angående understöd åt musikläraren C. Lundells änka

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 120.

11 Nr 120.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående understöd åt musikläraren C. Lundells änka; given Stockholms slott den 1 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne musikläraren Carl Lundells änka Henrika Amalia Lundell, född Lokander, må från och med den 1 januari 1918, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 300 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Värner Rydén.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 120.

Pension it musikläraren C. Lundells änka.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner, Statsråden: Petersson,

ScHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde:

I underdånig skrivelse den 22 oktober 1917 har direktionen över institutet och förskolan för blinda å Tomteboda — med överlämnande av en utav musikdirektören John Morén i egenskap av förmyndare för den 21 november 1916 avlidne musikläraren vid nämnda institut Carl Lundells änka Henrika Amalia Lundell, född Lokander, hos direktionen gjord framställning om beredande av statspension åt änkan Lundell — hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes i proposition till riksdagen föreslå beviljande av en årlig pension åt änkan Lundell till belopp av 300 kronor att utgå från 1918 års början.

13 KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 120.

Vid Moréns framställning hade fogats (Iris prästbevis, varav inhämtas, att änkan Lundell är född den 14 oktober 1864, dels läkarintyg, utvisande att hon lede av kronisk sinnessjukdom (förföljelsemani) och pä grund härav vore att anse såsom varaktigt och fullständigt oförmögen till arbete, dels och styrkt transsumt av den 14 december 1916 efter musikläraren Lundell förrättad bouppteckning, enligt vilken behållningen i boet uppgått till 617 kronor 60 öre.

Rektorn vid institutet och förskolan G. Åstrand har i ett till direktionen över Moréns framställning avgivet yttrande, som bifogats direktionens skrivelse, anfört följande:

1 Lundells bouppteckning, som inregistrerades å lagtima ting den 15 januari 1917, upptogs boets behållning blott till 617 kronor 60 öre. Då änkan ej åtnjuter någon statspension och, på grund av att hon lider av sinnessjukdom, i vilken väsentlig förbättring ej är att vänta, ej lärer kunna bliva i stånd att nämnvärt, om ens något, bidraga till sitt uppehälle, är hon helt och hållet hänvisad till vad enskild välgörenhet kan lämna henne. I betraktande av att Lundell i 36 år på det mest plikttrogna sätt utövade sitt strävsamma arbete i statens tjänst, synes det billigt, att även från statens sida något bidrag lämnas henne, och detta så mycket hellre som Lundell, trots det att hans arbete torde ha uppgått till 30 å 40 timmar i veckan, länge var mycket svagt avlönad. Han började nämligen år 18b0 med 700 kronors årslön, vilken ännu år 1908 ej stigit högre än till 900 kronor, och först genom den stat, som blev gällande från och med är 1909, höjdes hans avlöning till 2,100 kronor. Något som ytterligare talar för änkefru Lundell är den omständigheten, att hon var sin make ett mycket arbetsamt och uppoffrande biträde i hans veiksambet som kompositör. Så har hon not för not efter hans diktamen nedskrivit hans stora rekviem för kör och orkester. Hon sökte också vara honom till hjälp vid hans musikundervisning.

Visserligen kan det synas, som om Lundell, da det år 1908 stod honom öppet att inträda i civilstatens änke- och pupillkassa, bort bereda sin änka pension, men de högst betydliga retroaktivavgifterna skulle då helt visst bragt hans ekonomi i betänklig oordning trots all hans sparsamhet. Då det gäller att föreslå beloppet av eu eventuell statspension, torde hänsyn dock höra tagas till den storlek, som en sådan änkepension skolat få. Enligt vad som sagts mig, skulle den ha uppgått till 375 kronor. Om man då tar i betraktande, att pensionsavgifterna inbesparats, torde beloppet lämpligen kunna föreslås till 300 kronor.

Efter erhållen remiss har folkskolöverstyrelsen i den 7 november 1917 avgivet utlåtande anfört, att överstyrelsen i likhet med Åstrand funne det rimligt, att pension av statsmedel bereddes änkan Lundell till ett belopp av 300 kronor, ungefär motsvarande det belopp, som med av drag av pensionsavgifter skulle hava tillfallit änka efter sådan delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, som inträtt i densamma år 1908.

Statskontoret, som på grund av remiss den 26 november 1917 avgivit

Departe-

mentschefen.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 120.

utlåtande i ärendet, har däri uttalat, att statskontoret anså«e soda skäl föreligga att bereda pension i nu förevarande fall, samt förklarat si^ icke nava något att erinra mot det föreslagna pensionsbeloppet.

. Sedermera hava till ecklesiastikdepartementet ingivits två så lydande

Att änkefru Henrika Amalia Lundell, f. Lokander, som är kvrkoskriven och vistas i denna församling, befinner sig i torftiga och mycket behövand/omständivheter intygas såsom ett av pastor väl känt förhållande. omständigheter

Björkö församling, Jönköpings län, den 5 januari 1918.

Karl Bredberg,

. kyrkoherde.

sion ei helle^.m^6!"!!11^ Amalia ,Lunde11’ <• Lokander, icke uppbär något slags pension ej heller understöd av annat slag, än som kan komma henne till del genom enskilda personers ingripande, intygas av oss som eu allmänt känd sak. “ n Stockholm den 7 januari 1918.

E. Srhröderheim, , Tr.,.

reg.tpastor. -r,t Kihlgren,

komm. *■'

Av ett jämte dessa två intyg ingivet kompletterande transsumt av

S ftid«e 1 uPPrfttad® bouppteckningen framgår, att Lundell vid sin död icke efterlämnat några bröstarvingar

. , hänsyn till musikläraren Lundells långvariga och gagnelig arbete

i det allmännas tjänst och på grund av de ömmande omständigheter, som, enligt vad utredningen giver vid handen, i detta fall föreligga, anser ja* att staten bör genom att bereda Lundells änka något årli-t understöd underlätta för henne att under sin återstående livstid nödtorftigt erhålla uppehälle och vård utan att behöva falla annan till last. Att Lundell av ekonomiska skäl icKe ansett sig kunna, då tillfälle därtill år 1908 erbjöds honom, ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa och genom

svne, mngar jnu.nämnda.„ka.SSa SÖrJa för sin nu efterlevande änka synes mig, med hänsyn till i ärendet lämnade upplysningar icke böra

aTfVkVVgÖrn(!e Wnder häruti— Understå tXeiS den direkttönon törSYrelSen aunVanda beräkningsgrund böra sättas till det av hetönnT Ynn t gna OCh av överstyreIsen och statskontoret tillstyrkta

Är 1918 så T0"’ *T ?*&A aIj,uänna indragningsstaten från* och med ar 1918, så länge ankan Lundell förbliver i sitt nuvarande änkestånd.

daae^med^va8^1161, SåledeS’ att Eders Kun°]- MaJ:t täcktes föreslå riks-

att avlidne musikläraren Carl Lundells änka, Henrika Amalia Lundell, född Lokander, må från och med

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 120

den 1 januari 1918, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 300 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt behagade Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan av statsrådets övriga ledamöter bifalla; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Em. O:son Bergman.