angående anvisande av medel till bestridande av kostnader för rättshjälp m. m. åt vissa nyttjanderättshavare
K ungt. Maj:ts nåd. proposition nr 359.
i
Nr 359.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anvisande av medel till bestridande av kostnader för rättshjälp m. m. åt vissa nyttjanderättshavare; given Stockholms slott den 12 april 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att anvisa dels å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag å 5,000 kronor, dels å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag å 10,000 kronor att av Kungl. Maj:t i mån av behov och enligt i nämnda protokollsutdrag angivna grunder användas till bestridande av kostnader för de uti förslag till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område omförmälda lantmäteriförrättningar samt övriga med områdes inlösen enligt nämnda lagförslag förenade utgifter ävensom till beredande av erforderligt biträde åt nyttjanderättshavare i ärenden angående sådan inlösen.
Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kung!, nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Eliel Löfgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 319 käft. (AV 399.)
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 359.
i
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 april 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnek, Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilsson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde:
»Genom proposition den 5 mars innevarande år (nr 172) har Kung]. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga ett inom justitiedepartementet utarbetat förslag till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. Enligt nämnda förslag skall under vissa förutsättningar innehavare av så kallad ofri lägenhet vara berättigad att vid tiden för den upplåtna nyttjanderättens upphörande lösa till sig lägenheten med äganderätt. Prövningen av nyttjanderättshavarens lösningsanspråk samt, i de fall då detta befinnes lagligen grundat, löseskillingens bestämmande ävensom vidtagandet av de förbe-
3 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 359.
redande åtgärder, vilka erfordras för områdets behöriga avskiljande m. in., skall enligt förslagets 6 § äga ruin vid lantmäteriförrättning, där forrättningsmännen utgöras av lantmätare och två gode män.
Det övervägande flertalet av de personer, vilka enligt omförmälda lagförslag skulle få möjlighet att inlösa de åt dem upplåtna områden, tillhör de mindre bemedlade samhällsklasserna. Av den redogörelse för det av den så kallade torpkommissionen avgivna betänkande, vilken jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 31 december nästlidet år lämnade i samband med min hemställan om lagförslagets remitterande till lagrådet, framgår, att kommissionen ansett dessa personer i socialt hänseende böra hänföras till torparklassen. Att i vissa undantagsfall förslaget kan tänkas leda till lösningsrätt även för personer ur andra samhällsgrupper, kan jag i detta sammanhang lämna däihän.
För mängden av de enligt förslaget lösningsberättigade är det vid nu anmärkta förhållande uppenbarligen av stor vikt, att den förrättning, vid vilken nyttjanderättshavarens lösningsanspråk skall prövas och avgöras samt för lägenhetens behöriga avskiljande erforderliga förberedande åtgärder vidtagas, icke varder förenad med allt för stora kostnader. Enligt lo s 1 lagförslaget skola berörda kostnader ju gäldas av nyttjanderättshavaren. Förrättningen är emellertid, såsom av förslaget framgår, av enkel natur och torde i det stora flertalet fall icke kräva någon avsevärdare tid eller möda för förrättningsmännen. Yad själva utgifterna beträffar, utgöras de väsentligast av den gottgörelse, som utgår till lantmätaren enligt gällande taxa, varjämte gode männen enligt kungörelsen den 27 maj 1J0J äga att åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt femte klassen i reseregl em entet. Härtill komma kungörelse- och kallelsekostnader in. in. Till vilka belopp kostnaderna i varje särskilt fall komma att uppgå är emellertid av naturliga skäl omöjligt att ens ungefärligen
Ft O „ « A i I •• I 1 .1 „ V» nvn TT 1 OT
angiva, då ju
avstånden från lantmätarens och gode männens hemvist
till förrättningsstället samt kommunikationsförhållandena i orten härvid spela eu avgörande roll. Dock torde utan tvekan kunna sägas att, aven om beloppen i och för sig i allmänhet icke skulle bliva särskilt höga, deras gäldande likväl för de personer, vilka vid ifrågavarande förrätt-
n ingår
5komma att sta såsom sökandeparter, ofta nog kommer att ställa
sig ganska kännbart.
I detta sammanhang
anser jag
lolla med helt ringa kostnad för sökandena, nämligen i den..man förrättningarna kunna varda upptagna i planen för de lantmatare åliggande tjänsteresor, varom föreskrifter finnas meddelade i kungörelsen den
O*' "
att
eu
de! fall omförmälda förrättningar
mig emellertid böra erinra därkunna tänkas
av-
4 Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition nr 359.
23 december 1914. Anslag för dylika tjänsteresor har anvisats för innevarande år samt har äskats jämväl för år 1919, och även om till följd av eventuellt ändrade föreskrifter om lantmäterikostnaders bestridande omförmälda anslag längre fram icke skulle komma att utgå, torde möjligheterna för nu avsedda förrättningars utförande med allenast obetydlig kostnad för sökanden i allt fall icke komma att därigenom minskas. Med hänsyn till den enligt min mening synnerligen störa betydelsen därav, att den lösningsrätt, vilken omförmälda lagförslag avser att bereda nyttjanderättshavare, icke i något fall för ekonomiskt svagt situerade sökande varder förenad med betungande utgifter, anser jag emellertid, att de möjligheter till kostnadslindring, varom jag förut talat, icke göra tillfyllest, utan att särskilda åtgärder böra vidtagas. Dessa åtgärder synas böra gå ut därpå, att i de fall, där nyttjanderättshavaren saknar tillgång till gäldande av de med lösningsförrättningen förenade kostnader eller efter deras utgivande skulle sakna medel, som skäligen må anses erforderliga för hans eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet, berörda kostnader komma att bestridas av allmänna medel. Det är därför min avsikt att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen göra framställning om anslag för, bland annat, nu angivna ändamål.
Ej sällan torde nyttjanderättshavare, vilken önskar begagna, sig av lösningsrätt enligt förenämnda lagförslag, vara i behov av råd och upplysningar eller annat biträde i och för vidtagande av härför erforderliga åtgärder. Att på egen bekostnad förskaffa sig sådant biträde torde i många fall för nyttjanderättshavaren vara förenat med synnerligen störa svårigheter. Vid sådant förhållande synes det, därest man önskar försäkra sig om att det med lagförslaget avsedda syftet också verkligen uppnås, i hög grad önskvärt, att erforderligt biträde må kunna genom det allmännas försorg beredas nyttjanderättshavaren utan kostnad för denne. För den mera bemedlade nyttjanderättshavaren bör emellertid denna förmån icke sta till buds, varför dess åtnjutande lärer böra göras beroende av myndighets prövning.
I detta sammanhang tillåter jag mig erinra om det förslag till lagom fri rättegång, vilket Kungl. Maj:t denna dag beslutat genom proposition förelägga riksdagen till antagande. Skulle nyttjanderättshavares losnmgsanspråk giva upphov till rättegång vid domstol, för vilket bestämmelserna i förslaget till lag om lösningsrätt lämna möjlighet, kan nyttjanderättshavaren tydligen komma att vid domstolen njuta förmånen av fri rättegång, där berörda förslag till lag om dylik rättegång varder upphöjt till lag. Jag torde jämväl få erinra om, att Kungl. Maj:t denna dag järn väl beslutat föreslå riksdagen att bevilja visst anslag till under-
5 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr Jod.
stöd åt offentliga rättshjälpsanstalter. Om detta äskande av riksdagen bifalles och rättshjälpsanstalter på grund därav upprättas, kommer det att åligga dessa att lämna rättshjälp åt här avsedda nyttjanderättshavare. Det ifrågasatta särskilda anslaget till dessas understödjande kommer då icke att behöva tagas i anspråk för sådan rättshjälp, som genom särskild rättshjälp sanstalt kan komma att stå nyttjanderättshavare till buds.
I de fall, då förrättning, varom förut nämnts, leder till nyttjanderättshavarens inlösen av det under nyttjanderätt upplåtna området, skall enligt förslaget till lag om lösningsrätt det inlösta områdets avskiljande från stamfastigheten fastställas av Kung]. Maj ds befallningshavande. Kostnaderna härför torde väl i allmänhet inskränka sig till lösen av gravationsbevis å området, lösen av lagakraftbevis å förrättningsmännens beslut samt den för fastställelseutslaget utgående expeditionslösen. Stämpel å sådant utslag förekommer icke. Har kostnaden för lösningsförrättningen gäldats av allmänna medel, torde emellertid även berörda lösensutgifter böra på sådant sätt gäldas liksom oek kostnaderna för löseskillingens fördelning mellan de till densamma berättigade, om vilken fördelning föreskrifter finnas meddelade i 15 § i nämnda lagförslag. Dessa senare utgifter, vilkas belopp väl i allmänhet icke bliver mera betydande, utgöras väsentligen av kostnader för kallelser till och kungörande av det sammanträde, varvid fördelningen skall äga rum.
Vad angår de närmare villkoren för att kostnaden för ifrågavarande lösningsförrättning samt de övriga utgifter, som förut omförmälts, skola bestridas av allmänna medel, den ordning, i vilken ansökning om dylik förmån skall göras, ävensom anordnandet och villkoren för åtnjutande av det biträde i övrigt, vilket genom det allmännas försorg kan böra beredas nyttjanderättshavare i ärenden rörande områdes inlösen enligt förberörda lagförslag, torde föreskrifter härom böra meddelas av Kungl. Maj:t. Ansökning om kostnadernas bestridande av allmänna medel synes lämpligen kunna göras bos Kungl. Maj:ts befallningshavande samtidigt med ansökning om lantmätares förordnande att verkställa lösningsförrättningen. Vidare torde för varje län böra av Kungl. Maj ds befallningshavande förordnas lämplig person, vilken skall hava till åliggande att biträda nyttjanderättshavare med råd och upplysningar i frågor om lösningsrätt till under nyttjanderätt upplåtet område, uppsättande av ansökningar i dylika ärenden in. in. Ansökning om rätt att kostnadsfritt erhålla sådant biträde synes böra av nyttjanderättshavare göras hos Kungl. Majds befallningshavande, då behov av dylikt biträde för honom uppstår. Med hänsyn till de växlande förhållandena i fråga om det arbete, som i berörda hänseenden kan komma att påvila sålunda förordnad person, torde dennes
6 Kwigl. Maj:t nåd. proposition nr 359.
arvode böra för varje särskilt ärende bestämmas av Knngl. Maj:ts befall ningshavande. Beträffande valet av person lärer i allmänhet lämpligen kunna förordnas advokat i den stad, där Knngl. Maj:ts befallningshavande bär sitt säte, eller möjligen tjänsteman inom länsstyrelsen.
Har ansökning, att kostnader för lösningsförrättning m. in., varom förut nämnts, må gäldas av allmänna medel, bifallits, men varder sökandens anspråk på lösningsrätt avvisat, synas böra ankomma på prövning i varje särskilt fall huruvida sökanden skall förpliktas ersätta statsverket vad i förenämnda hänseenden av allmänna medel förskjutits eller del därav.
Vad slutligen angår storleken av det anslag, som för tillgodoseendet av förut angivna syftemål skulle erfordras, är det behövliga beloppet av lätt insedda skäl omöjligt att exakt beräkna. Redan i det föregående har jag angivit några av de svårigheter, som i sådant hänseende möta. Ytterligare svårigheter föranledas av omöjligheten att med någon grad av säkerhet beräkna antalet av de lägenheter, som enligt lagförslaget komma att bliva föremål för inlösen. Endast så mycket är visst, att, då lösningsrätten inträder vid den upplåtna nyttj anderättens upphörande, de blivande lösningsförrättningarna komma att fördela sig på ett jämförelsevis stort antal år framåt, allt efter som nyttj anderättsavtalen utgå. Jag anser mig visserligen böra erinra att, på sätt jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet den ål december 1917 omnämnt, egnahemssakkunniga beräknat antalet ofria lägenheter till sammanlagt över etthundratusen, men jag vill på samma gång framhålla, att det näppeligen lärer låta sig göra att av denna siffra, även om densamma kan vara i huvudsak riktig, draga några slutsatser angående det antal lägenheter, som komma att bliva föremål för inlösen enligt meranämnda lagförslag.
Vid nu anmärkta förhållanden synes den lämpligaste utvägen vara, att ett ej alltför knappt tilltaget belopp av riksdagen ställes till Knngl. Maj:ts förfogande för att i man av behov användas för i den föregående framställningen angivna ändamål. Ett belopp av 15,000 kronor torde kunna antagas vara ungefärligen tillräckligt för att bereda därav i behov varande nyttjanderättsliavare det bistånd, som kan erfordras för att den föreslagna lagen om rätt i vissa fall för nyttj anderättsliavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område må effektivt kunna tjäna med densamma avsedda syftemål. Då lagen är avsedd att träda i kraft den 1 september 1918, torde det för ändamålet erforderliga anslaget böra fördelas på åren 1918 och 1919, därvid för förstnämnda år beräknas 5,000 kronor och för år 1919 10,000 kronor. Skulle ytterligare medel nästa år visa sig erforderliga, torde dessa böra äskas av 1919 års riksdag, med ledning av då vunna erfarenheter.
1 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 359.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att anvisa dels å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag å 5,000 kronor, dels å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag å 10,000 kronor att av Kungl. Maj:t i, mån av behov och enligt här förut angivna grunder användas till bestridande av kostnader för de uti förslag till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område omförmälda lantmäteriförrättningar samt övriga med områdes inlösen enligt nämnda lagförslag förenade utgifter ävensom till beredande av erforderligt biträde åt nyttjanderättshavare i ärenden angående sådan inlösen.»
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet Henry Lindberg.