om anvisande av medel till beredande av tvång suppfostran åt minderåriga manliga förbrytare m. m.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

1 Nr 338.

Kungl. Maj ds nådiga 'proposition till riksdagen om anvisande av medel till beredande av tvång suppfostran åt minderåriga manliga förbrytare m. m.; given Stockholms slott den 23 april 1918.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t — med återkallande av Kungl. Maj:ts i innevarande års statsverksproposition under sjätte huvudtiteln vid punkt 70 framställda förslag om anvisande på extra stat för år 1919 av dels ett förslagsanslag, högst 24,700 kronor, till avlöningar och vikariatsersättningar åt tjänstemän vid statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister, dels ock ett förslagsanslag av 63,725 kronor såsom bidrag till driftkostnaderna i övrigt för samma anstalt — härmed föreslå riksdagen att

dels medgiva, att vid statens uppfostringsanstalt å Bona må i huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet framlagda, av departementschefen förordade förslag, ej mindre komma till utförande följande byggnadsarbeten, nämligen uppförande av bostäder för åtta förmän samt ytterligare en bostadsbyggnad i ersättning för en äldre sådan, reparation av den s. k. Ornässtugan och av bokhållarbostaden, uppförande av en kolonibyggnad vid ut^ården Bockfall, iståndsättande av en bostad för ladugårdsförmannen därstädes, anordnande av en nattvaktsbostad vid utgården Tryfall samt uppförande av en ny elevavdelning, omfattande, förutom uthus, en huvudbyggnad och två flyglar, samt av en lantbruks- Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 298 käft. (Nr 338.) 1

o

Rungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

inspektorsbostad och en verkstadsbyggnad, än även anskaffas inventarier till anstaltens sjukstuga, kolonibyggnaden vid Bockfall, fyra enkelrum i skolhusets vindsvåning samt dtm nya elevavdelningen, allt för en beräknad kostnad av sammanlagt 750,000 kronor;

dels för påbörjande av omförmälda byggnadsarbeten och inventarieanskaffning anvisa under andra huvudtiteln

ej mindre å tilläggsstat för år 1918 ett reservationsanslag av

235,000 kronor

än även å extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 300,000 kronor;

dels besluta, att statens vårdanstalt för alkoholister, som för närvarande är förlagd till Venngarn i Stockholms län, skall från tidpunkt, som Kungl. Maj:t bestämmer, vara tillsvidare förlagd till Salbohed i Västmanlands län samt att, jämväl från tidpunkt, som Kungl. Maj:t bestämmer, skall till Venngarn vara tillsvidare förlagd en statens uppfostringsanstalt för minderåriga manliga förbrytare;

dels å tilläggsstat för år 1918 bevilja

ej mindre under andra huvudtiteln till utförande av vissa ändringsarbeten å Venngarn, i huvudsaklig överensstämmelse med ett av styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona i ärendet framlagt förslag, ett reservationsanslag av 1,500 kronor

än även under sjätte huvudtiteln

till utförande, i huvudsaklig överensstämmelse med ett av departementschefen förordat förslag, av vissa ändringsarbeten å b»lonibygguaden vid Salbohed samt till inköp och reparation av en del bostadslägeuheter därstädes ävensom till komplettering av inventarierna för Salbohedsanstalten ett reservationsanslag av 20,000 kronor samt

till bestridande av inlösen från Föreningen Flöda kolonier av denna tillhöriga, vid Salbohed befintliga byggnader samt levande och döda inventarier ävensom av ersättning åt föreningen för vid Salbohed nedlagda förbättringsarbeten ett förslagsanslag, högst 75,000 kronor;

dels godkänna ett av departementschefen i ärendet framlagt förslagtill förändrad avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Bona, att tillämpas från och med år 1919;

dels föreskriva, att för åtnjutande av avlöning enligt den sålunda framlagda förändrade avlöningsstnten för nyssnämnda anstalt skola i tillämpliga avseenden gälla de allmänna villkor och bestämmelser, som stadgats för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den för anstalten

3 Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 338.

nu gällande avlöningsstaten, med tillägg dock, att semester må årligen, då sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas av den i den nya avlöningsstaten upptagna verkmästaren under en månad;

dels från och med år 1919 höja det under andra huvudtiteln å ordinarie stat uppförda bestämda anslaget till statens uppfostringsanstalt å Bona från dess nuvarande belopp 40,300 kronor med 16,600 kronor till 56,900 kronor;

dels från och med år 1919 under andra huvudtiteln uppföra ett ordinarie förslagsanslag till statens uppfostringsanstalt å Bona å 175,000 kronor;

dels bevilja

ej mindre under andra huvudtiteln

till avlönande av tjänstemän vid statens uppfostringsanstalt å Venngarn å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 31,470 kronor, till samma ändamål å 1918 års tilläggsstat ett förslagsanslag, högst

15,735 kronor,

till kost och beklädnad åt de i statens uppfostringsanstalt å Venngarn intagna elever m. in, å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag å

98.000 kronor samt

till samma ändamål å 1918 års tilläggsstat ett förslagsanslag; å

40.000 kronor,

än även under sjätte huvudtiteln å extra stat för år 1919 till avlöningar och vikariatsersättningar åt befattningshavare vid statens vårdanstalt för alkoholister å Salbohed ett förslagsanslag, högst

17.000 kronor, samt

till bidrag för driftkostnaderna i övrigt för samma anstalt ett förslagsanslag av 23,000 kronor;

dels ock tillåta,

ej mindre att för ar 1918 erforderliga avlöningar och vikariatsersättningar åt befattningshavare vid statens vårdanstalt för alkoholister å Salbohed må bestridas från det i 1918 års riksstat under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget till avlöningar åt tjänstemän vid statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister,

än även att driftkostnaderna i övrigt under år 1918 för statens vardanstalt för alkoholister å Salbohed må bestridas från det i 1918 års riksstat under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget till bidrag till driftkostnaderna i övrigt för statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister.

4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

5 Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hället inför Hans Maj;t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning i vissa avseenden med cheferna för Ang mede, civil- och jordbruksdepartementen anmälde chefen för justitiedepartementet till beredande statsrådet Löfgren ärende angående äskande hos riksdagen av medel aVåtPmf°dlr-" till beredande av tvångsuppfostran åt minderåriga manliga förbrytare även- ånga manliga som i sammanhang därmed väckta frågor, bland dem den om ett pro- fämry„are visoriskt förläggande till annan plats av den vid statens vårdanstalt för alkoholister vid Venngarn bedrivna verksamheten.

Därvid anförde föredraganden:

För vårdandet av minderåriga manliga förbrytare, om vilka dom- Nuvarande

stol förordnat att de skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, finnes, anslag till

som bekant, sedan flera år tillbaka inrättad en statsanstalt å Bona i stfatfn.s UPP-

Östergötlands lan. stalla Bona

Till bestridande av de årligen återkommande utgifterna för den å Raknande

Bona bedrivna uppfostringsverksamheten hava för tiden alltsedan an- i I9i8års

staltens inrättande till och med år 1917 av riksdagen beviljats tvenne statsvepfs-

” proposition.

6 Kungl Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

anslag å extra stat, det ena till avlöning åt tjänstemän vid anstalten och det andra till kost och beklädnad åt eleverna vid anstalten m. m. I innevarande års riksstat är anslaget till sistnämnda ändamål fortfarande upptaget såsom extra anslag. Däremot har 1917 års riksdag i sammanhang därmed, att den godkänt viss ordinarie avlöningsstat för anstalten, från och med år 1918 i riksstaten uppfört i stället för det extra anslaget till avlöning åt tjänstemän ett ordinarie anslag till bestridande av avlöningar, arvoden m. in. vid anstalten.

I sammanhang med avlåtandet av innevarande års statsverksproposition anmälde jag vid behandlingen av nu förevarande anslag, att fråga uppstått om vidtagande av vissa ändringar i den för anstalten nu gällande ordinarie staten, vilken fråga för utlåtandes avgivande remitterats till löneregleringskommittén, samt vidare, att jag igångsatt utredning rörande lämpligaste sättet för beredande av möjlighet för att till uppfostran mottaga ett väsentligt ökat antal elever än det Bonaanstalten i sitt nuvarande skick kunde hysa. Därvid omnämnde jag, att de i sistnämnda hänseende väckta förslagen ginge i huvudsak ut på dels utförande av vissa ändrings- och nybyggnadsarbeten vid själva Bonaanstalten dels ock förvärvande, med anlitande av de å nionde huvudtiteln anvisade medel till inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark, av en i närheten av Bona belägen egendom samt dennas ställande tills vidare till Bonaanstaltens förfogande. I anledning härav och då efter anstaltens uppförande å ordinarie stat jämväl anslaget till kost och beklädnad åt eleverna m. in. borde i riksstaten uppföras som ordinarie anslag, beslöt Kungl. Maj:t vid berörda tillfälle på min hemställan föreslå riksdagen att i avvaktan på särskild proposition i ämnet dels i det till bestridande av avlöningar, arvoden m. m. uppförda ordinarie anslaget till anstalten beräkna en förhöjning från dess nuvarande belopp, 40,300 kronor, med 16,600 kronor till 56,900 kronor, dels till kost och beklädnad åt eleverna vid anstalten å ordinarie stat såsom förslagsanslag beräkna 235,000 kronor, dels ock till bestridande av kostnaderna för de planerade utvidgningsarbetena såsom reservationsanslag beräkna ej mindre å tilläggsstat för år 1918 för ändrings- och nybyggnadsarbeten ett belopp av 235,000 kronor och för inköp av vissa inventarier m. m. 265,000 kronor än även å extra stat för år 1919 för ändrings- och nybyggnadsarbeten 300,000 kronor.

Sedan förutberörda, från löneregleringskommittén infordrade utlåtande numera inkommit samt utredningen rörande de ifrågasatta utvidgningsarbetena slutförts, anhåller jag att. få ånyo anmäla de anslags-

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 338. 7

krav, som med nu förevarande frågor äga samband. Därvid ber jag att redan nu få förutskicka den anmärkningen, att utredniDgen givit vid handen, att de åtgärder, som måste vidtagas till beredande av möjlighet för staten att till uppfostran mottaga ett ökat antal minde'åriga manliga förbrytare, böra, i den mån dessa åtgärder ej avse allenast ändrings- och nybygguadsarbeten vid själva Bona, bliva av annan art, än den, som av mig omnämndes som sannolik vid avlåtandet av innevarande års statsverksproposition.

Då av de frågor, som hava avseende å nu förevarande anslag, den om beredandet av ökat antal anstaltsplatser för manliga förbrytare är av primär natur, torde det tillåtas mig att först redogöra för utredningen i denna del. Därvid möter först spörsmålet om graden av det behov i sådant avseende, som redan nu föreligger eller inom den närmaste framtiden är att förvänta. I detta avseende är att uppmärksamma följande.

Bonaanstalten var från början beräknad för 96 elever. Därefter hava tid efter annan måst vidtagas utvidgningsarbeten för beredande av sovplatsutrymme åt det ständigt ökade antalet elever. Sålunda beviljade, på framställning av Kungl. Maj:t, 1916 års riksdag medel till utförande av vissa ändrings- och nybyggnadsarbeten vid anstalten, varigenom skulle beredas utrymme för ytterligare 40 elever, så att anstalten därefter skulle stå rustad att mottaga sammanlagt 136 elever. Denna utvidgning skulle åstadkommas på det sätt, att i de delar av de båda elevbyggnaderna — betecknade den ena med A och den andra med B —, som inrymde bostäder för två avdelningsföreståndare och två förmän, skulle anordnas två sovsalar, rymmande vardera 20 elever, samt att åt de befattningshavare, vilkas bostadslägenheter sålunda toges i anspråk för detta ändamål, i stället skulle inredas bostäder dels i särskilda för sådant ändamål uppförda byggnader — ena vdelniugsföreståndarbyggnad och två förman*bostäder — dels ock i den skolhusbyggnad, som jämväl skulle upplöras för de beviljade medlen. Likaledes på framställning av Kungl. Maj:t beviljade vidare 1917 års riksdag ytterligare medel till beredande av ökat sovplatsutrymme vid anstalten. Dessa medel avsågo uppförande av en särskild sjukstuga för anstalten. Härigenom skidle de nuvarande sjuksalarna — inrymda i ekonomibyggnaden — kunna apteras till sovsalar för tillhopa 12 elever. 1'enna anordning är dock att betrakta som allenast provisorisk. Enligt den plan till Bonaanstaltens utvidgning, som fattigvårdslagstiftningskommittén framlagt i sitt den 2 december 1915 avgivna betänkande med förslag till

Behovet au ökat antal anstaltsplatser.

Nuvarande platsutrymmet å Bonaanstalten.

Elevantalets

tillväxt.

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

lag om ändring av 5 kap. 3 § strafflagen in. fl. författningar samt till därav föranledda åtgärder i avseende å anstalten för minderåriga förbrytare, skulle dessa lokaler användas till arbetsavdelning för mera svårhanterliga elever, varigenom skulle vinnas ett av Bonastyrelsen med styrka framhållet önskemål.

Den nya avdelningen för 20 elever i avdelningen B har tagits i bruk under sistlidua års höst. Motsvarande avdelning i elevbyggnaden A väntas bliva klar till inflyttning omkring den 1 maj i år, vid vilken tid. jämväl sjukstugan torde tidigast vara färdig samt de nuvarande sjukiokalerna kunna apteras till sovsalar. Alldeles frånsett rent provisoriska åtgärder — såsom elevers placerande i korridorerna utanlör sovsalarna samt i sovsalarnas förrum — finnes alltså för närvarande vid anstalten sovplatsutrymme för 116 elever och kan anstalten beräknas tidigast från och med den 1 maj i år hysa ytterligare 32 eller tillhopa 148 elever.

Huru otillräcklig Bonaanstalten, jämväl sålunda utvidgad, är och än mera kan väntas bliva redan under den närmaste framtiden, torde med full tydlighet framgå av den redogörelse för elevantalets hittillsvarande och väntade stegring, till vilken jag nu vill övergå.

Enligt tillgängliga uppgifter har under den senaste åttaårsperioden tillkomst och avgång av elever ställt sig på följande sätt (därvid såsom + till de under året tillkomna angivits de villkorligt utskrivna elever, som måst under året återtagas till anstalten):

Under förut angivna år har medeltalet elever per dag och högsta antalet under någon dag intagna elever varit:

9 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

. => ------ -—uuuci ucii jj.itLiiiö gaugna ueien av

aret det högsta antalet någon dag intagna elever uppgått till 234 eller således drygt dubbelt så många som det, för vilket anstalten i dess nuvarande skick är ämnad, och 86 flere än det antal, 148, för vilket sovplatsutrymme beräknas skola finnas efter fullbordandet av den nya sovplatsavdelningen i elevbyggnaden A och apterandet av de nuvarande sjuksalarna till sovsalar. Mottagandet av ett så stort antal elever har kunnat ske allenast därigenom, att man bland annat tillgripit den nödfallsåtgärden att med nyanlända elever belägga platser, som tillfälligtvis stått lediga på grund av sjukskrivna elevers förläggning till sjukavdelningen.

Den alltjämt ökade tillströmningen av elever till anstalten gjorde, att anstaltens styrelse i slutet av nästlidna år såg sig nödsakad att hos Kungl. Maj.t hemställa om vidtagande av viss åtgärd till förekommande av anstaltens ytterligare överbeläggning. 1 anledning härav ävensom på grund av en motsvarande anmälan från styrelsen för svenska diakonisssällskapet, sa vitt anginge den av diakonissanstalten å Viebäck i Jönköpings län bedrivna skyddsverksamheten beträffande minderåriga kvinnliga förbrytare, utfärdade Kungl. Maj:t den 31 december 1917 till Kungl. Maj.ts samtliga befallningsliavande ett cirkulär med anmodan till dem att, innan minderårig förbrytare, som enligt domstols förordnande skulle överlämnas till allmän uppfostringsanstalt, avsändes dit, genom hänvändelse till anstalten förvissa sig om att pei-sonen i fråga kunde mottagas därstädes. Det var, innan detta cirkulär hann komma vederbörande till banda, som nyssnämnda högsta elevantal, 234, nåddes och om förmälda nödfallsåtgärd måste tillgripas. För närvarande belöper sig elevantalet till 222, det högsta antal styrelsen anser rimligen kunna mottagas på anstalten. Fnligt mig av anstaltens direktör lämnad uppgift lär det för närvarande finnas omkring 20 minderåriga manliga för- Jiihnng till riksdagens protokoll 1918. 1 smal. 298 höft. (Nr 338.) 2

Bönorstyrelsen rörande platsbehovet i närmaste framtiden.

Departements-

chefen.

10 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

brytare, om vilka domstol förordnat att de skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, men med avseende å viika detta förordnande till följd av brist på anstaltsutrymme ännu ej kunnat verkställas. Det antal elever, för vilket platser erfordras i närvarande stund, belöper sig alltså till omkring 240.

Att beräkna, för vilket antal till tvångsuppfostran dömda minderåriga manliga förbrytare anstaltsplatser böra finnas inom den närmaste framtiden, är givetvis en vansklig sak. Denna fråga sammanhänger intimt med spörsmålet, i vad mån den starka ökning i tillströmningen av elever till Bonaanstalten, som den senare tiden haft att uppvisa, kan antagas hava sin grund i mera tillfälliga förhallanden. I detta avseende kan nämnas, att Bonaanstaltens styrelse i en till Kungl. Maj.t den 13 mars 1917 avlåten skrivelse rörande då ifrågasatt utvidgningav anstalten förklarat sig anse, att den stegring, som dittills skett, bekräftade den uppfattning, som under senare tiden gjort sig gällande, nämligen att det ökade användandet av tvångsuppfostran icke blott berodde på växande benägenhet hos domstolarna att för ungdomsbrottslighetens bekämpande föreskriva pedagogiska i stället för repressiv^ åtgärder, utan ock i någon mån knnde hava sin grund i en till följd av krigstidens abnorma samhällsförhållanden tilltagande kriminalitet bland det uppväxande släktet. Och i en senare ingiven underdånig skrivelse, dagtecknad den 2ö januari detta ar, menar styrelsen, att det numera torde få anses konstaterat, att till kristidens verkningar hörde en starkt ökad ungdomsbrottslighet, samt håller före, att dessa verkningar icke kunde väntas upphöra i och med världskrigets avslutande. Det syntes därför styrelsen angeläget att icke räkna med ett platsantal på de allmänna uppfostringsanstalterna, som snart nog skulle visa sig otillräckligt och föranleda överbeläggning eller framtvinga åtgärder, som skulle” verka därhän, att gällande lag om verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran icke kunde tillämpas. Någon beräkning av det antal anstaltsplatser, som bör finnas under närmaste tiden, gör stvrelsen ej i detta sammanhang, men i en nyligen i ämnet avlåten ny underdånig skrivelse av den 26 mars 1918 uppskattar styrelsen detta antal till i medeltal 320 under år 1919.

Av sålunda lämnade statistiska uppgifter och gjorda beräkningar framgår, att platsbehovet beträffande till tvångsuppfostran dömda minderåriga” manliga förbrytare för närvarande uppgår till omkring 240 samt att detta behov kan väntas komma att växa så, att det under år 1919

11 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 838.

kommer att belöpa sig till i medeltal 320. Mot dessa siffror svara som redan nämnts, för närvarande allenast 116 verkliga anstaltsplatser, vilket antal dock väntas bliva under den närmaste tiden utö 'åt till 148. Bonaanstalten, i vilken nu med provisoriskt anlitande av alla tillgängliga utrymmen äro intagna 222 elever, är sålunda för närvarande i hög grad överbelagd, och detta oaktat finnes det ett avsevart antal minderåriga brottslingar, med avseende å vilka domstols förordnande om deras intagande i allmän uppfostringsanstalt ännu icke kunnat bringas i verkställighet till följd av brist på anstaltsutrymme. ide olägenheter, som äro oskiljaktigt förknippade med eu dylik överbeläggning ävensom därmed, att eu längre tid måste förflyta mellan meddelandet av förordnandet om tvångsuppfostran och detta förordnandes verkställande, torde ligga i allt för öppen dag för att här behöva närmare utvecklas. Under de år tvångsuppfostringsinstitutet hittills vant i tillämpning har det visat sig mäktigt att infria de ganska stora forhoppningar, som vid dess införande fästs vid detsamma. De särdeles ogynnsamma förhållanden, under vilka institutet under senaste tiden mast verka, innebära emellertid uppenbarligen en allvarlig fara för att härutinnan skall inträda en ändring till det sämre och att ändamålet med tvångsuppfostringsförfarandet skall förfelas. I detta sammanang må även framhållas, att, enligt vad direktören vid Bonaanstalten uppgivit, det förefaller, som om åtminstone vissa domstolar skulle på grund av platsbristen å Bona under senare tid varit mindre benämna an förut^ att meddela förordnande om ådömt straffs utbytande mot°intagande a allmän uppfostringsanstalt. En sådan följd av platsbristen maste givetvis betraktas som i hög grad beklaglig. '

Enligt min mening är det alltså oavvis%en nödvändigt, att kraftiga och skyndsamma åtgärder vidtagas för beredande av möjlighet för staten att till uppfostran mottaga ett ökat antal till tvåno-suppiostran domda minderåriga manliga förbrytare. Härför förehar som sagt redan med nu gällande lagstiftning ett trängande behov bom bekant har emellertid under år 1917 genomförts en lagändring om utvidgning av tvångsuppfostringsinstitutets tillämpningsområde gående ut därpå att, under det för närvarande domstol kan meddela förordnande om straffs ersättande med tvångsuppfostran allenast för den händelse straffet inskränkt sig till böter eller fäno-else i höo-st sex manader, dylikt förordnande skall kunna ske, när en minderårig dömts till ^ slungare fängelsestraff än nyss nämnts, nämligen fängelse intill ett ar, eller ock till straffarbete intill sex månader. Denna koran ring skall träda i kraft först den dag Konungen förordnar. Sådant

12 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

förordnande har, lust till följd av bristen på anstaltsplatser, ännu ej kunnat meddelas. Att denna av statsmakterna redan beslutade lagändrings ikraftträdande blir en verklighet inom en ej allt för avlägsen framtid, är emellertid givetvis eu angelägenhet av vikt, och häri ligger ännu en anledning att ej längre dröja med vidtagande av kraftiga åtgärder för ökandet av tillgången på anstaltsvård a'\ nu förevarande art.

Olika för. Till avhjälpande av den föreliggande anstaltsplatsbristen hava

slag till av- på sista tiden' framförts förslag i olika riktningar. Bland dessa kunna affall särskiljas tvenne huvudgrupper. Den ena gruppen omfattar sådana forplatsbristen. slag, som gått ut på en stadigvarande utökning av anstaltsplatsernas antal eller, även om deras syfte får anses hava närmast vant att bringa mera tillfällig hjälp uti ifrågavarande avseende, likväl i sig inneslutit en möjlighet till utvidgning av mera omfattande och stadigvarande art. Den andra gruppen omfattar förslag om vidtagande av åtgärder av övervägande provisorisk natur.

I den förra gruppen intages måhända det främsta runnnet av förslaget om realiserandet i stort sett av den plan till utökning av Bonaanstalten med en ny avdelning, som fattigvårdslagstiftningskommittén framlagt i sitt förutnämnda betänkande rörande bland annat genomförandet av den utvidgning av tvångsuppfostringsinstitutets tillämpningsområde, som jag nyss omnämnt. Till denna grupp höra även dels det förslag till inköp av en i närheten av Bona belägen egendom, säteriet Medevi, samt dennas läggande delvis under Bonaanstalten, som av mig antyddes redan vid anmälan den 14 januari i år av 1918 års statsverksproposition vid punkten 30 under andra huvudtiteln, dels ock ett väckt förslag om upprättandet av en ny anstalt av nu ifrågavarande beskaffenhet å Tima kungsgård i Östergötlands län.

Bland föreslagna provisoriska åtgärder i nu förevarande avseende äro i främsta rummet att märka förslagen om apterandet till svid aie för nu ifrågavarande ändamål av antingen statens vårdanstalt för alkoholister vid Venngarn i Uppland eller den under^ föreningen Flöda kolonier lydande alkoholistanstalten vid Salbohed i Västmanland.

- Av de sålunda väckta förslagen vill jag först uppehålla mig vid

och nybygg- det, som avser uppförandet av en ny avdelning vid själva Bona. I sammanhang därmed torde dock vara lämpligt att till behandling npp-

13 Kunyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

taga Irågan om verkställande av en del andra nybyggnads- och omändringsarbeten vid anstalten, som Bonastyrelsen föreslagit alldeles oberoende av den ifrågasatta nya elevavdelningens uppförande.

Förslagen om samtliga nu ifrågavarande byggnadsarbeten å Bona hava till sin huvudsakliga del framförts i den skrivelse av den 7 september 1917, i vilken styrelsen hos Kungl. Maj:t anmält anstaltens anslagskrav för år 1919. Vid ett besök, som jag den 12 sistlidne november avlade vid anstalten och vid vilket styrelsens medlemmar voro närvarande, ifrågasatte jag, huruvida icke möjligen genom förenklingar i byggnadssättet eller på annat sätt kostnaderna för de ifrågasatta byggnadsarbetena skulle kunna nedbringas under de belopp, vartill de i nyssnämnda skrivelse beräknats. 1 anledning härav hava styrelsens ordförande och vice ordförande samt anstaltens direktör, efter dem givet uppdrag, med anlitande av sakkunnigt biträde förebragt utredning härom. Resultat av denna utredning föreligger i en av nämnda kommitterade till mig den 15 december 1917 avlåten skrivelse med bilagor.

Enligt de framställningar, styrelsen och kommitterade sålunda gjort, skulle, alldeles oberoende av den nya elevavdelningens tillkomst, å Bona komma till utförande följande nybyggnads- och omändringsarbeten nämligen:

uppförande av 8 förmansbostäder;

rivning av en mitt emot anstaltens huvudingång belägen äldre byggnad och dennas ersättande med en ny byggnad till bostäder åt en förman samt ett eldare- och maskinistbiträde;

reparation av en äldre byggnad, den s. k. Ornässtugan; reparation av bokhållarbostaden;

iståndsättande av en dagsverkarestuga vid utgården Bockfall; uppförande av en kolonibyggnad vid samma utgärd samt rivningav en äldre byggnad därstädes; samt

inredande av en nattvaktsbostad i huvudbyggnaden vid utgården Tryfall.

De nybyggnader, om vilkas utförande styrelsen framfört begäran i samband med förslaget om den nya elevavdelningen, avse uppförandet av själva den nya elevavdelningen, bestående av en huvudbyggnad och två flyglar ävensom uthus;

en lantbruksinspektorsbostad och en verkstadsbyggnad.

Härtill komma åtgärder för ordnandet av anstaltens vattenförhållanden samt anskaffandet av inventarier.

14 A) Ändringsoch nybyggnadsarbeten å Bona. som föreslagits oberoende av en ny elev avdelning därstädes.

a) Förmansbostäder.

Bona-

styrelsen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Av de sålunda ifrågasatta byggnadsföretagen vill jag till en början lämna åsido dem, som äga samband med uppförandet av den nya avdelningen, samt av de övriga uppehålla mig först vid de föreslagna nya förmansbostäderna. I detta avseende är att nämna följande.

I den från och med innevarande år gällande ordinarie avlöningsstaten för anstalten äro uppförda 14 förmän. Dessutom avlönas för närvarande från det till uppehållande av anstaltens verksamhet beviljade förslagsanslaget 8 extra förmän. Vid bifall till det förslag, som jag senare vid behandling av anstaltens personalförhållanden vill framställa därom, att jämväl dessa senare 8 extra förmän uppföras på ordinarie stat från och med år 1919, skulle de ordinarie förmännens antal komma att från och med sistnämnda år uppgå till 22. Enligt en av anstaltens direktör på begäran upprättad tablå finnas, såsom bostadsförhållandena nu äro ordnade vid anstalten, familjebostäder för allenast 13 av dessa 22 förmän. Ej mindre än 9 redan nu anställda förmän, vilka från och med nästa år skulle få fast anställning vid anstalten, äro följaktligen för närvarande i saknad av familjebostad vid anstalten. De flesta av dem äro mer eller mindre tillfälligt inhysta i lokaler, som egentligen avsetts för helt andra ändamål.

Redan i underdånig skrivelse den 8 augusti 1917 framförde anstaltsstyrelsen behovet av uppförande av en del nya förmansbostäder. Därvid framhöll styrelsen, bland annat, att en oundgänglig förutsättning för att kunna till anstalten draga dugliga personer, vilka tillika vore lämpliga såsom ungdomens handledare, vore, att familjebostäder kunde beredas dem i anstaltens närhet. Allt tillgängligt bostadsutrymme vid själva anstalten vore redan taget i anspråk och möjlighet att i anstaltens närhet hyra bostäder funnes icke. I de få gårdar, vilka vore belägna på icke alltför stort avstånd från Bona, hade vid där pågående ^byggnadsarbeten sysselsatta arbetare inlogerat sig och till följd av bostadsbristen hade byggnadsentreprenören endast med svårighet kunnat .anskaffa nödigt antal arbetare. Styrelsen funne därför ingen annan utväg stå öppen för anskaffande av de bostäder, som erfordrades för de senast anställda förmännen, än att nybygga sådana. Styrelsen anhöll därför, att Kungl. Maj:t måtte dels bemyndiga styrelsen att på entreprenad utbjuda uppförandet vid anstalten av 6 förmansbostäder, vardera om 2 rum och kök, enligt åberopad ritning samt att, därest anbud inkomme, som icke överstege 11,550 kronor för varje, därom avsluta entreprenadkontrakt, dels ock till styrelsens förfogande ställa det

Kimgl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 15

belopp, som efter avslutandet av kontrakt angående berörda bostäder kunde bliva erforderligt för byggnadsarbetets utförande. Därest Kuno-1. Maj:t ansåge sig icke kunna bifalla denna styrelsens hemställan, yrkade styrelsen alternativt, att Kungl. Maj:t ville äska det behövliga byggnadsanslaget av innevarande års riksdag.

I förut omförmälda skrivelse den 7 september 1917 har styrelsen, under erinran om sin nyssnämnda hemställan, fäst uppmärksamheten därå att, vid bifall till styrelsens framställning om upptagande i 1919 års lönestat för anstalten av 8 förmän utöver de 14 dylika befattningshavare, för vilka avlöningar äro anvisade å 1918 års stat, bostäder borde beredas för ytterligare 2 förmän, samt på grund härav hemställt, att, utöver forutnamnda 6 förmansbostäder, ytterligare 2 dylika måtte komma till utförande vid anstalten. Kostnaderna härför kunde enligt styrelsens mening icke beräknas lägre än förutnämnda belopp 11,550 kronor för vardera eller för båda till 23,100 kronor.

Styrelsens hemställan i nu förevarande del går alltså ut på uppförande av 8 enfamiljshus till förmansbostäder för en beräknad kostnad av 11,550 kronor för varje eller sålunda för tillhopa 92,400 kronor.

Nyssnämnda kommitterade hava i anledning av önskvärdheten av kostnadernas nedbringande ifrågasatt, att i stället för 4 av berörda 8 enfamiljshus skulle uppföras 2 hus med plats för två familjer i vartderå i enlighet med ritningar av arkitekten David Lundegårdh och kostnadsberäkningar av byggnadsingenjören Hans Lindblad. Enligt dessa beräkningar skulle vartdera tvåfamiljshuset draga en kostnad av 21,000 kronor. Genom att ersätta 4 enfamiljshus, beräknade vartdera* till 11,550 kronor eller sammanlagt till 46,200 kronor, med 2 tvåfamiljshus kostande vartdera 21,000 kronor eller tillhopa 42,000 kronor, skulle alltså uppkomma eu kostnadsminskning av 4,200 kronor.

hörslagen om rivning av den mitt emot anstaltens huvudingång belägna äldre byggnaden och dennas ersättande med en ny samt om zepaiation av den s. k. Ornässtugan och bokhållarbostaden motiverar styrelsen i skrivelsen den 7 september 1917 på följande sätt:

Innan anstalten med 1905 års ingång tagits i bruk, både vid Bona egendom till arbetarebostader am ända byggnader nödtorftigt iståndsatts för att bereda utrymrne ior ett antal förmän samt för maskinisten och bokhållaren. Härvid hade dock icke tillräcklig^ åtgärder vidtagits för att sätta alla dessa bostäder i sådant skick, att de blivit i hygieniskt avseende tillfredsställande. Två av nu ifrågavarande byggnader, belägna den ena vid kvarndammen (den s. k. Ornässtugan) och den andra mitt emot anstaltens huvudingång, stode nämligen på så låga socklar, att de på nedra botten inrymda lägenheternas golv till stor del vilade på marken

Kommitte-

rade.

b) eu äldre bostadsbyggnads ersättande med en ny ävensom reparation av den s. k. Ornässtugan och bokhållarbostaden.

Böna-

styrelsen.

16 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

och genom till följd därav uppkommen fukt och mögel måste anses hälsofarliga. Den ena byggnaden, för närvarande bebodd av en förman, som på nedra botten innehade två rum och kök, samt dessutom innehållande på övre botten två mindre kammare, upplåtna åt verkmästare och arbetare vid pågående nybyggnader, både av byggnadskonsulenten S. Torgersruud, såsom framginge av ett skrivelsen bilagt besiktningsutlåtande, förklarats icke värd den omfattande ombyggnad, som erfordrades för dess iståndsättande. Huset föresloges ersatt av en nybyggnad enligt likaledes skrivelsen bilagd ritning med kostnadsförslag, slutande å 23,000 kronor, billigt detta förslag skulle i denna byggnad inrymmas å nedre botten en formansbostad och på övre botten bostad för eldare- och maskinistbiträdet. Därjämte skulle inredas ett par reservrum. . oil ,,,

Den förutberörda s. k. Ornässtugan, innehållande å övre botten bostad toi maskinisten och på nedre botten bostad för en förman, skulle böjas och iståndsättas enligt skrivelsen bilagt kostnadsförslag, uppgjort av byggnadskonsulenten Torgers-

slutande å 7,000 kronor. ...

Bokhåll arbostaden, eu förutvarande torpstuga, behövde jamval lständsattas enligt till skrivelsen såsom bilaga fogat kostnadsförslag, utarbetat av förenämnde byggnadskonsulent. Kostnaderna hade beräknats till 8,300 kronor. Bland annat skulle taket i köket höjas. För närvarande vore det så lågt, att man knappast kunde sta rak under detsamma.

Kon_ Förut omförmälda kommitterade hava beträffande nu förevarande

mitterade. arbeten ej ifrågasatt annan ändring, än att i stället föi den by ggnad för 23,000 kronor som skulle ersätta den nu mitt emot huvudingången belägna irreparabla bostadsbyggnaden, skulle uppföras ett tvåfamiljshus för 21,000 kronor enligt arkitekten Lundegårdhs och byggnadsingenjören Lindblads nyssnämnda ritningar och kostnadsberäkningar. Härigenom skulle dock de två förutnämnda reservrummen bortfalla.

Bonastyreisen Beträffande de planerade byggnadsarbetena vid utgården Bockfall

vidare ro- vt|rar gtyrelsen vidare i nu förevarande skrivelse:

c) upprättan- utgården Bockfall, belägen cirka 4 kilometer landsvägsledes från Bona,

det av e,i befunne si„ bostadshusen, två till antalet, i sådant skick att även i fråga om dem ÄcZil byggnadsåtgärder erfordrades. Den ena bostaden vore en mycket gammal och skröplig stuga, som beboddes av ladugårdsförmannen vid Bockfall, vilken hos sig hade två elever inackorderade. Byggnaden hade den 10 februari 1917 besiktigats av arkitekten Lundegårdh och byggnadsingenjören Lindblad, som därvid avgivit det utlåtande, att densamma i sin helhet vore av särdeles dålig beskaffenhet. .Den befunne sig för närvarande i sådant skick, att den icke kunde bebos över den kommande vintern, utan hade styrelsen nödgats vidtaga de nödvändigaste åtgärdei i fråga om eldstäder o. d. i den andra av de båda nu ifrågavarande, vid Bocktall befintliga byggnaderna, den s. k. dagsverkarestugan, för att där bereda rum för ladugårdsförmannen med familj samt de två hos honom inackorderade eleverna.

Vid tiden för nyssnämnda besiktning hade inom styrelsen överlagts om en plan att vid Bockfall upprätta en elevkoloni. Bitning och kostnadsförslag hade

17 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

uppgjorts till en kolonibyggnad för 15 elever. Det hade emellertid visat sig, att både byggnads- och driftkostnader måste bliva så höga för det jämförelsevis ringa antal elever, som på nu angivet sätt kunde förläggas till Bockfall, att nu omförmälda plan måst övergivas.

Tidigare, nämligen i oktober år 1915, hade emellertid styrelsen låtit uppgöra en annan, skrivelsen bilagd ritning till en mindre kolonibyggnad å Bockfall med plats för 6 elever och avsedd att ersätta den hittills av ladugårdsförmannen bebodda, här förut törst omförmälda stugan.

På grund av det trängande behovet av sovplatsutrymme för elever måste även under åren 1918 och 1919, före vilken tid den ifrågasatta nya avdelningen vid anstalten icke kunde tänkas fullbordad, varje utväg till provisorisk förläggning av elever tillgripas. Styrelsen hade därför ansett sig böra föreslå sådana anordningar vid Bockfall, att där kunde hysas ett antal elever. Dessa anordningar, vilka kunde tänkas fullbordade till hösten 1918, skulle bestå i uppförande av den mindre kolonibyggnaden enligt förut åberopad ritning för en kostnad uppgående enligt skrivelsen bilagd beräkning av byggnadsingenjören Lindblad till 24,000 kronor. Byggnaden skulle förläggas å den plats, där ladugårdsförmannens förut omförmälda bostad läge, och skulle denna sistnämnda rivas, då den enligt styrelsens förmenande vore så skröplig, att den icke vore värd ombyggnad. Vidare skulle den förutnämnda dagsverkarestugan iståndsättas till bostad åt ladugårdsförmannen med familj och två elever enligt ritning och kostnadsförslag, som slutade på 3,900 kronor. Med dessa byggnadsföretag vunnes plats för 8 elever samt bostad för en förman, vilken skulle vara husfader i kolonibyggnaden. Särskilt under sensommaren och förhösten, innan platser den 24 oktober tillträddes av i jordbruksarbeten utbildade elever, plägade anstaltens utrymme vara hårdast anlitat. Därvid komme de på angivna sätt åstadkomna platserna på Bockfall väl till pass. I detta avseende ville styrelsen erinra därom, att fattigvårdslagstiftningskommittén, såsom framginge av dess förslag rörande Bonaanstaltens utvidgning (sid. 71), tänkt sig, att ett reservutrymme kunde erhållas genom anordnandet på Bockfall av en mindre koloni.

I skrivelsen den 7 september 1917 har styrelsen vid beräkning för år 1919 av förslagsanslaget till elevernas kost och beklädnad m. m. föreslagit bland annat upptagande av avlöning till en nattvakt utöver de två, till vilka avlöning redan anvisats. Till skälen härför torde jag få tillfälle att återkomma vid behandlingen av frågan, med vilket belopp nyssnämnda förslagsanslag bör äskas för år 1919. I berörda skrivelse har styrelsen tillika meddelat, att bostad för ifrågavarande nattvakt antagligen kunde beredas vid utgården Tryfall genom uppdelningen av nedre våningen av huvudbyggnaden i två bostadslägenheter, vilken anordning möjliggjordes därigenom, att nämnda våning innehölle en större sal. På detta sätt skulle i berörda byggnad bliva bostad, utom för de två nattvakter, som för närvarande bodde där, ytterligare en nattvakt.

Med underdånig skrivelse den 15 december 1917 har stjrrelsen därefter överlämnat en av byggnadskonsulenten Torgersruud uppgjord kost- 1Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 Käft. (Nr 338.) 3

ct) i:attvaktsbostad vid utgården Tryfall.

3 8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

ej utvidgningav kontorsoch expedit tionslokalerna.

nadsberäkning å ifrågavarande byggnadsarbete, slutande å ett belopp av 1,600 kronor.

Redan i underdånig skrivelse den 6 november 1916 angående anslagsäskandena för år 1918 påvisade styrelsen behovet av ökade expeditions- och kontorslokaler vid anstalten samt framlade ett förslag till ändring av direktörsbostaden för fyllande av detta behov. 1 nämnda skrivelse yttrade styrelsen i denna del:

Anstaltens utveckling under senare år hade medfört, att de till direktörsexpedition och räkenskapskontor avsedda lokaler blivit alldeles otillräckliga. Ifrågavarande lokaler vore belägna på nedre botten av Bona egendoms förutvarande corps de logis, vilket i övrigt vore upplåtet till bostad åt direktören. Räkenskapskontoret hade en golvyta av 5 x 5 meter och lämnade rum för tre personer, nämligen bokhållaren, pastorn samt andre läraren, vilka alla vid fullgörande av dem åliggande expeditionsarbete måste äga tillgång till å nämnda rum förvarade böcker och handlingar och jämväl måste vara i rapport med direktören, vilken liade sin expedition i ett invidliggande rum med 2.6 x 5 meter golvyta. I båda nu omförmälda rum vore utrymmet så upptaget, att plats icke kunde samtidigt med ovan omförmälda tjänstemän beredas för tredje läraren, som särskilt skulle biträda direktören vid hans alltjämt växande expeditionsarbete.

Byggnaden vore uppförd år 1802 av trä och hade icke under årens lopp undergått sådana förändringar i avseende å inredning och omboning, att den kunde sägas vara i det skick, som även med måttliga anspråk numera krävdes. Tillräcklig ventilation saknades under trossbottnarna i undervåningen och den råa luften i expeditionslokalerna torde ock bero på otillfredsställande dränering av själva byggnadsnlatsen. Erforderligt skydd mot brandfara saknades även för de handlingar och värden, som måste förvaras å sistnämnda rum.

För att avhjälpa nu angivna brister hade styrelsen tänkt sig att, enligt väd en skrivelse bilagd planritning utvisade, en tillbyggnad skulle göras för beredande av dels särskild ingång till expeditionslokalerna, dels ett brandskyddat arkivrum, även avsett till kassavalv.

Till direktörsexpedition skulle anvisas det enda rum i byggnadens bottenvåning, som utöver kök och jungfrukammare tillhörde direktörens bostad och av denne nu användes till matrum (golvyta 4x5 meter).

För att på nedre botten, där, såsom ovan nämnts, köket vore beläget, erhålla eu till direktörsbostaden hörande matsal kunde eu sådan disposition av det återstående utrymmet å nedre botten göras, som planen utvisade, om å byggnadens östra gavel anordnades en mindre utbyggnad, innehållande köksförstuga och skafferi, samt i övrigt till det yttre motsvarande tillbyggnaden å västra gaveln.

I samband med nu omförmälda arbeten skulle å vinden anordnas ett gästrum. Anstaltens belägenhet och trafikförbindelser medförde, att direktören ofta måste i sin bostad mottaga besökande, vilka å tjänstens vägnar eller i studiesyfte komme till anstalten.

Kostnaden för nu omförmälda anordningar, vilka styrelsen funne böra så snart ske kunde genomföras, hade av arkitekten Lundegårdh och byggnadsingenjören Lindblad beräknats till 17,500 kronor.

19 Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

Emellertid fann sig styrelsen med hänsyn till då rådande förhållanden böra uttala, att trots de enligt styrelsens förmenande ovedersägliga svårigheter och hinder i förvaltningspersonalens arbete, som de nuvarande expeditions- och kontorslokalerna medförde, den ifrågavarande utgiften 17,500 kronor, dock måste anses vara av den art, att med äskande av anslag härtill kunde ännu anstå något år.

I skrivelsen den 7 september 1917 har styrelsen emellertid nu gjort gällande, att med den utveckling, som anstalten redan erhållit och vilken alltjämt syntes hastigt fortgå, kravet på ökat utrymme för expeditionsoch kontorsarbetet ej längre kunde avvisas. Beräkningen av kostnaderna härför hade emellertid måst revideras och dessa hade enligt skrivelsen befogad kostnadsberäkning numera måst upptagas till 22,000 kronor.

I nyssnämnda skrivelse begär styrelsen vidare, att ett belopp av f) inveiltarier 10,500 kronor måtte äskas till inventarier dels för den sjukstuga, till till sjukvilken 1917 års riksdag beviljat anslag, dels för den föreslagna elev- koionié^Tia kolonien vid Bockfall, dels lör 4 enkelrum i skolhusets vindsvåning, dels Bockfall ock för de 2 enkelrum, som enligt styrelsens förslag skulle inredas i m' den av styrelsen föreslagna nya förmansbostaden i två våningar.

På sätt redan förut nämnts, går den utvidgning av Bonaanstalten, b) Eu ny som dess styrelse föreslagit i syfte att få den rådande platsbristen i elevavdelnågon mån avhjälpt, i huvudsak ut på realiserandet av det förslag om ‘som bostad inrättandet av eu ny elevavdelning vid Bona, som fattigvårdslagstiftnings- f°r lantkommittén framlagt i sitt förutnämnda betänkande av den 2 december spektoren 1915. Kommitténs förslag i nu förevarande del var, såsom redan samt verkframhållits, motiverat av den utvidgning av tvångsuppfostringsinstitutets sta(uad9° tillämpningsområde, som innefattades i den av kommittén föreslagna lagändringen. Enligt styrelsens mening åter är denna utvidgning nu erforderlig alldeles oavsett berörda lagändring, som ju, på sätt redan förut påpekats, ännu ej trätt i kraft.

Då det förslag, fattigvårdslagstiftningskommittén i nu förevarande Fattigvård»avseende framfört, sålunda ligger till grund för den framställning i la9^)tmn9ssamma hänseende, som Bon astyrelsen nu gjort, torde det tillåtas mig <mm%' att ingå på eu närmare redogörelse för den motivering kommittén presterat i denna de).

Vid behandling av frågan, vilka åtgärder i avseende å anstalter ;I) aUg. för minderåriga förbrytare skulle bliva en följd av den av kommittén föreslagna lagändringen, kommer kommittén, efter det den avvisat flora''mindre tanken på att uppföra särskilda anstalter lör de nya kategorier av dy- im8tl,lt01'-

20 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

lika förbrytare, som lagändringen skulle skapa, in på spörsmålet om den lämpligaste storleken av de allmänna uppfostringsanstalterna. Sedan kommittén därvid påpekat, att under den diskussion, som förts i förevarande ämne, av några förordats mindre, på skilda håll belägna anstalter, yttrar kommittén i huvudsak följande:

Otvivelaktigt vore avsevärda förmåner förenade med den starka klassificering, som kunde åstadkommas medelst små anstalter. Tänkte man närmast pa den sida av uppfostringsarbetet, som bestode i påverkan i etiskt avseende å de unga, kunde det ej förnekas, att den lilla anstalten, där föreståndaren — husfadern eller husmodern eller bådadera — stode i ständig beröring med sina skyddslingar, gåve fostraren rikligare tillfällen att lära känna dem och att påverka dem. Fäste man sig åter vid möjligheterna att lämna skyddslingarna en mångsidig och praktisk utbildning, torde man lä erkänna, att den stora anstalten i regel hade betydande företräden. I en stor anstalt kunde yrkesutbildningen tillgodoses på ett helt annat sätt. Därigenom att ett flertal yrken kunde upptagas och skickliga yrkesmän anställas som ledare, funnes möjlighet att låta eleverna lära ett yrke, som passade för deras individuella anlag och kroppskrafter. Men även da det gällde karaktärens daning, hade den stora anstalten vissa förmåner, som ej borde förbises. Då uppfostringsarbetet vore fördelat på flera händer, där var och en hade sin uppgift, kunde, under förutsättning naturligen av ett gott samarbete, bedömandet av eleven bliva allsidigare och säkrare samt därmed också påverkan göras i en riktning, som bättre förde till

Naturligtvis läge det en fara i, att en del mindre välartade individer sammanfördes med andra i en anstalt, och denna fara kunde vara i \iss man stöne, då anstalterna vore stora. På grund härav hade man också i de större anstalterna sökt genomföra en klassificering av eleverna genom att skilja dem i mindte grupper eller avdelningar. En dylik klassificering kunde genomföras på flera sätt. Där den drivits som längst, bestode den stora anstalten av flera i särskilda byggnader inrymda avdelningar, som leddes av en husfader eller husmoder och både sin egen inre hushållning samt egentligen endast hade den ekonomiska förvaltningen och överledningen gemensam. På andra ställen bodde flera grupper i^ en och samma byCTtmad och spisade i en gemensam matsal. Vid bedömandet av fiagan, huru långt marf skola gå för att avvärja faran för påverkan från kamrater, borde ej helt lämnas ur räkningen, att det inflytande, som individer av olika ålder, begåvning och lynnen övade på varandra, icke alltid vore av ondo, utan att en dylik nötning, om man så fingo kalla den, inom anstalten likaväl som i livet utanföi hade sin fostrande betydelse. Man finge blott tillse, att de goda impulserna bleve de övervägande. Vad särskilt de manliga eleverna beträffade, hade man ock anledning att lägga vikt vid den fostran både till kropp och själ, som läge i ett gemensamt deltagande i kroppsövningar och i utbildning av elevernas anlag för sång och musik o.°s. v., vilken fostran speciellt vid de stora anstalterna utgjorde en ingripande faktor i elevernas liv och där kunde anordnas med större planmässighet och framgång än vid de små anstalterna.

Huru stor en anstalt kunde vara, berodde tydligen pa de möjligheter, soin förelåge i fråga om lokaler och personal, om man kunde hålla ordning och reda på anstalten samt på samma gång lära känna och påverka eleverna. I utlandet

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 338. 21

hade man flerstädes anordnat stora anstalter; ett antal av 250 elever och ännu fleia föiekomme ganska ofta, särskilt ifråga om stats- och kommunalanstalter.

Men man hade då oftast gruppindelningar i en eller annan form. Överhuvud taget gällde som regel, att man ej längre tvekade att göra anstalten stor, om man genom inre anordningar kunde skaffa sig trygghet för ett verksamt uppfostringsarbete.

yid övervägande av frågan om stora eller flera små anstalters företräden maste även tagas i betraktande, att anläggningskostnaden ställde sig betydligt billigare med en större anstalt än med flera mindre skilda anstalter. Underhållet bleve också givetvis, för individ räknat, vida billigare på en större anstalt, än om samma antal elever fördelades på flera små anstalter. I själva verket förhölle det sig sa, att, om man ville skaffa möjligheter att omhändertaga alla minderåriga brottslingar, som borde göras till föremal för uppfostran, läte sig ej detta göra med rimliga kostnader, om man ej skulle få anlita större anstalter. Även om det voie sannt, att staten icke borde draga sig undan kostnaderna för omhändertagande av de unga brottslingar, som genom uppfostran kunde avhållas från att fortsätta pä biottets bana och atcrvinnas åt samhället, voro det dock. en angelägenhet av vikt att tillse, att detta mål kunde vinnas, utan att kostnaderna, som°användes pa dessa personer, komme i alltför stort missförhållande till vad staten vore i tillfälle att utgiva för uppfostran av de laglydiga unga.

På grund av dessa nu anförda förhållanden hade kommittén ansett, att hos oss ett gott resultat av tvångsuppfostringsinstitutet, jämväl vid en utsträckning av detsamma till ytterligare kategorier av unga brottslingar, med fördel borde kunna uppnäs utan anlitande av den kostsamma utvägen att anordna flera smärre anstalter.

För kommittén hade det legat så mycket närmare till hands att noga undersöka möjligheten att beträda denna väg, som de redan befintliga anstalterna genom sin beskaffenhet och omfattningen av de områden, som stode till deras förfogande, väl ägnade sig för en utvidgning. Härtill komme, att det goda resultat av uppfostnngsarbetet å desamma, varom erfarenheten burit vittne, manade till att draga största möjliga nytta av de nuvarande anstalternas metoder och arbetssätt.

Sedan kommittén därefter lämnat en utförlig redogörelse för Bona- b) ang. anstaltens beskaffenhet och omfång, övergår kommittén till att angiva ledande sy15 de synpunkter, som enligt kommitténs mening böra bliva ledande vid genomförandet av en utvidgning av anstalten, samt yttrar därvid i nin& av huvudsak följande: anstaltens.

En ny avdelning borde ej vara avsedd särskilt för de elever, som skulle tillkomma efter ikraftträdandet av ändringen av 5 kap. 3 § strafflagen, utan särskiljandet borde äga rum efter grunder, som funnes lämpliga med hänsyn till verksamheten vid anstalten. Kommittén hade tänkt sig, att till den nya avdelningen skulle hänföras en del av de elever, som sysselsattes vid jordbruket samt i stall och ladugårdar, nämligen sådana, som efter en tids vistelse vid anstalten visat sig lämpliga för den något större frihet, som komme att medgivas vid denna avdelning!

Eu naturlig anordning bleve da, att densamma ställdes under ledning av lantbruksinspektören såsom avdelningsföreståndare. Till sitt förfogande borde han hava tillräckligt antal förmän, vilka, jämte det de deltoge i arbetet och handledde eleverna däri, tillika hade uppsikt över eleverna under deras fritider.

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr

338.

Den nya avdelningen borde å andra sidan ingå såsom en del i den nuvätande anstalten. Allt vad expeditionen och ekonomien vidkomme borde vara gemensamt, skolan och kyrkan likaledes. Direktör, pastor, lärare och bokhållare borde idraga om den nya avdelningen och dess elever hava samma uppgifter som befriande den nuvarande anstalten. Maten skulle erhållas från gemensamt kok. Sjuk- och

isoleringsavdelningarna skulle bliva gemensamma. ... , .... -a

Eleverna vid den nya avdelningen skulle, såsom nämnt, sysselsattas vid iordbruket. Enligt vad kommittén vid besök å Bona inhämtat, kunde egendomen så väl i iordbruket som i skogsbruk och andra med jordbruket sammanhängande arbeten lämna full sysselsättning åt det ökade antal elever varom nu vore truga, åtminstone under en avsevärd tid framåt, helst tillfälle funnes till nyodlingar Därest sådant erfordrades för beredande av ökad tillgång till arbete, kunde ock till anstalten läggas åtskilliga staten tillhöriga områden, som vore flagna. intill Bona.

Om utvidgningen av anstalten anordnades pa nu beskrivet satt, syntes de olägenheter, vilka ur uppfostringssynpunkt anförts mot störa anstalter, vara till väsentlig del undanröjda. Vad den nya avdelningen beträffade, skulle den ta ett från den övriga anstalten avskilt läge, och dit komme blott elever, som någon ti vistats inom anstalten, vadan därstädes kunde medgivas en något större frihet och härigenom bliva tillfälle till en viss klassificering av eleverna. A den gamla anstalten, varest antalet svårbehandlade elever bleve relativt större än nu, kunde uppfostringsarbetet visserligen bliva något besvärligare än för närvarande, men me den uppdelning, som ägde rum både i bostadslokalerna och under arbetet, torde

svårigheterna ej bliva mera avsevärda. ... ... ,

En omständighet, som enligt kommitténs förmenande borde tillmatas stor vikt, då det gällde att avgöra, huruvida en utvidgning av anstalten a Bona borde företagas eller en helt ny anstalt byggas, vore, såsom förut antytts, att vid Bonaanstalten under dess mer än 10-åriga tillvaro samlats rika erfarenheter rörande uppfostringsarbete av den art, varom här vore fråga. Flera av anstaltens befattningshavare hade varit anställda därstädes under flera ar, somliga sedan anstaltens börTan, och, även om det kunde tänkas, att en eller annan av dem skulle vil.ia flytta över till en ny anstalt, om en sådan skapades, sa bleve det naturligen ej lika lätt att på två ställen erhålla den kontinuitet, som arbeten av denna art krävde. Utan betydelse vore ej heller, att befolkningen i trakten börjat vänja sig vid anstalten och uppskatta dess verksamhet, så att anstalten bland densamma hade gyn- Ur ekonomisk synpunkt sett ställde sig en utvidgning vida fördelaktigt e an upprättandet av en fullständigt ny anstalt. De många anordningar, som kunde göras gemensamma, om den nya anstalten kombinerades med den nuvarande anstalten å Bona, komme att medföra besparingar i flera avseenden. Den nya avdelningen skulle i administrationshänseende ingå i den gamla anstalten, sa att styl e , direktör och bokhållare skulle fungera för det hela; kostnaderna för skol- och konfirmationsundervisningen bleve mindre än om sådan skulle meddelas pa tva ställen: utgifterna för mathållningen och sjukvården likaledes^ o. s v

Ehuru den nuvarande anstalten ej anlagts med tanke pa en utvidgning, syntes de lokala förhållandena likväl synnerligen väl lämpa sig för en sådan. \ isserligen komme den nya avdelningens tillkomst att påkalla en del förändringar och kompletteringar av de gamla anordningarna. Eu del av dessa förändringar vore dock

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 23

sådana, att det under alla förhållanden skulle blivit av nöden att genomföra dem i en nära framtid. Förhållandet vore nämligen, att anstalten vid Bona bestått så länge och utvecklats så mycket, att det nu krävdes omdaningar på flera områden.

Kommittén kommer därefter i sitt betänkande till frågan om det C) aug närmare sättet för genomförandet av den planerade utvidgningen. Där- genomföranvid behandlar kommittén till en början spörsmålet om den lämpligaste vidgningen, platsen för den nya avdelningen och anför därom följande: , ^

t J a) .Platsen

Beträffande läget för den nya avdelningen hade flera platser varit föreslagna för den ny:l för att kunna bilda sig en klar uppfattning om de olika platsernas lämplighet hade kommittén föranstaltat om undersökning av byggnadsgrund m. in. genom ingenjörsfirman Bennet & C:o i Stockholm. De platser, som särskilt undersökts, vore å den vid betänkandet fogade situationsplanen över anstalten betecknade med Litt. A, B och C. Av dessa föresloge kommittén platsen vid C, belägen omkring 500 meter från den nuvarande anstaltens ekonomibyggnad, såsom den ur olika synpunkter lämpligaste. Här förefunnes god byggnadsmark; läget vore friskt och vackert, varjämte gott utrymme funnes för de förmansbostäder, som borde läggas i närheten och för eventuella utvidgningar. Vidare kundo man på detta avstånd giva avdelningen en viss karaktär av särskild anstalt på samma gång man utnyttjade de olika fördelar, som huvudanstaltens närhet erbjöde. Rörande markens besKaffenhet på denna plats hade undersökningsförrättaren gjort följande uttalande:

Området består huvudsakligen av åt söder lutande, buskbeväxt mark, inramad mellan axerlappar. A den del av området, där byggnaderna föreslagits, mellan höj dkurvorna 12 och 13, synes berget på några ställen i dagen. Av den nu utförda boirningen framgår, att marken till största delen består av mosand, i vilken på derå ställen finnes inbäddade större och mindre stenar och därunder ett lager av sand och grus av olika konsistens samt på några ställen av pinmo. Dessa lager äro av härd och fast beskaffenhet. Endast i några punkter i nordöstra delen °av det borrade området bär ett lager av stenig sand anträffats. Detta lager har vid visat sig mindre fast, troligen till följd av de rådande grundvattentörhallandena. Antagligt är dock, att vid dränering och torrläggning detsamma blir fullkomligt fast.'

Dum kommittén tänkt sig elevbyggnaderna anordnade, framgår av fp Byggnade vid. kommitténs skiivelse till Kung’]. JVJujit to^*cide7 nv urkitekten äema vid Lundegårdli upprättade ritningarna, av vilka några i reproducerat skick avdelningen lögats till kommittébetänkandet. Kommittén, som utgått ifrån det resultat, till vilket den förut i sitt betänkande kommit rörande antalet av de nya platser, som den föreslagna lagändringen skulle påkalla, eller således dänfian, att omkring 90 nya platser vore erforderliga, yttrar rörande den nya elevavdelningens närmare anordnande följande:

I fråga om anordnandet av byggnaderna hade man haft att välja mellan att upplära tre särskilda byggnader, var för sig bildande eu .särskild avdelning med Plåt® för 25 å 30 elever med egen matsal och även i övrigt fullt självständiga anordningar, eller att låta byggnaderna få en viss gemenskap med varandra. Såväl

24 Kungl. Mnj:ts nåd. proposition Nr 338-

beskaffenheten av den valda byggnadstomten som ock angelägenheten att i möjligaste mån nedbringa byggnadskostnaderna och gorå tillsynen och förvaltningen sa billiga som möjligt hade bestämt kommittén att välja det senare alternativet Därvid föresloges, att den ena av byggnaderna gjordes något större med plats för 40 elever och att i denna inrymdes en så stor matsal, att ytterligare ett fyrtiotal elever kunde där intaga sina måltider. Vidare föresloges 2 paviljonger med utrymme tor 20 i vardera. Då den förut gjorda beräkningen, att 90 platser erfordrades, sannolikt vore väl hög, hade här endast föreslagits 80 platser. Skulle elevantalet bliva högre syntes möjligheter förefinnas att anordna en mindre koloni vid någon av utgårdarna. Början härtill funnes redan vid Bockfall och en utvidgning därav hade varit ifrågasatt. Den gemensamma matsalen, vilken skulle göras i två avdelningar, skulle tillika tjäna som samlingssal för den nya avdelningens elever, varest direktören pastorn och avdelningsföreståndaren kunde sammanträffa med dem, och dar föredrag och förevisningar kunde hållas. Störa byggnaden skulle anordnas med sovplatser i övre våningen samt matsal, serverings- och diskrum, dagrum och bostad för en förman å nedre botten. I källarvåningen funnes ångpannerum, badrum och isoleringsrum (för tillfällig avstängning). Något kök hade icke föreslagits, utan maten skulle lagas i anstaltens förutvarande kök och forslas därifrån till den nya avdelningen, därest den icke, såsom i många fall måste äga rum, fördes till elevernas arbetsplatser i skog och mark.

Sovrummen i de nuvarande elevbyggnaderna vid Bona vore anordnade sä,som boxar, liggande vid innersidan av en i byggnadens längdriktning löpande korridor.

I stället för detta boxsystem hade det varit ifrågasatt, att i den nya avdelningen anordna gemensamma sovrum för 3—6 elever, en anordning, som antagits skola lättare kunna medgiva att förläna ett vanliga bostäder mera liknande utseende åt sovavdelningen. Av anstaltens tjänstemän hade emellertid allmänt uttalats, att det vore oundgängligt att bibehålla systemet med ensamrum eller liknande anordning, varvid det starkt betonats, att man eljest ej kunde göra övervakningen effektiv och särskilt att fara förelåge, att elever med osedliga och perversa böjelser kunde komma i tillfälle att öva ett skadligt inflytande på kamraterna. Dessutom hade framhållits, att de bästa pojkarna tyckte om att hava ett eget rum, även om det ej vore så bekvämt och rymligt, samt att många av dem holle de av dem bebodda boxarne så städade och prydliga, att det vore tydligt, att de satte varde på sina rum Kommittén hade därför avstått från planen på gemensamma sovrum; dock hölle kommittén före, att sådana borde kunna komma till användning vid mindre avdelningar med särskilt utvalda elever, t. ex. om avdelningar anordnades vid utgårdarna, vilket varit ifrågasatt och i viss mån förekomme vid Bocktall. 1 syfte att göra sovplatserna mera rumsliknande och mindre boxartade än de nuvarande. både man även varit påtänkt att förlägga dem åt byggnadens ytterväggar, varigenom de skulle erhålla direkt dager, under det att mot den i mitten löpande korridoren anbragtes vanliga dörrar i stället för gallergrindar. Då en sådan anordning emellertid skulle medföra olägenheter i bevaknings- och andra avseenden, både kommittén funnit sig böra i huvudsaklig mån bibehålla det gamla praktiskt provade

och väl vitsordade systemet, varvid kommittén dock sökt utbilda detta system P“ ett sätt. som gjorde det mera tilltalande. I sådant avseende föresloges, att de i gamla avdelningen använda mellanväggarna av korrugerad plåt ersattes med väggar av rabbits samt att framsidorna på sovboxarna och dörrarna därtill uttordes i järn-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 25

konstruktion med rutor av tjockt glas utom å övre delen av framsidan, där gallret för luftväxlingens skull bibehölles öppet. En vid kommitténs skrivelse fogad ritning åskådliggjorde den anordning, som kommittén tänkt sig för sovboxarnas framsida.

Pa sätt förut nämnts, ingick i kommitténs utvidgningsförslag jämväl uppförande av en särskild byggnad till bostad åt en lantbruksinspektor, som skulle bliva avdelnings föreståndare å den nya avdelningen. Kommittén bär också låtit uppgöra ritningar och kostnadsförslag till en dylik byggnad.

Sitt förslag om uppförande å Bona av en särskild verkstadsbyggnad motiverar kommittén på följande sätt:

Vid anordnande av anstalten å Bona hade man tydligen utgått från att -eleverna i huvudsak skulle sysselsättas i jordbruket och trädgården. Verkstadsarbetet hade däremot tillgodsetts mindre, i det, förutom de befintliga verkstäderna i byggnaderna vid kvarnfallet, allenast inrättats en gemensam arbetssal för skrädderi och skomakeri i ångpannehuset, varjämte en smedja uppförts. Emellertid hade behovet av ökade verkstadsutrymmen under anstaltens verksamhet framträtt med allt större styrka. Nyssnämnda arbetssal hade snart krävts för skrädderiarbetet ensamt, och för skomakeriarbetet hade tagits i anspråk en därintill belägen torkvind. En provisorisk målarverkstad hade anordnats i ångpannehuset, och snickeriverkstaden hade utvidgats genom anlitande av en intill liggande lokal.

Enligt redogörelsen för anstaltens verksamhet under år 1914 hade nämnda år utgjorts

å skräddarverkstaden............................... 2,821 elevdagsverken

» skomakarverkstaden ............................ 1,611 »

» snickarverkstaden ................................ 2,361 »

» målarverkstaden .................................. 612 »

» smedjan och mekaniska verkstaden.... 3,010 »

Summa 10,415 »

Samtidigt hade antalet elevdagsverken i jordbruket och dess binäringar utgjort 19,508 samt vid renhållning, tvätt, kök, bageri, ångpanneeldning och bränsleberedmng 6,405.

Med ett medeltal av 300 arbetsdagar om året kunde alltså omkring 35 elever beräknas vara sysselsatta i något av nämnda hantverksarbeten.

Redan under nuvarande förhållanden klagades vid anstalten över otillräckligt utrymme i verkstadslokalerna och tydligt vore, att med en utvidgning av anstalten åaau^ flera elever kunde komma i fråga att sysselsättas med hantverksarbeten. Tillgång till arbete för verkstäderna saknades ej heller. Enligt vad anstaltens föreståndare uppgivit, kunde de i skräddarverkstaden sysselsatta ej ens medhinna att tillverka vad som åtginge för anstaltens behov; härtill komme, att det vore synnerligen lätt att vid utskrivandet skaffa sysselsättning för de elever, som lärt sig skrädderiyrket vid anstalten, samt att arbetet lämpade sig för en del klent byggda elever. Aven skomakeriarbete krävdes för anstaltens egen räkning i större utsträckmng än nu kunde medhinnas, och detta yrke lämpade sig också för eu del mindre kraftiga elever. Don nuvarande skomakarverkstaden ansåges för övrigt behövlig Bihang till riksdagens protokoll 1318. 1 saml. 298 käft. (Nr 338.) 4

y) Lantbruks inspektorsbostad.

6) Verkstads byggnad.

s) Av kommittén i övrigt berörda byggnadsfrågor.

26 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

för sitt ursprungliga ändamål, torkvind, och skäddarverkstaden erfordrades sonr reparationsverkstad för maskinistens behov och till utvidgning av tvätt- och torkningsanordningarna. Målarverkstaden vore, såsom redan nämnts, allenast provisorisk och alltför liten.

En särskild verkstadsbyggnad syntes alltså redan med anstaltens nuvarande utveckling vara av behovet påkallad. Komme den av kommittén föreslagna utvidgningen till stånd, bleve, såsom nyss antytts, därmed också behovet av verkstäder större. På grund härav hade kommittén låtit arkitekten Lundegårdh uppgöra ritningar till en ny verkstadsbyggnad, belägen ungefär på den plats, där vedskjulet nu läge, vilket senare skulle flyttas något åt norr. Den nya verkstadsbyggnaden upptoge å nedre botten en målarverkstad och en verkstad för diverse arbeten såsom sadelmakeri, tapetserararheten och bokbinderi En trappa upp funnes en verkstad för skrädderiarbeten med plats för 25 elever och en verkstad för skomakeri arbeten med plats för 15 elever. Den invid vedskjulet belägna smedjan, som hade ett olämpligt läge på grund av vindförhållandena och för övrigt borde ligga i närheten av den mekaniska verkstaden, borde helst flyttas, men kunde tills vidare bibehållas å sin plats.

Bland kostnader, som den nya avdelningen i och för sig skulle betinga, räknade kommittén jämväl 8 förmans bostäder samt vissa anordningar i köket ävensom väganläggning. De 8 förmansbostäderna motsvara de förmansbostäder till samma antal, till vilkas uppförande Bonastyrelsen till följd av den redan inträdda starka tillströmningen av elever äskat medel alldeles oberoende den nya avdelningens inrättande, och till köksinredningens komplettering i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag har innevarande års riksdag på Kungl. Maj:ts framställning redan beviljat erforderligt belopp.

Nämnas kan även, att kommittén vidare i sitt betänkande dels framhöll att, i händelse av anstaltens utvidgning på föreslaget sätt, behovet av det nya skolhus, om vars uppförande styrelsen redan då gjort framställning hos Kungl. Maj:t, skulle bliva än mer trängande, dels ock i sitt förslag upptog även uppförandet av en sjukstuga vid anstalten. Både skolhuset och sjukstugan — den senare till och med avsevärt rymligare än enligt kommittéförslaget — äro, på sätt förut nämnts, redan färdiga eller nalkas i allt fall sin fullbordan. De äro båda av de dimensioner, att de bliva tillräckliga för sitt ändamål jämväl efter genomförandet av den planerade utvidgningen.

Kommittén behandlar i sitt betänkande jämväl frågan om vattenförhållandenas ordnande vid anstalten samt behovet av reservkraft till den elektriska anläggningen ävensom inventarier. Till dessa spörsmål anhåller jag att få återkomma längre fram.

Vid kommitténs kostnadsberäkningar, vilka helt naturligt numera äro föråldrade, vill jag ej nu uppehålla mig. Ett sammandrag därav kommer att av mig lämnas i annat sammanhang.

27 Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

1 det utlåtande, som Bonastyrelsen den 26 januari 1916 avgav Bona*/yreisen över fattigvårdslagstiftningskommitténs ifrågavarande betänkande, anslöt i styrelsen sig till kommitténs åsikt, att det för manliga elever erforder- den2^uwri liga ytterligare utrymmet borde anskaffas på det sätt, att Bonaanstalten utvidgades. Beträffande sättet för utvidgningens genomförande förklarade styrelsen, att det med hänsyn till nödig kommunikation med det förutvarande anstaltskomplexet visserligen varit önskligt, att byggnadsplats kunnat erhållas på kortare avstånd från detta, men att, då den andra byggnadsplats, som styrelsen ansåge kunna ifrågasättas, eller den å situationsplanen med A. betecknade befunnits icke äga fullt lämplig byggnadsgrund och jämväl till sin omfattning måhända icke vore tillräcklig, styrelsen anslöte sig till kommitténs förslag i fråga om platsen för den nya andelningen. De av kommittén föreslagna byggnaderna funne styrelsen lämpliga för sitt ändamål.

Kungl. Majrts befallningskavande i Östergötlands län, under vars Kungi.Maj.~ts överinseende Bonaanstalten lyder, förklarade i underdånigt utlåtande den dl januari lyio sig icke hava något att erinra mot kommitténs be- Östergötlands tänkande i nu förevarande del. län-

Fångvårdsstyrelsen har i ärendet avgivit tvenne yttranden, dag- Fångvårdstecknade det ena den 28 januari 1916 och det andra den 4 december styrelsen: samma år.

I det förra utlåtandet förklarade fångvårdsstyrelsen, att den icke 1 utlåtande både något väsentligt att erinra mot den tilltänkta utvidgningen av denafj™uari Bonaanstalten. Särskilt betonade styrelsen den avsevärda kostnadsbesparing, som en utvidgning av nuvarande anstalten å Bona otvivelaktigt medförde i jämförelse med upprättandet av en fullständigt ny anstalt.

I ett avseende framställde styrelsen emellertid en anmärkning, nämligen beträffande inredningen i de nya elevbyggnaderna. Härom vttrade styrelsen i huvudsak följande:

Inredningen i de nya elevbyggnaderna syntes styrelsen föråldrad och olämplig i så måtto, att förslaget här upptoge sovceller av äldre typ liggande vid innersidan av en i byggnadens längdriktning befintlig korridor. Dylika sovboxar med sekundär dager kunde aldrig bliva fullt tillfredsställande såsom boningsrum. Vägande skål talade tör rummens förläggning åt byggnadens ytterväggar med direkt dager och luftväxling från lagom stora fönster och i stället för gallergrindar vanliga hela dörrar, vilka ju för tillsynens underlättande kunde förses med glasrutor mot den i mitten löpande korridoren. Härigenom vunnes enrums- och sovplatser av vida bättre slag än förutvarande, efter mönstret av fängelsernas nattceller inrättade sov-

b) i utlåtande den 4 december 1916.

28 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 338.

boxarna. Dylika torde icke vidare vid nya fångvårdsinrättningars anläggande komma till användning därstädes. Rummen med direkt dager behövde icke taga större utrymme än de med sekundär.

Det föreslagna systemet vore olämpligt särskilt då det vore fråga om minderårigas tillrättaförande och fostran under bästa hygieniska förhållanden. De ljusare och luftigare sovrummen kunde på samma gång lämpa sig till uppehållsplats under vilotiderna om dagen, när mera svårartade elever till äventyrs behövde avskiljas från omgivningen. De av kommittén befarade olägenheterna i bevakningsoch andra avseenden torde icke vara svåra att undanrödja bland annat genom elektrisk belysningsanordning inne i rummen etc.; skulle eleverna befinnas på olämpligt sätt meddela sig med varandra genom de föreslagna dörrfönstren, kunde ju dessa förses med skjutbara luckor eller dylikt. I varje fall torde de av kommittén motsedda svårigheterna icke i någon män böra tillmätas avgörande betydelse vid ordnandet av denna synnerligen viktiga inredningsfråga.

I det andra avgivna utlåtandet åberopar fångvårdsstyrelsen till en början en av dess biträdande arkitekt i ärendet avgiven promemoria, för vars innehåll här torde lämnas följande starkt förkortade referat:

Den byggnadskommitté, som lett anläggningen av Bonaanstalten, hade tänkt sig en utvidgning efter en annan plan än den nu föreliggande. En granskning av denna senare syntes giva vid handen, att den ursprungliga utvidgningstanken vore riktigare och framför allt mera ekonomisk än den nu framlagda.

Denna senare avsåge tydligen att uppföra en ny anstalt med ungefär samma inre anordningar som den första, med undantag endast för de utrymmen och övriga anordningar, som redan förefunnes i de för gemensamt bruk i den första anstalten anlagda lokalerna.

Såsom motiv för förslaget, att den nya elevavdelningen skulle uppföras i tre särskilda byggnader, läge ju närmast att tänka sig önskvärdheten att avskilja eleverna från varandra i grupper av lämplig storlek, en princip, som i möjligaste mån följts vid anstaltens anläggning genom elevbyggnadernas uppdelning i avdelningar med skilda ingångar och dagrum och deras förläggning på var sida om och på avsevärda avstånd från huvudbyggnaden, och som fortfarande torde äga giltighet.

Då byggnaderna lades omkring en gårdsplan av förslagets ringa dimensioner i omedelbar närhet till varandra, torde denna princip ej kunna åberopas. Den föreslagna förläggningen vore dessutom olämplig även av den grund, att hälften av sovsalarna måste läggas mot norr.

Sönderdelningen av de nya elevbyggnaderna, som visserligen gåve nyanläggningen ett tilltalande utseende, verkade emellertid i hög grad ogynnsamt på byggnadskostnaden. Hänsyn till denna kunde således ej åberopas för anläggningens utförande efter denna plan. .

Visserligen kunde mindre besparingar vinnas genom att utnyttja vindsutrymmena och vidtaga vissa andra förenklingar. Sålunda kunde säkerligen llyglarnes byggnadsmassor i någon mån minskas genom att förlägga uppsyningsmansbostäderna. helt på vinden, indraga tjänsterummet och det extra tvättrummet, vilka torde kunna undvaras, samt borttaga verandorna; mittbyggnadens massa kunde minskas genom att förlägga uppsyningsmansbostaden på vinden, utesluta isoleringsrummen, indraga

29 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

det onödiga kapprummet utanför matsalarne och motsvarande veranda samt borttaga de vid en lämpligare fördelning av utrymmena överflödiga utsprången på fasadernas ändpartier. Skilda dag- och matrum torde för övrigt kunna undvaras för elever avsedda till jordbruksarbetare.

Byggnadernas kostnad kunde även nedbringas genom att utbyta cementgolv med därå anbragta korkmattor mot vanliga 37 millimeters trägolv, förenkla den onödigt dyrbara utstyrseln av sovcellerna till likhet med nuvarande anstaltens och ersätta tegeltaken med plåttak samt borttaga flertalet av takkuporna.

Men dessa reduktioner motvägdes i viss mån genom nödvändigheten att öka de alltför knappt tilltagna dagrummen och kapprummen i flyglarna, och torde icke kunna sänka totalkostnaden så avsevärt, att den oekonomiska sönderdelningen i tre intill varandra belägna byggnader därav uppvägdes.

Av det sålunda anförda framginge enligt arkitektens mening, att en fullständig omarbetning av det framlagda förslaget vore nödvändig, om detsamma skulle kunna nedbringas till en rimlig kostnad.

Härvid hade man att välja på tvänne möjligheter, nämligen: antingen att sammanslå de tre byggnaderna till en eller högst två, anordnade i ungefärlig överensstämmelse med de nuvarande elevbyggnaderna med tillgodogörande av i dem vunna erfarenheter; eller att slå in på den väg, som anstaltens ursprungliga byggnadskommitté tänkt sig och som helt visst ur kostnadssynpunkt ställde sig vida billigare, nämligen att för utvidgningen använda utgårdarne.

Den föreliggande utredningen hade berört också denna möjlighet, då i den påpekades, att möjlighet till framtida utvidgning funnes vid utgårdarne Bockfall, Tryfall och Ubbelsby, och att en början redan blivit gjord vid Bockfall, samt att lokaler därstädes ävensom vid Tryfall använts dels till inlogerande av elever dels till matsalar för vid jordbruket därstädes använda elever.

Då det just vore till jordbruk och ladugårdsskötsel lämpliga elever, för vilka utvidgningen skulle ske, och dessa skulle tagas bland dem, åt vilka större frihet kunde lämnas, syntes det mera konsekvent att använda utgårdarne, än att uppföra ännu en anstalt, i huvudsak likartad med den nuvarande, men proportionsvis mycket dyrare.

Denna lösning av utvidgningsproblemet skulle även komma att hava ett visst inflytande på lösningen av de övriga ändrings- och byggnadsförslag, som inginge i utredningen. Sålunda skulle med en dylik lösning den nya verkstadsbyggnaden sannolikt bliva obehövlig, enär antalet verkstadselever inom anstalten sannolikt ej komme att ökas genom utflyttning av ett antal jordbrukselever till utgårdarne samt den nya skolbyggnadens reservlokaler tills vidare kunna användas för skrädderi och dylika yrken.

I sitt förutnämnda senaste utlåtande förklarade fångvårdsstyrelsen sig finna arkitektens uttalanden värda sjmnerligt beaktande och hemställde i anledning härav samt med hänsyn jämväl till de ändrade prisförhållanden, som inträtt under de senare åren, att Kungl. Maj:t måtte hänskjuta den föreliggande byggnadsplanen till förnyad utredning.

Bonastyrelsen, som erhållit tillfälle att taga del av fångvårdsstyrelsens båda utlåtanden, ingav därefter till Kungl. Maj:t eu ny skrivelse

Bonaslyrchcn i skrivelse r deri 13 mars 191TV

30 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

i ämnet, dagtecknad den 13 mars 1917. Sedan styrelsen i denna till en början påmint om innehållet i fångvårdsstyrelsens i ärendet först avgivna utlåtande, ingick styrelsen på kritik av vad fångvårdsstyrelsens biträdande arkitekt anfört i nyss refererade promomeria. I denna del yttrade Bonastyrelsen bl. a.:

Arkitekten hade, då det gällt att bedöma de av fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna anordningarna, utgått från helt andra antaganden och uppfattningar om arten och omfattningen av det uppfostringsarbete, som skulle å anstalten bedrivas, än som framkommit i fångvårdsstyrelsens första utlåtande. Arkitekten grundade sina uttalanden, vilka icke begränsade sig till rent byggnadstekniska saker utan berörde vissa delar av hela uppfostringsverksamhetens organisation, på den kännedom om Bonaanstalten, vilken han förvärvat såsom arkitekt hos delegerade för anordnande å kronoegendomen Bona av en tvångsuppfostringsanstalt. Emellertid hade han, styrelsen veterligt, icke personligen tagit kännedom om denna uppfostringsanstalts verksamhet efter det att denna begynt, och torde detta vara anledningen till att i hans utlåtande förekomme uppgifter, vilka tydligen ådagalade obekantskap med förhållandena å anstalten, sådana de gestaltat sig efter det anstalten tagits i bruk för sitt ändamål. Särskilt framträdde detta i fråga om förslaget att lösa utvidgningsproblemet uteslutande genom vissa elevgruppers förläggning i kolonier å utgårdarna.

Den erfarenhet, som under Bonaanstaltens mer än tolvåriga verksamhet vunnits, pekade i viktiga avseenden mot utveckling i en helt annan riktning än mot kolonisystemet, tillämpat i större omfattning.

Av fattigvårdslagstiftningskommitténs betänkande (sid. 27) framginge, att tiden för elevs vistelse inom anstalten å Bona numera i regel icke mycket överstege två år. Å sist anförda ställe intagna uppgifter visade, att tiden för elevs vistelse inom anstalten under årens lopp kunnat avkortas. Huruvida tiden för elevs vistelse inom anstalten allt framgent kunde på angivet sätt begränsas läte sig naturligen icke nu med visshet avgöras. Mycket berodde härvidlag på det sätt, varpå lagstiftningen angående minderåriga förbrytare tillämpades, cl. v. s. på huru pass uppfostringsbara de personer vore, som till anstalten överlämnades. Redan under ett ganska tidigt skede av anstaltens verksamhet hade man emellertid fått klart för sig, att den fostran, som lämnades inom själva anstalten i främsta rummet skulle gå ut på att snarast möjligt sätta eleven i stånd till att, sedan han med tillämpning av § 4 i lagen angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran utan att från anstalten definitivt utskrivas satts i tjänst eller arbetsanställning hos enskild person, lära sig att reda sig på egen hand, ehuru under ledning av en för hans fortsatta fostran och utbildning intresserad husbonde och stående under anstaltsförvaltningens kontroll och uppsikt. Det vore givet, att de 15—18 åringar, med vilka anstalten finge att göra, i de flesta fall efter konfirmationen lämnat sina hem eller i varje fall, om de tillsvidare kvarstannat i hemmet, tagit plats eller arbetsanställning. Den sedliga fostran och den utbildning till arbetsduglighet, som de erhållit i hemmen, hade tyvärr oftast varit ingen eller otillräcklig. Vad de därför på gränsen mellan ynglinga- och mannaåldern behövt hade icke längre varit det mindre föräldrahemmets inflytelser. Dessa hade de tyvärr alltför ofta undandragit sig, då de i undantagsfall varit till finnandes i det egna hemmet.

31 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

Det vore ett ordnat arbetsliv, eu regelbunden skolundervisning, lämpad efter deras ålder, i korthet en intensiv praktisk-pedagogisk behandling inom en utbildningsanstalt med mångsidig utrustning i både personligt och tekniskt avseende, som i främsta rummet krävdes för att åt dessa unga giva en sund och laglydig livsriktning. Härmed vore ingalunda sagt, att icke livet inom anstalten både kunnat giva och även givit mycket av vad hemmet och familjelivet hade att skänka även den mognare ungdomen. Vad här åsyftades vore i främsta rummet att bestämt hävda vikten av att anstalten så organiserades, att där under den jämförelsevis korta tid, eleverna vistades inom densamma, kunde meddelas en intensivt bedriven utbildning i olika arbetsgrenar och en individuell samt i bästa mening kraftfull och personlig handledning. På de mindre för vanartade eller i sedligt avseende försummade barn avsedda skyddshemmen borde naturligen den pedagogiska behandlingen läggas annorlunda. Fostringstiden måste vara längre och anordningarna kunde vara både enklare och mera hemlika. Eleverna hade ännu icke nått vare sig den fysiska eller psykiska mognad, som krävdes för att utbildas till en verklig jordbruks- eller yrkesarbetare. De skulle i främsta rummet 'sysselsättas’.

Av dessa korta antydningar om arten av anstaltens verksamhet och huru dess ledare fattat anstaltens uppgift torde framgå, att en utvidgning av anstalten borde gå i huvudsak efter samma linjer, som hittills följts. Likaså torde hava framgått, att en övergång till ett system med mindre kolonier, vilka skulle utgöra ett mellanstadium mellan det starkt disciplinerade anstaltslivet och det fria självförsörjande livet, icke vore av behovet påkallad. Anstaltens ledning hade under dess hittillsvarande verksamhet kommit i förbindelse med så många enskilda jordbrukare och yrkesutövare, att det varit möjligt att så snart en elev blivit så disciplinerad och vunnit sådan inre stadga, att hans fortsatta fostran ansetts kunna äga rum utanför anstalten, han efter villkorlig utskrivning fått mottaga tjänst eller arbetsanställning utanför denna. Sammanförandet inom en koloni av elever, innan de blivit så kvalificerade, att de ansåges kunna på ovan angivet sätt överlämnas till det enskilda jordbruks- eller hantverkarehemmet, torde icke vara ägnat att förkorta tiden för elevernas vistelse inom anstalten.

Emellertid kunde andra viktiga uppgifter lämnas åt ett par smärre filialer av anstalten, förlagda antingen till anstaltens nuvarande utgårdar eller på andra staten tillhöriga eller för dess räkning inköpta egendomar på ej för långt avstånd från anstalten. För den händelse den av fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna nya avdelningen skulle — på sätt i annat sammanhang påvisats kunna inträffa — bliva otillräcklig, hade styrelsen tänkt sig att till en mindre filialanstalt skulle försändas exempelvis sådana elever, vilka efter villkorlig utskrivning visat sig visserligen icke svårbehandlade, men i saknad av sådan stadga och uthållighet, som de måste hava för att kvarstanna i för dem utsedda tjänster eller anställningar. I regel hade dylika elever redan inom huvudanstalten erhållit såväl erforderlig utbildning såsom jordbruks- eller yrkesarbetare som ock skolundervisning i det omfång anstalten kunde lämna. För dylika elever, vilka visat sig behöva längre tid och mera tillsyn än vad en enskild husbonde kunde lämna för att vinna för det fullt fria samfundslivet erforderlig stadga, kunde vistelse inom en filialanstalt i många fall vara lämplig. För fostringsarbetet vore det en stor fördel om dessa 'gamla pojkar’, som de av kamraterna kallades, icke behövde i regel föras tillbaka till huvudanstalten. Jämväl en annan kategori av elever nämligen de psykiskt efterblivna eller

32 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

defekta borde lämpligen åtminstone tidvis avsöndras från de olika grupperna av normalt begåvade och själsligt mera sunda elever.

Med anledning därav, att arkitekten ansett, att med hans förslag verkstadsbyggnaden skulle bliva överflödig, hänvisade styrelsen till den utförliga motivering fattigvårdslagstiftningskommittén förebringat för en dylik byggnads utförande. Den både av kommittén ansetts nödvändig redan med den utveckling, anstalten nått vid tiden för betänkandets avgivande. Sedermera hade tillströmningen av elever varit starkare än någonsin. Vid tiden för avlåtandet av Bonastyrelsens skrivelse funnes icke en enda verkstadsplats ledig och långt flera elever hade önskat erhålla yrkesutbildning.

Bonastyrelsen övergick därefter till att till prövning upptaga det av arkitekten berörda och av fångvårdsstyrelsen i dess första utlåtande mera utförligt behandlade spörsmålet om cellernas placering och utseende. Härvid yttrade Bonastyrelsen:

Fångvårdsstyrelsens arkitekt gjorde gällande, att sovcellernas utstyrsel borde förenklas till likhet med den nuvarande anstaltens. Emellertid funnes det enligt Bonastyrelsens förmenande fullt fog för den av fångvårdsstyrelsen uttalade uppfattningen, att de å anstalten redan befintliga sovboxarne, inrättade efter mönstret av fängelsers och tvångsarbetsanstalters nattceller, med deras skiljeväggar av korrugerad plåt och med grova rundjärn genomdragna trädörrar, borde konstrueras på ett mera tilltalande sätt. Det hade ock lyckats den arkitekt, som av anstaltens styrelse anlitats för uppgörande av förslag till inredning av de sovsalar, som vore under utförande i nuvarande elevbyggnaderna, att åstadkomma en sovboxanordning, som tvivelsutan skulle rätt så väl motsvara de fordringar, vilka i fångvårdsstyrelsens utlåtande framställts. Det av fattigvårdslagstiftningskommittén i dess betänkande (sid. 73) ifrågasatta utförandet hade i huvudsak följts. Järnkonstruktionen på framsidorna med rutor av tjockt glas hade dock utbytts mot dörrar av trä med ett mellanparti av rutor med vanligt fönsterglas. Däremot torde det vare sig ur trevnadseller nyttighetssynpunkt ej vara att förorda, att boxarna förlädes mot yttervägg med fönster, som lämnade utsikt åt det fria. Det borde nämligen bemärkas, att sovrummen vore avsedda uteslutande för uppehåll under natten och horde vara för eleverna avstängda under dagen. För att undgå en alltför dyrbar och i övrigt obehövlig sönderdelning av de med boxar inredda sovsalarna vore det mest praktiskt att förlägga boxarna mot innervägg. Lagda mot yttervägg skulle boxraderna nödvändiggöra långa och mörka korridorer, och det bleve då nödigt att i dessa anordna ljusgårdar i taken. Såsom framginge av fattigvårdslagstiftningskommitténs betänkande (sid. 72) hade denna inredningsfråga varit föremål för ingående diskussion, och förslagsritningar hade även, enligt vad styrelsen fått sig meddelat, uppgjorts med tillämpning av det av fångvårdsstyrelsen förordade systemet. Kommittén hade emellertid icke ansett sig bära frångå det vid anstalten redan prövade systemet. Uppfostringsanstaltens styrelse anslöte sig härvid till vad kommittén uttalat och föreslagit.

Beträffande slutligen arkitektens anmärkningar mot den nya elevavdelningens närmare utförande i övrigt anförde Bonastyrelsen:

33 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Den parallella förläggning av ekonomibyggnad och två elevhus, som utmärkte den gamla anstalten, hade visat sig i hög grad försvåra överblicken av detta byggnadskomplex och lämnade alltför många skymmande hörn och okontrollerbara vinklar och vrår. Att, såsom man vid den gamla anstaltens anläggning — att döma av vissa i byggnadsbeskrivningarna förekommande uttalanden — tänkt sig kunna, under elevernas vistelse utomhus uppehålla någon mera markerad skillnad mellan olika avdelningar, förlagda inom samma hus, hade visat sig ogörligt och heller icke av något behov påkallat. Den tid, eleverna icke vore upptagna av arbete, skolundervisning och annan ordnad sysselsättning, vore så ringa, att någon konstlad dylik fördelning icke behövdes. Gruppindelningen skedde efter rent praktiska linjer.

Följaktligen kunde i rent uppfostringsavseende ej heller några fördelar vinnas på att flyglarna i den nya avdelningen skulle läggas på större avstånd från varandra inbördes och från huvudbyggnaden. Den inbyggda gård, som genom byggnadernas placering på angivet sätt erhölles, gåve ‘icke blott ett tilltalande yttre utan lämnade också en bättre överblick, som besparade tillsynspersonal.

Däremot hade det visat sig vara synnerligen underlättande för tillsynen och uppehållande av reda och ordning, att de olika elevgrupperna hade sina särskilda ingångar till för dem avsedda lokaler.

På grund av vad sålunda anförts hemställde Bonastyrelsen, att vad fångvårdsstyrelsen i sitt senaste utlåtande föreslagit icke måtte bifallas. b

I en annan underdånig skrivelse, dagteeknad jämväl den 13 mars 1917, hemställde styrelsen på grund av den överbeläggning av anstalten, som redan då föreftinnes, och med framhållande av de risker, som därmed vore förbundna, att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, huruvida icke redan av 1917 års riksdag anslag borde äskas för uppförande, så snart ske kunde, av den av fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna huvudbyggnaden i den så kallade nya avdelningen vid Bonaanstalten.

Detta vore enligt styrelsens förmenande den rationellaste lösningen av anstaltens platsfråga, både sådan den da förelåge och sådan den kunde komma att gestalta sig, och vore man därigenom tryggad för att anstalten icke behövde under alltför lång tid arbeta under sådana förhållanden, att risk uppstode för att dess ändamål förfelades.

Någon framställning till 1917 års riksdag blev dock ej följden av vad Bonastyrelsen sålunda yttrat. Anledningen till att så ej blev fallet toide främst hava vant don, att vid tiden för framställningens inkommande årets riksdag redan fortskridit så långt, att tillräcklig tid till ärendets förberedande ej återstod. 1

1 sin förutnämnda underdåniga skrivelse den 7 september 1917 bonastyrelsen yrkar Bonastyrelsen med åberopande av den starka tillströmningen av * skrivelse den elever under senaste åren, att Bonaanstalten måtte fortast möjligt ut- 7 8eN^ber Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 höft. (Nr 338.) 5

34 Kung!. Majds nåd. proposition Nr 338.

vido-as i enlighet med fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag. Styrelsen hade för sådant ändamål låtit verkställa utredning, till vilken kostnad berörda byggnadsförslag kunde med de vid tiden för skrivelsens avlåtande gällande arbets- och materialpris utföras. Arkitekten Lundegårdh, vilken, såsom förut nämnts, på uppdrag; av fattigvårdslagstiftnmgskommitten år 1915 upprättat de ritningar, vilka åtföljt dess betänkande, hade jämte förut omförmälde byggaadsingenjörem Liudblad beräknat kostnaderna töi ifrågavarande byggnader på sätt framginge av följande tablå, i vilken till jämförelse angivits jämväl de siffror, vartill fattigvårdslagstiftmngs kommittén i motsvarande fall kommit.

1 elevbyggnad för 40 elever, inberäknat huvudledningar för värme, vatten och avlopp samt elektricitet till den nya avdelningen och ledningar för sådant ändamål inom byggnaden ............................. kronor 280,000:

1 elevbyggnad för 20 elever, östra flygelbyggnaden, med ledningar för värme, vatten och avlopp samt elektricitet ........................................ ):> 11 o,000:

1 d:o, västra flygelbyggnaden, med d:o )> 109,000:

2 uthusbyggnader inginge i första

kostnadsbeloppet .............................. »

1 bostad för lantbruksinspektoren med ledningar för vatten och avlopp inomhus samt elektrisk installation ............................................. 31,500.

1 verkstadsbyggnad med ledningar för värme, vatten och avlopp samt elektricitet .......................................... » 73,000:

I de olika kostnadsberäkningarna vore upptagna poster för ritningar, arkitekt- och kontrollarvoden m. m., som av fatugvårdslagstiftnings-

. kommittén upptagits till ............. »____yyy________

Kronor 608,500: —

Enligt kommitténs betänkande år 1915 beräknad till

148.350:

60,475:

56,575:

1,000:

17,000:

39,000: —

23,000: —

345,4u0:

Till anskaffande av inre inventarier för elevbyggnaderna hade kommittén beräknat 16,300 kronor. Med hänsyn till sedan år 1915

35 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

inträdda prisstegringar torde detta belopp enligt styrelsens mening böra höjas med minst 50 procent eller till 24,450 kronor.

På sätt redan förut nämnts, hade vid ett mitt besök å Bona under sistlidna höst särskilda kommitterade — bestående av ordföranden och vice ordföranden i anstaltens styrelse samt anstaltens direktör — erhållit i uppdrag att med anlitande av behövligt sakkunnigt biträde verkställa utredning i vad mån de byggnadsförslag, som anstaltens styrelse i skrivelsen den 7 september 1917 framställt, genom förenklingar i byggnadssättet eller på annat sätt skulle kunna utföras med mindre kostnad än de vid nyssnämnda framställning fogade kostnadsberäkningarna angåve. Med förut omförmälda skrivelse till mig den 15 december 1917 hava dessa kommitterade överlämnat resultatet av sin undersökning, bestående av ritningar och kostnadsförslag, vilka den av kommitterade anlitade arkitekten uppgjort efter en av dem förut framlagd plan. I skrivelsen, som i sig inuefattar ett bemötande i vissa delar av vad fångvårdsstyrelsens arkitekt anfört i sin förutnämnda promemoria, yttra kommitterade i huvudsak följande:

Enligt kommitterades förmenande borde den av fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna planläggningen av den s. k. nya avdelningen vid Bonaanstalten i huvudsak följas. Med förläggning av 80 elever till en byggnad skulle elevernas gruppering i mindre avdelningar i hög grad försvåras. Vidmakthållande av reda och ordning skulle därigenom ock bliva svårare. Den överbeläggning av anstaltens nuvarande elevbyggnader, som den starka tillströmningen av elever under senare år nödvändiggjort, hade visat sig jämväl medföra vantrevnad för eleverna och göra arbetet för uppfostrarepersonalen tyngre än det under normalare förhållanden behövde vara. Genom elevernas fördelning i den nya avdelningen på två byggnader med 40 i vardera kunde icke erhållas den överblick och trevnad — frånsett det tilltalande utseendet - som en huvudbyggnad med två flyglar erbjöde. Emellertid hade kommitterade funnit de av fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna flygelbyggnaderna kunna minskas och till planläggningen förändras, så att byggnadskostnaden kunde nedbringas, såsom framginge av en skrivelsen bilagd kostnadsjämförelse med 10,000 kronor (115,000 kronor—105,000 kronor) för östra flygeln och med 7,000 kronor (109,000—102,000 kronor) för den västra flygeln, eller tillhopa en reduktion av utgiften för 40 elevplatser och 2 förmansbostäder med 17,000 kronor.

Genom den ändrade planläggningen skulle även erhållas reservrum i vardera flygeln med platser för tillsammans 12 elever.

Till grund för kostnadsberäkningarna av de nu ifrågavarande flyglarna hade lagts de priser, som gällt vid tiden för skrivelsens avlåtande.

Om den föreslagna verkstadsbyggnaden, i styrelsens skrivelse den 7 sistlidne september beräknad utförd av sten med järnbalkar, byggdes av trä, skulle densamma, enligt skrivelsen bilagd kostnadsberäkning av byggnadsingenjören Lind-

Kommitterade för kostnader^} as nedbringande.

36 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 338-

blad, kunna åstadkommas för en kostnad av 52,000 kronor. Verkstadsbyggnaden skulle i så fall förses med egen värmeledning och flyttas något längre norrut än vad fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagit. I sådant fall kunde nuvarande smedjan kvarligga. På nu angivet sätt uppkomme en kostnadsminskning av 21,000 kronor.

Den av fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna lantbruksinspektorsbostaden hade minskats till sin storlek genom uteslutning av ett rum på nedre botten, varjämte vinden fullständigt inretts. Kostnadsberäknad enligt en skrivelsen bilagd ritning skulle byggnaden kunna utföras för 27,000 kronor, varigenom vid jämförelse med fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag skulle vinnas en minskning med 4,500 kronor i beräknade kostnaden.

Kostnaden för huvudbyggnadens utförande hade icke ansetts kunna sättas lägre än förut beräknats och torde alltså fortfarande böra skattas till 280,000 kronor.

Sammanställda skulle nu ifrågasatta förenkligar beträffande material och utförande med mera så vitt anginge nu ifrågavarande byggnader medföra följande kostnadsminskningar:

Östra flygeln............................

Västra » ............................

Verkstadsbyggnaden ............

Lantbruksinspektorsbostaden

Arkitekten Lundegårdh hade föreslagit uppförande av en vedförrådsbyggnad, från vilken på en rälsbana vedbränslet skulle framforslas till värmeledningspannan i huvudbyggnadens suterängvåning. Det föresloges, att vedförrådsbyggnaden skulle för en kostnad av 3,500 kronor provisoriskt inredas till barack för arbetare under byggnadstiden. Kostnaden för vedförrådsbyggnaden hade beräknats till 4,000 kronor. Dä i beräkningen av kostnaderna för nya avdelningen enligt skrivelsen den 7 september 1917 upptagits 7,000 kronor till arbetarebarack, oundgängligen nödig på grund av omöjligheten att på annat sätt bereda husrum för byggnadsarbetare, skulle även på angivet sätt en kostnadsminskning ernås.

Å William Anderssons konstruktionsbyrå hade verkställts utredning av kostnaderna för värme- och ventilationsanläggningar, badinrättning samt invändiga vatten- och avloppsledningar i de tre till nya avdelningen hörande elevbyggnaderna enligt arkitekten Lundegårdhs omförmälda ritningsförslag. I de redan åberopade kostnadsberäkningarna för ifrågavarande byggnader hade hänsyn tagits till berörda utredning.

Ivommitterade övergå härefter till att påvisa ett saft, varpå i huvudbyggnaden skulle kunna erhållas provisoriska sovplatsutrymmen för ett avsevärt antal elever. Rörande denna utväg, som kommitterade dock ej anse sig kunna förorda, yttra kommitterade:

Vid fullgörandet av det dem givna uppdraget hade kommitterade även haft sin uppmärksamhet riktad på möjligheterna att genom provisoriska anordningar i den nya avdelningens huvudbyggnad kunna vinna utrymme för elever utöver däri

.............. kronor 10,000

.............. » 7,000

.............. » 21,000

............ » 1,500

Tillhopa kronor 42,500

37 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 338.

föreslagna 40 ordinarie sovplatser. Denna undersökning hade skett av den anledning, att den tanken framkastats, att man på detta sätt möjligen skulle kunna något framflytta tiden för de båda flygelbyggnadernas uppförande. Under framhållande av de stora olägenheter, ja, obotliga skador för hela uppfostringsverksamheten vid Bona, som kunde uppkomma genom att för många elever sammanfördes i en byggnad, och med tillkännagivande, att under senare tid tydliga tecken till disciplinsvårigheter såsom följd av nuvarande överbeläggning visat sig, hade kommitterade dock ansett sig böra — med hänsyn till eventuellt uppstående brist på material, som kunde omöjliggöra byggnadsverksamhet i större utsträckning och även med tanke på att hela den nya avdelningens utförande på en gång måhända icke kunde medhinnas till 1919 års utgång — påvisa anordningar för provisoriska sovplatsers erhållande i huvudbyggnaden. Såsom framginge av en skrivelsen bilagd ritning syntes de å sistnämnda byggnads vind inredda förrådsrummen kunna anordnas dels till två sovsalar (utan boxinredning) med plats för 12 elever i vardera, dels till rum för tillsynspersonal. Vidare hade kommitterade tänkt såsom en möjlighet att låta anstå med inredning av den till första våningen i huvudbyggnaden förlagda förmansbostaden och provisoriskt anordna det sålunda uppkommande utrymmet till en sovsal (utan boxinredning) för 16 elever. Den förmansbostad, som därigenom skulle tillsvidare bortgå, skulle likaledes tillsvidare ersättas med de rum för personal, som mellan ovannämnda provisoriska sovsalar å vinden funnes angivna å förut åberopade ritning. Kommitterade betraktade emellertid dessa anordningar såsom en yttersta nödfallsutväg och ansåge sig böra i detta sammanhang ännu en gång framhålla vådan av att vidtaga ytterligare överbeläggningsåtgärder å en anstalt, som på grund av oförutsedda och oberäkneliga omständigheter torde bliva nödsakad att under ytterligare minst ett par år bedriva sin även under någorlunda normala förhållanden mycket krävande verksamhet med en överbeläggning av över 100 elever. Även om det med ytterlig vaksamhet och försiktighet lyckats att hålla det hela i gång hittills, torde nödig hänsyn till vikten av att uppfostringsverksamheten gåve goda resultat även under nu rådande förhållande bjuda att icke längre än som vore oundvikligt fördröja upprättandet av behövligt antal platser.

Kostnaderna för genomförandet av nu ifrågavarande provisoriska anordning skulle enligt vad framginge av byggnadsingenjören Lindblads förut åberopade utredning uppgå till 6,000 kronor. Det syntes kommitterade kunna ifrågasättas, huruvida det icke vore säkrast att i varje fall låta anstå med definitivt beslut om dessa anordningars vidtagande, till dess att man efter eventuellt igångsättande av hela den nya avdelningens (d. v. s. huvudbyggnaden för 40 elever samt de båda flygelbyggnaderna vardera för 20 elever) uppförande under loppet av åren 1918 och 1919 kunde närmare och säkrare än vad nu vore fallet bedöma det antal elevplatser, varav behov kunde uppstå. Såsom ställningen för närvarande vore och syntes bliva inom den närmaste tiden, ville det förefalla klokast att räkna med de provisoriska 40 platserna som en reserv. Den kristid, som vårt folk får närvarande genomginge, kunde dessvärre väntas bliva långvarig. Man kunde därför med skäl frukta, att ungdomskriminaliteten komme att ytterligare tilltaga.

Byggnadsstyrelsen, till vilken Bonastyrelsens nu förevarande framställningar rörande ändrings- och nybyggnadsarbeten vid Bona remitterats och som vid sin handläggning av ärendet haft tillgängliga fångvårds-

llt/r/gnadsatyr elsen.

C) Ordnandet av Bonaanstaltens vattenförhållanden samt tillfredsställandet av dess behov av elektrisk energi.

a) Vattenförhållandena å Bona.

Fattigvår dslag stiftningskommittén.

38 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 338.

styrelsens förutnämnda båda utlåtanden ävensom fångvårdsarkitektens i det föregående refererade promemoria, yttrar uti sitt den 17 januari 1918 i saken avgivna utlåtande följande:

Byggnadsstyrelsen hade vid företagen granskning av de av arkitekten Lundegårdh uppgjorda ritningarna till de ifrågasatta byggnadsarbetena förutsatt, att det givna programmet utginge från ett behov av ökade och förbättrade lokaler för anstalten, vars tillgodoseende icke kunde avvisas, men varom emellertid styrelsen icke haft tillfälle bilda sig ett bestämt omdöme. Den omständigheten, att efter förslagens upprättande särskild utredning vidtagits i syfte att genom förenklingar i byggnadssättet eller på annat sätt nedbringa kostnaderna, torde borga för att kraven på ökade och förbättrade lokaler, sådana de i förslaget framställts, icke ginge utöver det oundgängligen nödvändiga.

Under dessa förutsättningar hade byggnadsstyrelsen icke funnit något att för sin del erinra mot förslaget.

Kostnadsberäkningarna vore uppgjorda i början av december månad 1917, och hade styrelsen funnit dem riktiga enligt då gällande prislägen. Givetvis komme vid arbetenas utförande de sålunda beräknade kostnaderna att icke oväsentligt överskridas. Enligt styrelsens förmenande borde dock denna omständighet icke utgöra hinder för arbetenas igångsättande. Det för tillfället viktigaste syntes vara att så fort som möjligt erhålla lokaler för härbergerande av de övertaliga eleverna, d. v. s. att den stora logementsbyggnaden uppfördes. Emellertid torde det ur liera synpunkter ej minst den ekonomiska vara att förorda, att även de två till denna anläggning hörande flygelbyggnadernas stommar samtidigt kunde utlämnas till entreprenad åt samme byggmästare. Däremot torde med inredandet av dessa byggnader delvis kunna anstå någon tid, om der, såsom ovan antagits, skulle visa sig, att den beräknade kostnadssumman bleve otillräcklig.

Av de frågor, som äga samband med den ifrågasatta utvidgningen av Bonaanstalten, är det ett par spörsmål, som jag i det föregående tillsvidare lämnat åsido. Jag syftar därvid på förbättrandet av anstaltens vattenförhållanden samt tillfredsställandet av dess behov av elektrisk energi.

Beträffande ordnandet av Bonaanstaltens vattenförhållanden är att uppmärksamma följande. I

I sitt förut omnämnda betänkande föreslog fattigvårdslagstiftningskommittén, att denna fråga skulle lösas på det sätt, att vattnet genom en sugledning toges från nedre delen av en mellan den närbelägna Bocksjön och den invid anstalten liggande kvarndammen ledande kanal. Kostnaden härför beräknades till 9,200 kronor.

39 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

I sitt över detta betänkande den 29 januari 1916 angivna utlåtande förklarade medicinalstyrelsen sig icke kunna tillstyrka, att kommitténs förslag i denna del komme till utförande. Till stöd för denna ståndpunkt åberopade styrelsen ett av medlemmen av dess vetenskapliga råd, ingenjören Clas Soudén avgivet yttrande, däri denne, under påpekande att det ytvatten, som enligt kommitténs förslag skulle komma till användning, icke skulle förskriva sig från en större sjö utan från en kanal av mycket tvivelaktig beskaffenhet, gjorde gällande, att detta förslagmåtte anses i hygieniskt avseende otillfredsställande.

Vad angår Bonastyrelsens ställning till detta spörsmål, är till en början att nämna, att stj-relsen redan i sitt över fattigvårdslagstiftningskommitténs betänkande den 26 januari 1916 avgivna yttrande omnämnde, att styrelsen haft under övervägande, huruvida icke genom borrningar skulle kunna erhållas grundvatten, vilket enligt styrelsens mening skulle vara den lyckligaste lösningen av förevarande spörsmål.

Efter framställning av styrelsen ställde Kungl. Magt därefter genom beslut den 14 juli 1916 till styrelsens förfogande medel för verkställande av undersökning, huruvida vatten skulle kunna erhållas genom borrning i berg. Sedan kontrakt häröver avslutats med svenska diamantbergborrningsaktiebolaget, påträffades efter av detta bolag verkställd borrning i fast berg på ett djup av 80 meter vatten, som vid provpumpning befanns utgöra omkring 3,400 liter per timme.

Sedan ingenjören vid Stockholms stads vattenverk John Bergström efter undersökning på platsen förklarat sig tillstyrka, att anordningar för borrbrunnsvattnets tillgodogörande komme till utförande, uppdrogstyrelsen åt bemälde Bergström att uppgöra förslag härtill. Detta uppdragfullgjorde Bergström genom avgivandet till styre]sen av ett den 18 januari 1917 da^tecknat yttrande. I detta hemställde han, att Bonas vattenfråga måtte på närmare angivet sätt lösas genom en kombination av förutnämnda borrbrunn med anstaltens förutvarande ledning av vatten från Bocksjön, vilket sistnämnda vatten fortfarande skulle användas till tvätt, bad, renhållning o. d. Kostnaden härför beräknades till 19,000 kronor.

Emellertid anmälde styrelsen i sin förutnämnda underdåniga skrivelse den 7 september 1917 rörande Bonaanstaltens anslagsbehov, att, då styrelsen ej funnit de intyg, som avgivits över beskaffenheten av det ur borrbrunnen bekomna vattnet, utgöra tillräcklig borgen för att vattnet vore av så fullgod beskaffenhet, att styrelsen ansåge sig kunna föreslå ett omedelbart vidtagaude av åtgärder för vattnets tillgodogörande,

Medicinalstyrelsen.

Bonastyrelsen3 utredning.

40 Kungl. Majits nåd. proposition' Nr 338.

styrelsen träffat avtal med svenska diamantbergborrningsaktiebolaget om borrbrunnens fullständiga renpumpning för möjliggörande av en fullt avgörande analys om vattnets beskaffenhet, men att på grund av bolagets många övriga åtaganden detta arbete ännu icke hunnit utföras, varför styrelsen erhölle att längre fram få anmäla resultat av detsamma. Beträffande den kostnad, som ett utförande av ingenjören Bergströms nyssnämnda förslag dåmera kunde antagas föranleda, uppgav styrelsen, att Bergström på anmodan verkställt ny kostnadsberäkning i sådant avseende, vilken beräkning slutade å 35,000 kronor. I denna summa ingingo då jämväl kostnaderna för vattenledningens utsträckning till det nybyggda skolhuset och den föreslagna nya elevavdelningen. Nämnda belopp upptogs av styrelsen bland de kostnader för ändrings- och nvbyggnadsarbeten å Bona, till vilkas bestridande styrelsen i förevarande skrivelse anhöll, att Kungl. Maj:t måtte äska medel av riksdagen.

Sedan det vid fortsatt undersökning visat sig omöjligt att med allenast nuvarande anordningar erhålla ett fullt tillförlitligt prov å vattnet från borrbrunnen, avgav ingenjören Bergström till Bonastyrelsen ett den 13 februari 1918 dagtecknat förnyat skriftligt yttrande i ämnet, å vilket yttrande förutbemälte ingenjören Sondén tecknat sitt fulla instämmande. 1 detta yttrande gjorde Bergström efter en ingående motivering gällande, att de vid Bona hittills gjorda undersökningarna icke kunde läggas till grund för ett avgörande omdöme beträffande vattnets beskaffenhet, utan att förhållandena vore sådana, att ett, så vitt sig gorå läte, slutgiltigt resultat hunde erhållas endast efter en relativt lång tids provpumpning. I fall vattnet efter en dylik provpumpning befunnes användbart — och ett motsatt förhållande skulle vara beroende på synnerligen ogynnsamma omständigheter — komme bergbrunnens utnyttjande säkerligen bliva den med de minsta kostnaderna förenade åtgärden att tillsvidare tillgodose anstaltens vattenbehov. I utlåtandet tillstyrktes därför, att bergbrunnen provisoriskt monterades med en motordriven djup vattenpump och att en längre tids provpumpning påbörjades.

Genom beslut den 15 mars 1918 ställde Kungl. Maj:t därefter, på framställning av Bonastyrelsen, till dennas förfogande nödiga medel till verkställande av denna provpumpning.

I underdånig skrivelse den 9 april 1918 har nu styrelsen anmält, att resultatet av provpumpningen, som nyligen igångsatts, icke kunde föreligga i så god tid, att det kunde läggas till grund för en proposition i ämnet till innevarande års riksdag. Emellertid hade ingenjören Bergström förklarat, att vattenförhållandena å Bona läte sig ordnas, vare sig detta skulle ske på det nu närmast ifrågasatta sättet eller, för den händelse

41 Kung1. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

borrbrunnsvattnet icke bleve till fyllest, medels rening av vatten. Då utredningen härom ej vore slutförd, kunde dock kostnaderna för vattenförhållandenas ordnande icke nu med säkerhet avgöras. Styrelsen hemställde därför, att med äskande av anslag till dessa kostnaders bestridande måtte få anstå till nästkommande år.

Bland de av fattigvårdslagstiftningskommittén ifrågasatta åtgärderna för anstaltens utvidgning ingick även anskaffandet av en fotogenmolor såsom reservkraft för den förut befintliga, av vattenturbin drivna elektriska anläggningen. I kommitténs betänkande omförmäldes (sid. 88), att vissa tider vattenkraften vore otillräcklig eller till följd av torka helt och hållet försvunnen, vårföre föreslogs, att såsom reservkraft skulle anskaffas omförmälda fotogenmotor, vilken borde äga tillräcklig styrka att driva hela centralen.

I förutberörda skrivelse den 7 september 1917 förklarade Bonastyrelsen, att den för sin del vore av den uppfattning, att reservkraften icke borde vare sig med hänsyn till nu rådande förhållanden eller med tanke på framtiden hämtas från fotogenmotor. Då styrelsen hade sig bekant, att en elektrisk kraftledning inom den närmaste tiden komme att från Ålvkarleö kraftverk framdragas till trakten av Motala och möjlighet alltså komme för anstalten uppstå att utan alltför hög kostnad komma i förbindelse med nämnda kraftledning, anhölle styrelsen att längre fram få till Kungl. Maj: t inkomma med förslag i nämnda hänseende.

Rörande förevarande spörsmåls nuvarande ställning yttrar styrelsen därefter i förut omförmälda skrivelse av den 9 april 1918 i huvudsak följande:

Under slutet av år 1917 hade styrelsen inlett underhandlingar med Motala ströms kraftaktiebolag, som tillsvidare hade att inom vissa fastställda pris handhava distribueringen av elektrisk energi inom Motalaområdet. Enligt meddelande, som ingått från detta bolag, hade detsamma för närvarande och intill den 1 november 1919 ej någon kraft över, då den kraftledning, som redan år 1917 skulle tillföra bolaget elektrisk energi från Älvkarleö, ännu icke blivit färdigbyggd. Underhandlingar påginge emellertid om sådan dimensionering av den ifrågavarande kraftledningen, att dubbelt så stor kraftmängd mot den först avtalade kunde framföras, och bleve bolaget, därest detta förslag bleve genomfört, i tillfälle att lämna kraft till hösten 1918. Avtal härom vore dock icke ännu träffat. Lämpligaste anslutningen till Bona skulle vara att från Vishult å bolagets högspänningsledning Nääs—Åmmeberg framdraga en 20,000 volts ledning över De (feersfors. Kraftledningen mellan Vishult och Bona, varemellan avståndet vore 12 kilometer, torde med nuvarande pris draga en kostnad av 30,000 kronor, därvid beräknades, att fri plats för ledningens Bihaiig till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 höft. (Nr 338.) 0

b) Tillfredsställandet av Bonaans tältens behov av elektrisk energi.

Fattigvårds-

lagstiftnings-

Icommittén.

Bona-

styrelsen.

42 Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 338.

framdragande lämnades. Bolaget antoge, att en del av ledningskostnaden kunde komma att övertagas av De Geersfors samt eventuellt av andra egendomar. Emellertid troddes, att eventuella andra abonnenter ville invänta tider, då billigare anläggningskostnader kunde erhållas. För nedtransformering vid Bona erfordrades en transformatoranläggning, som kunde beräknas till omkring 7,000 kronor. Avgiften för den elektriska strömmen beräknades efter-15 öre per kilowattimme med garanti, att årskostnaden uppginge till minst 70 kronor per hästkraft och år.

Överingenjören vid statens kraftverksförvaltnmg W. Borgqvist hade pa anmodan granskat'det sålunda gjorda erbjudandet. Han hade beräknat, huru-anstaltens kostnader skulle ställa sig dels efter bolagets ovannämnda erbjudande dels om anstalten hade legat inom något av vattenfallsstyrelsens kraftverks distributionsområden. Han hade kommit till det resultat, att med den antagna kilowattimmeforbruknhmen de totala årskostnaderna efter vattenfallsstyrelsens taxor skulle bliva lägre än efter bolagets offert, även sedan kostnaden för ledningen uppdelats pa liera abonnenter. Det kunde ifrågasättas, om icke bolaget skulle kunna nöja sig med ett strömpris av exempelvis 12 öre per kilowattimme. .......

För att kunna bedöma dels i vad mån anstaltens förutvarande likstromsanlä»gning behövde ändras i och för anknytning till den sålunda ifrågasätta kraftledningen dels kostnaderna ej mindre för införande av elektrisk belysning i samtliga lokaler vid Bona och dess utgårdar Bockfall och Tryfall, däri inbegripna befattningshavarebostäderna, än även för elektrisk drift av tröskverk, sågverk, mejen med mera, hade infordrats anbud från elektriska aktiebolaget A. E. G., som utfört anstaltens nuvarande belysningsverk. Därvid hade det visat sig, att kostnaderna, även om man skulle inskränka sig till det allra nödvändigaste, under nu rådande förhållanden uppginge till så höga belopp, att styrelsen icke ansåge sig för närvarande kunna framlägga förslag om utverkande av anslag för nu ifrågavarande

ändamål.

Styrelsen slutar sm skrivelse med att uttala, att deu visserligen insåge, att det hade varit särdeles önskvärt, att redan nu hade kunnat forellomn fullständig utredning beträffande sättet och kostnaderna för nybyggnadernas förseende med elektrisk belysning, så att samtliga liten fter& för Bon. i anstaltens utvidgning hade kunnat av riksdagen överblickas Då emellertid av vad styrelsen anfört framginge, såväl att för närvarande vore ovisst, inom vilken tid en kraftledning kunde komma till stånd, beroende på att Älvkarleöledningens framdragande till Motala ännu vore ofullbordad, som ock att under nu rådande kristid kostnaderna för en energileverans till Bona bleve mycket höga, hade styrelsen stannat vid att endast lämna redogörelse för va l som åtgjorts för att utreda frågan om sättet och kostnaden för anstaltens förseende med elektrisk energi utöver vad som alstrades vid dess redan befintliga elektriska anläggning. Styrelsen ville dock erinra därom, att i kostnadsberäkningarna för varje i det föregående föreslagen nybyggnad å Bona även ingtnge beräknade utgifter för elektrisk installation.

43 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Innan jag går att angiva min ståndpunkt till de omfattande förslag om ändrings- och nybyggnadsarbeten vid Bona, som sålunda föreligga till avgörande, torde det vara lämpligt att i korthet redogöra för de båda andra av mig redan förut antydda förslag, som äro att räkna till samma grupp: Medevi- och Tunaprojekten. Då dessa förslag, ehuru närmast framförda för att bringa mera tillfällig hjälp mot den rådande platsbristen, likväl därjämte i sig innefatta planer på vidtagande av mera omfattande åtgärder i syfte att få berörda brist avhjälpt på ett mera stadigvarande sätt, torde nämligen frågan om dessa förslags större eller mindre realiserbarhet vara av en viss betydelse för bedömandet av förslaget om Bonaanstaltens utvidgning.

Medeviprojektet framfördes av Bonastyrelsen i en till mig den 22 december 1917 avlåten skrivelse. I denna meddelade styrelsen, att bland de förslag till ett provisoriskt avhjälpande av platsbristen, som den haft under diskussion, även varit det, att för sådant ändamål skulle förvärvas det i närheten av Bona belägna Medevi säteri, som vore utbjudet till salu. Styrelsen, som tänkt sig, att köpet, därest det skulle befinnas önskvärt och möjligt, skulle kunna ske på så sätt, att egendomen förvärvades för de å nionde huvudtiteln anvisade medel till inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark och tills vidare ställdes till Bonaanstaltens förfogande, yrkade, att fortast möjligt måtte vidtagas åtgärd för vinnande av upplysning om egendomens värde.

I ett par vid skrivelsen fogade promemorior hade anstaltens direktör närmare utvecklat förslaget. I dessa promemorior hette det bland annat:

Medevi säteri vore beläget omkring 8 kilometer från Bona och stötte med sina gränser till Bona-Karlsby kronopark. Egendomen omfattade omkring 300 tunnland åkerjord, hade goda beten och vidsträckta skogsmarker, dock mestadels bevuxna med ungskog. Vattenkvarn funnes. Ladugården, tillräcklig för gårdens behov, vore i gott stånd. Övriga till jordbruket hörande hus tarvade reparation, men kunde användas tillsvidare i sitt nuvarande skick.

Tvenne större bostadshus, liggande såsom flyglar till en nedriven herrgårdsbyggnad, innehölle stora och väl underhållna rum. I dessa kunde genast provisoriskt förläggas omkring 40 elever och jämväl bliva plats för föreståndare och annan personal. Utrymmen funnes lämpliga till matsal och dagrum. Köksutrymmena vore goda. Genom sin belägenhet i förhållande till Bona, nära men icke för nära, lämpade sig Medevi säteri särskilt väl för att omedelbart apteras till en jord- och skogsbrukskoloni, till vilken elever från Bona kunde efter en tids prövning överflyttas. Förvaltningskostnaderna borde genom Bonas närbelägenhet kunna hållas lägre än om en anstalt skulle upprättas alldeles fristående. På Medevi kundo till att börja med arbetsdriften helt läggas på jord- och skogsbruk samt mjölkproduktion. För

II. Me :eviprjjektet.

Bona-

styrelsen.

Domänstyrelsen.

44 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Bona i dess utbyggda skick skulle livsmedelsalstringen vid Medevi komma väl till pass.

Egendomen vore utbjuden för 450.000 kronor, vilket pris dock uppenbarligen vore för högt. För elevkolonien erfordrades inventarier till ett uppskattat värde av 25,000 kronor. Till inköp av levande och döda inventarier ävensom till iståndsättande av en del till jordbruket hörande byggnader beräknades åtgå 170,000 kronor. Härtill komme kostnader för vissa ändringar i de byggnader, som skulle bilda själva anstalten samt för erforderlig personals avlönande.

Enligt en approximativ beräkning, som byggnadsingenjören Lindblad sedermera på anmodan verkställt, skulle de ändringsarbeten å egendomens bostadsbyggnader, som skulle erfordras för att göra dessa användbara till bostader för elever och personal, belöpa sig till sammanlagt

70,000 kronor. Genom dessa ändringar skulle dock erhållas 20 platser utöver de av direktören beräknade eller sålunda tillhopa 60 platser. Sammanlagda kostnaden för realiserande av detta projekt skulle alltså, frånsett köpeskillingen för fastigheten och utgifterna för personalens avlönande, uppgå till omkring 265,000 kronor.

I en av sina förutnämnda promemorior skisserar Bonadirektören, huru enligt hans mening en till Medevi förlagd elevkoloni skulle vidare utvecklas. På en närmare redogörelse härför skall jag dock ej nu ingå, utan vill inskränka mig till att omnämna, att enligt detta utkast vid Medevi skulle uppföras en elevbyggnad av sten såsom huvudbyggnad till de båda flyglarna. Denna elevbyggnad skulle avses för högst 40 elever. Flyglarna åter, vilka äro reveterade träbyggnader, skulle tagas i anspråk såsom bostäder för personalen och förvaltningslokaler. Vindsvåningen i den ena av dem skulle dock inredas till ett reservutrymme för högst 20 elever. Enligt denna plan skulle sålunda Medevi ej heller i fortsättningen — åtminstone icke tillsvidare — beräknas för större antal elever än det, som efter de av byggnadsingenjören Lindblad föreslagna åtgärderna skulle kunna provisoriskt förläggas dit eller högst 60.

På grund särskilt därav, att det sålunda väckta förslaget syntes mig öppna möjlighet att inom en jämförelsevis kort tid få den starka överbeläggningen å Bona i avsevärd mån avhjälpt, blevo, efter det jag i saken samrått med chefen för jordbruksdepartementet, handlingarna i ärendet överlämnade till detta departement för förebringande av erforderlig utredning. Dylik utredning föreligger nu i form av utav domänstyrelsen infordrade värderingsinstrument samt ett av samma styrelse därå grundat eget utlåtande, dagtecknat den 23 februari 1918. En närmare redogörelse för denna utrednings innehåll lärer ej nu erfordras. Här må endast omnämnas, att domänstyrelsen i sitt utlåtande kommer

45 Kung!. Maj:te nåd. proposition Nr 338.

till det resultat, att ett pris av 259,000 kronor skulle vara det högsta, varför egendomen i fråga borde av kronan inköpas.

Agaren av Medevi, som på sätt förut nämnts, ursprungligen utbjudit egendomen för 450,000 kronor, har sedermera efter vart annat sänkt priset först till 400,000 kronor och sedan till 390,000 kronor. Under detta sistnämnda pris har han förklarat sig icke vilja sälja densamma.

Den 27 november 1917 gav jag Bonastyrelsen i uppdrag att jämte direktören å Bona genom besök å alkoholistanstalterna vid Venngarn och Salbohed undersöka möjligheten av en provisorisk förläggning dit av till tvångsuppfostran dömda minderåriga förbrytare. Samtidigt anmodade jag samma personer att besöka även andra platser, som kunde lämpa sig som provisoriska upptagningsanstalter av nu ifrågavarande art. För resultatet av deras besök vid Venngarn och Salbohed får jag tillfälle att redogöra längre fram i annat sammanhang. För fullgörande av uppdraget i övrigt har, efter samråd med vederbörande domänintendenter och domänstyrelsen, undersökning uti förevarande hänseende verkställts beträffande t-renne kronoegendomar, nämligen Dagöholm och Väderbrunn i Södermanlands län samt förutvarande överstebostället Tima i Rystads socken av Östergötlands län. I särskilda skrivelser av den 26 januari 1918 har Bonastyrelsen därefter anmält, att den på skäl, för vilka jag nu ej lärer behöva ingå, ansåge Dagöholm och Väderbrunn olämpliga för ändamålet i fråga. Beträffande Tima yttrar styrelsen i den ena av berörda två skrivelser:

Däremot hade kronodomänen Tuna, belägen 1.2 mil från Linköping vid sjön Roxens strand i viss avskildhet, ehuru icke för långt från kommunikationsleder, befunnits äga rätt stora förutsättningar för det ändamål, varom nu vore fråga. Totalarealen vore omkring 340 hektar därav omkring 130 hektar åker. Invid egendomen funnes skog, som vore ställd under domänstyrelsens förvaltning. Husen syntes vara i jämförelsevis gott stånd. Gårdens gamla slottsbyggnad, nu använd såsom magasin, innehölle en mängd stora rum. Byggnaden vore numera täckt endast med ett spåntak, och av densamma torde endast grund, murar, stentrappor och delvis bjälklag vara i sådant skick, att vid byggnadens iståndsättande dessa byggnadsdelar kunde väntas användbara. Nämnas kunde, att domänintendenten i Östergötlands län, som fäst styrelsens uppmärksamhet å Tuna, förklarat, att han länge ansett Tuna, som för närvarande icke lämnade statsverket mer än 4,000 kronors arrendeinkomst, borde användas för något publikt ändamål både med hänsyn till jordegendomens goda beskaffenhet och möjligheten att återställa det ståtliga byggnadskomplex, som ännu benämndes slottet'.

Ägaren av Medevi.

III. Timaprojektet.

Bona-

styrelsen.

46 Byggnads-

styrelsen.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

Den planerade nya avdelningen vid Bona med plats för 80 elever kunde givetvis icke tänkas bliva fullbordad på mindre byggnadstid än omkring två år, och färdigställt avhjälpte detta byggnadsföretag endast delvis överbeläggningen av Bona. Att genom nybyggnad på annan ort än Bona under den närmaste tiden vinna de minst 100 nya platser, som skall bliva behövliga under innevarande och nästkommande år, vore icke heller möjligt.

Därest Venngamsanstalten icke kunde tänkas disponerad för nu ifrågavarande ändamål, vilket givetvis vore den bästa lösningen av platsfrågan, återstode enligt styrelsens förmenande ingen annan åtgärd än att på lämpliga, staten tillhörande eller åt staten förvärvbara lantegendomar i där redan befintliga hus söka provisoriskt åstadkomma de elevplatser, som ofördröjligen erfordrades. Styrelsen ville dock hava erinrat om att verkställighet av tvångsuppfostran hittills visat sig kräva särskilda byggnadsanordningar för elevernas separation nattetid och tillsyn och vård i övrigt, och att en provisorisk förläggning givetvis komme att medföra många olägenheter och stora svårigheter.

Ett förslag i denna riktning utgjorde det förut omförmälda Medeviprojektet. Genom detta förslag, sådant det dittills förelåge, erhölles emellertid icke mer än högst 60 platser. Inom styrelsen hade därför den tanken uppstått att även låta utreda möjligheten av att å kronoegendomen Tuna i dess nuvarande skick placera ett antal elever. Vid ett besök å Tuna hade besiktigats en del byggnader även med nu antydda plan i sikte. Såvitt vid detta besök kunnat bedömas, syntes efter successiv beläggning 30 ä 40 elever kunna där få sängplatser. Kostnaden för anskaffning — eventuellt inlösen — av vid Tuna erforderliga levande och döda inventarier måste givetvis bliva avsevärd, men härför använda medel torde ju i viss mån kunna anses såsom kapitalplacering.

Med stöd av vad styrelsen sålunda anfört anhöll styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte igångsätta en närmare utredning beträdande sättet och kostnaderna för anordnande vid Tuna av en allmän uppfostringsanstalt av åtminstone till att börja med provisorisk art. Samtidigt borde enligt styrelsens förmenande utredas, i vad mån och på vad sätt nya byggnader borde vid Tuna uppföras och åtgärder vidtagas lör att åstadkomma en permanent, fullständig och för sitt ändamål fullt utrustad uppfostringsanstalt samt beräkningar uppgöras beträffande kostnader och erforderlig byggnadstid. Härför erfordrades sakkunnigt biträde och syntes särskilt i frågan om slottsbyggnadens vid Tuna restaurering byggnadsstyrelsens mening böra inhämtas.

Genom nådig remiss anbefalldes därefter byggn ads styrel sen att avgiva yttrande rörande lämpligheten — särskilt med hänsyn till den å Tima befintliga slottsbyggnaden — av sådan utredning, som Bonastyrelsen sålunda föreslagit. Sedan i anledning härav föredraganden för byggnadsstyrelsens kulturhistoriska byrå tillsammans med Bonastyrelsens ordförande och anstaltens direktör studerat förhållandena å platsen, har

47 Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 338-

byggnadsstyrelsen den 19 februari 1918 i ärendet avgivit ett underdånigt utlåtande av i huvudsak följande innehåll:

Den å Tunn kronoegendom befintliga s. k. slottsbyggnaden vore utan tvivel en byggnad av stort kulturhistoriskt värde. Dess stomme torde vara uppförd under förra hälften av 1600-talet. En avbildning av dess dåvarande utseende funnes i Dahlbergs Sveda antiqua et Hodierna. Slottet och egendomen hade vid 1680 års reduktion indragits till kronan och sedermera anslagits till boställe för översten för Ostgöta kavalleri, sedermera Andra livgrenadjärregementet. Byggnaden torde år 1753 hava skadats av brand, men iståndsätta samma år, varvid den i huvudsak fått sitt nuvarande utseende.

Efter ny lönereglering för armén hade bostället 1876 indragits till kronan.

Numera användes den stora byggnadens bottenvåning till redskapsbod och dylikt och den övre våningen till sädesmagasin. Visserligen vore huset för närvarande synnerligen vanvårdat, men dess tillstånd vore dock sådant, att det gåve en mycket god föreställning om såväl det tidigare 1600-talshusets inredning som den från 1753 stammande nyinredningens karaktär och utseende. Dessutom måste man anse, att byggnaden vore i sådant tillstånd, att densamma kunde försättas i gott skick igen. Bottenvåningen hade inrymt huvudsakligen kök och ekonomilokaler, i allmänhet utan någon särskild utsmyckning; övre våningen innehölle bostadsrummen, av vilka flera ännu innehölle en intressant fast inredning. I den stora salen vore väggarna prydda med stora målningar på putsen. Denna sal vore jämförelsevis oskadad och kunde lätt åter iståndsättas. I flera av rummen såge man spår av äldre målad dekoration på väggarna under senare gjord överkalkning.

Huruvida husets bjälklag vore i gott stånd kunde icke avgöras utan undersökning. Troligen vore bjälklaget mellan de två våningarna gott. Däremot vore en del av bjälklaget mellan övre våningen och vinden skadat genom väta, som inträngt genom det bristfälliga yttertaket. Gårdsplanen framför slottet hade på två ytterligare sidor omgivits av byggnader. Av dessa kvarstode den ena, en envåningslänga mitt emot slottet. Denna stammade från 1600-talet. I ett av dess rum, nu sönderdelat i flera smårum, funnes ännu synligt ett dekorativt målat 1600talstak. Den andra flygellängan genom vilken inkörsporten till gårdsplanen lett, funnes kvar endast till sina allra nedersta delar, vilka användes såsom källare, vedbod och dylikt. Gårdens fjärde sida öppnade sig mot sjön Itoxens vatten.

Hela anläggningen jämte den därtill hörande gamla fruktträdgården befunne sig för närvarande i fullständig lägervall, och dess skick vore alldeles icke staten värdigt.

Att det vore en uppgift för statens byggnadsvårdande verksamhet att söka motverka dylika missförhållanden, syntes uppenbart. Vanvård av gamla, historiskt värdefulla byggnader torde utan tvivel bäst förebyggas genom deras användande för lämpliga praktiska ändamål. Ur denna synpunkt sett funnes sålunda intet att invända mot ett förslag att praktiskt utnyttja de gamla byggnaderna på Duna. Huruvida åter det föreslagna ändamålet kunde anses vara lämpligt för dessa byggnaders återställande och bevarande, ansåge byggnadsstyrelsen mera tveksamt.

Emellertid hade Bonastyrelsens representanter lämnat en del av byggnadsstyrelsen ,i dess skrivelse närmare angivna uppgifter, av vilka syntes framgå, att det funnes

Departementschefen.

48 Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 338-

möjligheter för, att den gamla anläggningen utan större förvanskning kunde apteras till en anstalt av ifrågasatt slag.

Under sådana förhållanden ville byggnadsstyrelsen icke motsätta sig en undersökning rörande sättet och kostnaderna för ett dylikt apterande av Tima kronoegendom.

I Bonastyrelsens skrivelse ifrågasattes det emellertid, att dylik aptenng av byggnaderna på Tuna skulle utföras för att endast provisoriskt fylla behovet av plats för uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare. Att endast för ett provisoriskt fyllande av ett tillfälligt behov inlåta sig på omgestaltning av Tuna gamla slottsanläggning ansåge byggnadsstyrelsen sig icke böra tillstyrka. Ty huru försiktigt än en aptering av anläggningen för det ifrågasatta ändamålet utfördes, torde den dock icke kunna genomföras, utan att anläggningens kulturhistoriska värde därav lede en viss skada. Att riskera detta blott för ett provisorium ansåge styrelsen icke vara riktigt. För att provisoriskt lätta svårigheterna på grund av trångboddheten på Bona, syntes det vara ur alla synpunkter väsentligt lämpligare att, såsom ju också av Bonastyrelsen först föreslagits, för detta ändamål använda den redan färdiga alkoholistanstaltens vid Venngarn lokaler, vilka för närvarande icke torde utnyttjas mera än till en del för sitt ändamål. Då alltså vid Venngarn skulle finnas ett lokal överskott — och detta just av lokaler uppförda för likartat ändamål med det här ifrågavarande — syntes det vara riktigare att söka tillgodogöra detta överskott för den av Bonastyrelsen påklagade lokalbristen, än att tillgripa den åtgärden att inrätta en helt'ny provisorisk anstalt på Tuna kronoegendom med sannolikt avsevärda kostnader och med risk att skada där befintliga kulturhistoriskt värdefulla byggnader för att sedan efter något antal år åter övergiva denna anläggning med därpå nedlagda kostnader och utövad skada.

Med anledning av vad sålunda anförts hemställde byggnadsstyrelsen, att Kungl. Maj:t icke måtte tillåta upplåtandet av Tunn kronodomän med den därå befintliga gamla slottsanläggningen till blott ett provisoriskt apterande för en uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare. Skulle däremot en dylik anstalt av mera permanent natur prövas nödig på annat ställe än vid Bona eller dess omedelbara närhet, tillstyrkte byggnadsstyrelsen den av Bonastyrelsen ifrågasatta närmare undersökningen av'sättet och kostnaderna för Tuna kronodomäns disponerande för dylikt ändamål, under förutsättning, att vid denna undersökning och planläggning noggrann hänsyn toges till den å Tuna befintliga slottsanläggningens kulturhistoriska värde, samt att, för att möjliggöra detta, en noggrann undersökning av nämnda anläggning av kompetent person ägde rum i samband med den övriga ifrågasatta undersökningen.

Då jag nu går att i ett sammanhang framlägga min ståndpunkt till de huvudförslag, för vilka hittills redogjorts: Medeviprojektet,

Tunaprojektet och förslaget om ändrings- och nybyggnadsarbeten å

Kungl. Maj:ts nåd. ■proposition Nr 338. 49

själva Bona, omfattande bland annat uppförandet av eu ny avdelning därstädes, anhåller jag att få till behandling först upptaga Medeviproj ektet.

Detta förslag går, såsom redan nämnts, ut därpå, att staten skulle, a) ang. med anlitande av de å nionde huvudtiteln anvisade medel till inköp av mdeviPro>ekskogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark, förvärva en omkring 8 kilometer från Bona belägen egendom, Medevi säteri, samt att därå skulle inrättas en, åtminstone till en början, under Bonaanstalten tydande jordbrukskoloni av provisorisk karaktär, vilken koloni dock sedermera möjligen skulle kunna, efter erforderliga om- och nybyggnader, utvecklas till en institution av mera stadigvarande och självständig art.

Då denna plan först framfördes, angavs såsom en given förutsättning för att den skulle kunna realiseras, att egendomen i fråga skulle kunna förvärvas för rimligt pris. På sätt framgår av den av mig i denna del lämnade redogörelsen, har emellertid den därom hysta förhoppningen icke gått i uppfyllelse. Enligt domänstyrelsens värdering skulle egendomen vara värd högst 259,000 kronor. Det lägsta pris, till vilket säljaren efter förda underhandlingar förklarat sig vilja föryttra egendomen,_ uppgår emellertid till 390,000 kronor. Enligt domänstyrelsens värdering skulle alltså ett förvärvande av egendomen på de av säljaren erbjudna villkoren innebära en överbetalning med

131,000 kronor eller över 50 procent. Att staten skulle gå med på en dylik affär torde icke kunna ifrågasättas under annan förutsättning, än att densamma från andra synpunkter än de, som vid värderingen varit bestämmande, finge anses för staten innebära så stora fördelar, att dessa kunde anses uppväga den med överbetalningen förenade ekonomiska nackdelen. Att så icke är fallet torde emellertid framgå av den utredning, som i sådant avseende förebra<j;ts. Kostnaden för anordnandet å Medevi av en provisorisk jordbrukskoloni för 40, högst 60 Bonaelever skulle ju alldeles frånsett utgifterna för själva jordbrukets överlagande, vilka uppskattats till 1/0,000 kronor — draga en engångskostnad av omkring 95,000 kronor eller med tillägg av nyssnämnda överbetalning tillhopa omkring 226,000 kronor. Och samma utredning ger vidare ' ^ handen, att ett försättande av kolonien i det skick, att den komme att uppfylla de anspråk man måste ställa på en dylik institution av mera stadigvarande art, skulle — utan att dock därigenom bereddes plats för ett ökat antal elever — påkalla bland annat uppförandet av en ny elevbyggnad och alltså föranleda ytterligare dryga kostnader.

Att märka är vidare att, även om Medeviprojektet skulle komma att Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 298 höft. (Nr 338.) 7

b) ang. Timaprojektet.

50 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

förverkligas i sin vidsträcktaste omfattning, den sålunda erhållna anstalten i allt fall ej skulle komma att bliva så ändamålsenlig som vore önskligt. I detta avseende vill jag nu endast erinra om det redan förut påpekade förhållandet, att egendomens nuvarande huvudbyggnader — de båda flyglarna — äro av trä.

Av vad sålunda anförts synes det mig uppenbart, att, även om man får utgå ifrån att det fortfarande står staten öppet att förvärva Medevi säteri på de av säljaren erbjudna villkoren, ett realiserande av Medeviprojektet i dess föreliggande skick dock icke kan komma i fråga främst på grund av dess ofördelaktighet för staten i ekonomiskt avseende.

Att ingå på ett närmare bedömande av Tunaprojektet torde ej vara erforderligt eller ens möjligt. Den sena tidpunkt, vid vilken det framförts, ävensom den omfattning, som måste givas åt förslaget för den händelse att detsamma skall vara ägnat att på ett stadigvarande sätt bringa en mera avsevärd lindring i den föreliggande platsbristen, gjorde, att det redan på ^tt tidigt stadium av frågan för mig stod klart, att någon möjlighet ej förelåg att få detta förslag tillräckligt utrett i så god tid, att detsammas realiserande skulle kunna underställas innevarande års riksdag. Några åtgärder i dylikt syfte, utöver förutnämnda remiss till byggnadsstyrelsen, hava därför ej ännu vidtagits. Under förutsättning att, på sätt förut konstaterats, ett ytterligare uppskov med vidtagande av kraftiga, ej endast provisoriska åtgärder i nu förevarande avseende icke låter sig försvara, kan alltså Tunaförslaget tillsvidare helt och hållet lämnas ur räkningen, Här må dock framhållas, att, om Tunaförslaget nu förelegat i fullt utrett skick samt det vidare gällt att träffa ett val emellan att antingen å Tuna uppföra eu fullständigt ny anstalt eller ock låta fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag om anordnande av eu ny elevavdelning å Bona, komma till utförande, det enligt min mening icke är tvivel underkastat, att utslaget skulle hava — huvudsakligen på de skäl, som nämnda kommitté framfört vid behandlingen av spörsmålet om företräde bör givas åt stora eller flera mindre anstalter — fallit till förmån för en utvidgning på föreslaget sätt av Bonaanstalten.

Härmed har jag dock naturligtvis ej velat säga, att icke Tunaprojektet i sig innebär ett uppslag, som bör tillvaratagas. Åven om den planerade utvidgningen av Bona kommer till stånd ävensom en del provisorit-ka åtgärder vidtagas, är det dock antagligt, att det inom eu nära framtid skall visa sig nödvändigt att på ett eller annat sätt beredes

Öl

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

ytterligare anstaltsutrymme av nu ifrågavarande slag. Behovet härav framstår givetvis som än mer trängande, om man betänker det önskvärda däri, att det ej dröjer allt för länge, innan nödiga förutsättningar med avseende å anstaltsplatser skapas för ett ikraftträdande av förutnämnda lagändring beträffande 5 kap. 3 § strafflagen. Vid nu nämnda förhållande och då förslaget om upprättande å Tuna av en ny uppfostringsanstalt — ej minst därigenom att en dylik anstalt skulle kunna utan olägenhet läggas under samma styrelse som Bonaanstalten — synes erbjuda beaktansvärda fördelar, är jag fullt ense med Bonastvrelsen och byggnadsstyrelsen om lämpligheten därav, att en utredning i nu ifrågavarande avseende med det snaraste igångsättes.

På sätt torde framgå av vad jag redan förut anfört, bör den stadigvarande utökning av anstaltsplatsernas antal, som konstaterats som en oavvislig nödvändighet, enligt min mening nu i första rummet åstadkommas på det sätt, att å Bona upprättas en ny elevavdelning i huvudsaklig överensstämmelse med fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag. Visserligen har fångvårdsstyrelsens biträdande arkitekt — med instämmande i viss mån av detta verk självt — dels uttalat vissa betänkligheter av mera principiell innebörd mot utvidgningens verkställande efter de linjer, fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagit, dels ock framställt vissa anmärkningar mot detta förslags utförande i detalj. Vad de ifrågavarande principiella betänkligheterna angår, synas de mig emellertid hava blivit på ett övertygande sätt vederlagda av Bonastyrelsen i den ena av dess båda skrivelser av den 13 mars 1917, nämligen den av mig här förut tidigast refererade. Och med avseende å detaljanmärkningarna torde vara tillräckligt att hänvisa till byggnadsstyrelsens utlåtande i saken, i vilket dessa anmärkningar icke vunnit något stöd.

Om jag än sålunda i huvudsak ansluter mig till fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag i denna del, synes det mig dock, som om de jämkningar i detta förslag, vilka förut omnämnda kommitterade ansett sig kunna förorda i sparsamhetssyfte, skulle kunna vidtagas utan några olägenheter av mera avsevärd betydelse. Beträffande de särskilda ändrings- och nybyggnadsarbeten, vilka ingå som ett led i förslaget eller ock eljest, på sätt redan nämnts, av Bonastyrelsen förordats till utförande vid anstalten, torde jag kunna inskränka mig till att nämna följande.

Enligt förslaget sådant det föreligger efter de däri av kommitterade företagna jämkuingarna skulle till bostäder åt förmän uppföras 4 enfamiljshus och 2 tvåfamiljshus. Syftet med dessa byggnader är att bereda tjänliga bostäder åt en av de nuvarande ordinarie förmännen,

cj ang. de föreslagna ändrings- och nybyggnadsarbetena d Bona.

Föruiaiis-

bostftder.

Ytterligare en ny bostadsbyggnad. Reparation av den s. k. Ornässtugan och. bokhållarbostaden.

Koloniavdelning vid utgården Bock. fall.

Nattvaktsbostad vid utgången Trvfnll.

52 Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 338.

vilken nu saknar familjebostad, samt åt flertalet av de ytterligare 8 förmän, vilka enligt Bonastyrelsens, på sätt jag får tillfälle att längre fram närmare omnämna, av löneregleringskommittén biträdda förslag skulle från och med år 1919 uppföras på ordinarie stat. Betydelsen — särskilt från rekryteringssynpunkt — därav, att åt anstaltens personal anskaffas familjebostäder, torde icke kunna nog uppskattas och har också med styrka framhållits av Bonastyrelsen. Ett utbyte i större utsträckning än kommitterade ifrågasatt av systemet med enfamiljshus mot sådant med tvåfamiljshus torde icke kunna förordas på den grund, att det för bevakningens behöriga tillgodoseende blir nödvändigt att vid upprättandet av den nya elevavdelningen hava förmansbostäder utplacerade på skilda platser i dess närhet. Enligt min mening böra alltså medel äskas till uppförande av 4 enfamiljshus med 46,200 kronor och 2 tvåfamiljshus med

42,000 kronor eller sålunda till 8 förmansbostäder tillhopa 88,200 kronor.

I Bonastyrelsens förslag ingår även ersättande av en mitt emot anstaltens huvudingång belägen äldre bostadsbyggnad med en ny sådan ävensom reparation av en annan bostadsbyggnad, kallad Ornässtugan, och av bokhållarbostaden. Behovet av dessa arbeten synes mig vara tillfullo ådagalagt. Dock synes det mig, som om den nya bostadsbyggnaden utan större olägenhet skulle kunna, på sätt kommitterade föreslagit, uppföras efter samma ritningar som nyssnämnda tvåfamiljshus samt härigenom i förhållande till Bonastyrelsens förslag åstadkommas en besparing på 2,000 kronor. Kostnaden för samtliga nu förevarande arbetens verkställande skulle på detta sätt kunna beräknas uppgå till sammanlagt allenast 31,300 kronor.

Den av Bonastyrelsen framförda planen på anordnande vid utgården Bockfall av en mindre jordbrukskoloni är enligt min mening värd synnerligt beaktande. Genom denna plans realiserande skulle för den relativt låga kostnaden av tillhopa 27,900 kronor erhållas plats för 8 elever samt en förbättrad förmansbostad i stället för en utdömd sådan. Alldeles frånsett den fördel detta förslag innebär så tillvida, att det är ägnat att på ett jämförelsevis hastigt sätt skapa ett ökat platsutrymme, synes mig förslaget vara att varmt förorda från den synpunkten, att det erbjuder ett tillfälle att få pröva lämpligheten av vissa elevers behandling under vissa friare former och även i andra avseenden olika förhållanden än dem, som äro förbundna med den egentliga anstaltsvården.

Mot förslaget att vid utgården Tryfall inrätta en ytterligare nattvaktsbostad på det sätt, att en därstädes befintlig bostadslägenhet skulle för en beräknad kostnad av 1,600 kronor uppdelas i tvenne, har jag intet att erinra.

53 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Däremot håller jag före, att med den föreslagna utvidgningen av kontors- och expeditionslokalerna fortfarande bör kunna anstå någon tid. Att behov av en dylik utvidgning föreligger, har jag visserligen varit i tillfälle att vid mitt besök vid anstalten konstatera, men med hänsyn till det höga belopp, vartill kostnaderna för de övriga än mer angelägna arbeten, som jag kommer att förorda, belöpa sig, måste dock detta anslagskrav få vika. Den härigenom tillsvidare uppkomna besparingen uppgår till 22,000 kronor.

Mot det begärda beloppet 10,500 kronor till inventarier för sjukstugan, elevkolonien vid Bockfall och en del enkelrum har jag intet annat att erinra än att, då de två enkelrummen i den nya bostadsbyggnad, som skulle ersätta den nu mitt emot anstaltens huvudingång belägna äldre bostadsbyggnaden, skulle komma att enligt det av mig förordade förslaget försvinna, beloppet torde kunna begränsas till 10,000 kronor. Att, i motsats till vad ansågs sannolikt vid tiden för avlåtandet av propositionen om uppförandet av sjukstugan, redan nu erfordras medel till nya sjukhusinventarier, har givetvis sin grund i de ökade anspråk, som måste ställas på sjukstugan efter elevantalets starka tillväxt.

Vad därefter angår den nya elevavdelningens byggnader och inventarier torde efter de ganska avsevärda inskränkningar i de båda flyglarnas utrymmen, som förutnämnda kommitterade föreslagit och varigenom beräknats uppkomma en besparing på 17,000 kronor, några ytterligare ändringar, ägnade att nedbringa kostnaderna, icke kunna ifrågasättas. De mera väsentliga skiljaktigheter, som dessa nya byggnader skulle komma att uppvisa i förhållande till de äldre elevbyggnaderna, hänföra sig, vad inredningen beträffar, mestadels till sådana ändringar i huvudsakligen sanitärt syfte, för vilkas vidtagande en under flera år vunnen erfarenhet givit stöd, och torde följaktligen få anses vara fullt motiverade.

Den av kommitterade i överensstämmelse med arkitekten Lundegårdhs förslag ifrågasatta vedförråd sbyggnaden är en nyhet i förhållande till fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag. Den har, enligt vad jag inhämtat, ansetts nödvändig för att hysa de ansenliga bränsleförråd, som beräknas åtgå till den nya elevavdeluingens uppvärmning. Värmeugnarna där äro nämligen liksom de, som höra till do nuvarande elevbyggnaderna, avsedda för eldning med ved, och meningen är, att fortfarande skall såsom hittills vid anstalten som bränsle användas i huvudsak allenast av eleverna uppbrutna trädstubbar eller annat av dem tillvarataget mindervärdigt skogsavfall.

Vedförrådsbyggnadens provisoriska inredning till bostadsbarack för arbetarna under byggnadstiden torde vara att förorda såsom innebärande

Utvidgning; av kontorsoch expeditionslokalerna.

Inventarier till sjukstugan, elevkolonien vid Bockfall in. in.

De nya elevbyggnaderna jämte tillhörande uthus och inventarier.

Lantbruksinspektorsb ostad.

54 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

en avsevärd besparing i jämförelse med uppförandet enligt det ursprungliga förslaget av en särskild byggnad härför.

Kommitterade hava, på sätt förut nämnts, framkastat den tanken, att i händelse ett framflyttande av tiden för de båda flygelbyggnadernas uppförande skulle av en eller annan anledning anses påkallat, vissa utrymmen i huvudbyggnaden skulle för en beräknad kostnad av 6,000 kronor provisoriskt inredas till sovplatser för 40 elever. Att med eu dylik anordning, varigenom i en och samma ej särdeles stora byggnad skulle inhysas tillhopa 80 elever, måste vara förbundna avsevärda olägenheter, hava kommitterade själva framhållit. I likhet med dem anser jag också, att en dylik åtgärd bör tillgripas endast i yttersta nödfall och att därför med beslut därom lämpligen bör få anstå, tills man bättre än nu kan överblicka platsbehovet under de närmaste åren.

Huru kostnaderna för den nya elevavdelningen med uthusbyggnader skulle, enligt vad sålunda av mig förordats, komma att ställa sig, framgår av följande sammanställning:

Huvudbyggnaden.................................................................... kronor 280,000

Östra flygeln ........................................................................... » 105,000

Västra flygeln............................................................................ » 102,000

Vedförrådsbyggnad, inredd provisoriskt som arbetarebarack ........................................................ kronor 7,500,

varifrån dock skall dragas det belopp, som för arbetarebaracks utförande inräknats i huvudbyggnadens och flyglarnas slutsummor eller.............................. kronor 7,000 kronor 500

kronor 487,500

Mot den beräknade summan av 24,450 kronor för inventarier till de nya elevbyggnaderna torde intet vara att erinra.

Att en ny bostad för lantbruksinspektoren uppföres, synes mig vara eu välbetänkt åtgärd. Han skulle ju enligt den framlagda planen bliva avdelningsföreståndare å den nya elevavdelningen och bör följaktligen hava sin bostad i närheten av denna avdelning. Lantbruksinspektorens nuvarande bostad är avsedd att upplåtas åt den nya befattningshavare — verkmästare —, till vars avlönande jag längre fram kommer att hemställa att medel begäras av riksdagen och vilken befattningshavare skulle komma att efterträda lantbruksinspektoren såsom föreståndare för en av de nuvarande elevavdelningarna. Kostnaden för den nya lantbruksinspektorsbostaden belöper sig efter den minskning av densamma,

55 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

som kommitterade föreslagit och varigenom beräknats uppstå eu besparing på 4,500 kronor, till 27,000 kronor.

Behovet av en verkstadsbyggnad å Bona torde vara tillfullo ådagalagt. Detta behov har med styrka framhållits av fattigvårdslagstiftningskommittén och av denna ansetts vara förhanden alldeles oberoende av den nya elevavdelningens tillkomst, ehuru förslaget om dess uppförande av kommittén framförts i samband med förslaget om denna nya avdelning. Enligt kommitténs förslag skulle verkstadsbyggnaden uppföras av sten. Kommitterade hava däremot föreslagit materialets utbytande mot trä samt härigenom kommit till eu minskning i kostnaden från

73.000 till 52,000 eller sålunda med 21,000 kronor. Då några avgörande skäl ej synas kunna anföras mot kommitterades förslag i denna- del, torde detsamma — särskilt av sparsamhetshänsyn — böra biträdas.

Önskligt hade givetvis varit, om samtidigt med framförandet av nu ifrågavarande omfattande byggnadsföretag kunnat framläggas förslag jämväl till fullständigt ordnande av Bonaanstaltens vattenförhållanden och till ett nöjaktigt tillgodoseende av anstaltens behov av elektrisk energi. Då detta emellertid av skäl, som Bon astyrelsen åberopat, icke låtit sig göra samt nödvändigheten av ett skyndsamt genomförande av utvidgningsarbetena förbjuder varje uppskov med desammas påbörjande, torde ingen annan utväg återstå än den av styrelsen föreslagua eller att låta med äskandet av medel till tillfredsställandet av dessa särskilda behov anstå till ett annat år. Några större olägenheter torde ej kunna anses vara förenade med ett dylikt uppskjutande av fattandet av definitivt beslut i dessa avseenden, då ju i allt fall utredningen giver vid handen, att de största utsikter förefinnas för att båda de förevarande spörsmålen skola kunna inom den närmaste framtiden få en fullt tillfredsställande lösning. Vad särskilt angår vattenfrågan, vill jag erinra om att, i fall mot all förmodan det skulle visa sig, att det av förutnämnde ingenjör Bergström i första hand förordade förslaget om tillgodogörandet av det i den nya borr brunnen funna vattnet icke skulle visa sig kunna med fördel genomföras, andra fullt framkomliga vägar torde finnas. En dylik, som framkastats av ingenjören Bergström i dennes förut omnämnda yttrande av den 18 januari 1917, skulle bestå däri, att vatten toges direkt från Bocksjön samt detta därefter genomginge rening på ett eller annat sätt. Kostnaden för en dylik anordninguppskattar ingenjören Bergström i sitt berörda yttrande till omkring

40.000 kronor.

Verkstads-

byggnad.

Vattenförhållandenas ordnande samt tiUfredsställandet av anstaltens behov av elektrisk energi.

56 Samman-

fattning.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

En sammanfattning av vad sålunda enligt min mening bör av riksdagen äskas för utförande av ändrings- och nybyggnadsarbeten vid Bona ger följande resultat:

Förmansbostäder .......................................................... kronor 88,200

En bostadsbyggnads ersättande med en ny sådan......... » 21,000

Reparation av den s. k. Ornässtugan ................................ » 7,000

» » bokhållarbostaden .......................................... » 3,300

En kolonibyggnad vid Bockfall.......................................... » 24,000

Iståndsät tände av en bostad för ladugårdsförmannen vid

Bockfall.............................................................................. » 3,900

Anordnande av bostad vid Tryfall för ytterligare en

nattvakt.................................................................................... » 1,600

Inventarier till sjukstugan, den nya kolonibyggnaden

vid Bockfall m. m............................................................. x> 10,000

Nya elevavdelningen:

huvudbyggnaden .................................... kronor 280,000

östra flygeln............................................ » 105,000

västra flygeln .......................................... » 102,000

uppförande av en vedförrådsbyggnad, provisoriskt inredd som arbetarbarack, i stället för en i kostnaden för elevbyggnaderna inräknad särskild arbetarbarack.............................. » 500 » 487 500

Inventarier till nya elevavdelningen ................................. » 24,450

Lantbruksinspektorsbostad ................................................ y> 27,000

Verkstadsbyggnad ........................................ » 52,000

Summa kronor 749,950

eller sålunda i runt tal 750,000 kronor.

Härtill kommer erforderligt belopp för ordnandet av vattenförhållandena vid Bona, vilket belopp dock ej ännu kan med någon större grad av tillförlitlighet beräknas och med vars äskande därför, på sätt förut föreslagits, torde få anstå till ett annat år.

Emellertid är att märka, att med all sannolikhet även av annan anledning ett tilläggsanslag till nu ifrågavarande byggnadsföretag blir erforderligt. Enligt byggnadsstyrelsens mening komma nämligen de gjorda kostnadsberäkningarna, som äro uppgjorda i december 1917 efter då gällande prislägen, att icke oväsentligt överskridas. Med den osäkerhet, som för närvarande är rådande på byggnadsindustriområdet,

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 338.

lntei det sig icke göra att ens tillnärmelsevis beräkna, hur stort detta överskridande kommer att bli.

Att i större utsträckning än nu sagts vänta med äskandet av anslag torde ej vara „tillrådligt. Ur flera synpunkter, ej minst den ekonomiska, torde det nämligen vara att förorda, att samtliga byggnadsarbeten i största m oj liga utsträckning samtidigt utlämnas till entreprenad åt samma byggmästare, något som ju också framhållits av byggnadsstyrelsen sa vitt angår den nya elevavdelningens särskilda byggnader.

Vid avlåtandet av innevarande års statsverksproposition uppgav jag vid punkt 30 under andra huvudtiteln, att vid verkställd preliminär beräkning för andrings- och nybyggnadsarbeten å Bona skulle erfordras omkring 785,000 kronor. Av detta belopp höll jag före att 235,000 kronor borde beraknas å 1918 års tilläggsstat samt återstoden 550,000 ,™or„ iordeIas med 300,000 kronor å 1919 års och 250,000 kronor å ' . , f8 riJc9stat\ 1 överensstämmelse härmed fattade också Kungl. Aayt beslut, sa vitt angick beräknande av medel för nu ifrågavarande ändamål i 1918 ars tilläggsstat och 1919 års riksstat. Då någon giltig an1e.nm^ e-i ^orde föreligga till att avvika från de sålunda gjorda beraknmgarna, torde av det belopp, som enligt vad förut sagts, tillsvidare Dor lor nu ifrågavarande ändamål äskas av riksdagen, eller 750 000 kronor, 235 000 kronor böra begäras å 1918 års tilläggsstat och 300^000

kronor a 1919 ars stat. Med anvisande av återstoden torde få anstå till ett annat ar.

Genom anordnandet av dop föreslagna jordbrukskolonien för 8 elever vid utgården Bockfall samt upprättandet av den nya elevavdelmngen vid själva Bona för 80 elever skulle det ordinarie platsutrymmet, som, pa satt förut nämnts, kan beräknas under innevarande vår omfatta 148 platser, bliva utvidgat så, att utrymme skulle finnas för 236 elever, ra detta satt skulle ett behov, svarande mot det nuvarande behovet av omkring 240 platser, bliva i det närmaste tillgodosett. Emellertid ligger det i sakens natur, att det måste dröja länge, innan dessa utvidgningar kunna bhva fullt genomförda. Kolonien vid Bockfall torde kunna bhva klar att emottaga sina skyddslingar tidigast under loppet av innevarande ars host och den nya elevavdelniugens byggnader kunna antagas bliva iardiga, att tagas i bruk för sitt ändamål, huvudbyggnaden, avsedd för 40 elever, i slutet av år 1919 och de båda flygelbyggnaderna, avsedda en var for 20 elever, först under senare hälften av år 1920. or ett snabbt avhjälpande av det nödläge, vari Bonaanstalten för närliihang till riksdagens protokoll 1818. 1 samt. 398 höft. k Nr 338.) ,x

IV. Provisoriska åtgärder

Bonastyrelsens förberedande under■ sökning.

a) beträffani Salbohed.

58 Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 538.

varande befinner sig, fordras därför, såsom redan förut påpekats, att jämväl andra än nu föreslagna åtgärder vidtagas. Den skyndsamhet, som är av nöden, gör att dessa åtgärder måste antaga karaktären av ett provisorium. Då platsbehovet kan väntas belöpa sig vid slutet av innevarande år till minst 300 samt under loppet av år 1919 till i medeltal minst 320, måste, även under förutsättning att överbeläggningen å Bona bibehålies vid sin nuvarande storlek, de provisoriska åtgärderna gå ut på anskaffandet under det närmaste året av omkring ett 100-tal nya platser. Med hänsyn till de allvarliga olägenheter, som äro förbundna med nämnda överbeläggning, ävensom därtill, att den möjligheten icke är utesluten, att platsbehovet kommer att inom den närmaste tiden bliva större än nu antagits, bör försiktigheten bjuda, att man räknar med snarare ett högre än ett lägre tal än nu sagts. _

Att finna en lämplig form för de sålunda erforderliga provisoriska åtgärderna har mött ej ringa svårighet. För de försök, som gjorts i sådant avseende, vill jag nu lämna en kortfattad redogörelse tor att därefter angiva det resultat, vari samma föisök utmynnat.

Då på grund av kända förhållanden patientantalet å landets alkoholistaust.-dter& under senare tid varit avsevärt lägre än det, för vilket ' de beräknats, låg det enligt min mening nära till hands att undersöka, huruvida icke någon av dessa anstalter skulle lämpa sig för ett provisoriskt apterande till uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare. 1 anledning härav lät jag strax efter mitt förut omförmäla besök a Bona i november 1917 uppmana Bonastytelsens ledamöter att närmare undersöka möjligheten av en sådan anordning samt i sådant syfte avlägga besök å de av dessa anstalter, som kunde antagas komma i fråga for ändamålet, främst statens vårdanstalt för alkoholister vid Vcnngarn samt den under föreningen Flöda kolonier lydande, av staten erkända alkoholistanstalten å Salbohed. u

Sedan Bunaanstaltens direktör jämte ledamöter av samma anstalts styrelse avlagt besök vid Salbohed och Venngarn, framlade styrelsen resultatet härav ävensom av de undersökningar, styrelsen i övrigt företagit i nu nämnt avseende, uti en till mig avlåten skrivelse av den 15 december 1917.

e Beträffande Salbohed sammanfattade styrelsen därvid sitt omdöme

på i huvudsak följande sätt:

Vid besöket å Salbohed hade styrelsen haft i sikte, att det gällt att provisoriskt bereda plats under den allra närmaste tiden för ett ganska avsevart antal

59 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

elever. \ filare hade styrelsen — med ledning av den erfarenhet styrelsen hade från den nuvarande överbeläggningen å Bona — utgått ifrån, att vid ordnande av provisoriska platser för elever å annan ort stor försiktighet måste iakttagas för att icke äventyra, att den pedagogiska verksamhet, som skulle å allmän uppfostringsanstalt bedrivas, komme att misslyckas och därigenom råka i vanrykte. Såsom ett nödvändigt villkor för upprättande av provisorisk uppfostringsanstalt hade därtör synts styrelsen böra uppställas, att kompetent upptöstringspersonal kunde anskaffas eller kunde tänkas i viss mån förefinnas vid för annan verksamhet upprättade institutioner. Vidare måste byggnadskomplexen vara så inrättade och placerade, att de' erbjöde översiktlighet, ej vore eldfarliga och medgåve sådana anordningar, att en fördelning av eleverna i grupper läte sig genomföras utan för stor ledare- och övervakningspersonal.

Från dessa synpunkter hade förhållandena på Salbohed tett sig allt annat än gynnsamma. Eu närmare beskrivning av denna förutvarande lägerplats funnes intagen, i betänkande, avgivet av de för utredning av frågan om statsåtgärder för alkoholistvård jämlikt nådigt bemyndigande den 12 september 1913 tillkallade kommitterade (sid. 30 och 31). Styrelsen hade först besökt det i nämnda betänkande omförmälda^ sjukhuset, vilket visserligen kunde tänkas anordnat till elevbyggnad, men för sådant ändamål tarvade icke obetydliga ombyggnader med ty åtföljande kostnader. På betydande avstånd från sjukhuset invid den forna exercisheden funnes ännu kvar en barack, 36 meter lång och 18 meter bred, och försedd med uppvärmningsanordningar. Den användes nu delvis till verkstadslokaler. Här funnes gott om utrymme, men styrelsen hade fått det bestämda intrycket, att pojkar i ålder 15—21 år, förlagda i en dylik, byggnad och utsatta i en sådan trist isolering, som präglade Salbohed, snart skulle gripas av en obetvinglig vantrevnad, varav den säkra följden skulle bliva talrika rymningar. Därtill komme, att förefintliga hus läge sa långt ifrån varandra, att vid en uppfostringsanstalt erforderlig överblick icke kunde ernås. En förfallen ladugård med vidbyggd loge läge på rätt långt avstånd från förra sjukhusbyggnaden och invid det jordområde, enligt uppgift cirka 100 tunnland, som vore upplåtet på arrende till föreningen Flöda kolonier. Jorden hade länge varit vanhävdad och med de arbetskrafter, som stått nuvarande arrendeinnehavaren till buds, hade dess försättande i kultur ännu icke kunnat åstadkommas. Dräneringen uppgåves vara ofullständig på grund av igenfallna täckdiken. Den forna exercisheden finge ock uppodlas, men detta hade hittills skett i rätt ringa grad. I allmänhet hade styrelsen fått det intryck, att förutsättningarna för en någorlunda fullständig utbildning till jordbruksarbetare under nuvarande ° förhållanden icke förefunnes. Givet vore, att i nu berörda avseende kraven måste sättas högre, när det gällde utbildning av unga män, än när man ville bereda sysselsättning för genom alkoholmissbruk skadade äldre individer.

Av det anförda framgingc, alt styrelsen funnit Salbohed icke lämpa sig såsom provisorisk allmän uppfostringsanstalt för mideråriga förbrytare dels på grund av dess avlägsna, alltför isolerade läge. som skulle verka deprimerande på unga sinnen, dels på grund av byggnadernas beskaffenhet och inbördes läge, som skulle föranleda alltför stor kostnad såväl för byggnads- och ändringsarbeten som för övervakningspersonal.

Bonastyrelsen slutade sin framställning i denna del med att be- Htämt avstyrka Säl boheds användning lör nu ifrågasatta ändamål.

b) beträffande Venngarn.

e) beträffande övriga alkoholist anstalter.

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Rörande Venngarnsanstalten, som är närmare beskriven i Kungl. Maj:ts proposition nr 155 till 1914 års senare riksdag, hette det åter i nu förevarande skrivelse:

Med avseende å Venngarnsanstalten, som förefallit styrelsen vara synnerligen väl anordnad och i goda händer, kunde styrelsen obetingat uttala sig för dess lämplighet som allmän uppfostringsanstalt för minderåriga, detta dock givetvis under förutsättning, att anstalten uteslutande användes till uppfostringsanstalt. Ett sammanförande av unga förbrytare med sådana individer, för vilka anstalten anlagts och nu användes, kunde naturligen icke ifrågakomma och de olika kategoriernas särskiljande på samma anstalt mötte oövervinneliga svårigheter.

Styrelsen ansåge sig tillika böra erinra om att skollokaler saknades. För elevernas praktiska utbildning funnes i det hela det mesta av vad som behövdes, och övervakningen kunde organiseras på för en uppfostringsanstalt av här ifrågavarande art behövligt sätt. Dock syntes byggnadsanordningarna föranleda proportionsvis något större tillsynspersonal än å Bona.

I fråga om sina undersökningar i övrigt yttrar styrelsen vidare:

Då styrelsens uppdrag omfattat undersökning av även andra än nu nämnda platsers lämplighet såsom provisoriska anstalter för verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran, hade styrelsen sökt skaffa sig upplysningar om platsutrymme och beläggning å privata alkoholistanstalter. Verkställande direktören för föreningen Flöda kolonier pastor Hammar hade lämnat styrelsen följande:

Uppgift å antalet platser och patienter å rikets alkolistanstalter den

15 november 1917.

Kungl. Maj:is nåd. proposition Nr 338. 61

I anslutning till vad i denna uppgift meddelats, ville styrelsen nämna, att anstalten å Sans Souci vore nedlagd, att Kurön innehades och bedreves av Frälsningsarmen, att Härnö syntes lämna för litet utrymme för minderåriga förbrytare av mankön, vilket ock gällde om Hästveda, att Björknäs, som stode i samband med diakonistyrelsens verksamhet, icke kunde, efter vad nämnda styrelses sekreterare på förfrågan meddelat, disponeras för nu ifrågavarande ändamål samt att Rönneholm och Berga tagits i anspråk för annat ändamål än alkoholistvård (det senare såsom epileptikerhem). Gfälegården användes numera enligt uppgift såsom sjukhem^ för flickor. Eolshäll vore nedlagt och torde i varje fall ligga för nära Stockholm. Vintersbo kunde, enligt vad meddelats styrelsen, icke disponeras för det ifrågavarande ändamålet. Vemdalen vore på grund av sitt läge "fullkomligt uteslutet. °

Det ville alltså förefalla styrelsen som om vid de privata alkoholistanstalterna möjligheterna att fa till stånd sådan uppfostringsverksamhet, som avsåges i lagen angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran måste lämnas ur räkningen.

Da den av Bouastyrelseu förebragta utredningen sålunda gav till vennyam»resultat, att statens vårdanstalt för alkoholister vid Venngarn vore den sturelsens Terenda nu befintliga anstalt, som enligt styrelsens mening lämpade sig unZltZtg. lör det nu ifrågasätta ändamålet, anmodade jag i skrivelse den 20 sistlidne december styrelsen för Venngarnsanstalten att inkomma med skyndsamt yttrande, huruvida möjligheten att genom ett apterande tillsvidare av Venngarnsanstalten till uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare provisoriskt avhjälpa överbeläggningen å Bona kunde, med hänsyn till vad styrelsen för Bonaanstalten anfört och till i övrigt föreligo-ande förhållanden, förtjäna närmare utredning.

Till svar härå erhöll jag från Venngarnsstyrelsen eu den 3 januari 1918 dagtecknad skrivelse av i huvudsak följande innehåll:

I likhet med styrelsen för Bonaanstalten funne styrelsen för Venngarnsanstalten det böra anses uteslutet, att anstalten å Venngarn skulle, med bibehållande av sm nuvarande uppgift, tillika kunna användas till emottagande av minderåriga förbrytare. °

a) Venngarnsstyrelsen i skrivelse den 3 januari 1918.

Det i skrivelsen begärda yttrandet ansåge sig styrelsen därför lämpligast !ara en redogörelse för de möjligheter, som, sä långt styrelsen kände

forhallandena, förelage för att till annan plats överflytta den nu vid Venngarn bedrivna verksamheten. Därvid hade styrelsen utgått ifrån, att det ej skulle ifrågakomma att helt sätta lagen om behandling av alkoholister ur kraft.

Styrelsen ville till en början erinra om, att statsmakterna vid lagens antagande, vad manliga alkoholister beträffade, förutsatt, att en statsanstalt skulle upprättas, samt att detta ansetts vara av sådan betydelse, att lagens ikraftträdande gjorts beioende därav, varefter statsmakterna efter en synnerligen grundlig och mångsidig utredning fattat beslut rörande den nuvarande anstalten vid Venngarn.

ol) rörande nödvändigheten av en statsanstalt för alkoholister.

62 K mull. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Statsanstaltens huvudsakliga uppgift vore (*e § 22 i reglementet för Venngarnsanstalten) att mottaga dels alkoholister, vilkas överflyttning från erkänd alkoholistanstalt socialstyrelsen enligt § 17 i alkoholistlagen förordnat, dels alkoholister, som med hänsyn till fötegående förhållanden, såsom dåligt uppförande under tidigare vistelse å vårdanstalt, begångna svårare brott eller dylikt, ej lämpligen kunde vårdas å erkänd anstalt, varförutom medgivits att, da plats funnes ledig, även mottaga andra alkoholister, såväl tvångsinternerade som personer, vilka sökte inträde

enligt 26 § av lagen. . .......

Statsanstalten utgjorde sålunda en väsentlig betingelse for lagens tillämpning ; utan stödet av en statsanstalt skulle tvångsinternering knappast kunna tänkas vid de erkända anstalterna.

I fråga om verksamheten vid anstalten hänvisade styrelsen till eu av Yenngarnsanstaltens föreståndare upprättad, så lydande

Förteckning över antalet intagna och utskrivna vid statens vårdanstalt för alkoholister vid Venngarn från och med oktober 1916 till och med december-1917.

Amu. Av vid 1917 års slut intagna, summa 50, är 1 provisoriskt överflyttad till Katarina sjukhus i Stockholm. Dessutom huva under år 1917 2 överflyttats till Stockholms hospital och 1 till epileptikerhemmet å Stora Sköndal, vilka 3 ännu lyda under interneringslagen.

Vidare hette det i Venngarn sstyrelsens skrivelse:

Rörande de erkända alkoholistanstalterna för män (Flodakolonierna och Vintersbo) hade inhämtats, att å dessa under år 1917 till den 1 december tillsam-

63 Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 338.

mans intagits 43 och utskrivits 25 personer. Summan av å dessa anstalter den 1 december 1917 kvarvarande utgjorde således 18. Av nu nämnda personer torde en del dock ej hava ingått enligt lagen.

Av de anförda siffrorna framginge, att den väsentligaste delen av anstaltsvården enligt lagen om behandling av alkoholister ombesörjdes av statsanstalten å Venngarn. Att anstalten icke vore eller under de 15 månader, som förflutit, sedan densamma börjat mottaga alkoholister, varit fullt belagd, vore naturligtvis i sin mån att tillskriva den skärpta lagstiftningen rörande försäljning av rusdrycker och tilläventyrs de rådande exceptionella förhållandena. Emellertid medverkade härtill även andra omständigheter, nämligen dels att lagstiftningen icke ännu trängt igenom i stora delar av landet, dels ock att med de rådande goda arbetstillfällena utskrivning från anstalten kunnat i stor utsträckning äga rum, innan maximitiden av ett år förflutit.

Huruvida behovet av anstalten skulle komma att minskas genom de fortsatta verkningarna av nu gällande lagstiftning rörande försäljning av rusdrycker eller vid ytterligare skärpning av denna eller genom ett totalförbud, tilltrodde sig styrelsen icke att bedöma. I varje .fall torde försiktigheten bjuda att icke för närvarande minska de nu befintliga möjligheterna att mottaga alkoholister till behandling. Otänkbart vore ju icke, att antalet alkoholister, som behövde anstaltsvård, kunde komma att ökas. Såsom redan antytts, hade lagen i stora delar av landet ännu icke tillämpats. Vid lagens fortsatta tillämpande komme vidare att mottagas en del personer, som redan tidigare behandlats å Yenngarn eller annan anstalt och alltså enligt lagen kunde hållas internerade intill två år. Beträffande dessa torde också möjligheterna att erhålla arbete vid utskrivning vara mindre. Man hade således icke för framtiden att räkna med en så hastig omsättning som hittills.

Rörande möjligheten att överflytta den vid Yenngarn bedrivna verksamheten till annan plats, torde tanken i första rummet falla på befintliga enskilda alkoholistanstalter. Yenngarnsstyrelsen hade icke haft tillfälle att i denna del göra några undersökningar, men av styrelsens för Bonaanstalten skrivelse syntes framgå, att den av nämnda alkoholistanstalter, som närmast kunde komma i fråga, nämligen den å Salbohed, icke utan väsentliga ändringsarbeten skulle lämpa sig härför. Rörande de övriga enskilda alkoholistanstalterna förelåge ej närmare uppgifter.

En annan utväg, som redan varit föremål för övervägande, vore att låta alkoholisternas behandling försiggå å statens tvångsarbetsanstalter. Fångvårdsstyrelsen syntes uti sitt yttrande över förslaget till lag om behandling av alkoholister hava tänkt sig möjligheten av en sådan anordning. I detsamma hade nämligen påyrkats, att förslaget skulle vila i avbidan på det blivande förslaget till lag om lösdrivares behandling. Denna invändning hade emellertid då ej ansetts förtjäna avseende. Tydligen hade man funnit behandlingen böra göras mera individuell, än som kunde förekomma å tvångsarbetsanstalterna. Erfarenheten från Venngarn hade också visat, att man här väl hade att göra med en del personer, som lika väl eller bättre hörde hemma å Svartsjö, men att i det stora flertalet fall de särskilda möjligheter, som Venngarn erbjudit framför tvångsarbetsanstalterna, varit av betydelse, och att många av de å Venngarn intagna personerna icke skulle utan betänkligheter kunnat sändas till tvångsarbetsanstalt.

Förutom de nu antydda utvägarna skulle andra kunna länkas, t. ex. användandet av någon egendom med större manbyggnad. Härvid ansåge sig styrelsen

fj) rörande möjligheten att överflytta den vid Yenngarn bedrivna verksamheten till annan plats.

64 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

böra göra en erinran, som för övrigt också torde gälla om den antydda utvägen att flytta verksamheten till någon enskild alkoholistanstalt, nämligen att de krav, som borde ställas på de lokala anordningarna, torde — möjligen frånsett sovrumsanordningarna — vara tämligen likartade för de båda slagen av anstalter. Man borde därför kunna utgå ifrån, att, om någon lämplig byggnad och egendom kunde uppletas, densamma borde kunna tagas i anspråk såsom provisorisk uppfostringsanstalt i stället för att avbryta den nuvarande verksamheten vid Yenngarn och för en tid förflytta den till en annan plats samt inrätta en uppfostringsanstalt vid Yenngarn.

Styrelsen ansåge sig slutligen böra betona, att statens alkoholistvård, om den skulle fylla sin uppgift, krävde en omsorgsfullt anordnad anstalt på en därför lämpad plats. Erfarenheten under den gångna tiden hade givit vid handen, att behandlingen vore förenad med åtskilliga vanskligheter, som krävde både lämpliga anordningar och kvalificerad personal. Bland annat borde erinras om, att psykiska abnormiteter icke så sällan förekomme samt att tillgång till en skolad psykiatrisk rådgivare därför vore av behovet påkallad. Utarbetande av förslag till och anordnande av en ny statens anstalt fordrade tid och tordp även kräva ej oväsentliga kostnader. Då den nuvarande personalen om möjligt ej borde utbytas, måste bostäder anordnas för denna, dess flyttning bekostas o. s. v.

Med hänsyn till vad styrelsen sålunda anfört, fann styrelsen det kunna ifrågasättas, huruvida något verkligen kunde vara att vinna genom en närmare utredning av möjligheten att flytta statens vårdanstalt för alkoholister från den plats, som iordningställts för densamma och, såvitt erfarenheten Hittills sträckt sig, befunnits lämplig för ändamålet.

•

De betänkligheter Yenngarn sstyrelsen sålunda framfört mot förslaget om Venngarnsanstaltens provisoriska apterande som uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare, gjorde, att tanken härpå fick tillsvidare vila. Härtill bidrog även, att vid denna tidpunkt goda utsikter syntes förefinnas för ett realiserande av förut omförmälda Medeviprojekt, varigenom på jämförelsevis kort tid skulle kunna vinnas ett avsevärt antal anstaltsplatser. Då emellertid dessa utsikter inom kort åter förmörkades, upptogs planen på Venngarnsanstalten på nytt. Efter det vid ett av mig hållet sammanträde med representanter för Venngarnsoch Bonastyrelserna utrönts å ena sidan, att Venngarnsanstalten ägde de största betingelser för att kunna utan några mera avsevärda förändringar användas till provisorisk uppfostringsanstalt, samt å andra sidan, att eu nödvändig förutsättning för en dylik anordning vore den, att Venngarnsanstaltens hittillsvarande funktion under tiden övertoges av en annan anstalt, där plats kunde beredas för minst 30 tvångsinternerade alkoholister, åtog sig Venngarnsstyrelsen på min anmodan att skyndsamt undersöka möjligheten av anordnandet utan allt för stora kostnader av en dylik provisorisk alkoholistanstalt. Resultatet av denna

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 65

undersökning, som av Venngarnsstyrelsen överlämnades till mig med skrivelse den 20 februari 1918, var i huvudsak följande:

I första hand hade uti nu ifrågavarande avseende frälsningsarmens anstalt å Kurön blivit föremål för Venngarnsstyrelsens beaktande. Det hade befunnits, att å Kurön skulle under tillfredsställande förhållanden kunna placeras genast omkring 40 alkoholister och efter inredning av befintliga byggnader ytterligare omkring 15. Frälsningsarmén vore ock villig att efter överenskommelse mottaga alkoholister för statens räkning till omförmälda antal.

Men frälsningsarmen ville icke överlämna Kurön till statsverket på längre eller kortare tid för uppehållande därstädes av en statsanstalt, Icke heller ansåge sig armén kunna anordna Kurön såsom en erkänd anstalt enligt gällande bestämmelser med särskild tillsatt styrelse och med en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande i styrelsen. Armén leddes härvid av sina allmänna förvaltningsprinciper och av hänsyn till alla dem, som lämnat bidrag till den efter arméns grundsatser inrättade alkoholistvårdanstalten å Kurön.

Då enligt lagen om behandling av alkoholister den 30 juni 1913 §§ 1 och 2 den allmänna anstalt för vård av alkoholister, å vilken internering skulle kunna ske, måste vara antingen eu av staten upprättad eller en av staten erkänd anstalt, syntes någon uppgörelse i åsyftat ändamål icke kunna träffas med frälsningsarmén.

Venngarnsstyrelsen hade därefter riktat sin uppmärksamhet på en del andra anstalter för alkoholister eller för lösdrivare och frigivna fångar. Undersökningen hade dock måst begränsas, bland annat av det skäl att en statens tvångsinterneringsanstalt måste hava lätt tillgång till att få besök av en psykiater. Endast två anstalter hade härvid ifrågakommit till närmare undersökning, nämligen svenska diakonanstaltens arbetshem för lösdrivare och frigivna fångar vid Björknäs i Järlåsa socken av Uppsala län och det av Strängnäs stifts prästerskap inrättade alkoholisthemmet a Härnö i Södermanlands län. På den förra platsen skulle lätt nog plats för 20 intagna kunna beredas, på den senare säkerligen icke mer än 15. Om man också kunde genom överflyttande av ett stort antal intagna, omkring 30, till erkända anstalter särskilt i Stockholm, provisoriskt minska antalet tvångsinternerade å eu statsanstalt ^ till omkring 20, skulle dock påtagligen det angivna antalet platser av 20 resp. 15 vara alltför ringa, särskilt med hänsyn till bristen på möjlighet till utveckling utan tillbyggnad, vilken icke torde kunna ifrågasättas till företagande på förhyrd lägenhet. För båda anstalterna gällde, att verkstadsutrymmen icke funnes för de intagnas arbete och att för statsanstalten erforderliga personalbostäder — åtminstone delvis avsedda för gifta — icke kunde beredas utan nybyggnad. Det läte sig följaktligen icke göra att förlägga ens en i högsta grad reducerad provisorisk statsanstalt för tvångsinternerade alkoholister vare sig till Björknäs eller till Härnö utan tillbyggnader av betydande omfattning.

Det skulle återstå att uppsöka någon staten eller enskild tillhörig lantegendom, som kunde skyndsamt frigöras resp. förvärvas och apteras till statens tvångsinterneringsanstalt. Någon sådan egendom hade styrelsen icke kunnat påträffa.

Under åberopande av vad sålunda anförts anmälde styrelsen, att den icke lyckats utföra det åt densamma lämnade uppdraget.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 29* höft. (Nr 338.) 9

b) VenngamsstyreUen i skrivelse den 20 februari 19 IS.

66 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Departements. Då emellertid, sådana förhållandena då voro, Venngarnsförslaget

rdfemTenn alltmera framträdde såsom den enda framkomliga vägen till ett hastigt 1 garnstyrelsen avhjälpande av nu ifrågavarande platsbrist, ansåg jag, att man ej kunde den 5 mars stanna vid det negativa resultat, vari Venngarnsstyrelsens undersökning sålunda utmynnat. Av de möjligheter till anordnande av en ersättningsanstalt för Venngarn, som under utredningens gång ifrågasatts, syntes det mig, som om den, vilken erbjöde de största utsikterna att kunna realiseras, låt vara med ganska dryga kostnader, vore den, som avsåg förutnämnda svenska diakonistyrelsen tillhöriga arbetshemmet Björknäs i Uppland, å vdket hem svenska diakonsällskapet föi närvaiande driver en med verksamheten å Venngarn besläktad verksamhet. Eu överläggning, som i min närvaro ägde rum mellan medlemmar av Venngarnsstyrelsen samt representanter för diakonistyrelsen, diakonsällskapets styrelse och den av denna sistnämnda tillsatta understyrelsen för Björknäsanstalten, syntes bekräfta riktigheten av denna uppfattning.

I anledning härav avlät jag, efter samråd med chefen för civildepartementet, den 5 nästlidne mars till Venngarnsstyrelsen en skrivelse, i vilken jag anmodade styrelsen att fortast möjligt till mig inkomma med yttrande, under vilka förutsättningar Venngarnsanstalten kunde tillsvidare ställas till förfogande för att användas som allmän uppfostringsanstalt för minderåriga manliga förbrytare samt att vid avgivandet av detta yttrande taga i övervägande, bland annat, vilka särskilda åtgärder skulle behöva vidtagas vid arbetshemmet Björknäs, lör att detta skulle kunna fungera som statsanstalt för alkoholister under den tid Venngarnsanstalten skulle komma att användas lör annat ändamål.

Föreningen Innan svar härå hann anlända från Venngarnsstyrelsen, överläm-

Flöda kolonier n^(j0g till mig från föreningen Flöda kolonier en promemoria, i vilken 1ÖanltaUffr' föreningen, under förmälan att den försport, att meningen vore att i alkoholister stället för anstalten vid Venngarn fa pa annat ställe anordnad en statsvid Salto hed. angtalt för ett 30_tai internister, framförde ett förslag om inrättande vid _ Salbohed av en statsanstalt för alkoholister att bedrivas jämsides med löreningens statserkända anstalt därstädes. Denna promemoria blev omedelbart tillställd Venngarnsstyrelsen för att tagas under övervägande vid besvarandet av min skrivelse den 5 mars 1918.

Venngams- Sådant svar avgav Venngarnsstyrelsen i skrivelse den 16 mars

styredsen i 1918 I denna påminner styrelsen till en början om den ledogörelse ^Zars ml styreisen i sin skrivelse av den 20 sistlidna februari lämnat för de förhållanden, på grund av vilka frälsningsarméns anstalt å Kurön icke

67 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

kunde erhållas för nu ifrågavarande ändamål. Beträffande Härnö och Björknäs yttrar styrelsen därefter till komplettering av sina förut gjorda uttalanden följande:

Alkoholisthemmet vid Härnö, som av styrelsen besökts den 23 februari i år, både visserligen ett synnerligen lämpligt läge, men, utom det att byggnaderna därstädes, på sätt förut nämnts, erbjöde alltför litet utrymme, vore möjligheterna att bereda jordbruksarbete åt de intagna tämligen begränsade. Redan då det nuvarande hemmet varit fullt anlitat, d. v. s. då 15 personer varit intagna, hade deras sysselsättande varit förenat med svårigheter. Ett förläggande dit av statsanstalten kunde därför ej ifrågasättas.

Vid arbetshemmet Björknäs, varest styrelsen avlagt besök den 27 i samma månad, förelåge däremot tillräckliga möjligheter för de intagnas sysselsättande. Emellertid vore även här utrymmet i befintliga byggnader alltför litet, i det att i huvudbyggnaden knappast kunde räknas med mer än 14 å 15 platser, vadan nybyggnad måste äga rum.

Styrelsen ingick i sin skrivelse ej närmare på Björknäsförslaget. Anledningen härtill var det förändrade läge, vari frågan om provisorisk ersättningsanstalt för Venngarn kommit genom det uppslag, som innefattades i nyssnämnda promemoria från föreningen Flöda kolonier. Styrelsen, som i anledning av den i denna promemoria gjorda framställningen den 14 nästlidna mars avlagt besök å Salbohed, yttrar rörande resultatet därav i nu förevarande skrivelse i huvudsak följande:

Jämfört med vad styrelsen i övrigt haft att undersöka, erbjöde Salbohed onekligen de största möjligheterna att anordna en provisorisk statsanstalt för vård av alkoholister.

Salbohed vore belägen i Väster Färnebo socken av Västmanlands län, 18 kilometer från Sala, som vore närmaste järnvägsstation. Enligt styrelsen lämnade uppgifter bestode egendomen, förutom av skog, av omkring 100 tunnland odlad jord och omkring 100 tunnland odlingsbar mark, varav någon del uppodlats av kolonien. Salbohed, som tillhörde staten, hade enligt kontrakt den 9 februari 1916 av arméförvaltningen upplåtits till föreningen Flöda kolonier, till dess Kungl. Maj:t fattat beslut angående dispositionen av ifrågavarande område eller, om så ej skett förut, till den 14 mars 1928, mot ett årligt arrende av 1,000 kronor för jorden och 5 procents ränta å de till ett värde av 13,200 kronor uppskattade byggnaderna.

Från den tid, då egendomen användes till lägerplats för Västmanlands regemente, kvarstode ännu följande byggnader:

1. Den s. k. intendentsbostaden, för närvarande använd till expeditionslokal samt till bostad åt koloniens föreståndare och en del andra funktionärer, innehölle å nedra botten 7 rum och kök samt 1 trappa upp 6 rum. 2. Sjukhusbyggnaden, för närvarande begagnad till kolonibyggnad, innehölle å nedra botten kök med diskrum och skafferi, matsal och 3 andra ruin, 1 trappa upp 2 större salar och 4 mindre rum samt 2 trappor upp 4 rum; å nedra botten och 1 trappa upp finnas inbyggda verandor. 3. En barackbyggnad cirka 34 meter lång och 16 meter bred, för närvarande använd till verkstadslokaler och förrådsrum. 4. Ett bad- och dusch-

a) rörande Härnö ock Björknäs.

b) rörande Salbohed.

68 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

hus. 5. En magasinsbyggnad. 6. En byggnad om 1 rum och kök, för närvarande bebodd av befallningsmanen. 7. En bostadsbyggnad upplåten åt en kolonist. 8. Stall. 9. Ladugård och loge. 10. Bostadshus för ladugårdsskötare. 11. En byggnad, som användes till kyrksal och föreläsningssal, samt 12. Vedbodar m. in.

Förutom magasinet befunne sig de för jordbruket avsedda byggnaderna i förfallet skick. Enligt vad vid besöket upplystes, skulle arméförvaltningen hava åtagit sig att bekosta uppförande av nya ekonomihus och hade uppgivits, att detta arbete skulle påbörjas innevarande år. Övriga byggnader vore i hjälpligt skick.

De flesta byggnaderna hade ett vackert läge i den till egendomen hörande skogen. Ladugårdsbyggnad och loge, som nu läge tämligen långt ifrån de övriga byggnaderna, skulle vid nybyggnad flyttas.

God vattentillgång hade uppgivits finnas. Planer vore å bane att få elektrisk kraft till kolonien och andra i närheten belägna ställen; det hade uppgivits, att statens kraftledningar från Älvkarleby skulle gå fram på ett avstånd av omkring 1 mil från Salbohed. Elektrisk kraft hade också erbjudits från annat håll.

Då de under 1—3 omförmälda byggnaderna utan större kostnader torde kunna iståndsättas, erbjöde Salbohed stora möjligheter för anordnande av en större anstalt än den där nu befintliga. De anmärkningar, som kunde framställas mot egendomens användande som anstalt, vore, att allmän väg passerade genom områdets sydöstra hörn nära intill intendentsbostaden, sjukhuset och magasinet samt att eu del enskilda byggnader läge nära inpå egendomen. Sålunda funnes flera små stugor vid infarten söder om intendentsbostaden, vidare ett par stugor bakom sjukhusbyggnaden samt flera hus ej långt från magasinet. Baracken vore däremot belägen ett stycke från vägen mera isolerad. Vidare vore byggnaderna något spridda, i det intendentsbostaden läge omkring 500 meter från sjukhuset och omkring 350 meter från baracken, från vilken senare avståndet till sjukhusbyggnaden vore omkring 250 meter. Vid förfrågningar om förhållandet till grannarna hade uppgivits, att kolonien under första tiden haft en del svårigheter i sådant avseende, men att, sedan eu i närheten belägen dansbana flyttats, några svårigheter ej yppat sig, samt att en del av angränsande område torde kunna inköpas, om så skulle erfordras.

Därest eu statens anstalt skulle förläggas å platsen, syntes förutnämnda barackbyggnad böra bliva medelpunkten i anstalten. Genom att förse densamma med en övervåning torde här kunna anordnas sov- och dagrum för ett 60-tal intagna, nödiga rum för ogifta vårdare, kök och matsal m. m. En del intagna kunde förläggas till sjukhusbyggnaden, vadan det syntes styrelsen troligt, att en provisorisk anstalt med omkring 80 platser här kunde anordnas utan några nybyggnader. För eventuella nybyggnader funnes gott utrymme.

Enligt styrelsens åsikt borde det låta sig göra att å Salbohed provisoriskt anordna en statens vårdanstalt för alkoholister. Visserligen vore förhållandena väsentligt underlägsna dem å Venngarn, men då det gällde ett provisorium, kunde man naturligen ej tänka sig att erhålla samma gynnsamma anordningar som vid en för ändamålet planerad anstalt. Emellertid ansåge sig styrelsen böra betona, att ett avbrytande av den så nyligen påbörjade alkoholistvården vid Venngarn vore förenat med stor risk och att en förflyttning av densamma därför icke borde äga rum, med mindre det vore oundgängligen nödvändigt att taga Venngarn i anspråk för annat ändamål.

På sätt styrelsen framhållit i sin förut åberopade skrivelse den 3 januari 1918,

69 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

torde de krav, som vid anordnandet av en anstalt borde ställas på de lokala anordningarna, vara huvudsakligen likartade, vare sig anstalten skulle användas för alkoholister eller minderåriga förbrytare. Enligt styrelsens uppfattning syntes detta ej minst gälla i fråga om möjligheten att utnyttja Salbohed för ena eller andra ändamålet. I båda fallen skulle man önskat sig en något större avskildhet och en något större koncentrering; vad som i detta avseende bruste, måste i båda fallen fyllas genom en skärpt övervakning. Vad byggnaderna beträffade, syntes det styrelsen, som om utan några allt för dyrbara anordningar på jämförelsevis kort tid vid Salbohed skulle kunna anordnas platser för åtminstone 80 minderåriga förbrytare. Med omhändertagande därstädes av en så betydande kontingent, motsvarande det antal, som skulle rymmas i den vid Bona föreslagna nybyggnaden, skulle en högst väsentlig lättnad bringas Bonaanstalten. Skolsalar torde kunna anordnas antingen i barackbyggnaden, kyrkhusbyggnaden eller kyrkbyggnaden. Goda sportplatser funnes i barackbyggnadens omedelbara närhet.

Styrelsen slutade sin skrivelse med att, med stöd av vad den sålunda anfört, såsom sin åsikt uttala, att behovet av provisoriska lokaler för uppfostran av minderåriga förbrytare icke borde tillgodoses genom att för ändamålet utrymma statens vårdanstalt för alkoholister å Venngarn och ställa jämväl denna vård provisoriskt, utan genom att, därest icke annan lämplig utväg kunde finnas, inrätta en uppfostringsanstalt å Salbohed.

I anledning av innehållet i Venngarnsstyrelkens sistberörda skrivelse lät jag anmoda styrelsen för föreningen Flöda kolonier att till mig inkomma med upplysning, huruvida från föreningens sida mötte hinder mot att dess alkoholistanstalt å Salbohed i sin helhet överlämnades till staten för att användas antingen till en provisorisk statsanstalt för alkoholister eller till en likaledes provisorisk statlig uppfostringsanstalt för minderåriga manliga förbrytare, samt, därest så icke vore fallet, vilka villkor föreningen tilläventyrs fäste vid en dylik anordning. Samtidigt lät jag anhålla, att föreningens styrelse, jämväl under nyssnämnda förutsättning, ville lämna mig de upplysningar rörande antalet redan befintliga anstaltsplatser å Salbohed, anstaltens utvecklingsmöjligheter samt andra förhållanden, som kunde vara av värde för bedömandet av frågan, för vilket av nyssnämnda två ändamål Salbohedsanstalten bäst lämpade sig.

Såsom svar å denna min skrivelse blev mig därefter tillställt ett styre hen för utdrag av protokoll, hållet vid sammanträde med styrelsen för föreningen Flöda kolonier den 20 mars 1918. Därav framgår, att föreningen vidlammanställer sig välvillig till båda de ifrågasatta planerna, men att styrelsen trads den 20 av vissa skal helst ser, att Salbohed tages i anspråk som en statens

70 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

alkoholistanstalt. Av protokollets innehåll torde här böra lämnas följande sammandrag:

Styrelsen vore villig att till staten överlåta Salbohed i dess helhet för att användas till ettdera av nu ifrågavarande ändamål, vilken överlåtelse torde höra ske på sådant sätt, att föreningen överläte sitt arrendekontrakt med arméförvaltningen på de villkor, som i nämnda kontrakt vore stipulerade.

Med hänsyn till de villkor, på vilka i övrigt från föreningens sida överlåtelsen syntes böra äga rum, ville styrelsen framhålla, att den, under den tid, som föreningen haft Salbohed åt sig upplåten, därstädes hade dels låtit utföra diverse reparationer och förbättringar av byggnader, dels nyuppfört några byggnader och dels haft en del utgifter för odlings- och dikningsarbeten å Salbohed tillhörig mark, vilka utgifter föreningen själv måst vidkännas. Dessa omkostnader torde böra. efter vederbörlig värdering och överenskommelse ersättas föreningen. Vidare ägde föreningen diverse inventarier, levande som döda för lantbruket, husgeråd samt inventarier för logement, verkstäder m. m.. för vilket ålit föreningen ävenledes torde böra få påräkna skälig ersättning.

Sedan föreningen därefter framhållit önskvärdheten därav, att den nuvarande föreståndaren vid Salbohed och en del andra funktionärer därstädes måtte fa kvarstanna jämväl efter anstaltens omändring till statsanstalt, fortsatte föreningen:

Vid Salbohed funnes för närvarande i förutvarande sjukhusbyggnaden, i vilken föreningen förvarade där intagna kolonister, god plats för ett trettiotal personer, varjämte i samma byggnad funnes inrymda matsal, kök, källare jämte bostadslägenheter för husmoder, ogift husfader samt för tvenne tjänarinnor. Under förutsättning att eu å området liggande kasernbyggnad inreddes till kolonibyggnad och den nuvarande kolonigården "till personalbostäder, sjukrum in. in., skulle vid Salbohed kunna mottagas ett 80-tal kolonister. I närheten funnes, i en av styrelsen inköpt byggnad, anordnad föreläsnings- och kyrksal, vartill sålunda särskilt utrymme ej behövde upplåtas i någon av här ovan omnämnda tvänne byggnader.

Salbohed omfattade en areal av cirka 350 tunnland jord, därav 100 tunnland vore öppen åker, cirka 100 tunnland odlingsbar mark samt återstoden skog och park. Den odlade jorden, som under lång tid före föreningens tillträde av området, varit utarrenderad till enskild person och då icke väl hävdats, krävde en del arbeten såsom täckdikning in. in. för att försättas i fullgott skick. Den odlingsbara jorden, som väl lämpade sig för odling, torde under åtskilliga år framåt kunna lämna arbete åt en hel del intemister. Likaså krävdes det en del arbete för att försätta den en gång helt visst vackra parken, där officersbyggnadema varit belägna, i ett tilltalande skick. Även skogen å Salbohed borde kunna bereda arbetstillfällen åt en del personer. Av det sagda torde framgå, att det funnes ganska goda arbetsmöjligheter vid Salbohed såväl för sommar- som vintertiden samt att dessa arbetsmöjligheter komme att räcka ganska långt fram i tiden samt kunde tillgodogöras utan att kräva större omkostnader för nyanskaffningar eller liknande.

Arméförvaltningen hade låtit förstå, att från dess sida intet hinder mötte för att redan i år påbörja uppförandet av den nya ladugård, som det enligt gällande arrendekontrakt ålåge densamma att uppföra.

Till sist ville styrelsen erinra därom, att under dess ledning sorterade en alkoholistanstalt Flöda I i Vemdalens by i Härjedalen, vilken anstalt, i likhet med Salbohed, vore för en del av sin verksamhet av Konungen erkänd såsom allmän

71 Kungl. Majits nåd. proposition Nr 338.

anstalt för vård av alkoholister. Därest anstalten å Salbohed skulle komma att under statens egen ledning tagas i bruk för något av här omförmälda ändamål, syntes det föreningen ligga nära till hands, att den fortfarande såsom hitintills användes för vård av alkoholister, och detta även av det skälet, att möjlighet därigenom öppnades att vid behov lätt nog kunna förflytta alkoholist från den ena anstalten till den andra bl. a. på det sättet, att internister, som behövde eftervård, bekvämt kunde överföras till Yemdalskolonien med dess möjligheter till fast anställning och erhållande av kolonat. Den kontinuitet, som på sådant sätt skulle vinnas mellan de båda anstalterna, torde måhända även böra komma till uttryck därigenom, att någon medlem av föreningens styrelse erhölle plats i styrelsen för Salbohed, försåvitt någon förändring i den nuvarande styrelsen för statens alkoholistanstalt skulle komma ifråga. En dylik åtgärd syntes ock ägnad att åvägabringa ett nära samarbete mellan statens anstalt och den statserkända anstalten i Yemdalen.

1 .anledning av vad sålunda förekommit och då jag ansåg, att för ett ställningstagande till de olika förslag, som sålunda framförts, vore av betydelse, att utredning förebragtes om de kostnader i olika hänseenden, som ett biträdande av det ena eller det andra förslaget kunde beräknas medföra, avlät jag, i syfte att åstadkomma sådan utredning, den 21 nästlidne mars skrivelser till styrelserna för Bona- och Venngarnsanstalterna. I skrivelsen till Bonastyrelsen anbefallde jag denna att skyndsamt inkomma med det förnyade yttrande rörande ett provisoriskt avhjälpande av den rådande bristen å anstaltsplatser för till tvångsuppfostran dömda minderåriga manliga förbrytare, som kunde föranledas av det av Venngarnsstyrelsen i dess senaste skrivelse närmare utvecklade förslaget om förläggande till Salbohed av en provisorisk statlig uppfostringsanstalt för dylika förbrytare, samt att därvid uppgiva de särskilda kostnader i olika avseenden, som en provisorisk förläggning till Venngarn eller Salbohed av en uppfostringsanstalt för dylika förbrytare kunde väntas medföra, ävensom, beträffande ett vart av dessa förslag, de förändringar — i förhållande till av styrelsen redan gjorda framställningar — med avseende å behovet av medel till uppfostringsverksamheten, som ett realiserande av förslaget i fråga skulle påkalla. Och i skrivelsen till Venngarnsstyrelsen infordrade jag liknande upplysningar, så vitt angick förslaget om förläggande till Salbohed av en tillfällig statlig alkoholistanstalt.

Resultatet av den sålunda igångsatta utredningen föreligger i form av tvenne skrivelser från Bona- och Venngarnsstyrelserna, dagtecknade resp. den 26 mars och den 10 april 1918.

Uti ifrågavarande svarsskrivelse från Bonastyrelsen ingår denna Koncis/yreisen till en början i kritik av Venngarnsstyrelsens förslag om förläggande /en s/lnars

HUS.

a) rörande Salboheds olämplighet till uppfostringsanstalt.

72 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

till Salbohed av en provisorisk uppfostringsanstalt för ungdomsbrottslingar. I denna del yttrar Bonastyrelsen i huvudsak följande:

I avseende å vad Venngarnsstyrelsen uttalat beträffande förläggning till Salbohed av en provisorisk statlig uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare ansåge sig styrelsen, under åberopande av vad styrelsen härom anfört i sin skrivelse den 15 december 1917, böra på det bestämdaste vidhålla sin åsikt, att Salbohed icke lämpade sig för det angivna ändamålet. Även vid en provisoriskt anordnad uppfostringsanstalt måste tillses, att möjligheter funnes att på ett ordentligt sätt utbilda eleverna såsom jordbrukare eller hantverkare. Det jordbruk, som stode till förfogande å Salbohed, kunde efter styrelsens förmenande icke lämna tillfälle till sådan allsidig övning i olika jordbruksgöromål, som enligt å Bona vunnen erfarenhet erfordrades för att eleverna skulle kunna efter villkorlig utskrivning placeras hos enskilda jordbrukare. Det torde under flera år bliva huvudsakligen odlings- och dräneringsarbeten, som vid Salbohed skulle taga de i jordbruket sysselsatta elevernas arbetskraft i anspråk och för elevernas sysselsättande vintertiden, då arbeten av sistberörda art icke kunde bedrivas, torde den skogsmark, som funnes vid Salbohed. vara alldeles otillräcklig. Den livsmedelsproduktion, som under de första åren kunde tänkas möjlig vid Salbohed, kunde icke bliva annat än obetydlig i förhållande till det behov, som måste fyllas för att bereda näring åt det antal elever, som Venngarnsstyrelsen ansett kunna förläggas till Salbohed, eller ett 80-tal. Innan ny ladugård hunne uppföras kunde ej heller hållas det antal djur, som erfordrades för att få jorden efter uppodling och dränering i full växtkraft, och till följd av den rådande nästan fullständiga bristen på artificiella gödningsämnen kunde icke ett kreaturslöst jordbruk bedrivas. Ett dylikt jordbruk vore icke heller lämpligt vid en uppfostringsanstalt, vid vilken mjölk och smör icke kunde undvaras och under nuvarande förhållanden svårligen kunde i orten uppköpas. Bristen på betesmarker komme ock att även, sedan utrymme för djur beretts, försvåra ladugårdsdriften. Det stora avståndet till närmaste stad och järnvägsstation komme att nödvändiggöra hållandet av för person- och varutransport avsett antal dragare, som bleve större än vad som vore önskligt med hänsyn till jordbrukets omfattning.

Om alltså förutsättningarna för bedrivande vid Salbohed av ett sådant jordbruk, som enligt styrelsens uppfattning erfordrades för utbildning till jordbruksarbetare av de ynglingar, som till allmän uppfostringsanstalt överlämnades, icke nu förefunnes och knappast kunde där skapas, kunde man tänka sig att i stället anordna en anstalt vid Salbohed huvudsakligen för utbildning i hantverksarbete. Härför erforderliga lokaler saknades emellertid. Om, såsom Venngarnsstyrelsen ifrågasatt, barackbyggnaden skulle genom påbyggnad av en övervåning anordnas till sov- och dagrum för 60 elever och där inreddes jämväl nödiga rum för ogifta vårdare samt vidare kök och matsal m. in., bleve givetvis icke något utrymme övrigt för verkstadslokaler. Skulle så f. d. sjukhusbyggnaden beläggas med 20 elever, torde nämnda byggnad i sin helhet åtgå härför.

Styrelsen funne det ock nödvändigt, att från början familjebostäder funnes tillgängliga för den personal, som erfordrades för elevernas utbildning och fostran. Kunde" dylika icke erbjudas, befarade styrelsen på grund av vid Bona vunnen erfarenhet, att rekryteringen av berörda personal komme att i hög grad försvåras.

Den skärpta övervakning, som även Venngarnsstyrelsen funne nödig vid Salbohed med där ifrågasatta provisoriska anordningar, komme givetvis att föranleda avsevärd

Kungl. Maj-As nåd. proposition Nr 338. 73

kostnad för personal. För arbetsdriften och övervakningen erfordrades ock vid Salbohed en omedelbar lösning av belysningsfrågan, vilket ock' under nu rådande förhållanden måste medföra betydande utgift.

1 det hela funne styrelsen Salbohed erbjuda så litet av färdiga och brukbara anordningar och jämväl av utvidgningsmöjligheter, att ett nedläggande av kostnader därstädes för att dana en provisorisk anstalt för det antal elever, för vilka plats omedelbart erfordrades, icke kunde anses annat än såsom ett alltför dyrbart företag.

Enligt styrelsens förmenande skulle icke heller vinnas annat än ett mycket otillfredsställande provisorium.

I fråga om förslaget att till Salbohed förlägga en provisorisk stats- b) rörande anstalt för alkoholister yttrar Bonastyrelsen därefter: förslaget att

J till Salbohed

Styrelsen ansåge sig icke kunna eller böra ingå på något bedömande av i förlä?ga .e‘' vad mån Salbohed med nu förefintliga utrymmen och med de arbetsmöjligheter, som statlig aYkodess åkerjord och skog erbjöde, lämpade sig såsom vårdanstalt för ett mindre antal holistanstalt. alkoholister. Då emellertid av det yttrande, som av Venngamsstyrelsen angivits den 16 mars 1918 framginge, att berörda styrelse ansett Salbohed, jämfört med vad den i övrigt haft att undersöka, onekligen erbjuda de största möjligheterna att anordna en provisorisk statsanstalt för vård av alkoholister, funne Bonastyrelsen för sin del att vid avgörande av frågan, huruvida Salbohed borde användas såsom vårdanstalt för alkoholister eller uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare, det största avseende borde fästas vid det antal platser, som behövdes för den ena eller den andra kategorien. Enligt vad styrelsen försport skulle de alkoholister, på vilka gällande lag om internering av dylika för närvarande behövt bringas i tillämpning, vara ganska begränsat, under det skaran av minderåriga förbrytare, om vilka domstol förordnat om deras insättande i allmän uppfostringsanstalt, vore i ständig tillväxt.

Såsom styrelsen förut angivit, syntes utom för de omkring 200 elever, för vilka platser med stark överbeläggning av Bonaanstalten i dess nuvarande skick hittills beretts, komma att under de närmaste två åren erfordras ytterligare minst ett hundratal platser. Vid sådant förhållande insåges lätt, att styrelsen icke kunde finna Salbohedsprojektet innebära någon lösning av platsfrågan i avseende å de minderåriga förbrytarna.

Beträffande de kostnader, som upprättandet å Salbohed av en provi- C) rörande sorisk uppfostringsanstalt skulle nödvändiggöra, heter det vidare i Bona- kostnaderna styrelsens skrivelse: förSaiboheds

• användning

Utan biträde av byggnadssakkunnig tilltrodde sig styrelsen icke att lins närmelsevis kunna angiva den kostnad, som skulle uppkomma för att sätta de å Salbohed fostring*-" redan befintliga byggnaderna i sådant skick, att där kunde utan allt för stora risker anstalt. och olägenheter beredas sovplatsutrymme och i övrigt oundgängliga lokaler för ett mindre antal elever än det av Venngamsstyrelsen ifrågasatta. Styrelsen hade emellertid försport, att ledamoten av Venngamsstyrelsen, förutnämnda arkitekt Lundegårdh erhållit i uppdrag att approximativt beräkna kostnaderna för de byggnadsarbeten, som skulle erfordras för provisoriskt förläggande till Salbohed av dels ett 30-tal alkoholister, dels ett större antal, omkring 60, och förmenade styrelsen, att den kostnad, som av denna beräkning utvisades, i det stora hela torde kunna läggas till Bihang till riksdagens protokoll. 1318. I samt. 298 höft. (Nr 338.) 10

d) rörande kostnaderna för Velin* gams- ap te* rande till provisorisk uppfostrings anstalt.

74 Kungl-. Maj:ts nåd. proposition Nr 838.

"rund för en jämförelse med de utgifter, som uppkomma genom motsvarande åtgärder för vinnande av provisoriskt platsutrymme för minderåriga förbrytare till ungefär

lika antal. „ . , . ... , ,

Då emellertid, såsom förut angivits, platsbehovet för mmderanga förbrytare vore större än det, med .vilket Venngamsstyrelsen räknade, och måste, så vitt nu kunde bedömas, anses böra tillgodoses för minst 100 elever — med ändock fortsatt stark överbeläggning av Bonaanstalten —, funne Bonastyrelsen sig urståndsatt att, oavsett Salboheds olämplighet för det nu ifrågavarande ändamålet, lämna något organisationsförslag och därmed förbunden utgiftsberäkning för en till nämnda plats förlagd uppfostringsanstalt. Styrelsen ansåge sig nämligen icke kunna bära ansvaret för en anordning av antydd art, vilken enligt styrelsens förmenande varken skulle bliva nöjaktig eller tillräcklig.

Bouastyrelsen redogör däreltex- för de kostnader, som ett apteran.de av Venngarnsanstalten till en provisorisk uppfostringsanstalt skulle medföra, samt yttrar därom följande:

Vid ett förnyat besök, som Bonaanstaltens direktör för utredande av ifrågavarande kostnader avlagt vid Venngarn, hade bemälde direktör kommit till den uppfattning att, för den händelse Venngarnsanstaltens användande såsom uppfostringsanstalt bleve provisoriskt, några byggnadsarbeten icke behövde för närvarande ifrågasättas. Däremot hade lian ansett ensidigt, att den vid anstaltsbyggnaden belägna sjukstugan, som redan delvis tagits i bruk som bostad för en befattningsha\aier måtte användas till bostad för den förste lärare, som erfordrades för skolundervisningen, och att till sjukrum toges ett eller vid behov två ruin av den lägenhet i anstaltsbyggnadens ekonomiflygel, som nu beboddes av den så kallade husfadern, vilken befattning direktören efter samråd med alkoholistanstaltens nuvai ande föreståndare icke ansett nödig vid en å Venngarn anordnad uppfostringsanstalt. Övriga rum i nu ifrågavarande lägenhet torde lämpa sig till läkare- och förbandsrum samt bostad för en sjuksköterska. Nu ifrågavarande åtgärd motiverades av Bonadirektören därmed, att det visat sig synnerligen olämpligt, att familjer med tjänstefolk och barn hade samma ingång till sina bostäder som eleverna, och att det torde vara lättare att få en väl kvalificerad lärare, om han erhölle bostad på förut angivet sätt,

I själva anstaltsbyggnaden torde för elevernas övervakning vara nödvändigt, att glas insattes i övre dörrspeglarna till ingångarna till sovrummen samt att strömbrytarna till de elektriska ljusledningarna flyttades ut i korridorerna, så att nattvakterna kunde för elevernas kontrollerande tända i varje rum från korridoren. Vidare måste några nu såsom förrådsrum använda mindre rum förses med sä mila fönsteranordningar, att rummen kunde användas såsom säkra isoleringsrum, r ramtör balkongerna i de två övre korridorerna måste sättas säkra stängningsanordmngar.

Enligt vad direktören för styrelsen uttalat måste det anses oundgängligt, att i anstaltsbyggnaden vid Venngarn, om den skulle beläggas med minderåriga förbrytare, anordnades en mycket effektiv nattbevakning, enär eleverna med stor lätthet kunde taga sig ut genom fönstren särskilt på nedra botten. Han ansåge emellertid, att ett försök borde göras att tills vidare undvika införandet av ett boxsystem för elevernas separation nattetid, då detta skulle medföra avsevärd kostnad. Då styrelsen förutsatte, att, i händelse Venngarnsanstalten bleve upplåten såsom provisorisk uppfostringsanstalt, ett nära samarbete med Bonaanstalten med dess bättre säkerhets-

75 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338-

anordningar och separationsmöjligheter komme till stånd, hade styrelsen icke ansett sig böra med avseende å Yenngarn tillsvidare ifrågasätta ytterligare ändringar än som härovan angivits.

I övrigt syntes bostäder kunna, åtminstone tillsvidare, beredas för vid uppfostringsanstalten erforderlig personal i redan befintliga lägenheter.

För närvarande funnes icke vid Venngarn några särskilda skollokaler. Såsom sådana torde emellertid tillsvidare kunna användas dels en större verkstadslokal i anstaltsbyggnadens vindsvåning, som nu användes till provisorisk gudstjänstlokal, dels två mindre närliggande verkstadslokaler. Genom utflyttning av den i en av suterängvåningens lokaler bedrivna måleriverkstaden till någon lokal i de till egendomen hörande husen torde skomakeri och skrädderi tillsvidare kunna bedrivas i suterängvåningens verkstadslokaler. Nyss nämnda större verkstadsutrymme i vindsvåningen finge utom såsom skolsal även tjäna till gudstjänstlokal. På nu antytt sätt torde det bliva möjligt att under det ifrågasatta provisoriet å Yenngarn nödtorftigt bedriva skolundervisningen och jämväl undgå att uppföra särskilda lärarebostäder.

Med avseende å de belopp, vartill kostnaderna för de sålunda erforderliga mindre förändringarna kunna antagas komma att uppgå, hänvisade styrelsen till en av byggnadsingenjören Lindblad gjord beräkning, varav framgår, att dessa kostnader skulle belöpa sig till sammanlagt allenast 1,500 kronor.

Bonastyrelsen övergår därefter i sin skrivelse till en redogörelse för de kostnader av icke engångskostnads natur, som ett bedrivande vid Venngarn av eu uppfostringsverksamhet av nu ifrågavarande art skulle medföra. Då dylika kostnader givetvis komma att — under förutsättning av samma elevantal — hålla sig till ungefär samma belopp, vare sig Venngarn eller annan ort blir platsen för den erforderliga provisoriska uppfostringsanstalten, torde utredningen i denna del ej vara av betydelse för det spörsmål, som nu närmast föreligger till avgörande, och alltså tillsvidare kunna lämnas åsido.

Till komplettering av den av Bonastyrelsen förebragta utredningen rörande Vermgarnsanstaltens lämplighet som uppfostringsanstalt har nuvarande föreståndaren vid Venngarn i ärendet ingivit en skrivelse, i vilken han närmare beskriver en anordning, varigenom utan några egentliga kostnader plats skulle kunna å Venngarn beredas för ett 30-tal elever utöver de 100, som i det föregående beräknats, eller således för sammanlagt 130 elever.

Enligt beräkningar, som arkitekten Lundegårdh på min begäran verkställt, skulle, ifall Salbohedsanstalten omändrades till uppfostringsanstalt i stället för till en statens alkoholistanstalt — i båda fallen för

Venngarns-

anstaltens

nuvarande

föreståndare.

Arkitekten Lnndeg Ardh om kostnaderna för

anordnande av en uppfostra gs• anstalt å Salbohed.

Venngarnsstyrelsen i skrivelse den 10 april 19 IS.

76 Kunyi Maj ds nåd. proposition Nr 338.

60 intagna —, det tillkomma en merkostnad på omkring 50,000 kronor (till beredande av erforderliga arbetslokaler). Hela engångskostnaden för anordnandet där av en uppfostringsanstalt av berörda omfattning skulle alltså — frånsett kostnader för inlösen av byggnader och inventarier samt inköp av nya inventarier —- belöpa sig till 94,000 + 50,000 kronor eller således 144,000 kronor.

1 sin förut berörda skrivelse av den 10 april 1918 säger Venngarnstyrelsen sig vilja än en gång framhålla vanskligheten av det provisorium, som en förflyttning av den nu vid Venngarn bedrivna verksamheten till Salbohed skulle medföra för alkoholistvården. Sitt svar på den till styrelsen riktade frågan, vilka kostnader en sådan förflyttningskulle föranleda, utformar styrelsen på det sätt, att den redogör för de kostnader, som skulle krävas dels för Salbohedsanstaltens utbyggande för 60 patienter dels ock för anstaltens anordnande såsom ett första provisorium för högst 35 patienter. Enligt styrelsens mening skulle detta provisorium räcka allenast under den tid, som åtginge för genomförandet av den större utvidgningen.

Beträffande huvudförslaget — anstaltens utbyggande för 60 patienter — yttrar styrelsen följande:

Anordnande å Salbohed av en statens alkoholistanstalt syntes, på sätt styrelsen redan anfört i sin skrivelse av den 16 mars 1918, böra ske genom att den i skrivelsen omnämnda baracken toges i bruk såsom den egentliga anstaltsbyggnaden. Denna ägde det i förhållande till såväl allmän väg som förefintliga i enskildas ägo varande byggnader bästa läget. Den vore byggd av gott timmer och kunde, om den påbyggdes med en våning, bereda plats ej blott för ett 60-tal intagna utan jämväl för familjebostad åt husfader samt bostäder för ogifta vårdare, sjukrum, isoleringsrum, matsal, skafferi och dessutom för erforderliga verkstäder. De inrednings- och reparationsarbeten, som ett dylikt utnyttjande av baracken skulle medföra, skulle enligt av arkitekten Lundegårdli gjorda approximativa beräkningar betinga en kostnad av c:a 70,000 kronor.

Då inga källarlokaler funnes i baracken, måste fristående dylika anordnas. Kostnaden för dessa samt för avträden och vedskjul hade beräknats uppgå till c:a

2,000 kronor.

Den nuvarande kolonibyggnaden kunde utnyttjas till bostäder åt personal. 1 denna kunde lämpligen anordnas bostäder för 8 gifta vårdare, för husmoder samt för 2 å 3 kvinnliga biträden. Erforderliga ändringar för anordnande av nyssnämnda bostadslägenheter hade beräknats kosta ungefär 10,000 kronor.

Då Salbohed ej ägde egen tvätt- och bagarstuga och det förfaringssätt, vilket i fråga om det mindre antal, som hittills varit å kolonien intagna, praktiserats, nämligen att tvätten försiggått i en för ortsbefolkningen gemensam tvättstuga nere vid Svartån, ej torde böra förekomma, om kolonien provisoriskt skulle erhålla statsanstaltens mera fasta och isolerade form, måste givetvis lokaler för nyssberörda

77 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

ändamål anordnas. Möjligen skulle härför kunna användas ett invid nuvarande kolonibyggnaden beläget uthus, och skulle kostnaden härför möiligen kunna begränsas till c:a 10,000 kronor.

Inrednings- och reparationskostnaden å intendentsbostaden (bostad för föreståndaren och assistenten) torde kräva — särskilt för anordnande av familjebostad åt assistenten — en kostnad av c:a 2,000 kronor.

Strax bakom nuvarande kolonibyggnaden läge tre mindre stugor, som befunne sig i privat ägo. Då det torde innebära en fara för statsanstalten att hava utomstående boende så nära kolonibyggnaden, särskilt om den skulle utnyttjas för de intagna, torde kunna ifrågasättas, att dessa stugor inköptes. Efter vad som uppgivits, skulle desamma med tillhörande två tunnland jord kunna förvärvas för 3,000 kronor.

Till dessa kostnader för inredning och reparation å befintliga byggnader samt inköp av de nyssnämnda stugorna torde vidare böra läggas kostnaden för inlösande av kolonien tillhörande byggnader samt ersättning för utförda förbättringar å byggnader, för odlings- och dikningsarbeten in. in. Styrelsen för föreningen Floda-kolonier hade begärt en summa av 35,000 kronor för nu nämnda byggnader och odlingsarbeten m. m. Venngarnsstyrelsen, som ej varit i tillfälle att undersöka det befogade i storleken av ifrågavarande ersättningskrav, måste för tillfället inskränka sig till att endast framlägga den av kolonistyrelsen beräknade summan.

För förefintliga inre och yttre inventarier hade föreningen Floda-kolonier begärt ersättning med 40,000 kronor, en summa rörande vilken Venngarnsstyrelsen ej utan föregången värdering vore i tillfälle att yttra sig.

Då å Salbohed befintliga såväl inre som yttre inventarier i flera avseenden torde behöva kompletteras, hade styrelsen ansett sig böra beräkna c:a 10,000 kronor för nämnda ändamål.

Kostnaderna för ett omedelbart genomförande av detta större förslag skulle alltså belöpa sig till 182,000 kronor, på sätt framgår av följande sammanställning.

Påbyggnad av samt inrednings- och reparationsarbeten i

barackbyggnaden ....................................................... kronor 70,000

Uppförande av källarlokal samt avträden och vedskjul........ » 2,000

Inredning av bostäder i nuvarande kolonibyggnaden ............ » 10,000

Inredning i uthusbyggnad av tvättstuga och bageri ........... » 10,000

Inrednings- och reparationsarbeten i intendentbostaden........ » 2,000 94 q00

Inköp av tre invid kolonibyggnaden belägna i privat ägo

befintliga stugor.................................................... » 3,000

Inlösande av kolonien tillhörande byggnader m. m. ........... » 35,000

Inlösande av kolonien tillhörande yttre och inre inventarier » 40,000 7g 000

Komplettering av yttre och inre inventarier.................................................. lojoOO

• Summa kronor 182,000

Angående anordnandet å Salbohed såsom ett första provisorium av en anstalt för allenast högst 35 elever yttrar Venngarnssstyrelsen vidare:

78 Salbeheds-

anstaltens

nuvarande

fSreståndare:

Kunijl. Maj ds nåd. proposition Nr 338.

Då barackbyggnadens iordningställande skulle taga någon tid och kravet pa Venngarns utrymmande för att tagas i anspråk för annat syfte framhölles såsom i hög grad trängande, skulle kunna tänkas att under byggnadstiden utnyttja förutnämnda kolonibyggnad till anstalt. Enligt uppgjort förslag skulle kunna här förläggas högst 35 intagna. I samma byggnad skulle anordnas kök, matsal, skafferi, sjukrum och beredas familjebostad åt husfader (2 rum och kök) samt bostäder för 2 ogifta vårdare. Då förläggningen av de intagna till denna byggnad betraktats endast såsom en rent tillfällig anordning, tills baracken kunde tagas i bruk såsom förläggningslokal, skulle före inflyttningen endast de oundgängligaste omändringsarbeten här böra förekomma och med de återstående arbetena anstå, tills barackbyggnaden blivit färdig att tagas i bruk. Dessa extra arbeten hade beräknats kosta c:a 2,000 kronor. 1 baracken skulle,då från början anordnas verkstadslokaler, isoleringsrum samt bostad för 2 ogifta vårdare, vilken anordning dock skulle utgöra en påbörjad del av det inredningsarbete i baracken, som erfordrades, för att denna skulle kunna tjäna den planerade uppgiften såsom egentlig anstaltsbyggnad, vadan särskild kostnad härför ej hade beräknats. I intendentsbostaden skulle under byggnadstiden anordnas tillfälliga bostäder för 2 kvinnliga biträden, vilka båda senare, då baracken tagits helt i bruk, skulle erhålla bostad i nuvarande kolonibyggnaden.

Enligt uppgift, som arkitekten Lundegårdh på begäran lämnat, skulle det anordnande i baracken av verkstadslokaler, isoleringsrum och vårdarebostäder, som styrelsen ansett böra ingå såsom ett led i nu ifrågavarande första provisorium, kunna beräknas till 15,000 kronor. Sammanlagda kostnader för att sätta anstalten i stånd att mottaga högst 35 elever skulle alltså — under förutsättning att även till dessa kostnader föras de av styrelsen beräknade utgifterna till inköp av vissa i privat ägo befintliga hus samt till inlösen av föreningar tillhöriga, byggnader och inventarier m. m. — belöpa sig till 95,000 kronor enligt följande sammanställning:

ömändringsarbeten i kolonibyggnaden...................................... kronor 2,000

Anordnande i barackbyggnaden av verkstadslokaler, isoleringsrum och vårdarebostäder .................................................... » 15,000 17,000

Inköp av vissa i privat ägo befintliga stugor samt inlösen av

föreningens byggnader och inventarier m. m. (se ovan!) 78,000

Summa kronor 95,000

Efter det Venngarnsstyrelsens nu förevarande skrivelse inkommit, erfor jag, att styrelsen för föreningen Floda-kolonier redan för några år sedan haft under övervägande ett förslag till Salbohedsanstaltens utvidgning, som i väsentliga avseenden avvek från det av Venngarnsstyrelsen framlagda och om vilket förslag sistnämnda styrelse ej ägt kännedom vid tiden för avlåtandet av berörda skrivelse. Jag lät då anmoda Salbohedsanstaltens nuvarande föreståndare — vilken torde få antagas

79 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

komma att bliva främste ledaren för samma anstalt även efter det den blivit omändrad till provisorisk statsanslag — att giva mig närmare del av nämnda förslag samt att därvid tillika, med ledning av sålunda i ärendet framkomna olika förslag, angiva, vilka omändringar med avseende å den nuvarande anstalten dennes apterande till provisorisk statsanstalt enligt hans mening påkallade.

Till fullgörande av detta uppdrag bär Salbohedsanstaltens föreståndare till mig ingivit en den 13 innevarande april dagtecknad skrivelse, i vilken han med huvudsaklig ledning av det inom styrelsen för föreningen Flöda kolonier dryftade utvidgningsförslaget lämnar beskrivningar och kostnadsberäkningar dels för inrättandet av en provisorisk statsanstalt å Salbohed för 35 internister dels ock för en mera stadigvarande anstalt därstädes för 60 internister. Kostnadsberäkningarna hava på begäran granskats av arkitekten Lundegårdh och av honom lämnats utan anmärkning.

Beträffande den sålunda föreslagna provisoriska anstalten heter det i skrivelsen i huvudsak följande:

Som kolonibyggnad vid en dylik provisorisk anstalt skulle tagas i bruk den nuvarande kolonibyggnaden, som erbjöde de största möjligheterna att inom kort bliva för ändamålet färdig. Byggnaden hade nyss genomgått en inre reparation, men behövde för att kunna mottaga en så stor kontingent som 35 man undergå en del förändringar beträffande kök och matsal, som vore för små och läge obekvämt i förhållande till varandra. Dessa ändringar skulle genomföras på det sättet, att en matsal 5x12 meter anordnades i en enkel tillbyggnad längs byggnadens södra gavel. Köket skulle utökas med nuvarande diskrummet och skafferiet samt skulle på det sättet få direkt förbindelse med matsalen. Skafferi, skåp m. in. skulle förläggas i utrymmet mellan korridoren, trappuppgången och gamla matsalen. Köket skulle förses med geijserspis, som uppvärmde nya matsalen, varigenom ny murpipa undvekes. Dess uppvärmningsförmåga torde räcka till även för korridorerna, varigenom dessa, som nu saknade eldstäder, också vintertid kunde användas som * dagrum». I samband med tillbyggnaden skulle hela byggnaden målas med slamfärg. Kostnaderna för samtliga dessa arbeten beräknades uppgå till 5,000 kronor.

Kolonibyggnaden, sålunda ändrad, skulle å nedre botten lämna plats för: bostäder för ogift husfader, hushållerska, ogift logementsvårdare, två tjänsteflickor samt kök, källare och matsal. I våningen en trappa upp skulle kunna inrymmas: i en sal 6 man, i en sal 7 man, i en dubblett 4 man, i ett mindre rum 2 man, i ett annat mindre rum 1 man. I våningen två trappor upp slutligen skulle kunna inrymmas: i ett rum 3 man, i 3 rum 4 man i varje. Tillsammans 35 man.

För de övriga vårdarna samt för körkarlar o. d. skulle bostäder kunna beredas genom inköp nv en del närliggande smålägenheter, betingande tillhopa ett pris av högst 10,000 kronor1).

*) Enligt uppgift skulle eu av dessa lägenheter utgöras av eu av de mindre stugor, vilkas inköpande Venngarnsstyrelsen ifrågasatt.

a) rörande en provisorisk statsanstalt d Salbohed för So internister.

b) rörande en framtida utvidgning av Salbohedsanstalten till att rymma 60 internister.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

Härtill komme kostnaden dels för inlösandet av föreningen Flöda kolonier tillhörande byggnader, ersättning för gjorda förbättringar, för odlings- och dikningsarbeten m. m. dels ock för inlösandet av föreningen tillhöriga levande och döda inventarier, allt med de av Yenngarnsstyrelsen förut angivna belopp 35,000 repektive

40,000 kronor.

Kostnaderna för anstaltens iordningställande på nu föreslaget sätt skulle sålunda uppgå till följande belopp:

Reparation och utbyggnad av kolonibyggnaden ............ 5,000: —

Inköp av en del närliggande lägenheter och deras reparation .................................................................... 10,000: —

Komplettering av inventarier ........................................... 5,000: — kronor 20,000: —

Lösen till föreningen Flöda kolonier:

För byggnader och diverse arbeten ...................... 35,000: —

För levande och döda inventarier ............................ 40,000: — » 75,000:

Summa kronor 95,000: —

En provisorisk statsanstalt, sålunda anordnad å Salbohed, skulle kunna drivas under ett par år, till dess lämpliga anordningar kunna vidtagas.

Enligt vad Salbohedsföreståndaren på förfrågan muntligen uppgivit, skulle enligt detta förslag några särskilda kostnader för inredning av verkstadslokaler ej erfordras. Som sådana skulle nämligen fortfarande tjäna de nuvarande verkstadslokalerna i förut omnämnda barackbyggnad, vilka lokaler vore tillräckligt rymliga och i övrigt i sitt nuvarande skick fullt tjänliga för ändamålet.

Enligt detta förslag skulle alltså anordnandet å Salbohed av en provisorisk statsanstalt för 35 internister — alldeles frånsett den ersättning för övertagandet av döda och levande inventarier in. m. å sammanlagt högst 75,000 kronor, som skulle utgå till föreningen Flöda kolonier och vilken post är gemensam för alla de förslag, vilka i sig innefatta användandet på något sätt av Salbohedsanstalten — draga en engångskostnad av 20,000 kronor.

Beträffande den ifrågasatta utvidgningen längre fram av anstalten till att omfatta sammanlagt 60 internister yttrar Salbohedsföreståndalen vidare:

De av föreståndaren föreslagna provisoriska anordningarna kunde ej bliva annat än en tillfällig räddning ur ett trångmål. För att en anstalt å Salbohed skulle bliva fullt lämplig, borde en centralisering av till anstalten hörande bostads-, verkstadsoch ekonomibyggnader äga rum. För vinnande av ett mera isolerat läge i förhållande till ortsbefolkningen borde denna centralisering ske i parken nedanför landsvägen. Härigenom vunnes ett bättre läge i förhållande till Salboheds ägor. Så småningom borde även bostäder beredas för gifta vårdare för vinnande av en mera stabil personal.

Enligt den plan för sin verksamhet, som styrelsen för föreningen Flöda kolo-

81 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

nier, såsom förut nämnts, uppgjort, skulle nämnda centralisering och utvidgning under nuvarande förutsättningar kunna ske på följande sätt.

Under sommaren 1918 skulle arméförvaltningen uppföra en ny ekonomibyggnad, omfattande ladugård, stall, loge och vagnbodar m. m. Efter det denna blivit färdig, kunde nuvarande stallet användas som provisorisk verkstadslokal, medan baracken, som nu inrymde verkstäderna, ombyggdes. Baracken borde nämligen med hänsyn därtill, att provisoriet möjligen kunde övergå till ordinarie förhållande, flyttas samt ombyggas i lämpligare proportioner och läggas i centrum av pal ken å gamla officerspaviljongens tomt. Den sålunda erhållna nya anstaltsbyggnaden skulle bestå av källarvåning samt två våningar och vind. I källarvåningen skulle inrymmas matkällare, tvättstuga, snickareverkstad och två isoleringsrum. A nedre botten skulle inrymmas kök, matsal för internister, matsal för personal, två rum för två ogifta vårdare samt två arbetssalar. En trappa upp skulle inrymmas 36 internister i 12 logementsrum, 3 man i varje, samt ett gemensamt tvättrum. Vindsutrymmet skulle användas för torkning och inmangling av tvätt samt för upplag av sängutrustningar m. m.

Byggnaden skulle förses med två skorstensstockar med en geijserspis vid varje, den ena i köket, den andra i form av torkhäll i snickarverkstaden, och borde dessa båda spisar kunna uppvärma var sin halva av byggnaden och göra maskinist obehövlig. Matsal och verkstäder borde beräknas för 60 man. Uppförandet av denna byggnad hade av sakkunnig person beräknats betinga en kostnad av cirka

90.000 kronor.

Den nuvarande kolonibyggnaden bleve därefter disponibel för andra ändamål och kunde utnyttjas sålunda. Nedre botten skulle lämna bostadslägenheter för gift husfader och gift befallningsman samt för en ogift vårdare. Familjelägenheterna skulle beredas egna ingångar från gavlarna. En trappa upp skulle finnas plats i två salar för sammanlagt 13 internister. en dublett och två mindre rum för gäster, sjukrum o. d. Två trappor upp skulle finnas plats för sammanlagt 11 internister i 4 rum. Tillsammans 24 man. A denna byggnad skulle — efter tillkomsten av förut omnämnda utbyggnad och omändringsarbeten, vilka inginge som led i den provisoriska anordningen — icke behövas några andra ändringar än de, som betingades av inredandet av de två familjelägenheterna. Kostnaden härför beräknades till

2.000 kronor.

Utvidgningen av anstalten till att omfatta 60 vårdplatser torde nödvändiggöra en komplettering av inventarierna för cirka 5,000 kronor.

Hela kostnaden för anstaltens utvidgning skulle sålunda uppgå till:

Barackens rivning, flyttning och ombyggnad cirka ........................ kronor 90,000:

Kolonibyggnadens omändring ............................................................ » 2,000: —

Komplettering av inventarierna........................................................... » 5,000:

Summa kronor 97,000:

Engångskostnaderna för anordnandet å Salbohed av en statsanstalt för alkoholister, avsedd för 60 internister, skulle alltså enligt detta förslag — frånsett förutnämnda ersättning till föreningen Flöda kolonier för inventarier m. in. å 75,000 kronor — belöpa sig till dels det belopp, Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 käft. (Nr 338.) 11

Armé förr altningens fortifikationsdepartement.

Byggnads-

styrelsen.

82 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 338.

20,000 kronor, vartill engångskostnaderna- för det provisoriska förslaget skulle uppgå, dels ock nyssnämnda belopp, 97,000 kronor, eller således tillhopa 117,000 kronor.

Medräknas nyssberörda ersättning å 75,000 kronor blir slutsumman 192,000 kronor.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har den 3 april 1918 avgivit underdånigt utlåtande i ärendet. I detta yttrar fortifikationsdepartementet rörande den ifrågasatta överlåtelsen av förut berörda kontrakt mellan departementet och föreningen Flöda kolonier i huvudsak följande:

Enligt ifrågavarande kontrakt, som vore dagtecknat den 6 februari 1916, hade fortifikationsdepartementet till föreningen utarrenderat Salbohed med därå befintliga byggnader, tills Kungl. Maj:t fattat beslut angående dispositionen av ifrågavarande område eller, om så ej skett förut, till den 14 mars 1928.

Något beslut angående framtida användningen av Salbohed hade ännu icke

fattats. . , ... 1C, • j

Mot föreningens förslag, att föreningen skulle å staten överlåta sitt arrendekontrakt med arméförvaltningen, hade fortifikationsdepartementet intet att erinra, under förutsättning att den tillämnade statsanstalten åtoge sig de föreningen enligt

kontraktet åliggande skyldigheterna. .

Att däremot nu överflytta Salbohed från lantförsvarsdepartementets till justitiedepartementets förvaltning ansåge fortifikationsdepartementet ej lämpligt, då dels nämnda anstalt vore avsedd att bliva endast provisorisk, dels ock det ej vore uteslutet, att Salbohed eller någon del därav i en framtid kunde erfordras för militära ändamål.

Beträffande spörsmålet om uppförande av ny ladugård å Salbohed utlåter sig vidare fortifikationsdepartementet:

Fortifikationsdepartementet hade enligt arrendekontraktet ingen skyldighet att uppföra ny ladugård å Salbohed. Då emellertid enligt verkställd syn den därstädes nu befintliga ladugården vore i synnerligen dåligt skick och en ny dylik således vore nödvändig för egendomens skötsel, vore departementet villigt att gorå framställning om anvisande av anslag härför av fjärde huvudtitelns arrende-, jordskylds- och tomtöresmedel samt att, om detta beviljades, omedelbart gå i författning om arbetets utförande. Förberedande åtgärder i denna sak hade redan vidtagits av departementet. Om de hunne slutföras under de närmaste månaderna, torde ladugården kunna utföras under innevarande års sommar, men i annat fall under sommaren 1919.

Byggnadsstyrelsen har, på sätt redan förut nämnts, i sitt över Tunaprojektét angivna yttrande förordat Venngarnsanstaltens provisoriska användande som uppfostringsanstalt.

83 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Socialstyrelsen har i ärendet avgivit infordrat underdånigt utlåtande, dagtecknat den 16 april 1918. Efter att däri först hava påmint om, att i det system, vars grundlinjer uppdragils i lagen om behandling av alkoholister, såsom ett väsentligt moment ingått anstaltsvård, dels frivillig dels påtvingad, samt att denna senare vårdform — tvångsinterneringen — skulle tillgodoses genom statsanstalter och s. k. erkända anstalter, kommer styrelsen i sitt utlåtande in på frågan om det nuvarande och framtida behovet av anstaltsplatser för alkoholistvården. Härom yttrar styrelsen i huvudsak:

Vid alkoholistlagens antagande hade man ansett sig böra befara, att stora svårigheter skulle möta för att tillgodose behovet av vårdplatser. Kristidens särskilda förhållanden hade emellertid även på detta område gjort sig gällande på ett sätt, som rubbat tidigare beräkningar. När samtidigt med öppnandet av Venngarnsanstalten lagen trätt i kraft, hade krigskrisen redan varat i tvenne år och i hög grad förändrat läget. Livsmedelssvårigheterna hade framtvingat en efter hand allt mera skärpt ransonering av spritdryckerna, vilken åtminstone till en början uppenbarligen ansetts komma att utöva ett mycket gynnsamt inflytande även på de grupper av individer, som utgjorde alkoholistvårdens klientel.

Av betydelse för bedömande av nu förevarande spörsmål vore vidare, att kommuner och enskilda av olika skäl, men kanske framför allt på grund av obekantskap med lagens innebörd och möjligheter icke vidtagit tillräckliga åtgärder för att förverkliga lagens syften. Socialstyrelsen saknade visserligen preciserade uppgifter härom, men ansåge sig emellertid kunna uttala, att endast inom ett jämförelsevis ringa antal kommuner hittills ifrågakommit någon ordnad verksamhet med ändamål att bringa lagen i verklig tillämpning. Icke ens i våra större städer hade särskilda nykterhetsnämnder överallt blivit tillsatta, och även där sådana funnes, hade en stark återhållsamhet kunnat förspörjas i fråga om tillgripandet av anstaltsvård, detta huvudsakligen på grund av obenägenhet att åtaga sig vederbörlig andel i kostnaderna för densamma. Det vore mot bakgrunden av dessa alldeles särskilda omständigheter, som man hade att bedöma efterföljande uppgifter rörande anstaltsvården.

Socialstyrelsen :

a) rörande behovet av anstaltsplatser fölalkoholister.

Antalet platser och vårdade å alkoholistanstalter i riket.

) Verksamheten nedlagd.

84 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

De nu anförda siffrorna kunde syntes giva vid handen, att alkoholistanstalternas värdkapacitet vore långt större än behovet av vårdplatser. Av statsanstaltens 100 platser vore sålunda vid innevarande månads ingång 46 eller ej fullt hälften belagda. Vid de fyra i verksamhet varande erkända anstalterna (Vemdalen, Salbohed, Vintersbo och Gunnarskog) vore endast 22 av de 91 platserna belagda; och vid de fem i gång varande enskilda anstalterna (Kurön, Sans Souci, Härnö, Håkanstorp och Björknäs) med tillhopa 96 platser funnes endast 12 vårdade. Med avseende härå borde till en början erinras, att de helt enskilda anstalterna icke kunde supplera statsanstalt och erkända anstalter, då de icke kunde mottaga alkoholister, som enligt lagen skulle interneras. De internerades antal uppginge för närvarande till 46 + 22 eller tillhopa 68, medan antalet vårdplatser för dem utgjorde 191 eller — om Venngarnsanstalten frånräknades och, i enlighet med en av de föreliggande alternativa planerna, Salbohed med dess nuvarande vårdkapacitet toges i anspråk såsom statsanstalt — endast 91 platser; vid ifrågasatt utvidgning av anstalten å Salbohed skulle ytterligare 30 eller 50 platser tillkomma. Anmärkas borde vidare, att Göteborgs stads alkoholistanstalt å Lerjeholm nu stode färdig att börja sin verksamhet såsom erkänd anstalt med 27 platser. Vissa utsikter torde även förefinnas för att anstalten å Björknäs skulle söka erkännande såsom allmän.

Sökte man emellertid bilda sig en närmare uppfattning om behovet under den närmaste framtiden av vårdplatser för internerade alkoholister, så borde vidare ihågkommas, att visserligen hela alkoholistvårdens aktivitet varit väsentligt nedsatt under kristiden, men att det dock vore ovisst, huruvida någon egentlig minskning i antalet interneringsmässiga alkoholister verkligen inträtt. En antydan härom innebure redan den omständigheten, att antalet å allmän anstalt internerade företedde en tämligen konstant siffra, under det att antalet å enskilda anstalter intagna i hög grad reducerats. Då vidare, enligt styrelsens mening, den huvudsakliga anledningen till att icke en betydande stegring av antalet tvångsinternerade alkoholister redan

-1) Verksamheten nedlagd.

2) Verksamheten ännu ej börjad; anstalten planeras för annat ändamål.

3) Verksamheten ännu ej börjad.

4) Anstalten delvis apterad till epileptikeranstalt.

85 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

inträtt vore att söka i vederbörande kommunala organs obekantskap med lagen och deras därav föranledda overksamhet, måste man räkna med en framtida interneringsfrekvens å allmänna anstalter, som automatiskt komme att stiga i samma mån som de kommunala myndigheternas intresse och aktivitet, med stigande kännedom om lagens innebörd och möjligheter, komme att ökas.

I detta sammanhang ville styrelsen vidare framhålla, att innevarande års riksdag nyligen beslutat skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning, huruvida icke alkoholistlagen lämpligen borde utsträckas att omfatta jämväl åt dryckenskap hemfallen person, som upprepade gånger dömts till ansvar för fylleri, samt att lagutskottet i sitt utlåtande särskilt framhållit behovet av, att utredning verkställdes för utrönande av dels det antal personer, som genom en dylik utsträckning av lagens omfattning kunde bliva i behov av anstaltsvård, dels möjligheten av att åt detta ökade antal bereda nödig anstaltsvård.

Efter det socialstyrelsen således från synpunkten av det framtida behovet av alkoholistvård framställt sina betänkligheter mot Venngarnsanstaltens provisoriska ersättande med annan statsanstalt, övergår styrelsen i sitt utlåtande till att utveckla sina skäl, på grund av vilka en dylik åtgärd vore jämväl i andra avseenden ägnad att skada alkoholistvårdens utveckling. Härom anför styrelsen i huvudsak följande:

Statens nuvarande alkoholistanstalt hade efter besvärliga förarbeten och stora kostnader tillkommit i sin nuvarande gestalt för att den ifrågavarande vårdverksamheten skulle lyftas upp på den nivå, som erfordrades för att ernå goda resultat och vinna förtroende hos allmänheten. Det torde också få anses erkänt, att anstalten på ett mycket erkännansvärt sätt fyllt sin uppgift, om också under den hittillsvarande korta verksamhetstiden försöksstadiets svårigheter ännu ingalunda kunde anses helt övervunna. Den för hela vår alkoholistvård lovande utvecklingen skulle nu plötsligt avbrytas. Den nuvarande, i större stil planerade och rikligt utrustade anstalten skulle utbytas mot en mindre och i alla avseende svagare anordnad, provisorisk sådan. Den kvalificerade personalen å anstalten skulle icke medfölja till den nya platsen, utan ersättas av en annan mindre erfaren. Den ifrågasatta förändringen måste sålunda anses medföra en sänkning i fråga om den nivå, till vilken man velat och efter många svårigheter även delvis lyckats höja alkoholistvården och vilken utgjorde en viktig förutsättning för att man så småningom skulle kunna vinna allmänhetens och kommunernas aktiva medverkan för ett energiskt bekämpande av dryckenskapens skadeverkningar.

Under nu angivna förhållanden måste enligt styrelsens uppfattning den ifrågasatta provisoriska förflyttningen av statsanstalten anses ur alkoholistvårdens synpunkt vara en högst betänklig åtgärd.

Sedan styrelsen därefter uttalat sin farhåga för att, ehuru den föreslagna förflyttningen i samtliga utlåtanden i ärendet förutsatts komma att bliva av provisorisk art, omständigheternas makt och framför allt tvångsuppfostrings frågans ytterligare utveckling skulle komma att av det avsedda provisoriet skapa en permanent anordning, ingår styrelsen på spörsmålet om Salbohedsanstaltens större lämplighet som

b) rörande betydelsen för alkoholistvårdens utveckling av den statliga anstaltens kvarblivande vid Venngarn.

r) rörande frågan om Salbohedsanstultens större lämplighet som alkoholistanstalt eller som uppfostringsanstalt.

<li rörande ett nytt förslag till skyndsamt avhjälpande av platsbristen beträffande mindar&riga förbrytare.

86 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

alkoholistanstalt eller som uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare. Styrelsen gör därvid gällande, att de skäl, som av Bonastyrelsen anförts mot Salbohedsanstaltens lämplighet såsom tvångsuppfostringsanstalt, för minderåriga förbrytare, vore i ungefär lika utsträckning gällande om samma anstalt såsom statsanstalt för alkoholister och att den enda obetydliga fördel, som Venngarnsanstalten såsom uppfostringsanstalt erbjöde framför Salbohedsanstalten, vore den, att å Venngarnsanstalten kunde skyndsamt beredas plats för ett större antal elever än å Salbohedsanstalten.

I sitt utlåtande erkänner socialstyrelsen, att statens uppfostringsverksamhet med avseende å minderåriga förbrytare för närvarande befinner sig i ett verkligt nödläge. Styrelsen ifrågasätter emellertid, huruvida icke till undanröjande härav skulle kunna vidtagas andra åtgärder än de föreslagna. Härom yttrar styrelsen:

Av de i ärendet verkställda utredningarna framginge icke, huruvida på allvar undersökts möjligheterna för att å egendomen Bona och dess utgårdar uppföra anstaltsbyggnader med sådan skyndsamhet, att det nu föreliggande behovet av ökade vårdplatser kunde tillgodoses. De betydande utvidgningar, som avsåges skola utföras i anslutning till fattigvårdslagstiftningskommittén den 5 december 1915 avgivna betänkande, torde icke nödvändigtvis behöva verkställas genom byggnader i sten, vilket beräknats fördröja arbetenas avslutande till år 1920. Med användande av trä såsom byggnadsmaterial skulle måhända planen för utvidgningsarbetena något förändras, men i allt fall hinder knappast mola för deras avslutande före innevarande års utgång. Fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag, till vilket Bonaanstaltens styrelse i huvudsak anslutit sig, innebure en ökning av antalet vårdplatser med 80 å 90, men därjämte anmärkte kommittén, att utrymme förefunnes för ytterligare utvidgningar vid Bona. Ej heller syntes det möta något hinder att låta den planerade kolonien å utgården Bockfall taga större omfattning än vad i de föreliggande utredningarna beräknats.

Socialstyrelsen sammanfattar sin ståndpunkt i frågan så, att den förklarar sig nödsakad att i likhet med Venngarnsstyrelsen bestämt avråda från genomförande av det framställda lörslaget att förflytta statens alkoholistanstalt från Venngarn till Salbohed.

• Slutligen anmäler styrelsen, att styrelsen i anledning av framställningar från vissa alkoholistanstalter samt den senaste tidens starka prisstegringar ansett sig böra taga i övervägande, huruvida icke för tryggande av nödig tillgång å vårdplatser vid erkända och enskilda alkoholistanstalter ökat ekonomiskt stöd från statens sida kunde bliva erforderligt.

Departements- Av den utredning, som blivit förebragt i detta ärende synes mig

chefen. framgå, att till avhjälpande utan större dröjsmål av den rådande plats-

87 Kungl. Majits nåd. proposition Nr 338.

bristen med avseende å vården av minderåriga manliga förbrytare framförts allenast tre förslag av beskaffenhet att överhuvud taget behöva underkastas diskussion. Det första — framställt av socialstyrelsen i dess nyss refererade utlåtande av den 16 i denna månad — går ut på en förändring i de av samtliga övriga myndigheter tillstyrkta och mig förut i dag förordade utvidgningsplanerna a Bona sa till vida, att dels den föreslagna nya elevavdeluingens byggnader skulle uppföras av trä i stället för av sten, genom vilken förändring avdelningen enligt styrelsens mening skulle kunna bliva färdig att tagas i bruk före innevarande års utgång, dels ock åt den föreslagna elevkolonien å Bonas utgärd Bockfall skulle givas större omfattning än förut förordats. Det andra förslaget avser förändrande av den nuvarande statserkända alkoholistanstalten å Salbohed till en statlig provisorisk uppfostringsanstalt för minderåriga manliga förbrytare. Det tredje förslaget slutligen går ut på apterande av statens nuvarande alkoholistanstalt vid Venngarn till provisorisk uppfostringsanstalt samt inrättande å Salbohed av en, likaledes provisorisk, statlig vårdanstalt för alkoholister.

Av dessa tre förslag synes mig det första — avseende ändringar i de planerade utvidgningsarbetena å Bona — kunna lämnas helt och hållet ur räkningen. Att bygga byggnader, avsedda till bostäder åt minderåriga av nu ifrågavarande art, av trä, torde, särskilt då fråga är om byggnader av nu förevarande dimensioner, av lätt insedda skäl icke kunna komma i fråga och ett dylikt byggnadssätt har också tidigare i liknande fall utdömts av sakkunniga myndigheter. Vad åter angår tanken att till utgården Bockfall förlägga en större elevkoloni, än förut föreslagits, är att märka, att, på sätt redan nämnts, en dylik plan varit uppe, men måst övergivas, enär kostnaderna därför beräknats bliva allt för höga i förhållande till den obetydliga ökning i platsutrymmet, som därigenom skulle ernås. Härtill kommer, att socialstyrelsens förslag icke är ägnat att bringa den avsedda hjälpen med den skyndsamhet, som i detta fall är nödvändig. Att, såsom styrelsen tänkt sig, få den nya avdelningen färdig redan under innevarande år skulle säkerligen komma att visa sig absolut omöjligt. Med hänsyn till nödvändigheten av ritningarnas omändrande m. m. skulle för uppförande av ett dylikt byggnadskomplex säkerligen åtgå minst ett år.

De två övriga förslag, mellan vilka man i nu förevarande avseende har att välja, innefatta båda i sig ett användande på ett eller annat sätt av den nuvarande alkobolistanstalten å Salbohed. Vid valet mellan dem tvekar jag icke att giva ett obetingat företräde åt det av dessa förslag, som går ut på att som uppfostringsanstalt för ungdomsbrotts-

88 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

lingar tillfälligtvis aptera Venngarnsanstalten och i stället å Salbohed upprätta eu provisorisk vårdanstalt för alkoholister. Jag föranledes att intaga denna ståndpunkt av flera skäl, av vilka vart och ett synes mig vara av den betydelse, att det ensamt för sig verkar avgörande. Detta förslag är det enda, som är ägnat att bringa någorlunda tillräcklig hjälp mot den rådande platsbristen, det är vidare det enda, genom vars förverkligande dylik hjälp åstadkommes utan dröjsmål, och det är slutligen ojämförligt billigare än det andra förslaget. Riktigheten av dessa påståenden torde framgå av den korta jämförelse mellan de båda förslagen, som jag strax vill uppdraga.

Det förslag, åt vilket jag sålunda kommer att giva mitt förord, omfattar som nämnt \ enngarnsanstaltens tillfälliga förflyttning till Salbohed. Innan jag går närmare in på nyssberörda jämförelse, torde det därför tillåtas ’ mig att i korthet till bemötande upptaga de invändningar som framställts mot en dylik förflyttning. De huvudsakligaste av dessa invändningar återfinnas i socialstyrelsens av mig nyss refererade utlåtande.

Socialstyrelsen framhåller, att den minskning i platser a statsanstalter och erkända anstalter, som ett, låt vara tillfälligt, utbytande av Venngarn mot Salbohed skulle medföra, icke vore att tillråda, dä det vore att antaga, att ett avsevärt ökat platsbehov för interneringsmässiga alkoholister vore att vänta inom den närmaste framtiden. De skäl, socialstyrelsen anfört för denna sin åsikt, hava ej å mig verkat öveitygande. A statsanstalten och erkända anstalter vistades den 1 innevarande månad 63 och å enskilda anstalter 12 manliga patienter, tillhopa således 75 manliga patienter. Platsutrymmet för sådana patienter på statsanstalten samt sådana erkända anstalter, som fortfarande äro i verksamhet eller stå färdiga att börja sådan, — Eolshäll dock oräknad utgör för närvarande 208. Därtill kommer Björknäs ■ med för närvarande 11 platser — som enligt socialstyrelsens uppgift väntas komma inom kort söka erkännande som allmän. Härav framgår, att det nuvarande eller inom kort väntade platsutrymmet för manliga patienter å statsanstalt och erkända anstalter är ^ mer än tre gånger så stort som det nuvarande platsbehovet. Eu även ganska avsevärd minskning av nuvarande platsutrymmet torde således icke innebära någon risk, om hänsyn tages endast till behovet såsom det nu framträder. Emellertid anför styrelsen som huvudsakliga skäl för sitt antagande, att detta behov kommer att ökas inom den närmaste framtiden, dels att det vore att vänta, att kommuner och enskilda, vilka hittills av olika skäl, främst kanske på grund av obekantskap med lagens

89 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 338.

innebörd och möjligheter, icke vidtagit tillräckliga åtgärder för att förverkliga lagens syften, hädanefter skulle komma att, sedan lagen blivit mera bekant, iakttaga en livligare verksamhet härutinnan, dels också att riksdagen nyligen beslutat en skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning, huruvida icke alkoholistlagens tillämplighétsområde skulle kunna utsträckas att omfatta även andra kategorier än de, som nu nås av densamma. Med avseende å förstnämnda skäl vill jag nämna, att det synes mig föga troligt, att det ökade intresse för begagnandet av lagens möjligheter, som kommuner och enskilda måhända kunna väntas komma att visa inom de närmaste åren, skall tillföra alkoholistanstalterna en sådan ökning i klientelet, att icke denna mer än väl skulle motvägas av den minskning, som torde bliva en följd därav, att nuvarande restriktioner i fråga om iskänkning och utminutering av spritdrycker — såsom med säkerhet är att antaga — komma att fortfara jämväl en avsevärd tid framåt. Gentemot nu ifrågavarande, av socialstyrelsen anförda skäl torde dessutom, liksom även mot vad anförts om den ifrågasatta nya lagstiftningens inverkan, böra framhållas, att den anordning, varom här är fråga, är avsedd att vara av allenast provisorisk natur.

Vad socialstyrelsen i sin skrivelse vidare anfört om de olägenheter för alkoholistvårdens utveckling, som en förflyttning av statsan stalten från dess nuvarande plats skulle hava till följd, må visserligen i viss mån äga sitt berättigande. De farhågor styrelsen uttalat i detta avseende synas mig dock något överdrivna. Blir statsanstalten ordnad på sätt jag längre fram kommer att föreslå, torde komma att skapas fullt betryggande förutsättningar för att alkoholistvården jämväl i fortsättningen skall kunna bliva vederbörligen tillgodosedd.

Mot Venngarnsanstaltens provisoriska förflyttning till annan plats hava således enligt min mening icke förebragts så vägande skäl, att man behöver rygga tillbaka för ett dylikt steg, när detta, såsom här är fallet, påkallas av ett annat allmänt intresse av största vikt.

Emellertid är frågan, om Venngarnsanstalten verkligen behöver tagas i anspråk för nu förevarande ändamål, såsom redan antytts, beroende på, huruvida icke möjligen Salbohedsanstalten lika väl lämpar sig att tjäna som provisorisk uppfostringsanstalt. Svaret på detta spörsmål torde framgå av den jämförelse mellan Venngarns- och Salbohedsförslagen, som jag nyss förklarat mig vilja lämna.

Med avseende å denna jämförelse vill jag inledningsvis nämna, att jag beträffande förslaget om Salboheds omändring till uppfostringsanstalt antagit, att förslaget därom skulle, i händelse av dess realiserande, komma att, såsom jag vid verkställd prövning funnit befogat, förverkligas Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 höft. (Nr 338.) 12

90 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 338.

på huvudsakligen det sätt, som i det föregående ifrågasatts. Vidkommande det andra förslaget, som i sig innefattar Salboheds omändrande till provisorisk statlig vårdanstalt för alkoholister, har jag åter utgått ifrån, att berörda anstalt, för att kunna fylla detta sitt nya ändamål, åtminstone tillsvidare icke behöver beräknas för större antal patienter än 35. Såsom redan förut antytts, har vid en förberedande överläggning med representanter för Venngarnsstyrelsen från deras sida ett 30-tal angivits såsom det antal, vilket en statlig alkoholistanstalt, avsedd att provisoriskt träda i stället för Venngarnsanstalten, måste stå rustad att mottaga; och Venngarnsstyrelsen har ju också i den senaste av sina här förut refererade skrivelser utgått ifrån, att Salbohedsanstalten med denna storlek i allt fall skulle bliva till fyllest såsom ett första provisorium, nämligen intill dess vissa av styrelsen ifrågasatta utvidgningsarbeten bleve fullbordade. Enligt min "tro kommer Salbohedsanstalten, även om den bibehålies i deuna mindre omfattning, att bliva fullt tillräcklig för sitt ändamål under hela den tid nu ifrågavarande provisorium kommer att räcka. För riktigheten av denna uppfattning talar, synes det mig, den omständigheten, att för närvarande å den statliga alkoholistanstalten vårdas ett stort antal patienter, som utan större olägenhet skulle kunna vårdas å annat håll. Såsom belysande i detta avseende torde kunna erinras därom, att Venngarnsstyrelsen i sin förut omnämnda skrivelse av deri 20 februari 1918 tänkt sig möjligheten av att genom ett överflyttande av omkring 30 patienter till statserkända alkoholistanstalter provisoriskt minska antalet tvångsinternerade å en statsanstalt. till omkring 20. Den nedsättning i alkoholistvårdens aktivitet, som framkallats av den nu rådande kristiden med dess av livsinedelssvårigheterna framtvungna stränga restriktioner med avseende å försäljning och utskänkning av spritdrycker, kommer säkerligen att fortfara även under de närmast kommande åren. Att under sådana förhållanden redan nu besluta nedläggande av ganska avsevärda kostnader på Salbohedsanstaltens utbyggnad för ett större antal patienter än 35 synes mig, som sagt, icke kunna förordas. Häremot talar även den omständigheten, att till det närmare utformandet av denna utbyggnad föreligga tväune planer, mellan vilka ett val svårligen kan träffas utan ytterligare utredning. . Skulle åter platsbehovet längre fram visa sig större än sålunda antagits, giver ju utredningen vid handen, att möjlighet föreligger att utan allt för stora svårigheter utvidga anstalten till att rymma ända till ett 60-tal patienter, och för ett större antal patienter torde väl, såsom förhållandena på nykterhetslagstiftningens område numera utvecklat sig, en statlig alkoholistanstalt knappast behöva under nögra förhållanden beräknas.

91 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Vid nu ifrågavarande jämförelse utgår jag således ifrån, att, därest Salbohedsanstalten kommer att ombildas till en statlig alkoholistanstalt, den åtminstone till en början ej behöver få större omfattning än att till densamma kan förläggas högst 35 patienter. Av de förslag till anstaltens utvidgning i denna omfattning, som föreligga, ansluter jag mig till det av Sal bohedsanstaltens föreståndare framlagda och av arkitekten Lundegårdh gillade förslaget. Genom kolonibyggnadens tillbyggande enligt detta förslag skulle utrymmet därstädes bliva avsevärt rymligare än enligt Venngarnsstyrelsens förslag.

Vid jämförelsen lämnar jag vidare å sido kostnaderna för inlösen från föreningen Flöda kolonier av levande inventarier m. in., vilka kostnader ju bliva desamma, vare sig Salbohed kommer att användas för det ena eller andra av nu ifrågasatta ändamål, och vilka dessutom i viss mån hava karaktären av kapitalplacering.

Med nu angivna utgångspunkter kommer jämförelsen att ställa sig på följande sätt.

Genom Venngarnsanstaltens apterande till uppfostringsanstalt och Salbohedsanstaltens förändring till en provisorisk statlig vårdanstalt för alkoholister med det högsta platsantal, som tillsvidare kan anses erforderligt, eller således med plats för 35 patienter, skulle för en engångskostnad av allenast 21,500 kronor — 1,500 kronor för några smärre förbättringsarbeten vid Venngarn och 20,000 kronor för erforderliga ändringsarbeten m. m. å Salbohed — vinnas en ny uppfostringsanstalt, rymlig nog att kunna mottaga omedelbart 100 samt efter ännu några obetydliga omändringar, dragande allenast föga kostnad, ytterligare omkring 30 elever eller således tillhopa cirka 130 elever. Förslaget om Salbobeds förändring till uppfostringsanstalt går åter löst på en engångskostnad av ej mindre än 144,000 kronor (se sid. 78), och det oaktat skulle plats ej erhållas för mer än 60, allra högst 80 elever och möjlighet ej finnas till utvidgning utan nedläggande av ytterligare dryga kostnader för ny byggnad. Detta sistnämnda .förslags underlägsenhet torde framträda i än bjärtare dager, om man betänker, att samtidigt därmed, att efter dess realiserande fortfarande skulle råda stor platsbrist å uppfostringsanstalterna, däremot å en vid Venngarn bibehållen statlig alkoholistanstalt antagligen mer än halva antalet platser skulle komma att jämväl i fortsättningen stå tomma. Klart är därjämte, att på grund av den tid, som givetvis måste åtgå för verkställande av de erforderliga byggnadsarbetena, Salbohed icke skulle kunna, såsom fallet vore med Venngarn, tagas i anspråk såsom uppfostringsanstalt så gott som omedelbart efter fattandet av slutligt beslut därom, utan säkerligen allra tidigast i slutet av inne-

92 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

varande år. Vilken olägenhet ett dylikt dröjsmål skulle innebära, torde framgå av vad förut nämnts om Bonaanstaltens nuvarande överbeläggning* och det avsevärda antal minderåriga manliga förbrytare, med avseende å vilka domstol förordnat att de skola intagas i allmän uppfostringsanstalt, men dylikt förordnande icke ännu kunnat verkställas till följd av brist på anstaltsplatser.

Att märka är tillika, att Salbohed även i andra avseenden än de nu nämnda, äger väsentligt sämre förutsättningar för att bliva en uppfostringsanstalt än att bibehållas som vårdanstalt för alkoholister. I detta hänseende må till en början erinras om det redan av Bonastyrelsen påpekade förhållandet, att Salbohed, främst på grund av den obetydliga areal öppen jord den omfattar, i allenast ringa grad erbjuder möjlighet till den allsidiga utbildning i jordbruk, varå en uppfostringsanstalt av nu förevarande slag måste till huvudsaklig del bygga. Det nyodlingsarbete, varå Salbohed företer tillgång, bestående huvudsakligen i den förutvarande exercishedens läggande under kultur, är ej på långt när i samma grad ägnat som uppfostringsmedel, men lämpar sig däremot väl till sysselsättning åt det slag av patienter, som en statlig alkoholistanstalt är avsedd att hysa. Därjämte må framhållas den fördel, som givetvis skulle vara förenad med det av föreningen Flöda kolonier under vissa förutsättningar i utsikt ställda samarbetet mellan en blivande statlig alkoholistanstalt å Salbohed och föreningens av staten erkända alkoholistanstalt Vemdalen. Ej minst för vinnande av ett dylikt samarbete lärer det vara önskligt, att den nuvarande föreståndaren för Salbohedsanstalten kommer att kvarbliva å sin plats jämväl efter anstaltens omändrande till statsanslag.

Den av mig förordade förflyttningen tillsvidare av den statliga alkoholistvårdande verksamheten från den väl utrustade anstalt, dit den så nyligen blivit förlagd, till en i vissa avseenden mindre ändamålsenlig plats, är visserligen i och för sig föga tilltalande. Det är också först efter det att alla de andra vägar, vilkas beträdande föreslagits för att komma ut ur det nuvarande oefterrättlighetstillståndet, visat sig antingen icke alls framkomliga eller ock i allt fall den nu föreslagna avgjort underlägsna, som jag, i fullt samförstånd med chefen för civildepartementet, stannat vid den nu förordade utvägen. En borgen för att alkoholistvården ej skall bliva allt för mycket lidande på denna tillfälliga förflyttning synes mig ligga däri, att meningen naturligtvis är, att den nya anstaltens styrelse skall utgöras av samma, på området insiktsfulla och erfarna personer, som nu bilda Venngarnsanstaltens styrelse.

Det förslag till provisoriskt avhjälpande av den rådande anstalts-

93 Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

bristen i fråga om minderåriga manliga förbrytare, vars antagande jagär beredd tillstyrka Knngl. Maj:t att föreslå riksdagen, går alltså ut därpå, att statens nuvarande vårdanstalt för alkoholister vid Venngarn måtte fortast möjligt tagas i anspråk som en tillfällig uppfostringsanstalt för ungdomsbrottslingar av nyss nämnt slag samt att såsom en ersättningsanstalt för den nuvarande Venngarnsanstalten måtte å Salbohed upprättas en provisorisk statlig alkoholistanstalt. I händelse detta förslag gillas av Knngl. Maj:t och riksdagen, torde detsamma kunna väntas vara genomfört den 1 nästkommande juli. Efter sistnämnda tidpunkt skulle alltså finnas två statliga uppfostringsanstalter för minderåriga manliga förbrytare, den å Bona och den å Venngarn, samt en statens vårdanstalt för alkoholister, nämligen å Salbohed.

Den nya Venngarnsanstalten bör enligt min mening stå under ledning av samma styrelse som Bonaanstalten. Liksom denna sistnämnda står under överinseende av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län, torde Venngarnsanstalten böra stå under inspektion av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län.

De anslag, som erfordras för bestridande av de med dessa åtgärders genomförande förenade engångskostnader, skulle alltså bestå dels, enligt vad jag redan antytt, i ett anslag å 1,500 kronor till ändringsarbeten å Venngarn och ett anslag å 20,000 kronor till ändringsarbeten m. m. å Salbohed, dels ock i ett anslag till inlösen av levande inventarier m. m. å 75,000 kronor. Förstnämnda två anslag böra äskas som reservationsanslag, det sistnämnda som förslagsanslag, högst. Storleken av den lösensumma och den ersättning i övrigt, varför detta sista anslag är avsett, torde böra bestämmas efter föregående värdering av på området sakkunniga personer. Alla dessa anslag böra givetvis begäras å 1918 års tilläggsstat, det förstnämnda under andra huvudtiteln och de båda övriga under sjätte huvudtiteln.

Med avseende å samtliga nyss nämnda anstalter fordras givetvis — utöver förutnämnda anslag till gäldande av engångskostnader för anstalternas försättande i ändamålsenligt skick — medel till bestridande av de årligen återkommande kostnaderna för uppehållande av driften å de särskilda anstalterna.

Av de anslag, som äro erforderliga för sådant ändamål, vill jagförst till behandling upptaga dem, som röra Bonaanstalten.

V. Driftkostnaderna vid statens uppfostringsanstalt ä Bona.

94 A) Bestämt anslag till Bonaanstalten (till arvoden, avlöningar m. m.).

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 33S.

För verksamheten å Bona, så vitt angår innevarande år, hava medel beviljats av 1917 års riksdag. Visserligen är det att antaga, att det för år 1918 anvisade förslagsanslaget till kost och beklädnad åt eleverna m. m. kommer att avsevärt överskridas. Att nu begära förstärkning av detsamma lärer dock icke böra ifrågasättas.

Vad åter angår år 1919, har, på sätt redan förut nämnts, av vissa anledningar ifrågasatts dels höjning i nuvarande ordinarie anslaget till bestridande av avlöningar, arvoden m. m. vid Bonaanstalten dels ock utbytandet av nuvarande förslagsanslaget å extra stat till kost och beklädnad åt eleverna vid anstalten m. m. mot étt ordinarie förslagsanslag med förhöjt belopp till samma ändamål.

Beträffande den ifrågasatta höjningen av nyssnämnda ordinarie anslag till avlöningar, arvoden m. m. är att nämna följande.

Vid 1917 års riksdag godkändes följande ordinarie avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Bona att tillämpas från och med år 1918:

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

95 Anm. För husmodern utgör pensionsunderlaget lönen jämte, i förekommande fall, intjänade älders-

tillägg.

Anmärkas må, att befattningshavarna utöver i staten upptagna avlöningsförmåner åtnjuta naturaförmåner, bestående i fri bostad och bränsle, ävensom att maskinisten, förmännen och husmodern äga uppbära beklädnadsersättning.

96 Ifrågasatta ändringar i nu gällande ordinarie aflöning sstat.

a) Direktören.

Bonastyrei- 8en i skrivelse den 6 november 1016.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Styrelsen för anstalten har nu i sin förberörda skrivelse av den 7 september 1917 hemställt om vissa ändringar i den sålunda för anstalten gående staten, nämligen i fråga om direktörens samt pastorns och förste lärarens avlöningsförmåner, angående uppförande å den ordinarie avlöningsstaten av en befattning såsom verkmästare, tillika avdelningsföreståndare, samt av ett antal förmanstjänster, därav några förenade med förordnande såsom gruppledare, ävensom rörande höjning av anslaget till vikariatsersättning.

Styrelsens framställning i nu förevarande avseende har varit remitterad till löneregleringskommittén, som i ämnet avgivit ett den 4 innevarande april dagtecknat utlåtande. I detta redogör kommittén till en början för den utveckling med avseende å elevantalet, som anstalten undergått under senaste tiden och jämväl kan väntas bliva, underkastad i fortsättningen, samt framhåller, att det vore med särskilt uppmärksammande av den sålunda inträdda betydande ökningen av anstaltens omfattning, som kommittén gått att bedöma Bonastyrelsens krav i fråga om ändringar i anstaltens avlöningsstat.

Då jag nu går att närmare behandla de sålunda föreliggande spörsmålen, vill jag till prövning upptaga ett vart av nämnda krav för sig.

Vad till en början beträffar direktören, hava hans avlöningsförmåner hittills avvägts efter de avlöningar, som åtnjutits av direktörerna vid centralfängelserna å Härianda, i Härnösand och i Malmö. Hans begynnelseavlöning är sålunda för närvarande 4,500 kronor.

Redan i sammanhang med framförandet av kravet på Bonaaustaltens uppförande å ordinarie stat hemställde anstaltens styrelse i underdånig skrivelse den 6 november 1916, att begynnelseavlöningen till direktören vid anstalten icke måtte sättas lägre äu den högsta, som av tjänstemän vid fångvårdsstaten kunde uppnås eller 5,000 kronor. Till stöd för detta yrkande anförde styrelsen, att, enligt dess mening, omfattningen av direktörens å Bona åligganden både hade varit och fortfarande vore större än vid de befattningar vid fångvården, med vilka jämförelse skett. I sådant hänseende framhöll styrelsen, dels att direktören vid Bona jämväl vore redogörare och att han såsom föredragande och protokollsförare i anstaltens styrelse hade att utföra ett omfattande arbete, som ej begärdes av nyssnämnda fångvårdstjänstemän, dels ock att av Bonadirektören utförts ett nydanings- och organisationsarbete, som icke ingått i de ifrågavarande fängelsedirektörernas åligganden, samt att för direktören vid Bonastyrelsen alltid komme att föreligga nya uppgifter,

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 338. 97

såvida man ville, att tvångsuppfostringsinstitutet skulle utvecklas i olika nänseenden.

Då i samband med avlåtandet den 16 april 1917 av proposition till nepartenksdagen om Bonaanstaltens uppförande å ordinarie stat dåvarande departe- mer,tschefe“ mentschefen uttalade sig om nyssnämnda framställning om löneförhöjning för direktören, förklarade departementschefen, att han icke kunde undgå att finna ett visst berättigande i den av anstaltens styrelse framhållna synpunkten, att Bonadirektören hade och säkerligen även för framtiden fin<re att utföra ett nydanings- och organisationsarbete av synnerlig betydelse.

Såsom föreståndare för statens dåvarande enda tvångsuppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare och närmast ansvarig för denna anstalts lyckosamma utveckling kunde han sägas intaga eu särställning, som icke utan skäl torde kunna jämföras med den, som direktörernas för våra två största fångvårdsanstalter — å Långholmen och å Svartsjö - mtoge pa grund av dessa anstalters omfattning- och betydelse i övrigt. Likställigheten mellan direktören å Bona och de båda fångvårdsdirektörerna syntes dock departementschefen ej så oomtvistlig, att han funne sig kunna förorda samma avlöning för den förre som för de senare. innan ännu Bonaanstaltens verksamhet till följd av den ifrågavarande utvidgningen avsevärt stegrats i omfattning utöver den dåvarande.

I enlighet härmed föreslogs i nyssnämnda proposition direktörens begynnelseavlöntng, på sätt jämväl löneregleringskommittén föreslagit, ti 4 oOO krouor; och fattade riksdagen sitt beslut i överensstämmelse härmed.

I förutnämnda underdåniga skrivelse den 7 september 1917 upp- Bonarepar Bonastyrelsen nu sitt yrkande om sättandet av direktörens be- styr618011 1 gynneLeavlöuing till 5,000 kronor samt yttrar i denna del följande: tsI^beT

Under vidhållande av sin förut uttalade uppfattning, att vid jämförelse mellan in17en uppfostringsanstalt av Bonas art och ett fängelse närmast med hänsyn till omtattnmgen av ledarens verksamhet icke uteslutande avseende torde få fästas vid antalet ä de på de olika institutionerna intagna personer, utan att i första hand verksamhetens art och ändamål måste beaktas, funne styrelsen i allt fall åtminstone ri i~ii j arS “gång den i förut anförda yttrande avgivna förutsättningen för ett likställande av Bonadirektören i löneavseende med förberörda fångvårdsdirektörer ömma att förefinnas. De å anstalten intagna eleverna komme med säkerhet att uppgå till mer än 200 och antalet villkorligt utskrivna, vilkas tillsyn och eftervård toge mycken hd och arbetskraft i anspråk, att utgöra mer än i 50. Uppenbart vore ock, att direktören redan med anstaltens nuvarande beläggning, som nödvändiggjorde dels provisoriska anordningar och dels krävde med hänsyn till framtiden väl övervagda och för de närvarande behoven hastigt genomförda åtgärder, hade en arbetsborda och ett ansvar, som mer än väl motiverade den ökning av hans löneförmåner med 500 kronor, som av styrelsen ifrågasatts.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 höft. (Nr 338.) 13

98 Löneregl*-'-

ringskom-

inittén.

Departe-

mentschefon.

b) Pastorn och förste l fl rar c n.

Bun cist yr el sen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Lönereglermgskommittén bär i sitt utlåtande den 4 april 1918 förklarat, att den visserligen icke kunnat undgå att uppmärksamma, att även inom fångvårdsanstalterna för närvarande förekomme en stark överbeläggning av fångar, men att kommittén dock med hänsyn till den utvidgning i olika hänseenden av Bonaanstalten, som inom den närmaste tiden torde komma till stånd, icke velat motsätta sig den sålunda föreslagna förhöjningen med 500 kronor av avlöningen till direktören vid anstalten.

Den omfattning, som den vid Bona bedrivna verksamheten numera antagit samt de stora krav, som såväl till följd härav som på grund av själva arten av det därstädes bedrivna uppfostringsarbetet måste ställas på den främste ledaren av detta arbete, motiverar tillfullo, att, på sätt också lönereglermgskommittén hemställt, Bonadirektören i avlöningshänseende likställes med de högst avlönade fångvårdsdirektörerna. Bonadirektörens nuvarande begynnelseavlöning bör följaktligen enligt min mening höjas från 4,500 kronor till 5,000 kronor, därav 3,000 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill såsom nu skulle komma tvenne ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor, efter fem och tio år.

Pastorn och förste läraren vid anstalten å Bona åtnjuter enligt den från och med innevarande år gällande avlöningsstaten en begynnelseavlöning av 3,250 kronor, vartill kommer ett ålderstillägg å 500 kronor efter fem år.

Bonastyrelsen har nu gjort framställning om höjning av ifrågavarande befattningshavares begynnelseavlöning till 4,000 kronor samt i sådant avseende anfört:

Pastorn vid Bona vore förutom den nuvarande direktören den ende akademiskt bildade personen bland anstaltens befattningshavare. Direktören hade under anstaltens hittillsvarande verksamhet icke haft att tillgå någon assistent med högre bildning. Till följd härav hade vid förfall för direktören pastorn uppehållit direktörstjänsten, en anordning, som vid en uppfostringsanstalt ju måste anses ändamålsenlig. Vid valet av innehavare av den prästerliga befattningen vid Bona hade styrelsen därför måst taga hänsyn icke blott till sökandes förutsättningar i rent prästerligt avseende, utan ock till i vad mån de kunde anses kompetenta och lämpade för självständig betalsutövning.

Med den utveckling anstalten numera undergått syntes det styrelsen vidare nödigt tillse, att direktören icke bleve överhopad med göromål av sådan art, som under hans inseende kunde utföras av annan person. Särskilt hade styrelsen sin uppmärksamhet därvid riktad på den vidlyftiga korrespondens med villkorligt utskrivna elever, deras husbönder, föräldrar och andra anhöriga, som under senare år uppkommit, samt vidare å de förberedande arbetena för elevers villkorliga ut-

99 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

skrivning. Anskaffningen av platser åt ett hundratal elever, utgående under ett år. krävde med den omsorg, med vilken placeringen måste ske, ett betydande arbete. Skulle direktören kunna medhinna den personliga ledning av verksamheten inom anstalten och fortsätta det omfattande organisations- och förvaltningsarbete, som han hittills utfört, måste han vid sin sida hava en person, som under samarbete med honom, men dock på egen hand kunde utföra åtskilliga av de till anstaltens ledning hörande arbeten.

I anledning av vad nu sagts hade styrelsen funnit, att sådana tillägg till pastorns vid anstalten tjänsteåligganden borde göras, att han skulle vara skyldig att vid förfall för direktören bestrida dennes tjänst samt att biträda honom med sådana tjänstegöromål, som av styrelsen på förslag av direktören bestämdes. Med nuvarande avlöning torde dock icke kunna av pastorn utkrävas arbete av nu förevarande art i den omfattning, som förhållandena krävde. Avlöningsförmånerna måste avvägas med hänsyn till arbete och ansvar. För sådant ändamål syntes avlöningen för pastor vid Bona böra sättas till samma belopp som för förste pastor vid centralfängelset å Långholmen, vilken som arvode uppbure 4,000 kronor, därav 1,300 kronor motsvarade tjänstgörespenningar, varjämte efter 5 år den del av arvodet, som motsvarade lön, kunde höjas med 500 kronor.

Löneregleringskommittén har förklarat, att den med avseende fäst å det ökade arbete och ansvar, som den föreslagna utvidgningen av pastorns vid Bonaanstalten tjänsteåligganden skulle medföra, icke hade något att erinra mot att, därest berörda utvidgning komme till stånd, denne befattningshavare bleve i avlöningshänseende likställd med förste pastorn vid centralfängelset å Långholmen. För sistnämnde befattningshavare vore — säger kommittén vidare — för närvarande bestämd en avlöning av 4,000 kronor, som efter fem år knnde höjas med 500 kronor. Uti underdånigt utlåtande den 19 mars 1918 hade kommittén emellertid tillstyrkt, att till denne pastor, likasom till övriga pastorer vid långvården, skulle kunna utgå ett ytterligare ålderstillägg å 500 kronor efter tio års tjänstgöring. I anslutning härtill hemställde kommittén, att pastorn och förste läraren vid anstalten å Bona måtte få åtnjuta arvode av 4,000 kronor, därav 2,700 skulle anses motsvara lön och 1,300 tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna till den del av arvodet, som motsvarade lön, komma två ålderstillägg, vartdera tillägget å 500 kronor, det ena efter fem år och det andra efter tio år.

f anledning därav, att löneregleringskommittéu som förutsättning lör inträdandet av den av densamma förordade avlöningsförbättringen åt pastorn och förste läraren å Bona angivit, att den av Bonastyrelsen föreslagna utvidgningen av denna befattningshavares tjänsteåligganden komme till stånd, vill jag nämna, att från Bonastyrelsen ännu ej inkommit något uttryckligt förslag om ändring i den av styrelsen föreslagna riktningen av den för anstalten gällande stadgan, men att sär-

Löneregle.

rings-

kommittén.

Departementschefen .

c) Verkmästaren, tilllika avdelnings-

föreståndare.

100 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

skild framställning därom lär vara att inom kort förvänta. Med särskild hänsyn till nödvänigbeten att något lätta på den arbetsbörda, som för närvarande åvilar direktören, bör en dylik framställning enligt min mening bifallas, och torde man därför vid bestämmandet av pastorns och förste lärarens avlöningsförmåner kunna utgå ifrån, att den ifrågasatta förändringen i dennes åligganden kommer att genomföras före nästkommande års ingång.

I likhet med löneregleringskommittén håller jag före, att pastorn och förste läraren bör med det ökade arbete och ansvar, som sålunda kommer att åläggas honom, i avlöningshänseende likställas med förste pastorn vid centralfängelset å Långholmen. Då jag i annat sammanhang ämnar hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att i överensstämmelse med löneregleringskommitténs förslag tillägga sistnämnda pastor ett andra ålderstillägg å 500 kronor skulle, under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall härtill, ett dylikt likställande mellan de båda ifrågavarande pastorerna innebära ej blott en höjning, på sätt Bonastyrelsen föreslagit, av pastorns och förste lärarens å Bona begynnelseavlöning från 3,250 kronor till 4,000 kronor, utan även ett tilläggande åt honom av — utöver det ålderstillägg av 500 kronor, vartill han nu är berättigad efter fem år — ett ytterligare ålderstillägg å samma belopp efter tio års tjänstgöring.

Styrelsen för anstalten å Boua har vidare föreslagit att å avlöningsstaten för anstalten må såsom ordinarie tjänst upptagas en befattning såsom verkmästare och av delnings föreståndare. Till stöd härför har styrelsen anfört följande:

Redan fattigvårdslagstiftningskommittén hade i sitt förut omförmälda betänkande föreslagit, att i Bonaanstaltens avlöningsstat skulle upptagas en verkmästare och avdelningsföreståndare. Med det nuvarande antal elever vore avdelningarna för stora för att kunna med nödigt tillgodoseende av individualiseringskraven handhavas av respektive avdelningsföreståndare. Verkmästaren behövdes ock för att närmast direktören leda yrkesundervisningen, biträda vid anskaffning och vård av materialier m. m. Hans biträde torde ock kunna påkallas vid skolundervisningen, exempelvis ritning, räkning, fysikens grunder o. d. Avlöningen borde upptagas till samma belopp som för andre läraren och avdelningsföreståndaren. Styrelsen erinrade om, att den assistent vid centralfängelset å Långholmen, som vore uteslutande arbetsföreståndare och icke hade sådant ansvar och de åligganden, som hörde till avdelningsföreståndaretjänst vid uppfostringsanstalt, åtnjöte i lön och tjänstgöringspenningar

3,000 kronor jämte två ålderstillägg å 400 kronor. Jämställdes den föreslagne verkmästaren och avdelningsföreståndaren i löneavseende med andre läraren och avdelningsföreståndaren å Bona, vilken enligt 1918 års lönestat hade att uppbära 2,600 kronor i lön och tjänstgöringspenningar samt två ålderstillägg å 200 kronor,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 101

komme verkmästaren och avdelningsföreståndaren vid Bona vid jämförelse med arbetsföreståndaren å Långholmen att åtnjuta 800 kronor lägre slutavlöning.

I detta sammanhang kan nämnas, att Bouastvrelsen tillika i underdånig skrivelse den 8 januari 1918 förklarat, att den i följd av det störa ansvar, som genom anstaltens av oförutsedda omständigheter allt för långt drivna överbeläggning pålagts dess direktör, icke kunnat annat än finna det såsom ett oavvisligt krav, att anstaltens direktör snarast möjligt ^ bereddes den hjälp i uppfostrings- och utbildningsarbetet, som den ifrågavarande verkmästaren vore avsedd att lämna. Å anstaltens verkstäder måste bedrivas ett intensivt arbete för att kunna hinna tillverka de inventarier och persedlar, som erfordrades för de alltjämt anländande nya eleverna. Att märka vore därjämte, att en nyanställd verkmästare behövde tid att sätta sig in i sin nya egenartade verksamhet.

Styrelsen hemställde därför om bemyndigande att få omedelbart ledigförklara ett förordnande tillsvidare såsom verkmästare och avdelningsföreståndare vid anstalten samt att för sådant ändamål måtte till styrelsens förfogande ställas medel till ett arvode åt eu till innevarande års slut tillförordnad innehavare av denna befattning efter 2,600 kronor för år räknat. . Därjämte yrkade styrelsen, att, enär vid anstalten ej tunnes tillräckligt antal familjebostäder, nu ifrågavarande verkmästare finge, därest han vore gift eller änkling med barn, berättigas att, intill dess dylik bostad kunde beredas honom vid anstalten, uppbära hyresoch vedanslag efter 800 kronor för år räknat,

Löneregleringskommitten har på de av Bonastyrelsen anförda skälen Loneregietillstyrkt inrättande på ordinarie stat från och med år 1919 av den före- ^tké°m' slagna nya befattningen som verkmästare och avdelningsföreståndare samt förklarat, att den avlöning’, styrelsen tänkt sig för befattningen i fråga, icke heller givit kommittén anledning till erinran.

I likhet med löneregleringskommitten finner jag, att Bon astyrelsens Departeförslag om inrättande från och med nästa år av en ny ordinarie befatt- mentschefenning som verkmästare och avdelningsföreståndare blivit på ett övertygande sätt motiverat, ävensom att denna befattningshavares avlöning böi sättas till det belopp styrelsen förordat. Enligt min mening bör alltså tran och med ar 1919 i avlöningsstaten för anstalten uppföras en befattning såsom verkmästare, tillika avdelningsföreståndare, med eu avlöning av 2,600 kronor, därav 1,600 kronor i lön och 1,000 kronor i t.jänstgöringspenningar, vartill skulle komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 2()0 kronor, efter fem respektive tio år.

Bonastyrelsens nyssnämnda framställning om bemyndigande att få omedelbart förordna en sådan befattningshavare, varom nu är fråga,

102 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

föranleder däremot icke till någon min hemställan i detta sammanhang. Därest riksdagen beslutar uppförandet i avlöningsstaten från och med nästa år av befattningen i fråga, torde Kungl. Maj:t emellertid vara oförhindrad att giva styrelsen det av densamma begärda bemyndigandet, därvid dock bör tillse*, att från arvodet åt den, som förordnas å befattningen till årets slut, på sedvanligt sätt avdrages ett belopp, motsvarande likartad ordinarie befattningshavares ungefärliga pensionsavgifter.

d) Nya I den nu gällande ordinarie avlöningsstaten för Bonaanstalten äro

ordinarie uppförda tillhopa 14 förmän, därav 4 med förordnanden som gruppbefattningar. ledare. Bonastyrelsen har nu hemställt om uppförande å samma stat Boua- av ytterligare 8 förmän, därav 3 med förordnanden som gruppledare, styrelsen. Härom yttrar stvrelsen:

Det växande elevantalet hade icke blott framkallat behov av liera anstaltsplatser, utan uppfostrings- och utbildningsarbetet bland en ständigt ökad skara av elever hade ock nödvändiggjort anställandet av flera arbetsledare än dem som vore upptagna i den nuvarande avlöningsstaten. Sålunda hade styrelsen tid efter annan, efter densamma av Kungl. Maj:t lämnat bemyndigande, vid anstalten anstalt den ena extra förmannen efter den andra. Då det nu med visshet kunde forvantas att behovet av elevplatser vid anstalten under år 1919 komme _ att bliva minst 220, torde det vara en av de angelägnaste omsorgerna för uppfostringsanstaltens ledning att söka i tid vid anstalten fästa till förmän lämpliga personer och lämna dem tillfälle att förvärva sig vana och erfarenhet i sina krävande befattningar. De nu rådande svåra rekryteringsförhållandena på nu ifrågavarande område skulle i någon mån undanröjas, om beträffande de ledigförklarade platserna kunde tillkännagivas, att de inom en nära framtid bleve ordinarie. Det syntes styrelsen därför vara av vikt att å 1919 års avlöningsstat för antalten upptoges så många förmän, som, enligt vad nu kunde förutses, erfordrades under nämnda år, eller 22 och alltså b utöver de i 1918 års lönestat upptagna. Med hänsyn till den gruppindelning av eleverna, som måste iakttagas såväl vid de provisoriska förläggningsanordningar, som av styrelsen i annat sammanhang ifrågasatts, som ock vid eventuell utvidgning av anstalten genom uppförande av den av fattigvårdslagstiftmngskommitten föreslagna s. k. nya avdelningen, torde av de föreslagna 8 nya förmännen 3 hora vara gruppledare och alltså i staten för dem upptagas arvoden för dylikt uppdrag.

Löue- Då antalet elever beräknats skola för framtiden snarare över- än

reglerings- understiga 220, har löneregleringskommittén förklarat sig finna den förekoimmttén. gja ökningen av antalet förmän med 8 eller till sammanlagt 22 vara av behovet påkallad. Mot förslaget att av de nya förmansbefattnmgarna 3 skulle kunna erhålla förordnande såsom gruppledare -- varigenom hela antalet gruppledare skulle bliva 7 — har kommittén icke hatt något

att invända. . ,

' Departe- Jämvät beträffande den sålunda föreslagna utökningen av de

mentschefen. ordinarie förmännens antal är jag fullt ense med lönereglermgskom-

103 Kung1. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

mitten. Enligt min mening bör alltså å anstaltens avlöningsstat uppföras 8 nya förmansbefattningar med avlöuing av 1,300 kronor, därav 800 kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar, vartdl kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 10<> kronor, efter fem resp. tio år. Av ifrågavarande befattningshavare må 3 kunna erhålla förordnande såsom gruppledare, en var mot åtnjutande av 200 kronor såsom arvode för nämnda särskilda uppdrag.

Till ersättning åt vikarier under semester och tjänsteresor är i nu gällande stat uppfört ett belopp av 1,500 kronor.

Bonastyrelscn yrkar nu, att på grund av de föreslagna högre avlöningarna till vissa tjänstemän samt tillkomsten av nya befattningar ävensom ökat behov av vikarier under de allt längre och oftare förekommande tjänsteresorna för tillsyn av villkorligt frigivna elever m. m. förenämnda belopp måtte höjas med 1,750 kronor eller till sammanlagt 3,250 kronor.

Löneregleringskommittén förklarar, att, om också den sålunda föreslagna förhöjningen syntes vara ganska rikligt tillmätt, kommittén dock icke ausåge sig böra ifrågasätta någon nedsättning av ifrågavarande belopp.

På begäran har anstaltens direktör tillställt mig eu av honom gjord närmare beräkning av de medel, som erfordras för nu ifrågavarande ändamål. Av denna beräkning synes mig framgå, att någon minskning i det av styrelsen begärda beloppet icke bör ifrågakomma. A anstaltens avlöningsstat bör alltså enligt min mening uppföras ett till 3,250 kronor förhöjt belopp till ersättning åt vikarier under semester och tjänsteresor.

Därest mina uti det föregående framställda förslag godkännas, skulle den ordinarie avlöningsstaten för uppfostringsanstalten å Bona från och med År 1919 få följande utseende:

e) Vikariatsersättninq.

Bona-

styrelsen.

Löne-

reglerings-

kommittén.

Departe-

mentschefen.

Stat.

104 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Anm. För husmodern utgör pensionsunderlaget lönen jämte, i förekommande fall, intjänade ålderstillägg.

105 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Ni■ 338.

Det ordinarie anslaget till statens uppfostringsanstalt å Bona, som i 1918 års riksstat är upptaget till 40,300 kronor, skulle alltså behöva höjas med 16,600 kronor till 56,900 kronor, eller till samma belopp, vartill det beräknats i innevarande års statsverksproposition.

För åtnjutande av avlöning enligt den sålunda framlagda förändrade staten böra givetvis i tillämpliga avseenden gälla de allmänna villkor och bestämmelser, som stadgats för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den från och med år 1918 gällande ordinarie staten för statens uppfostringsanstalt å Bona.

Med hänsyn emellertid till tillkomsten av den nya befattningen såsom verkmästare torde dock, på sätt också löneregleringskommittén föreslagit, såsom tillägg till nämnda villkor och bestämmelser föreskrivas, att semester må årligen, då sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas av verkmästaren under en månad.

I innevarande års riksstat är till kost och beklädnad åt eleverna vid Bonaanstalten m. m. upptaget ett förslagsanslag å 85,000 kronor.

1 sin förutnämnda skrivelse av den 7 september 1917 framlägger anstaltens styrelse en ny beräkning av de årliga utgifterna från förslagsanslaget. Vid denna beräkning har styrelsen, på redan förut angivna skäl, utgått därifrån, att under år 1919 kommer att å Bona vårdas ett elevantal av i medeltal 220 per dag. Till jämförelse anger styrelsen de belopp, vartill de särskilda utgiftstitlarna av styrelsen beräknades för år 1918. Denna st3Trelsens beräkning för år 1919 ställd i jämförelse med beräkningen för år 1918, har följande utseende:

Anslagets

bestämmande.

Avliinings-

villkor.

B; Förslagsanslag till Bonaanstalten (Ull kost och beklädnad åt eleverna in. in.).

Bona-

styretsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. / so ml. 298 höft. (Nr 338.)

106 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338-

107 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Den beräkning av nu förevarande anslagsbehov för år 1918, som vid avlåtandet av 1917 års statsverksproposition dåvarande departementschefen framlade, avvek i vissa delar från styrelsens beräkning. På dessa avvikelser torde jag emellertid icke behöva nu närmare ingå, då de äro av föga betydelse för det syfte, jämförelsen avser att tjäna.

De förändringar, som vidtagits vid anslagets beräkning för år 1919, motiverar styrelsen utförligt. Ur denna motivering må här anföras följande:

Till avlöning åt extra förmän hade upptagits ett belopp av 5,400 kronor, beräknat efter ett årsarvode av 1,250 kronor till en var av 4 dylika förmän samt beklädnadsersättning av 100 kronor för år till en var. Dessa 4 extra förmän vore erforderliga utöver de 22 förmän, som enligt förut framförda förslag skulle från och med år 1919 vara uppförda å anstaltens ordinarie avlöningsstat. Utom de 22 förmän, vilka, med ett antaget elevantal av 220 och en förman för varje 10-tal elever, erfordrades för själva arbetsledningen, måste nämligen förmän vara att tillgå dels, på sätt också fattigvårdslagstiftningskommittén framhållit, för den inre tjänsten, dels ock för elevers avhämtande, efterspaning av olovligt avvikna elever in. m. Därtill komme, att det icke alltid läte sig göra eller vore lämpligt att för vissa arbetens utförande sammanföra så störa elevgrupper som dylika bestående av 10 elever.

Förhöjningen av det till beklädnadsersättning beräknade beloppet betingades av den föreslagna ökningen i förmansantalet. Att beklädnadsersättning utginge även till husmodern — med 50 kronor för år —, vore i överensstämmelse med 1917 års riksdags i sådant avseende fattade beslut.

Den ytterligare nattvakt, utöver förut beräknade 2, för vilken avlöning beräknats, erfordrades för nattbevakning inom den provisoriska nya avdelning, som styrelsen i annat sammanhang föreslagit förlagd till två skolsalar i anstaltens nuvarande ekonomibyggnad. Efter den nya elevavdelningens tillkomst skulle denna nattvakt få sin tjänstgöring förlagd dit.

Genom det ökade elevantalet hade arbetet i anstaltens köksavdelning betydligt ökats. Husmodern måste därför till sitt biträde få ökat antal tjänstfolk. På grund av de rådande höga livsmedelsprisen måste också husmoderns vivre och tjänstfolkets kosthåll beräknas till högre belopp än förut.

Elevers kosthåll hade för år 1918 av styrelsen beräknats efter ett elevantal av 136 och en dagportionskostnad per elev av cirka 70 öre till 34,800 kronor. Dagportionskostnaden uppginge för närvarande till omkring 125 öre per elev. För år 1919 ansåge sig styrelsen dock icke böra räkna med nu gällande exceptionellt höga livsmedelskostnader. Emellertid borde dagportionskostnaden icke sättas lägre än 1 krona. Med ett medeltal elever per dag av 220 skulle elevers kosthåll draga en utgift av 80,300 kronor.

Det för beklädnad beräknade beloppet hade höjts endast med hänsyn till det antagna högre medeltalet elever.

Däremot hade sängklädeskostnaden per elev höjts från 12 till 15 kronor, huvudsakligen på grund av att erfarenheten under innevarande år givit vid handen, att kvaliteten å de sängutrustningsmaterialier, som numera erhölles, vore betydligt sämre än den, som förr stått till buds, till följd varav de av desamma tillverkade persedlarna hastigare förbrukades.

108 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Till eldning och belysning måste under år 1919 beräknas högre belopp, beroende dels på den nya sjukstugans och flera befattningshavarebostäders tillkomst, dels på nödvändigheten av att hava tillgång till ett eldare- och maskinistbiträde. Anstaltens maskinist kunde icke medhinna nödiga reparations- och underhållsarbeten, därest han skulle ensam övervaka de elever, vilka nu användes för arbetet med eldning och skötsel av maskinhusets två ångpannor. Härtill komme, att såväl skolhuset som sjukstugan på grund av sitt avlägsna läge från maskinhuset måst förses med särskilda värmeledningar. Arvodet till maskinist- och eldarebiträdet hade beräknats efter samma grunder som för nattvakterna ).

Utgifterna för renhållning och tvätt kunde icke med de höga materialprisen och det ökade elevantalet hållas vid de för år 1918 beräknade beloppen utan hade måst avsevärt höjas. Detsamma gällde posten sjukvård.

Beträffande den nya posten å 300 kronor till biträde av psykiatriskt skolad läkare ville styrelsen framhålla, att överinspektören för sinnessjukvården på förekommen anledning framhållit lämpligheten därav, att en uppfostringsanstalt av nu förevarande art ägde tillgång på psykiatriskt skolad läkare för konsultation vid förekommande behov. Styrelsen kunde för sin del icke annat än dela denna uppfattning. Till anstalten överlämnades årligen ett antal elever, som voro psykiskt defekta. Tvivelsutan kunde någon läkare vid det till anstalten närbelägna hospitalet i Vadstena befinnas villig att vid förefallande behov lämna det biträde, varom nu vore fråga.

Kostnaderna för tandvård samt för skolundervisning och religionsvård måste med hänsyn till det under år 1919 beräknade, betydligt högre elevantalet, höjas med 500 kronor för vardera posten.

Höjningen av posten till elevbelöningar föranleddes av det för år 1919 beräknade högre elevantalet.

För anstaltebggg,läders underhåll samt för anskaffning och underhåll av anstaltsinvenfarier hade de högre kostnaderna upptagits med hänsyn till ökade arbetsoch materialpris samt genom anstaltens utvidgning stegrade behov.

Anstaltens alltjämt fortgående utveckling hade också krävt tätare sammanträden av dess styrelse, vars resekostnader därigenom höjdes.

Kostnaderna för anstaltens verksamhet med avseende å utskrivna elever hade för innevarande år beräknats till 3,000 kronor. För år 1919 torde detta böra höjas till 6,000 kronor. Under sistnämnda år torde det nämligen för att bereda plats för nykomna elever bliva nödigt att i största möjliga utsträckning med tillämpning av § 4 av verkställighetslagen placera elever utanför anstalten. Särskilt behövde för sådant fall tillsynen å dessa elever göras så effektiv som möjligt genom tätare besök hos desamma. Säkerligen komme ock behovet av nu ifrågavarande elevers ekonomiska stödjande från anstaltens sida att avsevärt ökas.

Kostnaden för avgående elevers utrustning hade för år 1918 beräknats efter 150 kronor för en var av 65 elever till 9,750 kronor. Avgången av elever under år 1919 måste beräknas till minst 100. vadan nu frågavarande post borde höjas till

15,000 kronor.

För <dlmänna omkostnader hade en höjning av förut upptaget belopp 3,000 kronor till 5,000 kronor ansetts erforderlig på grund av dels inträdda prisförhöjningar

0 Genom nådigt brev den 16 november 1917 liar styrelsen redan bemyndigats att vid anstalten anställa dylikt biträde.

109 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

dels det ökade elevantalet. Under nu ifrågavarande rubrik hade även upptagits vikariatsarvoden vid sjukdom. Enligt gällande bestämmelser ägde vissa befattningshavare att vid tjänstledighet för sjukdom under loppet av ett och samma kalenderår åtnjuta full avlöning under högst BO dagar.

Beträffande den inkomst av anstaltens jordbruk, skog och verkstäder m. in., som under år 1919 kunde bliva disponibel d. v. s. utan olägenhet dragas ur rörelsen till bestridande av årsutgifter för anstalten i sin helhet, erinrade styrelsen om att styrelsen för år 1918 beräknat nu ifrågavarande inkomst till 14,2B5 kronor. Enligt anstaltens räkenskaper för år 1916 hade berörda inkomst utgjort 29,233 kronor 20 öre, därav dock en betydande del vore bunden i inneliggande förråd av spannmål, foder in. m. För år 1917 syntes avkastningen av jordbruk, ladugård och svinhus kunna beräknas bliva avsevärt lägre, beroende på felslagen rågskörd, ringa tillgång på kraftfoder och dåliga beten. Försiktigast syntes styrelsen därför vara att icke för år 1919 räkna med mer än omkring 20,000 kronors inkomst. För vinnande av jämnare anslagsbelopp hade inkomsten av styrelsen upptagits till 20,885 kronor.

Enligt st}^relsens beräkning skulle alltså utgifterna irån förslagsanslaget till Bonaanstalten kunna för år 1919 beräknas till 193,885 kronor. Därifrån borde dock avdragas den uppskattade inkomsten under samma år av den vid anstalten bedrivna rörelsen. Förslagsanslaget skulle följaktligen enligt styrelsens mening kunna för ifrågavarande årbestämmas till 173,000 kronor.

Att beräkna, med vilket belopp ett förslagsanslag av nu före- vepartementsvarande art bör äskas, är givetvis en vansklig sak, främst till följd av »hefen. den svårighet, som föreligger att under rådande kristid på förhand ens tillnärmelsevis uppskatta de priser på varor och annat, som vid en dylik beräkning måste komma i betraktande. Emellertid synes det mig, som om Bonastyrelsen vid uppgörandet av sin beräkning skulle hava tagit den hänsyn till kristidens inverkan, som nödig försiktighet bjuder. Ej heller har jag funnit något att anmärka mot beräkningens detaljer.

Emellertid vill jag erinra om, att vid den beräkning av anslaget, så vitt angick innevarande år, som vid, avlåtandet av 1917 års statsverksproposition dåvarande departementschefen gjorde och mot vilken riksdagen ej framställt någon anmärkning, bland de utgiftsposter, som skulle bestridas från anslaget, även upptagits eu å 200 kronor till representationspenningar åt direktören vid anstalten. Att denna post nu ej återfinnes i styrelsens beräkning av anslaget för år 1919, lär, enligt vad jag inhämtat, bero på ett förbiseende. Då samma skäl, som föranledde denna utgiftsposts medtagande vid beräkningen förra året, fortfarande äro förhanden, torde hänsyn till detta medelsbehov böra tagas jämväl nu. Någon höjning av förslagsanslaget på grund härav torde visserligen icke erfordras, men för erhållande av en mera avrundad slut-

Ilo

VI. Driftkostnaderna vid statens uppfostringsanstalt å Venngarn.

A. Extra anslag å 1919 års stat.

a. Anslag till avlönande av tjänstemän vid Venngarnsanstalten.

(Förslagsanslag-, högst.)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

summa än den av Bonastyrelsen föreslagna å 173,000 kronor torde anslaget böra i 1919 års stat upptagas med ett till 175,000 kronor förhöjt belopp.

På sätt redan förut nämnts bör anslaget, sedan Bonaanstalten numera uppförts på ordinarie stat, få karaktären av ordinarie anslag.

I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen har förevarande anslag beräknats till 235,000 kronor. Anledningen därtill, att anslaget där upptogs med så högt belopp, var den, att från anslaget beräknades komma att bestiidas jämväl de löpande utgifterna för driften å den filialanstalt till Bona, som, enligt vad då antogs, skulle komma att bliva förlagd till den i närheten belägna egendomen Medevi, och å vilken filialanstalt plats ansågs kunna beredas för 60 elever. På sätt förut nämnts, får emellertid detta förslag numera anses hava förfallit. I dettas ställe har trätt det i det föregående omnämnda Venngarnsförslaget. För uppehållande av uppfostringsanstalten å Venngarn böra åter, på sätt jag får tillfälle att strax omnämna, äskas särskilda anslag.

För bestridande av driftkostnaderna vid den föreslagna nya uppfostringsanstalten å Venngarn, vilken anstalt ju är avsedd att bliva av allenast provisorisk natur, torde böra beviljas medel å extra stat. I likhet med vad fallet var med Bonaanstalten, innan denna blev uppförd på ordinarie stat, torde det lämpligaste vara, att till Venngarnsanstalten beviljas två förslagsanslag: ett anslag å visst högsta belopp till avlönande av tjänstemän vid anstalten och ett anslag utan begränsningtill kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. m. Det torde bliva erforderligt att äska dylika anslag dels å 1919 års stat, dels ock å tilläggsstat för år 1918.

Vad först angår 1919 års stat, är beträffande nu förevarande anslag att nämna följande.

Vid prövning av frågan, med vilket belopp anslaget till avlönande av tjänstemän vid anstalten bör äskas, torde den nu gällande avlöningsstaten för statens vårdanstalt för alkoholister vid Venngarn kunna tjäna som en lämplig utgångspunkt. Nämnda avlöningsstat, som för år j.918 fastställdes av Kungl. Maj t den 29 juni 1917 och vari ej varit avsett att göra någon ändring för år 1919, har följande utseende:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

in

Anm. Mod undantag av läkare och predikant erhålla alla fri bostad,fri uppvärmningfeller bränsle)ock elektrisk belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sågning av bränsle ävensom armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas dock alltid av befattningshavaren. Vårdarna (inklusive sjukvårdaren eller sjuksköterskan) bekomma beklädnadsersättning med 100 kronor. Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland (enligt styrelsens bestämmande).

Därest föreståndaren tillika ombesörjer läkarvården eller predikantens göromål, må honom kunna tilläggas härför upptaget arvode.

För det fall att föreståndaren åtnjuter båda de för befattningen uppförda ålderstilläggen, skall del pensionsavgift motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 200 kronor och sålunda avlöning till honom utgå med 5,300 kronor.

Därest läkare eller predikant icke enligt avtal med styrelsen äga att genom anstaltens försorg åtnjuta fria resor, erhålla de resekostnadsersättning, läkaren enligt tredje klassen och predikanteh enligt fjärde klassen i rescreglementet, att utgå från det såsom bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget. I

I förutnämnda skrivelse den 26 mars 1918 kar Bonaanstaltens .styrelse beträffande avlönandet av personalen vid en till Venngarn förlagd uppfostringsanstalt till en början anfört följande:

Därest Venngarnsanstalten komme att ställas till förfogande för verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran, torde det vara både nödigt och

Bona-

styreltn.

112 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

lämpligt, att den för uppfostringsverksamheten erforderliga personalen i avlöningshänseende likställdes med motsvarande befattningshavare å Bona med de skillnader, som föranleddes därav, att Venngarnsanstalten vore uppförd å extra stat, och av vissa olikheter i organisationen av Venngarnsanstalten, som följde av byggnadernas olika beskalfenhet samt därav, att vissa förut anställda befattningshavare torde böra lämpligen övergå till den nya verksamheten, därest de därtill befunnes villiga.

Styrelsen framlade därefter ett efter sålunda angivna grunder upprättat förslag till avlöningsstat för den nya Venngarnsanstalten, vilket förslag styrelsen angav som resultat av ingående överläggningar i irågan mellan Bonadirektören och nuvarande föreståndaren för Venngarnsanstalten. Detta förslag, som uppgjorts efter ett beräknat elevantal av 100, hade följande utseende:

Förslag till avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Venngarn för år 1919.

Beträffande de för de särskilda befattningshavarna sålunda föreslagna avlöningsförmånerna yttrar styrelsen vidare:

113 Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

För direktörsbefattningen hade upptagits samma avlöningsförmåner, som nu utginge till föreståndaren för statens vårdanstalt å Venngarn. De vore lika med dem, som enligt gällande stat utginge till direktören för Bonaanstalten.

Enligt nu gällande bestämmelser vore predikanten icke skyldig att hålla gudstjänst varje sön- och helgdag och han både givetvis icke heller nu någon skyldighet att meddela kristendoms- eller konfirmationsundervisning. Dessa åligganden borde tillkomma honom vid uppfostringsanstalten. Vid sådant förhållande torde det i staten upptagna predikantarvodet böra höjas till 1,200 kronor.

Det förutsattes, att, därest nuvarande föreståndaren vid Venngarn vore villig övergå till den där ifrågasatta uppfostringsverksamheten, han fortfarande skulle vara predikant och själasörjare. Härigenom vunnes överensstämmelse med den av riksdagen godkända anordningen vid det s. k. ungdomsfängelset i Uppsala, varest direktören finge vara präst och utom direktörsavlöningen uppbära av predikantarvodet vad som efter prövning av Kungl. Maj:t befunnes skäligt.

För skolundervisningen i övrigt skulle anställas en förste lärare, helst med akademisk bildning och med sådana kvalifikationer, att han vid förfall för direktören kunde uppehålla dennes befattning samt vid behov efter vunnen erfarenhet kunde befordras till anstaltsledare. Med hänsyn härtill hade löneförmånerna för förste läraren satts lika med aem, som utginge till assistent i högsta lönegraden inom fångvården.

Vid Venngarn vore nu anställd en assistent och räkenskapsförare. Denne vore tillika uppbördsman. Vid Bona vore direktören uppbördsman och hade att med biträde av en bokhållare föra anstaltens räkenskaper. Bonadirektören hade hela den ekonomiska ledningen av anstalten. Därest Venngarnsdirektören skulle vara predikant och. själasörjare, torde bliva nödvändigt att låta nu gällande ordning beträffande den ekonomiska förvaltningen å Venngarn bestå. Avlöningsförmånerna för nuvarande assistenten och räkenskapsföraren utginge med samma belopp som för bokhållaren å Bona och vore dessa avlöningsförmåner bestämda efter vad som för närvarande åtnjötes av assistenter i lägsta lönegraden inom fångvården. Emellertid vore på Kungl. Maj ts prövning beroende en framställning om nyssnämnda assistenters uppflyttande i mellangraden för assistenter vid fångvården. Bifölles denna framställning av Kungl. Maj:t och riksdag, torde det föreligga allt skäl att, för iakttagande av hittills iakttagen överensstämmeh-e mellan befattningshavarnas vid de allmänna uppfostringsanstalterna avlöningsförmåner och motsvarande fångvårdstjänstemäns. upptaga räkenskapsförarens och redogörarnes avlöningsförmåner lika med fångvårdsassistents i mellånlönegraden. Härtill hade hänsyn tagits vid uppgörandet av styrelsens förslag till avlöningsstat.

1 den nuvarande V enngarnslönestaten vore upptagen en befallningsman med en begynnelseavlöning av frånsett pensionsavgiftsavdrag — 1,600 kronor. För närvarande bedreves jordbruket vid Venngarn till stor del med biträde av s. k. statkarlar och den nuvarande befallningsmannen hade varit anställd vid Venngarn, då egendomen vai it utarrenderad såsom kronodomän till enskild person. Givetvis måste störa krav ställas på jordbruksledarens uppfostrareegenskaper, då lian skulle handhava minderåriga förbrytare. För att vara försäkrad om att å ifrågavarande befattning få eu i alla avseenden lämplig och högt kvalificerad person syntes han i av- 1 öningshänseende böra jämställas med räkenskapsföraren och uppbördsmannen samt benämnas lantbruksinspektor.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. '298 käft. (Nr 338.) IT,

114 JJepartements

chefen

Kungl. Majds nåd. proposition AV 338.

För en maskinist hade avlöningsförmånerna satts lika med dem för motsvarande befattningshavare å Bona.

Då de nuvarande byggnadsanordningarna vid Venngarn icke lämpade sig för elevernas uppdelande i avdelningar under särskilda föreståndare såsom på Bonaanstalten, hade Bonadirektören och Venngarnsföreståndaren enats om att föreslå, att för var och en av de tre till skilda våningar i samma byggnad förlagda lika stora elevavdelningarna skulle förordnas såsom gruppledare lämpliga förmän, och borde av dessa två äga sådana kunskaper, att de kunde biträda vid skolundervisningen mot åtnjutande av särskild gratifikation att utgå av förslagsanslaget till elevernas kost och beklädnad med mera.

Med avseende å antalet i lönestaten upptagna förmän torde höra erinras om att vid Bona hittills åtgått minst en förman för 10 elever, varjämte ett antal förmän beräknats för den inre tjänsten och andra göromål. Med beräkning av en beläggning av 100 elever torde alltså i lönestaten böra upptagas — förutom förutnämnda 3 förmän med förordnande som gruppledare — 10 förmän. Givetvis skulle icke omedelbart efter anstaltens tagande i bruk såsom uppfostringsinstitution hela antalet förmän antagas utan först i mån av behov allt efter anstalten bleve belaud. Härvid vore att bemärka, att meningen vore att, i den mån jordbruksdriften kunde skötas med elever under ledning av förmän, de nu å Venngarn antagna statkarlarna (med undantag dock av kusk och ladugårdsförman) skulle uppsägas i den mån de icke befunnes lämpliga att anställas såsom förmän. Genom att i lönestaten uppföra hela det föreslagna antalet av 10 förmän skulle man undgå det uppenbara missförhållande, som ägt rum vid Bonaanstalten, att åtskilliga där anställda extra förmän med lika tjänstgöring som de å extra lönestaten uppförda icke finge, sedan de med innevarande år blivit ordinarie, för ålderstilläggs åtnjutande räkna sig till godo sin föregående extra förmanstjänstgöring, vilken för somliga uppginge ända till 7 å 8 år.

För husmodern hade avlöningarna satts lika med dem husmodern å Bona åtnjöte.

De i anmärkning till nu gällande Venngarnslönestat meddelade särskilda bestämmelser torde i tillämpliga delar böra bibehållas.

Enligt det av Bonastyrelsen sålunda framlagda förslaget skulle till avlönande av befattningshavare vid den nya Venugarnsanstalten behöva äskas ett förslagsanslag, högst 32,960 kronor.

Med avseende å det förslag till avlönande av befattningshavarna vid den nyanordnade Venngarnsanstalten, som Bonastyrelsen sålunda framlagt, har jag, vad först angår direktören, icke kunnat undgå att uppmärksamma, att dennes avlöningsförmåner skulle komma att enligt styrelsens förslag bli väl höga i jämförelse med Bonadirektörens. Om till direktör vid Venngarnsanstalten blir, såsom nu är fallet, förordnad en prästman samt åt honom uppdrages jämväl att meddela kristendomsundervisning åt eleverna och att vara predikant och själasörjare vid anstalten, skulle, därest, på sätt styrelsen torde förutsätta, den del av

115 Kungi. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

predikantarvodet, som Knngl. Maj:t i så fall skulle äga rätt tillerkänna honom, bestämmes till 600 kronor, hans begynnelseavlöning komma att uppgå till, frånsett ålderstillägg och avdrag för pensionsavgift motsvarande belopp, 5,100 kronor för år eller 600 kronor mer än Bonadirektörens nuvarande begynnelseavlöning och 100 kronor mer än den begynnelseavlöning Bonadirektören, i händelse av bifall till mitt förut framlagda förslag, skulle erhålla från och med år 1919. Bleve åter predikantsyssian vid Venngarn icke förenad med direktörstjänsten, i vilket fall väl jämväl kristendomsundervisningen finge läggas i andra händer, skulle visserligen den direktören vid Venngarn tillkommande avlöningen enligt styrelsens förslag bliva av samma storlek som Bonadirektörens nuvarande avlöniog, men å andra sidan skulle Venngarnsdirektörens åligganden bliva-mindre maktpåliggande än Bonadirektörens. Alldeles frånsett anstalternas olika storlek skulle nämligen den förre vara helt och hållet befriad från det betydande besvär och ansvar, som är förenat med den senares funktion som uppbördsman och ledare av den ekonomiska förvaltningen.

Enligt min mening skulle direktörens avlöning bliva till sin storlek bättre avvägd, i fall till mönster vid densammas bestämmande finge — icke blott, på sätt styrelsen föreslagit, med avseende å formen för avlöningens utgående, utan jämväl med avseende å avlöningens belopp — tjäna motsvarande avlöningsfrågas ordnande vid det s. k. ungdomsfängelset t Uppsala, med vilket den blivande Venngarnsanstalten i mer än ett avseende torde komma att kunna jämställas. Begynnelseavlöningen för direktören vid Uppsal afängelset är densamma som för övriga direktörer vid straffängelse eller 4,000 kronor, därav 2,700 kronor lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar. Därjämte äger Knngl.. Mai t enligt riksdagens beslut rätt förordna direktören att tillika vara predikant vid fängelset mot åtnjutande av så stor del av det för fängelset i gällande stat upptagna predikantarvodet — 1,200 kronor —, som Knngl. Mnj:t bestämmer. Ordnas hithörande förhållanden på liknande sätt vid Venngarns uppfostringsanstalt, skulle direktören, därest han, på sätt Bonastyrelsen tydligen anser lämpligast, blir en prästman samt ej särskilda förhållanden motivera högre belopp, kunna få sig tillerkänt ett arvode smn predikant av 500 kronor och hans sammanlagda avlöning följaktligen komma upp till — frånsett pensionsavgift motsvarande avdrag — Bonadirektörens nuvarande avlöning samt den avlöning direktörerna vid centralfängelserna ä Härianda, i Härnösand och i Malmö uppbära.

Ur flera synpunkter — bland annat på grund därav att, på sätt jag redan förut nämnt, föreståndarebefattningen vid den nya statliga

116 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

alkoholistanstalten å Salbohed torde böra reserveras för nuvarande föreståndaren för den statserkända anstalten därstädes — torde det komma att visa sig lämpligast, att den nuvarande föreståndaren för Venngarnsanstalten, om lian — såsom jag har anledning antaga — därtill är villig, blir förordnad som främste ledare ävensom predikant vid samma anstalt, jämväl efter det den blivit omändrad till uppfostringsanstalt. Blir så förhållandet, skulle emellertid, om avlöningen bestämmes i överensstämmelse med vad nyss föreslagits samt pensionsavgiftsavdraget, på sätt bör ske på grund av begynnelselönens minskning, sättes till 100 kronor, hans avlöning komma att — därest hänsyn tages jämväl till honom i egenskap av föreståndare resp. direktör enligt nu gällande regler tillkommande dyrtidstillägg — med 700 kronor understiga hans nuvarande avlöning. Billigheten synes fordra, att denna följd av nu ifrågavarande provisoriska anordning undvikes. Detta låter sig lätt göra på det sätt, att nuvarande föreståndaren vid Venngarn, om han förordnas som direktör och predikant vid den nya uppfostringsanstalten därstädes, tillägges hela det i staten beräknade predikantarvodet, 1,200 kronor.

Med avseende å den föreslagna avlöningen till förste läraren har jag intet annat att erinra, än att hans pensionsavgiftsavdrag torde böra med tillämpning av sedvanliga regler bestämmas till 100 kronor.

I Bonastyrelsens förslag till avlöningsstat för Venngarnsanstalten hava de i staten upptagna befattningshavarna som assistent (räkenskapsförare och uppbördsman) och som lantbruksinspektor i avlöningshänseende likställts med assistenter i mellangraden vid fångvårdsstaten. Anledningen därtill är den, att i annat sammanhang gjorts framställning därom, att assistenterna i lägsta lönegraden vid fångvården, med vilka nu ifrågavarande två tjänstemän ansetts böra likställas, skulle uppflyttas i berörda mellangrad. En dylik uppflyttning har emellertid avstyrkts av löneregleringskommittén och någon framställning därom bör, på sätt jag får tillfällé att omnämna i annat sammanhang, ej heller enligt min mening göras till riksdagen. Vid sådant förhållande höra jämväl räkenskapsföraren och uppbördsmanuen samt lantbruksinspektoren vid den nya Venngarnsanstalten få åtnöjas med de avlöningsförmåner, som tillkomma lägsta graden av assistenter vid fångvården.

Åt räkenskapsförareu och redogöraren har Bonastyrelsen i sitt statförslag, såsom redan nämnts, tillagt benämningen assistent. Ehuru denna titel ej kommit till användning vid uppfostringsanstalten å Bona, torde dock med särskild hänsyn till ifrågavarande befattningshavares egenskap av handhavare av den ekonomiska förvaltningen tillräcklig anledning ej förefinnas att fråntaga honom denna benämning, som ju för

Kuiujl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 117

närvarande tillkommer motsvarande befattningshavare vid den nuvarande Venngarnsanstalten.

Bland särskilda bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmånerna torde, utöver sådana nu gällande, som kunna göras tillämpliga jämväl efter den nya organisationen, böra upptagas även den, att innehavare av befattning vid anstalten må i fråga om rätt till ålderstilllägg räkna sig till godo tid, varunder han varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning vid anstalten under den tid den utgjort vårdanstalt för alkoholister.

Utöver vad nu sagts torde intet vara att erinra i anledning av det förslag till avlöningsstat för den nya Venngarnsanstalten, som Bonastyrelsen framlagt. Med en avlöningsstat sådan som jag sålunda förordat synas Venngarnsanstaltens särskilda befattuiugdiavares antal och avlöningsförmåner bliva väl avvägda med hänsyn till anstaltens beräknade storlek, de olika tjänstemännens särskilda åligganden samt de avlöningsförmåner, som tillkomma motsvarande befattningshavare vid Bonaanstalten.

I detta sammanhang anser jag mig dock böra nämna, att nuvarande föreståndaren för Venngarnsanstalten gjort gällande, att det sannolikt kommer att visa sig erforderligt, att vid anstalten i dess nya skick upprättas ännu en befattning, vars innehavare skulle övertaga de funktioner, som vid Bonaanstalten utövas av de tre avdeluingsföreståndarne i dessa deras egenskaper. Med ett närmare prövande av detta spörsmål torde emellertid böra anstå, till dess att eu tids erfarenhet vunnits rörande den av Bonastyrelsen föreslagna organisationens tillräcklighet. I samband därmed synes mig böra tagas i övervägande, huruvida ej genom vidtagande av vissa modifikationer i anstaltens organisation skulle kunna skapas förutsättningar för genomförandet av den från vissa synpunkter önskvärda anordningen, att den avlöning, som tillkommer direktören såsom sådan — alltså frånsett predikantarvodet — sattes till samma belopp som det, vartill Bonadirektörens och förutnämnda centralfängelsedirektörers avlöning för närvarande belöper sig. Måhända skulle en dylik anordning kunna möjliggöras på det sätt, att det bestämdes, att antingen direktören eller förste läraren skulle vara prästman med tjänsteåliggande — utan särskilt förordnande — att vara jämväl predikant samt att, därest det bleve förste läraren, som Unge sig anförtrodda predikant- och religionslärargöromålen, direktörens åliggande skulle i stället utökas i annat avseende, exempelvis såsom å Bona med högsta ledningen av den ekonomiska förvaltningen eller ock med skyldighet att biträda såsom lärare i andra ämnen än kristendom.

Den av mig förordade avlöningsstaten har alltså följande utseende:

118 Kungl. Maj:is nåd. proposition Nr 338.

Förslug till avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Venngarn för år 1919.

Anm. Med undantag av predikanten erhålla alla iri bostad, fri uppvärmning (eller bränsle) och elektrisk belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sågning av bränsle ävensom armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas dock alltid av befattningshavaren. Förmännen och husmodern bekomma beklädnadsersättning, en var av de förra med 100 kronor och den senare med 50 kronor för år. Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland (enligt styrelsens bestämmande).

Därest direktören tillika ombesörjer predikantens göromål må han få åtnjuta så stor del av predikantarvodet, som Kungl. Haj:t bestämmer.

För det fall att direktören åtnjuter för befattningen uppfört ålderstillägg, skall det pensionsavgift motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 150 kronor.

Befattningshavare vid anstalten må i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till godo tid, varunder han varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning vid anstalten under den tid den utgjort vårdanstalt för alkoholister.

Därest predikant icke enligt avtal med styrelsen äger att genom anstaltens försorg åtnjuta fria resor, erhåller han resekostnadsersättning enligt fjärde klassen i resereglemente!, att utgå från det såsom bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.

Till avlöningar och arvoden vid statens uppfostringsanstalt å Venngarn skulle alltså behöva äskas ett förslagsanslag, högst, 31,470 kronor ■eller således 1,490 kronor mindre än Bonastvrelsen föreslagit.

119 Kungl. May.ts nåd, proposition Nr 338.

Det andra anslag, som erfordras för drivandet av den nya verksamheten vid Venngarn, är ett förslagsanslag utan begränsning till kost och beklädnad åt eleverna vid anstalten m. m.

I sin förutnämnda skrivelse av den 26 mars 1918 gör Bon astyrelsen gällande, att detta förslagsanslag bör för år 1919 lämpligen sättas till

98,000 kronor. Till stöd härför framlägger styrelsen följande beräkning:

Beklädnadsersättning åt 1 maskinist och 13 förmän.................... kronor

Dito åt 1 husmoder ........................................................................... »

Avlöning åt 3 nattvakter ................................................................ »

Tjänstefolks avlöning och kosthåll samt husmoderns vivre ........ »

Elevers kosthåll (365 x 100 x 1) ........................ »

Elevers beklädnad............................................................................... »

Elevers sängkläder ............................................................................ »

Eldning och belysning....................................................................... »

Renhållning ........................................................................................ »

Tvätt .........................................................................................

Sjukvård......................................................................................

Läkarearvode...........................................................................

Biträde av psykiatriskt skolad läkare ..................................

Tandvård .............................................................................

Skolundervisning och religionsvård ......................................

Orgelspelnings- och sångundervisningsarvode ......................

Musikundervisning.....................................................................

Elevbelöningar ..........................................................................

Anstaltsbyggnaders underhåll..................................................

Anstaltsinventarier och dessas underhåll ........................................

Styrelsens resekostnader ....................................................................

Idrottsmateriel ....................................................................................

Allmänna omkostnader såsom vikariatsarvoden vid kostnadsfri ledighet och vid sjukdom, kontors-, renskrivnings- och tryckningskostnader, telefon, porton till elevernas brev, annonser, tidningsprenumeration, rymda elevers efterspaningar och ersättningar för deras gripande och återförande, förflyttning av elev till annan anstalt, frakter, elevers helgfirande med mera

1.400 . 50 3,600

3.000 36,500 12,000

28,000

2.000 1,000 1,000 1,200

1,000

2,000

3.000 2,500

500 Summa kronor

Beräknat avdrag på grund av nettoinkomst av anstaltens jordbruk ..................................................................................... .... »

4,450:

109,500:

11,500:

b) Anslag till kost och beklädnad åt eleverna vid Venngarnsanstalten m. m. (Förslagsanslag.)

Bona-

styrelsen-

Återstod kronor 98,000:

Med avseende å de grunder, efter vilka beräkningen gjorts, hänvisar styrelsen till vad den, enligt vad förut nämnts, yttrat rörande motsvarande beräkning beträffande Bonaanstalten. Vidkommande de avvikelser, som skett i fråga om vissa poster, yttrar styrelsen:

120 Departements-

chefen.

B) Anslag å 1918 års tilläggsstat.

a) Avslag till avlönande av tjänstemän vid Venngarnsanstulten.

(Förslagsanslag, högst.)

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

Utgifterna för eldning och belysning samt amtaltsbyggnaders underhåll hade styrelsen ansett sig böra beräkna på samma sätt som i utgifts- och inkomststaten för Venngarn såsom alkoholistanstalt.

Då ett större förråd stim/kläder funnes vid Venngarn, torde endast underhållskostnad höra beräknas under förutsättning, att ifrågavarande förråd finge övertagas.

Ltikarearvodet hade upptagits till 1,200 kronor i anledning därav att, enligt vad Veniuarnsföreständaren meddelat, arvode till detta belopp utfästa för att möjliggöra stationering i Sigtuna av en extra provinsialläkare.

Utgifterna för skolundervisning hade upptagits till 2,000 kronor för att utom för inköp av materiel bereda tillgång till gratifikationer för biträde vid skolundervisningen enligt förut antydd plan.

Något anslag till resekostnader för eller utrustning av definitivt eller villkorligt utskrivna, elever hade icke beräknats i avseende å Venngarn, då utskrivningar därifrån knappast torde komma att äga rum under år 1919.

Med avseende å de inkomster, som kunde beräknas bliva disponibla såsom bidrag till driftkostnaderna, hade styrelsen, med ledning av en av Bonadirektören uppgjord, av styrelsen i dess skrivelse återgiven utförlig beräkning, kommit till den uppfattningen, att såsom dylikt bidrag lämpligen kunde beräknas vad Venngarnsstyrelsen i sitt förslag till inkomst- och utgiftsstat upptagit såsom nettoinkomst av jordbruket. Någon vinst å verkstadsdrift hade icke beräknats. Elevernas arbetskraft torde nämligen till allra största delen åtgå för jordbrukets behov samt i trädgården. Skrädderi, skomakeri, snickeri, smide och målning, erforderliga för inventariers underhåll, torde kunna bedrivas i befintliga verkstadsrum av endast ett mindre antal elever, och några dylika åtginge i kök, bageri och tvätthus.

Mot deri beräkning av förevarande förslagsanslag, som Bonastyrelsen sålunda framlagt, lärer intet vara att erinra. Av riksdagen torde följaktligen böra å extra stat för år 1919 till kost och beklädnad åt de vid statens uppfostringsanstalt å Venngarn intagna elever m. m. äskas ett förslagsanslag å 98,000 kronor.

Enligt vad jag redan förut nämnt, erfordras för uppehållande av verksamheten å den nya Venngarnsanstalten, att medel anvisas jämväl å 1918 års tilläggsstat. Åven dessa medel torde böra beviljas i form av dels ett förslagsanslag till visst högsta belopp till avlönande av tjänstemän vid anstalten, dels ock ett förslagsanslag utan begränsning till kost och beklädnad åt eleverna m. m.

Under förutsättning att, på sätt förut angivits såsom antagligt, den nya verksamheten å Venngarn kan taga sin början den 1 nästkommande juli, skulle den tid under år 1918, under vilken befattningshavarna vid anstalten skulle komma att avlönas från det förstnämnda av nyssberörda två anslag, uppgå till ett halvt år. Anslaget å 1918 års tilläggsstat till avlönande av tjänstemän vid den nya Venngarns-

121 Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

anstalt eu bör alltså sättas till halva det belopp, 31,470 kronor, som lör sådant ändamål föreslagits å 1910 års riksstat, eller således till

15,735 kronor.

Det andra av de båda nyssnämnda anslagen — anslaget till kost och beklädnad åt eleverna in. m. — torde åtel- kunna äskas med något mindre belopp än liälften av motsvarande anslag i 1919 års riksstat. Vid beräknandet av anslaget för år 1919 har man nämligen utgått ifrån ett medeltal elever av 100, ett tal, som måste anses för högt med avseende a den tid av innevarande år, då anstalten kommer att vara i verksamhet. Det lär nämligen ej kunna komma i fråga att omedelbart efter det anstalten öppnar sina portar för sina nya alumner, dit sända hela det antal elever anstalten är rustad att mottaga, utan elevantalet bör ökas successivt, detta av hänsyn därtill, att personalen endast så småningom kan sätta sig in i sina nya krävande uppgifter. I anledning av vad nu sagts synes det mig, som om man vid beräknandet av förevarande förslagsanslag bör till utgångspunkt taga ett medeltal elever under 1918 ars sista hälft av 70. Anslaget skulle alltså kunna sättas till vid pass Vin av halva det belopp, vartill det skulle äskas för år 1919, 98,000 kronor, eller således till 34,300 kronor. Med hänsyn särskilt till den dyrtid, som för närvarande är rådande och som torde kunna antagas komma att räcka året ut, men med vilken man ej i samma grad räknat vid bestämmandet av 1919 års anslag, torde nu förevarande anslag å 1918 års tilläggsstat böra äskas med i runt tal 40,000 kronor.

\ ad därefter beträffar de medel, som erfordras till bestridande av driftkostnaderna vid den statliga vårdanstalt för alkoholister, som fortast möjligt skulle inrättas a Salbohed för att träda i stället för den nuvarande Venngarnsanstalten, torde något nytt anslag härför ej erfordras, så vitt angår innevarande år, utan torde med avseende å detta år den lämpligaste anordningen vara den, att riksdagens medgivande utverkas att för ifrågavarande ändamål använda de anslag, som i 1918 års riksstat äro upptagna till Venngarnsanstalten.

Beträffande åter utgifterna för nu ifrågavarande ändamål under ar 1919 är till en början att märka, att Kungl. Maj.'t i 1918 års statsverksproposition under sjätte huvudtiteln på extra stat för år 1919 äskat dels ett förslagsanslag, högst 24,700 kronor, till avlöningar och vikariatsersättningar åt tjänstemän vid den nuvarande Venngarnsanstalten för Bihang till riksdagens 'protokoll 1918. 1 sand. 298 höft. (Nr 338.) 16

b) Anslag till kost och beklädnad åt eleverna vid Venngarnsanstal ten m. m

(Förslagsan. slag.) .

VII. Driftkostnaderna vid statens vårdanstalt för alkoholister å Salbohed.

122 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

alkoholister dels ock ett förslagsanslag av 63,725 kronor såsom bidrag till driftkostnaderna i övrigt för samma anstalt. Den förändrade organisation, som den statliga alkoiiolistvårderi skulle, enligt vad förut föreslagits, erhålla, torde böra föranleda, att Kungl. Maj:t, med återkallande av sina nyssberörda äskanden, hos riksdagen begär anvisande av två liknande anslag till verksamheten vid den nya Salbohedsanstalten. På grund av den inskränktare omfattning, som denna skulle få i förhållande till den nuvarande Venngarnsanstalten, torde dessa anslag kunna äskas med avsevärt lägre belopp än de nyss angivna.

A) Anslag I fråga om det förslagsanslag med visst högsta belopp, som bör

ningafoch av riksdagen begäras till avlöningar och vikariatsersättningar åt tjänstevikariats- män vid Salbohedsanstalten, har Venngarnsstyrelsen, med ledning av eåtätjäZter den för Venngarnsanstalten nu gällande av mig förut återgivna avlöningsmän vid staten (sid. 111), i sin förutnämnda skrivelse av den 10 april 1918 framanst°alten~ lågt förslag till dylik stat för år 1919. Detta förslag, vid vars upprorslags- görande styrelsen utgått ifrån sitt huvudförslag om anstaltens beräknande aasiag, högst.) ^ g q patienter, har följande utseende:

V envig arn 8styr elsen.

Katigt. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 123

förslag: till avlöningsstat för statens vårdanstalt för alkoholister ä Salbohed.

j /Efter 5 år kan lönen höjas med 500 4,350| j kronor och efter 10 år med ytterit ligare 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas med 200 kronor och efter 10 år med ytterligare 200 kronor.

'! 1 Efter 5 år kan lönen höjas med 100 il kronor och efter 10 år med ytterligare 100 kronor.

Bärjämte in kost och]... EfteJ‘?. år ka" möblerad bostad. ilone'1 hoJ&8 med

D:o

B:o

(75 kronor och (efter 10 år med I ytterligare 7 5 j J kronor.

Fria resor. D:o.

Anm. Med undantag av läkare och predikant erhålla alla fri bostad, fri uppvärmning eller bränsle eventuellt elektrisk belysning) enligt styrelsens bestämmande. Huggning och sugning av bränsle (ävensom armatur och lampor för elektrisk belysning) bekostas dock alltid av befattningshavaren. Vårdarna bekomma beklädnadsersättning med 100 kronor. Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller plantering sland enligt styrelsens bestämmande.

Därest föreståndaren tillika ombesörjer läkarvården eller predikantens göromål, må han kunna tilläggas härför föreslaget arvode.

För det fall att föreståndaren åtnjuter båda de för befattningen uppförda ålderstilläggen, skall det pensionsavgift motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 200 kronor och sålunda avlöning till honom utgå med 5,300 kronor.

Därest läkare och predikant icke enligt avtal med styrelsen äga att genom anstaltens försorg åtnjuta fria resor, erhålla de resekoslnadsersättning, läkaren enligt tredje klassen och predikanten enligt fjärde klassen i resereglementet, att utgå från det såsom bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.

Utgifterna till avlönande av extra personal och vikariatser sättning ar beräknar styrelsen på följande sätt:

Saiboheds-

anstaltens

nuvarande

föreståndare.

124 Kungl. Ma j ds nåd. 'proposition Nr 338.

Nu förevarande anslag- bör alltså enligt styrelsens mening för år 1919 begäras med 18,155 + 2,845 kronor eller således med 21,000 kronor.

Nyssnämnda statförslag, slutande å 18,155 kronor, skiljer sig från den nuvarande Venngarnsstaten allenast så tillvida, att i stället för maskinist finnes upptagen 1 eldare och reparatör med lägre avlöning, dels ock vårdarepersonalen förminskats. Dessa avvikelser motiverar styrelsen på följande sätt:

I motsats till Venngarn funnes å Salbohed för närvarande ej några som helst maskinella anordningar för uppvärmning, belysning, vattenuppfordring eller dylikt. Om Salbohed komme till användning som statsanstalt för ett 60-tal alkoholister, torde dock anstaltens förseende med elektrisk energi ävensom med andra anordningar, liknande de å Venngarn, vara behövligt. Då nämnda anläggningar å Salbohed givetvis komme att bliva av mindre omfattning än å Venngarn, föresloge styrelsen, att i stället för maskinist anställdes en eldare och reparatör med samma löneförmåner som en gift vårdare.

Antalet vårdare hade styrelsen föreslagit till 6 — därav 1 extra —, alltså med beräkning av 1 vårdare för 10 intagna, vilket torde erbjuda minsta möjliga övervakning, som borde ifrågakomma. Styrelsen hade emellertid, för att vårdarepersonalen vid behov måtte kunna förstärkas, på sätt förut nämnts, under titeln »extra personal och vikariatsersättningar» beräknat avlöning till 1 extra vårdare. I nuvarande avlöningsstaten för Venngarn (avsedd för 100 intagna) funnes upptagna 7 vårdarebefattningar samt 1 befattning som sjukvårdare eller -sköterska. I det i 1918 års statsverksproposition upptagna förslaget till utgifts- och inkomststat för Venngarnsanstalten för år 1919 hade emellertid under samma rubrik beräknats avlöning till 2 extra ogifta vårdare, varigenom vårdarepersonalen vid Venngarn under år 1919 skulle kunna utökas till ett antal av 10, d. v. s. 1 vårdare för 10 intagna. Att vårdarepersonalen vid Salbohed, den extra vårdaren medtagen, beräknats till 7 för ett antal av 50 intagna, ville styrelsen motivera därmed, att förutom för jordbruket avsedda arbetsledare, varay utom befallningsmannen vid full beläggning minst 3 torde erfordras, 3 a 4 borde vara kunniga i andra yrken för att kunna handleda de intagna i dessa. I

I sin förutnämnda skrivelse av den 13 april 1918 har nuvarande föreståndaren för Sulbohedsanstalten jämväl upprättat ett förslag till avlöningsstat för år 1919 för anstalten i dess nya skick. Tydligen med hänsyn därtill, att anstalten enligt hans förslag skulle under ifrågavarande år vara utbyggd för allenast högst 35 internister (mot av Venngarnsstyrelsen föreslagna 60), har han föreslagit vissa minskningar i den av Venngarnsstyrelsen föreslagna staten. Dessa minskningar bestå dels

125 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

däri, att direktörens begynnelseavlöning satts till 3,900 (mot 4,350 i Venngarnsstyrelsens förslag) d. v. s. till samma belopp som det, till vilket jag förut föreslagit att avlöningen för direktören vid den nyanordnade Venngarnsanstalten måtte bestämmas, dels däri, att nr avlönings staten uteslutits den av Venngarnsstyrelsen däri upptagna eldaren och reparatören, dels vårdarnas antal upptagits — frånsett husfadern — till 1 gift och 3 ogifta (mot 3 gifta och 2 ogifta i Venngarnsstyrelsens förslag), dels ock läkarearvodet satts till 1,200 kronor (mot 2,000 kronor i V enngarnsan stal ten s förslag). Slutsumman på den av föreståndaren förordade staten blir på detta sätt 14,265 kronor (mot 18,155 enligt Venngarnsstyrelsens förslag:)..

Till avlönande av extra personal och vikariatsersättningar har Salbohedsföreståndaren beräknat 2,025 kronor (mot 2,845 kronor enligt Venngarnsstyrelsens förslag) enligt följande av honom muntligen lämnade

specifikation:

1 extra vårdare (ogift)............................................................................ kronor 585: —

2 kvinnliga biträden å 420: — .............. » 840:_

Tillfällig personal och vikariatsersättningar....................................... » 600:_

Summa kronor 2,025

Den av styrelsen upptagna nattvakten skulle enligt föreståndarens mening ej vara erforderlig, då erforderlig nattbevakning skulle kunna fullgöras av en på jordbrukets konto avlönad person.

Eldigt Salbohedsföreståndarens förslag skulle nu förevarande anslag alltså böra för år 1919 begäras med 14,265 + 2,025 kronor eller således med 16,290 kronor (mot 21,000 kronor enligt Venngarnsstyrelsens förslag).

Under förutsättning att, på sätt jag förut förordat, Salbohedsanstalten tillsvidare utbygges för allenast 35 internister, synes det mig, som om den av anstaltens nuvarande föreståndare framlagda avlöningsstaten för anstalten skulle kunna i huvudsak godtagas. Allenast eu avvikelse har jag att föreslå, nämligen med avseende å läkarens arvode. Detta bör, synes det mig, sättas till det av Venngarnsstyrelsen föreslagna beloppet 2,000 kronor, då den mindre omfattning, anstalten enligt det av mig förordade förslaget skulle få, icke torde utgöra tillräcklig anledning till detta arvodes nedsättande. Att i större utsträckning än föreståndaren föreslagit minska vårdarnas antal i förhållande till det av Venngarnsstyrelsen föreslagna torde icke vara tillrådligt, då, på sätt styrelsen också framhållit, vid anstalten givetvis erfordras, förutom för jordbruket avsedda arbetsledare, jämväl en del vårdare, som iiro kompetenta att handleda internisterna i andra vrken.

Departements-

chefen.

126 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

De till avlöningsstaten såsom anmärkning fogade särskilda bestämmelserna torde i förhållande till Venngarnsstyrelsens förslag undergå motsvarande jämkningar som de av mig med avseende å Venngarnsanstalten föreslagna. Nu ifrågavarande avlöningsstat skulle alltså få följande utseende.

Förslag till avlöningsstat för statens vårdanstalt för alkoholister a Salbohed.

L

ö n

Summa kronor,

I 15,065]

4»».®" Med undantag av läkare och predikant erhålla alla fri bostad, fri uppvärmning (eller bränsle) eventuellt elektrisk belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sårning av bränsle ävensom armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas dock alltid av befattningshavaren. Vårdare bekommer beklädnadsersättning med 100 kronor. Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland (enligt styrelsens bestämmande).

llärest föreståndaren tillika ombesörjer läkarvården eller predikantens göromål, må honom kunna tilläggas härför upptaget arvode.

För det fall, att föreståndaren åtnjuter för befattningen uppfört ålderstillägg, skall det pensionsavgift motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 150 kronor.

Befattningshavare vid anstalten må tillåtas att i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till godo tid, varunder han varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning vid statens vårdanstalt för alkoholister vid Venngarn.

Därest läkare och predikant icke enligt avtal med styrelsen äga att genom anstaltens försorg åtnjuta fria resor, erhålla de resekostnadsersättning, läkaren enligt tredje klassen och predikanten enligt fjärde klassen i resereglemente!, att utgå från det såsom . bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.

127 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

Mot föreståndarens beräknande av utgifterna till extra personal och vikariatsersättningar har jag intet annat att erinra än att dessas sammanlagda belopp torde, till utjämnande av nu förevarande anslags slutsumma, kunna, genom minskande av posten »tillfällig personal och vikariatsersättningar» från 600 kronor till 510 kronor, nedbringas till 1,935 kronor.

Till avlöningar och vikariatsersättningar åt tjänstemän vid Salbohedsanstalten skulle alltså behöva äskas ett förslagsanslag, högst 17,000 kronor.

Det andra anslag, som erfordras för utövandet av verksamheten B) Anslag a den nya statliga anstalten å Salbolied, bör, som nämnt, hava karaktä- .ii}} driftren av förslagsanslag utan begränsning. I sin förutnämnda skrivelse av iöv%gtrför den 10 april 1918 föreslår styrelsen — därvid fortfarande utgående från Salbohedsatt ansalten skall beräknas för 60 patienter — att anslaget måste be- frångå” gäras med 40,000 kronor. Hur styrelsen kommit till detta belopp fram- anslag) går av följande beräkning:

Utspisning för personal, 8 personer under 365 dagar å kronor

1: 30 per person och dag, förslagsvis ........................................

Utspisning för å anstalten intagna, 60 personer under 365 dagar

å kronor 1: 20 per person och dag, förslagsvis........................

Beklädnad för vissa å anstalten intagna, » ........................

Beklädnad för utskrivna, förslagsvis ................................................

Beklädnadsersättning till personal, förslagsvis ................................

Värme och lyse, förslagsvis ..............................................................

Tvätt och renhållning, förslagsvis ....................................................

Fastighetens underhåll, » ....................................................

Underhåll och nyanskaffning av inre inventarier, förslagsvis........

Inköp av arbetsmateriel, förslagsvis ...........................................

Underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier inköp av utsäde, foder etc., förslagsvis ...................

Flitpenningar, förslagsvis ...............................

Läkemedel och instrument, förslagsvis .......

Diverse omkostnader, förslagsvis...................

kronor 3,796: —

» 26,280

» 600

» 3,750

* 700

» 16,000

» 2,400

» 2,000

» 1,800

» 1,800

Inkomster;

, --- “ ----—

och dag, förslagsvis

' • O ^ intill tiiiniminu.

Inkomst av jordbruk och trädgård, förslagsvis .. Statens tillskott ...................................

128 Salboheds-

anstaltens

nuvarande

föreståndare.

Kung! Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Vid uppgörandet av denna beräkning säger styrelsen sig Lava tagit till ledning det förslag till stat för Venngarnsanstalten för år 1919, som chefen för civildepartementet framlagt vid avlåtandet av innevarande års statsverksproposition (sjätte huvudtiteln punkt 70), men därjämte tagit, tillbörlig hänsyn såväl till det —jämfört med Venngarn — mindre antal intagna, som kunde mottagas å den ifrågasatta provisoriska statsanstalten å Salbohed, som ock till skillnaden de båda egendomarna emellan beträffande areal och befintliga byggnader.

Av vad styrelsen anför beträffande de särskilda posterna torde här endast behöva omnämnas följande:

Beklädnad för utskrivna. För detta ändamål både för 50 utskrivna beräknats 3,750 kronor.

Beklädnad ser sättning till personal. I förslaget hade beräknats beklädnadsersättning till 7 vårdare (därav 1 extra) å 100 kronor = 700 kronor.

Beträffande anslagen till värme och lyse, tvätt och renhållning, fastighetens underhåll, underhåll och nyanskaffning av inre inventarier, inköp av arbetsma' eriel, underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier, inköp av utsäde, fider etc., ville styrelsen framhålla det vanskliga i att göra några exakta uppskattningar av för nämnda ändamål erforderliga belopp. De angivna siffrorna vore emellertid beräknade med ledning av dels den för år 1919 uppgjorda Venngarnsstaten, dels vid styrelsens i samband med ifrågavarande förflyttning av statens vårdanstalt för alkokolister till Salbohed gjorda besök erhållen uppfattning om förhållandena därstädes samt därvid och sedermera från anstaltens föreståndare införskaffade upplysningar.

Läkemedel och intrument. Detta anslag, i Venngarnsstaten uppfört med

1,000 kronor, hade i ifrågavarande statförslag beräknats till 800 kronor, således proportionsvis mera, än vad som föreslagits för Venngarn. Höjningen ville styrelsen motivera med att framhålla behovet av sjukvårdsinstrument för Salbohedsanstalten i motsats till Venngarnsanstalten, som redan nu vore försedd med erforderliga dylika instrument, vadan anslaget till sistnämnda anstalt nästan uteslutai.de vore avsett till läkemedel.

Diverse omkostnader. Beloppet vore avsett till bestridande av skriv- och tryckkostnader, telefonavgifter, annonser, tidningsprenumeration, frakter, befattningshavares tjänsteresor m. m.

Beträffande inkomsterna linge styrelsen anföra följande:

Inkomst av jordbruk och trädgård. Under denna inkomsttitel hade i enlighet med av riksdagen godkända grunder för uppställning av Venngarnsanstaltens driftkostnadsstat upptagits allenast den nettobehållning, som beräknades uppstå, sedan samtliga med jordbruks- och trädgårdsrörelsen förenade utgifter fråndragits. Ifrågavarande inkomstpost hade approximativt beräknats till 3,000 kronor.

I den skrivelse, som föreståndaren för Salbohedsanstalten, på sätt förut nämnts, ingivit i detta ärende, har denne på grund av den mera inskränkta omfattning, anstalten enligt hans förslag skulle komma att

129 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

hava under år 1919, beräknat de utgifter, som skola bestridas från förevarande anslag, på följande sätt:

Utspisning för personal, 8 stycken å kronor 1: 3 o per dag............ kronor

Utspisning för å anstalten intagna, 35 stycken å kronor 1: 2 o per dag »

Beklädnad för vissa å anstalten intagna........................................... *

Beklädnad för utskrivna....................................................................... »

Beklädnadsersättning för personal .................................................... »

Värme och lyse ................................................................................... »

Tvätt och renhållning............................................................................ »

Fastighetens underhåll ........................................................................ »

Underhåll och nyanskaffning av inre inventarier ............................ »

Inköp av arbetsmateriel........................................................................ *

Underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier, inköp av utsäde,

foder etc...........................................................

Flitpenningar ..........................................................

Läkemedel och instrument.......................................

Diverse omkostnader ...............................................

3,796

15,330

1,750

8,000

1,400

2,000

1,050

1,050

nu

Inkomster.

Avgift för 35 intagna å kronor 1: — per dag ... Inkomst av de intagnas arbete inom anstalten ...

Inkomst av jordbruk och trädgård m. m............

Statens tillskott ......................................................

.............. kronor 12,775:

.............. » 3.500:

.............. » 3,000:

............. » 22,435:

Summa kronor 41,710:

Mot den beräkning av förevarande anslag, som Salbohedsanstaltens Departement föreståndare framlagt, torde intet väsentligt vara att erinra. De jämk- eAc^"' ningar i förhållande till Venngarnsstyrelsens förslag, som föreståndaren förordat, synas i allmänhet vara väl avpassade med hänsyn därtill, att anstalten skulle under år 1919 vara beräknad för allenast 35 intagna. Emellertid synes det mig, som om posten »diverse omkostnader» vore väl knappt tilltagen. Med anledning härav och för utjämnande av anslagets slutsumma torde denna post böra höjas med 565 kronor til!

1,849 kronor.

Såsom bidrag till »driftkostnaderna i övrigt» för Salbohedsanstalten torde alltså böra äskas ett förslagsanslag å 23,000 kronor.

bihang Ull riksdagens protokoll 1918. I sand. 298 höft. (Nr 338.)

Departe-

mentschefens

slutliga

hemställan.

ISO Kungl. Majds nåd. proposition Nr 338.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj t måtte — med återkallande av Kungl. Maj:ts i innevarande års statsverksproposition under sjätte huvudtiteln vid punkt 70 framställda förslag om anvisande på extra stat för år 1919 av dels ett förslagsanslag, högst 24,700 kronor, till avlöningar och vikariatsersättningar åt tjänstemän vid statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister, dels ock ett förslagsanslag av 63,725 kronor såsom bidrag till driftkostnaderna i övrigt för samma anstalt — föreslå riksdagen att

dels medgiva, att vid statens uppfostringsanstalt å Bona må i huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet framlagda, av mig förordade förslag, ej mindre komma till utförande följande byggnadsarbeten, nämligen uppförande av bostäder för åtta förmän samt ytterligare en bostadsbyggnad i ersättning för en äldre sådan, reparation av den s. k. Ornässtugan och av bokhållarbostaden, uppförande av en kolonibyggnad vid utgården Bockfall, iståndsättande av eu bostad för ladugårdsförmannen därstädes, anordnande av eu nattvaktsbostad vid utgården Tryfall samt uppförande av en ny elevavdelning, omfattande, förutom uthus, eu huvudbyggnad och två flyglar, samt av en lantbruksinspektorsbostad och en verkstadsbyggnad, än även anskaffas inventarier till anstaltens sjukstuga, kolonibyggnaden vid Bockfall, fyra enkelrum i skolhusets vindsvåning samt den nya elevavdelningen, allt för eu beräknad kostnad av sammanlagt 750,000 kronor;

dels för påbörjande av omförmälda byggnadsarbeten och inventaneanskaffning anvisa under andra huvudtiteln

ej mindre å tilläggsstat för år 1918 ett reservationsanslag av

235,000 kronor

än även å extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 300,000 kronor;

dels besluta, att statens vårdanstalt för alkoholister, som för närvarande är förlagd till Venngarn i Stockholms län, skall Iran tidpunkt, som Kungl. Maj:t bestämmer, vara tillsvidare förlagd till Sal bohed i Västmanlands län samt att, jämväl från tidpunkt, som Kungl. Maj:t bestämmer, skall till Venngarn vara tillsvidare förlagd en statens uppfostringsanstalt för minderåriga manliga förbrytare; dels å tilläggsstat för år 1918 bevilja

ej mindre under andra huvudtiteln till utförande av vissa ändringsarbeten å Venngarn, i huvudsaklig överensstämmelse med ett av styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona i ärendet framlagt förslag, ett reservationsanslag av 1,500 kronor,

än även under sjätte huvudtiteln

131 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 338.

till utförande, i huvudsaklig överensstämmelse med ett av mig förordat förslag, av vissa ändringsarbeten å kolonibygguaden vid Salbohed samt till inköp och reparation av en del bostadslägenheter därstädes ävensom till komplettering av inventarierna för Salbohedsanstalten ett reservationsanslag av 20,000 kronor samt

till bestridande av inlösen från föreningen Flöda kolonier av denna tillhöriga, vid Salbohed befintliga byggnader samt levande och döda inventarier ävensom av ersättning åt föreningen för vid Salbohed nedlagda förbättringsarbeten ett förslagsanslag, högst 75,000 kronor;

dels godkänna det av mig i ärendet framlagda förslag till förändrad avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Bona, att tillämpas från och med år 1919;

dels föreskriva, att för åtnjutande av avlöning enligt den sålunda framlagda förändrade avlöningsstaten för nyssnämnda anstalt skola i tillämpliga avseenden gälla de allmänna villkor-och bestämmelser, som stadgats för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den för anstalten nu gällande avlöningsstaten, med tillägg dock, att semester må årligen, då sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas av den i den nya avlöningsstaten upptagna verkmästaren under en månad;

dels från och med år 1919 höja det under andra huvudtiteln å ordinarie stat uppförda bestämda anslaget till statens uppfostringsanstalt å Bona från dess nuvarande belopp 40,300 kronor med 16,600 kronor till 56,900 kronor;

dels från och med år 1919 under andra huvudtiteln uppföra ett ordinarie förslagsanslag till statens uppfostringsanstalt å Bona å 175,000 kronor;

dels bevilja

ej mindre under andra huvudtiteln

till avlönande av tjänstemän vid statens uppfostringsanstalt å Venngarn å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 31,470 kronor, till samma ändamål å 1918 års tilläggsstat ett förslagsanslag, högst

15,735 kronor,

till kost och beklädnad åt de i statens uppfostringsanstalt å Venngarn intagna elever in. m. å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag å 98,000 kronor samt

till samma ändamål å 1918 års tilläggsstat ett förslagsanslag å

40,000 kronor,

än även under sjätte huvudtiteln å extra stat för år 1919

till avlöningar och vikariatsersättningar åt befattningshavare vid

182 Kungl. Maj:ts nåd. proposition iVr 338.

statens vårdanstalt för alkoholister Salbohed ett förslagsanslag', å högst

17,000 kronor, samt

till bidrag till driftkostnaderna i övrigt för samma anstalt ett förslagsanslag av 28,000 kronor; dels ock tillåta,

ej mindre att för år 1918 erforderliga avlöningar och vikariatsersättniugar åt befattningshavare vid statens vårdanstalt för alkoholister å Salbohed må bestridas från det i 1918 års riksstat under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget till avlöningar åt tjänstemän vid statens vårdanstalt å Yenngarn för alkoholister,

än även att driftkostnaderna i övrigt under år 1918 för statens vårdanstalt för alkoholister å Salbohed må bestridas från det i 1918 års riksstat under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget till bidrag till driftkostnaderna i övrigt för statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister.

•

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

Kungl Majds nåd. proposition Nr 338.

133 Register.

Sid.

Inledande anmärkningar ................................................................................................ 5

Behovet av ökat antal anstaltsplatser för minderåriga manliga förbrytare ........ 7

Olika förslag till avhjälpande av anstaltsbristen ................................................. 12

I. Andrings- och nybyggnadsarbeten å Bona....................................................... 12

A) Byggnadsarbeten, föreslagna oberoende av upprättandet av en ny elevavdelning ................................................................................................... 14

B) En ny elevavdelning ävensom lantbruksinspektorsbostad och verkstadsbyggnad .......................................................................................................... 19

II. Mede viprojektet ............................................................... 43

III. Tunaprojektet....................................................................................................... 45

Departementschefens yttrande angående I, II och III................................... 48

IV. Provisoriska åtgärder............................................................................................ 57

Departementschefens yttrande angående IV.................................................... 86

V. Driftkostnaderna vid statens uppfostringsanstalt å Bona ........................... 93

A) Bestämt anslag............................................................................................... 94

B) Förslagsanslag ................................................................................................ 105

VI. Driftkostnaderna vid statens uppfostringsanstalt å Venngarn........................ Ilo

A) Extra anslag å 1919 års stat .................................................................... 110

B) Anslag å 1918 års tilläggsstat .................................................................... 120

VII. Driftkostnaderna vid statens vårdanstalt för alkoholister å Salbohed ........ 121

Departementschefens slutliga hemställan................................................................... 130

\

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 käft. (Nr 338.)