angående ärliga understöd åt vissa befattningshavare vid telegraf¬ verket
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 5.
1 Nr 5.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ärliga understöd åt vissa befattningshavare vid telegrafverket; given Stockholms slott den 13 januari 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva, att envar av tillförordnade telegrafkommissarien Alma Christina Sofia Eliaeson, född Lundström, och extra telefonreparatören Lave Jonsson Sihlander må från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande entledigas från anställning vid telegrafverket, dock ej tidigare än från och med år 1918, av telegrafverkets medel under sin återstående livstid uppbära årligt understöd till belopp av, Eliaeson 1,200 kronor och Sihlander 600 kronor, att utbetalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 5 haft. (Nr 5.)
2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.
Telegraf-
styrelsen.
Understöd åt tillförordnade telegrafkommissarien Alma Christina Sofia Eliaeson, f. Lundström.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 13 januari 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg, Statsråden Hasselrot, von Sydow, friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
1 skrivelse den 22 september 1916 har telegrafstyrelsen gjort framställning om understöd åt två befattningshavare vid telegrafverket. Styrelsen har därvid anfört följande:
»Tillförordnade telegrajkommissarien i Karlsborg Alma Christina Sofia Eliaeson, född Lundström, är född den 24 januari 1845, antogs till extra ordinarie assistent i telegrafverket den 28 september 1865, befordrades till ordinarie telegrafist den 9 april 1866 samt tjänstgjorde såsom stationsföreståndare i Skara under tiden 7 mars 1872—1 juni 1885. Under sistnämnda månad erhöll hon be-
färt avsked från telegrafverket på grund därav att hon inträtt i äktenskap. Sedan lliaeson den 19 juli 1888 blivit änka, antogs hon den 17 augusti samma år till extra ordinarie telegrafist samt innehade under de följande åren förordnande dels såsom biträdande telegrafist och dels såsom stationsföreståndare å skilda stationer under tillsammans något över åtta år, till dess hon den 16 oktober 1897
Kungl. Majtts Nåd. Proposition Nr 5. 3
förordnades att förestå Karlsborgs station, vilket förordnande hon, även sedan nämnda befattning år 1908 förändrats till en kommissarietjänst av sjätte lönegraden, allt fortfarande innehar. Eliaesons avlöningsförmåner utgöras för närvarande av lägsta lönen till kommissarie av sjätte lönegraden, 1,050 kronor, samt uppbördsprovision, uppgående under år 1915 till 955 kronor, och 300 kronors hyresbidrag eller tillhopa 2,305 kronor, vartill kommer provision å inlämnade telegram med omkring 100 kronor. Enligt vad telegrafstyrelsen inhämtat, uppbär Eliaeson änkepension å omkring 600 kronor för år efter sin avlidne make, vilken var läroverkslärare i Skövde, men har efter eventuellt avskedstagande i övrigt ingen annan inkomst och äger ej heller någon förmögenhet. Vederbörande telegrafinspektör har lämnat henne det vitsord, att hon skött sin tjänst på fullt tillfredsställande sätt samt visat sig nitisk och intresserad i tjänsten.
Då Eliaeson nu är över 71 år gammal, torde den tid ej vara avlägsen, då hon kan behöva begära sitt avsked, och har telegrafstyrelsen därför ansett sig böra utverka rätt för henne att efter avskedstagande! uppbära årligt understöd av telegrafverkets medel. Såsom av ovan angivna data framgår, har Eliaeson, därest hon erhåller avsked med utgången av år 1917, varit i telegrafverkets tjänst anställd -— med frånräknande av tiden 19 juni 1885—17 augusti 1888 — under något mer än 49 år, därav mer än 19 år i ordinarie befattning, under vilken sistnämnda tidrymd hon, allt sedan bildandet av telegrafverkets pensionsinrättning den 1 januari 1875 till sitt inträde i äktenskap, erlagt pensionsavgifter, vilkas sammanlagda belopp uppgått till 755 kronor 80 öre. Med hänsyn härtill och då kommissarie av sjätte lönegraden vid uppnådda sextio levnads- och trettio tjänstår undfår pension till belopp av 1,600 kronor, anser telegrafstyrelsen, att det årliga understödet till Eliaeson bör sättas till samma belopp.
Allt sedan enskilda telefonnätet i Sölvesborg år 1890 inköpts för telegrafverkets räkning har extra telefonreparatören Lave Jonsson Sihlander medelst personligt kontrakt varit anställd i telegrafverkets tjänst med avlöningsförmåner, som på senare tid uppgått till 960 kronor årligen. Sihlander, som är född år 1850, trädde i det enskilda telefonbolagets tjänst år 1888. Då Sihlander numera, enligt vad vederbörande linjedirektör meddelat, på grund av sin ålder icke kan uppfylla de alltjämt stegrade anspråk, vilka måste ställas på innehavaren av ifrågavarande befattning, tara betydelse framgår därav, att densamma är avsedd att ombildas till ordinarie, synes Sihlander böra beredas tillfälle att avgå från sin tjänst med uppbärande av lämpligt årligt understöd.
Sihlander torde i pensionshänseende böra jämställas med reparatör, vilken vid 60 levnads- och 35 tjänstår undfår pension å 1,200 kronor. Därest Sihlander skulle erhålla avsked från sin anställning med utgången av år 1917, skulle han då hava uppnått 67 levnads- och 29 tjänstår, och skulle följaktligen kunna tillerkännas ett årligt understöd, motsvarande i9/S5 av 1,200 kronor, utgörande 994 kronor 30 öre eller i avrundat tal 1,000 kronor, från vilket belopp emellertid, med hänsyn till vad i proposition nr 5 till 1916 års riksdag (sid. 5) anförts beträffande understöd åt extra telefonreparatören Per Olsson i Örnsköldsvik, ett mindre avdrag borde göras på grund därav, att Sihlander ej haft att erlägga pensionsavgifter för egen pensionering. I överenstämmelse med den beräkning, som beträffande Olsson i sådant avseende kom till användning, skulle understödet till Sihlander böra bestämmas till 975 kronor, men då Sihlanders av-
Understöd åt extra telefonreparatören Lave Jonsson
Stats kontor el.
4 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.
löningsförmåner endast uppgått till 960 kronor, torde av denna anledning en ytterligare minskning till 900 kronor böra ske.»
På grund av vad styrelsen sålunda anfört, har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att tillförordnade telegrafkommissarien Alma Christina Sofia Eliaeson, född Lundström, och extra telefonreparatören Lave Jonsson Sihlander må från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande entledigas från anställning vid telegrafverket, av telegrafverkets medel under sin återstående livstid uppbära årligt understöd till belopp av, Eliaeson 1,600 och Sihlander 900 kronor, att utbetalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket.
Till följd av remiss har statskontoret den 10 november 1916 avgivit utlåtande över telegrafstyrelsens förevarande framställning och därvid anfört följande:
»På grund av vad telegrafstyrelsen i sin förevarande underdåniga skrivelse meddelat anser statskontoret goda skäl föreligga att söka genom framställning till riksdagen bereda årliga understöd av telegrafverkets medel åt såväl tillförordnade telegrafkommissarien Eliaeson som extra telefonreparatören Sihlander.
Yad beträffar de belopp, som i sådant avseende synas böra ifrågakomma, måste statskontoret framhålla, att enligt gällande pensionslagar pensionsbeloppen avpassas efter den avlöning, som den från tjänsten avgående innehar, samt att i framställningar till riksdagen om beredande av pension i särskilda fall, då rätt till sådan förmån icke är genom författning bestämd, plägar tillses, att det föreslagna pensionsbeloppet åtminstone icke överstiger vad i pension skulle hava utgått efter den i civila pensionslagen fastställda grunden för beräkningen av pensionsunderlaget. Enligt nämnda lag är stadgat, att pensionsunderlaget skall, där jämte lönen åtnjutes tjänstgöringspenningar eller ortstillägg, motsvara hela lönen, men i annat fall två tredjedelar av lönen.
Yad då först beträffar tillförordnade telegraf kommissarien Eliaeson synes det, som om henne tillkommande uppbördsprovision, som hon i händelse av tjänstledighet icke äger åtnjuta, måste betraktas såsom tjänstgöringspenningar och hyresbidraget såsom ortstillägg, så att endast den egentliga lönen 1,050 kronor torde böra komma i betraktande vid avpassande av pensionsbeloppet. Det har framhållits, att, då ordinarie kommissarie av sjätte lönegraden efter avgång vid 60 levnads- och 30 tjänstår erhåller 1,600 kronor i pension, samma belopp i detta fall borde utgå till Eliaeson, som alltsedan år 1908 uppehållit sådan tjänst. Emellertid synes berörda pensionsbelopp vara avpassat efter den icke obetydligt högre slutlön, som tillkommer sådan kommissarie, under det att Eliaeson åtnjutit endast begynnelselönen för tjänsten. Med hänsyn härtill och då den omständigheten, att Eliaeson såsom änka efter lärare vid allmänt läroverk åtnjuter pension å omkring 600 kronor från med statsmedel understödd änke- och pupillkassa, om än icke av egentlig betydelse vid bedömande av nu förevarande pensionsfråga, dock åtminstone torde böra föranleda, att billighetsskäl icke kunna anses föreligga till förhöjning av eljest såsom skäligt ansett belopp, vill det synas stats-
5 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.
kontoret, som om pensionen åt Eliaeson icke bör överstiga hennes nuvarande fasta lon eller 1,050 kronor.
Beträffande därefter frågan om pensionsbeloppet för extra telefonreparatören bildander bär anförts, att pensionen till ordinarie reparatör efter avgång vid uppnådda 60 levnads- och 35 tjänstår utgjorde 1,200 kronor; och då någon reduktion av detta belopp borde för Sililanders vidkommande ske med hänsyn till hans kortare tjänstetid och frihet från erläggande av pensionsavgifter, har för honom föreslagits ett belopp av 000 kronor. Det är tillika upplyst, att Sililanders avlöning på senare tid uppgått till 960 kronor om året. Med hänsyn till denna avlöning och Sililanders till 30 år icke uppgående tjänstetid, skulle med tillämpning av förutnämnda grunder pensionsbeloppet för Sihlander synas höra bestämmas till omkring 600 kronor. Den av telegrafstyrelsen omnämnda extra telefonreparatören Per Olsson, vilken enligt 1916 års riksdags beslut erhöll årligt understöd å 975 kronor, hade en inkomst från telegrafverket av 1,800 å 1,900 kronor för år eller dubbelt så stor avlöning som Sihlander. Berörda fall kan darfor enligt statskontorets mening icke tjäna såsom stöd för det åt Sihlander föreslagna pensionsbeloppet.»
I likhet med telegrafstyrelsen och statskontoret finner jag billigheten fordra, att ifrågavarande personer, vilka ägnat en avsevärt lång tid åt telegrafverkets tjänst och nu på grund av uppnådd hög ålder äro nödsakade att inom den närmaste framtiden därur avgå, på ålderdomen beredas skäligt understöd.
Av vad styrelsen meddelat framgår visserligen, att tillförordnade kommissarien Eliaeson allt sedan år 1008 uppehållit en kommissarietjänst av sjätte lönegraden samt na innehar den levnadsålder och det antal tjänstår, som berättiga ordinarie innehavare av dylik tjänst till pension med det av styrelsen för Eliaeson föreslagna understödsbeloppet 1,600 kronor. Hennes fasta lön utgår emellertid för närvarande med endast 1,050 kronor, motsvarande dylik kommissaries begynnelseavlöning. Vid sådant förhållande anser jag lika med statskontoret, att en nedsättning av det utav styrelsen lör henne föreslagna understödsbeloppet bör äga rum. Då emellertid pensionen för telegrafverkets provisionsberättigade tjänstemän i regel utgår med något högre belopp än lönen, synes Eliaesons understöd skäligen böra bestämmas till något högre belopp än statskontoret förordat eller förslagsvis till 1,200 kronor.
Jämväl beträffande det av telegrafstyrelsen i fråga om extra telefonreparatören Sihlander föreslagna understödsbeloppet torde en reduceringböra ske, och synes hans understöd, i enlighet med vad statskontoret föreslagit, böra bestämmas till 600 kronor. Enligt de av statskontoret tilllämpade grunderna skulle visserligen understödsbeloppet komma närmare 500 än 600 kronor, men hänsyn torde även böra tagas därtill, att jämväl ordinarie reparatörs pension något överstiger hans lön.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 5 käft. (Nr 5.) 2
Departements-
chefen.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.
Med åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att envar av tillförordnade telegrafkommissarien Alma Christina Sofia Eliaeson, född Lundström, och extra telefonreparatören Lave Jonsson Sihlander må från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande entledigas från anställning vid telegrafverket, dock ej tidigare än från och med år 1918, av telegrafverkets medel under sin återstående livstid uppbära årligt understöd till belopp av, Eliaeson 1,200 kronor och Sihlander 600 kronor, att utbetalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Cour. Falkenbei'g.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1917*