angående restitution av erlagd tull för eu postföraren Jens Tången från Norge tillhörig automobil

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 364

1 Nr 364.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående restitution av erlagd tull för eu postföraren Jens Tången från Norge tillhörig automobil; given Stockholms slott den 19 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva, att det för en postföraren Jens Tången från Norge tillhörig automobil den 5 augusti 1916 hos gränsinspektionen i Medskogen under nr 15 erlagda tullbelopp, niohundra kronor, må till Tången restituera.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Magt förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 324 höft. (Nr 364.)

2 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 364.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner, Statsråden: Schotte,

PetréN,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, yttrade härefter:

Jag anhåller att få anmäla uppkommen fråga rörande återbekommande av erlagd tull för en postföraren Jens Tången från Norge tillhörig automobil, som gått i trafik mellan Norge och Sverige och därvid inom Sverige blivit begagnad för personbefordran.

Enligt § 4 r) i tulltaxeförordningen må tullfrihet åtnjutas för transportmateriel, som inkommer blott för tillfälligt bruk inom landet; och innehåller samma paragraf jämväl stadgande därom, att de särskilda kontrollföreskrifter och bestämmelser i övrigt, vilka må erfordras till förekommande av missbruk av den i berörda paragraf medgivna tullfrihet, utfärdas av Konungen. På grund av sistberörua stadgande har i kungörelse den 10 november 1911 föreskrivits, bland annat, att såsom

3 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 36i.

villkor för åtnjutande av tullfrihet för transportmateriel av annat slagan järnvägsvagnar skall gälla, att emottagaren vid utbekommande av sådan materiel skall i vederbörande tullhus deponera belöpande tullavgift eller annorledes ställa av vederbörande tullförvaltning godkänd säkerhet för dess gäldande i det fall att återutförseln icke äger rum inom tre månader efter införseln eller inom den längre tid, dock icke utöver ett år, generaltullstyrelsen i särskilt fall bestämmer.

Den 15 september 1916 har Kungl. Ma:jt angående av Skillingmarks kommun sökt tullfrihet för en norsk automobil vid trafik över svenska gränsen förklarat, att jämlikt berörda § 4 r) i tulltaxeförordningen tullfrihet finge äga rum för automobil, som användes allenast för införsel till Sverige eller utförsel därifrån av gods eller personer; och blev tillika i det då föreliggande fallet bestämt, att den för vederbörande automobil belöpande tull skulle av tullförvaltningen uppdebiteras och behörigen uttagas, bland annat, i det fall att automobilen blivit begagnad för befordran av gods eller personer i egentlig inrikes trafik inom Sverige. Enahanda påföljd, som nyss sagts, har sedermera även stadgats i ett Kungl. Maj:ts 'beslut den" 24 november 1916 i anledning av liknande ansökning av Röros kommunala automobildrift beträffande automobiltrafik mellan orter i Norge och Sverige.

Sedermera har i kungörelse den 23 november 1917 meddelats allmänna föreskrifter beträffande automobil, som insatts i trafik för personeller godsbefordran mellan Norge och Sverige; och har därvid föreskrivits, bland annat, att vederbörande tullpersonal skulle i möjligaste mån övervaka, att automobilen icke begagnades för befordran av gods eller personer i egentlig inrikes trafik inom Sverige, samt att, därest anmälan skedde därom, att automobilen blivit begagnad i sådan trafik, som nyss nämnts, generaltullstyrelsen ägde efter prövning av de särskilda omständigheterna i det föreliggande fallet meddela beslut, huruvida i anledning av vad som förekommit, rätten att utan tullavgifts erläggande förfoga över automobilen skulle anses förverkad och tullavgiften för densamma uttagas.

Postföraren .lens Tången mbekom den o juli 1916 eu automobil* från Norge. Mot ställande av säkerhet för belöpande tull för automobilen disponerade Tången densamma under någon tid för post-, personoch godsbefordran mellan Flisens järnvägsstation i Norge och Bograngens poststation i Sverige. På grund av automobilens användning för personbefordran här i landet blev av gränsinspektionen i Medskogen den 5 augusti 1916 under nr 15 tull för automobilen debiterad med 900 kronor, vilket belopp jämväl av 'Fangen erlagts.

4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 364.

över gränsinspektionens ifrågavarande debiteringsåtgärd besvärade sig Tången hos Kungl. Maj:t, därvid Tången anförde bland annat följande: Tången hade på grund av erhållet meddelande därom att. därest automobilen under uppehållet i Sverige befordrade personer eller gods från ett ställe till ett annat, detta skulle föranleda utkrävande av tull för automobilen, ålagt automobilens förare att icke för annat ändamål med automobilen färdas här i landet än för befordran av personer eller gods till eller från Sverige. Därjämte hade, enligt Tångens försäkran, för den händelse föraren av automobilen använt densamma annorledes än sålunda varit avsett, detta skett utan samtycke av Tången, som aldrig mottagit betalning i någon form för automobilens begagnande till otillåten körning inom Sverige. På grund härav anhöll Tången, att omförmälda tullbelopp måtte till honom återställas.

Över berörda besvär avgav generaltullstyrelsen den 11 april 1917 infordrat utlåtande samt överlämnade därvid yttranden i ärendet från gränsinspektionen i Medskogen och tullkammaren i Karlstad.

Gränsinspektionen i Medskogen anförde i sitt yttrande bland annat följande.

Tången, som vore bosatt i Norge, transporterade post mellan Flisens järnvägsstation i Norge och Bograngens poststation i Sverige. När väglaget det tillät, begagnade han sig därvid av automobil, och medtog då även passagerare och gods på regelbundna dagliga turer.

Vid det tillfälle, då Tången ställde säkerhet för den på automobilen belöpande tull, erinrades såväl han som hans chaufför Johan Olsén om det för tullfrihet jämlikt § 4 r) i tulltaxeförordningen gällande villkor, att automobilen ej Unge användas i yrkesmässig trafik i Sverige.

Tullbeloppet kronor 900 debiterades den 5 augusti 1916, sedan chauffören Olsén medgivit, att han under uppehåll i Sverige begagnat automobilen att inom landet från ort till annan befordra passagerare. Tullavgiften inbetaltes samma dag, och förklarade ägaren därvid, att han icke ägt kännedom om, givit sitt samtycke till eller emottaga någon .ersättning för att automobilen sålunda använts. Den 9 december 1916 utfördes automobilen slutligt och under tullkontroll till Norge. Tiden för dess uppehåll i Sverige mellan varje utförseltillstånd både aldrig överstigit tre månader.

Jens Tången vore känd som en mycket trovärdig och rättskaffens man, och inspektionen ansåge hans uppgifter i ansökan fullt tillförlitliga. Han vore fattig, och hade måst sätta sig i skuld för att kunna erlägga tullavgift för automobilen. Utsikter, att han av sin svenska chaufför

5 Kungl. Maj. ts nåd. proposition Nr 364.

.Johan Olsén skulle kunna undfå gottgörelse för sina i tull erlagda 900 kronor, torde icke finnas.

Inspektionen ausåge sig därför böra tillstyrka, att det ifrågavarande tullbeloppet finge till Tången återbetalas.

Tullkammaren i Karlstad vitsordar gränsinspektionens uppgift, att Tången vore> känd som en trovärdig och rättskaffens person. Den förlust, som drabbade Jens Tången genom den svenska chaufförens Johan Olséns förvållande, kunde icke ersättas av denne senare, som alldeles saknade tillgångar, och inga utsikter syntes finnas att genom laga åtgärder utkräva ersättning för tullavgiften av de svenska resandena, som övertalat chauffören att använda automobilen i otillåten trafik.

Under erinran om Kungl. Maj ds i anledning av förenämnda av Skillingmarks kommun och Röros kommunala au tom obild rift gjorda framställningar den 15 september och den 24 november 1916 meddelade beslut, har generaltullstyrelsen vidare anfört, bland annat, följande.

Med gällande bestämmelser syntes den grundsats vara fastslagen, att eljest medgiven temporär tullfrihet för automobil, som inginge till i'iket, i allmänhet borde upphöra, därest automobilen insattes i mer eller mindre tillfällig egentlig inrikes trafik mot betalning. Att så vant händelsen i nu förevarande fall, hade icke, såvitt handlingarna utvisade, blivit bestritt, Oaktat närmare villkor för åtnjutande av tullfrihet jämlikt § 4 r) tulltaxeförordningen av någon anledning icke, såsom skett, i ovan anförda liknande fäll, blivit beträffande sökandens automobil ifrågasatta och ehuru således särskilt uttryckligt förbud mot automobilens nvajande i inrikes trafik icke kommit att av Kungl. Maj.t utfärdas, torde därför ändock den av gränsinspektionen i Medskogen vidtagna debiteringsåtgärden få anses icke obehörigen verkställd.

Regeringsrätten fann i ett den 14 juni 1917 givet utslag besvären ej föranleda annan åtgärd än att desamma skulle överlämnas till generaltullstyrelsen för prövning och avgörande.

'Genom beslut den 17 oktober 1917 förklarade härefter generaltullstyrelsen, att styrelsen, enär gränsinspektionen i Medskogen rätteligen förfarit, då den debiterat tull för ifrågavarande automobil, samt vad klaganden anfört icke kunde föranleda befrielse för honom från tullavgiftens erläggande, funnit det framställda restitutionsyrkandet icke kunna bifallas.

Häri sökte Tången ändring, med yrkande att den ifrågavarande debiteringsåtgärden måtte upphävas. D.ärest detta icke skulle kunna bifallas, anhöll Tången, att Kungl. Maj:t av nåd måtte till honom restituera det för automobilen erlagda tullbeloppet, 900 kronor.

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 364.

Generaltullstyrelsen har med anledning härav den 4 januari 1918 avgivit infordrat utlåtande och därvid överlämnat ett av tullkammaren i Karlstad avgivet yttrande, däri anförts följande.

I förhållandet mellan Sverige och Norge syntes likställighetsprincipen i avseende på förmåner och skyldigheter för det ena landets undersåtar i det andra landet i första rummet böra tillämpas vid gränsbornas resor fram och tillbaka över gränsen. Tullkammaren kände icke ordalydelsen i den norska lagen rörande denna trafik och kunde således icke i detta avseende göra jämförelse mellan svensk och norsk lag, men tullkammaren visste, att norska lagen, såsom den tillämpades av norska tulltjänstemän, beredde åt svenska automobiler vid resor på norskt gränsområde betydligt större förmåner än vad norrmän åtnjöte vid sina resor på svenskt gränsområde. Som bevis härför ville tullkammaren framhålla följande exempel.

På samma vägsträcka Flisen—Bograngen, som trafikerades av Jens Tångens automobil, plägade även svenska biler fara fram och vore detta särskilt fallet med en i Bograngen hemmahörande automobil, som förmedlade eu mycket livlig person- och godstrafik mellan Sverige och Norge. För denna automobils resor i Norge krävdes icke någon deposition av tull, ej heller avfordrades någon tull i Norge, därför att automobilen under sina resor mellan Bograngen och Flisen samtidigt upptoge och befordrade resande i inrikes fart inom Norge. Antagligen förekomme det i norska lagen något uttryck liknande det i svenska lagen »som inkommer blott för tillfälligt bruk inom landet» och antagligen utgjorde just detta uttryck ett stöd för dylik inrikes trafik i Norge. Dessutom toge de norska statsmyndigheterna nog hänsyn till att många inom de norska och svenska gränsområdena levde under tryckta ekonomiska förhållanden och att dessa trakter lede av fullständig brist på snabba och billiga kommunikationer. Det skulle därför vara hårt, ifall staten, när någon tillfällig förbättring av kommunikationsmedel erbjöde sig, skulle lägga hinder för dess användning. Ännu mer skulle obilligheten härav träda fram, när det gällde en sjuk, som behövde en bekväm forsling från en plats till en annan inom det ena landets gränsområden.

Med hänsyn till vad tullkammaren således anfört och då det dessutom vore ganska säkert, att Tången vore oskyldig i sin chaufförs tilltag att befordra en resande i svensk inrikes fart samt då även något fog torde finnas för den av Tången i eu av honom till tullkamkammaren ingiven, tullkammarens yttrande bilagd skrift i ärendet uttalade åsikten att lydelsen i § 4 mom. r) tulltaxeförordningen »transportmateriel som inkommer blott för tillfälligt bruk inom landet» kunde

7 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 364.

tillämpas på det ifrågavarande fallet, har tullkammaren hemställt att generaltullstyrelsen ville hos Kungl. Maj:t förorda den sökta tullrestitutionen.

För egen del har generaltullstyrelsen hänvisat till vad styrelsen anfört i sitt förberörda den 11 april 1917 avgivna utlåtande samt hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes finna vad Tången anfört icke vara av beskaffenhet att föranleda ändring i generaltullstyrelsens beslut. Med erinran att genom ovanberörda kungörelse den 23 november 1917 blivit fastställda allmänt gällande villkor och bestämmelser för åtnjutande av tullfrihet för automobil, som insatts i trafik för person- eller godsbefordran mellan Norge och Sverige, har styrelsen vidkommande Tångens alternativt gjorda ansökning att av nåd beviljas ifrågakomna restitution anfört, att, ' därest Kungl. Maj:t — särskilt med hänsyn till de av sökanden lämnade och i åtskilliga delar av vederbörande lokala tullmyndigheter till riktigheten bestyrkta uppgifter om de närmare omständigheterna vid nyttjande i inrikes trafik av automobilen, vilken sedermera syntes hava under vederbörliga tullkontroller inom behörig tid återutförts ur riket — skulle finna gott befria sökanden från skyldighet att för densamma erlägga tullavgift, styrelsen torde komma att anbefallas att till Tången restitutionsvis återbetala det för automobilen erlagda tullbeloppet.

Enligt finansdepartementet tillhandakommet protokollsutdrag för den 15 februari 1918 har regeringsrätten samma dag förehaft Tångens sistberörda besvär samt därvid ej funnit skäl att göra ändring i överklagade beslutet.

Vidkommande ansökningen har regeringsrätten hemställt, att Kungl. Maj:t måtte finna densamma icke kunna bifallas.

Såsom generaltullstyrelsen erinrat, funnos vid tiden för ifrågavarande tullbelopps utkrävande icke meddelade några allmänna bestämmelser, varigenom såsom villkor för tullfrihet för automobil, gående i trafik mellan Sverige och Norge, uttryckligen föreskrivits, att dylik automobil icke finge användas för inrikes trafik här i landet. Dylika allmänna bestämmelser hava utfärdats först genom ovanberörda kungörelse den 23 november 1917. Ej heller hava beträffande ifrågavarande av Tången drivna automobiltrafik meddelats några särskilda föreskrifter, motsvarande de genom ovannämnda beslut den 15 september och 24 november 1916 givna bestämmelser.

Med avseende härå samt på grund av de av gränsinspektionen i Medskogen och tullkammaren i Karlstad i ärendet meddelade upp-

Departement

chefen.

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 364.

lysningar, synas mig billighetsskäl tala för ifrågavarande tnllbelopps restituerande, utan hinder därav att tullen rätteligen debiterats och erlagts.

Jag hemställer därföi', att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,

att det för en postföraren Jens Tången från Norge tillhörig automobil den 5 augusti 1916 hos gränsinspektionen i Medskogen under nr 15 erlagda tullbelopp, niohundra kronor, må till Tången restitueras.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stig Östergren.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.