lagen.nu
Prop. 1917:250

angående pension åt över eldar en vid nationalmuseum A. P. Andersson Spångberg

Typ
Proposition
Källa
weburn.kb.se

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 250.

I

Nr 250.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående pension åt över eldar en vid nationalmuseum A. P. Andersson Spångberg; given Stockholms slott den 23 april 1911.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen medgiva,

att övereldaren vid nationalmuseum Anders Petter Andersson Spångberg må från och med månaden näst efter den, under vilken han entledigas från sin befattning, under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension av 1,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alexis Hammarström.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 211 käft. (Nr 250.)

o

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 250.

Pension åt övereldaren A. P. Andersson Spångberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman, Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

*

Departementschefen, statsrådet Hammarström anförde:

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse, dagtecknad den 6 mars 1917, har överintendenten och chefen för nationalmuseum anhållit om beredande av pension åt övereldaren därstädes Anders Petter Andersson Spångberg samt till stöd därför anfört huvudsakligen följande:

Spångberg, född den 12 september 1850, både antagits till extra ordinarie vaktmästare vid nationalmuseum den 24 februari 1887, till extra ordinarie eldare den 15 juni 1889 och till eldare den 15 oktober 1891. Den 30 juni 1896 hade Spångberg antagits'till vaktmästare med 3 dagars tjänstgöringsskyldighet i veckan, och hade han den 30 juni—30 september 1896 såsom vikarie upprätthållit vaktmästarbefattning med daglig tjänstgöringsskyldighet, varefter han antagits till vaktmästare med daglig tjänstgöring den 3 januari 1898. Till övereldare hade han antagits den 1 april 1900, varjämte han från och med samma dag skulle kvarstå såsom vaktmästare med 3 dagars tjänstgöring i veckan.

Kuttgl. Maj:t8 Nåd. Proposition Nr 250. 3

Enligt den äldre avlöningsstaten hade Spångberg åtnjutit i ärligt arvode såsom vaktmästare med 3 dagars tjänstgöring 375 kronor, såsom vaktmästare med daglig tjänstgöring 750 kronor, såsom eldare 500 kronor och såsom övereldare, jämte fri bostad och ved, 750 kronor, vartill på de senare åren hade kommit ett provisoriskt ålderstillägg å 250 kronor.

Enligt den nya, från och med år 1913 gällande staten ätujöte Spångberg såsom övereldare, jämte fri bostad och ved, ett årligt arvode av 1,500 kronor, med skyldighet att utan särskild ersättning tjänstgöra såsom bevakningsbiträde vid de offentliga förevisningarna inom nationalmuseum vissa dagar i veckan å tider, då hans övereldarbefattning därför icke utgjorde hinder.

Under den tid av 30 år, Spångberg i olika befattningar tjänstgjort vid nationalmuseum, hade han fullgjort sina åligganden omsorgsfullt och plikttroget såsom en verklig trotjänare, vilken också i sällsynt grad åtnjutit samtliga i museet under denna tid anställda tjänstemäns förtroende, men hade på senare tiden drabbats av sjuklighet, och torde därför tiden vara inne att genom pensionering bereda honom den vila pa ålderdomen, varav han gjort sig väl förtjänt.

Efter erhållen remiss har statskontoret den 14 mars 1917 avgivit underdånigt utlåtande i ämnet och därvid yttrat:

På grund av vad i ärendet blivit upplyst ansåge statskontoret skäl föreligga att söka bereda Spångberg pension av statsmedel. Beträffande storleken av dylik pension i förevarande fall torde det belopp lämpligen böra ifrågasättas, som motsvarade vad enligt den civila pensionslagens bestämmelser skulle hava tillkommit Spångberg, därest nämnda lag varit å honom tillämplig. Statskontoret finge fördenskull hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå riksdagen att åt Spångberg bevilja en årlig pension av 1,000 kronor.

Enligt ett av mig infordrat, av doktor H. M. Toll den 27 mars 1917 utfärdat läkarbetyg lider Spångberg, som i oktober 1915 hade ett slaganfall, efter vilket kvarstår en svaghet i högra armen, av åderförkalkning och ålderdomsnedsättning och är till följd därav mindre rörlig. Hans arbetsförmåga betecknas såsom i mycket hög grad nedsatt, vilken nedsättning kan betraktas såsom varaktig d. v. s. sannolikt för framtiden bestående.

Spångberg är visserligen icke lagligen berättigad till pension, men i betraktande av hans långa, väl vitsordade arbete vid nationalmuseum samt hans sjuklighet och framskridna levnadsålder, som torde utgöra hinder för honom att längre kvarstå vid övereldarbefattningen, synes han böra berättigas att åtnjuta pension vid sitt avskedstagande, i vilket syfte framställning torde böra avlåtas till riksdagen. Beträffande pensionens belopp anser jag i likhet med statskontoret detsamma böra sättas till 1,000 kronor; och torde pensionen böra utgå från och med månaden näst efter den, då Spångberg entledigas från sin befattning.

Departe-

mentschefen.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 250.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att övereldaren vid nationalmuseum Anders Petter Andersson Spångberg må från och med månaden näst efter den, under vilken han entledigas från sin befattning, under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension av 1,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Gustaf Floren.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1917.