Prop. 1918:84

angående understöd åt avlidne linjearbetaren vid telegrafverket E. G. Lindgrens barn

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition AV 64.

1 Nr 84.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående understöd åt avlidne linjearbetaren vid telegrafverket E. G. Lindgrens barn; given Stockholms slott den 12 februari 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen medgiva,

att linjearbetaren vid telegrafverket Erik Gustaf Lindgrens barn Elsa Maria Birgitta, Ester Viola Margareta och Rut Ines Anna Wilhelmina må av telegrafverkets medel åtnjuta årliga understöd av 75 kronor vartdera, att utgå från och med ingången av år 1918 till och med det kvartal, varunder respektive understödstagare uppnått 18 års ålder.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 75 höft. (Nr 84.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 31 oktober 1917 till civildepartementet ingiven skrift har telefonarbetaren Erik Gustaf Lindgrens änka Maria Kristina Lindgren, född Larsson, anhållit, att, utan hinder av gällande pensionsbestämmelser för vid telegrafverket anställd personal, pension måtte på grund av hennes avlidne mans tjänst vid telegrafverket beviljas henne och hennes barn.

Av ansökningshandlingarna i ärendet inhämtas, att Erik Gustaf Lindgren, född den 12 december 1877, varit på extra stat anställd i telegrafverkets tjänst såsom linjearbetare från och med den 3 oktober 1901 till den 17 januari 1914, att hans senast åtnjutna avlöning uppgått till 5 kronor om dagen samt att han för sin tjänstgöring erhållit synnerligen goda vitsord. Vid sin död den 25 januari 1914 efterlämnade Lindgren förenämnda änka, född den 11 augusti 1879, samt döttrarna Elsa Maria

Kung!. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

3 Birgitta, född den 8 december 1905, Ester Viola Margareta, född den 13 december 1908, och Rut Ines Anna Wilhelmina, född den 6 juni 1911.

Enligt intyg av fattigvårdsdirektören i Göteborg är änkan Lindgren i fattiga omständigheter och urståndsatt att försörja sig och sina barn utan understöd från fattigvården i nämnda stad.

Efter remiss har telegrafstyrelsen den 14 december 1917 avgivit Teiegrafstyutlåtande i ärendet och därvid anfört följande: reisen.

»Telegrafstyrelsen, som kan vitsorda riktigheten av de i ansökningshandlingarna angivna faktiska uppgifterna och härutöver inhämtat, att linjearbetaren Lindgrens död icke förorsakats av olycksfall i arbete, tillåter sig framhålla, att Kung!. Maj:t endast i ett par undantagsfall beviljat årligt understöd åt änka efter i telegrafverkets tjänst anställd arbetare eller arbetsledare, som avlidit, utan att olycksfall i arbetet förelegat. Så har Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande beviljat dylikt understöd genom beslut den 29 juni 1912 åt arbetsledare Anton Edvard Jönssons änka och genom beslut den 20 juni 1913 åt kontraktsanställda reparatören Henrik Bergstedts änka. I dessa båda fall, där omständigheterna i övrigt voro synnerligen ömmande, hade emellertid understödstagarna uppnått så hög ålder — änkan Jönsson 85 år och änkan Bergstedt, tillika ständigt sängliggande, 83 år — att de voro fullständigt oförmögna att genom arbete förvärva sitt uppehälle.

Ankan Lindgren däremot, som endast är 38 år, måste, då annat förhållande icke upplysts, anses såsom fullt arbetsför, vadan beträffande nu förevarande i och för sig behjärtansvärda ansökan sådana särskilda omständigheter, som i ovan angivna fall torde föranlett beviljande av understöd, icke synas telegrafstyrelsen föreligga.»

På grund av vad sålunda anförts har telegrafstyrelsen funnit sig icke kunna tillstyrka den gjorda ansökningen.

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 5 januari 1918 yttrat Statskontoret följande:

»I likhet med telegrafstyrelsen anser statskontoret, att skäl icke föreligga till beredande av någon pension av statsmedel åt änkan Lindgren, som är 38 år gammal och, såvitt handlingarna giva vid handen, fullt arbetsduglig. Emellertid framgår det av handlingarna, att hon icke förmått att utan hjälp av allmänna fattigvården försörja sig och de tre minderåriga döttrarna, och synes det antagligt, att någon ändring härutinnan icke är att påräkna, så länge hennes tid är upptagen av omsorger för och tillsyn av de små barnen. På grund härav och då arbetaren Lindgren avlidit under anställning i telegrafverkets tjänst och hans däri nedlagda arbete blivit väl vitsordat, synes det statskontoret kunna ifrågasättas, huruvida icke understöd av statsmedel billigtvis borde beredas hans efterlevande familj i form av uppfostringsbidrag åt de minderåriga döttrarna till belopp av förslagsvis 75 kronor för eu och var av dem att från och med ingången av år 1918 åtnjutas intill uppnådd ålder av 18 år. I sådant fall lärer framställning i ärendet böra föreläggas riksdagen; och därest sådana understöd icke anses

4 Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

Departements-

chefen.

höra anvisas att utgå av telegrafverkets medel, torde desamma böra föreslås att utgå från allmänna indragningsstaten.»

Av en jämförelse mellan nu föreliggande ärende och. de två av telegrafstyrelsen antydda fall, i vilka Kungl. Maj:t, efter riksdagens hörande, åren 1912 och 1913 beviljat understöd åt änkor efter arbetare vid telegrafverket, framgår, att i samtliga fall de ifrågavarande arbetarna vid sitt frånfälle varit anställda på extra stat samt att i följd härav deras efterlevande icke blivit berättigade till pension. I de två tidigare fallen voro emellertid de avlidna arbetarnas änkor av mycket hög ålder samt fullständigt oförmögna att förskaffa sig sitt uppehälle. Beträffande änkan Lindgren förefinnes, såvitt handlingarna utvisa, icke anledning antaga annat än att hon, som uppnått en ålder av endast 38 år, är arbetsför, i följd varav hon torde kunna anses vara i stånd att nödtorftigt försörja sig själv. Det lärer med hänsyn härtill icke böra ifrågasättas, att understöd av statsmedel beviljas för bidrag till änkan Lindgrens eget uppehälle.

Däremot finner jag i likhet med statskontoret skäligt, att understöd lämnas till uppfostringsbidrag åt Lindgrens tre minderåriga barn. Härför tala i främsta rummet de ömmande omständigheter, vari Lindgrens efterlämnade familj befinner sig. Ehuru ej uppförd på ordinarie stat, har Lindgren dock, enligt vad jag inhämtat, haft samma sysselsättning som hos telegrafverket anställda ordinarie reparatörer, och har han för sin tjänstgöring erhållit synnerligen goda vitsord.

Med avseende på storleken av ifrågavarande årliga understöd må erinras, att, därest Lindgren varit såsom reparatör uppförd på ordinarie stat, till ett vart av hans efterlevande barn skolat, enligt gällande pensionsbestämmelser, såsom årligt understöd utgå s. k. pupilltillägg till belopp av 97 kronor 60 öre. 1 betraktande härav synas av statskontoret föreslagna understöd vara beräknade till skäliga belopp.

Understödsbeloppen torde, i likhet med vad i förenämnda likartade fall ägt rum, böra utgå av telegrafverkets medel.

Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 84.

vartdera, att utgå från och med ingången av år 1918 till och med det kvartal, varunder respektive understödstagare uppnått 18 års ålder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet: Gunnar Corin.