Doc 1918:175

Kumgl. Maj ds nåd. grof>os*tion Nr 175.

1 Nr 175.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av VI § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension: given Stockholms slott den 25 januari 191S.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 157 käft. (Nr 175.)

I

2 Kungi. Maj.is nåd. proposition Kr 175.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 13 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civil» tjänstinnehavares rätt till pension.

Härigenom förordnas, att 13 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension skall hava följande ändrade hädelse:

Pension enligt denna lag sökes i fråga om tjänst vid postverket hos generalpoststyrelsen, i fråga om tjänst vid tullverket hos generaltullstyrelsen och i fråga om tjänst vid domänstyrelsen eller tjänst, som lyder under denna, hos domänstyrelsen, dock att pension för generaldirektör vid nämnda styrelser sökes hos statskontoret.

I övrigt sökes pension enligt denna lag hos statskontoret.

Om pension enligt denna lag för tjänstinnehavare, som, oaktat skyldighet för honom att avgå från tjänsten inträtt, ej söker avsked, bestämmes av Konungen.

Pensionen utgår från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från tjänsten ägt rum, till och med den månad, under vilken pensionstagaren avlider eller pensionsrätter! eljest upphör.

Häftar pensionstagare vid tillträde av pension för oguldna pensionsavgifter, skola dessa avgifters sammanlagda belopp uttagas genom avdrag å pensionen, intill dess beloppet till fullo guldits.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 175.

3 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 januari 1918.

N ärvarande:

Hans excellens lierr statsministern EdéN.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren.

friherre Palmstierna.

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:

I det betänkande, som utsedde kommitterade för verkställande av undersökning angående förändringar i statsdepartementens indelning med mera den 31 december 1912 avgåvo, framhöllo kommitterade, bland annat, följande:

Trots inrättandet år 1909 av en administrativ högsta domstol, regeringsrätten, och upprättande år 1900 av ett jordbruksdepartement kvarstode det sakförhållandet, att statsrådets medlemmar i allmänhet vore överhopade med göromål i högre grad än som kunde vara förenligt med statens sanna fördel. Förbättrade förhållanden i detta avseende skulle visserligen komma att inträda med den förändrade departementsindelning, som kommitterade föreslagit, samt den därmed i samband stående mera organiska och följdriktiga fördelningen av

Principuttalanden i fråga om åtgärder föilättande av statträdeU göromål..

4 Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 175.

ärendena departementen emellan. Det vore dock att befara, att den sålunda vunna lättnaden inom kort skulle visa sig ej vara tillfyllest. Regeringsärendenas antal befunne sig i stark och oavbruten tillväxt, en följd ej blott av landets utveckling i allmänhet utan även av den alltjämnt fortgående utvidgningen av statens verksamhetsområde. En annan omständighet, som i sin män bidragit till ökningen av regeringsmedlemmarnas arbetsbörda, läge i de allt större rent politiska krav, som ställdes på dem. Redan den genom 1866 års riksdagsordning dem medgivna rätten att deltaga i riksdagens förhandlingar betecknade ju ett helt nytt fält för statsrådets verksamhet, vilket under tidernas lopp kommit att taga dem alltmera i anspråk. Och den utveckling, det politiska livet under de senaste åren undergått, hade tvingat regeringens ledamöter att i allt större utsträckning deltaga i detsamma även utom riksdagen. Det hade därför synts kommitterade som en högst viktigangelägenhet att tillse vad som ännu stode att göra för att bereda statsrådets medlemmar tillfälle att mera odelat ägna sina krafter åt de störa reformuppgifterna och arbetet för landets utveckling i olika riktningar.

Redan så tidigt som år 1872 hade statsmakterna haft anledning att taga ifrågavarande spörsmål i övervägande, då riksdagens konstitutionsutskott i anledning av en vid samma års riksdag väckt motion, syftande till minskning i departementschefernas arbetsbörda, givit anvisning å eu enligt kommitterades förmenande beaktansvärd utväg att bereda departementscheferna lättnad i det detaljarbete, varmed de betungades, nämligen att från regeringens handläggning skilja sådana mål, vilka icke genom sin natur nödvändigt hörde dit och som lämpligen kunde bliva föremål för andra myndigheters behandling. Utskottet ansåg det ej lida något tvivel, att icke eu hel mängd ärenden av mindre vikt, varmed Kung! Maj:t besvärades, skulle kunna utan ringaste olägenhet slutligen avgöras av vederbörande ortsmvndigheter eller åtminstone av de centrala verken.

En lösning av frågan i sådan riktning innebure enligt kommitterades förmenande väsentliga fördelar framför de utvägar, som eljest stode till buds. Främst skulle densamma ej i vårt statsliv införa något främmande moment utan endast innebära en naturlig utveckling av ett för detsamma karaktäristiskt drag: den vidsträckta beslutanderätt, som av ålder tillkommit de underordnade förvaltningsorganen. Vidare kunde genom ifrågavarande ärendens överlämnande till avgörande av lägre myndigheter utöver det huvudsakliga syftemålet vinnas även ett annat, nämligen en stundom avsevärd inskränkning av den för ärendenas av-

Kung}. Majds nåd. proposition Nr 175. 5

görande erforderliga liden. Slutligen kunde i de fall, där utan tvingande skäl olika grad av befogenhet tillerkänts de särskilda verken i fråga om i övrigt likartade ärendens avgörande, en välbehövlig utjämning av verkens kompetens äga rum.

Den av 1872 års konstitutionsutskott uppställda principen för förevarande frågas lösning hade också vid de omorganisationer av olika förvaltningsorgan, som under de senare åren genomförts, i flera fäll i ganska stor omfattning satts i verket. Särskilt gällde detta statens affärsdrivande verk, vilka genom sina nya instruktioner erhållit befogenhet att själva eller genom sina distrikts förvaltningar avgöra ett antal ärenden, som förut vant förbehållna Kungl. Maj:t. Härvid hade naturligen också den synpunkten gjort sig gällande, att nämnda verk såvitt möjligt borde befrias från alla eu affärsmässig drift hindrande inskränkningar.

Ett fortskridande på den sålunda beträdda vägen ansåge kommitterade, såsom ovan antytts, vara det ur alla synpunkter lämpligaste medlet till lättande av statsrådets arbetsbörda. Den huvudgrundsats, som vid genomförande härav borde vinna tillämpning, kunde med ett förut använt uttryck angivas så, att intet ärende borde handläggas i högre instans än dess natur eller andra omständigheter krävde. Det vore emellertid givet, att man därvidlag måste gå till väga med den största varsamhet, så att ej något ärende, om än i och för sig av ringa betydelse, utan vägande skäl lösrycktes från Kungl. Maj:ts maktområde.

I samma riktning som departementalkommitterade uttalade sig jämväl dåvarande landssekreteraren, sedermera landshövdingen Schotte i det betänkande, som av honom den 27 februari 1917 jämlikt nådigt uppdrag avgavs angående statsdepartementens verksamhetsområden och arbetsformer in. in., vilket betänkande i enlighet med uppdragets avfattning bland annat innefattade förslag rörande lättnader i departementens arbetsbörda genom decentralisation av ärenden samt förenklingar i arbetssättet.

Bland de ärenden, vilkas avgörande enligt departementalkommitterades åsikt skulle kunna flyttas från Kungl. Maj:t i statsrådet till annan myndighet, äro även pensionsärenden; och anföra kommitterade härom huvudsakligen följande:

»Bestämmelser angående avgörande av pensionsärenden rörande civila tjänstemän förekomma i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907. T 13 § av denna lag stadgas,

Deparlementalkommittcrade om pensionsärendcns handläggning.

6 Kung i Maj:ts nåd. proposition Nr 175.

att pension enligt samma lag sökes hos Konungeu. Denna bestämmelse fullständigas i kungörelsen samma dag med föreskrifter om verkställighet av nämnda lag. 6 § i denna kungörelse innehåller nämligen, att ansökning om erhållande av pension på grund av bestämmelserna i lagen skall ställas till Kung]. Maj:t och att, då sökanden är chef för ämbetsverk eller landshövding, ansökningen skall ingivas omedelbart till vederbörande statsdepartement, men i övriga fall tdl det ämbetsverk eller den myndighet, sökanden tillhör eller varunder lian lyder; och åligger det ämbetsverket eller myndigheten att överlämna ansökningen jämte eget underdånigt utlåtande till Ivungl. Maj:t.

Enligt lagens 2 § äger lagen icke tillämpning i fråga om statsråds-, justitieråds- eller regeringsråd sämbete, civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller flottans pensionskassa, tjänst vid telegrafverket, statens järnvägstrafik eller Trollhätte kanal- och vattenverk x, ej heller i fråga om befattning, som är uteslutande prästerlig, utan skall i avseende å dem gälla vad i fråga om pension är eller må varda stadgat.

I 18 § av lagen är stadgat, bland annat, att lagen skulle träda i kraft den 1 januari 1908 och att för den, som vid samma tid innehade tjänst, som i lagen avses, lagens stadganden, såvitt den tjänsten angår, icke skulle gälla, där ej på grund av särskilda föreskrifter skyldighet ålåge honom att underkasta sig förändrade bestämmelser angående rätt till pension, eller lian inom ett år efter lagens trädande i kraft anmälde, att pensionslagens bestämmelser finge å honom vinna tillämpning.

Uti 11 § av lagen är stadgande meddelat därom, att tjänstinnehavarnas pensionsavgifter skola ingå till en särskild fond för pensionering av civila tjänstinnehavare. Från denna fond bestrides så stor del av kostnaden för beredande av pension enligt lagen, som enligt beräkning finnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade pensionsavgifternas storlek.

I en särskild, likaledes den 11 oktober 1907 utfärdad kungörelse med föreskrifter angående de medel, av vilka pensioner enligt nyssnämnda lag skola utgå m. m., förordnas, att de pensioner, som med tillämpning av nämnda lag komma att beviljas, skola utgå: till tjänstinnehavare vid poststaten av postmedlen, till tjänstinnehavare vid tullstaten av tullmedlen, till tjänstinnehavare å patent- och registreringsverkets stat från »patent- och varumärkesavgifters samt registreringsavgifters fond» samt till övriga tjänstinnehavare från därtill särskilt anvisat anslag, samt att de medel, den fond eller det anslag, från vilka pensio-

1 Enligt lag, som tratt i kraft den 1 januari 1914, är tjänst vid Trollhätte kanal- och vattenverk (= vattenfallsstyrelsen) ej längre undantagen frön pensionslagens tillämpning.

7 Kungl. MajUs nåd. proposition. Nr 175.

nerna sålunda utbetalts, skall beredas gottgörelse från den i 11 § av lagen omförraälda fond med belopp, motsvarande pensionsfondens efter fastställd fördelningsgrund uträknade andel i pensionsavgifterna. 1

Rörande anledningen därtill att ifrågavarande pensioner ansetts böra sökas hos Kung!. Magt kan upplysning vinnas i 1904 års pensionskommittés betänkande, där det heter: 'Att varje ansökning om

pension skall i sista hand prövas och avgöras av Kungl. Maj:t, även om det icke är Kungl. Maj:t, som beviljar avsked från befattningen, faller av sig självt, eftersom varje beslut om pensions beviljande innebär en disposition av statsmedel, som för dylika ändamål blivit ställda till Kungl. Maj:ts förfogande. Varje pensionsansökning bör således ställas till Konungen.’ Vid föredragning i statsrådet av förslaget till proposition angående ifrågavarande lag anförde föredraganden, chefen för finansdepartementet, i denna fråga följande: 'Då varje pension, som enligt denna lag komme att beviljas, är avsedd att till större delen utgå av medel, som för sådant ändamål blivit av riksdagen ställda till Kungl. Maj:ts förfogande, och då det torde vara av synnerlig vikt, att lagens bestämmelser komma att på ett enhetligt sätt tillämpas, torde fortfarande som hittills pensionsrätts prövning i varje särskilt fall hänskjutas till Kungl. Maj:ts avgörande.’

Till ytterligare säkerhet för eu enhetlig handläggning av pensionsfrågorna hade 1904 års pensionskommitté föreslagit, att pensionsfrågorna skulle från ämbetsverken insändas till statskontoret, som därefter skulle med eget utlåtande överlämna ärendet till Kungl. Maj:ts avgörande. Det hade synts kommittén vara av vikt för en följdriktig tillämpningav lagen och utbildande av jämn och säker praxis, att samtliga frågor om pensioner efter lagen bleve av ett och samma ämbetsverk förberedelsevis handlagda. Och att detta ämbetsverk borde vara statskontoret, föranleddes bland annat därav att de flesta pensionsfrågor redan då erhölle sin förberedande handläggning därstädes.»

Departementalkommitterade anföra vidare:

»Kommitterade våga för sin del antaga, att det icke skulle stöta

1 Do i detta stycke återgivna föreskrifterna i kungörelsen den It oktober 1907 hava från och med den 1 januari 1915 efterträlts av bestämmelserna i kungörelsen den 17 december 1914 med föreskrifter angående de medel, av vilka pensioner enligt 1907 års pensionslag skola utgå m. in. Jämlikt sistnämnda kungörelse skola med tillämpning av pensionslagen beviljade pensioner utgå: till tjänstinnehavare vid lolsslyrelsen och loisverket av det för sådant ändamål i pensionsstaten för sagda styrelse och verk upptagna förslagsanslag, till tjänstinnehavare vid försäkringsinspektionen av reservationsanslaget till upprätthållande av sistnämnda ämbetsverks verksamhet, till tjänstinnehavare vid statens vattenfallsverk av vederbörande verks medel samt till tjänstinnehavare vid domänförvaltningen av statens domäners fond.

8 Kungl Maj-M nåd. proposition Nr 175.

på några avsevärda olägenheter, om dessa pensionsfrågor flyttades från Kung!. Maj:ts avgörande. Sedan en pensionslag för civila tjänstinnehavare blivit stiftad, utgöra frågorna om de individuella pensionernas utgående endast en direkt tillämpning av lagens bestämmelser. Att denna tillämpning i varje särskilt fäll innefattar en disposition av statsmedel, som riksdagen ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för ändamålet, är visserligen riktigt, men detta är icke något annat eller mer än som ständigt äger rum i de centrala ämbetsverkens förvaltningsbestyr. Icke heller innefatta besluten om pensioners utgående något diskretionärt avgörande, vilket skulle giva anledning till att Kungl. Magt toge frågan i egen hand. Tvivelaktiga fäll kunna givetvis uppkomma i dessa som i andra frågor, och vid en ny lag är sannolikheten rätt stor för att dylika fall skola uppstå. Men även de tvivelaktiga frågorna måste lösas genom tillämpning efter bästa förstånd av lagens bestämmelser och kunna i själva verket icke giva anledning till annat än förslag i mån av behov till ändrade bestämmelser i lagen.

Önskvärdheten av enhetlighet i pensionsfrågornas avgörande nödvändiggör icke heller, att detta avgörande skall omedelbart förläggas till Kungl. Maj:t i statsrådet. Dessa frågor förekomma nu hos Kungl. Maj:t i alla de civila departementen, och att det måste vara så under de nuvarande förhållandena har ådagalagts av 1904 års kommitté, som framhållit att, då avskeds beviljande handlägges i skilda departement, det icke skulle vara lämpligt att låta ett enda departement, handlägga själva pensionsfrågorna. Vid sådant förhållande skulle enhetligheten bäst främjas genom dessa frågors avgörande av ett och samma centrala verk, företrädesvis statskontoret. Och även om det vid decentraliseringav dessa ärenden skulle visa sig, att det vore praktiskt att låta några flera verk deltaga i avgörandet av pensionsfrågorna, vore helt visst faran för mindre enhetlig behandling av ärendena icke mycket stor. De pensionsberättigade själva skulle för visso, eventuellt genom att begagna sig av sin klagorätt, sörja för att en grupp av pensionstagare icke finge röna en välvilligare behandling än de andra eller tvärtom.»

Kommitterade föreslå till följd härav, att avgörandet av pensionsfrågor enligt 1907 års pensionslag skall för de flesta grupper av pensionstagare överlämnas till statskontoret. Då statskontoret självt, påpeka kommitterade, hade att handlägga jämväl avskedsfrågan, komme avskedsoch pensionsfrågorna att behandlas i ett sammanhang. Då annan myndighet hade att handlägga avskedsfrågan, måste myndigheten, innan avskedsfrågan slutbehandlades, hava erhållit kännedom om statskontorets beslut i pensionsfrågan. Statskontoret komme därvid att fungera ungefär som

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 175

eu direktion för en pensionsinrättning i motsvarande fall. I de fall slutligen, då Kungl. Maj:t prövade frågan om avskedet, skulle, för likformighetens skull, pensionsfrågan först vara avgjord av statskontoret. Någon omgång i jämförelse med nuvarande förhållanden skulle icke uppkomma därigenom, eftersom dylika frågor nu av Kungl. Maj:t städse remitterades till statskontoret före avgörandet. 1 fråga åter om tjänstinnehavare vid poststaten, tullstaten eller patentverket borde, enligt kommitterades mening, frågan om pension avgöras av styrelsen för det verk tjänstinnehavaren tillhörde. Såsom skäl härför anföra kommitterade, att i dessa fall utgjorde pensionsfrågans avgörande en disposition av de verket anförtrodda medel, om ock för en del därav gottgörelse erhölles från pensionsfonden. Någon remiss i dessa ärenden till statskontoret borde icke ifrågakomma. Tillämpningen av pensionslageus föreskrifter borde kunna med trygghet anförtros åt dessa tre styrelser, av vilka i synnerhet generalpoststyrelsen och generaltullstyrelsen hade så stora personalstater, att stadgad praxis lätt skulle åstadkommas.

I anslutning härtill anföra kommitterade vidare huvudsakligen följande:

»Den ändring i 1907 års pensionslag, som erfordras för vinnande av den av kommitterade föreslagna decentralisationen, består däri, att åt 13 § gives följande ändrade lydelse:

'Pension enligt denna lag sökes hos statskontoret, dock att pension åt tjänstinnehavare vid postverket, tullverket eller patentverket sökes hos styrelsen för det verk, dit tjänstinnehavaren hör.

Pension utgår — — — — upphör.

Häftar pensionstagare — — — — guldits.'

Varder denna ändring vidtagen, torde i sammanhang därmed 6 § i kungörelsen den 11 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension böra förklaras upphöra att gälla, emedan något särskilt tillvägagångssätt icke blir erforderligt beträffande chefer för ämbetsverk eller landshövdingar och statskontoret icke torde i vanliga fall behöva något utlåtande i pensionsärendet från det verk, pensionssökande tillhör.

I de ifrågavarande civila verkens instruktioner behöva ändringar införas i syfte att klargöra, huru med avskedsfrågor bör förfaras, då avskedet skall åtföljas av rätt till pension enligt 1907 års lag. Ändringen torde i fall, då statskontoret skall bevilja pension åt tjänstinnehavare vid annan myndighet, böra avse, att, innan framställning om avsked beviljas, frågan om förekommande pensionsrätt bör vara prövad i därför stadgad ordning.

För statskontoret erfordras instruktionsändring i enlighet med detta Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 157 höft. (Nr 175.) 2

10 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 175.

verks nya uppgift och likaså för generalpoststyrelsen, generaltullstyrelsen samt patentverket.

Enligt 18 § i pensionslagen skola, på sätt förut är nämnt, för den, som den 1 januari 1908 innehade tjänst, som i lagen avses, lagens stadganden icke gälla, såvitt denna tjänst angår, där ej på grund av särskilda föreskrifter skyldighet åligger honom att underkasta sig förändrade bestämmelser angående rätt till pension, eller han inom ett år efter lagens trädande i kraft anmäler, att pensionslagens bestämmelser må å honom vinna tillämpning.

Genom kungörelse den 31 mars 1900 stadgades, att den, som efter nämnda dag utnämndes till befattning, med vilken följer rätt till pension från allmänna indragningsstaten, skulle vara underkastad de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunde varda stadgade. Genom kungörelse den 21 december 1900 meddelades enahanda stadgande för tiden därefter beträffande tjänstinnehavare vid tullverket eller postverket. Utom dessa föreskrifter hava ock bland villkoren för åtnjutande av de i vissa lönestater uppförda avlöningsförmåner förbehåll intagits om tjänstinnehavares skyldighet att vara underkastad förändrade bestämmelser i fråga om pensionsrätt. På grund härav och då i nyssnämnda paragraf av lagen lämnats tillfälle till frivillig underkastelse under pensionslagens bestämmelser, torde antalet frågor om pensionsrätt enligt äldre bestämmelser än 1907 års pension slag icke böra antagas bliva så många ens under de närmaste åren, att några åtgärder för ändrad handläggning av dessa frågor skulle behövp, vidtagas. Ärenden rörande beviljande av pension åt dessa tjänstinnehavare torde alltså fortfarande höra avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet.

1907 års pensionslag äger, såsom redan nämnts, enligt 2 § icke tillämpning i fråga om statsråds- och justitierådsämbete, civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller flottans pensionskassa, tjänst vid telegrafverket, statens järnvägstrafik eller Trollhätte kanal- och vattenverk \ ej heller i fråga om befattning, som är uteslutande prästerlig, utan skall i avseende å dem gälla vad i fråga om pension nu är eller framdeles må varda stadgat.

Då frågor om pension åt innehavare av statsrådsämbete avgöras efter äldre bestämmelser och endast sällan ifrågakomma, torde ej föreligga anledning att föreslå någon ändring däri att dessa ärenden avgöras av Kungl. Maj:t.

Beträffande frågor om pension åt innehavare av justitieråds- och regeringsrådsämbeten gäller enligt kungl. brevet den 28 juni 1907. att

Jämför not å sid. 6.

11 Kunyl. Maj:ta nåd. proposition Nr tf a.

justitieråd eu skola vara berättigade till eu pension av 8,000 kronor, att de skola vara skyldiga att erlägga en pensionsavgift av 360 kronor årligen, samt att justitieråden i övrigt skola vara underkastade bestämmelserna i den av riksdagen antagna lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, och jämlikt kungörelsen angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de för regeringsrättens ledamöter m. fl. fastställda avlöningsförmåner in. in. den 26 maj 1909, att regeringsråden skola vara berättigade till en pension av 8,000 kronor, att de skola vara skyldiga att erlägga en pensionsavgift av 360 kronor årligen, samt att regeringsråden i övrigt skola vara underkastade bestämmelserna i den lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, som vid tillträdet till befattningen är gällande. På grund av dessa bestämmelser synes det vara naturligt, att statskontoret bör få avgöra även dessa pensionsfrågor, vilket väl även blir eu följd, därest pensionslagen ändras på sätt ovan föreslagits, och varom erinran torde böra intagas i statskontorets instruktion.

Enligt 14 § i lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910 skall pension enligt denna lag sökas hos järnvägsstyrelsen, som, därest ansökningen beviljas, utfärdar pensionsbrev. Likaledes skall, jämlikt 18 § i kungörelse]! med övergångsbestämmelser angående rätt till pension för vissa tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910, pension enligt dessa bestämmelser sökas hos järnvägsstyrelsen. Beträffande det stora flertalet tjänstemän vid statens järnvägar är således den tanke, som ligger till grund för kommitterades decentralisationsförslag beträffande pensionsfrågor, redan förverkligad. 1 nämnda lag undantagas, utom några grupper av tjänstemän, vilkas pensionsrätt grundas på tidigare bestämmelser och vilkas pensionsfrågor icke komma inför Kungl. Maj:ts avgörande, särskilt chefen och souschefen för statens järnvägar. Dessas pensionsrätt är bestämd genom gällande avlöningsreglemente. Det finnes dock icke angivet, vilken myndighet i förekommande fall har att avgöra pensionsfrågan. Antagligen hänskjutes en sådan pensionsfråga till Kung]. Maj:t, och med hänsyn till dessa frågors fåtalighet och säregna beskaffenhet torde någon annan ordning för deras avgörande icke böra föreslås.

Sedan telegraftjänstemännens pensionsförmåner blivit bestämda genom avlöningsreglementet den 11 oktober 1907 och nytt reglemente för telegrafverkets pensionsinrättning utfärdats den 17 juni 1908, underställas frågor om pension för telegrafverkets tjänstemän icke vidare Kungl. Maj:ts avgörande, med undantag möjligen för några få å äldre stat kvarstående tjänstemän. Huru chefens pensionsfråga skall i förekom-

Stoj skonior et.

12 Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 175.

mande fall avgöras, torde ej heller här vara fullt klart, men någon bestämmelse härutinnan torde icke heller vara erforderlig.»

I den 24 november 1913 avgivet utlåtande över kommitterades betänkande har statskontoret i nu förevarande hänseende anfört huvudsakligen följande:

»Vad först angår frågan om förevarande ärendens förflyttning från Kungl. Maj:t och förläggande till underordnade myndigheters prövning och avgörande, så synes principiellt intet hinder möta för en sådan förändring. Förutsättas måste emellertid i sådan händelse å ena sidan, att den myndighet, som får att pröva och avgöra pensionsäreuden, sitter inne med härför erforderlig kompetens, och att nödig kontinuitet vid dessa ärendens behandling kan förväntas bliva upprätthållen, samt å andra sidan att, där tjänstinnehavaren, vars pensionsrätt det gäller, icke själv gjort ansökning om avsked, det i 7 § av kungörelsen den 11 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension stadgade förfaringssättet skall komma till tillämpning eller, med andra ord, att pensionsrättsprövningen i sådant fall skall hänskjuta till Kungl. Maj:t. Svårigheter skulle nämligen eljest kunna uppkomma av den grund, att den underordnade myndighetens beslut om vederbörandes skyldighet att avgå måste vinna laga kraft, innan tjänsten kunde återbesättas.

Då statskontoret anser sig böra lämna utan erinran kommitterades förslag att till generalpoststyrelsen och generaltullstyrelsen skulle överlämnas att avgöra pensionsrättsfrågor, en var för sin personals vidkommande, har statskontoret därvid icke till grund för sin uppfattning lagt det av kommitterade anförda skälet att pensionsfrågans avgörande i dessa fall komme att innebära en disposition av de åt vederbörande verk anförtrodda medel, ty detta skäl skulle ju kunna åberopas jämväl beträffande vattenfallsstyrelsen och möjligen även några andra verk, utan statskontoret har uteslutande fästat sig vid det andra av kommitterade åberopade skälet att tillämpningen av pensionslagens föreskrifter borde kunna med trygghet anförtros åt dessa bägge styrelser. Att på ännu flera händer fördela avgörandet av dessa pensionsfrågor synes däremot icke önskvärt.

Under erinran att genom vissa ändringar, som i år (1913) vidtagits i den civila pensionslagen, den till statens vatten falls verk hörande ordinarie personalen hädanefter skall vara underkastad nämnda lags bestämmelser, får statskontoret därför hemställa, att pensionsfrågors avgörande enligt den civila pensionslagen anförtros: åt generalpoststyrelsen beträffande innehavare av tjänst vid postverket, åt generaltullstyrelsen beträf-

Kanyl. Maj ds nåd. proposition Nr 175. 18

lande tjänstinuehavare vid tullverket samt åt statskontoret beträffande de övriga tjänstinnehavare, å vilka nämnda ponsionslag i sin helhet eller endast till vissa delar skall tillämpas.»

Generaltullstyrelsen anför i sitt den lo november 1918 avgivna utlåtande över kommitterades betänkande, att enligt 28 § i det av kommitterade uppgjorda förslaget till ändringar i och tillägg till instruktionen för generaltullstyrelsen skulle ansökning om pension enligt lagen den 11 oktober 1907 göras hos styrelsen. Detta skulle, framhåller styrelsen, sålunda gälla även för generaltulldirektören och de tjänstemän inom styrelsen och tullverket i övrigt, som å sina befattningar innehade nådigt konstitutorial. För så vitt ifrågavarande bestämmelse skulle, såsom väl antagligt vore, innebära, att ansökningen om pension även skulle avgöras av styrelsen, skulle det förhållande inträda att i vissa fall pension skulle beviljas av styrelsen, men avskedet av Kungl. Maj:t; huruvida eu sådan anordning skulle kunna anses formenlig, syntes styrelsen väl kunna ifrågasättas; i vad fall som helst syntes det icke lämpligt, att av eu avgående generaltulldirektör ansökning om pension skulle göras hos styrelsen.

Under erinran att genom kungörelsen den IT december 1914 förordnats, att pensioner till tjänstinnehavare vid domänförvaltningen skola utgå ur domänfonden, yttrar landshövding Schotte i sitt betänkande huvudsakligen följande:

»Den av statskontoret föreslagna anordningen i förevarande hänseende synes vara lämplig. Jämväl domänstyrelsen torde böra lå avgöra pensionsfrågor för underlydande personal vid domän- och skogsstaten; dessa pensioner utgå ur domänfonden, och då stora personalstater finnas under domänstyrelsen, kan en stadgad praxis lätt åstadkommas.

Då pensionslagen icke äger tillämpning å statsråd, utan särskilda bestämmelser härom gälla, synes anledning icke förekomma att ifrågasätta ändring i sådana för övrigt ytterst sällan förekommande ärendens prövning av Kungl. Maj:t, Med avseende å justitieråd och regeringsråd gälla visserligen också särskilda bestämmelser, men dessa hänföra sig till pensionslagen. Eu ändring av denna lag i av statskontoret avsett syfte torde böra ske på sådant sätt, att det blir statskontorets sak att pröva sistnämnda bägge tjänstemannakategoriers pensionsrätt.

1 detta sammanhang torde böra erinras om att 1907 års pensiouslag ej äger tillämpning å civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller flottans pensionskassa eller tjänstinnehavare vid telegrafverket (reglemente för telegrafverkets pensionsinrättning den 17 juni 1908) eller

OeneraUull-

styreUen.

Landshövding

Schotte.

Lotsstyrel&en.

Vattenfalls styrelsen.

14 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 175.

vid statens järnvägstrafik (lag angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910) samt att för nu nämnda kategoriers personal prövning av pensionsrätt tillkommer styrelsen för vederbörande pensionsinrättning.

I anledning av vad sålunda förekommit hemställes, att sådan ändring i gällande civila pensionslag (lagen den 11 oktober 1907 angående civiia tjänstinnehavares rätt till pension § 13) vidtages, att avgörande av pensionsfrågor efter nämnda lag anförtros åt generalpoststyrelsen beträffande innehavare av tjänst vid postverket, åt generaltullstyrelsen beträffande tjänstinnehavare vid tullverket, åt domänstyrelsen beträffande innehavare av tjänst vid domän- och skogsförvaltningen samt åt statskontoret beträffande de övriga tjänstinnehavare, å vilka pensionslagen i sin helhet eller endast till vissa delar skall tilllämpas, dock att om tjänstinnehavare, vars pensionsrätt det gäller, icke ^jälv gjort ansökning om avsked, eller fråga är om pension åt statsråd, pensionsprövningen skall tillkomma Kungl. Maj:t.

Genom nämnda förslags biträdande kan antagas, att ett 100-tal regeringsärenden årligen skola undandragas Kungl. Muj:ts prövning.

Besvärsrätt över vederbörande underordnad myndighets beslut i pensionsärende föreligger; och avgöras dessa besvär av regeringsrätten (lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt den 26 maj 1909 § 2, -i:o).»

I de utlåtanden, som avgivits över landshövding Schottes betänkande, bär i allmänhet ej framställts någon anmärkning mot det däri uti nu förevarande fråga framställda förslag. I några av utlåtandena hava dock gjorts vissa erinringar.

Så anför lotsstyrelsen, att åt densamma borde anförtros prövning av pensionsärenden i fråga om innehavare av tjänst vid styrelsen och lotsverket.

Vattenfallsstyrelsen förklarar sig till fullo dela den av såväl departementalkommitterade som landshövding Schotte uttalade principiella uppfattningen, att avgörandet av pensionsfrågor enligt 1907 års pensionslag bör överlämnas till statskontoret. De undantag från denna regel, som ifrågasatts beträffande, bland annat, personalen vid vissa av de affärsdrivande verken, nämligen postverkets, tullstatens och domänoch skogs förvaltningens personal, synas emellertid vattenfallsstyrelsen böra utsträckas så, att vattenfallsstyrelsen erhåller rätt att avgöra dylika frågor rörande statens vattenfallsverkspersonal. De skäl, som anförts för att personalen vid de förstnämnda tre verken borde i pensionshänseende sortera under vederbörande styrelser, torde nämligen

Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 17 o.

väl kunna aägas gälla jämväl beträffande statens vattentällaverk. Pensionerna till tjänstinnehavare, tillhörande nämnda verk, utginge ju nämligen av driftmedel och, även om personalstaten vid vattenfallsverket icke beträffande numerären av naturliga skid uppginge eller kunde komma att nå upp till vare sig postverkets, tullverkets eller domän- och skogsförvaltningens, torde den dock, särskilt med hänsyn till vattenfallsverkets snabba utveckling, väl kunna redan nu och alltmer i en nära framtid lämna tillräckligt material för utbildande av en stadgad pensionspraxis.

Statskontoret fäster uppmärksamheten därå att, då civila pensionslagen icke vore tillämplig å statsråd, anledning saknades att, på sätt i landshövding Schottes betänkande föreslagits, stadga, att den ifrågasatta ändrade behandlingen av frågor rörande rätt till pension enligt samma lag icke skulle äga tillämpning, då fråga vore om pension åt statsråd.

Överståthållarämbetet åter erinrar därom att i de fall, då avsked meddelades av Kungl. Magt, det icke torde vålla nämnvärt ökat arbete att samtidigt bestämma om pensionsrätten. kitt motsatt förfaringssätt syntes däremot innebära en viss obehövlig omgång, helst avsked i regel ej torde böra beviljas, innan pensionsfrågan ordnats. Möjligheten att överklaga statskontorets beslut kunde även vålla tidsutdräkt och föranleda att med avskedet måste anstå längre än eljest varit behövligt.

De synpunkter, som av departementalkommitterade och landshövdingen, numera statsrådet Schotte framhållits till stöd för angelägenheten av att i möjligaste mån lätta den statsrådets ledamöter åliggande arbetsbörda, delas jämväl av mig. Förslaget att i sådant syfte från behandling av Kungl. Maj:t i statsrådet utsöndra vissa mindre viktiga ärenden och överlämna deras handläggning till underordnad myndighet synes mig ock vara väl ägnat att främja det åsyftade ändamålet och, därest förslaget genomföres med nödig varsamhet, ej böra väcka några betänkligheter. Med statsrådet Schotte är jag vidare ense om att till ärenden, som lämpligen höra undantagas från behandling av Kungl. Maj:t i statsrådet, höra frågor om beviljande av pension enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. Det av statsrådet Schotte i detta hänseende framställda förslag finner jag mig i allt väsentligt böra biträda. Att, på sätt vissa ämbetsverk ifrågasatt, i vidare män än nämnda förslag innehåller åt annan myndighet än statskontoret uppdraga avgörandet av pensionsfrågor synes mig ej vara lämpligt; med hänsyn till önskvärdheten av enhetlig praxis vid behandlingen av frågor av dylik art torde den ståndpunkt samma förslag härutinnan intagit få anses vara väl vald.

Statskontoret.

Överst&thåli ar ämbetet.

Departe-

mentschefen.

16 Kung!- Maj:ts nåd. proposition Nr 175.

I några smärre hänseenden synas emellertid erinringar kunna göras mot statsrådet Schottes förslag. Sålunda synas frågor om pension för avgående chef i generalpoststyrelsen, generaltullstyrelsen eller domänstyrelsen, i vilka verk chefen i allmänhet ensam har beslutanderätt, lämpligast böra ankomma på statskontoret. Någon betänklighet lärer däremot ej möta mot att låta statskontoret pröva fråga om pension för dess chef, då uppenbarligen pensionsfrågor böra hänföras till sådana ärenden, som statskontoret skall avgöra i plenum.

På sätt statskontoret erinrat, torde det ej vara erforderligt stadga, att den föreslagna ändrade behandlingen av pensionsfrågor icke skall äga tillämpning å fråga om pension för statsråd. Ej heller lärer det påkallas, att 13 § avfattas så, att däri särskilt angives, att pension för justitieråds- eller regeringsrådsämbete skall sökas hos statskontoret. Att så, därest den ifrågasatta ändringen kommer till stånd, skall ske, torde med erforderlig tydlighet framgå av den i sammanhang med bestämmandet av avlöningsförmåner för justitieråd och regeringsråd meddelade föreskriften, att de skola utom i vissa hänseenden, vara underkastade bestämmelserna i pensionslagen.

Kommer den nu åsyftade ändringen i pensionslagen till stånd, lärer därav, på sätt departementalkommitterade erinrat, följa, dels att 6 § i kungörelsen den 11 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet av pensionslagen bör förklaras upphöra att gälla, dels ock att i instruktionerna för vissa ämbetsverk böra vidtagas nödiga ändringar. Tillika torde det vara lämpligt att meddela föreskrift i syfte att förhindra, att ämbetsverk eller myndighet, som har att pröva tjänstemans ansökan om avsked, beviljar sådant, innan frågan om rätt till pension för honom blivit i därför stadgad ordning avgjord.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med av honom ovan angivna grunder avfattat förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, hemställde departementschefen, att Kung!. Magt måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stig Östergren.

STOCKHOLM. ISAAC MAIiOUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.