme annan byråchef. Särskilt med hänsyn till den senare omständigheten hava de sakkunniga funnit det obestridligt, att byråchefen för verkstadsbyrån borde i avlöningsförhållanden vara gynnsammare ställd än övriga byråchefer. I betraktande av att en rubbning i nuvarande avlöningsskala av flera skäl icke skulle vara lämplig, hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att byråchefen vid verkstadsbyrån utöver den avlöning, som enligt nuvarande grunder kan tilldelas honom, tillerkändes ett tilläggsarvode av 1,500 kronor per år. Hans avlöningsförmåner skulle sålunda komma att uppgå till högst 10,200 kronor (arvode 6,900 + 1,500, inkvarteringsersättning 1,800).

Med denna utgångspunkt anse de sakkunniga, att föreståndares för huvudverk- Föreståndare stad göromål bör bestå i att med ansvar direkt inför styrelsen handhava förvaltningen för huvudoch skötseln av den under hans förmanskap stående huvudverkstaden i enlighet med ^verkstad. av sakkunniga avgivet förslag till ändringar och tillägg i nådiga instruktionen samt Åligganden förslag till arbetsordning för huvudverkstäderna. Denne föreståndare skulle sålunda i verkstaden utöva den ledning och uppsikt, som för närvarande inom detta verk- 1 * man 16 ’ samhetsområde ålåge maskindirektören. Med övertagande av maskindirektörens skyldigheter borde verkstadsföreståndaren även erhålla motsvarande befogenhet, som i det avgivna betänkandet närmare angives.

Med erinran, att ledningen och uppsikten över den redan för närvarande från Tjänsteställmaskinavdelningen avskilda centralverkstaden i Örebro utövades av en föreståndare aing och lönemed maskindirektörs tjänstegrad och löneförmåner, anse de sakkunniga, att då jämväl fömlårlerövriga huvudverkstäder vore av sinsemellan mycket avvikande betydenhet och storlek och då alltså även det med ledarskapet vid en var av dem förbundna arbetet och ansvaret ställde sig i samma mån olika, samtliga verkstadsföreståndarna icke borde med fog intaga likvärdig tjänsteställning, utan särdelas i två grupper.

Verkstadsföreståndare vid första gruppens verkstäder, nämligen i Liljeholmen—

Tomteboda, Göteborg, Malmö och Notviken—Boden, borde erhålla tjänsteställning såsom maskiningenjörer av l:a klass med ett arvode av lägst 4,800 kronor och högst 5,700 kronor jämte inkvarteringsersättning eller bostad in natura, och verkstadsföreståndare vid andra gruppens verkstäder, nämligen Östersund och Bollnäs, tjänsteställning såsom maskiningenjörer av 2:a klass med ett arvode av lägst 4,200 kronor och högst 5,100 kronor jämte inkvarteringsersättning eller bostad in natura.

Förrådstjänsten.

Vidkommande därefter förrådstjänsten framhålla de sakkunniga till en början, Förrådstjänhurusom förrådsverksamheten innebure tvänne olika arbetsuppgifter, den ena omfat- stena innötande upphandling och redovisning av förrådseffekter eller med ett gemensamt ord b5rdförvaltningen, den andra omfattande mottagningen och utlämningen av förrådseffekter eller med ett gemensamt ord expedieringen, samt hurusom förrådslagret vore upplagt dels i ett vid varje distrikt ävensom vid centralverkstaden inrättat huvudförråd, dels, beträffande vissa slag av effekter, i vid ban- och maskinavdelningarna anordnade filialförråd under redovisningsskyldighet till förrådsförvaltarkontoret.

Under erinran att vid 1862 års omorganisation förrådsavdelningen förenades med maskinavdelningen huvudsakligen av det skäl att verkstaden var den mest betydande konsumenten av förrådets materialier samt bestrede underhåll och vård av förrådets effekter, varigenom de båda avdelningarna stode med varandra i den närmaste beröring, påvisa de sakkunniga, att under statsbanornas fortgående utveckling förrådens uppgift kommit att vidgas, så att mindre än hälften av värdet av under

78 Fördelar och olägenheter med förrådstjänstens avskiljande.

Fördelar för maskinavdelningen.

Fördelar för förrådstjänsten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

förrådens redovisning liggande förrådseffekter för närvarande representerade effekter, uteslutande avsedda för maskinavdelningens behov, och endast omkring femtedelen effekter, som uteslutande komme till förbrukning vid maskinavdelningens verkstäder, och att däremot den större delen av värdet numera belöpte sig på effekter för banavdelningens jämte avdelningarnas gemensamma behov.

På samma gång som förrådsverksamheten givetvis måste anpassa sig efter de växande krav, som den ökade trafikrörelsen uppställt, så hade också fordringarna på förrådsförvaltningens handhavande på insiktsfullt och sakkunnigt sätt ständigt stegrats. Vid upphandlingars verkställande krävdes alltså i allt större utsträckning ej blott omsorgsfullt tillämpande av affärsmässiga principer utan även noggrant aktgivande på reglementariska former. Därtill hade även anspråken på sorgfällig redovisning och betryggande kontroll blivit skärpta. Från det att förrådsförvaltningen tidigare kunnat anses utgöra en underordnad del av den tekniska järnvägstjänsten, hade sålunda förrådsväsendet utvecklats till att bliva en betydande specialverksamhet, för vars utövning erfordrades särskilt utbildad personal. Denna förrådsverksamhetens utveckling efter särskilda riktlinjer hade medfört, att sambandet med maskinavdelningen blivit alltmera lösligt, så att redan av denna anledning kunde ifrågasättas, huruvida icke förrådstjänstens avskiljande från maskinavdelningen skulle vara lämpligt. Med hänsyn till den långvariga föreningen mellan desss bägge tjänstegrenar borde emellertid tagas under övervägande, i vad mån ett särskiljande kunde vara till fördel eller olägenhet för deras inbördes tjänsteförhållanden.

Såsom fördelar för maskinavdelningen med avskiljandet uttala de sakkunniga, att bland de förrådsärenden, som utgjort föremål för maskindirektörernas behandling, vore mottagningarna vid distriktens importhamnar och uppläggningarna av från utlandet för statens järnvägars räkning inköpta mängder bränsle de mest betungande, varför det skulle medföra en väsentlig fördel, att maskindirektörerna till vinnande av lättnad i arbetsbördan befriades från dessa ärendens handläggning. Under nuvarande förhållanden vore med maskindirektörernas tjänsteåligganden för förråden även förenade en mångfald expeditionsgöromål, bland vilka granskningen och behandlingen av förrådsräkningarna i synnerhet krävde tid och omsorg. Under år 1915 granskades och godkändes av maskindirektörerna förrådsräkningar till ett antal av i medeltal omkring 3,400 för varje distrikt, under det att antalet av maskindirektörerna undertecknade skrivelser i förrådsärenden för samma år belöpte sig till i genomsnitt 1,000 för varje distrikt. Upphandlingarna av förrådseffekter fordrade ofta nog vittomfattande utredningar från maskindirektörernas sida. Slutligen skulle genom avskiljandet uppstå vissa lättnader i bokföringsavseende.

Såsom fördelar för förrådstjänsten med avskiljandet framhålla de sakkunniga, att förrådsräkenskapen ställdes oberoende av annan avdelnings bokföring och sålunda kunde anordnas uteslutande för tillgodoseende av de härvid gällande kraven å ändamålsenlighet och enkelhet. Det bleve därjämte möjligt att tidigare än för närvarande kunde ske lämna månatlig uppgift om förbrukning av viktigare förrådseffekter ävensom å förrådets omsättning och behållning. Vid leveransräkningars behandling skulle, i och med deras annoterande enbart inom förrådet före avlämnandet till kassakontoret, uppstå den väsentliga fördelen, att likvid för desamma tidigare kunde komma leverantör tillhanda. Det kunde vidare ställas i utsikt, att en väsentlig tidsvinst i ärendenas behandling i övrigt skulle ernås genom att desamma icke längre behövde i expeditionsväg passera maskindirektören utan kunde gå direkt till förrådsförvaltaren. Därjämte skulle mycken arbetstid kunna inbesparas, som under nuvarande förhållanden måste tagas i anspråk i och med förrådsförvaltarens föredragning inför maskindirektören. För förrådsverksamhetens utveckling skulle det säkerligen bliva

79 Kutig!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

gagnande, att förvaltarna orhölle ökad befogenhet, emedan det kunde förväntas, att dessa tjänstemän, med självständigare ställning och i känslan av det egna ansvaret, skulle insätta kraftig strävan till tjänstens fromma.

Vissa befarade olägenheter av förrådstjänstens avskiljande från maskinavdel- Oliigenheter. ningen eller svårigheter beträffande bränslemottagningarna och distribueringen av Deras avbränsle till kolstationerna samt fara för att maskinavdelningens befäl icke skulle hjälpande,

med samma beredvillighet som förut ställa sin hjälp till förrådstjänstens förfogande,

exempelvis i och för skötsel och reparation av maskinella kollossningsanordningar, syntes kunna undvikas genom utfärdande av lämpliga föreskrifter.

Då sålunda do olägenheter, som kunde befaras uppkomma vid ett avskiljande Lämpligheten av förradstjänsten från maskinavdelningen, icke torde bliva mera betydande, under att avskilja det att de fördelar, som avskiljandet enligt vad i det föregående anförts skulle med- förråds-

föra, bleve synnerligen avsevärda, förorda de sakkunniga obetingat, att förrådstjän- tjSn8ten'

sten avskiljes från maskindirektörernas verksamhetsområden.

Beträffande förrådens organisatoriska ställning framhålla de sakkunniga, att, Förrådens oremedan styrelsen i stor utsträckning ombesörjde upphandling av förrådseffekter, det ganisatoriska kunde tänkas, att de upphandlingar, som därjämte verkställdes av distriktsförvalt- åkning, ningarna, maskindirektörerna och förrådsförvaltarna för förrådens räkning, överflyttades till styrelsen, samt att dessutom ledningen av förrådstjänsten ställdes oberoende av distriktsförvaltningarna och direkt utövades från styrelsen. Beträffande upphandlingarna vore det dock att märka, att, om också en ytterligare centralisering av desamma läte sig utföras, måste dock å distrikten lämnas kvarstående vissa betydelsefulla, på distriktens ekonomi inverkande upphandlingar, exempelvis av sliprar, ved och virke, vilka påkallade distriktsförvaltningens eller avdelningsföreståndares åtgöranden i samverkan med förrådsförvaltaren. Den betydelsefullaste och omfångsrikaste delen av förradsverksamheten vid distrikten bestode emellertid i mottagning, utlämning och redovisning av förrådseffekter. Till ifrågavarande gren av förrådsverksamheten hörde banavdelningens mottagningar å linjen av förrådseffekter samt dessas redovisning och inventering, vilket arbete krävde livlig samverkan mellan bandirektör och baningenjörer å ena sidan och förrådstjänstemännen å den andra. Det lokala ordnandet av stenkolsmottagningarna vid distriktens importhamnar samt uppläggningarna av ved vore även en förrådsförvaltningsåtgärd av omfattande betydelse, som efter förrådsförvaltarens framställningar erfordrade ingripande från distriktsledningens sida, särskilt distriktschefen och maskindirektören, vid anordnande av transportmöjligheter, tillfälliga upplagsplatser och dylikt. Detta arbete skulle icke kunna ledas från styrelsen. Med stenkolsmottagningarna stode därjämte i samband en mångfald av spörsmål och formaliteter, vilka påfordrade legala och stundom rättsliga åtgärder på platsen, varvid biträde av distriktsmyndighetens juridiska ombud vore av nöden. Då dylika åtgärder i de flesta fall måste skyndsamt företagas, skulle dessa frågors hänskjutande till styrelsen föranleda olämpligt dröjsmål. Till förrådstjänstens förvaltningsärenden av lokal natur hörde slutligen redovisnings- och inventeringsåtgärderna beträffande distriktsavdelningarnas inventarieeffekter.

Den del av förrådsverksamheten, som omfattade expedieringen, vore, sedan grundlinjerna för densamma fastställts genom förrådsordningen, en angelägenhet, som uteslutande berörde distriktens inre förhållanden och förrådets eget mellanhavande med avdelningarna, varvid förrådet vore beroende av och måste tillämpa de lokala förordningar och bestämmelser, som tid efter annan lämnades av distriktsförvaltning samt avdelnings- och sektionsföreståndare.

Då sålunda distriktsförvaltningarnas, deras enskilda medlemmmars och sektionsföreständam as ingripande i förrådsverksamheten, förrådens livliga samverkan med

80 Föreståndaren för förrådsavdelningen.

Åligganden och befogenhet i allmänhet.

Tjänsteställning och löneförmåner.

Benämningen

»förråds-

intendent».

Centralverk-

stadens

förråd.

Särskild

förråds-

avdelning.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

distriktens samtliga avdelningar samt behovet för förrådsförvaltarna att i sina åtgöranden erhålla stöd från distriktschefens och avdelningsföreståndarnas sida oavvisligen talade för och nödvändiggjorde förrådens organisatoriska samband med distrikten, anse sig de sakkunniga böra obetingat förorda, att förråden efter avskiljandet från maskinavdelningen kvarstå såsom organ inom distrikten och därvid bilda en självständig avdelning, förrådsavdelningen.

Genom förrådstjänstens skiljande från maskinavdelningen och inrättandet av eu särskild förrådsavdelning vid distrikten följde, att denna avdelning måste erhålla särskild representant inom distriktsförvaltningen. Som denne i stort sett måste erhålla samma befogenhet och hava samma åligganden som avdelningsföreståndarna, föreslå de sakkunniga av praktiska skäl, att han även benämnes avdelningsföreståndare, varigenom instruktionens föreskrifter i många fall bliva tillämpliga även på honom. Däremot borde föreståndaren för förrådsavdelningen icke vara medlem av distriktsförvaltningen i samma bemärkelse som övriga avdelningsföreståndare, vilka representerade den egentliga förvaltningen av järnvägsdriften. Det syntes sålunda vara till fyllest, att föreståndaren för förrådsavdelningen inginge i distriktsförvaltningen endast vid föredragningen av förrådsärenden, vari även naturligtvis innefattades ärenden rörande personalen vid förrådsavdelningen.

Då förrådsavdelningsföreståndarnas tjänsteställning delvis komme att motsvara de nuvarande avdelningsföreståndarnas, anse de sakkunniga, att denna självständigare ställning och det därmed förbundna ansvaret påkallade högre tjänstegrad och större löneförmåner för förrådsavdelningsföreståndarna än de, som för närvarande åtnjötes av förrådsförvaltarna. De sakkunniga föreslå därför, att föreståndare för förrådsavdelningen må komma i åtnjutande av det arvode, som är fastställt för överinspektör, nämligen lägst 4,500 kronor och högst 5,400 kronor. Vidare anse de sakkunniga, att sagda föreståndare, vilka, med hänsyn såväl till den inre förrådstjänsten som även till förrådets samverkan med linjetjänsten, måste kunna anträffas och vara tillstädes även å andra tider än under den fastställda kontorstiden, böra vara boende i närheten av sin tjänsteplats och därför kunna komma i åtnjutande av bostad in natura, bestående, såsom fallet är i fråga om övriga tjänstemän av överinspektorsgruppen, av lägenhet om högst 6 rum och kök, eventuellt motsvarande inkvarteringsersättning.

I samband härmed föreslå de sakkunniga, att de nya föreståndarna benämnas förrådsintendenter, såsom bättre svarande mot omfattningen och vikten av deras åligganden. Såväl i annan gren av statsförvaltningen som i enskild tjänst användes benämningen »förrådsförvaltare», varmed dock nästan undantagslöst avsåges en person, som hade uppsikten i en förrådslokal, och som övervakade den dagliga in- och utlämningen inom densamma, men däremot icke verkställde upphandling och utövade administrativ verksamhet i större omfattning, såsom fallet vore beträffande förrådsförvaltarna vid statens järnvägar. Då ifrågavarande benämning sålunda redan under nuvarande förhållanden gåve anledning till missuppfattning, bleve densamma enligt de sakkunnigas mening i än högre grad olämplig för angivandet av de föreslagna förradsavdelningsföreståndarnas tjänsteställning och åligganden. Däremot syntes de sakkunniga benämningen »förrådsintendent» — vilken benämning för ungefär motsvarande befattningshavare förekomme inom telegrafverket — giva en klar föreställning härom, varför sålunda de sakkunniga förordade, att de föreslagna förrådsavdelningsföreståndarna benämndes förrådsintendenter.

Sedan de sakkunniga härefter ingått på frågan om förrådens bokföring •— varför i detta sammanhang ej torde vara erforderligt närmare redogöra — påvisa de sakkunniga beträffande centralverkstadens förråd, hurusom det vore en ofrånkomlig följd av såväl verkstadsdriftens som förrådstjänstens avskiljande från maskinavdel-

81 Kun()J. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

ningen, att förrådet vid centralverkstaden komme att erhålla en särställning med särskild bokföring och bokslutsrapport samt särskilda arvodes- och omkostnadsstater.

Uppsikten över förrådet i Örebro utövades för närvarande av verkstadskamreraren, som därjämte ledde verkstadens bokföring. Vid ett avskiljande av förrådstjänsten vid centralverkstaden i av de sakkunniga föreslagen riktning måste förrådet erhålla särskild föreståndare. På grund av centralverkstadens snabba utveckling och till följd av det ökade antal ny tillverkningar och specialarbeten, som därstädes börjat utföras vid sidan av reparationer å rullande materiel, hade bokföringsarbetet i mångsidighet och omfång numera vunnit en sådan tillväxt, att överblicken och ledandet av detsamma fullt ut toge kamrerarens arbetstid i anspråk. Även förrådsverksamheten hade utvecklats, och torde detta komma att under närmaste tiden ännu mera ske, i den mån för den rullande materielens underhåll avsedda effekter även för övriga huvudverkstäders behov komme att uppläggas i Örebro i allt större utsträckning. Oavsett förrådets särställande torde det därför inom en snar framtid vara erforderligt, att skötseln av detsamma anförtroddes åt en särskild inom förrådstjänsten utbildad tjänsteman, som uteslutande kunde ägna sin tid åt denna uppgift. Verkstadskamrerarens arbete rörande förrådet motsvarade de nuvarande förrådsförvaltarnas vid distrikten. De sakkunniga anse därför, att den föreslagna föreståndarens för förrådsavdelningen ställning och verksamhet borde bliva densamma som de sistnämnda befattningshavarnas, och föreslås sålunda, att vid centralverkstadens förrådsavdelning anställes en förrådsförvaltare såsom föreståndare.

I samband härmed hava de sakkunniga även till behandling upptagit frågor om förrådskontrollen. Härom yttra de sakkunniga, bland annat, följ ande:

Enligt arbetsordningen för styrelsen ålåge det byråchefen för förrådsbyrån »att utöva kontroll över distriktsförrådens skötsel och därvid själv eller genom underlydande tjänsteman verkställa kontrollinventering av dessa förråd». Nödvändigheten redan ur trygghetssynpunkt av att dylik kontroll i förening med inventeringar komme till stånd i tillräcklig utsträckning, behövde icke särskilt betonas. Efter förrådstjänstens utbrytande från maskinavdelningen vore därtill behovet av en sådan kontroll i desto högre grad förhanden, som den uppsikt över förrådsverksamheten, vilken för närvarande utövades av maskindirektörerna, även måste innefattas i denna kontroll.

Givetvis kunde det vid kontrollinventering i ett statens järnvägars huvudförråd med hänsyn såväl till den mångfald av effekter, som därstädes funnes upplagda, som ock till de stora mängderna av varje effekt icke företagas inventering av annat än ett fåtal effekter vid varje tillfälle, varför således endast s. k. stickprov kunde anordnas. Då det ju dock vore för förrådets ledare och personal på förhand obekant, vilken eller vilka effekter komme att underkastas kontrollinventering, funnes ingen anledning ifrågasätta, att icke ofta upprepade stickprovsinventeringar vore fullt betryggande.

I förrådskontrollen borde vidare ingå övervakande av att förrådens verksamhet saväl i bokförings- och redovisningshänseenden som även beträffande expedieringen vore ordnad på ändamålsenligt sätt och att, där bestämmelser i sådant avseende vore utfärdade, dessa bestämmelser noggrant följdes.

Vid förradskontrollens utövande borde det slutligen vara av vikt att göra jämförande iakttagelser inom förrådstjänsten å de skilda distrikten beträffande förrådseffekters användning och ändamålsenlighet samt i fråga om praktiska anordningar vid expedieringen, på det att erforderliga rättelser och lämpliga förbättringar kunde bliva enhetligt genomförda.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 käft. (Nr 174.) 11

Förråds-

förvaltare

Förråds-

kontroll.

i

82 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Särskilt tillkallad sakkunnig från den privata verkstadsindustrien.

Det vore påtagligt, att en förrådskontroll av grundlig innebörd och tillräcklig omfattning icke kunde utföras genom byråchefens eller underordnads försorg efter tillfälligt överlämnande av deras regelbundna sysselsättningar i andra händer, utan måste denna kontroll uppdragas åt en tjänsteman, som icke deltoge i handläggning av de löpande göromålen å byrån, och som sålunda kunde ägna mera odelad tid åt kontroll- och granskningsarbetet.

Med hänsyn härtill och då under alla omständigheter förrådskontrollen måste tillmätas större plats än hittills i förrådsbyråns arbetsplan, syntes det de sakkunniga erforderligt och lämpligt, att ifrågavarande förrådskontroll jämte ärenden rörande förrådens bokföring och redovisning anförtroddes åt en i förrådstjänstens skilda grenar förfaren tjänsteman, vilken med hänsyn till arten av de göromål, som avsåges tillkomma honom, enligt de sakkunnigas mening lämpligen borde benämnas förrådsinspektör med sekreterares tjänsteställning och löneförmåner.

I förevarande ämnen har även en särskilt tillkallad sakkunnig från den privata verkstadsindustrien, nämligen direktören B. O. Ekman vid aktiebolaget Svenska kullagerfabriken, i en vid betänkandet fogad promemoria uttalat sig. Denne, vilken i viss utsträckning samarbetat med de av styrelsen tillkallade sakkunniga, torde genom sin föregående verksamhet vid statens järnvägar, särskilt i egenskap av distriktschef, vara väl skickad att utlåta sig i nu föreliggande frågor. Han yttrar bl. a. följande:

Verkstadsdriften är en från maskinavdelningens övriga åligganden så bestämt fristående tjänstegren, att dess avskiljande såsom en fullt självständig verksamhet icke kan vara annat än för densamma synnerligen fördelaktigt. Och det torde ej vara tvivel underkastat, att eu sådan ändring skulle för maskindirektörerna innebära en välbehövlig lindring i deras arbetsbörda, på samma gång den skulle bidraga till att göra dessa tjänstemäns åligganden och intressen mer enhetliga.

Detsamma gäller även förrådstjänsten, om också ej i så hög grad som verkstadsdriften. Men även den förra är till sin natur så till vida fristående från maskinavdelningens verksamhet, att densamma ej kan sägas i princip höra mera tillsammans med denna avdelning än med ban- och trafikavdelningarna. Visserligen berör måhända en större mängd av förrådets expeditioner maskinavdelningen än de båda övriga avdelningarna, men om verkstadsdriften avskiljes från maskinavdelningen, blir skillnaden väsentligt mindre.

Anledningen till att från början förrådstjänsten förlädes under maskinavdelningen är måhända att söka däri, att man ansåg denna tjänst vara för obetydlig att intaga en självständig ställning, och man lade den då i händerna på den avdelning, vars personal ansågs besitta största kompetens att kunna handhava densamma. Denna utgångspunkt kan ej nu längre försvaras, sedan förrådsverksamheten vuxit därhän, att värdet av de omhänderhavda materialierna uppgår till omkring 19,000,000 kronor och den årliga anskaffningen till 52,000,000 kronor.

Det är därför enligt min mening fullt befogat att även ställa denna tjänstegren på en självständig grund.

Sedan lämpligheten av att avskilja verkstadsdriften från maskinavdelningen blivit klarlagd, framlägga de sakkunniga sitt förslag till organisation av den nya verkstadsavdelningen.

83 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Även i detta fall finner jag de sakkunniga hava framkommit med ett gott förslag.

De åtta verkstäder, oberäknat den redan nu fristående centralverkstaden i Örebro, som de sakkunniga hava tänkt sig skola frånskiljas maskinavdelningen, äro de störa verkstäder, som redan förut hava gällt att vara huvudverkstäder. Deras anslutning till den självständiga verkstadsavdelningen torde knappast kunna ställas under diskussion, och lika tydligt är även, att de återstående mindre verkstäderna böra såsom »driftverkstäder» överlämnas till maskindirektörerna.

I fråga om den myndighet, under vilken huvudverkstäderna skulle närmast sortera, förordar direktören Ekman, liksom förenämnda sakkunniga, att de läggas under en central förvaltning, och yttrar härom:

Först därigenom kan en verkligt rationell verkstadsdrift åstadkommas. Det är endast genom inrättande av en för alla huvudverkstäderna gemensam förvaltning, som den enhetlighet och koncentrerade sakkunskap kan möjliggöras, utan vilken varje ändring av det nuvarande tillståndet blir en halvmesyr.

Han fortsätter:

Hur denna centrala ledning skall anordnas, blir nästa fråga.

I likhet med de sakkunniga anser jag lämpligast, att för ändamålet inom järnvägsstyrelsen inrättas en särskild byrå, vilken skulle hava denna angelägenhet till sitt uteslutande mål.

Att, såsom framkastats, låta chefen för centralverkstäderna vara högsta myndighet även över de andra huvudverkstäderna, måste ur många synpunkter vara olämpligt.

För att frånkomma vad som för mången kanske ter sig som en alltför stor apparat, skulle man även kunna tänka sig, att man, i stället för inrättande av en verkstadsbyra inom styrelsen, skulle kunna nöja sig med tillsättande av en särskild verkstadschef med säte i Stockholm. Enligt min mening vore en sådan åtgärd ej lämplig. Antingen skulle denna verkstadschef erhålla befogenhet motsvarande en byråchefs, vilket skulle medföra en lika stor stab av tjänstemän, som kunde krävas av en verkstadsbyrå, i vilket fall enda skillnaden skulle ligga i benämningarna, under det att lönen och övriga omkostnader bleve desamma, eller också skulle han endast bliva en mellanhand mellan verkstäderna och styrelsen, som säkerligen ej kunde komma ifrån att låta en hel del ärenden behandlas även av sina förut befintliga organ. Även i detta senare fall skulle efter all sannolikhet den ifrågavarande verkstadschefen behöva ett stort antal biträden.

Att låta den nuvarande maskinbyrån eller en underavdelning av densamma sköta den centrala ledningen av huvudverkstäderna torde ej vara lämpligt, emedan detta viktiga uppdrag då lätt skulle komma att få karaktären av bisak, och skulle efter all sannolikhet någon besparing av personal ej heller därigenom kunna ernås.

Enda riktiga lösningen på denna fråga synes mig därför vara, att en särskild byra inrättas inom styrelsen, och att i spetsen för densamma sättes en person med byråchefs ställning och löneförmåner. Att tänka sig en person i lägre ställning såsom den gemensamme ledaren av huvudverkstäderna är bestämt oriktigt. Den verksamhet, han närmast skulle hava ansvaret för, är för statens järnvägar av mycket stor betydelse. Enorma värden gå, så att säga, genom hans hand, och där, mer än vid de flesta grenarna av tjänsten, kunna förutseende, erfarenhet och organisationsförmåga hos ledaren åstadkomma avsevärda ekonomiska besparingar.

84 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Efter genomförandet av en utbrytning av verkstadstjänsten, sådan som den nu tänkta, skulle denna verksamhet i mångt och mycket få karaktären av ett självständigt affärsföretag, och det bleve då för en driftig man, som hölle alla trådarna i sin hand, en tacksam uppgift att ordna denna affär på ett praktiskt och systematiskt sätt. Men skall detta bliva möjligt, måste den mannen vara en verkligt förstklassig man, och en sådan kan ej fås och ännu mindre förmås att stanna, med mindre man bereder honom en självständig ställning och goda lönevillkor.

Den av de sakkunniga föreslagna ordningen för huvudverkstädernas lokala ledning och skötsel i övrigt anser jag vara lämplig.

De sakkunniga hava utförligt omnämnt de fördelar, som skulle vinnas genom den föreslagna förändringen.

Den största fördelen synes mig ligga häruti, att verkstadsdriften blir samlad under en gemensam ledning, varigenom samtliga verkstäder komma att skötas efter enhetliga principer och enligt en målmedveten plan.

Den rivalitet, som i någon mån medföljer det nuvarande systemet i fråga om såväl utvidgningar som anskaffande av nya arbetsmaskiner, måste försvinna. Den centrala ledningen skall bedöma, var och i vilken mån utvidgningar av verkstäder och verkstadsavdelningar böra ske, och måste även avgöra, var behovet av nya, moderna arbetsmaskiner, med hänsyn till utvinnandet av största möjliga nyttan för det hela, helst bör tillgodoses. Då förekommande arbeten kunna av den gemensamma chefen fördelas på de olika verkstäderna på ett systematiskt sätt och allt efter varje verkstads speciella kapacitet, kan det t. es. vara ekonomiskt fördelaktigt att anskaffa en dyrbar arbetsmaskin för ett visst slags arbete, då det under nuvarande förhållanden icke skulle löna sig. Planmässighet och specialisering bör införas i största möjliga utsträckning och över hela linjen, och med planmässighet och specialisering följer alltid ekonomisk vinst.

A andra sidan måste den nye chefen hava klart för sig, att verkstadsdriften icke är lör statens järnvägar ett mål utan ett medel. Han måste ständigt hava för ögonen, att hans avdelning endast är en del av det hela, och att hans hela uppgift är att stödja och underlätta trafiktjänsten. Han bör därför vara mån om att på bästa sätt tillmötesgå de befogade krav och önskemål, som framkomma från maskindirektörernas sida, och bör även söka att hos sina underlydande inplanta samma uppfattning. Endast därigenom kunna de befarade olägenheterna av utbrytningen övervinnas.

Att en sådan organisation som den föreslagna icke kan genomföras utan ökade administrationskostnader, är tydligt. Jag har med de sakkunniga diskuterat personalfrågan och lönerna, och finner för min del, att det gjorda förslaget icke går längre, än vad som för sakens behöriga ordnande är erforderligt.

De sakkunniga hava framlagt ett detaljerat förslag, hur förrådstjänsten skulle ordnas efter avskiljandet, och jag ber få meddela, att jag till fullo instämmer i detta förslag.

Det synes mig sålunda lämpligt, att huvudförråden fortfarande komma att tillhöra distrikten samt utgöra en särskild avdelning under en föreståndare, utrustad med ökad självständighet och befogenhet. Det tänkta förhållandet mellan denne föreståndare och distriktschefen ävensom den föreslagna ordningen för hans förhållande till och samarbete med avdelningsf örestånd ärna synas mig väl avvägda.

Beträffande denne föreståndares tjänsteställning och löneförmåner, anser jag de sakkunnigas förslag lämpligt och instämmer likaledes i att han skall komma att benämnas »förrådsintendent».

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

85 Då ju förrådsavdelningen vid statens järnvägar har till uppgift icke blott att förvara och utlämna de erforderliga förrådseffekterna, utan även att inköpa desamma, så blir denna avdelning vid statens järnvägar samtidigt dess inköpsavdelning. Det är då överensstämmande med god ordning, att åt denna avdelning anförtros alla för järnvägens behov erforderliga upphandlingar, där icke särskilda förhållanden göra det önskvärt, att inköpet verkställes av annan myndighet.

Mot vad de sakkunniga föreslagit i avseende på personalbehov och avlöningar har jag icke haft något att erinra.

Jag torde härefter få övergå till de uttalanden, och framställningar, järnvägsstyrelsen i föreliggande ämnen gjort i sin ifrågavarande skrivelse av den 20 januari 1917. Styrelsen anför följande:

Då styrelsen har att närmare ingå på de föreliggande spörsmålen rörande frånskiljande från maskinavdelningen av dels verkstadsdriften och dels förrådstjänsten, anser sig styrelsen till en början, med hänvisning till den redan inledningsvis antydda behövligheten av erforderlig minskning av maskindirektörens arbetsområde, här böra närmare ingå på denna fråga.

Om än, såsom styrelsens i det följande givna utredning i ämnet giver vid handen, ifrågavarande tvenne tjänstegrenars — verkstadsdriften och förrådstjänsten — egna natur och uppnådda utveckling redan i och för sig tala för ett särskiljande av dessa grenar från maskinavdelningens förvaltningsområde, är dock själva upprinnelsen till att söka förverkliga detta önskemål att finna i styrelsens förut antydda strävan att lindra maskindirektörernas arbetsbörda och få deras tjänsteområde mera begränsat och lämpat efter deras huvudsakliga åligganden eller handläggning av ärenden berörande den egentliga linjetjänsten. Häri ligger även ett tungt vägande skäl för avskiljande från maskinavdelningen av dessa tjänstegrenar.

Enligt nu gällande bestämmelser har maskindirektören att handlägga i stort sett följande ärenden:

1) ärenden rörande tillhandahållandet av den för trafikens bedrivande erforderliga dragkraften;

2) ärenden, som angå anskaffandet, vården och underhållet av den rullande materielen och de vid elektrisk drift erforderliga kraftöverföringsanläggningarna samt till distriktet till äventyrs hörande ångfärjor och övriga fartyg;

3) ärenden rörande verkstädernas förvaltning;

4) ärenden rörande underhållet av verkstäder, förrådens byggnader, materialgårdar, lokomotivstall, vattenstationer, vagnbodar samt gas- och elektricitetsverk;

5) ärenden rörande anskaffandet och vården av de för distriktet erforderliga f örrådsartiklarna;

6) personalärenden rörande den vid maskindirektörsexpeditionen och maskinavdelningen i övrigt anställda personalen med vissa härvid gällande undantag.

Såsom sakkunniga i inledningen till sitt betänkande framhållit, tillkommer det alltså maskindirektören att, efter deltagande inom distriktsförvaltningen i upprättandet av förslag till plan för tågens gång inom distriktet, beräkna behovet och fördelningen å olika platser av lokomotiv- och personaluppsättningar till desamma samt att ordna kol- och vattengivningsförhållandena å lokomotivstationerna.

Vidare har maskindirektören att på ändamålsenligt och ekonomiskt sätt träffa anstalter ej blott till den rullande materielens vård och skötsel vid densammas användande utan även till dess underhåll, då den är under reparation. För maskin-

Järnväga-

atyrelaen.

Avrundningen av maskindirektörens arbetsområde.

86 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

direktören vid III distriktet tillkommer härjämte uppsikten över ångfärjematerielen samt för vissa maskindirektörer även reglering av skador å vagnar och presenningar i utländsk trafik.

Det planmässiga ordnandet av förhållandena inom distriktets verkstäder samt övervakandet av att arbetet inom desamma bedrives efter rationella och ekonomiska grunder är en gren av maskindirektörens åligganden, som måste kräva synnerlig omsorg och taga i anspråk en betydande del av hans arbetstid.

Övervakandet av att de byggnader och anläggningar, som tillhöra maskinavdelningen, fördelaktigt utnyttjas och hållas i tjänligt skick, ingår även i maskindirektörens åligganden. Vid utarbetandet av förslag till nya byggnader och anläggningar för avdelningens behov och särskilt vid utförande av sådant arbete i större omfattning, såsom beträffande nybyggnad eller större ombyggnad av en verkstadsanläggning, bliver mängden av förberedande utredningar och åtgärder synnerligen betungande. Större nybyggnader utföras visserligen i regel av banavdelningen men mindre sådana ofta av maskinavdelningen, och särskilt är det senare förhållandet med maskinella anläggningar.

På grund av att distriktets förrådstjänst är i organisatoriskt hänseende förlagd till maskinavdelningen, ehuru dess verksamhet i ej mindre män berör de övriga avdelningarna, tillkommer det maskindirektören att övervaka förrådets skötsel, ombesörja utredningar om och fatta beslut i ett flertal upphandlings- och försäljningsärenden samt granska till styrelsen ingående årsbehovsuppgifter, tillfälliga rekvisitioner, redogörelser och rapporter. Detta överinseende över förrådsverksamheten medför nödvändigheten att behandla spörsmål, till vilkas lösande ett detaljerat studium av handels- och sjöfartsföreskrifter påfordras. Särskilt gör sig sistnämnda behov kännbart i samband med mottagningen av stenkol i distriktens importhamnar. Bestyret härmed samt åtgärderna för bränslets uppläggning och distribuering till linjen äro särdeles tidskrävande. I synnerhet är detta förhållandet i tider av vagnbrist, då det måste aktgivas på att fartygen om möjligt icke »komma på överliggedagar».

Sysslandet med flertalet av maskinavdelningens personalärenden i antagnings-, avlönings-, utbildnings-, befordrings- och bestraffningsfrågor är vidare ett maskindirektörens åliggande, som, på grund av den synnerliga sorgfällighet detsamma kräver, tager en väsentlig del av hans arbetstid i anspråk. I huru hög grad detta är fallet, belyses av det förhållandet, att maskindirektören är skyldig att efter egen iakttagelse rörande personernas lämplighet besluta om antagande av all extra personal vid maskin avdelningen.

Därtill har maskindirektören att övervaka avdelningens bokföring, att genomgå och med godkännande till utbetalning förse dess leverans- och andra utgiftsräkningar samt att granska bokslutshandlingar.

Åliggande dels att inför distriktschefen eller i distriktsförvaltningen föredraga vissa av de till maskindirektörens behandling hörande ärendena, dels att deltaga i distriktsförvaltningens sammanträde även då de föreliggande ärendena icke direkt beröra maskinavdelningen, samt slutligen skyldigheten att företaga inspektionsresor å distriktet kräva även eu rikligt tillmätt plats i maskindirektörens tjänsteuppgift.

Styrelsen har i den föreliggande frågan även utgått därifrån, att maskindirektörernas arbetsbörda numera är så betydande, att avlastning är väl behövlig, för att de skola kunna ägna sig i erforderlig grad åt trafiktjänsten och det intima samarbetet med trafikavdelningens motsvarande tjänsteställen för densammas besörjande. Vid övervägande av på vad sätt dylik avlastning må kunna åstadkommas, har styrelsen kommit till den uppfattning, att de tjänstegrenar, som kunna ifrågakomma att av-

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

skilja från maskindirektörernas handläggning, äro verkstadsdriftens ledning och tillsynen över förrådsväsendet.

Maskindirektörens viktigaste uppgift är utan gensägelse den att i likhet med de övriga avdelningsföreståndarna ägna sin uppmärksamhet åt linjetjänsten och vidtaga på honom ankommande åtgärder till dess upprätthållande. Under samverkan särskilt med föreståndaren för trafikavdelningen skall maskindirektören sålunda i främsta rummet sörja för att den erforderliga dragkraften och för dess skötsel utbildad och tjänlig personal finnes att tillgå i välberäknad omfattning. I sitt förhållande till en talrik underlydande personal har han vid handläggning av den mängd personalärenden, som komma under hans behandling, att tillse, att såväl tjänstens krav som personalens berättigade önskemål tillgodoses. Det tillkommer honom tillika att tillse, att de vid maskinavdelningen för driftens behov i övrigt förefintliga anordningarna äro träffade på ändamålsenligt och ekonomiskt fördelaktigt sätt. Maskindirektörens främsta uppgift bör sålunda i korthet sagt omfatta övervakandet av maskinavdelningens linjetjänst.

Däremot torde de bägge övriga uppgifterna, verkstadsdriftens ledning och tillsyn över förrådsväsendet, endast kunna ställas i andra rummet.

Den omständigheten, att verkstädernas och förrådens verksamhet faller utom det egentliga trafikarbetet, gör det också till en svårighet för de med distriktens administrativa angelägenheter sysselsatta maskindirektörerna att ägna tillräcklig tid åt och med nödig uppmärksamhet följa de speciella verkstads- och förrådsärendena, såvida detta ej skall menligt inverka på deras arbete för trafiktjänsten.

Genom verkstadsdriftens och förrådstjänstens avskiljande från maskinavdelningen skulle alltså till gagn för den krävande linjetjänsten maskindirektören befrias från handläggning särskilt av de under 3) och 5) här ovan betecknade ärenden.

Härmed finge han mera tid och möjlighet att ägna sig åt sin egentliga huvuduppgift.

Med större möjlighet till ingående och intimt samarbete särskilt med trafikdirektörerna skulle detta arbete bli än mera fruktbärande, vilket särskilt under så exceptionella trafikförhållanden, som nu råda, komme att gagneligt inverka på linjetjänsten och i främsta rummet tågrörelsen. Det torde icke med fog kunna sägas, att genom utbrytningen av förevarande två utom maskindirektörens arbetsområde organisatoriskt sett liggande tjänstegrenar hans verksamhetsfält blir väl snävt. Den ovan gjorda redogörelsen härför vittnar om att huvuduppgifterna fortfarande påvila honom med bättre möjlighet att utnyttja sina krafter till fullt rationellt skötande av linjetjänsten och att han efter avskiljande av dessa speciell sakkunskap fordrande ärenden skulle liksom de övriga avdelningsföreståndarna och särskilt trafikdirektören erhålla ett mera avrundat arbetsområde.

T erkstadsdriften.

När statsbanorna första gången öppnades för trafik, utgjordes den för sagda trafik avsedda rullande materielen av endast ett fåtal lokomotiv och vagnar. På grund härav och då materielen såsom nyanskaffad antogs ej omedelbart kräva några omfattande underhållsarbeten, hade man ej träffat några särskilda anstalter för tillgodoseende av dylika arbeten, utan dessa utfördes i de provisoriska skjul, som i och för banornas anläggning uppförts för skötsel och vård av den för nybyggnadsarbeten inköpta rullande materielen, eu anordning som desto lättare kunde genomföras, som ledningen av de under byggnad varande och färdiga banorna på den tiden låg i en hand.

Historik.

88 Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Emellertid ökades efter hand med banornas tillväxt även lokomotiv- och vagnparken, och den tidpunkt var snart inne, då de omnämnda provisoriska förhållandena icke längre kunde anses tillfredsställande, utan behovet av att på mera betryggande sätt omhänderhava trafikmaterielens vård gjorde sig kännbart.

Såsom en följd härav uppstodo de första permanenta verkstadsanläggningarna vid statsjärnvägarna i Göteborg och Malmö, men allt från den tiden tillämpades vid statsbanenätets tillväxt den principen, att provisoriska anordningar i regel användes såsom förelöpare till de permanenta distriktsverkstäderna.

De äldsta för trafik öppnade bandelarnas från varandra avskiljda läge lade den första grunden till distriktsindelningen, och då varje distrikt ägde att omhänderhava och underhålla den rullande materiel, som var tilldelad detsamma, så erfordrades vid varje distrikt en verkstad, som efter tillkomsten så småningom utvecklades till huvudverkstad för respektive distrikt, där alla viktigare och större reparationsarbeten utfördes, under det att, i den mån järnbanenätet utvidgades, mindre verkstäder anlades på lämpliga platser för att snabbt kunna avhjälpa mindre bristfälligheter å materielen. Dessa senare benämnas numera driftverkstäder. Även tillkommo under årens lopp genom inköp av privatbanor en del verkstadsanläggningar, som i regel äro att betrakta såsom driftverkstäder.

Tanken på anläggandet av eu centralverkstad, i vilken större reparationsarbeten för samtliga statsbanedistrikt skulle utföras, uppstod redan i början av 1880-talet, när statsbanorna nått ända upp till Jämtland och den å de nordliga linjerna använda materielen måste sändas till de söderut belägna verkstäderna för undergående av reparation. Emellertid visade sig de gamla verkstädernas kapacitet ännu en tid framåt fullt tillräcklig för den i Norrland använda materielen, och frågan om centralverkstäder tick därför tills vidare ligga nere. En väsentlig ändring i förhållandena inträdde emellertid genom inköpet år 1891 av Gällivare-banan och år 1896 av Västkustbanan, genom vilka båda köp en betydlig ökning av statsbanornas rullande materiel på en gång ägde rum. Då ytterligare tillökningar i densamma förestodo genom de av riksdagen år 1897 och 1898 fattade besluten om anläggande av statsbanor mellan Örebro och Krylbo samt från Gällivare över Kiruna till riksgränsen mot Norge, fann sig järnvägsstyrelsen föranlåten att ånyo bringa frågan om anläggandet av en centralverkstad på tal. I skrivelse den 21 november 1898 framhöll järnvägsstyrelsen behovet och fördelarna av en centralverkstad för reparation av lokomotiv och hemställde, att Kungl. Maj:t hos riksdagen ville äska ett anslag av 500,000 kronor till uppförande av en sådan. Såsom plats för denna anläggning föreslog järnvägsstyrelsen Örebro, som erbjöd synnerligen stora fördelar i såväl trafiktekniskt som ekonomiskt och militäriskt avseende. Staten ägde alldeles invid staden ett för en stor verkstadsanläggning särskilt lämpligt område å kronolägenheten Alnängarna, vilken lägenhets överlåtande på statens järnvägar i detta sammanhang föreslogs.

Kungl. Maj:ts framställning i ämnet bifölls ock av 1899 års riksdag.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 december 1901 hemställde järnvägsstyrelsen att, då efter centralverkstadens färdigblivande under loppet av år 1902 arbetena där skulle få en allt mer och mer ökad omfattning och då i sammanhang därmed ansvaret såsom teknisk ledare och ekonomisk föreståndare icke rimligtvis kunde påläggas den i Stockholm stationerade maskindirektören, denne tjänsteman måtte från och med ingången av år 1902 befrias från det honom jämlikt gällande instruktion givna åliggandet att vara högsta ledare för distriktets verkstäder, i vad det anginge centralverkstaden, och att högsta ledningen av denna verkstad i stället måtte utan hinder av instruktionens föreskrift tills vidare överflyttas till den i Örebro statio-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

lierade maskiningenjören, och gav Kungl. Maj:t den 24 därpå följande januari sitt bifall till denna framställning. Härmed var början gjord till centralverkstadens särställning i administrativt hänseende och fullföljdes denna genom distriktsförvaltningens vid I distriktet förslag till järnvägsstyrelsen den 22 februari 1902, däri bland annat hemställdes, att förutnämnda maskiningenjör, som dittills jämväl handhade de med linjetjänsten å 3:dje maskinsektionen förenade göromålen, måtte befrias från dessa för att helt och odelat kunna ägna sig åt centralverkstadens skötsel. Med bifall härtill utfärdade järnvägsstyrelsen den 2 maj 1902 instruktion för sagda maskiningenjör att i egenskap av verkstadschef omhänderhava centralverkstadens förvaltning.

Sedan järnvägsstyrelsen hos Kungl. Maj:t framhållit nödvändigheten av att sagda befattningshavare jämnställdes med maskindirektörerna å distrikten cch sedan 1903 års riksdag bifallit en av Kungl. Maj:t gjord proposition i ämnet, äger ifrågavarande befattningsinnehavare från och med år 1904 maskindirektörs tjänstegrad och har i stort sett motsvarande befogenhet som den, som tillkommer distriktsförvaltning.

De arbeten, som skulle utföras vid verkstäderna, avsågo till en början huvudsakligen underhåll av rullande materielen, men snart blevo verkstäderna anlitade även för andra reparationsarbeten, nämligen för reparation av vagnspresenningar, lyktor och lampor, kaminer och spisar, brandredskap m. m. ej blott för tågtjänsten utan jämväl för bevakningen och stationstjänsten.

Ehuru verkstädernas huvudsyfte alltså är att underhålla de för järnvägsdriften erforderliga tekniska hjälpmedlen, har det med de resurser, som stå dem till buds, visat sig ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt, att åtskilliga för järnvägsdriften erforderliga föremål även nytillverkas, då tillfälle därtill gives. Sådana föremål utgöras huvudsakligen av reservdelar till lokomotiv och vagnar, ångpannor för lokomotiv, ångfinkor och vattenstationer, vattencisterner för de sistnämnda, vändskivor, järnkonstruktioner av olika slag, spårväxlar och spårväxelkorsningar, allt behövligt metallgjutgods, delvis järngjutgods (från gjuteriet i Boden), specialvagnar och skjutbord för verkstädernas behov, vagn- och plattformspresenningar, bleckslagerigods, såsom lyktor, lampor av alla slag, smörjkannor, bleckburkar, vattenhinkar, kokshinkar m. m.

Av det anförda framgår, huru omfattande verkstadsdriften för närvarande är och vilken mångfald yrken densamma inbegriper. Närmare angivet sysselsätter den följande grupper av arbetare: filare och lokomotivuppsättare jämte hantlangare, filare och vagnuppsättare jämte hantlangare, maskinarbetare, såsom svarvare, hyvlare, borrare, fräsare m. fl., smeder jämte hantlangare, plåtslagare jämte hantlangare, kopparslagare, järn- och metallgjutare, snickare och timmermän, bleckslagare, segelsömmare, målare, glasmästare, tapetserare och sadelmakare, maskinister och eldare samt tvätterskor.

Den tekniska affärsverksamhet, som statsbanorna bedriva, måste givetvis ordnas så, att avkastningen å kapitalet blir tillfredsssällande, och då verkstadsdriften utgör en så högst väsentlig faktor i denna verksamhet, följer härav med nödvändighet, att densamma måste ordnas på det mest rationella sätt.

Detta mål har man sökt nå genom vidtagande av en del åtgärder av olika slag. Sålunda hava verkstäderna moderniserats genom anskaffning av snabbarbetande och i övrigt förstklassiga och ändamålsenliga arbetsmaskiner samt genom införande av rationella anordningar för drift och belysning m. m. Vidare har man ständigt strävat mot att höja arbetarnas prestationer, och hava för sådant ändamål rationella metoder i arbetet i görligaste mån tillämpats, varjämte betingsarbete införts resp. rationaliserats.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 höft. (Nr 174.)

90 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

I och med centralverkstadens tillkomst år 1901 togs första steget till en centralisering av verkstadsarbetet vid statens järnvägar och har sedan dess denna centralisering fullföljts i så stor utsträckning som möjligt. De principer, som härvid följts, hava avsett att till centralverkstaden förlägga alla större och mera vidlyftiga reparationsarbeten samt nytillverkningar och vidare i den mån, som behov av ökat utrymme för underhållsarbetet å den rullande materielen uppstår i de gamla verkstäderna, bereda detta utrymme genom att till centralverkstaden överföra de arbeten, som i första hand kunna centraliseras. Så överflyttades till Örebro år 1904 segelsömmare- och bleckslageriverkstäderna från Malmö och år 1909 den s. k. telegrafverkstaden från Liljeholmen, vilken verkstad sedan utvecklats att omfatta underhåll och förändring å alla statens järnvägars elektriska motorer, generatorer, båglampor och dylikt. Styrelsen har även genom nedläggning av statens järnvägars reparationsverkstad vid Motala verkstad och denna verkstads personals överflyttning dels till Örebro och dels till Liljeholmen sökt sammanföra verkstadsarbetet i den mån detta varit lämpligt.

Ett uppslag till vidare centralisering gjordes av överrevisorerna vid statens järnvägar i deras underdåniga berättelse för år 1909, i det de framhöllo, att med den stora omfattning, som verkstadsdriften vid statens järnvägar erhållit, det syntes dem, som om det vore lämpligt att förena åtminstone de större verkstäderna under en gemensam ledning, varigenom skulle vinnas såväl en fullt planmässig arbetsfördelning mellan de olika verkstäderna som en mera effektiv kontroll över varje särskild verkstads ekonomiska skötsel.

* Styrelsen uttalade i sitt utlåtande den 19 januari 1911 över överrevisorernas sagda berättelse, att styrelsen ansåge överrevisorernas berörda förslag om ytterligare centralisering för det dåvarande ej vara praktiskt. Ihågkommas måste nämligen, att statens järnvägars verkstäder i främsta rummet vore avsedda och inrättade för den rullande materielens underhåll, och att, då detta underhållsarbete folie sönder i större eller mindre revisioner och reparationer, av vilka en del utfördes i lokomotivstallarna och en del i verkstäderna, ledningen av detta arbete ovillkorligen borde ligga i resp. maskindirektörs hand. Ett genomförande av överrevisorernas förslag skulle i många fall medföra personalökning och dyrbarare administration. Detta torde bäst belysas av exempelvis förhållandena vid Bollnäs verkstad, som med en personal av 188 arbetare måste räknas till de större. Denna verkstad stode under befäl av eu maskiningenjör av 2:a klass, som samtidigt utövade linjebefäl å ll:te och 12:te maskinsektionerna. Om denna verkstad skulle ställas under exempelvis maskindirektörens vid centralverkstaden ledning, läge det i öppen dag, att för utövandet av sektionsbefälet å nyssnämnda maskinsektioner ett högre maskinbefäl i allt fall därstädes behövdes. Den planmässiga arbetsfördelningen och effektiva kontroll över verkstädernas ekonomiska skötsel, som överrevisorerna åsyftade, fanns enligt styrelsens mening för det dåvarande i minst lika hög grad, som förhållandet skulle bliva med den av överrevisorerna föreslagna ytterligare centralisering av verkstadsarbetet. Styrelsen fann sig därför ej kunna biträda ifrågavarande förslag, utan ansåg styrelsen riktigast att fortsätta på den inslagna vägen att låta utföra de stora reparationsarbetena och ombyggnader av den rullande materielen samt nytillverkningen vid centralverkstaden och de löpande årsreparationerna och revisionerna vid distriktsverkstäderna. Det vore desto viktigare, att dessa senare arbeten ställdes direkt under maskindirektörerna, som dessa måste hava i sin hand att bestämma, i vilken ordningsföljd och huru omfattande desamma skulle ske för att anpassa sig efter å ena sidan verkstädernas behov av arbete och å andra sidan trafikens växlande behov av materiel.

91 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Beträffande nuvarande verkstäders omfattning må här angivas, att — förutom centralverkstaden i Örebro med 838 arbetare — äga statens järnvägar för närvarande 12 större eller medelstora verkstadsanläggningar, belägna å nedannämnda platser och under år 1915 sysselsättande i medeltal följande antal arbetare:

Liljeholmen .....................

Tomteboda ......................

Örebro (äldre verkstaden)

Linköping.........................

Göteborg...........................

Kristinehamn ...................

Malmö...............................

Östersund.........................

Bollnäs ............................

Notviken............................

Boden ...............................

Luleå ...............................

Kiruna ............................

311 arbetare 118 »

47 »

19 »

442 »

71 »

535 >

161 »

145 »

162 »

150 »

24 »

40 »

Av de uppräknade verkstäderna intaga de i Liljeholmen, Tomteboda (bägge under gemensam ledning), Göteborg, Malmö, Östersund, Bollnäs, Notviken och Boden med hänsyn såväl till arbetarestammens storlek som till utrustningens fullständighet och därav följande arbetskapacitet en bestämd särställning och kunna alltså, såsom de sakkunnige uttalat, benämnas huvudverkstäder.

Vad beträffar verkstäderna i Örebro (äldre verkstaden), Linköping och Luleå, vilkas arbetarantal är jämförelsevis ringa, hava desamma i verkstadshänseende en underordnad betydelse och äro mera att likställa med driftverkstäder. Samma förhållande kan även sägas gälla beträffande verkstaden i Kristinehamn, vilken tidigare varit distrikts verkstad för dåvarande IV distriktet men numera efter distriktets uppgång i II distriktet upphört att vara av betydenhet.

Vad den i Kiruna befintliga verkstaden beträffar är denna för närvarande disponerad för reparation av den till riksgränsbanan hörande elektriska materielen och är den enda å distriktet förefintliga verkstaden för sådant arbetes utförande. Tills vidare torde även denna böra hänföras till driftverkstäderna.

Driftverkstäderna utgöras av mindre verkstäder, av vilka vissa, anordnade vid de större lokomotivstationerna i lokomotivstallar eller i anslutning till dessa uppförda byggHader, äro avsedda för utförande av de efter bestämda tidsperioder återkommande revisionerna av lokomotiven ävensom för verkställande av mindre reparationer å desamma. För mindre reparationer av vagnar, särskilt godsvagnar, äro dessutom å en del större bangårdar antingen anordnade mindre driftverkstäder eller ock äro spår reserverade för uppställning av vagnar under reparation. I driftverkstäderna sysselsättas sammanlagt omkring 270 man. Dessa äro dels ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, lokomotiv- och vagnreparatörer, dels verkstadsarbetare med samma anställningsvillkor som verkstadsarbetarna vid huvudverkstäderna. Närmaste befäl över driftverkstäderna utövas i regel av respektive lokomotivstationsföreståndare. I eu del av dessa verkstäder finnas dessutom såsom underbefäl anställda verkstadsmästare eller verkstadsförmän. I Kiruna, där revision och reparation av materiel för den elektriska driften handhaves, utövas befälet av elektroingenjören. Ledningen av driftverkstäderna utövas av respektive maskinsektionsföreståndare såsom närmast ansvarig för rullande materielen i tjänst å sektionen. I planen för statsbanornas behov av nya anlägg-

92 Yerkstadedriftens ytterligare centralisering.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

ningar ingår ytterligare utveckling av driftverkstäderna å åtskilliga platser. Börande verkstadsdriftens utveckling sedan år 1911, då styrelsen för det dåvarande ställde sig avvisande mot förslaget rörande centralisering å ifrågavarande område, må slutligen lämnas följande översikt över de ekonomiska värden, som komma att röna inflytande av den föreslagna utvidgade centraliseringen.

Huvudverkstäderna.

Underhållsarbeten

å rullande Tillverkningar. Övriga arbeten. Summa,

materiel.

Kronor. Kronor. Kronor. Kronor.

År 1911................................. 3,900,000 1,700,000 600,000 6,200,000

» 1912................................. 4,500,000 2,300,000 600,000 7,400,000

> 1913................................ 4,900,000 2,900,000 600,000 8,400,000

» 1914................................ 5,400,000 3,300,000 600,000 9,300,000

» 1915................................. 5,200,000 3,200,000 900,000 9,300,000

Styrelsen ingår härefter på närmare redogörelse för spörsmålet om ytterligare centralisering av verkstadsdriften.

Härvid har styrelsen utgått från den förutsättning, att man i första hand har att tillse, att icke genom den ifrågasatta reformen göres ett avsteg från nu gällande i inledningen angivna huvudgrunder för statsbanornas organisation.

Förhållandet är emellertid, att förslaget rörande verkstadsdriftens ytterligare centralisering långt ifrån att bryta mot bestående grundläggande organisationsnormer i stället nära ansluter sig till desamma och att man endast har att bygga vidare på det beståendes grund. Gällande instruktion för järnvägsstyrelsen med distriktsförvaltningarna, utarbetad efter de grundlinjer, som vid 1907 års riksdag föreslogos för statsbaneförvaltningens organisation, inrymmer redan åt centralverkstaden i Örebro en särställning i organisationen och gäller det alltså blott att utröna, huruvida förhållandena kräva vidare utveckling därav eller såsom föreslagits en liknande centralisering av de mera betydande verkstäderna eller huvudverkstäderna.

På grund av styrelsens egen erfarenhet och med stöd av den i ärendet verkställda utredningen framstår det såsom en nödvändig följd av den utveckling, verkstadsdriften numera uppnått, att den ifrågasatta utbrytningen från maskinavdelningen i större skala bör komma till stånd. Från år 1911, då tiden ännu ej ansågs mogen för förverkligandet av överrevisorernas då uttalade önskemål i frågan, hava förhållandena hastigt utvecklat sig och att nu vidare uppskjuta frågans lösning i antydd riktning synes i betraktande av den alltjämt fortgående hastiga utvecklingen på detta område icke kunna ske utan att med största sannolikhet fördröjandet komme att verka hämmande å såväl förvaltningen av den egentliga driftstjänsten som ledningen av verkstäderna.

Vid nyssnämnda tidpunkt anfördes, att ett sammanförande av de större verkstäderna icke vore åtminstone för det dåvarande praktiskt genomförbart eller ekonomiskt fördelaktigt. Sedan nämnda tidpunkt hava emellertid, såsom utredningen ger vid handen, förhållandena väsentligt förändrats. Anläggandet av driftverkstäder fortgår efter en för några år sedan uppgjord plan, och dessa verkstäder, som fortfarande skola sortera under maskindirektören, möjliggöra ett tillgodoseende av lokomotivparkens löpande underhåll och revision. Vid huvudverkstäderna komme därför i fråga om lokomotiv endast att utföras större reparationsarbeten, och beträffande

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

visst sådant arbetes färdigställande på särskilt kort tid torde överenskommelse kunna träffas utan vidare svårighet, enär i regeln verkstäderna torde komma att reparera lokomotiv endast från ett och samma distrikt. Beträffande personalökningen så blir denna obetydlig med den organisation, styrelse*!! har tänkt sig. Yad som exempelvis år 1911 ifråga om särskilt verkstaden i Bollnäs anfördes såsom stöd för ett uppskjutande tills vidare av frågan, torde under nuvarande förhållanden i stället utgöra ett motbevis, i det att erfarenheten givit vid handen, att den i Bollnäs placerade maskiningenjören icke rimligen kan med den arbetsbörda, honom påvilar, ägna nödig uppmärksamhet åt samtidigt såväl linjetjänsten som honom ävenledes underlydande verkstad stj änsten.

Särskilt de senare årens enorma trafikstegring har bjärt belyst nödvändigheten av reformen i fråga och, efter allt att döma, kan någon sådan omfattande nedgång i trafikrörelsen ej vara att förvänta, att, därest densamma vidtages, det skulle förefinnas anledning senare återgå till de nuvarande förhållandena. Även under eventuellt inträdande mera normala trafikförhållanden bör, enligt vad förebragta utredningar ge vid handen, en i den antydda riktningen utförd reform äga bestånd.

Såsom redan berörts, har under den senaste femårsperioden väsentlig ökning ägt rum av huvudverkstädernas verksamhet, i det år 1911 underhållsarbeten å rullande materiel representerade ett värde av 3,900,000 kronor, tillverkningar ett värde av 1,700,000 kronor och övriga arbeten ett värde av 600,000 kronor, medan motsvarande tal för år 1915, som ej kan anses i särskild mån i detta avseende utgöra ett undantagsår, utgjorde respektive 5,200,000, 3,200,000 och 900,000 kronor.

Det förtjänar här också anföras, hur storleken och värdet av den rullande materiel, vilkens underhåll skall utföras i verkstäderna, mycket snabbt stigit. Anskaffningskostnaden för den rullande materielen utgjorde vid slutet av år

1911 .................

1912 ...............

1913 .................

1914 .................

1915 ................

1916 .................

kronor 143,180,811 » 146,452,294

» 150,319,592

» 153,686,527

» 161,493,841

» 167,271,300

och beräknas komma att bliva vid slutet av år

Då här gäller så betydande värden, ligger det tydligen all vikt uppå, att ledningen av dessa arbeten utövas under organisationsformer, som kunna möjliggöra

94 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

det bästa möjliga tekniska och ekonomiska resultat av denna gren av statsbaneförvaltningen.

Under utredningen har framhållits, att chefen för centralverkstaden eller den viktigaste och största av huvudverkstäderna borde med sin rika erfarenhet synas väl skickad stå i spetsen för denna ledning, men samtidigt har påpekats svårigheten för honom att samtidigt med utövandet av chefskapet för centralverkstaden överskåda samtliga verkstäders tillstånd och behov. För sin del har styrelsen av utredningen bibragts den uppfattningen, att förevarande fråga lämpligen bör lösas sålunda, att ledningen över samtliga huvudverkstäder lämnas åt en särskild chef med distriktschefs tjänsteställning och avlöningsförmåner, benämnd distriktschefen för huvudverkstäderna, med placering å samma ort, där den största huvudverkstaden, centralverkstaden, är för lagd eller alltså i Örebro.

Här å den största reparations- och tillverkningsverkstaden vore denna chef så att säga i sin rätta miljö, ägde utan vidare omgång [tillgång till erforderliga biträden inom facket, kunde omedelbart å sin tjänstgöringsplats följa utvecklingen av statens järnvägars förnämsta verkstad samtidigt som han genom sina inspektionsresor till övriga verkstäder erhölle jämförelsesynpunkter för rätt handhavan de av sin ansvarsfulla uppgift. Genom chefens placering i Örebro möjliggjordes också lämpligt ställföreträdarskap för honom, i det självfallet vid förfall för honom föreståndaren för centralverkstaden skulle såsom ställföreträdare därstädes inträda. I instruktion och arbetsordning skulle införas bestämmelser med närmare angivande av de grunder, varefter samarbete mellan distriktschefen för huvudverkstäderna och hans ställföreträdare skulle ordnas.

Mot den föreslagna anordningen kunde ej med fog invändas, att den direkta sakkunskapen ej skulle erhålla speciell målsman inom styrelsen, då givetvis vid förefallande behov chefen för huvudverkstäderna borde efter kallelse med stöd av §§ 13 och 54 i gällande nådiga instruktion infinna sig i styrelsen, då där förekomma till behandling huvudverkstäderna berörande större frågor eller ärenden av särskild principiell betydelse eller av större ekonomisk innebörd. Det samarbete mellan honom och byråchefen för maskinbyrån, som vid dylika sammanträden självfallet måste uppstå, kan givetvis anordnas efter vissa för vinnande av ett gott resultat betryggande normer. I övrigt har redan under centralverkstadens bestånd erfarenheten bekräftat, att det erforderliga samarbetet mellan styrelsen och ledningen för denna verkstad varit tillfredsställande, ändamålsenligt och gott samt icke i nämnvärd mån lidande av verkstadens belägenhet utom huvudstaden. Enahanda kan därför med trygghet förutsättas komma att bliva fallet även beträffande det blivande samarbetet med den nya distriktschefen för huvudverkstäderna. Med hänsyn till de betydande fördelar, styrelsen finner vara förenade med chefens placering å samma ort, där centralverkstaden är förlagd, kan styrelsen ej biträda förslaget om vare sig hans placering i sådan egenskap i huvudstaden eller förslaget om centralledningens inrangerande i nuvarande byråsystem inom styrelsen.

Något liknande finnes i nuvarande organisation blott beträffande statens järnvägsbyggnader, i det att den centrala ledningen av dessa byggnader är förlagd i Stockholm inom styrelsen med överingenjören och chefen för dessa byggnader såsom föreståndare för byggnadsbyrån. I anslutning härtill skulle kunna tänkas en liknande anordning beträffande verkstädernas centraliserande, men på de av styrelsen anförda skäl synes dock frågan böra och kunna bäst lösas genom anordnandet av verkstadsledningen såsom ett distrikt med en föreståndare i distriktschefs befogenhet och tjänsteställning.

95 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Genom att såsom ovan berörts ställa den nya föreslagna distriktschefen såsom högsta ledare av alla huvudverkstäder skulle vinnas det redan år 1910 av överrevisorerna uttalade önskemålet om dessa verkstäders subordinerande under en ledning.

Härigenom skulle, såsom i utredningen närmare påvisas, erhållas ett speciellt organ med uppgift att ordna och övervaka verkstadsdriften, så att vid densammas utövande enhetliga principer bliva tillämpade. Visserligen äro i sådan riktning särskilda anordningar redan nu träffade, i det att verlcstadsföreståndarna i regel årligen sammankallas för överläggningar i ämnen, som beröra verkstadsdriften, dess utveckling och planmässiga fortgång, därvid dock, då de ej äro utrustade med tillräcklig befogenhet i de flesta frågor, de förekommande ärendena måste underställas maskindirektörens avgörande. Det erfordras emellertid, att de vid dessa sammanträden framförda erinringarna och önskemålen tagas under vidare prövning och bearbetning av myndighet, som är i tillfälle att odelat ägna sig åt verkstadsangelägenheterna och i dessa angelägenheter fatta beslut.

Såsom i utredningen närmare påvisats, kommer genom reformen verkstadsdriften att skötas efter bestämd plan, utvidgandet av verkstäder samt anskaffandet av nya arbetsmaskiner ske med hänsyn till behovet inom hela statsbanenätet samt planmässighet och specialisering, i den mån sådan är möjlig, införas vid dessa huvudverkstäder. Därigenom kunde ock utan tvivel vinnas ett hastigare införande av förenklade och billigare arbetsmetoder samt i viss mån av specialisering de skilda verkstäderna emellan.

Styrelsens förslag i frågan eller att den nya verkstadsledningens chef bör tilldelas distriktschefs tjänsteställning och avlöningsförmåner för att till befattningen ifråga kunna påräkna den lämpligaste och mest kvalificerade personen står ock i bättre överensstämmelse med grunderna för nu gällande löneskala än de sakkunnigas med ett föreslaget tilläggsarvode för den nye chefen. Det finnes i övrigt ej något skäl att avlöna en byråchef för verkstadsbyrån högre än andra byråchefer med var sina ytterst viktiga förvaltningsgrenar under sig.

Mot genomförande av den av styrelsen sålunda föreslagna förändringen på förevarande område torde på förut anförda skäl icke med fog kunna erinras, att med densamma under nuvarande förhållanden skäligen bör anstå.

Reformen bör ej heller ställas i samband med en på sina håll ifrågasatt total omvälvning av nuvarande grunder för organisationen. Utan föregående varsel om vad som komma skulle har man ju med de medel, den gällande organisationen giver vid handen, kunnat på ett i stort sett tillfredsställande sätt besörja ett trafikarbete av för ett par år sedan oanade mått. Detta trafikarbetets ökning belyses bland annat av stegringen av bruttoinkomsterna, vilka utgjorde år 1914 93,288,795 kronor, år 1915 118,114,330 kronor och beräknas under år 1916 uppgå till omkring 150,000,000 kronor. För samma år utgjorde antalet tonkilometer avgiftspliktigt gods respektive 1,917 miljoner, 2,755 miljoner och för år 1916, approximativt beräknat, 3,500 miljoner. En organisation, vilken, enligt vad av det anförda framgår, besitter en dylik anpassningsförmåga, kan icke å priori betecknas såsom mindre lämplig. För den ifrågasatta totala omvälvningen av bestående grunder för organisationen saknas i övrigt några riktlinjer och verkningarna av en dylik omvälvning torde man hava svårt att nu överblicka.

I fråga om de befarade olägenheter, som kunde förväntas uppkomma genom verkstädernas frånskiljande från maskinavdelningen, instämmer styrelsen med de sakkunniga, att dessa icke svara emot de fördelar, som därav skulle uppstå. Särskilt vill styrelsen betona att genom närmare föreskrifter för samarbete mellan verkstads-

96 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

ledningen och distriktsbefälet torde kunna undvikas den befarade olägenheten av maskinavdelningens saknad av bestämmanderätt i särskilt trängande fall. Vad som i ett grannland härutinnan med fördel praktiserats, torde även här kunna genom lämpligt samarbete komma till gagnelig tillämpning. Även den befarade olägenheten i avseende å rekryteringen av lokomotivpersonal torde på av de sakkunniga föreslaget sätt kunna undanröjas.

I detta samband tillåter sig styrelsen erinra därom, att även den av Kungl. Maj:t tillsatta revisionskommittén i sitt den 1 december 1915 avgivna betänkande uttalat sig i förevarande ämne vid behandling av frågan om verkstadsbokföringens vid statens järnvägar lämpliga anordnande. Kommitterade framhålla, att någon fullt effektiv inspicierande kontroll ifråga om verkstadsdriften näppeligen syntes gå att tillfredsställande organisera med mindre verkstadsdriften centraliserades. Denna drift ägde nu en sådan omfattning och vore en så speciell förvaltningsgren, att detta vore till fullo motiverat. Den fordrade jämväl hos ledningen en alldeles särskild specialiserad fackutbildning. Med de stora värden, som kunde tillvaratagas genom rationell skötsel, planmässig arbetsfördelning och effektiv kontroll, skulle inrättandet av en kraftigare central ledning tvivelsutan vara en lönande affär.

I detta uttalande finner styrelsen ett stöd för sin uppfattning om erforderligheten av en dylik centralisering, om än styrelsen på ovan anförda skäl anser frågan böra lösas i en något olika organisationsform än den kommitterade tänkt sig eller, såsom av deras yttrande framgår, genom en särskild avdelning i styrelsen vare sig självständig eller som en gren av maskinbyrån.

Såsom biträde åt distriktschefen för huvudverkstäderna å hans expedition finner styrelsen det böra anställas en maskiningenjör av l:a klass d. v. s. en tjänsteman i samma tjänsteställning, som den styrelsen ämnar föreslå för föreståndarna för de olika huvudverkstäderna med undantag för centralverkstaden.

Åt denna tjänstehavare bör anförtros att i vissa frågor vara föredragande inför verkstads dis trikts ch ef en.

De huvudverkstäder, som skulle avskiljas från maskinavdelningen och inrangeras under den centrala verkstadsledningen, utgöras enligt vad av det förestående redan framgår av följande: _ „

Örebro (centralverkstaden), Liljeholmen, Tomteboda, Göteborg, Malmö, Östersund, Bollnäs, Notviken, Boden.

Vidkommande centralverkstaden i Örebro framgår av det redan anförda, vilken ställning denna den förnämsta huvudverkstaden skulle intaga i den nya organisationen. I likhet med övriga huvudverkstäder bör densamma med sin föreståndare subordinera under distriktschefen för huvudverkstäderna, men med hänsyn till sin storlek och skiftande arbetsområde förestås av en tjänsteman i högre tjänsteställning än föreståndarna för de övriga huvudverkstäderna eller såsom under nuvarande förhållanden en tjänstehavare i maskindirektörs tjänsteställning och avlöningsvillkor. Härför talar ock den omständigheten, att, såsom ovan berörts, denne föreståndare skulle utöva ställföreträdarskap för verkstadsdistriktschefen.

Beträffande övriga ovan angivna verkstäder så är dessas ledning under distriktens maskindirektörer för närvarande ordnad på följande sätt:

Liljeholmen och Tomteboda, en maskiningenjör av 2:a klass och 2 maskininspektorer,

Göteborg, en maskiningenjör av 2:a klass och 2 maskininspektorer,

Malmö, en maskiningenjör av 2:a klass och 2 maskininspektorer,

Östersund, Bollnäs, Notviken och Boden, vid varje verkstad en maskininspektor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

97 Dessutom finnas vid de olika verkstäderna underingenjörer såsom biträden åt föreståndarna.

Tydligt är, att den föreslagna reformen kommer att medföra för verkstadsföreståndarna avsevärt ökat ansvar och därmed följande befogenhet. Under distriktschefen för verkstäderna måste en hel del frågor rörande en var verkstads ledning och skötsel, som för närvarande avgöras av maskindirektören, överflyttas till verkstadsföreståndarna, varjämte dessa givetvis skulle hava att bereda åtskilliga frågor för underställning till verkstadsdistriktschefen. En följd härav blir, att vissa verkstadsföreståndare böra erhålla högre tjänsteställning än den, de för närvarande innehava. Styrelsen har tänkt sig verkstadsledningen ordnad på följande sätt:

Nuvarande verkstadsorgani- Förslag till ändrad verkstads-

sation. organisation.

*) Befattningen disponeras f. n. av V distriktet (Kiruna), men är avsedd att snarast möjligt återföras till IV distriktet (Bollnäs). Maskininspektorsbefattningen upprätthålles under tiden av en underingenjör.

Genom den föreslagna ändrade verkstadsorganisationen åstadkommes ett enhetligt system i verkstadsledningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917: 1 samt. 148 höft. (Nr 174.)

98 Förr&detjänstens innebörd och utveckling.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Vid tillkomsten av fem maskiningenjörsbefattningar av l:a klass kunna tre maskiningenjörsbefattningar av 2:a klass indragas, nämligen för Liljeholmen och Tomteboda samt för Göteborg och Malmö.

Likaledes skulle beträffande maskininspektorsbefattningar i och med förslaget ifrågakomma till indragning två dylika befattningar, nämligen för Östersund och för Not viken.

Den ena av dessa befattningar är dock erforderlig för centralverkstaden i Örebro på grund av den alltjämt fortgående utvidgningen av densamma och närmast avsedd för plåtslageriverkstaden och för den nya spårväxelverkstaden, till vilken riksdagen beviljat medel och vilken för närvarande är under anläggning. Ledningen av plåtslagarverkstaden är för närvarande anförtrodd samma maskininspektor, som förestår lokomotivreparationsverkstaden, men en uppdelning blir nödvändig efter tillkomsten av spårväxelverkstaden. Av ovan berörda två maskininspektorsbefattningar skulle alltså allenast en ifrågakomma till indragning.

Förrådstjänsten.

Förrådsverksamheten vid statens järnvägar avser dels att anskaffa och tillhandahålla sådana artiklar och förbrukningsvaror, som erfordras för statens järnvägars drift, underhåll, tillverkningar och anläggningar, dels att mottaga från arbeten eller slopningar uppkommande användbara eller säljbara effekter, dels slutligen att bokföra och redovisa inventarierna och förrådslagret. Såsom ovan berörts, är förrådslagret upplagt dels i ett vid varje distrikt ävensom vid centralverkstaden inrättat huvudförråd, dels i vid banavdelningen och maskinavdelningen anordnade filialförråd under redovisningsskyldighet till förrådsförvaltarkontoret.

Värdet av förrådslagret år 1862, då förrådet förenades med maskinavdelningen, belöpte sig till 350,000 kronor;

vid 1880 års ingång uppgick detta värde till 4,250,000 kronor » 1890 » » » » » » 5,500,000 »

» 1900 » » » » » » 8,500,000 » samt

» 1915 » » » » t> » 19,000,000

Den 1 januari 1915 — då ännu normala förhållanden voro rådande i avseende å förrådsbehållningens storlek och värde — utgjorde alltså värdet av förrådslagret vid statens järnvägar 19,000,000 kronor. Härav representerade de effekter, som uteslutande voro avsedda för banavdelningens behov, omkring 8,000,000 kronor, de effekter, som uteslutande voro avsedda för maskinavdelningens behov, omkring 9,000,000 kronor, varav huvudsakligen för verkstäderna omkring 4,000,000 kronor, samt slutligen de effekter, som voro avsedda för avdelningarnas gemensamma behov, omkring 2,000,000 kronor.

Under senaste femårsperiod har anskaffningen av förrådseffekter utgjort:

år 1911........................... 22,500,000 kronor

» 1912........................... 25,500,000 »

» 1913........................... 35,000,000 »

» 1914........................... 29,000,000 »

» 1915........................... 52,000,000 »

99 Kungl. Maj:ts Nåd. 'Proposition Nr 174.

Minskningen under år 1914 är i huvudsak att tillskriva den omständigheten, att den i februari 1914 verkställda upphandlingen av lokomotivbränslet efter krigsutbrottet icke fullgjordes på grund av att leveranskontrakten annullerades.

Den stora ökningen från år 1914 till 1915 är beroende dels på ökade inköpspris å förbrukningsartiklar, dels på ökad trafik.

Såsom de sakkunniga närmare påvisa, är maskinavdelningens behov icke längre dominerande i avseende å värdet av de under förrådets redovisning liggande förrådseffekterna särskilt om man undantager den dominerande enda artikeln kol; den större delen av värdet belöper sig däremot numera på effekter för banavdelningens jämte avdelningarnas gemensamma behov. Beträffande förrådens expedierande verksamhet intaga huvudförråden likartad ställning till alla avdelningarna. Ehuru förrådens förvaltning i huvudsak är förlagd under maskinavdelningen, äro dock i vissa förrådsärenden annan distriktsmyndighets åtgöranden ingripande och bestämmande, särskilt bandirektörens och baningenjörernas i fråga om de förrådseffekter, nämligen räler, sliprar, virke,och annat, som mottages och upplägges å linjen.

På grund av denna förrådets samverkan med övriga avdelningar står förrådsförvaltaren i livlig förbindelse med avdelnings- och sektionsföreståndarna inom distriktet och måste i stor utsträckning tillämpa bestämmelser och föreskrifter lämnade av annan avdelningsföreståndare än den, under vilken förrådet nu lyder, eller maskindirektören.

Av de ovan angivna talen torde utan vidare framgå, att förrådsväsendet numera utvecklat sig till en högst betydande specialverksamhet, och ligger i sakens natur, att allt mer skärpta fordringar måste ställas på särskilt utbildad personal för denna gren av järnvägstjänsten.

Då styrelsen härefter ingår på bedömandet av det föreliggande spörsmålet om förrådstjänstens avskiljande från maskinavdelningen, må till en början förutskickas, att styrelsen här liksom i fråga om verkstadsdriften utgått från den förutsättning, att reformen kan verkställas inom ramen av nu bestående huvudgrunder för statsbanornas organisation. Så är ock förhållandet med det av de sakkunniga framlagda förslag i ämnet, vilket styrelsen i här ifrågavarande del biträder. Föreståndare för förrådsavdelningen skulle nämligen enligt förslaget vid föredragning inom distriktsförvaltningen av förrådsärenden ingå i distriktsförvaltningen och sålunda i detta avseende fullgöra de maskindirektören nu tillkommande åligganden. Likaså skulle denne föreståndare i övrigt övertaga maskindirektörens nuvarande bestyr i fråga om förrådsärendena. Man skulle visserligen kunna tänka sig en fullständigare utbrytning av förrådsärendena och deras inorganiserande i förvaltningen på mera fristående sätt, men vid nuvarande och för längre tid förutsebar utveckling synes man böra stanna vid det av sakkunniga i ämnet framlagda förslag. Det är åtminstone under nuvarande förhållanden även av viss betydelse, att genom förrådsärendenas bibehållande vid distriktsförvaltningen vinnes erforderlig kontakt med andra tjänstegrenar inom linjetjänsten. Likaså torde det vara angeläget tillse, att vårdarna av distriktens förråd ej stå såsom ensambeslutande i dessa ärenden utan i sin verksamhet erhålla stöd av distriktschefen, som alltså vid dessa ärendens behandling har att med dem dela ansvaret för förrådens rätta skötsel.

Då styrelsen härefter haft att tillse, huruvida överhuvud taget den föreslagna reformen kan anses önskvärd, får styrelsen, såsom redan berörts, till fullo instämma med de sakkunniga i deras förslag i denna del och de av dem därför anförda skäl.

Förrådet] änetene bibehållande inom distriktsföryaltningen i förändrad form.

100 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Främst framträder här kravet på att med den utveckling, förråds verksamheten nu mera uppnått, denna del av förvaltningen haudhaves på insiktsfullt och affärsmässigt • sätt, liksom även att anspråken på sorgfällig redovisning och betryggande kontroll bliva tillgodosedda.

Även inom detta område, fordras för utvinnande av bästa möjliga resultat särskilt inom denna förvaltningsgren utbildade personer, vilka med stärkt tjänsteställning och därav följande ökat ansvar kunna handlägga förrådets skötsel. Av de sakkunniga hava ock påvisats vissa fördelar i avseende å bokföringen samt förenkling och tidsvinst vid ärendenas behandling.

Utredningen utvisar ock med all tydlighet, att den vid statsbanornas tillkomst vidtagna åtgärden att inordna förrådet under maskinavdelningen icke numera har fog för sig med förrådets påvisade intima kontakt även med övriga avdelningar.

För en åtgärd i nu angiven riktning talar jämväl den omständigheten, att större enskilda industriella företag ofta funnit med sin fördel förenligt att förlägga förrådet och för företaget erforderliga upphandlingar till en specialavdelning vid sidan av huvudverksamheten för att dymedelst utvinna det bästa ekonomiska resultat och erhålla inom området särskilt utbildade och förfarna män såsom ledare av denna del av affärsföretaget.

Slutligen får styrelsen till stöd för sin uppfattning i ämnet åberopa ovan berörda revisionskommittés uttalande i fråga om förrådstjänstens särskiljande i bokföringsavseende. Kommitterade uttala, att sammankoppling i detta avseende av maskinavdelningen i egentlig mening med bland annat förrådet otvivelaktigt i hög grad bidragit till redovisningsväsendets komplicering och bristande överskådlighet. Då denna sammankoppling icke syntes vara någon av de organisatoriska förhållandena betingad nödvändighet, syntes redovisningens uppdelande efter skilda linjer starkt böra tagas i övervägande.

Såsom av de sakkunniga berörts och ovan i ett sammanhang för såväl verkstadsdriften som förrådstjänsten av styrelsen närmare utvecklats, medför nu föreliggande förslag även rörande denna senare tjänst ej ringa avlastning av maskindirektörens arbetsbörda.

Vid det sålunda av styrelsen förordade avskiljandet från maskinavdelningen av förrådstjänsten är det givetvis av vikt, att föreståndaren för denna nog så viktiga tjänst erhåller den självständiga ställning, som det ökade ansvaret kräver, och delar styrelsen sakkunnigas uppfattning, att det härigenom även påkallas större löneförmåner för de föreslagna nya förrådsavdelningsföreståndarna än de, som för närvarande åtnjutas av förrådsförvaltare.

Styrelsen, som biträder de sakkunnigas förslag att dessa avdelningsf örestån dåre böra benämnas förrådsintendenter, håller för sin del före, att dessa förrådsiniendenter skäligen böra tilldelas samma arvode, som tillkommer maskiningenjör av l:a klass. Förrådsintendenten har enligt förslaget att inträda som ledamot av distriktsförvaltningen vid föredragning inför distriktschefen av förrådsärenden. Självständig beslutanderätt i viss omfattning beträffande dessa ärenden är avsedd att honom tilldelas. Det gäller även att tillse, att för denna specialgren förvärvas dugande krafter, åt vilka ledningen av förrådsverksamlieten och ansvaret för upphandlingarnas rätta handhavande kan anförtros, vilken ledning jämväl har att personligen ansvara för utbetalande av räkningar till högst betydande belopp. Vidare är icke uteslutet, att inom denna förvaltningsgren, där teknisk varukännedom är av nöden, kan komma till god användning även tekniskt utbildad tjänsteman. Med hänsyn till berörda

101 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

förhållanden torde det av styrelsen föreslagna arvodet för dessa nya tjänstehavare anses motsvara vad tjänstens vikt och ansvar kräver.

Såsom förut framhållits, finnes förutom distriktsförråden ett förråd vid centralverkstaden i Örebro, vilket med hänsyn till den mångfald effekter, som därstädes finnas upplagda ej blott för verkstadens egen räkning utan även för distribution till distriktsförråden och till enskilda tjänsteställen, har blivit likställt med distriktsförråd samt erhållit särskild bokföring och särskild redovisning. Värdet av i detta förråd upplagda effekter uppgår till 2,000,000 kronor. Detta förråd bör därför vid distriktsförrådens utbrytande från maskinavdelningen även bilda en särskild förrådsavdelning.

För närvarande utövas uppsikten över centralverkstadens förråd av verkstadens kamrerare med biträde beträffande förrådets bokföring och redovisning av en förste bokhållare. Emellertid har, såsom de sakkunniga ock framhållit, bokföringsarbetet vid centralverkstaden vunnit en sådan tillväxt, att verkstadskamrerarens tid tages fullt i anspråk för ledandet av detsamma och tillsynen över förrådet har sålunda måst eftersättas, under det att förrådsverksamheten alltmera utvecklats, och torde detta komma att än ytterligare ske, i den mån för den rullande materielens underhåll avsedda effekter även för övriga huvudverkstäders behov komma att uppläggas i Örebro i allt större utsträckning.

Såväl på grund av att vid såväl verkstadsdriftens som förrådstjänstens utbrytande från maskinavdelningen förrådet vid centralverkstaden bör erhålla en särställning som ock med hänsyn till verksamhetens vid sagda förråd skedda och väntade utveckling anser styrelsen, att detsamma bör ställas under uppsikt och ledareskap av en särskild inom förrådstjänsten utbildad tjänsteman.

I anslutning till sitt förslag rörande de övriga föreståndarna för förrådsavdelningen anser styrelsen att även åt föreståndaren för centralverkstadens förråd bör uppdragas att i åtskilliga fall med viss självständighet handlägga förrådsärenden. Viktigare frågor böra av honom efter vederbörlig beredning föredragas inför verkstadsdistriktschefen. Om än sålunda hans tjänsteställning skulle kunna anses berättiga honom till erhållande av samma avlöningsvillkor som övriga förrådsavdelningsföreståndare, synes det do?k styrelsen, som om, med hänsyn till det mindre omfång av här föreliggande arbetsuppgifter som ock möjligheten att inom centralverkstaden med dess tekniska tjänstemän äga omedelbar tillgång till erforderliga upplysningar och hjälp i tekniska spörsmål, denne förråd sföreståndare skäligen bör erhålla nuvarande förrådsförvaltares avlöningsvillkor och enahanda benämning.

Under förutsättning att de fem förrådsintendentsbefattningarna bliva medgivna kunna alltså fyra av de nuvarande förrådsförvaltarbefattningarna indragas.

Behovet av en särskild tjänsteman för utövande av förrådslcontroll.

Såsom sakkuniga påvisat, stadgar redan gällande arbetsordning, att från styrelsens sida skall genom dess förrådsbyrå utövas kontroll över distriktsförrådens skötsel. En effektiv tillämpning härav har emellertid hitintills icke varit möjlig att genomföra, då såväl denna byrås chef som övriga tjänstemän vid densamma varit alltför upptagna av löpande byrågöromål. Det ligger dock största vikt uppå, att dylik kontroll i förening med inventeringar kommer till stånd i tillräcklig utsträckning, enär det härvid rör sig om en årlig varumottagning för omkring 50,000,000 kronor och ett varulager med ett värde av omkring 20,000,000 kronor. Under förutsättning av

Behovet av en särskild tjänsteman för utförande av förr&dskontroll.

102 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Ekonomisk innebörd av järnvägsstyrelsens förslag den 20 januari

1917.

förrådstjänstens utbrytande från maskinavdelningen är ju givet, att den uppsikt över förrådsverksamheten, vilken för närvarande utövas av maskindirektören, även måste innefattas i och med fördel kan förenas med berörda kontroll.

Sakkunniga hava ock närmare utvecklat fördelarna av en dylik kontroll och får styrelsen i allo ansluta sig till deras uttalande härutinnan. Uppenbart framträder i första rummet gagnet av att från centralt håll bedömes och kontrolleras förrådsverksamheten. Genom kontrollens utövande av därför särskilt anställd tjänsteman kunna ju ock jämförande iakttagelser vid kontrollens utövande göras mera fruktbringande.

Även ovanberörda revisionskommitté har till behandling förehaft frågan om erforderlig kontroll inom förevarande område och därvid bland annat påvisat (sid. 370), hurusom med den väldiga omfattning, som förrådsväsendet vid statens järnvägar ägde, detta torde vara behövligt icke blott för åstadkommande av erforderlig kameral kontroll å de ansenliga värden, det här gällde, utan jämväl för den centrala inspektionen, samt att genom att förråden tillhörde maskinavdelningen förrådsbyrån stode i en relativt svag kontakt med distrikten och därvid behövde ett sådant organ för mera omedelbar förbindelse med förråden som en särskild inventerings- och inspektionsförrättare.

Ifrågavarande förrådskontroll bör anförtros åt en i förrådstjänstens skilda grenar förfaren tjänsteman. Denna tjänsteman finner styrelsen för sin del med hänsyn därtill, att hans verksamhet huvudsakligen är avsedd vara av kontrollerande art, böra benämnas — såsom revisionskommittén föreslagit — förrådskontrollör och i anslutning till de sakkunnigas förslag tillerkännas sekreterares tjänsteställning och löneförmåner.

Styrelsen anser sig i detta sammanhang höra framhålla, att den föreslagna kontrollörshefattningen är erforderlig, oavsett om den ifrågasatta utbrytningen av förrådstjänsten från maskinavdelningen kommer till stånd eller ej.

För denna kontrollör bör bestämmas enahanda pensionsålder som för i detta hänseende likvärdiga tjänstemän.

•

Innan jag går att framlägga min uppfattning i förevarande frågor, ber jag även få meddela vad styrelsen anfört i fråga om den ekonomiska innebörden av styrelsens föreliggande förslag. Till belysande härav.har styrelsen framlagt följande tablå, uti vilken avlöningarna — innefattande arvode och inkvarteringsersättning, men ej kallortstillägg — räknats i lägsta lönegraden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 103

Vidare anför styrelsen:

Förutom här upptagna nya befattningar torde genom den föreslagna omorganisationen komma att erfordras någon ökning av lägre såväl tekniska som kamerala befattningar, för vilkas inrättande erfordras allenast Kungl. Maj.ts medgivande, och kommer järnvägsstyrelsen, för den händelse förevarande framställning vinner statsmakternas bifall, att i samband med ingivandet av förslag till avlöningsstat för år 1918 göra de framställningar i detta avseende, som bliva av behovet påkallade.

En beräkning har verkställts över den kostnad, som i nu berörda hänseende omorganisationen kommer att medföra i och för sig och har alltså därvid bortsetts från den ökning av arbetskrafter, som redan under nu bestående organisationsförhållanden är erforderlig. Beräkningen, som dock måste betecknas såsom approximativ, har utfallit sålunda, att den årliga kostnadsökningen i förevarande avseende eller alltså oberäknat ovan upptagna belopp 44,000 kronor utgör i runt tal 28,000 kronor.

I detta sammanhang må erinras, att den sålunda beräknade ökningen av statsbanornas årsbudget bör betraktas mot bakgrunden av de ekonomiska intressen, varom enligt vad utredningen visar här är fråga. För rätt tillvaratagande av dessa intressen är ock av nöden, att även inom hithörande områden möjlighet beredes för de speciellt sakkunniga att bekläda mot deras tjänsteställning och ansvar svarande befatt-

104 Departements-

chefen.

Princip-

uttalande.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

ningar och att i konkurrensen med den enskilda industrien ej bortses från fördelen att kunna bereda lämplig succession vid uppstående vakanser inom såväl verkstadsdriften som förrådstjänsten.

Av den historiska redogörelsen i ämnet framgår, att redan förut varit under behandling föreliggande spörsmål, i vad avser den ena av ifrågavarande förvaltningsgrenar vid statsbanorna eller verkstadsdriften. Så uttalade sig överrevisorerna vid statens järnvägar redan i sin berättelse för år 1909 för denna tjänstegrens särskiljande från maskinavdelningen i syfte att vinna en fullt planmässig arbetsfördelning mellan de olika verkstäderna och en mera effektiv kontroll över varje särskild verkstads ekonomiska skötsel. Även de av Kungl. Maj:t utsedda kommitterade för åvägabringande av ökad enhetlighet och effektivitet vid staten centrala räkenskaps- och revisionsväsende hava i sitt den 1 december 1915 rörande statens järnvägars revision m. m. avgivna betänkande, under framhållande av verkstadsdriftens ökade omfång och behovet av särskild specialiserad fackutbildning hos ledningen, förordat en centralisering av denna drift, varigenom skulle bliva möjligt få en mera effektiv inspicierande kontroll av densamma. Såväl de av järnvägsstyrelsen utsedda sakkunniga i ämnet som styrelsen själv hava nu — utgående från att ett av huvudskälen för reformen i fråga vore nödvändigheten att i möjligaste mån minska maskindirektörernas arbetsbörda — föreslagit särskiljande från maskinavdelningen av båda ifrågavarande specialgrenar såsom i och för sig mera fristående och för närvarande, vid den utveckling verket nått, endast så att säga av historiska skäl bundna vid maskinavdelningen. Åven den särskilt tillkallade sakkunnige från den privata industriverksamheten med fackkännedom i fråga om de båda tjänstegrenarna har anslutit sig härtill.

Jag kan ej annat än instämma i att steget sålunda tages fullt ut. Den i utredningen lämnade redogörelsen för den alltjämt fortgående utvecklingen av dessa båda tjänstegrenar giver enligt min mening otvetydigt vid handen, att det ligger fara i att uppskjuta en förändring i föreslagen riktning. Liksom de förslagsställande i ämnet har jag härvid ock ansett såsom ett tungt vägande skäl för reformen, att därvid en välbehövlig avrundning av maskindirektörernas arbetsområden ernås. Dessa tjänstemän skulle härigenom få detta sitt område mera begränsat och lämpat efter sina huvudsakliga åligganden eller handläggning i samarbete med trafikdirektörerna av ärenden rörande den egentliga trafiktjänsten. Den strävan, som med den växande trafiken allt mera gör sig gällande att inrikta avdelningsföreståndarnas verksamhet endast på

105 Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

det egentliga trafikarbetets skötsel, skulle även på detta område komma att tillgodoses. Förslaget står härutinnan i god överensstämmelse med redan vidtagna eller föreslagna organisatoriska förändringar, berörande de båda andra avdelningarna vid distrikten eller banavdelningen och trafikavdelningen. Icke heller synes mig förslaget utgöra något avsteg från nu gällande huvudgrunder för statsbanornas organisation, utan ansluter detsamma sig, såsom påvisats, nära till dessa grunder.

Efter att sålunda hava preciserat min principiella ståndpunkt i ämnet ber jag få närmare ingå på de föreslagna organisatoriska förändringarna inom förevarande två tjänstegrenar och skälen för desamma.

Vad då först angår verkstadsdriften må till en början framhållas, att redan nu åt centralverkstaden i Örebro inrymmes en särställning, i det att där under styrelsen sorterar en föreståndare med visserligen maskindirektörs benämning och avlöning, men i stort sett med en distriktschefs tjänsteställning och befogenhet. Lika med styrelsen och i anslutning till det av mig förut anförda finner jag lämpligt att under gemensam ledning sammanföra de större verkstäderna, därvid icke inberäknade de s. k. driftverkstäderna, vilka enligt vad allmänt erkännes fortfarande böra sortera under maskindirektörerna. Såsom utredningen utvisar, har värdet av underhållsarbeten för den rullande materielen, tillverkningar m. m. stigit från 6,2 millioner kronor år 1911 till 9,3 millioner år 1915. Det ligger alltså vikt uppå, att ledningen av dessa arbeten utövas under organisationsformer, som medföra bästa möjliga tekniska och ekonomiska resultat av denna gren av statsbaneförvaltningen. Genom den föreslagna centraliseringen kommer verkstadsdriften att bättre kunna skötas enhetligt och efter bestämd plan, utvidgandet av verkstäder och anskaffande av nya arbetsmaskiner kunna ske med hänsyn till behovet inom hela statsbanenätet, planmässighet och specialisering kunna lättare vinnas, likasom iakttagna förenklade och billigare arbetsmetoder lättare kunna komma samtliga verkstäder till godo.

För den nya centralledningen hava föreslagits olika organisationsformer.

Järnvägsstyrelsen anser frågan bäst lösas sålunda, att ledningen över samtliga huvudverkstäder lämnas åt en särskild chef med distriktschefs tjänsteställning och avlöningsförmåner, benämnd distriktschefen för huvudverkstäderna, med placering å samma ort, där den största huvudverkstaden, centralverkstaden, är förlagd eller alltså i Örebro.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 148 käft. (Nr 174.)

Verkstad*-

driften.

loa

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Sakkunniga hava åter föreslagit upprättande inom järnvägsstyrelsen av eu särskild byrå, verkstadsbyrån, alltså med sin verksamhet förlagd till huvudstaden och med en byråchef såsom föreståndare.

Slutligen har även under frågans behandling tanke varit uppe på att anordna verkstädernas centralisering i anslutning till statens järnvägsbyggnaders organisation med en chef i överingenjörs tjänsteställning och verksamheten förlagd inom huvudstaden eller i Örebro.

För min del finner jag, då det nu gäller att centralisera verkstadsdriften vid statens järnvägar, att frågan härom bör lösas i den av järnvägsstyrelsen förordade riktning. Förhållandena inom detta område komma ju att vidare utvecklas, och kan man måhända i en framtid bliva nödgad taga i förnyat övervägande den under frågans behandling även uppkastade tanken om verkstädernas centralisering under en chef i än högre tjänsteställning än nu ifrågasatts. För närvarande synes dock frågan böra och kunna bäst lösas genom anordnandet av verkstadsledningen såsom ett distrikt med en föreståndare med distriktschefs befogenhet, tjänsteställning och avlöningsförmåner. Mot förslaget att förlägga chefens verksamhet till huvudstaden med biträden efter inom styrelsen befintligt byråsystem talar i första rummet, att härmed skulle göras ett betänkligt avsteg från nu gällande grunder för organisationen, som inrymma åt styrelsen och dess organ befogenhet att utöva förvaltningens ledning, men lämna dess skötsel och därmed befälsrätt uti linjetjänstgöringen åt tjänstemännen å linjen. Det gäller ju, som påvisats, att under bestående organisationsformer verkställa centralisering av verkstadsdriften, och det av styrelsen avgivna och av mig tillstyrkta förslag i frågan står i full överensstämmelse härmed. Vidare är att beakta, att man här såsom vid enskild industriverksamhet har att tillse, att chefen så att säga under egna ögon får följa verksamhetens förlopp och utveckling, planlägga verksamheten och taga initiativ till förbättringar inom området. Bästa tillfälle härtill kan, såvitt nu kan bedömas, endast erhållas genom chefens förläggning till den plats, där den största huvudverkstaden med sin alltjämt fortgående utveckling är belägen. Frågan om ställföreträdarskap för honom vid förfall på grund av tjänstledighet eller eljest löses på ett lyckligt sätt av sig själv, i det att därvid centralverkstadens chef inträder i hans funktioner. Slutligen må framhållas, att förslaget om en byråchef för verkstäderna med extra avlöning utöver den ordinarie synes mig mindre tilltalande såväl ur löneteknisk synpunkt som även vid en jämförelse med övriga byråchefer inom styrelsen med en var inom sitt område synnerligen ansvarsfullt arbetsfält.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

107 För att närmare åskådliggöra, huru den nya ledningen av verkstadsdriften skulle ordnas enligt det av mig sålunda tillstyrkta förslaget, har järnvägsstyrelsen på min begäran utarbetat en schematisk sammanställning, vilken torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll.

Enligt detta förslag skulle de mera betydande verkstäderna vid Liljeholmen—Tomteboda, Göteborg, Malmö, Östersund—Bollnäs samt Boden—Notviken erhålla var för sig med ökad befogenhet utrustade föreståndare i maskiningenjörs av l:a klass tjänsteställning. Ledningen över samtliga dessa verkstäder samt centralverkstaden i Örebro skulle lämnas åt en särskild chef med distriktschefs tjänsteställning, benämnd distriktschefen för huvudverkstäderna, med placering i Örebro. Vid förfall för distriktschefen skulle såsom nämnts föreståndaren för centralverkstaden, vilken avses att bibehållas vid nuvarande tjänsteställning, inträda såsom hans ställföreträdare. Såsom biträde åt verkstadsdistriktschefen på hans expedition skulle anställas en maskiningenjör av l:a klass. Med tillkomsten av de föreslagna 5 maskiningenjörsbefattningarna av l:a klass såsom föreståndare för de större verkstäderna kunde tre dylika tjänster av 2:a klass och en maskininspektorsbefattning indragas. I och för sig skulle väl i samband med reformen kunna indragas två befattningar av sistnämnda art, men på av styrelsen anfört skäl finner jag en av dessa erforderlig för centralverkstaden i Örebro, närmast avsedd för plåtslageriverkstaden och för den nya spårväxelverkstaden, till vilken riksdagen beviljat medel och som för närvarande är under anläggning.

Slutligen må här anmärkas, att jag delar den uttalade uppfattningen, att särskilt genom närmare föreskrifter för samarbete mellan verkstadsledningen och distriktsbefälet de befarade olägenheter, som kunde uppkomma vid verkstädernas skiljande från maskinavdelningen, kunna förebyggas. Arbetsresultaten vid ett verk av statens järnvägars storlek måste ju alltid vara beroende på ett gott och förståelsefullt samarbete de olika tjänsteställena emellan, och att bygga en organisation på andra förutsättningar än att alla hava det gemensamma målet — — trafikarbetets besörjande — i sikte kan givetvis icke vara riktigt.

Vidkommande därefter förrådstjänsten synes mig den förebragta utredningen rörande förrådsväsendets vid statens järnvägar utveckling särskilt under senaste femårsperiod otvetydigt giva vid handen, att denna förvaltningsgren inom verket numera utvecklat sig till en högst betydande specialverksamhet, som i ringa mån sammanfaller med den egentliga järnvägstjänsten. Dess skiljande från maskinavdelningen synes därför hava fullt fog för sig. Man har alltså att tillse, att de under

Förråd»-

tjänaten.

108 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 174.

helt andra förhållanden för denna förvaltningsgren tillkomna organisationsformer närmare anpassas efter eller ombildas med hänsyn till den konstaterade hastiga utvecklingen inom berörda verksamhetsområde för järn vägsförvaltningen.

De sakkunnigas av järnvägsstyrelsen biträdda förslag i frågan synes mig fylla de krav härutinnan, som skäligen kunna framställas. Visserligen torde måhända i en framtid vid ytterligare ökning av verksamheten inom området i fråga kunna tänkas en fullständigare utbrytning från de trafikens skötsel handhavande organen av förrådsärendena än förslaget innebär, men, såsom påvisats, lär man vid den trafik, som nu råder och för längre tid framåt kan förutses, kunna stanna härvid.

Genom ett särskiljande av förrådsväsendet inom denna statens industriella verksamhet skulle man ock komma att tillämpa samma synpunkter härutinnan, som gjort sig gällande inom större privata affärsföretag, vilka till gagn för företaget i sin helhet även specialisera denna gren av verksamheten. Till stöd för reformen må ock åberopas förenämnda revisionskommitterades uttalande i ämnet.

Enligt förslaget skulle inrättas en särskild förrådsavdelning med egen föreståndare vid distrikten och alltså maskindirektören till båtnad för sin egentliga uppgift, trafikskötseln, befrias från handläggande av förrådsärendena. Härigenom skulle enligt min mening tillgodoses kravet på att med den utveckling, förrådsverksamheten numera uppnått, — jag erinrar, att kostnaden för anskaffningen av förrådseffekter redan år 1913 uppgick till 35 miljoner kronor — denna del av förvaltningen kommer att handhavas på affärsmässigt sätt av organ, som odelat kunna däråt ägna sin tid och utbildning. Likaså torde även anspråken på sorgfällig redovisning och betryggande kontroll komma att bliva väl tillgodosedda.

För föreståndare för förrådsavdelning hava de sakkunniga föreslagit benämningen förrådsintendent samt avlöningsförmåner lika med överinspektör d. v. s. arvode 4,500—5,400 kronor jämte bostad in natura eller inkvarteringsersättning. Järnvägsstyrelsen, som biträtt de sakkunnigas förslag i fråga om benämningen, har åter på förut anförda skäl ansett, att tjänstemannen ifråga bör erhålla samma avlöningsförmåner, som tillkomma maskiningenjör av l:a klass eller, förutom bostad in natura eller ersättning därför, ett arvode av lägst 4,800 kronor och högst 5,700 kronor.

För egen del kan jag — som jämväl anser benämningen förrådsintendent lämplig — icke annat än dela den av järnvägsstyrelsen härutinnan uttalade uppfattningen, detta särskilt med hänsyn till den tjänste-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 109

ställning, föreståndare för förrådsavdelning är avsedd att intaga såsom adjungerad ledamot och föredragande i distriktsförvaltningen.

1 ill klargörande av huru enligt förslaget ledningen av förrådsväsendet skulle anordnas, har järnvägsstyrelsen på min begäran upprättat ett schema, vilket torde få såsom bilaga fogas till protokollet.

Med inrättandet av de fem förrådsintendenterna kunna enligt förslaget fyra förrådsförvaltartjänster indragas.

Den återstående av nu befintliga förrådsförvaltartjänster finner jag på av styrelsen anfört skäl erforderlig för förrådet vid centralverkstaden i Örebro, vilket med hänsyn till den mångfald av effekter, som därstädes finnas upplagda ej blott för verkstädernas egen räkning utan även för distribuering till distriktsförråden och till enskilda tjänsteställen, är likställt med distriktsförråd och har särskild bokföring och redovisning. . Vid verkstadsdriftens och distriktsförrådens utbrytande från maskinavdelningen bör även detta förråd på av såväl de sakkunniga som styrelsen anförda skäl erhålla särställning med självständig föreståndare.

Beträffande slutligen det av såväl de sakkunniga och järnvägsstyrelsen som förenämnda revisionskommitterade förordade förslag om utövandet från styrelsens sida genom en särskild tjänsteman av en mera ingående förrådskontroll över distriktsförrådens skötsel finner jag mig böra biträda detta förslag; och synes mig, såsom styrelsen föreslagit, denna tjänsteman med hänsyn till arten av sina göromål böra benämnas förrådskontrollör.

Det ligger givetvis synnerlig vikt uppå, att i tillräcklig utsträckning från styrelsen genom en i förrådstjänstens alla delar fullt förtrogen tjänsteman utövas en effektiv kontroll i förening med inventeringar över de stora förrådslagren och de ansenliga värden, det här gäller, samt över förrådens redovisning. Såsom påvisats, skulle de av förrådskontrollören gjorda iakttagelserna jämväl kunna vara av värde för vidare förbättringar inom denna gren av förvaltningen. Förrådskontrollören synes mig, såsom styrelsen ifrågasatt, böra tillerkännas sekreterares tjänsteställning och avlöningsförmåner.

Vad slutligen angår de kostnader, som ett genomförande av den föreslagna omorganisationen skulle medföra, eller för nu ifrågasatta tjänster, för vilkas inrättande kräves Ivungl. Maj:ts och riksdagens bifall, 44,000 kronor och för övriga erforderliga tjänster i runt tal 28,000 kronor, tillhopa omkring 72,000 kronor, synas mig dessa icke böra verka avskräckande i betraktande av de stora ekonomiska intressen, om vilka det här är fråga. Vikten av att genom att er-

Förråds-

kontrollör.

Ekonomisk

innebörd.

no

Kung1. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 174.

bjuda någorlunda goda löneförmåner erhålla och särskilt att i konkurrensen med den enskilda industrien bibehålla dugande förmågor inom såväl verkstads-som förrådstjänsten torde enligt min mening icke kunna överskattas.

Ändringar i I förevarande skrivelse av den 20 januari 1917 framhåller även avlönings- järnvägsstyrelsen, att den föreslagna omorganisationen av verkstadsbcstämmeiser driften och förrådstjänsten bör föranleda ändring av § 10 av avlöningsom feirak- reglementet i fråga om däri intagna bestämmelser rörande felräkningsnigarPmnnm!, penningar. Under l:o) c) av ifrågavarande paragraf stadgas, att tjänsteifrågasatta man vp] maskin- eller trafikavdelningen, som verkställer utbetalning av 1 styrelsens avlöning, uppgående till minst 100,000 kronor för år, under visst villkor sk™el™id7en äger uppbära felräkningspenningar med 25 öre för varje fulla tusental kronor av samma avlöning. Styrelsen anser nu, att tjänsteman vid verkstads- respektive förrådsavdelning, som verkställer motsvarande utbetalning, bör erhålla felräkningspenningar enligt samma grunder, och föreslår därför en generalisering av berörda stadgande i dylikt syfte.

Mot ifrågavarande förslag finner jag intet vara att erinra.

Ändring i pensionslagen för tj änstemän vid statens järnvägar, ifrågasatt i järnvägsstyrelsens skrivelse den 2% 1917.

Slutligen har styrelsen i samma skrivelse ifrågasatt viss närmare angiven ändring i den för statens järnvägars personal gällande pensionslag, i syfte att jämväl i pensionshänseende likställa förrådskontrollör med sekreterare. För distriktschefens vid huvudverkstäderna och förrådsintendents likställande i dylikt hänseende med respektive distriktschef vid distrikten och maskiningenjör av l:a klass är däremot någon formell ändring icke erforderlig.

Icke heller mot styrelsens ifrågavarande ändringsförslag finner jag anledning till erinran.

YL Ändring Jag övergår härefter till att behandla järnvägsstyrelsens förberörda i avlönings- skrivelse den 16 februari 1917, däruti styrelsen gjort framställning om teta*iTestäm- viss ändring i avlöningsreglementets bestämmelser om grunderna för melser om arvodesförhöjning. Denna styrelsens framställning sammanhänger med arvodesför.r de bestämmelser angående beredande av anställning vid statens järnhöjning, _ vägar för beställningshavare av manskapsgrad vid armén, som innefattas järnvägs-1 uti en av Kungl. Maj:t den 1 december 1916 utfärdad kungörelse i ämnet. skrivelse8 För att möjliggöra, att den personal, som från anställning i armén

den i6/a 1917. i enlighet med nyssnämnda kungörelses föreskrifter — vilka jag här icke torde behöva närmare bringa i erinran — övergår i statens järnvägars tjänst och där vinner ordinarie anställning, skall i fråga om rätt till arvodesförhöjning bliva om möjligt likställd med sådan

11]

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

personal, som antages utan dylik militär utbildning, har järnvägsstyrelsen ilrågasatt ett tillägg till § 4 punkt 1 i avlöningsreglementet av innebörd att tjänsteman, som övergått i statens järnvägars tjänst i den ordning, varom stadgas i förberörda kungörelse, må, sedan lian innehaft det iör befattningen bestämda lägsta arvodet i ett år, erhålla arvodesförhöjning.

Styrelsen yttrar i sin motivering följande.

Genom nådig kungörelse den 1 december 1916 har Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter angående beredande av anställning vid statens järnvägar för viss personal vid armén. Enligt nämnda föreskrifter avser ifrågavarande anordning sådant manskap, som vid början av en viss period, varunder tillfälle erbjudes att erhålla dylik anställning, med gott vitsord tjänstgjort vid armén i minst fem år. Då anställningen vid armén i regeln kan beräknas ske vid en ålder av omkring 20 år, torde alltså vederbörande vid övergången till statens järnvägars tjänst i allmänhet hava uppnått en ålder av 25 år.

Med hänsyn därtill, att viss tid åtgår för prövning och utbildning i järn vägstjänsten, synes man böra utgå ifrån, att ordinarie anställning icke kan vinnas av ifrågavarande personal förr än efter omkring två års tjänstetid vid statens järvägar eller sålunda vid uppnådda 27 års ålder.

I betraktande av de befordringsgrundsatser, som för närvarande äro gällande vid statens järnvägar, kunna sådana till personalen av lägre grad, varom nu endast är fråga, hörande tjänstehavare, som vunnit anställning vid statsbanorna utan föregående verksamhet på annat håll, beräknas erhålla ordinarie anställning vid omkring 25 års ålder. Av det sagda framgår alltså, att den personal, som från anställning i armén enligt det i ovannämnda nådiga kungörelse angivna förfaringssätt övergår i statens järnvägars tjänst, skulle komma att i fråga om rätt till arvodesförhöjning i ordinarie befattning stå tillbaka två år i förhållande till sådan personal, som vid lägre levnadsålder direkt ingått i statens järnvägars tjänst.

Då härigenom det med omförmälda kungörelse avsedda syftet torde bliva i viss mån förfelat, samt härtill kommer, att den militära tjänstgöringen synes böra tillmätas ett icke ringa värde såsom förskola för vederbörandes utbildning till järnvägsman, finner styrelsen det vara billigt och lämpligt, att så stor del av den militära tjänstgöringen räknas nu ifrågavarande personal till godo för rätt till arvodesförhöjning i ordinarie befattning vid statens järnvägar, att densamma icke blir sämre ställd i berörda avseende än sådan personal, som antages i järnvägens tjänst utan militär utbildning av ovan angiven omfattning.

Då tiden för erhållande av arvodesförhöjning enligt gällande avlöningsreglemente utgör tre år, borde alltså, i överensstämmelse med vad ovan nämnts, denna tid för nu omhandlade personal förkortas till ett år.

Såsom förut framhållits, avser den ifrågasatta föreskriften att för- Departamentshindra, att de tjänstemän, vilka från att hava varit beställningshavare av che,enmanskapsgrad vid armén övergått i statens järnvägars tjänst och där vunnit ordinarie anställning, skola på grund av senare ålder vid ordinarieblivandet i fråga om rätt till arvodesförhöjning komma i sämre ställning än sina kamrater, som icke undergått militär utbildning av antydd

112 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

VII. Om.

reglering: av postarvodet till vissa stationsföreståndare vid statens järnvägar.

Bestämmelser för reglering av postgöromålens handhavande och ersättningen härför å vissa statsbanestationer.

beskaffenhet. Härför erfordras en undantagsbestämmelse från den nu i avlöningsreglementet stadgade allmänna regeln, att tjänsteman erhåller arvodesförhöjning efter att hava innehaft ett och samma arvode i 3 år, av innebörd att tjänsteman, som undergått förberörda militära utbildning, skall hava intjänat första arvodesförhöjningen redan efter ett år. Då jag tillfullo delar den av styrelsen uttalade uppfattningen, att syftet med ifrågavarande kungörelse skulle bliva i viss mån förfelat, om icke likställighet i avlöningshänseende med övriga befattningshavare inom vederbörande tjänstemannakategori vunnes, och att den militära tjänstgöringen bör tillmätas ett icke ringa värde såsom förskola för utbildning till järnvägsman, tillstyrker jag den i styrelsens förevarande skrivelse ifrågasatta ändring i avlöningsreglementet.

Jag ber slutligen att till behandling i detta sammanhang få upptaga ett av 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl. verk i skrivelse den 6 mars 1917 framlagt forslas; rörande överföring1 av en del av det till vissa föreståndare vid förenade järnvägs- och poststationer vid statens järnvägar utgående arvodet för postgöromålens handhavande till den ordinarie från statens järnvägar utgående avlöningen, vilket skulle betinga en uppflyttning å gällande löneskala av vederbörande tjänstekategorier.

Innan jag närmare ingår på detta förslag, tillåter jag mig meddela, att en omreglering i antydd riktning av grunderna för postarvodets utgående sedan ett flertal år utgjort ett önskemål från vederbörande befattningshavares sida och att detta spörsmål även varit föremål för behandling hos järnvägsstyrelsen. Jag anhåller därför att först i korthet få redogöra för frågans utveckling och nuvarande läge.

Sedan en längre tid tillbaka har vid åtskilliga av statens järnvägars stationer den egentliga järn vägstjänsten varit förenad med handhavandet av vissa göromål för postverkets räkning. Sålunda föreskrev Kungl. Maj:t den 18 maj 1866 genom nådigt brev till styrelsen för statens järnvägstrafik bland annat, att vid sådan station, där trafikstyrelsen ansåge post- och trafikgöromålen kunna av samma person skötas, stationsföreståndaren skulle vara skyldig att, därest generalpoststyrelsen sådant yrkade, även bestrida poststationsföreståndarebefattningen. I anslutning härtill bestämdes genom överenskommelse mellan de båda styrelserna den ersättning för postgöromålens handhavande, som skulle tillkomma stationsföreståndare å olika stationer.

113 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

Bestämmelserna i detta ämne hava sedermera under årens lopp undergått åtskilliga förändringar. I fråga om dessa är främst att märka den överenskommelse angående handhavandet av postgöromål vid statens järnvägars stationer, som, med stöd av Kungl. Majds brev till generalpoststyrelsen den 3 december 1909, under år 1910 träffades mellan järnvägsstyrelsen och generalpoststyrelsen. Enligt denna överenskommelse utbetalas icke numera såsom förut direkt från postverket ersättning till föreståndare för och biträden vid förenad järnvägs- och poststation, utan betalar generalpoststyrelsen i stället, såsom ersättning för de förmåner, som enligt överenskommelsen tillkomma postverket, till järnvägsstyrelsen en årlig avgift, vilken för varje förenad järnvägs- och poststation beräknas enligt vissa allmänna grunder.

Efter framställning av järnvägsstyrelsen bemyndigade Kungl. Maj:t den 25 februari 1910 sistnämnda styrelse att i huvudsaklig överensstämmelse med vissa av styrelsen angivna grunder använda nyssberörda från postverket utgående årliga ersättning.

Med stöd härav utfärdade järnvägsstyrelsen den 13 maj 1910 nu gällande bestämmelser rörande den omfattning, i vilken de från postverket inflytande medlen må användas till utgivande av ersättning till statens järnvägars personal för ombesörjandet av postgöromål.

Enligt dessa bestämmelser skall det för varje särskild station av generalpoststyrelsen vid nyssnämnda tidpunkt bestämda årsarvodet tillkomma poststationsföreståndaren oavkortat, så länge vederbörande kvarstår i samma befattning å samma station. Dessa årsarvoden utgå i regel med högst 900 och lägst 180 kronor. Till nyutnämnda stationsföreståndare å förenad järnvägs- och poststation eller till sådana föreståndare, som efter de nya bestämmelsernas trädande i kraft befordras eller förflyttas till annan dylik station, utgår däremot reglerat arvode sålunda, att stationsinspektor ävensom station smästare å 5 eller 6 klassens station erhåller 420 kronor, stationsmästare å 7 klassens station 240 kronor och annan tjänsteman, som är föreståndare för station eller håll- eller lastplats, 180 kronor, allt för år räknat. Inträder förändring i fråga om stationens klass såsom järnvägsstation eller föreståndarens tjänsteställning, skall i förekommande fall postarvodet ändras i enlighet med förestående grunder.

I anledning av den sålunda av järnvägsstyrelsen genomförda anordningen framhöll styrelsen för statsbanornas stationsmästareförening i en till statsrådet och chefen för civildepartementet under år 1911 ingiven skrift, att berörda anordning medförde en försämring i stationsmästarnas lönevillkor, varjämte föreningens styrelse erinrade därom, att stations-

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. HS käft. (Nr 174.) 15

Skrift från styrelsen för statsbanornas stationsmästareförening.

114 Järnvägsstyrelsen den 24 oktober 1913.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr i74.

mästarna i pensionshänseende befunne sig i en sämre ställning än andra järnvägsmän, eftersom det icke kunde förnekas, att vid stationsmästarelönernas bestämmande hänsyn tagits till postarvodet, men å andra sidan detta icke finge medräknas vid bestämmande av pensionen. Föreningsstyrelsen hemställde därför, att en omreglering av stationsmästarnas ordinarie arvoden måtte äga rum, och föreslog i sådant avseende, att nämnda arvoden måtte bestämmas på följande sätt nämligen:

för stationsmästare å 7 klassens station lägst 1,500, högst 2,100 kronor

b b » 6 b b b 1,800, b 2,400 B

B B B 5 B B B 2,100, B 2,700 B

Sedan järnvägsstyrelsen anmodats att avgiva yttrande i anledning av förenämnda hemställan, framlade styrelsen i skrivelse den 24 oktober 1913 bland annat förslag till postarvodenas omförande i viss del till ordinarie arvoden och, såsom följd därav, höjning av arvodena till

stationsinspektorer å 4 klassens stationer A och B samt till stationsmästare. Beträffande frågan, huruvida och i vad mån vid 1907 års lönereglering hänsyn tagits till postarvodet vid bestämmandet av de ordinarie arvodena för stationsföreståndarna, framhöll styrelsen, att sådan hänsyn tydligtvis tagits i fråga om arvodena till stationsinspektorer å 4 klass stationer. Detta framginge nämligen av de uttalanden, som gjorts av 1906 års kommitté för avgivande av förslag till reglering av löneförhållandena för personalen vid statens järnvägar i kommitténs den 18 februari 1907 avgivna betänkande. Ehuru i fråga om fastställandet av arvodena för stationsmästare ingenting därom uttryckligen anförts i kommitténs betänkande, syntes det styrelsen kunna tagas för givet, att därvidlag minst lika mycken hänsyn tagits till vederbörandes inkomst av poströrelsen som beträffande stationsinspektorerna, särskilt med hänsyn därtill, att nyssnämnda inkomst, enligt vad kommittén framhållit, spelade en jämförelsevis större roll i förhållande till det ordinarie arvodet för stationsmästarna än i fråga om stationsinspektorerna. Härtill komme, att det av kommittén anmärkta förhållandet, att inkomsten för poströrelsen när som helst kunde upphöra, nämligen då särskilt postkontor inrättades, mera sällan torde inträffa vid sådana stationer, som förestodes av stationsmästare.

Då det sålunda, enligt styrelsens förmenande, måste anses obestridligt, att hänsyn till postarvodet tagits vid bestämmande av arvodet för såväl stationsinspektorer å 4 klassens stationer A och B som stations-

Kunr/L Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

mästare, syntes det styrelsen, att den ifrågasatta omföringen av postarvodet till ordinarie arvode borde äga rum i fråga om samtliga dessa stationsföreståndaregrupper. Däremot ansåg styrelsen, att någon förändring i avseende å det ordinarie arvodet för stationsinspektorer å 3 klassens stationer icke borde äga rum. Av kommitténs uttalanden i denna sak syntes nämligen framgå, att kommitterade, vid bestämmande av arvodet för sistnämnda befattningshavare, bortsett från denna särskilda inkomst.

Beträffande sättet för genomförande av den ifrågasatta förändringen hade styrelsen tänkt sig, att ett visst belopp av den från postverket utgående ersättningen, lika för alla ifrågavarande stationsföreståndare, borde fortfarande utöver det ordinarie arvodet tillkomma vederbörande såsom extra postarvode. Under förutsättning att styrelsens förslag till reglering av det ordinarie arvodet för ifrågavarande stationsföreståndare vunne statsmakternas bifall, ämnade styrelsen med stöd av Kungl. Maj:ts förenämnda brev den 25 februari 1910 bestämma detta belopp till 120 kronor om året. I avseende å den förhöjning av det ordinarie arvodet, som den ifrågasatta anordningen skulle medföra, föreslog styrelsen, att i fråga om stationsinspektorer å 4 klassens stationer A och B samt stationsmästare å 5 klassens stationer, vilka samtliga enligt avlöningsreglementet erhölle arvodesförhöjningar med 300 kronor, såväl begynnelsearvodet som slutarvodet måtte höjas med en dylik löneklass.

Vidkommande arvodesförhöjningarna för stationsmästare å 6 och 7 klassens stationer hade styrelsen måst tillse dels att dessa stationsmästare erhölle den ställning i lönehänseende, som skäligen borde tillkomma dem i jämförelse med andra befattningshavare vid statens järnvägar, dels ock att arvodena bestämdes på sådant sätt, att de passade in i den i avlöningsreglementet fastställda löneskalan. Med hänsyn till såväl nyssnämnda förhållanden som särskilt det för stationsmästare å 5 klassens station föreslagna arvodet förordade styrelsen, att för stationsmästare å 6 klassens station lägsta arvodet måtte höjas från 1,020 till 1,200 kronor samt högsta arvodet från 1,500 till 1,800 kronor, vilket senare arvode skulle erhållas redan efter 6 år, samt att för stationsmästarna å 7 klassens station lägsta arvodet måtte höjas från 900 till 1,020 samt högsta arvodet från 1,380 till 1,500 kronor.

I fråga om tillämpningen av de nya bestämmelserna föreslog styrelsen följande övergångsstadgande:

»Stationsinspektor å 4 klassens station A och B samt stationsmästare erhåller, räknat från ingången av år 1915, det arvode enligt de nya be-

116 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Skrift från poststationsforeståndarna vid statens järnvägar.

stämmelserna, som är närmast högre än det, som vid nämnda tidpunkt skulle tillkomma honom jämlikt nu gällande avlöningsreglemente, med rätt för honom att i fråga om förhöjning av det nya arvodet tillgodoräkna sig den tid, han innehaft det honom den 1 januari 1915 enligt nu gällande bestämmelser tillkommande arvode.))

Vidare framhöll styrelsen, att förslaget i fråga om de stationsföreståndare, som uppbure reglerat postarvode, innebure dels att detta särskilda arvode komme att minskas med ett belopp, motsvarande ökningen i ordinarie arvode, och dels att återstoden komme att utgå i form av extra postarvode.

Beträffande de stationsföreståndare, som jämlikt styrelsens förberörda bestämmelser av den 13 maj 1910 åtnjöte det från postverket utgående arvodet oavkortat, förklarade sig styrelsen ämna, i händelse av bifall till styrelsens ifrågavarande förslag, vidtaga en ändring i nyssnämnda av styrelsen utfärdade bestämmelser av innebörd, att sagda stationsföreståndare skulle vidkännas minskning i postarvodet, motsvarande den av styrelsen föreslagna förhöjningen i det ordinarie arvodet.

I en till Kungl. Maj:t ingiven underdånig skrift, dagtecknad den 12 oktober 1913, framlade poststationsföreståndarna vid statens järnvägar åtskilliga önskemål med hänsyn till den, enligt sökandenas förmenande, ogynnsamma ställning i pensionshänseende, som de intoge på grund därav, att pension icke finge beräknas på någon del av postarvodet. Sökandena anhöllo, att postarvodet skulle få anses tillhöra jämvägsarvodet från och med den 1 januari 1908; att sålunda pension från nämnda dag skulle få av sökandena beräknas enligt bestämmelserna i pensionslagen för tjänstemän vid statens järnvägar av den 4 juli 1910 å arvode enligt avlöningsreglementet, ökat med postarvodet, mot erläggande från och med den 1 januari 1911, då pensionslagen trädde i kraft, av de i berörda pensionslag fastställda avgifter, som borde utgå för den arvodesförhöjning i pensionshänseende, som härigenom komme poststationsföreståndarna till del; att staten till dem bland statens järnvägars poststationsföreståndare, som vore delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa, efter deras avskedstagande ur statens järnvägars tjänst måtte av trafikmedel betala fyllnadspension å postarvodet enligt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 13 juni 1913 till järnvägsstyrelsen; att denna av sökandena begärda pensionsrätt å postarvodet måtte tillkomma även de föreståndare å förenad järnvägs- och poststation, vilka efter den 1 januari 1908 redan avgått eller inom närmaste tiden, innan sökandenas an-

117 Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 174.

hållan kunde varda beviljad, möjligen komme att med pension avgå ur statens järnvägars tjänst; samt att vid möjligen önskvärt avskiljande av postgöromål från någon station ändring härutinnan i allmänhet icke måtte äga rum, så länge dåvarande föreståndare å förenad järnvägs- och poststation kvarstode i denna befattning, och under inga förhållanden, om föreståndaren räknade minst 30 tjänsteår såsom järnvägstjänsteman, innan han med pension avginge ur statens tjänst.

Över denna framställning avgav järnvägsstyrelsen den 16 mars 1914 infordrat utlåtande. Styrelsen åberopade därvid, i fråga om sökandenas yrkande, att postarvodet i pensionshänseende måtte anses såsom ordinarie arvode, sitt här nyss återgivna förslag av den 24 oktober 1913 till omföring av viss del av postarvodet till ordinarie arvode. Vidkommande det av sökandena framställda kravet på retroaktiv tillämpning från och med den 1 januari 1908 av principen att postarvodet måtte anses tillhöra järnvägsarvodet, vilket yrkande styrelsen ansåge vara motiverat därav, att vid 1907 års lönereglering viss hänsyn tagits till postarvodet vid bestämmande av det ordinarie arvodet för ovannämnda tjänstemän, framhöll styrelsen, att 1907 års lönereglerings inverkan i pensionshänseende först inträdde den 1 januari 1911, då den nya pensionslagen av den 4 juli 1910 trädde i kraft. Vid sådant förhållande syntes det styrelsen icke kunna ifrågasättas, att eventuella förbättringar i de ifrågavarande stationsföreståndarnas pensionsförhållanden skulle givas retroaktiv tillämpning beträffande dem, som avgått ur tjänsten före den 1 januari 1911. Däremot syntes nyssnämnda av sökandena åberopade förhållande, vilket haft till följd att med hänsyn till postarvodet befattningshavare av ifrågavarande kategorier fått lida minskning i sina pensionsförmåner, böra föranleda därtill att de, som avgått ur tjänsten från ingången av år 1911, då denna minskning börjat göra sig gällande, bleve delaktiga av den förhöjning av pensionen, som skulle inträda i anledning av styrelsens förslag angående omföring av viss del av postarvodet till ordinarie arvode. Styrelsen ansåge sig alltså kunna förorda, att i förevarande hänseende en avvikelse gjordes från i allmänhet tillämpade grundsatser i liknande fall sålunda att, därest styrelsens framställning av den 24 oktober 1913, i vad den avsåge station sföreståndare, vunne statsmakternas bifall, de tjänstemän, tillhörande ifrågavarande kategorier, som efter den 31 december 1910 avgått eller före ikraftträdande av ett eventuellt beslut i nyssnämnda avseende avginge från tjänsten, måtte erhålla fyllnadspension till sådant belopp, att densamma jämte dem tillkommande

Järnvägsstyrelsen den 16 mars 1914.

118 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174,

pension jämlikt pensionslagen den 4 juli 1910 eller de i sammanhang härmed utfärdade övergångsbestämmelser uppginge till det belopp, varmed pensionen skulle hava utgått, därest de av styrelsen i skrivelsen den 24 oktober 1913 föreslagna ändringar i avlöningsförhållandena för vissa stationsföreståndare ägt gällande kraft vid tiden för vederbörandes avgång från tjänsten. Denna tilläggspension skulle enligt styrelsens förmenande utgå först från och med den dag, då de nya avlöningsbestämmelserna för stationsföreståndare trädde i kraft.

Beträffande frågan om fyllnadspension till delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa erinrade styrelsen därom, att genom bifall till styrelsens förslag till ökning av det ordinarie arvodet för vissa stationsföreståndare de jämlikt förenämnda brev den 13 juni 1913 fastställda fyllnadspensioner till sådan vid statens järnvägar anställd personal, som vore delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa, komme att i de flesta fall ökas i motsvarande män.

Vad slutligen anginge önskemålet rörande inskränkande bestämmelser i fråga om avskiljandet av postgöromålen från järnvägstjänsten, ginge detsamma enligt styrelsens uppfattning ut på att inskränka postverkets fria bestämmande att, när så kunde finnas för poströrelsen fördelaktigt, inrätta särskilt postkontor å plats, där förut denna rörelse skötts av en stationsföreståndare vid statens järnvägar. En dylik anordning kunde givetvis icke av styrelsen tillstyrkas, och detta så mycket mindre som särskiljandet av poströrelsen från järnvägsrörelsen å en station vore en omständighet, som av en sökande till stationsföreståndarebefattning vid statens järnvägar måste förutsättas kunna komma att inträffa.

Styrelsen ville dessutom framhålla, att genom den av styrelsen föreslagna anordningen, enligt vilken postarvodet till en del skulle omföras till ordinarie arvode, komme i viss mån att förebyggas den minskning i avlöningsförmåner, som föranleddes av ett särskiljande av poströrelsen från järnvägsrörelsen å en station.

På grund av vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört, hemställde styrelsen, att poststationsföreståndarnas framställning icke måtte föranleda till annan åtgärd än att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, medgiva, att, därest styrelsens framställning av den 24 oktober 1913, i vad den avsåge stationsföreståndarna, vunne statsmakternas bifall, de stationsinspektorer å 4 klassens stationer A och B samt stationsmästare, som efter den 31 december 1910 avgått eller före ikraftträdande av ett eventuellt beslut i nyssnämnda avseende komme att avgå från tjänsten, måtte, räknat från tidpunkten för beslutets ikraftträdande, erhålla fyllnadspension

119 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

av trafikmedel till sådant belopp att densamma, jämte dem tillkommande pension jämlikt lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910 eller de i sammanhang härmed utfärdade övergångsbestämmelser, komme att uppgå till det belopp, varmed pensionen skulle hava utgått, därest de av styrelsen föreslagna ändringar i avlöningsförhållandena för omförmälda stationsföreståndare ägt gällande kraft vid tiden för vederbörandes avgång från tjänsten.

Samtliga här ovan omförmälda förslag och yttranden hava varit överlämnade till 1914 års kommitté angående löneförhållanden vid statens järnvägar och hava, efter det nämnda kommitté avslutat sitt arbete, tilllika med övriga kommitténs handlingar överlämnats till 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl. verk.

Nämnda kommission har nu, såsom förut antytts, i förberörda skrivelse av den 6 mars 1917 framlagt ett förslag i ämnet, innebärande en uppflyttning å gällande avlöningsskala av vissa tjänstekategorier bland stationsföreståndarna vid statens järnvägar.

Med framhållande av att förslaget ansluter sig till vad järnvägsstyrelsen i sin skrivelse den 24 oktober 1913 hemställt, yttrar kommissionen :

Kommissionen får till en början betona, att denna frågas utbrytande ur den pågående utredningen för åstadkommande av likformiga avlöningsbestämmelser vid flera verk låter sig göra på den grund, att med uppflyttningen icke åsyftas någon avlöningsförhöjning i verklig mening för de befattningshavare, som beröras av densamma. Det har för kommissionen, likasom för järnvägsstyrelsen, allenast gällt att åstadkomma en riktigare och enhetligare form för ersättande av det sammanlagda arbete, som av nämnda stationsföreståndare i tjänsten utföres. I detta arbete ingår i förekommande fall handhavandet av postgöromålen. Sistnämnda arbete kan icke i och för sig sägas förete en sådan karaktär, att detsammas betalande i annan form än som äger rum beträffande stationsföreståndarnas övriga göromål kan anses påkallat. Det är icke att betrakta såsom någon form av övertidsarbete, utan bör, under normala förhållanden, kunna skötas å vanlig tjänstetid. Till kvaliteten kan ej heller postarbetet anses mera krävande än stationsföreståndarnas huvudsakliga arbete. Då därtill kommer, att postarvodena numera utbetalas av samma myndighet, under vilken tjänstemannen i fråga om sitt huvudsakliga arbete lyder, synas redan starka formella skäl tala för att nämnda särskilda form av ersättning sammanslås med avlöningen för den egentliga järnvägstjänsten.

Av största betydelse för de ifrågavarande tjänstemännen själva är emellertid frågans reella sida. Såsom järnvägsstyrelsen påvisat, är det nämligen ställt utom tvivel, att vid avlöningarnas bestämmande år 1907 för stationsinspektorer å 4 klassens station A och B samt för stationsmästare hänsyn tagits till de då utgående postarvodena å stationer av klass 4—7. Föreståndarna för dylika stationer er-

1914 års kommitté angående löneförhållanden vid staten* järnvägar.

1915 års kommission för gemensamma avlöninpsbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl. verk.

120 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

hålla härigenom under sin tjänstetid en plats å avlöningsskalan, som icke motsvarar deras verkliga ställning i avlöningshänseende, vartill kommer att de vid avgången ur tjänst erhålla en pension, understigande vad de skulle hava uppburit, om ersättningen för postarbetet ingått i de avlöningsformer, som bestämma pensionsbeloppen. Den sistnämnda olägenheten torde få anses såsom den för tjänstemännen mest betydelsefulla, och har även varit grunden till den av poststationsföreståndarna ingivna framställningen i ämnet.

Då årligen ett antal bland nyssnämnda tjänstemän avgår ur tjänsten till följd av uppnådd pensionsålder, har det därför synts kommissionen av vikt att redan nu föreslå en omläggning av postarvodet till undanröjande för framtiden av de olägenheter, som äro förbundna med det nuvarande systemet.

Det synes kommissionen, att vad järnvägsstyrelsen i sådant avseende föreslagit innebär en i huvudsak riktig lösning av frågan. Gent emot postarvodets inläggande i det ordinarie arvodet med därav följande förhöjning av arvodesbeloppen för samtliga föreståndare å stationer av de klasser, som ovan angivits, skulle väl kunna anmärkas, att då vissa stationer finnas, där järnvägstjänsten icke är förenad med handhavandet av postgöromål, föreståndarna å dessa sistnämnda stationer skulle erhålla en icke motiverad avlöningsförhöjning genom uppflyttning å avlöningsskalan av själva den tjänstekategori de tillhöra. Denna invändning förfaller dock, om man fasthåller vid, att postarbetet allenast är att anse såsom en del av stationsföreståndarens ordinarie arbete i tjänsten, vilket arbete i sin helhet givetvis bör vara avvägt så, att vederbörande tjänstemans krafter fullt tagas i anspråk, vare sig postarbete förekommer å stationen eller icke. Och då härtill kan läggas, att, såsom förut nämnts, avlöningarna för befattningarna som sådana bestämts med hänsyn till det å flertalet, ehuru icke å alla, stationer utgående postarvodet, kan det enligt kommissionens förmenande anses fullt riktigt, att den tilltänkta uppflyttningen även kommer att omfatta samtliga befattningshavare inom hithörande kategorier.

Med nu angiven utgångspunkt vore det givetvis ur principiell synpunkt riktigast, om hela den särskilda ersättningen för postarbetet kunde sammanslås med den ordinarie avlöningen för järnvägstjänsten. Detta låter sig emellertid icke göra till följd av den skiftande storleken av postarvodena å stationer, där dessa arvoden ännu ej reglerats, och, vad de reglerade arvodena angår, på grund av omöjligheten att inpassa dessas fulla belopp i den nu förekommande avlöningsskalan. Man torde därför av praktiska skäl böra anlita den av järnvägsstyrelsen föreslagna utvägen att sammanslå med det ordinarie arvodet så stor del av postarvodet, som erfordras för vederbörande tjänstekategoris uppflyttning så högt på avlöningsskalan, som med hänsyn till de reglerade postarvodenas storlek kan ske utan åstadkommande av en verklig avlöningsförhöjning, samt vid sidan därav bibehålla uppkommande rest av postarvodet — vad de reglerade arvodena beträffar i samtliga fall 120 kronor — såsom extra arvode. Yad järnvägsstyrelsen härutinnan föreslagit får kommissionen sålunda förorda.

Kommissionen vill betona, att kommissionen icke i detta sammanhang ingått på prövning av frågan, huruvida genom en dylik uppflyttning å nu gällande avlöningsskala de ifrågavarande tjänstekategorierna erhålla den ställning i avlöningssystemet, som kan anses böra bliva bestående för framtiden. Detta spörsmål torde böra komma under omprövning först i samband med det slutliga inordnandet av samtliga tjänstekategorier i ett för flera verk gemensamt nytt avlöningssystem. Den av järnvägsstyrelsen föreslagna och av kommissionen nu

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 121

förordade uppflyttningen kan i varje fall icke anses föregripa en dylik allmän prövning.

Den del av postarvodet, som enligt förslaget icke komme att omföras till ordinarie arvode, bör självfallet, såsom hittills, allenast utgå å station, där posttjänst i verkligheten förekommer förenad med järnvägstjänsten, och bör enligt kommissionens förmenande uppbäras av den, som verkligen förestår och närmast ansvarar för postarbetet. Bibehållandet av en del av postarvodet såsom särskilt arvode kan, till dess en definitiv omläggning bliver genomförd, anses motiverat närmast såsom en form av felräkningspenningar å postuppbörden.

Yad beträffar de nuvarande tjänstemännens övergång till den nya staten, synas inga svårigheter erbjuda sig utom beträffande stationsmästare å 6 klassens stationer. X allmänhet skulle nämligen vederbörande genom uppflyttningen komma att placeras i eu arvodesgrupp, för vilken beloppet av varje särskild arvodesförhöjning samt antalet av dylika förhöjningar äro desamma, som gäller för den grupp, vari han för närvarande befinner sig. Endast beträffande nyssnämnda stationsmästare å 6 klassens stationer bliver förhållandet ett annat. Till belysande härav meddelas följande sammanställning utav arvodena enligt nuvarande förhållanden och enligt kommissionens förslag. Siffrorna inom parentes beteckna arvodet med tillägg av, enligt nuvarande förhållanden, hela det reglerade postarvodet, och enligt förslaget, den icke omförda delen därav, 120 kronor.

*) Vid övergången till de nya bestämmelserna skulle stationsmästare å 6 kl. station med arvodet 1 260 kronor erhålla arvodet 1,500 kronor. Se nedan.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 höft. (Nr 174.) 16

122 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Av tabellen torde framgå, att vad stationsinspektorer å 4 klassens stationer A och B samt stationsmästare å 5 och 7 klassens stationer beträffar, den av järnvägsstyrelsen föreslagna övergångsbestämmelsen utan vidare lämpligen kan komma till användning, beroende på den ovan antydda överensstämmelsen vad dessa tjänstemän angår i fråga om arvodesförhöjningarnas belopp och antal enligt nu gällande bestämmelser och enligt förslaget. En var dylik tjänsteman bör sålunda vid övergången tilldelas det arvode enligt de nya bestämmelserna, som är närmast högre än det, som vid tiden för övergången skulle hava tillkommit honom enligt gällande avlöningsreglemente. I fråga åter om stationsmästare å 6 klassens station äro arvodesförhöjningarna för närvarande fyra, var och en om 120 kronor, under det att enligt förslaget förhöjningarna bleve två, vardera om 300 kronor, Här uppstå sålunda vissa ojämnheter. Då ingen tjänsteman vid övergången bör oskäligt vare sig gynnas eller missgynnas, torde därför för denna tjänstekategoris vidkommande böra träffas en särskild föreskrift angående de arvoden, som böra tilldelas vederbörande vid övergången. Det synes kommissionen riktigast för undvikande av allt för stora förskjutningar, att motsvarigheten därvid bestämmes sålunda:

nuvarande arvodet ........... 1,020 kr. anses å den nya staten motsvara arvodet 1,200 kr.

» arvodena 1,140 o. 1,260 »>»»»» » » 1,500 »

» » 1,380» 1,500 » » » » » » » » 1,800 »

Därest vid övergången komme att finnas någon till sistnämnda tjänstekategori hörande innehavare av arvodena 1,020 eller 1,260 kronor — vilket emellertid synes osannolikt, då stationsmästare å 6 klassens stationer i allmänhet redan vid befordringen till denna grad hunnit upp i högre arvodesklass — skulle han sålunda å den nya staten, enligt vad tabellen utvisar, erhålla någon minskning i den sammanlagda summan av ordinarie arvode och särskilt postarvode. Denna minskning bör enligt kommissionens förmenande ersättas med ett motsvarande personligt avlöningstillägg att uppbäras intill dess han genom vunnen arvodesförhöjning erhållit en avlöning, som fullt täcker den ifrågavarande minskningen. Detta bliver i varje händelse fallet vid första arvodesförhöjning för tjänstemannen å den nya staten. Föreskrift av nu angiven innebörd torde böra intagas i övergångsbestämmelserna.

Det synes kommissionen önskvärt, att de nya bestämmelserna kunde träda i kraft och övergången ske den 1 januari 1918. Härigenom komma de av regleringen berörda tjänstemän, som avgå efter nämnda tidpunkt, att erhålla pensioner, beräknade efter deras nya placering i arvodesskalan.

Vad slutligen angår det av poststationsföreståndarna framförda yrkandet om förbättrade pensionsvillkor även för dem, som avgått, innan de nya bestämmelserna kunde träda i kraft, samt järnvägsstyrelsens i anledning härav framlagda förslag om fyllnadspension i vissa fall till stationsföreståndare, som avgått efter den 31 december 1910, anser sig kommissionen med hänsyn till av riksdagen vid upprepade tillfällen gjorda bestämda avvisanden av liknande yrkanden icke nu kunna tillstyrka någon åtgärd i den av sökandena eller järnvägsstyrelsen angivna riktningen. Kommissionen inser emellertid till fullo det behjärtansvärda i yrkandet på förbättring av ifrågavarande pensionärers bekymmersamma ställning, men kan icke för närvarande tänka sig annan utväg till förbättrande av dessa,

123 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

liksom andra, statspensionärers villkor än beviljande av ett allmänt krigstidstillägg för pensionstagare. Körande önskvärdheten av ett dylikt tillägg har kommissionen redan vid avgivandet av förslag till tillfällig löneförbättring för viss järnvägspersonal den 16 december 1916 haft tillfälle att uttala sig.

Kommissionen hemställer, att Kungl. Maj:t täcktes i proposition till innevarande års riksdag föreslå riksdagen dels antaga sådan ändring av § 2 mom. 3 uti förnyade nådiga avlöningsregleinentet för tjänstemän vid statens järnvägar den 30 juni 1916, att arvodena för nedannämnda befattningshavare bestämmas på följande sätt:

och dels i anslutning härtill antaga följande övergångsbestämmelse till avlöningsreglementet:

»Stationsinspektor å 4 klassens station A och B samt stationsmästare å 5 och 7 klassens station erhåller, räknat från ingången av år 1918, det arvode enligt de nya bestämmelserna, som är närmast högre än det, som vid nämnda tidpunkt skulle tillkomma honom jämlikt hittills gällande avlöningsreglemente.

Stationsmästare å 6 klassens station erhåller från samma tidpunkt:

om hans arvode enligt hittillsvarande bestämmelser skulle

hava utgjort ....................................... 1,020 kronor, arvodet 1,200 kronor

d:o d:o ................1,140 eller 1,260 » » 1,500 »

d:o d:o ................. 1,380 » 1,500 » » 1,800 »

I fråga om förhöjning av det nya arvodet skall envar av ovan omförmälda tjänstemän äga rätt att tillgodoräkna sig den tid, han innehaft det honom den 1 januari 1918 enligt hittills gällande bestämmelser tillkommande arvode.

Tjänsteman, som till följd av ovan angivna bestämmelser lider minskning i det sammanlagda beloppet av ordinarie arvode och postarvode, må, intill dess han erhållit arvo desförhöj ning å den nya staten,

Departements-

chefen.

124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

såsom personligt avlöningstillägg uppbära ett belopp, motsvarande ifrågavarande minskning.»

Det av kommissionen framlagda förslaget finner jag synnerligen beaktansvärt. Det synes mig nämligen av den förebragta utredningen vara fullt klarlagt, att föreståndarna för statsbanestationer av klasserna 4—7 för närvarande innehava platser på löneskalan, som icke motsvara deras verkliga ställning i avlöningskänseende, ett förhållande som för dessa befattningshavare givetvis gör sig mest kännbart efter avgång ur tjänsten genom en i pensionshänseende ogynnsammare ställning än eljest jämförbara tjänstekategorier. Då härtill kommer, att, såsom av kommissionens skrivelse framgår, något formellt hinder för frågans utbrytande ur den pågående utredningen för åstadkommande av likformiga avlöningsbestämmelser vid flera verk icke föreligger — med uppflyttningen åsyftas nämligen icke någon avlöningsförköjning i verklig mening för vederbörande befattningshavare — synes mig tiden nu vara inne att giva spörsmålet en tillfredsställande lösning. De av kommissionen framlagda riktlinjerna härför finner jag riktiga. Visserligen innebär det framlagda förslaget icke den ur principiell synpunkt bästa lösningen, då denna givetvis, såsom kommissionen även framhållit, vore ett sammanslående av hela den särskilda ersättningen för postarbetet med den ordinarie avlöningen för järn vägstjänsten. Då emellertid sistnämnda lösning, på av kommissionen anförda skäl, icke låter sig genomföra, finner jag mig i likhet med kommissionen böra följa den av järnvägsstyrelsen förordade utvägen, att postarvodet delvis sammanslås med järnvägsavlöningen och att resterande delen utgår såsom extra arvode.

Vad angår detaljerna i det av kommissionen framlagda förslaget finner jag desamma och särskilt de ifrågasatta föreskrifterna beträffande stationsmästarnas av 6 klassen övergång till den nya staten väl avvägda och utformade med hänsyn till föreliggande förhållanden. Jag biträder därför till alla delar den hemställan om ändringar i och övergångsbestämmelse till avlöningsreglementet, kommissionen för nu ifrågavarande ändamål framlagt i sin förevarande skrivelse av den 6 mars 1917.

Beträffande åter det av poststationsföreståndarna framför la yrkandet om förbättrade pensionsvillkor även för de befattningshavare, som avgått, innan de nya bestämmelserna träda i kraft, samt järnvägsstyrelsens i anledning härav framlagda förslag om fyllnadspension i vissa fall för stationsföreståndare, som avgått efter den 31 december 1910, finner jag mig icke kunna tillstyrka någon åtgärd i den av petitionärerna eller järn-

Kungl. Maj:ts Nåd. Froposition Nr 174.

vägsstyrelsen angivna riktningen. I likhet med kommissionen anser jag nämligen en förbättring av ifrågavarande pensionstagares under rådande krigstid nog så behjärtansvärda ekonomiska ställning böra ske i annan ordning, nämligen i samband med åtgärder i dylikt syfte för samtliga de kategorier av statspensionärer, som därav kunna vara i behov.

På grund av vad sålunda i skilda hänseenden förekommit och an- vin. Depar. förts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå chefens" riksdagen att hemställan.

dels besluta de ändringar i förnyade avlöning sreglementet den 30 juni 1916 för tjänstemän vid statens järnvägar, som framgå av bifogade förslag till nådig kungörelse i ämnet (bilaga 1);

dels, vid bifall härtill, besluta, att de i Kungl.

Maj:ts proposition den 9 mars 1917 angående tillfälligt lönetillägg åt viss personal vid statens järnvägar föreslagna bestämmelser om tillfälligt tillägg till ersättningen för bostad och bränsle åt eldare med flera tjänstemän vid statens järnvägar jämväl skola äga tillämpning beträffande vagnreparatör, elektrisk underreparatör, signalunderreparatör samt ledningsreparatör;

dels ock, med tillämpning från och med den 1 januari 1918, antaga följande ändring av 2 § i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar:

2 §•

Nämnda levnadsålder utgör för:

lokomotivförare och kvinnlig tjänstinnehavare sextio år,

ledningsmästare, banmästare av l:a och 2:a klass, ledningsförman, bangårdsmästare, tågmästare, konduktör, stationsförman, lokomotiveldare, vagnskötare, ledningsreparatör, banvakt, ledningsvakt och stationskarl sextiotre år,

övriga tjänstemän vid distrikten samt byråchef, byrådirektör och överingenjörsassistent, byrådirektör, överkontrollör, sekreterare, säkerhetsinspektör, förråds-

126 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

kontrollör och byråingenjör av l:a och 2:a klass sextiofem år, samt

manliga befattningshavare i järnvägsstyrelsen, med undantag av de här ovan nämnda, sextiosju år.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Uggla.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 174.

127 Bilaga 1.

Förslag

till

nådig kungörelse angående vissa ändringar i förnyade avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar den 30 juni 1916.

§ 2-

l:o) Till annan tjänsteman i styrelsen än generaldirektör, överdirektör och överingenjör utgår avlöning dels såsom arvode och dels, där bostad in natura icke åtnjutes, i form av ersättning för bostad och bränsle, allt enligt följande stat med däri i förekommande fall angivna högsta och lägsta belopp för år räknat. Där ersättning för bostad och bränsle icke är i staten med visst oföränderligt belopp angiven, utgår samma ersättning med 40 procent av arvodet med den i staten bestämda begränsning. Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.

'Byråchef samt byrådirektör och överingenjöreassistent kunna i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla bostad in natura om 6 rum och kök.

128 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Milkontrollör och föreståndare

för milkontoret..................

Revisor och föreståndare för

revisionskontoret ..............

Förste kontrollör ..................

Byråingenjör av l:a klass ......

Lantmätare...........................

Förrådskontrollör ..................

Kassör.................................

Registrator...........................

Notarie ..............................

Aktuarie..............................

Byråingenjör av 2:a klass ......

Förrådsförvaltare ..................

Kontrollör ...........................

Expeditionsföreståndare .........

Förste bokhållare..................

Underingenjör .....................

Manlig bokhållare.................

» ritare........................

» kontorsskrivare ..........

Kvinnlig bokhållare...............

» ritare ....................

» kontorsskrivare.........

Vaktmästare ................

Kvinnligt kontorsbiträde.

Tjänstemän av lägre grad: Manligt kontorsbiträde ........

Anm. Tiiläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens tjänsteman, då han ej tjänstgör.

Denne tjänsteman kan i stället för ersättning för hostad och bränsle erhålla bostad in natura om 4 . rum och kök.

Kontorsbiträde, som tjänstgör såsom förman å biljettryekeriet, kan erhålla ett tiiläggsarvode av högst . 180 kr. om året.

'Vaktmästare erhåller bostad in natura. Förste vaktmästare erhåller ett tillläggsarvode av 200 kr.

. om året.

till någon del uppbäras av

129 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

2:o) Då Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrivare avlönas efter beting på det sätt, att han erhåller betalning, i den mån han verkställer arbete, varå styrelsen utsatt visst pris. Så avlönad kontorsskrivare skall för utförandet av sådana arbeten, vilka icke lämpligen kunna på nämnda sätt gottgöras, erhålla betalning för timme enligt pris, som styrelsen fastställer.

3;o) Tjänsteman vid distrikten och huvudverkstäderna åtnjuter arvode enligt följande stat med däri angivna lägsta och högsta belopp för år räknat.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 148 käft. (Nr 174.) 17

130 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

131 Anm. 1. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, kan erhålla ett tilläggsarvode efter högst 300 kronor om året.

Anm. 2. Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del upphäras av tjänsteman, då han ej tjänstgör.

132 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

§ 3.

Antalet av nedanstående befattningar ntgör

i styrelsen:

!) Minskas till 15 i mån av ledigblivande av befattningar utav ifrågavarande slag.

133 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

Antalet övriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmes för varje år av Kungl. Maj:t.

§ 4‘

l:o) Tjänsteman, — — — — — — — — — — — — — — — — '— — — 1,500 kronor.

Såsom undantag från vad ovan föreskrivits gäller, att tjänsteman, som ingått i statens järnvägars tjänst enligt nådiga kungörelsen den 1 december 1916 angående beredande av anställning vid statens järnvägar för viss personal vid armén, erhåller arvodesförhöjning för den av honom först vunna ordinarie befattningen, sedan han i ett år innehaft det för denna bestämda lägsta arvodet.

§ 7.

För — — —■ — — — — — — — bestämmelser:

2:o) Med — — — — — — — -— — — — — — —- stat.

Ej heller må med befattning vid statens järnvägar förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad angår verkets chef, överdirektör, överingenjör, distriktschef, byråchef, byrådirektör och överingenjörsassistent, byrådirektör eller överkontrollör, Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning, järnvägsstyrelsen uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses hinderlig för fullgörande av tjänstgöringen vid statens järnvägar, finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.

Över — — — — — — — — — — — — — — styrelsen.

§ 9.

l:o) Förmånen av fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken behövligt, tillkomma dels byråchef, byrådirektör och överingenjörsassistent, expeditionsföreståndare, förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen, dels följande tjänstemän av högre grad vid distrikten och huvudverkstäderna, nämligen: distriktschef, ban-, maskin- och trafikdirektör, för-

134 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

rådsintendent, ban-, maskin- och telegrafingenjör, trafikinspektör, överinspektör, baninspektor, maskininepektor, elektroingenjör, byråassistent, stationsinspektor, underinspektör, expeditionsföreståndare för biljettexpedition, förste stationsskrivare å station av 2:a eller 3:e klass ävensom dylik tjänsteman å station av högre klass, som tjänstgör antingen å stationsinspektors expedition och regelbundet användes i yttre tjänstgöring eller å biljettexpedition, dels samtliga tjänstemän av lägre grad vid distrikten eller huvudverkstäderna med undantag av lokomotivförare, tågmästare, ogift första kontorsbiträde och ogift manligt kontorsbiträde samt sådant gift första kontorsbiträde och gift manligt kontorsbiträde, som icke regelbundet användes i yttre tjänstgöring, konduktör, eldare, vagnskötare och kvinnligt kontorsbiträde.

Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus tillkomma jämväl nu ej nämnda tjänstemän vid distrikten ävensom de tjänstemän, i fråga om vilka, på sätt ovan angivits, undantag stadgats beträffande förmånen att erhålla inkvartering in natura.

2: o) Med fri bostad är förenad förmånen av fritt bränsle enligt stat, som av styrelsen fastställes.

3:o) Tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, äga uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller 40 procent av arvodet allt efter den ort, där vederbörande är placerad, i enlighet med de grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas; dock med iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning ej må överstiga:

a) å station, där ersättningen utgår med 40 procent: för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök, kronor 2,000

3> 3> i » ))

}> 3) 3> » 33

3> 3> 33 3) 3)

33 33 33 » 3)

33 33 33 33 33

6 3) 33 33 33 1,800

5 3) 33 3) 33 1,500

4 33 33 33 33 1,100

3 33 33 33 33 850

2 33 33 33 33 650,

skolande dock för kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare, eldare, portvakt vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnreparatör, elektrisk underreparatör, signalunderreparatör, ledningsreparatör, vagnskötare samt tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare högsta ersättningen utgöra 400 kronor;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

b) ä övriga stationer: för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök, kronor 1,700

»

»

»

»

»

)>

1,500

1,200

550,

skolande dock för kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare, eldare, portvakt vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnreparatör, elektrisk underreparatör, signalunderreparatör, ledningsreparatör, vagnskötare samt tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare högsta ersättningen utgöra 350 kronor.

4:o) Ersättning för bostad och bränsle anses tillhöra lönen.

§ io.

l:o) Felräkning spenning ar tillkomma:

c) tjänsteman, vilken verkställer utbetalning av avlöning, uppgående till minst 100,000 kronor för år, med 25 öre för varje fulla tusental kronor av samma avlöning, under förutsättning att särskilt arvode enligt 2:o) här nedan icke utgår till vederbörande;

§ 15-

Vad. i detta reglemente är sagt om tjänstemän vid distrikten gäller jämväl tjänstemän vid huvudverkstäderna.

Denna kungörelse skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1918.

Stationsinspektor å 4:e klassens station A eller B samt stationsmästare å 5:e eller 7:e klassens station erhåller, räknat från ingången av år 1918, det arvode enligt de nya bestämmelserna, som är närmast högre än det, som vid nämnda tidpunkt skulle tillkomma honom jämlikt hittills gällande avlönings reglemente.

136 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Stationsmästare å 6:e klassens station erhåller från samma tidpunkt:

om hans arvode enligt hittillsvarande bestämmelser skulle

hava utgjort..................................... 1,020 kronor, arvodet 1,200 kronor

d:o d:o ..................1,140 eller 1,260 » )> 1,500 »

d:o d:o ................ 1,380 » 1,500 » » 1,800 » .

I fråga om förhöjning av det nya arvodet skall envar av ovan omförmälda tjänstemän äga rätt att tillgodoräkna sig den tid, han innehaft det honom den 1 januari 1918 enligt hittills gällande bestämmelser tillkommande arvode.

Tjänsteman, som till följd av ovan angivna bestämmelser lider minskning i det sammanlagda beloppet av ordinarie arvode och postarvode, må, intill dess han erhållit arvodesförhöjning å den nya staten, såsom personligt avlöningstillägg uppbära ett belopp, motsvarande ifrågavarande minskning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

137 Bilaga 2.

Tabell 1.

Uppgift å antal högre befattningshavare och underställd personal för drift och underhåll vid statens järnvägar åren 1908—1916-

*) T. o. m. notariegrad. a) T. o. m. sektionsbefäl.

*) I någon män approx. beräknat.

4) Approx. beräknade. Exakta uppgifter för dessa år finnas ej.

5) Härav 3 på grand därav, att byggnadsbyråns nybyggnadsavdelning uppförts på ordinarie stat.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 148 käft. (Nr 174.)

138 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Bilaga 3.

Tabell 2.

Relation mellan antalet högre befattningshavare och antalet underställd personal för drift och underhåll vid statens järnvägar åren 1908—1916.

å) T. o. m. notariegrad. *) T. o. m. Bektionsbefål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

139 Tabell 3.

Bilaga 4.

Relation mellan antalet högre befattningshavare och bruttoinkomsten vid statens

järnvägar åren 1908—1916.

*) I styrelsen t. o. m.^ notariegrad, å linjen t. o. m. sektionsbefål. *) Exkl. inkomst av prov. taxetillägg.

#) Approx. beräknat och exkl. inkomst av proy. taxetillägg.

140 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

*

Bilaga 5.

Tabell 4.

Relation vid de bayerska statsbanorna och de stora franska bannäten mellan antalet högre befattningshavare och dels underställd personal, dels intjänt bruttoinkomst.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

i f

Allmänna anmärkningar. Till högre befattningshavare i Bayern ha räknats befattningshavare »höberer Dunst», till högre befattningshavare i Frankrike ha räknats chefer och souschefer i den centrala ledningen och vid olika avdelningar.

Till högre befattningshavare räknas med säkerhet i Bayern och möjligen ävenså i Frankrike ett färre antal befattningsgrupper än enligt den svenska indelningsgrunden. Kunde jämförelsen göras fullt korrekt, skulle det säkert visa sig, att antalet högre befattningshavare vid statens järnvägar är relativt än mycket mindre i jämförelse med förhållandena i Bayern och sannolikt Frankrike, än vad denna jämförelse visar.

Vid en jämförelse mellan avgifterna för resande och gods vid de svenska statsbanorna och vid ifrågavarande utländska järnvägar visa sig dessa i allmänhet avsevärt lägre vid Sveriges statsjärnvägar. Vid enahanda taxeforhållanden skulle därför, även i fråga om inkomstbeloppen per tjänsteman, antalet högre befattningshavare i Sverige visa sig vara än lägre än vad av siffrorna direkt framgår. , ... *)

*) Approx. och med avdrag av prov. taxetillägg. *) Mark X 0,89.

*) Franc X 0,7 2.

142 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Bilaga 6.

Nuvarande maskinsektionsorganisation.

Understrykning av gränsstations namn betyder, att stationen tillbör sektionen ifråga*

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

143 Bilaga 6 (forts.).

Förslag till ändrad maskinsektionsorganisation.

144 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Bilaga 6 (forts.),

v . . >1 .VA ,.!-S «wW.

Nuvarande maskinsektionsorganisation.

•) Bandelarna Inge—Bräcke—Långsele, Långsele—Sollefteå samt Ange—Sundsvall tillköra i trafikhäneeende 11 sektionen.

Understrykning av gränsstations namn betyder, att stationen tillhör sektionen ifråga.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

145 Bilaga 6 (forts.).

Förslag till ändrad maskinsektionsorganisation.

I

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 käft. (Nr 174.)

146 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Bilaga 7.

Tablå

utvisande beräknade årliga kostnader för varje baningenjörsexpedition den 1 januari 1917 dels med baningenjör av 2:a klass såsom föreståndare för samtliga förutvarande 27 sektioner och dels med baningenjör av l:a klass såsom föreståndare för 4—5, 7—8, 10—16, 11—12, 15, 17—18, 24 samt 26—27 bansektionema.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

148 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

REGISTER.

Sid.

I. Allmänna synpunkter i fråga om behovet av ökat antal högre befattningar

vid statens järnvägar........................... 3

II. Nya ordinarie befattningar, ifrågasatta i järnvägsstyrelsens skrivelse

den 30 november 1916 ...................... &

A. Styrelsen.................................. 6

Administrativa byrån.

1. En sekreterare........................... 6

2. En aktuarie som biträde åt matematikern.............. 8

3. Ändrad benämning för matematikern................. 10

4. En aktuarie för statistiska kontoret................. 10

Banbyrån.

5. En byråingenjör av l:a klass.................... 13

6. Två byråingenjörer av 2:a klass................... 14

Byggnadsbyrdn.

7. Förändrad benämning för överingenjörsassistenterna......... 18

8. En ombudsman........................... 19

Maskinbyrån.

9. En byråingenjör av l:a klass..................... 26

10. En byi åingenjör av 2:a klass..................... 27

Elektrotékniska byrån.

11. Två byråingenjörer av 2:a klass................... 28

Trafikbyrån.

12. En sekreterare....... 30

13. En notarie............................. 32

Tidtabells- och vagnbyrån.

14. En notarie............................. 34

Inrikes taxebyrån.

15. En byrådirektör........................... 38

16. En notarie............................. 41

Utrikes taxebyrån.

17. En expeditionsföreståndare...................... 42

B. Distrikten.................................. 44

18. Ifrågasatta nya sektionsföreståndartjänster inom distriktens maskin-

avdelning ............................. 44

19. Fem trafikinspektörer av l:a klass å trafikdirektörsexpeditionerna ... 49

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

149 Sid.

20. En trafikinspektör av l:a klasa och en byråasaistent å Stockholmssektionen 54

21. Tre maskininspektorer........................ 60

22. En stationsinspektor av 3:e klass .................. 63

C. Ekonomisk innebörd av styrelsens förslag den 30 november 1916..... 64

D. Ändringar i avlöningsreglementets bestämmelser angående ersättning för

bostad och bränsle, ifrågasatta i järnvägsstyrelsens skrivelse den 30 november 1916................................ 65

III. Baningenjörsbefattning av 2:a klass, ifrågasatt i järnvägsstyrelsens

skrivelse den 13 april 1916......................... 67

IV. Nya ordinarie befattningar, ifrågasatta i järnvägsstyrelsens skrivelse

den 10 februari 1917............................ 68

V. Nya ordinarie befattningar, ifrågasatta i järnvägsstyrelsens skrivelse

den 20 januari 1917 74

Sakkunnigas betänkande......................... 75

Särskilt tillkallad sakkunnig från dén privata verkstadsindustrien..... 82

Järnvägsstyrelsen............................ 85

Departementschefen...........................104

Ändringar i avlöningsreglementets bestämmelser om felräkningspenningar

m. m., ifrågasatta i järnvägsstyrelsens skrivelse den 20 januari 1917 . . 110 Ändring i pensionslagen för tjänstemän vid statens järnvägar, ifrågasatt i

järnvägsstyrelsens skrivelse den 20 januari 1917............110

VI. Ändring i avlöningsreglementets bestämmelser om grunder för arvodes-

förhöjning, ifrågasatt i järnvägsstyrelsens skrivelse den 16 februari 1917 110

VII. Omreglering av postarvodet till vissa stationsföreståndare vid statens

järnvägar................................ 112

VIII. Departementschefens hemställan......................125

Bilagor.

Förslag till nådig kungörelse angående vissa ändringar i förnyade avlöningsreglementet för

tjänstemän vid statens järnvägar .........................127

Tabell 1: uppgift å antal högre befattningshavare och underställd personal för drift och

underhåll vid statens järnvägar åren 1908—1916 . . ,............... 137

Tabell 2: relation mellan antalet högre befattningshavare och antalet underställd personal

för drift och underhåll vid statens järnvägar åren 1908—1916 ............ 138

Tabell 3: relation mellan antalet högre befattningshavare och bruttoinkomsten vid statens

järnvägar åren 1908—1916 ............................. 139

Tabell 4: relation vid de bayerska statsbanorna och de stora franska bannäten mellan antalet högre befattningshavare och dels underställd personal, dels intjänt bruttoinkomst 140

150 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Sid.

Nuvarande maskinsektionsorganisation och förslag till förändring därav..........142

Tablå, utvisande under vissa förutsättningar beräknade årliga kostnader för varje baningen-

jörsexpedition den Vi 1917............................146

Schematiska framställningar av

1) statens järnvägars nuvarande och föreslagna verkstadsorganisation.

2) statens järnvägars nuvarande och föreslagna förrådsorganisation.

Stockholm, K. L. Beckmana Boktryckeri, 1917.

STATENS JÄRNVÄGARS VERKSTADSORGANISATION.

NUVARANDE ORGANISATION.

MASKI NINSPEKTOR MALMÖ

MASKI NINSPEKTOR GÖTEBORG

MASKI NINSPEKTOR ÖSTERSUND

MASKI NINSPEKTOR

MASKI NINSPEKTOR MALMÖ

MASKININSPEKTOR

BODEN

MASKININSPEKTOR

BOLLNÄS

MASKININSPEKTOR

NOTVIKEN

MASKININSPEKTOR

LILJEHOLMEN

MASKININSPEKTOR

TOMTEBODA

MASKININSPEKTOR

GÖTEBORG

MASKININSPEKTOR

MASKIN Dl REKTOR

MASKINDIREKTOR

IT MASKIN INGENJÖR UNJETJÄNST BOLLNÄS

MASKIN Dl REKTOR

MASKINDIREKTOR

DISTRIKTSGHEF (DISTR.FÖRVAlTNING) I DISTR.

DISTRIKTCHEF (DISTR.FÖRVALTNING) V DISTR.

D MASKININGENJÖR LILJEHOLMEN

MASKINDIREKTÖR

CENTRAL-VERKST.

MASKINDIREKTÖR

DISTRIKTSCHEF (DISTR. FÖRVALTNING) IT DISTR.

II MASKIN INGENJÖR MALMÖ

H MASKIN INGENJÖR GÖTEBORG

DISTRIKTSCHEF (DISTR. FÖRVALTNING) IT DISTR.

II MASKIN INGENJÖR

DISTRIKTSCHEF

(DISTRFÖRVALTNING)

IVDISTR.

K. STYRELSEN

FÖRESLAGEN ORGANISATION.

ENL.SKR.Tia K.MAJT AV DEN 20 JAN.ÅR 1917.

MASKININSPETOR

MALMÖ

MASKININSPEKTOR

GÖTEBORG

MASKININSPEKTOR

MASKININSPEKTOR

GÖTEB0R6

MASKININSPEKTOR

UUEHOLMEN

MASKININSPEKTOR

BODEN

MASKININSPEKTOR

MASKININSPEKTOR

MASKININSPEKTOR

BOLLNÄS

MASKININSPEKTOR

TOMTEBODA

MASKININSPEKTOR

MALMÖ

IMASKININGENJÖR

IMASKININGENJÖR

ÖSTERSUND

IMASKININGENJÖR

MALMÖ

I MASKININGENJÖR NOTVIKEN

IMASKININGENJÖR

UUEHOLMEN

H MASKININGENJÖR

K. STYR ELSEN

DISTRIKTSCHEF

IVERKSTADSTJÄNST

Gen. Stab. Lit. Anst. Stockholm

STATENS JÄRNVÄGARS FÖRRÅDSORGANISATION.

NUVARANDE ORGANISATION.

FÖRRÅDSFÖRVALTARE

FÖRRÅDSFÖRVALTARE

MASKIN Dl REKTOR

FÖRRÅDSFÖRVALTARE

VERKSTADSKAM R ER

FÖRRÅDSFÖRVALTARE

FÖRRÅDSFÖRVALTARE

DISTRIKTSCHEF (DISTRFÖRVALTNING) m DISTR.

DISTRIKTSCHEF (DlSTR.FÖRVAlXNlNG) V DISTR.

MASKIN DIREKTÖR

DISTRIKTSCHEF (DISTR. FÖRVALTNING) 31 DISTR.

MASKINDIREKTÖR

DISTRIKTSCHEF (DtSTR. FÖRVALTNING) I DISTR.

MASKIN Dl REKTOR

MASKIN DIREKTÖR CENTRALVERKST.

DISTRIKTSCHEF (DISTRFÖRVALTNING) IV DISTR

MASKINDIPEKTÖR

K. STYR ELSEN

FÖRESLAGEN ORGANISATION.

ENL.SKR.TILL K.MAJT AV DEN 20 JAN.ÅR 1917.

FÖRRÅDS-

FÖRVALTARE

FÖRRÅDS-

INTENDENT

FÖRRÅDS"

INTENDENT

MASKINDIREKTÖR

MASKIN DIREKTÖR

FÖRRÅDS-

INTENDENT

MASKINDIREKTOR

MASKINDIREKTÖR

CENTRALVERKST.

VERKSTADSKAM RER

DISTRIKTSCHEF (DISTRFÖRVALTNING) 37 DISTR._

DISTRIKTSCHEF

IVERKSTADSTJÄNST

DISTRIKTSCHEF (DISTR.FÖRVALTN ING) I DISTR.

H DISTR.

DISTRIKTSCHEF (DISTRFÖRVALTNIN6) Hl DISTR.

DISTRIKTSCHEF (DISTR.FÖRVAUNING) V DISTR.

K. STYRELSEN

Gen. Stab. Lit. Anst. Stockholm