('med förslag till förordning angående idkande av pantlånerörelse',)

Kunyl. Maj ds nåd. proposition Nr 144. 1

Nr 144.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till förordning angående idkande av pantlånerörelse; given Stockholms slott den 26 februari 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta riks­ dagens yttrande över närlagda förslag till förordning angående idkande av pantlånerörelse. De till ärendet hörande handlingarna skola riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Magt förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 128 höft. (Nr 144.) 1

2 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 144.

Förslag

till förordniug angående idkande av pantlånerörelse.

Med upphävande av kungörelsen den 7 november 1884 angående villkoren för idkande av pantlånerörelse förordnas härmed, som följer.

1 §•

Ej må någon såsom yrke driva pantlånerörelse utan att hava därtill erhållit behörigt tillstånd. Sådant tillstånd sökes hos Konungens befallningshavande med uppgift om stället, varest rörelsen skall utövas. Konungens befallningshavande har att inhämta utlåtande över ansök­ ningen i stad ej mindre av poliskammare, där sådan finnes, eller i annat fall av magistrat eller stadsstyrelse än även av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga samt å landet såväl av kommunal­ nämnd som av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige, där sådana finnas. Tillstånd må meddelas, endast för så vitt behov av den ifråga­ satta pantlånerörelsen prövas föreligga och allenast åt den, som råder över sig och sin egendom och i övrigt finnes lämplig. Ombyte av ställe för rörelsens bedrivande får ej ske utan anmälan därom hos den myn­ dighet, som meddelat tillståndet.

2 §•

Pantlånare är pliktig över rörelsen föra bok, varav i ordentlig nummerföljd kan inhämtas upplysning om varje av honom mot pant utlämnat lån, dag, då sådant skett, villkoren därför och pantens be­ skaffenhet samt pantsättares namn, yrke och hemvist; och vare pantlånare skyldig vid pants mottagande tillställa låntagaren ett med lånets bokförda nummer försett bevis, innehållande uppgift å dagen, då pant­ sättningen ägt rum, lånesumman, villkoren för lånet samt pantens be­ skaffenhet.

Kungl. Mnj:ts nåd. proposition Nr 144. 3

3 §■

Pantlånare eller hans biträde må ej för rörelsen mottaga föremål såsom pant från den, som ej fyllt 18 år eller som är berusad, även om föremålet utbjudes för annans räkning.

4 §•

Polismyndighet äger, då den därtill finner skäl, undersöka pant­ lånares lager samt granska hans bokföring. Pantlånare eller hans ställ­ företrädare vare pliktig att därvid tillhandahålla pantsatt föremål eller över rörelsen förd bok, vars granskning påkallas, samt att tillhandagå med upplysningar. Finnas särskilda ordningsföreskrifter vara av nöden i fråga om rörelsens bedrivande, äge polismyndighet ock meddela dylika föreskrifter.

5 §-

Efter anmälan av polismyndighet, att föremål förkommit eller olov­ ligen frånhänts ägaren, vare pantlånare pliktig att ofördröjligen under­ söka, huruvida föremålet linnes i hans besittning och huruvida uti den i 2 § omförmälta bok förekommer anteckning om detsamma. Vinnes upplysning om föremålet, skall pantlånaren, så fort ske kan, därom lämna myndigheten underrättelse. Erhåller pantlånare annorledes än nu sagts kännedom om, att före­ mål, som hos honom utbjudes eller av honom mottagits, olovligen åtkommits, eller får han skälig anledning till misstanke därom, vare han likaledes skyldig att genast underrätta vederbörande polismyndighet.

6 §•

Tillstånd till pantlånerörelse förverkas och kan ej å ny o erhållas av den, som dömes till ansvar för tjuvnadsbrott, eller, med avseende å hos honom anträffat stulet gods, befinnes skyldig till ansvar enligt 3 kapitlet 10 § strafflagen; och kan för övrigt meddelat tillstånd åter­ kallas, om den myndighet, som tillståndet givit, finner pantlånaren ej vidare vara lämplig att utöva rörelsen.

4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 144.

7 §■

1 mom. Den, som utan behörigt tillstånd idkar pantlånerörelse, böte från och med femtio till och med femhundra kronor. 2 mom. Underlåter pantlånare att anmäla ombyte av ställe för rörelsens utövande eller att föra bok, så inrättad som i 2 § sägs, eller att avlämna sådant bevis, som i samma paragraf nämnes, böte från och med fem till och med tvåhundra kronor. Till samma ansvar vare den förfallen, som bryter mot föreskrift i 4 eller 5 §. 3 mom. För överträdelse av stadgandet i 3 § vare straffet böter från och med tjugufem till och med tvåhundra kronor.

3 §•

Har någon, som ej fyllt 15 år, till pantlånare eller hans biträde för pantsättning utbjudit föremål, skall den, vilken vården om den omyndige åligger, straffas så, som i 7 § 2 mom. sägs, där det ej kan antagas, att utbjudandet skett mot hans uttryckliga föreskrift eller eljest honom ovetande.

« §• Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot bestämmelserna i denna förordning, fortsätter eller förnyar samma förseelse, skall för varje gång, stämning därför utfärdats och delgivits, fällas till böter, som för förseelsen äro stadgade.

10 §.

För förseelse, som med husbondes vetskap begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, ansvare husbonden liksom vore förseelsen begången av honom själv.

11 §•

Till böter enligt denna förordning må icke dömas, om förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 144.

12 §. Böter enligt denna förordning tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

13 §.

förseelse mot de i denna förordning givna föreskrifter åtalas lios polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest bos poliskammare, eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol; och galle, i fråga om klagan över domstols eller poliskammares beslut i dessa mål, vad i allmänhet angående besvär i brottmål är förordnat.

14 §.

Pantlånerörelse må jämväl idkas av bolag, dock under villkor att sådant, evad bolaget fått bolagsreglor av Kungl. Maj:t fastställda eller icke, sker genom föreståndare, vilken är ansvarig för rörelsens behöriga utövande, som om han dreve den för egen räkning; och gälle för övrigt i avseende å föreståndaren samt beträffande rörelsen i tillämpliga delar vad här ovan stadgats.

15 §.

\ ad i denna förordning stadgas avser icke anstalt för pantlåne­ rörelse, som av kommun i vederbörlig ordning inrättats.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1918; dock att den, som enligt förut gällande författning erhållit tillstånd att idka pantlånerörelse, äger att därmed fortfara under iakttagande av de i denna förordning i övrigt meddelade föreskrifter.

6 Iiungl. Majis nåd. proposition Nr 144.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 februari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern E den , Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER, Statsråden: P etersson , S chotte , P etrén , N ilson , L öfgren , friherre P almstierna , R ydén , U ndén , T horsson

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde: Eders Kungl. Maj:t har förut denna dag på min föredragning beslutat att inhämta riksdagens yttrande över ett förslag till förordning angående handel med vissa begagnade föremål m. m. Enligt detta författningsförslag skall den yrkesmässiga handeln med skrot eller lump eller med dit ej hänförliga begagnade metallvaror, begagnade klädespersedlar eller begagnade skodon eller med artiklar, jämförliga med nu nämnda föremål, ställas under viss kontroll. Det har nämligen från olika håll gjorts gällande, att den lätthet, varmed olovligen åtkommet gods hittills kunnat avyttras i affärsrörelser av dylik art, många gånger visat sig fresta till oärlighet samt att till följd av det okontrollerade sätt, varpå dylika rörelser bedreves, upptäckten av begångna tillgrepp försvårades.

Kungl. Ma] ds nåd. 'proposition År 144. 7 Ehuru genom kungörelsen den 7 november 1884 angående villkoien för idkande av pant,lånerörelse med i denna kungörelse sedermera vidtagna ändringar fastställts vissa bestämmelser angående villkoren för idkande av pantlånerörelse, hava likväl klagomål 'framkommit jämväl däröver, att med avseende å skötseln av dylika rörelser förekomme miss agstiftningens ingripande mot ovan antydda handelsrörelser.

Sålunda anförde Göteborgs folkskolestyrelse i dess egenskap av Göteborgs barnavårdsnämnd redan i en den 8 mars 1910 till Kungl. Maj:t ingiven folkskolestyrelse. skrivelse, att styrelsen under sin verksamhet funnit, att ett av de svåraste hindren för stävjande av minderårigas snatterier vore den lätthet, varmed de stulna sakerna kunde av de minderåriga avyttras å pautlånekontor samt i så kallade lump-, skrot- eller kommissionsafFärer. Därigenom bereddes uppenbarligen utväg för snabb avsättning av orättfånget gods och pantlånerörelsen bleve ett medel att främja brott mot äganderätten, vilket bestämmelserna i kungörelsen angående villkoren för idkande av dylik rörelse ville motverka.. Som huvudsaklig åtgärd till förebyggande av detta onda föreskreve 2 § i nämnda kungörelse, att pantlånare vore pliktig att föra bok över rörelsen, varav kunde inhämtas upplysning om, bland annat, pantsättarens namn, yrke och hemvist. Denna paragraf hade emellertid' i praktiken tolkats så, att lån mot pant utlämnades även åt minderåriga ända ned till G t års-åldern, ehuruväl tvekan kunde råda därom, huru­ vida de i pantlånarnas böcker ofta återkommande orden »gosse» eller »flicka» kunde sägas beteckna yrke, vilket ju skulle uppgivas. Bland pantlånekontorens kunder märktes ett stort antal minderåriga. Många av dem gjorde affärer med pantlånekontoren för föräldrar eller andra, understundom även för tjuvar, vilka av en eller annan anledning icke ville själva Öppet synas anlita pantlånekontoren. Andra dreve trafiken bakom' för­ äldrarnas rygg för att få medel till nöjen, sötsaker, cigarretter och, då de blevo äldre, till spritdrycker. Att däri gömde sig en stor fara för de unga vilka lätteligen därigenom utvecklades till riktiga tjuvar, läge i öppen dag.’ Denna synpunkt hade jämväl betonats i riksdagens underdåniga skri­ velse den 24 maj 1909 i ett närbesläktat ämne, där det sades: »PantlaneväBendet har ock utan tvivel en demoraliserande inverkan å den uppväxande ungdomen, som därigenom bland annat utsättes för frestelsen att i hemmen eller annorstädes tillägna sig föremål, för vilka i pantlanemrattnmg penningar lätteligen kunde beredas. Likaledes ligger det n°g en eJ rm&a &rad av sanning i det påståendet, att mången stöld ej skulle hava förövats, om icke tjuven på förhand vetat, att det vore en

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 144. lätt sak att i pantlåneinrättning förvandla det stidna i penningar.» De i detta hänseende i Göteborg rådande förhållanden, som torde äga full motsvarighet i övriga större städer, ingåve allvarliga farhågor. Åven om vederbörande polismyndighet, med hänsyn jämväl till att barn icke ägde råda över sitt gods och med stöd av 3 § i omförmälta kungörelse, skulle anse sig oförhindrad att såsom särskild ordningsföreskrift i fråga om rörelsens bedrivande meddela förbud mot utlämnande åt minderåriga av lån mot pant, syntes det ömkligt, att lagen förtydligades genom ett uttryckligt sådant förbud. Folkskolestyrelsen hemställde därför, att Kungl. Maj:t matte låta vidtaga erforderliga åtgärder för utfärdande av bestämmelse därom, att pantlånerörelser måtte förbjudas att driva affärer med minderåriga.

Över denna framställning hava utlåtanden avgivits dels av överståthållarämbetet och länsstyrelserna — i vissa fall efter inhämtande av yttranden från magistrater, polismyndigheter eller barnavårdsnämnder — dels ock av kommerskollegium, som lämnat handelskamrarna i riket tillfälle att yttra sig i ärendet.

Länsstyrelsen Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller i sitt utlåtande, att inom 1 stolc™olms länet idkades pantlånerörelse endast i Norrtälje. Då därstädes ej torde förekomma sådana missförhållanden i avseende å affärstransaktioner med minderåriga, varom i folkskolestyrelsens framställning förmältes, syntes frågan för Stockholms län ej äga någon egentlig betydelse i vidare män än beträffande minderåriga från de i huvudstadens närhet befintliga samhällena. Då frågan sålunda hade betydelse egentligen endast för de större städerna, vore det knappast lämpligt att i den allmänna författ­ ningen angående villkoren för idkande av pantlånerörelse införa ett generellt förbud för innehavare av dylik rörelse att inlåta sig i affärs­ transaktioner med minderåriga; den polismyndighet enligt 3 § i nämnda författning tillagda befogenhet att meddela särskilda ordningsföreskrifter i fråga om rörelsens bedrivande innefattade behörighet att, där omstän­ digheterna å platsen skulle därtill föranleda, meddela sådant förbud.

Smålands och Jämväl Smålands och Blekinge handelskammare uttalar i sitt uthandT låtande den uppfattningen, att, med hänsyn till 3 § i kungörelsen anhammare. gående villkoren för idkande av pantlånerörelse, ny lagstiftning uti det ifrågasatta hänseendet icke vore erforderlig. Möjligt vore, att i städer av Stockholms och Göteborgs storlek behov av det åsyftade förbudet

« Kungl. Maj:ts nåd proposition Nr 144. 9 gjort sig gällande, men polismyndighet ägde ju där ingripa i önskad riktning. Inom handelskammarens distrikt syntes däremot något särskilt behov av ändring icke föreligga. Pantlånerörelsen vore i de medelstora och mindre städerna vanligen ordnad genom stadsmyndigheternas försorg, och nödig kontroll utövades uti ifrågavarande hänseende. Bedreves uti dessa städer nämnda yrke av lämpliga personer, behövdes ej något förbud mot handel mod minderåriga. Enligt handelskammarens mening borde det emellertid överlämnas åt polismyndighet att reglera denna ange­ lägenhet, i den mån, sådant ej ägde rum genom allmänna lagen. Ett stadgande i avsedd riktning skulle, därest icke åldersgränsen sattes mycket högt, helt säkert också vara synnerligen svårt att i anseende till efter­ levnaden kontrollera. En pantlånare kunde givetvis i de flesta fall icke kriminellt åtkommas, såvida man ej ålade honom att avfordra pantsättaren såväl prästbevis som ock intyg, att nämnda bevis utfärdats för denne; eljest skyddade pantlånaren sig bakom sin goda tro. Men att på sådant sätt genom lag hämma utbytet vore säkerligen olämpligt. Det kunde nämligen ofta icke undgås, att fadern eller modern under arbetstiden behövde sända barnen att uträtta vad föräldrarna icke då medhunne.

Samtliga övriga länsstyrelser, underordnade myndigheter och handelskorporationer, som yttrat sig i ärendet, tillstyrka däremot åtgärder i framställningens syfte, under hänvisning understundom till förhållan­ dena i större städer och under framhållande i allmänhet av huvudsak­ ligen enahanda synpunkter, som folkskolestyrelsen gjort gällande. I vissa av dessa yttranden förordas, i anslutning till folkskolestyrelsens förslag, förbud för pantlånare att över huvud driva affärer med minderåriga, därvid understundom direkt uttalas, att förbudet borde avse även utlösande av pant. I andra yttranden åter förordas förbud att lämna minderårig lån mot pant av lösören. Polismästaren och magistraten i Uppsala anföra särskilt, att ett förbud i nu åsyftad riktning borde gälla även anstalt för pantlånerörelse, som inrättades, av kommun. För övrigt vore det, framhålla sistnämnda myndigheter, i hög grad önskvärt, att kungörelsen om pantlånerörelse i sin helhet finge tillämpas jämväl på av kommun inrättad pantlåneanstalt. Då dessa anstalters bokföring vore fri, bedreves rörelsen på sina ställen så, att låntagarens namn och yrke ej antecknades, varigenom största möjliga lätthet för tjuvar bereddes att där avsätta gods. I de flesta av nu anmärkta yttranden göres ej något uttalande

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 128 käft. (Nr 144 .) 2

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 144. om den åldersgräns, som borde fastställas, därest ett förbud i åsyftad riktning skulle meddelas. Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Upp­ sala, Södermanlands, Gottlands och Hallands län ävensom magistraterna i Uppsala, Enköping och Hudiksvall samt poliskammare^ i Malmo anse åldersgränsen böra sättas till 15 är, under det att länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge och Malmöhus län, magistraten i Örebro och (ravin handelskammare tillstyrka, att åldersgränsen sattes till det lS:de aret.

Kommers- Kommerskollegium anför i sitt den 28 februari 1913 avgivna ut­ kollegium. låtande, att av handlingarna i ärendet syntes tydligen framgå, att lo kskolestyrelsen hade fog för sin framställning och att darfor samhallet vore skvldigt att vidtaga åtgärder för att söka undanröja eller åtmin­ stone minska de i framställningen omförmälta missförhållandena. Vid närmare undersökning av frågan angående vilka åtgärder, som borde vidtagas, finge kollegium för sin del uttala, att den av lansstyrelsen i Stockholms län föreslagna utvägen till lösande av svårigheterna icke syntes möjlig. Kollegium hade nämligen funnit kungörelsens angående villkoren för idkande av pantlånerörelse nuvarande lydelse icke medgiva polismyndighet befogenhet att, även där så befunnes erforderligt, förbjuda minderåriga att driva affärer med pantlånare; eu författningsändring torde därför vara erforderlig för att vinna det åsyftade målet. Beträdande frågan huruvida förbudet borde gälla minderårig under 15 eller under 18 år, funne kollegium det lämpligast, åtminstone för det da varande, att ansluta sig till det av överståthållarämbetet och flera länsstyrelser förordade förslaget; i sådant fall behövde ej heller ändring ske i för­ fattningsbestämmelse av civillags natur. _ . . . , Vad beträffade förslagen, att minderåriga skulle förbjudas att hava någon som helst affärsförbindelse med pantlånare, yttrar kommerskolleo-ium vidare, funne kollegium det ej lämpligt att förbjuda minderåriga att utlösa pantsatt gods i pantlåneinrättning; men minderårigas Övriga affärsförbindelser av ifrågavarande slag med pantlånare borde förbjudas. Det skulle alltså icke tillåtas pantlånare att utkolna lan till minderårig varken för dennes egen eller annans räkning: och straffpåföljd för för­ brytelse däremot måste givetvis stadgas. Kommerskollegium anför ytterligare, att av en utav kollegium åvägabragt utredning rörande lagstiftningen i vissa andra länder iramo-inge, att därstädes funnes förbud mot utlämnande av lan mot pant till berusade personer; ett liknande förbud borde enligt kollega asikt inforas, jämväl i härvarande pantlånelagstiftning.

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 144. 11 På grund av det sålunda anförda hemställde kommerskollegium, att kungörelsen den 7 november 1884 angående villkoren för idkande av pantlånerörelse måtte ändras på det sätt, att nuvarande 2 § bildade 1 mom. i en ny 2 §, att i denna paragraf tillkomme ett 2 mom. så lydande: »Lån mot pant må icke till minderårig, som ej fyllt 15 år, ut­ lämnas vare sig för hans egen eller annans räkning, ej heller till den, som är rusig», samt att 5 §:s 1 punkt erhölle följande lydelse: »Den, som utan behörigt tillstånd idkar pantlånerörelse eller gör sig skyldig till för­ brytelse mot 2 § 2 inom., böte från och med 50 kronor till och med 500 kronor.»

Efter det kommerskollegium avgivit sitt utlåtande, har styrelsen Styrelsen för' Göteborgs för Göteborgs skolförening i skrivelse den 31 mars 1916, under fram­ skolförening. hållande av huvudsakligen enahanda synpunkter som folkskolestyrelsen i Göteborg, hos Kungl. Maj:t gjort framställning i samma riktning som folkskolestyrelsen.

I några länders lagstiftningar finnas enligt införskaffade upplys­ Utländsk lag­ stiftning. ningar bestämmelser i den riktning, varom här är fråga. Så stadgar i Danmark lagen om pantlånare den 21 juni 1867, att en var, som har till yrke att utlåna belopp under 50 rdr mot handfången pant av lösören eller att vara mellanhand vid avslutning av sådana lån, betraktas som pantlånare och är underkastad lagens bestämmelser. En­ ligt dessa får pantlånare ej mottaga panter av berusade eller barn. Vad England beträffar stadgas i artikel 50 av »The Metropolitan police act 1839», att pantlånare inom Londons metropolitan police district eller av dylik pantlånare anställd agent eller tjänare, som köper eller mottager eller tager i pant föremål av eller från någon person, som synes vara under 16 år, är förfallen till böter. Vidare föreskriver »The Pawnbrokers act 1872» att, om pantlånare tager ett föremål i pant från någon, som synes vara under 12 år eller berusad, är pantlånaren förfallen till böter; dock att detta stadgande ej föranleder inskränkning i de vid tiden för dess tillkomst gällande lokala föreskrifter i ämnet. Härförutom innehåller »The Children act 1908» den bestämmelsen att, om pantlånare tager en artikel i pant från någon person, som uppenbarligen är under 14 år, vare sig föremålet av denne utbjudes för hans egen eller för annans räkning, är pantlånaren hemfallen under

12 Kangl. Maj:ts nåd. proposition Nr 144. bestämmelserna i »The Pawnbrokers act 1872»; dock att ej heller denna bestämmelse föranleder någon ändring i avseende å artikel 50 i »The Metropolitan Police act 1839». Däremot finnas, enligt införskaffade uppgifter, varken i Norge, Tyskland, Österrike eller Belgien bestämmelser om förbud att mottaga pant av minderårig eller berusad.

Departe­ Det torde vara otvivelaktigt, att i avseende å skötseln av pantlåne­ mentschefen. rörelser förekomma missförhållanden av betänklig art. Synnerligen ofta lärer det nämligen ej möta något hinder att i pantlånerörelser finna av­ sättning för olovligen tillgripet gods; och i öppen dag ligger, att detta särskilt för minderåriga innebär en stark lockelse att genom olovligt tillgrepp och pantsättning av det tillgripna förskaffa sig penningar. Att råda bot härför är givetvis av största vikt. Enligt kungörelsen den 7 november 1884 äro pantlånerörelser, såsom förut antytts, redan nu underkastade ganska stränga kontroll­ bestämmelser. För utövande av dylik rörelse fordras nämligen, bland annat, särskilt tillstånd av Kungl. Maj:ts befallningshavande, vilket kan återkallas, om rörelsens innehavare ej finnes vara lämplig att utöva den­ samma. Tillika är pantlånare skyldig att över rörelsen föra bok enligt särskilda föreskrifter; och därjämte har polismyndighet befogenhet att meddela särskilda ordningsföreskrifter i fråga om rörelsens utövande. Administrativ myndighet har sålunda enligt dessa bestämmelser en ganska vidsträckt befogenhet att ingripa i händelse av vanskötsel av en pant­ lånerörelse. Den polismyndighet tillkommande befogenheten att meddela särskilda ordningsföreskrifter torde emellertid näppeligen kunna anses innebära rätt att meddela förbud mot att i pantlånerörelse mottaga pant av minderårig. Ett förbud i dylik riktning synes emellertid vara er­ forderligt för att effektivt kunna motverka de överklagade missförhållan­ dena och torde därför, i likhet med vad som föreslagits i fråga om skrotoch lumphandelsaffärerna, böra intagas i författningen angående villkoren för idkande av pantlånerörelse. Lämpligt är givetvis, att åldersgränsen i båda fallen bestämmes lika eller till 18 år; och i sammanhang härmed lärer ock böra meddelas ett stadgande om att, därest omyndig under 15 år utbjuder föremål till pantlånare eller dennes biträde, den, vilken vården om den omyndige åligger, skall under viss förutsättning vara förfallen till ansvar. Att meddela förbud mot att till minderårig utlämna utlöst pant torde däremot knappast vara av nöden. Vidare är jag med kom mers kollegium ense om lämpligheten av

Kung!. Maj ds nåd. proposition Nr 144. 13

att stadga förbud för pantlånare att mottaga pant av den som är berusad. Ett dylikt stadgande synes tvivelsutan vara påkallat för att förekomma, att en person i sådant tillstånd inlåter sig å en pantsättaingsaffär, på vilken han i nyktert tillstånd ej skulle reflektera, och därigenom sätter pantlånaren i stånd att tillskansa sig orättmätig fördel. 1 förslaget till förordning angående handel med vissa begagnade föremål in.. m. har vederbörande näringsidkare i 14 och 15 §§ ålagts vissa skyldigheter i fråga om att verkställa undersökning efter för­ kommet eller ägaren olovligen frånhänt gods, att meddela polismyndighet vissa underrättelser samt att tillhandagå vid undersökning, som polis­ myndighet vidtager. Bestämmelser av enahanda art synas även höra meddelas för pantlånerörelser. Däremot synas tillräckliga skäl ej föreligga för ändring av kungörelsens bestämmelse om anstalt för pantlåne­ rörelse, som av kommun inrättats i vederbörlig ordning. Genom ändringar i nu antydd riktning kommer överensstämmelse att i^ väsentliga avseenden åvägabringas mellan bestämmelserna om pantlånerörelse, å ena sidan, samt lump- och skrothandel, å andra sidan. Därjämte torde emellertid i fråga om pantlånerörelsen jämväl böra tillämpas de med avseende å lump- och skrothandeln föreslagna bestämmelserna, att den, som fortsatte eller förnyade förseelse, för vilken han vore åtalad, skulle för varje gång, stämning därför utfärdades och delgaves, dömas till ansvar; att husbonde ansvarade för förseelse, som med hans vetskap beginges av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person; samt att det icke finge dömas till böter enligt den föreslagna särskilda författningen, om förseelsen enligt allmänna strafflagen borde beläggas med strängare straff. I anledning av de ifrågasatta ändringarna erfordras vidare vissa nya straffbestämmelser, varjämte i detta sammanhang straffmaximum för underlåtenhet att föra bok och därmed likartade förseelser höjts till tvåhundra kronor till överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i förslaget till för­ ordning angående handel med vissa begagnade föremål m. m. I övrigt har jag däremot ansett tillräckliga skäl icke föreligga att frångå nu gällande bestämmelser rörande villkoren för idkande av pantlånerörelse. Emellertid har det synts mig lämpligast att sammanföra dessa bestäm­ melser med de föreslagna nya stadgandena till en särskild författning. Föredragande departementschefen uppläste härefter ett i enlighet med vad nu anförts avfattat förslag till förordning angående idkande av pantlånerörelse och hemställde, att riksdagens yttrande måtte inhäm­ tas över detsamma. Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 128 höft. (Nr 144.) 3

14 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 144. Till denna hemställan, som biträddes av stats­ rådets övriga ledamöter, behagade Hans Maj:t, Konungeu lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposi­ tion av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar. Ur protokollet: Bengt Arfwidson.

sTOCKKOUIt, 1ÖAAC MABCU8’ BOKTBYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1818.