Prop. 1917:269

angående anslag till täckande av brist i åkerbrukskolonien Halls räken¬ skaper för år 1916

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 269.

1 Nr 269.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anslag till täckande av brist i åkerbrukskolonien Halls räkenskaper för år 1916; given Stockholms slott den 23 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att till täckande av under år 1916 uppkommen brist i räkenskaperna för åkerbrukskolonien Hall anvisa på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag högst 15,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet tillhandahållas nämnda anstalts styrelse, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 låta förskottsvis av tillgängliga medel utanordna sagda belopp.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alexis Hammarström.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 230 höft. (Nr 269.)

2 KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 269.

Anslag till täckande av brist i räkenskaperna för åkerbrukskolonien Hall.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Majd. Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman, Statsråden: von SyDOW,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet Hammarström anförde:

I underdånig skrivelse den 15 september 1916 har styrelsen för föreningen till minne av konung Oscar I och drottning Josephina hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes i det enligt nådiga kungörelsen den 13 juni 1902 till åkerbrukskolonien Hall utgående statsbidrag av 100 kronor om året för varje vid kolonien intagen elev bereda en ökning av 100 kronor, eller till 200 kronor, från och med år 1917.

Innan jag närmare ingår på detta ärende, torde jag höra i korthet redogöra för den ifrågavarande uppfostringsanstaltens uppgift ävensom för de understöd av allmänna medel, som tidigare tilldelats anstalten, samt de bestämmelser, enligt vilka bidrag för närvarande utgår till densamma.

Föreningen till minne av konung Oscar I och drottning Josephina stiftades år 1873. Såsom främsta uppgift för sin verksamhet hade föreningen satt inrättandet av en för vanartiga barn avsedd uppfostringsanstalt. För ändamålet inköptes egendomen Hall i närheten av Södertälje.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2f!9. 3

År 1876 öppnades åkerbrukskolonien Hall; den 24 oktober 1879 fastställde Kungl. Maj:t reglemente för anstalten. Enligt detta reglemente hade kolonien, som förvaltades av nämnda förenings styrelse, till ändamål »att från alla delar av riket till vård mottaga gossar mellan 10 och 15 års ålder, vilka för begångna brottsliga handlingar eller grövre vanart antingen enligt domstols förordnande jämlikt 5 kap. 1 § i strafflagen skulle i allmän uppfostringsanstalt insättas eller på grund av intyg av polis- eller kommunalmyndighet ansåges böra i sådan anstalt intagas, samt att dem till gudsfruktan, arbetsamhet och goda seder återföra och uppfostra».

Reglementet innehöll i övrigt bestämmelser rörande den undervisning, som skulle meddelas vid kolonien m. in., vilka bestämmelser i huvudsak återfinnas i det nu gällande av Kungl. Maj:t stadfästa reglemente, som jag i det följande kommer att omförmäla.

Staten har på olika sätt lämnat understöd till ifrågavarande anstalt. Redan vid dess igångsättande anvisade Kungl. Maj:t år 1875 till densamma medel för särskilda ändamål. Sedan kolonien öppnats och någon tid varit i gång,, yppade sig behov av särskilt statsunderstöd för dess drivande. För varje barn uppbar kolonien visserligen från kommun, till vilken barnet hörde, eller från enskild, som för detsamma drog försorg, 150 kronor årligen under minst 3 år, vilket belopp för Stockholms stad var höjt till 200 kronor. Men koloniens inkomster visade sig dock otillräckliga. Kungl. Maj:t vidtog då en åtgärd, för vilken riksdagens år 1879 församlade revisorer av statsverket uttalat sig. Genom beslut den 31 december 1879 medgav nämligen Kungl. Maj:t, att från fångvårdsanstalternas besparingskassa till ifrågavarande anstalt finge för år 1880 utgå ett bidrag, beräknat efter 50 öre för dag för varje barn till ett antal av högst 150, som på grund av domstols beslut eller på polis- eller kommunalmyndighets anmälan vore därstädes intaget till vård och uppfostran. Sådant bidrag har sedermera enligt upprepade medgivanden av Kungl. Maj:t utgått även för åren 1881—1910, under åren från och med 1903 dock endast för barn, som före sistnämnda år intagits å anstalten.

Ytterligare statsunderstöd visade sig emellertid vara behövligt. Förutnämnda förening hade på inköp och bebyggande av egendomen Hall nedlagt hela sitt kapital. För ytterligare komplettering av byggnader och inventarier ävensom till täckande av brist, uppkommen därigenom att koloniens utgifter årligen överstigit inkomsterna, hade föreningen åsamkat sig en skuld, som vid 1882 års slut uppgick till omkring 130,000 kronor. Med anledning härav beviljade riksdagen på särskilda framställningar av Kungl. Maj:t för vart och ett av åren 1884—1891 till understödjande av åkerbrukskolonien Hall ett belopp av 15,000 kronor. Dessutom erhöll

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 269.

föreningen enligt Kungl. Maj:ts beslut den 25 juli 1884 från fångvårdsanstalternas besparingskassor ett särskilt bidrag av 40,000 kronor till uppförande av då behövliga byggnader för kolonien.

Sedan år 1903 har ifrågavarande anstalt fått en bestämdare ställning och inordnats bland de inrättningar, som under namn av skyddshem avses i den av 1902 års riksdag antagna, av Kungl. Maj:t den 13 juni 1902 utfärdade lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn, vilken trädde i kraft den 1 januari 1903. Till upplysning om anstaltens ställning såsom skyddshem torde följande bestämmelser i sagda lag böra här anföras:

Lagen avser beredande av ändamålsenlig uppfostran åt barn under femton är

— i visst fall även barn, som fyllt femton, men ej sexton år — vilka på grund av föräldrars eller målsmäns lastbarhet, vårdslöshet eller oförmåga att ägna barnen nödig tillsyn äro i sedligt avseende så försummade, att särskilda åtgärder anses vara erforderliga för att förekomma deras vanartande, eller äro så vanartade, att hemmets och skolans uppfostringsmedel befinnas otillräckliga för deras tillrättaförande (1 § 1 mom.; 12 § 1 mom.). Skall vanartat barn skiljas från hemmet, har en barnavårdsnämnd

— en sådan skall finnas i varje skoldistrikt (2 §) — att ombesörja, att barnet, så snart utväg därtill finnes, varder intaget i ett för vanartade barn avsett skyddshem, vartill även är att räkna annan av Konungen erkänd uppfostringsanstalt för vanartade minderåriga (12 § 1 mom.).

Landsting och stad, som ej deltager i landsting, skola, var för sitt område, ansvara för kostnaden för uppfostran i skyddshem av barn, som på föranstaltande av barnavårdsnämnd inom området varder till skyddshem överlämnat. Till betäckande av den kostnad, landsting eller stadsfullmäktige i sådant hänseende fått vidkännas, är barnavårdsnämnden skyldig att för en tid av högst fem år till landstinget eller stadsfullmäktige erlägga bidrag med ett belopp av 150 kronor för år räknat eller det lägre belopp, som må vara tillräckligt för hela den årliga kostnadens betäckande; skolande, med viss inskränkning vederbörande fattigvårdssamhälle ersätta barnavårdsnämnden med ett årligt belopp av 100 kronor eller det mindre belopp, nämnden måst utgiva (23 § 2 mom.).

1902 års riksdag medgav, att till styrelse för skyddshem till bestridande av kostnaderna för varje på grund av lag angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn i skyddshemmet intaget barns vård finge utgå ett årligt statsbidrag av 100 kronor för den tid, skyddslingen vårdades i skyddshemmet, varjämte riksdagen för angivna ändamål på ordinarie stat under riksstatens åttonde huvudtitel beviljade ett förslagsanslag med titel: »Uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt avseende försummade barn», å 70,000 kronor.

I överensstämmelse med riksdagens ovannämnda beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 13 juni 1902 kungörelse angående statsbidrag till uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt avseende försummade barn.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 26!).

Från och med år 1903 bär kolonien i egenskap av skyddshem uppburit statsbidrag enligt sistnämnda nådiga kungörelse.

Den 8 oktober 1915 fastställde Kungl. Maj:t nytt nu gällande reglemente för åkerbrukskolonien Hall. Enligt detta reglemente har kolonien till ändamål att till vård emottaga gossar mellan 10 och 15 års ålder, vilka begått brottsliga handlingar eller ådagalagt grövre vanart, samt att uppfostra dem till gudsfruktan och arbetsduglighet (§ 1). Högsta ledningen av kolonien tillkommer fortfarande föreningens till minne av konung Oscar I och drottning Josephina styrelse (§ 2). Elevs vistande vid kolonien kan, där sådant för hans uppfostran av styrelsen prövas nödiirt, utsträckas, till dess han uppnått 18 års ålder (§ 4). Eleverna skola av den vid kolonien anställde prästman undervisas i kristendom och i övrigt erhålla erforderlig själavård samt, därest de före intagningen i anstalten icke blivit beredda till sin första nattvardsgång, åtnjuta sådan beredelse (§ 5). Åt samtliga elever skall meddelas skolundervisning, vilken till kunskapsämnen och omfång bör motsvara vad för folkskolan är föreskrivet (§ 6). För att bilda eleverna till dugliga arbetare, vilket utgör ett av huvudändamålen med deras vistande vid kolonien, skola de, allt efter anlag och förmåga, användas vid de med egendomens skötsel förenade göromål samt tillika inövas uti enklare hantverk och slöjder (§ 7). Dessutom skola de övas i gymnastik och militärexercis samt "i sång och instrumentalmusik (§ 8). Vidare skola de ständigt övervakas samt hållas till ordning, flit och goda seder (§ 9). Så vitt ske kan, bör elev, som avgår från kolonien, genom föreståndarens försorg beredas fast arbetsanställning hos pålitlig husbonde (§ 12). Inseende och kontroll över kolonien skall utövas av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län (§ 16).

Jag återgår nu till den ifrågavarande ansökningen. Till stöd för densamma har föreningens styrelse anfört följande:

På grund av bestämmelserna i kungörelsen den 13 juni 1902 angående statsbidrag till uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt avseende försummade barn hade den av föreningen till minne av konung Oscar I och drottning Josephina inrättade. åkerbrukskolonien Hall för varje å kolonien intaget barn från och med år 1903 uppburit ett årligt statsbidrag av 100 kronor.

Till bestridande av kostnaderna för de å kolonien intagna barnens vard och underhall hade kolonien under nämnda tid utom statsbidraget haft att tillgå bidrag från vederbörande barnavårdsnämnder å 150 kronor samt bidrag från landsting och städer, som icke deltaga i landsting, vilket sistnämnda bidrag, ursprungligen 100 kronor, år 1905 höjts till 150 kronor och år 1914 till 200 kronor.

De kostnadsbidrag, kolonien åtnjutit, hade alltså under senaste åren uppgått sammanlagt till 450 kronor för var och en av koloniens elever med undantag beträffande

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 269.

dem, för vilka, sedan de vistats vid kolonien i fem år, det kommunala bidraget icke vidare utginge.

Bidragen till kolonien hade emellertid alltjämt visat sig vara otillräckliga, vilket tid efter annan nödgat föreningens styrelse att för täckande av årsutgifter anlita till fonder avsatta donationsmedel, senast år 1915, då för sådant ändamål av donationsmedel använts 15,000 kronor. Av till föreningen donerade medel, oberäknat donationsfonden till uppmuntran åt eleverna vid Hall, återstode för närvarande odisponerade endast 61,000 kronor, och räntan å dessa medel uppginge icke fullt till det belopp, som åtginge till bestridande av från en donation utgående livränta och av föreningen beviljade pensioner.

En styrelsens skrivelse bilagd promemoria utvisade, att, vid jämförelse med liknande enskilda skyddshem samt statens uppfostringsanstalt vid Bona, kostnaderna för år och elev varit avsevärt lägre vid kolonien Hall än vid de övriga anstalterna, oaktat kraven på undervisning, tillsyn och vård måste vara särskilt stora vid Hall. Denna anstalt mottoge nämligen de mest svårhanterliga gossarna, ofta sådana som gjort sig skyldiga till grova brott, och måste ej sällan från andra anstalter övertaga sådana elever, som dessa icke sett sig i stånd att vårda. Att årskostnaden kunnat hållas nere så lågt, som skett, hade icke varit möjligt på annat sätt, än att anstaltens ledning i alla avseenden städse iakttagit den allra största sparsamhet. Denna av de inskränkta tillgångarna nödvändiggjorda sparsamhet hade dock, i den mån tiderna allt mera fördyrats, måst sträckas allt för långt. Under de senaste åren hade kostnaden för så gott som alla varor, som måste inköpas för koloniens behov, högst betydligt stigit, och utsikterna till lägre priser i framtiden syntes på det hela ganska ringa. I följd av den ekonomiska ställningen hade i elevernas bespisning och beklädnad måst göras inskränkningar, vilka knappast kunde försvaras och som icke utan skada för anstaltens ändamål kunde längre "fortgå. Då förbättringar i dessa avseenden måste göras, för att anstalten skulle kunna motsvara vår tids krav vid en uppfostringsanstalt, då oavvisligt behov förelåge att höja befattningshavarnas avlöningar, vilka, enligt vad en bifogad lönestat utvisade, vore synnerligen låga med hänsyn till deras ansträngande och ansvarsfulla tjänstgöring, och då jämväl i fråga om personalens bostäder förbättringar vore erforderliga, torde vara uppenbart, att ett stärkande av anstaltens ekonomiska ställning måste åstadkommas.

Det vore styrelsens oavvisliga skyldighet att söka få ekonomien så ordnad, att anstalten kunde bereda såväl eleverna som den vid anstalten anställda personalen fullt lika goda förmåner som andra liknande uppfostringsanstalter i landet, För detta ändamåls ernående funnes emellertid ingen annan utväg än att till kolonien, så länge den vore enskild anstalt och till dess den eventuellt kunde komma att övertagas av staten, lämnades tillfyllestgörande bidrag till dess verksamhet. Från barnavårdsnämnderna syntes dock på grund av bestämmelserna i 1902 års lag ökat tillskott icke kunna ifrågasättas; och då, såsom ovan nämnts, från landstingen och de städer, som icke deltoge i landsting, det ursprungliga bidraget till Hall två gånger, senast år 1914, ökats, syntes ej heller från det hållet ytterligare kostnadsbidrag kunna påräknas. Vid sådant förhållande återstode endast att söka vinna förhöjt understöd till kolonien av allmänna medel. Ett ytterligare anslag av statsmedel till denna anstalt syntes styrelsen under förhandenvarande omständigheter särskilt berättigat på den grund, att kolonien Hall mottoge elever från hela riket och att anslagen till denna anstalt från landsting och stadsfullmäktige vore begränsade till vissa belopp; och hade föreningens styrelse där-

7 Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 2(>9.

för ansett sig böra påkalla Kungl. Maj:ts åtgärd för beredande av höjning i det till kolonien utgående bidraget från statsverket.

Av närlagd berättelse angående kolonien Halls förvaltning under år 1915 framginge, att årskostnaden för varje vid kolonien intagen elev utgjort 552 kronor 49 öre, därav 15 kronor 53 öre för byggnaders underhåll. Till bestridande av denna kostnad både kolonien erhållit bidrag å tillsammans 450 kronor, därav 100 kronor i statsbidrag, varförutom varit att tillgå det bokförda värdet av elevernas arbeten, omkring 60 kronor per elev, samt lantegendomens avkastning, den senare synnerligen växlande. Den förhöjning i statsbidraget för varje elev, vilken nu vore för anstaltens uppehållande av behovet påkallad, syntes icke kunna sättas lägre än till 100 kronor, varigenom statsbidraget komme att uppgå till 200 kronor, eller samma belopp, som numera utginge till Hall frän landsting och vissa städer, och samtliga bidrag komme att utgöra 550 kronor. I sammanhang härmed hade styrelsen velat erinra, att, enligt vad i det vid propositionen i ämnet till 1902 års riksdag fogade statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden den 29 november l901 meddelades, man utgått från förutsättningen, att till omkostnaderna för barns vard i skyddshem, vilka av tvångsuppfostringskommitten beräknats till 350 kronor om aret för varje barn, skulle från staten och vederbörande landsting eller stadsfullmäktige utgå ungefärligen lika bidrag.

Vid ansökningen voro fogade följande bilagor: 1) jämförande uppgifter angående årskostnader per elev under åren 1913—1915 vid åkerbrukskolonien Hall samt statens uppfostringsanstalt å Bona, Stockholms stads uppfostringsanstalt vid Skrubba och 8 av Kungl. Maj:t jämlikt lagen den 13 juni 1902 såsom skyddshem erkända uppfostringsanstalter, avsedda för vanartade, 2) uppgift å de vid Hall anställda befattningshavarnas löneförmåner, 3) gällande reglemente för åkerbrukskolonien Hall och 4) styrelsens för föreningen till minne av konung Oscar I och drottning Josephina berättelse över föreningens verksamhet under år 1915, innehållande, bland annat, revisionsberättelse rörande föreningens och åkerbrukskoloniens räkenskaper för nämnda år.

Den under 1) omförmälda bilagan, vilken är utarbetad av dåvarande förste läraren, numera föreståndaren vid Hall I). Lund, ger vid handen, att årskostnaden för elev under år 1915 utgjort: vid Hall 536 kronor 96 öre (oberäknat 15 kronor 53 öre för byggnaders underhåll), vid Bona 805 kronor 45 öre, vid Skrubba 714 kronor 63 öre samt vid övriga åtta anstalter belopp växlande mellan 604 kronor 44 öre och 1,122 kronor 33 öre,

På grund av nådiga remisser hava utlåtanden i ärendet avgivits den 9 november 1916 av folkskolöverstyrelsen, som tillika överlämnat infordrade yttranden av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län och vederbörande folkskolinspektör, samt den 20 januari 1917 av statskontoret. Kungl. Maj ds befallningshavande har i sitt den 1 november 1916 avgivna yttrande anfört:

0 . Kung! Maj ds befallningshavande, som enligt det för åkerbrukskolonien gällande nadiga reglemente utövar inseende och kontroll över kolonien och därvid bland annat

8 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 269.

har atfc tid efter annan inspektera kolonien, har till följd av den erfarenhet, som vid dessa inspektioner och eljest vunnits, meddelat, att av ledningen vid kolonien med stor framgång gjordes allt, som med tillgängliga, numera allt för knapphändiga medel kunde åstadkommas för att bereda eleverna den bästa möjliga fostran och värd, men att det icke längre vore möjligt att utan ökat bidrag till kostnaderna hålla anstalten i behörig gång.

Då alla andra hjälpkällor syntes hava blivit anlitade i all den mån, rimligen kunde ske, och någon anledning icke syntes föreligga till det antagande, att nuvarande dvrtid skulle snart vändas till det bättre, såge Kungl. Maj.-ts befallningshavande ingen annan utväg ur den brydsamma ställningen än att statens bidrag till kolonien höjdes i samma mån som landstingens.

Folkskolinspektören har såsom sin mening uttalat, att det av ansökningens motivering ville synas vara ett rent livsvillkor för anstalten, att ansökningen bifölles. Visserligen kunde det synas, som om en höjning av statsbidraget till åkerbrukskolonien Hall skulle medföra en motsvarande höjning av statsbidraget till alla enligt lagen den 13 juni 1902 statsunderstödda anstalter, men en sådan eventualitet borde dock icke få hindra en nödvändig befunnen höjning av statsbidraget till Hall.

Folkskolöverstyrelsen har hemställt om förslag till riksdagen att till beredande av särskilt understöd för åren 1917 och 1918 åt åkerbrukskolonien Hall, under de villkor och bestämmelser Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva, bevilja på extra stat för år 1918 ett anslag av 35,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 låta förskottsvis utanordna hälften av anslaget. Såsom skäl för detta sitt förslag har överstyrelsen anfört:

Såväl av de upplysningar, som lämnades i ansökningen, som av vad överstyrelsen i övrigt härom hade sig bekant framginge, att den ekonomiska belägenhet, vari kolonien befunne sig, i längden bleve ohållbar. Sedan början av nu rådande kristid hade man ålagt sig så pass långt gående inskränkningar i fråga om kosthåll m. m., att de knappast för någon längre tid kunde anses försvarliga och lätteligen kunde bliva till allvarlig skada för det syfte, kolonien hade sig förelagt. Huru stor sparsamhet man iakttagit, framginge av den jämförande översikt av årskostnaden för varje elev vid Hall, vid statens uppfostringsanstalt å Bona samt vid ett antal skyddshem, som bilagts ansökningen och som visade, att nämnda kostnad vid Hall varit väsentligt lägre än vid övriga anstalter. Men därjämte hade man under de senaste åren varit ur stånd att i tillbörlig omfattning förnya koloniens förråd av kläder, skodon och dylikt, vadan brist i sådant hänseende nu börjat göra sig gällande. Det oaktat hade man för att bestrida de oundgängliga utgifterna sedan flera år måst tillskjuta ansenliga belopp av fonderade medel. Ifrågavarande tillskott utgjorde, enligt vad överstyrelsen inhämtat

för år 1910.......................................... kronor 8,100: —

» » 1911.......................................... » 10.000: —

» > 1913.......................................... » 12.880: —

» » 1914.......................................... > 10,725: —

» » 1915.......................................... » 15,000: —

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 269. 9

Av den ansökningen bilaga redogörelsen för år 1915 framginge, att fondmedlen

Imförhåll^rTn ’ TT avk:'St,1'.?r kelt oc!l llållet disponerades för koloniens erbal vid sagda urs slut uppgå t till allenast 09,602 kronor 23 öre samt att kolonn n vid samma tidpunkt både skulder till leverantörer på över 19,000 kronor 1 det a jiimmanbang borde ock framhållas, att vissa befattningshavares avlöning utgin<re med allt lur små belopp och darfor snarast möjligt syntes böra avsevärt höjas.

, . ,Za 7t UU a“f0rtSo t1or7„/ara uPPerlbart> att ökade inkomster oundgängligen och med det snaraste maste tillföras kolonien. Och då inga andra utvägar i Sådant

lonien^hlydes.11168 )uds’ SynteS det ofrål1 komligt, att statens bidrag till ko-

vikticraVnnS1S7l V-le j med aU ^tkå Omhålla den utomordentligt

kolonien hade att fylla, en uppgift av den betydelse för det allmänna,

?.. dare k ,den?amma icke pa satt som skett blivit genom enskilt initiativ och med

IndeHå föTtt "föf desfUHier/Ör Sta,tsVe-7t ,jmhändcrtagen, staten icke torde kunnat De hl H d tlllfKl0Seende vldtaSa ingripande och kostsamma åtgärder.

®X-k w ^ sa!nmanhang erinras, att statens omkostnader för uppehållande av med >ai7^et-Gn Vld aPPfostrlng'anstalten å Bona, vars uppgift ju vore i mycket jämföra

aSs en mtni917 7i Tf -u aVSevärt. mjPdre ailtal skyddslingar kunde mot? tagas, enligt 1917 ars riksstat beraknats uppgå till 91,645 kronor.

Såsom av vederbörande folkskolinspektör erinrats, torde emellertid, dä det gällde h,<:V.nl"g av statfs bldraS tdl kolonien å Hall, näppeligen kunna lämnas ur^ikte att höjning av statens bidrag aven till övriga skyddshem kunde vara erforderlig [' och tor sig vore det ju icke ägnat att förvåna, om ifrågavarande bidrag som til? beloppen bestämdes år 1902, skulle med den på senare åren inträdda^rka minskmngen i penningens värde numera befinnas otillräckliga. Någon framställning om ökning av bidragen forelage emellertid, såvitt överstyrelsen hade sig bekant, icke, och

rim folium) 71 7 h°J°lng av desamma icke utan en omfattande utred-

niug kunde bringas under riksdagens omprövning.

knlnni?nVpenIle e1mellert[d ö*erstyrelseu, som skulle en höjning av statens bidrag till kolonien a Hall nu kunna beredas, utan att i sammanhang därmed motsvarande höjning

YttTJL bldrTn hU Övnga ^bem. Det vore nämligen att märka, att kuling a Hall skilde sig från Övriga skyddshem darutmnan, att den vore avsedd för och motto^e

mfnTl adagalagt grövre vanart, samt att den i detta hänseende tjänade icke ett mindre område, utan hela landet ävensom att densamma icke, såsom exempelvis ett av landsting upprattat och underhållet skyddshem, hade eu principal medF tillräckliga ekonomiska resurser att kunna fylla de ökade behov, den rådande dyrtiden medförde ^iu anförda omständigheter syntes vara av den art, att de ålade staten särskilda förpliktelser gent emot anstalten i fråga.

Det syntes emellertid överstyrelsen under förhanden varande förhållanden lämpligast, att den erforderliga ökningen i statens bidrag till kolonien finge uto-å, icke såsom av föreningens styrelse föreslagits, såsom en ökning av årsbidragen för eleverna utan i form av ett särskilt understöd till anstalten, vartill anslag torde böra hos riksdagen begaras att utgå a extra stat. Med hänsyn till det antal elever, som vid kolonien mottoges torde anslaget skäligen böra utgå med 17,500 kronor för år. Och då ökat understöd till kolonien uppenbarligen erfordrades redan för år 1917, borde i 1918 års riksstat för andamålet upptagas ett anslag av 35,0u0 kronor.

Rörande de närmare villkor och bestämmelser, som, därest anslag för nu berörda Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 230 höft. (Nr 269.) 2

10 Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition AV 269.

ändamål bleve beviljat, borde bestämmas för åtnjutande därav, torde Kung!. Maj:t sedermera efter vederbörande myndigheters börande hora tätta beslut.

Statskontoret har i ämnet anfört följande:

Av den i ärendet företedda 1915 års revisionsberättelse för åkerbrukskolonien Hall fram ginge, bland annat, att statsbidraget jämte avgifter från barnavardsnamnder samt landsting och städer, som ej deltaga i landsting, under aret uppgått till sammanla„t 78 620 kronor 23 öre, under det att kostnaderna för eleverna utgjort 92,959 krono^ 14 öre. Statsbidraget hade utgått med 100 kronor för elev enligt bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 13 juni 1902 angående statsbidrag till uppfostringsanstalter för vanartade eller i sedligt avseende försummade barn. Avgifterna från vederbörande kommuner samt landsting, respektive 150 och 200 kronor tor elev, grundade sig pa

avtal, träffat mellan stvrelsen för kolonien och nämnda kommuner och landsting. Kosf

naderna för eleverna hade således överstigit de för dem erlagda avgifter med 14,338 kronor 91 öre För uppehållande av driften vid anstalten hade också styrelseriföl förening'!! till minne av konung Oscar I och drottning Josephina nödgats att av föreningen” fonder tillskjuta ett belopp av 15,000 kronor Å andra sidan både medelkostnaden för elev under året icke utgjort mer än 552 kronor 49 ore, ett belopp som enligt eu ansökningen vidfogad tabell betydligt under,stege motsvarande kostnad vid såväl statens uppfostringsanstalt å Bona som ock åtskilliga ambra skyddshem för va artade barn I avseende härå framhölles emellertid i den underdåniga framställningen, att detta resultat endast kunnat nås genom att i elevernas bespisning och beklädnad mast göras inskränkningar, vilka knappast kunde försvaras och som icke utan skada för anstaltens ändamål kunde längre fortgå; och i folkskoloverstyrelsens i ärendet avo-ivna yttrande omtörmäldes, hurusom man under de senare aren varit ur stånd att i tillbörlig omfattning förnya koloniens _ förråd av kläder, skodon och dylikt, vadan

brist i sådant hänseende nu börjat göra sig gällande. ......

Samtliga nu anförda omständigheter jämte vad i övrigt i ärendet forekomme torde få anses ådagalägga ett oavvisligt behov för anstalten av ökade bidrag till elevernas underhåll, och da åtminstone för närvarande icke syntes skäligen kunna lfraga- ,,ättas att de från kommuner och landsting utgående avgifter skulle förhöjas, ansage 'sig statskontoret böra tillstyrka, att en förhöjning av statsbidraget agde> rum. Häremot skulle visserligen kunna resas den betänkligheten, att en dylik åtgärd kunde antagas komma att föranleda anspråk från Övriga skyddshem pa motsvarande forman, men "dä åkerbrukskolonien Hall, med hänsyn till att vid denna anstalt från aliadelai av landet mottoges elever, vilka ofta vore av sa svårhanterlig beskaffenhet, att de icke kunnat å andra'skyddshem med framgång vårdas, maste anses intaga en viss sarstallnim* på ifrågavarande uppfostringsomräde, torde nämnda betänklighet icke behova utgöra hinder för eu åtgärd, som i övrigt ansåges välgrundad. .

8 Beträffande beloppet av förhöjningen hade statskontoret intet att erinra mot det av styrelsen begärda eller 100 kronor för elev. För andamalet torde hora a nksstaten uppföras ett extra förslagsanslag, beräknat efter ett elevantal av 175 eller sålunda 17 500 kronor; och syntes göda skäl tala för att anstalten pa saf blivit begärig redan för år 1917 konime i åtnjutande av det ökade understödet, i vilket fall anslaget a 191 års stat skulle upptagas med 35,000 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 269.

Enligt uppgift i förutnämnda berättelse över föreningens till minne av konung Oscar I ocli drottning dosephina verksamhet under år 191.5 har nämnda förening under en lång följd av år uteslutande ägnat sig åt förvaltningen och utvecklingen av åkerbrukskolonien Hall. Då föreningen sålunda vid kolonien från hela riket till uppfostran mottagit gossar, som ådagalagt grövre vanart, och antalet sådana gossar varit jämförelsevis stort, kan det icke bestridas, att föreningen därigenom utfört ett i hög grad samhällsgagnande arbete. Om önskvärdheten av att detta arbete fortfarande må kunna fortgå i samma utsträckning som hittills kan icke gärna råda mer än en mening. Av vad föreningens styrelse i sin förberörda ansökning anfört och de i ämnet hörda myndigheterna yttrat framgår emellertid otvetydigt, att så icke kan ske, för så vitt icke åkerbrukskolonien i sitt nuvarande brydsamma läge erhåller ekonomiskt understöd utöver vad som hittills kommit densamma till del. Då andra tänkbara inkomstkällor för kolonien redan synas hava blivit i så hög grad som möjligt anlitade, torde någon annan utväg för bekommande av sådant understöd icke vara till finnandes ån att staten träder hjälpande emellan.

Den form för statsunderstödets utgående, som föreningens styrelse ifrågasatt, nämligen att till åkerbrukskolonien skulle för varje vid kolonien intagen elev, i stället för hittills fastställda belopp av 100 kronor om året, utgå ett belopp av 200 kronor om året från och med år 1917, kan jag däremot icke förorda. Att för ett enda skyddshem, låt vara av den sär^ egna beskaffenhet som åkerbrukskolonien Hall, i berörda avseende göra undantag från de bestämmelser, som meddelats för skyddshem i allmänhet, torde icke vara lämpligt. Det bör ihågkommas, att det är framför allt på grund av den inträffade dyrtiden, denna uppfostringsanstalt, liksom andra, råkat i trångmål. Den hjälp, som nu skall beredas anstalten, bör därför enligt min mening erhålla formen av ett tillfälligt understöd. Föreningens styrelse har i ansökningen meddelat, att den tid efter annan, senast år 1915, nödgats till täckande av årsutgifter anlita till fonder avsatta donationsmedel, men att sagda fonder icke vidare lämnade tillgång till förskjutande av medel för anstaltens drivande. Följden härav hår blivit, att brist uppstått i koloniens räkenskaper. För år 1916 uppgår denna brist, enligt från föreståndaren införskaffat utdrag ur årsräkenskapen för kolonien, till 15,014. kronor 42 öre, och efter vad samme föreståndare meddelat, lärer det icke kunna förväntas, att koloniens ekonomiska ställning skall utan ökat understöd bliva bättre under år 1917. Under sådana omständigheter och med hänsyn till koloniens behov av skyndsam ekonomisk hjälp synes mig riktigast, att anslag nu äskas hos riksdagen till täckande

Departe-

mentschefen.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 269.

av den under år 1916 uppkomna bristen. Detta anslag torde lämpligen böra sättas till 15,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet utgå till koloniens styrelse samt såsom förslagsanslag högst uppföras på extra stat för år 1918, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 låta av tillgängliga medel förskottsvis utanordna beloppet.

Något anslagsbelopp till dylikt understöd har icke tagits i beräkning i den till 1917 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen. Medel för ändamålet torde emellertid bliva tillgängliga, därest de framställningar angående nya inkomster av skattemedel m. in., varom Kungl. Maj:t den 9 mars 1917 på föredragning av dåvarande chefen för finansdepartementet fattat beslut, vinna riksdagens bifall.

Jag hemställer således, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att till täckande av under år 1916 uppkommen brist i räkenskaperna för åkerbrukskolonien Hall anvisa på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag högst 15,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet tillhandahållas nämnda anstalts styrelse, med rätt för Kungl. Maj:t att, redan under år 1917 låta förskottsvis av tillgängliga medel utanordna sagda belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Gustaf Florén.

Stockholm 1917, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.