angående god¬ kännande av förlikning svis bestämd skatteköpeskilling för hemman å Tima bergslags allmänning m. in.

Kung!. Maj.is nåd. proposition nr 366.

1 Nr 356.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående godkännande av förlikning svis bestämd skatteköpeskilling för hemman å Tima bergslags allmänning m. in.; given Stockholms slott den 4 maj 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj^t härmed föreslå riksdagen att, under förutsättning att den av Näfvekvarns bruks aktiebolag mot Kungl. Maj:t och kronan anhängiggjorda, på Kungl. Maj:ts prövning för närvarande beroende rättegången om utfående av skattebrev från bolagets sida nedlägges, medgiva:

ej mindre att de å luna bergslags allmänning i Södermanlands län genom skattläggning enligt nådiga kungörelsen angående användande av de till bergverken och bruken upplåtna rekognitionsskogar den 4 februari 1811 uppkomna hemmanen 7/i6 mtl Hjälkhyttan n:r 2, 27/64 mtl Långbro n:r 1, IV32 mantal Kungstorp n:r 1 och 15/16 mtl Kungshamn n:r 1 må till nämnda bolag under skattemannarätt försäljas mot en köpeskilling av 584,891 kronor 18 öre att av bolaget kontant gäldas den 2 januari 1918, då ifrågavarande fastigheter må av bolaget tillträdas, samt i övrigt på de av föredragande departementschefen tillstyrkta villkor,

än även att den inflytande köpeskillingen må användas till inköp för kronans räkning av skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark. Bihang till riksdagens protokoll. 1 samt. 309 käft. (Nr 356) 1

2 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 356.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t"förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Conrad Carleson.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, ur 356.

3 Utdrag av protokollet över jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 maj 1971.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swaktz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman, Statsråden von Sydow,

Stenberg,

• Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson, •

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson följande:

Genom utslag den 5 juli 1757 tillerkände bergskollegium delägarna i Tunabergs kopparverk i Södermanlands län, så länge det upprätthölles och på bergsvis dreves samt skogsunderstödet behövdes, nyttjanderätten till hela den allmänning, som — förutom en för Näfvekvarns styckebruk avskild rekognitionsskog och vissa enskild person tillhöriga lägenheter — av ålder benämnts luna bergslags allmänning, varunder även innefattades viss vid gränsen till Östergötlands län belägen skogstrakt, att därav tillika med de därvarande oskattlagda torpen till kopparverkets drift och fortsättande sig betjäna, dock med rätt för de på allmänningen belägna skoglösa hemman och torp att därstädes efter utsyning erhålla skog till husbehov.

Efter ansökning av ägarna till nämnda kopparverk förklarade Kungl. Maj:t genom resolution den 30 maj 1879 dem berättigade att, i den ord-

4 Kungl: Majds -nåd. proposition, nr 35S.

ning nådiga kungörelsen den 4 februari 1811 jämte övriga om användande av de bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskogarna utfärdade författningar föreskreve, efter skedd skattläggning .till skatte lösa så stor del av allmänningen, som, sedan de till skogsfång därifrån berättigade hemman och lägenheter erhållit däremot svarande skogsmark, kunde vara för verkets behov erforderlig.

Vid den bergmästareundersökning, som i anledning härav förrättades under år 1885, funno förrättningsmännen, att all den skog, som sedan de i nyssnämnda nådiga brev omförmälda tilldelningar av skogsmark från allmänningen ägt ruin, återstode eller 1095 hektar 71,i ar,, borde anslås till kopparverket. Genom utslag den 26 februari 1889 gillade och till efterättelse fastställde kammar- oeh kommerskollegierna de vid undersökningen vidtagna åtgärder, varefter den 14 juli 1894 upprättades förslag till "skattläggning, enligt vilket det åt kopparverket bibehållna områdets torp och skogsägor skulle indelas under nedannämnda namn och hemmansnummer samt skattläggas sålunda, att hemmanet Hjälkhyttan n:r 2 uppskattades till 716 mantal, hemmanet Gångbro n:r 1 till 2 764 mantal, hemmanet Kungstorp n:r 1 till 1 7.32 mantal samt hemmanet Kungshamn n:r 1 till 15/i6 mantal. Sedan av kronan emellertid framställt yrkande att kopparverkets ägare måtte till kronans fria disposition avträda allmänningen blivit av Kungl. Magt genom dom den 19 mars 1908 ogillat, lät kammarkollegium genom utslag den 12 oktober 1908 vid berörda skattläggning bero, med iakttagande dock av vissa mot densamma framställda anmärkningar, samt fastställde de av ifrågavarande allmänningsdel uppkomna hemman till ovannämnda namn, nummer och mantal ävensom till vissa angivna räntor, varjämte kammarkollegium genom samma utslag förklarade att, sedan kopparverkets ägare, vilka anhållit att fa till skatte lösa de genom skattläggningen uppkomna hemmanen, å vederbörlig ort inbetalat stadgade skatteköpeskillingar, kollegium ville på därom i behörig ordning gjord anmälan utfärda skattebrev å hemmanen.

Efter det Näfvekvarns bruks aktiebolag såsom ägare av kopparverket i skrivelse den 27 april 1909 hos kammarkollegium anhållit om besked rörande rätta beloppen av skatteköpeskillingarna för ifrågavarande hemman samt meddelande om vad bolaget vidare hade att iakttaga för vinnande.av skattemannarätt till desamma, beslöt kammarkollegium den 26 augusti 1909, att bolaget skulle meddelas det besked, att skatteköpeskillingen utgjorde, beräknad till sex års ränta efter kronovärde, för hemmanet Hjälkhyttan n:r 2 femtiotre kronor 8 öre, för hemmanet Långbro n:r 1 tvåhundrafemtiotre kronor 87 öre, för hemmanet Kungstorp n:r 1 etthundratjugufem kronor 19 öre och för hemmanet Kungshamn n:r 1 etthundratolv kronor 60 öre,

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition, nr 356. 5

vartill komme avgifter till Vadstena krigsrnanshuskassa med 6 procent av skatteköpeskillingarna, samt att, i avseende å vad iakttagas borde för vinnande av skattemannarätt, vederbörande hade att ställa sig till efterrättelse vad nådiga kungörelsen den 4 februari 1811 samt övriga om användande av de bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskogarna utfärdade författningar därutinnan föreskreve.

Med skrivelse den 14 september 1909 överlämnade därefter Kungl. Maj:ts befallningshavande i Södermanlands län till kammarkollegium ej mindre två levereringsreversal, utvisande, att bolaget den 13 september 1909 i riksbankens avdelningskontor i Nyköping insatt ä statsverkets giroräkning skatteköpeskillingar för ifrågavarande hemman med tillhopa 544 kronor 74 öre jämte därå belöpande avgifter till Vadstena krigsmanshuskassa med 32 kronor 68 öre, än även ansökning av bolaget att erhålla skattebrev å hemmanen.

Genom utslag den 10 mars 1910 anmodade emellertid kammarkollegium, utan avseende å bolagets sistnämnda ansökning, såvitt densamma åsyftade att åt bolaget allenast mot de inlevererade beloppen, motsvarande 6 gånger kronovärdet av omförmälda hemmans genom skattläggning bestämda grundräntor, förvärva skattemannarätt till hemmanen, Kungl. Maj:ts befallningshavande att låta enligt nådiga förordningen den 19 september 1723, huru med de hemman och kronolägenheter, som till skatte försäljas, förhållas skall, samt nådiga brevet den 18 juni 1754, kungjort genom kammarkollegii cirkulär den 19 september 1754, anställa skattevärdering å hemmanen samt att jämte eget utlåtande till kammarkollegium insända skattevärderingsinstrument jämte övriga handlingar för den ytterligare åtgärd, som kunde på kammarkollegium ankomma.

Sedan bolaget hos Kungl. Maj:t anfört besvär över kammarkollegii nyssnämnda utslag under yrkande, att Kungl. Maj:t måtte med undanröjande av utslaget förklara bolaget hava fullgjort vad för erhållande av skattebrev å ifrågavarande hemman ålegat bolaget samt förty återförvisa ärendet till vederbörande myndighet med förständigande att för bolaget utfärda de sökta skattebreven, fann regeringsrätten genom utslag den 23 mars 1912 ej skäl att göra ändring i det överklagade utslaget.

Därefter uttog bolaget stämning å Kungl. Maj:t och kronan vid Jönåkers och liönö tingslags häradsrätt och anförde: Såväl enligt ovannämnda nådiga kungörelse den 4 februari 1811, vilken vore i förevarande fall tilllämplig, som enligt kammarkollegii ovanberörda, den 26 augusti 1909 meddelade beslut skulle skatteköpeskillingarna för omförmälda hemman utgöra sex års räntor, beräknade efter kronovärdet, och genom sistberörda beslut hade skatteköpeskillingarna jämväl blivit fastställda till vissa belopp.

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition, nr 356.

Då bolaget inbetalt de sålunda stadgade skatteköpeskillingarna, yrkade bolaget, att Kungl. Maj:t och kronan måtte förpliktas att för bolaget utfärda och till bolaget utlämna behöriga skattebrev å samma hemman. Jönåkers Häradsrätten utlät sig genom utslag den 17 december 1913: I målet

och Böna vore upplyst, att på underdånig ansökning av ägarna till Tunabergs kopparhäracllrätts verk Kungl. Maj:t genom brev den 30 maj 1879 till kammar- och kommersutslag den kollegierna förklarat kopparverkets ägare berättigade att, i den ordning 17 dM™ier nådiga kungörelsen den 4 februari 1811 jämte övriga om användande av de bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskogarna utfärdade författningar förcskreve, efter skedd skattläggning till skatte lösa så stor del av d una bergslags allmänning, som, sedan de till skogsfång därifrån berättigade hemman och lägenheter erhållit däremot svarande skogsmark, kunde vara för kopparverket erforderlig, samt att kammarkollegium, efter skattläggning av nämnda del av allmänningen till hemmantal och ränta, genom laga kraft ägande utslag den 12 oktober 1908 fastställt de av allmänningsdelen uppkomna hemman till namn, nummer, mantal och räntor, nämligen °Hjälkhyttan nr 2, 7/ie mantal, med ränta 105 kronor 27 öre, Långbro nr 1, 2 7/u mantal, med ränta 513 kronor 1 öre, Kungstorpnr 1, 1° 1/32 mantal, med ränta 271 kronor 19 öre och Kungshamn nr 1, 15/ib mantal, med ränta 169 kronor 90 öre, och tillika förklarat, att sedan kopparverkets ägare å vederbörlig ort inbetalt stadgade skatteköpeskillingar, kollegium ville "utfärda skattebrev å hemmanen; och enär, på ansökan av bolaget såsom ägare av nämnda kopparverk om besked rörande rätta beloppen av skatteköpeskillingarna för de i sistberörda utslag omförmälda fastigheter och om vad bolaget vidare hade att iakttaga för vinnande av skattemannarätt till ifrågavarande fastigheter, kammarkollegium genom beslut den 26 augusti 1909 meddelat det besked, att skatteköpeskillirigen utgjorde, beräknad till sex års ränta efter kronovärde, för hemmanet nr 2 Hjälkhyttan 53 kronor 8 öre, för hemmanet nr 1 Kungshamn 112 kronor 60 öre, för hemmanet nr 1 Kungstorp 125 kronor 19 öre och för hemmanet nr 1 Långbro 253 kronor 87 öre, vartill komme avgifter till Vadstena krigsmanshuskassa med 6 procent av skatteköpeskillingarna, ävensom att i avseende å vad iakttagas borde för vinnande av skattemannarätt till ifrågavarande fastigheter vederbörande hade att ställa sig till efterrättelse vad nådiga kungörelsen den 4 februari 1811 samt övriga om användande av de bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskogarna utfärdade författningar därutinnan föreskreve; samt bolaget den 13 september 1909, enligt vad Kungl. Maj:ts befallningshavande i Södermanlands län i skrivelse den 14 i samma månad och år till kammarkollegium anmält, genom insättning i riksbankens avdelningskontor i Nyköping å statsverkets giro-

Kungl. Maj tis nåd. proposition nr 358. 7

räkning till Kungl. M;ij:t och kronan inlevererat de i berörda beslut uppgivna skatteköpeskillingarna och därå belöpande avgifter till Vadstena krigsinanshuskassa; ty och som Kungl. Maj:ts och kronans invändning, att, enär skatteköpeskillingarna, som jämlikt nådiga förordningen den 19 september 1723 med liera författningar borde bestämmas genom värdering, icke blivit till beloppen vederbörligen fastställda än mindre erlagda, bolaget icke fullgjort villkoren för vinnande av skattemannarätt till ifrågavarande hemman, icke förtjänade avseende vid det förhållande, att nådfga kungörelsen den 4 februari 1811 såväl uttryckligen föreskreve, att vid försäljning till skatte av de till bergverken och bruken bibehållna delar av rekognitionsskogarna bruksägaren ägde såsom skatteköpeskilling nedsätta sex års ränta efter kronovärde, som även, enligt vad bolaget uppgivit, och Kungl. Maj:t och kronan lämnat obestritt, ständigt och utan något enda undantag tolkats och tillämpats efter ordalydelsen, så att i skatteköpeskilling givits och tagits sex års ränta efter kronovärde och således vad kammarkollegium i dess åberopade beslut fordrat och bolaget i enlighet därmed erlagt; alltså och då bolaget följaktligen fullgjort °de villkor, som gällande författning stadgade för vinnande av skattemannarätt till ifrågavarande hemman, funne häradsrätten Kungl. Maj:t och kronan skyldig utfärda och bolaget tillhandahålla skattebrev å hemmanen.

För rättegångskostnaderna ägde bolaget av Kung]. 3Vlaj:t och kronan undfå gottgörelse med 931 kronor.

I häradsrättens utslag sökte båda parterna ändring, bolaget beträffande beloppet av den bolaget tillerkända ersättning för rättegångskostnaderna.

Genom dom den 26 mars 1915 har Svea hovrätt, enär i målet vore Svea hovtvist om villkoren för skatteköp av omförmälda hemman, men tvist av sådan /ättl> dom beskaffenhet icke tillhörde allmän domstols bedömande, alltså och då iö\]- m™arS aktligen häradsrätten icke bort till prövning upptaga bolagets beträffande huvudsaken förda talan, undanröjt häradsrättens utslag, så vitt det innefattade yttrande i denna del av målet. — f fråga om rättegångskostnaderna vid häradsrätten fann hovrätten skäligt att, med ändring av häradsrättens utslag i denna del förplikta bolaget att till Kungl. Maj:t och kronan i ersättning för dess berörda kostnader utgiva 104 kronor 10 öre.

Mot hovrättens dom har talan från bolagets sida fullföljts hos Kungl.

Maj.4 i högsta domstolen, som emellertid ännu icke utlåtit sig i saken.

* -*

*

Med anledning av ovanberörda av kammarkollegium den 10 mars 1910Skattevärdemeddelade och av Kungl. Maj:t den 23 mars 1912 fastställda utslag förordnade rin3en- Kungl. Maj:ts befallningshavande den 30 maj 1912 kronofogden i Nyköpings

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 356.

fögderi att med biträde av häradsskrivaren i fögderiet, förste lantmätaren i länet och jägmästaren i reviret samt två 'nämndemän verkställa den anbefallda skattevärderingen. Denna värdering påbörjades den 20 juni 1912, men är ännu icke slutförd. Beträffande grunderna för värderingen hava förrättningsmännen beslutat, att fastigheterna skulle värderas i det skick de då befunnes. Då emellertid förrättningsmännen ej ägde avgöra, vem som vore ägare till de å hemmanen uppförda byggnaderna, beslöts, att hemmanen skulle värderas dels med och dels utan byggnader. Vid värderingen skulle så förfaras, att växande skog värderades för sig och marken (de olika ägoslagen) var för sig, att åkerarealen skulle så värderas, som om tillgång till husbehovsvirke funnes, och därefter a det värde, som erhölles för den växande skogen, avdragas sa stort belopp, som motsvarade värdet av husbehovsvirke. Sedan på detta sätt hemmanens verkliga värde erhållits, skulle, om så erfordrades, från detta värde göras de avdrag, som möjligen kunde påkallas för erhållande av skattevärdet.

Enligt ett den 15—17 juli 1912 upprättat, av kronofogden, förste lantmätaren och två nämndemän undertecknat besiktnings- och värderingsinstrument över torp, lägenheter och övriga ägor till nu ifrågavarande hemman skulle enligt nyss angivna grunder hela fastigheterna, inberäknat dels abyggnader, dels den skogbärande marken, bortsett från ståndskogen, betinga följande värden:

7/i6 mantal Hjälkhyttan nr 2......14,012: 82

27/64 » Långbro nr 1.......46,911: 32

1732 » Kungstorp nr 1......37,211: 56

15/i6 i Kungshamn nr 1 . . . . . . 22,376: 08

Summa kronor 120,511: 78

Åbyggnaderna hava uppskattats till:

å Hjälkhyttan nr 2......

å Långbro nr 1 .......

å Kungstorp nr 1.......

å Kungshamn nr 1......

2,790

7,950

6,650

9,050

Summa kronor 26,440

Ståndskogen i dess helhet har enligt ett av jilginästaren Clas Häckner den 20 september 1913 dagtecknat »Uppskattningsinstrument lör ståndskogen å Tunabergs kopparverks allmänning» beräknats hava ett bruttovärde av 649,807 kronor. Härifrån borde emellertid enligt instrumentet avdrag ske för ränteförlust, för nedsatt tillväxt å timmerskogen och lövskogen under avverkningstiden med 18,803 kronor, för kulturkostnader under tio år med 10,738 kronor samt för bevaknings- och administrations-

9 Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 356.

kostnader med årligen 1,000 kronor, eller om sistnämnda belopp kapitaliserades efter Sl/2 %, med 28,571 kronor, vadan ståndskogens nettovärde enligt detta instrument skulle utgöra 591,695 kronor jämlikt följande specifikation å virket:

* *

*

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 23 oktober Näfve- 1915, har Näfvekvarns bruks aktiebolag i underdånighet anhållit att fä kvarns bruk» förvärva skattemannarätten till ifrågavarande hemman för en förliknings-förlikningsvis bestämd köpeskilling av 150,000 kronor. anbud.

Vid ifrågavarande skrift har bolaget fogat ett av dåvarande extra jägmästaren och t. f. lektorn vid skogsinstitutet, nuvarande professorn Tor Jonsson den 23 oktober 1915 dagtecknat »Utlåtande avgivet över ett av herrar L. Bökman, Gustaf Indebetou, K. 1. Holmgren och C. A. Eriksson den 15—17 juli 1912 upprättat värderingsinstrument över torp, lägenheter och övriga ägor samt av jägmästare Glas Häckner den 20 september 1913 lämnat uppskattningsinstrument för ståndskogen å Tunabergs kopparverks till skatteköp värderade allmänning». Enligt detta utlåtande skulle markvärdena utgöra 99,083 kronor samt ståndskogens bruttovärde 630,264 kronor. Härifrån skulle, enligt Jonsson, avdrag ske för arbetskostnad för byggnadernas vid torpen försättande i gott skick med 16,470 kronor, för virke till dessa »omedelbara byggnader och reparationer» med 7,101 kronor, för ränteförlust efter 4 % vid tioårig realisation av skog med 70,875 kronor (jfr Häckner 18,803 kronor), för skogsaccis och skogsvårdsavgift^ med 10,036 kronor, för kulturkostnader med 11,729 kronor, för skatter med 615 kronor årligen, motsvarande efter 4 % ett kapitalvärde av 15,375 kronor, för årligen utgående husbehovsvirke för torpen 899 kronor, motsvarande efter 4 % ett kapitalvärde av 22,475 kronor, för administration och bevakning med 2,460 kronor årligen, motsvarande efter 4 % ett kapitalvärde av 61,500 kronor (jfr Häckner 28,571 kronor). Därjämte borde, enligt Jonsson, avdrag ske för »rekognitionsrättens» värde, beräknad på sätt som skett i 1889 års förutberörda utslag, eller för årlig tillverkning av Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 309 käft. (AV 356.)

10 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 356.

53.55 centner koppar . . 403.34 famnar

navarvässning..... 22.40 »

vedbrand till 18 arbetare 90.oo »

515.74 famnar = 1,350 kbm. ä 2: 27 kr. 3,083: 70 underhåll av gruvebyggnader och hytta:

25 fammar — 66 kbm. a 7:—.............» 462: —

underhåll av arbetarebostäder:

18 famnar = 47*4 kbm. å 5:—.............» 237: —

summa kronor 3,782: 70,

motsvarande kapitaliserat efter 3'5 % 108,078 kronor. Vidare borde göras avdrag dels för husens värde med 26,440 kronor samt för förlust genom hinder i tillträdet med 45,000 kronor. Egendomarnas nettovärde skulle alltså enligt Jonsson uppgå till 334,268 kronor. Beträffande denna slutsumma anför Jonsson: »Möjligen torde man mot denna slutsumma kunna invända, att nu två avdrag gjorts för husen, nämligen dels med 26,440 kronor för deras värde såsom tillhöriga Näfvekvarns bruk, dels ock med 23,571 kronor för omedelbart behövliga nybyggnader. Därest bruket betinnes vara husens rätte ägare, torde dock av detta sista avdrag endast så mycket böra bibehållas, som motsvarar bvggnadsvirkets rotvärde eller kronor 7,101, medan kronan ej bör åsamkas avdrag på egendomsvärdet för förnyelse av bolaget redan förut tillhöriga byggnader. Under sådana omständigheter synes sålunda det gjorda avdraget för kontanta utlägg till nybyggnader rättvisligen böra utgå, d. v. s. egendomsvärdet skulle kunna höjas med 16,470 kronor upp till 350,738 kronor.»

Till stöd för sin underdåniga ansökning har bolaget huvudsakligen anfört följande.

De tvister och processer angående ifrågavarande hemman, som pågått under årtionden, det nu rådande osäkerhetstillståndet samt utsikterna till fortsatta rättegångar under ännu åratal framåt, allt under det att Näfvekvarns bruks aktiebolag förhindiaides att tillgodogöra sig skogarna och deras avkastning, hade föranlett bolaget att framkomma med förslag till förlikning och uppgörelse i godo med Kungl. Maj:t och kronan.

De skäl, som syntes Näfvekvarns bruks aktiebolag starkast tala för en uppgörelse ju förr dess hellre, vore dessa: Innan rättsförhållandet

mellan Kungl. Magt och kronan och bolaget bleve definitivt ordnat, torde kronan icke tillåta bolaget att å områdena ifråga driva ordnat skogsbruk, och bolaget, komine lika bestämt att med till buds stående medel

11 Kungl. nåd. proposition nr 356.

motsätta sig att kronan, utan dom och utan hänsyn till bolagets urgamla rätt, satte sig i besittning av och disponerade fastigheterna. Direkt skada å skogen, förorsakad av att Kungl. Maj:t och kronan förhindrat bolaget ?itt, i enlighet med vad rationell skogsvård tarvat, bedriva avverkning, hade för tiden april 1899—februari 1918 av byråchefen i dom än styrelsen Th. Orten blad och jägmästaren W. Trahn, lågt och utan ränteberäkning, i penningar uppskattats till 45,000 kronor. Även om Näfvekvarns bruks aktiebolags talan mot Kungl. Maj:t och kronan skulle av domstol vinna bifall, och bolaget sålunda utan någon som helst ytterligare ersättning berättigas till skattebrev å hemmanen, finge man, på grund av domstolsförfarandets långsamhet, beräkna att en tid av cirka ti å 8 år förflöte innan dylikt slutligt resultat kunde ernås. Ehuru bolaget visserligen ansåge, att möjlighet förefunnes för att kronan utan ytterligare ersättning skulle frånvinnas, respektive bolaget förvärva fastigheterna ifråga, förbisåge bolaget icke, att resultatet av domstolsförfarandet även kunde bliva, att bolagets stämningsyrkanden icke bifölles och att skattevärderingsförfarandet koinme att fortgå och läggas till grund vid skatteköpeskillingens fixerande. Till följd såväl av de olika åsikter, som uppenbarligen rådde hos Kungl. Maj:t och kronans representanter och bolaget om rätta och lagliga beloppet av blivande skatteköpeskillingen, som ock av det avsevärda värde som vore ifråga, kunde man emellertid näppeligen förutsätta, att skattevärderingsnämnden komme till ett för båda parterna tillfredsställande resultat. Tvisterna med ty åtföljande processer komme säkerligen även i sådant fåll att fortsätta. Att skattevärderingsnämndens beslut icke bleve definitivt, utan kunde överklagas, vore ställt utom allt tvivel. Vid skattevärderingen och eventuellt vid fullföljd av talan mot värderingsmännens beslut komme bolaget att gorå gällande, att i huvudsak följande principer skulle tilllämpas vid bestämmande av skatteköpeskillingen för bolaget:

1) Bolaget hade sedan år 1757 haft och hade fortfarande brukningsrätten till ifrågavarande hemman med därå varande torp.

2) Vid ovanberörda, år 1889 stadfästade bergmästareundersökning hade det för kopparverket beräknade årsbehovet av virke från rekognitionsskogen blivit bindande och till framtida efterrättelse fastställt. Tillfälliga konjunkturer finge härå icke tillmätas något inflytande. Den beräknade ärliga avkastningen i skogseffekter från hemmanen hade fixerats: vid nämnda bergmästareundersökning till kvantitet understigande verkets årsbehov och vid undersökning på senare tid, utförd av professor Tor Jonsson, till ungefär sagda årsbehov jämte husbehovsvirke åt torpen. 1 ill den genom hinder för uttagande av årsavkastningen sparade ståndskogen vore bolaget ensamt och utan ersättning berättigat. Vad beträf-

12 Kunal. Maj:ts nåd. proposition nr 356.

fade skogsmarken borde sålunda vid skatteköpeskillingens bestämmande hänsyn tagas endast till marken som sådan, i värde uppgående till 43,054 kronor 20 öre, ej däremot till sparad ståndskog och normala årliga avkastningen.

3) Vid inköp av större skogsfastigheter upptoges därå belägna, spridda torp i regel icke till något värde. Så syntes skäligen icke heller böra ske i detta fall. I allt fall borde emellertid iakttagas, att byggnaderna å torpen, i värde beräknade till 26,440 kronor, såsom uppförda av kopparverkets folk och med verket tillkommande virke och övrigt verket tillhörig material, vore bolagets egendom och ej borde ingå i värdering. Aven odlingarna hade till väsentligaste delen utförts av verkets folk och på dess bekostnad, vadan större delen av värdet av odlade marken 26,188 kronor 78 öre utan vidare borde gottskrivas bolaget.

4) Hänsyn borde tagas till att bolaget med fog hade anspråk på ersättning för den minskning i värde av ståndskogen, som uppkommit därigenom, att Kungl. Maj:t och kronan under årtionden omöjliggjort för bolaget att tillvarataga skogens normala avkastning.

5) Kopparverkets ägares rätt till skatteköp av ifrågavarande hemman hade blivit dem tillerkänd å tid, då grundskatter ännu påvilade fast egendom och utgingo i form av årlig ränta. Vid då skeende skatteköp iakttogs att den därefter utgående fastigheten belastande kronorätitan, kapitaliserad, gick i avdrag vid skatteköpeskillingens bestämmande. Kupitaliseringen torde icke kunnat ske efter högre procent än 3.6. Då avskrivning av grundskatterna som bekant skedde uteslutande till förmån för jordägarna och ingalunda i syfte att Kungl. Maj:t och kronan därav skulle skörda någon vinst, borde ovillkorligen i föreliggande fall, där rätten till skatteköp förvärvades medan grundräntorna kvarstodo, motsvarande avdrag tillerkännas bolaget. Enligt kammarkollegii den 12 oktober 1^08 meddelade, laga kraftvunna utslag angående ifrågavarande hemmans skattläggning uppginge dem åsätta årliga räntor till sammanlagt 1,059 kronor 37 öre, motsvarande efter förberörda räntefot ett kapitalbelopp av 29,432 kronor 50 öre.

6) Bolaget borde gottskrivas redan inbetalda 577 kronor 42 öre jämte ränta.

Vid övervägande av frågan om förlikning i rättegången mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Näfvekvarns bruks aktiebolag, å andra sidan, angående rätt till skattebrev och om bestämmande i samband därmed av den skatteköpeskilling, som bolaget skulle erlägga, borde hänsyn tagas ej endast därtill, att i den pågående rättegången tvisten avsåge, huruvida bolaget redan fullgjort hela sin betalningsskyldighet till kronan eller om ytterligare belopp efter skattevärdering kunde avfordras bolaget, utan även därtill, att själva skatte värd eringen, om densamma skulle full-

13 Kungi. Majds nåd. proposition nr 1156'.

följas, helt säkert bleve ganska invecklad och att därvid bolagets ståndpunkt i fråga om skatteköpeskillingens bestämmande måste beaktas och prövas. Aven’ om bolagets under prövning varande talan om utbekommande av skattebrev bifölles och bolaget sålunda utan vidare ersättning komme i oinskränkt besittning av hemmanen och torpen eller om — i htilidelse av skattevärdering — bolagets ovan i huvudsak antydda synpunkter godkändes, varigenom beloppet av blivande skatteköpeskilling enligt bolagets mening torde kunna fixeras till endast ett eller annat tiotusental kronor, erkände bolaget villigt den fördel, som skulle ligga däri, att bolaget inom en nära liggande tid finge oinskränkt dispositionsrätt till fastigheterna, som, kringspridda och överallt inkilade i bolagets egna fastigheter, sedan kunde läggas under ett bestående och rationellt skogsbruk i förening med dessa senare. Även med avseende å förhållandet mellan bolaget och dess arrendatorer å allmänningstorpen, vilket förhållande under nu rådande osäkerhetstillstånd medförde många olägenheter för alla parter, vore det för alla en fördel, om klarhet i äganderättsfrågan snarast vunnes. Till sist framhåller bolaget, att sakens tvistiga beskaffenhet, gällande skatteköpsförordnings (av den 4 februari 1811) otvetydiga ordalydelse och mening samt de anspråk och rättigheter, vartill ärendets föregående behandling från vederbörande statsmyndigheters sida givit bolaget fog, föranlett bolaget antaga, att Kungl. Maj:t och kronan skulle vara benägen att genom tillfredsställande förlikning bringa ur världen de svårlösta mellanhavandena med bolaget. Frånsett det kontanta belopp, som genom förlikning komme att tillföras kronan, och frånsett fördelen av de långvariga och tidsödande tvisternas upphörande, skulle förlikning medföra förmånen av att fastigheternas avkastning och årsproduktion bleve på bästa sätt och enligt principerna om rationellt bestående skogsbruk tillgodogjord, varav uppkomma vinst såväl för stat och kommun i skatter som ock för traktens befolkning i rikare tillfälle till arbetsförtjänst.

Genom remiss den 3 november 1915 har Kungl. Maj:t anbefallt kammarkollegium och domänstyrelsen att häröver gemensamt avgiva underdånigt utlåtande, och har i anledning härav kammarkollegium hört sitt advokatfiskalsämbete, varjämte till ämbetsverkens förfogande av ledamoten och sekreteraren i den s. k. åbokommittén A. Bäckström överlämnats av honom verkställda utredningar angående de å Tunabergs bergslags allmänning befintliga torp och lägenheter ävensom angående den rätt, varmed desamma av nuvarande innehavare besittas. För att tagas i övervägande vid avgivande av det genom förenämnda remiss infordrade utlåtande hava ämbetsverken vidare med remiss den 4 februari 1916 mottagit en av

14 Kammar-

advokat-

fiskalen.

Kammarkollegium och domän styrelsen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 356.

bolaget i ärendet gjord ytterligare framställning. Slutligen har styrelsen för Sveriges åboförbund genom 0. Dalkvist till kammarkollegium ingivit en skrift i ärendet.

Advokatfiskalsämbetet har närmare redogjort för vad i ärendet tidigare förekommit ävensom för den rätt, varmed bolaget, enligt ämbetets uppfattning, innehade nu ifrågavarande egendomar. Beträffande själva saken eller det av bolaget gjorda förlikningsanbudet har ämbetet anfört följande. Visserligen hade vederbörande häradsrätt genom ovan omförmälda utslag den 17 december 1913 funnit Kungl. Maj:t och kronan vara skyldig att på grund av de av bolaget redan inbetalda »skatteköpeskillingarna», 577 kronor 42 öre, och utan sådan skattevärdering, som avsåges i Kungl. Maj:ts i regeringsrätten meddelade förberörda utslag, och vilken värdering, enligt vad ovan nämnts, nu påginge, tillhandahålla bolaget skattebrev å hemmanen. Hovrätten hade emellertid funnit bolagets i rättegången förda talan icke tillhöra allmän domstols bedömande, varför häradsrättens utslag av hovrätten undanröjts. Ämbetet ansåge för sin del övervägande skäl tala för att frågan om den kollision, som genom bolagets vid domstol väckta talan må anses hava uppstått mellan domstols och administrativ myndighets behörighet i ifrågavarande avseende, komme att så lösas, att Kungl. Maj:ts i regeringsrätten meddelade nämnda utslag bleve beståndande. Den av bolaget nu bjudna köpeskillingen för fastigheterna uppginge icke till halva beloppet av det värde, som bolaget självt, att döma av det av detsamma åberopade värderingsinstrumentet angående fastigheterna, ansåge dem böra vid pågående skattevärdering betinga. Den ytterligare nedsättning i skatteköpeskillingen, utöver vad i Jonssons ovanberörda utlåtande beräknats, som bolaget nu gjorde gällande med hänsyn till kapitalvärdet av fastigheterna åsätta, men ej utgående grundräntor m. in., förändrade ej detta förhållande. På grund härav och då, även om under skattevärderingsärendets fortsatta handläggning ytterligare avdrag från de därvid åsätta värden skulle anses böra ske, än som av skattevärderingsmännen redan vidtagits, det efter advokatfiskalsämbetets uppfattning torde kunna förväntas, att, jämväl med hänsyn till sådana avdrag, den skatteköpeskilling, som kunde komma att slutligen fastställas, skulle komma att sättas högre än som hittills från bolagets sida medgivits, ansåge sig ämbetet icke kunna tillstyrka antagande av ifrågavarande anbud.

Ämbetsverken hava i underdånigt utlåtande den 9 maj 1916 för egen del anfört följande.

»Det torde icke råda delade meningar om önskvärdheten av att ifrågavarande gamla skatteköpsärende, vilket ända sedan 1879 ankommit på myndigheternas prövning, äntligen bringas till slut. Såsom bolaget

15 Kung!. Maj:ta nåd. proposition nr 356.

framhållit, har under de långvariga tvisterna mellan kronan och bolaget ratt stora vården förfarits, på grund därav, att de tvistande parterna la-t hinder i vågen för varandra att på ett rationellt sätt tillvarataga den från hemmanen härflytande skogsavkastningen. Härtill kommer att på "rund av utebliven skogsvård jämväl själva kapitalvärdet å ifrågavarande fastigheter torde under samma tid blivit i viss mån nedsatt. Dessa olä"enheter uppvägas dock i någon mån av den under tiden inträdda starka prisstegringen å alla skogsprodukter och därav att ett betydligt sparat virkesförrad nu finnes. Det är uppenbart att antydda värdeförluster skola komma att stegras i den man tvisterna mellan kronan och bolaget ytterli "are skulle draga ut på tiden. Då, såsom framgår av det föregående, fastigheterna med därå växande ståndskog i och för sig måste anses motsvara ett jämförelsevis betydande värde, anse sig ämbetsverken av rent nationalekonomiska skäl kunna utan tvekan uttala sig för att en slutlig uppgörelse med bolaget snarast möjligt kommer till stånd på för kronan möjli"ast fördelaktiga villkor. J °

Härvid toide emellertid möta en viss svårighet att angiva den "rund varefter en dylik uppgörelse skulle ske, beroende på svårigheten eller omöjligheten att gent emot varandra uppskatta värdet av kronans och bolagets^ rättsliga utsikter i händelse av tvistigheternas fullföljande. Även om, såsom advokatfiskalsämbetet ock påvisat, övervägande skäl tala för att den nu på högsta domstolens prövning ankommande kollisionsfrågan mellan domstols och administrativ myndighets behörighet bliver avgjord till kronans förmån, så att regeringsrättens utslag den 23 mars 1912 står fast, kvarstå i allt fall åtskilliga olösta rättsfrågor, vilkas slutlig^ avgörande kan tänkas i avsevärd grad förringa värdet av kronans rätt. Utgången av själva skattevärderingsförfarandet torde vara synnerli"en svår att förutse, hälst myndigheterna hava att vid detsamma följa äldre, på mån"a decennier icke tillämpade författningar, om vilkas egentliga innebörd råder

iq i aao oi • bolagets genom Kungl. Majrts dom den

19 mars 1908 fastslagna nyttjanderätt till hemmanen till sin innebörd torde vara oklar. Det må erinras att från bolagets sida med viss ener"i gjorts "ältande, att-berörda nytt janderätt icke skulle falla under bestämmelserna i nådi "a förordningen den 27 maj 1898 angående förvaltningen av statens till bergshandtei ingens understöd anslagna skogar. Ämbetsverken anse si" icke böra ingå på något närmare skärskådande av bolagets arguruenterin" i denna del, utan vilja, endast framhålla att — även om densamma skulle, vilket ämhetsverkcri visserligen för sin de! icke hålla för osannolikt, av domstolarna underkännas — kvarstår dock ovisshet i fråga om det e"entiga värdet av kronans äganderätt till fastigheterna, därest denna ägande-

16 Kung!. MajUa nåd. proposition nr 356.

rätt skulle för framtiden vara bibehållen. Det synes ämbetsverken, som om ovan antydda osäkerhet vid bedömandet av det inbördes värdet av bolagets rättsanspråk, å ena, och kronans, å den andra sidan, borde föranleda till att kronan och bolaget enades om en hälftendelning av tvisteföremålets värde. En dylik uppgörelse torde från kronans sida jämväl vara påkallad av vissa billighetssynpunkter. Det torde nämligen icke kunna förnekas, att för bolaget och 'dess fångesman genom förberörda nådiga brev den 30 maj 1879 ställts i utsikt att "kunna förvärva bergslagsallmänningen på det sätt nådiga förordningen den 4 februari 1811, såvitt är känt, dittills tillämpats, och uppenbart torde vara, att kammarkollegii ovan omförmälda besked till bolaget den 26 augusti 1909 om vad bolaget hade att iakttaga för vinnande av skattemannarätt till hemmanen i hög grad måste hava stärkt bolaget i denna utsikt, Den av bolaget erbjudna köpeskillingen 150,000 kronor torde emellertid icke kunna godtagas redan av den grund, att densamma synes vara godtyckligt bestämd. Ämbetsverken anse, att det värde, som bör ligga till »rund för kronans uppgörelse med bolaget, skall vara bestämt etter objektiva grunder, och torde därvid den värderingsmetod som plägar följas, när kronan själv är köpare av skogsfastighet, kunna med fördel tillämpas. I fråo-a om de avdrag, som, sedan fastigheternas sammanlagda nettovärde blivit°funnet, ifrågasatts, anse sig ämbetsverken icke kunna godtaga något annat avdrag än det kapitaliserade värdet av de fastigheterna vid ovanberörda skattläggning påförda grundräntorna om sammanlagt 1,059 kronor 37 öre. Detta värde synes ämbetsverken dock böra kapitaliseras efter 4 % och utgör då 26,484 kronor 25 öre. Något avdrag anse ämbetsverken följaktlfo-en icke böra ifrågakomma vare sig för de å hemmanen uppförda byggnader, vartill bolaget" påstått sig hava äganderätt, eller för värdet av den° kopparverket tillkommande nyttjanderätt och än mindre för »förlust genom hinder i tillträdet» av hemmanen.

Med iakttagande härav och med användande av vid ovannämnda värdering erhållna resultat få ämbetsverken på följande sätt angiva det, värde ämbetsverken anse Tunabergs kopparverks allmänning äga, därvid skalig hänsyn tagits till de av nuvarande professorn Jonsson gjorda erinringarna.

Markvärden.

Åker.............

Äng och sjöfoder.......

Skogs- och hagmark ......

Berg, kärr och mossar . . 617*57 Andra impediment .... 96'26

Kungl. Alaj:ts nåd. proposition nr Säd

17 Kronor. Öro.

K ronor. Öro.

Ståndskall en* värde. Timmerträd över 8" 182,600 st.

Transport DU, 142: 42.

» 79,949 » gran 30,363

Props och pappersved......21,084

Ved skog av lövträd....... 8,508

» barrträd......17,353

1—30-åriga ungskogar å 198.92 hektar .....

tall 78,856 khm 408,107 97,199 84,949 19,687 28,624

11,241:

Summa bruttovärde kronor

Avgående poster.

Ränteförlust under 10-årig realisation av överårig skog, vars värde enl. Jonsson upptages till 375,000 kronor. Förlusten be-

649,807: — 748,949: 43

räknas dock endast till 2.5 procent: 375,000

375,000 1,025lu — 1

10 x - “10

A -j 1

0,025-1,025

\ år det av till nybyggnader och reparationer behövligt virke enligt Jonsson.....

o

Arliga utgifter:

Skatter för 1,230 hektar å 0,öo kr. .

Kostnad för förvaltning och bevak- „ ning 1,230 hektar å 1'ui kr. .

Ärligt husbehovsvirke enligt Jonsson

565 kbm.......... 899: —

Summa kronor 3,347: —

som kapitalism^ å 4 procent och utföres med

46,798:

7,101:

615:

1,833:

83,675;

137,574:

Summa nettovärde kronor 611,375: 43

Vid uppställande av denna beräkning, därvid hänsyn icke tagits till den sedan år 1912 inträffade stegringen av virkesprisen, hava samma principer tillämpats, som användas vid värdering av kronan till inköp hembjuden mark för kronoparkers bildande, med undantag dock av att intet avdrag gjorts för arbetskostnad och anskaffande av andra materialier ån trä till nybyggnad och underhåll av husen vid torpen. Den försum- Bihang till riksdagens protokoll W17. 1 sand. 303 höft. (Nr 356). 3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 356.

melse ifråga om underhåll av hus, vartill nyttjanderättshavarna kunna hava gjort sig skyldiga, synes nämligen ej höra räknas dem till godo.

Sedan av förestående nettovärde 611,375 kronor 43 öre avgått den i det föregående omförmälda grundskatten kapitaliserad, eller 26,484 kronor 25 öre, återstår 584,891 kronor 18 öre. Hälften av detta, belopp diet 292,445 kronor 59 öre skulle sålunda, enligt den antagna förutsättningen av hälftendelning av tvisteföremålets nettovärde, utgöra den förlikningsvis bestämda köpeskillingen för hemmanen.

Som ett led i förlikningen mellan kronan och bolaget torde böra ingå dels att kronan och bolaget var för sig behålla de arrendeavgälder, hälften vardera, som till dem influtit från de å allmänningen belägna, under de senare åren från och med år 19lo av kronan genom veder börande överjägmästare och bolaget gemensamt utarrenderade torp å hemmanen, dels att kronan ensam behåller inkomsten för från allmänningen från och med år 1913 försåld skog m. m. Bruttobeloppet härav uppgick den 30 april 1916 till 10,670 kronor 74 öre. Kronans utgifter för bevakning samt upphuggning av virke m. in. hava samma dag belöpt sig till 6,089 kronor 81 öre, däri dock ingå en del utgifter för upphuggning av då ännu ej försålt virke. Att bolaget vid inbetalandet av köpeskillingen har att tillgodoräkna sig ovan omförmälda å statsverkets giroräkning insatta 577 kronor 42 öre, torde vara självfallet.

Den genom nu ifrågavarande skatteförsäljning till statsverket inflytande köpeskillingen torde böra användas till inköp för kronans räkning av skogbärande eller till odling tjänlig mark.

Av ovannämnda från åbokommitténs sekreterare ämbetsverken tillhandakomna utredning framgår, att av de 34 torp, som skattlagts under förenämnda, av Tunabergs allmänning bildade hemman, 21 hava upptagits före allmänningens upplåtande år 1757 till kopparverket. Några av dessa 21 torp synas hava upptagits från de på allmänningen belägna hemmanen och hava även i äldre tider ansetts ligga på dessa hemmans områden. Flertalet, av torpen torde emellertid hava upptagits eller åtminstone kommit att disponeras såsom kolartorp för Näfvekvarns bruk, som anlades i början av 1600-talet och tidigt erhöll rätt till skogsfång å allmänningen. Eu viss skogstrakt av allmänningen blev väl ar 1<26 utbruten för Näfvekvarns bruk, men synes bruket även därefter tagit sig viss disposition över återstående delen av allmänningen med därå anlagda torp. Sålunda uppgavs vid en den 18 februari 1736 hållen jordrannsakning inom Jönåkers härad, att vissa torp å allmänningen disponerades under Näfvekvarn, dock skulle brukets ägare hovjunkaren de Besche visa med vad rätt han nyttjade torpen. Sedan intressenterna i Tunabergs kopparverk hos bergskollegium

Kung). Majds nåd. proposition nr 356.

in

gjort framställning om tilldelning av nödig skog och betjäning för verkets underhåll, träffades mellan dessa och dåvarande ägaren av Näfvekvarn kammarherren G. G. de Besche en överenskommelse att till hälften vardera nyttja återstående delen av allmänningen och de för kolning nödiga därstädes dä befintliga torp. Genom ovan omförmälda utslag den 5 juli 1757 förklarade emellertid bergskollegium denna överenskommelse alldeles obehörig och kraftlös, enär allmänningen icke vore någon enskild egendom utan Kung!. Magt och kronan tillhörig, varjämte kollegium prövade skäligt att framför Näfvekvarns bruk tillerkänna kopparverket — såsom ett ädlare verk — den odisponerade delen av allmänningen med därå varande oskattlagda torp. Med dessa oskattlagda torp torde i främsta rummet hava avsetts de torp, som anlagts eller disponerats av Näfvekvarn. Redan ar 1760 kommo emellertid Tunabergs kopparverk och Näfvekvarns bruk i samma ägares hand; och några tvister om torpen hava av denna anledning ej förekommit mellan kopparverket och bruket. Övriga äldre torp, som ingått under de av allmänningen bildade hemmanen, torde hava förvärvats av Näfvekvarns bruksägare i samband med de hemman, å vars ägor torpen fordom ansetts vara belägna. Två torp — Kungshamn och Överbostugan — synas dock hava förvärvats genom överlåtelse från vederbörande torpinnehavare. Sedan lång tid tillbaka hava torpen varit upplåtna genom arrendekontrakt till respektive innehavare.

Intet av ovanberörda torp innehaves med stubbe- eller röjselrätt. Av de dåvarande innehavarne av de på hemmanet Långbro nr 1 belägna torpen Gångbro och Nystugan och det på hemmanet Kungshamn nr 1 belägna torpet Lilla Torskhult därom framställda påståenden hava blivit av Kungl. Maj:t genom ovannämnda dom den 19 mars 1908 ogillade. Icke heller synas torpen, med undantag av de tre sist omförmälda, brukas av arrendatorer, tillhörande släkter, vilka under längre tid innehaft desamma. Beträffande de nuvarande arrendatorerna av torpen Långbro, Nystugan och Lilla Torskhult synes bolaget av billighetsskäl böra tillförbindas att låta dem under deras och efterlevande makes livstid kvarsitta odrivna.

På grund av det anförda få ämbetsverken alltså i underdånighet hemställa det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva

dels att de på Tuna bergslags allmänning i Södermanlands län genom skattläggning enligt nådiga kungörelsen angående användande av de till bergverken och bruken upplåtna rekognitionsskogar den 4 februari 1811 uppkomna hemmanen 7/i6 mantal Hjälkhyttan nr 2, 2 7/64 mantal Långbro nr 1, 1 V32 mantal Kungstorp nr 1 och lo/i6 mantal Kungshamn nr 1 må till Näfvekvarns bruks aktiebolag under skattemannarätt försäljas

20 Kungl. Maj:ls nåd. proposition nr 356.

mot eu köpeskilling av 292,445 kronor 59 öre med förbehåll om rätt för nuvarande innehavare av de på hemmanet Långbro nr 1 belägna torpen Långbro och Nystugan samt det på hemmanet Kungshamn nr 1 belägna torpet Lilla Torskhult att under deras och efterlevande makars livstid kvarsitta på torpen med nu gällande arrendevillkor samt under förbehåll i övrigt, att kronan och bolaget var för sig behålla de arrendeavgälder, hälften vardera, som till dem influtit från de från och med år 1918 av kronan oeh bolaget gemensamt utarrenderade torpen å hemmanen samt att kronan ensam tillerkännes inkomsten för från allmänningen från och med år 1913 försåld skog m. m.

dels ock att ifrågavarande köpeskilling må användas till inköp för kronans räkning av skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark.»

Bolaget, som tagit del av domänstyrelsens och kammarkollegii ovauberörda underdåniga utlåtande, har i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift förklarat sig för sin del godkänna det av ämbetsverken framlagda förslaget till uppgörelse och i följd därav förnyat anbudet om förlikning på de av ämbetsverken föreslagna villkor.

I särskilda till kammarkollegium ingivna, av kollegium till KungJ. Maj:t överlämnade skrifter hava härförutom åtskilliga torpare å Tunabergs allmänning på anförda skäl hemställt, att av dem brukade torp måtte vid eventuell försäljning av ovannämnda hemman till Näfvekvarns bruks aktiebolag frånskiljas och bibehållas såsom krono med ständig besittningsrätt för nuvarande innehavare och deras efterkommande.

Depurte- 1 likhet med de hörda ämbetsverken och på de av dem anförda

mtschefen. skäl anser jag önskvärt, att detta gamla sedan 1879 anhängiga skatteköpsärende bringas till slut genom eu såväl för kronan som för bolaget rimlig uppgörelse. Och därest förhållandena nu varit ungefärligen desamma som år 1913, skulle jag måhända icke hava varit obenägen att biträda det förlikningsförslag, som av ämbetsverken tillstyrkts. Emellertid kan man icke frånse, att värdet särskilt å växande skog undergått en högst väsentlig stegring, sedan skogens värdering giordes; huru stor torde dock icke utan en kostbar undersökning nu låta sig utröna. Emellertid kan man, efter vad jag erfarit, räkna med att värdestegringen motsvarar minst 50, troligen 80 procent. På detta förhållande, eller att den betydliga värdestegringen av skogen kan av en ägare utnyttjas, anser jag en för staten lämpligare förlikning vara att bygga. För bägge parterna blir det eu fördel att kunna räkna med nuvarande konjunkturförhållanden. Staten bör

Kun yl. Maj:ts nåd. proposition nr 366.

nämligen kunna påräkna eu högre förlikiiingssumma, än som i ärendet, av myndigheterna ifrågasätta. Och den nye ägaren är, om lian nu kan realisera. sin egendom, i tillfälle att därför erhålla ett belopp, som ligger betydligt över det av värderingsmännen skogen åsätta värdet. Om återigen förlikning icke träffades, vore ej kronan säker pa att kunna vid tidpunkten för processens avslutande, om den ock slutade till kronans förmån, påräkna eu skatteköpeskilling, som uppginge till det år 1913 åsätta vård et, åtminstone icke om hänsyn tages därtill, att räntan å köpeskillingen, under det antal år processen skulle fortfara, helt och hållet uteblir.

Kn sådan tankegång har, då jag efter tillträdandet av mitt ämbete tick att taga befattning med detta ärende, fört mig till att med bolaget inleda underhandlingar om förlikning på för staten gynnsammare villkor än förut varit på tal. Jag är nu också i tillfälle meddela att bolaget i en denna dag till Kungl. Maj:t ingiven skrift funnit sig böra ansluta sigill vad jag föreslagit. 1 denna skrift säger bolaget:

. .. förutsättning av uppgörelse med Kungl. Maj:t och Kronan före den

1 juli 1911 förhinder sig Nävekvarns bruks aktiebolag att för vinnande av skattemannarätt till hemmanen 7/i« mantal Hjälkhyttan n:o 2, 2 7/<u mantal Långbro n:o 1, 1 V*2 mantal Kungstorp n:o 1 och l0/i6 mantal Kungshamn n:o 1 jämte därunder skattlagda torp till Kungl. Maj:t och Kronan erlägga ett belopp av 584,891 kronor 18 öre.

Vid anbudet äro i övrigt knutna följande villkor:

- m , b Skräde äger rum den 2 januari 1918, då den utfästa ersättningssumman 004,891 kronor 18 öre skall av Nävekvarns brnks aktiebolag kontant erläggas.

Nävekvarns bruks aktiebolag äger ensam uppbära å överlåtna fastigheterna belöpande arrendeavgifter i den mån de förfalla efter tillträdesdagen. Skatter och onera för samma fastigheter betalas av bolaget likaledes i den män de förfalla etter nämnda dag.

Nävekvarns bruks aktiebolag äger efter anbudets antagande rätt att å fastigheterna vidtaga för avverkning förberedande arbeten såsom trädräkning, märkning av träd, framdragande av decauvillebanor och dylikt, dock må före n k vid ens erläggande icke ske någon som helst annan avverkning, än som oundgängligen kräves lör dylika banors framdragande.

Nävekvarns bruks aktiebolag förbinder sig att återkalla sin till Kungl. -M.aj:t luliiöljda talan emot Svea hovrätts dom den 26 mars 1915 i mål emot Kungl. Maj:t och Kronan i fråga om rätt till skattebrev å förestående fastigheter.

1 övrigt godkännas de villkor, som i ärendet föreslagits av domänstyrelsen och kammarkollegium i utlåtande den 9 maj 1916.»

Under hand har bolaget därutöver framhållit att vid eu eventuell förlikning bolaget önskade att kronan avstode från anspråk dels på ett sedan 1893 å bruket upplagt parti träkol, ursprungligen å 195 läster, vartill råvaran torde varit tagen från ifrågavarande skogar, men för vilket kolningskostnaderna bestritts av bolaget, dels ock på ett parti om två stop-

22 Kungl. Maj:ls nåd. proposition nr 356.

iar gagat virke från träd, som på framställning av vederbörande vågstycke avverkats vid ett par vägar å skogarna i fråga. Båda dessa nu berörda partier äro beslagtagna för kronans räkning. \ ärdet av desamma

torde icke överstiga tillhopa 6,000 kronor.

Vad bolaget sålunda godtagit vill jag såsom törlikningsvillkor tillstyrka, och ånger jag alltså, att försäljning av ifrågavarande fastigheter bör från kronans sida medgivas på de av ämbetsverken angivna villkoren med de ändringar och tillägg, som av bolaget nu föreslagits.

Torparnas ovannämnda framställningar i ärendet kan jag icke understödja, utöver vad ämbetsverken föreslagit beträffande de förutnämnda toi pen Långbro, Nystugan och Lilla Torskhult. Såsom framgår av handlingarna i ärendet, sakna dessa framställningar varje som hälst rättsligt stöd.

1 detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att förevarande förlikningsförslag icke omfattar åtskilliga på bergslagsallmänningen belägna, men icke inom områdena för ovannämnda hemman inbegripna torplägenheter, vilka på sin tid blivit upplåtna till soldat- och båtsmanstorp. Beträffande dispositionsrätten till dessa torp, som vid bergslagsallmänningens indelning och skattläggning fått sig smärre skogsanslag tilldelade och blivit i behörig ordning avrösade från den övriga allmänningen, pågår för närvarande rättegång mellan kronan och bolaget. .

På grund av det anförda hemställer jag alltså, att Kungl. Maj.t täcktes i proposition föreslå riksdagen att, under förutsättning att den ai Näfvekvarns bruks aktiebolag mot Kungl. Maj:t och kronan anhängiggjorda, på Kungl. Majrts prövning" för närvarande beroende rättegången om utfående av skattebrev från bolagets sida nedlägges,, medgiva:

ej mindre att de å Tuna bergslags allmänning i Södermanlands län genom skattläggning enligt nådiga kungörelsen angående användande av de till bergverken och bruken upplåtna rekognitionsskog^- den 4 februari 1811 uppkomna hemmanen 7/i6 mtl Hjälkhyttan nr 2, 27/64 mtl Långbro nr 1, IV32 mtl Kungstorp ur 1 och lj/i6 mtl Kungshamn nr 1 må till nämnda bolag under skattemannarätt försäljas mot en köpeskilling av 584,891 kronor 18 öre att av bolaget kontant gäldas den 2 januari 1918, då ifrågavarande fastigheter må av bolaget tillträdas, samt i övrigt på förberörda, av mig tillstyrkta villkor,

än även att den inflytande köpeskillingen må användas till inköp för kronans räkning av skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans

Kungl. May.ts nåd. proposition nr ■)56. 2Ji

Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilagan litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Gunnar Schumacher.