om vissa föränd¬ ringar beträffande tvångsarbetsanstalterna
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 357.
1 Nr 357.
Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen om vissa förändringar beträffande tvångsarbetsanstalterna; given Stockholms slott den 4 maj 1917.
Under åberopande av bilagd a utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att,
dels — med hänsyn till ifrågasatt nedläggande av tvångsarbetsanstalten i Karlskrona samt anordnande av en sådan anstalt vid kronohäktet i Halmstad och en till sistnämnda anstalt ansluten koloni för tvångsarbetsfångar vid Singeshult i Vrå socken av Kronobergs län — medgiva, att avlöningsmedel, som i den för fångvårdsstateij gällande ordinarie avlöningsstaten äro uppförda såsom begynnelseavlöningar till befattningshavare vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona och kronohäktet i Halmstad, må intill utgången av år 1918, enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande, användas till bestridande av begynnelseavlöningar åt följande vid den nya tvångsarbetsanstalten tjänstgörande befattningshavare, nämligen en direktör, eu tjänsteman för besörjande av kamrerargöromål samt en assistent och arbetsföreståndare, envar med samma avlöning som för närvarande tillkommer innehavaren av motsvarande befattning vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona,
dels ock till bestridande av vissa för anordnande av nämnda koloni för tvångsarbetsfångar vid Singeshult erforderliga kostnader för fastighetsköp och byggnadsarbeten m. m. å extra stat för år 1918 bevilja ett reservationsanslag å 20,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 310 höft. (Nr 357.) 1
2 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 357.
förskottsvis av tillgängliga medel utanordna vad av detta belopp må finnas behövligt under innevarande år.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.
Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kung!, nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Steno Stenberg.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 357.
3 Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 4 maj 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Swartz,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: von Sydow,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Stenberg, anförde:
»Vid avlåtande av statsverkspropositionen till innevarande års riksdag begärde Kungl. Maj:t medel för vidtagande av vissa åtgärder, ägnade att möjliggöra fångars hållande till jordbruksarbete i det fria. Den huvudsakligaste av dessa åtgärder gick ut på omändring av strafffängelset i Mariestad till jordbruksfängelse. Hit hörde emellertid även vissa byggnadsarbeten vid straffängelset i Uppsala.
Dessa framställningar grundade sig å förslag, som framlagts av fångvårdsstyrelsen i underdånig skrivelse av den 30 september 1916. Denna skrivelse, som tillkommit efter det utredning förebragts av särskilt tillkallade jordbrukssakkunniga samt fångvårdsstyrelsen och lantbruksstyrelsen haft gemensamma överläggningar i ämnet, innehöll en utförlig utveckling av de riktlinjer, efter vilka friluftsarbetet enligt de båda styrel-
A ng. visan förändringar beträffande teångsarbcUanstalterna.
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 357.
sernas mening borde komma till användning inom fångvården. Såsom ett led i det program för frågans lösande, som sålunda framlades och för vilket redogjorts i årets statsverksproposition (andra huvudtiteln sid. 105—114), ingick även att, i överensstämmelse med ett av de jordbrukssakkunniga framlagt förslag, åt tvångsarbetsfångar bereda sysselsättning med jordbruks- och andra arbeten å de myr- och mossmarker, som äro belägna kring byn Singeshult i Vrå socken av Kronobergs län, nära gränsen mot Halland. I sin berörda skrivelse förklarade fångvårdsstyrelsen, att den icke ansåge lämpligt att på det förberedande stadium, i vilket frågan då befunne sig, framlägga en fullständig plan för det sålunda ifrågasatta arbetet. Styrelsen inskränkte sig därför till att då framlägga allenast huvuddragen av de anordningar, som i förevarande hänseende föresvävade styrelsen.
Fångvårds. Fångvårdsstyrelsen har numera till Kungl. Maj:t ingivit tvenne
styrelsen i vUerware skrifter i ämnet, dagtecknade den ena den 17 och den andra 17 och deri 25 den 25 april 1917. 1 dessa utvecklar styrelsen närmare planen tor en
april 1917. tvånggarbetarkoloni vid Singeshult. De åtgärder, styrelsen föreslår i sådant syfte, gå i huvudsak ut på dels inköp för fångvårdens räkning av en mindre fastighet i Singeshults by dels vissa nybyggnadsarbeten såväl å denna fastighet som å vissa i Singeshults by belägna lägenheter, som Kronobergs läns allmänningsstyrelse och Skogssällskapet i Göteborg ställt till fångvårdsstyrelsens förfogande, dels ock förflyttning av tvån gsarbetsans t alten i Karlskrona till kronohäktet i Halmstad, vilken fångvårdsanstalt skulle såsom tvångsarbetsanstalt omfatta jämväl kolonien vid Singeshult.
En förflyttning av tvångsarbetsanstalten i Karlskrona från denna stad motiverar styrelsen i skrivelsen den 17 april 1917 på följande sätt:
Sedan längre tid hade strävandet att för tvångsarbetare finna en allmännyttig verksamhet i jordbruksarbeten, mossodlingar, skogsplantering och dylikt tillvunnit sig såväl Kungl. Maj:ts som riksdagens beaktande, och fångvårdsstyrelsen hade, i den mån möjligheter kunnat beredas, inriktat sina bemödanden på ett tillgodoseende
av detta strävande. o
Av de två tvångsarbetsanstalterna för män hade allenast den ä Svartsjö givit tillfälle till sysselsättning med jordens brukande, under det att tvångsarbetsanstalten i Karlskrona, belägen inom den mur, som omfattade flottans varv, icke lämnade möjlighet till annat än inomhusarbeten jämte en del handräckningsbestyr utom hus.
Då de nämnda två anstalterna, rymmande vardera 300 fångar, visat sig fullt tillräckliga för mottagande av alla till tvångsarbete dömda män, hade iclce någon åtgärd funnits böra ske för anordnande av ytterligare en anstalt, där sådana önskvärda utearbeten kunde förrättas, till vilka det redan fullt uppodlade Svartsjö icke
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 357. 5
lämnade ut,vä". Myrodlingar, mossutdikningar och planteringar av nu öde, men för .skog lämpade marker stode icke där till buds. För det allmänna torde dylika företag innebära ett mera bestående gagn för framtiden än do göromål, som utfördes inom Karlskronaanstalten. Det måste därför anses fördelaktigt att, där det kunde ske utan för stora ekonomiska uppoffringar, utbyta Karlskroua-anstalten mot någon annan, där nyssnämnda odlingar och jordförbättringar kunde av tvångsarbetare företagas. Ett sådant utbyte hade icke av styrelsen kunnat föreslås, innan en för kronan nyttig användning funnits för de dyrbara byggnaderna inom Karlskronaanstaltens område och tillika eu ekonomiskt antaglig anläggning kunnat beredas till mottagande av de tvångsarbetare, som lämpligen kunde brukas i de omnämnda odlingsföretagen.
Båda dessa förutsättningar syntes styrelsen nu föreligga.
Från marinens sida hade såsom ett viktigt behov framhållits inläggandet till flottans varv av Karlskrona tvångsarbetsanstalts område med dämmande byggnader att användas för flottans ändamål. Styrelsen, som den It; maj 1916 förklarat sig omedelbart kunna frånträda ett mindre strandområde, hade till fiottmyndigheterna på förfrågan meddelat, att hinder icke från fångvårdens sida mötte att den 1 nästkommande juli frånträda övriga området, såvida medel ställdes till styrelsens förfogande för nödiga ersättningsåtgärder.
Sedan styrelsen därefter närmare redogjort för tillkomsten av den fångvårdsanstalt i Karlskrona, som först användes såsom strafffängelse, men sedan 1894 varit en central tvångsarbetsanstalt för män, fortsätter styrelsen:
Av den lämnade historiska redogörelsen framginge anledningen till det i och för sig anmärkningsvärda förhållandet, att en stor fångvårdsanstalt kommit att förläggas inom ett flottans varvsområde. Det hade beräknats, att flottan skulle förse fängelset med arbete och att den yttre bevakningen skulle ombesörjas av garnisonen.
Redan under fängelsets planläggning hade flottans myndigheter framhållit, att knappast mer än 100 fångar kunde sysselsättas för flottans räkning, i synnerhet som de inåste hållas avskilda från de fria varvsarbetarna. Så hade också blivit förhållandet. Under .senare tider hade fångvården måst sysselsätta fångarna på huvudsakligen annat sätt, under vissa perioder med stenhuggning. För närvarande, då fångantalet nedgått till ett minimum, hade arbetena utgjorts av skrädderi och sömnad, sadelmakeri, skomakeri, drevredning in. m., visserligen allt fortfarande i viss män för flottans räkning.
Bevakningen hade sedan lång tid ombesörjts uteslutande av egen fångbetjäning.
Fångantalet hade utgjorts vid slutet av år 1911 185, år 1912—163, år 1913
—201, år 1914-130, år 1915—89, år 1916—55.
Vid slutet av mars månad 1917 hade fångantalet ytterligare nedgått till 52.
Vid Svartsjö hade tvångsarbetarnas antal å samma tider utgjort: vid slutet av är 1911—306, år 1912—294, år 1913—245, år 1914—252, år 1915—264, år 1916-176.
Fångantalet vid Svartsjö hade vid sistlidne mars månads utgång utgjort 173
0 Kungl. 3taj:ts Nåd. Proposition Nr 357.
Av dessa siffror framginge, att under de sista sex åren sammanlagda antalet manliga tvångsarbetare vid årsslutet varit, år 1911—491, år 1912 457, år 1913 446, år 1914—382, 1915-353, 1916 -231.
Den betydande nedgång i tvångsarbetarnas antal, som sålunda numera inträtt, gjorde det för närvarande möjligt att rymma dem alla vid Svartsjöanstalten. Till denna nedgång hade tydligen bidragit ej allenast de restriktioner ifråga om spritförsäljning, vilka under sista åren tillämpats, utan jämväl de säregna förhållanden, som åtföljde världskriget. Dels hade det visat sig, att arbetsanställning nu lättare vunnes även av mindre arbetsdugliga personer, dels torde polismyndigheternas ökade arbetsbörda för övervakande av utlänningar och av nyutfärdade ekonomiska förordningars efterlevnad hava för dessa myndigheter medfört svårighet att i samma utsträckning som förr beivra lösdriveriet i orterna. „
Under antagande, att åtgärderna mot rusdryckernas missbrukande skulle fortfarande medföra samma goda verkningar, kunde således antagas, att, så länge ej ändring skedde i nuvarande lösdriverilagstiftning, en minskning i tvångsarbetarnas antal skulle fortbestå i jämförelse med antalet före restriktionernas införande. Men efter det världskriget avslutats och normalare förhållanden återinträtt, torde det andra här ovan antydda skälet till minskning i tvångsarbetarsiffroma knappast äga
bestånd. , , . , ,,
Härav följde, att en ökning utöver det nuvarande antalet torr eller senare måste påräknas och att Svartsjöanstalten i nuvarande omfattning icke kunde anses bliva i stånd att därefter rymma hela antalet tvångsarbetare.
Om en ny lagstiftning, såsom det vore att förvänta, medförde en avsevärdare ökning i de ådömda tvångsarbetstidernas längd, följde tydligen härav, att antalet tvångsarbetare i samma mån än ytterligare tillvuxe.
Sin plan att kombinera förflyttningen av tvångsarbetsanstalten i Karlskrona med upprättandet av en tvångsarbetarkoloni vid Singeshun. utvecklar styrelsen härefter på följande sätt:
Styrelsen hade övervägt de olika möjligheter, som stode till buds för fyllande av det nödiga behovet av ytterligare platser för tvångsarbetarnas mottagande i händelse av Karlskronaanstaltens indragning, och hade därvid låtit sig ledas dels av önskemålet att för därtill lämpliga tvångsarbetare vinna tillfälle till sysselsättning med sådana nyodlings- och planteringsarbeten m. m., som ovan omnämnts, dels ock av omsorgen att inskränka kostnaderna för de nya anordningarna till belopp, som gjorde det nya användningssättet för tvångsarbetama ekonomiskt berättigat, även utan att taga övervägande hänsyn till de framtida frukterna av deras arbete. Vidare hade styrelsen letts av kravet att hålla möjligheten öppen att utveckla de nya anordningarna i en omfattning, som kunde fylla behovet även i händelse av sådan ny lagstiftning, som ovan berörts.
I skrivelse den 30 september 1916 hade styrelyen efter samråd med lantbruksstyrelsen inför Kungl. Maj:t framlagt sina tankar i fråga om lämpligaste sättet för anordnande av odlingsarbeten genom tvångsarbetare. o
Beträffande planen att i Vrå socken av Kronobergs län pa gränsen mot Halland kring Singeshult begynna och fullfölja utdiknings- och odlingsarbeten samt
7 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 357.
skogsplantering medelst ott antal tvångsarbetare liado fångvårdsstyrelsen hånvänt sig till Skogssällskapet i Göteborg och Kronobergs läns landsting, vilka disponerade huvudsakliga delarna av de marker, varom här vore fråga. Landstinget hade härefter uppdragit åt vederbörande skogsallmänningsstyrelse att i samråd med skomssällskapet träffa^ avtal med fångvårdsstyrelsen. Sådant avtal hade nu, under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande, ingåtts, i det att fångvårdsstyrelsen för sin del antagit ett av allrnänningsstyrelsen och skogssällskapet i huvudsaklig överensstämmelse med fångvårdsstyrelsens förslag avgivet erbjudande av den 31 mars 1917.
Enligt detta erbjudande skulle fångvården äga att disponera Kronobergs läns allmännings inom Singeshult by varande jordbruksområden med därå uppförda hus, nämligen omedelbart lägenheterna Kronoberg samt Höjden, varjämte sannolikt redan ““der innevarande års sommar lägenheten Dalen kunde på samma sätt ställas till fångvårdens förfogande.
Dessao lägenheter omfattade jämte vissa mindre åkerarealer ej obetydliga utmarker. Abyggnaderna lämpade sig efter någon reparation till bostäder för bevakningsmanskap och ett mindre antal tvångsarbetare.
Fångvården skulle äga åtnjuta avkomsten av lägenheterna utan erläggande av arrendeavgift, allenast mot förpliktelse att använda för ändamålet tillgängliga tvångsarbetare till arbeten å allmänningsmarken, därvid fångvården skulle ersättas med belopp motsvarande de arbetspremier, som tilldelades fångarna. Arbetsvärdet i övrigt torde få anses kvittat mot den avgiftsfria upplåtelsen till fångvården av byggnader och inägor å omförmäida lägenheter samt tillhandahållande av teknisk ledare av arbetet.
Länsallmänningen och skogssällskapet disponerade för närvarande medel för arbetets bedrivande på nämnda villkor under 12 år härefter med en arbetsstyrka av 45 fångar. Och det antoges, att Kronobergs läns landsting och hushållningssällskap, när de omhandlade medlen förbrukats, icke skulle undandraga sig att tillhandahålla erforderliga belopp för fortsättande av företaget.
Enligt styrelsens övertygelse vore ifrågavarande arbeten av den betydelse, att, även om icke från nämnda håll medel kunde med säkerhet påräknas för arbetenas fortsättande i önskvärd tid, möjlighet därtill skulle beredas av statsmakterna i form av förskott att ersättas i den mån, skogsplanteringarna gåve avkastning eller nyanlagda gårdar försåldes.
Då för skötseln av inägorna vid Singeshult, handräckningsbestyr därstädes och nya jordbruksgårdars uppförande för visso lika stort antal fångar kunde finna användning som vid de arbeten, som direkt utfördes för allrnänningsstyrelsen, skulle vid Singeshult kunna framdeles hållas en arbetsstyrka av omkring 90 man.
Iiärlör vore emellertid, enligt styrelsens mening, fördelaktigt, om fångvården med äganderätt förvärvade tre. eller lyra i enskild ägo varande hemmansdelar på platsen dels för vinnande av möjlighet att på billigt sätt kunna inlogera ett större antal fångar i redan befintliga hus eller i nybyggnader, som kunde av fångarna efter hand uppföras å kronans egen mark, dels ock för utökande av de för långvården disponibla inägorna. Underhandlingar hade för ändamålet inletts men ännu icke medfört antagliga resultat. Skulle icke dessa gårdar kunna förvärvas, borde de ytterligare logement m. m., som vore av behovet, få uppföras å den mark, fångvården tillsvidare disponerade inom allmänningen. Erbjudandet från allmännings-
8 Kung!,. Maj.ts Nåd. Preposition Nr 357.
stvrelsen och skogssällskapet innefattade nämligen att så skulle kunna ske under iakttagande, att byggnaderna anordnades på sådant sätt och gaves ett sadant läge, att de framdeles kunde finna användning såsom manbyggnader a nybildade gårdar. Fångvården skulle vara pliktig att efter 25-30 år, därest allmännmgens behov det krävde, avträda dem mot ersättning enligt värdering för nödig och nyttig kostnad, varjämte de skulle lämnas i ett för allmännmgens behov ändamålsenligt skick.
I den omnämnda skrivelsen erinrades, att skogssahskapet för närvarande vore sysselsatt med omfattande utredningar i och för planläggande av vattenavledning i stort från försumpade marker inom delar av Kronobergs lan, för vilka dikningsarbetens utförande sällskapet ville tänka sig bland annat användande av fangkraft I betraktande härav och då redan områden kring Smgeshult och närliggande marker, till vilka här ovan icke tagits hänsyn vid beräknande av det antal tvångsarbetare, som kunde finna användning vid företaget, under mycket lång tid framåt kunde "i v a tvångsarbetarna avsedd sysselsättning i ett synnerligen allmännyttigt arbete, "hade det synts styrelsen angeläget att träffa sådan a anordningar, som pa ett betryggande, mera stadigvarande satt säkerställde organisationen a\ draga
varande a, krävdes en fast förläggning för den huvudsakliga administra-
tionen, vilken, i den man företagets utveckling fortskrede, kunde enhetligt leda det hela Enär på sätt ovan antytts, framtiden torde medföra, att efter fullgjort arbete å markerna kring Singeshult, fångkontingenterna borde forluggas på f/f avlägsna platser därifrån, voro icke med ekonomisk omtanke förenligt att a Smgeshult uppföra dyrbara administrationsbyggnader, lokaler för oordentliga fångars dmcinlinäim^ bestraffning m. m. Ej heller skulle för en direktörs familj kunna ifragasättas, att densamma skulle för längre tid bindas vid vistelsen å den ödsliga hedmarken, fjärran från skolor för barnens undervisning etc. .
lindra sidan läte sig icke göra att förlägga administrationen i en helt annan del av landet, t. ex. till Svartsjö. Nödvändigheten, att direktoren tätt och ofta besökte och vistades å kolonien, samt att tvangsarbetarna utan allt för langa transporter kunde flyttas mellan kolonien och administratmnsanstalten omojliggjorde en sådan utväg, som helt visst måste leda till skada for det nya foreta0et. _
Styrelsem hade därför funnit den bästa lösningen vara att förlägga administrationen till närmaste fasta fångvårdsanstalt, nuvarande kronohaktet i Halmstad^ Karlskrona tvångsarbetsanstalt borde dit överflyttas och dess tjanstemannapersonal där användas, i den mån densamma krävdes för den nya uppgiften. _ Kronohaktet i Halmstad skulle däremot nedläggas såsom självständig fangvardsinrattnmg ocl förenas med tvångsarbetsanstalten i likhet med förhallandena ^d ^tvangsarbetsanstalterna å Svartsjö, i Norrköping och i Landskrona, vilka alla tillika innefattade med dem förenade kronohäkten.
I fråga om den ekonomiska sidan av tvåugsarbetsanstaltens bortflyttande från Karlskrona gör styrelsen följande uttalande:
Anstaltens ordinarie stat upptoge följande tjänstemän av högre grad:
9 Kungi. Majds Nåd. Proposition Nr 357.
1 direktör med avlöning av ............................................................... kronor
vartill komme för år 1917 ett tillägg av ................................ »
1 kamrerare...................................... ............................. >
1 pastor, tjänstgörande jämväl vid straffängelset i Karlskrona »
1 assistent och arbetsföreståndare .................................................... *
jämte avlöningstillägg till nuvarande innehavaren såsom kvarstående bevakningsbefälhavare................................................... »
Av förslagsanslaget utginge till hyresersättning åt pastor........ »
I läkare, arvode med..................................................................... *
arvode för orgelspelning ................................................................ *
4,000:
500: — 3,500: — 3,500: - 2.100: —
1,400
150 Till befattningshavare av lägre grad avlöningsbelopp m. m. för år 1917:
till 5 överkonstaplar...................................
» 1 uppsyningsmansarvode ......................
» 25 vaktkonstaplar....................................
Beklädnadsersättningar ...............................
Hyresersättningar och vedanslag .................
Härtill komme ålderstillägg.
Summa kronor ) 6,350: — vore i gällande stater beräknade följande
................................. kronor 7,750: —
..................................... » 200: —
..................................... » 32,500: —
................................... » 3.0OI): —
................................... » 12,000: —
Summa kronor 55,450: —
oamtliga tjänstemän med undantag av den förutvarande bevakningsbefälhavaren, numera assistenten, vilken icke underkastat sig villkoren enligt den från och med år 1911 gällande nya avlöningsstaten, vore skyldiga att låta sig förflyttas eller, vaa läkaren beträffade, att avgå utan gottgörelse. I följd härav medförde anstaltens nedläggande, att på sin höjd befälhavaren-assistenten kunde göra anspråk på överförande till indragningsstat, vilket emellertid möjligen torde förekommas, i händelse anstalten icke nedlades utan erhölle annan förlåygninqsort. Innan alla de ifrågavarande tjänstemännen hunne placeras, torde någon tid åtgå, varunder avlöningstörmånerna torde tillkomma dem å Karlskronaanstaltens nuvarande stat, delvis, efter nästa års ingång, såsom övergångsstat. Anstaltens direktör 0. A. von Porat tjänstgjorde för närvarande enligt Kungl. Maj:ts förordnande såsom arbetsintendent hos styrelsen, ett uppdrag,, som torde komma att fortgå åtminstone till detta års slut, varefter han kunde inträda såsom ledare av den nyförlagda anstalten. Kamreraren vid Kanskronaanstalten Arnström hunne den 13 november innevarande år 65 årsålder, varför allenast tvänne år återstod^, innan han bleve skyldig att avgå med pension, ör pastorn vid anstalten torde tjänstgöring kunna beredas å lika avlönad befattning, irJ?e , ,Vi,re åtnjöte fortgående ledighet, eller ock användning finnas på annat iiall. Karlskronapastorns ordinarie befattning måste dock för honom reserveras å övergångsstat, intill dess annan lika avlönad tjänst genom nuvarande innehavares avgång kunde bliva disponibel. Bevakningspersonalen, av vilken åtskilliga redan transporterats till andra fångvårdsanstalter, kunde sannolikt i sin helhet under året förflyttas till lediga befattningar, i den mån icke de nya anordningarna loge dem i anspråk... Åtskilliga vore av sjukdom urståndsätta att göra tjänst.
, , Jämte ^?n besparing, som torde vinnas i avseende å tjänstemannaavlöningar,
borde beaktas bortfallandet av åtskilliga kostnader, som utginge för den nuvarande Karlskronaanstaltens drift enligt gällande stat, bland annat till
Bihang till riksdagens 'protokoll 1917. 1 sand. 310 höft. (Nr 357.)
10 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 357 ■
byggnader och reparationer
ved för köket...........................
eldning och lysning ...............
arbetsskillingar för renhållning
vattenavgift................................
brandredskap .............................
kronor 1,000 » 1,050
» 6,488
» 1,000:
> 900: —
» 100: —
Summa kronor 10
,488
Huru den sålunda framhållna besparingen i administrationskostnader skulle kunna genomföras i händelse att i enlighet med styrelsens förslag tvångsarbetsanstalten förflyttades till Halmstad jämte Singeshult, utvecklar styrelsen närmare på följande sätt:
Genom en dylik förflyttning vunnes besparing i administrationskostnaden, i det att allenast en direktör krävdes i stället för såsom nu en direktör och en föreståndare. Nuvarande föreståndaren vid kronohäktet i Halmstad kunde förflyttas till snart ledigblivande föreståndarbefattning vid annat kronohäkte. Likaså bortfölle en pastorstjänst, i det att själavården vid anstalten och häktet borde kunna skötas av en predikant med arvode, som likväl borde åtskilligt höjas utöver det, som nu utginge till predikanten i Halmstad, 800 kronor. Tillika fordrades arvode till predikant vid straffängelset i Karlskrona, 1,500 kronor. Skulle användning för Karlskronapastorn ej finnas å annan fångvårdens pastorstjänst torde han vara pliktig att fullgöra predikantsgöromålen vid den nya förläggningsorten, dock med åtnjutande av sin förutvarande avlöning. Med inbesparing av läkararvodet vid Karlskrona tvångsarbetsanstalt torde likaledes beloppet för läkarvården vid den nyordnade anstalten böra höjas utöver det, som nu utginge vid Halmstads kronohäkte, 500 kronor.
Till direktörens biträde vid den å hedmarken förlagda fångkolonien borde anlitas den från Karlskronaanstalten medföljande assistentbefattningen. Däremot syntes kamreraren därstädes icke behövlig, åtminstone icke i sådan tjänstegrad. Intill dess kamreraren vid anstalten i Karlskrona bleve pensionsmässig, torde han, enligt gällande avlöningsvillkor, vara skyldig mot nuvarande avlöning fullgöra de räkenskapsgöromål. som å den nya förlä»gningsorten förekomme och vilka sedermera kunde skötas av lägre avlönad befattningshavare. Efter kamrerarens avgång torde försöksvis till en första början vara tillfyllest att till direktörens hjälp vid bokföringen anställa en lämplig överkonstapel. En eller flera dylika borde ytterligare för bevakningstjänst anställas i mån av fångkoloniens tillväxt å heden och det nuvarande kronuhäktets ökade användning för sin nya uppgift. Även bevakningens antal i övrigt borde bliva beroende av anstaltens utveckling.
Rörande IIalmstadsfängelsets användning eller förändringens genomförande ävensom stj-relsens planer på vidtagande därstädes av vissa anordningar yttrar styrelsen:
Nuvarande Halmstadsanstalten, vilken nu rymde 34 fångar, borde fortfarande användas såsom kronohäkte för orten. Endast rannsakningsfångar borde emellertid framdeles där förläggas jämte tvångsarbetare. Då de för brott tilltalade rannsakningsfångamas antal i Halmstadshäktet vore genomgående synnerligen lågt, vid
11 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 357.
ingången av år 1911 2, år 1912 — 1, år 1913 — 2, är 1914 — 3, är 1915 — 1
och är 1916 0, bleve nästan hela utrymmet disponibelt för tvångsarbetare.
Det syntes nödvändigt att säkerställande internering kunde ske gent emot individer, som visat sig missbruka den större friheten vid odlingsföretagen. Möjligheten finge icke anses utesluten, att en sådan individ efter en tids internering i Halmstad skulle hava lärt sig så uppskatta odlingsarbetet, att han utan fara skulle kunna dit återförflyttas.
\ id Halmstadsanstalten borde förvaras icke endast sådana tvångsarbetare, som hade att i enrum undergå extra judiciell bestraffning, utan även andra, vilka funnits böra tills vidare uteslutas från arbetena å hedkolonien eller som före ditsändandet borde under strängare förhållanden prövas. Vid anstalten borde därför anordnas möjligheter för dessa sistnämnda till gemensamhetsarbeten.
Fångvården disponerade i samband med häktestomten ett i kronolägenheten Halmstads slottsjord ingående område benämnt \Stockenbergska tomten’, vilket varit av fångvården utarrenderat, men nu återfallit till fångvården. A denna tomt funnes en större villabyggnad och ett stall m. m., vilka tillhörde förutvarande arrendatorn. Styrelsen hade med denne öppnat underhandling om eventuellt inköp av nämnda hus. Det av arrendatorn fordrade priset 14,000 kronor syntes emellertid styrelsen för högt i betraktande av hans skyldighet att bortflytta dem likasom ock med hänsyn till deras nuvarande beskaffenhet. Kunde husen f'å förvärvas för ett pris, som fastställdes efter värdering på platsen, skulle villabyggnaden efter genomgående reparation användas till direktörsbostad och expeditionslokaler samt stallet till förrådsbod m. m. De genom direktörens utflyttning ledigblivna bostadsrummen i häktets nuvarande administrationsflygel skulle brukas till verkstadsrum för de internerade tvångsarbetarna, i den mån de icke lämpligen kunde sysselsättas med trädgårdsarbeten m. m. å anstaltens område.
Kunde icke villabyggnaden jämte stallet förvärvas för skäligt pris, torde direktören böra tillerkännas hyresersättning, vilket i varje fall torde böra ske under första tiden, tills nödiga omändringar hunnit verkställas i villan eller möjligen efter vunnet anslag från Kungl. Maj:t. och riksdagen lämplig nybyggnad kunnat uppföras.
Under åberopande av vad sålunda anförts har styrelsen i sin skrivelse av den 17 april 1917 hemställt, att i proposition till riksdagen måtte föreslås,
att den för närvarande inom varvsområdet, i Karlskrona förlagda tvångsarbetsanstalten måtte från och med den 1 nästkommande juli förflyttas till kronohäktet i Halmstad med tillhörande område jämte de lägenheter å Kronobergs läns allmänning inom Singeshult by i Vrå socken, vilka av allmänningsstyrelsen och skogssällskapet ställts eller än ytterligare lcomme att ställas till fångvårdens disposition, tillika med de jordbruksområden m. m., som statsverket framdeles kunde för ändamålet förvärva;
att i sammanhang härmed kronohäktet i Halmstad måtte såsom självständig fångvårdsanstalt indragas för att i stället förenas med den dit förflyttade tvångsarbetsanstalten under gemensam förvaltning; samt
att för bekostande av de mindre anordningar vid Singeshult, som
12 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 557.
redan under innevarande år borde vidtagas, Kungl. Maj:t måtte bemyndigas åt st}7relsen anvisa nödiga medel, högst 20,000 kronor, därav 7,500 kronor till fastighetsköp.
Därjämte har styrelsen, i anslutning till vad styrelsen förut i sin skrivelse anfört, framställt en del yrkanden, avseende avlönings- och tjänstgöringsförhållandenas ordnande såväl för de vid den nyanordnade tvåogsarbetsanstalten erforderliga befattningshavarna av högre grad som oek för de nu vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona tjänstgörande befattningshavare av samma grad, vilka ej bleve förflyttade till den nya anstalten. De av styrelsen i nu nämnda hänseenden föreslagna åtgärderna gå i huvudsak ut därpå, att den för kronohäktet i Halmstad nu gällande ordinarie avlöningsstaten skulle upphävas, att av de för tvångsarbetsanstalten i Karlskrona beviljade anslagen skulle utgå avlöningar till eu direktör samt en assistent och arbets föreståndare vid den nyanordnade tvångsarbetsanstalten i Halmstad jämte Singeshult samt att vissa av de nuvarande befattningshavarna vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona skulle överföras på övergångsstat med viss tjänstgöringsskyldighet eller, vad angår en befattningshavare, eventuellt överföras på indragningsstat. Tillika har styrelsen — under framhållande därav, att nuvarande direktören vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona von Porat, vilken för närvarande tjänstgör som arbetsintendent hos styrelsen, kunde från och med nästa år inträda som ledare av den nyförlagda anstalten — hemställt, att åt von Porat måtte för år 1918 utverkas samma avlöningsförhöjning, 500 kronor, som under senare åren utgått till honom såsom direktör vid Karlskronaanstalten. Givet vore nämligen, att organisationen av den nyanordnade anstalten, förlagd till olika platser, måste av direktören kräva synnerligt stort arbete och mycken omtanke samt dessutom orsaka honom direkt kostnadsökning, då direktören måste växelvis vistas vid Singeshult och i Halmstad, varav föranleddes dubbelhushåll.
Slutligen framhåller styrelsen, att till fyllande av behövliga antalet befattningshavare av lägre grad tillgång funnes i de nu vid Karlskrona tvångsar betsan stalt samt vid kronohäktet i Halmstad tjänstgörande bevakningskrafterna. T den mån dessa icke behövdes för nu ifrågavarande ändamål, kunde de placeras vid jordbruksfängelset i Mariestad eller vid ungdomsfängelset i Uppsala.
I sin förutnämnda skrivelse av den 25 nästlidna april redogör styrelsen närmare för de ändamål, till vilka den av styrelsen äskade summan, högst 20,000 kronor, beräknats vara behövlig. Styrelsen anför i denna del:
Kuwjl. Muj.tn Nåd. Proposition AV 357.
basom Iramginge av styrelsen» skrivelse deri 17 april 1917, hade Kronobergs läns allmännmgsstyrelse och Skogssällskapet i Göteborg utläst sig att till fångvärdens disposition för nu ifrågavarande ändamål omedelbart ställa tvenne lägenheter Kronoborg och Höjden, vartill sannolikt redan under instundande sommar kunde läggas ännu en lägenhet, Dalen. Till fyllande av det, ytterligare behovet hade styl elsen framhållit önskvärdheten att för statsverket finge inköpas någon eller nagra hemmansdelar i närheten av de nyssnämnda lägenheterna.
TiU en början syntes det styrelsen tillräckligt att inköpa en hemmansdel, vals belägenhet och abyggnader lämpade sig för uppgiften. 1 sådant avseende hade vid besök på platsen den gård, mantal Singeshult, som tillhörde hemmansägaren Johan Svensson och av honom salubjudits, befunnits väl passande. Gården, över vaken kartskiss bifogades skrivelsen, läge i nära grannskap till de lägenheter, som av allmanmngsstyrelsen och skogssällskapet ställts till fångvårdens förfogande Avarealen vore endast en ringa del, 5 hektar, åker, under det att resten utgjordes av skogsmark, kärr och mossar, det hela omfattade omkring 70 hektar. Manbyggnaden kunde rymma 10—14 tvångsarbetare samt bostad för bevakning. Dessutom funnes två stolphus och en ladugårdsbyggnad.
i • Beträffande gårdens värde åberopade styrelsen en av skogssällskapet gjord, skrivelsen bilagd sammanställning, enligt vilken husen beräknades till 3,000 kronor jordarealen till 4,300 kronor och växande skog till 200 kronor, tillhopa 7,500 kronor’
Skogssällskapet både genom kontrakt den 16 april 1917 för eu köpesumma motsvarande nyssnämnda värderingsbelopp, 7,500 kronor, inköpt samt därefter genom påteckning a kontraktet den 23 i samma månad å fångvårdsstyrelsen överlåtit fastigheten med de i fångvårdsstyrelsens skrivelse i avskrift bilagt kontrakt stadgade rättigheter och skyldigheter. 6
Köpet skalle för att gälla vara av köparen konfirmerat före den 15 innevarande maj. Skulle skogssällskapet icke före nämnda dag känna sig förvissat, att fångvården oyertoge köpet, kunde sällskapet sålunda häva detsamma. I händelse köp komme till stånd, skulle köpeskillingen erläggas den 1 instundande juni. Säljaren forbeholle sig rätt att intill deri 14 mars 1918 disponera fastighetens inägor, betes- och slåttermarker in. m. samt att nyttja lägenheten Kronoborgs manbyggnad.
i i ,av , ssa kontraktsbestämmelser, jämförda med allmänningsstyrelsens
ocn skogssallskapets utfästelse till fångvården, kunde denna under innevarande är td! inrymmande av tvångsarbetare och bevakning endast påräkna manbyggnaderna. och Dalen ioresla§na femmanet i Singesliult samt ä lägenheterna Höjden
Enligt beräkning av styrelsens biträdande arkitekt krävde de nödtorftiga reparationerna och omändnngama av boningshusen å den till inköp föreslagna hemmansdelen i Singeshult cirka 4.000 kronor, å Höjden 3,500 kronor och å Dalen l*o()0 kronor.
, . iordningställande av boningshuset å lägenheten Kronoborg avsäges om-
kring 2,500 kronor.
Till kostnaderna för nödiga transporter m. m. beräknades ytterligare 1,000 kronor
Da till dessa reparationskostnader, 12,500 kronor, lades köpeskillingen för hemmanet Singeshult, 7,500 kronor, uppkomme den summa, 20,000 kronor, om vars r£tn Styi“e Sen ' Sin skrivelse den 17 april föreslagit proposition till
14 Dqtmrlement*
ekefett.
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 357.
Styrelsen tilläte sig framhålla, att dessa medel kanske närmare vore att anse såsom ett förskott, enär i föreliggande plan inginge att, så snart nyodlingsföretagen i orten avslutats och arbetsförläggningen flyttats till annan plats, fångvårdens fasta egendom på platsen skulle avyttras med företrädesrätt för allmänningsstyrelsen och skogssällskapet att inköpa densamma ävensom nämnda styrelse och sällskap skulle ersätta nödiga och nyttiga kostnader, som nedlagts å deras byggnader.
För de driftkostnader, som arbetsförläggningen till Vrå betingade, även i avseende å jordbruket, som under innevarande år måste bliva synnerligen inskränkt, förutsatte styrelsen, att Kungl. Maj:t skulle anvisa styrelsen de erforderliga medlen att utgå av förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.
Deri av skogssällskapet gjorda värderingssammanställningen över "'As mantal Singeshnlt har följande utseende:
1 skrivelse den 20 augusti 1914 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande och låta utreda, huruvida och under vilka villkor arbete i det fria, särskilt jordbruksarbete och därmed sammanhörande sysselsättningar, skulle kunna anordnas för såväl tvångsarbetsfångar som straffångar, och därefter vidtaga de åtgärder, som en sådan utredning kunde giva vid handen. Den utredning av nu ifrågavarande spörsmål, som redan därförut igångsatts av Kungl. Maj:t, måste, så vitt angick straffångars användande till arbete i det fria, i första hand inrikta sig på ändrad lagstiftning. Resultatet av utredningsarbetet i denna del innefattas i den nya lag om verkställighet av straffarbete och fängelsestraff, som trätt i kraft med innevarande års ingång. I samband med att genom denna lag användningen av gemensamhetsstraffet blivit väsentligt utvidgad, har i lagen dels föreskrivits, att fånge i vissa fall skall, där så lämpligen kan ske, hållas till arbete utomhus, dels ock lämnats medgivande, att fånge under vissa förutsättningar sysselsättes med arbete utom straffanstaltens slutna område. En nödvändig förutsättning för att de nya principer, som sålunda införts i vår fångvårdslagstiftning, skulle kunna komma till någon mera omfattande praktisk tillämpning, var eu omändring av våra fångvårdsanstalter. De första stegen i denna riktning utgöra de förslag till om-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .757.
ändring; av straffiängelset i Mariestad till ett jordbruksfängelse och till forandrmgar vid straffängelset i Uppsala, som'framfördes i årets statsverksproposition. Genom realiserande av dessa förslag skulle behovel av fiihdtsanstalter b hva i viss mån tillgodosett för tvenne kategorier av straffångar. Jordbruksfangelset i Mariestad skulle nämligen avses huvud- >a igen för »»dana manliga straffångar, som med anledning av föregående verksamhet eller eljest äro lämpade att under en längre fortfe?* 4 t *1 1 ;)0rffrUSai:bete °ch icko ^ den ålder - ännu ej Udda ~0 ar vid straffets början — att de enligt nya verkställighetslagen hora hallas vid särskild ungdomsanstalt. Genom byggnadsarbetena val stiaffangelset i Uppsala åter skulle beredas ökad möjlighet till utearbete för nyssnämnda kategori av unga straffångar
Vad angår tvångsarbetare har den under senare tid gällande lagstiftningen icke innefattat hinder för deras sysselsättande med arbete*; det Ina Vid en av våra tvångsarbetsanstalter, den å Svartsjö, hava också sedan länge tvångsarbetsfångarna sysselsatts med jordbruksarbete o ' anaat frilut tsarbete. Riksdagens förutnämnda skrivelse gick alltså sa vht den avsag tvångsarbetsfångar, ut därpå, att den användning av dylika fångar i utearbete, som redan påbörjats, måtte än vidare utvecklas. Genom realiserande av det förslag, fångvårdsstyrelsen nu framlagt, skulle
“ 1 aT8evärd m4n »PPfylld pä ett, torn det
Genom upprättande av en tvångsarbetarkoloni på den av styrelsen föreslagna platsen vid Smgeshuit i Vrå socken av Kronobergs län samt tvangsarbetarnas användande därstädes för i huvudsak uppodling av där befintliga störa myr- och mossmarker samt torrläggande av folium pade skogsmarker skulle angvarden bliva satt i tillfälle att göra en första
ZZL 7 natl0?a ekonomiskt betydelsefulla arbete, som våra mossars gande under kultur innebar. Att fångvården vid inslående på denna nya väg etablerat samarbete med Kronobergs läns allmänningsstyrelse och Skogssallskapet i Göteborg, vilka redan sedan länge hfst varmt intresse för hithörande frågor, synes mig vara ägnat att ingiva förhoppning om ett gott arbetsresultat. Av den närmare redogörelse för karaktaren av detta samarbete som fångvårdsstyrelsen lämnat, torde framgå, att detta icke minst ur ekonomisk synpunkt kan väntas bliva för fångvården fördelaktigt. °
Enligt ram mening bör alltså i huvudsaklig överensstämmelse med fångvårdsstyrelsens förslag vid Singeshult upprättas eu friluftskoloni or tvangsarbetsfangar, och jag ar villig tillstyrka, att av riksdagen egares det anslag a högst 20,000 kronor för inköp av en hemmansdel
16 Kungl. Maj A» Nåd. Proposition Nr 357.
i Singeshults by och verkställande av vissa byggnadsarbeten, varoin fångvårdsstyrelsen gjort framställning.
Ej heller mot fångvårdsstyrelsens förslag om tvångsarbetsanstaltens förflyttning från Karlskrona till nuvarande kronohäktet i Halmstad, detta sistnämndas indragning som självständig fångvårdsanstalt samt friluftskoloniens vid Singeshult förläggande under den sålunda nyanordnade tvångsarbetsanstalten torde vara något att erinra. Detta förslag innebär påtagliga fördelar ej blott så tillvida, att marinen kan på detta sätt få en länge eftersträvad dispositionsrätt till tvångsarbetsanstaltens nuvarande område i Karlskrona, utan även, såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, i så måtto, att fångvårdens administrationskostnader kunna avsevärt nedbringas. Genom den föreslagna förflyttningen av Karlskronaanstalten skulle visserligen ske en ganska avsevärd nedsättning i vårt lands tvångsarbetsanstalters förmåga att mottaga manliga tvångsarbetsfångar. Platsantalet skulle nämligen minskas från 600 till omkring 420. Att en dylik minskning dock icke innebär någon risk, synes mig framgå av de av fångvårdsstyrelsen anförda siffrorna, enligt vilka hela antalet manliga tvångsarbetsfångar i vårt land vid utgången av sistlidna mars månad utgjorde allenast 225.
Att, på sätt styrelsen föreslagit, redan nu, med upphävande eller i allt fall ändrande av de för tvångsarbetsanstalten i Karlskrona och kronohäktet i Halmstad gällande ordinarie stater, på ett definitivt sätt ordna avlöningsförhållandena vid den nya tvångsarbetsanstalten synes mig icke vara nödvändigt. Måhända erfordras även ytterligare utredning i någon punkt av styrelsens förslag härutinnan. Avlöningsförhållandena vid den nya tvångsarbetsanstalten torde i stället kunna ordnas så, att Kungl. Maj:t hos riksdagen utverkar medgivande att avlöningsmedel, som i den för fångvårdsstaten gällande ordinarie avlöningsstaten äro uppförda som begynnelseavlöningar till befattningshavare vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona och kronohäktet i Halmstad, må intill utgången av år 1918, enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande, användas till bestridande av begynnelseavlöningar åt följande vid, den nya tvångsarbetsanstalten tjänstgörande befattningshavare, nämligen en direktör, en tjänsteman för besörjande av kamrerargöromål samt en assistent och arbetsföreståndare, envar med samma avlöning som för närvarande tillkommer innehavaren av motsvarande befattning vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona. Med detta sätt att tills vidare ordna saken är också förenad den fördelen, att någon tids erfarenhet vinnes, innan den nya anstaltens stat blir definitivt fastställd.
På sätt fångvårdsstyrelsen förutsatt, torde hinder ej möta att från
Kung!. Maj .in Nåd. Proposition Nr 357. 17
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll anvisa medel till bestridande av driftkostnader för kolonien vid Singeshult. Samma anslag lärer också böra tillgodolöras den inkomst, koloniens drift kan komma att lämna.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört tillåter jag mig hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels med hänsyn till ifrågasatt nedläggande av tvångsarbetsanstalten i Karlskrona samt anordnande av en sådan anstalt vid kronohäktet i Halmstad och en till sistnämnda anstalt ansluten koloni för
tvångsarbetsfångar vid Singeshult i Vrå socken av Kronobergs län _
medgiva, att avlöningsmedel, som i den för fångvårdsstaten gällande ordinarie avlöningsstaten äro uppförda såsom begynnelseavlöningar till befattningshavare vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona och kronohäktet i Halmstad, må intill utgången av år 1918, enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande, användas till bestridande av begynnelseavlönin^ar åt följande vid den nva tvångsarbetsanstalten tjänstgörande befattningshavare, nämligen en direktör, en tjänsteman för besörjande av kamrerargöromål samt en assistent och arbetsföreståndare, envar med samma avlöning som för närvarande tillkommer innehavaren av motsvarande befattning vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona,
dels ock till bestridande av vissa för anordnande av nämnda koloni för tvångsarbetsfångar vid Singeshult erforderliga kostnader för fastighetsköp och byggnadsarbeten m. in. å extra stat för år 1918 bevilja ett reservationsanslag å 20,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis av tillgängliga medel utanordna vad av detta belopp må finnas erforderligt under innevarande år.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter bitiädda hemställan fann Hans Maj:t Konungen gott' lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Israel Myrberg.
Bihang till riksdag«ns protokoll 1917. 1 saml. 310 höft. (Nr 357.)