angående över¬ låtelse till lantförsvaret av vissa områden, tillhörande kr ono eg endomarna Kungsgården nr 1, Västhyn nr 1 samt Västerhus nr 1 och 2 i Frösö socken av Jämt¬ lands län
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr HO.
1 Nr 30.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående överlåtelse till lantförsvaret av vissa områden, tillhörande kr ono eg endomarna Kungsgården nr 1, Västhyn nr 1 samt Västerhus nr 1 och 2 i Frösö socken av Jämtlands län; given Stockholms slott den 31 december 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen medgiva,
att de å en vid statsrådsprotokollet fogad karta med bred röd linje inneslutna områden, omfattande delar av de under domänstyrelsens förvaltning stående kronoegendomarna Kungsgården nr 1, Västbyn nr 1 samt Västerhus nr 1 och 2 i Frösö socken av Jämtlands län, må, med undantag av ett å Västbyn nr 1 beläget, för kronojägarboställe avsett område om ungefär 1 hektar, mot den ersättning Kungl. Maj:t kan bestämma eller efter motsvarande nedskrivning av statens domäners fond, vid utgången av nu löpande arrendetider eller för Kungsgården nr 1 den 14 mars 1918, för Västbyn nr 1 den 14 mars 1920 och för Västerhus nr 1 och 2 den 14 mars 1922 överlåtas till lantförsvaret för att disponeras av Frösö remontdepå.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
E. A. Nilson.
' • !
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 27 käft. (Nr 30.)
9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 30.
Framställning av chefen för remonteringsstyreleen.
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 december 1,917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner, Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Branting,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén.
Efter gemensam beredning med hhefen för jordbruksdepartementet anmälde departementschefen, statsrådet Nilson, härefter en av chefen för remonteringsstyrelsen gjord underdånig framställning om överlämnande till lantförsvaret av viss del av förra kårchefsbostället Kungsgården nr 1 med flera kronoegendomar i Jämtlands län samt yttrade därvid följande:
»Sedan genom kungl. brev den 31 maj 1907 föreskrivits, att å Frösön i Jämtland skulle från och med den 14 mars 1910 anordnas en för sjätte arméfördelningen avsedd remontdepå, avslutade remonteringsstyrelsen, enligt erhållet uppdrag, kontrakt med arrendeinnehavama av de under domänstyrelsens förvaltning stående krön oegendom ärna Kungs-
3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr do.
gården nr 1, Västbyn nr 1 och Västerhus nr 1 ocli 2 i Frösö socken angående överlåtelse åt remonteringsstyrelsen av deras arrenderättigheter, gällande för Kungsgården till den 14 mars 1917, för Västbyn nr 1 till nämnda datum 1920 och för Västerhus nr 1 och 2 till samma dag 1922.
Med anledning av en utav domänstyrelsen uti underdånig skrivelse den 9 januari 1914 gjord framställning om föreskrift, huru med dispositionen av egendomen Kungsgården skulle förfaras efter arrendetidens utgång den 14 mars 1917, framhöll chefen för remonteringsstyrelsen uti infordrat utlåtande den lö februari 1914, att såväl egendomen Kungsgården som egendomarna Västbyn och Västerhus vore för depån erforderliga. Depån vore nämligen inhyst i de å Kungsgården befintliga byggnaderna, och den för depån behövliga betesmarken utgjordes av ägorna till ovannämnda gårdar. Chefen för remonteringsstyrelsen föresloge därför, att till lantförsvaret måtte, för att användas till remontdepå, överlämnas dels förra kårchefsbostället 2Va mantal Kungsgården med därtill hörande skog, med undantag dock av fyllnadsjorden Kånkbacken, som vore belägen på andra sidan Östersund, samt på denna jord vilande skatt och vägunderhåll, dels förra regementsprofossbostället Vs mantal Västbyn nr 1 med alla därtill hörande ägor, inberäknat skogen, dels och förra regementsfältskärsbostället 6/i2 mantal Västerhus nr 1 och i förening därmed upplåtna förra kronofogdebostället 9/1 y 2 mantal Västerhus nr 2 med undantag av den från Västerhus nr 1 redan avsöndrade lägenheten Kråkstaflon med därtill hörande mark samt den till kronopark avsatta skogen. I sammanhang härmed ville chefen för remonteringsstyrelsen framhålla, att det i och för tillgodoseendet av erforderliga arbetskrafter vore av vikt, att vid gårdarnas överlämnande till lantförsvaret medföljde alla till gårdarna hörande torp, ävensom att den skog, som föresloges skola medfölja gårdarna, vore behövlig för uppförande av stängsel vid depån in. m.
Uti avgivet yttrande den 24 februari 1914 förklarade arméförvaltningens intendentsdepartement, att det vore synnerligen önskvärt, att ifrågavarande egendomar, i överensstämmelse med vad chefen för remonteringsstyrelsen föreslagit, överlämnades till lantförsvaret. Tidpunkten för överlämnandet borde sättas samtidigt för alla egendomarna, eller till den 14 mars 1917, den dag då arrendetiden för Kungsgården utlöpte, detta med hänsyn till fördelen av att på så sätt frågan ej mer än en gång behövd-e underställas riksdagens prövning. Beträffande de överenskommelser, som
Arméförvaltningens intendentsdepartements yttrande den 24 februari 1914.
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 30.
Ortsmyndig-
heternas
yttranden.
för det dåvarande gällde mellan remonteringsstyrelsen och innehavarna av de till gårdarna hörande torpen, ansåge sig departementet böra framhålla, att dessa överenskommelser ej genom överlämnandet komme att undergå någon förändring.
Sedan domänstyrelsen anbefallts att inkomma med yttrande i ärendet, avgav styrelsen till åtlydnad härav den 31 augusti 1916 utlåtande samt överlämnade därvid yttranden från chefen för Frösö remontdepå, vederbörande kronofogde, Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet, statens skogsförsöksanstalt samt vederbörande jägmästare och överjägmästaren i mellersta Norrlands distrikt.
Uti berörda yttrande instämde chefen för Frösö remontdepå med chefen för remonteringsstyrelsen.
Åven vederbörande kronofogde tillstyrkte egendomarnas överlämnande till lantförsvaret.
Kungl. Maj.ts befallningshavande ansåg, att då egendomarna vore behövliga för depån och dess verksamhet, samt depån numera vore permanent, de borde för depåns räkning överlämnas till lantförsvaret. Då emellertid remonteringsstyrelsen vore skyldig att under då löpande arrendeperiod erlägga arrendeavgäld till statens domäners fond, borde förändring i egendomarnas disposition inträda, först i den mån arrendetiden för respektive egendomar utginge, nämligen för Kungsgården den 14 mars 1917, för Västbyn den 14 mars 1920 och för Västerhus nr 1 och 2 den 14 mars 1922. Remontdepåns behov av husbehovsvirke och arbetskraft gjorde, att såväl nödig skogsmark som torp borde åtfölja egendomarna vid deras överlåtande. Enligt förteckning över kronans utarrenderade jordbruksdomäner uppginge den under arrendet inbegripna skogs- och hagmarken till för Kungsgården 3 1 9,3680 hektar och för Västbyn 114,4610 hektar, och syntes det Kungl. Maj:ts befallningshavande, som remontdepån icke kunde vara i behov av så betydande arealer skogsmark, utan att åtminstone någon del därav, såsom exempelvis det under Kungsgården lydande Bynäset, borde ställas under skogsstatens förvaltning, varemot samtliga torp borde åtfölja egendomarna vid deras överlämnande till lantförsvaret för att, såsom ovan nämnts, bereda depån tillgång till erforderlig arbetskraft.
överjägmästaren hade ur skogshushållningssynpunkt ej något att erinra mot överlämnande till lantförsvaret av den till egendomarna hörande inrösningsjorden. Skötseln av skogen borde däremot fortfarande handhavas av skogsstaten, därvid emellertid för fyllande av det behov, underhåll av stängsel vid depån med mera, som chefen för remonterings-
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 30. 5
styrelsen anfört såsom skäl för skogens överförande till lånt förs varet, remontdepån kunde och borde tillförsäkras liusbehovsvirke att från skogen uttagas på lämpligast bästa sätt.
Statens skogsför söks anstalt ansåge lämpligast, att hela utmarken till hemmanet Västbyn nr 1 bibehölles under domänstyrelsens förvaltning, då endast därigenom full säkerhet kunde vinnas, att avverkning i trakten av de av anstalten å egendomen i fråga anordnade två försöksytor om respektive 1 och 1,40 hektar ej utfördes till men för de gjorda försöken, å vilka betydande arbeten och högst avsevärda kostnader nedlagts och vilka utgjorde synnerligen värdefulla delar av försök, som utförts å olika trakter av landet.
Med förnyat utlåtande överlämnade överjägmästaren yttrande från vederbörande jägmästare, vilken upplyste, att den till Västerhus nr 2 hörande skogen jämte två torp, utgörande 30/192 mantal, tillsammans med den till Västerhus nr 3 hörande skogen och två torp, utgörande “/se mantal, förklarats för kronopark under benämning Västerhus nr 4; att förutom å Västbyn nr 1 dessutom en försöksyta vore under anläggning å Västerhus nr 1; att förutom huvudgårdarna och intill desamma belägna torp den areal, vars överlämnande till remontdepån nu begärdes, utgjorde 568,10 hektar, därav 487,07 hektar skogsmark, 63,83 hektar mossoch myrmark och 17,20 hektar inägor; att därå för närvarande funnes en skogstillgång på omkring 40,000 kubikmeter till större delen överårig och skadad skog; att den årliga virkesavkastningen kunde för en god tid framåt beräknas till 1,200 å 1,500 kubikmeter; att under åren 1913—1915 från dessa skogar uttagits i medeltal 2,998 kubikmeter, varav 107 kubikmeter utlämnats till husbehov — en del kvistar och dylikt, som tillvaratagits till ved av torparna, däri ej medräknat — och 2,891 kubikmeter försålts för en köpeskilling av i medeltal 22,362 kronor 29 öre; att någon uppgift å remontdepåns årliga virkesbehov ej lämnats men att därför ej gärna kunde erfordras mer än högst 200 å 250 kubikmeter; samt att något behov av skogen för annat ändamål än tillgodoseende av remontdepåns virkesbehov ej kunde förefinnas.
För egen del förklarade överjägmästaren sig vidhålla sitt förut avgivna yttrande. Några vägande skäl för att skogsmarken skulle vara behövlig för remontdepån hade icke anförts, då depån givetvis kunde tillförsäkras behövligt bränsle, stängsel och byggnadsvirke, alldeles oavsett om skogen förvaltades av lantförsvaret eller domänstyrelsen. Skillnaden vore blott, att i senare fallet skogen komme att skötas rationellt. Om emellertid någon del av skogsmarken nödvändigt skulle överlämnas till remontdepåns omedelbara förvaltning, ansåge överjägmästaren lämp-
6 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 30.
ligast, att den s. k. Hästhagen, om 44 hektar, upplätes, då denna skogstrakt i det närmaste vore avgränsad från den övriga skogen, läge nära huvudgården av Kungsgården och innehölle skog av skilda åldrar; och borde i sådant fall även överlåtas det å nämnda skogsskiftes norra del belägna torpet ävensom jämte huvudgårdens inägor lämpligen även å inrösningsjorden belägna torp, vid vilket förhållande behovet av erforderlig arbetskraft borde vara fullt tillräckligt tillgodosett, helst som något jordbruk icke bedreves och särskild personal vore anställd för remonternas skötsel. Skulle det visa sig, att till depån något år skulle erfordras husbehovsvirke, som icke kunde erhållas å nyssnämnda skogsskifte, borde bestämmelser meddelas, att depån skulle äga rätt till utsyning å övriga delar av skogsmarken. Allt annat av skogsmarken jämte därå befintliga torp borde bibehållas såsom kronopark.
Sedan vederbörande jägmästare av domänstyrelsen anmodats att å upprättad »Sammandragskarta över kronoegendomarna Västbyn nr 1, Västerhus nr 1, 2 och 3, Kungsgården och Stocke å Frösön» efter vissa av styrelsen lämnade riktlinjer förslagsvis angiva lämpliga gränser för de områden, som enligt hans mening borde bibehållas såsom kronoparker, förklarade jägmästaren i med anledning därav avlåten skrivelse den 13 april 1916 sig anse några talande skäl icke förefinnas för behövligheten eller ens lämpligheten av att skogsområde i annan mån än som erfordrades för erhållande av lämplig begränsning tilldelades remontdepån från egendomarna i fråga, och att såväl skogarnas som depåns behov bäst tillgodosåges, om erforderligt virke intill viss kubikmassa årligen utlämnades med eller utan betalning beträffande vedvirke, samt att gagnvirke försåldes till depån mot skälig ersättning, när behov därav uppstode. Likaså vore jägmästaren ännu ej övertygad om behövligheten av, att de flesta torpen lafles under depån. För skogarna vore det däremot synnerligen önskvärt, att de funnes att påräkna, då erforderlig arbetskraft där vore svår att erhålla, framför allt till kulturer och dikningar. För eu rätt skötsel av de allmänna skogarna inom Frösö bevakningstrakt vore det dessutom enligt jägmästarens mening oundgängligen nödvändigt, att en kronojägare vore bosatt å Frösön, varför emellertid fordrades, att lämplig bostad funnes att tillgå, och ansåge jägmästaren frågan därom lätt och utan avsevärd kostnad kunna lösas på så sätt, att de åbyggnader, som vore belägna å den med nr 43 å en av förste lantmätaren John Tjerneld år 1897 över inägorna till kronoegendomarna Västbyn nr 1 och Västerhus nr 1, 2 och 3 upprättad karta betecknade ägoflguren jämte, förutom nämnda område, de å samma karta med nr 41, 42 och 47 utmärkta ägofigurerna samt lämplig del av ägofigurerna nr 30 och
7 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 30.
283 därför undantoges. Byggnaderna i fråga kunde med någon reparation göras fullt användbara, och hade depåchefen på därom av jägmästaren gjord förfrågan förklarat, att det enligt hans mening blott vore till fördel för remontdepån att slippa tillsyn och underhåll för dessa byggnader, som ej vore till något depåns ändamål erforderliga.
Såsom lämplig begränsning mot norr för det område, som skulle överlämnas till remontdepån, loresloge jägmästaren en förlängning av linjen A—K å nyssnämnda karta över ägofigurerna nr 302, 303 och 307 till gränsen för Lagers torp å Västbyn nr 1, därefter längs denna gräns till torphägnadens slut och så i rak sträckning mot rågångshörnet å rålinjen mellan Västbyn nr 1 och 2, varigenom depån komme att erhålla hela den till beteshägnad lämpliga marken å denna sida. Jägmästaren ansåge vidare, att ur skogssynpunkt det syntes honom bäst, om av kronoegendomen Kungsgården under skogsstaten behölles jämte Bynäset den del, som läge mellan Västerhus nr 1 och en på senare tid bruten väg, den s. k. Malaj vägen, vilken framginge mellan Frösö lägerplats och Kungsgårdsviken. Skulle däremot endast Bynäset av Kungsgården behållas åt skogsstaten, föresloge jägmästaren, att gränsen bestämdes ungefärligen efter den streckade linjen å förberörda sammandragskarta, som betecknade skottvallen för skjutbanan, med rätt att som till- och utfartsväg använda dels vägen efter stranden å 1897 års karta över Kungsgården nr 310 V* med flera ägoflgurer, dels ock den s. k. Malajvägen.
Genom den sålunda av jägmästaren förordade fördelning skulle åt skogsstaten komma att behållas, förutom de fyra torp, som vore belägna å kronoparken Västerhus nr 4 (förutvarande Västerhus nr 2 och 3), två torp å Bynäset eventuellt även två å Kungsgårdens hemskog, så kallade Lindtorpet å Västbyn nr 1 och Nils Nilssons eller Apelltorpet å Västerhus nr 1, ävensom huvudgården å Västbyn nr 1. Förbehåll om rätt för skogsstaten och åt densamma bibehållna torp att använda nu brukliga vägar borde enligt jägmästarens mening därvid göras.
Jämlikt bestämmelserna i kungl. brevet till domänstyrelsen den 29 maj- 1896 syntes det jägmästaren, som om hela det med litt. B å Tjernelds karta över Kungsgården betecknade området skulle vara upplåtet till Jämtlands fältjägarregemente. Skogen därå skulle dock förvaltas av skogsstaten och vid virkesförsäljningar inflytande medel ingå bland statens skogsmedel. Det å sammandragskartan med »Rödjningen» betecknade området vore ett skogsskifte till Kråkstaflon, en i enskild ägo varande lägenhet.
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 30.
De egendomar, som berördes av den ifrågasatta upplåtelsen, vore b'» mantal Västbyn nr 1 med en areal enligt skifteshandlingarna av 136,80 hektar, ö/ia mantal Västerhus nr 1 med en areal enligt samma handlingar av 121,05 hektar, 9/192 mantal Västerhus nr 2 litt. Cb med en areal enligt ägostyckningshandlingarna av 6,27 hektar samt 2 V2 mantal Kuugsgården nr 1 med en areal av 423,60 hektar, därvid arealen av dels det under benämning Kånkbacken till kronopark avsatta utskiftet och dels det med litt. B å Tjernelds förberörda karta betecknade området fråndragits.
Jämlikt kungl. brev till domänstyrelsen den 1 juni 1900 skulle från den 14 mars 1901 avsättas till kronopark: 35/i92 mantal Västerhus nr 2 litt. Ce med en areal av 19,62 hektar och “/as mantal Västerhus nr 3 litt. Db1 och DbI[ med en areal av 79,07 hektar.
Beträffande den å sammandragskartan upptagna kronodomänen 1 Va mantal Stocke nr 2 litt. C, som enligt skifteshandlingarna hade en areal å hem- och utskiftet av 2 2 4,07 hektar förutom ett skifte i Brattåsen, berördes densamma ej av remönteringsstyrelsens framställning.
Därest upplåtelsen skulle komma att ske, på sätt av jägmästaren angivits och avsetts, skulle det område, som sålunda skulle överlämnas till remontdepån, komma att omfatta, förutom inägor, 98,47 hektar skogsmark och 20,30 hektar moss- och myrmark, därav av Västbyn nr 1 2,15 hektar skogsmark och 1,64 hektar moss- och myrmark, av Västerhus nr 1 3,14 hektar skogsmark och 1,43 hektar moss- och myrmark, av Västerhus nr 2 1,64 hektar skogsmark och 0,56 hektar moss- och myrmark samt av Kungsgården 91,54 hektar skogsmark och 16,67 hektar moss- och myrmark.
Jägmästaren, som ansåge, att å området befintliga sankmarker lätt borde kunna torrläggas och göras skogbärande, upplyste, att' från området i fråga årligen borde kunna uttagas omkring 1,5 kubikmeter per hektar eller i runt tal 150 kubikmeter med ett rotvärde av 4 kronor 50 öre per kubikmeter.
Om virke skulle utlämnas till remontdepån från de områden, som komme att bibehållas under skogsstatens förvaltning, ansåge jägmästaren, som hölle före, att pris ej borde bestämmas annat än för vedvirke, då värdet å gagnvirke vore beroende på vilka dimensioner, som vid olika tillfällen erfordrades, att vedvirke för närvarande hade ett rotvärde av 4 kronor per kubikmeter, då såsom ved beräknades endast avfall från gagnvirkesavverkningar samt smärre gallringsvirke och spridda vindfällen och torrträd.
Kung!. Maj .is Nåd. Proposition Nr do. 9
Uti infordrat särskilt yttrande framhöll jägmästaren, med anledning därav att det synts domänstyrelsen, som om det till kronojägarbostad föreslagna området vore väl ringa tilltaget och borde utvidgas till att omfatta åtminstone 1 hektar, och att det skalle vara lämpligare att ej låta området gå in på ägorna till Västerhus nr 1 eller det å Tjernelds karta med litt. 11 betecknade området, att hela området till kronojägarbostaden borde utan olägenhet kunna beredas å ägorna till Västbyn nr 1 eller det å sistnämnda karta med litt. A betecknade området, om det toges från de å samma karta med ägofigurerna nr 30, 41, 42, 43 och 47 betecknade områdena; det med ägofiguren nr 44 betecknade området vore behövligt för remontdepån, som där hade ett sommarstall, vilket tidvis användes för remonterna.
Uti en till domänstyrelsen ingiven skrift av den 1 juni 1914 hade emellertid J. G. Forsberg med flera torpare under kronoegendomen Kungsgården hos styrelsen anhållit att vid utgången av löpande arrendeperiod den 14 mars 1917 bliva skilda från remonteringsstyrelsen och ställda omedelbart under domänstyrelsen eller helst att vid nämnda tid få friköpa torpen.
Över nämnda framställning infordrade domänstyrelsen yttranden av chefen för-Frösö remontdepå, vederbörande kronofogde och Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet samt överjägmästaren.
Med förmälan att det vid depån anställda manskapet, 6 man, hade att sköta och motionera 70 å 140 hästar förutom daglig tillsyn av stängsel och dylikt och omöjligt kunde hinna med andra nödvändiga arbeten, såsom vägunderhåll, skötsel av betesmarker med mera, framhöll depächefen nödvändigheten av, att samtliga torp fortfarande med nuvarande skyldigheter bibeliölles under gården.
Kronofogden och Kungl. Maj:ts befallningshavande kunde icke heller tillstyrka bifall till torparnas framställning.
Över jägmästaren upplyste, att ifrågavarande torpare bodde på Kungsgårdens skog och under en stor del av året vore sysselsatta med avverkningar och andra arbeten på såväl Kungsgårdens som andra kronans skogar på Frösön. I den mån som skogsvården utvecklades, komme de att få sitt huvudsakliga levebröd genom skogsarbeten. Torparna hade ock visat sig vara mycket dugliga skogsarbetare och vore så gott som oumbärliga för en rätt skötsel av kronans skogar på Frösön, och komme det för framtiden att bliva en stor olägenhet, att torparna under vårtiden, då kulturer borde ske, vore upptagna med arbete åt remontdepån. Utan att vilja underkänna den betydelse, torpen för jordbruket Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 27 höft. (Nr 30.) 2
Framställning av torpare under Kungsgården.
Domänsty-
relsens
yttrande.
10 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 30.
kunde hava, ansåge överjägmästaren sig böra ur skogssynpunkt tillstyrka torparnas framställning. Genom ett bifall till deras anhållan komme sökandena i varje fall att vinna en väsentligt bättre ställning, enär de enligt nuvarande kontrakt endast åtnjöte 1 krona 50 öre för vinterdagarna, vilket vore blott omkring hälften av vad fast anställda skogsarbetare vanligen erhölle.
För egen del har domänstyrelsen uti sitt förberörda utlåtande den 31 augusti 1916 anfört följande:
De områden av Kungsgården, som jägmästaren i skrivelse den 13 april 1916 antagit vara överlämnade till Jämtlands fältjägarregemente på grund av kungl. brevet den 29 maj 1896, utgjordes av de ägor, som å en styrelsens skrivelse bilagd »Karta över Frösö läger och trakten däromkring» vore betecknade med litt. A och litt. B, och vilka områden enligt gällande arrendekontrakt för egendomens utarrendering för löpande arrendeperiod, omfattande tiden den 14 mars 1897 —den 14 mars 1917, undantagits från arrendet, likasom även skett dels med den förut till mötesplats upplåtna marken, däri inberäkna! det mellan lägenheten Svenstorpet och Västerhus nr 2 belägna område, som i norr begränsades av landsvägen till Östersund och i söder av egendomens skogsmark och regementets skjutbana, dels med lägenheten Svenstorpet, dels ock med den till skjutbana för regementet använda mark. Sedermera hade jämlikt kungl. brev den 1 juni 1900 förordnats, bland annat, att till förenämnda regemente skulle från den 14 mars 1914 upplåtas dels från V* mantal Västerhus nr 2 det område, innehållande 19,625 hektar, som å den av förste lantmätaren Tjerneld år 1897 avfattade karta inneslötes av en med siffrorna I—X angiven gränslinje, och dels från Va mantal Västerhus nr 3 det å kartan inom linjen XI, Xll, IV, V, VI, VII och VIII upptagna område 12,566 hektar, samt att det å kartan inom punkterna p, x, y, z angivna område 1,87 hektar, tillhörande samma regementes mötesplats, skulle utbytas mot ett lika stort område av skogsmarken till Västerhus nr 3, å kartan betecknat med punkterna 1, p, n, varjämte föreskrivits, utom annat, att det till Västerhus nr 2 hörande, från dess övriga ägor helt och hållet avskilda område, innehållande 6,275 hektar, som benämndes västra inägoskiftet, fortfarande skulle stå under domänstyrelsens förvaltning, att dels förenämnda med bokstäverna p, x, y, z å kartan utmärkta område tillika med övriga delar av Västerhus nr 3, vilka icke vare sig på grund av äldre nådiga beslut eller genom ifrågavarande markupplåtelse för regementets behov tagits eller toges i anspråk, dels ock de ägor till Västerhus nr 2, som ej inginge i ovanberörda med siffrorna I—X å kartan
11 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 30. .
betecknade område eller i nämnda hemmans västra inägoskifte, skulle från den 14 mars 1901 till kronopark avsättas, samt att boställenas mantal skulle fördelas mellan de delar därav, som komme att för olika ändamål disponeras. På grund av sistberörda föreskrift hade förenämnda och s’/i92 mantal Västerhus nr 2 samt 11 dg mantal Västerhus nr 3 uppkommit. De till regementet upplåtna områdena hade åsatts B2/'i92 mantal Västerhus nr 2 och 37/»e mantal Västerhus nr 3.
Domänstyrelsen ansåge sig böra biträda jägmästarens i förenämnda skrivelse den 13 april 1916 framställda förslag, att till remontdepån måtte överlämnas dels det område av Kungsgården, som nu inginge i arrendet och vore upptaget å sammandragskartan såsom beläget söder om den med streckad röd linje betecknade Malaj vägen och å kartan över Kungsgården öster om samma väg, till den del det förut ej upplåtits till Jämtlands fältjägarregemente, dels ock av Västerhus nr 1 och 2 samt Västbyn nr 1 de delar, som å sammandragskartan omslötes av en heldragen röd linje, dock med undantag av ej mindre det inom Västbyn nr 1 till kronojägarboställe avsedda, likaledes med heldragen röd linje inneslutna område än även det område, varom här nedan förmäldes.
Vid eu jämförelse mellan sammandragskartan och .Tjernelds karta över boställena Västbyn och Västerhus syntes nämligen få antagas, att det å förstnämnda karta uppdragna kilformiga område av Västerhus nr 2 och 3, som angränsade Frösö läger, genom kungl. brevet den 1 juni 1900 upplåtits till regementet och således ej borde, såsom jägmästaren i skrivelsen den 13 april 1916 föreslagit, ingå i området för remontdepån. Nämnda kilformiga område hade en areal av 1,58 hektar.
Enligt hos styrelsen gjord uträkning komme arealen av de av styrelsen sålunda för remontdepån föreslagna områdena att utgöra sammanlagt cirka 236,30 hektar, därav enligt jägmästaren 98,47 hektar skogsmark och 20,30 hektar moss- och myrmark.
Beträffande de delar av ifrågavarande kronoegendomar, som ej komme att disponeras för remontdepåns räkning, hemställde styrelsen, att sagda områden måtte ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, i mån som de bleve arrendelediga, samt förklaras för kronopark och tilläggas den förut därstädes bildade kronoparken Västerhus nr 4.'
Den sålunda tillstyrkta upplåtelsen tillförde remontdepån en avsevärt mindre skogsmark än som äskats såsom behövlig för depån.. I avseende härå ville emellertid styrelsen framhålla, att remontdepån i likhet med andra statsinstitutioner hade tillfälle att från annan statens skog, i detta fall den närliggande kronoparken, under hand inköpa för depån behövligt virke, i mån sådant lämpligen kunde därstädes uttagas. En
12 KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 30.
Chefens för remonteringsstyrelsen yttrande den 10 februari 1917.
sådan anordning vore fördelaktig ur skogshushållningssynpunkt, enär det virke, som för ändamålet erfordrades, kunde uttagas inom ett större område, varvid skogsvårdens krav kunde bättre tillgodoses, än om virket i fråga_ skulle hämtas från ett inskränktare område, i vilket senare fall kunde inträffa, att ett för ändamålet för värdefullt virke måste anlitas. Aven flan depåns sida sett borde anordningen kunna godtagas, då det beaktades, att det givetvis vore lättare att inom ett så vidsträckt område som ifrågavarande kronoparks erhålla lämpliga dimensioner och kvaliteter.
Vad tiden för överlämnandet beträffade, syntes styrelsen lika med Kung! Maj:ts befallningshavande lämpligast, att" densamma sammanfölle med utgången av respektive arrendetider.
Styrelsen anhölle därjämte, att statens domäners fond måtte ersättas eller nedskrivas med belopp, motsvarande värdet av vad till depån frånginge densamma.
I avvaktan på utgången av förevarande fråga hade styrelsen ej föranstaltat om uppskattning för förnyad utarrendering av den 14 mars 1917 arrendelediga egendomen Kungsgården. Komme beslut i ärendet ej att i god tid dessförinnan fattas, anhölle styrelsen om föreskrift rörande egendomens disposition efter nyssnämnda dag.
Vad torparnas ovan omförmälda framställning beträffade, ansåge sig styrelsen icke kunna tillstyrka försäljning av något av torpen, eller att desamma disponerades pa annat sätt än genom ett bifall till stvrelsens hemställan i fråga om upplåtelsen till remontdepån komme att ske,
Uti infordrat yttrande den 10 februari 1917 har chefen för remontermgsstyrelsen förklarat sig vidhålla sitt i skrivelse den 16 februari 1914 i ärendet avgivna förslag, att till remontdepån måtte överlämnas dels Kungsgården med därtill hörande skogsmark — således icke blott den del domänstyrelsen föreslagit eller Hästhagen och området söder och öster om Malajvägen, utan även skogsmarken norr om Malajvägen på båda sidor om den till Jämtlands fältjägarregemente upplåtna skjutbanan ävensom Bynäset — dels Västbyn nr 1 med tillhörande ägor, inberäknat skogen, dels ock av Västerhus nr 1 och 2 de delar, vilka remontdepån dittills disponerat, med undantag likväl av de byggnader och den odlade mark, omkring 4 tunnland, som den numera avlidne förre arrendatorn hittills innehaft och som borde övertagas av domänstyrelsen i stället för det område av Västbyn nr 1, vilket domänstyrelsen föreslagit skulle överlåtas till kronojägarboställe. Såsom skäl därtill, att en större areal bibehölles för remontdepån än domänstyrelsen föreslagit,
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr SO.
anförde chefen för remonteringsstyrelsen, att den del av skogsmarken, från vars disposition domänstyrelsen ville avstå, icke vore tillräcklig att tillgodose depåns behov av virke för underhåll av stiingsel och byggnader samt vedbrand, att depån dessutom vore i behov av det å Kungsgårdens ägor norr om Malajvägen belägna grustaget, samt att det vore av vikt, att depån ägde fri förbindelse genom skogen norr om Malaj vägen för remonternas förflyttande mellan Kungsgården och betesmarkerna norr om nämnda skogsmark. Någon olägenhet syntes icke vara förenad därmed, att för depån bibehölles en skogsareal, som möjligen vore större än som för depåns normala behov nödvändigt erfordrades, om skogens skötsel fortfarande såsom hittills handhades av skogsstaten. Därest emellertid hela den till Kungsgården och Västbyn hörande arealen ansåges vara för stor att bibehålla, syntes i första hand skogen till Västbyn, såsom gränsande till den redan bildade kronoparken, jämte det s. k. Lindstorpet och det till Västerhus hörande, invid kronoparken liggande Nils Nilssonstorpet samt Bynäset med därå befintliga torp böra avskiljas från den till remontdepån upplåtna marken, under villkor likväl att all för gårdarnas torpare erforderlig vedbrand och virke utan kostnad för depån för framtiden utsynades å kronoparkerna och ej å den för remontdepån återstående, därför otillräckliga skogsmarken.
Uti infordrat underdånigt yttrande den 23 februari 1917 har arméför- Arméförvaitvaltningens intendentsdepartement hemställt, att Kungl. Maj:t måtte ^entTdepån" föreslå riksdagen medgiva, att det å en skrivelse bifogad »Karta över menta ytt- Frösö läger och trakten däromkring» med bred röd linje inneslutna om- ryid« den
0 j °r j i i ° Tr y 23 februari
rådet, omfattande delar av egendomarna Kungsgården, Västbyn nr 1 samt 1917. Västerhus nr 1 och 2, finge vid utgången av löpande arrendetider, eller för Kungsgården den 14 mars 1917, för Västbyn nr 1 den 14 mars 1920 och för Västerhus nr 1 och 2 den 14 mars 1922, överlåtas till lantförsvaret för att användas till remontdepå samt att erforderligt virke och vedbrand för de under egendomarna lydande torparna finge utan kostnad för depån framdeles utsynas från den från egendomarna avskilda, till kronopark avsatta skogsmarken.
Beträffande domänstyrelsens förslag rörande upplåtande av en del utav Västbyn nr 1 till kronojägarboställe komme departementet att, så snart departementet erhållit ett från domänstyrelsen begärt yttrande i ärendet, i annat sammanhang avgiva underdånigt utlåtande.
I fråga om den av domänstyrelsen i sammanhang med detta ärende upptagna ansökningen från de under Kungsgården lydande torparna rörande friköpande av torpen eller förändrad disposition av desamma
14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 30.
ansåge departementet, som tillika med ämbetsverkets fortifikationsdepartement i underdånigt utlåtande den 22 december 1916 avstyrkt bifall till en av ifrågavarande torpare i ärendet gjord förnyad framställning, i likhet med domänstyrelsen, sig icke kunna tillstyrka, vare sig att torpen försåldes eller att desamma för framtiden disponerades på annat sätt än det, vartill ett bifall till framställningen om egendomarnas disposition i övrigt komme att föranleda.
Med anledning av vad arméförvaltningens intendentsdepartement styrelsens blunda föreslagit har domänstyrelsen uti infordrat yttrande den 2 mars 1917 meddelat, att styrelsen ansåge sig icke böra frångå styrelsens förut intagna ståndpunkt och förslag i ärendet.
Domän-
yttrande den 2 mars 1917.
Chefens för I skrivelse till armé förvaltningen s intendentsdepartement den 16
remonterings-januarj 1917 par vidare chefen för remonteringsstyrelsen anmält, att framställning arrendatorn av egendomarna Västerhus nr 1 och 2 i sammanhang med den 16 ^ arrenderättens överlåtande å remonteringsstyrelsen tillförsäkrats bland annat januari i9i,. pegittning8ratti intill den 14 mars 1922^eller till arrendator^ dessförinnan inträffade död, av ett utstakat jordområde av omkring 4 tunnland, sträckande sig norr ut från allmänna landsvägen, ävensom av egendomens åbyggnader, bestående av boningshus, stallbyggnad, herberge, mat-, vagns- och vedbod samt källare, mot skyldighet för arren datorn att svara för jordens och husens vidmakthållande. Nu hade arrendatorn avlidit, varför det skulle åligga remonteringsstyrelsen att den 14 mars 1917 övertaga dels ifrågavarande jordområde, dels ock byggnaderna med underhåll av desamma. Som varken jorden vore behövlig för remontdepån ej heller byggnaderna, som i nu befintligt skick torda vara svåra att få uthyrda, vore det för kronan och depån fördelaktigast, om såväl jorden som byggnaderna kunde få återgå till domänstyrelsen, vilken myndighet hos Kungl. Maj:t gjort framställning om återbekommande — för användande till kronojägarboställe — av så stor del av egendomen Västbyn, som just svarade mot förenämnda jordområde av egendomen Västerhus. Vad Västbyn beträffade, kunde ej utan stor olägenhet för depån någon del av densamma återbördas till domänstyrelsen. På grund härav anhölle chefen för remonteringsstyrelsen, att intendentsdepartementet måtte i sådant syfte träffa avtal med domänstyrelsen.
Yttrande av Vederbörande jägmästare har uti med anledning härav genom domän-
vederbörande styrelser försorg inhämtat yttrande anfört, att det område, som av jägmästare, ckefen rera0nteringsstyrelsen föreslagits att avsättas till kronojägar-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .HD.
boställe i 'stället för den del av Västbyn nr 1, som av domänstyrelsen därtill föreslagits, vore beläget å Västerhus nr 1 intill Frösö lägerplats och sträckte sig 300 meter i öster från allmänna landsvägen. Jordmånen å detsamma vore grund och mager, och den därå belägna s. k. Kapellbacken vore ej alls odlingsbar. Åbyggnaderna vore mycket gamla och förfallna samt hade under många år ej underhållits på behörigt sätt, varför de måste ersättas med nya, om kronojägarboställe där sktille anordnas, vilket komme att medföra avsevärda kostnader.
Det av domänstyrelsen föreslagna området hade trevligare belägenhet och bättre jordmån, hade trädgård och något planteringar samt åbyggnader, som med tämligen ringa kostnad kunde göras lämpliga till kronojägarbostad. Å intetdera stället vore åbyggnaderna behövliga för remontdepån. För såvitt jägmästaren kunnat finna, bestode den enda olägenheten av undantagande av område å Västbyn nr 1, såsom domänstyrelsen föreslagit, däri, att detta område behövde inhägnas,' då hägnad redan funnes kring det nu å Västerhus nr 1 föreslagna. Uppförande av cirka 400 meter hägnad medförde dock bra ringa kostnad mot uppbyggande av helt och hållet nya åbyggnader, vilket där bleve behövligt. Något skäl till biträdande av chefens för remonteringsstyrelsen förevarande förslag syntes sålunda ej föreligga.
För egen del har domänstyrelsen uti skrivelse till arméförvaltningens Domänintendentsdepartement den 3 mars 1917 förklarat sig ej kunna biträda det nu förevarande, av chefen för remonteringsstyrelsen väckta förslaget, 3 mars 1917. helst som iordningställande av bostadslägenhet å det däri avsedda området skulle ådraga statsverket en rätt avsevärd kostnad, som enligt domänstyrelsens förslag ej skulle erfordras.
Uti underdånig skrivelse den 9 mars 1917 har arméförvaltningens ArméfSrvaitintendentsdepartement tillstyrkt bifall till det av chefen för remonterings- ”dentTdepårtT styrelsen i förevarande hänseende framställda förslag. menta skrivelse
den 9 mars 1917.
Av vad i ärendet förekommit synes mig till fullo ådagalagt, att Departements- Frösö remontdepå för framtiden alltjämt kommer att vara i behov av chefenbetesmarker och skog å ifrågavarande under domänstyrelsens förvaltning stående kronoegendomar. Vid sådant förhållande torde en överlåtelse till lantförsvaret böra äga rum av de för remontdepån erforderliga delarna av dessa egendomar.
Rörande frågan om vilka områden som sålunda böra överlåtas till lantförsvaret hava emellertid, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, olika meningar uttalats av vederbörande myndigheter, i det att chefen för remonteringsstyrelsen för depåns räkning framställt krav på
ftj Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 30.
avsevärt större skogsområde, än skogsvårdsmyndiglieterna ånsett vara för ändamålet erforderligt. Den av arméförvaltningens intendentsdepartement i ärendet gjorda hemställan, som i detta avseende innefattar en medelväg mellan förenämnda myndigheters förslag, synes mig i stort sett erbjuda den bästa lösningen av frågan. Skiljaktigheten mellan departementets förslag och domänstyrelsens består huvudsakligen därutinnan, att de norr om den s. k. Malaj vägen, å ömse sidor om Jämtlands fältjägarregementes skjutbana belägna till Kungsgården hörande skogsområdena skulle tillfalla remontdepån. Med tillämpning av detta förslag skulle å ena sidan remontdepån tillförsäkras, förutom nödiga betesmarker, en skogsareal, som, enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen, torde tillgodose depåns behov av virke in. in., vartill kommer, att åt de av remontdepån för framtiden disponerade områdena skulle givas en med hänsyn till deras användning ändamålsenlig form och inbördes belägenhet* å andra sidan skulle under domänstyrelsens vård och förvaltning bibehållas betydande skogsområden, vilka, därest så befinnes lämpligt, kunna avsättas till kronopark. Det torde böra nämnas, att de av statens skogsförsöksanstalt anlagda försöksytorna äro belägna inom de områden, vilka skulle kvarstanna under domänstyrelsens förvaltning.
I enlighet med vad vederbörande jägmästare föreslagit, torde skogsstaten och åt densamma bibehållna torp böra äga rätt att använda nu brukliga vägar å de områden, som skola överlämnas till remontdepån.
Vad beträffar det framstallda förslaget om rätt för de under egendomarna hörande torparna att utan kostnad för depån uttaga kontraktsenlig mängd virke och vedbrand från de under skogsstaten bibehållna delarna av skogsmarken, finner jag tillräckliga skäl icke vara anförda för ett bifall härtill. I den mån skogstillgången å de av remontdepån disponerade områdena skulle visa sig härför otillräcklig, torde, på sätt domänstyrelsen föreslagit, erforderligt virke och bränsle kunna inköpas från närliggande kronopark.
Enligt domänstyrelsens förslag skulle från överlåtelsen undantagas bland annat, ett till egendomen Västbyn hörande mindre område, avsett till kronojägarboställe. Chefen för remonteringsstyrelsen och arméförvaltningens intendentsdepartement hava däremot hemställt, att för ifrågavarande ändamål i stället måtte tagas i anspråk viss del av egendomen Västerhus nr 1. Med hänsyn till den utredning, som rörande denna fråga förebragts av vederbörande jägmästare, och då någon större olägenhet för remontdepån icke synes vara förenad med förstnämnda områdes upplåtande till kronojägarboställe, anser jag mig i denna del böra förorda domänstyrelsens förslag.
Kung}. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr do. IT
Med nu angivna undantag finner jag mig, på grund av vad i ärendet blivit anfört, böra tillstyrka det av intendentsdepartcmentet i ämnet framställda förslaget. Till lantförsvaret skulle alltså överlåtas de ä en karta, som torde få biläggas statsrådsprotokollet, med bred röd linje inneslutna områdena, och torde överlämnandet böra ske mot den ersättning, som Kungl. Maj:t kan bestämma, eller efter motsvarande nedskrivning av statens domäners fond. Tiden för ifrågavarande överlåtelser synes, i enlighet med vad myndigheterna föreslagit, böra sättas till nu löpande arrendetiders utgång. Såsom förut nämnts, utlöpte arrendetiden för Kungsgården deri 14 mars 1917. Då emellertid frågan om egendomarnas överlåtande till lantförsvaret icke hann föreläggas 1917 års riksdag, har Kungsgården jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 9 mars 1917 å nyo utarrenderats till remonteringsstyrelsen för tiden intill den 14 mars 1918.
N åd slutligen beträffar den av torparna under Kungsgården gjorda anhållan att få friköpa de av dem arrenderade torpen, synes densamma på de av myndigheterna anförda skäl icke böra föranleda någon åtgärd. Genom beslut den 9 februari 1917 har Kungl. Maj:t avslagit en i enahanda syfte gjord framställning från vissa av nämnda torpare.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att de å förenämnda, vid statsrådsprotokollet fogade karta med bred röd linje inneslutna områden, omfattande delar av de under domänstyrelsens förvaltning stående kronoegendomarna Kungsgården nr 1, Västbyn nr 1 samt Västerhus nr 1 och 2 i Frösö socken av Jämtlands län, må, med undantag av ett å Västbyn nr 1 beläget, för kronojägarboställe avsett område om ungefär 1 hektar, mot den ersättning Kungl. Maj:t kan bestämma eller efter motsvarande nedskrivning av statens domäners fond, vid utgången av nu löpande arrendetider eller för Kungsgården nr 1 den 14 mars 1918, för Västbyn nr 1 den 14 mars 1920 och för Västerhus nr 1 och 2 den 14 mars 1922 överlåtas till lantförsvaret för att disponeras av Frösö remontdepå.»
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
A. Lindman.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 27 höft. (Nr 30.)
lUUuja till A iinf/l. MajUs Nåd. IProposition N:r ;><).
an»
►
/ OmråjöLe, y CUsponeraOL (tf ^tnJbjybemegfet
torpet
XösVoy-VAuEw
Fröa/) läger
rtaona-
tb 0'n'a'
Erujtunds^
torpet
,Byndset
Hås ihåg ert.
Stocke
Stenstorpet
ÅTonstarpet
Kung3g är (ten.
Rise,
Mörks torp
WBBBi
Glasetts
ägor
Litt a till krono]ägarbostöHe avsett område om c-a / har
Karta.
öfrer
FRÖSÖ LÄGER
och,
trakten, då/wmkring.
Skala, M6000
tOO SO o SJO TOO MO 400 SOOm,
Kortnrssons
Gen. Stab. Lit. Anst.