('angående tillfällig lönereglering för tjänstemän vid telegrafverket m. m.',)

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 383. 1

Nr 383.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tillfällig lönereglering för tjänstemän vid telegrafverket m. m.; given Stockholms slott den 29 april 1918.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att dels, med upphävande av bestämmelsen i § 18 i gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid telegrafverket, besluta sådan ändring av nämnda reglemente, som framgår av det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till kungörelse i ämnet; dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överens­ stämmelse med de av departementschefen omnämnda grunder, utfärda nödiga bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för den pers mai, som antagits i ordinarie tjänst före den nya lönestatens trädande i kraft. De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 343 höft. (Nr 383.) 1

2 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 april 1918.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern E dé N, Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena H ellner , Statsråden: P etersson ,

S chotte , P etrén , N ilson , L öfgren , friherre P almstierna , R ydén , U ndén , T horsson .

Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde vidare: Jag anhåller härefter att för Kungl. Maj:t få framlägga frågan om reglering av avlöningsförhållandena vid telegrafverket. Såsom jag redan tidigare denna dag vid behandling av frågan om lönereglering för personalen vid statens järnvägar haft tillfälle att beröra, har 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken med flera verk i sitt den 20 mars 1918 avgivna betänkande även uppgjort förslag till reglering av löne­ förhållandena vid telegrafverket, som avsetts att tillämpas i avvaktan på avgörandet av frågan om införandet av gemensamma avlöningsbestämmelser för de av kommissionens arbete berörda verken.

Kungl. Maj;ts nåd. preposition Nr 383. 3

Över kommissionens förslag har telegrafstyrelsen den 3 april 1918 avgivit utlåtande, varjämte svenska telegraftjänstemännens förening, telegrafverkets ingenjörsförening, kvinnliga telegrafpersonalens förening, telegrafverkets kvinnliga kontorspersonals förening, kvimdiga telefon­ tjänstemannaföreningen, telegraf- och telefonmannaförbundet samt linjemästarna i andra linjedistriktet inkommit med särskilda yttranden. Telegrafstyrelsens förutnämnda utlåtande jämte en inom departe­ mentet upprättad sammanfattning av de i nyssnämnda personalsamman­ slutningars yttranden framställda yrkanden torde såsom bilagor få åt­ följa protokollet i detta ärende.

Innan jag ingår på kommissionens förslag, anhåller jag att få Nuvarande lämna följande redogörelse för de nuvarande avlöningsförhållandena vid förhållanden. telegrafverket och deras tillkomst.

Den senaste genomgående regleringen av löneförhållandena vid 19r°Jg^gne' telegrafverket ägde rum år 1907, och den 11 oktober samma år fast­ ställde Kungl. Maj:t det avlöningsreglemente för tjänstemän vid tele­ grafverket, som med vissa däri sedermera vidtagna ändringar, vilka emellertid icke berört reglementets huvudgrunder, ännu är gällande. Vid nämnda reglering kommo en del nya principer i avlöningshänseende till tillämpning. Stationsföreståndarna avskildes sålunda så­ som en särskild grupp med ett frän de övriga befattningshavarnas avvikande avlöningssystem. Därjämte fastställdes för ett flertal tjänste­ mannagrupper relativt låga begynnelseavlöningar med flera förhöjningar, tätare — i tvåårsperioder — och mindre i början samt därefter glesare — i treårsperioder — och större. Yad först angick stationsföreståndarna, hade dessa liksom de av dem ledda stationerna dittills varit indelade i fem klasser med samma totalavlöning till alla föreståndare inom samma klass. I enlighet med ett av särskilda kommitterade uppgjoi't förslag ställdes däremot vid 1907 års reglering stationsföreståndarnas avlöning i direkt relation till det ekonomiska resultat, som den av vederbörande föreståndare förvaltade stationen lämnade, på sådant sätt, att stationsföreståndare utöver ett fast avlöningsbelopp, som gavs karaktär av lön i egentlig bemärkelse, tillerkändes provision å uppbörden vid stationen efter vissa i avlöningsreglementet angivna grunder. Denna uppbördsprovision skulle motsvara de tjänstgöringspenningar, som tillkomnio de icke provisionsberättigade befattningshavarna. För telegrafverkets stationsföreståndare ansågs ett dylikt system

4 Kungl. Maj-M nåd. proposition Nr 383.

för avlöningens utgående vara det enda rättvisa, enär inom detta — såsom inom intet annat verk — den uppbörd, som visade stationens rörelse, vore till väsentlig del direkt beroende på, huru föreståndarens förmåga och intresse visat sig hava kunnat tillgodose allmänhetens krav och sålunda även göra rörelsen för staten inkomstbringande. Till den icke provisionsberättigade personalen skulle enligt 1907 års reglering utgå fast avlöning fördelad i lön och tjänstgöringspenningar med i avlöningsreglementet närmare angivna belopp. Vissa kvinnliga och flertalet lägre manliga befattningshavare erhöllo vid sidan av de fasta avlöningarna antingen fri bostad eller hyresersättning, varjämte ett särskilt dyrortstillägg, till en början be­ nämnt »tilläggsarvode», skulle utgå till vissa kategorier av icke pro­ visionsberättigade tjänstemän. Pensionerna till befattningshavare vid telegrafverket skulle utgå efter fasta, i avlöningsreglementet angivna pensionsunderlag.

I fråga om den provisionsberättigade personalens avlöningsför­ måner har efter år 1907 icke någon ändring vidtagits. Däremot hava beträffande vissa av de övriga befattningshavarna ändringar ägt rum.

1909 års riks Vid 1909 års riksdag undergick sålunda avlöningen till vakt­ dag. mästare hos telegrafstyrelsen en reglering. Under det att nämnda be­ fattningshavare enligt 1907 års bestämmelser erhöllo eu begynnelse­ avlöning av 1,140 kronor med två avlöningsförhöjningar å 120 kronor, varje gång efter tre år, tilldelades de från och med år 1910 ytterligare en tredje avlöningsforhöjning å 120 kronor och en fjärde dylik för­ höjning å 150 kronor, att utgå efter respektive nio och tolv års tjänst­ göring. Därigenom kommo vaktmästarna hos telegrafstyrelsen i avlöningshänseende att bliva likställda med vaktmästare hos general­ poststyrelsen.

1912 års riks­ Efter beredning av särskilda sakkunniga framlades vid 1912 års dag. riksdag förslag till en mera ingripande reglering av avlöningsför­ hållandena för ett flertal befattningshavare samt om inrättande av vissa nya tjänstemannakategorier. Inom telegrafstyrelsen gjordes sålunda en uppdelning av den grupp befattningshavare, som benämndes byråtjänstemän, och som dittills inne­ fattat samtliga biträdande manliga tjänstemän inom styrelsen utan assistenter. För dessa tjänstemän, oberoende av kvalifikationer, hade Kungl. Maj:t vid 1907 års riksdag föreslagit en gemensam löneskala med en

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. 5 begynnelseavlöning av 3,400 kronor och en högsta avlöning av 7,000 kronor, vilken slutavlöning skulle kunna uppnås efter tjuguett år. Sistnämnda års riksdag ansåg emellertid på angivna skäl denna anord­ ning mindre lämplig. För de tjänster inom telegrafstyrelsen, som med avseende a arbetets art kunde anses motsvara första gradens tjänster inom det vid samma riksdag nyreglerade statskontoret, begränsades det högsta avlöningsbeloppet till 6,000 kronor, vilken avlöning, med utgång från en begynnelseavlöning av 3,400 kronor, skulle ernås efter femton år. Då emellertid fyra befattningar inom styrelsen, vilka enligt det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget skulle avlönas efter byråtjänste­ männens löneskala, nämligen sekreterar-, kamrerar-, byräingenjörsoch förrådsintendentsbefattningarna, enligt riksdagens mening borde högre avlönas än övriga byråtjänstemän, ställde riksdagen till telegraf­ styrelsens förfogande erforderliga medel för att i form av tilläggsarvoden med 1,000 kronor för varje tilldelas de byråtjänstemän, som av sty­ relsen förordnades att uppehålla ifrågavarande fyra befattningar. Enligt beslut vid 1910 års riksdag likställdes sedermera byråkontrollör med ovannämnda fyra befattningar. Då vissa olägenheter visat sig vara föranledda av förutnämnda utav riksdagen vidtagna anordning, beslöt 1912 års riksdag, efter fram­ ställning av Kungl. Maj:t, att det till nyssnämnda byråtjänstemän ut­ gående särskilda arvodet skulle tilläggas dessa tjänstemäns egentliga avlöning, samt att därjämte en reglering av deras avlöningar skulle verkställas på sådant sätt, att desamma kunde inrangeras i den för veikets alla icke provisionsberättigade tjänstemän gällande avlöningsskalan. Degynnelseavlöuingen bestämdes därvid till 4,600 kronor o^ch slutavlöningen, efter tolv år, till 7,000 kronor. Samtidigt beslöt riks­ dagen, att den aktuariebefattning, som fanns inrättad inom styrelsen, skulle förändras till befattning såsom sekreterare och aktuarie samt i förevarande avseende likställas med nyssnämnda fem byråtjänstemän. Vidare beviljades de kvinnliga kontorsskrivarna hos styrelsen, vilkas avlöning utgjorde lägst 1,260 kronor och högst, efter tolv år’ 1,800 kronor, ännu en avlöningsförhöjning med 150 kronor, varigenom deras slutavlöning alltså kom att uppgå till 1,950 kronor. Därjämte vidtogs viss ändring i fråga om perioderna för intjänande av avlönings­ förhöjning. Samtidigt och genom inskjutande av nyssnämnda arvodesbelopp ä 1,950 kronor, vilket därförut icke förekommit i verkets löneskala, vidtogs en reglering av perioderna för avlöningsfcrhöjningarnas utgå­ ende för den kvinnliga föreståndaren för katalogexpeditionen.

6 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 383. Slutligen uppfördes en ordinarie befattning såsom föreståndare för telegrafverkets provningsanstalt på telegrafstyrelsens stat under benämningen professor. . Vad därefter angår linjepersonalen är först att märka, att linjedirektörs och liujeingenjörs avlöningar undergingo förhöjning. Nämnda tjänstemäns år 1907 bestämda avlöningar utgjorde: för linjedirektör lägst 4,600 kronor och högst, efter femton år, 7,000 kronor samt för linjeingenjör lägst B.000 kronor och högst, efter aderton år, 5,500 kronon Sedan förslag om avlöningsförbättring för ifrågavarande grupper av tjänstemän redan under år 1908 framkommit utan att vinna bifall, gjorde telegrafstyrelsen under år 1911 framställning i ämnet. Under framhållande av det oavvisliga behovet av en avlöningsförbattring föreslog telegrafstyrelsen därvid följande avlöningsbelopp, nämligen för linjedirektör lägst 6,000 och högst, efter tolv år, 8,000 kronor samt för linjeingenjör lägst 4,600 kronor och högst, efter likaledes tolv år, 6,500 kronor. Styrelsen påvisade, att de sålunda föreslagna avlöningsbeloppen för linjedirektör såväl i begynnelse- som slutavlömng väsent­ ligt understege de avlöningsförmåner, inberäknat ersättning för bostad och bränsle, som enligt år 1907 bestämda och då ännu gällande av­ löningar tillkomme ban- och maskindirektörer vid statens järnvägar, ävensom att en motsvarande jämförelse mellan avlöningsförmånerna för å ena sidan linjeingenjör vid telegrafverket och å andra sidan baningenjör av 2:a klass och telegrafingenjör vid statens järnvägar utvisade en avsevärd skillnad i begynnelseavlöning till förmån för nämnda be­ fattningshavare vid statens järnvägar, under det att slutavlöningarna i det närmaste sammanfölle. Styrelsen framhöll med anledning därav, att de föreslagna avlöningarna för telegrafverkets ingenjörspersonal icke kunde anses för höga samt att det vore oeftergivligt, att berörda avlöningar bleve fastställda. Styrelsens förslag framlades av Kungl. Maj:t oförändrat för 1912 års riksdag och blev även av riksdagen godkänt. Med hänsyn till förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden verkställdes vidare en reglering av avlöningarna för linjemästare av 2:a lönegraden samt linjeförman och reparatör. Därjämte inrättades två nya ordinarie tjänstemannakategorier, nämligen förrådsbokhållare och reparatör av l:a lönegraden. Sistnämnda grupp av befattningshavare tillkom genom utbrytning ur den dittillsvarande reparatörsgruppen av sådana reparatörer, av vilka krävdes större yrkesskicklighet och specialkunskaper. Även den biträdande stationspersonalens avlöningar blevo föremål för reglering.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. 7

För kontrollör av såväl l:a som 2:a lönegraden hade dittills be­ gynnelseavlöningen varit bestämd till 3,000 kronor. På grund av en år 1907 meddelad övergångsföreskrift hade emellertid dessa kontrollörer tilldelats högre ingångsavlöningar, vadan berörda begynnelseavlöning icke kommit till användning. År 1912 höjdes begynnelseavlöningen för de båda graderna av kontrollörer till resp. 3,800 och 3,400 kronor. I ill grund för den vid 1907 års reglering bestämda avlöningen för assistent låg ett antagande, att assistent skulle kunna vinna ordi­ narie anställning vid tidigare ålder än motsvarande befattningshavare vid andra verk. Enär den sedermera vunna erfarenheten visat, att be­ rörda antagande icke var hållbart, fastställdes år 1912 för assistent samma begynnelse- och slutavlöningar som för manlig postexpeditör. Vidare erhöllo telegrafist, vaktföreståndare och interurbantelefonist viss avlöningsförbättring efter jämförelse, där sådan kunde ske, med befattningar vid andra verk. Jämväl för stationsförmän och stationsbiträden blevo avlöningarna reglerade. Verkstudspersonalens avlöningar blevo vid 1912 års riksdag, i sam­ band med en omorganisation av verkstaden, i väsentlig mån förändrade. Befattningen såsom verkstadsdirektör, vilken dittills haft karaktär av ordinarie tjänst, förändrades till en arvodesbefattning med ett årligt arvode av 12,000 kronor. Verkstadsingenjör, vilken i avlöningshänseende varit likställd med linjeingenjör, fick sin avlöning reglerad på samma sätt som, enligt vad förut nämnts, skedde för sistnämnda kate­ gori av ingenjörer. Den dittillsvarande befattningen såsom verkstads­ kassör och bokhållare indrogs, och i dess ställe inrättades, jämte en tjänst såsom kassör av l:a lönegraden med samma avlöning som likanämnda tjänster vid linjedistrikten, en kontorschefsbefattning. Där­ jämte reglerades avlöningarna för materialförvaltare och verkmästare huvudsakligen med ledning av avlöningar till motsvarande befattnings­ havare vid enskilda verkstäder. Slutligen torde böra framhållas, att 1912 års riksdag medgav rätt till dyrortstillägg för vissa befattningshavare, vilka dittills icke åtnjutit dylik förmån, nämligen för kontrollör, kvinnlig kassör och bokhållare, linjemästare av l:a lönegraden, stationsförman och stationsbiträde, lik­ som även för den nyinrättade kategorin förrådsbokhållare.

Efter år 1912 har ingen annan förändring ägt rum i fråga om de Organisa­ tion sförändnämnda år fastställda avlöningarna för då förekommande slag av tjänster ringar efter vid telegrafverket, än att befattningen såsom föreståndare för telegraf­ Sr 19i2, verkets undervisningsanstalt vid 1916 års riksdag uppflyttades från den

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

lägre till den högre graden av byråtjänstemän inom telegrafstyrelsen. Vid sistnämnda riksdag fattades emellertid tillika beslut om inrättande av tre nya ordinarie tjänstemannakategorier nämligen dels radiokom­ missarier och radiotelegrafister för de nya radiotelegrafstationerna och dels en befattning såsom inköpschef vid telegrafverkets verkstad. Radiokommissarierna, vilka icke blevo berättigade till uppbördsprovision, likställdes i avlöningshänseende med kontrollör av l:a lönegraden. För radiotelegrafisterna, vilkas rekrytering antogs komma att ske från stationsbiträdes- och stationsförmansgrupperna, ansågs avlöningen böra bestämmas så mycket högre än för stationsförmän, att man skulle kunna förvänta, att för radiotelegraftjänst lämpade personer inom verket skulle finna med sin fördel förenligt att ägna sig åt sådan tjänst. Slutligen torde böra omnämnas, att telegrafstyrelsen i skrivelse till 1915 års avlöningskommission den 22 februari 1918 meddelade, att styrelsen ämnade till Kungl. Maj:t ingiva förslag dels beträffande uppförande å ordinarie stat av nya befattningar såsom ingenjörsassistent och ritare, dels ock angående omläggning och höjning av det arvode, som utgår till tjänsteman, vilken förordnats till telegrafinspektör.

Allmänna Då jag nu går att framlägga förslag till löneförbättring för tjänste­ synpunkter. män vid telegrafverket och vad därmed äger samband, tillåter jag mig först att beträffande de allmänna synpunkter, som därvid varit för mig bestämmande, hänvisa till vad jag i sådant hänseende förut denna dag anfört vid behandlingen av motsvarande fråga rörande statens järnvägar. Telegrafstyrelsen har i sitt utlåtande, utan att måhända tillräckligt hava beaktat den provisoriska karaktär, som förslaget av 1915 års kommission innebär, framställt yrkanden, bland annat, på andra och väsentligt högre avlöningar i allmänhet än de av kommissionen ifråga­ satta. Då det ej varit möjligt att utan frågans undanskjutande till en kommande riksdag föreslå i någon mån genomgripande förändringar i de förslag, som av kommissionen framlagts, har jag ej i nu före­ varande sammanhang kunnat upptaga frågan om behovet i och för sig av de av telegrafstyrelsen föreslagna avlöningsbeloppen till en ingående prövning, utan måste därmed anstå till den mera definitiva prövning av vissa avlöningsspörsmål vid de affärsdrivande tekniska verken, som jag har för avsikt att så snart som möjligt upptaga till'vidare utredning. Vid nu angivna förhållanden har jag vid den följande behand­ lingen av telegrafverkets lönefråga endast undantagsvis redogjort för de av telegrafstyrelsen föreslagna avlöningsbeloppen, utan torde härutinnan få hänvisas till styrelsens bifogade yttrande. En del ändrings- och tilläggs-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 883. 9

förslag, som från styrelsens sida framkommit och som i några punkter jämväl synas ägnade att undanröja vissa med kommissionens förslag förbundna ojämnheter, får jag emellertid tillfälle att i det följande närmare beröra. Vid behandlingen av de speciella löneförhållandena vid telegraf­ verket följer jag i de av kommissionen upptagna frågorna den ordning, som kommissionen använt i sitt betänkande. Därefter ämnar jag för Kungl. Maj:t framlägga några frågor, vilka icke av kommissionen be­ rörts, men som dock, utan att utgöra några egentliga avsteg från huvudgrunderna för nu ifrågavarande lönereglering, torde kunna lösas i detta sammanhang.

Det förslag till avlöningsförbättring för telegrafpersonalen, som Inneborden av kommissio­ kommissionen framlagt, omfattar dels en förändring av grunderna för nens förslag. hyresbidrags utgående, dels utsträckning av rätten till dyrortstillägg och dels reglering av själva avlöningsbeloppen jämte viss omläggning av grunderna för uppbördsprovisions utgående. I samband därmed har kommissionen slutligen föreslagit en höjning i de fasta pensionsunderlagen för den ordinarie telegrafpersonalen.

Enligt nu gällande, i § 16 av avlöningsreglementet införda bestäm­ Hyresbidrag. melser äger kommissarie av-5:e, 6:e och 7:e lönegraderna åtnjuta fri Nuvarande bestämmel­ bostad uti telegrafverkets egna eller för ändamålet förhyrda lägenheter ser. jämte fri uppvärmning och belysning eller ock hyresbidrag med högst 300 kronor för år. Det ankommer på telegrafstyrelsen att i varje 'särskilt fall bestämma, huruvida bostadsförmån eller hyresbidrag skall utgå, ävensom beloppet av berörda bidrag. Till verkmästare, linje­ mästare, linjeförman, radiotelegrafist, stationsförman, reparatör och stationsbiträde utgår hyresbidrag enligt av telegrafstyrelsen fastställda grunder, med minst femton, högst trettio procent av avlöningen. Förmånen av fri bostad eller hyresbidrag anses tillhöra lönen. De av telegrafstyrelsen år 1907 bestämda grunderna för hyresbidra­ gens beräknande undergingo år 1912 en förändring, varigenom själva bidragsbeloppen inom den i avlöningsreglementet angivna ramen höjdes. Sedermera har under år 1917 en ytterligare höjning ägt rum. I enlighet med de av telegrafstyrelsen senast fastställda grunderna för hyresbidrag beräknas dylikt bidrag till därtill berättigad personal alltid efter trettio procent av avlöningen, dock med vissa maximibe­ lopp för olika befattningsgrupper och stationeringsorter. Telegraför­ terna hava med hänsyn härtill blivit indelade i sju grupper, av vilka den första innefattar de dyraste och den sjunde de billigaste orterna. Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 343 licift. (Nr 383.) 2

12 Kungl. M«j:ts nåd. 'proposition Nr 383.

grund för nu förevarande lönereglering och under jämförande av de sammanlagda avlöningsbelopp, som skulle komma att utgå för likställda befattningshavare i telegrafverket och inom andra verk. Kommissionen förutsätter därför, att i berörda grunder bestämmelser meddelas om maximibelopp i enlighet med förslaget samt att dessa maximibelopp bliva beståndande tills en allmän reglering av avlöningarna vid tele­ grafverket ånyo äger rum.»

Yttranden. Vissa personalsammanslutningar hava i sina över kommissionens förslag avgivna yttranden ifrågasatt helt nya huvudgrunder för hyres­ bidragens beräknande. I övrigt hava inga andra erinringar framställts emot kommissionens förslag än att högsta hyresbidraget till kvinnliga stationsföreståndare borde bestämmas till ännu högre belopp än kom­ missionen föreslagit. Telegrafstyrelsen har sålunda, med hänsyn därtill att kvinnlig stationsföreståndare numera äger i likhet med linjeförman åtnjuta fri bostad om två rum och kök jämte fri uppvärmning och be­ lysning, påyrkat, att sådan kvinnlig stationsföreståndare, som icke kan erhålla denna förmån in natura, skall i stället tilldelas hyresbidrag till samma belopp som linjeförman eller högst 600 kronor, och kvinnliga telegrafpersonalens förening har föreslagit, att maximibeloppet borde be­ stämmas till 800 kronor.

Departe- För egen del kan jag med hänsyn till de av mig förut omnämnda mentschefeo. huvudgrundsatserna för genomförande av nu ifrågavarande lönereglering icke förorda, att några helt nya huvudgrunder för hyresbidragens be­ stämmande för närvarande komma till tillämpning. Vad maximibeloppet för hyresbidrag till vissa kvinnliga befatt­ ningshavare angår, synes mig det av telegrafstyrelsen anförda skälet för en höjning hava visst fog för sig, och jag tillåter mig därför före­ slå, att maximibeloppet bestämmes till 600 kronor eller samma belopp, som av kommissionen föreslagits såsom maximibelopp för hyresbidrag till linjeförman å i hyresavseende dyraste ort. Då emellertid telegraf­ styrelsens av mig upptagna förslag grundar sig på det förhållandet, att kvinnlig kommissarie äger erhålla fri bostad av samma storlek som linjeförman, synes det mig dock böra förutsättas, att nämnda kvinnliga tjänstemän i de fall, då fri bostad ej kan erhållas, icke tilldelas hyres­ bidrag till högre belopp än de maximibelopp, som fastställts för linje­ förman, placerad å ort, vilken i hyresavseende är av samma dyrhet som den ort, där vederbörande föreståndare är stationerad.

Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition Nr 3S3. 13

I övrigt har jag under förhandenvarande förhållanden intet att erinra mot kommissionens förslag. Det av mig förordade förslaget föranleder ändring i § 16 i avlöningsreglementet i tre avseenden, nämligen dels i fråga om maximi­ beloppet för hyresbidraget till vissa kvinnliga tjänstemän, dels be­ träffande rätten att fastställa gruuder för hyresbidragen till övrig där­ till berättigad pers' nal, vilken rätt, ifrån att hava tillkommit telegraf­ styrelsen, skulle förbehållas Kungl. Maj:t dels ock såtillvida som vakt­ mästare hos telegrafstyrelsen skulle beredas förmånen att komma i åtnjutande av hyresbidrag. Det av kommissionen i övrigt framställda förslaget till grunder för hyresbidragens utgående torde i enlighet med vad nyss nämnts böra fastställas av Kungl. Maj:t, och torde jag få till­ fälle att framdeles, sedan frågan om lönereglering för telegrafpersonalen blivit av Kungl. Maj:t och riksdagen prövad, fä återkomma till detta spörsmål. Redan i detta sammanhang torde jag få nämna, att det är min avsikt att förorda den ifrågasatta sammanslagningen av å ena sidan de båda linjeförmansgrupperna och å andra sidan de två linjemästargraderna.

Dyrorts­ Beträffande dyrortstillägg är i § 17 av avlöningsreglementet stadgat, tillägg. att radiokommissarie, kontrollör, assistent, förrådsbokhällare, telegrafist, Nuvarande vaktföreståndare, kassör, bokhållare, interurbantelefonist, linjemästare bestäm­ melser. av l:a lönegraden, linjeförman av l:a lönegraden, radiotelegrafist, stationsförman, reparatör och stationsbiträde skola äga, enligt av tele­ grafstyrelsen fastställda grunder, uppbära dylikt tillägg med högst femton procent av avlöningen, dock med iakttagande av att för manlig tjänsteman, vars avlöning överstiger 3,000 kronor, dyrortstillägg ej må beräknas å högre belopp än 3.000 kronor samt för kvinnlig tjänsteman, vars avlöning överstiger 1,500 kronor, ej å högre belopp än 1,500 kronor. Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma proportion som avlöningen; dock skola minst tvä tredjedelar därav anses såsom lön. Enligt av telegrafstyrelsen för tiden från och med den 1 januari 1917 fastställda grunder utgår dyrortstillägg med tio eller femton procent till därtill berättigad personal å vissa orter enligt särskild gruppering. Å övriga orter utgår icke dylikt tillägg. *

Kommissionen har härutinnan anfört följande: Kommis­ sionen. »Rätten till dyrortstillägg är sålunda enligt avlöningsreglementets

14 Kiwgl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

nuvarande bestämmelser inskränkt till allenast vissa grupper av tjänste­ män. Såsom kommissionen redan i den allmänna delen av detta be­ tänkande framhållit, bör emellertid enligt kommissionens uppfattning rätten till dylika tillägg tillkomma samtliga de befattningshavare vid nu förevarande verk, vilka äro placerade å dyrorter, med undantag av stationsföreståndarna. Det skulle kunna ifrågasättas, att rätten till dyrortstillägg skulle utsträckas även till sistnämnda grupper av be­ fattningshavare, inen kommissionen har ansett sig icke kunna avgiva förslag härutinnan, så länge de nuvarande avlöningsformerna för dessa befattningshavare med de förmåner, som rätten till uppbördsprovision innebär, äga bestånd. Generaldirektör och verkstadschef böra givetvis icke åtnjuta dyr­ ortstillägg. Den nuvarande begränsningen av dyrortstilläggens belopp torde fortfarande kunna bibehållas. Fastställandet av de närmare grunderna för dyrortstilläggets ut­ gående bör, i likhet med förhållandet vid de övriga kommunikationsverken och av samma skäl som förut anförts beträffande hyresbidragen, ankomma på Kungl. Maj:t.»

Yttranden. I sitt över kommissionens förslag avgivna utlåtande har telegraf­ styrelsen ifrågasatt sådan förändring i berörda förslag, att rätten till dyrortstillägg skulle begränsas allenast på sådant sätt, att för manlig tjänsteman, vilkens avlöning överstiger 6,000 kronor, dyrortstillägg icke skulle utgå å högre belopp än 6,000 kronor samt för kvinnlig befattningshavare, vilkens avlöning överstiger 8,000 kronor, ej å högre belopp än 3,000 kronor Liknande yrkanden hava framkommit från telegrafverkets ingenjörsförening, svenska telegraftjänstemännens för­ ening samt kvinnliga telegraftjänstemännens förening. De två sist­ nämnda sammanslutningarna hava därjämte föreslagit, att rätt till dyrortstillägg i förekommande fall jämväl skulle tillkomma stationsföre­ ståndarna. Slutligen hava telegraf- och telefonmannaförbundet samt linjemästare i andra linjedistriktet föreslagit en omläggning av huvud­ grunderna för dyrortstilläggets utgående.

Deporte- Sistnämnda förslag kan jag av samma skäl, som jag nyss mentschefen. omnänmcie beträffande framställt förslag om helt nya huvudgrun­ der för hyresbidragens bestämmande, icke biträda. Vidkommande frågan om utsträckning av rätten till dyrortstillägg jämväl till sta-

Kungl. Maj ts nåd. proposition Nr 383. 15

tionsföreståndare sjnes mig det av kovnmissionenmot en dylik ut­ sträckning anförda skälet vara avgörande. Ej heller har jag vid den nu förevarande provisoriska regleringen kunnat ansluta mig till yrkandena, att dyrortstillägg skulle kunna beräknas å högre belopp än kommissionen föreslagit. En höjning av de utgående dyrortstilläggsbeloppen skulle nämligen föranleda, att de sammanlagda avlöningsbeloppen för vederbörande befattningshavare vid telegrafverket skulle komma att bliva högre än för motsvarande befattningshavare vid exempelvis statens järnvägar. Jag anser mig sålunda böra tillstyrka kommissionens förslag i denna del oförändrat.

Kommissionen övergår härefter till redogörelsen för den reglering Regleringen av avlönings av själva avlöningsbeloppen, som enligt kommissionens mening bör beloppen. äga rum, och anför härvid inledningsvis: Kommis­ »Till en bo rjan må därvid framhållas, att, såsom redan tidigare sionen, uttalats, kommissionen ansett sig endast i några- undantagsfall böra ifrågasätta en rubbning i de olika tjänstekategoriernas förhållande sins­ emellan eller till befattningsgrupper i andra verk, med vilka vid senaste reglering jämförelser förekommit. Från vad kommissionen i den allmänna delen av detta betänkande anfört må vidare erinras, att det för vissa befattningsgrupper vid telegraf­ verket förekommande systemet med avlöningsförhöjningar efter tvåårs­ perioder enligt kommissionens mening icke bör bibehållas. Samtidigt med eu förändring härutinnan på sådant sätt, att samtliga avlönings­ förhöjningar för alla befattningshavare skulle inträda efter treårsperioder, och för att icke genom en dylik åtgärd den tid, efter vilken slutavlöning kan uppnås, må ytterligare förlängas, har kommissionen vidtagit en motsvarande minskning av avlöningsförhöjningarnas antal. En dylik minskning har därjämte företagits i vissa fall, nämligen dels då avlöningsskalan för någon tjänstemannagrupp varit lagd på sådant sätt, att slutavlöningen uppnåtts efter alltför läng tid, och dels då en för­ kortning av skalan varit nödvändig för att uppnå närmare överens­ stämmelse i avlöningshänseende med någon tjänstemannakategori vid de övriga verken. I detta sammanhang torde också böra nämnas, att kommissionen ansett sig böra vidtaga vissa ändringar i gällande avlöningsskala för den icke provisionsberättigade personalen utöver de förändringar, som föranledas av den allmänna avlöningsnivåns höjande. Ett nytt arvodes­ belopp av 1,320 kronor har kommissionen sålunda ansett böra införas

16 Kungl. Maj:t,s nåd. proposition Nr 383.

mellan de nuvarande arvodesbeloppen 1,260 och 1,880 kronor. För att göra själva avlöningskurvan mjukare har kommissionen vidare ansett, att ovanför avlöningsbeloppet 2,100 kronor vissa förändringar i avlöningsskalan böra äga rum. I nuvarande avlöningsskalan följa ovanför beloppet 2,100 kronor följande belopp: 2,400, 2,700, 8,000, 3,400, 3,800, 4,200, 4,600, 5,000 och 5,500 kronor. Enligt kommissionens mening bör emellertid skalan i berörda del erhålla följande utseende: 2,100, 2,250 2,500, 2,750, 3,000, 3,300, 3,600, 3,900, 4,300, 4,700, 5,100 och 5,500 kronor.»

Departe­ För egen del anser jag mig ytterligare böra understryka, att den mentschefen. nu ifrågavarande provisoriska regleringen endast avser att på det be­ stående avlöningssystemets grund vidtaga en förhöjning av avlöningsbeloppen. Med de utgångspunkter, som därvid varit bestämmande, hava därför rubbningar i de olika tjänstekategoriernas inbördes ställ­ ning och förhållande till jämförliga befattningsgrupper i andra verk måst i möjligast största mån undvikas. Av telegrafstyrelsen har ifrågasatts, att i den av kommissionen föreslagna avlöningsskalan för den icke provisionsberättigade personalen avlöningsbeloppen 1,950 och 2,100 kronor skulle utbytas mot allenast ett belopp av 2,000 kroncr. Denna förändring har jag emellertid under förhandenvarande förhållanden icke kunnat förorda. Däremot har jag, av skäl som jag i det följande får tillfälle att närmare angiva, ansett skalan mellan avlöningsbeloppen 2,500 kronor och 3,900 kronor böra undergå en förändring, varigenom avlöningsintervallernas antal skulle minskas med en. Kommissionens förslag till avlöningsskala innefattar i sistberörda läge beloppen 2,750, 3,000, 3,300 och 3,6<)0 kronor. Enligt min mening böra nämnda belopp utbytas mot beloppen 2.800, 3,100 och 3,500 kronor. I den följande framställningen av sitt förslag om reglering av själva avlöningsbeloppen har kommissionen först redogjort för stationsoch linjepersonalens avlöningar samt därefter övergått till verkstadspersonalen och befattningshavarna vid telegrafstyrelsen. Inom först­ nämnda avdelning har kommissionen ansett sig först böra upptaga till behandling de manliga icke provisionsberättigade tjänstemannakate­ gorierna vid stationerna samt manliga befattningshavare vid liojedistrikten, därvid början gjorts med de tjänstemän, vilka äro berätti­ gade till hyresbidrag, samt därefter de kvinnliga icke provisionsberätti­ gade befattningshavarna inom nämnda delar av telegrafverket och slutligen den provisionsberättigade personalen. Inom varje behandlad

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Sr 383. 17

grupp av tjänstemän har kommissionen utgått från de befattnings­ havare, som stå lägst i avlöningshänseende. I det följande använder jag samma ordningsföljd för frågornas behandling.

Stationerna och linjedistrikten.

Beträffande de hyresbidragsberättigade manliga tjänstemän, vilka 1. Hyye s* bidragsberäticke äga rätt till uppbördsprovision, anför kommissionen: tiyademanliga »Vad då den lägst avlönade manliga tjänstemannakategorin inom tjänstemän. stations- och lirijepersonalen, stationshitråden, angår, har, såsom redan i Kommis­ sionen, den allmänna delen av detta betänkande angivits, kommissionen vid Stationsregleringen av avlöningsförhållandena för personalen vid telegrafverket biträde. liksom vid, bland annat, statens järnvägar och postverket utgått ifrån, att de obefordrade manliga tjänstemannagrupperna inom de olika verken såvitt möjligt böra i avlöningshänseende likställas. För stationsbiträdena vid telegrafverket utgör för närvarande den fasta begynnelseavlöningen 900 kronor med avlöningsförhöjningar efter resp. två, fyra, sex, nio och tolv år till 960, 1,020, 1,140, 1,260 och 1,380 kronor. Dessutom åtnjuta dessa befattningshavare, förutom hyres­ bidrag, i förekommande fall dyrortstillägg. Det torde här böra erinras, att telegraforterna i hyresbidrags- och dyrortsavseende äro indelade i flera grupper, nämligen med hänsyn till hyresbidrag i sju och i fråga om dyrortstillägg i tre grupper, vilka gruppindelningar kunna sinsemellan kombineras på olika sätt. Till billigaste ort äro sålunda att hänföra sådana orter, varest dyrortstillägg icke utgår och beträffande vilka lägsta maximum för hyresbidrag är fastställt, samt till dyraste ort sådana orter, där dyrortstillägg utgår med femton procent av den fasta avlöningen och i fråga om vilka de högsta maximibeloppen för hyresbidrag gälla. För stationsbiträden utgör den sammanlagda avlöningen för när­ varande å billigaste ort i begynnelseavlöning 1,150 kronor och i slut­ avlöning 1,630 kronor samt å dyraste ort i begynnelseavlöning 1,305 kronor och i slutavlöning 2,001 kronor. I anslutning till vad kommissionen nyss anfört angående likställig­ heten mellan de obefordrade personalgrupperna vid de olika verken har kommissionen ansett, att stationsbiträdena hädanefter i avlönings­ hänseende böra likställas med personal tillhörande stationskarlsgruppen vid statens järnvägar, och bör för detta ändamål stationsbiträdes be­ gynnelseavlöning sättas till 1,260 kronor med förhöjningar till 1,320. Bikung till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 343 käft. i Nr 383.) 3

18 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

1,380, 1,500 och 1,650 kronor. Avlöningsförhöjningarnas antal skulle sålunda från nuvarande fem, av vilka den sista erhälles efter tolv år, inskränkas till allenast fyra. Därigenom att samtliga perioderna för erhållande av avlöningsförhöjning bestämmas till tre år, kommer emeller­ tid slutavlöningen fortfarande att uppnås efter tolv år. Den samman­ lagda avlöningen för stationsbiträden skulle, med tillämpning av de utav kommissionen föreslagna förändrade grunderna för hyresbidragens utgående, komma att uppgå till följande belopp: Begynnelse- Slutavlöavlöning ning kr. kr.

Till jämförelse må nämnas, att den sammanlagda avlöningen för stationskarlsgruppen vid statens järnvägar enligt kommissionens för­ slag skulle bliva: Begynnelse- Slutavlöavlöning ning kr. kr.

De anförda beloppen utvisa alltså avvikelser, som med hänsyn till de skilda avlöningsbestämmelserna vid telegrafverket och statens järn­ vägar måste betraktas såsom oväsentliga.

Reparatör. Närmast över stationsbiträden i avlöningshänseende stå av den manliga linje- och stationspersonalen de båda reparatö>rsgrupperna. Reparatör av 2:a lönegraden åtnjuter för närvarande en fast begynnelse­ avlöning av 960 kronor med förhöjningar till 1,020, 1,140, 1,260. 1,380 och 1,500 kronor och reparatör av l:a lönegraden en fast begynnelse­ avlöning av 1,020 kronor med förhöjningar till 1,140, 1,260, 1,380, 1,500 och 1,650 kronor. För båda grupperna inträda avlöningsförhöjningarna efter resp. två, fyra, sex, nio och tolv år. För dessa tjänstemän har kommissionen ansett uppflyttning böra ske på sådant sätt, att begynnelseavlöningarna bestämmas för reparatör av 2:a lönegraden till 1,320 kronor och för reparatör av l:a lönegraden till 1,380 kronor. Samtidigt med att kommissionen förändrat perioderna för avlöningsförhöjning på sådant sätt, att dylik förhöjning varje gång inträder efter tre år, har kommissionen minskat dessa förhöjningars antal, så att slutavlöningen fortfarande uppnås efter tolv år.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. 19

De fasta avlöningsbeloppen skulle enligt kommissionens för­ slag bliva: för reparatör av 2:a lönegraden 1,320, 1,380, 1,500, 1,650 och 1,800 kronor samt för reparatör av l:a lönegraden 1,380, 1,500, 1,650, 1,800 och 1,950 kronor. Härtill skulle komma hyresbidrag samt, i förekommande fall, dyrortstillägg. Stntionsförman åtnjuter för närvarande en fast begynnelseavlöning Stations­ förman. av 1,020 kronor med förhöjningar, varje gång efter tre år, till 1,140, 1,260, 1,380 och 1,500 kronor, vilken slutavlöning sålunda kan uppnås efter tolv års tjänstgöring. Med hänsyn till önskemålet att bibehålla nuvarande proportionen mellan avlöningarna till å ena sidan stationsförman och å andra sidan stationsbiträde har kommissionen ansett avlöningarna för stationsför­ man böra utgå med följande belopp, nämligen: 1,320, 1,380, 1,500, 1,650 och 1,800 kronor, vartill skulle komma hyresbidrag och dyrortstillägg. Befattningarna linje för man och linjemästnre äro för närvarande linjeförman och linje­ var för sig fördelade i två lönegrader. Till den l:a lönegraden höra mästare. sådana befattningshavare, som hava fast stationeringsort, och till 2:a lönegraden sådana, som på grund av arbetets beskaffenhet hittills icke ansetts böra tilldelas fast stationeringsort. För dylika tjänstemän av 2:a lönegraden utgå de fasta avlöningarna med lägre belopp än för mot­ svarande befattningshavare av l:a lönegraden, men de förra erhålla i stället, vid sidan av den fasta avlöningen, särskilda dagtraktamenten under varje dag av året. Såsom redan blivit omnämnt vid behandlingen av frågan om för­ ändrade grunder för hyresbidragens beräknande, har emellertid telegraf­ styrelsen meddelat sin avsikt att hos Kung!. Maj:t föreslå, att samtliga linjeförmän och linjemästare skulle erhålla fast placeringsort i likhet med vad numera bestämts i fråga om arbetare vid linjedistrikten. Genom en dylik anordning skulle de nuvarande befattningarna linje­ förman av 2:a lönegraden och linjemästare av 2:a lönegraden komma att försvinna, och deras innehavare likställas med motsvarande tjänste­ män i l:a lönegraden. För närvarande utgöra de fasta avlöningsbeloppen: för linjeförman av l:a lönegraden 1,140, 1,260, 1,380, 1,500, 1,650 och 1,800 kronor samt för linjemästare av la lönegraden 1,500, 1,650, 1,800, 1,950, 2,100, 2,400 och 2,700 kronor.

20 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Sr 383.

De tre första avlöningsförhöjningarna inträda efter tvåårsperioder ocli de övriga efter treårsperioder, så att slutavlöningarna uppnås av linjeförman efter tolv och av linjemästare efter femton år. För dessa tjänstemannakategorier har kommissionen tänkt sig en uppflyttning av begynnelseavlöningen till 1,650 kronor för linjeförman och till 1.950 kronor för linjemästare samt, i samband med en om­ läggning av perioderna för ålderstillägg till enbart treårsperioder, för­ ändring av löneskalan, så att slutavlöningen skulle uppnås efter samma antal år som för närvarande. Avlöningsförbättringen skulle sålunda komma att bliva proportionsvis något lägre för linjemästare än för linjeförman. Kommissionen har emellertid icke ansett sig kunna före­ slå högre avlöning för linjemästare vid det förhållande, att dessa tjänstemän dels år 1912 erhöllo rätt till dyrortstillägg och dels från och med år 1917 erhållit ytterligare avlöningsförbättring genom en väsentlig höjning av det till dem utgående hyresbidraget. Avlöningsbeloppen skulle alltså enligt kommissionens mening böra bestämmas: för linjeförman till 1,650, 1,800, 1,950, 2,100 och 2,250 kronor samt för linjemästare till 1,950, 2,100, 2,250, 2,500. 2,750 och 3,000 kronor. För den händelse de nuvarande linjemästarna av 2:a lönegraden och linjeförmännen av 2:a lönegraden erhålla fast stationeringsort samt å avlöningsskalan uppflyttas till likhet med motsvarande befattnings­ havare av l:a lönegraden, lära självfallet dagtraktamenten till ifråga­ varande tjänstemän komma att utgå allenast under verkliga tjänsteresor. Därest emellertid de av telegrafstyrelsen ifrågasatta sammanslag­ ningarna inom linjeförmans- och linjemästargrupperna skulle anses icke böra komma till stånd, böra de av kommissionen nyss omnämnda av­ löningsbeloppen utgå till de linjeförmän och linjemästare, som tillhöra l:a lönegraden. De befattningshavare inom linjeförmans- och linjemästargrupperna, vilka för närvarande hänföras till 2:a lönegraden, åtnjuta enligt nu gällande bestämmelser fasta avlöningar till följande belopp med för­ höjningar efter samma tidsperioder som motsvarande befattningshavare av l:a lönegraden, nämligen: linjeförman av 2:a lönegraden 1,020, 1,140, 1,260, 1,380, 1,500 och 1,650 kronor samt linjemästare av 2:a lönegraden 1,380. 1,500, 1,650, 1,800, 1,950, 2,100 och 2,400 kronor. Under nyss angivna förutsättning, att sammanslagning icke äger rum, böra enligt kommissionens mening avlöningsbeloppen bestämmas:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. 21

för linjeförman av 2:a lönegraden till '1,500, 1,650, 1,800, 1,950 och 2,100 kronor samt för linjemästare av 2:a lönegraden till 1,800, 1,950, 2,100, 2,250, 2,500 och 2,750 kronor. Samtliga avlöningsförhöjningar böra inträda efter treårsperioder. För samtliga linjeförmän och hnjemästare tillkomma utöver de fasta avlöningarna hyresbidrag samt, i förekommande fall, dyrortstillägg.

Radiotelegrafist åtnjuter för närvarande fast begynnelseavlöning av Radiotolegrafist. - 1,260 kronor och fast slutavlöning av 2,100 kronor. Kommissionen före­ slår, att avlöningsbeloppen för sådan tjänsteman bestämmas till 1,650, 1,800, 1,950, 2,100‘och 2.250 kronor eller till samma belopp, som föreslagits för linjeförman, vartill skulle komma hyresbidrag och dyrortstillägg.»

Telegrafstyrelsen har i sitt utlåtande framställt förslag om att de Telegraf­ styrelsen, nuvarande två reparatörsgraderna skulle utbytas mot en lönegrad repara­ törer, motsvarande nuvarande reparatörer av 2:a lönegraden, och en tjänstekategori montörer, omfattande dels nuvarande reparatörer av l:a lönegraden och dels å ordinarie stat nyinrättade reua montörstjänster. Ett liknande förslag har framkommit från telegraf- och telefonmannaförbundets sida. Vidare har styrelsen framfört det bebådade förslaget, att den nuvarande uppdelningen av vardera av de båda linjeförmans- och linjemästargrupperna måtte upphöra. Styrelsen har härvid framhållit, att skälet till den hittillsvarande uppdelningen varit det, att de linjeförmän och linjemästare, som haft befäl över de flyttande arbetslagen, tillgodo­ njutit särskilt dagtraktamente året om. Då numera samtliga linjearbetare blivit fast placerade å viss ort, bleve härav följden, att jämväl deras ledare, linjeförmän och linjemästare, borde hava fast placeringsort. Därmed skulle anledningen till upprätthållande av två skilda avlöningsgrader inom vardera av ifrågavarande tjänstemannagrupper bortfalla.

Vad först angår telegrafstyrelsens förslag, att de nuvarande båda Departe­ ments­ reparatörsgrupperna skulle utbytas mot eu reparatörsgrupp och en chefen. delvis nyinrättad kategori såsom montör, har jag funnit detsamma icke för närvarande böra genomföras. Benämningen montör skulle kunna giva presumtion för att befattningshavare, tillhörande nämnda grupp, skulle i avlöningshänseende vara att jämställa med likabenämmla be­ fattningshavare vid annat verk, och då av den föreliggande utredningen icke kan utrönas, huru i detta hänseende må kunna vara förhållandet,

22 Kungl. Maj:ts nöd. proposition Nr 383.

har jag däri sett en särskild anledning att icke nu förorda telegraf­ styrelsens förslag i denna del. Beträffande det av telegrafstyrelsen likaledes framförda förslaget att sammanföra alla linjeförmän och alla liujemästare till en avlöningsgrad inom vardera kategorin har jag, såsom redan tidigare omnämnts, intet att däremot invända, enär de skäl, som anförts för en dylik åtgärd, synas mig visa lämpligheten av åtgärdens vidtagande. Såvitt angär ifrågavarande befattningshavare har jag icke i all­ mänhet ansett mig kunna föreslå någon förändring. Telegrafstyrelsen har emellertid för mig framhållit angelägenheten av att avlöningen till reparatör av l:a lönegraden bestämdes högre i förhållande till reparatör av 2:a lönegraden än vad enligt kommissionens förslag är fallet. Då sistnämnda slags befattningshavare hade tillfälle att genom traktamente av nattlogiersättniug vid tjänsteresor öka sina inkomster, förelåge eljest fara, att dugliga reparatörer föredroge att stanna i 2:a lönegraden framför att söka befattning som reparatörer av l:a graden. På grund av sålunda anförda förhållanden anser jag avlöningsskalan för reparatör av l:a lönegraden böra bestämmas till 1,500, 1,650, 1,800, 1,950 och 2,100 kronor i stället för av kommissionen föreslagna 1,380, 1,500, 1,650, 1,800 och 1,950 kronor. Med anledning av den utav mig förordade ändringen i kommis­ sionens avlöningsskala böra vidare avlöningsbeloppen för linjemästare efter respektive tolv och femton år, vilka av kommissionen föreslagits till 2,750 och 3,000 kronor, bestämmas till 2,800 och 3,100 kronor.

2. Makliga Kommissionen övergår därefter till de manliga icke provisionsbetjänstemän , rättigade tjänstemän, vilka icke äro berättigade till hyresbidrag, och vilka ick äro ba ättig de anför beträffande de>sa följande: till hyn s- »Vad därefter angår sådana manliga tjänstemän vid stationerna, bidra t. som icke äro berättigade till hyresbidrag, är först att märka assisten­ Kommis­ sionen. terna. Dessas begynnelseavlöning är för närvarande bestämd till 1,800 Assistent. kronor med avlöningsförhöjningar, varje gång efter tre år, till 1,950, 2.100, 2,400, 2,700, 3,000, 3,4 00 och 3,800 kronor. Såsom redan framhållits i den allmänna delen av detta betänkande, har kommissio­ nen ansett, att assistenterna böra i avlöningshänseende likställas med stationsskrivare vid statens järnvägar och manliga postexpeditörer vid postverket. Med hänsyn härtill har kommissionen ansett, att be­ gynnelseavlöningen för assistent bör bestämmas till 2,500 kronor med avlöningsförhöjningar till 2,750, 3,000, 3,300, 3,600, 3,900 och, såsom slutavlöning, 4,300 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. 23

En jämförelse mellan sammanlagda avlöningarna till stationsskrivare, manlig postexpeditör och assistent framgår av följande tablå: billigaste ort dyraste ort lägst högst lägst högst kr. kr. kr. kr.

manlig postexpeditör... 2,500 4,300 2,875 4,750

Därest avlöningsskalan för assistenter skulle bestämmas på nyss angivna sätt, skulle slutavlöningen komma att uppnås efter aderton i stället för, såsom för närvarande, efter tjuguett år. Med hänsyn till den nuvarande avlöningsskalans längd har kommissionen funnit detta vara till fördel, helst slutavlöningen då skulle komma att uppnås efter samma tidrymd, som skulle komma att gälla för manlig postexpeditör.

Genom beslut vid 1912 års riksdag blevo avlöningarna för hon- Kontrollörer. trollöror, i enlighet med ett av teleg! afstyrelsen avgivet förslag, be­ stämda till följande belopp: för kontrollör av 2:a lönegraden 3,400, 3,800, 4,200, 4,600 och 5,000 kronor samt för kontrollör av l:a lönegraden 3,800, 4,200, 4,600, 5,000 och 5,500 kronor. Vid lönefrågans behandling vid nämnda riksdag utgick man ifrån, att dessa tjänstemän vid telegrafverket skulle, med avlöningar bestämda till nyssberörda belopp, komma att i avlöningshänseende ställas något lägre än kontrollör resp. förste kontrollör vid postverket. Sist­ nämnda befattningshavare åtnjöto då och uppbära alltfort i begynnelseoch slutavlöning: kontrollör 3,800 — 5,000 kronor och förste kon­ trollör 4,600—6,000 kronor. Enligt kommissionens förslag till avlö­ ningar för nämnda posttjänstemän skulle dessa erhålla i begynimlseoch slutavlöning: kontrollör 4,300—5,500 kronor och förste kontrollör 5,100 — 6,500 kronor. För bibehållande av den nuvarande proportionen mellan avlöningarna till dessa post- och telegraftjänsteman liar kom­ missionen ansett de fasta avlöningarna för ifrågavarande telegraftjänste­ man böra bestämmas till följande belopp: för kontrollör av 2:a lönegraden 3,900 kronor med förhöjningar till 4,300, 4,700, 5,100 och 5,50U kronor samt iör kontrollör av l:a lönegraden 4,300 kronor med avlöningsförhöjningar till 4,700, 5,100, 5,500 och 6,000 kronor.

24 Kungl. Moj:ts nåd. proposition Nr 383. Radiokom- Radiokommissarie bör, enligt kommissionens förmenande, liksom missarie. för närvarande i avlöningshänseende likställas med kontrollör av l:a lönegraden.

Förrådsbok- Av de manliga befattningshavare vid linjedistrikten, som icke h&llare. äro berättigade till hyresbidrag, åtnjuter för närvarande förrådxbokhållare begynnelseavlöning till samma belopp som assistent eller 1,800 kronor, men en slutavlöning av endast 3,400 kronor. I enlighet med nuvarande förhållande mellan dessa båda kat gorier av tjänstemän bör enligt kommissionens mening förrådsbokhållares avlöningsskala bestämmas till 2,500, 2,750, 3,000, 3,300, 3,600 och 3,000 kronor.

Linje- Såsom kommissionen i inledningen till denna avdelning av be­ ingenjör och linjedirektör. tänkandet påvisat, blevo vid 1912 års riksdag avlöningarna till linjeingenjör och linjedirektör ställda i viss relation till avlöningarna för å ena sidan baningenjör av 2:a klass och telegrafingenjör samt å andra sidan ban- och maskindirektör vid statens järnvägar. Linjeingenjörs begynnelseavlöning sattes sålunda lägre än motsvarande avlöning för baningenjör av 2:a klass och telegrafingenjör vid statens järnvägar, under det att slutavlöningen till dessa tre kategorier av tjänstemän i det närmaste kommo att sammanfalla. Linjedirektör åter kom att stå lägre än ban- och maskindirektör vid statens järnvägar i såväl be­ gynnelse- som slutavlöning. Avlöningsbeloppen hava efter 1912 års reglering utgjort: för linjeingenjör 4,600, 5,000, 5,500, 6,000 och 6,500 kronor samt för linjedirektör 6,0o0, 6,500, 7,000, 7,500 och 8,000 kronor. Samtliga avlöningsförhöjningar inträda efter treårsperioder, så att slutavlöningarna uppnås efter tolv är. Under den tid, som förflutit sedan nämnda lönebelopp fastställdes, har erfarenheten visat, att stora svårigheter förefinnas att särskilt till linjeingenjörstjänst inom telegrafverket förvärva och där bibehålla kvalificerad och i övrigt lämplig personal. Det har sålunda inträffat, att skickliga linjeingenjörer lämnat sin statstjänst för att taga anställ­ ning inom den privata industrin, därtill lockade av de avsevärt högre avlöningar, som där kunna erbjudas. Frän personalens sida har såsom ett medel att motverka detta missförhållande ifrågasatts en väsentlig uppflyttning i avlöningshänseende av tjänstemän med högre teknisk utbildning. Med hänsyn till den av kommissionen i enlighet med dess uppdrag hävdade uppfattningen, att rubbningar av det nuvarande inbördes förhållandet mellan olika tjänste-

Katigt. Maj:ti nåd. proposition Nr 383. 25

maunakategorier böra, såvitt möjligt, på detta stadium av kommissionens arbete undvikas, har kommissionen emellertid, såsom kommissionen redan i den allmänna delen av detta betänkande omnämnt, ansett sig icke för närvarande kunna föreslå någon åtgärd i berörda syfte. Vad särskilt linjeingenjörerna angår har kommissionen dock, till följd av de rådande rekryteringssvårigheterna, ansett sig böra redan nu söka åstad­ komma en utjämning av den skillnad i avlöningshänseende, som hit­ tills varit rådande mellan nämnda befattningshavare samt baningenjör av 2:a klass och telegrafingenjör vid statens järnvägar. Denna utjämning, i den mån den kan erhållas med de skiljaktiga avlöningssystemen vid de båda verken, har kommissionen tänkt sig kunna vinnas genom en förkortning av avlöningsskalan för linjeingenjör, så att slutavlöningen skulle uppnås efter nio år, liksom förhållandet är beträffande förut­ nämnda befattningshavare vid statens järnvägar, samt därigenom att avluningsbeloppen för linjeingenjör bleve bestämda till 5,500, 6,000, 6,500 och 7,000 kronor. Då avlöningsskalan för linjedirektör icke lämpligen kan vara längre än för linjeingenjör, har kommissionen även beträffande de förstnämnda tänkt sig att slutavlöningen bör uppnås efter nio år. Avlöningsbeloppen för linjedirektör böra enligt kommissionens upp­ fattning bestämmas till 7,000, 7,500, 8,000 och 8,500 kronor.»

Telegrafstyrelsen har föreslagit, att den nuvarande assistentgruppen Yttranden. skulle uppdelas i eu första och en andra lönegrad. Såsom jag i det följande får anledning att ytterligare omnämna, har styrelsen även föreslagit eu motsvarande uppdelning av den nuvarande telegrafistgruppen. Till den l:a lönegraden skulle hänföras sådana befattnings­ havare, som redan nu hava sig anförtrott visst högre kvalificerat arbete än det rena expedieringsarbetet och som under vederbörande kontrollörs överinseende i viss män intaga en förmansställning till de med expe­ dieringsarbetet sysselsatta assistenterna och telegrafisterna. Till den l:a lönegraden skulle även hänföras de assistenter och telegrafister, vilka tjänstgöra såsom föreståndare för filialstationer och vilka redan nu blivit i så måtto ställda pä ett högre plan än övriga assistenter och telegrafister, att de eldigt bestämmelse i § 18 i gällande avlöningsreglemente uppbära ett tilläggsarvode av högst 200 kronor för år räknat, vilket arvode därmed skulle bortfalla. Beträffande den av telegrafstyrelsen i övrigt lämnade utredningen i detta hänseende ber jag fä hänvisa till styrelsens utlåtande. Jämväl svenska telegraftjänstemännens förening har framställt Bihang till riksdagens protokoll 7.9/8. / sand. 343 käft. (Nr 383.) 4

26 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. yrkande om en sådan uppdelning av assistentgruppen, som av telegraf­ styrelsen ifrågasatts.

Departe­ De skäl, som av telegrafstyrelsen blivit anförda för en uppdelning ments­ av assistentgruppen, synas mig vara värda beaktande. Jag ber att få chefen. erinra om, att vid såväl statens järnvägar som postverket motsvarande tjänstekategorier, nämligen stationsskrivare ock manliga postexpeditörer, äro uppdelade i två tjänstegrader. Genom ett genomförande av tele­ grafstyrelsens förslag skulle sålunda en likformighet beträffande de nyss­ nämnda grupperna av tjänstemän vid telegrafverket och de^ två övriga verken komma att ernås. Då därjämte, enligt vad jag från kommis­ sionen under hand inhämtat, nagra betänkligheter icke heller i övrigt kunna förefinnas emot ifrågavarande förslag, har jag ansett mig böra biträda detsamma. Därest denna uppdelning kommer till stånd, torde den nuvarande §18 böra utgå ur avlöningsreglementet. Beträffande själva avlöningsbeloppen ber jag till en början få framhålla, att den av mig ifrågasatta förändringen i kommissionens förslag till avlöningsskala huvudsakligen varit föranledd av en strävan att söka ännu mer än genom kommissionens förslag skulle bliva fallet åstadkomma jämlikhet i avlöningshänseende mellan assistenter — eller, efter genomförande av nyssnämnda förslag till uppdelning, assistenter av 2:a lönegraden — å ena sidan samt stationsskrivare vid statens järn­ vägar och manliga postexpeditörer å den andra. Även om kommis­ sionens förslag till avlöningsbelopp för assistent, vilka belopp efter nyss­ nämnda uppdelning skulle komma att utgå till assistent av 2.a löne­ graden, skulle medföra, att begynnelse- och slutavlöningarna för dylik assistent samt stationsskrivare och postexpeditör i det närmaste sammanfölle, skulle emellertid den tidrymd, efter vilken slutavlöningen komme att uppnås, bliva olika, nämligen för assistent av 2:a lönegraden och manlig postexpeditör aderton år samt för stationsskrivare femton år. Genom den av mig förut omnämnda förändringen av avlöningsskalan mellan beloppen 2,500 och 8,900 kronor, varigenom de mellanliggande avlöningsförhöjningarnas antal skulle minskas från fyra till tre, skulle emellertid assistent av 2:a lönegraden komma att -uj^pna slutavlöning efter samma tid som stationsskrivare eller femton år. Eu motsvarande förändring av avlöningsskalan för postexpeditör har jag tidigare i dag föreslagit, och skulle sålunda enligt de utav mig förordade för­ slagen dessa tre kategorier av befattningshavare även i fråga om tiden för slutavlönmgens intjänande komma att bliva likställda.

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. 27

Avlöningsbeloppen för assistent av 2:a lönegraden skulle alltså bliva 2,500, 2,800, 3,100, 3,500, 3,900 och 4,300 kronor. För den nya kategorin assistent av l:a lönegraden har jag efter samråd med kommissionen ansett mig böra föreslå avlöningsbeloppen 3,100, 3,500, 3,900, 4,300 och 4,700 kronor. Nyssnämnda förändring av avlöningsskalan skulle även komma att inverka på avlöningsbeloppen för förrådsbokhållare, och skulle dessa belopp sålunda enligt mitt förslag bliva 2,500, 2,800, 3,100, 3,500 och 3,900 kronor. Beträffande de av kommissionen föreslagna avlöningsbeloppen för övriga nu avsedda befattningshavare har jag icke ansett mig kunna ifrågasätta någon förändring. Jag ber emellertid att i detta samman­ hang få erinra om det uttalande, som jag tidigare denna dag gjort angående avlöningarna till de högskoleutbildade tjänstemännen — för telegrafverkets vidkommande linjeingenjörer och linjedirektörer samt vid telegrafverkets verkstad anställda verkst ad singenjörer - ävensom angående de åtgärder, som av mig ansetts erforderliga för att för statstjänst ej blott förvärva utan även bibehålla särskilt dugande krafter, i synnerhet inom de högre kvalificerade tjänstemännens krets. I det följande torde jag få återkomma till det förslag om bestämmelse i sistnämnda avseende beträffande telegrafverkets personal, som jag har för avsikt att framställa.

S. Kvinnliga Beträffande de kvinnliga icke provisionsberättigade befattnings­ befattnings­ havarna vid stationerna och linjedistrikten anför kommissionen: havare »Av de kvinnliga befattningshavarna vid linjedistrikten och sta­ Kommis­ sionen. tionerna åtnjuta: Interurban­ interurbantelefonist en begynnelseavlöning av 960 kronor med telefonist och förhöjningar efter respektive två, fyra, sex och nio år till 1,020, 1,140, bokhållare. 1,260 och 1,380 kronor samt bokhållare en begynnelseavlöning av 1,020 kronor med förhöj­ ningar efter två, fyra, sex, nio och tolv år till 1,140, 1,260, 1,380, 1,500 och 1,650 kronor. För dessa befattningshavare har kommissionen ansett begynnelse­ avlöningen böra bestämmas, beträffande interurbantelefonist till 1,380 kronor och i fråga om bokhållare till 1,500 kronor med avlöningsförhöjningar i perioder, som alltigenom böra omfatta tre år. Avlöningsbeloppen böra i enlighet härmed bestämmas på föl­ jande sätt: för interurbantelefonist till 1,380, 1,500, 1,650 och 1,800 kronor samt för bokhållare till 1,500, 1,650. 1,800, 1,950 och 2,100 kronor.

28 Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 383-

För närvarande utgöra de fasta avlöningarna Kassörer, för kassör av 2:a lönegraden 1,140, 1,260, 1,380, 1,500, 1,650 och vaktförestån- no ro OO M i 800 kronor samt ' telegrafisk för kassör av l a lönegraden , vaktföreståndare och telegrafist 1,260, 1,380, 1,500, 1,650, 1,800, 1,950 och 2,100 kronor. För kassörer av båda lönegraderna inträda de tre första avlöningsförhöjningarna efter tvåårsperioder och de övriga efter treårsperioder, för vaktföreståndare och telegrafist åter inträda samtliga förhöjningar efter treårsperioder. Slutavlöningarna uppnås alltså av kassör av 2:a lönegraden efter tolv år, av kassör av l:a lönegraden efter femton år samt av vaktföreståndare och telegrafist efter aderton år. Av ifrågavarande kvinnliga befattningshavare har kommissionen ansett telegrafist böra i avlöningshänseende jämställas med kvinnlig postexpeditör. Enligt kommissionens förslag skulle kvinnlig postexpeditör erhålla en begynnelseavlöning av 1,900 kronor och en slutavlöning, efter tolv år, av 2,700 kronor. I anslutning härtill har kommissionen ansett begynnelseavlöningen för telegrafist böra bestämmas till 1,800 kronor och slutavlöningen, vilken skulle erhållas efter femton år, till 2,750 kronor. Den avvikelse, som sålunda skulle komma att förefiunas, är beroende på den olika konstruktionen av avlöningsskalorna vid de ifrågavarande båda verken. Med bibehållande av nuvarande proportionen mellan avlöningarna till nu ifrågavarande befattningshavare vid telegrafverket samt med omläggning av perioderna för avlöningsförhöjning för kassörer till en­ bart treårsperioder skulle avlöningsbeloppen bliva: för kassör av 2:a lönegraden 1,650, 1,800, 1,950, 2,100 och 2,250 kronor, samt för kassör av l:a lönegraden, telegrafist och vaktföreståndare 1,800, 1,950, 2,100, 2,250, 2,500 och 2,750 kronor. Slutavlöningen skulle alltså uppnås av kassör av 2:a lönegraden efter tolv år och av de övriga nu ifrågavarande befattningshavarna efter femton år.»

Telegrafstyrelsen har ifrågasatt, att benämningen å kategorin interurbantelefonister måtte förändras till rikstelefonister. Såsom jag redan i det föregående omnämnt, har telegrafstyrelsen vidare föreslagit den nuvarande telegrafistgruppens uppdelning i två lönegrader, och ena­ handa yrkande har framställts av kvinnliga telegrafpersonalens förening. Departe­ Emot den föreslagna benämningen å kategorin interurbantele­ ments­ chefen. fonister har jag, särskilt med hänsyn till avfattningen av vissa bestäm­ melser i det nya telefonreglementet, intet att invända.

30 Kunyl. Maj ds nåd. proposition Nr 3S3.

Bestämmelserna om uppbördsprovision återfinnas i § 5 i avlöningsreglementet. Provisionen beräknas å vid stationen influten uppbörd av telegramporto-, telefonabonnemangs- och inträdesavgifter samt telefonsamtalsavgifter och utgår med: 5 procent av den del av uppbörden, som ej för år överstiger 10,000 kronor; 3 procent av den del av uppbörden, som överstiger 10,000 men ej 30,000 kronor; 1 procent av den del av uppbörden, som överstiger 30,000 men ej 100,000 kronor; Va procent av den del av uppbörden, som överstiger 100,000 men ej 500,000 kronor; samt Vm procent av den del av uppbörden, som överstiger 500,000 kronor. Provisionsbeloppet för år räknat må dock icke för någon stationsföreståndare understiga 450 kronor, vadan från det i telegrafverkets avlöningsstat upptagna provisionsanslaget må, utöver ovan angivna procentbelopp, utgå vad som tilläventyrs erfordras för att fylla denna minimiprovision. Av utredningar, som för kommissionens räkning verkställts rörande uppbördsprovisionen för därtill berättigade befattningshavare under åren 1908—1916, framgår, att i de flesta fall en avsevärd stegring av provi­ sionen ägt rum utöver motsvarande belopp för år 1905, med vilka sistnämnda belopp man vid 1907 års lönereglering för nu ifrågavarande personal hade att räkna. Denna stegring har varit föranledd av flera omständigheter, bland dem även förhållanden, som varit oberoende av stationsföreståndarnas åtgöranden. I sistnämnda avseende torde man icke böra förbise den inverkan på provisionsbeloppen, som de under senaste tiden vidtagna höjningarna av telegraf- och telefontaxorna kunnat utöva. Ehuru stationsföreståndartjänsterna efter år 1907 icke varit före­ mål för någon lönereglering, hava sålunda flertalet av dessa föreståndare genom förut nämnda starka stegring av uppbördsprovisionen kommit i åtnjutande av väsentligt förbättrade avlöningsförmåner. Denna avlöningsförbättring har emellertid endast kommit att belöpa på den del av avlöningarna, som är att betrakta såsom tjänstgöringspenningar. Under sådana tider, då stationsföreståndare åtnjutit ledighet med bibehållande av allenast den egentliga lönen, hava dessa tjänstemän sålunda icke kommit i åtnjutande av nämnda förbättring. Kommissionen har därför ansett skäligt, att någon åtgärd vidtages för att den avlöningsförbättring, som kommit stationsföreståndare i allmän-

32 Kungl. Maj:ts nåd. preposition Nr 383.

På grund härav och då det med fog kan ifrågasättas, huruvida uppbördsprovisionen alltid står i direkt beroende av stationsföreståndarens arbete, har kommissionen funnit det erforderligt, att en utjämning i någon mån äger rum av den skillnad i avlöningshänseende för före­ ståndare tillhörande en och samma kategori, som är föranledd av de varierande provisionerna. En dylik utjämning har kommissionen tänkt sig kunna ske på sådant sätt, att för varje föreståndarkategori be­ stämmes ett visst belopp såsom garanterad minimiprovision. Dessa minimiprovisionsbelopp har kommissionen ansett böra ut­ göra: Kronor för kommissarie av 7:e lönegraden 600 » » » H:e » 700 » » » 5:e » 900 » » » 4:e » 1.400

Sammanlagda beloppen av egentlig lön och garanterad minimi­ provision för stationsföreståndare skulle alltså enligt kommissionens förslag bliva:

Begynnel se- Slutavlöning avlöningkronor kronor för kommissarie av 7:e lönegn . 2,100 2.400 » » » 6:e » . 2,200 2,700 » » » 5:e » . 2,400 3,300 » » 4:e . 4,000 4.600 » » » 3:e » . 4,600 5,200 » » » 2:a » . 5,000 5,800 » » » l:a » . 5,800 6.600 » telegrafdirektör » 2 a » . 5,800 7,000 » » » l:a j 6,200 » 7.400 telefondirektör .

För flertalet stationsföreståndare torde emellertid de sammanlagda avlöningarna komma att överstiga ovannämnda belopp, enär den verk­ liga uppbördsprovisionen torde komma att uppgå till högre belopp än den garanterade minimiprovisionen. Kommissarier av 7:e — 5:e lönegraderna skulle utöver förutnämnda sammanlagda belopp erhålla fri bostad jämte uppvärmning och belys­ ning eller ock kontant ersättning härför med högst 400 kronor. >

Departe­

I de över kommissionens förslag avgivna yttrandena har såväl från

ments­

chefen. telegrafstyrelsens som vissa personalsammanslutningars sida yrkats, att

Kung!,. Maj.ts nåd. proposition Nr 383. 33

den fasta lönen för stationsföreståndare måtte utöver det från uppbördsprovision till den fasta lönen genom kommissionens förslag överförda beloppet ytterligare höjas. De av kommissionen omnämnda utredningarna angående uppbördsproyisionens belopp för olika befattningshavare, av vilka utred­ ningar jag tagit närmare del, utvisa emellertid, att en del av stationsföreståndarna genom ökningen av uppbördsprovisionens belopp redan kommit i åtnjutande av en i förhållande till vid 190 7 års löne­ reglering beräknade avlöningsförmåner proportionsvis lika stor eller större avlöningsförbättring än de icke provisionsberättigade tjänste­ männen i jämbördig tjänsteställning skulle beredas genom den nu ifråga­ satta löneregleringen. De stationsföreståndare åter, för vilka den redan inträdda avlöningsförbättringen varit mindre än nyss antytts, torde åtminstone i flera fäll få fördel av den utav kommissionen före­ slagna höjningen av beloppen för den garanterade minimiprovisionen. Eldigt kommissionens förslag har också den fasta lönen för vissa stationsföreståndare ökats något utöver det från uppbördsprovision till den fasta lönen överförda beloppet. Därtill kommer, att man icke får bortse från de sportler, mången gång till betydande belopp, vilka stationsföreståndare enligt nu gällande bestämmelser äga uppbära. Under sådana omständigheter anser jag mig icke i nu förevarande sammanhang kunna föreslå någon ändring i kommissionens förslag till fasta lönebelopp för stationsföreståndarna. Emot kommissionens förslag till bestämmelser om uppbördsprovi­ sion hava icke några anmärkningar framförts, och förslaget i denna del föranleder ej heller någon erinran från min sida.

Telegrafverkets verkstad.

.Beträffande verkstadspersonalen anför kommissionen: Kommit» aionen. »Vad därefter angår personalen vid telegrafverkets verkstad — Verkmästare. frånsett befattningen såsom kassör av l:a lönegraden, för vilken avlöningsbeloppen böra bestämmas till samma belopp, som nyss angivits för likabenämnda befattningar vid stationerna och linjedistrikten — är först att märka kategorin verkmästare. Sådan befattningshavare åtnjuter för närvarande en begynnelseavlöning av 2,100 kronor med förhöjningar, varje gång efter tre år, till 2,400, 2,700, 3,000, 3,400 och 3,800 kronor. Därtill kommer, såsom redan nämnts, hyresbidrag med ett fast belopp av 600 kronor. Kommissionen har ansett begynnelseavlöningen för verkmästare Bihang till riksdagens protokoll 1318. 7 sand. 343 höft. (Nr 383.) 5

34 Kung'. Maj.ds nåd. 'proposition Nr 383.

höra bestämmas till 2,500 kronor med förhöjningar till 2,750, 3,000, 3,300, 3,600 och 3,900 kronor. Det torde i detta sammanhang böra beaktas, att hyresbidraget enligt kommissionens förslag skulle utgå med 750 kronor.

Vtatorialföi- Materiaiför »ältare åtnjuter för närvarande avlöning till följande valtare. belopp, nämligen 2,100, 2,400, 2,700, 3,000, 3,400, 3,800 och 4,200 kronor med avlöningsförhöjningar efter respektive två, fyra, sex, nio, tolv och femton år. Med hänsyn därtill, a+t avlöningsförmånerna för denne befattnings­ havare blevo vid- 1912 års riksdag väsentligen förbättrade, har kom­ missionen ansett begynnelseavlöningen icke kunna bestämmas till högre belopp än 2,750 kronor, vartill bör komma fem avlöningsförhöjningar, varje gång efter tre år, till 3,000, 3,300, 3,600, 3,900 och 4,300 kronor. För den nuvarande innehavaren av tjänsten i fråga, vilken redan in­ tjänat slutavlöningen å befattningen, skulle visserligen den egentliga lönen endast komma att höjas med 100 kronor, men det torde böra erinras, att därtill enligt kommissionens förslag skulle komma rätt till ett dyrortstillägg i förevarande fall till belopp av 300 kronor.

Inköpschef För närvarande utgöra avlöningsbeloppen: ocli för inköpschef 3,800, 4 200, 4,600, 5,000 och 5,500 kronor med kontorschef. förhöjning varje gång efter tre år, så att slutavlöningen uppnås efter tolv år, samt för kontorschef 3,400 kronor i begynnelseavlöning med förhöjningar efter respektive två, fyra, sex, nio, tolv och femton år till 3,800, 4,200, 4,600, 5,000, 5,500 och 6,000 kronor. Med iakttagande av att för kontorschef eu omläggning av peri­ oderna för avlöningsförhöjnings åtnjutande verkställes till genomgående treårsperioder, har kommissionen ansett avlöningsbeloppen för ovan­ nämnda befattningar böra bestämmas: för inköpschef till 4.300, 4,700, 5,100, 5,500 och 6,000 kronor samt för kontorschef till 4,300, 4,700, 5,100, 5,500, 6,000 och 6,500 kronor.

Verkstol (Is­ Verkstadsinrjenjör åtnjuter för närvarande samma avlöning som ingen jör. linjeingenjör. Då någon förändring i detta förhållande icke torde böra ske, skulle alltså, i enlighet med vad kommissionen förut anfört be­ träffande linjeingenjörerna, verkstadsingenjörs avlöningsbelopp bliva 5,500, 6,000, 6,500 och 7,000 kronor.»

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 383. 35

Emot kommissionens förslag till avlöningar beträffande nu före­ Departe mentsvarande befattningshavare har jag icke funnit anledning till annan erinran chefett än att till följd av omläggningen av löneskalan avlöningsbeloppen för verkmästare och materialförvaltare böra bestämmas, för den torre till 2,500, 2,800, 3,100, 3,500 och 3 900 kronor samt för den senare till 2,800, 3,100, 3,500, 3,900 och 4,300 kronor. Av enahanda anledning bör slutavlöningen för kassör av l:a lönegraden bestämmas till 2.800 kronor eller samma belopp som för dylik befattningshavare vid statio­ nerna och linjedistrikten.

Telegrafstyrelsen.

I fråga om befattningshavare inom telegrafstyrelsen anför kom­ Kommifosionen. missionen: »Vaktmästare i telegrafstyrelsen åtnjuter för närvarande' en be­ Vaktmästare. gynnelseavlöning av 1,140 kronor med förhöjningar, varje gång efter tre år, till 1,260, 1,380, 1,500 och 1,650 kronor. Dessa befattnings­ havare hava hittills i avlöningshänseende varit likställda med vakt­ mästare hos generalpoststyrelsen. Då sistnämnda befattningshavare vid postverket enligt kommissionens förslag skulle erhålla avlöning med samma belopp som den lägsta kategorin av befattningshavare vid postverket, postiljon av klass 2, synes sålunda vaktmästare hos telegrafstyrelsen i avlöningshänseende böra likställas med stationsbiträden vid telegrafverket. Avlöningsbeloppen böra alltså bestämmas till 1,260, 1,320, 1,380, 1,500 och 1,650 kronor. Därjämte böra dessa vaktmästare, i likhet med stationsbiträdena, komma i åtnjutande av såväl hyresbidrag som dyrortstillägg.

Avlöningsbeloppen för kvinnliga kontorsskrivare utgöra för när­ Kontur» skri varf. varande 1,260, 1,380, 1,500, 1,650, 1,800 och 1.950 kronor. Dessa befattningshavare har kommissionen ansett böra i fråga om avlöningsbeloppen helt jämställas med bokhållare vid linjedistrikten och stationerna och sålunda erhålla en begynnelseavlöning av 1,500 kronor med förhöjningar till 1,650, 1,800, 1,950 och 2,100 kronor. Någon berättigad anledning att med nuvarande organisation bi­ behålla den obetydliga skillnad i avlöningshänseende, som för närva­ rande förefinnes mellan nämnda båda kategorier av befattningshavare, synes kommissionen icke föreligga. Visserligen är det arbete, som påvilar kontorsskrivare, för vissa av dem av mera kvalificerad art än för Övriga, varför fråga skulle kunna uppstå om utbrytande av några

36 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 383.

av dessa befattningar till en särskild högre avlöningsgrupp. Någon sådan uppdelning har emellertid icke ansetts för närvarande böra komma till stånd.

jtoreståndiue Föreståndaren för katalogexpeditionen, för närvarande en kvinnlig för katalogexpeditionen. tjänsteman, åtnjuter enligt nu gällande bestämmelser en begynnelse­ avlöning av 1,800 kronor med förhöjningar efter respektive tvä, fyra och sex år till 1,950, 2,100 och 2,400 kronor. Kommissionen bär ansett avlöningsbeloppen för denna befattningshavare lämpligen böra bestämmas till 2,250, 2,500 och 2,750 kronor med avlöningsföi höj ning varje gång efter tre år.

Ritare och I förutnämnda till kommissionen avlåtna skrivelse av den 22 ingenjörs- »ssistent. februari 1918 har telegrafstyrelsen meddelat sin avsikt att hos Kungl. Maj:t föreslå inrättande inom styrelsen av två nya ordinarie tjänste­ mannakategorier, nämligen ritare och inyenjörsassistenter. Styrelsen har därom anfört följande; De vid linjebyråns konstruktionsavdelning anställda ritarna äro avlönade efter ålder och skicklighet och anses tillfälligt anställda. Denna deras ställning synes emellertid ej riktig, alldenstund konstruktionsavdelningen numera vuxit ut till en fullt konstant avdelning, vars arbete under de år den existerat varit i stän­ dig och snabb ökning. För att belysa denna omständighet torde en översikt av personalens ökning vara lämplig. När avdelningen började sin verksamhet är 19o8, bestod den av en ingenjör och en ritare. Snart därefter befanns nödvändigt att överflytta ännu en ingenjör till avdelningen, varefter sedermera vid behov ritarnas antal ökades och utgjorde vid 1914 års slut 8 å 9 stycken. Under mellanliggande år hade dessutom uppsatts en med konstruktionsavdelningen sammanhörande mo­ dellverkstad för utexperimentering av nya modeller för avdelningens konstruktio­ ner. Denna verkstad har sedermera sysselsatt en verkmästare och 8 å 4 arbetare. Sedermera ha såväl ingenjörernas som ritarnas antal vuxit ytterligare, så att per­ sonalen för t llfället består av 5 ingenjörer, 18 ritare, 4 arbetare och 1 springpojke eller tillsammans 28 personer. Därav torde framgå, att konstruktionsavdelningen vuxit ut till en konstant institution, som av allt att döma ej gärna kan upphöra. Personalens ställning bör under sådana förhållanden ej heller vara tillfällig, såsom fallet nu är med ritarnas. Denna deras ställning har hittills föranlett en stor per­ son ilomsättning. Sålunda lämnade under 1916 ej mindre än 11 ritare sina anställ­ ningar. Svårigheten med en dylik personalomsättning är särskilt stor på den grund, att det Utarbete, som å avdelningen förekommer, är av så speciell art, att det är hart när omöjligt erhålla en ny ritare med kännedom i facket. Varje ombyte för­ orsakar därför rubbningar i arbetets gång. icke minst därigenom att vederbörande ingenjör måste i så hög grad sysselsätta sig med varje ny ritare, att hans eget arbete därav blir betydligt lidande. Av vikt är därför, att de ritare, som genom årslång erfarenhet å avdelningen vunnit fackkunskap och förmåga att självständigt arbeta, kvarstanna på sina platser. För att emellertid detta allmänt skall ske, är

Kanyl. Maj ts nåd. proposition Nr 383. 37

(Jet ej tillräckligt att böja ritarnas avlöning, så att någon massflykt ej för ögon­ blicket behöver befaras, utan det är också nödvändigt att tillse, att ritarpersonalens framtidsutsikter förbättras. Detta är så mycket mer nödvändigt, som väl kvalificerad ritarpersonal måste fordras för det konstruktionsarbete, som förekom­ mer å avdelningen. Detta arbete är något helt annat än vanlig renritning, tv ritaren måste självständigt kunna utarbeta ett nytt ledningsschema eller en ny­ konstruktion. Den person, som sysslat med dylikt arbeta i flera år, blir emellertid så småningom vuxen större uppgifter, ty han lär känna alla tekniska kombinationer och detaljer och måste gorå klart för sig. varför anordningarna göras på ena eller andra sättet. För den skull är det även ur verkets egen synpunkt lämpligt, om ritarna så småningom kunna befordras till ingenjörsassistenter. Därigenom skulle även åt ritarna givas de ökade framtidsutsikter, som ovan omtalats, och skulle det sålunda bli lättare att kvarhålla ritare, på vilkas utbildning mycket arbete nedlagts. Då emellertid ritarpersonalens framtidsutsikter genom dylika platser för­ bättras, höra även fordringarna på nya ritares teoretiska utbildning kunna skärpas. För att vinna anställning som ritare bör sålunda kunna fordras, att vederbörande skall luy avlagt någon teknisk examen, såsom vid teknisk elementarskola, Chalmerska institutets lägre avdelning eller maskinyrkesskolan i Stockholm. Då ep person med någon av nämnda examina anställes å konstruktionsavdelningen. bör han till en början anställas på prov, ännu ej som extra ordinarie utan som elev. Han bör därunder ställas under sådan observation, att, om han visar sig olämplig, han i tid blir uppsagd från sin anställning. I annat fall bör han för vidare utbild­ ning kvarstanna å byrån någon tid, till exempel ett halvt år. Sedan han under denna tid fått inblick i konstruktionsarbetet och lärt känna de olika detaljer, som användas vid telefon- och telegrafstationerna, bör tillfälle beredas honom att som elev å verkstaden taga del av de olika detaljernas fabrikation under till exempel ett halvt års tid. Vid ritarens återkomst från verkstaden till konstruktionsavdel­ ningen torde lämpligen antagning till extra ordinarie ritare ske. Ritaren skulle sedan kvarstanna å konstruktionsavdelningen under sin tid som extra ordinarie och ordinarie ritare. Dock bör under tiden tillfälle beredas honom att som elev eller underbefäl deltaga i något stationsmontage. Då ritaren så småningom vinner be-* fordran till ingenjörsassistent, bör han på, så sätt äga de bästa kvalifikationer att på egen hand sköta stationsbyggnader. Även borde han lämpligen kunna tagas i bruk ej endast för nybyggnader utan även för stationernas underhåll. Likaså torde behov av dylika ingenjörsassistenter förefinnas å konstruktionsavdelningen samt även å linjebyggnader. Vad antalet ordinarie platser beträffar, avser telegrafstyrelsen att före­ slå, att de sju i tjänsten äldsta av konstruktionsavdelningens tretton ritare snarast böra vinna dylika platser på det sätt, att i telegrafverkets stat för år 1919 skulle upptagas 2 ingenjörsassistentbefattningar och 5 ritarbefattningar. De sju äldsta av avdelningens ritare äro antagna i telegrafverkets tjänst vid följande tider; t i januari 1904, I i juni 1907, I i september 1910, 1 i oktober 1911, 1 i januari 191-, 1 i januari 1914 och 1 i november 1914. Vad de övriga 6 ritarna beträffar, bör flertalet av dem kunna antagas till extra ordinarie. Avlöningen till ingenjörsassistent föreslår styrelsen till samma belopp som för kontrollör av andra lönegraden och för ritare till samma belopp som för assistent.

38 Kung/.. Maj ds nåd. proposition Nr 383.

För egen del får kommissionen anföra, att kommissionen, därest det befinnes lämpligt att å ordinarie stat uppföra avlöningar till ifråga­ varande kategorier av befattningshavare, ritare och ingenjörsassistent, icke har något att erinra emot att avlöningarna bestämmas till samma belopp som för respektive assistent och kontrollör av 2:a lönegraden. Avlöningarna skulle alltså bliva: för ritare 2,500, 2,750, 3,000, 3,300, 3,600, 3,900 och 4,300 kronor samt för ingenjörsassistent 3,900, 4,300, 4,700, 5,100 och 5,500 kronor.

Byta- Byråtjänstemarmén hos telegrafstyrelsen äro uppdelade i två grupper,

tiänstenoSis.

eu lägre och en högre. Till den lägre gruppen räknas huvudkassör, notarie, ombudsman, revisor och statistiker samt till den högre sekrete­ rare, kamrerare, sekreterare och aktuarie, byråingenjör, förrådsintendent, byråkontrollör samt föreståndare för telegrafverkets undervisningsanstalt. För den lägre gruppen utgöra avlöningarna för närvarande 3.400, 3,800, 4,200, 4,600, 5,000, 5,500, och 6,000 kronor samt för den högre gruppen 4,600, 5,000, 5,500, 6,000, 6,500 och 7,000 kronor. För båda grupperna inträda de tre första avlöningsförhöjningarna efter tvåarsperioder och de övriga efter treårsperioder, så att slutavlöningen uppnås inom den lägre gruppen efter femton och inom den högre gruppen efter tolv år. Av dessa båda grupper anser kommissionen den lägre, notarie­ gruppen, böra i avlöningshänseende likställas med motsvarande befatt­ ningshavare vid de övriga verken, nämligen notariegrupperna i järn­ vägsstyrelsen och generalpoststyrelsen. De sammanlagda avlöningsbeloppen för notariegrupperna i sistnämnda två styrelser skulle enligt kommissionens förslag bliva: i järnvägsstyrelsen lägst 5,460 kronor och högst 6,400 kronor samt i generalpoststyrelsen lägst 5,150 kronor och högst 6,450 kronor. Inom båda dessa grupper skulle slutavlöningen såsom för närvarande uppnås efter nio år. På grund av de skilda konstruktionerna i avlöningsskalorna för statens järnvägar, postverket och telegrafverket har det visat sig omöjligt att på detta stadium av kommissionens arbete uppnå full överensstäm­ melse med avseende å avlöningarna till nu ifrågavarande tjänstemanna1 grupper. Enligt kommissionens mening böra emellertid de samman­ lagda slutavlöningarna för dessa grupper uppgå till ungefär samma belopp. Vidare har kommissionen ansett, att den skillnad beträffande tiden för slutavlöningens intjänande, som förefinnes inom förevarande tjänste-

Kunyl. Mnj:ts nåd. proposition Nr 388. 39

mannagrupper vid de tre verken, redan nn bör undanröjas, så att nämnda tid jämväl för notariegruppen vid telegrafverket blir bestämd till nio år. I enlighet härmed har kommissionen ansett, att den fasta avlö­ ningen för notariegruppen -vid telegrafverket bör bestämmas till 4,700, 5,100, 5,500 och 6,000 kronor eller enahanda belopp, som av kommis­ sionen föreslagits för notariegruppen i postverket. Med inräknande av dyrortstillägg skulle sålunda den sammanlagda avlöningen för ifråga­ varande telegraftjänsteman komma att utgöra lägst 5,150 kronor och högst 6,450 kronor. Av vad kommissionen anfört framgår, att kommissionen med hän­ syn till den slutavlöning, som ansetts böra tillkomma notariegruppen vid statens järnvägar och postverket, funnit sig förhindrad att föreslå någon höjning av slutavlöningen för notariegruppen vid telegrafverket. Härvid är ock att märka, att slutavlöningen för sistnämnda befatt­ ningshavare på sin tid sattes jämförelsevis hög, beroende på — såsom framgår av den inledande redogörelsen för de senaste regleringarna av avlöningarna för byråtjänstemännen — den av 1907 års riksdag fast­ ställda gemensamma avlöningsskalan för såväl den nuvarande notarie­ gruppen som de befattningshavare, vilka sedermera komtno att tillhöra den högre byråtjänstemannagruppen inom telegrafstyrelsen. Det torde emellertid böra uppmärksammas, att en byråtjänsteman av lägre graden, som redan uppnått slutavlöningen, i varje fall skulle genom tillkomsten av dyrortstillägg komma att erhålla en förbättring i sina avlönings­ förmåner med 450 kronor. Den högre byråtjänstemannagruppen, sekreterargruppen, är närmast att jämföra med sekreterargruppen inom järnvägsstyrelsen och general­ poststyrelsen. För sekreterargruppen i järnvägsstyrelsen skulle den sam­ manlagda avlöningen enligt kommissionens förslag komma att uppgå till lägst 6,720 kronor och högst 7,980 kronor och för motsvarande grupp i postverket till lägst 6,950 kronor och högst 7,950 kronor. Slutav­ löningen skulle av berörda järn vägspersonal komma att uppnås efter nio år och av tjänstemän inom sekreterargruppen i postverket efter sex år. Såsom nyss nämnts utgör tiden för slutavlöningens intjänande för sekreterargruppen vid telegrafverket för närvarande tolv är. Denna tid har kommissionen ansett böra nedbringas till överensstämmelse med motsvarande tid för sekreterargruppen vid statens järnvägar eller sålunda till nio år; och har kommissionen ansett, att avlöningsbeloppen för den högre byråtjänstemannagruppen vid telegrafverket böra bestämmas till 6,000, 6,500, 7,000 och 7,500 kronor, vilken slutavlöning alltså skulle uppnås efter nio år. Med inräknande av dyrortstillägg skulle

40 Kunyl. M"j:ts nåd. 'proposition Nr 388.

den sammanlagda avlöningen komma att uppgå till lägst 6,450 kronor och högst 7,950 kronor.

Professoroci. För professor och för byråchef äro avlöningsbeloppen för närvarande byråchef. pestämda för den förre till 7,500 och 8,000 kronor samt för den senare till 8,000, 8,500 och 9,000 kronor. Beträffande båda dessa kategorier har kommissionen tänkt sig en uppflyttning med en avlöningsklass, varigenom avlöningarna skulle komma att utgöra för professor 8,000, och 8,500 kronor samt för byråchef 8,500, 9.000 och 9.500 kronor. Vad särskilt angår byråchef, skulle denna befattning liksom samma befattning vid postverket, med inberäknande av dyrortstillägg enligt kommissionens förslag, komma att i avlöningshänseende så nära som möjligt likställas med byråchefsbefattningarna i järnvägsstyrelsen. Samt­ liga avlöningsförmånerna i begynnelse- och slutavlöning skulle nämligen bliva för byråchef vid statens järnvägar 9,000 och 9,900 kronor samt för byråchef vid såväl postverket som telegrafverket 8,950 och 9,950 kronor.»

Döpartfc- Telegrafstyrelsen har i sitt utlåtande gjort den anmärkningen emot chefen" kommissionens förslag beträffande vaktmästarna hos styrelsen, att lik­ ställigheten mellan nämnda tjänstemän och den lägre linjepersonalen icke borde vidtagas på sådant sätt, att samtliga vaktmästare under hela sin tjänstetid skulle avlönas såsom stationsbiträden. utan att det vore riktigare att bereda de äldsta vaktmästarna tillfälle att vinna befordran såsom stationsförmän, och har styrelsen i enlighet härmed föreslagit, att de nuvarande vaktmästarbefattningarna ersättas med stationsbiträdes- och stationsförmansbefattningar. Detta telegrafstyrelsens förslag har jag icke kunnat biträda. För­ slaget, som icke torde avse att innebära någon förändring av de arbetsuppgifter, som skulle påvila de nuvarande innehavarna av vaktmästarbefattningarna, skulle nämligen, därest det genomfördes, komma att medföra, att ifrågavarande befattningshavare i telegrafstyrelsen skulle erhålla en i flera hänseenden annan ställning än motsvarande befatt­ ningshavare vid de övriga närstående verken. Jag anser därför, att den nuvarande vaktmästarkategorin bör vid den provisoriska löneregle­ ringen bibehållas oförändrad inom styrelsen. Telegrafverkets kvinnliga kontorspersonals förening har i sitt ytt­ rande framställt yrkande om en uppdelning av den nuvarande kvinn­ liga kontorsskrivargruppen i två lönegrader, och telegrafstyrelsen har i sitt utlåtande förklarat sig icke hava något att erinra emot en dylik

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 388. 41

■uppdelning. För egen del är jag- jämväl principiellt böjd för en uppdel­ ning av ifrågavarande befattningsgrupp, varigenom de kontorsskrivare, som hava sig pålagt högre kvalificerat arbete än de övriga inom samma tjänstekategori, komme att i avlöningshänseende intaga en förmånligare ställning än dessa. Emellertid har jag icke för närvarande ansett mig kunna avgiva förslag därom. En uppdelning av kontorsskrivargruppen vid telegrafverket torde nämligen tilläventyrs böra ses i samband med frågan om ett mera allmänt ordnande av avlönings- och tjänsteförhållanden för kvinnliga befattningshavare i motsvarande tjänsteställning i statsförvaltningen, för vilket ändamål, bland annat, närmare utred­ ning synes önskvärd beträffande förhållandet mellan ifrågavarande befattningshavare vid kommunikationsverken och motsvarande tjänsthavare vid de centrala verken i fråga om det påvilande arbetets art och omfattning. Beträffande den kvinnliga föreståndaren för katalogexpeditionen har telegrafstyrelsen framhållit, att det med befattningen förenade arbetet numera vore betydligt utvidgat och krävande samt att den underställda personalen vore ganska stor, och har styrelsen därför ifrågasatt, att avlöningen borde bestämmas till högre belopp än kom­ missionen föreslagit. Motsvarande framställning har gjorts av kvinnliga telegrafpersonalens förening. Då föreståndarens för katalogexpeditionen arbete synes vara av omfattande och ganska kvalificerad art, har jag ansett mig böra biträda det av styrelsen och nyssnämnda förening fram­ förda önskemålet, mot vilket kommissionen under hand förklarat sig ej hava något att erinra. Avlöningsbeloppen för ifrågavarande befatt­ ningshavare, för vilken jag i enlighet med telegrafstyrelsens hemställan vill föreslå den ändrade benämningen »katalogredaktör», torde böra bestämmas till 2,500, 2,800 och 3,100 kronor, varigenom slutavlö­ ningarna för denna befattningshavare och för telegrafist av l:a löne­ graden skulle komma att sammanfalla. Emot förslaget om inrättande inom styrelsen av befattningar såsom ritare och ingenjörsassistent har jag intet att erinra. Avlöningsbeloppen för ritare torde, i enlighet med vad jag tidigare anfört beträffande av­ löning till assistent av 2:a lönegraden, böra bestämmas till 2.500, 2,800, 3,100, 3,500, 3,900 och 4,300 kronor. Telegrafstyrelsen har ifrågasatt, att byråtjänstemännen, för und­ vikande av ändringar i avlöningsreglementet vid ökning av antalet befattningshavare inom den högre graden, borde i reglementet be­ nämnas »byråtjänstemän av högre grad» och »byråtjänstemän av lägre Bihang till riksdagens protokoll iD18. / sand. 313 höft. (Nr 383.) fi

42 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

grad» i stället för att nu de förras tjänstetitlar uppräknas och de senare benämnas »övriga byråtjänstemän». Denna tanke har jag ansett mig böra upptaga. Då emellertid särskilt benämningen »byråtjänsteman av lägre grad» icke synes mig tillräckligt tydligt beteckna tjänstens karaktär, helst som en förväxling möjligen skulle kunna äga rum med tjänstemän av lägre grad, d. v. s. tjänstemän utan högre kvalifikation, vid vissa andra verk, har jag ansett de två byråtjänstemannagrupperna böra benämnas byråtjänsteman av l:a lönegraden och byråtjänsteman av 2:a lönegraden. Mot kommissionens förslag i övrigt beträffande befattningshavare i telegrafstyrelsen finner jag under förhandenvarande förhållanden icke anledning till erinran.

Verkstads Från vad jag tidigare anfört vid anmälan av frågan om reglering eke fen och av löneförhållandena vid statens järnvägar ber jag att här få erinra, ge.ieraldirt! - Uren. att jag icke nu ansett mig kunna tillstyrka någon förhöjning i de av­ löningar, som utgå till verkstadschefen samt till generaldirektören och chefen för telegrafverket.

Tablå över Av en tablå, vilken torde böra såsom bilaga fogas till protokollet •nuvarande och föreslagna, i detta ärende, framgå beloppen av nuvarande och föreslagna begyn­ avlöningar. nelse- och slutavlöningar för personalen vid telegrafverket å billigaste och dyraste ort.

Reglering av Vid telegrafverket äro för närvarande fyra tjänstemän förordnade arvodet till teleg'af- såsom telegrafinspektörer. Dessa befattningshavare, vilka under tiden inspektör. för förordnandet få avstå de med deras ordinarie befattningar förenade tjcänstgöriugspenningar eller, i förekommande fall, uppbördsprovision, åtnjuta, jämte lönen vid den ordinarie befattningen, i stat särskilt upptagna arvoden, vilka betraktas såsom tjänstgöringspenningar. I förutnämnda skrivelse av den 22 februari 1918 till 1915 års kommission har telegrafstyrelsen meddelat, att styrelsen hade för avsikt att hos Kungl. Maj:t göra framställning om viss förändring i sättet för avlönande av telegrafinspektörerna. Styrelsen har därom anfört följande:

Telegraf­ »På grund av telegrafverkets egenskap av tekniskt trafikverk har det varit

styrelsen.

nödvändigt att uppdela den lokala förvaltningen på två olika avdelningar: en Hnjeavite ning för de tekniska arbetena samt en trnfit ardelning för det direkta arbetet med stationernas och linjernas utnyttjande för trafik samt därav föranled la mellanhavanden mellan telegrafverket och allmänheten. Såsom distriktsmyndigheter vid dessa båda olika avdelningar äro närmast under telegrafstyrelsen anställda sju

Kungl. Maj.fs nåd. proposition Nr 383. 43

linjedirektörer vid linjeavdelningen samt fyra telegrafinspektörer vid trafikavdel­ ningen. I sitt förhållande till telegrafstyrelsen äro dessa båda slag av distriktsmyndigheter jämställda; båda hava nämligen att dels i enlighet med givna instruk­ tioner självständigt avgöra vissa ärenden och dels verkställa de utredningar samt taga initiativ till och väcka förslag om de förändringar berörande linje- respektive trafikavdelningen inom distriktet, vartill förhållandena kunna giva anledning. Skill­ naden mellan de båda myndigheterna ligger sålunda uteslutande i de olika fälten för deras verksamhet. Såsom distriktsmyndighet vid linjeavdelningen åligger det linjedirektören att planlägga och efter telegrafstyrelsens beslut verkställa nyanläggningar av stationer, nät och ledningar, att ansvara för underhållet av stationer och ledningar samt alt för övrigt hava tillsyn över att alla för trafiken erforderliga tekniska anordningar befinna sig i fullgott skick. Linjedirektören utövar förmanskap över den speciellt till linjeavde'ningen hörande personalen ävensom över föreståndarna för telegrafoch centraltelefonstationerna inom distriktet, i den mån dessa hava sig anförtrott att ombesörja underhälls- och nyanläggningsarbeten inom sina stationsområden. Telegrafinspektörerna åter hava sig ålagt arbetet med telegraf- och telefon­ trafikens ordnande samt tillsynen av den administrativa förvaltningen vid stationerna. Telegrafinspektörerna hava sålunda att självständigt bestämma rörande korrespon­ densens dirigering å de olika trafikvägarna, att uppgöra förslag till sådan fördel­ ning och eventuellt tidsindelning mellan stationerna av de tillgängliga ledningarna, att ledningarna bliva på det för trafikbehovet lämpligaste och ekonomiskt mest för­ delaktiga sätt utnyttjade, samt att väcka förslag rörande de nya ledningar, som kunna vara för trafiken behövliga. Vidare hava telegrafinspektörerna sig pålagt ansvaret för att personalbesättningen å stationerna hålles lämpligt avvägd i för­ hållande till trafiken och skola således för telegrafstyrelsen föreslå de ändringar i arbetsstyrkan, vartill trafikens fluktuationer kunna giva anledning. Såsom kontrolle­ rande myndighet rörande den administrativa förvaltningen vid stationerna skola telegrafinspektörerna vidare verkställa kassainventering och inspektion av statio­ nernas räkenskaper samt för övrigt hava tillsyn över att stationernas bokföring och medelredovisning sker med ordentlighet och i enlighet med gällande bestämmelser. Vidare hava telegrafinspektörerna att bestämma rörande anskaffning och kasserande av stationsinventarierna å stationerna samt genom inspektion kontrollera, att dessa inventarier befinna sig i komplett och tillfredsställande skick. I fråga om förhållandet till personalen har telegrafinspektören chefskap över all vid stationerna anställd personal, vad angår föreståndarna för telegraf- och centraltelefonstationerna dock icke i fråga om den del av deras verksamhet, som faller inom linjeförvaltningens område. Beträffande sättet för personalens anställ­ ning gäller, att centraltelefonstationernas personal anställes av telegrafstyrt Isen på förslag av telegrafinspektören, varemot telegrafinspektör självständigt bestämmer rörande såväl antagande som avskedande av föreståndare och annan personal vid de under centralstationerna lydande växelstationerna ävensom inom vissa gränser bestämmer avlön ngen för föreståndare och personal vill dessa stationer. Från telegrafinspektörernas chefskap äro undantagna de fyra huvudstationema Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall, vilka förestås av direkt under telegraf­ styrelsen lydande telegraf- eller telefondirektörer, som i tillämpliga delar hava telegrafinspektörs befogenhet inom sina stationsområden.

44 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

1 och med ikraftträdandet år 1916 av gällande telefonreglemente Lava telegraf­ inspektörerna utöver ovan nämnda åligganden fått sig ytterligare arbete pålagt därigenom, att åt dem uppdragits vissa av de förändrade abonnemangsvillkoren föranledda bestyr med telefonabonnemangsrörelsen. I stället för att lörut abonne­ mangsavgifterna utgått med visst för varje ort bestämt belopp, oberoende av huru­ vida trafiken från apparaten varit stor eller liten, utgår numera abonnemangsavgiften med olika belopp allt eftersom samtalsfrekvensen är större eller mindre. För ut­ rönande av samtalsfrekvensen måste räkning av abonnenternas samtal under vissa tidsperioder äga rum. Överinseendet över att denna samtal sräkning bliver på ett tillfredsställande och betryggande sätt ordnad har överlämnats åt telegrafinspek­ törerna. Oavsett att på så sätt nytt arbete pålagts telegrafinspektörerna, har jämväl deras ursprungliga arbete med övervakandet av trafiken och kontrollen över deri administrativa förvaltningen avsevärt ökats, sedan nu gällande avlöningsreglemente år 19"7 fastställdes. Under den tid. som sedan dess förflutit, har nämligen såväl trafik som ledningsnät avsevärt tillväxt, vilket givetvis måst draga med sig en betydlig ökning av såväl personalen som räkenskaps- och redovisningsrörelsen Hur stor denna ökning i själva verket varit belyses av nedanstående tablå över upp­ börden av telegraf- och telefonmedel inom riket, antalet vid trafikavdelningen syssel­ satt personal, antalet växeltelefonstationer, antalet telefonapparater, antalet rikssamtalsperioder samt längden av telegrafverkets riks- och landsledningar vid ingången av år 1908 och år 1917.

Antal till Samman­ Uppbörd av trafikavdel- jAntal växel Antal Antal lagd längd telegraf- och År ningen i telefon­ telefon­ rikssa intal s- av riks- och telefon­ hörande | stationer apparater perioder lands­ avgifter personal j ledningar

Givet är, att den utveckling, varom dessa siffror bära vittne, måste medföra vidgade krav på den person, som har sig ålagt att sörja för att trafikförhållandena bliva på för allmänheten bästa sätt ordnade, liksom det ock är självklart, att ju större omfattning trafik och ledningsnät erhåller, av ju större såväl direkt som indirekt ekonomisk betydelse för telegrafverket bliver det, att personal och ledningsdispositionerna äro i allo väl avvägda och ändamålsenliga. Det torde i själva verket icke kunna bestridas, att med den utveckling, särskilt telefonnätet och telefontrafiken nu nätt, telegrafinspektörernas befattningar såväl med avseende på arbetets omfattning som den ekonomiska betydelsen av arbetets rätta skötsel kunna fullt jämställas med linjedirektörernas. Under sådana förhållanden kan det ej anses annat än be­ fogat, att dessa tjänstemän jämväl i avlöningshänseende göras likställda. Arvodet till telegrafinspektör, varom stadgas i avlöningsreglement< t § 3 mom. 4, har under senare åren varit i driftkostnadsstaten bestämt till 3,500 kronor för inspektör med omkring 10 års förordnande såsom sådan samt till 2,500 kronor för övriga inspektörer. Därjämte uppbära inspektörerna lön å sin ordinarie befattning;

Kungi. Maj ts nåd. proposition Nr 388. 45

för närvarande äro tre av inspektörerna kommissarier av lista lönegraden samt den fjärde byråtjänsteman. För att uppnå full likställighet i avlöning mellan telegrafinspektör och linjedirektör, synes lämpligen böra bestämmas, att telegrafinspektör •skall under tiden för förordnandet uppbära arvode till belopp motsvarande avlöningen jämte dyrortstillägg för linjedirektör men i stället frånträda honom enligt stat till­ kommande avlöning -å den ordinarie tjänst, som han innehar, vilken avlöning efter omständigheterna uppbäres av den, som bestrider samma tjänst, eller ock besparas telegrafverket. Ytterligare torde i § 6 mom. 3 av avlöningsreglementet böra efter verkstadsdirektören’ inskjutas orden 'eller telegrafinspektör’.»

Kommissionen har i denna fråga anfört följande: Kommis­ sionen. »Enär vad telegrafstyrelsen sålunda'anfört svnes giva vid handen, att telegrafinspektörerna i fråga om vikten och omfattningen av deras arbete kunna vara att jämföra med linjedirektörerna, har kommis­ sionen icke haft något att erinra emot, att telegrafinspektör, på sätt telegrafstyrelsen hemställt, må, mot avstående av den med hans ordi­ narie tjänst förenade avlöning, åtnjuta arvode till belopp, motsvarande de linjedirektör tillkommande sammanlagda avlöningsförmåner. De till télegrafinspektör utgående arvodena, i vilka sålunda i förekommande fall böra inberäknas belopp motsvarande dyrortstillägg, torde såsom hittills böra särskilt upptagas i telegrafverkets avlöningsstat. Därest nyssnämnda förändring i fråga om telegrafinspektörernas av­ lönande blir genomförd, synes, såsom telegrafstyrelsen jämväl anfört, en ändring böra vidtagas i § 6 mom. 3 i avlöningsreglementet, varigenom åt Kungl. Maj:t överlämnas att i de fall, då telegrafinspektör beviljats ledighet och vikarie förordnats, pröva, huru stor del av telegrafinspek­ törens arvode må till vikarien avstås.»

För egen del har jag intet att invända emot att arvodet till tele­ Deparw-

mentschefen.

grafinspektör må utgå på sätt kommissionen sålunda tillstyrkt.

Personalen vid telegrafverket är icke underkastad den civila pen­ Pensionsunderlag. sionslagen, utan gälla i pensionshänseende vissa i § 7 i avlöningsregle­ Nuvarande mentet införda bestämmelser. bestämmel­ Såsom redan förut blivit omnämnt, utgå pensionerna efter fasta, ser. för de olika tjänstemannagrupperna bestämda pensionsunderlag. Dessa pensionsunderlag beräknas för närvarande för de ordinarie befattnings­ havarna till följande belopp: 5.600 kronor för byråchef och professor; 6,000 * » linjedirektör, telelondireklöv och telegrafdirektör av l:a lönegraden; 4.600 sekreterare, kamrerare, sekreterare och aktuarie, hvråingenjör, förradsintendenl, byråkontrollör, föreståndare för undervisningsanstalten och telegrafdirekt.ör av 3:a lönegraden;

46 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

4.200 kronor för kommissarie av l:a lönegraden; 4.000 » li"jeingenjör och ver k ?,(antingen jör; 3.900 » Övriga hyråljäustem&n och knnlorschef vid verkstaden; 3.600 .» kommissarie av 2:a lönegraden, radiokonimissarie, kontrollör av l:a lönegraden och inköpschef vid verkstaden; 3.300 » kommissarie av 3:e lönegraden och kontrollör av 2:a lönegraden: 3.000 » » » 4:e » ; 2,700 » . assistent och måleri dförvaltare vid verkstaden; 2.500 » . verkmästare vid verkstaden; 2,3()0 » förråd.slmk hållare; 1.900 » linjeinäslare; 1,800 » kommissarie av n:e lönegraden; 1.600 » » » 6:e » och föreståndare för katalogexpeditionen; 1.500 kommissarie av 7:e lönegraden, telegrafist, vaktföreståndare, kassör av l:a lönegraden och radiolelegrafisl; 1,400 konlorsskrivare och linjeförman; 1.300 i kassör av 2:a lönegraden; 1.200 » bokhållare, reparatör och stationsförman; 1.000 » interurbautelefonist, slationsbiträde och vaktmästare

Kommis­ Kommissionen anför i fråga om pensionsund erlagen följande: sionen. »Efter ett genomförande av de avlöningsförbättringar, som kom­ missionen i det föregående föreslagit, skulle enligt kommissionens för­ menande de nuvarande pensionerna i förhållande till de avlöningsför­ måner, vederbörande tjänstemän skulle komma att erhålla, bliva väl låga. Kommissionen har därför ansett sig böra föreslå en genom­ gående höjning av förutnämnda pensionsunderlag. Vid beräknande av beloppen för dessa pensionsunderlag har kom­ missionen, såvitt angår de lägsta manliga befattningshavarna, stationsbiträden och vaktmästare, utgått ifrån en jämförelse med de pensioner, som skulle tillkomma de obefordrade manliga befattningshavarna av lägre grad vid postverket. I anslutning härtill har kommissionen ansett pensionsunderlaget för stationsbiträden och vaktmästare samt de med dem i pensionshänseende nu likställda interurbantelefonisterna vid telegrafverket böra bestämmas till 1,350 kronor. Den likställighet i avlöningshänseende, som enligt kommissionens förslag skulle komma att råda mellan kontorsskrivare och bokhållare, torde böra medföra, att den sistnämnda kategorin även i pensionshän­ seende jämställes med kontorsskrivare, och har kommissionen ansett pensionsunderlaget böra bestämmas till 1,550 kronor eller samma belopp, som kommissionen föreslagit såsom pensionsunderlag för kvinnligt bi­ träde vid postverket. Enahanda pensionsunderlag bör även tillkomma kassör av 2:a lönegraden, vilken befattningshavare i pensionshänseende för närvarande intager en mellanställning mellan kontor.-skrivare och bokhållare. För övriga ordinarie befattningshavare vid telegrafverket har

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. 47

kommissionen ansett en förhöjning i pensionsunderlagen böra äga rum med 250 kronor. Därvid bör emellertid iakttagas, att linjeförman, vilken tjänstehavare enligt kommissionens avlöningsförslag skulle jämställas med radiotelegrafist, i pensionshänseende bör beredas samma förmåner som sistnämnda befattningshavare. Slutligen böra innehavare av de nyinrättade befattningarna ingenjörsassistent och ritare i pensionshänseende likställas med resp. kon­ trollör av 2:a lönegraden och assistent. Pensionsunderlagen skulle sålunda enligt kommissionens mening för de ordinarie befattningshavarna vid telegrafverket böra bestämmas till följande belopp:

5.850 kronor för byråchef och professor; 5,250 » » linjediieklör, telefontlircklör och telegrafdircklör av l:a lönegraden; 4.850 » sekreterare, kamrerare, sekreteraie oeh aktuarie, byråingenjör lörrådsinfendent, byrakonirollör, föreståndare för undervisningsanstalten och telegrafdireklör av 2:a lönegraden; 4.450 » kommissarie av l:a lönegraden; 4.250 » '» linjeingenjör och verkstadsingenjör; 4.150 » » öiriga byiåljänstemän och kontorschef vid verkstaden; 3.850 » » kommissarie av g:a lönegraden, radiokommissarie, kontrollör av l:a lönegraden och mköpsclief vid verkstaden; 3.550 » » ingenjörsassislcnt, kommissarie av 3:e lönegraden och kontrollör av 2:a lönegraden; 3.250 » » kommissarie av J:e lön. graden; 2,950 » » ritare, assistent och mule! iulförvaltare vid verkstaden; 2.750 » » verkmästare vid verkstaden; 2.550 » » firrrådsbok hål Inre; 2.150 » » linjemäslnre; 2,050 » » kommissarie av 5:e lönegraden; 1.850 » » » » 6:e » och föreståndare för katalogexpcditionen; 1.750 » » » » 7:e » , telegrafist, vakt föreståndare, kassör av l:a löne­ graden, radiotelegrafist och linjeförman; 1.550 » » kontorsskrivare. kassör av 2 a lönegraden och bokhållare; 1.450 » » reparatör ocli stationsförinan; 1,350 » » inierurbanlelefonist, stalionsbiträde och vaktmästare.»

Kommissionens förslag beträffande pensionsunderlagen har jag an­ Departe­

mentschefen.

sett mig böra tillstyrka. Telegrafstyrelsen har i sitt utlåtande över kommissionens förslag med anledning av den av styrelsen ifrågasatta uppdelningen av assistentoch telegmfistgrupperna föreslagit, att å ena sidan assistent av de bada lönegraderna och å andra sidan telegrafist av l:a och 2:a lönfegraderna måtte tillsvidare bliva i pensionshänseende likställda. För egen del ansluter jag mig härtill. Någon förändring i det av kommissionen framlagda iörslaget till ändring av § 7 i avlöningsreglementet torde icke behöva föranledas därav.

4:8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition JSIr 383. Övriga änd - De av mig sålunda förordade ändringar och tillägg föranleda vissa Telingsregk- förändringar i det utav kommissionen avgivna förslag till ändringar av mentet. själva bestämmelserna i avlöningsreglementet. I samband därmed ber s o mom. 2:o jag få nämna, att jag, efter framställning av telegrafstyrelsen, ansett och ^ 18’ mig böra vidtaga några mindre jämkningar i den fördelning av vissa avlöningsbelopp i lön och tjänstgöringspenningar, som framgår av kom­ missionens förslag till ändrad lydelse av § 3 mom. 2:o i reglementet. Likaledes ber jag särskilt få erinra, att efter den av mig förordade uppdelningen av assistent- och telegrafi stgrupperna i två lönegrader §. 18 i reglementet bör upphävas. s 4 mom. Telegrafstyrelsen har emellertid ifrågasatt ännu eu ändring i kom- 1'°- missionens förslag rörande avlöningsreglementet, nämligen beträffande sättet för de icke provisionsberättigade befattningshavarnas omnäm­ nande i § 4 mom. l:o samt i de vid avlöningsreglementet fogade allmänna grunder till avlöningsförhöjning för ifrågavarande tjänstemän. För närvarande äro de olika tjänsterna hänförda till underavdelningarna »inom styrelsen», »vid linjedistrikten», »vid stationerna» och »vid verk­ staden». Styrelsen har nu, av skäl som i dess utlåtande närmare an­ givas, förklarat sig anse, att tjänstemännen böra i avlöningsreglementet upptagas i en enda följd, och har styrelsen i ett förslag till ändringav reglementet i nu ifrågavarande delar ävensom i sitt förslag till stat för driftkostnader låtit denna mening komma till tillämpning. Telegrafstyrelsens förslag härutinnan har jag ansett mig böra till­ mötesgå, enär en sådan förändring skulle medföra den praktiska inne­ börden, att en och samma befattning därigenom skulle behöva upptaga* allenast en gång, under det att för närvarande vissa befattningar upp­ räknas flera gånger. Jag ber emellertid få göra det uttalandet, att förändringen ute­ slutande måste anses hava karaktär av en lämplighetsåtgärd och att förändringens genomförande icke får i någon mån åberopas emot ett eventuellt införande av något nytt system för avlönande av telegraf­ personalen, t. ex. genom att bestämma särskilda avlöningsskalor för styrelsens personal och för övriga tjänstemän inom verket. I sammanhang med nyssberörda fråga har telegrafstyrelsen erinrat om, att då styrelsen, med användande av redan förefintlig befogenhet därutinnan, förflyttar en tjänsteman från en ort till en annan, utan att tjänstemannen därom gjort framställning, skall dylik befattningshavare äga uppbära ersättning för flyttningskostnaden med belopp, som av Kungl. Maj:t bestämmes, och har styrelsen ifrågasatt, huruvida det fort-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383- 49

farande kunde anses nödigt, att fråga om utbetalande av flyttningsersättning i dylikt fall skulle underställas Kungl. Maj:t eller om ej dylika frågor kunde slutligen avgöras av styrelsen själv. Då emellertid för närvarande icke förefinnas några närmare bestämmelser om de kost­ nader, som skola ersättas, samt 1915 års kommission lär hava under prövning frågan om gemensamma bestämmelser i detta ämne för bland annat kommunikationsverken, synes det mig vara lämpligast, att rätten att slutligen avgöra frågan om utbetalande av flyttningsersättning i nyss angivna fall fortfarande förbehålles Kungl. Maj:t.

Såsom jag redan nämnt, är det min avsikt att föreslå vissa änd­ ringar i avlöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket i ämnen, som icke blivit av 1915 års kommission berörda i dess betänkande.

Till en början ber jag då att få erinra om det av mig i det före- § 4mom.4:o gående antydda, vid anmälan av frågan om reglering av löneförhållan­ dena vid statens järnvägar närmare utvecklade förslaget, att möjlighet skulle beredas för Kungl. Maj:t att ej blott, såsom redan för närvarande kan ske, för förvärvande utan även för bibehållande i tjänst av viss särskilt kvalificerad person tilldela denne en för befattningen förekom­ mande högre avlöning än han enligt de allmänna bestämmelserna skulle äga uppbära. För vinnande av nämnda ändamål beträffande telegraf­ verket bör § 4 mom. 4:o i avlöningsreglementet givas en i viss mån för­ ändrad och vidare avfattning.

1 § 6 mom. 8:o är för närvarande stadgat, bland annat, att det g ömom.8:e skall ankomma på telegrafstyrelsens prövning, huruvida vid förordnande å annan ort än placeringsorten den vikarierande bör tilldelas trakta­ mente, motsvarande högst en femtedel av det vid resor enligt resereglementet tjänstemannen tillkommande dagtraktamente. Motsvarande bestämmelse förefinnes även i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket. Enär ifrågavarande begränsning av traktamentet visat sig vara alltför snäv, har jag tidigare i dag föreslagit, att sistnämnda bestämmelse måtte för postverkets vidkommande ändras på sådant sätt, att det skulle ankomma på generalpoststyrelsens prövning, huruvida tjänsteman vid förordnande av nyss angiven beskaffenhet må åtnjuta traktamente enligt av Kung], Maj:t utfärdade bestämmelser. Enahanda skäl torde böra Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 343 käft. (Nr 383.) 7

50 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383,

föranleda en liknande omarbetning av förevarande bestämmelse i av-; löningsreglementet för telegrafverkets tjänstemän. i , ;

§ 14- Enligt bestämmelse i § 14 i avlöningsreglementet må kassör å linjedistriktsbyrå och vid verkstaden komma i åtnjutande av felräkningspenningar med 200 kronor för år räknat. Telegrafstyrelsen har nu i sitt utlåtande* under hänvisning till den betydliga ökningen i nämnda institutioners kassor, ifrågasatt, att felräkningspenningar måtte tillkomma ifrågavarande kassörer med ett till 400 kronor förhöjt årligt belopp. Häremot har jag intet att invända.

Telegrafstyrelsen har ävenledes framhållit, att vissa ändringar påkallades i avlöningsreglementet bland annat för att bringa detsamma i överensstämmelse med olycksfallsförsäkringslagen. Dessa ändringar har jag emellertid ansett böra tillsvidare anstå, helst som motsvarande ändringar torde böra vidtagas jämväl i avlöningsbestämmelserna för vissa andra närstående verk.

Beträffande grunder för erforderliga övergångsbestämmelser samt tiden för löneregleringens ikraftträdande tillåter jag mig att hänvisa till vad jag tidigare i dag vid anmälan av frågan om reglering av löne­ förhållandena för statsbanepersonalen därom anfört. Vid meddelande av övergångsbestämmelser torde även böra beaktas vad telegrafstyrelsen anfört i fråga om fortsatt beredande av en undantagsställning för de assistenter, som vunnit inträde i telegrafverket före år 1908.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att dels , med upphävande av bestämmelsen i § 18 i gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid telegrafverket, besluta sådan ändring av nämnda reglemente, som framgår av bifogade förslag till kungörelse i ämnet; dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överens­ stämmelse med de av mig omnämnda grunder, utfärda nödiga bestäm­ melser i fråga om övergång på ny stat för den personal, som antagits i ordinarie tjänst före den nya lönestatens trädande i kraft.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 383. 51

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle proposition i ämnet avlåtas till riksdagen av den lydelse, bilaga till detta proto­ koll utvisar.

-Y-.v:.; iiiv iy; i Ur protokollet: n Fredric Hawerman.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. 55

2 Va procent av den del av uppbörden, som ej för år överstiger 30,000 kronor; 1 procent av den del av uppbörden, som överstiger 30,000 men ej 100,000 kronor; Va procent av den del av uppbörden, som överstiger 100,000 men ej 500,000 kronor; samt

Vio procent av den del av uppbörden, som överstiger 500,000 kronor.

Provisionsbeloppet för år räknat må dock icke för någon stationsföreståndare understiga här nedan angivna belopp, vadan av provisionsanslaget må, utöver ovan angivna procentbelopp, utgå vad som till­ äventyrs erfordras för att fylla denna minimiprovision. Minimiprovisionen utgör:

o. 2.400 kronor :a kommissarie » l:a » 2:a 2,000 » » » » 3:e 1,800 » >5 » 4:e 1,400 » kommissarie av 5:e lönegraden 900 » 6:e » 700 > 7:e 600 »

§ 6.

f ör åtnjutande av arvode eller i stat uppförd avlöning och därtill hörande förhöjning efter viss tids fortsatt innehavande av befattning gälla, med undantag beträffande telegrafifullmäktige, följande bestäm­ melser: l:o) Tjänsteman------------------ ----------härför. 2:o) Med — — — — — — nödigt. 3:o) Har generaldirektören, verkstadsdirektören eller telegraf­ inspektör beviljats ledighet och vikarie förordnats, beror på prövning av Kungl. Maj:t, huru stor del av arvodet må till vikarien avstås. 4:o) Tjänsteman — — — — — — pensionsinrättning. 5:o) Den — — — — — — uppbördsprovision. 6:o) Tjänsteman — — — — — — skäligt. 7:o) Därest — — — — — månader. 8:o) Tjänsteman------------------- befattning. Erfordras — — — — — — — — avlöning.

56 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383-

Erfordras-------------------------------------- uppbörd. På telegrafstyrelsens prövning ankommer, huruvida tjänsteman under tjänsteutövning å annan ort än stationeringsorten må komma i åtnjutande av traktamente enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser. 9:o) En-------- — — — — grunder.

§ 7-

l:o) Rätt — — — — — — bestämmelser. 2:o) Generaldirektör — — — — — — inrättning. 3:o) För övriga tjänstemän skall pensionsunderlag beräknas till följande belopp: 5,850 kronor för byråchef och professor; 5.250 linjedirektör, telefondirektör och telegrafdirektör av l:a lönegraden; 4.850 byråtjänsteman av l:a lönegraden och telegrafdirektör av 2:a lönegraden; 4,450 kommissarie av l:a lönegraden; 4.250 linjeingenjör och verkstadsingenjör; 4.150 byråtjänsteman av 2:a lönegraden och kontorschef; 3.850 inköpschef, kontrollör av l:a lönegraden, radiokom­ missarie och kommissarie av 2:a lönegraden; 3.550 ingenjörsassistent, kontrollör av 2:a lönegraden och kommissarie av 3:e lönegraden; 3.250 kommissarie av 4:e lönegraden; 2,950 materialförvaltare, assistent och ritare; 2.750 verkmästare; 2.550 förrådsbokhållare; 2.150 linjemästare; 2,050 kommissarie av o:e lönegraden; 1.850 katalogredaktör och kommissarie av 6:e lönegraden; 1.750 linjeförman, radiotelegrafist, kassör av l:a lönegraden , telegrafist, vaktföreståndare och kommissarie av 7:e lönegraden ; 1,550 kassör av 2:a lönegraden, bokhållare och kontor sskrivare; 1,450 reparatör och stationsförman; 1,350 stationsbiträde, vaktmästare och rikstelefmist.

4:o) Pesinon — — — — — — medel. 5:o) Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. 57

a) för manliga tjänstemän vid uppnådda sextiofem levnads- och trettiofem tjänstår, dock att sådan rätt inträder: för tjänstemän i telegrafstyrelsen vid sextiosju levnads- och trettio­ fem tjänstår; för linjemästare, linjeförmän och reparatörer vid sextio levnadsoch trettiofem tjänstår; för verkmästare vid sextio levnads- och trettio tjänstår; b) för kvinnliga tjänstemän vid sextio levnads- och trettio tjänstår, dock att sådan rätt inträder för rikstelefonister vid femtiofem levnadsoch trettio tjänstår. 6:o) Skyldighet —---------------------- - tjänsten. 7:o) Vid — — — — — — inträde. 8:o) Rätt — — — — — — förverkad. 9:o) Tjänstår — — — — — — pensionsinrättning.

§ 8.

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gäng kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören, byråcheferna, professorn och byråtjänstemän av l:a lönegraden envar under en och en halv månad, linjemästare, linjeförman, reparatör, stationsförman, stationsbiträde och vaktmästare envar under en halv månad samt envar av övriga tjänstemän under en månad. Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av vederbörande överordnade myndighet bestämmes, begagna sig av semester.

§ 14. Felräkningspenningar tillkomma: den hos telegrafstyrelsen anställda huvudkassören med 500 kronor för år räknat; kassör å linjedistriktsbyrå och vid verkstaden med 400 kronor, likaledes för år räknat; tjänsteman, som i regelbunden tjänstefördelning tjänstgör i kassan vid telegraminlämning, med en halv procent av därstädes kontant in­ betalda telegram avgifter, efter fördelning mellan samtliga nu nämnda tjänstemän vid stationen; å station särskilt anställd kassör eller, om sådan tjänsteman ej finnes, stationsföreståndare med en tiondels procent av influtna tele- Bilmng Ull riksdagens protokoll, 1918. 1 samt. '148 käft. (Nr 883.) 8

58 Kungl. Majis nåd. proposition Nr 383.

fonabonnemangs-, inträdes- och samtalsavgifter, dock högst 400 kronor för år räknat; ägande telegrafstyrelsen att till tjänsteman, som enligt styrelsens uppdrag tjänstgör såsom biträdande kassör å station med minst 600,000 kronors telefonuppbörd, utbetala felräkningspenningar med högst 200 kronor för år räknat. Felräkningspenningar utgå alltid till den, som bestrider tjänsten.

§ 16. l:o) Fri bostad uti telegrafverkets egna eller för ändamålet för­ hyrda lägenheter jämte fri uppvärmning och belysning eller ock hyres­ bidrag med högst 600 kronor för år må tillkomma kommissarie av 5:e, 6:e och 7:e lönegraderna ävensom, enligt telegrafstyrelsens bestäm­ mande, föreståndare för större växelstation. Det ankommer på telegrafstyrelsen att i varje särskilt fall be­ stämma, huruvida bostadsförmån eller hyresbidrag skall utgå, ävensom beloppet av berörda bidrag. 2:o) Till verkmästare, linjemästare, linjeförman, radiotelegrafist, reparatör, stationsförman, stationsbiträde och vaktmästare utgår hyres­ bidrag, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, med minst femton, högst trettio procent av avlöningen. 3:o) Förmånen av fri bostad eller hyresbidrag anses tillhöra lönen.

§ 17- Tjänsteman, som icke är berättigad till uppbördsprovision, äger att, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, uppbära dyrortstillägg med högst femton procent av avlöningen, dock med iakttagande av att för manlig tjänsteman, vars avlöning överstiger 3,000 kronor, dyrortstillägg ej må beräknas å högre belopp än 3,000 kronor samt för kvinnlig tjänsteman, vars avlöning överstiger 1,500 kronor, ej å högre belopp än 1,500 kronor. Generaldirektör och verkstadsdirektör må icke åtnjuta dyrort.stillägg. Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma proportion som avlöningen; dock skola minst två tredjedelar därav anses såsom lön.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1919.

Allmänna grunder

tni

avlönings- respektive löneförhöjning

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. 61

för icke provisionsberättigad tjänsteman.

när avlöning enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.

17 16 15 14 13 12 11 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1

2,600 2,800 3,100 3,500 3,900 4,300 4,700 5,100 5,500 6,000 6,500 7,000 7,500 8,000 8,500 9,000 9,500

3 3 1

3 3 — — _ 3 - 1 — — — — — 3 3 3 — — — — — — j

- 3 3 3 3 3 3 — — — -- j 3 3 3 _ _ _ _ -- j — — — — — 3 3 3 3 3 — — — — — — | — — — — — 3 3 3 3 — - — — — — — — • — — — — 3 3 3 3 — — _ _ — _ — ; — — — — — — 3 3 3 3 — — - — — — — | — — — — 3 3 3 3 — — — — — — — | — — — — 3 3 3 3 — — — _ — — — — ; ' — — 3 3 3 3 — — — — — — — — — - - ; — 3 3 3 3 — — — — — — — _ — — — — 3 3 3 3 3 — 3 3 3 3 — — 3 3 3 3 — — — — — — -• — — —

— 3 3 3 3 — — — — — _ — — — — -

3 3 3 —

Z z _

— — — — — • - -

— — — — — — — — — — — — — — — - — — — — — — — — — — — — — — — —

_ 3 3 _ _ — _ _

3 3 3 3 3 — — — — — — — — — — — —

3 3 — — — — — — — — _ — — — —

3 3 — — — — — — — i — — — — — _ " — — — _

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. 63

för provisionsberättigad tjänsteman.

kan äga rum, när lön enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.

12 ii 10 9 8 i 6 5 4 3 2

9 7 1

i

2,000 2,200 2,400 2,600 2,800 3,000 3,200 3,400 3,800 4,200 4,600 5,000

. — — 3 3 3

— _

_ — — — i — 3 3 3 —

I

_ _ 3 3 3 —

- _ — 3 3 3 — — — —

3 8 — — — — —

3 ~ i -

— — — — — — -- ' — — —

, .>

Bilaga.

Tablå

över

nuvarande och föreslagna avlöningar.

Bihang till riksdagens 'protokoll 1918. 1 samt. 343 käft. (Nr 383.) 9

68 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

Bilaga.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 25 mars 1918 bär Eders Kungl. Maj:t anbefallt telegrafstyrelsen att före den 7 april 1918 avgiva underdånigt utlåtande över ett av 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken med flera verk den 20 mars 1918 avgivet betänkande angående reglering av löneförhållandena vid telegrafverket med flera verk att tillämpas i avvaktan på avgörandet av frågan om införandet av gemensamma avlöningsbestämmelser vid de ifrågavarande verken. Till åtlydnad härav får telegrafstyrelsen, med återställande av resolutionen, härmed avgiva följande underdåniga utlåtande, i vilket dock på grund av den knappa tid, som stått styrelsen till buds för betänkandets granskning och avfattandet av styrelsens anmärkningar mot detsamma, icke kunnat framläggas alla de synpunkter, som enligt styrelsens förmenande bort komma till övervägande vid bedömandet av kommissionens förslag. f*gö*r- Innan styrelsen ingår på granskning av kommissionens betänkande, tillåter sig styrelsen omnämna, att, så snart det åt kommissionen lämnade särskilda uppdrag, till vars fullgörande det förevarande betänkandet avgivits, blivit för styrelsen bekant, styrelsen lät sig angeläget vara att till kommissionen, där telegrafverket i motsats mot postverket och statens järnvägar icke hade någon i verkets alla detaljer och förhållanden initierad representant, skriftligen framföra såväl några av de allmänna synpunkter, som styrelsen för sin del ansåge böra beaktas vid fullgörandet av kom­ missionens uppdrag, som ock uppgift å de avlöningsbelopp, vilka styrelsen funnit böra bestämmas vid den avsedda provisoriska löneregleringen för telegrafverkets tjänstemän. Efter det sedermera telegrafstyrelsen i slutet av förra året fått under hand taga del av de förslag i avseende å avlöningarna för telegrafverkets tjänstemän, som kommissionen ärnade framlägga, samt styrelsen därvid funnit, att kommissionen endast i ringa mån beaktat de av styrelsen förut framhållna synpunkterna och kraven rörande avlöningarna, lät styrelsen för kommissionen skriftligen framhålla de mest påtagliga bristerna i dess förslag i syfte att ernå åtminstone några jämkningar däri i de fall, då telegrafverkets intressen blivit i upprörande grad lämnade åsido eller eftersatta i jämförelse med de övriga av kommissionen behandlade verk, vilkas intressen kunnat bevakas av deras egna representanter. Beklagligtvis måste telegraf­ styrelsen konstatera, att förslagen i det nu föreliggande betänkandet, i vilket visser­ ligen några förbättringar utöver vad kommissionen tidigare haft för avsikt att föreslå vunnit plats, allt fortfarande dock äro, åtminstone för telegrafverkets vidkommande, synnerligen otillfredsställande och, trots kommissionen under mera än två års tid sysselsatt sig med sin huvuduppgift — utarbetandet av gemensamma avlöningsbe­ stämmelser för de åsyftade verken — bära allt för tydliga spår av att vara upp­

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 383. 69

gjorda utan närmare kännedom om de förhållanden, under vilka telegrafverket ar­ betar, och utan allvarlig strävan att söka göra det bästa möjliga av det åt kom­ missionen lämnade uppdraget. Då kommissionen, enligt vad å sid. 18 anföres, själv funnit, att »omständigheter av olika slag» synts alltmera oavvisligt kräva åstad­ kommande snarast möjligt av eu verklig löneförbättring för de stora grupper av statstjänstemän det här gäller, och då avfattningen av det på grund av ett dylikt motiv sedermera åt kommissionen lämnade uppdraget, sådant det framgår av be­ tänkandet, lämnat kommissionen ganska fria händer härutinnan, vill det synas, som om kommissionen bort kunna under de sju månader den tagit på sig komma till ett resultat, vilket ej, såsom det nu föreliggande, icke blott måste betecknas såsom eu halvmesyr — vilket kommissionen med sin tolkning av uppdraget just synes hava eftersträvat — utan till och med kan få utseende av en utmaning mot den hittills lojalt tålmodiga personal av statstjänare, som dock trott sig hava anledning hoppas att av kommissionens hand få emotse ett förslag till den beramade »verkliga löne­ förbättringen» men nu i stället ställts inför utsikten att, medan kommissionen lugnt fortsätter sina årslånga utredningar om de gemensamma avlöningsbestämmelserna, avspisas med helt njuggt tilltagna förhöjningar av den ersättning, de erhålla för sitt plikttrogna och till följd av tidsförhållandena såväl kvalitativt som kvantitativt oerhört uppdrivna arbete i statens tjänst. Man hade väntat, att kommissionen, som dock förklarat sig anse åstadkom­ mandet av en verklig löneförbättring snarast möjligt vara av oavvisliga krav påkallad, skulle icke blott framlagt sina förslag i så god tid, att de kunnat vid nu pågående riksdags början behandlas, utan även gjort sig till tolk för yrkande om löneför­ bättringens omedelbara tillämpande redan under innevarande år. Då så icke skett och telegrafstyrelsen val inser svårigheten av att utan sådant stöd av kommissionen vinna gehör för ett yrkande i antydda riktning, i följd varav den löneförbättring, som skulle kunna bliva av innevarande års riksdag beslutad, icke torde kunna bliva gällande tidigare än från 1919 års ingång, har telegrafstyrelsen funnit sig böra göra det uttalandet, att det, åtminstone från telegrafverkets synpunkt sett, skulle, framför ett antagande av kommissionens förslag oförändrat, vara att föredraga, att kommissio­ nens förslag nu icke bleve föremål för annan åtgärd från statsmakternas sida än att beslut fattades dels om uppdrag för särskilda sakkunniga att till framläggande vid 1919 års riksdags början utarbeta nytt förslag till lönereglering för telegrafverket, statens järnvägar och vattenfallsverket — dessa tre tekniska affärsverk, vilka och endast de böra jämföras med varandra och icke hopföras med andra icke-tekniska ämbetsverk — dels ock om att i 1919 års riksstat upptaga driftkostnaderna för dessa verk till sådant förslagsvis beräknat belopp, att den lönereglering, som av 1919 års riksdag kan komma att beslutas, må kunna givas tillämpning från 1919 års ingång. En sådan anordning skulle vara att förorda även av det skäl. att telegrafstyrelsen i alla händelser måste så tidigt som möjligt under innevarande är utarbeta en genom­ gående omläggning av distriktsförvaltningarna, vilken icke kan längre undanskjutas, så vida ej .statens telefonverksamhet skall ohjälpligt köra fast. Då emellertid även med ett dylikt tillvägagångssätt åtskilliga olägenheter — framförallt den fortvarande ovissheten för personalen i avseende å dess avlöningsförhållanden samt den därav framkallade fortsatta svårigheten med personalens rekrytering .skulle vara för­ knippade, har telegrafstyrelsen under förhoppning att h*os statsmakterna vinna den förståelse, som saknats hos kommissionen, ansett sig böra ingå i detaljgranskning

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383- 71

Vad ovan sagts gäller verkets personal i dess helhet, men i alldeles särskild grad ingenjörspersonalen. Såväl inom telegraf- som i synnerhet inom telefon- och radioteknikens områden göras nya uppfinningar och utfinnas nya tillämpningsmetoder i snabb följd. Telegraf- och telefonsystemen bliva allt mera komplicerade och kräva följaktligen allt större teknisk skicklighet och erfarenhet hos dem, som skola utföra och handhava desamma. Då på telegrafverket, med rätta, ställas stora krav på att det skall följa med utvecklingen och även självt bidraga till densamma, måste verket ock beredas möjlighet härtill genom att kunna draga till sig och behålla framstående kapaciteter på det tekniska området, och man får då icke ställa sig betänksam mot anvisandet av för ändamålet erforderliga, höjda avlöningar, vilka såsom avlöningar icke spela någon roll i verkets budget, men för vilka verket kan erhålla tjänstemän, på vilkas arbete och duglighet verkets egen ekonomi i det stora hela är i hög grad beroende. Nu anförda synpunkter synas visserligen icke hava varit helt främmande för kommissionen, men de hava icke givits annat uttryck i kommissionens betänkande än ett påpekande (sid. 33) av att nuvarande avlöningsbestämmelser möjliggöra att för förvärvandet av nya, särskilt kvalificerade arbetskrafter tilldela vederbörande vid anställandet i ordinarie tjänst en högre avlöning än den lägsta för befattningen förekommande. Kommissionen förbiser emellertid, såväl att det kan möta svårig­ heter att få nämnda undantagsbestämmelse tillämpad som ock att bestämmelsen i fråga icke lämnar möjlighet att på nämnt sätt binda en i verket redan anställd ordinarie tjänsteman eller att, enär de ordinarie tjänsternas antal bestämmas av riksdagen, det kan vara nödigt att redan för extra ordinarie beställningar kunna erbjuda lockande avlöningar. Med det anförda har telegrafstyrelsen velat framhålla, att åtminstone för telegrafverkets vidkommande kravet på en snar och verklig löneförbättring be­ tingats icke endast och icke väsentligast av den ökning i levnadskostnader, som kunnat konstateras under tiden från gällande avlöningsstats fastställande och till krigs­ utbrottet. Denna omständighet, jämte strävandet efter åstadkommandet av lik­ formighet i avlöningar även där ingen sådan är lämplig eller ens möjlig, synes dock hava varit kommissionens enda ledstjärna vid fullgörandet av dess viktiga uppdrag, och denna enda ledstjärna har dock icke kunnat visa kommissionen någon annan väg än den att konstatera en »väsentlig stegring av levnadskostnaderna» (sid. 21) men föreslå en oväsentlig höjning av tjänstemännens avlöningar. Fast­ mera betingas en effektiv löneförbättring av den betydande och helt omvälvande utveckling, som de tolv sista åren medfört. Hade denna synpunkt, som telegraf­ styrelsen sökt bibringa kommissionen, fått i någon mån göra sig gällande, skulle för visso kommissionens förevarande förslag erhållit en helt annan innebörd. Det är också främst från denna synpunkt sett. som telegrafstyrelsen här nedan kom­ mer att framlägga förslag, vilka visserligen betydligt avvika från kommissionens men dock i likhet med dennas hava uteslutande karaktär av ett provisorium, av­ sett att råda bot för svårigheterna under den närmaste tiden, och, enär vid deras framställande ingen hänsyn tagits till den exceptionella levnadsfördyringen under krigstiden, liksom kommissionens förslag förutsätta, att telegrafverkets tjänstemän allt fortfarande skola komma i åtnjutande av samma tillägg till avlöningarna som andra statstjänare. Ett ytligt betraktande av kommissionens förslag till avlöningar för telegraf-

72 Kungl. Maj:ts nåd proposition Nr 383.

verkets tjänstemän bibringar lätt den uppfattningen, att ganska väsentliga förbätt­ ringar blivit föreslagna. Det är särskilt två omständigheter, som medverka härtill: borttagandet av en del låga begynnelseavlöningar — ett resultat, som telegrafsty­ relsen på ett sent stadium av kommissionens arbeten lyckades till viss grad uppnå — samt införandet av dyrortstillägg även för högre befattningshavare. De sak­ kunniga, som år 1907 framlade förslag till telegrafverkets nuvarande organisation och i stort sett ännu gällande avlöningsnormer, föreslogo därvid mycket låga be­ gynnelseavlöningar samt många avlöningsförhöjningar, tätare och mindre i början men därefter glesare och större. De utgingo härvid från de förutsättningarna, att telegrafverkets tjänstemän skulle vid mycket unga år ernå ordinarie beställning samt att telegrafstyrelsen skulle kunna tilldela varje tjänsteman efter skicklighet och förtjänst en avlöning från den lägsta till den högsta å den för varje tjänste­ mannagrupp fastställda löneskalan. Den förra av dessa förutsättningar har icke kunnat upprätthållas och den senare blev icke av riksdagen godkänd. Härigenom bortföll i själva verket varje skäl för bibehållandet av de låga begynnelseavlöning­ arna inom telegrafverket i motsats mot inom andra statens verk. Ett första steg i syfte att bättra den ofördelaktiga ställning i lönehänseende, som telegrafverkets tjänstemän sålunda kommit att intaga vid jämförelse med tjänstemännen särskilt vid övriga kommunikations verk, togs genom de år 1912 beslutade jämkningarna i avlöningsreglementet. I känslan emellertid av svårigheten att, så kort tid efter det att med år 1908 den nya löneregleringen trätt i kraft, kunna genomdriva mera be­ tydande ändringar i denna, nödgades man framgå med försiktighet, och full likstäl­ lighet mellan telegrafverkets och övriga kommunikationsverks tjänstemän blev inga­ lunda en följd. I förslaget till 1912 års ändringar i avlöningsreglementet påpeka­ des också beträffande hart när varje tjänstebefattning, att jämkningarna skett med så ytterlig försiktighet, att man städse bemödat sig om att allt fortfarande hålla avlöningarna ganska betydligt under vad närmast motsvarande befattningshavare inom andra kommunikationsverk uppbure i avlöning. Den särskilda delegation av riksdagen, som granskade förslaget, innan det blev föremål för proposition, konsta­ terade också, att nämnda synpunkt blivit över allt upprätthållen, och kunde därför utan nämnvärd erinran förorda förslaget till antagande. Då nu efter ytterligare sex års förlopp yppat sig tillfälle att taga ut det steg, som man kanske av allt för stor försiktighet underlät år 1912. hade det synts telegrafstyrelsen såsom en själv­ klar sak, att så skulle genom kommissionens initiativ ske. Såsom nämnt, har tele­ grafstyrelsen delvis lyckats förmå kommissionen därtill, men kommissionen har i liera fall synbarligen missuppfattat syftet med de ovan nämnda jämförelser, som i 1912 års förslag anställdes mellan vissa grupper av tjänstemän inom telegrafverket med motsvarande grupper befattningshavare inom andra kommunikationsverk. Det förefaller, som om kommissionen rent av känt sig förpliktad att för de förra allt jämt bibehålla lägre avlöningar än för de senare, ja, kommissionen har till och med i fall, då 1912 års riksdagsdelegation framhållit, att dylik jämförelse synts böra ske med en högre grupp befattningshavare inom annat verk, ändock utgått från den för telegrafverkets vidkommande tjänstemannagrupp ofördelaktigaste jämförelsen. Då det nu omnämnda bortskärandet av vissa låga begynnelseavlöningar alltså i och för sig endast innebär en rättelse av tidigare begången orättvisa mot telegrafverkets tjänstemän, bör den avlöningsförbättring, som därigenom uppkommer, icke betraktas såsom en särskild förmån för telegrafverkets tjänstemän utöver vad andra verks

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 383. 73

tjänstemän skulle genom kommissionens förslag vinna. Och dock har kommissio­ nen (sid. 36) framställt förslag om att för telegrafverkets tjänstemän, och endast för dessa, den allmänna huvudregeln att de nya bestämmelserna skulle omedelbart tillämpas, så som om de varit gällande under varje tjänstemans hela ordinarie tjänstetid, icke skulle bliva gällande. Därigenom har kommissionen också lyckats betaga verkan för de nuvarande befattningshavarna av de långa avlöningsskalornas förkortande. Detta givande med ena handen och tagande med den andra förefaller så orimligt och torde vara så enastående, att det allenast synes behöva påpekas för att underkännas av Eders Kungl. Maj:t, som enligt kommissionens hemställan skulle hava att meddela erforderliga bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för personalen. För annat verks vidkommande har kommissionen i samma ande­ drag föreslagit den nämnda huvudregelns tillämpande i alldeles samma fall, då den icke skulle komma telegrafverkets tjänstemän till godo. Det anförda motivet för detta skoningslösa förfaringssätt gent emot telegrafverkets tjänstemän — att icke en yngre tjänsteman skulle gynnas mera än en äldre — är ingalunda hållbart, ty kommissionen lärer i sin avoghet mot telegrafverkets tjänstemän icke kunna hindra, att en tjänsteman, som dagen efter ikraftträdandet av kommissionens förslag utnämnes till ordinarie tjänst, omedelbart får tillträda den begynnelseavlöning, som enligt kommissionens förslag skulle vara gällande för nuvarande tjänstemän med tre, sex, ja i vissa fall ända till nio tjänstår. Det må icke förvåna, att telegraf­ styrelsen måste uttala så skarp förkastelsedom över ett förslag till avlöningsförbättring, som i så många hänseenden ställer telegrafverkets tjänstemän på ett annat och lägre plan än de andra verkens, och att det, om ock för sent, måste beklagas, att telegrafverket saknat en insiktsfull representant inom kommissionen. Telegrafstyrelsen framhöll här ovan, att även förslaget om införande av dyr­ ortstillägg till högre tjänstemän kunde bidraga till en vilseledande uppfattning om att kommissionens förslag innebure en avsevärd löneförbättring. Det bör då erin­ ras, dels att en dylik förmån endast kommer dem till godo, som äro placerade å dyrort, under det att de andra bliva utan denna förbättring i avlöning, dels ock att kommissionen, då den ansett dyrortstillägg böra tillkomma även tjänstemän med högre avlöningar, härav bort draga den konsekvensen, att dyrortstilläggets maximi­ belopp böra höjas för att i nämnvärd mån verka utjämnande mellan å orter av olika dyrhet placerade tjänstemän. Kommissionen har emellertid bibehållit de nuvarande maximibeloppen, vilka äro beräknade för avlöningar å högst 1,500 kronor till kvinnlig och 3,000 kronor till manlig tjänsteman och alltså utgå med högsta be­ lopp av 150 respektive 300 kronor å ort med 10 procent dyrortstillägg samt 225 respektive 450 kronor å ort med 15 procent dyrortstillägg. Telegrafstyrelsen har påpekat för kommissionen, att dessa belopp givetvis måste höjas i och med det att ortstillägg förklarats skola tillkomma tjänstemän med upp till 9,000 kronors av­ löning, men utan angivande av skäl har kommissionen motsatt sig detta, ehuru kom­ missionen icke dragit i betänkande att för tjänstemän inom annat verk öka den nuvarande inkvarteringsersättningen med ganska avsevärda belopp även i fall, där den redan förut stigit så högt som till 2,000 kronor. För sin del anser telegraf­ styrelsen, att dyrortstilläggens maximibelopp böra fördubblas och således utgöra: å ort med 10 procent ortstillägg 300 kronor för kvinnlig och 600 kronor för man­ lig tjänsteman samt å ort med 15 procents ortstillägg 450 kronor för kvinnlig och 900 kronor för manlig tjänsteman. 1 detta sammanhang torde styrelsen få med- Bihang till riksdagens protokoll 1313. 1 sand. 343 haft. (Nr 383.) 10

74 Kung!. Maj ds nåd. proposition Nr 383.

dela, att den för närvarande icke ansett sig böra intaga någon från kommissionen avvikande mening i avseende å storleken av föreslagna hyresbidrag för telegraf­ verkets tjänstemän (sid. 132); dock måste styrelsen, med hänsyn därtill att kvinn­ lig stationsföreståndare numera äger i likhet med linjeförman åtnjuta fri bostad om två rum och kök jämte fri uppvärmning och belysning, påyrka, att sådan kvinnlig stationsföreståndare, som icke kan erhålla denna förmån in natura, skall i stället tilldelas hyresbidrag till samma belopp som linjeförman eller högst 600 kronor i stället för av kommissionen (sid. 132) föreslagna 400 kronor, vilket sistnämnda be­ lopp synes helt godtyckligt valt. Styrelsen vill ej heller motsätta sig kommissio­ nens förslag (sid. 132, 134) om att grunderna för dyrortstilläggs och hyresbidrags utgående hädanefter skola bestämmas av Eders Kungl. Maj:t i stället för såsom hit­ tills av styrelsen. . Efter det kommissionen (sid. 30) omförmält, att den lagt sig vinn om att icke göra större och andra ändringar beträlfande avlöningsklasserna än nödvändigt, väcker det förvåning, att kommissionen likväl beträlfande telegrafverket funnit sig böra (sid. 134—135) icke blott inlägga en ny avlöningsklass å 1,320 kronor utan även utbyta de nio avlöningsklasserna 2,400 — 5,500 kronor mot elva, utgörande ett nytt bevis för huru styvmoderligt telegrafverket blivit av kommissionen behandlat. Telegrafstyrelsen yrkar, att den nya avlöningsklassen å 1,320 kronor måtte utgå samt, för att göra minsta möjliga rubbning i kommissionens avlöningsskala i öv­ rigt, de två klasserna å 1,950 och 2,100 kronor utbytas mot en klass å 2,000 kro­ nor, varigenom klassföljden skulle bliva 1,800 — 2,000—2,250 kronor i stället för kommissionens 1,800 —1,950—2,100—2,250 kronor. Då styrelsen nu övergår till behandling av de för särskilda tjänstemanna­ grupper föreslagna avlöningsförmåner, följer styrelsen samma ordning som kom­ missionen. Sto tion sbiträden. För att uppnå jämställighet mellan dessa tjänstemän och stationskarlsgruppen vid statens järnvägar föreslår kommissionen för stationsbiträde fast avlöning med 1,260 — 1,320 — 1,380—1,500—1,650 kronor, vilken slutavlöning skulle uppnås efter tolv år. Sammanlagda begynnelse- och slutavlöningarna skulle för stationsbiträde och stationskarl bliva: å billigaste ort & dyraste oit kronor kronor

Då stationsbiträdena i regel äro placerade å dyrort, skulle de således i allmänhet komma att redan från början ligga omkring 60 kronor lägre i avlöning än stations­ karl och i slutavlöning skulle de förra alltid bliva sämre ställda än de senare. Den rent yttre omständigheten, att stationsbiträden och stationskarlar tillhöra den av kommissionen så kallade obefordrade klassen av statstjänare, bör enligt telegraf­ styrelsens mening ej öva något inflytande på bestämmandet av dessa tjänstemäns avlöningar, enär deras åligganden äro så vitt skilda. Ej heller med brevbärarna i postverket, vilkas åligganden inom telegrafverket motsvaras av telegrambärarnas, kunna stationsbiträdena jämföras. Telegrafstyrelsen föreslår, att avlöningen för stationsbiträde bestämmes enligt följande skala: 1,380 — 1,500 1,650—1,800kronor, varigenom begynnelse- och slutavlöningarna skulle bliva: å billigaste ort 1,680 respektive 2,100 samt å dyraste ort 2,001 respektive 2,570 kronor.

70 Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

å billigaste ort å dyraste ort

Till närmare motivering av sitt ovannämnda förslag beträffande ändrade be­ nämningar å de till reparatörsklassen hörande befattningshavare får styrelsen anföra följande. Då från och med år 1908 linjeunderbefäl och reparatörer uppfördes på ordi­ narie stat, avsågs med de ordinarie reparatörsbefattningarna endast att säkerställa behovet av erforderlig personal för de direkta underhållsarbetena, såsom avhjälpande av fel å stationer, ledningar och apparater m. m. Även sedermera av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen beviljade nya ordinarie reparatörstjänster hava tillkommit endast med hänsyn till behovet av ökad personal för utförande av nämnda slag av arbeten. För erhållande av befattning såsom reparatör erfordras kännedom om och praktik i alla grenar av telegrafverkets arbeten. Av dessa arbeten hava åtminstone hittills stationsarbetena sysselsatt relativt få arbetare, och följden har blivit, att de arbetare, som efter föregående utbildning i andra arbetsgrenar sysselsatts med stationsarbete, snart nog sökt sig till ordinarie befattning som reparatörer. Detta förhållande har förut icke vållat några vidare olägenheter, enär stationsarbetena varit av mindre omfattning. Under de senare åren hava emellertid dessa arbeten ökats i högst väsentlig grad. Anledningen härtill har varit icke blott ett på senare åren i stegrat tempo fortgående byggande av nya stationer utan även de mer och mer invecklade stationsanordningar, som framtvingats för att ernå säker samtalsöverföring och besparing i växlingsarbetet. För utförande av stationsarbeten intagas, såsom förut blivit antytt, från linjen lämpliga arbetare, vilka måste läras upp och givetvis först efter en rätt lång tid kunna ernå den yrkesskicklighet, som är nödvändig för dessa arbeten. Hänsynen till de komplicerade elektriska anordningarna å stationerna kräver dock en med dessa fullt förtrogen personal, utan vilken stationsarbetena icke kunna utföras med den snabbhet och precision, som arbetets art kräver. Den nuvarande rekryteringen, som är helt naturlig och från flera synpunkter lämplig, kan därför i erforderlig utsträckning icke äga rum, så framt ej tillgång finnes, icke blott till för dessa arbeten utbildat befäl — linjeingenjörer och underbefäl — utan även till en stam av dugliga montörer. Med nuvarande förhållanden låter det sig dock icke göra att från arbetarna erhålla en dylik stam. Så snart en arbetare hunnit utbildas till montör eller till och med dessförinnan, blir han i tillfälle att erhålla en reparatörsplats eller ett förordnande som reparatör. Därigenom försvåras i hög grad utbild­ ningen av nya stationsarbetare, vilket i sin ordning gör det svårt att medhinna stationsarbetena. För att vinna eu tillfredsställande lösning av denna fråga föreslår telegraf­ styrelsen, att montörstjänster på ordinarie stat inrättas. Det blir emellertid nöd­ vändigt, att dessa befattningar så avlönas, att montörerna ej genast söka reparatörs­ tjänster. Avlöningen bör därför vara lika med den, som åtnjutes av reparatör av första lönegraden, något som även motiveras därav, att endast de skickligaste arbetarna böra befordras till montörer. Då sålunda montörer och reparatörer av första lönegraden skulle tillhöra samma avlöningsklass, synes för dem böra fast­

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 383. 77

ställas den gemensamma benämningen montörer och de nuvarande andragradsreparatörerna benämnas endast reparatörer. _ Stations förmän. I stället för att söka närma stationsförmannens avlöning till likhet med de såsom ordinarie tjänstemän vid postverket nyuppförda. överpostiljonernas, har kommissionen för stationsförmannen till och med föreslagit för­ hållandevis än sämre avlöning än för förste postiljonerna. Telegrafstyrelsen — som emellertid vill betona att den skilda arten av stationsförmännens och de nämnda befattningshavarnas i postverket åligganden medför, att ingen som helst jämförelse dem emellan bör anställas, men å andra sidan anser, att något större skillnad än hittills bör förefinnas mellan stationsförmans och stationsbiträdes avlöning — yrkar, att de förras fasta avlöning bestämmes till 1,650 — 1,800 2,000—2,250 kronor,’ varigenom de komma att i avlöningshänseende såsom riktigt är intaga en mellan­ ställning mellan reparatörer och montörer. Sammanlagda begynnelse- och slutavlönmgen för stationsförman skulle alltså bliva: å billigaste ort 2,100 respektive 2,700 kronor och å dyraste ort 2,392 kronor 50 öre respektive 3,187 kronor 50 öre. Linjeförmän och linjemästare. Såsom kommissionen omnämnt, har telegraf­ styrelsen funnit sig böra föreslå, att den nuvarande uppdelningen av vardera av dessa två tjänstemannagrupper i två grader mätte upphöra. Skälet till den hittills­ varande uppdelningen har varit den, att de linjeförmän och linjemästare, som haft befäl över de flyttande arbetslagen, tillgodonjutit särskilt dagtraktamente året om. Då numera samtliga linjearbetare blivit fast placerade å viss ort, följer härav, att jämväl deras ledare, linjeförmän och linjemästare, skola hava fast placeringsort. Därmed har ock anledningen till upprätthållande av två skilda avlöningsgrader inom vardera av ifrågavarande tjänstemannagrupper bortfallit. Telegrafstyrelsen, som finner de av kommissionen ifrågasatta avlöningarna för linjeförmän och linjemästare alldeles otillfredsställande, yrkar, att deras av­ löningar bestämmas, under hänsyn tagen till linjearbetares samt reparatörs och montörs avlöning, sålunda: för linjeförmän 2,000—2,250, 2,500—2,750 kronor och för linjemästare 2,500-2,750, 3,000—3,300 kronor. Sammanlagda begynnelse- och slutavlöningarna skulle dä bliva: å billigaste ort å dyraste ort

i från linjemästare inom andra linjedistriktet den 5 april 1918 inkommen, till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift i fråga om såväl avlöningen till linjemästare som ock ändring av grunderna för hyresbidrags och dyrortstilläggs utgående får telegrafstyrelsen härmed i underdånighet överlämna. Radiotelegrafister. I likhet med kommissionen anser telegrafstyrelsen av­ löningen för radiotelegrafist böra vara densamma som för linjeförman. Assistenter. Beträffande dessa tjänstemän liksom i fråga om telegrafister får styrelsen framföra ett förslag av organisatorisk art. A de största telegrafstationerna har sedan länge tillbaka sådan befälsorgamsation varit rådande, att såsom chef för varje vaktlag tjänstgjort en kontrollör, lydande närmast under stationens föreståndare. Denna kontrollör har haft att ut­

78 Kung!- Maj is nåd. proposition Nr 383.

öva förmanskap över vaktlagets personal samt att ombesörja alla erforderliga linjerangeringar och för övrigt sammanhålla och leda expeditionsarbetet. Så länge tra­ fiken ännu var jämförelsevis obetydlig, mötte det ingen svårighet för kontrollören att ensam och utan någon mellaninstans mellan sig och personalen ordna alla före­ kommande expedltionsangelägenheter. Med trafikens allt mer växande omfattning och med införandet av nya och mera komplicerade telegraferingssystem har emeller­ tid en ändring häruti inträtt. Yissa slag av arbeten, som förut utförts av vaktföreståndaren, såsom exempelvis utväxling av tjänstetelegram med förfrågningar och rättelser rörande felaktiga eller obetydliga telegram m. fl. dylika mellanhavanden med andra stationer, hava med den stigande trafiken så vuxit i omfång, att de måst överlämnas åt särskilda, likvisst under kontrollörens överinseende stående expe­ ditioner. Likaledes hava, särskilt i Stockholm och Göteborg, en del i viss män fri­ stående avdelningar, såsom exempelvis avdelningarna för telegramtelefonermg och telegramutsändning, vilka förut varit så pass obetydliga, att direkt och permanent övervakning av högre befäl ej ansetts behövlig, numera nätt det omfång, att åt särskild tjänsteman måst anförtros att under kontrollörens överinseende hava upp­ sikt över arbetet. Vidare hava å senare tid på stationerna installerats invecklade telegraferingssystem, vilka kräva mera permanent teknisk tillsyn än kontrollören har tid att lämna och vilka därför måst ställas under uppsikt av särskilda tjänste­ män. De göromål, som i följd av dylika omständigheter måst utbrytas från kon­ trollörens direkta arbetsområde, kunna, beroende på för varje station säregna för­ hållanden, vara olika å olika stationer, men gemensamt för åtminstone de tre största telegrafstationerna — Stockholm, Göteborg och Malmö — är, att dylika mellanbefattningar mellan kontrollören och de egentliga expeditörerna måst inrättas. Till innehavare av befattningarna i fråga hava uttagits lämpliga assistenter eller telegrafister. En liknande mellanställning intager även en av de å styrelsens trafikbyrå anställda telegrafisterna, nämligen den telegrafist, som har till åliggande att närmast biträda kontrollören för personalärendena med frågor rörande telegrafpersonalen. Denna telegrafist har bland annat till uppdrag att i första hand uppgöra förslag till vikarie under den ordinarie personalens ledigheter och till de av vikariatstjänstgöring betingade förflyttningarna mellan olika stationer. Hon måste härvid ständigt med ett visst mått av självständighet såväl förhandla med vederbörande stationsföreståndare som ock företräda trafikbyråns befäl vid mellanhavandena mellan byrån och den tjänstledighetssökande eller till vikariatstjänstgöring utsedda personalen, särskilt den kvinnliga delen därav. Det arbete, dessa assistenter och telegrafister hava sig ålagt, är givetvis mera ansvarsfullt och kvalificerat än det rena expeditionsarbetet. Det måste då anses befogat, att denna ansvarsfullare ställning får sitt uttryck i att tjänstemännen i fråga tilldelas en något högre tjänsteställning och avlöning än övriga assistenter och telegrafister. Då kontrollören fortfarande har och även för sammanhållningens och enhetlighetens skull bör bibehålla förmanskap för jämväl här omhandlade tjänste­ mäns arbete, synes det icke lämpligt att göra dessa till kontrollörer. Lämpligare torde vara, att, i analogi med vad redan skett inom postverket, inrätta en högre grad av assistent- respektive telegrafisttjänster, avsedd för sådana assistenter och telegrafister, som förrätta särskilt kvalificerat arbete. Till denna grad borde hänföras även de assistenter och telegrafister. vilka tjänstgöra såsom föreståndare för filialtelegrafstationer och vilka redan förut blivit i så måtto ställda på ett högre plan

Kung i. Maj:ts nåd. 'proposition Nr 383. 79

än övriga assistenter och telegrafister, att de enligt bestämmelse i § 18 i gällande avlöningsreglemente uppbära ett tilläggsarvode av högst 200 kronor per år, vilket arvode därmed skulle bortfalla. Innehavarna av de nya befattningarna torde lämpligen böra benämnas assis­ tenter av lista lönegrad respektive telegrafister av lista lönegrad samt de nuvarande assistenterna och telegrafisterna alltså benämnas assistenter respektive telegrafister av 2 :dra lönegrad. Av de nya befattningarna skulle till en början krävas femton utav vartdera slaget. Fyra assistenter av lista lönegraden skulle placeras å Stockholms, fyra å Göteborgs samt tre å Malmö telegrafstationer såsom föreståndare för olika underav­ delningar eller för tillsyn av mera komplicerade apparatsystem. De återstående lyra befattningarna av denna grad skulle placeras å var sin av de fyra telegrafin­ spektörernas expeditioner eller de så kallade trafikdistriktsbyråerna. Redan nu finnes å vardera av dessa byråer anställd en assistent, som har till huvudsakligt göromål att granska den räkning av telefonabonnenternas samtal, som ligger till grund för bestämmandet av abonnemangsavgifterna, och tillse, att de av samtalsräkningen betingade förändringarna i abonnemangsavgifterna bliva vidtagna. Arbetet härmed, som kräver mycken ordning och reda och som har avsevärd ekonomisk betydelse, är utan tvivel av den art, att den som utför detsamma bör hänföras till den högre klassen av assistenter. Innehavarna av nu nämnda fyra befattningar å trafikdistriktsbyråerna uppbära på grund av särskilt kungl. brev visst arvode om högst 600 kronor utöver avlöningen, vilket arvode givetvis icke vidare skulle ut­ betalas till dem. Av telegrafisterna av lista lönegraden skulle eu placeras å styrelsens trafik­ byrå samt tio såsom föreståndare för filialstationerna i Stockholm och Göteborg. De återstående fyra skulle placeras såsom föreståndare för olika underavdelningar å vederbörande centraltelegrafstationer. Vad härefter beträffar avlöningarna till assistent av andra lönegraden, kan telegrafstyrelsen icke finna kommissionens förslag härutinnan tillfredsställande. Sty­ relsen är icke övertygad om att ifrågavarande tjänstemän böra likställas i avlöning med stationsskrivare vid statens järnvägar, helst assistenterna hittills haft avsevärt högre avlöning än dessa; i alla händelser måste det väl anses orimligt att, såsom kommissionen föreslagit, assistenterna nu skulle erhålla något lägre avlöning än stationsskrivare och därjämte uppnå slutavlöningen tre år senare än dessa. Obero­ ende härav anser styrelsen, med hänsyn tagen till assistenternas tjänsteställning inom verket, att deras fasta avlöning bör bliva 2,750 3,000—3,300 — 8,600—3,900 —4,300—4,700 kronor. Begynnelse- och slutavlöningarna skulle då å dyraste ort bliva 3,162: so respektive 5,405 kronor. För assistenter av lista lönegraden yrkar styrelsen fast avlöning enligt föl­ jande skala: 3,600 — 3,900 — 4,300—4.700—5,100 kronor, vilket å dyraste ort skulle medföra en begynnelse- och slutavlöning av 4,140 respektive 5,865 kronor. Kontrollörer. För att allt jämt hålla telegrafverkets kontrollörer — vilka torde intaga minst lika viktiga befälsposter som postkontrollörerna och dessutom i regel måste besitta teknisk kompetens — på en lägre nivå än postkontrollörerna har kommissionen så refererat yttrandena i sammanhang med 1912 års lönereglering vid telegrafverket, att den, som ej närmare tager kännedom därom, måste bibringas den uppfattningen, att postkontrollörerna då ansetts intaga en ansvarsfullare ställ­

BO Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 383.

ning än telegrafverkets kontrollörer. Denna kommissionens missuppfattning har sty­ relsen här ovan i inledningen till sitt yttrande berört. Telegrafstyrelsen anser, med hänsyn just till den tekniska kompetens, som måste förutsättas hos kontrollörer, samt för upprätthållande av en lämplig skillnad gent emot avlöningen till lista assistenter, att de fasta avlöningarna böra bliva: för kontrollör av 2:dra lönegraden 4,700—5,100—5,500 — 6,000 och för kontrollör av lista lönegraden 5,100—5,500—6,000—6,500 kronor. Å dyraste ort skulle då sammanlagda begynnelse- och slutavlöningarna utgöra: för kontrollör av 2:dra lönegraden, 5,405 respektive 6,900 och för kontrollör av lista lönegraden 5,865 respektive 7,400 kronor. Radiokommissarier. Liksom hittills och i överensstämmelse med kommissionens förslag bör avlöningen för radiokommissarie vara lika med avlöningen till kontrollör av lista lönegraden. T<örrådsboichållare. Dessa tjänstemän, som hittills haft avlöning lika med assistent, dock med 400 kronor lägre slutavlöning, böra på grund av att befordran från sådan tjänst merendels icke kan ifrågakomma, helt likställas med assistenter av 2 dra lönegraden. Linjeingenjörer och linjedirelctörer. Av vad i inledningen till detta yttrande anförts, framgår, att telegrafstyrelsen för ingen del kan biträda kommissionens för­ slag i avseende å avlöningarna till dessa tjänstemän. Beträffande dem gäller i högsta grad, vad därvid sagts om det vidgade arbetsfält och ökade ansvar, som telegrafverkets utveckling medfört, och om det allt större krav på teknisk duglig­ het och erfarenhet, som framåtskridandet uppställt. I fråga om linjeingenjörerna må här påpekas ett pregnant exempel på redan i inledningen till styrelsens yttrande omnämnda missuppfattning, vartill kommissio­ nen gjort sig skyldig beträffande jämförelser mellan tjänstemän inom telegrafverket och vid andra verk. Den delegation av riksdagen, som granskade förslaget till 1912 års ändringar i telegrafverkets avlöningsreglemente, yttrade ifråga om linje­ ingenjörerna: »Sakkunniga vilja emellertid framhålla, att enligt styrelsens förslag slutavlöningen till linjeingenjör skulle bliva 200 kronor högre än högsta avlöningen, inklusive hyresersättning, till en utom Stockholm placerad telegrafingenjör eller ban- eller maskiningenjör av 2:dra klass vid statens järnvägar. Då begynnelse­ avlöningen till linjeingenjör är föreslagen 800 kronor lägre samt slutavlöningen av denne uppnås tre år senare, bör häremot intet vara att erinra. Härtill kommer, att såväl den tekniska kompetensen hos linjeingenjören torde vara större som ock arten av hans ofta till avlägsna obygder förlagda tjänstgöring svårare och kost­ sammare än de nämnda ingenjörernas vid statens järnvägar, vilka alltid hålla sig utefter järnvägarna, där goda bostäder och god kost kan erhållas.» Ehuru 1912 års sakkunniga således givit på hand, att telegrafverkets linjeingenjörer bort redan då ställas i avlöning framför ban- och maskiningenjörer av 2 :dra klass vid statens järnvägar, har kommissionen icke blott underlåtit att likställa linjeingenjörerna med ban- och maskiningenjörer av lista klass, utan ej ens höjt de förras avlöning till samma belopp som ban- och maskiningenjörers av 2:dra klass. På dyraste ort — och där äro de flesta linjeingenjörerna stationerade — skulle dessa uppbära 770 kronor lägre begynnelseavlöning och 250 kronor lägre slutavlöning än ban- och maskiningenjörer av 2 :dra klass. Telegrafstyrelsen gör gällande, att linjeingenjörer icke böra åtnjuta lägre av­ löning än ban- och maskiningenjörer av lista klass vid statens järnvägar samt att

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 383. 81

linjedirektörer icke heller höra vara sämre ställda än ban- och maskindirektörer vid statens järnvägar. I följd härav och för den händelse Eders Kungl. Maj:t skulle biträda kommissionens förslag rörande de nämnda tjänstemännen vid statens järnvägar, yrkar styrelsen, att de fasta avlöningarna måtte bliva: för linjeingenjör 6,500 — 7,000—7,500-8,000 och . för linjedirektör 7,500—8,000—8,500—9,000 kronor. Begynnelse- och slutavlöningarna skulle då, jämförda med de nämnda befattningshavarnas vid statens järnvägar, bliva följande:

å billigaste ort å dyraste ort

ban- och maskiningenjör av l:a klass .. » 6,480-7,560 7,560-8,700 » 7,500-9,000 8,400-9,900

Det bör anmärkas, att linjeingenjörer och linjedirektörer, de senare undantagslöst, äro placerade å dyrort. Telegrafstyrelsen anser visserligen icke de sålunda ifrågasatta avlöningarna för linjeingenjörer och linjedirektörer tillfredsställande, men har på detta stadium icke funnit sig böra påyrka högre belopp. Därest emellertid Eders Kungl. Maj:t skulle finna skäligt att tillerkänna ban- och maskiningenjörer av lista klass samt banoch maskindirektörer vid statens järnvägar högre ersättning, bör motsvarande för­ höjning även komma linjeingenjörer och linjedirektörer till godo. Int er urbanttelefonist'er. För dessa befattningshavare föreslår styrelsen den rik­ tigare benämningen rikstelefonister. Avlöningen' anser styrelsen icke böra sättas lägre än 1,500 kronor med förhöjning till 1,650, 1,800 och 2,000 kronor. Å dyra­ ste ort skulle sammanlagda begynnelse- och slutavlöningarna då bliva 1,725 respek­ tive 2,300 kronor. Bokhållare. Styrelsen föreslår avlöningen till lägst 1,800 kronor med för­ höjning till 2,000, 2,250 och 2,500 kronor, varigenom å dyraste ort begynnelseoch slutavlöningarna skulle bliva 2,070 respektive 2,875 kronor. Till jämförelse må anföras, att kommissionen för kvinnlig kontorsskrivare vid statens järnvägars distrikt föreslagit avlöning om 1,800—2,700 kronor å billigaste ort samt 2,100—2,900 kro­ nor å dyraste ort. Kassörer av 2:dra lönegraden. För dessa tjänstemän föreslår styrelsen föl­ jande avlöningsskala: 2,000-2,250-2,500—2,750—3,000 kronor, motsvarande å dyraste ort lägst 2,300 och högst 3,450 kronor. Det betydligt ökade ekonomiska ansvar, som numera påvilar dessa befattningshavare, motiverar till fullo denna för­ höjning i deras avlöning. Kassörer av lista lönegraden. Av nyss anförda skäl och med än större fog yrkar styrelsen, att avlöningen till lista gradens kassörer, vilka äro placerade vid verkstaden, å linjedistriktsbyråerna samt å de tre största stationerna, måtte bestäm­ mas enligt följande skala: 2,500—2,750-3,000-3,300 kronor. Å dyraste orter blir avlöningen då lägst 2,875 och högst 3,750 kronor. Vaktföreståndare. Styrelsen anser, att deras avlöning bör motsvara den för­ höjda avlöningen för kassörer av 2 :dra lönegraden. Telegrafister. Såsom här ovan anförts, skulle en ny lista grad av telegra­ fisk*1, införas och de nuvarande telegrafisterna hänföras till en 2:dra lönegrad. För Bihang till riksdagms protokoll 1918. 1 sand. 313 käft. (Nr 383.) 11

82 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr B83.

telegrafist av 2 :dra lönegraden bör avlöningen fortfarande vara lika med avlöningen till vaktföreståndare. Den högre graden telegrafister anser styrelsen böra i avlö­ ning jämställas med kassörer av lista lönegraden. Telegrafstyrelsen kan icke underlåta att i detta sammanhang än en gångpåvisa, hurusom kommissionen synes vilja begagna varje tillfälle att trycka ned av­ löningen till telegrafverkets tjänstemän under avlöningen till motsvarande befattnings­ havare i andra verk. Angående telegrafister yttrar kommissionen (sid. 143), att den ansett dem böra i avlöningshänseende jämställas med kvinnlig postexpeditör. Huru genomföres nu denna jämställighet? Avlöningen föreslås till 1,900—2,700 kronor för postexpeditör, som skall uppnå slutavlöningen efter tolv år, samt till 1,800 — 2,750 kronor för telegrafist, som skall uppnå slutavlöningen efter femton år. Orsaken till denna olikställighet mellan tjänstemän, som kommissionen anser böra vara jämställda, uppgives vara beroende på den olika konstruktionen av avlöningsskalorna vid de ifrågavarande båda verken. Det är dock härvid att märka, dels att kommissionen själv åstadkommit olikheten mellan avlöningsskalornas slutavlö­ ningar genom att ändra avlöningsklasserna 2,700 till 2,750 kronor inom telegraf­ verket och dels att det bort ligga närmare till hands att sätta begynnelseavlöningen till 1,950 i stället för 1,800 kronor för telegrafist d. v. s. 50 kronor högre i stället för 100 kronor lägre än för postexpeditör. Med kommissionens förslag erhåller nämligen en postexpeditör under vart av de första 3 åren 100 kronor mera än en telegrafist, under vart av därpå följande 3 år 150 kronor mera, under vart av därpå följande 3 år 200 kronor mera, under vart av därpå följande 3 år 250 kronor mera och under vart av därpå följande 3 år 200 kronor mera än en telegrafist. Under de första 15 åren uppbär således en postexpeditör sammanlagt 2,700 kronor mera än en telegrafist, vilken ökning icke kan kompenseras genom att telegrafisten under sin återstående tjänstetid uppbär 50 kronor mera per år än postexpeditören; vid uppnående av för pension stadgade 30 tjänstår har telegrafisten fortfarande uppburit 1,950 kronor mindre än postexpeditören. Hade kommissionen i stället låtit telegrafist börja med 1,950 kronors avlöning, skulle hon under vart av de 3 första åren uppburit 50 kronor mera än en postexpeditör, under därpå följande 3 år samma avlöning, under vart av därpå följande 3 år 50 kronor mindre, under därpå följande 3 år samma avlöning samt under återstående tjänstetiden 50 kronor högre avlöning än postexpeditören. Under de 15 första åren skulle alltså telegra­ fisten hava uppburit sammanlagt 150 kronor mera än postexpeditören och vid de 30 tjänstårens slut 900 kronor mera. Det vill synas som om man, därest ej tele­ grafverkets tjänstemäns avlöning skall till varje pris hållas nere under avlöningen till andra verks personal, bort hava bestämt sig för det senare alternativet, vilket skulle gjort de tyå ifrågavarande tjänstemannagrupperna betydligt mera jämställda i avlöning. Kommissarier, telegraf direktörer och telefondirektörer. Mot kommissionens för­ slag att, för förbättrande av den provisionsberättigade personalens ställning vid sjukdom, överflytta 400 kronor av avlöningen från uppbördsprovision till lön, har telegrafstyrelsen intet att erinra. Häröver har kommissionen icke vidtagit annan förbättring av denna personals avlöningsförhållanden än att dels för de kvinnliga kommissarierna begynnelselönen höjts med 450 kronor i stället för såsom av nämnda förslag bort följa, med 400 kronor, vilket alltså innebär en löneförbättring med hela 50 kronor, samt slutavlöningen höjts med, i stället för 400 kronor, 600 kronor

86 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 383.

Materiaiför valtare. För denna befattning med det betydligt ökade ansvar, som till följd av verkstadsdriftens väsentliga utvidgning under senare åren inträtt, anser telegrafstyrelsen avlöningen icke kunna bestämmas lägre än till 3,900 kronor med förhöjning till 4,300, 4,700 och 5,100 kronor. Med inberäknande av dyrortst ill ägg, som till denne tjänsteman skulle utgå efter 10 procent, bliva begynnelseoch slutavlöningarna 4,290 respektive 5,610 kronor. Inköpschef. Avlöningen till denna tjänsteman bör vara lika med här nedan föreslagna avlöningen till byråtjänsteman av lägre grad. Inberäknat dyrortstillägg, som även till inköpschefen skulle utgå med 10 procent, bliva hans begynnelse- och slutavlöningar 5,610 respektive 7,100 kronor. Kontorschef. Telegrafstyrelsen anser det icke böra ifrågasättas, att denna ansvarsfulla befattning, som hittills avlönats på samma sätt som byråtjänsteman av lägre grad, avlönas lägre än på sätt nedan föreslås beträffande byråtjänsteman av högre grad. Då han skulle uppbära dyrortstillägg med 10 procent, skulle begyn­ nelseavlöningen bliva 7,600 och slut avlöningen 9,100 kronor. Verkstadsingenjör. För dessa tjänstemän, som äro tre till antalet, föreslår styrelsen allt fortfarande samma avlöning som för linjeingenjör. Vaktmästare hos telegrafstyrelsen. I likhet med vad kommissionen föreslagit anser telegrafstyrelsen, att dessa tjänstemän böra i avlöningshanseende likställas med personal vid stationerna, men under det kommissionen ansett denna likställig­ het böra vidtagas på det sätt, att samtliga vaktmästare under hela sin tjänstetid skulle avlönas såsom stationsbiträden, finner telegrafstyrelsen det riktigare att be­ reda de äldre vaktmästarna tillfälle att vinna befordran till stationsförmän. Tele­ grafstyrelsen föreslår alltså, att de nuvarande vaktmästarbefattningarna ersättas med stationsbiträdes- och stationsförmansbefattningar. Då fyra av styrelsens vakt­ mästare uppnått den tjänstålder, att de omedelbart böra utnämnas till stationsför­ män, under det att de övriga fyra äro relativt unga, bör således enligt styrelsens åsikt för närvarande de fyra förstnämnda erhålla stationsförmans och de fyra sist­ nämnda stationsbiträdes tjänsteställning. Till den såsom förste vaktmästare tjänst­ görande stationsförmannen torde allt fortfarande böra utgå arvode å 200 kronor. Kontorsskrivare. Från kommissionen under hand framställt förslag om upp­ delning av kontorsskrivarna i två grader har telegrafstyrelsen förklarat sig kunna biträda. Då kommissionen emellertid funnit sig för det närvarande böra avstå från en sådan uppdelning, vill telegrafstyrelsen icke nu påyrka densamma, ehuru styrelsen från principiell synpunkt fortfarande icke skulle hava något att erinra däremot. Avlöningen till kontorsskrivare bör, såsom kommissionen ock tänkt sig, likställas med avlöningen till bokhållare vid distrikten och således, med inberäknande av lo procent dyrortstillägg, bliva lägst 2,070 och högst 2,875 kronor. För kvinnlig kon­ torsskrivare vid järnvägsstyrelsen föreslår kommissionen avlöning av 2,100—2,900 kronor. Föreståndaren för katalogexpeditionen. För denna tjänsteman föreslår styrelsen den mera betecknande och kortare titeln katalogredaktör. Avlöningen anser sty­ relsen, till följd av det betydligt utvidgade och krävande arbete, som numera åligger katalogredaktören, samt enär hon har en ganska stor personal sig underställd, icke böra sättas lägre än till 3,000 kronor med förhöjning till 3,300, 3,600 och 3,900 kronor. Medräknat högsta ortsbidrag, skulle hon således komma att uppbära i be­ gynnelseavlöning 3.450 och i slutavlöning 4,350 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. 87

Bitare och ingenjörsassistenter. Telegrafstyrelsen har i en uti kommissionens betänkande införd skrivelse av den 22 februari 1918 motiverat inrättandet av dessa två nya tjänstemannagrader. Avlöningen bör, på sätt styrelsen därvid uttalat och kommissionen tillstyrkt, sättas lika med avlöningen till assistent av 2 :dra löne­ graden respektive kontrollör av 2 :dra lönegraden. B i/r ät jans tern än. Vad först angår byråtjänstemännen av lägre grad, den av kommissionen' benämnda notariegruppen, har kommissionen ansett dem böra lik­ ställas med notariegrupperna i järnvägsstyrelsen och generalpoststyrelsen, för vilka enligt kommissionens förslag avlöningarna skulle bliva: i järnvägsstyrelsen lägst 5,460 och högst 6,400 kronor samt i generalpoststyrelsen lägst 5,150 och högst 6,450 kronor; sistnämnda för generalpoststyrelsens notariegrupp föreslagna avlöningar skulle bliva gällande även för telegrafstyrelsens notariegrupp. På grund av de skilda konstruktionerna i avlöningsskalorna för statens järnvägar, postverket och telegrafverket hade det, enligt vad kommissionen anför (sid. 152), visat sig omöjligt att på detta stadium av kommissionens arbete uppnå full överensstämmelse med avseende å avlöningarna till nu ifrågavarande tjänstemannagrupper. Härtill må genmälas, att större överensstämmelse dock skulle kunnat uppnås, därest kommis­ sionen, i stället för att sätta begynnelseavlöningen för postverkets och telegrafver­ kets notariegrupper 310 kronor lägre än för järnvägsstyrelsens notariegrupp, hade föreslagit de förras begynnelseavlöning till 90 kronor högre än de senares eller så­ ledes till 5,550 kronor. Kommissionen yttrar vidare (sid. 152), att den »med hän­ syn till den slutavlöning, som ansetts böra tillkomma notariegruppen vid statens järnvägar och postverket, funnit sig förhindrad att föreslå någon höjning av slut­ avlöningen för notariegruppen vid telegrafverket». Beträffande notariegruppen i generalpoststyrelsen yttrar kommissionen (sid. 110 ), att den för denna grupp före­ slagna förhöjningen med 500 kronor visserligen vore obetydlig för befattningshavare inom så höga tjänstegrader, som det här gällde, men att »kommissionen med hänsyn dels till den provisoriska innebörden av nu förevarande reglering, dels ock till gjorda jämförelser beträffande avlöningen till likställda befattningshavare inom de andra samtidigt reglerade verken funnit sig icke för närvarande kunna föreslå större för­ höjningar till nu ifrågavarande tjänstemän». Slutligen har i fråga om notariegruppen vid statens järnvägar — för vilken grupp avlöningen höjts med 600 kronor sam­ tidigt med det att maximiersättningen för bostad sänkts från att beräknas efter 5 rum och kök till att beräknas efter 4 rum och kök — såsom skäl för att avlö­ ningen icke kunnat sättas högre anförts (sid. 57) »hänsyn till jämförliga tjänste­ mannagrupper såväl inom de övriga av kommissionen behandlade verken som ock inom andra områden av statsförvaltningen». Om man härjämte beaktar, vad kom­ missionen anfört å sid. 23—24 — nämligen att avlöningsförhållandena inom övriga centrala verk enligt kommissionens mening rimligen icke kunna bliva absolut bin­ dande för de av kommissionen behandlade verken — blir kontentan av kommissio­ nens ovan refererade resonnemang följande: slutavlöningen till notariegruppen i telegrafstyrelsen kan ej höjas av hänsyn till avlöningen för notariegruppen i general­ poststyrelsen och järnvägsstyrelsen, avlöningen till notariegruppen i generalpost­ styrelsen kan ej höjas av hänsyn till avlöningen för notariegruppen i telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen, avlöningen till notariegruppen i järnvägsstyrelsen kan ej höjas av hänsyn till avlöningen för notariegruppen i telegrafstyrelsen och general­ poststyrelsen. Resonnemanget är särdeles karakteristiskt.

88 Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

För att nu återgå till notariegruppen i telegrafstyrelsen, uppgiver kommis­ sionen, att slutavlöningen till denna grupp på sin tid sattes jämförelsevis flög, be­ roende på den av 1907 års riksdag fastställda gemensamma avlöningsskalan för såväl den nuvarande notariegruppen som de befattningshavare, vilka sedermera kommo att tillhöra den högre byråtjänstemannagruppen inom telegrafstyrelsen. Härtill må erinras, att visserligen avlöningsskalan blev gemensam för dessa två grupper, men då den högre byråtjänstemannagruppen av 1907 års riksdag tilldelades ett särskilt arvode å 1,000 kronor för år, måste kommissionens berörda uppgift be­ tecknas såsom vilseledande. För sin del måste telegrafstyrelsen påyrka, att avlö­ ningen för byråtjänsteman av lägre grad bör bliva lika med avlöningen till kontrollör av lista lönegraden eller således, med inberäknande av högsta dyrortstillägg, lägst 5,865 och högst 7,400 kronor. Denna avlöning är något lägre än vad kommissionen föreslagit beträffande den i generalpoststyrelsen förekommande mellangraden, som omfattar bland andra förste aktuarie, intendent och ombudsman. För den högre graden byråtjänstemän i telegrafstyrelsen, den av kommissio­ nen benämnda sekreterargruppen, har kommissionen ansett avlöningen böra bliva jämställd med avlöningen åt sekreterargruppema i järnvägsstyrelsen och general­ poststyrelsen. Likställigheten har på det sätt genomförts, att telegrafstyrelsens sekreterargrupp tilldelats 270 kronor lägre begynnelseavlöning än i järnvägsstyrelsen och 500 kronor lägre än i generalpoststyrelsen, att slutavlöningen blivit en obetyd­ lighet, 30 kronor, lägre i telegrafstyrelsen och generalpoststyrelsen än i järnvägs­ styrelsen samt att denna slutavlöning skulle av telegrafstyrelsens och järnvägssty­ relsens sekreterargrupper uppnås efter nio år men av generalpoststyrelsens efter sex år. Telegrafstyrelsens sekreterargrupp har således blivit sämst tillgodosedd. Av alldeles samma skäl, som anförts (sid. 60—61) beträffande behovet av att bereda högre avlöning för särskilt de tekniska tjänstemännen inom sekreterargruppen i järnvägsstyrelsen, har telegrafstyrelsen funnit sig böra föreslå, att byråtjänstemännen av högre grad i telegrafstyrelsen skola erhålla 500 kronor högre avlöning än linje­ ingenjörer, eller således, om dessa sistnämndas avlöning bestämmes i enlighet med ovan framställt förslag, lägst 7,900 och högst 9,400 kronor, dyrortstillägg däri in­ beräknat. I avlöningsreglementet torde byråtjänstemännen, för att undvika ändringar i reglementet vid ökning av antalet befattningshavare inom den högre graden, böra benämnas »byråtjänstemän av högre grad» respektive »byråtjänstemän av lägre grad» i stället för att nu de förras tjänstetitlar uppräknas och de senare benämnas »övriga byråtjänstemän». Professor. Då professorat) änsten är och till följd av brist på kompetenta sökande allt fortfarande någon tid framåt torde komma att bliva vakant, har tele­ grafstyrelsen ansett sig vid den provisoriska löneregleringen icke böra framställa något från kommissionens avvikande förslag angående avlöningen till professorn, ehuru väl den föreslagna avlöningen icke står i rätt förhållande till övriga av styrelsen föreslagna avlöningsbelopp. Byråchefer. Telegrafstyrelsen kan icke finna den av kommissionen föreslagna avlöningen för byråchef i de tekniska affärsdrivande verken stå i rimlig proportion till den ansvarsfulla ställning, dessa tjänstemän intaga, samt ej heller den föreslagna avlöningsförbättringen ens tillnärmelsevis motsvara den oerhörda ökning i arbete, som åtminstone vad telegrafstyrelsen vidkommer under det sista decenniet inträtt.

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. 89

Med beaktande av sina ovan framställda förslag i avseende å avlöningarna till andra befattningshavare, men utan anspråk på att för nu ifrågavarande tjänstemän uppnå avlöningar, som ens närma sig vad inom privata företag betalas, föreslår styrelsen, att avlöningen till byråchef bestämmes enligt följande skala, dyrortstillägg däri in­ beräknat: 10,400 —11,400—12,400 kronor. Telegraf inspektör er. Under åberopande av vad styrelsen i sin uti kommissio­ nens betänkande avtryckta skrivelse den 22 februari 1918 anfört och med stöd av vad kommissionen tillstyrkt, föreslår telegrafstyrelsen avlöningen för telegrafinspektör till samma belopp som för linjedirektör. Verkstad,sdirektör. Kommissionen har av skäl, som anförts å sid. 34, icke framlagt något fixerat förslag till höjning av avlöningen för verkstadsdirektören, men likväl uttalat, att förhöjning i dennes avlöning bör äga rum. Telegrafstyrelsen anser sig för det närvarande böra föreslå begynnelseavlöningen till samma belopp som det nu utgående oföränderliga arvodet eller 12,000 kronor, men om det skall bliva möjligt att på denna för telegrafverket så viktiga post kunna behålla en skicklig person, måste tillfälle finnas att kunna förhöja avlöningen. Styrelsen före­ slår därför, att avlöningen skall med treårsmellanrum kunna förhöjas till 13,500 och 15,000 kronor. I enlighet med kommissionens förslag skulle dyrortstillägg icke tillkomma verkstadsdirektören. I avseende å erforderlig förhöjning av arvodet till generaldirektören, varom kommissionen yttrat sig å nyss anförda ställe (sid. 34), samt till generaldirektörens ställföreträdare har telegrafstyrelsen trott sig icke böra framlägga något förslag. Kommissionens förslag beträffande pensionsunderlagens höjning med i allmän­ het 250 kronor för varje tjänstemannagrupp är givetvis alltför schablonmässigt för att vara tillfredsställande, men då tiden ej medgivit att nu korrigera detta schema­ tiska förslag och då det är av mindre vikt att omedelbart uppnå förbättring av pensionerna, har telegrafstyrelsen ansett sig böra lämna kommissionens förslag utan erinran, ehuru anledningar därtill för visso icke saknats. Beträffande de här ovan föreslagna två nya tjänstemannakategorierna, telegrafist av lista och assistent av lista lönegraden, föreslår styrelsen, för att icke åstadkomma någon rubbning av kommissionens förslag, att de tills vidare i pensionshänseende likställas med telegrafister av 2 :dra respektive assistenter av 2 :dra lönegraden. I fråga om den ökning av telegrafverkets bidrag till dess pensionsinrättning, som skulle påkallas av kom­ missionens förslag, har styrelsen lämnat närmare utredning i sitt denna dag avgivna underdåniga förslag till driftkostnadsstat under år 1919. Emellertid tillåter sig styrelsen erinra, att de nu ifrågasatta ändringarna beträffande pensionsunderlagen påkalla mindre ändringar jämväl i det av Eders Kungl. Majit för pensionsinrättningen fastställda reglemente samt att, innan ändring däri av Eders Kungl. Majit vidtages, fullmäktige för delägarna i pensionsinrättningen torde böra lämnas tillfälle att vid sitt under 1919 infallande lagtima möte avgiva yttrande. Avlöningens fördelning i lön och tjänstyöringspenningar är för telegrafverkets tjänstemän särdeles ofördelaktig, särskilt vid jämförelse med vad vid andra verk är eller enligt kommissionens förslag skulle bliva stadgat därutinnan. Telegrafsty­ relsen har påpekat detta förhållande för kommissionen, men denna har synbarligen saknat tid eller intresse för denna fråga, då det gällt telegrafverket, under det att kommissionen vidtagit vissa ändringar av fördelningsgrunderna inom statens järn­ vägar och postverket. Det märkliga är, att kommissionen uppgiver sig därvid hava Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 343 höft. (Nr 383.) 12

90 Kung!,. Majds nåd. proposition Nr 383.

i viss utsträckning åstadkommit likhet med förhållandena inom telegrafverket (sid. 65 och 111), men i verkligheten icke alls åstadkommit sådan likhet. Någon genom­ gripande förändring av fördelningsgrunderna inom telegrafverket har styrelsen emel­ lertid icke hunnit utarbeta utan föreslår endast ett par smärre jämkningar samt de ändringar, som påkallas dels av utbytandet av avlöningsbeloppen å 1,950 och 2,100 kronor mot 2,000 kronor, dels ock av införandet av de två nya avlöningsbeloppen å 10,500 och 11,500 kronor. Det har förvånat styrelsen, att kommissionen, trots det erforderliga uppgifter för lång tid sedan lämnats kommissionen, icke funnit sig böra för telegrafverkets tjänstemän föreslå den inom postverket redan gällande förmån vid befordran till högre befattning, som erhållit benämningen » suddning », ävensom att kommissionen allenast för postverkets del ifrågasatt vad å sid. 102—104 berörts angående »till­ förordnade» befattningshavare inom de lägre graderna. Bestämmelser i dessa båda ämnen äro lika befogade inom telegrafvet som inom postverket, varom kommissionen under de år den arbetat på sin huvuduppgift borde hava kunnat förvissa sig. Tele­ grafstyrelsen skall icke underlåta att snarast möjligt framkomma med förslag härut­ innan, men har nu icke kunnat medhinna detsamma. Vidkommande slutligen kommissionens hemställan, att det måtte få ankomma på Eders Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med de av kommissionen under avdelningen »allmänna synpunkter» angivna grunder, meddela erforderliga bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för den personal, som skulle beröras av löneregleringen, får telegrafstyrelsen, under erinran om vad i inledningen till detta yttrande anförts gent emot kommissionens uttalanden å sid. 36 i betänkandet, i övrigt yrka, att vid meddelandet av de avsedda övergångsbestämmelserna måtte, på sätt vid 1907 års lönereglering stadgades, beredas en undantagsställning för de ordinarie och extra ordinarie assistenter, som vunnit inträde i verket före år 1908. Den närmare innebörden av detta yrkande torde telegrafstyrelsen bliva satt i tillfälle att utveckla vid avgivandet av förslag till övergångsbestämmelserna i fråga, innan de av Eders Kungl. Maj:t meddelas, men styrelsen har ansett sig redan nu böra omnämna förhållandet, på det att det eventuella bemyndigandet för Eders Kungl. Maj:t att utfärda övergångsbestämmelser må kunna inrymma befogenhet att jämväl på antytt sätt tillgodose de ifrågavarande assistenterna.

Ytterligare några frågor, som beröra avlöningsreglementet, torde telegrafsty­ relsen här få beröra. 1 § 4 samt i de vid avlöningsreglementet fogade »allmänna grunder till avlöningsförhöjning för icke provisionsberättigad tjänsteman» ävensom i de av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen årligen fastställda driftkostnadsstater äro tjänsterna hänförda till underavdelningarna »inom styrelsen», »vid linjedistrikten», »vid statio­ nerna» och »vid verkstaden». Denna indelning har emellertid icke strikt upprätt­ hållits; så till exempel saknas under avdelningen »styrelsen» linjeingenjör, assistent och telegrafist. Det måste också anses överflödigt att i avlöningsreglementet såsom hittills skett uppräkna samma befattningar på två, ja ända till tre ställen. Styrelsen har därför ansett tjänstemännen böra i avlöningsreglementet upptagas i en enda följd på sätt i här nedan framlagda förslag till ändringar i reglementet skett. Denna fråga har dock icke uteslutande formell karaktär. Genom att även i driftkostnadsstaten upptaga tjänstemännen i en följd utan användande av de nuvarande under­

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 383. 91

avdelningarna, realiseras det vid genomförandet av nuvarande organisation av tele­ grafverket uttalade behovet för styrelsen att kunna förflytta afl personal ej blott inom styrelsen och lokalförvaltningarna utan även mellan styrelsen och dessa senare. I propositionen nr 84 till 1907 års riksdag yttrade föredragande departementschefen härom (sid. 13), att han icke hade något att erinra mot att denna rätt tillkomma telegrafstyrelsen och att en dylik befogenhet tvivelsutan mången gång kunde bliva till gagn för verket, om den tillämpades med varsamhet och ornsikt, men givetvis krävde, att chefen förskaffade sig personlig kännedom om sin personal, något som väl läte sig göra inom telegrafverket med dess jämförelsevis överskådliga omfatt­ ning. Departementschefen förutsatte dock att, då förflyttning till annan ort ifråga­ komma utan att vederbörande därom gjort ansökan, han skulle tillerkännas ersätt­ ning för flyttningskostnad med belopp, som av Eders Kungl. Maj:t bestämdes, såsom ock dittills i liknande fall ägt rum vid förflyttning inom lokalförvaltningarna. Vad departementschefen sålunda anförde äger allt fortfarande giltighet och detta i än större grad än förut. I anledning av berörda yttrande, vilket icke föranledde någon erinran från riksdagens sida, bär telegrafstyrelsen visserligen ansett sig äga däri avsedda befogenhet, men för att denna skall erhålla uttryck i driftkostnadsstaten, har styrelsen i det förslag till sådan stat, som samtidigt härmed avlåtes, vidtagit den nämnda ändringen i dess uppställning. I detta sammanhang torde få ifråga­ sättas, huruvida det fortfarande kan anses nödigt, att fråga om utbetalande av flyttningsersättning i fall, då förflyttning skett utan vederbörandes egen ansökan, skall underställas Eders Kungl. Maj:ts prövning. Hittills har härutinnan förfarits på det sätt, att telegrafstyrelsen förskottsvis utbetalat flyttningsersättning i dylika fall och sedermera vid varje års utgång anhållit om Eders Kungl. Maj:ts godkännande av sålunda gjorda utbetalningar, vilka städse utan undantag gillats av Eders Kungl. Maj:t. Då det lärer stå i full överensstämmelse med vidtagna åtgärder för decen­ tralisering till ämbetsverken av vissa hittills på Eders Kungl. Maj:ts prövning bero­ ende ärenden, att frågor om utbetalning av flyttningsersättning i nu åsyftade fall slutligt avgöras av telegrafstyrelsen, får styrelsen uttala sig för att så hädanefter måtte få ske. Enligt § 13 i avlöningsreglementet utgår vid tjänsteresa inom riket rese­ kostnads- och traktamentsersättning för tjänstemän enligt bestämmelserna i gällande resereglemente, dock att vid långvarigare uppdrag, förenade med resa från bonings­ orten, vid ofta återkommande tjänsteresor eller i särskilda fall, då omständigheterna därtill eljest föranleda, telegrafstyrelsen äger att bestämma lägre resekostnads- och traktamentsersättning. Därutöver stadgas i § 6 mom. 8 : 0 , att det skall ankomma på telegrafstyrelsens prövning, huruvida vid förordnande för tjänsteman å annan ort än placeringsorten den vikarierande bör tilldelas traktamente, motsvarande högst en femtedel av det vid resor enligt gällande resereglemente tjänstemannen tillkommande dagtraktamente. Motsvarande stadgande!! återfinnas i avlöningsregle­ mentet för tjänstemän vid postverket. Enligt vad telegrafstyrelsen inhämtat, har generalpoststyrelsen i ett på Eders Kungl. Maj:ts prövning beroende ärende hem­ ställt, att det senare bär ovan återgivna stadgandet skulle för postverkets del så ändras, att det skall ankomma på generalpoststyrelsens prövning, huruvida tjänste­ man, ordinarie eller extra, under tjänsteförrättning å annan ort än stationeringsorten må komma i åtnjutande av traktamente enligt av Eders Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelse!'. Då de skäl, som av generalpoststyrelsen anförts till stöd för ändringen,

92 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

äga full motsvarighet beträffande telegrafverket, tillåter sig styrelsen, under hän­ visning till vad av generalpoststyrelsen anförts, föreslå, att den ovan återgivna delen av § 6 inom. 8 :o i telegrafverkets avlöningsreglemente måtte ersättas med ett stadgande av enahanda innehåll, som generalpoststyrelsen föreslagit. På grund av § 14 i avlöningsreglementet utbetalas felräkningspenningar till, bland andra, kassör å linjedistriktsbyrå och vid verkstaden med 200 kronor för år. Den betydliga ökning i omsättningen vid dessa institutioners kassor bör föranleda någon förhöjning av felräkningspenningarna, och då dessa vid stationerna äro be­ gränsade till högst 400 kronor, föreslår styrelsen samma belopp för kassör å linje­ distriktsbyrå och vid verkstaden. I en till telegrafstyrelsen ingiven skrift hava inom Norrbottens och Väster­ bottens län tjänstgörande personal vid telegrafverket gjort framställning om erhållande av särskilt ortstillägg, s. k. kallortstillägg, att utgå med 15 procent av den kontanta avlöningen, dock med minst 400 kronor årligen. Till stöd härför anföres följande: »På grund av det stränga klimatet, de säregna ljusförhållandena och de långa avstånden till de livsmedelsproducerande delarna av Sverige och landets egentliga kulturbygder lever telegrafpersonalen i övre Norrland under andra villkor och tjänstgör under andra förhållanden än kamraterna i det övriga Sverige. Denna undantagsställning gör sig i många avseenden ekonomiskt kännbar och betungar tjänstemännen häruppe med avsevärda utgifter, som ej behöva förekomma annor­ städes. Sålunda bliva kostnaderna för livsmedel, beklädnad, värme och ljus här större än i landets sydligare delar. Största delen av de livsmedel, som här konsu­ meras, transporteras hit söderifrån och fördyras genom fraktkostnader och mellan­ händer; i alldeles särskild grad gäller detta om frukt och grönsaker. Förutom denna kostnadsökning tillkommer emellertid, att, på grund av det stränga klimatet, kroppen häruppe fordrar en kraftigare och därigenom dyrbarare näring. Av samma orsak bliva utgifterna för beklädnad större än söderut. Pälsverk, såsom promenad­ päls och pälsmössa, samt, i och för de långa landsvägsresorna, respäls och pälsstövlar kunna söderut betraktas såsom lyx, men äro här nödvändiga för hälsans bevarande. Särskilda vanna underkläder och skodon, skinntröja m. in. måste även anskaffas såsom skydd mot den långvariga kölden. Dessa förhållanden hava ju ock delvis redan beaktats av kungl. styrelsen såtillvida, att linjearbetare inom VI och VII linjedistrikten tilldelas skinntröjor och pälsar och den lägre ordinarie linjepersonalen respälsar på telegrafverkets bekostnad. Vedåtgången kan i övre Norrland beräknas till 3 å 4 famnar per rum och år, d. v. s. 2 å 3 gånger så stor som i mellersta och södra Sverige. Förr har den stora åtgången i någon mån kompenserats av ett lägre pris, men för närvarande är vedpriset i Norrland detsamma som söderut, och osannolikt är, att detta förhållande kommer att ändras. Att härigenom förorsakas avsevärda extra utgifter för tjänstemännen här är uppenbart. Övre Norrlands av­ skilda läge och outvecklade kultur medför, att den där bosatta personalen måste avsätta, eller rättare, bör kunna avsätta extra belopp för resor. För att hålla sig i nivå med utvecklingen i allmänhet och, ur tjänstesynpunkt, med utvecklingen inom telegrafverket äro nämligen resor söderut nödvändiga. Vidare äro många tjänstemän hänvisade att inköpa en stor del av sina förnödenheter söderut, enär affärerna i övre Norrland i allmänhet äro illa sorterade. Ofta äro dessa inköp svåra att ordna per* korrespondens — ibland, t. ex. vid beställning av kläder, är det omöjligt — och resor måste därför företagas. För tjänstemän i landets övriga

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. 93

delar kunna naturligtvis liknande resor vara av behovet påkallade, men för tjänste­ männen i övre Norrland äro de det i speciellt hög grad. Under alla förhållanden ökas resekostnaderna såväl för dylika resor som för semester- och rekreationsresor avsevärt på grund av den långa resan genom Norrland. Av samma orsak betungas norrlandstjänstemännen vid förflyttningar med synnerligen höga flyttningskostnader. Livet och tjänstgöringen i övre Norrland äro av flera skäl tyngre och mera tröttande än söderut. Naturen är karg och ogästvänlig. Det stränga klimatet förorsakar lätt en genom reumatisk värk, luftrörskatarr eller kylskador förstörd hälsa. Det långa vintermörkret verkar deprimerande och förslöande på sinnet och gör, i förening med den starka kölden, livet häruppe mera trist och enformigt än söderut. Någon motvikt i form av förströelser av estetisk och intellektuell art erbjudes endast i ringa mån. Övre Norrland är på det hela taget ett under kolonisation varande land och dess kultur en ännu jämförelsevis outvecklad. Många av de olägenheter och obehag, som vistelsen häruppe medför och som äro särskilt kännbara för söder­ ifrån inflyttade, kunna ej på ekonomisk väg avlägsnas eller mildras. Dock skulle de vara lättare att fördraga, om de i det föregående påpekade extra utgifterna kompenserades och norrlandstjänstemännen icke såsom nu i realiteten vore sämre ställda i ekonomiskt avseende än Övriga tjänstemän. Nödvändigheten av att, såsom ersättning för de med norrlandsvistelsen förenade ökade utgifterna, erbjuda här boende tjänstemän och arbetare särskilt goda ekonomiska villkor har insetts av flera större industriella företag, som förlagt sin verksamhet hit. Av statens verk har statens järnvägar delvis slagit in på samma väg genom kallortstillägg till sina tjänstemän. Lärarlönenämndens förslag till lönereglering för lärare vid rikets högre läroverk innefattar även ortstillägg vid placering inom bland andra Norrbottens och Västerbottens län.» Telegrafstyrelsen finner den gjorda framställningen, till vilken intet synes vara att tillägga, mycket behjärtansvärd. Av styrelsen verkställd utredning om den ökade utgift för telegrafverket, som av bifall till framställningen skulle föran­ ledas, har givit till resultat, att kostnaden för kallortstillägg i angivna utsträckning skulle belöpa sig under år 1919 till omkring 54,500 kronor för ordinarie och om­ kring 54,600 kronor för extra ordinarie tjänstemän inom de två nämnda länen. Telegrafstyrelsen anser emellertid, att, enär linjearbetare vid telegrafverket åtnjuta kallortstillägg inom hela sjätte och sjunde linjedistrikten, förhållandet bör bliva enahanda med tjänstemännen. Vidare torde, med hänsyn till att vid statens järnvägar förekommande kallortstillägg äro begränsade till ett maximibelopp av 600 kronor för år, samma begränsning av maximibeloppet för kallortstillägg böra stadgas jämväl för telegrafverkets tjänstemän. De närmare grunderna för kallort.stilläggen torde böra av Eders Kungl. Maj:t fastställas, och torde telegrafstyrelsen dessförinnan få bliva satt i tillfälle att avgiva närmare förslag i avseende å dessa grunder. 1 likhet med vad förhållandet är vid statens järnvägar och på sätt om hyresbidrag vid telegrafverket gäller, lärer kallortstillägg böra anses tillhöra själva lönen. Bestämmelse om kallortstillägg torde lämpligen böra införas i § 18 i avlöningsreglementet, vilken paragraf eljest skulle utgå till följd av ovan framställt förslag om att föreståndare för iilialstation skola hänföras till de nyinrättade l:a assistent respektive l:a telegrafistgraderna. Genom tillkomsten av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete samt kungörelsen angående särskilda bestämmelser i fråga om denna lags

94 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 383.

tillämpning å arbetare, som användas till arbete för statens räkning, påkallas vissaändringar i avlöningsreglementet för telegrafverkets tjänstemän. Angående avlöning* under sjukdom, som förorsakats av olycksfall, samt om begravningshjälp stadgas i avlöningsreglementet följande: § 6 mom. 7:o. »Därest tjänsteman i följd av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning, blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, må, såsom undantag från vad ovan är stadgat, avlöningen å stat kunna, efter telegrafstyrelsens beprö­ vande, till honom utgå oavkortad under högst sex månader; ankommande däremot på prövning av Kungl. Maj:t, till huru stor del avlöning kan böra till den skadade utgå efter omförmälda tid av sex månader»; § 12 : »Avlider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, eller vid verket anställd telegrambärare eller arbetare i följd av olyckshändelse, timad under tjänstutövning eller arbete vid verket, må ett belopp, motsvarande den avlidnes avlöning för en månad, såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo»; § 20: »Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas åt den i föregående paragraf omnämnda personal (— »linjemästare, linjeförman, radiotelegrafist, stationsförman, vaktmästare, reparatör och stationsbiträde ävensom telegram bärare samt vid linjebyggnaderna anställda extra ordinarie underbefäl och arbetare») ävensom åt underbefäl och arbetare vid telegrafverkets verkstad samt åt annan med den­ samma jämförlig, i telegrafverkets tjänst befintlig tillfällig personal, enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar.» Föreskriften i § 6 mom. 7:o torde, för att även i avseende å terminologin korrespondera mot bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen, böra erhålla följande avfattning: »Därest tjänsteman skadats till följd av olycksfall i arbetet samt olycks­ fallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust av arbetsförmågan, må avlöningen kunna, efter telegrafstyrelsens beprövande, till honom utgå oavkortad under en tid av högst sex månader; ankommande däremot på prövning av Kungl. Maj:t, till huru stor del avlöning må, utöver i lag stadgad ersättning för olycksfall i arbete, till den skadade utgå efter omförmälda tid av sex månader.» § 12 står, så vitt angår personer, på vilka olycksfallsförsäkringslagen äger tillämpning, i uppenbar strid mot denna, och då lagens bestämmelser äro fördel­ aktigare, bör § 12 i avlöningsreglementet hädanefter omfatta endast sådana befatt­ ningshavare, på vilka olycksfallsförsäkringslagen icke är tillämplig. Beträffande arbetare har telegrafstyrelsen funnit sig böla utfärda föreskrift om utbetalande av begravningshjälp med större belopp jämväl än lagen förutsätter, varom styrelsen i underdånig skrivelse den 24 juli 1917 gjort anmälan. Paragrafen synes böra av­ fattas sålunda: »Har vid telegrafverket anställd befattningshavare, å vilken gällande lagstiftning om försäkring för olycksfall i arbete icke äger tillämpning, avlidit till följd av olycksfall i arbetet, må ett belopp, motsvarande den avlidnes avlöning för en månad, såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo.» Yad angår § 20 torde till en början böra anmärkas, att, då telegrafstyrelsen äger bestämma själva avlöningarna för den i paragrafen avsedda icke-ordinarie personal, det ock torde böra tillkomma styrelsen att utfärda bestämmelser rörande fri läkarvård jämte läkemedel m. in. för samma personal. Då vidare den ordinarie personal, som äger rätt till kostnadsfri läkarvård m. in., och den med sådan personal likställda icke-ordinarie personal, för vilken Eders Kungl. Maj:t fastställer avlönin­ garna, givetvis böra, såsom hittills, åtnjuta ifrågavarande förmån i samma utsträck­

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. 95

ning som den personal, för vilken telegrafstyrelsen bestämmer avlöningarna, torde § 20 böra så ändras, att bestämmelser om kostnadsfri läkarvård m. m. hädanefter må utfärdas av telegrafstyrelsen, som enligt § 19 jämväl äger rätt utfärda bestämmelser angående uniformspersedlar och beklädnadsersättning. Såsom av ifrågavarande § 20 framgår, innefattar stadgandet däri rätt till kostnadsfri läkarvård m. m. endast för viss personal vid telegrafverket. Styrelsen anser det tillägg böra göras till para­ grafen, att vård å lungsotssanatorium må av telegrafverket bekostas för all vid verket anställd personal. Denna ändring synes styrelsen vara motiverad av den ur såväl individens som det allmännas synpunkt utomordentligt stora betydelsen av att den, som angripits av lungtuberkulos, utan dröjsmål och under tillräcklig tidrymd erhåller sanatorievård. Hittills har Eders Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall medgivit bekostande av dylik sanatorievård. Särskilt har på senare tid rätt ofta förekommit framställning från styrelsen om bekostande av sanatorievård för telefonister, som angripits av lungtuberkulos. Anledning torde emellertid icke förefinnas att inskränka rätten till kostnadsfri vård å lungsotssanatorium endast till att gälla telefonister, utan torde all personal böra tillerkännas denna rätt, liksom det synes böra få ankomma på telegrafstyrelsen att utfärda närmare bestämmelser jämväl därom. I anslutning till vad som sagts torde § 20 böra avfattas sålunda: »Manlig befattningshavare vid telegrafverket, vars fasta avlöning icke överstiger linjemästares, må på telegrafverkets bekostnad erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel m. m! enligt reglemente, som utfärdas av telegrafstyrelsen. Av läkare föreskriven vård å lungsotssanatorium bekostas av telegrafverket för all vid verket anställd personal enligt närmare bestämmelser, som meddelas av telegrafstyrelsen.» Under åberopande av vad här ovan anförts får telegrafstyrelsen i underdånig­ het hemställa, att Eders Kungl. Maj:t, utan avseende å vad 1915 års avlöningskommission föreslagit, täcktes avlåta proposition till riksdagen om att §§ 3, 4, 5, 6, 7, 8, 12, 14, 16, 17, 18, 19 och 20 i avlöningsreglementet för telegrafverkets tjänstemän ävensom de vid reglementet fogade allmänna grunder till avlönings- eller löneförhöjning måtte, räknat från och med ingången av år 1918 eller i alla händelser från och med den 1 nästkommande juli, erhålla den ändrade lydelse, som här nedan -och i bilaga härtill föreslås. § 3 . l:o. Till generaldirektören och chefen för telegrafverket utgår arvode med kronor. 2:o. Till icke promsionsberättigad tjänsteman utgår avlöning enligt följande ■-avlöningsskala med däri angivna årliga belopp:

96 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 383. 3:o. Till provisibnsberättigad tjänsteman utgår, förutom den i § 5 bestämda uppbördsprovision, lön enligt följande törnskata med däri angivna årliga belopp:

Kung!. Maj ds nåd. proposition Nr 383. 99

3:o) För övriga tjänstemän skall pensionsunderlag beräknas till följande belopp: 5.850 kronor för byråchef och professor; 5.250 » » linjedirektör, telefondirektör och telegrafdirektör; 4.850 » » byråtjänsteman av högre grad; 4.450 » » kommissarie av l:a lönegraden; 4.250 » » linjeingenjör och verkstadsingenjör; 4.150 » » byråtjänsteman av lägre grad och kontorschef; 3.850 » » inköpschef, kontrollör av l:a lönegraden, radiokommissarie och kommissarie av 2:a lönegraden; 3.550 » » ingenjörsassistent, kontrollör av 2:a lönegraden och kom­ missarie av 3:e lönegraden; 3.250 » » kommissarie av 4:e lönegraden: 2,950 » » materialförvaltare, assistent och ritare; 2.750 » » verkmästare; 2.550 » » förrådsbokhållare; 2.150 » » linjemästare; 2,050 » » kommissarie av 5:e lönegraden; 1.850 » » katalogredaktör och kommissarie av 6:e lönegraden ; 1.750 » » linjeförman, radiotelegrafist, kassör av l:a lönegraden, tele­ grafist, vaktföreståndare och kommissarie av 7:e lönegraden; 1.550 » » kassör av 2:a lönegraden, bokhållare och kontor sskrivare; 1.450 » » montör, stationsförman och reparatör; 1,350 » » stationsbiträde och rikstelefonist. 4:o) Pension — — — medel. 5:o) Rätt att komma i åtnjutande av hd pension inträder: a) för manliga tjänstemän vid uppnådda sextiofem levnads- och trettiofem tjänstår, dock att sådan rätt inträder: för tjänstemän i telegrafstyrelsen vid sextiosju levnads- och trettiofem tjänstår; för linjemästare, linjeförmän, montörer och reparatörer vid sextio levnadsoch trettiofem tjänstår; för verkmästare vid sextio levnads- och trettio tjänstår; b) för kvinnliga tjänstemän vid sextio levnads- och trettio tjänstår, dock att sådan rätt inträder för rikstelefonister vid femtiofem levnads- och trettio tjänstår. 6:o) Skyldighet — — — tjänsten. 7: o) Vid — — — inträde. 8:o) Rätt — — — förverkad. 9:o) Tjänstår — — — pensionsinrättning.

8 8 - Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören, byråcheferna, professorn och byråtjänstemän av högre grad, envar under en och en halv månad, linjemästare, linjeförmän, montörer, stationsförmän, reparatörer och stationsbiträden, envar under en halv månad samt envar av övriga tjänstemän under en månad. Tjänsteman, som bär sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är

100 Kungl. ■ Maj ds nåd. proposition Nr 383.

pliktig att å tid av året, som av vederbörande överordnade olydighet bestämmes, begagna sig av semester.

§ 12 . Har vid telegrafverket anställd befattningshavare, å vilken gällande lag­ stiftning om försäkring för olycksfall i arbete icke äger tillämpning, avlidit till följd av olycksfall i arbetet, må ett belopp, motsvarande den avlidnes avlöning för en månad, såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo.

§ 14. Felräkningspenningar tillkomma: den hos telegrafstyrelsen anställda huvudkassören med 500 kronor för år räknat; kassör å linjedistriktsbyrå och vid verkstaden med 400 kronor, likaledes för år räknat; tjänsteman — — — stationen; å station — — — räknat. Felräkningspenningar — — — tjänsten.

§ 16 . l:o) Fri bostad uti telegrafverkets egna eller för ändamålet förhyrda lägen­ heter jämte fri uppvärmning och belysning eller ock hyresbidrag med högst 600 kronor för år må tillkomma kommissarie av 5:e, 6:e och 7:e lönegraderna ävensom, enligt telegrafstyrelsens bestämmande, föreståndare för större växelstation. Det ankommer på telegrafstyrelsen att i varje särskilt fall bestämma, huru­ vida bostadsförmån eller hyresbidrag skall utgå, ävensom beloppet av berörda bidrag. 2:o) Till verkmästare, linjemästare, linjeförman, radiotelegrafist, montör, stationsförman, reparatör och stationsbiträde utgår hyresbidrag, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, med minst femton, högst trettio procent av avlöningen. 3:o) Förmånen av fri bostad eller hyresbidrag anses tillhöra lönen.

§ 17 .

Tjänsteman, som icke är berättigad till uppbördsprovision, äger att, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, uppbära dyrortstillägg med högst femton pro­ cent av avlöningen, dock med iakttagande av att för manlig tjänsteman, vars av­ löning överstiger 6,000 kronor, dyrortstillägg ej må beräknas å högre belopp än 6,000 kronor samt för kvinnlig tjänsteman, vars avlöning överstiger 3,000 kronor, ej å högre belopp än 3,000 kronor. Generaldirektören och verkstadsdirektören må icke åtnjuta dyrortstillägg. Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma proportion som avlöningen; dock skola minst två tredjedelar därav anses såsom lön.

§ 18. Till tjänstemän inom sjätte och sjunde linjedistrikten utgår kallortstillägg enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, dock med högst 600 kronor för år räknat. Kallortstillägg anses tillhöra lönen.

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 383. 101

§ 19. Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst årligt belopp må tilldelas linjemästare, linjeförman, radiotelegrafist, montör, stationsförman, repa­ ratör och stationsbiträde ävensom telegrambärare samt vid linjebyggnaderna an­ ställda extra ordinarie underbefäl och arbetare, allt enligt reglemente, som utfärdas av telegrafstyrelsen.

§ 20 . irianlig befattningshavare vid telegrafverket, vilkens fästa avlöning icke över­ stiger linjemästares, må på telegrafverkets bekostnad erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel m. m. enligt reglemente, som utfärdas av telegrafstyrelsen. Av läkare föreskriven vård å lungsotssanatorium bekostas av telegrafverket för all vid verket anställd personal enligt närmare bestämmelser, som meddelas av telegrafstyrelsen.

Slutligen får telegrafstyrelsen i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen, att erforderliga bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för telegrafverkets personal må meddelas av Eders Kungl. Maj:t under beaktande jämväl av vad styrelsen därom här ovan anfört.

Underdånigst HERMAN RYDIN.

A. HAMILTON. K. E. LANDSTRÖM. Föredragande.

W. LINDE. SETH LJUNGQVIST.

O. GustAv. Stockholm den 8 april 1918.

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. 103

för icke provisionsberättigad tjänsteman.

runa. när avlöning enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal är.

17 16 15 14 13 12 ii 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1

3,300 3,600 3,000 4,300 4,700 5,100 5,500 6,000 6,500 7,000 7,500 8,000 8,600 9,000 9,500 10,500 11,5»

'

3 3 — _

3 3 3 — —

_ — -- 1 --- — 3 3 3

— — — — — — — — —

— 3 3 3 _ _

— 1 — 3 3 3 — - — — — — — — — — — — — 3 3 3 — — — — _

3 3 3 — — _ — — — — — — 3 3 3 ‘ — — - — — _ _ — — — — | — — 3 3 3 — — — — — — — — - — — — — 3 3 3 — — — — —- — — — — — 3 3 3 — — — — — — — — _

_ — — ' — 3 3 3 — — — — — —

— — — 3 3 3 — — — — — — — — — — _

8 3 3 - 3

3 — - : -

— — - — - — — — — — — — — — — — — — — - ■ - - - —

1 0 4

Allmänna grunder till löneförhöjning- för provisionsberättig-ad tjänsteman.

K u ng Begyn­ Uppflyttning i högre klass kan äga rum, när lön enligt närmast lägre klass l. nelse­ innehafts i nedan nämnda antal år. lön • M

a

9 ts i

2400 2,600 3,000 3,200 3,400 3,700 4 000 4,300 4,600 5000 å d i . p

— { - p

si — — — — — tio Kommissarie av l:a lönegraden ... 3,700 ~ — — — — — — — 3 3 3 —

» * 2:a » 3,400 — 3 3 3 — — n -

N

» » 3:e » 3,200 3 3 3

r

— — — — » » 4:e » 3,000 — — — — — — — 3 3 3 — — • — 3 8

2,000 3

‘i 3 Kommissarie av 5:e lönegraden 3 3 - - - - - i - - - - - . — — » » 6:e » 1,800 — — 3 | 3

» » 7:e » 1,650 — 3 3 —

i

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. 105

Bilaga.

Sammanställning­

av yrkanden, framställda av vissa personalsammanslutningar vid telegrafverket

över 1915 års kommissions förslag till lönereglering för personalen vid nämnda verk.

1. Svenska telegraf tjänstemännens förening. Dyrortstillägg bör enligt föreningens mening utgå även till den provisionsberättigade personalen samt därvid beräknas å fast lön och minimiprovision. Enligt av föreningen framställt yrkande skulle rätten till dyrortstillägg för manlig tjänste­ man begränsas allenast på sådant sätt, att då den fästa avlöningen överstege 6,000 kronor, dylikt tillägg icke skulle beräknas å högre belopp än 6,000 kronor. Ny tjänst. Föreningen hemställer, att från den nuvarande assistentgruppen måtte utbrytas vissa mera självständiga och ansvarsfulla befattningar, vilka borde benämnas förste assistenter. Fast avlöning föreslår föreningen till följande belopp för de olika tjänste­ männen : förste kontrollör och radiokommissarie 5,100, 5,500, 6,000 och 6,500 kronor; kontrollör 4,700, 5,100 5,500 och 6,000 kronor; förste assistent 3,700, 4,000, 4,300, 4,700 och 5,100 kronor; assistent 2,800, 3,100, 3,400, 3,700, 4,000, 4,300 och 4.700 kronor. Fast lön — vartill skulle komma uppbördsprovision — föreslår föreningen för de manliga stationsföreståndarna till följande belopp: telegrafdi rektor av l:a lönegraden och telefondirektör 4,600, 5,000, 5,400 och 5,800 kronor; telegrafdirektör av 2:a lönegraden 4,200. 4.600, 5.000 och 5,400 kronor; kommissarie av l:a lönegraden 3,800, 4,200, 4,600 och 5,000 kronor; kommissarie av 2:a lönegraden 3,400, 3,800, 4,200 och 4,600 kronor; kommissarie av 3 e lönegraden 3.200, 3,400, 3,800 och 4,200 kronor; kommissarie av 4:e lönegraden 3,000. 3,200, 3,400 och 3 800 kronor. Arv d t bh t legrafinsrektor anser föreningen böra bestämmas till i begynnelsen 7,500 kronor och såsom slutarvode 9,000 kronor, även om den lästa avlöningen till linjedirektör skulle komma att bestämmas till lägre belopp. Avlöningens fördelning i lön och tjänstgörings penningar yrkas förändrad på sådant sätt, att av den sammanlagda avlöningen ifl skola utgöra lön och '(4 tjänstgöringspenningar. Övergångsbestämmelser. Den av kommissionen angivna regeln, att de nya avlöningsbestämmelserna skulle omedelbart efter deras ikraftträdande varda i sin helhet gällande för de ordinarie befattningshavarna så som om bestämmelserna varit tillämpade under vars och ens hela ordinarie tjänstetid, bör enligt föreningens mening Bihang till riksdagens protokoll 1318. 1 sand. 313 höft. (Nr 383.) 14

106 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

tillämpas utan undantag och sålunda avse jämväl de befattningar, för vilka före­ slagits sådan omläggning av avlöningsskalan, att tiden för slutavlöningens intjänande avkortats. Yissa assistenter, vilka fått börja med en till 2,100 kronor förhöjd be­ gynnelseavlöning, har föreningen ansett böra komma i åtnjutande av högre avlöning än en tillämpning av nyssnämnda regel skulle medföra. Slutligen har föreningen hemställt, dels att den ifrågasatta avlöningsförbättringen måtte beredas personalen för tiden från och med 1918 års början, dels att bestämmelser måtte utfärdas angående s. k. sneddning vid befordran och dels att den i § 6 mom. 8 i avlöningsreglementet förekommande bestämmelsen, att det skall ankomma på telegrafstyrelsens prövning, huruvida vid förordnande för tjänsteman å annan ort än placeringsorten den vikarierande bör tilldelas traktamente motsvarande högst en femtedel av det vid resor enligt resereglementet tjänsteman tillkommande dagtraktamente, måtte förändras på sådant sätt, att telegrafstyrelsen må kunna till­ dela vederbörande tjänsteman reducerat traktamente även till högre belopp än nu­ varande inskränkande bestämmelse angiver.

2. Telegrafverkets ingenjör sförening.

Dyrortstil:ägget till manlig tjänsteman bör enligt föreningens mening begränsas, allenast på sådant sätt, att då avlöningen överstiger 6.000 kronor, dyrortstillägg ej må utgå å högre belopp än 6.000 kronor. Fasta avlöningarnas belopp anser föreningen böra bestämmas: för byråingenjör och förrådsintendent i telegrafstyrelsen till 7,500, 8,000 8,500, 9,000 och 9,500 kronor; för linjedirektör till 8,500, 9,000, 9,500, 10 000 och 10,500 kronor; för linjeingenjör och verkstadsingenjör till 7.000, 7,500, 8.000, 8,500 och 9,000 kronor. Slutligen hemställer föreningen, att löneförbättring måtte tillkomma personalen för tiden från och med 1918 års början och att den av kommissionen föreslagna särskilda övergångsbestämmelsen för sådana befattningshavare vid telegrafverket, för vilka tiden för slutavlöningens intjänande förkortats, icke måtte bringas till till lämpning, ävensom att den nu ifrågavarande regleringen måtte snarast möjli ut er­ sättas med en definitiv reglering med tillämpning av särskild löneskala för tjänste­ män med högre utbildring vid statens affärsdrivande verk.

3. Kvinnliga telegrafpersonalens förening.

Hyresbidrag. Phreningen yrkar att hyresbidrag till kvinnlig stationsföreständare skall, i förekommande fall, utgå med högst 800 kronor. Dyrortstillägg bör enligt föreningens mening utgå även till den provisionsberättigade personalen. Rätten till dyrortstillägg för kvinnlig befattningshavare skulle enligt föreningens förslag begränsas allenast på sådant sätt, att då avlöningen överstiger 3,000 kronor dylikt tillägg skulle utgå å ett belopp av högst 3,000 kronor. .Nya tjänster. Föreningen hemställer, att kategorien telegrafist måtte upp­ delas i två grader och att samtidigt benämningen måtte bestämmas för den högre graden till kvinnlig assistent av 1:a lönegraden och för den lägre till kvinnlig assistent.

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 383. 107

Fad avlöning föreslår föreningen till följande belopp för de olika tjänsterna: föreståndaren för katalogexpeditionen 3,000, 3,300, 3,600, 3,900 och 4,200 kronor; kvinnlig assistent av l:a lönegraden 2,500, 2,750, 3,000, 3,300 och 3,600 kronor; kvinnlig assistent och vaktföreståndare 2,000, 2,250, 2,500, 2,750 och 3,000 kronor. Fast lön — vartill skulle komma uppbördsprovision — föreslår föreningen för de kvinnliga stationsföreståndarna till följande belopp: kommissarie av 5:e lönegraden 2,000 2 200 2,400 och 2,600 kronor; kommissarie av 6:e lönegraden 1,800, 2.000 och 2,200 kronor; kommissarie av 7:e lönegraden 1,650, 1.800 och 2,000 kronor. Pension bör enligt föreningens mening utgå med samma belopp som den del av avlöningen, vilken anses såsom lön. Slutligen hemställer föreningen dels att bestämmelser måtte utfärdas om s. k. sneddning och dels att vid övergångsbestämmelsernas utfärdande de nuvarande telegrafister, vilka vid sitt ordinarieblivande icke fått tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring såsom extra befattningshavare, måtte hållas skadeslösa för denna ute­ blivna förmån.

4. Telegrafverkets kvinnliga kontorspersonals förening.

Föreningen yrkar, att den nuvarande kvinnliga kontorsskrivargruppen måtte uppdelas i två kategorier, förste kontorsskrivare och kontorsskrivare, samt att de fasta avlöningarna till dessa befattningshavare samt bokhållare och kassörer måtte bestämmas till följande belopp: kassör av l:a lönegraden 2,500, 2,750, 3,000, 3,300 och 3,600 kronor; kassör av 2:a lönegraden och förste kontorsskrivare 2,000, 2,250, 2,500, 2,750 och 3,000 kronor; kontorsskrivare och bokhållare 1,800, 2,000. 2,250, 2,500 och 2,750 kronor. Därjämte hemställer föreningen, att samtliga kassörer av l:a lönegraden måtte komma i åtnjutande av felräkningspenningar till belopp av 400 kronor.

5. Kvinnliga telefontjänstemannaföreningen.

Föreningen yrkar att de fasta avlöningsbeloppen för interurbantelefonist måtte' bestämmas till 1,500, 1,650, 1,800 och 2,100 kronor.

6. Telegraf- och tel ef omnunna förbund et.

Hyresbidrag bör enligt förbundets mening till därtill berättigade tjänstemän utgå med minst 25 procent och högst 40 procent på den fasta avlöningen, dock minst 500 kronor och högst 900 kronor. Dyrortstillägg bör utgå med 25 procent av den fasta avlöningen. Nya tjänster. De båda reparatörsgrupperna anses av förbundet böra utbytas mot en högre grupp, benämnd montör, och en lägre kategori med benämningen reparatör.

108 Kungl. Mapts nåd. proposition Nr 383.

Fast avlöning bör tillkomma följande personalgrupper med angivna belopp: linjemästare och radiotelegrafist 2,500, 2,750, 3,000 och 3,300 kronor; linjeförman och stationsförman 2,000, 2,250, 2,500 och 2,750 kronor; montör 1,800, 2.000, 2,250 och 2,500 kronor; reparatör och stationsbiträde 1,650, 1,800, 2,000 och 2,250 kronor. Fension har förbundet ansett böra utgå med 60 procent på det högsta avlöningsbeloppet för respektive befattning. Vidare yrkar förbundet dels att ett kallortstillägg måtte tilldelas personalen vid sjätte och sjunde linjedistrikten med 15 procent på avlöningen, dels att en månads semester måtte tillkomma envar tjänsteman tillhörande nyssnämnda personal­ grupper, och dels att löneförbättring måtte beredas personalen för tiden från och med 1918 års början. Slutligen har förbundet framhållit vissa olägenheter av den nuvarande i § 4 mom. 5 i avlöningsreglementet förekommande bestämmelsen om rätt för telegraf­ styrelsen att tilldela den, som konstitueras till reparatör eller linjeförman, avlöning efter sådan för befattningen gällande avlöningsklass, att hans sammanlagda avlönings­ förmåner för år räknat så nära som möjligt överensstämma med den årsinkomst, han vid tiden för övergången på ordinarie stat skulle, om han i stället kvarstått såsom icke ordinarie, hava åtnjutit enligt gällande prislista. A orter med relativt högt hyresbidrag jämte dyrortstillägg kunde sålunda vederbörande befattningshavare komma att erhålla fast avlöning efter en lägre avlöningsklass, än om han vore placerad på en billig ort. Förbundet har därför hemställt, att nämnda stadgande måtte med hänsyn härtill ändras.

7. Linjemästare i andra linjedistriktet.

Hyresbidrag bör utgå med lägst 20 procent och högst 40 procent å av­ löningen. Dyrortstillägg bör utgå med lägst 5 procent och högst 25 procent å av­ löningen. Fasta avlöningen för linjemästare bör bestämmas till 2,500, 2,800, 3,100 och 3,400 kronor.

STOCKHOLM, ISAAC MAECUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.