om anvisande av medel till bestridande av kostnaderna för vattendom¬ stolarnas verksamhet m. m.

Kung!. Maj:t > nåd. proposition Nr 129.

129.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen om anvisande av medel till bestridande av kostnaderna för vattendomstolarnas verksamhet m. m.; given Stockholms slott den 15 mars 1918.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över iustitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att, under förutsättning att riksdagen antager det förslag till vattenlag, varom särskild proposition till riksdagen avlåtes,

dels till bestridande av årsarvoden åt vattenrättsdomarna, vattenrättsingenjörer och vattenrättssekreterarna så ock av gottgörelse åt vid vattendomstolarna anställda amanuenser samt av vikariatsersättning under semester för vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare å extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst, 160,000 kronor;

dels ock medgiva,

att från det under andra huvudtiteln å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till domare, vittnen och parter må till vattenrättsmgenjörer, utöver dem tillkommande årsarvoden, ävensom, till vattenrättsnämndemän och av vattenöverdomstolen tillkallat sakkunnigt biträde utbetalas dagarvoden eller annan gottgörelse i enlighet med- de grunder Kungl. Maj:t bestämmer; samt

att från det under andra huvudtiteln å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. må, likaledes i enlighet med de grunder Kungl. Maj:t bestämmer, bestridas de övriga kostnader för vattendomstolarnas verksamhet, som ej böra utgå av andra anslag eller ock skola av part gäldas.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 114 höft. (Nr 129.)

2 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 129.

Ang. anvisande av medel till bestridande av kostnaderna för vattendomstolarnas verksamhet m. m.

Utdrar/ av protokollet över justitiedepartementsårenden, MUct inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet A Stockholms slott den 15 mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde ärende rörande avlåtande till riksdagen av proposition om anvisande av medel till bestridande av kostnaderna för vattendomstolarnas verksamhet m. in. Därvid anförde föredraganden:

»Enligt det förslag till vattenlag, om vars antagande jag förut i dag hemställt att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition, skola vattenmålen i första instans handläggas av särskilt inrättade vattendomstolar samt i andra instans avgöras av en till Svea hovrätt förlagd vattenöverdomstol. För genomförande av denna nya domstolsorganisation erfordras givetvis, att riksdagen beviljar för ändamålet erforderliga medel. Med avseende å frågan, hur stort belopp bör i sådant avseende äskas, anhåller jag att få anföra följande.

Kuwjl. Maj:ts nåd. proposition Nr 129. :5

Enligt 9 § i 11 kap. av förslaget till vattenlag skall antalet vatten- ,j£!SL domstolar bestämmas av Konungen samt gränserna för do till varje stolar. vattendomstol hörande områden följa vattenpelare mellan olika vattensystem, efter ty Konungen förordnar.

Med avseende å de vägande skäl, som ligga till grund för dessa bestämmelser, torde det tillåtas mig att hänvisa till vad vattenrättsoeh dikningslagskommittéerna därom yttra i sitt betänkande (sid. 446 o. fif.).

Ehuru det sålunda skulle komma att åligga Kungl. Maj :t att bestämma vattendomstolarnas antal samt att förordna, varest gränserna lagskommit skulle framdragas mellan skilda vattendomstolars områden, hava kom- tre,no,. mittéerna dock för sin del planlagt en indelning av riket för fem särskilda vattendomstolar, för vilka kommittéerna tänkt sig föl jande benämningar: Västerbygdens, Söderbygdens, Österbygdens, Mellanbygdens och Norrbygdens vattendomstol.

Västerbygdens vattendomstols område skulle i stort sett sammanfalla med Vänerns och dess till- och avlopps vattenområde samt innefatta hela Värmlands och Göteborgs och Bohus län, hela Dalslandsdelen och norra Västgötadelen av Älvsborgs län, större delen av Skaraborgs län och en ringa del av Örebro län. Till Söderbygdens vattendomstols område skulle komma att höra de halländska och skånska vattendragens vattenområden, däri inbegripet Helgaåns, eller således hela Hallands, Kristianstads och Malmöhus län, Marks, Vedens, Bollebygds, Kinds och Redvägs härad av Älvsborgs län, Östbo, Västbo och Västra härad av Jönköpings län samt Sunnerbo och en del av Allbo härad av Kronobergs län. Till österbygdens vattendomstol skulle komma att hänföras V ätterns vattenområde samt de blekingska, kalmarlänska, östgötska och gottska vattendragens områden, innefattande Blekinge, Kalmar, Östergötlands och Gottlands län, större delen av Jönköpings och Kronobergs län, delar av Skaraborgs län samt en mindre del av Örebro län. Mellanbygdens vattendomstol skulle komma att omfatta Mälaren—Hjälmarens, Dalälvens och Ljusnans vattenområden eller Södermanlands, Stockholms, Uppsala, Gävleborgs, Västmanlands och Kopparbergs län, större delen av Örebro län och Härjedalen. Till Norrbygdens vattendomstol slutligen skulle räknas de norrländska älvarnas vattenområden, motsvarande Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Jämtlandsdelen av Jämtlands län.

För att rätt förstå innebörden av detta förslag bör man hava klart för sig vattendomstolarnas åligganden enligt kommittéförslaget. I detta avseende är å ena sidan att uppmärksamma, att enligt kommittéerna

V atlenrättssakkunniga.

Flottning slagsliftningssakkunniga.

Processkom-

missionen.

4 Kimgl. Maj. ts nåd, 'proposition Nr 129.

vattendomstolarna skulle komma att få befattning jämväl med frågor börande till den s. k. defensiva vattenrätten — merendels i form av besvär mot syneförrättning — samt med farleds- och kloakledningslragor, samt vidare, att kommittéerna tänkt sig, att vattenrättsdomarna eJ sk,'1Ie ™ra uteslutande sysselsatta med vattenrättsarbetet utan kunna samtidigt ägna avsevärd tid åt annan juridisk verksamhet. Men å andra sidan är att märka, att kommittéerna vid uppgörandet av sitt forslaf till vattendomstolarnas jurisdiktionsområden icke haft anledning att ta<-”i någon som helst hänsyn till flottledsmälen samt att enligt samma förslag vid de ofta mycket omfattande vattenregleringsföretagen den grundlä^- £5 e undeisöknmöen på platsen icke skulle — såsom enligt det förslag, de sedermera tillkallade vattenrättssakkunniga avgivit — företagas av vattendomstolen utan av särskilda förrättningsmän

Nyssnämnda vattenrättssakkunniga, vilka delat kommittéernas uppfattning, att det tydligtvis borde överlämnas åt avgörande i administrativ ordning, huru gränserna mellan de olika domstolarnas områden borde med tillämpning av den i lagen fastslagna grund uppdragas, hava hållit före, att, da den av de sakkunniga vidtagna begränsningen av förslaget föranledde • a^enas^ vissa av de mål, vilka enligt kommittéförslaget hänfördes till vattenmål, skulle av vattendomstol behandlas, vattendomstolarnas antal lämpligen skulle tillsvidare kunna bestämmas till tre, vilket antal dock enligt de sakkunnigas mening måhända snart nookunde komma att visa sig otillräckligt. De sakkunniga hava därvid ifrågasatt, att med begagnande av de utav kommittéerna i motiven upptagna benämningarna — Västerbygdens och Söder bygdens vattendomstolar kunde sammanslås till en domstol, Österbygdens och Mellanbygdens likaledes förenas till en samt den tredje domstolen tilldelas det område, som hänförts till Norrbygdens vattendomstol.

Flottningslagstiftningssakkunniga, vilka med avseende å lagförslagets omfattning utgått från kommittéernas förslag, hava förklara” si oanse sannolikt, att antalet vattendomstolar borde, för att jämväl flott” ledsmålen skulle medhinnas, ökas till sex, måhända på det sätt, att den nordligaste domstolens område uppdelades på två.

Processkommissionen har i sitt över vattenrättssakkunnigas förslagavgivna utlåtande som sin uppfattning gjort gällande, att — alldeles oavsett den lättnad lör en övergång från en sådan specialdomstol som den föreslagna till en ny allmän domstolsorganisation, som skulle ligga

Kunc/l. Ma j ds nåd. proposition Nr 12 d. 5

däri, att specialdomstolarnas antal ej gjordes för litet — det skulle komma att visa sig' ogörligt att giva vattendomstolarna så vidsträckt;: domkretsar, som enligt vattenrättssakkunuigas motiv varit avsett.

Att med någon större tillförlitlighet bedöma, vilken sammanlagd arbetsmängd kommer att efter den nya vattenlagens genomförande åvila vattendomstolarna, låter sig svårligen gorå. Någon tillnärmelsevis säker upplysning i detta avseende torde icke vara att hämta från den statistik, som är tillgänglig, tv — på sätt också kommittéerna framhållit — dels föreligger rörande de merendels synnerligen omfattande och tidsödande vattenregleringsloretagen med tvångsdelaktighet, vilka äro en nyhet för vår rätt, ingen som helst statistisk utredning, och dels är det sannolikt, att vattenbyggnadsmålen komma att till antalet väsentligt ökas åtminstone under de första årtiondena efter den nya vattenlagens genomförande. Emellertid kan jag — särskilt i betraktande av vattenmålens invecklade och svåra beskaffenhet samt de talrika synnerligen tidsödande syneförrättningar, som måste ingå som ett huvudsakligt led i eu vattendomstols verksamhet —- i likhet med processkommissionen icke finna annat än att vattendomstolarnas antal omöjligen kan inskränkas till de av de vattenrättssakkunniga föreslagna tre med deras synnerligen vidsträckta jurisdiktionsområden. Detta mitt omdöme gäller, även om hänsyn tages allenast till den arbetsbörda, som skulle komma att åvila vattendomstolarna enligt de sakkunnigas förslag. Emellertid synes det mig, som om vid denna frågas avgörande en viss hänsyn bör tagas även till den utvidgning av vattenlagstiftningen, som inom den närmaste tiden är att förvänta. I detta avseende vill jag nämna följande.

I nära överensstämmelse med såväl kommittéernas som vattenrättssakkunnigas förslag är jämväl i vattenlagförslaget i dess nu föreliggande slutgiltiga skick plats reserverad för ny lagstiftning om allmän farled, om allmän flottled, om torrläggning av mark genom dikning eller annat avledande av vatten eller genom invallning samt om kloakledningar. Det tillämnade kapitlet om allmän flottled föreligger utarbetat av flottningslagstiftningssakkunniga; förslag till lagstiftning å övriga nu nämnda områden ingå som led i vattenrätts- och dikningslagskommittéernas betänkande. Av de grenar av vattenlagstiftningen, som, efter antagandet av nu föreliggande förslag till vattenlag, fortfarande skulle vänta på sin lösning, torde flottningslagstiftningen utan tvekan kunna betraktas som den, för vilken behovet av nya lagstadganden är mest trängande. Min bestämda avsikt är också att söka få förslag till ny flottningslagstiftning framlagt redan för nästkommande års riksdag. För sådant

Depar/cjncr

ckcfdH.

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 129.

ändamål pågår för närvarande inom justitiedepartementet, med ledning av inkomna utlåtanden, en överarbetning av fiottningslagstiftningssakkunnigas förslag, och min säkra förhoppning är, att denna överarbetning skall kunna bliva slutförd i så god tid, att det omarbetade förslaget skall kunna bliva föremål för granskning av lagrådet redan under innevarande år. Då alltså utsikt förefinnes för att redan ett år efter vattenlagens trädande i kraft jämväl den nya flottningslagstiftningen skall tråda i tillämpning, synes det mig, som om klokheten bjöde, att man för undvikande av en rubbning efter allenast ett år av vattendomstolarnas jurisdiktionsområden redan nu vid bestämmandet av vattendomstolarnas antal och gränserna för berörda områden toge behörig hänsyn till den ökning av vattendomstolarnas arbetsmängd, som genomförandet av. den nya flottningslagstiftningen kan väntas hava till följd. Mot ett dylikt hänsynstagande torde icke kunna anföras, att därigenom skulle uppstå fara för att vattendomstolarna icke skulle under sitt första verksamhetsår få fullt upp att göra. Tv alldeles frånsett det ökade krav, som genomförandet av en ny domstolsorganisation och tillämpningen av en ny lag av den omfattning och art, varom här är fråga, alltid måste ställa på vederbörande under den nya lagstiftningens första ar, torde det med säkerhet kunna antagas, att arbetsmängden under denna tid jämväl av andra anledningar kommer att bliva relativt stor. I sådant hänseende vill jag dels erinra om det kända förhållandet, att i fråga om många planerade vattenbyggnadsföretag — främst kanske vattenregleringar — vederbörande endast vilja avvakta den nya vattenlagens trädande i kraft, innan de söka bringa dem till utförande, dels ock framhålla, att det i 12 kap. i förslaget till vattenlag stadgade förfarandet om inskrivning i vattonboken av nära till hands liggande skäl kommer att, så vitt angår anläggningar, tillkomna enligt äldre lag, tynga vattenrättsdomaren och hans medhjälpare på vattendomstolskansliet relativt mest under den första tiden av den nya lagens giltighetstid.

I betraktande av vad nu sagts synes det mig, som om vattendomstolarnas antal icke lämpligen bör bestämmas till mindre än fem eller samma antal, som kommittéerna tänkt sig. Deras namn skulle kunna bliva Västerbygdens, Österbygdens, Mellanbygdens, Nedra Norrbygdens och Övra Norrbygdens vattendomstol. •

För att erhålla något — om också, såsom redan antytts, allenast i ringa grad användbart — material för bedömande av spörsmålet om de särskilda domstolarnas jurisdiktionsområden har jag låtit från statistiska centralbyrån infordra uppgift rörande antalet mål berörande den lukrativa vattenrätten, som av underrätterna slutligen avgjorts under

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Kr 129. 7

siren 1913 och 1914 eller de enda år, för vilka på grund av vidtagna förändringar i rättsstatistikens uppställning dylik uppgift av något värde för nu ifrågavarande ändamål kunnat erhållas. Med ledning av dessa statistiska uppgifter ävensom av i övrigt kända förhållanden har jag efter samråd med sakkunnig person kommit till den uppfattningen, att gränserna mellan de särskilda domstolarnas områden lämpligen skull*' kunna dragas på ungefär följande sätt.

Västerbygdens vattendomstols område skulle omfatta det område, som i kommittéförslaget föreslagits skola hänföras dit, jämte den del av Söderbygdens vattendomstols område enligt samma förslag, som ligger norr och väster om Lagans vattenområde.

Österbygdens vattendomstols område skulle komma att omfatta det område, som i kommittéförslaget föreslagits skola hänföras dit, jämte återstående delen av Söderbygdens vattendomstols område enligt kommittéförslaget,

Söderbygdens vattendomstols område enligt kommittéförslaget skulle på detta sätt bliva uppdelat mellan Västerbygdens och Österbygdens vattendomstolars jurisdiktionsområden.

, Mellanbygdens vattendomstols område skulle komma att sammanfälla med samma domstols område enligt kommittéförslaget, utom så tillvida, att dit ej skulle komma att höra den del av samma område, som ligger norr om vattendelaren mellan Ljusnans vattenområde och söder därom belägna vattenområden.

Nedra Norrbygdens vattendomstols område skulle komma att bestå, utom av nyssnämnda nordligaste del av Mellanbygdens vattendomstols område enligt kommittéförslaget, av den del av Norrbygdens vattendomstols område enligt samma förslag, som ligger söder om Storumans och Lögde älvs vattenområden.

Till Övra Norrbygdens vattenområde slutligen skulle komma att hänföras återstoden av Norr bygdens vattenområde enligt kommitté förslaget.

Möjligt är, att det sålunda föreslagna antalet av fem vattendomstolar kommer att efter flottledsmålens tillkomst visa sig för knappt tilltaget. Särskilt gäller detta av naturliga skäl den nordligare delen av vårt land. Härtill bär emellertid viss hänsyn tagits vid uppgörandet av nyssnämnda utkast till domkretsarnas omfattning, i det att de två nordligaste vattendomstolarnas områden avpassats så, att de i fall av behov skulle kunna lämpligen uppdelas på sammanlagt tre vattendomstolar. Övriga vattendomstolars jurisdiktionsområden torde däremot

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 129.

antagligen kunna bibehållas oförändrade jämväl efter fiottningslagstiftnmgens genomförande.

VaUendotnstolsledamcternas avlönande samt bestridandet, av övriga kostnader för vattendomstolarnas verksamhet m in.

Med avseende å sättet för avlönandet av vattendomstolarnas personal och de medel, som härför böra begäras av riksdagen, torde jag till eu början få erinra om vad jag vid anmälan den 14 sistlidna januari av årets statsverksproposition vid punkten 15 under andra huvudtiteln yttrade därom, att det till följd av svårigheten att på förhand bedöma omfattningen av det arbete, som kommer att åvila de nva domstolarna, torde vara lämpligast att ej redan från början uppföra ifrågavarande personal på ordinarie stat, utan att äskandet av ett extra anslag för ändamålet torde vara att föredraga. Därvid lärer formen för beviljandet av medel till avlönandet av den civila personalen vid regements- och stationslalgsrätterna i viss man kunna lända till förebild. För bestridandet av avlöningen till denna personal har riksdagen årligen anvisat ett extra anslag till växlande belopp, med rätt för Kungl. Maj:t att inom detta _ anslags ram närmare bestämma de särskilda befattningshavarnas avlöningsförmåner.

Vattendomstolarna skulle enligt det föreliggande förslaget till \ attenlag bestå av en vattenrättsdomare såsom ordförande samt såsom Övriga ledamöter två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän.

\ ad angår avlönandet av dessa vattendomstolens ledamöter gäller frågan först domstolens ordförande, vattenrättsdomaren. Han skall enligt förslaget vara eu lagkunnig, i domarévärv erfaren man samt förordnas av Konungen för viss tid. Denna tid torde, i överensstämmelse med den uppfattning, som vattenrätts- och dikningslagskommittéerna i sina motiv uttalat, lämpligen kunna sättas till exempelvis fem år.

1 å sätt vid flera tillfällen under förarbetena till nu ifrågavarande lagstiftning framhållits, iir det av största vikt, att till vattenrättsdomarbefattningen förvärvas en person med framstående duglighet och att åt honom gives eu i möjligaste mån oberoende ställning. I båda dessa hänseenden spelar storleken av de avlöningsförmåner, som bliva förenade med befattningen, en betydelsefull roll. En fråga, till vilken man därjämte vid bestämmandet av vattenrättsdomarens avlöning givetvis måste taga ståndpunkt, är den, huruvida vattenrättsdomarbefattningen är av den beskaffenhet, att den kan antagas giva sin innehavare full sysselsättning under hela året. I detta avseende är att märka, att de vattenrättssakkunniga i motsats till den åsikt, som, på sätt redan förut av mig antytts, kommit till uttryck i kommittémotiven — göra gällande, att befattningen såsom vattenrättsdomare icke lämpligen bör förenas med

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 121). 9

utövningen jäv (lullull ämbetsverksamhet. kör ett riktigt handhavande av vattenrättsdomarens ansvarsfulla kall kräves helt visst’, säga de sakkunniga, kitt detsamma göres till dess innehavares enda uppgift, så att hans verksamhet och intresse uteslutande inriktas därpå. Att de med ifrågavarande befattning förenade göromålen, vilka omfatta ej blott syners och andra domstolssammanträdens hållande, utan därjämte målens förberedande till behandling och avgörande, vattenbokens förande in. in., skola helt upptaga innehavarens tid, synes de sakkunniga påtagligt, därest varje vattendomstols område tillmätes tillräckligt stort.’ Vad de sakkunniga sålunda uttalat äger enligt min mening sin fulla giltighet även om, på sätt jag föreslagit, vattendomstolarnas antal sättes till fem. Vid bestämmandet av vattenrättsdomarnas avlöningsförmåner torde man alltså böra utgå ifrån, att dessa befattningshavare icke komma att samtidigt med sina vattenrättsdomarbefattningar utöva annan avlönad tjänst.

Med nu nämnda utgångspunkter synes det mig, som om det lämpligaste sättet för ordnandet av vattenrättsdomarnas avlöningsfråga skulle vara det, att åt eu var av dem bestämdes ett ej alltför knappt tillmätt fast arvode. Dock torde det böra stå Kungl. Maj:t öppet att i förekommande fall, där eu vattenrättsdomare är ordinarie innehavare av annat ämbete, medgiva honom att under den tid, han är förordnad som vattenrättsdomare, därjämte uppbära viss mindre del av de med hans ordinarie ämbete förenade inkomster. Ifrågavarande fasta arvode synes i intet fall böra sättas lägre än 11,000 kronor. Med denna beräkning skulle för bestridande av arvoden till fem vattenrättsdomare erfordras

55,000 kronor. Med hänsyn därtill, att det på grund av särskilda förhållanden kan komma att visa sig önskvärt, att arvodet till eu eller annan vattenrättsdomare sättes något högre än 11,000 kronor, torde för möjliggörande i erforderliga fall av dylik förhöjning böra beräknas vtterligare sammanlagt 5,000 kronor.

Vad därefter beträffar vattenrättsingenjörerna, vilka enligt förslaget till vattenlag skola vara i vattenfrågors tekniska behandling sakkunniga och erfarna män, den ene särskilt beträffande byggande i vatten och den andre särskilt i frågor om torrläggning av mark, böra givetvis även dessa befattningshavare kunna påräkna en ganska betydande gottgörelse för sitt arbete, om man skall lyckas att som sådana förvärva fullt kompetenta personer. Det berättigade i denna uppfattning torde framstå i öppen dag, om man betänker, att flertalet av vattenrättsingenjörerna säkerligen måste sökas bland personer, som ägna sig åt inkomstbringande privat verksamhet och således för sin tjänstgöring i dom- Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 114 höft. (Nr 129.) 2

10 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 129.

stolen tvingas att för längre tid övergiva detta sitt arbete. Vid bestämmandet av sättet för vattenrättsingenjörernas avlönande är att uppmärksamma, att ingenjörerna i motsats till vattenrättsdomaren icke bliva av sm tjänstgöring i vattendomstolen upptagna hela året. Deras avlöningsförmåner synas därför lämpligen böra utgå i form av dels ett last arvode dels ock ett dagarvode för varje dags tjänstgöring i domstolen. Till dylik tjänstgöring bör givetvis räknas jämväl förrättandet av sådan undersökning, varom förmäles i 11 kap. 45 § 2 mom. i förslaget ^AVat,tenlag' J)et fasta årsarvodet synes lämpligen kunna sättas till o,000 kronor och dagarvodet till 40 kronor. Under förutsättning, att varje vattenrättsingenjör komme att årligen tjänstgöra i domstolen under cirka 80 dagar något som med hänsyn till bestämmelsen i nyssnämnda lagrum samt med den begränsning till den lukrativa vattenrätten, so™ erhållit, torde kunna betraktas som ganska antagligt be-

träffande åtminstone den av vattenrättsingenjörerna, som skall vara sakkunnig särskilt beträffande byggande i vatten — skulle en vattenrättsmgenjörs årsinkomst av denna hans befattning komma att belöpa sig till omkring 8,200 kronor. Emellertid förutsätter förslaget till vattenlag, på satt framgår av 11 kap. 3 §, den möjligheten, att lämplig person, villig att ataga sig förordnande som vattenrättsingenjör för viss tid, ej finnes att tillgå. Konungen äger då uppdraga åt vattenrättsdomaren att, intill dess annorlunda kan varda bestämt, för varje mål till ledamot inkalla person, som av Konungen förklarats behörig att mottaga sådan kallelse. Den andamålsenligaste formen för gottgörelse åt dylik vattenrättsingenjor torde vara enbart dagarvode, givetvis till högre belopp än det, varmed dagarvodet till en vattenrättsingenjör med stadigvarande förordnande skulle komma att utgå, men möjligen med viss reduktion vid tjänstgöring flera dagar i följd, allt efter närmare bestämmelser av Kungl. Maj:t.

Vattenrättsnämndemännen, vilka enligt förslaget till vattenlag böra vara allmänt betrodda, om sin orts förhållanden kunniga män, böra för sm tjänstgöring erhålla gottgörelse allenast i form av dagarvode, vilket torde höra lämpligen sättas till 20 kronor.

• Yad härefter angår den lagkunnige sekreterare, som enligt 11 kap.

8 § i forslaget till vattenlag skall vara anställd hos vattendomstol, synes denne, som skall erhålla förordnande till befattningen av Kungl Maj't hora avlönas med ett årsarvode av 7,000 kronor. De sakkunniga lära hava tänkt sig, att till vattenrättssekreterare skulle komma att i allmänhet förordnas domareaspiranter med flera års domaremeriter.

Av vattenrättsdomarens och vattenrättssekreterarens arvoden bör

11 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 129.

viss del, exempelvis 4,000 resp. 2,500 kronor, anses som tjänstgöringspenningar.

Samtliga ledamöter i vattendomstolen ävensom vattenrättssekreterarna böra dessutom åtnjuta reseersättning med dagtraktamente enligt resereglemente!. Då förut omnämnda dagarvoden till vattenrättsingenjörerna och vattenrättsnämndemännen äro avsedda att utgöra gottgörelse för det med befattningarna förenade besväret jämte tidsspillan och följaktligen äro att betrakta som dem tillkommande avlöning, men det dagtraktamente enligt resereglementet, som enligt vad nyss nämnts därjämte skall tillkomma bl. a. dessa befattningshavare, är avsett att utgöra ersättning till vederbörande tjänsteman för de utgifter, han är nödsakad att åsamka sig på den grund att förrättningen i fråga äger rum på annan ort.än där han har sitt hemvist, bör givetvis, utöver dagarvodet, även dagtraktamente enligt resereglementet utgå till dylik person för alla de dagar, som upptagas av förrättningar.

Vid varje vattendomstol torde dessutom böra anställas eu amanuens. Åt denne skulle kunna, bland annat, givas sådant förordnande, som omförmäles i 11 kap. 15 § i förslaget till vattenlag. Arvodet till denna amanuens lärer i regel kunna sättas till 1,500 kronor för år. Möjlighet till arvodets höjande i erforderliga fall torde dock böra förefinnas.

Till beredande av semester åt vattenrättsdomarna och vattenrättssekreterarna torde böra beräknas medel för erforderliga vikariatsersättningar.

Vad slutligen angår vattenöverdomstolen, vilken enligt det föreliggande förslaget till vattenlag skulle bestå av ordföranden å en av Svea hovrätts divisioner såsom ordförande, tre andra ledamöter i hovrätten samt en ledamot i kammarkollegiet, torde dess inrättande icke behöva — åtminstone tillsvidare — draga annan kostnad än den, som följer därav, att av vattenöverdomstolen enligt 97 § i lagförslaget tillkallat sakkunnigt biträde bör vara berättigat att för sitt besvär uppbära skälig gottgörelse. Möjligt är att, på sätt Svea hovrätt och kammarkollegiet framhållit i sina i ärendet avgivna utlåtanden, de nya uppgifter, som den nya domstolsorganisationen tillför dessa verk, komma att nödvändiggöra någon mindre förstärkning av deras arbetskrafter. Att redan nu, innan man ens tillnärmelsevis kan överblicka den ökning i deras arbetsmängd, som av nu ifrågavarande anledning är att förvänta, vidtaga åtgärder för en dylik förstärkning synes dock ej vara påkallat.

Samtliga förutnämnda dagarvoden så ock nyssberörda gottgörelse till sakkunnigt biträde åt vattenöverdomstolen torde lämpligen kunna, den mån de ej enligt 11 kap. 87 § i förslaget till vattenlag skola av

12 Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 129.

part förskjutas, bestridas från det under andra huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget till domare, vittnen och parter. På sätt av mig redan framhållits vid anmälan i statsrådet den 14 sistlidna januari av innevarande års statsverksproposition vid punkten 16 under andra huvudtiteln, torde detta anslag i anledning härav böra höjas med 25 000 kronor. Då emellertid, såsom jag vid nämnda tillfälle tillika omförmälde, en höjning av samma anslag lärer komma att påkallas jämväl till följd av ett par andra lagar, om vilkas antagande jag först längre fram under riksdagens lopp ämnar hemställa att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlata proposition, torde det tillsvidare böra anstå med ett äskande hos riksdagen av anslagets höjande.

Den nu ifrågavarande befattningshavare tillkommande reseersättning- med traktamente enligt resereglementet torde, i den mån dylik ersättning ej skall förskjutas av part, böra utgå från andra huvudtitelns förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar. Någon förhöjning av ans aget på giund av detta nya krav på detsamma lärer dock ej erfordras enär anslaget under de sista år, för vilka avslutade räkenskaper föreligga’ famnat ganska avsevärda behållningar.

Mest överensstämmande med de principer, som följts vid löneregleringar under senare tider, torde vara att låta alla vattendomstolens och v attenrättsdomarens expenskostnader — för hyra, städning och uppvärmning av kanslilokal, inventarier därstädes, renskrivning, skrivmate- |,a !ei m: nj- bestridas av statsmedel. Något särskilt anslag härför torde dock icke behöva begäras av riksdagen, utan torde berörda kostnad kunna lämpligen utgå från andra huvudtitelns allmänna anslag till skrivna atenaher och expenser, ved in. in. Till detta ökade krav på anslaget ltraga har. också tagits hänsyn vid det äskande av anslagets höjning med 55,000 kronor till 100,000 kronor, som framställts i årets statsverksproposition vid punkt 36 under andra huvudtiteln. Blir expenskostuaden ordnad på sålunda föreslaget sätt, torde föreskrift böra meddelas darom, att den lösen, som nu är åsatt från underrätt utgående expeditioner, så vitt angår nu förevarande slag av ärenden ersättes med stämpel till motsvarande belopp, och torde vattenrättsdomarna böra alaggas att, intill dess dylik föreskrift kan bliva meddelad, till statsverket redovisa dem eljest, tillkommande lösen.

, „ Tlp obest;idande ^ ifrågavarande avlöningar, till den del dessa ej s lille utgå i form av dagarvoden, behöver av riksdagen begäras särskilt anslag. Till ledning för bedömandet av det belopp, vartill detta anslagbor bestammas, torde i anslutning till det förut sagda lämnas följande sammanställning: J

Kttngl. Maj:ts nåd. proposition Nr 129.

Arvoden åt 5 vattenrättsdomare å kr. 11,000 ........................... kr

För möjliggörande av höjning i vissa tall av dylikt arvode »

Arvoden åt It) vattenrättsingenjörer å kr. 5,000..................... "

), )» 5 vattenrättssekreterare å kr. 7,000.................... »

» i. 5 amanuenser å kr. 1,500................................ »

\ ikariatsersättniug under semester för vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare under 1 Va månad under förutsättning att, på sätt förut ifrågasatts, såsom tjänstgöringspenningar beräknas av arvodet för en var av de terra

4,000 och för eu var av de senare 2,500 kronor för år cirka »

Summa kr.

55.000 5,000

35.000 7,500

4,100

156,600.

Med hänsyn därtill, att det möjligen kan komma att med avseende å en eller annan vattendomstol visa sig erforderligt att av den därstädes anställda amanuensen, åtminstone tidvis, utkräva mera omfattande tjänstgöringsskyldighet, än som skäligen kan fordras med hans avlönande med allenast 1,500 kronor för år, torde, för beredande av möjlighet till arvodets höjande i förekommande fall, det sålunda erhållna beloppet, 156,600 kronor,' böra höjas med ett mindre belopp, vilket för slutsummans avrundande lärer kunna sättas till 3,400 kronor. Av riksdagen skulle alltså för nu ifrågavarande ändamål behöva äskas ett förslagsanslag, högst, å 160,000 kronor eller det belopp, vartill samma anslag beräknats i årets statsverksproposition.

Det torde böra påpekas, att någon minskning i anslagets belopp ej kan föranledas av den i 11 kap. 85 § av förslaget till vattenlag influtna bestämmelsen om utgåendet vid vissa vattenbyggnads- och vattenregleringsföretag av viss avgift som bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation och verksamhet. Det sammanlagda belopp, vartill dessa avgifter beräknats komma att uppgå under år 1919, har nämligen i årets statsverksproposition upptagits bland statsverkets beräknade inkomster under rubriken 'Vattendomstolsavgifter’. Avgifterna, vilka av sakkunnig person beräknats komma att i medeltal uppgå till 40,000 kronor för år, hava dock, så vitt angår år 1919, uppskattats till allenast

15,000 kronor. Anledningen härtill är den, att, då någon annan föreskrift om tiden för avgiftens erläggande ej är given, än att den skall gäldas, innan medgivet arbete må påbörjas eller, där det är fråga om ändrade hushållsbestämmelser, dessa må tillämpas, det torde vara uppenbart, att under det första år, den nya vattenlagen är i tillämpning, det sammanlagda belopp, vartill dessa avgifter komma att uppgå, kan antagas komma att väsentligt understiga det beräknade medeltalet för år.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 114 höft. (Nr 129.) 3

14 Kungl. Maj:ts nåd. ‘proposition Nr 129.

ments- si°d av jag sålunda i detta ärende anfört, får jag hem-

Chfmann' H aI Edei'S E.Un£L MaJ:t måtte genom proposition föreslå riks-

dagen att, under förutsättning att riksdagen antager det förslag till vattenlag, varom särskild proposition till riksdagen avlåtes,

dels till bestridande av årsarvoden åt vattenrättsdomarna, vattenrättsmgenjorer och vattenrättssekreterarna så ock av gottgörelse åt vid vattendomstolarna anstalta amanuenser samt av vikariatsersättning under semester för vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare å extra stat tor ar 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst, 160,000 kronor; dels ock medgiva,

att från det under andra huvudtiteln å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till domare, vittnen och parter må till vattenrättsmnenjorer utöver dem tillkommande årsarvoden, ävensom till vattenrättsnamndeman och av vattenöverdomstolen tillkallat sakkunnigt biträde utbetalas dagarvoden eller annan gottgörelse i enlighet med de grunder Aungl. Maj:t bestämmer; samt

att från det under andra huvudtiteln å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m må likaledes i enlighet med de grunder Kung!. Maj:t bestämmer, bestridas de ovnga kostnader för vattendomstolarnas verksamhet, som ej böra uto-å av andra anslag eller ock skola av part gäldas.»

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen förordna, att till riksdagen skulle avlatas proposition i ämnet av den lydelse, bilaga ... vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Henry Lindberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.